Sök i Ratio Lex

med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse

1 063 sidor, varav 927 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
  • Sidnummer: 927 av 1 063 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:103, med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens skrivelse Skr 1977/78:103

1977/78:103

med
överlämnande av 1978 års kommittéberättelse;

beslutad
den 29 december 1977.

Regeringen
överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1978
års kommittéberättelse.

THORBJÖRN
FALLDIN

SVEN
ROMANUS

1
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103 2

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid
regeringssammanträde 1977-12-29

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson,
Friggebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Skrivelse
med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse

1
1978 ÅRS KOMMITTÉBERÄTTELSE

Enligt
tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skaU regeringen årligen,
samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tUlsatls på grund av regeringens
beslut. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiedepartementet. Den är
i huvudsak redigerad och upplagd på samma sätt som 1977 års kommittéberättelse.
Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller
personredovisning m. m. (del I) och en del som innehåller kommittédirektiv som
meddelats efter det redovisningen i 1977 års kommittéberättelse färdigstäUdes
(del II).

Del
I bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 1, och del II som bilaga 2.

2
ÖVERSYNEN AV FORMERNA FOR KOMMITTEVERKSAM-HETEN

När
jag anmälde 1977 års kommittéberättelse redovisade jag en rad förslag i
administrativa frågor som rör kommittéerna. Flera av dessa har genomförts och
översynen av kommittéväsendet har fortsatt under år 1977.

Sedan
början av år 1977 utges direktiv till kommittéer fortlöpande i en gemensam
serie för hela regeringskansliet. Liksom promemorior och betänkanden i Ds- och
SOU-serierna sprids direktiven genom LiberFörlag. Direktiv som getts ut i den
särskilda serien trycks på nytt en gång om året i del II av kommittéberättelsen.
Rutiner för den löpande serien och för omtryck i kommiltéberättelsen har
utvecklats och prövats under året.

Statsrådsberedningen,
som år 1976 har gett ut en handbok i kommitté-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3 Skr 1977/78:103

arbete
(Ds Ju 1976:6), har under år 1977 sett över handboken. En ny utgåva som
tillförs avsnitt i administrativa frågor beräknas utkomma under år 1978.

Översynen
av kommittéväsendet kommer att fortsätta även under år 1978.

Chefen
för budgetdepartementet har meddelat att inom ramen för den fortsatta översynen
av kommittéväsendet kommer även frågor om kommitté-personalens
anställningsförhållanden m.m. att tas upp.

Som
jag framhöll vid anmälan av 1977 års kommittéberättelse har en arbetsgrupp inom
regeringskansliet lagt fram förslag om bl. a. registrering av och information
om kommittéerna. Gruppen har därvid föreslagit en del ändringar i redigeringen
av del I av kommittéberättelsen. 1 syfte att förbättra informationen om
kommittéernas verksamhet har gruppen vidsu-e förordat att en särskild funktion
knyts tiU budgetdepartementel (departementens organisationsavdelning) och att
uppgiften att framställa kommittéberättelsen knyts tUl budgetdepartementel.
Fördelen med en sådan ordning är enligt gruppen att registreringen och
redovisningen av olika uppgifter om kommittéerna kan samordnas och därmed
förenklas.

För
egen del anser jag att starka skäl talar för att en informationsfunktion
avseende kommittéverksamheten kommer till stånd. Under den fortsatta översynen
av denna verksamhet kommer frågan att prövas närmare.

3 HEMSTÄLLAN

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen överlämnar
1978 års kommitléberättelse till riksdagen.

4 REGERINGENS
BESLUT

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103

Bilaga
1

Kommittéberättelse 1978

Dell

Kommittéernas

sammansättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 6

Redaktionell
anm. 1. Två delar

Kommittéberättelsen är
uppdelad i två delar.

Del
I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer,
redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser, kostnader samt
register.

Direktiv
och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam
serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de
genom LiberFörlag.

Direktiv
som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i
direktivserien.

Del
II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som
meddelats sedan redovisningen i 1977 års berättelse färdigställdes samt
register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom
departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. Direktiv som
inte har redovisats i 1977 års berättelse eUer ingår i 1977 års direktivserie
redovisas sist inom resp. departementsavsnitt.

2. Kommittébeteckning

För
varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie för

år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement samt år

tal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart efter ordet

kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommiltén (Ju 1976:(X)) och kommit

tén (Ju 1976:00) om- . Beteckningen är avsedd alt användas vid såväl

hänvisningar i löpande
text som i kamerala sammanhang.

För
kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det
nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3. Rollfördelning
inom kommitté

Enligt
2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ordförande och en eller
flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av bl. a.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7 Skr 1977/78:103

sakkunniga,
experter och sekreterare. Kommittéförordningen innehåller föreskrifter om
nämnda medverkandes befogenheter.

Denna
uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har tillkallats efter den 30
april 1976. Beträffande befogenheter för medverkande i äldre kommittéer
hänvisas tiU övergångsbestämmelserna till kommittéförordningen.

4.
Uppgifter om kommittéer under löpande är

De
uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett datorstött
informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av
systemet. Under löpande år kan uppgifter om kommittéernas verksamhet er-hällas
ur detta system efter hänvändelse tilljustitiedepartementet.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kommittéer:
Justitiedepartementet Ju: 1

Justitiedepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3,
5, 6,8,10,18, 26, 27, 36, 38 och 46

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte, respektive har inte fullgjort egentligt
utredningsuppdrag: 2 och 19

1.
Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 (se Post-och Inrikes tidn.
den 14 juni 1966) och regeringens bemyndigande den 1 september 1977 för all
utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område:

Ordförande:
Lännergren, E. Bengt, f. d. justitiekansler

Ledamöter:
Bernström, Bonnie L. I., redaktör, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
december 1976)

Dahlberg,
K. Thure, ombudsman, f. d. led. av riksdagen Fahlström, Jan Magnus, redaktör
(fr.o.m. den 1 september 1977) Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led.
av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Larfors,
E. V. Tage, direktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Litzén,
Anders G., hovrättslagman

Wiklund,
Svea S. S., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Expert:
Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist

Sekreterare:
Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal:
Birger Jaris torg 5, 1 tt., tel. 20 31 22 (ordföranden), 20 31 66
(sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Ju:2
Skr 1977/78:103 10

2.
Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda frågan om
omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och
därmed sammanhängande frågor:

Ordförande:
HiUerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Ledamöter:
Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 september 1975) Ekstam,
Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Englund, K. Svante I.,
överdirektör (t.o.m. den 31 januari 1977) Eriksson, Björn G., departementsråd
(fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 14 september 1977)

Fischier,
Sven G. O. M., tjf. överdirektör

Magnander,
Ebbe E. A., avdelningschef (t.o.m. den 17 maj 1977) Ohlsson, P. T. Ingvar,
generaldirektör Persson, Carl J. G., rikspolischef

Petri,
Gunnar G. B., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977) Romander, Holger
A. G., riksåklagare Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 15
december 1976)

Ersättare
för ledamot: Arkéus, L. O. Sune, datachef (för Persson) (fr.o.m. den 1 febmari
1977) Bolin, Lars A., avdelningschef (för Fischier) (fr.o.m. den 13 maj 1975) Carlsson,
Ulf V., överdirektör (för Persson) (t.o.m. den 31 januari 1977) Elmhammer, Nils
E. I., statistikchef (för Ohlsson) Engdahl, K. Anders F.,
departementssekreterare (för Petri) (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Herrlin,
S. G. Sigvard, byråchef (för Romander) (t.o.m. den 31 januari 1977)

Wikström,
K. Arne, byråchef (för Romander) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Åhlén,
Lars, lagman (för Börjesson) (fr.o.m. den 5 september 1975) Åkesson, Hans C,
avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare:
Alpsten, A. Börje, departementsråd

Ordförande
i arbetsgrupp eUer kontaktmän: Arkéus, L.O. Sune, datachef, rikspoUsstyrelsen
Bolin, Lars A., avdelningschef, kriminalvårdsstyrelsen Carlson, N. Gunnar,
avdelningsdirektör, riksåklagaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:3

Carlsson,
Ulf V., överdirektör, DAFA

Elmhammer,
Nils E. L, statistikchef, statistiska centralbyrån

Ericsson,
Christer T., förste akluarie, försvarsstaben

Frenning,
Lars W., bitr. skattedirektör, riksskatteverket

HiUbo,
Arne O-, byråchef, riksskatteverket

Miintzing,
Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk

Ringström,
Björn M., revisionsdirektör, riksrevisionsverket

Sandqvist,
Ingrid R. J., byrådirektör, generaltullstyrelsen

Söderlund,
A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen

Vallerö,
Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet

Weibo,
Björn S., avdelningschef, statens invandrarverk

Wranghult,
Hans O., byråchef, rikspoUsstyrelsen

Åhlén,
Lars, lagman, domstolsverket

Åkesson,
Hans C, avdelningsdirektör, statskontoret

Österlund,
Tord H:son, bitr. skattedirektör, riksskatteverket

Lokal:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Samarbetsorganet
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
samarbetsorganets verksamhet. Arbetet har liksom tidigare varit inriktat på
ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis, åklagare och domstolar samt
rutiner för kriminalvårdens myndigheter men också på system för
lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis, m. m.

Samarbetsorganets
verksamhet beräknas pågå under hela år 1978.

3.
Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för alt se över
vattenlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1%8):

Ordförande:
Dyrssen, GöstaP. T., hovrättslagman

Ledamöter:
Andersson, Sven G. V., f. d. överinspektör Annevall, Sture, direktör Hult, N.
E. Jöran, f. d. överdirektör

Jadestig,
Thure R., föreståndare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 februari 1974)
Sterne, Bengt G., direktör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ju:3
Skr 1977/78:103 12

Experter:
Heimburger, H. Peter, byråchef Helmerson, Bo I. H., direktör von Möller, C. G.
Peter, hyresråd Sjölander, J. Bertil, överingenjör Thorngren, S. Bertil, docent
Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Sekreterare:
Baag0e, N. Peder H., hovrättsråd (t.o.m. den 30 april 1977) Strömberg, Rolf E.,
hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 58 och 1974 års
riksdagsberältelse Ju 18. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Ju
14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - april 1977 hållit fem sammanträden.

Utredningen
har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:27) Revision av vattenlagen.
Del 4. Förslag tiU ny vattenlag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4.
Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1%9 med uppdrag att verkställa
utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes
tidn. den 27 augusti 1969):

Ordförande:
KjeUin, Björn T. M., f. d. hovrättspresident

Ledamöter:
Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 februari 1974)
Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Olsson, N. Martin,
bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Romanus,
Gabriel, led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen
Svensson, Evert I., förbundsordförande, led. av riksdagen

Experter:
Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974) Magnusson,
Staffan E., tf. rättschef (fr.o.m. den 28 januari 1974) Tröst, Jan L. E.,
docent Wahlström, Bror A., advokat

s. 5 Kontrollera mot PDF

13 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:5

Witlorp,
I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari

1974)

Åkesson,
Hans O., professor

Sekreterare:
Toltie, Lars W., hovrättsråd

Bitr.
sekreterare: Ekman, Lena B., hovrättsassessor Engström, Lars-Göran,
hovrättsfiskal

Lokal:
Riddarhuskajen 1, tel. 10 82 92 (Tottie), 1187 14 (Ekman). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Fack, 201 10 Malmö, tel. 040/734 30 (Engström)

Direktiven
för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se
1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

De
sakkunniga har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv
sammanträden. Ordföranden och sekreterarna har deltagit i nordiska
överläggningar i Köpenhamn och Reykjavik.

De
sakkunniga har den 29 juni 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:37) Underhåll
till barn och frånskilda.

De
sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5.
Massmedieutredningen (Ju 1970:59)

TiUkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 med uppdrag atl utreda frågan
om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 30 maj 1970):

Ordförande:
Gustafson, Sven H., bankkamrer, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 oktober
1976)

Ledamöter:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Jonnergård, Gustaf,
sakkunnig, f. d. led. av riksdagen Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av
riksdagen Svensson, OUe F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Wiklund, Bengt
O., journalist, led. av riksdagen

Experter:
Ekberg, Kari-Henrik, direktör (fr.o.m. den 11 januari 1974) Ekström, Margareta,
författare (fr.o.m. den 11 januari 1974) Hansson, K. Gunnar, chefsjurist

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ju:5 Skr 1977/78:103 14

Hemlund,
Cari Hugo H., förste ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1974)

Kromnow,
E. Åke, riksarkivarie (fr.o.m. den 11 juni 1976)

Lindgren,
Göran, direktör (fr.o.m. den 28 januari 1974)

Nisser,
Carl Wilhelm B. G., chefsjurist (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Petrini,
Olle, redaktör (fr.o.m. den 11 januari 1974)

Sekreterare:
Sandström, PerT. M., rådman

Direktiven
för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 51. Tilläggsdirektiv, se
1975 års kommittéberättelse Ju 20.

Utredningen
har den 4 februari 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1976:18) Förslag till lag om
tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Kreditköputredningen (Ju 1971:05)

TilUcallade
enligl Kungl. Mai:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med uppdrag att verkställa
utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra
former av konsumlionskredit (se Post- och Inrikes tidn. den 29 juni 1971):

Utredningsman:
Westerlind, N. Peter, f. d. justitieråd, ordförande i marknadsdomstolen

Experter:
Andréen, Catharina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975 t.o.m. den 3 januari
1977)

Beck-Friis,
Jörgen Å. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 december 1975) Cason, Sven Åke,
bankdirektör Deullar, Rolf, direktör (fr.o.m. den 4 januari 1977) Hjärpe,
KurtL. E., direktör (fr.o.m. den 20 januari 1977) Wallberg, Ursula, byråchef

Sekreterare:
Olsson, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - april 1977 håUU två sammanträden med
experterna.

Utredningen har den 30
juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:24) Näringsidkares avbetalningsköp m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:7

7.
Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av
konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande:
Rydin, Bengt C. K. A., hovrättslagman

Ledamöter:
Gabrielsson, A. Edmund B., expeditionschef-rättschef (t.o.m. den 30 september
1977)

Wilhelmsson,
Ame E., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åvall, Sven K., direktör Öhman,
Anders R., advokat

Experter:
Asp, K. Åke, hovrättslagman (t.o.m. den 30 september 1977) Eneström, Tord O. C,
rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Lindström, Christian, docent (fr.o.m. den
5 september 1977) Nilsson, Lars S. E., bitr, kronofogde (fr.o.m. den 1 oktober
1977) Tjernberg, K. V. Harry, rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) WUhelmsson,
Arne E., rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Åkerdahl, Magnus F.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare:
Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Åkerdahl,
Magnus F., hovrättsassessor (t.o.m. den 14 augusti 1977)

Bitr.
sekreterare: Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober
1975 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Wiking-Johnsson,
I. H. Peter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 80 77 (Jerrstedt), 20 75 79 (Wiking-Johnsson).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II
Ju 6.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Vid ett
av dessa har företrädare för advokatsamfundet deltagit.

Kommittén
har den 29 juU 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ju:8 Skr 1977/78:103 16

8.1971
års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1971 för översyn av
påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 4 juni 1971):

Ordförande:
Bexelius, T. Alfred, f. d. justitieombudsman

Ledamöter:
Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Bergkwist, H. Ulla
E., överinspektör Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f. d. led. av riksdagen
Hedlund, A. Rune, landstingsråd

Kristensson,
Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen Sälde, K. A. Henry, avdelningschef

Experter:
Cronholm, L. Börje, professor Johanson, Eva A. M., överläkare Lindelius, K.
Rolf K., bitr. överläkare

Sekreterare:
Meyerson, Anita E., hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 56.

Utredningen
har den 11 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda
lagöverträdare. Uppdraget är därmed slutfört.

9.
Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg

TiUkallad
enUgt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag
till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post- och Inrikes tidn. den 9
juni 1972):

Utredningsman:
Weidstam, Åke, hovrättsråd

Experter:
lacobaeus, Anders G., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 7 mars 1975) Norelius, Per
E., järnvägsdirektör (fr.o.m. den 3 november 1977) Torgils, A. Gunnar, lagman

s. 17 Kontrollera mot PDF

17 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 11

Lokal:
Umeå tingsrätt. Box 138, 90104 Umeå, tel. 090/1182 70 (utredningsmannen)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 50.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden med
experterna och ett flertal överläggningar med företrädare för myndigheter och
organisationer.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10.
Utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivnuig av rätt till luftfartyg m. m.

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att företa en översyn av
reglema om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 juH 1972):

Utredningsman:
Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

Experter:
Gunnarson, E. J. Ingvar, hovrättsassessor Hedqvist, Sven A., avdelningsdirektör
Heuman, Jan G. M., lagman

Jantze,
Siv I. G., hovrättsråd (fr.o.m. den 11 september 1974) Liljeqvist, Rolf A.,
kammarrättsråd Nilsson, Bengt G., departementsråd Tömeli, Inga-Britt,
bostadsdomare (fr.o.m. den 11 september 1974)

Sekreterare:
Dryselius, Harald S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 juni 1974)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberältelse Ju 51.

Utredningen
har den 3 febmari 1977 avgett betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg
m.m. Uppdraget är därmed slutfört.

11.
Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

TillkaUad
enUgt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag att verkställa
översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 14 juU 1972):

Utredningsman:
Höglund, Olof A., justitieråd

2
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ju: 11 Skr 1977/78:103 18

Experter:
Dahlsten, Gösta O. L., kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975) Hiljding, Stig
G. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1973) Uggla, Claes A.,
palenträttsråd (fr.o.m. den 12 september 1973) Ålander, Birgit V., byrådirektör
(fr.o.m. den 2 juni 1975)

Sekreterare:
Ericsson, Brit-Marie L. B. M., hovrättsråd

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 30 61 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberältelse Ju 52.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt tre sammanträden med
experterna. Ett nordiskt möte har ägt rum i Stockholm den 9 juni 1977.
Utredningens sekreterare har deltagit dels i ett sammanträde den 2 - 5 maj 1977
i Strasbourg med en expertgrupp i Europarådet angående bl. a. makars och barns
släktnamn, dels i en konferens den 12 - 14 september 1977 i Aten angående en
internationell överenskommelse om tillämpUg lag beträffande namn. I sistnämnda
konferens har även experten Hiljding deltagit.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.
Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad
enligl Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att verkställa utredning
angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se Post-
och Inrikes tidn. den 15 juli 1972):

Utredningsman:
Bernitz, Ulf, professor

Experter:
Bergqvist, Hans A., hovrättsråd

Edling,
N. Axel, hovrättsassessor, konsumentombudsmannens ställföreträdare
(fr.o.m. den 27 september 1974) Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare
(fr.o.m. den 1 aprU 1977) Hellner, Jan E., professor Hillbom, Lars H.,
civilekonom Holm, A. Ernst Olaf, direktör

Johansson,
Hans F. G., bitr. direktör (fr.o.m. den 20 januari 1975) Sleneby, Jan, jur.
kand.

Sundberg-Weitman,
Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 27 september 1974) Wallin, Per J., direktör

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 13

Sekreterare:
Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 49 19 (Hertzman), 20 3174 (Grobgeld).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden med
experterna samt vid fem tUlfällen haft överläggningar med den norska
forbmkertjenestekomitén.

Utredningsmannen
beräknas avge ett huvudbetänkande under första hälften av år 1978.

Utredningens
arbete med återstående delar av uppdraget beräknas pågå under hela år 1978.

13.
Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa
översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den
14 oktober 1972):

Utredningsman:
Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

Experter:
Heuman, Jan G. M., lagman

Liljeqvist,
Rolf A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974) Löfberg, Karl Axel, kansliråd
Norden, Joar, bankdirektör Tömell, Inga-Britt, bostadsdomare Wiberg, G. Lennart
E:son, direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare:
Dahlgren, Rolf O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 50 32 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 16 sammanträden med
experterna. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ju:
14 Skr 1977/78:103 20

14.
Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

TUlkaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för utredning angående
ersättning för produktskador (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1973):

Ordförande:
Conrad!, Erland G. F., justitieråd

Ledamöter:
Bengtsson, T. BertU, professor Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Experter:
Ahlström, Iwan, direktör

Dufwa,
Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1975) Göransson, Lars G.,
direktör (fr.o.m. den 17 april 1974) Heurgren, Sven C. O., generaldirektör
(fr.o.m. den 25 mars 1975) Lindstedt, Hans G., direktör

Nöteberg,
Rolf M., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Oldertz, Carl M., bitr. direktör
Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör Swarén, Ulla M., byråchef

Sekreterare:
Nöteberg, Rolf M., rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Olsson, P. L. Göran,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 45 72 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 50. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II
Ju 18.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15.
Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att verkställa översyn av
reglerna om hemförsäljning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 aprU 1973):

Ordförande:
Ag, Lars E., generaldirektör

s. 21 Kontrollera mot PDF

21 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 16

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor HiUbom, Lars H., civilekonom Schierbeck, Per W.,
direktör Walldén, G. Rudolf, direktör

Experter:
Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari 1975 t.o.m.
den 30 juni 1977)

Bergqvist,
Hans A., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 juU 1977) Borg, Per, departementsråd
HeUstadius, Jan R., direktör

Holm,
A. Ernst Olaf, direktör (fr.o.m. den 17 februari 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)
Huldt, Jan F., revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975)

Sekreterare:
Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor

Lokal:
Birger Jaris torg 5, 1 tr., tel. 20 26 73 (Swahn), 20 26 82 (Huldt).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 52.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden, varav ett
femdagarssammanträde med en särskild arbetsgmpp.

Kommittén
har den 6 juni 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:32) Konsumentskydd vid köp
av begagnad personbU.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16.
Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1973 för utredning om eventueU
reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten:

Utredningsman:
Bergström, S. Gunvor M., kansliråd

Lokal:
Birger Jaris torg 5,1 ti., tel. 20 73 75. Postadress: Justitiedepartementet,
Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberältelse Ju 53.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ju: 16 Skr 1977/78:103 22

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 överlagt med myndigheter som
berörs av utredningens arbete. Utredningsmannen beräknas slutföra sitt arbete i
början av år 1978.

17.
Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 augusti 1973 (se Post- och Inrikes
tidn. den 10 november 1973) och regeringens bemyndigande den 25 november 1976
för att utreda frågan om utiändska överlaganden av svenska företag:

Ordförande:
Eckerberg, Per A., landshövding

Ledamöter:
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Engman, Hans O. R.,
utredningssekreterare Hagdahl, K. Thomas, direktör

Larsson,
Matts Bergom, direktör (t.o.m. den 12 januari 1977) Lindencrona, Gustaf C. A.,
bitr. professor (fr.o.m. den 1 december 1976) Lundin, Bert G., förbundsordförande

Lundqvist,
Arne K. O., direktör (fr.o.m. den 13 januari 1977) Olsson, Karl Erik T.,
lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Siegbahn,
Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Experter:
Beckman, Lars K. A. G., departementsråd (fr.o.m. den 27 april 1977) Edling, A.
Roland, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Leander, BoT.
I.,departementssekreterare(fr.o.m.den31 januarit.o.m. den 31 oktober 1977)

Lind,
Johan A. L., hovrältslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 11
januari 1974 t.o.m. den 13 aprU 1977) Olsson, Hans I., departementssekreterare
(fr.o.m. den 11 januari 1974 t.o.m. den 30 januari 1977) Sanden, Peter, pol.
mag. (fr.o.m den 1 november 1977)

Sekreterare:
Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1974) Malmström, Bengt G. V.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 3 januari 1974)

Bitr.
sekreterare: Josefsson, Jim L. H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober
1975)

s. 23 Kontrollera mot PDF

23 Kommittéer: Justhiedepartementet Ju: 19

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tt., tel. 20 26 37 (Malmström), 20 25 47 (Josefsson).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 59.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

18. Utredningen
(Ju 1973:20) om personalens arbetsuppgifter vid

kriminalvårdens anstalter

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 med uppdrag att utreda
personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 november 1973):

Utredningsman:
Alexanderson, R. Birgitta, företags jurist

Experter:
Bishop, Norman, byråchef Dahlsjö, Lars A., avdelningsdirektör Holmström, L. Bror,
ombudsman Karlsson, K. Harry, anstaUsdirektör Karlström, Vilhelm H., byråchef
Selin, Sven, ombudsman

Sekreterare:
Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 februari 1974)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 66 38 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 62.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen
har den 16 december 1977 avgett belänkandet (SOU 1977:76) Personalen vid
kriminalvårdens anstalter.

Uppdraget
är därmed slutfört.

19. Energirådet
(Ju 1974:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:
Fälldin, N. O. Thorbjöm, statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13
december 1976)

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ju: 19 Skr 1977/78:103 24

Ledamöter:
Andersson, Torsten Ch., direktör Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av
riksdagen Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1974) Berg, Folke
L. V., direktör Björnström, Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor
Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO Claeson, Tore M., ombudsman, led. av
riksdagen Edberg, Rolf F., f .d. landshövding Ekberg, J. Göran, direktör
Engqvist, Lars F., förbundsordförande Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd Essen,
Ingemar, direktör Falk, Hans G., direktör Gerholm, Tor R., bitr. professor
Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grenander, Nils, direktör Hagson,
Carl A., direktör

Hambraeus,
S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen Hambraeus, Gunnar A., professor
Holmqvist, Sture L., kommunalråd Kypengren, Sven H., direktör Lantz, A. Benne,
direktör Lindahl, Lars O. H., direktör LindeU, Bo G., professor Molin, N. Rune,
sekreterare Nilsson, Alde E., direktör

Norland,
Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 september 1974) Norrby, Jonas V.,
generaldirektör

Olsson,
E. Billy, studierektor (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Paulsson, Kurt-Inge, pol.
mag. (fr.o.m. den 2 september 1974) Rylander, Nils B., direktör Schierbeck, Per
W., direktör Sjunnebo, K. Ivan L., direktör Sundblad, K. Erik, disponent
Svensson, S. Erik, förbundsordförande Tobisson, Lars F., partisekreterare
(fr.o.m. den 24 april 1974) Tågmark, Sven G., lantbrukare, f.d. led. av
riksdagen Waldenby, Torbjörn, direktör Walin, Gösta A., f. d. justitieråd

Weinehall,
Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Wetterberg,
Gunnar, studerande Wiberg, Ragne, kanslichef

s. 25 Kontrollera mot PDF

25 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:20

Expert:
Levin, P. Tage, departementsråd (t.o.m. den 14 januari 1977)

Sekreterare:
Levin, P. Tage, departementsråd (fr.o.m. den 22 april 1974 t.o.m. den 14
januari 1977) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 november
1977)

Lokal:
Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 21 28 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

20.
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade
enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en
översyn av försäkringsavtalslagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj
1974):

Ordförande:
Hellner, Jan E., professor

Ledamöter:
Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f. d. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G.,
förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Larsson, B. Roland, förbundsordförande
Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör Skantz, Anna-Greta, ombudsman,
led. av riksdagen

Exjierter:
Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977) Odelgard,
Bengt K. G., avdehiingschef (fr.o.m. den 2 juU 1974 t.o.m. den 23 november
1977)

Persson,
R. Kjell-Åke, ombudsman (fr.o.m. den 18 december 1974) Roos, Carl-Martin,
professor (fr.o.m. den 2 juU 1974) SandeU, Ame, bitr. direktör (fr.o.m. den 18
december 1974) Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974) Stenberg,
Hans O., byråchef (fr.o.m. den 2 juU 1974) Warholm, M. Birgit, departementssekreterare
(fr.o.m. den 16 maj 1974 t.o.m. den 23 november 1977)

von
WiUebrand, Karin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977) Åberg,
HUding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Sekreterare:
Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 december 1976)

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ju: 20 Skr 1977/78:103 26

Bitr.
sekreterare: Jacobson, Hans, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den
15 december 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 67 35 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 62.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft
flera överläggningar med praktiskt verksamma försäkringsjurister. Företrädare
för kommittén har dessutom deltagit i nordiska överläggningar om
försäkringsrättsfrågor i Köpenhamn och Oslo.

Kommittén
har den 15 december 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:84)
Konsumentförsäkringslag m.m.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21.
Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade
enligl Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn
av varumärkeslagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974):

Ordförande:
Knutsson, P. Anders, justitieråd

Ledamöter:
Göransson, Lars G., direktör NittzeH, Gunnar O., direktör

Ström,
Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Uggla, Claes A.,
patenträttsråd

Experter:
Carlman, J. Holger, f. d. patenträttsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974)
Holmqvist, Lars J. H., docent Lundberg, Bengt I., byråchef

Norberg,
Sven, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1977) Ohlson, Olof S.,
departementssekreterare (t.o.m. den 8 september 1977)

Sekreterare:
Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 11 06 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 23

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden.

Utredningen
skall enligt sina direktiv bl. a. följa utvecklingen på vammärkesområdet inom
EG där man f.n. söker att skapa ett gemensamt varumärkessystem. Utredningen har
funnit det lämpligt att inte slutföra utredningsarbetet nu utan tiUs vidare
avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Utredningens
arbete beräknas därför pågå under hela år 1978.

22.
Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att pröva frågan om
särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 juU 1974):

Ordförande:
Öhman, Frank G. H., f. d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Ledamöter:
Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hernelius, J. Allan, bankof
ullmäktig, led. av riksdagen Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin,
Sven-Erik, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av
riksdagen Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen

Sekreterare:
Qviström, N. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 35 36 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23.
Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen
av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12JUU1974):

Ordförande:
Hörjel, NUs J., landshövding

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ju:
23 Skr 1977/78:103 28

Ledamöter:
Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen Ström, Turid, avdelningschef,
f.d. ers. för led. av riksdagen

Experter:
Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975) Knutsson, P. Anders,
justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare:
Stenefeldt, Ulf I., rådman (fr.o.m. den 1 september 1974)

Lokal:
Malmö tingsrätt, Box 265, 201 22 Malmö, tel. 040/763 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

24.
Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1974 för att utreda frågan om
översyn av bestämmelserna om ordningsvakter (se Post-och Inrikes tidn. den 2
augusti 1974):

Utredningsman:
Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Experter:
Gunnarsson, Bror E., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Göransson, Bengt,
direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m.
den 17 oktober 1974) Johannesson, Sven-Olof (Olle), direktör (fr.o.m. den 17
oktober 1974) SchUl, Åke 1., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974)

Sekreterare:
Heino, Martti O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Bitr.
sekreterare: Klang, Björn, polisintendent (fr.o.m. den 26 oktober 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5,1 tr., tel. 20 12 47 (Heino). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Polismyndigheten, Box 429, 401
26 Göteborg, tel. 031/80 08 00 (Klang)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 68.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:25

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

25.
Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

TillkaUade
enhgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågor i
anslutning tUl avskaffande av påföljden ungdomsfängelse (se Post- och Inrikes
tidn. den 2 augusti 1974):

Ordförande:
Landahl, E. Tore, hovrättspresident

Ledamöter:
Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen Lindquist, Inger G., rådman,
led. av riksdagen

Experter:
Althar-Cederberg, NUs M., kriminalvårdsdirektör (fr.o.m. den23 augusti 1976)

Bishop,
Norman, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1975) CoUiander, Per G., tf. byråchef
(fr.o.m. den 15 oktober 1974) Håkansson, Sven-Olof H., länsåklagare (fr.o.m.
den 15 oktober 1974) Krook, L. E. Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den
4 oktober 1977)

Sekreterare:
Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1974)

Bitr.
sekreterare: Adielsson, Lennart H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 november
1975 t.o.m. den 9 mars 1977) Eriksson, Per-Erik E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den
14 mars 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mahnö, tel.
040/749 50 (Alva)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 69.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete i januari 1978.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ju: 26 Skr 1977/78:103 30

26.
Utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelsema

TillkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utföra översyn av
bestämmelsema om de personella tvångsmedlen i straff processen (se Post- och
Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande:
Larsson, Sven A. A., hovrättslagman (t.o.m. den 14 september 1977)

Ledamöter:
Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 september 1977)

Petersson,
Hans E., folkskoUärcU-e, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 september 1977)

Experter:
Bolin, Lars A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 14
september 1977)

Erlandsson,
Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 14 september
1977)

Morath,
B. Axel, länsåklagare (fr.o.m. den 6 november 1976 t.o.m. den 14 september
1977)

Nilsson,
N. Krister, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1977) Nobel, Peter, advokat
(t.o.m. den 14 september 1977)

Sekreterare:
Stahre, L. G. Tomas, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 september 1974 t.o.m. den
16 oktober 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 70.

Utredningen
har under tiden november 1976 - september 1977 hålUt nio sammanträden.

Utredningen
har den 5 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:50) Häktning och
anhållande.

Uppdraget
är därmed slutfört.

27.
Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om
vidgad ersättning till brottsoffer m. m. (se Post- och InrUces tidn. den 2
augusti 1974):

Ordförande:
Romander, Holger A. G., riksåklagare

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju;28

Ledamöter:
Johansson, Sven A.B., pastor, led. av riksdagen Nygren, Arne J., redaktör, led.
av riksdagen

Experter:
Nilsson, B. R. Edvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1974)
Strömbäck, Eriand H. D. D:son, direktör (fr.o.m. den 22 oktober 1974) Sturkell,
Cari-Edvard, lagman (fr.o.m. den 22 oktober 1974)

Sekreterare:
Sldenbladh, Karl H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1974)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 71. Tilläggsdirektiv, se
1976 års kommittéberättelse Ju 53.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen
har den 1 juli 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:36) Ersättning för
brottsskador.

Uppdraget
är därmed slutfört.

28.
Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1974 (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 november 1974) och regeringens bemyndigande den 25 november 1976
för att utreda frågan om ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval
vid val tiU riksdagen:

Ordförande:
Åman, O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Eliasson, Björn E. A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1976)

Fiskesjö,
Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Hammarbäck, E. Rune,
organisationssekreterare Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Johansson,
K. Hilding, fU. dr, led. av riksdagen

Nisser,
Per-Erik C, lantmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)
Olsson, E. BiUy, studierektor Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen

Experter:
Hult, Jan P., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Persson, KeU
H., avdelningsdirektör (fr.o.m, den 1 september 1977)

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ju:
28 Skr 1977/78:103 32

Sekreterare:
Birgersson, Bengt Owe, docent, föredragande i riksdagens
konstitutionsutskott (fr.o.m. den 15 november 1974)

Lokal:
Riksdagens konstitutionsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20ankn. 12
33 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 72.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen
beräknas vid årsskiftet 1977/78 avge betänkandet (SOU 1977:94) Personval och
valkretsindelning.

29.
JK-utredm'ngen (Ju 1974:20)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 för att utreda frågan om
justitiekanslems arbetsuppgifter m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30
november 1974):

Ordförande:
af Geijerstam, Sven O., landshövding

Ledamöter:
Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Mossberg, K.
Holger, led. av riksdagen

Experter:
Huldén, K. O. Tomas, rådman (fr.o.m. den 11 oktober 1977) Lambe, BengtR.,
departementsråd (fr.o.m. den 20 januari 1976) Nöteberg, Rolf M., rådman
(fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 27 maj 1977)

Sekreterare:
Nilsson, Lars O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 14 11 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 73.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 31

30.1974
års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 december 1974) samt regeringens bemyndiganden den 25 november och
den 9 december 1976 för att utreda frågor om handelsbolag m. m.:

Ordförande:
Stark, Hans O., f. d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen

Ledamöter:
Hammarberg, Sven O., ombudsman, f. d. led. av riksdagen Löfgren, N. Sigfrid J.,
disponent, f. d. led. av riksdagen OUén, R. Joakim, sekreterare, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Olsson,
Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Experter:
Eriksson, Bo I., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975) Gustafsson, Kerstin,
förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975) Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m.
den 10 mars 1975) Lindström, J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10
mars 1975) Norén, Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975) Strand, Åke P.
E., revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975)

Sekreterare:
Pettersson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Bitr.
sekreterare: Zethraeus, Sten Åke, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Lokal:
Riddarhuskajen 1, Stockholm, tel. 10 82 76 (Pettersson). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 74.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

31.
Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av
lagstiftningen om stiftelser (se Post- och Inrikes tidn. den 19 aprU 1975):

3
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ju: 31 Skr 1977/78:103 34

Ordförande:
Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd

Ledamöter:
Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen von Bahr, Stig V.,
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O.,
ombudsman, f.d. led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., f. d.
landstingsdirektör

Experter:
Cederlund, Lars-Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 september
1977)

Henriz,
Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) Kleberg, Carl-Johan V. E. M.,
avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 8 december 1976)
Steen, Roland, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juli 1976 t.o.m. den 27
september 1977)

Sekreterare:
Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 31 09 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen
har under liden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

32.
Småhusköpkommittén (Ju 1975:02)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 6 mars 1975 (se Post-och och Inrikes tidn.
den 26 april 1975) och den 25 november 1976 för utredning angående förbättrat
konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.:

Ordförande:
Tranell, E. Olof B., lagman (fr.o.m. den 22 november 1976)

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor

DaneU,
C. Georg V., jur.kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Gellerman,
Kerstin, fru (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjalmarsson, H. Yngve J.,
utredningssekreterare

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 33

Lindkvist,
Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Oskarsson, Ingegärd J., fru, led. av
riksdagen

Experter:
Hörnan, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Hegardt, Nils A.,
direktör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Lidvall, Johan E., projektsekreterare
(fr.o.m. den 2 december 1975) Rimvall, Per O., bankdirektör (fr.o.m. den 9 mars
1976)

Sekreterare:
Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 75 58 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 58.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av
kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

33.
Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av vissa delar av
arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975):

Ordförande:
Eckersten, Ivan E., f. d. statssekreterare

Ledamöter:
Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen Larsson, L.
Thorsten, lantbmkare, led. av riksdagen

Experter:
Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 mars 1977) Söderberg,
Elmer, agronom (fr.o.m. den 3 mars 1977) Wallin, Alf G., byråchef (fr.o.m. den
1 januari 1976)

Sekreterare:
Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusti 1975)

Bitr.
sekreterare: Lundgren, C. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september
1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mabnö, tel. växel
040/749 50 (sekreterama)

s. 36 Kontrollera mot PDF

Ju:
33 Skr 1977/78:103 36

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 60.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 14 sammanträden.

Kommittén
planerar att under första kvartalet 1978 avge ett delbetänkande angående
arrendeavgifter m.m.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

34.
Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 aprU 1975 för att utreda frågan om
utbildning av väktare (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juni 1975):

Särskild
utredare: Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen

Experter:
Arvidsson, Lars-Eric, ingenjör (fr.o.m. den 7 april 1976) Daun, Stig G.,
personalchef (fr.o.m. den 17 juni 1977) Jacobson, Bengt, undervisningsråd
(fr.o.m. den 15 september 1976) Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 7
aprU 1976) Ljung, Bengt-Ame, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1976) Ogvall, Dan
O., rådman (fr.o.m. den 1 maj 1977)

SkaUn,
Hans E. C, företagsjurist (fr.o.m. den 7 aprU 1976 t.o.m. den 17 juni 1977)

Wistedt,
J. Åke, direktör (fr.o.m. den 7 april 1976) Åslund, Alvar, andre
förbundsordförande (fr.o.m. den 7 april 1976)

Sekreterare:
Mild, Kerstin E., utredningsledare (fr.o.m. den 13 juni 1977) Ogvall, Dan O.,
rådman (fr.o.m. den 18 november 1975 t.o.m. den30aprU 1977)

Lokal:
Göteborgs AUmänna Skolstyrelse, Box 5236, 402 24 Göteborg, tel. växel 031 /40
93 00 (Mild)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 61. Tilläggsdirektiv, se
1978 års kommittéberättelse del II Ju 13.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva
sammanträden med experterna samt haft överläggningar med
ordningsvaktsutredningen, olika myndigheter samt organisationer och andra som
berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1978.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:36

35.
Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

TUlkaUade
enhgt regeringens bemyndiganden den 5 juni 1975 (se Post-och Inrikes tidn. den
17 juU 1975) och den 25 november 1976 för översyn av hyreslagen:

Ordförande:
Vängby, Staffan O. S., justitieråd

Ledamöter:
Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december
1976) Berg, Folke L. V., direktör

Hjalmarsson,
E. Birgit, kurator, f.d. led. av riksdagen Jansson, Sven I., direktör

Strömberg,
Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen Svensson, S. I. R. Erik,
förbundsordförande

Experter:
Andersson, Hans (Hasse) G., sekreterare (t.o.m. den 10 oktober 1977)
Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den 15 september 1975) Könberg, Bo
G., (fr.o.m. den 11 oktober 1977) Åsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare
(fr.o.m. den 15 september 1975)

Sekreterare:
Lundeberg, Magnus, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978) Svahn, Bertil
A., rådman

Lokal:
Birger Jaris torg 5, 1 tr., tel. 20 25 41 (Lundeberg). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 62.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden, varav ett
med företrädare för lokalhyresgäster och fastighetsägare och ett med
företrädare för hyresnämnder, fastighetsdomstolar och bostadsdomstolen.

Utredningen beräknas i
januari 1978 avge ett delbetänkande om lokalhyresfrågor.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

36.
Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för en allmän översyn av
rättshjälpssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1975):

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ju:36 Skr 1977/78:103 38

Ordförande:
GuUnäs, S. Ingvar, justitiekansler (t.o.m. den 1 november 1977)

Ledamöter:
Bergström, Britta J., universitetslektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 1
november 1977)

Larfors,
E. V. Tage, direktör, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 1 november 1977)
Spak, Carl-Anton, lagman (t.o.m. den 1 november 1977)

Experter:
Joelsson, V. Arnold, kammarrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den
1 november 1977)

Lund,
Wiggo T., advokat (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Reuterwall,
Lennart S., advokat (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Sehlstedt,
K. Annika M., byrådirektör (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november
1977)

Sekreterare:
Werner, J. Bertil H., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1975 t.o.m. den 1
november 1977)

Bitr.
sekreterare: WalUn, John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 januari 1976
t.o.m. den 31 augusti 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 63. Tilläggsdirektiv, se
1977 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen
har fr.o.m. november 1976 till dess uppdraget slutförts hållit tolv
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som
berörts av utredningens arbete.

Utredningen
har den 5 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:49) Översyn av
rättshjälpssystemel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

37.1975
års poUsutredning (Ju 1975:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda polisens
uppgifter, utbildning och organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8
september 1975):

Ordförande:
Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977)
Montgomery, J. Henry A., statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

s. 39 Kontrollera mot PDF

39 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 38

Ledamöter:
Blom, S. T. Lennart, borgarråd Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av
riksdagen Nygren, Ame J., redaktör, led. av riksdagen Petersson, Hans E.,
folkskollärare, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av
riksdagen Segerström, Ingrid B., borgarråd

Experter:
Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) ErUng, E.
Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Erstam, Sven-Erik F.,
länspoUschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Hjälm, Nils G. O., förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 18 mars 1976) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1975) Persson, Carl J. G., rikspolischef (fr.o.m. den 1
oktober 1975) Tomborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 20 januari
1977) Welander, Gösta, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Wendin,
Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare:
Alpsten, A. Börje, departementsråd

Bitr.
sekreterare: Munck, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Lokal:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57 (Alpsten), 763 10
20 (Munck)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 64.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt femton sammanträden.

Utredningen har i januari
1977 avgett promemorian (Ds Ju 1977:2) Piketverksamheten i Stockholms
polisdistrikt samt i maj 1977 redovisat en enkätundersökning (Ds Ju 1977:9)
Enkätundersökning angående polisverksamheten.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

38.
Utredningen (Ju 1975:09) om kvinnlig tronföljd

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om
rätt tiU tronen också för kvinnor (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari
1976):

Utredningsman:
Lindeli, Ingvar A., f. d. landshövding (fr.o.m. den 18 december 1975)

s. 40 Kontrollera mot PDF

Ju:38 Skr 1977/78:103 40

Sekreterare:
Rossipal, Helga K. M., rådman (fr.o.m. den 6 februari 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 1.

Utredningen
har den 7 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:5) Kvinnlig tronföljd.
Uppdraget är därmed slutfört.

39.
Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor angående mathållningen vid
kriminalvårdens anstalter

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda vissa
frågor angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och
Inrikes tidn. den 12 mars 1976):

Utredningsman:
Skröder, Per C. C, direktör (fr.o.m. den 3 mars 1976)

Sekreterare:
Hansén, Pär G. H., fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 30 juni

1977)

Lokal:
Institutet för storhushållens rationalisering, Birger Jarlsgatan 27, 6tt., 111
45 Stockholm, tel. 11 93 16 (utredningsmannen)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningsmannen
har den 28 juni 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1977:8) Måltidsverksamheten inom
kriminalvården.

Utredningsmannen
ingår i en av justitiedepartementet inrättad

arbetsgrupp med representanter för departementet,

kriminalvårdsstyrelsen,
berörd personalorganisation och Sveriges Allmänna Restaurang AB (SARA) som
skall utreda vissa frågor som berörs i utredningens betänkande.

Utredningsmannen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1978.

40.
Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Post-och Inrikes tidn. den
30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av
upphovsrättslagstiftningen m.m.:

Ordförande:
Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd (fr.o.m. den 21 januari 1977) Sandgren,
C. Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 20 januari 1977)

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 40

Ledamöter:
Gustafsson, Lars, författare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Karlsson, K. Gösta,
foUthögskolerektor, led. av riksdagen Lindquist, Inger G., rådman, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 25 febmari 1977) Palm, N. Sture, redaktör, led. av
riksdagen

Experter:
Bengtsson, H. Jörgen Y., advokat (t.o.m. den 24 februari 1977) Bergman, Lars,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 april 1977) Ekberg, Karl-Henrik, direktör
GehUn, Jan H. M., hovrättsråd Hemlund, Carl-Hugo H., förste ombudsman Holming,
Klas J. L., direktör KameU, G. Gunnar W., professor Landquist, Eddie L.,
direktör Magnusson Sessler, Gun I., förbundsjurist Modig, Jonas E., direktör
Nordmark, Hans A., direktör Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor Peyron, Ulf
C. C, programjurist Rembe, Rolf D., förbundsdirektör Sanmark, P. Arvid L.,
rättschef (t.o.m. den 18 aprU 1977) Storm, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 23
april 1976) Åkerberg, Yngve, kammarmusiker (fr.o.m. den 25 febmari 1977)

Sekreterare:
Berg, L. Christer, hovrättsassessor

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 47 80 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 4.
TUläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 10.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden.
Sammanträden har vidare ägt mm inom särskilda arbetsutskott för frågor rörande
fotokopiering och inspelning av radio- och TV-program i undervisningsverksamhet
samt rörande fonogram. Därutöver har utredningens ordförande och sekretariat
sammanträtt med företrädare för motsvarande utredningar i de övriga hordiska
länderna.

Utredningen beräknas att
under år 1978 avge ett delbetänkande rörande fotokopiering och inspelning av
radio- och TV-program inom undervisningsverksamhet.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ju: 41 Skr 1977/78:103 42

41.
Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade
eiUigl regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 (se Post-och Inrikes tidn. den
8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om
förmögenhetsbrott:

Ordförande:
Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident

Ledamöter:
Bergander, Lilly K., fru, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S.,
poliskommissarie, led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 28 januari 1977)

Experter:
Jareborg, Nils B., docent Jonsson, Torsten J., länsåklagare

Sekreterare:
Hegrelius Jonson, Barbro M., hovrättsassessor

Lokal:
Hovrätten för Nedre Norrland, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83
00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 7.
Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 4.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

42.
Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av
lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Wijkman, Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november
1976)

Ledamöter:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Gustafsson, Stig G.,
förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av
riksdagen Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:43

Pettersson,
Rune V., f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 23 februari 1977) Sundblad, Yngve
(fr.o.m. den 24 februari 1977)

Experter:
Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) OhUn,
Tomas, fil. lic. (fr.o.m. den 18 januari 1977)

Sekreterare:
Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Bitr.
sekreterare: Sjögren, Bengt L. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september
1976)

Lokal:
Datainspektionen, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80
(sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ett antal sammanträden håUits med ordföranden,
expertema och sekreterama m. fl. som deltagare.

Kommittén
avser att i början av år 1978 sammanställa en offentiig diskussionspromemoria
rörande altemativa ändringar och tillägg tiU datalagen (1973:289) som kan böra
övervägas närmare.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

43.
Utredningen (Ju 1976:06) om kriininalvårdsstyrelsens organisation, m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda
kriminalvårdsstyrelsens organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn: den 19
juni 1976):

Ordförande:
Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977)
HiUerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter:
Bmno, Gösta F., överdirektör Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Fischier, Sven
G. O. M., tjf. överdirektör Leche, Johan H., departementsråd Lönnberg, C.
Gunnar L, avdelningsdirektör Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f. d. led.
av riksdagen

s. 44 Kontrollera mot PDF

Ju:
43 Skr 1977/78:103 44

Mattsson,
Morgan N., ombudsman Söderman, Elis A., ombudsman

Sekreterare:
Karlström, Vilhelm H., byråchef (fr.o.m. den 15 september 1976)

Lokal:
Kriminalvårdsstyrelsen, 60180 Norrköping, tel. växel 011/10 82 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Den tiU
utredningen knutna projektgruppen som består av representanter från
kriminalvårdsverket och statskontoret har under samma tid haft 25 sammanträden.
En ref erensgmpp med representanter för kriminalvårdens regionala och lokala
organisation har haft fem sammanti-äden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

44.
Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården

TillkaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda frågan om
isolering inom kriminalvården (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juU 1976):

Ordförande:
Nygren, Ame J., redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter:
Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen Martinsson, Bo N. O.,
generaldirektör, f.d. led. av riksdagen Schötl, Lars E., fögderidirektör, led.
av riksdagen SeUn, Sven, ombudsman

Experter:
Blomquist, Clarence, docent (fr.o.m. den 24 november 1976) Sveri, Knut O.,
professor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Sekreterare:
Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 oktober 1976)

Lokal:
Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 9.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 45

Utredningen
har under tiden riovehiber 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt
besökt fem kriminalvårdsanstalter för överläggningar med anstaltsledning,
personal och intagna.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under senare delen av år 1978.

45.
Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att utreda frågan om
förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättighetema:

Ordförande:
Heckscher, Gunnar E., f. d. ambassadör

Ledamöter:
Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare Björck, Anders P.-A., redaktör,
led. av riksdagen Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen
Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Kvist,
Kenneth, sekreterare Könberg, Bo G., sakkunnig i bostadsdepartementet Lidbom,
Carl G., led. av riksdagen

Sakkunnig:
Holmberg, Erik G., hovrättslagman

Experter:
Eklundh, Claes G. B., rättschef Regner, Göran I. F., hovrättsassessor (fr.o.m.
den 5 maj 1977)

Sekreterare:
Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Öm, Claes H.
G., hovrättsfiskal

Bitr.
sekreterare: Hafström, Marie M. G., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lokal:
Birger Jaris Torg 7, 111 28 Stockholm, tel. 20 90 17 (Bergh), 20 90 38 (Örn),
20 90 74 (Hafström)

Direktiv
och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju
1 och 22.

Utredningen
har under tiden febraari; - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden. Därjämte har
en expertgrupp inom utredningen sammanträtt fyra gånger.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ju:46
Skr 1977/78:103 46

46.
Lagrådsutredningen (Ju 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att utreda frågan om
lagrådets ställning och uppgifter:

Särskild
utredare: HuU, Bengt V., justitieråd

Sakkunniga:
Mannerfelt, Nils O. G., justitieråd Simonsson, Lars B., regeringsråd Welamson,
Lars T., justitieråd

Experter:
Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 11 febmari 1977) Gregow, P. J.
Torkel, hovrättsråd

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningen
har under tiden februari - juni 1977 hållit 35 sammanträden. Utredningen har
den 30 juni 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1977:10) Lagrådets ställning och
uppgifter. Uppdraget är därmed slutfört.

47.1977
års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade
erdigt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 föratt se över
lagstiftningen om sedlighetsbrott:

Ordförande:
Nordenson, Ulf K., justitieråd

Ledamöter:
André, Gunilla K., fru, led. av rUcsdagen Hjelmström, I. Eva K., tjänsteman,
led. av riksdagen Mårtensson, BengtC. L.,pol. mag.

Ström,
Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Svegland, Stina L.,
skyddskonsulent

Expert:
Persson, Leif G. W., kriminolog (fr.o.m. den 7 juni 1977)

Sekreterare:
Meyerson, Anita E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 febmari 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 73 10 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

s. 47 Kontrollera mot PDF

47 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 49

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 5.

Koofimittén
har under tiden februari - oktober 1977 hållit nio sammanträden.

Kommittén
har den 2 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds Ju 1977:7) PM med förslag till
lag om ändring i brottsbalken.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

48.
Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 27 Januari 1977 för att utreda frågan om
vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet:

Ordförande:
Holmberg, Cari V., justitieråd

Ledamöter:
Hernelius, Allan J., bankof ullmäktig, led. av riksdagen Hilding, Per,
chefredaktör

Leijon,
Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen Nyquist, S. Yngve,
länsbostadsdirektör, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie,
led. av riksdagen

Expert:
Frånstedt, Olof R., byråchef (fr.o.m. den 24 maj 1977)

Sekreterare:
Ahnbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 50 23 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen
har under tiden april - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

49.
Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad
enligl regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för atl utreda frågoma om
överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m. m.:

Särskild
utredare: Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

s. 48 Kontrollera mot PDF

Ju:49 Skr 1977/78:103 48

Sakkunniga:
CoreU, Hans A. V., hovrättsassessor DryseUus, Harald S., hovrättsassessor
Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare:
Ekstedt, OUe U.-E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mahnö, tel.
040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1977 hållit fem sammanträden. Utredningens arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

50.
Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 3 febmari 1977 för att göra en översyn av
rättegångsförfarandet vid aUmän domstol:

Ordförande:
Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöter:
Edmark, Kerstin, kontorist Ericsson Köhler, Ella, chefsrådman Laurin, Lars,
advokat Persson, Arvid, f. d. kommunalråd Styring, Sten, länsåklagare

Sakkunniga:
Wasteson, Lennart, lagman (fr.o.m. den 5 september 1977) Wentz, Nils O.,
kammarrättspresident (fr.o.m. den 5 september 1977)

Experter:
Blomkvist, Curt B., advokat (fr.o.m. den 10 juni 1977) Lindegård, Jan,
chefsåklagare (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare:
Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Eklycke, S. Lars G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september
1977)

Lokal:
Riddarhuskajen 1, 1 tr., tel. 11 87 23 (Fitger), 10 82 73 (Eklycke).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

s. 49 Kontrollera mot PDF

49 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:52

Direktiv
och tiUäggsdirektiv för utredningen, se 1978 års
kommittéberättelse del II Ju 7 och 19.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1977 håUit fem sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

51.
Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall

TiUkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågor om
stäUföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.:

Särskild
utredare: Hedman, Bengt, hovrättslagman

Sakkunniga:
AnnevaU, Sture, direktör (fr.o.m. den 6 april 1977) Burman, Bengt B., överlantmätare
(fr.o.m. den 1 april 1977)

Sekreterare:
Adebäck, Sten I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Lokal:
Hovrätten för Nedre Norrland, Box 170, 851 03 SundsvaU, tel. växel 060/12 83 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 9.

Den
särskilde utredaren har under tiden juni - oktober 1977 hålUt två sammanträden
med de sakkunniga. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

52.
Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 febmari 1977 för att utreda frågan om
barns rättsliga stäUning:

Ordförande:
Sveme, Tor E., lagman

Ledamöter:
Fredrikson, Märta E. B., fru, led. av riksdagen Hedvall, Yvonne M., fil. kand.,
ers. för led. av riksdagen Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare Strand,
Lars B., utredningssekreterare West, Maria, ombudsman

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

Ju:52 Skr 1977/78:103 50

Sakkunniga:
von Euler, Rigmor, barnombudsman Gmnewald, Karl R., medicinalråd Jentzsch,
Gunnie V., byråföreståndare Krantz, P. Gunnar, direktör Linde, Gunnel,
författare Lundgren, Valborg, advokat Melldén, Anna-Lisa, förste skolpsykolog
Ottoson, Ivan, byråchef Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor Thunved, Anders E.,
hovrättsassessor

Sekreterare:
Röst-Andréasson, E. Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 49 58 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 11.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela år 1978.

53.
Militäransvarskominittén (Ju 1977:09)

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att se över det militära
ansvarssystemet m. m.:

Ordförande:
Thyresson, Gunnar, f. d. justitieombudsman

Ledamöter:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hagberg, Helge M. H.,
led. av riksdagen

Sakkunniga:
Allmér, Jan, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Andersson, Lars G.,
länsåklagare (fr.o.m. den 5 maj 1977) Asp, K. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den
5 maj 1977) Bjerndell, Jörgen, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Edström,
Rune, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Ericsson, S. Bo, studerande (fr.o.m.
den 5 maj 1977) Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 5 maj 1977)
Wallroth, Bengt, överste (fr.o.m. den 5 maj 1977)

s. 51 Kontrollera mot PDF

51 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 54

Expert:
Blomberg, E. Gunnar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 13 juni 1977)

Sekreterare:
Fernqvist, Dan E. L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 aprU 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 57 14 (Thyresson), 20 67 49 (Fernqvist).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 12.

Kommittén
har under tiden april - oktober 1977 hålUt två sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

54.
Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny
yttrandefrihetsgmndlag:

Ordförande:
Schöier, Hans E., chefredaktör

Ledamöter:
Ehnmark, Anders

Fiskesjö,
Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Ljunggren, Anders,
förbundsordförande Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur.
stud., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Eklundh, Claes G. B., rättschef Holmberg, Erik G., hovrättslagman Vallinder,
Torbjörn, universitetslektor

Sekreterare:
Behrman, Carl, rådman

Bitr.
sekreterare: Påhlman, Anders T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 decejnber
1977)

Lokal:
Katrineholms tingsrätt. Storgatan 25, 641 00 Katrineholm, tel. 0150/163 30 (Behrman),
Birger Jarls torg 5. Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm,
tel. 20 82 32 (Påhlman)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del U Ju 16.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Ju: 54 Skr 1977/78:103 52

Utredningen
har under tiden juli - oktober 1977 hållit ett sammanträde. Dämtöver har ett
sammanträde hållits med ordföranden och de sakkunniga. Utrediungens arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

55.
Allmänna advokatbyråkommittén (Ju 1977:11) (ABK)

Tillkallade
eidigt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över systemet med
allmänna advokatbyråer m. m.:

Ordförande:
Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident

Ledamöter:
Johansson, N. Bertil M., lantbmkare, led. av riksdagen Karlsson, Torsten A.,
metallarbetare led. av riksdagen Körlof, Bjöm H. B., kanslisekreterare, ers.
för led. av riksdagen

Experter:
Brandelius, Gunnel, assistent Bäckström, Jan-Åke, avdelningsdirektör Engdahl,
K. Anders F., departementssekreterare Fresk, Svante, advokat Hastad, Torgny,
bitr. professor Kildén, Gunnar, advokat

Sekreterare:
Stenstad, Barbro M., kammarrättsfiskal

Lokal:
Göta hovrätt. Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 14.

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1977 hållit två sammanträden och haft
överläggningar med företrädare för domstolsverket. Därutöver har ett
sammanträde hållits med en särskild arbetsgmpp för frågan om utformningen av en
enkät.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

56.
Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att se över
bestänmielserna om tomträttsavgäld m. m.:

Ordförande:
Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare

s. 53 Kontrollera mot PDF

53 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:57

Ledamöter:
Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot Göransson, Bengt, kommunahåd
Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Olsson, Karl-Erik T.,
lantbmkare, led. av riksdagen Persson, S. Erik, universitetslektor Persson, H.
Magnus, led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., sekreterare

Sakkunniga:
Brunfelter, Ulf, direktör Fridell, G. Ingvar, förbundsordförande
Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A., stadsjurist Romson, Rolf, direktör
Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter:
Hall, A. Bertil, fastighetsråd Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor

Sekreterare:
Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor

Lokal:
Rödbodgatan 8, tel. 22 19 20 ankn. 669 (sekreteraren). Postadress:
Bostadsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 15.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

57.
Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

TUUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågor
om konsumentköp:

SärskUd
utredare: Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sakkunniga:
Broomé, N. G. Bo, tf. departementsråd (fr.o.m. den 27 september 1977)
Edling, N. Axel, hovrättsassessor, konsumentombudsmannens
StäUföreträdare (fr.o.m. den 27 september 1977) Fyrberg, Lars Erik, direktör
(fr.o.m. den 27 september 1977) HiUbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 27
september 1977) Hjahnarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den
27 september 1977) Persson, Gustav E., direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

s. 54 Kontrollera mot PDF

Ju:57 Skr 1977/78:103 54

Sundquist,
A. Åke, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977) Wiberg, G. Lennart E:son,
direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Expert:
CarbeU, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare:
Adolfsson, Marianne, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 35 44 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 17.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

58.
Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsiiga frågor

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 augusti 1977 med uppdrag att utreda
frågor om dödsbodelägares ansvar för avUdens skulder m. m.:

Särskild
utredare: Mangård, Nils, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1977)

Experter:
GiUenius, Leif, advokatfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Henriques, Bertil,
advokat (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Modigh, Pontus, direktör (fr.o.m. den 25 november
1977)

Sekreterare:
Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 66 04 (Mangård), 20 46 41 (Melin). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 20.

Utredningen
har under oktober 1977 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela år 1978.

59.
Utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag att utreda
frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 60

Särskild
utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen
(fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga:
CarUiammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Gustafsson, Kerstin,
förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Halén, E. Torsten,
avdekiingsdhektör (fr.o.m. den 28 oktober 1977) Karisson, Karl Gustav A.,
ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Ljung, Bengt, avdelningsdhektör (fr.o.m.
den 17 oktober 1977) Nilsson, Ulf, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977)
Nyrén, Einar, byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Swan, Brita, krigsråd
(fr.o.m. den 17 oktober 1977) Wallerius, Olof, ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober
1977) Öhman, Bengt, civilingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter:
Holmstrand, Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Jacobsson,
Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 oktober 1977)

Sekreterare:
Tmlsson, Rolf G. K., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel.
040/749 50

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 21.

Utredningsarbetet
har påbörjats i oktober 1977. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år
1978.

60.
Utredningen (Ju 1977:16) om översyn av sjölagen

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att se över
sjölagen:

Ordförande:
Blom, K. A. Birgitta, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1977)

Ledamöter:
Hagberg, Lennart, advokat (fr.o.m. den 5 december 1977) Hedborg, Per Erik,
direktör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sekreterare:
Hellbacher, Ulf H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 82 32 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 23.

s. 56 Kontrollera mot PDF

UD:
I Skr 1977/78:103 56

Utrikesdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommitté avslutat sin verksamhet under är 1977: S

1.
Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet!
krig

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla foUcrättens
regler om humanitet i krig:

Ordförande:
Bhx, Hans M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Ledamöter:
HeUström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Lindblad, Hans B., redaktör
(fr.o.m. den 3 november 1976) NUsson, Bengt G., departementsråd (fr.o.m. den 3
november 1976) Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 3 november
1976) Skala, Bjöm, kansliråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Skarstedt, Carl-Ivar S.,
rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974) Wulff, Torgil H., kommendör

Experter:
Anderberg, Bengt, major (fr.o.m. den 29 augusti 1977) Hjertonsson, Karin,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 april 1976) Janzon, Bo, förste
forskningsingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Johnson, Bo, kansliråd
(fr.o.m. den 16 december 1976) Liljegren, Carl-Henrik S., kansliråd (fr.o.m.
den 21 oktober 1975) Prawitz, Jan, laborator

Rosenblad,
Esbjöm C. A., ambassadråd (fr.o.m. den 25 april 1974 t.o.m. den 24 oktober
1977)

Rybeck,
Bo förste marinläkare (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Sandström, Anders G., kansliråd
(fr.o.m. den 6 juni 1977)

Sekreterare:
Bring, Ove, jur. kand. (fr.o.m. den 20april 1976)

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD: 2

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Därutöver har sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp.

Sedan
diplomatkonferensen om krigets lagar avslutats i Geneve i juni 1977 har
delegationens arbete koncentrerats på förbindelserna inför en planerad
vapenkonferens under 1979.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2.
BiståndspoUtiska utredningen (UD 1972:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att företa en
utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna:

Ordförande:
Korpås, B. G. Sture, folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12
november 1976)

Ledamöter:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Engström, OUe, rektor (fr.o.m.
den 16 maj 1977) Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson,
Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna
Lisa, fm, led. av riksdagen Måbrink, Bertil U., ombudsman, led. av riksdagen
Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen Petersson, Per
M., hemmansägare, led. av riksdagen Siegbahn, Bo L. G., ambassadör (fr.o.m. den
16 maj 1977) Wirmark, B. David L, fU. mag., ers. förled, av riksdagen

Experter:
Michanek, Ernst N., generaldirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977) Pahnlund, Thord
G., departementsråd (fr.o.m. den 16 maj 1977) Östberg, Brita, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 juli 1977)

Sekreterare:
Anell, Lars E. R., departementsråd (t.o.m. den 31 maj 1977) Ljunggren, C.
Börje, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Ehrenpreis, Dag, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)
Ljunggren, C. Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1976 t.o.m. den 31
maj 1977)

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

s. 58 Kontrollera mot PDF

UD:2 Skr 1977/78:103 58

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse UD 3. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II UD 3.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit c:a 20 sammanträden samt
haft ett stort antal överläggmngar med olika myndigheter och organisationer,
som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
har den 21 april 1977 avgett sitt huvudbetänkande (SOU 1977:13-14) Sveriges samarbete
med u-länderna.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3.
Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa
utvecklingen på nedrustningsområdet samt utarbeta förslag till Sveriges
agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor:

Ordförande:
Thorsson, Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Blix, HansM., statssekreterare
Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hamilton af Hageby, C. Gustaf H.
C, ambassadör Hernelius, J. AUan, bankofuUmäktig, led. av riksdagen (t.o.m. den
27 mars 1977)

Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen Leifland, Leif, kabinettssekreterare (t.o.m. den 1
juni 1977) Liljegren, Carl-Henrik S., kansliråd (t.o.m. den5 juni 1977)
Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 13 januari 1977)
Sandström, Anders G., kansliråd (fr.o.m. den 6 juni 1977) Sundberg, Ingrid E.,
fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Thyberg,
O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 2 juni 1977) Ångström, Rune T., led. av
riksdagen

Experter:
Blom, E. Göte, kommendör Dahlén, Per Olof (Olle) R., ambassadör Dahlman, S.
Ola, laborator Edmar, A. E. Desirée, departementssekreterare Ericsson, Ulf A.,
nunister Hjertonsson, Karin, depcirtementssekreterare Johnson, Bo F., kansliråd
(fr.o.m. den 18 januari 1977) Lind, Johan H., departementssekreterare

s. 59 Kontrollera mot PDF

59 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:4

Lundin,
S. Johan, forskningschef

Lubeck,
S. A. Lennart, civilingenjör

Norberg,
Lars R., förste ambassadsekreterare (fr.o.m. den 13 januari

1977)

Prawitz,
Jan, laborator

Reinius,
E. A. Ulf, kommendör

Skala,
Bjöm, kansliråd (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Strand,
Karl-Erik, departementsråd

Sekreterare:
Engfeldt, Lars-Göran, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Lundin, Lars-Erik, kanslisekreterare (fr.o.m. den 18 januari 1977)

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II UD 1.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4.
Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och informationsutbytet med
utlandet

TUlkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 17 febmari 1977 för att utreda frågan om
det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet:

Ordförande:
Arvidsson, Ingrid H., programchef

Sidckunnig:
Tallroth, Tore O. F., ambassadör

Experter:
Bekeris, Ilmar J., kansUråd Eliasson, Jan K., kansliråd Forsell, L. O.
Torbjörn, avdelningsdirektör Gurinder, Jan Olof, departementssekreterare
Löfdahl, Göran, direktör

Sekreterare:
Ahlander, Dag S., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 april 1977)
Lidström, Karl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 maj
1977)

s. 60 Kontrollera mot PDF

UD:
4 Skr 1977/78:103 60

Lindencrona,
Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 15 november 1977)

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 1.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft ett stort
antal överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra, som berörs
av utredningens arbete. Gmndmaterial för en kartläggning av Sveriges
internationeUa kultur- och informationsutbyte har insamlats genom tre enkäter
riktade tiU dels c:a 230 svenska kulturinstitutioner och organisationer, dels
Sveriges samtliga lönade utiandsmyndigheter, dels sju svenska ambassader i
invandrarnas hemländer. Utredningen har därjämte företagit studiebesök i de
nordiska länderna samt i England, Nederländerna och Polen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5.
Utredningen (UD 1977:02) om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om
Sveriges utveckUngssamarbete på industriområdet:

Särskild
utredare: Engblom, Göran, ambassadör

Experter:
Kalderén, Lars G., rUcsgäldsdirektör Svidén, Ulf, departementssekreterare
Wirmark, B, David L, fil. mag., ers. för led. av riksdagen Ådahl, Andreas,
professor Öländer, Jan, kansliråd

Medlemmar
i ref erensgmpp: Braunerhjelm, Erik, direktör Cars, Hädar, direktör Essen,
Ingemar, direktör Fockstedt, Sven, sekreterare Frykholm, Jan, direktör
Holmberg, Ame, pol. mag. Karlander, Olof, pol. mag Narfström, A. J. Petter,
över ingenjör Säve-Söderbergh, Bengt, utredningssekreterare

s. 61 Kontrollera mot PDF

61 Komm ittéer: Utrikesdepartementet UD: 6

Sekreterare:
Westring, Gösta, byråchef

Bitr.
sekreterare: Dahl, Mikael, kansUsekreterare Johnsson, Gerd, kanslisekreterare
(fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 2.

Den
särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1977 håUit tre sammanträden
med referensgruppen och fyra sammanträden med expertema. Dämtöver har ett antal
sammanträden hålUts i olika arbetsrupper.

Den särskUde utredaren har
den 31 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:77) Sveriges
utveckUngssamarbete på industriområdet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Kommittéen (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna Inför FN:s konferens om
vetenskap och teknologi för utveckling

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att svara för de
svenska förberedelserna inför FN:s konferens om vetenskap och teknologi för
utveckUng:

Ordförande:
Ullsten, S. K. Ola, statsråd, led. av riksdagen

Ledamot
och sekreterare: Anell, Lars E. R., departementsråd

Ledamöter:
Andersson, Curt, sekreterare Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen
Bemer, C. O. Örjan, departementsråd CavalUn, Jens, kanslisekreterare Eliasson,
Anna, fil. mag., led. av riksdagen Ericsson, Gösta, avdelningschef Hambraeus,
Gunnar A., professor Knutsson, Karl Eric, professor Landberg, Hans W., docent
Lindahl-Kiessluig, Kerstin M., professor Martin-Löf, C. Johan E., civiUngenjör
MöUer, Birger, universitetslektor

s. 62 Kontrollera mot PDF

UD: 6 Skr 1977/78:103 62

Odhnoff,
Jan E., förbundsekonom Rydén, H. Rune O., led. av riksdagen Tandberg, Olle G.,
fU. lic. Teikmans, André, tekn. dr Wångby, Erik, ombudsman Zachrisson, Bertil
J., led. av riksdagen

Bitr.
sekreterare: Båge, Lennart, kanslisekreterare

Lokal:
Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1977 hållit två sammanträden. Kommitténs arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:l

Försvarsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år
1977:2,3,5,7,12 och 13

Följande
kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 4

1.
Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

TUlkaUade
eidigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1967 för att utreda frågan om
vissa ändringar i krigsmaktens fredsorganisation (se Post-och Inrikes tidn. den
9 februari 1967):

Ordförande:
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
januari 1972)

Ledamöter:
Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Gustavsson,
Gusti L. A., el-installatör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Hylländer,
K. Gunnar E., köpman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Strindberg,
Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)
Sundström, M. Gudrun, fra, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Experter:
Albrektson, Hans, departementsråd (fr.o.m. den 1 juU 1976) Bergstrand,
Per-Erik, överste (fr.o.m. den 15 april 1975 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Ekström,
E. Bengt A., överste (fr.o.m. den 1 november 1977) Höijer, Gunnar, krigsråd

Knutsson-HaU,
Torsten K., organisationsdirektör (fr.o.m. den 21 januari 1972)

Larsson,
S. Rune W., överste (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Larsson, Sven E.,
departementsråd

Lugn,
P. E. Robert, överste av 1. graden (t.o.m. den 31 mars 1977) Månsson, E. O.
Sigvard, överste av 1. graden (fr.o.m. den 16 november 1970)

s. 64 Kontrollera mot PDF

Fö:l
Skr 1977/78:103 64

Persson,
Ragnar, överste (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Thufvesson,
Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1972)

Wennerhom,
Karl Otto L., departementsråd

Wigardt,
Hans G. T., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

Sekreterare:
Cederwall, Ulf C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975) Lundbergh,
Hans P. N. J., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 december 1975)

Lokal:
Fredsgatan 2,11152 Stockholm, tel. 1139 35 och 11 42 85 (sekreterarna), 11 88
25 (expeditionen)

Direktiven
för utredningen, se 1%8 års riksdagsberättelse Fö 20. Tilläggsdirektiv se 1972
års rUcsdagsberättelse Fö 10,1975 års kommittéberättelse Fö 2 samt 1978 års
kommittéberättelse del II Fö 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden samt gjort
sex studiebesök och haft överläggningar med olika myndigheter och
organisationer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har 27 sammanträden
hållits med särskilda arbetsgrapper inom utredningen.

Utredningen
har den 31 maj 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:3) del 2: Armén och del av
marinen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

2.
Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö 1971:01)

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 för att utreda och
inkomma med förslag tiU förvaltningsutbildning inom krigsmakten:

Utredningsman:
Nihlfors, Folke U., organisationsdirektör, f. d. led. av riksdagen

Experter:
Brantberger, Per-Gunnar, överste

Hullberg,
Axel Th. A:son, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 april 1976) Knöös, Erik O.,
kapten Lindberg, R. Greger, överste Magnusson, Lennart C. O.,
avdelningsdirektör Nyberg, Stig K., studierektor Strömberg, Carl-Axel B.,
överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Sekreterare:
Dinell, Jan A. C, departementssekreterare

s. 65 Kontrollera mot PDF

65 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:3

Direktiven
för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 19.

Utredningen
har under tiden november 1976 - april 1977 hållit 29 sammanträden.

Utredningen
har den 22 december 1976 avgett delbetänkande (Ds Fö 1976:4) Utbildning i
naturvård inom försvaret samt den 18 april 1977 avgett delbetänkande (Ds Fö
1977:2) Försvarets förvaltningsutbildning -samordnings- och samverkansfrågor m.
m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

3.
Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling av försvarets planerings-
och programbudgetsystem (PPBG)

TillkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för att framlägga förslag
rörande den slutliga utformningen av försvarets nya planerings- och
budgeteringssystem samt att leda och samordna det fortsatta utvecklingsarbetet
inom förenämnda område:

Ordförande:
EhrUng, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 17
oktober 1977)

Ledamöter:
Grape, S. Lennart, departementsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Petri, Gunnar
G. B., departementsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974 t.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter:
Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (t.o.m. den 17 oktober 1977) Strand,
Karl-Erik, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Hellman, Sven R., överingenjör (t.o.m. den 17 oktober 1977)
Sondén, Jan A., departementssekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977)

Direktiven
för ledningsgruppen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 20.

Ledningsgruppen
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit ett sammanträde.

Ledningsgmppen
har den 9 september 1977 avgett promemorian (Ds Fö 1977:5) Försvarets
planerings- och ekonomisystem (FPE) - utveckling och principer.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

Fö:
4 Skr 1977/78:103 66

4.
Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till Kungl.
Maj: t lämna förslag i frågor som hör samman med genomförandet av höjningen av
pensionsåldern för militär personal (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november
1971):

Ordförande:
Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör

Ledamöter:
Bodin, K. Berndt, föredragande i riksdagens försvarsutskott Bäcklin, Lars R.,
ombudsman Wiberg, N. OlaR., förste ombudsman Winéus, Bengt G.,
departementssekreterare

Ersättare
för ledamöter: Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin) Sandberg, K. G.
Ulf, förste ombudsman (för Wiberg)

Experter:
Lindahl, Carl-Fredrik H., överstelöjtnant Sjöö, Curt O., överstelöjtnant
(fr.o.m. den 1 juli 1975)

Sekreterare:
Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant

Bitr.
sekreterare: Otterberg, L. Håkan, kapten

Lokal:
Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9, 115 28 StockhoUn,
tel. 62 28 07 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 21.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5.1973
års vapenfriutredning (Fö 1973:01)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1973 för översyn av lagen om
vapenfri tjänst och sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst:

Ordförande:
Holmberg, Cari V., justitieråd

s. 67 Kontrollera mot PDF

67 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:6

Ledamöter:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Gustafsson,
Stig G., förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1974)

Möller,
S. A. Birger, f. d. led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbmkare, led. av
riksdagen Werner, N. Mårten S., kyrkoherde, f.d. led. av riksdagen

Experter:
Sjöholm, Eric G. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974) Suneson,
Karl-Henrik A., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974)

Sekreterare:
Janson, Bjöm C, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december
1976) Linde, Lars B., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fö 14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt fem sammanträden.

Utredningen har den 7 mars
1977 avgett betänkande (SOU 1977:7) Rätten tiU vapenfri tjänst.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

TilUcallade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det
militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1974):

Ordförande:
Gustafsson, Hans L., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Glimnér, J. Erik, hemmansägare, led. av riksdagen Gustavsson, Åke E. G.,
redaktör, led. av riksdagen Göransson, J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen
Lindblad, Hans B., redaktör, led. av riksdagen Träff, Sven-Olov A., direktör,
led. av riksdagen

Experter:
Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Edström, Lennart
N., kanslichef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

s. 68 Kontrollera mot PDF

Fö:6 Skr 1977/78:103 68

Håkansson,
L. Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Jarmar,
L. Håkan, organisationsdirektör

Levinson,
K. Bo, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Olhede,
Torleif E., departementssekreterare

Orrö,
Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21 december 1976)

Pahngren,
NUs A., överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sagrén,
K. Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1976 t.o.m. den 20

april
1977)

Skoglund,
Claes G., generalmajor

Sekreterare:
Ludvik, Klaus, orgaiusationsdirektör

Bitr.
sekreterare: Blomgren, EvaM., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Lundqvist,
Sten T:son, byrådirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Lokal:
Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 763 37 80 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 14. Kompletterande direktiv,
se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 3. Tilläggsdirektiv, se
1978 års kommittéberättelse del II Fö 2.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 16 sammanträden. Vidare har
utredningen genomfört ett krigsspel för att få underlag för utredningens
överväganden angående försvarsmaktens högre regionala ledning.

Utredningen
har under 1977 besökt samtliga militärbefälhavare och civilbefälhavare,
landshövdingen i Gävleborgs län och försvarsområdesbefälhavaren i Fo49. Vidare
har berörda centrala myndigheter och C El beretts tillfälle att lämna sina
synpunkter på indelningen i militär- och civUområden.

Utredningens
arbete beräknas pågå hela år 1978.

7.1974
års försvarsutredning (Fö 1974:04)

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att utreda
totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9
november 1974):

Ordförande:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
oktober 1976)

Ledamöter:
Bengtsson, Karl F., verkmästare, led. av riksdagen

s. 69 Kontrollera mot PDF

69 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:8

Gustavsson,
Bengt T., ombudsman led. av riksdagen

Göransson,
J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juU

1975)

Nordbeck,
S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1976)

Petersson,
Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Theorin,
K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter:
Broström, Ulf T. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1974) Ehrling,
G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Eklund, C. Guimar,
generallöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Grape, S. Lennart,
departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) HeUman, Sven R., överingenjör
(fr.o.m. den 21 november 1974) Leifland, Leif, kabinettssekreterare (fr.o.m.
den 21 november 1974) Ortö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21
november 1974) Petri, Gunnar G. B., departementsråd (fr.o.m. den 21 november
1974) Thyberg, P. Erik, byråchef (fr.o.m. den 21 november 1974) Tunberger,
Johan A., informationssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1976) Wigur, J. T.
Rolf, överste (fr.o.m. den 21 november 1974)

Huvudsekreterare:
Engman, O. Ingemar, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1974)

Sekreterare:
Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Sagrén, K.
Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Sondén, Jan A.,
departementssekreterare (fr.o.m. den21 november 1974)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 15. Kompletterande direktiv,
se 1976 års kommittéberättelse Fö 13.

Utredningen
har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit 19 sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 25 januari 1977 avgett betänkande (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av
tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december
1974):

s. 70 Kontrollera mot PDF

Fö: 8 Skr 1977/78:103 70

Ordförande:
Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef

Ledamöter:
Hårdefelt, S. Börje, rättschef Peyron, Gustaf F. C, generalmajor

Expert:
Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 12 april 1976)

Huvudsekreterare:
Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare:
Andersson, Jan-Åke L., major Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den
1 januari 1977)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel
763 10 00 (huvudsekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit nio sammanträden samt haft
överläggningar med särskilt utsedda kontaktmän hos myndigheter och
organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9.
Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF)

Tillkallade
enUgt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för det fortsatta arbetet
om kvinnan i försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1975):

Ordförande:
Frändås, S. G. Berit, adjunkt, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Aulin, OUe M., försvarsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december
1976)

Barke,
Christine, vice ordförande i Riksförbundet Sveriges lottakårer Ekelund, Ulla
G., tUlsynslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976) Larsson,
Carl-Otto, överste

Experter:
Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 15 april 1975)

s. 71 Kontrollera mot PDF

71 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 10

Granath,
Solve O., förste ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1975) Hultan, Ivan,
personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975) MohaU, Carl-Erik, förste ombudsman
(fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 18
april 1975) Wahlberg, Per V., örlogskapten (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare:
Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Lokal:
Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Stockholm, tel. 615816 (sekreteraren)

Direktiven
för beredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 15.

Beredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 23 sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter som berörs av beredningens arbete.

Beredningen
har den 30 juni 1977 avgett delbetänkande (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarets
yrken.

Beredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10.
Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för utredning om försvarets
gymnasiala utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj 1975):

Ordförande:
Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen

Experter:
Elfving, L. Arne R., skolinspektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Hammarström, P.
Rickard, studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Lundin, Åke E.,
överstelöjtnant (fr.o.m. den 16 juni 1975) Nicklasson, Stina, skoUnspektör
(fr.o.m. den 16 juni 1975) Norenberg, Bertil W., studierektor (fr.o.m. den 16
juni 1975) Nyberg, Stig K., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Palm, Hans
G. G., kansliråd (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Sekreterare:
Holmgren, B. Uno, rektor (fr.o.m. den 1 april 1977) Nystedt, Stig H., tf.
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Lokal:
Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9,4tr., 115 28
Stockholm, tel. 60 25 35 (sekreteraren)

s. 72 Kontrollera mot PDF

Fö: 10 Skr 1977/78:103 72

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 16.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Dämtöver har fyra sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp inom utredningen för samråd med skolöverstyrelsen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11.1975
års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för att lämna förslag tiU
bestämmelser för övergången tUl ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande:
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Welin, E. Gösta, direktör Wiklund, Svea S. S., fm, led. av riksdagen
WiUiamsson, Uno E. L, länsråd

Experter:
Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Egnell, S.
Jan-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Janson, Björn C,
hovrättsassessor

Krona,
Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975) Lagerblad, J. Peter,
kansliråd (t.o.m. den 16 oktober 1977) Terstad, I. Gösta A., kansliråd

Sekreterare:
Tjömeryd, JohnE. E., byråchef

Lokal:
Civilförsvarsstyrelsen, Fack, 162 10 Vällingby, tel. 37 26 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 17.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.

Utredningen
har den 20 januari 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:1) Normalkostnad fÖr
skyddsrum, lämnat rapport angående kostnads- och besparingseffekter för
kommuner vid medverkan i skyddsrumsbyggandet, lämnat förslag tiU ändring i
kungörelsen (1969:361) om civilförsvar vid verksanläggningar och
kungörelsen (1%9:362) om civilförsvar vid

s. 73 Kontrollera mot PDF

73 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 12

militäranläggning
samt lärrmat förslag till principer för styrning av
skyddsrumsproduktionen. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12.
Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för översyn av medbestämmande
och inflytande inom utbUdningen i det militära försvaret (se Post- och Inrikes
tidn. den 11 juU 1975):

Ordförande:
Larsson, Ulf O., f.d. statssekreterare (t.o.m. den 19december 1976)

Ledamöter:
Andersson, Uno, sektionsordförande Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman
Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden Sandberg, Ulf K., förste ombudsman
Selö, Christer, ombudsman Svensson, Raymond, ombudsman

Referensgrupp
för utbildningsfrågor:

Experter:
Alexandersson, Anders, värnpliktig (fr.o.m. den 12 april 1976) Andersson,
Claes-Göran, major (fr.o.m. den 12 april 1976) Arvidsson, Gunnar, förrådsförman
(fr.o.m. den 12aprU 1976) Bjerke, Bertil, konsulent (fr.o.m. den 12 april 1976)
Bock, Henry, värnpliktig (fr.o.m. den 12 april 1976) Dahlén, Torsten, kapten
(fr.o.m. den 12 april 1976) Gustafson, Ingemar, fanjunkare (fr.o.m. den 12
april 1976) Hjelm, Lars, överstelöjtnant (fr.o.m. den 12 april 1976) Nilsson,
Bengt, överstelöjtnant (fr.o.m. den 12 april 1976) Westiing, Nils E., vämpUktig

Sekreterare:
Höglund, G. Z. Margrethe, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 18. TUläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II Fö 2.

Genom
direktiv (Dir 1977:34) tUl vämpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) har
förordnats att denna utredning skaU ersättas av
vämpliktsinflytandekommittén. Uppdraget är därmed slutfört.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Fö: 13 Skr 1977/78:103 74

13.
Utredm'ngen (Fö 1976:01) om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 januari 1976 för att utreda frågan om
statsbidrag tUl fritidssysselsättningar för vämpliktiga (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 februari 1976):

Sakkunnig:
Olsson, Mats, sparbankskonsulent, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 29
januari 1976)

Sekreterare:
Johansson, Kjell J.-O., kansUsekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit två sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 30 juni 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:4) Statsbidrag till
värnpliktigas fritidssysselsättningar.

Uppdraget
är därmed slutfört.

14.
Värnpliktsinflytandekomnuttén (VIK) (Fö 1977:01)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att utreda formerna m. m.
för de värnpliktigas medinflytande:

Ordförande:
Malmberg, Östen F. G., f. d. stadsjurist

Ledamöter:
Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen Olsson, E. Billy,
studierektor Selö, Christer, ombudsman Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av
riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Bergqvist, Bo Y., värnpUktig (fr.o.m. den 18 april t.o.m. den 15 maj 1977)
BjerndeU, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 3 maj 1977) Johansson, O. Mauritz,
förste ombudsman (t.o.m. den 2 maj 1977) Lemer, Thomas, vämpUktig (fr.o.m. den
16 maj 1977) Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman Petterson, Lars-Olov,
ombudsman Sandberg, Ulf K., förste ombudsman

s. 75 Kontrollera mot PDF

75 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 15

Svensson,
Raymond, ombudsman

Wiklund,
Jerry J., värnpliktig (fr.o.m. den 18 aprU 1977)

Experter:
Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden Sandgren, Gösta, byråintendent
(fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Huvudsekreterare:
Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor

Sekreterare:
Höglund, G. Z. Margrethe, sekreterare (t.o.m. den 17 aprU 1977)

Bitr.
sekreterare: Pantzerhielm, H. Henrik G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj
1977)

Lokal:
Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Stockholm, tel. 763 1000 (huvudsekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter och andra som berörs av konmiitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

15.
Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sårbarhet, sårbarhetskomnuttén
(SÅRK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 för att utreda frågan om
datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna:

Ordförande:
Eriksson, B. Allan, kansliråd

Ledamöter:
Carlsson, Ulf V., överdirektör Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör Hertz, Olof
A., avdelningsdirektör Martin-Löf, C. Johan E., civiUngenjör Tengelin, Ulf E.
G., avdelningsdirektör Vinge, Per-Gunnar, direktör

Huvudsekreterare:
Wranghult, Hans O., byråchef

s. 76 Kontrollera mot PDF

Fö: 15 Skr 1977/78:103 76

Sekreterare:
Siversen, Bengt L, kammarrättsfiskal

Lokal:
Datainspektionen, Box 12050, 112 31 Stockholm, tel. växel 22 79 80
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 4.

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Kommitténs arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

16.
Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

TilUcaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att kartlägga
formerna för tandvård åt värnpliktiga m. fl. vid överförande av den militära
fredstandvården till foUctandvården m. m.:

Särskild
utredare: Lindgren, S. Åke, generaUäkare

Experter:
Adolfsson, Erik L, ombudsman (fr.o.m. den 2 september 1977) Bergqvist, Bo Y.,
värnpliktig (fr.o.m. den 2 september 1977) Blomberg, Carl-Gunnar V.,
försvarsövertandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Cronström,
J. N. Runo, tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977) Egelstedt, T. A. Ingemar,
förste sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Fredriksson,
H. Einar, byråchef (fr.o.m. den 2 september 1977) Malmqvist, Jan S. N.,
tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977) Reuterdahl, Gad, överstelöjtnant
(fr.o.m. den 2 september 1977) Rådström, Roger, vämpUktig (fr.o.m. den 2
september 1977) Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 september
1977) Wintzer, P. U., Stig, sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Sekreterare:
Pellbom, Lars Åke, kansUchef

Lokal:
Gamla riksdagshuset, ram 1007, Helgeandsholmen, 111 82 St(x;kholm, tel. växel
14 10 00(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 6.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 17

17.
Utredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets ordnings- och
bevakningsuppgifter till andra myndigheter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan
om överföring av vissa civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till
andra myndigheter:

Särsidld
utredare: Almgren, Carl Eric A., general

Experter:
Ask, Carl J., överstelöjtnant Hägglund, John E., länsråd Kappelin, Carl-Erik,
byråchef Miiller, Ivar, byråchef

Sekreterare:
Westin, Christer O. R., överstelöjtnant

Lokal:
RikspoUsstyrelsen, Fack, 104 20 Stockholm, tel. växel 769 70 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 5.

Den
särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 håUit ett sammanträde
med expertema samt haft överläggningar med oUka myndigheter som berörs av
utredningsuppdraget.

Utredningen
berälcnas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 78 Kontrollera mot PDF

S:l
Skr 1977/78:103 78

Socialdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år
1977:1,3,4,17,19,22 och 28

Följande kommittéer
inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 2 och 11

1.
Handikapputredningen (S 1966:38)

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att utreda frågan
angående omvårdnaden av handikappade (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juli
1965):

Ordförande:
Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Ledamöter:
Fors, Åke Hj., kansliråd Gustafsson, Åke G., avdelningschef Jonsson, Elver A.
D., postUjon, led. av riksdagen Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av
riksdagen Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen

Experter:
Brattgård, Sven-Olof, professor Boman, Lars H., avdelningsdirektör Carlsson,
Barbro L., fil. mag. Dalen, Ingrid, departementssekreterare Eriksson, I. Seved,
byråchef Gardeström, Linnea, sekreterare Hanson, Göte, bitr. professor Hansson,
Nils, direktör Lindqvist, Bengt, direktör Lundström, Karin E., f. d.
undervisningsråd Madebrink, Rut, rektor Sundmark, Bo V., avdelningsdirektör
Utberg, Rolf F., kanslichef

Sekreterare:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare Nolte, Lennart R. J.,
anpassningslärare

s. 79 Kontrollera mot PDF

79 Kommittéer: Socialdepartementet S:2

Direktiven
för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse S 38. Tilläggsdirektiv, se 1971
års riksdagsberättelse S 13. Kungl. Maj:t har den 25 maj 1973 till utredningen
överiämnat riksdagens skrivelse den 9 maj 1973, nr 180, jämte socialutskottets
betänkande 1973:12, såvitt avser frågan om flerhandikappades problem, för att
prövas av utredningen vid fullgörandet av dess uppdrag.

Utredningens
återstående uppdrag har övertagits av omsorgskommittén (S 1977:12). Uppdraget
är därmed slutfört.

2.
Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

TillkaUade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965 för att som en tiU
socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna
i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:

Ordförande:
Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1976)

Ledamöter:
Alsén, Sven, avdelningschef Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Andersson,
Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 15 maj 1976) Carlsson, G. Rune,
förbundsdirektör

Englund,
K. Svante L, överdirektör (t.o.m. den 14 november 1977) Ericsson, Bengt G.,
direktör (t.o.m. den 20 juni 1977) Ericsson, Nils E., ombudsman Eriksson, Evert
G., landstingsråd Hansson, Stig F., landstingsråd (t.o.m. den 20 juni 1977)
Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 20
juni 1977)

Heideman,
Gunnar A., kommunalråd

HiUerdal,
N. Olof, bitr. överläkare (fr.o.m. den 6 december 1976) Hjeme, Gunnar,
landstingsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Holmstedt, Igor, landstingsledamot
(t.o.m. den 20 juni 1977) Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 21 juni 1977)

Ihrfors,
Carl-Johan, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Johansson, Einar,
landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd

Lindahl-Kiessling,
Kerstin M., professor (fr.o.m. den 6december 1976) Lindström, AUce M. F.,
undervisningsråd

s. 80 Kontrollera mot PDF

S:2
Skr 1977/78:103 80

Petersson,
Olof H. E., kansliråd (t.o.m. den 14 november 1977)

Rexed,
Bror A., generaldirektör

Strand,
Karl Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 november 1977)

Söderqvist,
Bengt O. A., expeditionschef

Thor,
Thorsten, direktör (fr.o.m. den 1 september 1976)

Ward,
Kurt K. B., landstingsråd (t.o.m. den 20 juni 1977)

Westerborn,
Olle O. A., docent

Zetterström-Lagerwall,
Gerd M., direktör

Experter:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1977) Bergstedt, Tord
L. H., sjukvårdsdirektör Fredriksson, H. Einar, byråchef Jönsson, E. Gustav,
departementsråd Lindgren, S. Åke, generaUäkare Nygren, G. Ingemar, kansliråd
Orava, Olavi A. (Olle), byråchef Wennström, K. Gunnar, avdelningschef
Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare:
Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden.

Delegationen har bl. a.
behandlat oUka frågor angående läkarfördelningsprogrammet och
värdpersonalprogram avseende sjuksköterskor och undersköterskor. Delegationen
har vidare angett riktiinjer för prioritering av nya byggnadsinvesteringar inom
sjukvårdssektom för åren 1978 -1980.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3.
Socialutredningen (S 1969:29)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1967 för allmän översyn av den
sociala vårdlagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1968):

Ordförande:
Andersson, Thure G., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

s. 81 Kontrollera mot PDF

81 Kommittéer: Socialdepartementet S:3

Ledamöter:
Ahlgren, Sven H. J., förbundsordförande Albinsson, N. GilUs, landstingsdirektör
Andersson, G. Ingemar, byråchef Blomdahl, Bengt O., förbundsordförande
Henrikson, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen Krantz, P. Gunnar, direktör
Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen

Littmarck,
Blenda M. V., fröken, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976)

Lundblad,
Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Mangård, NUs, hovrättsråd Sylvander,
Inga M., förbundsordförande Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, f.d.
led. av riksdagen

Experter:
Carlson, K. Sören, f. borgarråd

Carlsson,
Sven-Gunnar, konsulent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Forslund, E. Birger,
kansUråd Gisslen, Axel, personaldirektör GrönwaU, Lars O., departementsråd
Hedlén, Bengt R., socialdirektör Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd Hjelmqvist,
Ingvar K. R., kansUråd Holmberg, Sten E., socialdirektör Nelson, Alvar F. A.,
professor

Norström,
Carl C:son, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1976) Ottoson, Ivan, byråchef
Rigbäck, Berndt G., direktör Stark, K. Birger, socialchef Sverne, Tor E.,
lagman

Sekreterare:
Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Söderberg, Bengt W., socialchef
Thunved, Anders E., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Ritter, Kristin, socionom

Direktiven
för utredningen, se 1969 års riksdagsberätteise S 29.
Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse S 9.

Utredningen
har under tiden november 1976 - augusti 1977 hållit 14 sammanträden under
sammanlagt 35 dagar. Utredningen har i januari 1977 avgett delbetänkandet (Ds S
1977:2)

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 82 Kontrollera mot PDF

S:3 Skr 1977/78:103 82

Avgifter
inom långtidsvården och i augusti 1977 slutbetänkandet (SOU 1977:40)
Socialtjänst och socialförsäkringstiUägg samt (SOU 1977:41) Sammanfattning.
Uppdraget är därmed slutfört.

4.
Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för att utreda vissa frågor
rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en samhällsekonomisk analys
rörande sjukvårdskostnadernas utveckling, dels en teknisk undersökning rörande
verkningar individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för
sjukvårdskostnadernas finansiering:

Utredningsman:
Höök, Erik S. V., professor

Experter:
Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Lindgren, S. Åke, generalläkare
Skogsberg, P. Gösta, f. d. avdelningschef Stenfors, Bo I. L.,
departementssekreterare Svenonius, Rolf H., ekonomichef

Sekreterare:
Hjorth, Lars E. A., departementsråd Utredningen har upphört genom regeringsbeslut
den 7 juli 1977.

5.
Pensionskommittén (S 1970:40)

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan om
pensionsåldern m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1970):

Ordförande:
Granqvist, Liss M., president

Ledamöter:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av rUcsdagen Bergström, Britta J.,
universitetslektor, led av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1976)

Jönsson,
Gustav, departementsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen RegnéU, Carl Göran, fil. dr,
f.d. led. av riksdagen

s. 83 Kontrollera mot PDF

83 Kommittéer: Socialdepartementet S:6

Experter:
Alkman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 november 1977) Bratthall,
Kenneth, tf. försäkringsdomare

Danielson,
Gunnar H., generaldirektör (t.o.m. den 31 oktober 1977) Haglund, Sven, tf.
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1977) Nilsson, K. F. Lennart,
departementsråd Persson, Gustav B., sekreterare

Petri,
Carl Axel H., kammarrättspresident (t.o.m. den 31 januari 1977) Svensson, Inge
G., direktör

Wilhelmsson,
A. Börje, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977) Ödman, Margot, ombudsman

Sekreterare:
Abelson, Lars Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1977) AUcman, Leif
A., kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31 oktober 1977) Nordborg, Kjerstin M.,
hovrättsfiskal

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel.
040/782 50 (Abelson)

Direktiven
för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34. Tilläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II S 1.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 20 sammanträden.

Kommittén har i augusti
1977 avgett betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

Kommitténs
återstående arbete, som bl. a. innefattar en översyn av efterlevandepensioneringen,
beräknas pågå under hela år 1978.

6.
Bamomsorgsgruppen (S 1973:07)

TUlkaUade
eidigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande
verksamheten för bam med särskilda behov av stödåtgärder m.m.:

Ordförande:
Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen

Ledamöter:
Baude, Annika M. C, avdelningschef Johansson, Karl-Axel, sekreterare

Johnsson,
Ella I., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Toner, E.
Mari-Anne, skolkonsulent (t.o.m. den 14 september 1977) Viklund, Margareta,
sekreterare Wahrby, Elsa M., skolkonsulent (fr.o.m. den 15 september 1977)

s. 84 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga:
Gardeström, Linnea, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1977) Hedenström, Bengt,
studieombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1977) Henriksson, E. Sture F.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Klingberg, Karl Erik, konsulent
(fr.o.m. den 1 januari 1977) Malmström, Hugo, landstingsledamot (fr.o.m. den 1
januari 1977) Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari
1977)

Experter:
Lieberg, Laila, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Spörndly, Barbro
I., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Sekretariat:
Blom-Nyman, K. Margot, lärare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Lauritzen, Sonja,
psykolog (fr.o.m. den 1 januari 1976) Söderberg, Per-Olof, sekreterare

Spörndly,
Barbro L, departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1977) Sävenstrand,
Inger E., sjukvårdslärare

Bitr.
sekreterare: Lejdström, Kristina, projektledare

Postadress:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 14 01

Tilläggsdirektiv
tiU utredningen angående föräldrautbildning, se 1975 års kommittéberättelse S
19.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.
Därutöver har utredningen i februari 1977 anordnat en konferens med
handikapporganisationerna angående föräldrautbildning. Utredningen deltar
vidare aktivt i försöksverksamheter med föräldrautbildning.

Under
början av är 1978 kommer utredningen att avge ett delbetänkande angående föräldrautbildning
för blivande och nyblivna föräldrar, samt lekotekens organisation.

Utredningens
arbete avseende föräldrautbildning beräknas pågå under hela år 1978.

7.
Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för att undersöka barnens
levnadsförhållanden:

Utredningsman:
Rexed, Bror A., generaldirektör

s. 85 Kontrollera mot PDF

85 Kommittéer: Socialdepartementet S:8

Sekreterare:
Lund, Karin, socionom Witlorp, I. Birgitta, departementssekreterare

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse S 31.

Utredningens
sekretariat har under året haft återkommande sammanträden med
utredningens ordförande. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av
år 1978.

8.
Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att pröva vissa frågor
inom föräldraförsäkringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1974):

Utredningsman:
Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter:
GrönwaU, Lars O., departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977) Hallberg, Kajsa,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juU 1977) Hellman, Lars, förbundssekreterare
(t.o.m. den 14 september 1977) Johansson, Karl-Axel, sekreterare Jönsson, E.
Gustav, departementsråd

Nelander,
Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977) Persson, Gustav B.,
sekreterare Sjöberg, Margit E., länsarbetsdirektör Svensson, Inge G., direktör

Sekreterare:
Kindlund, A. Sören, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Andersson, Britt-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 maj
t.o.m. den 15 oktober 1977) Arve-Parés, Birgit E., fil. kand. Etzler, CeciUa E.
M., byrådirektör Karlsson, Vanja M., seminarielärare Olin, Patrick, docent
(fr.o.m. den 1 juU 1977) Sjöblom, Kerstin, psykolog (fr.o.m. den 1 aprU 1976)

Lokal:
Drottningholmsvägen 14, 1 tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 84 39 (kansli), 763 10
00 (Kindlund)

s. 86 Kontrollera mot PDF

S:8 Skr 1977/78:103 86

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 22.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 16 sammanträden. Utredningen
har bl a. genomfört en intervjuundersökning om erfarenhetema av
föräldraförsäkringen och en statistikgenomgång hur föräldraförsäkringen
utnyttjats år 1976.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978. Uppdraget, till den del det avser
utvärderingen av föräldraförsäkringen, beräknas slutföras i början av år 1978.

9.
Medicinalansvarskomnuttén (S 1974:02)

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att utreda vissa
ansvarsfrågor m. m. inom hälso- och sjukvården (se Post- och Inrikes tidn. den
25 januari 1974):

Ordförande:
Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga:
Hjem, Bo, verkst. direktör Hjerne, Gunnar, landstingsråd Karlsson, F. Göran,
redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbmkare, led. av riksdagen
Wilander, Sven E., landstingsledamot

Experter:
Hemer, N. Birger E., överläkare Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Kullberg,
Gunni V., förste förbundssekreterare Langton, Börje, byråchef Lundqvist, Lilly
M., första skötare Malmqvist, Jan S. N., tandläkare Roos, Kurt H. G.,
medicinalråd Royen, Sverre N. H., direktör Semer, Uncas, sekreterare (fr.o.m.
den 26 febraari 1976)

Sekreterare:
Holmquist, Gertrud M. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977) Prom,
Peter F. G., hovrättsassessor Wistrand, Birgitta M., sekreterare

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 64 43 (Prom), 21 58 99
(Holmquist)

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse S 23.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87 Kommittéer: Socialdepartementet S: 11

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Kommittén
har i december 1976 avgett delbetänkandet (Ds S 1976:9) Legitimation av
psykolog och i oktober 1977 en rapport från en expertgrupp inom kommittén (SOU
1977:66) Patienten i sjukvården - kontakt och information.

Kommittén
avser att i början av år 1978 avge sitt huvudbetänkande.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

10.
Nykterbetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters
personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en
översyn av personalorganisationen vid erkända och enskilda vårdanstalter för
alkoholmissbrukare:

Utredningsman:
Jonsson, Folke, byråchef

Experter:
Blixt, Olov, ombudsman Danielsson, Birger, dhektör Nordström, Gösta, byråchef
Söderman, EUs A., ombudsman

Sekreterare:
Bystedt, Nils, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1977) Karlsson, Eva, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den7aprU 1976 t.o.m. den 16 oktober 1977) Roslönn,
Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Två
enkätundersökningar har utförts. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete
under år 1978.

11.
Delegationen (S 1974:05) för social forskning

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att med utgångspunkt
i departementets verksamhetsonwåden svara för bedömiung och samordning av
pågående och planerade projekt avseende forsknings-

s. 88 Kontrollera mot PDF

S:ll
Skr 1977/78:103 88

och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att
initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande:
Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Lindberg,
Ingemar, kansUråd (t.o.m. den 30 september 1977)

Ledamöter:
Andersson, Göthe, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berfvenstam, Ragnar
A. G., professor Engström, Ame V., professor, generaldirektör Göransson, G.
Bertil, landstingsråd (fr.o.m. den 1 december 1976) Hedberg, J. Anund,
kommunalråd (t.o.m. den 30 september 1977) Hedlén, Bengt R., socialdirektör
Lindahl, Hedda, landstingsledamot Rehn, L. Gösta, professor Rexed, Bror A.,
generaldirektör Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen Åström, Lars-Åke
E., generaldirektör

Ersättare:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (för Lindahl) (fr.o.m. den 5 november
1976)

GardeU,
Bertil G. T. B., docent (för Engström) (t.o.m. den 31 oktober 1977)

Göransson,
G. Bertil, landstingsråd (för Lindberg) Janson, Carl-Gunnar, professor (för
Berfvenstam) Järabrink, Hans G., överdirektör (för Åström) (t.o.m. den 31
augusti 1977)

Kjellgren,
Eivor, intendent (för Wiklund) (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Korpi, F. Walter,
professor (för Rehn)

Loven,
John T., sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 13 maj 1976) Magnusson,
Nils, departementsråd (för Larsson) Skalin, E. Douglas, sektionschef (för
Göransson) Smedmark, Göran G:son, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den 1
september 1977)

Stark,
K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (för
Rexed) Åstrand, Göran, kommunaUconsulent (för Wiklund) (t.o.m. den 31 mars
1977)

Experter:
Forslund, E. Birger, kansliråd Wallberg, Klas H. S., avdelningschef Wictorson,
Karl-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 1 april 1976)

s. 89 Kontrollera mot PDF

89 Kommittéer: Socialdepartementet S:12

Sekreterare:
Uggla,G. Inga-LiU,fn. lic.

Bitr.
sekreterare: Jonsson, LenaB.,departementssekreterare(fr.o.m. den25oktober 1976)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.

Delegationen
har påbörjat utredningsarbete inom sex områden som inledning på sitt arbete med
att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpoUtiken.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12.
Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en undersökning
angående åldringsvården m. m.:

Utredningsman:
Forslund, E. Birger, kansliråd

Experter:
Barenthin, WUli, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)
Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare Ekberg, Valter, sekreterare

Englund,
K. Svante I., överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1977) Larsson, Gustav, f. d.
kommunalråd (avliden) Petersson, Kerstin, sekreterare Skalin, E. Douglas,
sektionschef Svanborg, Alvar, professor Sälde, K. A. Henry, avdelningschef
Widman, Mona G. U-B., socialassistent

Sekreterare:
Hedin, Bernt, departementssekreterare Redgert, Jan I. G., avdelningschef

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 27.

s. 90 Kontrollera mot PDF

S:12 Skr 1977/78:103 90

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14 sammanträden.

Utredningen
beräknas redovisa huvuddelen av sitt uppdrag i början av år 1978.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

13.
Regionsjukvårdsutrednmgen (S 1974:07)

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda
regionsjukvårdens organisation m. m.:

Ordförande:
Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef

Sakkunniga:
Alsén, Sven, avdelnmgschef Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd Göransson, G.
Bertil, landstingsråd Olsson, Harald, landstingsledamot (fr.o.m. den 6 oktober
1976)

Experter:
Fredlundh, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 aprU t.o.m. den 25 juni
1977) (avliden) Fredriksson, H. Einar, byråchef Gremner, Kjell,
organisationschef Hamberger, Carl-Axel, professor Hjem, Bo G., verkst. direktör
Nygren, G. Ingemar, kansliråd

Roos,
Kurt H. G., medicinahåd (fr.o.m. den 1 september 1976) Skalin, E. Douglas,
sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1976) Werkö, Lars, professor Wictorson,
Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare:
Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Olofsson, C. Sigbjöm, aspirant (fr.o.m. den 16 februari 1976)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden. Därutöver
har sammanträden ägt mm i arbetsgrupper.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91 Kommittéer: Socialdepartementet S:14

Genom
ett särskilt projekt har analyserats regionsjukvårdens innehåU och avgränsning
mot länssjukvården m.m. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år
1978.

14.
Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)

TUlkaUad
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en översyn av
hälsovårdsstadgan:

Ordförande:
Sundström, Thorsten, f. borgarråd

Sakkunniga:
Andersson, Karl-Gustav, kommunahåd Andersson, Roland I.,
länshälsovårdskonsulent Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen
Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars 1977) Rinder,
Lennart, medicinalråd Törnquist, Harry E., byggnadsråd Ågren, Lars O. T.,
avdelningschef

Experter:
Eriksson, Sune, avdelningsdirektör HaUbäck, Thore, hälsovårdsdirektör
Hultstrand, LarsR., hovrättsassessor Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den
10 mars 1977) Mollstedt, Bengt O., stadsläkare Petrelius, Torsten,
avdelningschef Swarén, Ulla M., byråchef

Sekreterare:
Meyer, Lennart S. G., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Berglund, Bengt I., byrådirektör

Lokal:
LUla Nygatan 1,3 tr., 11128 Stockholm. Postadress: Socialdepartementet, Fack,
103 20 Stockholm, tel. 21 53 39 (Meyer), 21 52 87 (Berglund)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 29.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden. Därjämte
har en expertgmpp inom utredningen sammanträtt tolv gånger.

Utredningen
berälcnas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 92 Kontrollera mot PDF

S:15
Skr 1977/78:103 92

15.
Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede

(SLS)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda vissa
frågor beträffande sjukvård i livets slutskede:

Ordförande:
Rexed, Bror A., generaldirektör

Sakkunniga:
Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Einhom, Jerzy, professor
Giertz, Gustav B., professor Göransson, G. Bertil, landstingsråd Karlsson, F.
Göran, redaktör, led. av riksdagen Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd Linder,
Lars G., överläkare Zetterström-Lagervall, Gerd M., direktör Willig, Anna,
undersköterska

Experter:
Carlheim-Gyllensköld, Karin, fil. dr. Feigenberg, Loma, bitr. överläkare
Langton, Börje, byråchef

Sekreterare:
Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fU. kand. Wistrand, Birgitta M-, sekreterare
(fr.o.m. den 1 december 1976)

Lokal:
Socialstyrelsen, Fack, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Dessutom
har två större konferenser anordnats beträffande smärtbehandling i terminal
vård och över temat Barn och döden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16.
Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom socialvården

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för försöksverksamhet
inom socialvården:

Ordförande:
Göransson, G. Bertil, landstingsråd

s. 93 Kontrollera mot PDF

93 Kommittéer: Socialdepartementet S: 16

Ledamöter:
Loven, John T., sektionschef Nilsson, Göte, intendent Ottoson, Ivan, byråchef
Thorstenson, R. Billy, kansliråd VUlner, Ina, sekreterare

Experter:
Holmquist, Lizzie, folkskollärare Lamstedt, A. Ossian G., departementsråd
Magnusson, NUs, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Ording, Jan,
byråchef (fr.o.m. den 20 maj 1976) Palm, Margit, kommunalråd Wingqvist, Kay
Vilhehn, fil. kand. (fr.o.m. den 2 december 1976)

Bitr.
sekreterare: Haeggström, Ingrid M., assistent Lamnevik, Gunilla, sekreterare

Ohlsson,
Ann-Margret, landstingssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 31
december 1977)

Lokal:
Landstingshuset, Box 1003, 221 02 Lund, tel. 046/15 34 77 och 15 34 85

Ledningsgruppen har till
uppgift att bedriva försöksverksamhet inom socialvården, främst barna- och
ungdomsvården i syfte att ge praktiska erfarenheter inför förestående
reformarbete på grandval av socialutredningens och fosterbarnsutredningens
intentioner.

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Ledningsgruppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Den
referensgmpp med företrädare för de fackliga organisationerna, som knutits till
ledningsgmppen, har under samma tid sammanträtt en gång.

Ledningsgruppens
försöksverksamhet bedrivs i Skåne och innefattar särskilda projekt i elva
kommuner, ändrat utnyttjande av inom regionen befintliga institutioner samt
utbildnings- och konferensverksamhet i anslutning härtUI.

En utvärderingsgrupp har i
januari 1977 redovisat erfarenheterna av hemma-hos-verksamheten, i augusti 1977
två dehapporter angående verksamheten med stödfamiljer resp. dagcentraler för
alkoholmissbrukare och i november 1977 en dehapport om ungdomsvårdsskolorna.

Utvärderingsgmppens
slutrapport beräknas föreligga under våren 1978.

Ledningsgmppen
beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1978.

s. 94 Kontrollera mot PDF

S:17
Skr 1977/78:103 94

17.
Arbetsgruppen (S 1975:01) för social information

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för att utarbeta samt
ombesörja tryckning och distribution i början av år 1976 av en ny upplaga av
socialkatalogen:

Ordförande:
Korpi, Sture H., tf. byråchef

Ledamöter:
Appelgren, J. Åke H., informationssekreterare Björck, Berndt H.,
informationschef Edström, J. Lennart, informationschef Janzon, Bengt, presschef
Norrman, Inger K., informationssekreterare Walander, Håkan L, ombudsman

Experter:
Fors, Åke Hj., kansliråd

Lersäther,
Anna Margareta (Anna-Greta), lokalkontorsföreståndare Trygve, Jan S., byråchef

Sekreterare:
Thunberg, Torsten L, informationssekreterare

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgmppen
har under året utarbetat och distribuerat socialkatalogen på finska, grekiska,
serbokroatiska och engelska språken. Exemplar har distribuerats till invandrarhushåll.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 om samordningsfrågor i det
socialpoUtiska bidragssystemet:

Ordförande:
Sjöberg, N. Bjöm V., rättschef

Ledamöter:
Andersson, Elis G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976) Ekberg,
Leif, justitieombudsman Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen
Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen Ringaby, Per-Eric,
godsägare, led. av riksdagen Westerberg, Bengt C. G., fil. kand. (fr.o.m. den
19 november 1976)

s. 95 Kontrollera mot PDF

95 Kommittéer: Socialdepartementet S:19

Experter:
Björne, B. Gunnar, departementsråd Edvardsson, Einar, byråchef Nasenius, B. Jan
V., departementssekreterare Nelander, Sven, utredningssekreterare Nordin, Å.
Ingvar, förbundsdirektör Påmd, NUs G., universitetslektor Smedmark, Göran
G:son, byråchef Svensson, Inge G., direktör Walander, Håkan I., ombudsman

Sekreterare:
Eriksson, C. Ingemar, fil. kand.

Kärrström,
Margit, kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Schering, Per E.,
byrådirektör

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 58 95 (Eriksson), 21 50
97 (Schermg) och 031/17 38 00 (Kärrström).

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse S 29.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

19.
Sakkunnig (S 1975:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande kronisk
toxicitet

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa frågor
rörande kronisk toxicitet:

Sakkunnig:
Lönngren, Rune, farm. dr

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Statsrådet
Troedsson har den 16 november 1977, efter framstälhiing av den sakkunnige,
entledigat denne från uppdraget. I den vid regeringssammanträde den 17 november
1977 tilUcallade utredningen om läkemedelskontroll (S 1977:18) kommer bl. a.
frågor om toxicitet att behandlas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

S:20 Skr 1977/78:103 96

20.
Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 december 1975 för att utreda frågan om
ny lagstiftning för hälso- och sjukvården:

Ordförande:
Hörnlund, Börje, landstingsråd (fr.o.m. den 1 december 1976)

Sakkunniga:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av rUcsdagen Fridh, Göte, f.d.
statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976) Göransson, G.B. Bertil,
landstingsråd Helst, Hans-Eric, landstingsråd Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd
Olsson, Gunnar, journalist, led. av riksdagen Petersson, Karl-Anders P.,
bankkamrer, led. av riksdagen Swartz, Kersti V., fru, led. av riksdagen

Experter:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 22 februari 1977) Bratthall, I.
Birgitta, departementssekreterare

Croné,
Ulrica, förste vice förbundsordförande (fr.o.m. den 5 april 1976) Ericsson,
Bengt, direktör (fr.o.m. den 29 december 1975 t.o.m. den 21 februari 1977)

HiUerdal,
N. Olof, bitr. överläkare (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjem, Bo, verkst.
direktör (fr.o.m. den 29 december 1975) Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor
(fr.o.m. den 29 december 1975) Marjasin, Sigvard, utredningssekreterare
(fr.o.m. den 5 april 1976) Rahm, Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 29
december 1975) Royen, Sverre, direktör (fr.o.m. den 22 febmari 1977) Wennström,
K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 29 december 1975)

Sekreterare:
Brynolfsson, Gustaf V., avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1977) Semer,
Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ågren, Staffan, tf.
landstingsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack 103 20 Stockholm, tel. 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del 11S 2.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 haft tolv sammanträdesdagar.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97 Kommittéer: Socialdepartementet S:22

21.
Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 aprU 1976 med uppgift att på grundval av
de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget för kommunernas utbyggnadsplanering
och beräkningar av platsbehovet inom bamomsorgsplanema:

Ordförande:
Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Ledamöter:
Johansson, Karl-Axel, sekreterare Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör

Experter:
Amrén, P. Ragnar, förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 juli 1977) Ehnhammer,
Nils E. L, statistikchaf Hammarberg, Margareta, departementssekreterare
Hardeberg, GuniUa, sekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Jonsson, Bo A.,
departementssekreterare Westin, Aina V. H., ombudsman

Sekreterare:
Torring, Lisbeth, socionom

Bitr.
sekreterare: Jönsson, Anne M., joumaUst (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den
30 aprU 1977) Teme, Eva, fil. kand. (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

Lokal:
Götabergsgatan 9, Box 53038, 40014 Göteborg 53, tel. 031/17 99 50

Direktiven
för planeringsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del II S
4.

Planeringsgrappen
har under tiden november 1976-oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Gruppens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

22.
Utredningen (S 1976:04) om samordning av viss produktion vid statens
bakteriologiska laboratorium med AB Kabis verksamhet

TUlkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 1 juli 1976 med uppdrag att utreda frågan
om samordning av viss produktion vid statens bakteriologiska laboratorium med
AB Kabis verksamhet:

7
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 98 Kontrollera mot PDF

S:22
Skr 1977/78:103 98

Ordförande:
Lönngren, D. Rune, farm. dr.

Experter:
Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor HåUsten, E. Bertil,
planeringsdirektör Kallings, Lars-Olof, professor Karlsson, Bengt, v. verkst.
direktör Linnergren, Erik J. G., departementssekreterare Nygren, G. Ingemar,
kansliråd Swarén, Ulla M., byråchef Söderholm, Jan, laboratorieingenjör (fr.o.m
den 1 september 1976)

Sekreterare:
Lindquist, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 14 september 1976)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har entledigats genom beslut den 3 oktober 1977 samtidigt som en ny utredning
tiUkallats för att utreda vissa frågor om verksamheten vid statens
bakteriologiska laboratorium (S 1977:09).

23.
Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om
sjukvård i krig:

Ordförande:
Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen Litzner, Ragnar, landstingsråd
Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experter:
Börjesson, Börje, driftchef (fr.o.m. den 4 mars 1977) Gyllö, Sture A.,
avdelningschef Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Lindgren, S. Åke, generalläkare
Lundgren, Nils-Gunnar, överstelöjtnant Orrö, Sven-Erik O., departementsråd
Persson, Sven-Åke, landstingsdirektör Wennström, K. Gunnar, avdelningschef
Wiktorin, Bengt, sektionschef

s. 99 Kontrollera mot PDF

99 Kommittéer: Socialdepartementet S:25

Sekreterare:
Skoglund, Caj U., byrådirektör

Lokal:
Karolinen/E 338, 651 80 Karlstad, tel. 054/10 30 61 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 17.

Utredningen
har under tiden februari - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt
genomfört ett studiebesök. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år
1978.

24.
Prostitutionsutrednmgen (S 1977:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en
kartläggning av prostitutionen m. m.:

Särskild
utredare: Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Borg, Arne, bitr. socialdirektör Elwien, Folke, polisintendent GrönwaU, Lars
O., departementsråd Liljeström, Rita, docent Månsson, Sven-Axel, sociolog
Nelin, Anders, polisintendent Persson, Leif, kriminolog Sjöberg, Tage B.,
departementssekreterare

Sekreterare:
Olsson, Hanna, byrådirektör

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 2119 72 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 1.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hållit fem sammanträden och genomfört två studiebesök.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

25.
Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att utreda vissa
frågor om sjukvårdens inre organisation:

s. 100 Kontrollera mot PDF

S:25
Skr 1977/78:103 100

Ordförande:
Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd

Ledamöter:
Ekberg, Sewon, personalchef Göransson, Bertil, landstingsråd Ihre, Thomas,
docent

Lundqvist,
Marianne, förbundsordförande Marjasin, Sigvard, utredningssekreterare
Petterson, Åke, landstingsråd

Experter:
Alsén, Sven, avdehiingschef Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare
GardeU, BertU G. T. B., docent Gavelin, Wanja, sektionschef Petersson,
Birgitta, förste sekreterare

Sekreterare:
Boivie, Marianne, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 2159 48 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 2.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela år 1978. .

26.
Tobakskommittén (S 1977:03)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att utarbeta ett program
för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess
skadeverkningar:

Ordförande:
HiUerdal, N. Olof, docent

Ledamöter:
Andrén, Margareta, led. av riksdagen Hyttring, Jan, landstingsråd Litzner,
Ragnar, landstingsråd Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen

Experter:
Nordberg, B. Krister, hovrättsassessor Ramström, Lars, direktör

s. 101 Kontrollera mot PDF

101 Kommittéer: Socialdepartementet S:27

Sevéus,
Vallentin, förbundssekreterare Östby, Nils, avdelningsdirektör

Sekreterare:
Nordgren, Paul, sekreterare (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20 eller 34 24 20
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II S 3.

Komnruttén
har t.o.m. oktober 1977 hållit två sammanträden. Konunitténs arbete beräknas
pågå under hela år 1978.

27.
Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartiäggning
av narkotikamissbrakets omfattning:

Särskild
utredare: Palm, Böret, justitieråd

Sakkunniga:
Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnsson, Esbjörn,
byråchef Fors, Åke Hj., kansUråd

Inghe,
P. Gunnar, professor (fr.o.m. den 1 maj 1977; avliden) Ording, Jan, byråchef

Expert:
Hagnell, OUe, professor (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sekreterare:
Karlsson, Christer, departementssekreterare Olsson, Orvar, fil. lic. (fr.o.m.
den 1 maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Johansson, Torbjörn, byråassistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Olsson, Börje, byråsekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Ritter, Kristin,
socionom (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(Christer Karlsson), växel 22 19 20 (Orvar Olsson)

Dhektiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 4.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hålUt fem sammanträden. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela år 1978.

s. 102 Kontrollera mot PDF

S:28 Skr 1977/78:103 102

28.
Utredningen (S 1977:05) om vissa frågor rörande sjukvården för äldre

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att utreda vissa
frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre:

Ordförande:
Englund, K. Svante I., överdirektör

Ledamöter:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Skalin, E. Douglas, sektionschef Svanborg,
Alvar, professor Wennström, K. Gunnar, avdelningschef

Experter:
HiUerdal, N. Olof, docent Lindgren, Anders, departementssekreterare Petersson,
Kerstin, sekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Sekreterare:
Svensson, Lars, planeringschef

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 8.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 håUit tio sammanträden. Utredningen beräknas avge sitt
betänkande omkring årsskiftet 1977/78. Uppdraget är därmed slutfört.

29.
Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att föreslå och
initiera insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av
insatserna på detta område:

Ordförande:
Larsson, Gerhard, statssekreterare

Ledamöter:
Carlsson, Rune, förbundsdirektör Eriksson, Lennart, generaltuUdirektör Järdler,
Sven A., förbundsdirektör

Martinsson,
Bo N. O., generaldirektör, f. d. led. av riksdagen Montgomery, J. Henry A.,
statssekreterare Orring, Jonas A., generaldirektör Persson, Carl J. G.,
rikspolischef Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

s. 103 Kontrollera mot PDF

103 Kommittéer: Socialdepartementet S:30

Rexed,
Bror A., generaldirektör Romander, Holger A. G., riksåklagare

Sekreterare:
Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor

Lundborg,
Hans, avdelningssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977) Sannegård, Wilhelm,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Postadress:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 5.

Ledningsgruppen
har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar bl.
a. med representanter för oUka organisationer och personalgrupper.

Gruppen räknar med att
kunna redovisa sitt arbete i en rapport i början av år 1978.

30.
Utredningen (S 1977:07) om bamolycksfall

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 24 febmari 1977 för att utreda frågan om
bamolycksfallén:

Särskild
utredare: von Euler, Rigmor, bamombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sakkunniga:
Eek, Karin, skolöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fraenki, Claes, arkitekt
(fr.o.m. den 15 juni 1977) Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare
(fr.o.m. den 15 juni 1977) Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (fr.o.m.
den 15 juni 1977) Lindquist, Ivonne, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977)
Petersson, Owe, chefläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Ringstedt, Nils A. E.,
byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1977) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m.
den 15 juni 1977)

Experter:
Berfvenstam, Ragnar A. G., professor (fr.o.m. den 1 november 1977) Johansson,
Lars, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

Sekreterare:
Lundqvist, Lars-Åke, jur. kand. (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 6.

s. 104 Kontrollera mot PDF

S:30
Skr 1977/78:103 104

Utredningen
har under tiden september - oktober 1977 håUit två sammanträden. En expertgmpp
har därjämte haft två sammanträden. Utrednmgens arbete beräknas pågå under hela
år 1978.

31.
Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i kontakterna mellan patient
och läkare i den öppna vården m. m.

Tillkallad
enUgt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om
kontinuitet i kontaktema mellan patient och läkare i den öppna vården m.m.:

Särskild
utredare: Hjeme, Gunnar, landstingsråd

Experter:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef

Häggmark,
Siri, distriktssköterska (fr.o.m. den 12 september 1977) Laurell, Bjöm,
överläkare

Lindberg,
Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Lindgren, Anders,
departementssekreterare NorcUander, Nils Brage, överläkare Rådö, E. Göran,
bitr. sjukvårdsdirektör Wictorsson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare:
Lönnquist, John Gunnar, förste sekreterare

Bitr.
sekreterare: Hasselgren, Ann-Mari, sekreterare

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 53 85 (Lönnquist), 21 60
73 (Hasselgren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 9.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under hösten 1978.

32.
Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid statens bakteriologiska
laboratorium (SBL)

TUUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 för att utreda vissa frågor om
verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL):

s. 105 Kontrollera mot PDF

105 Kommittéer: Socialdepartementet S:33

Ordförande:
Björkman, Gösta, f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Ledamöter:
Engman, Jan G., avdelningschef (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Nicander, Lars,
departementssekreterare (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Rahm, Håkan, f. d.
överdirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Rinder K. Lennart, medicinalråd
(fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Experter:
Edstrand, Märta, expeditionsförman (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Liljestrand,
Åke, professor (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Söderholm, Jan,
laboratorieingenjör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Bergquist, Robert, docent
(fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Sekreterare:
Lundgren, Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 10.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

33.
Utredningen (S1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m. m. (ALLFA)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågor om ADB
inom den allmänna försäkringen m. m.:

Ordförande:
Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Lindström, Gunvor, försäkringstjänsteman OUén, Joakim, sekreterare, led. av
riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Stephansson,
Jan, civUekonom

Sakkunniga:
Bergvall, Olof, avdelningschef Engman, Jan G., avdelningschef Osvald, Thomas,
byråchef Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare

Experter:
Alexandersson, Stefan, förste byråsekreterare

s. 106 Kontrollera mot PDF

S:33
Skr 1977/78:103 106

Bohman,
Sven, direktör Carlman, Synnöve, assistent Holmberg, Stig, direktör Johansson,
Börje, ombudsman Lundberg, Bengt T., avdelningsdirektör

Sekreterare:
Torpefält, Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Öström,
Klasgöran, byrådu-ektör (fr.o.m. den 21 juli 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 7.

Utredningen
har t.o.m. oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela år 1978.

34.
Utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över
läkemedelsinformationen till läkama och sjukvården i övrigt samt till
allmänheten:

Ordförande:
Dahlström, Gunnar, professor

Ledamöter:
Eriksson, Bror R., landstingsråd Liljestrand, Åke, professor Nohrlander, Åke,
verkst. direktör Olsson, Bo Christer, vice verkst. direktör

Experter:
Eckerberg, Ingela, departementssekreterare Lennmarker, Göran,
informationssekreterare Strandberg, Inger, avdehiingsdirektör Wintzer, Stig,
sekreterare

Sekreterare:
Roseli, Sune, bitr. professor (fr.o.m. den 1 september 1977) Westerling, Rune,
farm. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal:
Apotekarsocieteten, Wallingatan 26, Box 1136,11181 Stockholm, tel. 24 50 80
(Westeriing), 34 05 60 (Roseli)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 11.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107 Kommittéer: Socialdepartementet S:35

Utredningen
har hållit ett sammanträde. Ett antal diskussionsmöten har förberetts med
berörda parter. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

35.
Omsorgskommittén (S 1977:12)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1977 för att utreda vissa frågor
om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och
flerhandikappade:

Ordförande:
Andersson, Karl-Olof, landstingsledamot

Ledamöter:
Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd

Gradin,
Anita L, departementssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 21 oktober
1977) Hallerby, Nils, landstingsråd

SigneU,
E. Sven-Gösta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Swartling,
Fredrik, landstingsråd

Sakkunniga:
Grunewald, Karl R., medicinalråd GrönwaU, Lars O., departementsråd Wessman,
Lennart, särskoleinspektör

Experter:
Dahlin, Gunilla, psykolog Everitt, Allan, advokat Johansson, Karl-Axel,
sekreterare Linder, Bengt, förste sekreterare Mattsson, Bengt Olof T., departementssekreterare

Sekreterare:
Bolander, Lars, socialchef Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare Wahlström,
Victor, kanslichef

Bitr.
sekreterare: Wendel, Maj-Britt, socionom (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II S 12.

Kommittén
har under tiden augusti - oktober 1977 hålUt två sammanträden.
Kommittén beräknas pågå under hela år 1978.

s. 108 Kontrollera mot PDF

S:36
Skr 1977/78:103 108

36.
Fluorberedningen (S 1977:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för vissa vissa frågor om
användning av fluor i kariesförebyggande syfte:

Ordförande:
Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Ledamöter:
Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti
1977)

Hjelmström,
I Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Karlsson,
K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den4augusti 1977)

Klingvall,
Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Wachtmeister, Knut
G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Östergren, Karin, leg.
sjuksköterska (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Sakkunniga:
Berglund, Fredrik, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977) HedUn, John W. A.,
medicinalråd (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Holmstedt, Bo R., professor (fr.o.m.
den 4 augusti 1977 Torell, Per, tandvårdschef (fr.o.m. den 4 augusti 1977)
Winberg, Jan, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Experter:
Bruce, Åke, laborator (fr.o.m. den 26 september 1977) Cronström, Runo,
tandläkare (fr.o.m. den 8 september 1977)

Sekreterare:
Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00.

Beredningen
har under tiden augusti - oktober 1977 hållit två sammanträden.
Beredningens arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

37.
Utredningen (S 1977:14) om huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag att utreda
huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande frågor:

s. 109 Kontrollera mot PDF

109 Kommittéer: Socialdepartementet S:38

Särskild
utredare: Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den
14 november 1977) Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 15 november 1977)

Experter:
Bergkvist, NUs L., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bergstedt, Tord L. H.,
sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Skilje, Ivar, finansdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 13.

38.
Beredningsgruppen (S 1977:15) för frågor angående telefon för handikappade, m.
m.

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att i överensstämmelse med
riktUnjerna i prop. 1976/77:87 utarbeta plan för hur olika grupper handikappade
skall få tillgång till telefon:

Ordförande:
Fors, Åke Hj., kansUråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Ledamöter:
Gellstedt, Bjöm P. T., departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Lindström,
Jan-Ingvar, förste ingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Silwer, Jan,
överingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Strömberg, Hjalmar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Winblad, Ulf, sekreterare
(fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Experter:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober
1977)

Nolte,
Lennart R. J., anpassningslärare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Thordin, Bengt,
byrådirektör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Sekreterare:
Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober

1977)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Beredningsgrappens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 110 Kontrollera mot PDF

S:39 Skr 1977/78:103 110

39.
Kommittén (S 1977:16) för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för att göra en översyn
av samhällsstödet till ensamstående föräldrar:

Ordförande:
André, GuniUa K., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Ledamöter:
Forslund, Bo E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november
1977)

Heinemann,
Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1977) Johansson, Ulla,
småskollärare (fr.o.m. den 10 november 1977) Åkerlind, Allan J. G.,
byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
1000

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 14.

40.
Utredningen (S 1977:17) för översyn av THX-frågan m. m.

Tillkallade
enligl regeringens bemyndigande den 29 september 1977 för översyn av THX-frågan
m. m.:

Ordförande:
Hjern, Bengt K. L., regeringsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

Ledamöter:
Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 9 november 1977) Hammarbacken, Britta K.
M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Larsson,
Svante, leg. läkare (fr.o.m. den 9 november 1977) Lindahl. Hedda,
landstingsledamot (fr.o.m. den 9 november 1977) Littmark, Blenda M. V., ers.
för led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Stålberg,
Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Sekreterare:
Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 15.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Ill Kommittéer: Socialdepartementet S:42

41.
Utredningen (S 1977:18) med uppdrag att se över läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter
och finansiering

TiUkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att se över
läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering:

Särskild
utredare: Bottiger, Lars Erik, professor (fr.o.m. den 17 november 1977)

Sekreterare:
Hydén, Elisabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 17 november 1977)

42.
Beredningsgruppen (S 1977:19) för att förbereda det internationeUa barnåret
1979

TillkaUade
enligl regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att förbereda det
internationella barnåret 1979:

Ordförande:
Gustavsson, K. Rune, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Vice
ordförande: Ullsten, S. K. O. Ola, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
november 1977)

Ledamöter:
Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
november 1977)

Anér,
Kerstin, fU. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977) Edam, Carl
Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1977)

Gustavsson,
Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 november 1977) Hedvall, Yvonne M., fU.
kand., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Hellström,
Mats J., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Landström,
Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Michanek, Emst N., generaldirektör
(fr.o.m. den 1 november 1977) Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led.
av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Nordlander,
Nils Brage, landstingsman (fr.o.m. den 1 november 1977) Rexed, Bror A.,
generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Sjöberg, Gunvor, sekreterare
(fr.o.m. den 1 november 1977)

s. 112 Kontrollera mot PDF

S:42
Skr 1977/78:103 112

Thedin,
Nils, direktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Thorstenson, R. BUly, kansliråd
(fr.o.m. den 1 november 1977) Ulvhammar, Birgitta, överdirektör (fr.o.m. den 1
november 1977)

Sekreterare:
Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00

Direktiven
för beredningsgruppen, se 1978 års kommittéberättelse del II S16.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: I

Kommunikationsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:
3,4,7,10,13 och 17

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 5

1.
Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

TillkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och
den 7 september 1971 att ingå i en trafikpolitisk delegation:

Ordförande:
Furbäck, Bengt L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter:
Björkman, N. G. Folke, redaktör, f. d. led. av riksdagen Ericson, Hans E.,
förbundsordförande Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör Grebäck, Erik
H., agronom, f. d. led. av riksdagen Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör
Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör Kolare, Gustav C. K., f. d. förste
förbundsordförande Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Mellqvist,
Sven A., expeditör, led. av riksdagen Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av
riksdagen SeUgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen
Sundblad, Lars G., disponent Thorell, K. Ame B., direktör Öhm, J. Bruno,
kansliråd

Experter:
Kritz, LarsO.,fil.dr Ranhem, Lars H., civiUngenjör Sjöberg, E. Arne, direktör
Sjökvist, Stig A. R., ingenjör

Sekreterare:
Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare Norrbom, N. Claes-Eric,
departementsråd

8 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

K:l
Skr 1977/78:103 114

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
rikssamt. 11 73 34 (Norrbom)

Direktiven
för delegationen, se Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1964. TiUäggsdirektiv,
se 1972 års riksdagsberättelse K 6.

Med
hänsyn tiU bl.a. det pågående arbetet inom den trafikpolitiska utredningen (K
1972:07) ligger arbetet tills vidare nere.

2.
Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Tillkallad
enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för översyn av
behörighetskraven för sjöbefäl (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1969):

Utredningsman:
Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter:
Forssblad, N. Douglas, direktör

Grenander,
NUs, direktör (fr.o.m. den 1 november 1976) Hadrup, Knut E. H., direktör
Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande
Wiebe, Stig W. O., direktör

Sekreterare:
Palm, Anders K., rådman (fr.o.m. den 25 januari 1977) Sjöstedt, K. Lennart T.,
hovrättsråd (t.o.m. den 24 januari 1977)

Bitr.
sekreterare: Palm, Anders K., rådman (t.o.m. den 24 januari 1977)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 98 63 (Palm)

Direktiven
för utredningen, se 1970 års riksdagsberätteise K 29. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II K 7.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden om
tilUiopa tolv dagar samt haft överläggningar med olika myndigheter och
organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1978.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:4

3. 1969
års vägutredning (K 1970:35)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 december 1969med uppdrag atl verkställa
översyn av lagen om enskilda vägar (se Post- och Inrikes tidn. den 29 december
1969):

Ordförande:
Körlof, Voldmar, regeringsråd

Ledamöter:
Persson, Fritz J. H., byrådirektör, f. d. led. av riksdagen Pettersson, Karl,
fabrikör, f. d. led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av
riksdagen Svensson, Erik O., kommunalråd

Experter:
Andersson, Lage H. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den20 januari 1976)
Hagelstam, Stig L., hovrättsassessor Hellström, P. N. Erik, hovrättsassessor
Jaensson, Sverker, fastighetsråd Lindström, K. E. Ingemar, avdelningsdirektör
Nordell, J. Olof C, trafUcdirektör

Sekreterare:
EUasson, Bengt E., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Borgström, Ove, länslantmätare

Direktiven
för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 32.

Utredningen
har under tiden november 1976 och till dess uppdraget slutförts hållit sju
sammanträden.

Utredningen
har den 27 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:12) Kommunal och enskild
väghållning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4. Sjöräddningsutredningen
(K 1970:42)

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1970 för att företa en
översyn av sjöräddningens organisation m.m.:

Utredningsman:
Lemne, Mats H., landshövding (t.o.m. den 31 juU 1977)

Expert:
Hävermark, K. Gunnar J:son, f. d. organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari
1976 t.o.m. den 31 juli 1977)

s. 116 Kontrollera mot PDF

K:4
Skr 1977/78:103 116

Sekreterare:
Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 juU 1977)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningens
uppdrag har övertagits av kommittén (H 1977:05) för samordning och ledning i
fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i
fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade
enUgl Kungl. Maj;ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst
utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i
fartyg:

Ordförande:
Steen, Göran A., hovrättslagman

Sakkunniga:
Carlbom, Lars E., överingenjör Engdahl, O. Roland, gränschef Fahlin, Per G.,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Agnedal, P.O., fU. lic.

Lokal:
Svea hovrätt. Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 23 68 00 (ordföranden).
Atomenergi AB, Fack, 61101 Nyköping, tel. växel 0155/800 00 (Agnedal)

Direktiven
för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse K 38. Tilläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II K 3.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden, haft
överläggningar med rikspolisen och deltagit i arbetet mellan Östersjöstaterna
att få tUl stånd försök med märkning av tankfartyg. Det senare beräknas pågå
även 1978. Kommittén har den 17 november 1977 lämnat slutbetänkande beträffande
märkning av oljerester i fartyg (Ds K 1977:5).

Kommitténs
arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:6

6.
Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29september 1972 för att utreda vissa
trafikpolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 16 december 1972):

Ordförande:
Nelander, OUe M. V., direktör

Vice
ordförande: Furbäck, Bengt L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter:
Börjesson, Fritz A., lantbrukare, led. av riksdagen Clarkson, Rolf A.,
direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december 1976)

Ericson,
Hans E., förbundsordförande Larson, Rune, förste ombudsman Lothigius,
Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen Magnusson, John, konduktör, f. d.
led. av riksdagen Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen Nicklasson,
Lars-Erik, förbundsordförande Normark, Hagar, fm, led. av riksdagen

Persson,
N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december 1976)

SeUgren,
Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen Östling, Sven, direktör

Experter:
Berglund, Å. Erik R., utredningschef

Ericsson,
M. Inger-Britt, ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hadrap, Knut E.
H., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman
(fr.o.m. den 1 januari 1976) HåUsten, E. Bertil, planeringsdirektör Johnsson,
Jan G., lagman

Källsson,
K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Lasson, Knut-Inge L., f. d.
överdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Nordström, Lars E., bitr. professor
(fr.o.m. den 1 januari 1976) Ocklind, Sigurd, intendent (fr.o.m. den 1 januari
1976) Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Rude,
Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Sellstedt, Bol.,fU. dr

Wahlström,
Per E., avtalssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976) Westerberg, Bengt, fil.
kand. Wredenfors, H. E. Walter, direktör Åslund, Alvar, andre
förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976)

s. 118 Kontrollera mot PDF

K:6
Skr 1977/78:103 118

Sekreterare:
Emmark, L. Göran G., avdelningschef

Lokal:
Drottninggatan 7-9, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 20 59 51 (sekreteraren) och 20
59 47 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 44. Tilläggsdirektiv, se 1975
års kommittéberättelse K 28.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sex sammanträden. Därutöver
har utredningens experter hållit 20 sammanträden i skilda arbetsgrapper.

Utredningen
har den 29 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds K 1977:4) Åtgärder för att
främja godstrafiken på Vänern och Mälaren.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

7.
Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1972 för att verkställa översyn
av lagstiftningen om arbets- och vilotid i vägtrafik:

Ordförande:
Hamdahl, Bengt, regeringsråd

Sakkunniga:
Ericson, Hans E., förbundsordförande Jansson, Olov, ombudsman Seger, S. Walter,
direktör Thorell, K. Arne B., direktör

Experter:
Ekeberg, Lars-Olof, byråchef Falkenmark, Per A., byrådirektör Tiger, Bo S.,
avdelningsdirektör Unghagen, Harry, polisintendent Weme, Gösta A. K., byråchef

Sekreterare:
Isberg, Tord A., rådman

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 45.

Utredningen
har den 10 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:2) Bilarbetstid. Uppdraget är
därmed slutfört.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:8

8.
Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som
hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25
oktober 1975):

Utredningsman:
Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter:
Ahlkvist, Ture W., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976) Alarik, Lennart,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1977) Baecklund, Lars I., direktör
Eliasson, Rolf E., skeppsredare

Eriksson,
Per A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Grenander, Nils,
direktör GuUberg, Hans E., hovrättsråd Hadrup, Knut E. H., direktör

Hurdén,
Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976) Johansson, Bertil E.,
ombudsman

Lindskog,
Björn E., jur. kand. (fr.o.m. den 25 januari 1977) Rude, Karl R., verkst.
direktör

Sjöstedt,
K. Lennart T., hovrättsråd (t.o.m. den 15 mars 1977) Stenmark, Bengt-Erik,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Thornström, J. H. Torgny,
civilingenjör Wahlström, Per E., avtalssekreterare

af
Winklerfelt, Svante G. M., direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 24
januari 1977)

Ödman,
Svante H. N., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 26 februari 1976 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Sekreterare:
Grönstedt, Gert T. V., länsassessor (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den 15
november 1977) Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti
1977)

Bitr.
sekreterare: Grönstedt, Gert T. V., länsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1977)
Hogebrant, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal:
LUla Nygatan 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 69

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse K 20 och 1978 års kommittéberättelse del II K
6.

s. 120 Kontrollera mot PDF

K:8
Skr 1977/78:103 120

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9.
Trafiksäkerhetsutrednmgen (K 1973:07)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 juli och den 21 september 1973 och
regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda vissa
trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande:
Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör

Ledamöter:
Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 22
december 1976)

Backman,
Gösta B., departementsråd Håkansson, Alfred L., lantbrukare, led. av riksdagen
Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen Magnusson, N. Åke,
polismästare (t.o.m. den 24 februari 1977) Nilsson, Elvy I., fra, led. av
riksdagen Printz, Å. Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1977)
Rejdnell, Erik H., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Rosqvist,
G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Ryding, Gunvor L, industritjänsteman,
f.d. led. av riksdagen Temryd, Carl-Olof, teknisk direktör

Experter:
ArnaUd, Bengt L., ingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Cronier, Sven S.,
förbundsjurist (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Douglas, Jacob L., byråchef

Grönstedt,
J. Olle, sekreterare (t.o.m. den 30 september 1977) Gummesson, G. Margit K.,
skolkonsulent (fr.o.m. den 1 januari 1976) Håkansson, K. Ragnar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Kritz, Lars-Bruno,
avdelningsdirektör

Magnusson,
A. I. Göran, poHsintendent (fr.o.m. den 2 juni 1976 t.o.m. den 30 september
1977) Martiing, Per-Roland M., poliskommissarie

Mohlin,
Hans H., förste akluarie (fr.o.m. den 1 oktober 1974 t.o.m. den 31 mars 1978)

Möller,
Lennart, major (t.o.m. den 31 januari 1977) Nilsson, Jan-Erik L., major

s. 121 Kontrollera mot PDF

121 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 10

Norberg,
Randolph, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Oskarsson, K. O. Alf,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Pettersson, Bengt G., byrådirektör
Sohlberg, Lennart, herr (fr.o.m. den 1 februari 1977) Thorson, G. Alvar, f.
verkst. direktör

Sekreterare:
Roosmark, G. Per-Olov, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Rindlöw, Leif G., departementssekreterare Sjöstedt, T. H.
Christer, byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1977)

Lokal:
Trafiksäkerhetsverket, Svetsarvägen 7, Fack, 171 20 Solna, tel. växel98 13 20

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Dämtöver har ett antal sammanträden hållits med tre
arbetsgrupper för frågor om barnens trafiksäkerhet, motorcyklisters och
mopedisters trafiksäkerhet samt väg-och trafikmUjöfrågor.

Utredningen
har den 9 februari 1977 avgett delbetänkandet (Ds K 1977:1) Långa fordon och
fordonskombinationer.

Uiredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10.
Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag att behandla frågan om huvudmannaskaps- och
ägarförhållanden vad avser färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1975 för att behandla frågan om
huvudmannaskaps- och ägarförhållanden vad avser färjetrafiken meUan Gotiand och
fastiandet:

Sakkunnig:
Sjönander, Bo Jonas, direktör (t.o.m. den 22 september 1977)

Experter:
Linghag, Nils, direktör (t.o.m. den 22 september 1977) Nilsson, Knut M.,
överinspektör (t.o.m. den 22 september 1977)

Direktiven
för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse K 29.

s. 122 Kontrollera mot PDF

K:
10 Skr 1977/78:103 122

Mellan
Rederi AB Gotland och staten genom kommunikationsdepartementet har den 22
september 1977 träffats en överenskommelse rörande koncessionstrafiken mellan
Golland och fastiandet. I anledning härav har sakkunniguppdraget upphört.

11.1975
års öresundsdelegation (K 1975:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda frågor om fasta
förbindelser över Öresund m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande:
Hasslev, Nils-Olov F., ambassadör

Ledamöter:
Hjelmqwist, Karl-Gustaf H., länsråd Rosqvist, C. Gunnar, trafikdirektör Temryd,
Carl-Olof, teknisk direktör Wennerhom, Karl Otto L., departementsråd

Experter:
Algers, K. Staffan, byrådirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976) Alm, Ove J. G.,
vägdirektör Asp, Kenneth O. P., avdelningsdirektör Blomberg, A. J. Lennart,
gatuchef Frisen, Rune E., byråchef Godlund,Sven A. I., professor

HaUoff,
Ulf V. V., byrådirektör (t.o.m. den 28 februari 1977) HåUsten, E. Bertil,
planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) KäUsbo, H. Arne,
stadsbyggnadsdireklör Larsson, G. Nils-Olof, överingenjör Myrenberg, B. Sverker
R., överingenjör Widén, Lars R., byrådirektör Winberg, Tage K. V., byråchef

Sekreterare:
Lundin, Christer K. O., departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Jonasson, Holger L., planeringsdirektör Werner, Sven W., förste
vägingenjör

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse K 31.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123 Kommittéer: KommunUcationsdepartementet K: 12

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden, varav åtta
gemensamt med motsvarande danska delegation. Därjämte har ett flertal
sammanträden ägt rum med delar av delegationen och med olika expertgrupper.

Delegationen
har tiUsammans med den danska delegationen informerat berörda kommuner vid
Öresund om utredningsarbetet. Under år 1977 har delegationerna vidare slutfört
en rad omfattande undersökningar rörande Öresundsspörsmålen. Sålunda har på
grundval av ett av delegationerna framtaget aktuellt basmaterial utarbetats nya
prognoser för såväl person-som godstrafiken på alternativa förbindelser över
Öresund. Dessutom har slutförts undersökningar för atl ytterligare söka
klarlägga vilken inverkan en tunnel på botten av Öresund mellan Helsingör och Helsingborg
har på Öresunds marina miljö. Vidare har genomförts en utredning rörande fasta
förbindelsers inverkan på bl.a. näringslivets utveckling främst i Skåne och på
Själland. Dessutom har slutförts utredningar rörande Öresundsförbindelsemas
effekter på fritidsbosättning och friluftsliv samt på markanvändning och miljö
i Skåne.

Delegationen
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

12.
Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid
användning av truckar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa
säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

Sakkunnig:
Lundbergh, Per C, hovrättsråd

Expert:
Svensson, Gösta E., ingenjör

Lokal:
Koncessionsnämnden för Miljöskydd, Näckströmsgatan2, Fack, 103 80 Stockholm,
tel. växel 22 98 10

Direktiven
för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse K 32.

Den
sakkunnige har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden
med experten samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av den sakkunniges arbete.

Den
sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 124 Kontrollera mot PDF

K:
13 Skr 1977/78:103 124

13.
Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08)

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda om den framtida
lokaliseringen av allmänflyget i Stockholmsregionen (se Post- och Inrikes tidn.
den 12 juli 1975):

Ordförande:
Swanstein, StigN. S., generaldirektör (t.o.m. den 31 juU 1977)

Sakkunniga:
Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor (t.o.m. den 31 juH 1977) Andersson, Hans E.
A., chefsinstruktör (t.o.m. den 31 juli 1977) Borg, Claes E., civilingenjör
(t.o.m. den 31 juU 1977) Florman, BertiU direktör (t.o.m. den 31 juU 1977)
Hansson, P. Inge, kanslichef (t.o.m. den 31 juU 1977) Hällgren, John A.,
planeringschef (t.o.m. den 31 juU 1977) Johansson, Caj-Aage, trafikdirektör
(t.o.m. den 31 juli 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd (t.o.m. den 31 juli
1977) Magni, Tore L., stadsarkitekt (t.o.m. den 31 juli 1977) Nordberg, Anders
E., utredningschef (t.o.m. den 31 juli 1977) Oterdahl, Jan A., överste (t.o.m.
den 31 juli 1977)

Experter:
Annerstedt, Leif S., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976t.o.m.den31 maj
1977)

Sjöberg,
Birger L, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 31 maj
1977)

Sekreterare:
Nilsson, N. Johnny, byrådirektör (t.o.m. den 31 juU 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse K 33. Tilläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II K 9.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredningens arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med konsulter och
experter för utarbetande av dispositionsplan för Bromma flygplats samt för
genomförande av bullerberäkningar m. m. för Bromma. Arbetet har bedrivits i
samråd med Brommautredningen (K 1976:03).

Utredningen
har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:33) Allmänflygplats -
Stockholm.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 15

14.
Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för utredning om
sjömanspension (se Post- och Inrikes tidn. den 11 december 1975):

Ordförande:
Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Ledamöter:
Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Karlsson, Gunnar B. S.,
förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Experter:
Hävermark, K. Gunnar J:son, f. d. organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari
1976)

Lindencrona,
Gustaf, sjöfartsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976) Sjöquist, Hans E., byråchef
(fr.o.m. den 1 januari 1976) Vilhelmsson, A. Börje, hovrättsråd (fr.o.m. den 1
januari 1976)

Sekreterare:
Hogebrant, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977) Ödman,
Svante H. N., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Lokal:
LiUa Nygatan 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 69

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit ett sammanträde.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15.
Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjUgheterna hos vissa affärsverks och myndigheters
verkstadsrörelser m. m.

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda om
samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters
verkstadsrörelser m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari 1976):

Sakkunnig:
Bmno, Gösta F., överdirektör

Experter:
Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Dahlin, N.
Åke S., överingenjör (fr.o.m. den 17 november 1977)

s. 126 Kontrollera mot PDF

K: 15 Skr 1977/78:103 126

Gellstedt,
Björn P. T., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1976) Nilsson, W. Bengt
G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 januari t.o.m. den 31 oktober 1977)

Sekreterare:
Formgren, J. Holger, fil. lic. (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal:
Viktoriagatan 3, Box 3057, 400 10 Göteborg, tel. 031/11 21 24 (sekreteraren).
Lilla Nygatan I, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 77 (den sakkunnige)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 2.
Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II K 5.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden med
experterna samt genom enkäter och intervjuer utfört undersökningar rörande de
berörda verkens nuvarande verkstadsproduktion samt forsknings- och
utvecklingsverksamhet.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

16.
Körkortsutredningen (K 1976:02)

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att utreda vissa
körkortsfrågor:

Utredningsman:
GuUnäs, S. Ingvar, justitiekansler (fr.o.m. den 30 mars 1976)

Sakkunnig:
Nilsson, K. Valter, rättschef (fr.o.m. den 16 juni 1976)

Experter:
Hammarlund, Carl-Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Jotoft, Yngve
S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 juni 1976) Molander, Mats O.,
trafikinspektör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Nilsson, H. G. Ola, chefsåklagare
(fr.o.m. den 1 februari 1977) Petersson, Jan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den
21 februari 1977) Sjöberg, Hans E. L., förste länsassessor (fr.o.m. den 16 juni
1976) Täveby, Gunnar V., poliskommissarie (fr.o.m. den 1 februari 1977) Wranghult,
Hans O., byråchef (fr.o.m. den 16 juni 1976) Zeime, Claes A., byråchef (fr.o.m.
den 16 juni 1976 t.o.m. den 31 januari 1977)

Sekreterare:
Junestad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1977) Petersson, Jan
G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 20 februari 1977)

s. 127 Kontrollera mot PDF

127 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 17

Wallin,
John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976)

Lokal:
c/o Justitiekanslern, Riddarhuskajen 3, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 10 82 37
(Wallin), 11 87 24 (Junestad)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del II K 4.
Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II K 6.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

17.
Brommautredningen (K 1976:03)

TilUcaUad
enligl regeringens bemyndigande den 4 november 1976 för atl överväga förutsättningarna
för att i någon form bibehåUa Bromma flygplats (se Post- och Inrikes tidn. den
17 november 1976):

Särskild
utredare: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler (t.o.m. den 31 juli 1977)

Ledamöter
i referensgrupp: Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6
april t.o.m. den 31 juU 1977)

Håkansson,
Alfred, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den
31 juli 1977)

Lidgard,H.BertUI.,jur.kand.,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 5 april 1977)

Lindkvist,
Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 juU 1977)

Stensson,
S. L. Börje, skolchef, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 juU 1977) Östrand, P.
Olov (OUe), mätningsföreståndare, led. av riksdagen (t.o.m. den31 juU1977)

Experter:
Abrahamsson, Ulf G., civilingenjör (fr.o.m. den 17februarit.o.m.den31 maj 1977)

Jonsson,
A. Ingemar G., bitr. länsarkitekt (fr.o.m. den 9 februari t.o.m. den 31 maj
1977)

Sandstedt,
S. E. Ronald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 februari t.o.m. den 31 maj 1977)

Sekreterare:
Nilsson, N. Johnny, byrådirektör (fr.o.m. den 16 december 1976 t.o.m. den 31
juH 1977)

s. 128 Kontrollera mot PDF

K:
17 Skr 1977/78:103 128

Direktiven
för utredaren, se 1977 års kommittéberättelse del II K 8.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1976 - juU 1977 håUil fem
sammanträden med den parlamentariskt sammansatta referensgruppen samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredarens arbete. Sex sammanträden har hållits med flygmaterieltillverkare i Förenta
staterna och HoUand. Fyra sammanträden har hållits med luftfarts-,
flygsäkerhets- och miljövårdsmyndigheter i Förenta statema. Ett sammanträde har
hållits med flygbullerexpertis från Danmark. Därutöver har ett stort antal
sammanträden håUits med konsulter och experter rörande bl. a. framtagning av
dispositionsplan för Bromma, flygbullerberäkningar och flygbullermätningar vid
Bromma samt fastighetsinventering m. m. i flygplatsens omgivningar.

Arbetet
har bedrivits i samråd med Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08).

Den
särskilde utredaren har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:34 och
35) Inrikesflygplats - Stockholm.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och föriattningsfrågor avseende
cykeltrafiken

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 för att pröva vissa
bidrags- och författningsfrågor avseende cykellraf iken (se Post-och Inrikes
tidn. den 25 november 1976):

Särskild
utredare: Hammarskjöld, Claes Å. H., länsråd

Sakkunnig:
Gustafson, Carl-Erik, f. teknisk direktör

Expert:
Ferdinandson, Kaj L., Irafikingenjör (fr.o.m. den 13 december 1976)

Sekreterare:
Jäderholm, Bengt A., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 december 1976)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8 - 10, Fack, 103 20 Stockholm, tel.
växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 7.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1976 - oktober 1977

s. 129 Kontrollera mot PDF

129 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 19

hållit
elva sammanträden med den sakkunnige och experten samt haft överläggningar med
olika myndigheter och organisationer som berörs av arbetet. Den särskilde
utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19.
SMHI-utredningen (K 1977:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation:

Särskild
utredare: Bruno, Gösta F., överdirektör

Ledamöter
i samrådsgrupp: Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Farholt,
Torborg, förste lokalvårdare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Holmström, Ingemar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1977) Larsson, Hans, statsmeteorolog
(fr.o.m. den 12 maj 1977) Lönnqvist, Olof, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977)
Olsson, Lars E., byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Rosenqyist, Stig, förste
statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Stéen, Manfred, ingenjör (fr.o.m. den
12 maj 1977)

Experter:
Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 27 september 1977) Häggfeldt, Göran,
byrådirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Jonasson, Arne, förste
stabsmeteorolog (fr.o.m. den 27 september 1977) Lindgren, I. Lennart, kansliråd
(fr.o.m. den 27 september 1977) Sundberg-Falkenmark, Malin,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Svärd,
Lars-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Synnerholm, Bo,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare:
Dreber, Ulf P., departementssekreterare

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763
36 44

Direktiv
och tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II K
1 och 8.

Den
särskUde utredaren har under tiden aprU - oktober 1977 hållit ca 20
sammanträden med dels samrådsgruppen, dels experterna och dels inom
sekretariatet.

Den
särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

K:20 Skr 1977/78:103 130

20.
Typbesiktningsutredningen (K 1977:02)

Tillkallad
enligl regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att överväga och föreslå
förbättringar i typbesiktningssystemet:

Särskild
utredare: Johnsson, Jan G., lagman

Sakkunniga:
Eklund, E. Sven-Olof, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 maj 1977) GaweU, Jonas,
direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) Hibe, Erik G., direktör (fr.o.m. den 9 maj
1977) Holm, A. Ernst, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) KardeU, J. Arne,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Sigfridsson, Sven-Erik I.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977) Åslander, A. Nils-Olof (Olle),
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Experter:
Egebäck, Karl-Erik, projektledare (fr.o.m. den 19 september 1977) Ekberg, K.
Gustav, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977) Salinger, Gerhard,
civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977) Tejle, Gunnar, civilingenjör
(fr.o.m. den 19 september 1977)

Sekreterare:
Björklund, Bengt T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal:
Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 3.

Den
särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1977 hållit fyra sammanträden
med de sakkunniga. Vid tre av sammanträdena har också experter deltagit.
Dessutom har en särskild arbetsgrupp inom utredningen hållit ett sammanträde.

Den
särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21.
Utredningen (K 1977:03) om huvudmannaskap för driften av Göta kanal

TUlkallad
enUgt regeringens bemyndigande den 3 mars 1977 med uppdrag att - i samråd med
bl. a. berörda landsting - överväga frågan om huvudmannaskap för driften av
Göta kanal och att i anslutning härtill förhandla med berörda intressenter:

s. 131 Kontrollera mot PDF

131 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:22

Särskild
utredare: von Sydow, Gunnar, landshövding (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Sakkunnig:
Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Expert:
Ekelund, Hans E. B., byrådirektör (fr.o.m. den 5 juli 1977)

Sekreterare:
Lindskog, Hans, länsassessor (fr.o.m. den I juli 1977)

Lokal:
Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Fack, 462 01 Vänersborg, tel. 0521/700 00

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 2.

Den
särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 haft sex överläggningar
med representanter för aktieägarna i Göta kanalbolag samt hållit sammanträden
med utredningens expert och sakkunnige.

Den
särskilde utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

22.
Utredningen (K 1977:04) om vissa containerfrågor

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda vissa
containerfrågor:

Särskild
utredare: Wilhehnsson, Börje A., hovrättsråd

Experter:
Bergman, Knut Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 20
september 1977)

Jahnke,
A. A. F. Ulrich, sjökapten (fr.o.m. den 20 september 1977) Kjellegård, Bo C,
byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977) Linder, Mats O. H., byrådirektör
(fr.o.m. den 20 september 1977) Lindh, N. H. Göran, byråchef (fr.o.m. den 20
september 1977) Rönngren, Bo E., förbundsombudsman (fr.o.m. den 20 september
1977)

Sekreterare:
Göransson, E. Magnus, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel.
040/749 50

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 4.

s. 132 Kontrollera mot PDF

K: 22 Skr 1977/78:103 132

Den
särskilde utredaren har t.o.m. oktober 1977 hållit ett sammanträde med
experterna. Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt uppdrag under år
1978.

23.
SjöfartspoUtiska utredningen (K 1977:05)

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att göra en
sjöfartspolilisk utredning:

Särskild
utredare: Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 27 juni 1977)

Sakkunniga:
Blennow, Ingemar, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Grenander, NUs,
direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Havik, Folke, direktör (fr.o.m. den 12
september 1977) Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 12
september 1977)

Karlsson,
Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september 1977)

Patriksson,
Folke, skeppsredare (fr.o.m. den 12 september 1977) Rickard, Bengt O.,
ekonomidirektör (fr.o.m. den 12 september 1977) Rude, Karl R., verkst. direktör
(fr.o.m. den 12 september 1977) Wahlström, Per E., avlalssekreterare (fr.o.m.
den 12 september 1977) Ödner, E. P. Sture, direktör (fr.o.m. den 12 september
1977)

Experter:
Ekström, John E., ekon. lic, (fr.o.m. den 12 september 1977) Forsström, Ingrid,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1977) Francke, Jan, kammarrättsråd
(fr.o.m. den 12 september 1977) Jobin, Bengt Å., sekreterare (fr.o.m. den 12
september 1977) Källsson, K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977)
Lasson, Knut-Inge L., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977) von
Oelreich, Cari-Erik H., kommerseråd (fr.o.m. den 12 september 1977)

Olovsson,
K. A. Lennart, riksbanksdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Tallroth,
N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Voss, Bertil
G. P., departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977)

Sekreterare:
Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Renck,
Olle, ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977)

s. 133 Kontrollera mot PDF

133 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 23

Bitr.
sekreterare: Cronberg, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Lokal:
LUla Nygatan l,Fack, 103 10Stockhohn,tel. 763 23 66(Gerentz), 763 23 64
(Hyllengren), 763 23 63 (Renck), 763 23 67 (Cronberg)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 5.

Den
särskilde utredaren har t.o.m. oktober 1977 hållit ett sammanträde med de
sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av arbetet.

Den
särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 134 Kontrollera mot PDF

E:l
Skr 1977/78:103 134

Ekonomidepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3
och 7

1.1968
års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 13 september 1968 och
den 11 november 1976 för översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt
(se Post- och Inrikes tidn. den 16 oktober 1968):

Ordförande:
Wickman, H. Krister, förutv. minister för utrikes ärendena, f. d.
riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1973)

Ledamöter:
Back, Klas H., försäkringsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Browaldh, Tore,
tekn. dr Höök, Erik S. V., professor Iveroth, C. Axel, direktör

Johansson,
Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lindblad, Sven J. H.,
bankdirektör Mehr, Hjalmar L., landshövding Nilstein, Arne H., förbundsdirektör

SjöneU,
P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 november 1976) Wohlin,
Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 12 november 1976)

Experter:
Eklöf, Kurt. G.A., riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Hedberg, Lars
O. O., departementsråd (fr.o.m. den 22 januari 1976 t.o.m. den 8 februari 1977)

Karlsson,
Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Persson, Lars E.
H., hovrättsråd (fr.o.m. den 9 februari 1977) Sjönander, Bo Jonas, direktör
(fr.o.m. den 11 aprU 1974)

Sekreterare:
Hansson, Lars R., bankokommissarie

Bitr.
sekreterare: Sahlén, Anders F., avdelningsdirektör

s. 135 Kontrollera mot PDF

135 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:3

Lokal:
Sveriges Riksbank, Brunkebergs torg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel
22 82 00

Direktiven
för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 59.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

2.
Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 för att utreda
förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes tidn. den 29
januari 1970):

Utredningsman:
Malmgren, Kurt K-G., rättschef

Sekreterare:
Persson, G. Bertil, riksbanksdirektör

Lokal:
Ekonomidepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredningsmannen)

Direktiven
för utredningen, se 1971 års rUcsdagsberättelse Fi 56.

Utredningsmannen
avvaktar tilläggsdirektiv och beräknar att utredningsarbetet kommer att pågå
under år 1978.

3.
Utrikeshandelsstatistikutredningen (Fi 1974:06) (USU)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för att företa en översyn
av utrikeshandelsstatistiken och därmed sammanhängande frågor (se Post- och
Inrikes tidn. den 7 december 1974):

Utredningsman:
Rydberg, Karl-Evert H., tf. departementsråd

Experter:
Bejbom, Hans O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Casselmark,
Sven-Eric, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Jansson, B. E.
Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Leuf, NUs Börje,
departementsråd (fr.o.m. den 15 januari 1975) Ljungwall, N. E. Folke,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1975) Tistad, Eskil G. D., f. d.
tulldirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975)

s. 136 Kontrollera mot PDF

E:3
Skr 1977/78:103 136

Sekreterare:
Lindblom, Hans I., byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 43.

Utredningen
har under tiden november 1976 - februari 1977 håUit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:10) Utrikeshandelsstatistiken.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4.
Betahiingsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av
betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975):

Ordförande:
Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Åberg, Carl Johan,
fil. dr, docent, forskare (t.o.m. den 28 februari 1977)

Ledamöter:
Hansson, Lars R., bankokommissarie Lönnqvist, Åke S. G., avdelningschef

Ersättare
för ledamot: Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist) Franzén, J.
Thomas H., avdelningsdirektör (för Hansson)(fr.o.m. den 18 oktober 1977)

Nyström,
Lars A., avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 19 juni 1975 t.o.m. den
17 oktober 1977) Wahlstedt, Bengt L., departementssekreterare (för Wohlin)

Sekreterare:
Svensson, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 19 juni 1975)

Lokal:
Sveriges Riksbank, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00
(sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 36.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:5

5.
Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för
att utreda frågor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari
1975)

Ordförande:
Mehr, Hjalmar L., landshövding

Ledamöter:
Adelsohn, Ulf, borgarråd (fr.o.m. den 21 september 1977) Bartley, A. Osbome,
professor (fr.o.m. den 19 oktober 1977) Edin, Per Olov, utredningschef (fr.o.m.
den 19 oktober 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Meidner, Rudolf
A., fil. dr NUsson, Karl-Erik, bitr. direktör Nilsson, KjeU O. H.,
metallarbetare, led. av riksdagen Rämgård, Rolf I., köpman, led. av riksdagen

Tham,
Carl, statssekreterare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 februari
1976)

af
Ugglas, G. S. Bertil, civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juU 1977;
avliden)

Stefanson,
R. Stig S., optikermästare, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Waldenström,
Erland, direktör Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter:
Boman, Ragnar Å., civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1977) Böök, Sven Åke,
föreståndare (fr.o.m. den 14 juU 1977) Dahlsten, Ulf L., byråchef (fr.o.m. den
9 mars 1976) Eidem, Rolf L, civUekonom (fr.o.m. den 1 april 1977) Johansson,
Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 9 mars 1976) Kristoffersson, Anders W.,
fil. kand. (fr.o.m. deri 1 aprU 1977) Låftman, Lennart R., civilekonom (fr.o.m.
den 1 december 1977) Marcus, Lars E. P., direktör (fr.o.m. den 5 mars 1976
t.o.m. den 13 juli 1977)

Saläng,
B. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Ulfhielm, Monica H. V.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976 t.o.m. den 18 oktober 1977)

Sekreterare:
Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Bitr.
sekreterare: Nordell, J. Olof C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

s. 138 Kontrollera mot PDF

E:5 Skr 1977/78:103 138

Lokal:
Regeringsgatan 19, 1 tt., 11153 Stockholm, tel. 210820 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 37.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden, varav
etttvådagarssammanträde. Dämtöver har en särskild referensgrupp angående
sambandet mellan löner och vinster hållit fem sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

6.
Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

TiUkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om
finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1975):

Ordförande:
Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör

Sakkunniga:
Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen Nilsson, N. Yngve, lantbrukare,
f. d. led. av riksdagen (avliden) RegnéU, Carl Göran, fU. dr, f. d. led. av
riksdagen (fr.o.m. den 12 januari 1977)

Experter:
Hedberg, Lars O. O., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 12
januari 1977)

Livijn,
Claes-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Persson, Lars E. H.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 12 januari 1977) Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m.
den 1 aprU 1976) Ödlund, Lars-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Sekreterare:
Klangby, Lars-Erik, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Uggla, J. Magnus, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 november 1976)

Lokal:
Sveriges Riksbank, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00
(sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 42.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:8

Kommittén
har under liden november 1976 - oktober 1977 hålUt 16 sammanträden.

Kommittén
avger i december 1977 sitt huvudbetänkande (SOU 1977:97) Finansieringsbolag.

Kommittén
beräknas slutföra sill arbete under år 1978.

7.
Utredningen (E 1976:01) om enkronemyntets metallinnehåll

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 december 1976 för att utreda frågan om
enkronemyntets metallinnehåll:

Särskild
utredare: Lindberg, N. Olof, expeditionschef

Sakkunnig:
Ulvfol, Benkt H., myntdirektör

Sekreterare:
Lindström, T. B. Olle, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 2.

Den
särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 hållit 16
sammanträden med den sakkunnige och sekreteraren samt gjort sex studiebesök.

Den
särskilde utredaren har den 13 oktober 1977 avgett betänkandet (Ds E 1977:1)
Metallen i enkronemyntel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Kommittén (E 1976:02) med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida
folk- och bostadsräkningar

TillkaUade
enligl regeringens bemyndiganden den 11 november och den 24 mars 1977 för att
utreda frågan om behovet av framlida foUc- och bostadsräkni ngar:

Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding

Ledamöter:
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 8 februari 1977) Karlsson, Bengt
Olof, departementsråd (fr.o.m. den 8 februari 1977) Ruist, Erik H., professor
(fr.o.m. den 8 februari 1977) Wallberg, Klas H. S., avdelningschef (fr.o.m. den
8 februari 1977) Ågren, Lars O. T., avdelningschef (fr.o.m. den 13 aprU 1977)

s. 140 Kontrollera mot PDF

E:8
Skr 1977/78:103 140

Experter:
Danielsson, Georg, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Grunberger,
Jan R., byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Gustafsson, K. Börje, byrådirektör
(fr.o.m. den 29 juni 1977) Landström, L. Ivan, byrådirektör (fr.o.m. den 29
juni 1977)

Sekreterare:
Landberg, E., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Bitr.
sekreterare: EkwaU, Thomas F. H., byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)
Lundström, K. Sixten L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Fredsgatan 6, 2 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 74 83 eller 21 74 73

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 6.

Kommittén
har under tiden januari - oktober 1977 hållit tio sammanträden. Kommittén har
även haft överläggningar med organisationer, myndigheter och utredningar som
berörs av arbetet.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9.
Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att göra en översyn av
banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976):

Ordförande:
Malmgren, Kurt K-G., rättschef

Ledamöter:
Danielsson, C. Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig A., bankinspektör Eklöf,
Kurt G. A., riksbanksdirektör Lindquist, Sven B. E., direktör Svenson, Sven G.,
direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig:
Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Expert:
Bökmark, Jan, hovrättsassessor Dahlheim, Bo 1. G., byrådirektör (fr.o.m. den 1
oktober 1976)

s. 141 Kontrollera mot PDF

141 Kommittéer: Ekonomidepartementet £;11

Sekreterare:
Bredin, Lars A. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 april 1977) Hedberg, Lars
O. O., departementsråd (t.o.m. den 19 april 1977)

Lokal:
Ekonomidepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack 103 10
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren).

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.
Därutöver har tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan
rörande bankemas kapitaltäckning.

Utredningen
har den 14 febmari 1977 lämnat delförslag till regeringen om provisorisk
ändring av kapitaltäckningsreglema för bankinstituten.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10.
Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att utreda frågan om
statistiska centralbyråns uppgiftsinsamUng:

Särskild
utredare: Landberg, E., byrådirektör (fr.o.m. den 25 april 1977)

Experter:
Levenius, Gustav B. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Sandström,
K. Rune, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sekreterare:
Hallberg, Dag R., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Lokal:
Fredsgatan 6, 2 tr., 111 52Stockholmm,tel.21 74 73eller21 74 83

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1977 haft överläggningar med organisationer och
myndigheter som berörs av utredningens arbete. Kommitténs arbete beräknas pågå
under hela år 1978.

11.
Utredningen (E 1977:02) om lönsparande

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan
om möjligheter till ökat lönsparande:

s. 142 Kontrollera mot PDF

E:ll
Skr 1977/78:103 142

Särskild
utredare: von Sydow, Gunnar, landshövding

Experter:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 15 augusti 1977) Dahlberg,
Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1977) Widestrand, Lars O.,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare:
Atterwall, Göran L., jur. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 2.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

12.
Kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen
sammanhängande spörsmål

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för atl utreda med
valutaregleringen sammanhängande spörsmål:

Ordförande:
Wickman, H. Krister, förutv. minister för utrikes ärendena, f. d.
riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 september 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 3.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

13.
Utredningen (E 1977:04) angående statistiska centralbyråns framtida behov av
utrustning för automatisk databehandling

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för alt utreda statistiska
centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling:

Särskild
utredare: Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter:
Ärvas, Christer G. T., avdelningschef (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Gustavson,
J. Krister, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Lönnberg, K. Åke
B., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Öhman, Ulf R.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

s. 143 Kontrollera mot PDF

143 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:14

Sekreterare:
Söderberg, E. Lennart, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 4.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

14.
Utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m. m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att se över lagen om
försäkringsrörelse m. m.:

Särskild
utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 5.

s. 144 Kontrollera mot PDF

B:
I Skr 1977/78:103 144

Budgetdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:1,
3,4,6,12,14,16,17, 23 och 25

1.
Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendomsförvaltning

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 för utredning om
universitetens egendomsförvaltning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 13
mars 1958):

Ordförande:
Hörjel, NUs J., landshövding

Ledamöter:
Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Resare, Bengt C. M., f. d. överdirektör
Welinder, P. E. Carsten, professor em.

Experter:
Johnsson, Jan G., lagman Uhlin, Karl-Erik, justitieombudsman

Sekreterare:
Jacobsson, A. Torvald, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Fagerberg, Arne B., hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se 1959 års riksdagsberättelse 1 Fi 37.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit ett sammanträde. En
arbetsgrupp inom utredningen har dessutom hållit sju sammanträden.

Utredningen
har i december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:10) Förvaltning av
universitetens egendomar.

Uppdraget
är därmed slutfört.

2.1969
års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 21 mars 1969 och den 18 juni
1971 för all se över gällande bestämmelser på

s. 145 Kontrollera mot PDF

145 Kommittéer: Budget departementet B:3

punktskatteområdet
i de delar som inte nu ses över i annat sammanhang eller som nyligen varit
föremål för översyn (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1969) samt enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att behandla frågor rörande
beskattning av spelautomater o. d. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober
1970):

Ordförande:
Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (fr.o.m. den 12 juli 1976)

Ledamöter:
Thulin, Einar E:son, f. d. skattedirektör WadeU, Ulla G. S., skattedirektör
(fr.o.m. den 12 juH 1976) Willart, N. Bo, byråchef

Experter:
Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 juU 1976) Friedner,
Lars F. V., byrådirektör (fr.o.m. den 28 september 1977) Olsson, BertU O.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1976) Schultz, J. Allan S., f. d.
bitr. skattedirektör Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör (fr.o.m. den 14
september 1976)

Sekreterare:
Jansson, E. Sören, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12 juli 1976t.o.m. den 24
april 1977) Lindgren, Per Anders, kammEirrättsfiskal (fr.o.m. den 25 april
1977)

Bitr.
sekreterare: Körner, Klas-Håkan (Håkan), tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den
17 oktober 1977)

Lindgren,
Per Anders, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 8 november 1976 t.o.m. den 24 april
1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden och sekreteraren).
Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 22 sammanträden.

Utredningen
har den 17 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:3) Omsättningsskatten på
motorfordon.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3.
Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)

TillkaUade
enligl Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 29 juni 1970 och den 18
november 1976 för översyn av företagsbeskattningen m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 10 juli 1970):

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 146 Kontrollera mot PDF

B:3
Skr 1977/78:103 146

Ordförande:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november
1976)

Ledamöter:
Boström Curt B., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1977) Brodén,
Sven E., regeringsråd

Dahlström,
Gösta E., fil. Uc. (fr.o.m. den 26 april 1977) Helmers, Dag, professor

Israelsson,
L. E. Sune, förste ombudsman (fr.o.m. den 12 juni 1976) Johansson, Tage N.,
assistent, led. av riksdagen Magnusson, A. Tage, disponent, andre vice talman
Meidner, Rudolf A., fil. dr (fr.o.m. den 6 oktober 1976 t.o.m. den 25 aprU
1977)

Olsson,
Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Stadling,
J. Otto V., hemmansägare, f. d. led, av riksdagen (t.o.m. den 31 maj 1977)

Tistad,
EskUG. D.,f.d. tulldireklör (fr.o.m. den9december 1975) Åberg, Carl Johan,
fil.dr, docent, forskare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 april 1974) Atterwall, Göran
L., bankdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) von Bahr, Stig V.,
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 27 oktober 1975) Barghoitz, Percy B., fU.
kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) Colvér, Mals T., byråchef (fr.o.m. den 1
oktober 1977) Crabo, Sven, direktör (fr.o.m. den 1 september 1975) Jakobsson,
Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) af Klercker, E. Bertil
T:son, direktör (fr.o.m. den 5 april 1974) Langborn, Nils E., bitr.
skattedirektör Petersson, Carl-Gustaf, länsråd (fr.o.m. den 5 april 1974)
Stahl, Ivar, byråassistent

Sundvik,
OveR. R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1977) Thornell, Anders B.,
länsråd (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Walberg, Sten S., generaldirektör
(fr.o.m. den 5 april 1974) Werding, Jan A., bankkamrer

Wohlin,
Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 25 april
1977)

Expert
(i frågor som rör tekniska ändringar av skattebestämmeiserna): Printz,
Sven-Olof L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30
juni 1977)

s. 147 Kontrollera mot PDF

147 Kommittéer: Budgetdepartementet B:4

Sekreterare:
Colvér, Mats T., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 september
1977) Virin, C. Niclas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977)

Bitr.
sekreterare: de Verdier, Lennart G., tf. regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den
1 maj 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Virin,
C. Niclas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1975 t.o.m. den 30 september
1977)

Direktiven
för beredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi61. Tilläggsdirektiv, se 1975
års kommittéberättelse Fi 18 och 1976 års kommittéberättelse Fi 13 samt 1977
års kommittéberättelse del II B 5,

Beredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden. Därutöver
har ett flertal sammanträden håUits med två särskUda arbetsgrupper inom
beredningen.

Beredningen
har den 30 november 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:86) Beskattning av företag
samtbilaga 1 -4(S0U 1977:87)Beskattning av företag. Bilagor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4.
Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländska artister

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med uppdrag att utreda
frågan om regler för beskattning av i utlandet bosatta artister m. fl. (se
Post- och Inrikes tidn. den 13 april 1971):

Utredningsman:
Edström, KjeU S., överdirektör

Experter:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 november 1975) Andersén,
Börje L., byrådirektör

Johannesson,
Sven-Olof (OUe), direktör (fr.o.m. den 1 aprU 1975) Linde, Per Gunnar A. G.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1976)

Nystedt,
Curt L., länsråd Peyron, Ulf C. C, programjurist

Sekreterare:
Ström, Ivan S., länsassessor

Direktiven
för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 49.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med organisationer och andra som

s. 148 Kontrollera mot PDF

B:4
Skr 1977/78:103 148

berörs
av utredningens arbete. Därutöver har sammanträden håUits i särskilda
arbetsgrapper.

Utredningen
har i december 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:96) Artistavgift.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att
verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post- och Inrikes tidn. den
11 november 1971):

Utredningsman:
FridoUn, Hans R., departementsråd

Experter:
AUström, B. Greger B:son, bitr. skattedirektör Crabo, Sven, direktör Helmers,
Dag, professor Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Mellbin, B. Lennart,
byråchef

Sekreterare:
Olofsson, L. Göran, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Bitr.
sekreterare: SkareU, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 23 sammanträden.

Utredningen
har den 25 augusti 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:6) Översyn av
mervärdeskatten Del III Redovisningsskyldighet m. m.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6.
Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)

Tillkallad
enligl Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 december 1971, den 28 januari 1972
och den 28 juni 1974 för att se över beskattningen av livförsäkringstagare m.
m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972):

s. 149 Kontrollera mot PDF

149 Kommittéer: Budgetdepartementet B:7

Ordförande:
Ekman, S. Gösta, generaldirektör

Sakkunniga:
Engkvist, J. Gunnar V., målarmästare, f. d. led. av riksdagen Hedborg, Anna M.,
sekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1974) Helmers, Dag, professor (fr.o.m. den
3 juli 1974) Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman Lindwall, Lars E.,
direktör

Lundblad,
Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Magnusson, A. Tage, disponent, andre
vice talman Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör

Experter:
Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Edlund, C. Bertil, departementsråd
Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 3 juli 1974) Huss, K. J. Lennart,
regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 september
1977)

Lindberg,
Lars G. B., advokatfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sagnert, Stig E., länsråd
Stening, F. Birger, kammarrättsråd von WiUebrand, Karin M., avdelningsdirektör

Sekreterare:
Tivéus, Ulf A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Direktiven
för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 39. Tilläggsdirektiv, se 1975
års kommittéberättelse Fi 25.

Kommittén
har under liden november 1976 - juli 1977 håUit åtta sammanträden. Dessutom har
en särskild arbetsgrupp hållit 27 sammanträden.

Kommittén
har den 9 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:4)

Kapitalförsäkring m. m. Inkomst- och förmögenhetsbeskattning av

kapitalförsäkring, inkomstbeskattning av egenföretagares

gruppsjukförsäkring
samt av AGS och TFY, arvs- och gåvobeskattning av förvärv på grund av
försäkring.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.1972
års skatteutredning (Fi 1972:02)

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 14 april 1972 och den 18
november 1976 för att se över skattesystemet, m. m. (se Postoch Inrikes tidn.
den 19 maj 1972):

s. 150 Kontrollera mot PDF

B:7 Skr 1977/78:103 150

Ordförande:
Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 29 november 1976)

Ledamöter:
Andersson, M- Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Bartiey, A. Osborne,
professor (fr.o.m. den 1 aprU 1974) Bergqvist, G. Holger, civilekonom, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Björne,
B. Gunnar, departementsråd Brandt, Erik R., f. d. ombudsman, f. d. led. av
riksdagen Enlund, Eric P., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den
29november 1976)

Gadd,
P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen Hedborg, Anna M., sekreterare
(fr.o.m. den 29 juni 1974) Hermansson, Carl-Henrik, f. d. chefredaktör, led. av
riksdagen Holgerson, Nils H., direktör (fr.o.m. den 26 februari 1975) Hömlund,
Gördis K., fm, led. av riksdagen Kristenson, E. Valter, metaUarbetare, led. av
riksdagen Lundgren Bo A. M., civUekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29
november 1976)

Sundkvist,
K. R- Tage, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Sundström,
Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 25 maj 1977) Tidefelt, J. Sune,
förbundsordförande (t.o.m. den 24 maj 1977) Tobisson, Lars F., partisekreterare
(fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 12 januari 1976) Andersson,
Karl Olov, direktör (fr.o.m. den 9 december 1976) Barghoitz, Percy B., fU.
kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) EcUund, C. Bertil, departementsråd

Fries,
Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1977) Garke, Hans
B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 augusti 1974) Jakobsson, Ulf G.,
planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Persson, E. Annika, kanslisekreterare
(fr.o.m. den 14 april 1975) Swartling, Anders J. A., departementsråd (fr.o.m.
den 15 februari 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december
1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Åberg,
Carl Johan, fil. dr, docent, forskare (fr.o.m. den 16 december 1975)

Expert
i frågor som rör viss deklarationsundersökning: Nilsson, J. Ove G.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1974) Expert i frågor som rör
progressiv utgiftsskatt: Lodin, Sven-Olof, professor (fr.o.m. den 21 augusti
1975)

s. 151 Kontrollera mot PDF

151 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:9

Sekreterare:
Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr.
sekreterare: Gammer, Gerhard, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 mars 1976) Holm,
Lars G., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 22 november 1976) Nyström,
Kerstin, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 febraari 1976)

Lokal:
L. Nygatan 1, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreterarna).
Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiv
och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 42.
Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 32 och 1975 års
kommittéberättelse Fi 27 samt 1977 års kommittéberättelse del II B
6.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden.

Utredningen
har den 22 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:18) Inflationsskyddad
skatteskala.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

8.
Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

TillkaUad
eiUigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor
om arbets- och anställningsvilUcor för tjänstemän som skall underställas Kungl.
Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se
Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972):

Utredningsman:
Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal:
Riksdagens näringsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

9.
Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om
regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och
Inrikes tidn. den 7 mars 1973):

s. 152 Kontrollera mot PDF

Fi:9
Skr 1977/78:103 152

Ordförande:
Nordenadier, Anders, länsåklagare

Sakkunniga:
Bergh, Sten, länsråd

Börjesson,
Bengt J., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977; avliden)

Welander,
Gösta, departementsråd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Experter:
Baekkevold, Ame E., kammarrättsassessor (fr .o .m. den 17 februari 1976)
Bjernstad, S. L. Börje, kronofogde Bjömesjö, Sven G., taxeringsrevisor

Gustafsson,
K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977)

Jarenius,
J. Christer I., direktör

Johanson,
Lars R., länsråd (fr.o.m. den 17 februari 1976) Ljungwall, N. E. Folke,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17februari 1976) Söderström, Kurt I. W.,
ingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977)

Sekreterare:
Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974)

Bitr.
sekreterare: Nordahl, Jan-Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 juni 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel
040/749 50 (sekreteraren), 0480/280 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 19 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
avser att i början av år 1978 avge ett tredje delbetänkande.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10.
Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om förvaltningen av
Drottninghohns kungsgård

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1973 för att utreda frågan om
förvaltningen av Drottningholms kungsgård (se Post- och Inrikes tidn. den 2
juni 1973):

s. 153 Kontrollera mot PDF

15 3 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi: 11

Utredningsman:
Lindberg, N. Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 20 september 1974)

Sekreterare:
SeUvall, L. Göran, kansliråd

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för den sakkunnige, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 41.

Den
sakkunnige har under tiden november 1976 - oktober 1977 bedrivit fortsatt
utredningsarbete och haft överläggningar med dem som berörs av
utredningsarbetet.

Den
sakkunnige beräknas slutföra sill arbete i början av år 1978.

11.
Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi 1974:02)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om
gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet inom
statsförvaltningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juH 1974):

Ordförande:
Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ledamöter:
Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 15 december 1976) Jarmar,
L. Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Palm, Tore,
revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sakkunniga:
Edman, Kurt E., tf. krigsråd (fr.o.m. den 25 mars 1977) Löwenmark, J. Örjan T.,
major (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sekreterare:
Grufberg, Maj-Britt K., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976)
Nyman, V. Seppo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden). Postadress:
Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för de sakkunniga, se 1975 års kommittéberättelse Fi 39.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter inom

s. 154 Kontrollera mot PDF

Fi:ll Skr 1977/78:103 154

försvaret
som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ell sammanträde
hållits med en särskild referensgrupp med representanter för personalorgani
salionerna. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.
Kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04)

TiUkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för att utreda vissa
frågor rörande samordning m. m. inom den civila övervakningen till sjöss (se
Post- och Inrikes tidn. den 7 december 1974):

Utredningsman:
Lemne, Mats H., landshövding

Experter:
Andersson, Rolf A., ombudsman Häggström, K. Harald V., kusttullmästare
Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 11 maj 1976) Svensson, C. Bertil,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 41.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juni 1977 håUil ett sammanträde.

Statsrådet
Mundebo har den 8 september 1977 förklarat att utredningens arbete skaU anses
slutfört.

13.
Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personalutbildningens fortsatta
inriktning och organisation

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda frågan
om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation (se
Post- och Inrikes tidn. den 5 november 1974):

Utredningsman:
Jeding, LarsG., tf. utbildningschef (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Experter:
Andersson, L. Ingemar, ombudsman Asplund, C. Christer, ombudsman

Eriksson,
K. Anders, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 9 juni 1975 t.o.m. den 9 januari 1977)

s. 155 Kontrollera mot PDF

15 5 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi: 14

Jalling,
Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 febmari 1977)

Gothefors,
Per L., ombudsman

Lagerström,
Ulf Å., departementssekreterare (fr.o.m, den 26 augusti

1976)

von
Otter, Casten, fil. dr, universitetslektor (fr.o.m. den 10 febmari 1977)

Sekreterare:
Claeson, Bo, kansUsekreterare (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Bitr.
sekreterare: Söderström, Lars M., byrådirektör (fr.o.m. den 21 februari 1977)

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7 - 9, Fack, 103 10
Stockholm, växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 42.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14.
Besparingsutredningen (Fi 1975:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 januari 1975 för att utreda möjligheterna
att göra besparingar inom statsverksamheten (se Postoch Inrikes tidn. den 18
januari 1975):

Ordförande:
Eckerberg, Per A., landshövding (t.o.m. den 6 oktober 1976)

Sakkunniga:
Berndtson, NUs A., ombudsman, led. av riksdagen Burenstam Linder, H. M.
Staffan, statsråd, led. av riksdagen Engström, Odd E. L., utredningssekreterare
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Hanson, Per-Olof, borgarråd
(fr.o.m. den 9 februari 1976) Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led.
av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Pettersson, S.
Arne, sekreterare, led. av riksdagen

Sekreterare:
Fransson, Bo-Gunnar L., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 28 april 1975)

Bitr.
sekreterare: Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975)
Carlsson, Sture E., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

s. 156 Kontrollera mot PDF

Fi:14
Skr 1977/78:103 156

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 35.

Statsrådet
Mundebo har den 22 april 1977 förklarat att utredningens arbete skall anses
slutfört.

15.
Skattetilläggsutrednmgen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att utreda frågan om
det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16
maj 1975):

Ordförande:
Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd

Sakkunniga:
Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen Westberg, H-O. (Olle),
svarvare, led. av riksdagen

Experter:
Baekkevold, Ame E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Burström,
Brita A., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Gustafson, G. Ame, direktör
(fr.o.m. den 20 oktober 1975) Johansson, Bo G. H., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 1 augusti 1975) Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1
augusti 1975) Matsson, Tommy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Sekreterare:
Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Bitr.
sekreterare: Olsson, E. Ragnar, taxeringsintendent (fr.o.m. den 12 september
1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 40.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 20 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 2 mars 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:6) Översyn av det
skatteadministrativa sanktionssystemet 1, Eftergift och besvär m.m.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 157 Kontrollera mot PDF

15 7 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi: 17

16.
Energiskatteutredningen (Fi 1975:07)

TUlkallad
eiUigt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 för att utreda frågan om
energibeskattningen (se Post- och Inrikes tidn. den 15 november 1975):

Ordförande:
Löfberg, Bertil A. F., landshövding (t.o.m. den 6 oktober 1976)

Sakkunniga:
Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den29oktober 1975)

Fridolin,
Hans R., departementsråd (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Normark, Hagar, fra,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Stjemström, Per Z.,
lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Svensson,
Erik O., kommunalråd (fr.o.m. den 29oktober 1975) Virgin, G. Ivar, f. d. andre
vice talman (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Winander, Bo G.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Experter:
Eklund, Erik, direktör (fr.o.m. den I april 1976) Hjorth, Lars E. A.,
departementsråd (fr.o.m. den 8 januari 1976) ThuUn, Einar E:son, f. d.
skattedirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

Sekreterare:
Larén, Charlotte F., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 januari t.o.m. den
31 december 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 41.

Regeringen
har den 22 december 1976 beslutat att utredningens uppdrag skall vara avslutat.

17.
Utredningen (B 1976:01) om avdrag för gåvor

TillkaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att pröva frågan om
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor tUl ideella och humanitära ändamål:

Särskild
utredare: Dahlén, Per Olof (Olle) R., ambassadör

Sakkunnig:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor

s. 158 Kontrollera mot PDF

Fi:17
Skr 1977/78:103 158

Expert:
Johanson, Lars R., länsråd

Sekreterare:
HerrUn, Klas G. E., kammarrättsfiskal

Direktiv
och tiUäggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II B
4 och 9.

Den
särskilde utredaren har under tiden januari - maj 1977 hållit 16 sammanträden
med den sakkunnige och experten.

Den
särskilde utredaren har den 3 juni 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:2) Avdrag
för gåvor.

Uppdraget
ar därmed slutfört.

18.
Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor
angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anstäUds
pensionering, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976):

Utredningsman:
Wahlgren, E. Göran, regeringsråd

Experter:
Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Eriksson, Gösta, direktör

Kihiström,
Laila K. E., direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977) Lindberg, Göran, direktör

Sköllerholm,
S. OveJ., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977) Thornell, Anders B.,
länsråd (fr.o.m. den 19 januari 1977) Öhman, Arne J. P., avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare:
Edling, A. Roland, kammarrättsfiskal

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 17 sammanträden.

Utredningen
har den 29 augusti 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:7) Underlag för
beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:19

19.
Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att utreda frågan om
samordning av statliga åtgärder vid förelags obestånd (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Westerlind, Erik A., landshövding

Ledamöter:
Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen

Fransson,
Ame A. E., kamrer; led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977) Fridolfsson,
FUip W., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Löfberg,
Karl Axel, kansliråd Wilhelmsson, Arne E., rådman Ängström, Rune T., led. av
riksdagen

Sakkunniga:
Ekström, Bert O., avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1976) Jansson, E. Sören,
kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m, den 24 april 1977)

Jäderqvist,
K. Bertil, kronofogde (fr.o.m. den 1 september 1976) Spendrup, K. Aksel,
avdelningschef (fr.o.m. den 30 juni 1977) Åvall, Sven K., direktör (fr.o.m. den
15 juni 1976)

Experter:
Björklund, Jan O., planeringsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Bovidson,
Thure, företagareföreningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976)

Herrstedt,
Henry T. O., länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Thornell, Anders
B., länsråd (fr.o.m. den 9 september 1976)

Sekreterare:
Ohlsson, J. Staffan C, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Bitr.
sekreterare: Ottemark, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ledamoten Löfberg, sekreteraren och
bitr. sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 1.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt
haft överläggningar med oUka myndigheter,

s. 160 Kontrollera mot PDF

Fi:19 Skr 1977/78:103 160

organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Kommittén har under perioden
företagit studieresor till Jämtlands och Malmöhus län. Kommitténs arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

20.1976
års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för att göra en översyn
av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober
1976):

Ordförande:
Björne, B. Gunnar, departementsråd

Ledamöter:
Hall, A. Bertil, fastighetsråd Malmberg, C. Lars E., bitr. skattedirektör
Wadell, Ulla G. S., skattedirektör

Sakkunnig:
Fredelius, Bo B., kammarrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977)

Experter:
Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 10februari 1977) Fries, Ingmar
F., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977)

Jönsson,
Per Ivan, vatlenrättsråd (fr.o.m. den 10 febmari 1977) NUsson, Nils-Erik,
professor, avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977)

Sekreterare:
Widebäck, I. Birgitta, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 1410 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 22 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ett flertal sammanträden hålUts med särskilda
arbetsgrapper inom kommittén.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:21

21.1976
års kommunalekonomiska utredning (Fi 1976:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 november 1976 för att utreda kommunernas
ekonomi:

Ordförande:
Johansson, Sven, landstingsråd

Ledamöter:
Bergsten, E. Rune, departementsråd Bemdtson, NUs A., ombudsman, led. av
riksdagen Boo, Karl G. H., kontr.assistent, led. av riksdagen Carlshamre, Nils
O. G., lektor, led. av riksdagen Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av
riksdagen Gibson, Urban H., f. d. kommunalråd Gustafsson, Hans L, förutv.
statsråd, led. av riksdagen Hörlén, S. I. (Inge), f. borgarråd

Johansson,
Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Josef son, Stig A.,
lantbrukare, led. av riksdagen Karlsson, Olof (OUe) H., lantbrukare,
landstingsman Larsson, K. S. Sigvard, direktör, f.d. led. av riksdagen
Sundström, M. Gudrun, fm, led. av riksdagen Wallin, S. Jonas, ingenjör Ward,
Kurt K. B., landstingsråd

Sakkunniga:
BarghoUz, Percy B., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) Carlsson, G. Rune,
förbundsdirektör (fr.o.m. den 29 november 1976) Jakobsson, Ulf G-,
planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) Johansson, Karl-Erik, sekreterare
(fr.o.m. den 29 november 1976) Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m.
den 15 februari 1977) Lindström, Harry I., direktör (fr.o.m. den 29 november
1976) Lundequist, Carsten I. G., sekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1977)
Slunge, G. Walter R., avdehiingschef (fr.o.m. den 29 november 1976) Starkerud,
Lars, sekreterare (fr.o.m. den 15 febmari 1977) Werbell, Bror L,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 november 1976) Wohlin, Lars M.,
statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Åberg,
Carl Johan, fil. dr, docent, forskare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter:
Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977) EcUund, C.
BertU, departementsråd (fr.o.m. den 29 november 1976) Hinno, Rein,
departementssekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976) Hjertqvist, Johan,
förste sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977)

11 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

Fi:21 Skr 1977/78:103 162

Lamnevik,
Gunilla, sekreterare (fr.o.m. den 16 februari 1977) Nilsson, Håkan I.,
sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977) Norberg, Rolf G. A., finanssekreterare
(fr.o.m. den 3 januari 1977) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare
(fr.o.m. den 13 juni 1977)

Sekreterare:
Wetterberg, Ulf G., kansliråd (fr.o.m. den 29 november 1976)

Bitr.
sekreterare: Attersved, Björn E. S. O., redovisningskamrer (fr.o.m.
den29november 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Berglund,
Evy B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976 t.o.m. den 31 maj 1977)
Norén, Agneta, byrådirektör (fr.o.m. den 29 november 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II B 7.

Utredningen
har under tiden december 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden. Dämtöver
har totalt 17 sammanträden hållits med två särskilda arbetsgrupper inom
utredningen.

Utredningen
har den 20 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:20) Kommunemas ekonomi
1975-1985 samt den 15 augusti 1977 delbetänkandet (SOU 1977:48) Översyn av de
specieUa statsbidragen till kommunema.

Utredningen
har den 8 december 1977 avgett sitt slutbetänkande (SOU 1977:78) Kommunerna.
Utbyggnad - Utjämning - Finansiering samt bilaga 5 och 6 (SOU 1977:79)
Skatteutjämning. Beräkningsmetoder samt reslutat för enskilda kommuner.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 197.6 för att utreda frågan om
bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen:

Ordförande:
Tarschys, Daniel, docent, led. av riksdagen

Ledamöter:
Hanson, Per-Olof, borgarråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led. av riksdagen Lewén-Eliasson,
Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av
riksdagen Träff, Sven-Olov A., direktör, led. av riksdagen

s. 163 Kontrollera mot PDF

163 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:23

Sakkunniga:
Andersson, B. Göran, ombudsman Båfält, B. Evert, kansUchef (fr.o.m. den 15 mars
1977) Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör

Camhagen,
Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1977) Olsson, E. Olof, andre
förbundsordförande

Experter:
Dahlberg, Lars B. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14november 1977)
Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Engström, Odd E.
L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 mars 1977) Esping, Hans G.,
revisionsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977) Fallenius, Ann Marie, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 september 1977) Fransson, Bo-Gunnar L., tf. avdelningschef
(fr.o.m. den 25 mars 1977) HiUman, Bo I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13
juni 1977) Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 10 februari 1977)
Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977)

WerbeU,
Bror I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Widebäck, Ulf M.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1977)

Sekreterare:
Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977) Carlsson, Sture
E., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress:
Budgetdepartementel, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 10.

Utredningen
har under tiden januari - oktober 1977 hållit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, utredningar och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23.
Utredningen (B 1977:02) om vissa personaladministrativa
informationsbehandlingsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda hur behovet
av personaladministrativ information som underlag för det
personaladministrativa arbetet i statsförvaltningen skall tillgodoses:

Särskild
utredare: Hammar, Carl-Filip, avdelningschef

s. 164 Kontrollera mot PDF

Fi:23 Skr 1977/78:103 164

Experter:
Hollberg, Bengt I., personalintendent Horneij, Lennart, organisationsdirektör
Larsson, GöstaE., personaldirektör Lonaeus, G. Håkan N.,
departementssekreterare

Sekreterare:
Hammarlund, C. Jan R., byrådirektör

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11.

Utredningen
har under tiden februari - april 1977 hållit nio sammanträden. Utredningen har
den 6 maj 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:1) Personaladministrativ
informationsbehandUng i statsförvaltningen. Uppdraget är därmed slutfört.

24.
Utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom jordbruket

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utreda frågan om
nya regler för bokföringen inom jordbruket:

Särskild
utredare: Lundell, Sture V., regeringsråd

Experter:
Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor NUsson, N. Folke, direktör Roos, Olle,
skattedireklör Sundvik, Ove R. R., kammarrättsfiskal

Sekreterare:
Ask, David E., kammarrättsfiskal

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 1.

Den
särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 hållit åtta
sammanträden med experterna.

Den
särskilde utredaren har i december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:08) En ny
jordbruksföringslag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

25.
Utredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika
reformer inom arbetsrättens område

TiUkallad
enligt regeringens bemyndigande den 14 april 1977 med uppdrag alt utreda vilka
olika organisatoriska åtgärder som behövs för atl staten som

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:26

arbetsgivare
skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer inom
arbetsrättens område:

Särskild
utredare: Rydbo, FoUce, generaldirektör

Sakkunnig:
Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör

Experter:
Cox, Ame J., direktör Ingemarsson, J. Svante, departementsråd Lagerström, Ulf
Å., departementssekreterare

Sekreterare:
Gustafsson, N. Lennart, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 3.

Den
särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1977 hållit tio
sammanträden med den sakkunnige och experterna samt haft överläggningar med
oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Den
särskilde utredaren har den 9 december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:9)
Staten som arbetsgivare. Principförslag till organisation och arbetsformer.

Uppdraget
är därmed slutfört.

26.
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

TilUcaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att göra en teknisk
översyn av vägtrafikbeskattningen:

Särskild
utredare: Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor

Experter:
Bornhager, Sven-Åke (Sven) I., förste byråsekreterare Carlson, Å. Lennart,
bitr. skattedirektör Eriksson, K. Birger, avdelningsdirektör Guste, Göran L.,
byrådirektör SkareU, Gunnar E. A., departementssekreterare

Sekreterare:
Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör

Lokal:
Riksskatteverket, Tritonvägen 21, 17194 Solna, tel. växel 98 15 20
(sekreteraren)

s. 166 Kontrollera mot PDF

Fi:26
Skr 1977/78:103 166

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 2.

Den
särskilde utredaren har under liden maj - oktober 1977 hållit sex sammanträden
med experterna. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

27.
Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad
enligl regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över
reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked
i taxeringsfrågor:

Särskild
utredare: Francke, Jan Å., kammarrättsråd

Experter:
Bredin, Lars A. G., hovrättsassessor Hagman, Björn O., byrådirektör Lundholm,
Eric L. O., bitr. skattedirektör Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor Åhlén,
Lars, lagman

Sekreterare:
Tomgren, Håkan E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 juni 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 5.

Den
särskilde utredaren har under liden juni - oktober 1977 hållit fyra
sammanträden med expertema samt haft överläggningar med olika myndigheter som
berörs av utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

28.
Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny
verksamhet till Västerbottens län

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan
om lokaUsering av ny verksamhet till Västerbottens län:

Särskild
utredare: Ångström, Rune T., led. av riksdagen

s. 167 Kontrollera mot PDF

167 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:29

Sakkunniga:
Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor Carlsson, P. Bertil, kommunalråd
Forsell, Harry A., länsråd Lundberg, Henry L., direktör Svensson, Åke G., fil.
dr, utbildningsledare

Expert:
Pärson, Hanns B. S., direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Sekreterare:
van der CapeUen, Constance (Connie) E., civilekonom

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 6.

Den
särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 hållit två sammanträden
med de sakkunniga. Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt arbete under
år 1978.

29.
Monopolutredningen (B 1977:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag atl utreda frågan
om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten:

Särskild
utredare: Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den 1 augusti
1977)

Expert:
Bergkvist, Arne B. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare:
Roman, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 15 oktober 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (den särskilde utredaren och
sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 7.

Den
särskilde utredaren beräknas dels avge ett delbetänkande i aprU 1978, dels
slutföra sitt arbete under samma år.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Fi:30 Skr 1977/78:103 168

30.
Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiflslämnande m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att aktivt verka för att
begränsa och underlätta företagens uppgiflslämnande:

Ordförande:
Wirsäll, NUs-Erik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Ledamöter:
Ahrfelt, Bengt, avdelningschef (fr.o.m. den 1 september 1977) Andersson, Bengt
I., vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Bergstig, Lars H.,
informationssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

de
Woul, Jan T. J., pol. mag. (fr.o.m. den 1 september 1977) Haglund, Sune K.,
boktryckare (fr.o.m. den 1 september 1977) Hedberg, Stig E., förbunds jurist
(fr.o.m. den 1 september 1977) Myrbeck, Arne K. D., sektionschef (fr.o.m. den 1
september 1977) Radesjö, G. Wivi-Anne, fm, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
september 1977)

Tarschys,
N. Daniel, docent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 september 1977) Wästberg,
Greta E., direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Expert:
Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare:

Delegationens
kansli är organiserat i sektorer med utgångspunkt från departementens
verksamhetsområden.

Densjö,
K. A. Sören, byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977),

arbetsmarknads-
och industridepartementet

Edsta,
Björn O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977),

utrikes-
och handelsdepartementet

Lemne-Bergman,
Marja E., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13

oktober
1977), kommun-, bostads-, utbildnings- och socialdepartementet

Lindqvist,
A. M. Christina, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13

oktober
1977), justitie-, kommunikations- och delar av

jordbruksdepartementet

Pedersen,
Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977),

ekonomi-
och delar av jordbruksdepartementet (miljöfrågor)

Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september

1977),
kanslichef

Tollerz,
Kerstin B., byrådirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1977),

budgetdepartementel

Lokal:
Birger Jaris torg 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 36 00
(sekreterama)

s. 169 Kontrollera mot PDF

169 Kommittéer: Budgetdepartementet Fi:30

Direktiven
för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del 11B 8.

Delegationen
har under tiden september - oktober 1977 hållit ett sammanträde samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
delegationens arbete.

Delegationens
arbete beräknas pågå t.o.m. är 1980.

s. 170 Kontrollera mot PDF

U:l
Skr 1977/78:103 170

Utbildningsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977: 2,
5,6,7, 8,9,10,13,14,15,17,18,19,20,21,23,25,
26,27,28,29,30,31,32,34,37,39,40,41,44,45,50,51,52,53 och 54 Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. egentligt utredningsuppdrag:
1,3,6,8,9,22,23,24,27,28,29,30,31,32 och 39

1.
Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (£ 1965:54) för universitet och
högskolor (LUP-kommittéerna)

TillkaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för att utarbeta lokalprogram
och utrustningsprogram för universitet och högskolor (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 juli 1964):

Samarbetsnämnden
(E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande:
Löwbeer, Hans, universitetskansler

Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor
Hammar, StigH., universitetsråd Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. Konnander,
Benkt A. V., överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lundgren, Georg E. H.,
professor, rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G.,
civilingenjör Törnquist, Harry E., byggnadsråd Wijkman, E. Gunnar B.,
universitetsråd

Experter:
Abel, Enno, professor Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen,
tekn. lic.

Angvik,
Lennart, läromedelsintendent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Arrhenius, N. Erik
A., docent EskUsson, Per H., revisionsdirektör

s. 171 Kontrollera mot PDF

171 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U: 1

Fors,
Sixten R., f. d. byråchef

Hornwall,
Gert H. D., överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Johansson,
Bertil C. Å., förste forskningsingenjör

KjeUén,
Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lindquist,
B. Rune L., byråchef

Lustig,
Gunnar, intendent

Mattsson,
Lars G., verkmästare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Mårtensson,
Skotte, universitetslektor

Olsson,
R. Lennart, förste forskningsingenjör (t.o.m. den 5 oktober 1977)

Ottosson,
N. Sigurd, förste forskningsingenjör (t.o.m. den 20 oktober

1977)

Plato,
Nils G. B., yrkesinspektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977)

Sanner,
Lars-Erik, överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 febmari 1975)

Tunebro,
B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1976

t.o.m.
den 30 september 1977)

Waller,
Tage E., veterinär

Öbrink,
Karl Johan, professor

Huvudsekreterare:
Moll, Olof G., byråchef (tjänstiedig) Nygren, Jan, kansUchef (fr.o.m. den 1
januari 1977)

Bitr.
sekreterare: Albertsson, E. Birgitta, fil. kand. HaUgren, E. Margaretha, fil.
kand. Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör Kugelberg, Otto F. R. L, fU. dr
(fr.o.m. den 1 april 1975) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (fr.o.m. den 1
februari 1977) Persson, Ann C, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)
SeUers, Pia M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976) Tunebro, B. Torsten
J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Österman, Elsa, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal:
Vasagatan 52, Box 45049,104 30 Stockholm, tel. växel 24 85 60

Direktiven
för kommittéema, se 1965 års riksdagsberättelse E 54.

Nänmden
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fem sammanträden.

LUP-kommittén
(E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande:
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Ledamöter:
Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

s. 172 Kontrollera mot PDF

U:l Skr 1977/78:103 172

Hagquist,
Curt E. I., soc. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Ling,
Lars, institutionstekniker

Ringborg,
S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Rosén,
Nils-Arne, arkitekt (t.o.m. den 30 april 1977)

Rydén,
Jan E., avdelningschef

Täckholm,
Fredrik, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Ödman, Mats O., fU. stud.
(t.o.m. den 30 juni 1977) Kommittén har under tiden november 1976 - oktober
1977 hållit sju sammanträden.

L
UP-kommittén (B 1965:54:03) för Lund:

Ordförande:
Hammar, StigH., universitetsråd

Ledamöter:

Broberg,
K. Bertram, professor

Fagerholm,
Per Anders L., fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Frosteli,
Anders, jur. stud. (fr.o.m. den I juU 1977)

Hellgren,
G. Bertil, maskinist

Juthagen,
Leif R., byggnadsråd

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976)

MoU,
Olof G., byråchef

Rydén,
Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977
hålHl nio sammanträden.

LUP-kommittén
(E 1965:54:04) för Göteborg:

Ordförande:
Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

Ledamöter:

Balsvik,
Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Henriksson,
J. Lars G., fU. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Juthagen,
Leif R., byggnadsråd

Knape,
Anders, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Rydén,
Jan E., avdelningschef

Rydin,
Roland Y., fil. kand.

Sönnerlind,
Kerstin I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m.

den
30 september 1977)

Thun,
K. Ragnar, byråchef

Wemminger,
Lars V., förste forskningsingenjör Kommittén har under tiden november 1976 -
oktober 1977 håUit åtta sammanträden.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:l

LUP-kommittén
(E 1965:54:05) för Stockholm:

Ordförande:
Norberg, Dag L., professor

Ledamöter:

Bergström,
K. Sune D., professor, rektor (t.o.m. den 30 juni 1977)

Eklund,
K. Ronnie, jur. kand.

Ekman,
Stig Rune, forskningsingenjör

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindstrand,
Leif, byggnadsråd

MoU,
Olof G., byråchef

Pemow,
Bengt B., professor (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Rasmuson,
Anders S. H., professor

Rydén,
Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977
hållit åtta sammanträden.

LUP-kommittén
(E 1965:54:06) för Umeå:

Ordförande:
Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor

Ledamöter:

Larsson,
Staffan, soc. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindstrand,
Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Nordlander,
N. Ame, universitetslektor

Nyman,
Lars A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Rosén,
NUs-Ame, arkitekt (t.o.m. den 30 april 1977)

Rydén, Jan E.,
avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit
fem sammanträden.

LUP-kommittén
(E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande:
Ahnefelt, Paul V., byråchef

Ledamöter:
Balsvik, Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Bengtsson,
Bernt-Olof, teknolog (fr.o.m. den 19 januari 1977) Bondeson, Lennart, fil.
stud. (t.o.m. den 18 januari 1977) LindeU, Mats G., avdelningsdirektör
Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976) Olsson, Björn E., förste
driftsingenjör Rydén, Jan E., avdelningschef

s. 174 Kontrollera mot PDF

U:l Skr 1977/78:103 174

Sönnerlind,
Kerstin I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m.

den 30 september 1977)
Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden.

LUP-utredningen(U
1975:07) har i sitt betänkande (DsU 1977:7) Lokaler och utrustning för
högskolan föreslagit att LUP-organisationen skaU upphöra den 30 juni 1978.

2.
Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1967 för alt utreda arkivfrågor
för den moderna informationsbehandlingens databärare m. m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 6 oktober 1967):

Ordförande:
Kromnow, E. Åke, riksarkivarie

Ledamöter:
Berglund, K. Gustaf, driftschef Frank, S. Torsten, organisationsdirektör
Holmberg, Erik G., hovrältslagman

Experter:
Ahl, Gunnar A., avdelningsdirektör Fredberg, Birgit A. M., förste arkivarie
Grage, Elsa-Britta, fil. lic. Körner, Sten G., landsarkivarie Lagerqvist, Åke,
byrådirektör Lidin, Karl-Olof, rådman (fr.o.m. den 1 mars 1976) Sand, Hans,
arkivarie (fr.o.m. den 1 december 1975)

Sekreterare:
Haverling, Sven G. I., förste arkivarie

Bitr.
sekreterare: Brunnberg, R. K. Charlotte, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se 1968 års riksdagsberältelse U 42. Tilläggsdirektiv, se 1973
års riksdagsberättelse U 9.

Kommittén
har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit tre sammanträden.

Kommittén
har den 16 februari 1977 avgett betänkandet (SOU 1976:68) Moderna arkivmedier.
Beständighet Förvaring Tillhandahållande.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175 Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet U:4

3.
Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga
frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att förhandla om en
avtalsreglering av de upphovrättsliga frågorna på undervisningsområdet:

Ordförande:
Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd

Ledamot:
Bergström, Svante B., professor

Experter:
Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör
Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Landström, Sten-Sture H., direktör
Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Sekreterare:
Gruting, Britt M., departementssekreterare

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 08/763 10
00 (växel), 763 17 41 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

De
sakkunnigas arbete har vilat under år 1977 i avvaktan på närmare direktiv. De
sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4.
Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

TillkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 för atl planera och samordna
m. m. restaurangverksamheten vid universiteten och högskolorna (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli 1972):

Ordförande:
Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fr.o.m. den 15 september 1975)

Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef Brundell, Nils-Erik, direktör Eskilsson, Per H.,
organisationsdirektör Fors, Sixten R., f. d. byråchef

s. 176 Kontrollera mot PDF

U:4
Skr 1977/78:103 176

Juthagen,
Leif R., byggnadsråd

Magnusson,
Leif, divisionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Philipson,
Lars H. G., civHingenjör

Experter:
Holmgren, KjeU, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 augusti 1977)

Johansson,
Sjunne, ombudsman Moberg, Kaj, förste stadsveterinär Söfelde, Karin,
socialinspektör

Sekreterare:
Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Bitr.
sekreterare: Ryberg, Marianne G., byggnadsingenjör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Lokal:
Drottninggatan7-9. Postadress: Box 16085,103 22 Stockholm, tel. 24 85 60
(växel)

Direktiven
för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. TUläggsdirektiv, se 1973
års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden saml haft
överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 29 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:13)
Universitetsrestauranger - organisation för planering.

Kommitténs
arbetsuppgifter beräknas övergå i permanent organisation fr.o.m. den 1 juU
1978.

5.
Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 för att utföra fortsatt
planeringsarbete för en reform av den högre musikutbildningen:

Ordförande:
Tapper, Karl-Herman, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Ledamöter:
Andersson, Sigfrid A., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974)
Dominique, Carl-Axel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Hansson, J.
Bertil, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Irving, Dorothy,
konsertsångerska (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Karlsson, Fritz W. I.,
studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

s. 177 Kontrollera mot PDF

177 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:4

Experter:
Abenius, C. S. Folke, teaterchef

Ahbnark,
Gunnar, musikpedagog (fr.o.m. den 5 september 1977) Ahlqvist, Barbro S. M.,
studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974) AUdahl, Per Gunnar, lektor (fr.o.m.
den 1 juU 1975) Almquist, Helge, fUharmoniker (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m.
den 31 december 1977)

Andersson,
Bernt, musiker (fr.o.m. den 1 maj 1975) Andersson, Sam, musikdirektör Annmo,
Erland, rektor (fr.o.m. den 1 maj 1975) Amér, E. Å. Gotthard, kyrkomusUcer

Assarson,
Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974 t.o.m. den 30 juni
1977)

Bagge,
Lars, musikdnektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bark, Jan, tonsättare (fr.o.m.
den 1 maj 1975) BeU, Daniel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)
Bengtsson, L. Ingmar O., professor

Bengtsson,
Per, förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 december 1977) Benstorp, Lars,
musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bergendal, Göran, förste producent
(fr.o.m. den 1 december 1974) Bergendahl, Ingela, pianopedagog (fr.o.m. den 1
maj 1975) Berggren, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 maj 1975) Bergqvist, Bo,
kapellmästare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Bergström,
Anders, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Bergström, Johan, rytmiklärare
(fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bertolotto, Italo, musikdirektör (fr.o.m. den 1
juU 1975) Bladh, Stephan, musikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Blomqvist, Jan,
speciallärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bohlin, Folke, docent (fr.o.m. den
19 december 1974) Bondeman, Anders, kyrkomusiker

Boström,
Carl Ivan, folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Brage, Lars, musikdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1976) Brodin, Lena, musikdirektör (fr.o.m. den 1
september 1975) BroUn, Lars, konsertmästare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bucht,
Gunnar H., universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1974) Burman, Eskil,
rektor

Bäverbäck,
Mette, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Cederberg, Ingvar, musUcchef
(fr.o.m. den 1 mars 1975) CoUdén, Anders, musikstuderande (fr.o.m. den 1 maj
1975) Danielsson, PaUe, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Danielsson, Sten,
regionsintendent (fr.o.m. den 5 september 1977) Deak, Csaba, tonsättare
Diiring, BertU, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

12
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 178 Kontrollera mot PDF

U:4 Skr 1977/78:103 178

Ehmvall,
Torbjörn, producent (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Ek,
Karin, lektor (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Eklund,
Christer, fU. kand. (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Elliot,
Ninnie, sångpedagog (fr.o.m. den 1 december 1975)

Enflo,
Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Engdahl-Tegestam,
Eva, musiklärare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Engström,
Bengt-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Engström,
Ewa, musiklärare (fr.o.m. den 5 september 1977)

Erdmann,
Bengt, fil. mag.

Ericson,
Eric, professor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Eriksson,
Birger, musiklärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Eriksson,
Gunnar, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

ErUcsson,
NUs-Erik, byrådirektör

Eriksson,
B. Sune, direktör

Erlandsson,
Henrik, musUcstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Emryd,
Bengt, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Ewertz,
Lars, musikstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Falk,
Johan, violinpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Faxén,
Nils-Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Ferneborg,
Stieg, utbildningsledare (fr.o.m. den I oktober 1974 t.o.m.

den
31 december 1977)

Fjellstedt,
Lars, universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Forsberg,
Curt, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Fresk,
Lars, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Fulep,
Tibor, violinpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Gabrielsson,
Alf, docent (fr.o.m. den 5 september 1977)

Gabrielsson,
H. Ingemar, professor, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Genetay,
Claude M., violincellist

Glaser,
Werner Wolf, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Granmar,
Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Grönkvist,
Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

GuUberg,
Karin, musiklärare (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31

december
1977)

Gunér,
Otto, utbUdningsledare (fr.o.m. den 3 februari 1975)

Göransson,
Harald O., musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Haeggblom,
Birgitta, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hagberg,
Ame, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

HaU,
Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

HaUing,
Nils-Olov, kanslichef (fr.o.m. den 1 juU t.o.m den 31 december

1977)

Hause,
Greta, rörelsepedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hedbom,
Bengt, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hedvall,
Lennart, tonsättare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Henttu,
Jorma, musiklärare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31

december
1977)

s. 179 Kontrollera mot PDF

179 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:4

Hjerpe,
Per-Olof, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hjorth,
Ole, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Holecek,
Josef, gitarrpedagog

Hohnberg,
Peter, musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Holmstrand,
Bengt, studierektor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Hulphers,
Bo, musUcdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Håkansson,
Greta, danspedagog

Ingelf,
Sten, musikpedagog (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Irwing,
Dorothy, konsertsångerska

Jacobsson,
Esbjöm, musUclärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Janols,
Per-Egon, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Jansson,
Bertil, kulturchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Jespersson,
Knut, regionmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Johansson,
Olle, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Johnsson,
Per-Olof, gitarrpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Järvholm,
Bertil, studierektor (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

december
1977)

Karlberg,
Rolf, rektor (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Karlsson,
Fritz W. I., studieombudsman

Karlsson,
Majvor, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 december 1975)

Karp,
Cary, intendent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Kaufelt,
Eje, kammarmusUcer (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Keiser-Nielsen,
Gertmd, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Khan,
Lennart, musikkonsulent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Kmckenberg,
Sven, konserthuschef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Kullberg,
Ingvar, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Kyhlberg,
Bengt, musUcbibliotekarie (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Köhler,
Margareta, lågstadielärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Landfors,
Curt, byrådirektör

Larsson,
Carl Rune, director musices (fr.o.m. den 1 december 1974)

Larsson,
Eva-Katharina, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Larsson,
FeUx, studieombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Larsson,
Gunnar, museichef (fr.o.m. den 1 september 1976)

Leander,
Sven, assessor

Lidner,
Torvald, slagverkspedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Liljeholm,
Thomas, regionmusiker (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lindberg,
Siv, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lindblad,
Rune, tonsättare

Luidborg,
Per, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Lindgren,
Gunnar, civiUngenjör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lindgren,
Kerstin, rytmikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lindgren,
Kurt, rektor

Lindholm,
Bengt, vioUnbyggare (fr.o.m. den 1 september 1976)

s. 180 Kontrollera mot PDF

U:4 Skr 1977/78:103 180

Lindholm,
Inge, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lindquist,
B. Rune L., byråchef

Ling,
Jan H., docent

Linzander,
Kerstin, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Loeb,
Peter, musiklärare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lopez,
Daniel, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lundgren,
StigH. E., direktör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lundin,
Morgan, musikdhektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lundqvist,
Gun, avdeliungschef (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Löfcrantz,
Vigo, rektor (fr.o.m. den 15 febraari 1975)

Löfquist,
Jan Eskil, studierektor (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

december
1977)

Lönn,
Anders, fU. kand. (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31 december

1977)

Lönnå,
KjeU, teckningslärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Malm,
Krister, fU. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1975)

af
Malmborg, Lars, kapellmästare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Mahnsjö,
Lena, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Maros,
Miklos, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Martinsson,
Bjöm, lektor (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Mattsson,
Marianne, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

MeUnäs,
Arne, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Mitchell,
Red, musiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Moberg,
UUa, studierektor (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

december
1977)

MoU,
Olof G., byråchef

Morberg,
Gösta, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Måhlén,
Brynolf, lektor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Mårtensson,
Torgerd, musikstuderande (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Naumann,
Siegfried, professor (fr.o.m, den 1 oktober 197b)

Nerelius,
Hans, skoldirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Nilsson,
Anita, musikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nilsson,
Gösta, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

NUsson,
Kaj Åke, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Nilsson,
Leo, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

NUsson,
Reinhold, folkskollärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordgren,
Bo, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordlander,
Ralf, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordström,
Gert, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Nordström,
Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den

31
december 1977)

Nordwall,
Trygve, musikkonsulent (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Nykvist,
Bengt, ljudtekniker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

s. 181 Kontrollera mot PDF

181 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:4

Nyström,
Thomas, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Oberg,
Donald, lektor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Ohlin,
Gösta, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Olofsson,
K. Oscar, skoldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Olofsson,
Sture, producent (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Olsson,
Allan, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Olsson,
Bengt, änmeslärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Olsson,
Bo Ingvar, musikdhektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

de
Oquinena, Barbro, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Pahnqvist,
Gunno, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Pehrsson,
Claes, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Persson,
Einar, musikdirektör

Persson,
Elisabeth, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Petrén-Hansson,
Inga, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Pettersson,
Claes-Merithz, klarinettpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Rabe,
FoUce, artistchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Ramsby,
Walter, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Rehnborg,
Bertil, kulturchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Reimers,
Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

Riedel,
Georg M. L., musiker

Ringmar,
R. Torgil, avdelningschef

RoseU,
Lars-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Rudin,
Hans-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Rydberg,
Göran, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Röjas,
Jonas, musikledare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Samuelsson,
Hans, assistent (fr.o.m. den 1 febmari 1975)

Sandberg,
Ralf, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

SandeU,
Ulla, kommunahåd (fr.o.m. den 19 december 1974)

Schele,
Märta, musikdirektör

Scherwin,
Olle, musikdirektör

SeUergren,
Lars, konsertpianist (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Semklef,
Harry T. W., intendent (fr.o.m. den 1 aprU 1974)

Sjögren,
Björn, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sjöholm,
Monika, artist (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sjöqvist,
Gunnar A. H., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Sjöqvist,
Gustaf, musikdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Sjöström,
Angelika, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sjöström,
N. Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Spångberg,
Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Stenström,
Harald, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Stintzing,
Torgny, musikdirektör (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31

december
1977)

Stoltz,
Bjöm, musikstuderande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Strandberg,
Göran, rektor (fr.o.m. den 1 juni 1975)

s. 182 Kontrollera mot PDF

U:4 Skr 1977/78:103 182

Strandsjö,
Göte, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Strömblad,
Margareta, musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sundberg,
Johan, docent

Sundin,
Bertil, universitetslektor (fr.o.m. den 14 november 1975)

Svensson,
Kjell-Åke, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m.

den
31 december 1977)

Svensson,
Sverker, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Svärd,
Stig, stiidiesekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Tagg,
PhUip, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Teveborg,
Lennart, skohåd

Thalén,
Ingrid, särskoleinspektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Thunander,
Karl Axel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Thyrenius,
Ingegerd, sångpedagog

Thyresson,
Maria, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Tuvesson,
Torsten, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Uggla,
Madeleine, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Wallin,
Bengt-Arne, komponist (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Wallner,
Bo, professor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Wargert,
Sigurd, studierektor (fr.o.m. den 15 mars 1975)

Warmboe,
Thorieif, förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Werner,
Odd, avdelningsdirektör

Wessman,
Sven A., kantor

Westin,
Lars, redaktör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Wetterblad,
R. Ingmar T., generaldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Wiggen,
Knut, tonsättare

Widesti-and,
Olle, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

WUdund,
Sune, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Wikmark,
Martin, musikdirektör (fr.o.m. den 5 september 1977)

Wistrand,
Carl, musikintendent (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Wolff,
FeUx, konservator (fr.o.m. den 1 september 1976)

Zetterqvist,
Erland, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Åberg,
Lennart, musiker (fr.o.m. den 1 december 1974)

Åhslund,
Ulf G., musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Åstrand,
Hans, akademisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Örback,
Lars, musikstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Östlund,
Pietur, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sekreterare:
Assarson, Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juU t.o.m. den 31
december 1977) HaUing, NUs-Olov, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Bergstrand-Wilson, Kerstin (fr.o.m. den 10 augusti t.o.m. den
31 december 1977) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

s. 183 Kontrollera mot PDF

183 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:6

Lokal:
Svartmangatan 9,2 tt., 11129 Stockhohn, tel. 08/1142 17 (Tapper), 10 18 81
(Bergendahl), 20 97 94 (Bergstrand-WUson), 20 38 18 (sekretariat), 21 58 72
(kansU)

Direktiven
för kommittén, se 1971 års rUcsdagsberättelse U 46. TUläggsdirektiv, se 1975
års kommittéberättelse U 22.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ett stort antal sammanträden hålUts med
särskUda arbetsgrapper med uppgift att ange förslag i fråga om innehåll och
metodik i den reformerade musUcutbUdningen. Kommittén har den 25 augusti 1977
avgett förslaget En ny musikutbildning - framställning om anslag för budgetåret
1978/79 för att reformera musikutbildningen i högskolan och den 19 september
1977 delbetänkandet (Ds U 1977:15) Dimensionering och lokalisering av den högre
musikutbildningen.

Uppdraget
tiU kommittén beräknas vara slutfört den 1 januari 1978.

6.
Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk utbildning och forskning i
övre Norrland

TUUcaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 med uppgift att under
universitetskanslersämbetet planera för högre teknisk UtbUdning och forskning,
som avses komma tiU stånd med anledning av riksdagens beslut över i prop.
1970:88 framlagda förslag. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1971 fungerar
kommittén som ledningsorgan för högskolan i Luleå samt som lokal- och
utrustningsprogramkommitté för Luleå:

Ordförande:
Edström, John Olof, professor

Ledamöter:
Fors, Sixten R., f. d. byråchef

Hedberg,
E. Torbjörn, universitetslektor (fr.o.m. den 6 november 1975) Henningsson,
Lars-Åke, teknolog Lassinantti, I. Ragnar, landshövding, f.d. led. av riksdagen
Lundberg, Bengt Å., bitr. professor (fr.o.m. den 6 november 1975) Malmgren,
NUs, f. d. kommunahåd Nordström, Lars, professor Paul, Karl-Gustav, professor

Pusch,
Roland, professor (fr.o.m. den 6 november 1975) Rosén, Nils-Arne, arkitekt
Östlund, Zolo, kansUchef

s. 184 Kontrollera mot PDF

U:6 Skr 1977/78:103 184

Experter:
Andersson, Rune, civilingenjör (fr.o.m. den 15 maj 1974) Bylund, B. Erik M.,
professor Enquist, N. Daniel, avdelningsdirektör Holm, J. Lennart,
generaldirektör HäUgren, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Johansson,
Karl-Åke, teknolog (fr.o.m. den 13 mars 1974) Lundqvist, Bo Christer,
civilingenjör Pettersson, N. Ove, professor Söderberg, Bo K. G., kansUråd
Tennberg, Klas, byrådirektör

Sekreterare:
Enquist, N. Daniel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1974)

Direktiven
för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 48.

Kommittén
har slutfört sitt utredningsuppdrag. I egenskap av lokal- och
utrustningsprogramkommitté för högskolan i Luleå har kommittén hållit ett
sammanträde under tiden november 1976 - juni 1977.

Orgaiusationskommitténs
arbete avslutades i och med att den permanenta högskoleorganisationen trädde i
kraft den 1 juU 1977.

7.
Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan rörande
åtgärder för elever med särskUda svårigheter i skolan och därmed sammanhängande
frågor, bl. a. skolans arbetsmUjö (se Postoch Inrikes tidn. den 15 juU 1970):

Ordförande:
Orring, Jonas A., generaldirektör (avUden)

Ledamöter:
Beckius, Carin E., kansUchef Larsson, L. Thorsten, lantbmkare, led. av
riksdagen Mårtensson, Alvar G. G., telearbetare, f. d. led. av riksdagen
Nordstrandh, Ove H., f.d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 oktober
1976)

Richardson,
N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen Svenningsson, S. Levi H., fil. kand.

Experter:
Alfredsson, Karl-Erik N., förbundsjurist Andersson, Bengt Hj., skolinspektör
Anveden, Per Olov, förbundsordförande

s. 185 Kontrollera mot PDF

185 Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet U:7

Axelsson,
Alf W., rektor

Bergman,
FoUce, skoldirektör

Bergqvist,
Bertil, skolinspektör (fr.o.m. den 23 december 1974)

Björk,
John G. T., skoldirektör

Dahlquist,
Lars, stucUerektor

Danemar,
Anton, rektor

Du
Rietz, Lars B. Hj., rektor

Edmark,
Birger, rektor

Elam,
Lars, skolinspektör

Ehrenfreid,
Monica, bamavårdslärare

Ericsson,
Tord, rektor

Fredin,
Curt, foUcbildningskonsulent

Fredriksson,
Ella, rektor

GUlström,
Åke K., rektor, led. av riksdagen

Granlund,
Börje, studerande

Gmnewald,
Karl R., medicinalråd

Gustafson,
K. G. Jan, lektor

Haga,
Ingegerd, ombudsman

HaUberg,
Lars, sekreterare

Hansson,
Bengt, skoUconsulent

Hansson,
Nils H., rektor

Hasselquist,
UUa, skolkurator

HeUers,
P. A. Hans, förbundsordförande

Henricson,
Sven-Eric, undervisningsråd

Hildeberg,
Lars, förbundssekreterare

Hälinen,
Erkki I., rektor

Jansson,
I. A. Gunnar, adjunkt

Javette,
Bo, ombudsman

Johannesson,
Ingvar, professor

Johansson,
Gun, ordförande i Riksförbundet Hem och skola i D-län

Johansson,
LiUemor, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1974)

Jonsson,
Lars-Eric, rektor

Jönsson,
Claes-Göran, speciallärare

Keil,
Hans, studerande

Kjellgren,
Kjell, tf. byråduektör (fr.o.m. den 23 december 1974)

Klason,
Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Krantz,
Gösta, styrelseledamot i Riksförbundet Hem och skola

Könberg,
Bjöm, rektor (fr.o.m. den 23 december 1974)

Lindgren,
Göte, sekreterare

Lindkvist,
Gunnar, folkskollärare

Lundberg,
Ame, rektor

Löfqvist,
Gert E., lektor

Mattson,
Ingemar, undervisningsråd

Mattsson,
Marly, fritidspedagog

s. 186 Kontrollera mot PDF

U:7 Skr 1977/78:103 186

Norberg,
Randolph, sekreterare (fr.o.m. den 23 december 1974)

Nordin,
Inga L., seminarielärare

Näslund,
Stig, studierektor

Olsson,
Elisabeth, småskoUärare

Paulsson,
Solveig, rektor

PhiUpson,
Leif, avdelningsdirektör

Rönnelid,
KjeU, adjunkt

SeUnder,
Inge, fil. kand.

Silenstam,
Erik, bibliotekarie

Sjögren,
Kerstin, sekreterare

Sjöstedt,
Karl-Gösta, studierektor

StangvUc,
Gunnar, universitetslektor

Stenlund,
Francis, bitr. skoldirektör

Sundberg,
KjeU, byrådirektör

Svensson,
EUa, lektor

Tömblom,
Sten, ombudsman

Tömström,
Kjell, studierektor

Wahlström,
Tommy, civUekonom (fr.o.m. den 1 januari 1974)

Waltersson,
Bert, sekreterare

Westrap,
C. Richard, bitr. skoldirektör

WUcing,
Barbro, avdelningsdirektör

Zetterlund,
Sven, skoldirektör

Östlund,
Harry, bitr. skoldirektör

Arbetande
expert: Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Direktiven
för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse U 49.

Utredningen
har den 30 juni 1977 överlämnat betänkandet Skolplanering och skolstorlek för
vidare bearbetning inom utbildningsdepartementet. Utredningens arbete är därmed
slutfört.

8.
Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971:09)

TUlkaUade
genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 januari 1971 med uppgift att dels leda
arbetet med Uppsala domkyrkas inre restaurering, dels avge förslag tiU de
skyddsarbeten eller andra åtgärder, som är nödvändiga för det fortlöpande
underhåUet av domkyrkans yttre, dels i samråd med byggnadsstyrelsen undersöka
möjligheterna av och beräkna kostnadema för sådana åtgärder som krävs för att
de provisoriska skyddsåtgärderna vid kyrkans huvudingång skall kunna slopas:

Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f. d. led. av riksdagen

s. 187 Kontrollera mot PDF

187 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:9

Ledamöter:
BergvaU, Bengt H., avdelningsdirektör Bohm, Erik A., avdelningsdirektör
Hovstadius, O. Sigvard., disponent Nilsson, S. Clarence, domprost

Expert:
Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör

Sekreterare:
Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör (fr.o.m. den 1 juU 1974) Arkitekt: Pome, G.
Åke, arkitekt

Direktiven
för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 55.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hålUt två sammanträden.

Kommittén
har den 30 juni 1977 tiU kommundepartementet avgett en redogörelse Uppsala
domkyrkas restaurering 1971 -1976.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9.
Utredningen (U1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio och
television inom utbildningsväsendet

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 för att utreda den
fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 febraari 1972):

Ordförande:
Hammar, Carl-Filip, avdehiingschef (fr.o.m. den 1 april 1975 t.o.m. den 30 juni
1977) Orehag, N. Lennart H., skoldirektör (fr.o.m. den 1 juH 1977)

Ledamöter:
Ag, Lars E., generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1977) Hammar, Carl-FUip, avdelningschef
(fr.o.m. den 1 juli 1977) Lundh, Jan-Henrik, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1977)
Marcus, Lars E. P., direktör (t.o.m. den 30 juni 1977) Perstedt, Ulf E.,
fortbUdningsledare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Experter:
Bohlin, Elsa, sekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1974) Eliasson, H. Torsten
Y., lektor FUnck, N. Rune I., universitetslektor Fomstedt, Ulf H.,
avdelningsdirektör

s. 188 Kontrollera mot PDF

U:9 Skr 1977/78:103 188

Hammarberg,
Peter, studierektor Hoffman, Margit, redaktör Hultqvist, Tore, ombudsman
Johansson, K. Inge, förbundsordförande Larsson, Gösta H. F., sekreterare
Larsson, Helmer E., avdelningsdirektör Lindal, Kurt G., utredare Lindblom,
Carin, rektor Lundgren, Rolf A., programdirektör Lundgren, StigH. E., direktör
Olsson, H. S. Artur, skolråd Persson, Henry A., utbUdningschef Rosengren, BodU,
sekreterare Schyl-Bjurman, Gertrud S., fU. lic. Sundqvist, AUan, bitr.
studierektor ThorseU, Siv M., avdelningsdirektör Vestlund, A. G. (Gösta),
undervisningsråd Warby, Elsa M., skolkonsulent Åkerblom, Dick M., adjunkt Österberg,
Olle, lektor

Sekreterare:
Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977) Utredningen har
under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex

sammanträden.
Härjämte har sammanträden håUits med utredningens olika

expertgrupper.
Utredningen ansvarar för verksamheten vid produktionsenheten i

Stocksund.
Utredningen upphör i och med tillkomsten av Sveriges

UtbUdningsradio
den 1 januari 1978.

10.
Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för utredning rörande
forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (se Post- och
Inrikes tidn. den 10 juni 1972):

Ordförande:
Rosén, Nils Gustav K. G., f. d. universitetskansler

Ledamöter:
Ekelund, UUa G., tUlsynslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1975)
Gustafsson, Bengt E., professor

s. 189 Kontrollera mot PDF

189 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U: 11

Gustafsson,
Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj
1975)

Ingelstam,
Lars E., bitr. professor

Jordan,
Kerstin R., redaktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj
1975)

Lindahl-KiessUng,
Kerstin M., professor

Nordstrandh,
Ove H., f.d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj
1975)

Richardson,
N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen

Segerstedt,
Torgny, professor, rektor

Sundgren,
E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen

Experter:
Dyring, Eric, docent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Holmbom, Börje,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare:
Landberg, Hans W., docent

Bitr.
sekreterare: Thylander, OUe, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U51. TUläggsdirektiv, se 1975
års kommittéberättelse U 32 samt 1976 års kommittéberättelse U 21.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit elva sammanträden.

Utredningen
har den 13 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:52) Forskningspolitik. TUl
betänkandet hör expertbilagoma (SOU 1977:53) Sektorsanknuten forskning och
utveckling. Sex fallstudier, (SOU 1977:54) Information om pågående forskning.
Registrering av svensk FoU samt (SOU 1977:55) Forskning i kontakt med samhäUet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna

(SSK)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att utreda
ansvarsfördehiingen meUan stat och kommun i fråga om grundskolan och
gynmasieskolan (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september 1972):

Ordförande:
Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 U:ll Skr 1977/78:103

Orring,
Jonas A., generaldirektör (t.o.m. den 8 november 1977)

Ledamöter:
Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Edam, Carl Tomas
H:son, departementsråd (fr.o.m. den 13 februari 1975) GUlström, Åke K., rektor,
led. av rUcsdagen (fr.o.m. den 13 febraari 1975) Göthberg, Kerstin V., fru,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Karlsson, K. J. Urban,
intemationeU sekreterare (fr.o.m. den 13 febmari 1975)

Landström,
Sten-Sture H., direktör Lundin, Ulf W., kanslichef (fr.o.m. den 15 oktober
1976) Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 febmari 1975)
Olsson, A. Maj Britt, fru (fr.o.m. den 13 febmari 1975)

Experter:
Andersson, Lennart, bitr. fortbildningsledare (fr.o.m. den 13 januari 1976)

Andersson,
Uno, sektionsordförande

Alexandersson,
Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1974) Backman, Sven, sekreterare
(fr.o.m. den 10 april 1975) Bergman, Folke, skoldirektör

Björkman,
Fredrik, förste länsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1976) Carlsson, Lennart,
skoUnspektör

Cornelius,
Claes, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974) EkeUus, Wåge,
skolsekreterare (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Eklund, Karl, intendent (fr.o.m.
den 18 mars 1974) Engman, Ove, förste vice förbundsordförande (fr.o.m. den 18
april 1977) Eriksson, HUding, bitr. skoldirektör

Fagerström,
Jan Peter, studierektor (fr.o.m. den 29 aprU 1974) Fogelström, Hans, ombudsman
(fr.o.m. den 6 maj 1976) Furamark, Ann-Marie, byråchef Grendin, Kurt,
undervisningsråd Gårmark, Thore O., direktör Hagman, B. Anders, bitr.
avdelningsdirektör Hamber, Hans, undervisningsråd Hedberg, Anders, sekreterare
HeUers, P. A. Hans, förbundsordförande HeUzén, Nils, gymnasieinspektör (fr.o.m.
den 17 maj 1976) Henrysson, Sten, professor Hjalmarsson, Sven, rektor Holm,
Lennart, avdelningsdirektör Holmberg, Bo, bitr. skoldirektör Höglind, Lars O.,
bitr. skoldirektör

Jacobson,
Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 3 september 1974) Kalin, Göran,
förbundsordförande (t.o.m. den 17 april 1977)

s. 191 Kontrollera mot PDF

191 Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet U:I1

Karlerö,
Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den 1 september 1976)

Karlin,
Bengt, organisationsdirektör

Karlsson,
John-Evert, sekreterare

Karlsson,
Åke, förste sekreterare (t.o.m. den 14 juni 1977)

Karlsson,
Torsten, sekreterare

Kebbon,
Lars, direktör

KeU,
Hans, studerande (fr.o.m. den 16 aprU 1975)

Klason,
Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975)

Larsson,
Lennart, utbUdningschef

Levén,
Sören, byrådirektör

Lindstedt-PUtz,
Inga, advokat

Lukkari,
Bror, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975)

Lundgren,
Ulf, bitr. professor

Lundström,
Karin E., f.d. undervisningsråd

Lövgren,
Esse, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 september 1976)

Marklund,
O. Sixten A., skohåd

Mundebo,
K. LUlemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Mårtensson,
Stig, förvaltningschef (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Nilsson,
Gothard, f. d. landstingsdirektör

Nilsson,
Jonny, förbundsordförande (fr.o.m. den 16 april 1975)

Olsson,
Sven-Robert, sekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Pabnkvist,
Kurt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975)

Persson,
Mårten, fU. mag. (fr.o.m. den 1 januän 1975)

Petersson,
Hans, länsskoUnspektör (fr.o.m. den 13 januari 1976)

Reuterswärd,
Claes, kanslisekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974)

Sahlén,
Hans, ombudsman

Stegö,
EskU, rektor

Stenhem,
Bengt, kamrer (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Stetier,
EmU, avdelningsdirektör

Sälgström,
Leif, adjunkt

Teveborg,
Lennart, skolråd (fr.o.m. den 1 september 1975)

Trozell,
BertU, skolintendent

Tömqvist,
Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Vestlund,
A. G. (Gösta), undervisningsråd

Wandén,
Stig, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1974)

Wester,
Jan, e.o. adjunkt

Wik,
Lars, avdelningsdirektör

Sekreterare:
Nicklasson, Stina, skoUnspektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Lokal:
Svartmangatan 9,3 ti., 11129 Stockholm, tel. 20 9893
(sekreteraren), 20 77 57 (kansU)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U 55.

s. 192 Kontrollera mot PDF

U:ll Skr 1977/78:103 192

TiUäggsdirektiv,
se 1975 års kommittéberättelse U 36 och 1978 års kommittéberättelse
del II U 14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra kommittéer som
berörs av utredningens arbete. Därutöver har ca 30 sammanträden hållits med
arbetsgrapper för frågor rörande statsbidrag, fortbildning, statUg
skoladministration m. m.

Utredningen
överlämnade tUl utbildningsdepartementet enUgt uppdrag i erhållna
tiUäggsdirektiv det kartläggningsarbete rörande statsbidragen tiU enskilda och
privata skolor, som utförts inom utredningen.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12.
Bibelkonunissionen (U 1972:07)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya
testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande:
Rodhe, Birgit, rektor

Ledamöter:
Björck, Staffan, professor Forkman, Göran, docent Lindström, Harry, fil. lic.

Ljungberg,
Blenda M., adjunkt, f. d. led. av riksdagen Martiing, Carl Henrik, direktor

Mattsson,
S. M. Lennart, distrUctsstudieledare, f. d. led. av riksdagen Narrowe, Morton
H., rabbin (fr.o.m. den 1 juH 1975) Vallquist, Gunnel, författare

Experter:
Ahlberg, Bo, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)
Alexanderson, Eva, författare (fr.o.m. den I juli 1974 t.o.m. den 31 augusti
1977)

Andersson,
Lars, författare (fr.o.m. den 1 september 1977) André, Gunnel, teol. kand.
(fr.o.m. den 1 september 1977) Bagg, Aron, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1976)
Bergsten, Torsten, lektor (fr.o.m. den 1 september 1977) Blomqvist, Jerker, tf.
professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bmndin, Gertrad, fil. mag. (fr.o.m. den 1
mars 1976t.o.m. den 31 augusti 1977)

DewaUly,
Leon N. G., teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1975) Edman, Stefan,
folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 september 1977)

s. 193 Kontrollera mot PDF

193 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:12

Fabricius,
Cajus, professor (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Frykstam,
Alvar, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti
1977)

GeUerstam,
Martin, docent (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Gerhardsson,
Birger, professor

Gothefors,
Ulf, rektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Hammar,
Anna Karin, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hartman,
Lars, professor (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Hartman,
Olov, teol. dr (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hellström,
Jan Arvid, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hemrin,
Sven, teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Henmark,
Kai, författare (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Hidal,
Sten, teol. dr (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hildebrand,
Karl-Gustaf, professor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Huldén,
Lars, professor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hägglund,
Bengt, bitr. professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti
1977)

Dlman,
Karl-Johan, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Johnson,
Bo, docent (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Johnson,
Elsie, teol. lic (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Julen,
Björn, docent (fr.o.m. den I september 1977)

Kieffer,
René, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Linden,
Ingemar, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lövestam,
Evald, bitr. professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti
1977)

Mejbom,
Nils, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Mettinger,
N. D. Tryggve, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Molde,
F. BertU, professor

Mårtensson,
Jean-Erik, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977)

NUsson,
NUs Gunnar, redaktör (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 31

augusti
1977)

Nilsson,
Torsten, folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nivenius,
Olle, biskop (fr.o.m. den I mars 1976)

Norin,
Stig, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nygren,
Åke, talpedagog (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Oiingdahl,
Göte, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

PaUlard,
Jean, pater (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Petrén,
Erik, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Rinkmar-Bengtsson,
Gun, adjunkt (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rodhe,
Sten, lektor

13
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 194 Kontrollera mot PDF

U:12 Skr 1977/78:103 194

Rubinstein,
Harry, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Stolt,
Birgit, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Sundström,
Gun-Britt, författare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Söderlind,
Ulf, direktor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Söderström,
Herbert, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Tengström,
Sven, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Thorin,
Ingemar, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti
1977)

Thors,
Carl-Eric, professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

ToU,
C. Christopher, professor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Westman,
Margareta, docent (fr.o.m. den 1 maj 1976)

Wettéus,
Bo, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Omberg,
Sune, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Översättningsenheten
för Nya testamentet:

Ordförande:
Björck, Staffan, professor

Ledamöter:
Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1975) Jonason, Olov,
översättare Palm, Jonas, professor Riesenfeld, Harald, professor Vennberg,
Karl, författare

Översättningsenheten
för Gamla testamentet:

Ledamöter:

Albrektson,
BertU, professor (fr.o.m. den 1 juh 1975)

Björck,
Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Mahnström,
Sten, professor (fr.o.m. den 1 juU 1975) Koordinator:

Olsson,
Bhger, docent (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Experter:
Brandt, Krister, pastor (fr.o.m. den 1 juU 1976) Gerleman, J. GUlis H.,
professor (fr.o.m. den 15 november 1975) Kronholm, B. Tryggve, docent

Ringgren,
K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Vitestam, N. Gösta,
professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare:
Åsberg, Christer, fil. mag.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:13

Bitr.
sekreterare: Jonsson, K. E. Johnny, B. D. (Bachelor of Divinity) (fr.o.m. den 1
januari 1977)

Nilsson,
Herbert, departementssekreterare Secher, Jörgen, fil. lic. Wiklander, BertU,
fil. mag., teol. kand. (fr.o.m. den 1 november 1975)

Lokal:
Åsgränd 1,1/2 ti. ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/12 83% (sekreteraren), 018/12
83 95 (kansli)

Direktiven
för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse U 25 samt 1978 års kommittéberätelse del H U 11.

Bibelkommissionen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden med
styrelsen, 13 med översättningsenheten för Nya testamentet samt nio med
översättningsenheten för Gamla testamentet.

Kommissionen
har den 25 februari 1977 avgett delbetänkandet (Ds U 1977:3) Att översätta
apokryfema.

Kommissionens
arbete kommer att pågå under hela år 1978.

13.
Folkhögskoleutredningen (U 1972:08)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att utreda
foUchögskolans framtida uppgifter (se Post- och InrUces tidn. den 19 januari
1973):

Ordförande:
Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen

Ledamöter:
Bengtsson, Marianne, kurator Hercules, Jan, departementssekreterare Högemark,
Karl H., folkhögskolerektor Johansson, Berndt O. L., departementssekreterare
LindeU, Carl Gustaf, folkhögskolerektor StåUiammar, Bert E. J., skolinspektör,
f. d. led. av riksdagen Vinthagen, Rolf, landstingsråd (fr.o.m. den 1 april
1976) Walldin, Carin, ombudsman

Experter:
Bjerlöw, Jan T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 juni 1975) Göthberg, Bo,
folkhögskolinspektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Johansson, Sigurd,
foUchögskolerektor (fr.o.m. den 2 juni 1975) Jonsson, Erland, docent Svärd,
Stig, studiesekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1974)

s. 196 Kontrollera mot PDF

U:13 Skr 1977/78:103 196

Söderbäck,
Helmer, folkhögskolerektor (fr.o.m. den 1 maj 1974) Wadbeck, Wilhelm, revisor

Sekreterare;
Johnson, Inez, byrådirektör

Bitr.
sekreterare: Kihlén, Margret, foUchögskollärare

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse U 47.

Utredningen
har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt sex sammanträden.

Utredningen
har den 24 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:8) FoUchögskolan 2.

Uppdraget
är därmed slutfört.

14.1973
års betygsutredning (U 1973:01)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 febraari 1973 för att pröva frågan om
betygsättningen i grundskola och gymnasieskola (se Post- och Inrikes tidn. den
10 mars 1973):

Ordförande:
Sandgren, C. Lennart, generaldirektör

Ledamöter:
Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Håvik, I. Doris H.,
assistent, led. av rUcsdagen Hörlén, E. Linnea, adjunkt, led. av riksdagen
Jönsson, Hans E., ombudsman, led. av riksdagen Nilsson, H. Christer, socionom,
led. av riksdagen Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen

Experter:
Arvidsson, Olof (OUe), rektor

Berglind,
Claes G., yrkesvalslärare (fr.o.m. den 19 augusti 1975) Båvenholm, Siv,
redaktör Carlsson, Leif, lektor

Dameli,
Eva, studievägledare (fr.o.m. den 27 febmari 1976) Dihlström, Klas, lektor

Elfving,
Ame, rektor (fr.o.m. den 30 april 1974) Ellnebrand, Rolf, ombudsman Georén,
Sven, ingenjör

GuUberg,
Bo, forskningsassistent (fr.o.m. den 30 januari 1975) Henriksson, Jan Olof,
skoldirektör (fr.o.m. den 27 februari 1976)

s. 197 Kontrollera mot PDF

197 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:14

Holm,
Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Honkanen,
Jaakko, syokonsulent (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Kastan,
Agnes, byrådirektör (fr.o.m. den 30 april 1974)

KjeUberg,
Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 april 1974)

Klason,
Lars Erik, förbundssekreterare

Levén,
Sören L., skolkonsulent (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Lindbom,
Marcus, studierektor (fr.o.m. den 27 febmari 1976)

Lundahl,
Stig, rektor (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Lönnroth,
Ann Mari, redaktör

Marklund,
J. Sören, yrkesvalslärare (fr.o.m. den 14 oktober 1976)

Mundebo,
K. LUlemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Niléhn,
Kerstin U. L., psykolog (fr.o.m. den 27 september 1975)

Nilsson,
Rolf, studierektor (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Nilsson,
Sven, sekreterare

Norborg,
Anne Charlotte, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 juli

1976)

Nordfors,
Lennart, studerande (fr.o.m. den 10 september 1976)

Paul,
Lars, ombudsman (fr.o.m. den 12 januari 1976)

Rehman,
Ann-Mari, hushållslärare (fr.o.m. den 14 oktober 1976)

ScheHn,
Leif Ericsson, fil. mag.

Sjöström,
Hans, redaktionschef

Skogqvist,
Hans, expert (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Stegö,
Eskil, rektor (fr.o.m. den 27februari 1976)

Svensson,
Anders, rektor

Svensson,
Johnny, sekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1975)

Sääf,
Birger, rektor (fr.o.m. den 30 april 1974)

Thoursie,
Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september

1975)

Westerman,
Lars, rektor (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Westöö,
Märta, adjunkt (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Sekreterare:
Löfqvist, Gert E., skolinspektör

Bitr.
sekreterare: Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot (fr.o.m. den 2 mars
1974)

Dhektiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse U 48.

Utredningen
har under tiden november 1976 - april 1977 håUit sju sammanträden.

Utredningen
har den 13 april 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:9) Betygen i skolan.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 198 Kontrollera mot PDF

U:15
Skr 1977/78:103 198

15.
Utlandsskoleutredningen (U 1974:03)

TUlkaUade
enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för utredning rörande svensk
undervisning i utlandet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juni 1974):

Ordförande:
Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen

Ledamöter:
Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, led. av riksdagen Rönnung, Catarina E.
M., led. av riksdagen

Experter:
Fältheim, Åke A., f. d. undervisningsråd (fr.o.m. den 1 april 1976) Hallmo,
Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 16 mars 1977)

Sekreterare:
Berggren, Anne Marie, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1974t.o.m. den 14 maj
1977)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 50.

Utredningen
har under tiden november 1976 - maj 1977 hållit 13 sammanträden.

Utredningen
har den 11 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:21) Svensk undervisning i
utlandet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

16.1974
års lärarutbildningsutrednmg (U 1974:04) - LUT 74

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda
läraratbildningens mål, struktur och innehåll (se Post- och Inrikes tidn. den
25 juni 1974):

Ordförande:
Bosson-Nordbo, Maj, f. d. skolråd

Ledamöter:
Dahl, R. Birgitta, led. av riksdsen Gustafsson, Lars I., universitetslektor,
led. av riksdagen Hansson, Bertil, kommunalråd

Larsson,
Lennart, utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974) Marcusson, Sten G.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 8 december 1976) Nordstrandh, Ove H., f.d.
lektor, led. av riksdagen

s. 199 Kontrollera mot PDF

199 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:16

Persson,
Henry A., utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974)

Persson,
Sten, sekreterare

Rogestam,
A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter:
Andersson, Bjöm, adjunkt (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Andersson,
Stig, rektor (fr.o.m. den 5 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Askling, Berit, lektor
(fr.o.m. den 1 juni 1977) Berggren, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 t.o.m. den
16 aprU 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Brolin,
Hans, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Bäckström, Maja,
undersköterska (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Christofferson, Birger, rektor
(fr.o.m. den 20 mars 1975) Edholm, Edmund, studierektor (fr.o.m. den 1
september 1976 t.o.m. den 28 februari 1977 och fr.o.m. den 1 aprU t.o.m. den 31
oktober 1977) af Ekenstam, Adolf, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni
1977) Eklund, Solveig, fritidspedagog (fr.o.m. den 20 mars 1975) Elam, Lars,
skolinspektör (fr.o.m. den 18oktober 1976 t.o.m.den 30 juni 1977)

Fjällhed,
Åke, fortbildningsledare (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Fogelström, Hans,
ombudsman (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Fransson-Belohorka, Birgitta,
hushållslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977) From, Hans-Sören, studerande
(fr.o.m. den 29 april 1975) Gran, Bertil, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Hanstorp,
ErUng, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och
fr.o.m. den 15 augusti 1977)

HeUström,
Sten, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Henricson, Sven-Eric,
undervisningsråd (fr.o.m. den 16 auguusti 1976) Hultgren, Lennart, lektor
(fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Håkansson, Ivar, adjunkt (fr.o.m.
den 5 oktober 1977) Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16
augusti 1976) Jansson, Sven, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m.
den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Javette, Bo, ombudsman
(fr.o.m. den 2 januari 1975) Karlsland, Bernt, adjunkt (fr.o.m. den 27 oktober
1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Karlsson,
Siv, seminarielärare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Kristoferson,
Tord, lektor (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lareke,
Carl-Axel, lektor (fr.o.m. den 2 januari 1975) Larsson, Tore, studierektor
(fr.o.m. den 24 maj 1976) Lundberg, P. J. Thorsten, rektor (fr.o.m. den 16
augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Lunde,
Ingrid, kanslichef (fr.o.m. den 2 januari 1975)

s. 200 Kontrollera mot PDF

U:16 Skr 1977/78:103 200

Löfqvist,
Stig, fortbildningsledare (fr.o.m. den 18 oktober 1976)

Malmberg,
Per, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Mattsson,
Lennart, rektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Mundebo,
K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober

1977)

Nilsson,
Ingemar, skoUconsulent (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Nilsson,
Lars G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 januari 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Nordin,
Karl-Anders, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Nordström,
Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30

juni
1977)

Pettersson,
Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Ringborg,
Matts, studerande (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Ronnheden,
Gunvor, konsulent (fr.o.m. den 16 april t.o.m. den 15

maj
1977)

Rosendahl,
Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

Rubenson,
KjeU, fil. dr (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

SeUergren,
Ulf, rektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Skagert,
Stig, adjunkt (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

Sondér,
Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Stern,
Tommy, studierektor (fr.o.m. den 28 aprU 1977)

Svingby,
GuniUa, fil. lic. (fr.o.m. den 1 september 1975)

Söderberg,
Bo, teckningslärare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Sörensen,
Christer, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Wallgren,
Åke, adjunkt (fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Wallin,
Erik, bitr. professor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Vikhoff,
Brita, mellanstadielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Zetterlund,
Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 29 april 1975)

Åberg,
Gertrud, småskoUärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m. den 30

juni
1977)

Åkerström,
Göran, metodiklärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Sekreterare:
ÖsterUng, A. Olov (Olle), rektor (fr.o.m. den 15 augusti 1974)

Bitr.
sekreterare: Atterfors, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977)
Eklund, Harald, lektor (fr.o.m. den 1 november 1974) Lekander-Isacsson,
Gunilla, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 9 oktober 1977)

s. 201 Kontrollera mot PDF

201 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:17

SeUergren,
UU, rektor (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Stahle,
Gun, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976)

Temström,
Anders, skolkonsulent (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Lokal:
Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 33 (ÖsterUng), 67 53 81
(Atterfors), 63 68 36 (Eklund), 63 68 37 (SeUergren), 63 26 64 eller 763 17 81
(Stahle), 63 68 35 (Temström), 63 26 18 (kansli)

Direktiven
för utrednmgen, se 1975 års kommittéberättelse U 51. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse U 36 och 1978 års kommittéberättelse del II U
3.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens
arbete. Däratöver har hållits tio sammanträden med en särskild arbetsgrupp för
frågan om lärarutbildningens innehåll och stmktur, åtta sammanträden med en
särskild arbetsgrupp för frågan om lärarutbildningens specialiseringsgrad, sju
sammanträden med en särskUd referensgmpp för frågan om återkommande fortbildning
och ett sammanträde med en särskild referensgrupp för frågan om utbildning av
lärare för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Utredningen
har i januari 1977 publicerat rapporterna (Ds U 1977:1) Stadieindelning och
lärarnas specialiseringsgrad och (Ds U 1977:2) Mål för läramtbildning. Några
principiella synpunkter, i april 1977 diskussionsskriften LärarutbUdningens
specialiseringsgrad samt i december 1977 rapporten (Ds U 1977:21)
Läraratbildning - svenska erfarenheter och internationeUa utvecklingslinjer.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

17.
Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att utreda vissa frågor
rörande forskarutbUdningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juni 1974):

Ordförande:
Gadd, P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen

Ledamöter:
EUasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen Gradin, Anita I.,
departementssekreterare, led. av riksdagen Lindahl-Kiessling, Kerstin M.,
professor Magnusson, David, professor Karlberg, Bengt, docent Lagneborg, Rune,
professor

s. 202 Kontrollera mot PDF

U:17 Skr 1977/78:103 202

Experter:
Appelgren, Fingal, byrådirektör (fr.o.m. den II september
1976) Dahl, Sonja M., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1975)
Egelstedt, T. A. Ingemar, förste sekreterare (fr.o.m. den 14 september 1976)

Ehrnst,
Anneka, med.lic. (fr.o.m. den 11 september 1976) von Euler-Chelpin, Curt,
professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Fransson, Lars, universitetsadjunkt
(fr.o.m. den 11 september 1976) Graninger, B. E. Göran, utbUdningsledare
(fr.o.m. den 22 augusti 1975) Kim, LiUemor A. B., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 11 september 1976) Kirsebom, Bjarne A., kansUsekreterare (fr.o.m. den 12
maj 1975) Lind, K. Ingemar B., universitetslektor (fr.o.m. den 12 maj 1975)
Lindsten, Jan, professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Meijer, Hans A. G.,
professor, rektor (fr.o.m. den 12 maj 1975) Orava, Olavi A. (OUe), byråchef
(fr.o.m. den 11 september 1976) Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L., kanslichef
(fr.o.m. den I april 1977) Uvnäs, Börje, professor (fr.o.m. den 11 september
1976) Wersäll, Jan O., professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Widgren,
Greger G., departementssekreterare (fr.o.m. den 11 september 1976)

Åkesson,
Hans O., professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Östberg, Göran, byrådirektör
(fr.o.m. den 11 september 1976)

Sekreterare:
Franzén, S. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1974)

Bitr.
sekreterare: Andersson, B. E. Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 28 augusti
1975) Major, Anders P., socionom (fr.o.m. den 1 april 1975 t.o.m. den 31 maj
1977)

Svensson,
Roger G. L, forskningssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1975) WalUn, Kerstin,
förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 53. TUläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse U 37.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden, varav
fyratvådagarssammanträden. Under tiden november 1976 - januari 1977 anordnade
utredningen fyra symposier med företrädare för universitet och högskolor,
forskningsfinansierande organ samt personal- och studerandeorganisationer.

Utredningen
har den 15 november 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:63) Fortsatt
högskoleutbildning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:18

18.
Organisationskommittén (U 1974:07) för riksantikvarieämbetet och vissa museer

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juU 1974 för riksantikvarieämbetet och
vissa museer:

Ordförande:
Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter:
Engman, Jan G., avdelningschef Petri, Gunnar G. B., departementsråd

Sakkunnig:
Inger, Bjöm J. P. B., rådman (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter:
Berg, Jonas, förste intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Bergengren, B. Göran,
intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Biömstad, Margareta, överantUcvarie
(fr.o.m. den 7 oktober 1974) Bjurström, Per Gunnar, förste intendent (fr.o.m.
den 15 mars 1975) Gozzi, A. Sören, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976)
Gyllensvärd, Bo V., museidirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975) Hedqvist, Eric H.,
förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1975) Holmquist, Kersti, förste
intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Inger, Bjöm J. P. B., rådman (fr.o.m. den
1 juli 1975 t.o.m. den 31 januari 1977)

Isaksson,
P. Olov, museidirektör (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Ljungberg, Sven H.,
byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975) Nilsson, Skans Torsten, förste
intendent (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Norberg, Dag L., professor (fr.o.m. den
7 oktober 1974) Nordenson, Eva V., föreståndare för Kulturhistoriska museet i
Lund (fr.o.m. den 15 mars 1975)

Olsson,
Anthe, hantverkare (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Olsson, Eva H. M.,
kansliskrivare (fr.o.m. den 15 mars 1976) Oxhammar, Greger E. O., byrådirektör
(fr.o.m. den 15 mars 1976) Pålsson, E. Roland, riksantikvarie (fr.o.m. den 7
oktober 1974) Rosander, Göran F. Jeansson, förste intendent (fr.o.m. den 15
mars 1976) von Schantz, Philip, museidirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975)
Styrenius, Carl-Gustaf Y., museidirektör (fr.o.m. den 7oktober 1974) Trotzig,
C. J. Gustaf, förste antikvarie (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Zachrisson, K.
Sune R., styresman (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Sekreterare:
Eurenius, Birgitta L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1977) Rönström,
B. Thomas, departementssekreterare (t.o.m. den 14 mars 1977)

s. 204 Kontrollera mot PDF

U:18 Skr 1977/78:103 204

Bitr.
sekreterare: Granewald, Ingelise, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 12 maj
1977) Jonsson, Anita L., departementssekreterare (t.o.m. den 11 maj 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse U 54.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden. Kommittén
har den 28 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:16) Nordiska museet och
i särskUd skrivelse samma dag avgett förslag tiU en gemensam organisation för
livmstkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska museet. Kommittén har vidare
den 25 oktober 1977 avgett en promemoria angående organisation för
arkitekturmuseet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

19.
Radioutredningen (U 1974:08)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för utredning om radions och
televisionens fortsatta utveckling (se Post- och Inrikes tidn. den 19 juli
1974):

Ordförande:
Löwbeer, Hans, universitetskansler (fr.o.m. den 1 april 1975)

Ledamöter:
Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen Engman, Barbro B.,
avdelningsordförande, led. av riksdagen Ferm, Anders, förlagschef

Leander,
B. E. Ingemar, folkskollärare, led. av riksdagen Mattsson, KjeU A., led. av
riksdagen MoHn, Bjöm A., docent, led. av riksdagen

Experter:
Assarson, Per A., rådman (fr.o.m. den 15 november 1974) Boethius, A. V. Monica,
direktör (fr.o.m. den 15 november 1974) Byggdal, G. Torsten, sektionschef
(fr.o.m. den 15 november 1974) Carlson, John-Sune, producent (fr.o.m. den 20
januari 1975) Dahlberg, Hans, programredaktör (fr.o.m. den 20 januari 1975)
Enquist, Per Olov, författare (fr.o.m. den 15 november 1974) Eurenius, Birgitta
I., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Forsell, Torbjörn,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Furahagen, Hans F. G.,
redaktör (fr.o.m. den 15 november 1974) Gerle, Hans E., budgetchef (fr.o.m. den
15 november 1974) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 15 november 1974)
Hadenius, Stig G., docent (fr.o.m. den 15 november 1974) Hammar, Carl-Filip,
avdelningschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

s. 205 Kontrollera mot PDF

205 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:19

Hansson,
Oloph A., direktör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Hemberg,
B. S. Eskil, tonsättare (fr.o.m. den 15 november 1974)

Holmbäck,
M. Bure O., utredningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Höijer,
Bjöm, avdelningschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Ivre,
Ivar G. E., planeringschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Jackert,
Clas S:son, organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 aprU 1975)

Kampmann,
Hack, programredaktör (fr.o.m. den 15 november 1974

t.o.m.
den 20 juli 1977)

Kleberg,
Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15

november
1974)

Krantz,
Leif, regissör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Körner,
Sten G., landsarkivarie (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Lannegren,
Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 november

1974)

Larsson,
P. Härje, informationschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Lång,
Carl-Olof A., programråd (fr.o.m. den 15 november 1974)

Mannheimer,
Carin B., regissör (fr.o.m. den 15 november 1974)

Nilsson,
Olle, chefredaktör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Olsson,
Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1975)

Pennlöv,
Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 september 1975)

Sanfridsson,
K. I. Arne, driftschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Sjögren,
Henrik A. S., informationschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Stenbeck,
I. Magnus (Manne) G., planeringschef (fr.o.m. den 15

november
1974)

Svensson,
Bo E., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1975)

Tjemström,
Sune, direktör (fr.o.m. den 15 november 1974)

Westerståhl,
H. Jörgen, professor (fr.o.m. den 15 november 1974)

Wärneryd,
Karl-Erik, professor (fr.o.m. den 15 november 1974)

Sekreterare:
Göransson, Lars O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1974)

Bitr.
sekreterare: Hultén, A. Olof, ekon. lic. (fr.o.m. den 7 oktober 1974)
Källqvist, Åke, utredningsledare (fr.o.m. den 15 april 1975) NUsson, S.
Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1974) Sundkvist, Leif G.,
civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 55.

Utredningen
har under liden november 1976 - april 1977 hållit elva sammanträden.

Utredningen
har den 29 april 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:19) Radio och TV 1978-1985.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 206 Kontrollera mot PDF

U:20
Skr 1977/78:103 206

20.
Samarbetskommittén (Ju 1974:11) för långsiktsmotiverad forskning

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 juni 1974 att ingå i en kommitté för
långsiktsmotiverad forskning i anslutning tiU verksamheten inom forskningsråden
och motsvarande organ:

Ordförande:
Hägerstrand, S. Torsten E., professor

Ledamöter:
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Fehrm, E. Martin, tekn. dr

Tham,
Carl G. W., statssekreterare, ers. för led. av riksdagen Thunberg, S. Anne
Marie, teol. lic.

Experter:
Eriksson, E. Olof, professor

Fröier,
Kåre, professor (fr.o.m. den 15 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Hökfelt,
Bemt M., professor Ingelstam, Lars E., bitr. professor Johansson, Olle, professor
(fr.o.m. den 1 juH 1977) Landberg, Hans W., docent Lönnroth, N. Erik M.,
professor Oscarsson, Bo S. I., kansUchef Rydberg, H. Jan A., professor
Svensson, Nils-Eric, direktör

Huvudsekreterare:
Karlqvist, Anders, tekn. lic.

Sekreterare:
Öberg, N. Sture, fil- dr

Lokal:
Sveavägen 166,14tr., 113 46Stockholm,tel. 08/31 76 62, 32 51 71

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 64.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ca 20 sammanträden hålUts med särskilda
arbetsgrupper för att förbereda nya projekt på väsentliga forskningsområden.

Kommittén
är sedan juli 1977 knuten som en delegation tiU Forskningsrådsnämnden under
namnet Delegationen för långsiktsmotiverad forskning.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:22

21.
Utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk verksamhet

TiUkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för att utreda
organisationen av den kliniska verksamhet som bedrivs i anslutning till
odontologisk utbildning och forskning (se Post- och Inrikes tidn. den 31
januari 1975):

Ordförande:
Olsson, Bengt K., landshövding

Ledamöter:
Egelstedt, T. A. Ingemar, förste sekreterare Hedlin, John W. A., medicinalråd
Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd Lundberg, K. Max, professor Rydback, Lennart,
överdirektör

Experter:
Artbäck, Erland, intendent (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1975) Wedel, Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
oktober 1975)

Sekreterare:
Strandell, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1975)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 43.

Utredningen
har under tiden november 1976 - september 1977 håUit 13 sammanträden.

Utredningen
har den 22 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:18) Tandvård med
odontologisk utbildning och forskning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
Skeppshohnsgruppen (U 1975:03)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för att fortlöpande
medverka i den fortsatta planeringen av Skepps- och Kastellholmarna:

Ordförande:
Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter:
Morling, Bertil, departementssekreterare

Norell,
Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Zetterquist, Urban
G., departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

s. 208 Kontrollera mot PDF

U:22 Skr 1977/78:103 208

Experter:
Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Törnquist,
Harry E., byggnadsråd (fr.o.m. den I maj 1976)

Sekreterare:
Lönngren, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Sjöberg, Svante,
departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: DUlner-Thorsson, Monica A. M., departementssekreterare (fr.o.m.
den 24 juni 1975)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 10310 Stockholm, tel. 763 10 00
(växel), 763 17 60 (Lönngren), 763 18 66 (DiUner-Thorsson)

Gruppens
uppgift är att - med utgångspunkt i vad som anförts i prop. 1974:34 (s. 19) - i
samråd med byggnadsstyrelsen och statens förhandlingsnämnd samt i samverkan med
berörda kommunala organ fordöpande medverka i den fortsatta planeringen av
Skepps- och Kastellholmama.

Några
särskilda direktiv däratöver har ej meddelats.

Gmppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit ett sammanträde samt haft
överläggningar med Stockholms kommun, byggnadsstyrelsen och av gruppens arbete
berörda verksamheter.

Grappen
beräknar slutföra sitt arbete under år 1978.

23.
Centrala organisationskommittén (U 1975:04) för högskolereformen (H 75)

TUUcaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den
21 juU 1975):

Ordförande:
Sandgren, C. Lennart, generaldirektör

Ledamöter:
Egardt, Peter A. N., fU. kand. Forsberg, Wilhelm, landstingsråd
Gebart-Andersson, Thorborg S., lektor Gustafsson, Lars L, universitetslektor,
led. av riksdagen Haldén, J. O. Folke, direktör Landström, Sten-Sture H.,
direktör Larsson, A. Lenneirt, utbildrungschef Larsson, L. Thorsten, lantbmkare,
led av riksdagen Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

s. 209 Kontrollera mot PDF

209 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:24

Löwbeer,
Hans, universitetskansler

Marcusson,
Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den I9oktober 1976)

Nilsson,
Sven, sekreterare

Sköld,
Lars G., överdirektör

Ledamöter
vid behandlingen av frågor om centrala och regionala myndigheters kansli-
och personalorganisation:

Berglund,
Erik Å. R., utredningschef (fr.o.m. den 15 juli 1975)

Jalling,
Hans G. T., avdelningsdirektör

Löfroth,
Inger B., byrådirektör

Experter:
Branting, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Brinning,
Inger E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Ehnmark, E. Erik,
informationschef (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hälleberg, Allan, sekreterare (fr.o.m.
den 1 september 1975) Karlsson, Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 1
september 1975) Kirsebom, Bjarne A., kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 januari
1976) Olsson, Arne S. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)
Sandqvist-Ömberg, Berit M.-L., kansUchef (fr.o.m. den 1 januari 1976) Skoglund,
S. Owe, byråchaf (fr.o.m. den 1 januari 1976) Thoursie, Kerstin A., tf.
avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Törnqvist, Ingvar B.,
studierektor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Sekreterare:
Ringborg, S. Erland, byråchef

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har under tiden november - december 1976 hållit två sammanträden och
i december 1976 avgett bl. a. förslag tUl förordning om lärare vid stadiga
högskoleenheter. Uppdraget är därmed slutfört.

24.
Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för försöksverksamhet rörande
utbildningssamarbete med vissa utvecklingsländer:

Ordförande:
Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Ledamöter:
Döös, Sten-Olof, avdelningschef (fr.o.m. den 23 juni 1976) Johansson, Bengt A.
W., budgetchef (t.o.m. den 31 mars 1977)

14 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

U:24 Skr 1977/78:103 210

Johansson,
Sven-Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den

30
september 1977)

Karlström,
LarsG., kansliråd (fr.o.m. den 15 maj 19761.o.m. den 31 mars

1977)

Lönnberg,
Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Palmlund,
Thord G,, departementsråd (fr.o.m. den 23 juni 1975)

Persson,
Bengt Rudolf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april

1977)

Rangrost,
Johny A. P., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 juni 1976

t.o.m.
den 31 mars 1977)

af
SiUén, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Sjöström,
Leif H. A., kansliråd (t.o.m. den 30 september 1977)

Öhman,
Carl-Ivar, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Öländer,
Jan, kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sakkunniga:
Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977)

Granander,
Stig, skolkonsulent (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Larsson, Gösta H.
F., sekreterare (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Lind, Åke, ingenjör
(fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Thoursie, Ragnar D. A., byråchef (fr.o.m.
den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Torlén, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
t.o.m. den 31 maj 1977)

Experter:
Andersson, Christian, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den
15 februari 1977) Beijer, Rolf, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1976)
Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 25 mars 1977) Fries, Jöran, bitr.
professor (fr.o.m. den 1 januarit.o.m. den 15 februari 1977)

HeUn,
BertU, skolkonsulent (fr.o.m. den 7 mars t.o.m. den 16 september 1977)

Holmberg,
Johan, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15 februari 1977)

Jansson,
Jan, studierektor (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindberg, Ingemar, kansliråd
(fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Norén,
Sten, jägmästare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15 februari 1977)

Rinneby,
Åke, sjukhusingenjör (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Stark,
Birger, socialchef (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 aprU 1977)

s. 211 Kontrollera mot PDF

211 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:25

Thunström,
Gunnar, jägmästare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15

februari
1977)

Wilén,
Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Experter
i referensgrupp: Axelsson, Carl-Axel, byråchef (fr.o.m. den 7 mars 1977) Hjelm,
Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindstrand, Leif, byggnadsråd
(fr.o.m. den 7 mars 1977) Lundeberg, Christer, undervisningsråd (fr.o.m. den 7
mars 1977) Rydegran, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Åshuvud, Olof,
direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare:
Karlen, Ingvar, byrådirektör

Bitr.
sekreterare: Alton, Finn, byrådirektör

Hökerberg,
Annika S. O., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Lokal:
Jakobsgatan 15-17, 2 tr., 11152 Stockholm, tel. 08/119474 (sekreteraren), 08/10
96 71 (bitr. sekreteraren), 08/10 96 48 (kansli)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Beredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
beredningens verksamhet. Dämtöver har fyra sammanträden hållits med en särskild
referensgrupp i samband med en förprojektering av yrkesutbildningsinstitutioner
i Algeriet. Vidare har beredningen skickat ut utredningsgrupper och enskilda
experter till Libyen, Egypten och Algeriet för olika utredningsuppdrag. Representanter
för beredningen har besökt Algeriet, Libyen, Egypten, Iran och Tunisien.

Beredningens
arbete är av försökskaraktär. En väsentlig andel av arbetsuppgifterna kan komma
att övertas av det av riksdagen beslutade utbUdningsbolaget som planeras komma
tiU stånd under 1978.

25.
Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (U 1975:06) (BIDOK)

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 för att utreda ett centralt
biblioteksorgan m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juU 1975):

Ordförande:
Moberg, Sven T., generaldirektör

s. 212 Kontrollera mot PDF

U:25
Skr 1977/78:103 212

Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef Janson, D. Birgitta, tf. överbibliotekarie Nilsson,
Jan A. B., länsbibliotekarie Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av
riksdagen Tell, Bjöm V., överbibhotekarie WUlers, Uno E. W., riksbibUotekarie

Experter:
Brynielsson, Harry A. B., civUingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1977)
Hermanson-Snickars, Folke, tf. bibUoteksråd (fr.o.m. den 1 april 1976) Höglund,
Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Sträng, Arne,
länsbibliotekarie (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Thomasson, Björn E.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1977)

Wedel,
Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 14 febraari
1977)

Sekreterare:
Holmbom, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Bitr.
sekreterare: Alexanderson, Bengt L, förste bibliotekarie (fr.o.m. den 15
febraari 1977) Sträng, Arne, länsbibliotekarie (fr.o.m. den 8 september 1975
t.o.m. den 31 januari 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 48.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer. Därutöver har tio
sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper.

Kommittén
har gemensamt med SINFDOK-utredningen den 20 oktober 1977 avgett betänkandet
(SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

26.
LUP-utredningen (U 1975:07)

TUUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 för utredning av
LUP-organisationen m. m.:

Utredningsman:
Rydback, Lennart, f. d. överdirektör

s. 213 Kontrollera mot PDF

213 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:27

Experter:
Eskilsson, Per H., revisionsdirektör Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 9
augusti 1976)

Sekreterare:
Fomstedt, Ulf H., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 augusti 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 49.

Utredningen
har under tiden november 1976 - maj 1977 håUit 14 sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, läroanstalter, organisationer och andra som
berörts av utredningens arbete.

Utredningen
har den 17 juni 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:7) Lokaler och utrustning
för högskolan. Organisation och handläggning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

27.
Organisationskommittén (U 1975:08) för Umeå högskoleregion

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Ledamöter:

Back,
Pär-Erik, professor

Beckman,
Lars E. A., bitr. professor, rektor

Burman,
Erik-Gustav, direktör

Edvinsson,
Sven-Olov A., läkare

Gunnmo,
Alf O., rektor

Gustafsson,
Björn H., laboratorieassistent (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Hammarsten,
Erik M., landstingsråd, f. d. led. av riksdagen

Jonsson,
J. Alvar, skoldirektör

Marklund,
J. Sören, yrkesvalslärare

Nilsson,
Gunnar V., ombudsman

Nordlander,
N. Ame, universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Nordström,
Lars V., professor, rektor

Rydén,
O. Evert, skoldirektör

Selander,
K. BertU, tekniker (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Slottner,
Vega (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Stigsäter,
Kjell J., teknolog (t.o.m. den 14 februari 1977)

Sundin,
O. Helge, landstingsman

Åström,
R. Sture, studerande (fr.o.m. den 15 februari 1977) Ledamöter vid behandlingen
av frågor om den lokala högskoleorganisationen:

Gustafsson,
Bjöm H., laboratorieassistent (t.o.m. den 20 mars 1977)

s. 214 Kontrollera mot PDF

U:27
Skr 1977/78:103 214

Nordlander,
N. Arne, universitetslektor (t.o.m. den 20 mars 1977) Selander, K. Bertil,
tekniker (t.o.m. den 20 mars 1977)

Experter:
Bergman, FoUce, skoldirektör (fr.o.m. den 20 januari 1977) Blomqvist, UUa,
utbildningsledare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Brändström, Dan A., kanslichef
(fr.o.m. den 30 april 1976 t.o.m. den 15 januari 1977)

Bylund,
Sven-Olov, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30
juni 1977)

Johnson,
J. Gunnar, universitetslektor (fr.o.m. den 16 januari t.o.m. den 30 juni 1977)
Roman, Ola, universitetslektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Sekreterare:
Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 16 januarit.o.m. den 30 juni 1977)
Johnson, J. Gunnar, universitetslektor (t.o.m. den 15 januari 1977)

Bitr.
sekreterare: Rönmark, Walter, fU. mag. (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 juni
1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt
kontinuerligt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som
berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har under den
aktuella tiden bl.a. beslutat i frågor rörande

lokal institutionell organisation vid högskoleenheterna i Umeå

högskoleregion och utfärdat föreskrifter om interimsstyrelser för dessa

högskoleenheter. Kommittén har vidare fördelat anslag anvisade för

regionstyrelsen i enlighet med prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr

1976/77:246. Anslagsframställning för regionstyrelsens

verksamhetsområde och
yttrande över högskoleenhetemas petita och organisationen av den kommunala
högskoleutbildningen har avgivits. Regionkommittén har också yttrat sig över
remitterade skrivelser och betänkanden.

Kommittén
har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

28.
Organisationskommittén (U 1975:09) för Uppsala högskoleregion

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen

s. 215 Kontrollera mot PDF

215 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:28

Ledamöter:
Andersson, Jan-Erik, typograf Björnegård, Gudrun, rektor Franzén, Lars G.,
verkstadsarbetare Hammarland, L. E. Thore, universitetslektor Hansson, E.
Ing-Marie, kommunalråd

Holmquist,
Stig A. B., universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977) Isberg, Pelle,
utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1976) Lie, C. Nils D.H., lektor

Ling,
Lars, institutionstekniker (fr.o.m. den 21 mars 1977) Lundh, A. Hans Lennart,
rektor Nerdrum-Ullman, Wenche M., rektor Nygren, Sven E. B., fil. stud.
(fr.o.m. den22 juni 1976) Segerstedt, Torgny, professor, rektor Stener, P. H.
Robert, rektor

Sävborg-Lundgren,
Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Thun, John-Erik L.,
universitetslektor Westerlund, Uno, ombudsman Westman, Helny I., landstingsråd
WUHamsson, Uno E. I., länsråd (fr.o.m. den 8 december 1975)

Ledamöter
vid behandlingen av frågor om den lokala

högskoleorganisa
tionen: Gozzi, A. Sören, ombudsman (t.o.m. den 28 febraari 1977) Holmquist,
Stig A. B., universitetsadjunkt (t.o.m. den 20 mars 1977) Ling, Lars,
institutionstekniker (t.o.m. den 20 mars 1977)

Sakkunnig:
Nyquist, Per-Olof (Ola), docent (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Experter:
Rathsman, Inger M., byrådirektör (fr.o.m. den 3 november 1975 t.o.m. den 30
juni 1977)

Sävborg-Lundgren,
Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 20 mars 1977)

Sekreterare:
Hemlin, H. Egon, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Åhlén, Gunnar E. N., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975
t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 håUit sju sammanträden samt
haft överläggningar och fordöpande kontakter med

s. 216 Kontrollera mot PDF

U:28 Skr 1977/78:103 216

myndigheter,
organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén
har under året - som interimistisk styrelse för Uppsala högskoleregion - fattat
beslut i skilda frågor avseende högskolans institutioneUa organisation inom
regionen samt fördelat medel för högskoleutbildning i form av enstaka kurser
och lokala/individuella utbildningslinjer. Kommittén har vidare lämnat förslag
och yttranden avseende högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering
inom regionen.

Kommittén
har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

29.
Organisationskommittén (U 1975:10) för Stockholms högskoieregion

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen

Ledamöter:
Bergström, K. Sune D., professor, rektor Blix, Erik O., rektor Carlsson, Eric
O. G., kommunalråd

Ekman,
Stig-Rune, forskningsingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Eriksson, Åke E.,
intendent (fr.o.m. den 21 mars 1977) Gabrielsson, H. Ingemar, professor, rektor
Grabö, Paul E., borgarråd HeUström, Gunnar J., rektor

Hjärpe,
Leif, ombudsman (fr.o.m. den 20 november 1976) Hoppe, E. Gunnar, professor,
rektor Karleby, Olle, styrelseordförande Lunde, Ingrid, kansUchef Nilsson, Lars
G., utredningssekreterare Pettersson, E. Henry, socionom Rasmuson, Anders S.
H., professor, rektor Tannenberg, Tord O., pol. stud.

Thornstedt,
Hans G., professor (fr.o.m. den 14 september 1976) Tonell, Lennart B., extra
universitetslektor (fr.o.m. den 14 mars 1977) Utberg, Rolf F., kanslichef

Waplan,
Carl-Axel, teknolog (fr.o.m. den 6 juni 1977) Wigren, Karin (Kajsa) M., rektor

Ledamöter
vid behandlingen av frågor om den lokala
högskoleorganisationen:

Ekman,
Stig Rune, forskningsingenjör (t.o.m. den 20 mars 1977)

Eriksson,
Åke E., intendent (t.o.m. den 20 mars 1977)

s. 217 Kontrollera mot PDF

217 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:30

Söderholm,
Anders E., universitetslektor (t.o.m. den 13 mars 1977)

Experter:
Brandt, Björn, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1976 t.o.m. den 30
juni 1977)

Hedman,
Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lindstedt,
Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 14 juni 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Rådström,
Dag, byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Stenberg,
Inga E., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 30 juni
1977)

Thorin,
Ove, arbetsledaraspirant (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1977)

Tottie,
Thomas, överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)
Österlin, Per, rektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 15 mars 1977)

Sekreterare:
Berg, C. G. Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni
1977)

Bitr.
sekreterare: Ahlberg, Birgit, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976
t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit tio sammanträden. Därutöver
har sammanträden håUits med särskilda arbetsgrupper.

Kommittén har under tiden
februari - juni 1977 jämväl fungerat som interimistisk regionstyrelse enUgl
förordningen 1977-02-10 (UHÄ-FS 1977:8) om interimistiska organ m.m. för
högskolan.

Kommittén
har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

30.
Organisationskomnuttén (U 1975:11) för Linköpings högskoleregion

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen

Ledamöter:
Ahn, Lars Å., fil. kand. (fr.o.m. den 22 oktober 1976)

s. 218 Kontrollera mot PDF

U:30 Skr 1977/78:103 218

Anderberg,
Olle Y., adjunkt

Eriksson,
K. Bertil, expeditionsvakt (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Glennow,
Yngve G. G., rektor

Graninger,
B. E. Göran, utbildningsledare (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Gustafsson,
G. Ragnar, landstingsråd (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Johansson,
B. Einar D., landstingsman

Johnson,
O. BertU, direktör

Jonsson,
Stig G. T., skoldirektör

Landergård,
Eva, studerande (fr.o.m. den 9 december 1975)

Lundberg,
P. J. Thorsten, rektor

Meijer,
Hans A. B., professor, rektor

Platin,
Ulla-Britta, utredningssekreterare

Rejving,
Per, teknolog (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Sjögren,
Håkan, universitetslektor

Sjölund,
P. John A., rektor

Thyrsson,
Ulf T. K., teletekniker

Wahlberg,
Leif M., intendent (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Ledamöter
vid behandlingen av frågor om den lokala

högskoleorganisationen:
Eriksson, K. Bertil, expeditionsvakt (t.o.m. den 20 mars 1977) Graninger, B. E.
Göran, utbildningsledare (t.o.m. den 20 mars 1977) Wahlberg, Leif M., intendent
(t.o.m. den 20 mars 1977)

Experter:
Baude, Hans S:son, överbibliotekarie (fr.o.m. den 7 januari 1976) Henrikson,
Ulf T. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Norrby,
Gunnel K., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 20 september 1976 t.o.m. den 30
juni 1977)

Sandberg,
Kjell E. M., byrådirektör (fr.o.m. den 7 januari 1976) Sandqvist-Örnberg, Berit
M.-L., kanslichef (fr.o.m. den 30 aprU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare:
Henrikson, Ulf T. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30
juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Karlsson, B. Inga M., sekreterare (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den30
juni 1977)

Mjureke,
Jan-Åke, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 30 juni
1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:31

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hålUt sex sammanträden samt
haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som
berörts av kommitténs arbete. Därutöver har kommitténs särskilda arbetsgrupper
hållit ett antal sammanträden. Kommittén har i och med utgången av juni 1977
slutfört sitt arbete.

31.
Organisationskommittén (U 1975:12) för Göteborgs högskoleregion

TilUcaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter:
Alfvegren, Lars B., rektor

Andeli,
Sven BertU, ombudsman (fr.o.m. den 1 mars 1976) Axelsson, Karl-Erik A.,
lantbrukare Bergermo, Arne H., rektor Gustafsson, Stig A., landstingsråd
Hammar, John A., rektor (fr.o.m. den 1 juU 1976) HemUn, Peter W., ekon. stud.
Hultén, Bengt E., fU. mag. (fr.o.m. den 21 mars 1977) Hultin, S. Erland V.,
tekn. lic. Jansson, K. Olof (Olle), kommunalråd Lennander, Bengt, rektor

Lundgren,
Georg E. H., professor, rektor (fr.o.m. den 1 september 1976) Noréus, E.
Halvard, rektor

Olsson,
Claes-Olof, forskningsassistent (fr.o.m. den 21 mars 1977) Olving, Sven,
professor, rektor

Oscarson,
O. Sigfrid J., verkmästare (fr.o.m. den 21 mars 1977) RoseU, Sten, direktör

Sörenson,
Lars-Ingvar, lokförare, led. av riksdagen Widing, S. Lennart, redaktör

Ledamöter
vid behandlingen av frågor om den lokala högskoleorganisationen:

Hultén,
Bengt E., fU. mag.

Olsson,
Claes Olof, forskningsassistent

Oscarson,
O. Sigfrid J., verkmästare

Experter:
Fredrixon, Kurt, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976) Glass, Marianne, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 9 januari 1977)

s. 220 Kontrollera mot PDF

U:31 Skr 1977/78:103 220

Gustafsson,
Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976)

HaUing,
NUs-Olov, kanslichef (fr.o.m. den 30 april 1976t.o.m.den30juni

1977)

Hogenius,
Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976)

Rydin,
Roland Y., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 20 januari t.o.m.

den
30 juni 1977)

Sekreterare:
Andersson, E. Lennart, universitetslektor (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Enlund, Inger, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari
t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har den 30 juni 1977 ingivit förslag och fuUgjort de uppgifter i övrigt som
angivits i kommitténs direktiv eller på annat sätt föreskrivits.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika utbildningsanstalter, organisationer och andra som
berörts av kommitténs arbete.

Kommittén
har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

32.
Organisationskommittén (U 1975:13) för Lund-Malmö högskoleregion

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande:
Elmstedt, Claes Y., lantbmkare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Bergendal, Gunnar S., rektor Brinck, K. Inge G., universitetslektor Ekholm,
Torsten I., landstingsråd Eriksson, Martin H. V., skoldirektör GÖhlman, Gunnar,
ombudsman Hafström, Jonas, jur. kand.

HeUgren,
G. BertU, maskinist (fr.o.m. den 21 mars 1977) Isacson, Dan S., rektor
Johansson, Sven A. E., professor, rektor Johansson, Tor H., direktör Lind, K.
Åke, landstingsman Lövdén, Lars-Erik, studerande

Nordström,
Olof A., universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977) Olsson, Olle E.,
forskningsingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Persson, L.-Ove L., ombudsman

s. 221 Kontrollera mot PDF

221 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:32

Rausing,
Hans A., direktör

Schultz,
J. Harry S., skolinspektör

Svensson,
S. Allan, redaktör

Waldebrand,
Gösta W., kommunråd

Wieslander,
Hans J. M., universitetslektor Ledamöter vid behandlingen av frågor om den
lokala högskoleorganisationen:

HeUgren,
G. Bertil, maskinist

Nordström,
Olof A., universitetslektor

Olsson,
Olle E., forskningsingenjör

Experter:
Ek, Kurt, byråassistent (fr.o.m. den 15 mars 1977) Göransson, Åke, byrådirektör
(fr.o.m. den 15 april 1976) Jönsson, Karl-Gustav, byrådirektör (fr.o.m. den 15
april 1976) Linnarson, Håkan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare:
Storm, P. David G., byråchef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Granegård, Christer, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15
oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Hjort,
Christer A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Önnerhag,
Ulf, skolsekreterare (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven
för komnuttén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar och fortlöpande kontakter med myndigheter, organisationer och
andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har under året -
som interimistisk styrelse för Lund/Malmö högskoleregion - fattat beslut i
skilda frågor avseende högskolans institutionella organisation inom regionen
samt fördelat medel för högskoleutbildning i form av enstaka kurser och
lokala/individuella utbUdningslinjer. Kommittén har vidare, som ett led i
petitaarbetet för budgetåret 1978/79, lämnat förslag och yttranden avseende
högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering inom regionen m. m.

Kommittén
har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

s. 222 Kontrollera mot PDF

U:33 Skr 1977/78:103 222

33.
Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 29 maj 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den
21 juli 1975) och den 13 januari 1977:

Ordförande:
Berg, C. G. Håkan, kanslichef

Ledamöter:
Bergendal, Gunnar S., rektor Höglund, E. Olov, organisationsdirektör Jos, N.
Olof, statistikchef (fr.o.m. den 1 februari 1977) Kuylenstiema, B. Gunvor,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den24mars 1977) Ringborg, S. Erland, byråchef
(fr.o.m. den 9 november 1976) Rydén, Nils, tf. byråchef (fr.o.m. den 24 mars
1977) Sandström, L. Annika, jur. stud. Sanner, Leif H., utbildningsledare
Sannerstedt, Lars T. G., universitetsadjunkt Schneider, Werner, driftschef
Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 januari 1977)

Experter:
Elgqvist-Saltzman, Inga, docent (fr.o.m. den 1 juli 1977) Frisk, K. Åke,
utbildningsledare (fr.o.m. den 1 april 1976) Kim, LUlemor A. B.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Lindström, Claes-Göran,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Rodin, J. Anders, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 aprU 1976) Sånger, J. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april
1976) StrandeU, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Svanfeldt,
Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Tömqvist, Ingvar B.,
studierektor (fr.o.m. den 17 januari 1977) Åström, Urban, bitr.
utbildningsledare (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Sekreterare:
Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1976)

Bitr.
sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskoUärare (fr.o.m. den 1 april 1977)
Magnusson, Dag, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Svartmangatan 9, 1 tr., 111 29 Stockhohn, tel. 10 19 65 (Sävborg-Lundgren), 21
43 54 och 10 20 68 (Lindahl), 10 23 41 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 56. Tilläggsdirektiv, se
1978 års kommittéberättelse del II U 5.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:35

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden saml haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Utredningen, som i januari 1977 fick tilläggsdirektiv, har
påbörjat en undersökning av behoven på olika håll i samhället av statistik som
berör högskolan.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

34.
Elektronmusikutredningen (U 1975:15)

TiUkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för utredning om
elektronmusikens framtida utveckling i Sverige (se Post- och Inrikes tidn. den
29 september 1975):

Utredningsman:
Bucht, Gunnar H., professor

Sekreterare;
BroHnson, Per-Erik, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juH 1976)

Direktiven
för utredmngen, se 1976 års kommittéberättelse U 57.

Utredningen
har under tiden november 1976 - maj 1977 hållit fem sammanträden med olika referensgrupper
inom elektronmusikområdet samt haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Utredningsmannen
har företagit en stucUeresatiU Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och
Holland.

Utredningen
har den 17 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:30) Elektronmusik i Sverige.

Uppdraget
är därmed slutfört.

35.
Studiestödsutredningen (U 1975:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för att utreda det
studiesociala stödet (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1975):

Ordförande:
Andersson, Johnny, departementsråd

Ledamöter:
Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Båhlerud, HUlegert,
kassör (fr.o.m. den 22 oktober 1977) Diesen, Ingrid E., fU. mag., led. av
riksdagen

Granstedt,
Pär E., sekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 september 1977)

s. 224 Kontrollera mot PDF

U:35
Skr 1977/78:103 224

Hansson,
S. Olof (Olle), förbundsordförande (fr.o.m. den 27 november

1975
t.o.m. den 21 oktober 1977)

Håvik,
I. Doris H., assistent, led. av riksdagen

Lindblad,
Göran, odont. kand. (fr.o.m. den 16 september 1976)

Lundin,
Ulf W., utredningssekreterare

Mundebo,
K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober

1976)

Odelsparr,
Margit E., jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Westerlund,
Uno, ombudsman

Wiklund,
Bengt O., joumaUst, led. av riksdagen

Öhrsvik,
Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Experter:
Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 december 1975) Dalen, Ingrid,
departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976) KincUund, A. Sören,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Rangnitt,
F. Harald O., departementsråd (fr.o.m. den 23 april 1976 t.o.m. den 30 juni
1977)

Sibe,
Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Svanfeldt, Göran H.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 december 1975)

Sekreterare:
Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Dahlqvist, Lars-Ola, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 januari
1976) Ekholm, Birgitta Maria (Brittmari), byrådirektör (fr.o.m. den 1 december
1975)

Sundström,
Björn G., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975) (t.o.m. den 30
november 1977)

Lokal:
Svartmangatan 9,1 tr., 11129 Stockholm, tel. 10 18 96 (sekreteraren), 10 24 59
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 58. TUläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II U 14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen har den 30
juni 1977 avgett belänkandet (SOU 1977:31) Studiestöd. Alternativa
utvecklingslinjer samt en tabellbilaga till betänkandet (Ds U 1977:10).

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:36

36.
Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 med uppgift att leda
verksamheten på framtidsstudieområdet (se Post- och Inrikes tidn. den 3
november 1975):

Ordförande:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober
1976)

Ledamöter:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Biörck, C. Gunnar W., professor,
led. av riksdagen Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen

Hambréus,
S. Birgitta, fil.kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976)

Ingelstam,
Lars E., bitr. professor Israelsson, Per J., apparatskötare, f. d. led. av
riksdagen Tarschys, Daniel, docent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 december
1976) Thorsson, Inga M., statssekreterare

Experter:
Bäckstrand, K. Göran M., departementssekreterare Esping, Hans G.,
revisionsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1977) Gerholm, Tor R., bitr. professor
(fr.o.m. den 1 juli 1976) HaUman, Katrin, redaktör (t.o.m. den 14 mars 1977)
HoUander, Emst, civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 november
1977) Johansson, Ola, pol. mag.

Karlsson,
Lars Erik, civilekonom (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lagergren,
Mårten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Lundh, Lena, sjuksköterska
(fr.o.m. den 15 oktober 1977) Lönnroth, Måns, civilingenjör (fr.o.m. den 30
oktober 1975) Ragnarson, Per, producent (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 15
september 1977)

Sanne,
Christer, civUingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Sohlman, Staffan,
departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977) Tägil, Sven O., professor Wentzel,
Ann-Kristin, fil. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Huvudsekreterare:
Ingelstam, Lars E., bitr. professor

Lokal:
Stora Gråmunkegränd 8. Postadress: Fack, 103 10 Stockholm, tel. 15 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr
103

s. 226 Kontrollera mot PDF

U:36
Skr 1977/78:103 226

08/763
10 00 (växel), 763 37 62 (Ingelstam), 763 37 64 (Bäckstrand), 763 37
65 (kansli)

Direktiven
för styrelsen, se 1976 års kommittéberättelse U 59.

Sekretariatet
pubUcerar löpande rapporter och arbetsmaterial från symposier och seminarier.
Fyra framtidsstudieprojekt avslutas under verksamhetsåret 1977/78: Arbetslivet
i framtiden, Sveriges intemationella villkor. Resurser och råvaror, Energi och
samhälle. Dessa projekt har publicerat flera delrapporter före de nu väntade
slutrapporterna - de egentiiga framtidsstudierna. Två nya projekt är under
uppbyggnad: Omsorgen i samhället - en framtidsstudie om vård och vårdbehov -
samt Sverige i en ny världsordning.

Styrelsens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

37.
Voksenåsenkomnuttén (U 1975:18)

TillkaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 med uppgift att se över
formerna för förvaltningen av Svenskhemmet Voksenåsen:

Ordförande:
Berg, CG. Håkan, kansUchef

Ledamöter:
Bohlin, Birgitta, departementssekreterare Hasselknippe, Ivar, direktör (fr.o.m.
den 2 februari 1976) Thomasson, Björn E., departementssekreterare

Sekreterare:
Sköld, Carl G., departementssekreterare

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har den 2 juni 1977 till utbildningsdepartementet för kännedom överlämnat
berättelse över förvaltningen av Svenskhemmet Voksenåsen under tiden 1 febraari
-31 december 1976. Originalet av förvaltningsberättelsen har lämnats till
Svensk-norska samarbetsfonden i enlighet med avtal mellan kommittén och fonden,
vilket godkänts av regeringen. Förvaltningen av Svenskhemmet handhas nu av
Svenskhemmet Voksenåsen A/S.

Kommittén
har därmed slutfört sitt uppdrag.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:38

38.
Folkbildningsutredningen (U 1975:19)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda vissa
folkbildningsfrågor m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november 1975):

Ordförande;
Gustafsson, Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen

Ledamöter:
Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef, ers. för led. av riksdagen
(fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Andersson,
Nils Erik, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Andersson, B. Sivert,
avdelningsordförande, led. av riksdagen Bengtsson, K. Lennart A., verkmästare,
ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Edelholm, Olof Gunnar
(Olle), studierektor Eriksson, Maria Kristina (Maja-Stina), studiekonsulent
Frändås, S. G. Berit, adjunkt, f. d. led. av riksdagen Gustavsson, Åke E. G.,
redaktör, led. av riksdagen Johansson, K. Inge, förbundsordförande Karlsson, K.
Gösta, foUchögskolerektor, led. av riksdagen Mundebo, K. LUlemor,
utredningssekreterare Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen Swedberg, Bo
G. R., redaktör (fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Experter:
Alexandersson, Olle, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Andersson, Tore,
ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Andersson, U. Gunnar,
folkbUdningskonsulent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Andersson,
Sven-Gustav, studieombudsman (fr.o.m. den 13 september 1976)

Björkman,
Jan, språklärare (fr.o.m. den 25 augusti 1976) BUnke, Maj-Britt,
studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Book, Hans, studierektor (fr.o.m.
den 25 augusti 1976) Ekström, Solweig (fr.o.m. den 1 juU 1977) Engberg, Peter
O., sekreterare (fr.o.m. den 6 augusti 1977) Engström, Åke, rektor (fr.o.m. den
1 juU 1977) Garmo, Sune, komminister (fr.o.m. den 25 augusti 1976) HaUenberg,
Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Hög, Alfhild, kanslist
(fr.o.m. den 3 juni 1976) Johansson, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 3 juni
1976) Larsson, Hans, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Lindgren, Seved,
studieinstruktör (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

s. 228 Kontrollera mot PDF

U:38
Skr 1977/78:103 228

Lyrberg,
Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Nilsson,
Åke, sekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Nitzelius,
Tor, ombudsman (fr.o.m. den 1 juh 1977)

Norén,
Åke, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Ohlsson,
Gunnar, skolinspektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Olsson,
Hans Erik, fil. kand. (fr.o.m. den 25 september 1977)

Ottoson,
Ulf, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Persson,
Mårten, studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Qvarlander,
Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Sandberg,
Jan-Eric, studieombudsman (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sjögren,
Boo, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sjöqvist,
Eric G., rektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Stellborn,
Kurt, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Sundqvist,
AUan, bitr. studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Svanfeldt,
Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Svensson,
Alvar, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Thoursie,
Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Wessman,
Lennart, särskoleinspektör (fr.o.m. den 6 september 1976)

Wickberg,
Sven, rektor (fr.o.m. den 25 auguasti 1976)

Widén,
Åke, intendent (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Åkesson,
Sigvard, ordförande i TBV (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sekreterare:
Högemark, Kari H., folkhögskolerektor (fr.o.m. den 15 april 1977) Thoursie.
Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1976 t.o.m. den 28
februari 1977)

Bitr.
sekreterare: Andersson, Gunnar, folkbildningskonsulent (fr.o.m. den 21 december
1977)

Engström,
Åke, rektor (fr.o.m. den 11 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Möllstam, Bengt L. G.,
studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Westiund, Jan,
länsbildningskonsulent (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal:Jakobsgatan
15-17, 2 tr., 11152 Stockholm, tel. 1169 41 (Högemark), 21 61 54 (Westlund), 11
69 42 (Möllstam)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 61.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt elva sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med referensgruppen
för lokala studier av vuxenstudieverksamheten och tre sammanträden med
referensgmppen för ekonomiska undersökningar, enkät m. m.

Utredningen
har den 22 maj 1977 avgett en debattskrift (SOU 1977:38)

s. 229 Kontrollera mot PDF

229 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:40

FoUcbildningen
i framtiden och den 17 augusti 1977 en rapport (Ds U 1977:9) Naturvetenskap och
folkbildning. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

39.
Sakkunnig (U 1975:20) för förhandlingar med Akademien för de fria konsterna

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 november 1975 med uppdrag att föra
förhandlingar med Akademien för de fria konstema med anledning av
statsmakternas beslut om reformering av högskoleutbildningen m. m.:

Sakkunnig:
Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör

Sekreterare:
UhUn, J. Åke, avdehiingsdirektör

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Den
sakkunnige har under tiden november 1976 - maj 1977 hålUt sex sammanträden med
akademiens förhancUingsdelegation. Med skrivelser den 15 december 1976 och den
6 maj 1977 har den sakkunnige avgett rapporter om förhandlingarna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

40.
Massmedieforskningsutredningen (U 1975:22)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda frågan om
massmedieforskningens organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 20 december
1975):

Sakkunnig:
Hadenius, Stig G., docent

Experter;
Byggdal, G. Torsten, redaktör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Gadd, P. E. Arne,
revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o. m. den 1 mars 1976)

Höijer,
Björn, fil. dr. (fr.o.m. den 1 mars 1976) Johansson, S. Östen, chefredaktör
(fr.o.m. den 1 mars 1976) Kronvall, Kai, fil. dr. (fr.o.m. den 1 september
1976) Landberg, Hans W., docent (fr.o.m. den 1 mars 1976) Larsson, P. Härje,
informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1976)

s. 230 Kontrollera mot PDF

U:40
Skr 1977/78:103 230

Nilsson,
Olle I. K., chefredaktör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Westerståhl, H. Jörgen,
professor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Sekreterare:
Nord, Lars O. S., docent (fr.o.m. den 1 aprU 1976 t.o.m. den 15 april 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 1.

Utredningen
har den 19 januari 1977 avgett en rapport (Ds U 1976:15) Massmedieforskning i
Sverige, den 26 januari 1977 överlämnat en särskild bilaga tUl nänmda rapport
samt den 18 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977; 11) Forskning om
massmedier.

Uppdraget
är därmed slutfört.

41.
Utredningen (U 1976:01) angående praktisk-teologisk utbildning

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 29 januari 1976 för att utreda frågan om
praktisk-teologisk utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 21 februari
1976):

Sakkunnig:
Bergman, Jan, professor

Expert:
Lindberg, Lars, missionssekreterare

Sekreterare:
Koskinen, Lennart, fU. mag., teol. kand. (fr.o.m. den 15 aprU 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 2.

Utredningen
har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:6) TUlämpad
religionsvetenskap - konfessionellt öppen praktisk-teologisk övningstermin.

Uppdraget
är därmed slutfört.

42.
Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)

TilUcallade
enUgt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att avge förslag om
formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefuU
bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 aprU 1976):

Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f.d. led. av riksdagen

s. 231 Kontrollera mot PDF

231 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:43

Ledamöter:
Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen Green, Åke,
studieombudsman, led. av riksdagen Ryding, Gunvor I., industritjänsteman, f. d.
led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen
Svartberg, Karl Erik, rektor, led. av riksdagen Wachtmeister, Hans W. A;son,
civil jägmästare, led. av riksdagen

Experter;
Gustafsson, K. G. Evald, länsantikvarie (fr.o.m. den 3 maj 1977) von Plåten,
Fredrik, planarkitekt (fr.o.m. den 24 mars 1977) Svedberg, Sten-Olof (Olle),
universitetslektor (fr.o.m. den 16 september 1977)

Sekreterare:
Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 augusti 1976)

Lokal;
Svartmangatan 9,4 tr., 11129 Stockholm, tel. 08/10 53 54 (sekreteraren), 21 17
74 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 3.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Utredningen har bl. a. genom länsinventeringar i samarbete
med riksantikvarieämbetet försökt få en bild av det totala vårdbehovet i
landet.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

43.
Utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 för att kartlägga läromedelsmarknaden
(se Postoch Inrikes tidn. den 4 juni 1976);

Utredningsman:
Andersson, N. G. Bertil, kansUchef

Sakkunniga:
Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 28 juni 1976) Lövgren, Esse,
undervisningsråd (fr.o.m. den 28 juni 1976) Schyl-Bjurman, Gertrud S., fU. Uc.
(fr.o.m. den28 juni 1976) Storm, Olof, direktör (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Experter;
Ahnmé, Eva, seminarielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Altan, Birgitta,
speciallärare (fr.o.m. den 25 febraari 1977)

s. 232 Kontrollera mot PDF

U:43 Skr 1977/78:103 232

Björkman,
Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Gustafsson, Christina, fU.
kand. (fr.o.m. den 1 november 1977) HaUén, Håkan, sekreterare (fr.o.m. den 27
oktober 1976) Håkansson, Ivar, adjunkt (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Höglund,
Hans, studierektor (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Johansson, Karl-Axel,
sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den
27 oktober 1976) KUng, Eva, tjänsteman (fr.o.m. den 25 febmari 1977) Larsson,
Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Lundgren, Ulf, bitr.
professor (fr.o.m. den 25 febraari 1977) Norenltnd, I. Märit, bitr. psykolog
(fr.o.m. den 10 oktober 1977) Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 27
oktober 1976) Sandberg, N. Börje K., skolkamrer (fr.o.m. den 14 januari 1977)
Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) ThorseU, Lars, bitr.
skoldirektör (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Thöm, Thomas, studerande (fr.o.m.
den 27 oktober 1976 t.o.m. den 13 november 1977) Wingborg, Mats O.A.,
studerande (fr.o.m. den 14 november 1977)

Sekreterare:
Rudhe, Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Lokal:
Statens institut för läromedelsinformation. Gästrikegatan 12, Postadress: Box
21059, 100 31 Stockholm, tel. växel 08/34 96 85

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 5.

Utredningsmannen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden med de
sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har 21 sammanträden håUits
med särskilda expertgrupper.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

44.
Utredningen (U 1976:06) om stöd till de fria trossamfundens teologiska
seminarier m. m.

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att utreda frågan om
statiigt stöd till de fria trossamfundens teologiska seminarier, bl. a.
möjlighetema tUl samordning med motsvarande statUga högskoleutbildning (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1976):

Ordförande:
Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör

s. 233 Kontrollera mot PDF

233 Kommktéer: Utbildningsdepartementet U:45

Ledamöter;
Engström, OUe, rektor Tergel, Alf, e. universitetslektor

Sekreterare:
Säfström, Birgittha, studievägledare (fr.o.m. den 7 juli 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 7.
TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II U 16.

Utredningen
har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt nio sammanträden.

Utredningen
har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:5) De fria teologiska
seminarierna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

45.
Organisationskonunittén (U 1976:07) för forskningsråden

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att förbereda den nya
forskningsrådsorganisationen (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juU 1976):

Ordförande;
Stiemstedt, K. Jan T., expeditionschef

Ledamöter:
Fagerström, KjeU, pol. mag. Frenne, Anders, ombudsman

Gadd,
P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen Gustafsson, Bengt E., professor
Ingelstam, Lars E., bitr. professor Landberg, Hans W., docent Lindahl-KiessUng,
Kerstin M., professor Meijer, Hans A. G., professor, rektor Poppius, Hans D.,
byråchef Richardsson, N. Gunnar E., docent Säve-Söderbergh, Torgny, professor

Sakkunniga:
Bmhn-Möller, Åke, kansUchef Dahl, Sonja M., departementssekreterare

Experter:
Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Edvardson, Kay E.,
docent (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Holmstrand, Anders, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 27 maj 1977)

s. 234 Kontrollera mot PDF

U:45 Skr 1977/78:103 234

Isberg,
Magnus, fil. dr (fr.o.m. den 3 september 1976) Kälvemark, Torsten,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sanmark, P. Arvid L., rättschef
(fr.o.m. den 3 september 1976t.o.m. den 26 maj 1977)

Sekreterare;
Lindroth, Annica M., departementssekreterare (fr.o.m. den 13
september 1976)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del II U 8.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, forskningsråden och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 7 mars 1977 överlämnat förslag till kanshorganisation för
forskningsråden och forskningsrådsnämnden och den 6 juli 1977 förslag tiU
förordning med bestämmelser om val av ledamöter i forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde jämte motivering.

Uppdraget
är därmed slutfört.

46.
Förhandlare (U 1976:08) för förhandlingar om utformningen av en
utställningsersättning inom det statUga området

Tillsatt
enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att föra förhandlingar om
utformningen av en utställningsersättning inom det statiiga området:

Förhandlare;
Hammar, Carl-Filip, avdelningschef

Experter:
Beskow, Ulla-Britta, assistent (fr.o.m. den 10 maj 1977) Bjurström, Per Gunnar,
förste intendent (fr.o.m. den 25 maj 1977) Cariman, Ingrid, byrådirektör
(fr.o.m. den 7 september 1976) Pennlöv, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7
september 1976) von Schantz, PhiUp, museidirektör (fr.o.m. den 7 september
1976) Westin, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 september 1976)

Sekreterare:
GriJting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1976)

Lokal:
UtbUdningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. växel 763
10 00, direktval 763 17 41 (sekreteraren)

Direktiven,
se 1977 års kommittéberättelse del II U 9.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235 Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet U:47

Den
särskilde förhandlaren har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13
sammanträden med experterna. Dessutom har vid åtta tillfällen hållits särskilda
överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget.

Den
särskilde förhandlaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

47.
Gymnasieutredningen (U 1976:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 augusti 1976 för att göra en översyn av
den gymnasiala utbildningen (se Post- och Inrikes tidn. den 17 augusti 1976):

Ordförande:
Sköld, Lars G., överdirektör

Ledamöter;
Alemyr, StigR., folkhögskolerektor, led. av riksdagen Beckius, Carin E.,
kansUchef (t.o.m. den 19 januari 1977) Brandgård, Evert, informationschef
(t.o.m. den 31 augusti 1977) Engqvist, Lars F., förbundsordförande (t.o.m. den
20 oktober 1977) Fogelström, Hans, ombudsman

Gren,
Arne, kommunalråd (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Grunewald, Björn, civilekonom

Hjelm-Wallén,
Lena B., adjunkt, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Mundebo,
K. LUlemor, utredningssekreterare Paul, Lars, ombudsman (fr.o.m. den 1
september 1977) Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen
StåUiammar, Bert E. J., skoUnspektör, f. d. led. av riksdagen Sundberg, Ingrid
E., fU. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Arndt, NUs, studierektor HeUström, E. Emil, länsarbetsdirektör Hälleberg, AUan,
sekreterare Kalin, Göran, förbundsordförande Nilsson, Johimy,
förbundsordförande Nilsson, Lars G., utredningssekreterare Nilsson, Matts G.,
bitr. avdelningschef Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)
Teveborg, Lennart, skolråd

Experter:
Beckman, Anita, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berggren, Sören V.,
utbildningsintendent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 236 Kontrollera mot PDF

U;47 Skr 1977/78:103 236

Björkman,
Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Boldt,
Göran B. L., förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Brändström,
Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Dahlander,
Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Dahllöf,
Urban S., professor (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Ejerhed,
Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Eklund,
Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Fredriksson,
Bert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Fredriksson,
Ingrid, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Göranson,
Ulf G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Hektor,
Carl-Magnus, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HeUgren,
Kristina, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Holmkvist-Svensson,
Ruth L, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Javette,
Bo Å., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johnsson,
Inga, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Jonshagen,
Ingrid C. Karlsdotter, byråchef (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Jonsson,
Ingela, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Jorg,
Johann M., ingenjör (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Jos,
N. Olof, statistikchef (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Lagerström,
Martin, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Larsson,
Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lind,
Siv I., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindström,
Alice M. F., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindström,
Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ljungqvist,
Björn U. T., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lundeberg,
Christer N. S., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Magnusson,
Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1976)

Malmenstedt,
Curt O., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Marklund,
Inger, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Murray,
U. Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nerdmm-Ullman,
Wenche, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Rosén,
Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Rosengren,
BodU C, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Schelin,
Leif Ericsson, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Schöldström,
Ulf C. W. S., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Stridh,
Ame, utbildningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ström,
Gunnar O. F., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Svanfeldt,
Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Söderström,
Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Thelin,
Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 237 Kontrollera mot PDF

237 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:48

Waern,
Karl-Gustav, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Vikman, Sven,
tekn. Uc. (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Örne, Ingegerd, sekreterare (fr.o.m. den
1 oktober 1977)

Sekreterare:
Furumark, Ann-Marie, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lokal:
Vasagatan 36, 3 tt"., 11120 Stockholm, tel. 08/ 119102 (sekreteraren), 11
50 81 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 11.
TUläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II U 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter, kommittéer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Därutöver
har två sammanträden hållits med en särskild referensgrupp för frågor rörande
statistik, forskning och undersökningar. Vidare har sammanlagt tre sammanträden
hållits med särskUda arbetsgrupper för teknisk utbildning, administrativ och
ekonomisk utbUdning samt vårdutbildning och övrig socialt inriktad utbUdning.

Utredningens
arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

48.
Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att ingå i den svenska
delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (se Postoch Inrikes tidn. den
14 oktober 1976):

Ordförande:
Stiemstedt, K. Jan T., expeditionschef

Ledamöter:
Baude, AnnikaM. C, avdelningschef Ebbeson, Ulf, byrådirektör Norberg, Randolph,
sekreterare Teveborg, Lennart, skohåd

Sakkunniga:
Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1976)
Vrethammar, Harald, undervisningsråd Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Expert:
Mahnqvist, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 10 maj 1977)

s. 238 Kontrollera mot PDF

U:48
Skr 1977/78:103 238

Sekreterare:
Kenttä, Matti, skolkonsulent

Lokal:
Skolöverstyrelsen, byrå SI, 106 42 Stockholm, tel. växel 14 06 60 (Kenttä)

Direktiven
för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 12.

Finsk-svenska
utbildningsrådet har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre
sammanträden. Svenska delegationen av utbildningsrådet har hållit
planeringsöverläggningar i anslutning tiU sammanträdena.

Utbildningsrådet
har avgett ett yttrande om hemspråkslärarnas grundutbildning tiU
utbildningsdepartementet samt ett antal förslag om åtgärder på
utbildningsområdet tiU berörda nationella myndigheter.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

49. Arbetsgruppen
(U 1976:12) för vissa frågor rörande De blindas

förenings biblioteksverksamhet

TUlkaUade
enligl regeringens bemyndigande den 14 oktober 1976 för att utreda vissa frågor
rörande De blindas förenings bibUoteksverksamhet:

Ordförande;
Svensson, Gunnarr, departementsråd

Ledamöter:
BöhUn, Birgitta, departementssekreterare Engman, Jan G., avdelningschef
Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Sekreterare:
Gurinder, Jan-Olof, departementssekreterare

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel
08/763 10 00, direktval 763 17 57 (sekreteraren)

Direktiven
för arbetsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del II U13.
Arbetsgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva
sammanträden. Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

50. Svenskt
medlemsorgan (U 1976:13) för DÅSA

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 för att övergångsvis vara
svenskt medlemsorgan för Intemationella institutet för tUlämpad systemanalys
(International Institute for Applied Systems Analysis, HASA):

s. 239 Kontrollera mot PDF

239 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;50

Ordförande:
Jennergren, Carl Gustav, avdelningschef

Ledamöter:
BoUn, Bert R. J., professor Ericsson, Ulf, överingenjör Hambraeus, Gunnar A.,
professor Häggroth, Sören, fil. dr Ingelstam, Lars A., bitr. professor Nilsson,
Jan, byråchef Ohlsson, Lennart Å., docent

Renborg,
Ulf B:son, professor (adjungerad fr.o.m. mars 1977) Wennerberg, Sigfrid B.,
verkst. ledamot Wickman, Frans E., professor Åström, Karl-Johan, professor

Sakkunnig:
Sköld, Carl G., departementssekreterare

Sekreterare:
Karlqvist, Anders, tekn. lic.

Lokal:
Sveavägen 166, 14 tr., 113 46 Stockholm, tel. 08/32 5171 (sekreteraren), 08/31
76 62 (kansli)

Direktiven
för medlemsorganet, se 1977 års kommittéberättelse del II U 15.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

HASA arbetar inom fyra
olika forskningsfält och med två oUka program (energi samt food and
agriculture), som skär tvärs över forskningsfälten. Dessutom planeras utgivning
av.en nomografiserie och en handbok inom området systemanalys.

För
att främja decentraliserade kontakter mellan HASA och kommittén har inom
kommittén utsetts ansvariga för de oUka nämnda aktivitetema vid HASA.

För att sprida kännedom om
II AS A och den svenska kommittén utges ett
informationsblad kallat IIASA-nytt.

Sammanlagt ett tjugotal
svenska forskare har deltagit i av HASA arrangerade konferenser.

En
svensk forskare har under året på halvtid varit anställd vid HASA.

Kontakterna med HASA har
lett till att för närvarande ett par samarbetsprojekt håUer på att planeras.
Diskussioner om anställning av svenska forskare vid HASA pågår.

Kommittén är sedan juh
1977 knuten som en delegation tiU Forskningsrådsnämnden.

s. 240 Kontrollera mot PDF

U:51 Skr 1977/78:103 240

51. Kommittén
(U 1976:14) för att förbereda det svenska deltagandet

i Unescos konferens om miljövårdsutbildning år 1977

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 med uppgift att förbereda
det svenska deltagandet i Unescos konferens om miljövårdsutbildning år 1977:

Ordförande:
Wijkman, Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen

Ledamöter:
Göthberg, Bo, foUchögskoleinspektör Karlsson, Hans-Jörgen, skolkonsulent
Lindgren, I. Lennart, kansliråd

Palme,
Thomas O. V., departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Persson,
Eric R., studierektor Sköld, Carl G., departementssekreterare

Svensson,
Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977) Thorslund, BengtC.
F., avdehiingsdirektör Zettersten, N. Gunnar, avdelningsdirektör

Experter:
Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 24 mars 1977) Emmelin, Lars,
universitetsadjunkt (fr.o.m. den 15 december 1976) von Hofsten, Ann, fU. kand.
(fr.o.m. den 15 december 1976)

Sekreterare:
Bergman, Erland C. A., departementssekreterare

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Komnuttén
har den 28 september 1977 avgett rapporten (Ds U 1977:17) Miljövårdsutbildning
i Sverige. Nuläge och förslag samt den 18 november 1977 överlämnat den svenska
delegationens rapport från Unescos konferens om miljövårdsutbildning i Tbilisi,
Sovjetunionen den 14 - 26 oktober 1977.

Uppdraget
är därmed slutfört.

52. Organisationskommittén
(U 1976:16) för bildandet m. m. av

Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 15december 1976 för att förbereda bildandet
m. m. av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag:

s. 241 Kontrollera mot PDF

241 Kommittéer; UtbUdnrngsdepartementet U; 53

Ordförande:
Orehag, N. LennartH., skoldirektör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Ledamöter:
Axelsson, Karl-Erik A., lantbmkare Gestrelius, Kurt E. G., lektor Ohlsson,
Gunnar, skoUnspektör Prior, Erna, rektor

Sakkunniga:
Allebeck, Sten-Sture, bitr. enhetschef Arenbro, Ewa M., fU. kand. Barenthin,
WiUi, departementssekreterare

Ek,
Marianne, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Fleisher,
Fred, producent Frey, Christer, forskningsledare Hammar, Carl-FUip,
avdelningschef Lundh, Jan-Henrik, direktör Lunning, Lars G. H.,
hovrättsassessor Modig, Jan-Otto, bitr. radiochef Pennlöv, Jan,
hovrättsassessor

Ronne-Björkqvist,
Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare:
Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Lindal, Kurt G., utredare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 15.

Kommittén
har under tiden december 1976 - juni 1977 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete. I enlighet med direktiven har kommittén successivt
överlänmat sina förslag till regeringen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

53.
Utredningen (U 1977:01) om skyldighet att leverera pliktexemplar av tryckt
svensk skrift m. m.

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 december 1976 för att utreda frågan om
skyldighet att leverera pliktexemplar av tryckt svensk slcrift m. m.:

16 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

U:53 Skr 1977/78:103 242

Utredare:
Wennergren, C. Bertil O., regeringsråd

Expert:
Wesslén, Siw V., bibhotekarie (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Sekreterare;

Tottie,
Thomas, överbibliotekarie

Utredningen
har under tiden januari - augusti 1977 håUit 13 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredningens arbete. En delutredning angående s. k. småtryck har utarbetats av
bibliotekarie Wesslén som tjänstgjort som expert under tiden mars - maj 1977.

Den
särskilde utredaren har den 31 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:12)
PUktexempIar av skrift.

Uppdraget
är därmed slutfört.

54.
Litteraturstödsutredningen (U 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att göra en översyn av
det statiiga litteraturstödet:

Utredare:
Holmström, Bengt, stadsbibUotekarie

Ledamöter
i referensgrupp: Brattström, Inger, författarinna (fr.o.m. den 16 mars 1977)
Mossberg, Arne, bokförläggare (fr.o.m. den 16 mars 1977) Rydsjö, Kerstin,
bibhotekarie (fr.o.m. den 16 mars 1977)

Experter
i referensgrupp: Curman, Peter, författare Gumpert, Jan, direktör Hedin, Benkt
Erik, författare Josephson, Carl Olof, direktör Modig, Jonas, direktör Monié-Nordin,
Karin, redaktör Thorell, Elisabet, bitr. bibliotekschef

Sekreterare;
Johansson, Hans Olof, fil. kand.

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 4.

Den
särskilde utredaren har under tiden februari t.o.m. juU 1977 hålUt sex sammanträden
med experterna och tre sammanträden med ledamöterna i ovannämnda
referensgrupper.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:56

Den
särskUde utredaren har den 7 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:14)
Statiigt litteraturstöd. Uppdraget är därmed slutfört.

55.
Kommittén (U 1977:03) med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande
befattningar

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 med uppgift att genom olika
initiativ öka andelen kvinnor på skolledande befattningar:

Ordförande:
Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Ledamöter:
Hammarlund, Olof, förbundsordförande Jurén, Ing-Britt, fU. Uc, Lindstedt, Lars,
lönedirektör Nilsson, Asta, sekreterare Sönnerlind, Ame, skolråd Vestin, F. E.
Margareta, undervisningsråd (t.o.m. den 31 december 1977)

Experter:
Ekholm, Mats, docent (fr.o.m. den 1 november 1977) Heriin, Helena N,. fU. Uc.
(fr.o.m. den 15 december 1977) Stegö, EskU, rektor (fr.o.m. den 1 november
1977) Vestin, Margareta, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Sekreterare:
Berggren, Anne Marie, fil. mag.

Lokal:
Svartmangatan 9, 4 tr., 111 29 Stockholm, tel. 08/11 75 73 och 763 17 63
(Berggren), 21 17 74 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 2.

Utredningen
har under tiden januari - oktober 1977 hållit två sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

56.
Lärartjänstutredningen (U 1977:04)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 14 aprU 1977 för att utreda vissa
tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m. m.;

s. 244 Kontrollera mot PDF

U:56 Skr 1977/78:103 244

Ordförande:
Nyquist, Per-Olof (Ola), jur. dr

Ledamöter;
Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Grudevall, Lennart,
sektionschef Johansson, Birgitta, metallarbetare, led. av riksdagen
Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (t.o.m. den 30 september 1977)
Löfström, J. Henric, sekreterare Marcusson, Sten G., utredningssekreterare
Nilsson, Sven, sekreterare

Ruin,
Olof K., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Rydén, Rune O., fil. lic, led.
av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen Ulvhammar,
Birgitta, tf. överdirektör Åkerstedt, Jonas, ombudsman

Sakkunniga:
Egardt, Peter A. N., fil. kand.

Lindqvist,
Ingvar F., professor (fr.o.m. den 25 april 1977) Sandberg, A. Birger,
förhandlingsdirektör

Experter;
Andersson, BertU, bitr. sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Appelberg, Göte, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bengmark,
Stig, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berg, Clary, lärare (fr.o.m. den 1
december 1977) Bergendal, Gunnar S., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Björkstrand, Ulf, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Björnegård, Gudrun,
rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Brandberg, Anders, lektor (fr.o.m. den 1
oktober 1977) Brinck, K. Inge G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober
1977) Broman, Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bruhn,
L. Gunnila, studierektor (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 31 augusti 1977)

Carlsson,
BertU, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Carlsson, Börje,
universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Corneliusson, Roy, ADB-lärare
(fr.o.m. den 1 oktober 1977) Djärv, Sigbritt, vårdlärare (fr.o.m. den 1 oktober
1977) Edwardsson, Roland, utbUdningsledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Eklund,
Margareta, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Ericsson, Ulla Bella,
sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) FaUc, Stig, docent (fr.o.m. den 1
oktober 1977) Forslind, Bo, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Gustafsson, Gunnel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 245 Kontrollera mot PDF

245 Kommittéer; UtbUdningsdepartementet U:56

Gottsén,
Bertil, konstnär (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HaU,
Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Helmfrid,
Staffan, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HiUert,
Mats, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hjortås,
Bernt Olof, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Holmqvist,
Olle, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hudner,
Tor, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hastad,
Torgny, bitr. professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Häggquist,
Harald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson,
Gerd, studieledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson,
Sven Ove, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Josjö,
Siv, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Krause,
Urban, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lareke,
Cari Axel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindahl-Kiessling,
Kerstin M., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindborg,
Carin C, byrådirektör (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 21

augusti
1977)

Lindgren,
Kristin, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Månsson,
Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordlander,
Göte, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordström,
Olof A., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordström,
Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Norin,
Brage, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nässlin,
Berit, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Oden,
Birgitta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ohné,
Margareta, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Oldgren,
Abiel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Olsson,
Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30

juni
1978)

Orava,
Olavi A. (OUe), byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Palmqvist,
Lars, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Paulsson,
Christer, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Persson,
Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Raunio,
Gerhard, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Reinhold,
Sune, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 september 1977

t.o.m.
den 30 juni 1978)

Rylander,
Kerstin, adjunkt (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sandström,
Jan, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Schattauer,
Wolfgang, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

SchöU,
Britt-Marie, regissör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

SeUn,
Eva, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Serrander,
Ove, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Stenfors,
Bo I. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Streimer,
Ingemar, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 246 Kontrollera mot PDF

U:56 Skr 1977/78;103 246

Svennttson,
Marianne E., studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Söderlind,
Ove, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Tergel,
Alf, e. universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Tröst,
Jan L. E., docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Törnqvist,
Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 31

december
1977)

Wallin,
Karin, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Widgren,
Greger G., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 maj t.o.m.

den
31 december 1977)

Ziefelt,
Inger, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Åberg,
Bengt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Åhman,
Gustav, statsagronom (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Östberg,
Gertrud, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Östling,
Berit, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare:
Kirsebom, Bjarne A., kanslisekreterare

Bitr.
sekreterare: Brahn, L. Gunnila, studierektor (fr.o.m. den 1 september 1977
t.o.m. den 30 juni 1978)

Köhler,
Karl Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lindborg,
Carin, byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Major,
Anders P., socionom (fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 31 augusti 1977)

Lokal;
Stora Nygatan 33, 1 tt., 11127 Stockholm, tel. 20 69 84 (Kirsebom), 20 71 83
(Brahn), 20 70 82 (Lindborg). 046/12 41 00 (Reinhold), 20 33 05 (kansli)

[)irektiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 6.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1977 hållit två sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med var och en av
utredningens fem regionala referensgrupper och ett sammanträde med en
referensgrupp för läkarlärarfrågor.

Utredningen
har vidare utformat och distribuerat en enkät rörande lärarnas arbetsuppgifter
m. m. tiU samtliga institutioner och läroanstalter inom den statiiga och den
kommunala högskolan, med undantag för institutioner för lakar- och
tandläkarutbildning.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247 Kommittéer: UtbUdningsdepartementet U:58

57.
Videogramutredningen (U 1977:05)

TiUkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 21 aprU 1977 med uppdrag att utreda frågan
om samhällets insatser på videogramområdet:

Ordförande;
Sundman, Per Olof, författare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen Bladh, Lennart W.,
yrkesvalslärare, led. av riksdagen Ingelstam, Margareta, producent Ström,
Gunnar, partisekreterare

Experter;
Bergman, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 oktober 1977) Elmhom, Kerstin
M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Hederström,
C. Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977) Liljeros, K. E. LUlemor,
fil. kand.,med. kand. (fr.o.m.den 15september 1977)

Olsson,
Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 juni 1977) Svanberg, Lars, redaktör
(fr.o.m. den 3 juni 1977)

Sekreterare:
Svärd, Stig, studiesekreterare

Bitr.
sekreterare: Hallenberg, Ingemar, studieinstraktör (fr.o.m. den 1 november
t.o.m. den 31 december 1977) Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 16
november 1977)

Lokal:
Västerlånggatan 46, 2 tr. Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10
Stockholm, tel. 20 74 18 (Svärd), 20 74 68 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 7.

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

58.
Utredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar inom högskolan (VÅRD 77)

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om vissa
vårdutbUdningar inom högskolan:

s. 248 Kontrollera mot PDF

U:58
Skr 1977/78:103 248

Ordförande:
Levin, Bert L., statssekreterare

Ledamöter:
HiUerdal, N. Olof, docent Holgersson, Leif H., ombudsman Hörnlund, O. Börje,
skogsmästare, led. av riksdagen Jansson, Per-Olof, leg. sjuksköterska Javette,
Bo, ombudsman Kämek, Rut, oppositionsråd Larsson, Karl G., sekreterare
Lindström, AUce M. F., undervisningsråd Sköld, Lars G., överdirektör
Svennilson, Marianne E., studierektor

Sakkunniga:
Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare Ekholm, Lars V., kansliråd
Rådö, E. Göran, bitr. sjukvårdsdirektör

Experter:
Areblad, Ann Marie, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Berg, Marianne,
skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Björkman, Jerker, ombudsman
(fr.o.m. den 20 september 1977) Furumark, Ann Marie, byråchef (fr.o.m. den 20
september 1977) Gullström, Estrid, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)
Helmbring, Anita, arbetsterapeut (fr.o.m. den 20 september 1977) Hesslebom,
Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Holmkvist-Svensson, Rut,
förste studiesekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Johansson,
Helfrid, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Jungqvist, Anna-Brita,
sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Klässbo, Maria, studerande (fr.o.m.
den 20 september 1977) Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20
september 1977) Lindmark, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 29 augusti 1977)
Löfsiröm, J. Henric, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nilsson,
Berndt, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nyström, L. Ingrid,
sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1977) Olausson, Britt, rektor (fr.o.m. den
20 september 1977) Orava, Olavi A. (Olle), byråchef (fr.o.m. den 20 september
1977) Palm, Anita, förste förbundssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)
Persson, Kerstin, skoUconsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Rangrost,
Johny A. P., departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977)
Rosén, Tommy, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

s. 249 Kontrollera mot PDF

249 Kommittéer; UtbUdnrngsdepartementet U:59

Schulze,
Jacob, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Skalin, Douglas,
sektionschef (fr.o.m. den 20 september 1977) Slarck, Linnea, vårdlärare
(fr.o.m. den 20 september 1977) Ståhlklo, Maj, undersköterska (fr.o.m. den 20
september 1977) Sundelin, Dick, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)
Svensson, Björn, vårdlärare (fr.o.m. den 20 september 1977) VaravUc, Eva,
undersköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Weitner, Sonja E., vårdlärare
(fr.o.m. den 1 augusti 1977) Wetterström, Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 20
september 1977) Wåhlén, Kerstin, studerande (fr.o.m. den 20 september 1977) Åström,
Ame, docent (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sekreterare:
Nilsson, Matts G., bitr. avdelningschef

Bitr.
sekreterare: Eliason, S. Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977)
Hellung-Strohl, Eva M., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Lokal:
Vasagatan 36, 3 tr., 111 20 Stockholm, tel. 21 28 51 (NUsson), 20 95 34
(Eliason), 21 07 44 (HeUung-Strohl), 21 13 80 (kansU)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 9.

Utredningen
har under tiden juU - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har vardera två sammanträden hållits i
utredningens fyra särskUda arbetsgrupper.

Utredningen
har för avsikt att vid årsskiftet 1977/78 avge ett delbetänkande om
praktikfrågoma i vårdutbildningen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

59.
Utredningen (U 1977:07) om museijämvägsföreningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om stöd tUl museijämvägsföreningama:

Särskild
utredare: Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen

Expert:
Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Sekreterare:
Freden, Sven, avdelningsdirektör

s. 250 Kontrollera mot PDF

U:59 Skr 1977/78:103 250

Lokal:
Rönnhagsvägen 11, 582 70 Linköping, tel. 013/11 52 00, 15 67 17 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 8.

Utredaren
har under tiden september - oktober 1977 hållit fyra sammanträden med bl. a.
representanter för riksantikvarieämbetet och kulturrådet.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

60.
Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppgift att klarlägga
möjlighetema att konstruera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för
att verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt;

Särskild
utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 6 september
1977)

Expert:
Hedfeldt, Erik, f. d. justitieråd (fr.o.m. den 6 september 1977)

Sekreterare:
Bergman, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 september 1977)

Bitr.
sekreterare: Gruting, Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september
1977)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 00
(växel), 763 18 32 (Bergman), 763 17 41 (Griiting)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen
har under september och oktober 1977 hålUt två sammanträden med
företrädare för intressen, som berörs av uppdraget. Utredningens arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

61.
Uppslagsverkskonunlttén (U 1977:09)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 med uppdrag att utreda
frågan om utgiviung av svenskt uppslagsverk:

Ordförande:
TyneU, Lars, riksbibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

s. 251 Kontrollera mot PDF

251 Kommittéer; UtbUdningsdepartementet U; 62

Ledamöter:
Barenthin, WUli, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977)
Furhammar, Brita, bibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Jacobson Widding,
Anita, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Lannegren, Göran S.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Peterson,
Kjell, bokförläggare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Sandqvist, Inga-Britta,
förste arkivarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977

Sekreterare:
Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lokal;
Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: UtbUdningsdepartementet, Fack 103 10
Stockhohn, Tel. växel 08/763 10 00

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 12.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela året 1978.

62.
Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977:

Ordförande:
Wikström, Jan-Erik, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Vice
ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ledamöter:
Isacsson, Bert, kansUråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Strömgren, Bo E.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Söderström, Bengt H.
T;son, kansUråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Thorstenson, R. Billy, kansliråd
(fr.o.m. den 1 oktober 1977) Tomborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den
1 oktober 1977) Zetterberg, Leif, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Öster, Karl-Olov, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare;
Englund-Ghai, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
UtbUdningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00,
direktval 763 17 61 (sekreteraren)

Särskilda
dhektiv har ej meddelats.

Arbetsgmppens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 252 Kontrollera mot PDF

U:63 Skr 1977/78:103 252

63
Obligatorieberedningen (U 1977:11)

TiUkallad
erUigt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 med uppdrag att bereda
vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning:

Särskild
utredare: Östergren, A. Bertil, direktör (fr.o.m. den 17 november 1977)

Lokal;
Stora Nygatan 33, 2 tr., 11127 Stockholm, tel. 08/20 88 59 (Östergren), 20 88 49.
Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Dhektiven,
se 1978 års kommittéberättelse del II U 13.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:l

Jordbruksdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år
1977:4,9,14,15 och 16

Följande
kommittéer inom avsnitt fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 17

1.
Lokal- och utnistningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets högskolor

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1%5 för att utarbeta lokalprogram
och utrustningsprogram för lantbrukshögskolan, skogshögskolan och
veterinärhögskolan (fr.o.m. den 1 januari 1977 Sveriges lantbruksuniversitet)
(se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965);

Ordförande;
Törnquist, Harry E., byggnadsråd

Ledamöter;
Berenvik, Ove, vet. stud. (fr.o.m. den 20 september 1977) Hansen, Hans-Jörgen,
professor, föreståndare (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Hjehn,
K. G. Lennart, professor, rektor Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU
1976) Mellström, Claes B., skog. stud. (fr.o.m. den 1 maj 1975) Oscarsson,
Görel B. A., tf. byråchef (fr.o.m. den 1 november 1976) Rydén, Jan E.,
avdelningschef Schmiterlöw, Carl G., professor

von
Segebaden, Gustaf, bitr. professor (fr.o.m. den 7 december 1976) Söderman, S.
Olof, ingenjör

Expert:
Eriksson, Harald, avdelningsföreståndare

Sekreterare:
Ehrengren, K. Lennart, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1976)

Bitr.
sekreterare: Forssman, Åke V., avdelningsdirektör Olsson, J. Malte, kansliråd

s. 254 Kontrollera mot PDF

Jo:
I Skr 1977/78:103 254

Lokal:
Centrala förvaltningen för Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala 7,
tel. växel 018/10 20 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31. TUläggsdirektiv, se kungl.
brev den 30 juni 1967.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Däratöver har överläggningar förts med institutioner och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har under samma tidsperiod framlagt lokalprogram för nybyggnad av kalv- och
ungnötsstall samt maskinförvaringsutrymmen på Öjebyn och mikrobiologiska
institutionsbyggnaden på Ultuna. Utrastningsprogram har lagts fram för bl. a.
växtskyddet m. m. i Ahiarp och växtskyddscentrum på Ultuna.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2.
Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

TilUcallade
enUgt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 6 febmari 1970 för översyn av
naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970):

Ordförande:
Karlsson, F, Göran, redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter:
Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen Hjorth, Nils T.,
förrådsförvaltare, led. av riksdagen Lothigius, Carl-WUhelm, lantbrukare, led.
av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen Lönnqvist, Ulf R.,
f. d. statssekreterare Wirtén, Rolf G- S., foUcskollärare, led. av riksdagen

Experter:
Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 14 januari 1976) Frisen,
Rune E., byråchef (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Holm, J. Lennart, generaldirektör

Knutsson,
Gert 0.1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lindskog, J.
Lennart, länsråd

Wenker,
Stig-Eric, hovrättsråd (t.o.m. den 31 mars 1977) Öster, Karl Olov,
departementsråd (fr.o.m. den 14 januari 1976)

Sekreterare:
KardeU, J. Ame, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Linden, Anders G. B., statsgeolog (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

s. 255 Kontrollera mot PDF

255 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo; 3

Pettersson,
Roland H., förste byråinspektör (fr.o.m. den 18 aprU 1977) Sandler, Hans E.,
lantmätare (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Lokal;
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 21.
Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1973 Jo 12 samt 1974 Jo 10.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden. Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3.
Utredningen (Jo 1971:08) om kostnaderna för miljövården

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 29 oktober 1971 för utredning rörande
kostnaderna för miljövården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 november 1971);

Ordförande;
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör

Ledamöter:
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Norrby, J. Sören,
byggnadsingenjör, f. d. led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand.,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 juni 1974)

Rosqvist,
G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fU. kand., led.
av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1975) Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare,
led. av riksdagen

Experter:
Ahlgren, NUs U., planeringschef (fr.o.m. den 1 december 1974) Grafström, Erik
O. Hj., f. d. generaldirektör Helmerson, Bo 1. H., cUrektör Johansson, Bengt A.
W., budgetchef Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare

Lövgren,
Torsten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti 1975)

Moreau,
Jan-Erik, utredningssekreterare NUsson, Olof, överdirektör Olerud, Eric Hj.,
sekreterare Svensson, Kjell R., tf. departementsråd

s. 256 Kontrollera mot PDF

Jo:3 Skr 1977/78:103 256

Sekreterare:
Ovegård, Lars O., byråchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Bitr.
sekreterare; Almgren, A. Richard, civUingenjör Edwinson, Vanja A. M.,
departementssekreterare Hannerz, R. Christer, socionom (fr.o.m. den 1 december
1974) Olsson, Inger M-A., byrådirektör

Lokal:
Statens naturvårdsverk, Smidesvägen 5, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 18 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 28.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden. Dämtöver har
tre sammanträden håUits med en särskild arbetsgrupp för frågor om industrins
miljövårdskostnader.

Utredningen
har den 8 december 1976 avgett promemorian Miljöskyddet inom industrin - en
analys med utgångspunkt i massa- och pappersindustrin, samt den 21 januari 1977
rapporten (Ds Jo 1977:1) Kostnader för omhändertagande av hushållsavfall m.m.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

4.1972
års jordbruksutrednmg (Jo 1972:04)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 för att utreda vissa frågor
inom jordbrukspolitiken (se Post- och Imikes tidn. den 4 juh 1972):

Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör

Ledamöter:
Eliasson, Rolf A. E., lantmästare, f. d. led. av riksdagen Enlund, Eric P.,
lantbrakare, led. av riksdagen Israelsson, Per J., apparatskötare, f. d. led.
av riksdagen Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led. av riksdagen
Lindberg, Marta S., försäkringskassetjänsteman, f. d. led. av riksdagen
Persson, Sven G. F., lantarbetare, f. d. led. av riksdagen Rask, Karl A.,
fabrikör, f. d. led. av riksdagen Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av
riksdagen

Experter:
Borg, Sune S. B., byråchef Brangmo, K. Walter, direktör Cederberg, Thomas O.,
direktör

s. 257 Kontrollera mot PDF

257 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:5

Elm,
Torsten J. W., avdelningschef

HiUbom,
Lars H., civilekonom

Hulting,
K. R. Georg, f. d. byråchef

Jansson,
N. Ewald, f. d. förbundsordförande

Johannesson,
Erik, direktör

Knutsson,
P. Gösta, byråchef

Kristenson,
Arne, byråchef

Larson,
Sten E., byråchef (fr.o.m. den 5 april 1974)

Lindberger,
Lars, överdirektör

Lindman,
Karl S. S., f. d. byråchef

Lindström,
Ingvar A., generaldirektör

Nilsson,
Olof, överdirektör

Nilsson,
N. Thorsten G., lantbrakare (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Ohlsson,
K. Börje, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Olsson,
Bengt M., avdelningschef

Renborg,
Ulf B:son, professor (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Svärdström,
Karl-Fredrik, f. d. professor (fr.o.m. den 5 april 1974)

Swedborg,
Erik H., direktör (fr.o.m. den 5 april 1974)

Säkk,
Karl, byråchef

Tiberg,
Lennart F., direktör

Huvudsekreterare:
Lindström, Ingvar A., generaldirektör

Bitr.
sekreterare; Ingemansson, Jan H. I., lantbrakskonsulent (fr.o.m. den 1 juU
1974) Lindqvist, S.-O. Lennart, byrådhektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Ågren,
Carl-Henrik, avdehiingsdirektör

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Jo 27. TUläggsdirektiv, se
1975 års kommittéberättelse Jo 16.

Utredningen
har den 24 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:17) Översyn av
jordbmkspolitUcen. Uppdraget är därmed slutfört.

5.
Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar

(FFR)

TilUcaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 febraari 1973 för att förhandla med
samebyarna om renskötselanläggm'ngar m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9
mars 1973):

Ordförande;
Persson, Sven G. F., lantarbetare, f. d. led. av riksdagen

17
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

Jo:5 Skr 1977/78:103 258

Sakkunniga:
Bäämhielm, G. Mauritz, hovrättsråd Landahl, O. Sixten H., f. d.
lantbruksdirektör

Experter:
Bohman, Bengt A. H., länsråd

Ekblad,
Cari E. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976) Lundberg, J. Iwan,
avdelningsdirektör Lundvall, A. Göran, avdelningsdirektör Lithander, Per H.,
avdelningsdirektör Stenberg, Bruno, renägare Stenberg, Nikolaus, renägare Åhrén,
Anders, renägare

Sekreterare:
Ekendahl, Bengt G. M.,tf. avdelningsdirektör

Lokal:
Lantbruksstyrelsen, VaUgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20
(sekreteraren)

Direktiven
för förhancUingsgruppen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 22.

Förhandlingsgruppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 förhandlat med 15 samebyar samt
haft överläggningar med olika parter som berörs av gruppens arbete.

Förhandlingsgruppen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6.
Genbankutredningen (Jo 1973:04)

TUUcaUad
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1973 för att utreda frågan om
bevarande av genetiskt material (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Sakkunnig;
Ehrenberg, Carin M. S. H., docent (fr.o.m. den 5 september 1975)

Experter;
GuUberg, H. Urban, fil. Uc. (fr.o.m. den 28 febraari 1975) Junback, Carl
Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 febraari 1975)

Krutzsch,
A. Peter M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Nilsson, Karl-Erik,
skogschef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lokal:
Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 23.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259 Kommittéer; Jordbruksdepartementet Jo: 7

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.1973
års skogsutredning (Jo 1973:06)

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 september 1973 för att utreda vissa
frågor inom skogspoUtiken (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1973);

Ordförande:
Lyberg, Bengt, landshövding

Sakkunniga:
Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen Hedström, Bo S.,
generaldirektör Hjorth, Ragnar, f. d. byråchef

Jansson,
Sven E., lantbrakare (fr.o.m. den 20 november 1976) Nilsson, NUs-Erik,
professor, avdelningschef

Experter:
Bäckström, Sixten, förbundsordförande Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande
Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 17 april 1975) Köhl, Olof F.
E., rättschef (fr.o.m. den 1 febraari 1976) Rydbo, Folke, generaldirektör
(fr.o.m. den 1 aprU 1974) Rydh, Olof G. G., departementssekreterare (fr.o.m.
den 8 juU 1975) Sjunnesson, Lars H. O., direktör (fr.o.m. den 26 mars 1976)
Sundberg, Carl Gustaf, skogsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1974) ToU, J. Magnus,
lantmästare

Huvudsekreterare:
Holmgren, Anders F., jägmästare (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Bitr.
sekreterare: Jacobson, S. E. Olof, forskarassistent Petterson, Hans H. J. A.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 mars 1976)

Lokal:
Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren och bitr. sekreterare)

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 25.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har

s. 260 Kontrollera mot PDF

Jo;7 Skr 1977/78:103 260

nio
sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor om
produktionspåverkande faktorer i skogsbruket. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under år 1978.

8.1973
års fiskevattensutredning (Jo 1973:07)

Tillkallad
enUgt Kungl. Maj ;ts bemyndigande den 9 november 1973 för att utreda
fiskelagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1973);

Ordförande:
Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Andersson, L. Arne, lantbrakare, led. av riksdagen Johansson, Tyra A. S.,
kontorist, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen
Moreli, Roland, direktör

Pettersson,
A. Georg, ombudsman, led. av riksdagen Rydén, N. Rune G., köpman, f. d. led. av
riksdagen

Experter:
Dyhre, A. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1974) Ericson, E.
Gerhard H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Grebäck,
Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 aprU 1974)

Johansson,
Bertil E., ombudsman

Johansson,
Stig E., överdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974) Kihiström, Bengt G.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974) Puke, Carl G. M., f. d.
fiskeriintendent (fr.o.m. den 1 december 1974) Runnström, Hans K. L.,
kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1974) Silow, C. Ivan H., tf. byråchef (fr.o.m.
den 1 december 1974) Trotzig, C. Fredrik J., avdehiingschef (fr.o.m. den 1 maj
1977) Wenker, Stig-Eric, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 april 1974) WUcman, L. Åke,
avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Sekreterare:
Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 5 februari 1974)

Bitr.
sekreterare; Edlund, S. Lisbeth, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 aprU 1975)
Johansson, Curt B. R., byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1976)

Lokal:
Fiskeristyrelsen, Otterhällegatan 12, Fack, 403 10 Göteborg, tel. växel 031/17
63 80 (sekreteraren)

s. 261 Kontrollera mot PDF

261 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 10

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 26. TilläggscUrektiv, se
1978 års kommittéberättelse del II Jo 9.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 30 juni 1977 avgett rapporten (Ds Jo 1977:3) Svenskamas fiskevanor.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9.
Emåutredningen 1974 (Jo 1974:02)

TiUkallad
enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 aprU 1974 för att undersöka
möjUgheterna att begränsa översvämningarna i Emån:

Utredningsman:
WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Experter:
Alvelid, Sven R. E., lantbmksdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Andersson, K.
Göran, naturvårdsdirektör Sjöborg, N. Elvir, f. d. lantbruksdirektör

Sprinchorn,
K. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Svensson, Sven Åke,
naturvårdsdirektör Walhn, Sten-Erik J., avdelningsdirektör

Sekreterare:
Petersson, Bengt-Eve A., byrådirektör

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 24.

Utredningen
har den 13 maj 1977 avgett betänkandet (Ds Jo 1977:2) Översvämningsskydd i Emån
samt i december 1977 rapporten (Ds Jo 1977:9) Erfarenheter från vårflödet i
Emån 1977.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)

TillkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1974 för att utreda den statliga
administrationen på skogsbmkets område (se Post- och Inrikes tidn. den 25 maj
1974):

Ordförande:
Hedström, Bo S., generaldirektör

s. 262 Kontrollera mot PDF

Jo: 10 Skr 1977/78:103 262

Sakkunniga:
Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen Norrby,
Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter;
Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 8 april 1976) Andersson,
Gösta R., skogsvårdskonsulent (fr.o.m. den 7 september 1974)

FaUc,
Eric G. R., byråchef (fr.o.m. den 7 september 1974) Hammarlund, F. Gösta E.,
länsjägmästare (fr.o.m. den 8 april 1976) Lindgren, K. Erik,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 april 1975) Nilsson, Nils-Erik, professor,
avdelningschef (fr.o.m. den 2 april 1975)

Sekreterare:
Holmgren, Anders F., jägmästare

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 25.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11.
Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

TUlkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att se över
jordförvärvslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1974):

Ordförande;
Widén, K. A. Ingvar, generalcUrektör

Sakkunniga:
Johansson, Gunnar A., häradsdomare, led. av riksdagen Johansson, N. FUip,
lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 febraari 1977)

Johnsson,
John E., ombudsman, led. av riksdagen Larsson, K. Einar A., lantbrakare, led.
av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid
M., fm, led. av riksdagen Stjeraa, G. Henry, lantbrukare

s. 263 Kontrollera mot PDF

263 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo; 12

Experter:
Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974)
Andreasson, A. Osvald, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974)

Gunsell,
Tor A., överingenjör (fr.o.m. den 7 september 1974) Henriksson, Rune L,
departementsråd (fr.o.m. den 4 aprU 1975) Jansson, Harald, fastighetsdirektör
(fr.o.m. den 7 september 1974) Johansson, S. Arne H., länsjägmästare (fr.o.m.
den 7 september 1974) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 1 febmari 1976)
Lindh, Birger V., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1976) Lindström, Ingvar A.,
generaldirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Millgård, E. Olof (Olle),
teknisk direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Nilsson, N. Thorsten G.,
lantbrakare (fr.o.m. den 7 september 1974) Romson, Rolf, direktör (fr.o.m. den
7 september 1974) Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974)
Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Sekreterare:
Warensjö, J. A. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Bitt.
sekreterare: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (bitt. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 29. TiUäggsdirektiv, se
1978 års kommittéberättelse del II Jo 10.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.1974
års trädgårdsnäringsutrednmg (Jo 1974:09)

TUlkaUad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda trädgårdsnäringen
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974);

Ordförande:
Henriksson, Rune L, departementsråd

Sakkunniga:
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Björk, Villiam E., kommunalråd,
f. d. led. av riksdagen Carlström, A. Valdo, direktör, f. d. led. av riksdagen
Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen

s. 264 Kontrollera mot PDF

Jo:
12 Skr 1977/78:103 264

Experter:
Carlsson, C. Mårten, professor (fr.o.m. den 1 juli 1977) Gustafsson, N. Henry,
avdelningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Moberg, C. E. Ragnar, direktör
(fr.o.m. den 19 oktober 1974) Nyström, Holger R. B., direktör (fr.o.m. den 19
oktober 1974) Svensson, S. Börje F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 oktober
1974)

Sekreterare:
Gradin, Lars-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1976)

Bitr.
sekreterare; de Maré, Stefan S., departementssekreterare (fr.o.m. den 14
september 1976) Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 27
maj 1976)

Lokal:
Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 31.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

13.
Utredningen (Jo 1975:06) om vissa frågor inom växtförädlingsverksamheten

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober 1975 för utredning om vissa
frågor inom växtförädlings verksamheten:

Sakkunnig:
Gustafsson, Åke C. T., f. d. professor

Experter;
Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ekström, E.
Sören, departementsråd Gustafsson, N. Henry, avdelningschef Junback, Carl
Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare;
Denward, C. M. Thore, statshortonom (t.o.m. den 31 maj 1977) NUsson, H. Anders,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr.
sekreterare: Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 15
januari t.o.m. den 31 maj 1977)

s. 265 Kontrollera mot PDF

265 Kommhtéer: Jordbruksdepartementet Jo; 14

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Jo 23.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14.
Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

TilUcaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för att utreda fiskets
kort- och långsiktiga problem;

Ordförande:
Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare

Sakkunniga:
Hannerz, D. G. Lennart, överdirektör Hedin, Carl Eric, kapten, f. d. led. av
riksdagen Johansson, Bengt A. W., budgetchef (t.o.m. den 22 september 1977)
Lindström, Ingvar A., generaldirektör (t.o.m. den 30 april 1977) Mattsson,
Thure J. E., ombudsman Säkk, Karl, byråchef Verständig, Sigmund, byråchef

Åberg,
Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen Öster, Karl Olov,
departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Experter:
Johansson, BertU E., ombudsman Nilsson, Kaj A. W., fiskare

Sekreterare:
Berglund, Sven-Olof, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Sten, S. Roland, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 26 mars 1976)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden.

Kommittén har den 26
september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:74) Fiskerinäringen i framtiden.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Jo;
15 Skr 1977/78:103 266

15.
Utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om
registrering av fritidsbåtar (se Post- och Inrikes tidn. den 19 februari 1976):

Särskild
utredare; Schelin, Bengt A. E., direktör

Experter;
Alpsten, A. Börje, departementsråd

Nyman,
Kjell, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 maj 1976) Sjöstedt, K. Lennart
T., hovrättsråd Trotzig, C. Fredrik J., avdehiingschef

Sekreterare;
Hörberg, Olof Hj., f. d. överingenjör

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 1.

Utrednmgen
har den 14 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 Registerfrågan.
Uppdraget är därmed slutfört.

16.
Energi- och miljökonunittén (Jo 1976:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 5 febraari 1976 för att utreda frågan om
hälso- och miljöeffekter av energiutnyttjande (se Postoch Inrikes tidn. den 19
februari 1976):

Ordförande:
Moberg, Sven T., generaldirektör

Sakkunniga:
Bergman, PerR., direktör, led. av riksdagen Clarkson, Rolf A., direktör, led.
av riksdagen Forslund, Bo E., ombudsman, led. av riksdjen Karlehagen, Sigvard
H., leg. läkare, f. d. led. av riksdagen Ohlin, T. M. Maja, skolkanslist, f. d.
led. av riksdagen Orring, Ulla B., nämndeman

Experter:
Friberg, Lars T., professor (fr.o.m. den 1 juli 1976) Hagerman, Yngve B.,
överingenjör (fr.o.m. den 1 juU 1976) LindeU, Bo G., professor (fr.o.m. den 1
juH 1976)

s. 267 Kontrollera mot PDF

267 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 17

Molin,
Olof E. O., departementssekreterare (fr.o.m. den 7 december

1976)

Rinder,
K. Lennart, medicinahåd (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Sekreterare:
Högberg, Lars G., laborator, (fr.o.m. den 25 februari 1976)

Bitr.
sekreterare: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör (fr.o.m. den 25 febraari 1976)
Strangert, Per-Olof, överingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 19 sammanträden.

Kommittén
har den 30 september 1977 avgett slutbetänkandet (SOU 1977:67) Energi, Hälsa,
Miljö. Det tekniskt-vetenskapliga underlaget tiU kommitténs slutbetänkande
redovisas i underlagsrapporterna (SOU 1977:68) Energi, Hälsa, Miljö; Hälso- och
miljöverkningar vid användning av fossila bränslen, (SOU 1977:69) Energi,
Hälsa, Miljö: Hälso- och mUjöverkningar vid användning av kärnkraft och (SOU
1977:70) Energi, Hälsa, Miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion.

Däratöver
har kommittén pubUcerat ytterligare ett antal underlagsrapporter och
bakgrundsdokument som förtecknas i slutbetänkandet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Kommittén för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenkonferens (Jo
1976:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 febmari 1976 för att svara för de
svenska förberedelserna inför FN;s vattenkonferens (se Postoch Inrikes tidn.
den 20 mars 1976):

Ordförande: v

Dahlgren,
P. Anders B., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 november 1976)

Ledamöter;
Berggren, K. Roy, byråchef Bemer, C. O. Örjan, departementsråd Céwe, Tord G.,
departementssekreterare Elmer, Bjöm Å., departementssekreterare Gustafsson,
Yngve H., professor Hanson, Ame G. H., avdelningschef

s. 268 Kontrollera mot PDF

Jo: 17 Skr 1977/78:103 268

Ingvar-Svensson,
Inger, fru, led. av riksdagen

Karlsson,
Rune A., sekreterare

Lindahl,
Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen

Lundblad,
Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21

januari
1977)

Lönnqvist,
Ulf R., f. d. statssekreterare

Magnusson,
Gunnar, civiUngenjör (fr.o.m. den 27 maj 1976)

Nordberg,
Lars O., statsgeolog

Pettersson,
N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (t.o.m. den 20 januari

1977)

af
Ugglas, M. Margareta, civUekonom, led. av riksdagen

Sekreterare:
Sundberg-Falkenmark, Malin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hagard,
John H.M., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 oktober 1976) Lindgren, I.
Lennart, departementsråd

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel
08/763 10 00.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tre sammanträden.

Delar
av kommittén ingick i den svenska delegationen tUl FN:s Vattenkonferens som
genomfördes under tiden 14 - 25 mars 1977 i Mar del Platå, Argentina. En svensk
nationalrapport har utarbetats liksom en informationsbroschyr. För kommittén
återstår visst uppföljningsarbete efter konferensen.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

18.
Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 december 1975 för att utreda frågan om
den regionala laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien, veterinärmedicinsk
cUagnostik, mUjövård och närbelägna områden (se Post- och Inrikes tidn. den 20
febraari 1976):

Särskild
utredare: Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter:
Ehn, Bengt, veterinärråd Ekedahl, N. A. Gunnar, laborator Junback, Carl Gunnar,
departementssekreterare

s. 269 Kontrollera mot PDF

269 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 19

Skjönberg,
P. Guldbrand, byrådirektör Tammelin, Lars-Erik, avdelningschef Ågren, Lars O.
T., avdelningschef

Sekreterare:
Hoel, Christer O., departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Brunsberg, Karin D. M., byrådirektör

Lokal:
Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19.
Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att se över
skördeskadeskyddet inom jordbruket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj
1976):

Ordförande:
Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordföranc'i

Sakkunniga:
Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Bladh, Lennart W.,
yrkesvalslärare, led. av rUcsdagen Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av
riksdagen Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen

Experter;
Friberg, B. Torsten, avdehiingschef

Johnsson,
Bertil Å. H., statsagronom (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Larsson, FoUce K. E.,
lantbrukare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Medin, Knut H.,
avdelningschef Nilsson, N. Folke, direktör (fr.o.m. den 7 oktober 1977)
Nilsson, N. Robert, civilekonom (fr.o.m. den 1 februari 1977) Nilsson, Olof,
överdirektör Sandqvist, B. Eje G., avdelningsdirektör

s. 270 Kontrollera mot PDF

Jo; 19 Skr 1977/78:103 270

Sekreterare:
Jeppsson, O. Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr.
sekreterare; Hagströmer, Erik J. J. A., statskonsulent

Lokal:
Lantbmksnämnden i Stockholms län, Hannebergsgatan 33, Box 1030,171 21 Solna 1,
tel. växel 08/83 53 20

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter och orgarusationer dels i Norge, dels på olika
platser i Sverige. Därutöver har sammanträden håUits i tre särskilda
arbetsgrupper med början i september 1977.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

20.
Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av
miljöskyddslagstiftningen (se Post- och InrUces tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 december 1976)

Sakkunniga:
Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör,
led. av riksdagen Larsson, Lars-Åke G., ombudsman, led. av riksdagen Lindahl,
Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1976)

Mattsson,
Kjell A., led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter:
Beckman, Lars K. A. G., departementsråd Damgren, H. G. Frechik, departementsråd
Helmerson, Bo I. H., direktör Olerad, Eric Hj., sekreterare Persson, Göran A.,
avdelningschef Svärd, Stig Olof, vattenrättsdomare

s. 271 Kontrollera mot PDF

271 Kommittéer; Jordbruksdepartementet Jo: 22

Sekreterare:
Änder, C. Peter E., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Dahllöf, Lars, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal;
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 10 Stockhohn, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren).

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

21.
Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan om
karantänsverksamheten för djur (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Särskild
utredare: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av rUcsdagen

Sakkunniga:
Björk, Jimmy, sekreterare Nordblom, Bengt S. J., veterinärråd

Sekreterare;
Oskarsson, Sven E., byrådirektör

Lokal;
Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, Fack, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94
20 (sekreteraren).

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft
överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

22.
Utredningen (Jo 1976:09) om f jällägenheter

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan efter
viUca riktUnjer användningen och förvaltningen skall ske av staten tillhöriga
lägenheter, som är belägna ovanför odlingsgränsen eUer

s. 272 Kontrollera mot PDF

Jo:
22 Skr 1977/78:103 272

på
renbetesfjällen i Jämtlands län (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti
1976):

Ordförande:
Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Landahl, O. Sixten H., f. d. lantbruksdirektör Nisser, Carl Wilhelm B. G.,
chefsjurist

Sakkunniga;
BohUn, E. Jörgen, förbundsjurist (fr.o.m. den 13 januari 1977) Lövgren, Lars
Göran, förbundsjurist (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Expert:
Agerberg, Nils, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Sekreterare:
Nisser, Carl WUhelm B. G., chefsjurist (fr.o.m. den 14 september 1976 t.o.m.
den 14 maj 1977) Wikman, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1977)

Lokal;
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. växel
08/22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 26 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23.
Utredningen (Jo 1976:10) om ändrad reglering av Hjälmaren

TUlkaUad
enligt regeringen bemyndigande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad
reglering av Hjälmaren:

SärskUd
utredare: Larsson, Erik, lantbmkare, led. av rUcsdagen

Sakkunnig;
WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Experter:
Andersson, Ingvar H. D., lantbraksmgenjör Axelsson, K. A. Thorsten,
civUingenjör Beckman, Lars K. A. G., departementsråd

s. 273 Kontrollera mot PDF

273 Kommittéer; Jordbruksdepartementet Jo: 24

Petersson,
Bengt-Eve A., byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sprinchorn, K. Göran,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 januari 1977)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med länsstyrelser, kommuner, regleringsintressenter samt andra
som berörs av utredningens arbete. Utredningen har dessutom gjort vissa
studiebesök.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

24.
Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom Jordbruket

TUUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 4 november 1976 för att utreda frågan om
avbytarservice inom jordbruket:

Särskild
utredare: Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Fringel, Viggo B., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare Nilsson, N.
Thorsten, lantbrakare

Experter;
Bräsch, Erik O., byråchef Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Trygve,
Jan S., byråchef Winblad, Karl-Erik, byrådirektör

Sekreterare;
Siverbo, Hans G., lantbrakskonsulent

Bitr.
sekreterare: Nilsson, Eskil, agronom

Lokal;
Lantbraksnämnden i Stockholms län, Hannebergsgatan 33, Box 1030,171 21 Solna 1,
tel. växel 08/83 53 20 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 11. 18 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 274 Kontrollera mot PDF

Jo:24 Skr 1977/78:103 274

Den
särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 håUit sju
sammanträden med de sakkunniga och expertema. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under år 1978.

25.
Renhållningskommittén (Jo 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att göra en översyn av
renhållningslagstiftningen:

Ordförande:
Eliasson, Per-Erik, statssekreterare

Ledamöter:
Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare Fager, Henny V., studiekonsulent
HeUgren, Gertrud E., fru Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen Torwald, G.
A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Köhl, Olof F. E., rättschef Litzell, S.
Christer, hälsovårdschef Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Expert:
Nihlgård, Bengt S., docent (fr.o.m. den 17 maj 1977)

Sekreterare:
Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor

Lokal:
Birger Jarls torg 5, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 08/20 46 41 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 1.

Kommittén
har under tiden febraari - oktober 1977 hålUt nio sammanträden samt haft
överläggningar med representanter för olika kommuner och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

26.
Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 febmari 1977 för att se över
finansieringen av djursjukhusen m.m.:

s. 275 Kontrollera mot PDF

275 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo;27

Ordförande:
Björkman, K. Gösta, f. d. generaldirektör

Sakkunniga:
Björk, Jimmy, sekreterare Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare
Wohhner, H. Lennart, avdehiingsdirektör

Experter:
Fredricson, Karl Gustav, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Ganting,
Gösta E., f. d. överveterinär (fr.o.m. den 20 september 1977) Lagerblad,
Bertil, regionchef (t.o.m. den 19 september 1977) Persson, Folke, docent

Sekreterare:
Kolk, Raimond, avdelningsdirektör

Lokal:
Statens livsmedelsverk, Hamnesplanaden 5, Box 622, 751 26 Uppsala, tel. växel
018/15 22 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1977 hålUt tre sammanträden. Utredningens arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

27.
Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens
område (VU 77)

TillkaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 med uppdrag att se över vissa
utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område:

Särskild
utredare: Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör

Experter:
Adler, Hans V., byråchef Berenvik, Ove, veterinärmedicine kandidat Gozzi, A.
Sören, ombudsman Kuylenstjema, C. Göran J., direktör Larsson, Ingemar,
förbundssekreterare Månsson, Ingmar M., professor NUsson, N. A. Sigvard,
avdelningsdirektör Nordblom, Bengt S. J., veterinärråd Sefastsson, Sigurd
T.-B., byråchef

Sekreterare:
Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör

s. 276 Kontrollera mot PDF

Jo: 27 Skr 1977/78:103 276

Bitr.
sekreterare: Gustafsson, Thomas B., kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 augusti
t.o.m. den 17 november 1977)

Lokal;
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 08/22 19
20 (utredaren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Den
särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1977 hållit två
sammanträden med expertema. Däratöver har två sammanträden hålUts med en
särskUd arbetsgrupp för utformandet av ett enkätformulår samt ett sammanträde
med en särskild arbetsgmpp för frågan om djurvårdareutbUdningen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

28.
Beredningen (Jo 1977:04) för översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av
vissa jakt- och viltvårdsfrågor:

Ordförande:
Ekström, E. Sören, departementsråd

Ledamöter:
Hermansson, NUs T., kanslichef Pettersson, Jan-Olof, byråchef

Ledamöter
i referensgrupp: Andersson, Elis G., led. av riksdagen Dahlén, BertU V.,
avdelningschef, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av
riksdagen Lindqvist, Bemt O. S., förbundsjurist Sundberg, Hans F.,
byggnandsinspektör

Expert:
Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor

Sekreterare;
Pettersson, Hans H. J. A., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel.
växel 08/763 10 00 (sekreteraren (Kh bitr. sekreteraren)

s. 277 Kontrollera mot PDF

277 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 29

Direktiven
för beredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Beredningen
har under tiden mars - oktober 1977 håUit 16 sammanträden, varav åtta med
referensgruppen. Därvid har även överläggningar hållits med myndigheter,
organisationer och andra, som berörs av beredningens arbete.

Beredningen
har i juni avgett delbetänkandet (Ds Jo 1977:4) Vårjakt efter sjöfågel.

Beredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

29.
Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och
utvecklingsverksamhet på de Jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt
rörande skogsträdsförädling och skogsgiklsling m. m.

TUlkaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att för statens räkning
förhandla och - under f örbehåU av regeruigens godkännande - träffa nya avtal
med Stiftelsen Svensk jordbmksteknisk forskning om den fortsatta gemensamma
finansieringen av forsknings- CKh utveckUngsverksamheten på det
jordbmkstekniska området, med Stiftelsen Skogsteknisk FoU om den fortsatta
gemensamma finansieringen av forskning och utveckUngsverksamhet på det
skogstekniska området och med Stiftelsen Skogsförbättring om den fortsatta
gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten rörande
skogsträdsförädling (Kh skogsgödsling m. m.:

Ordförande:
Kronvall, R. Stellan, departementssekreterare

Ledamöter:
Boberg, L. Håkan, departementssekreterare Emgren, Birgit, avdelningsdirektör

Sakkunniga;
Holmgren, Anders F., jägmästare Liden, Carl Johan, departementssekreterare

Sekreterare:
Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel 763
10 00 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Jo;29 Skr
1977/78;103 278

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1977 hållit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med representanter för Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk
forskning. Stiftelsen Skogsteknisk forskning och Stiftelsen Skogsförbättring.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

30.
Komnuttén (Jo 1977:06) för vattenplanering

Tillkallade
enUgt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågan om
vattenplanering:

Ordförande;
Gustafsson, G. Einar, landshövding

Ledamöter:
Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen Rosén, Bo G. F.,
redaktör

Sakkunniga:
Céwe, Tord G., departementssekreterare Ericsson, Gunnar, sekreterare WetterhaU,
Sven C. E., byråchef

Experter:

Ahlgren,
Nils U., planeringschef

Berggren,
Erik J. R., länsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Berggren,
K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Knutsson,
Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den9 september 1977)

Sundberg-FaUcenmark,
Malin F. S., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9

september
1977)

WalUn,
Sten-Erik J., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wendt,
Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wiberg,
N. Lennart, tf. byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare:
Berggren, Erik J. R., länsråd (t.o.m. den 30 november 1977) Lettevall, Ulf G.
S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr.
sekreterare; HägerhäU, BertU G., departementssekreterare

Lokal:
Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö, tel. 0470/20 000 (sekreteraren)

Duektiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1977 hålUtfyra sammanträden.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:32

I
september företog kommittén en studieresa tUl vattenstyrelsen i Helsingfors.
Kommittén har i oktober besökt länsstyrelsema i Skaraborgs och Malmöhus län for
att studera försöksområden för vattenplanering. Kommitténs arbete beräknas pågå
under hela år 1978.

31.
Utredningen (Jo 1977:07) om förutsättningarna för olympiska vinterspel i
Sverige år 1984

Tillkallad
enligt regeringens bemyncUgande den 2 juni 1977 med uppdrag att utreda
fömtsättningama för ett svenskt arrangemang av 1984 års olympiska vinterspel:

Särskild
utredare: Rämgård, Rolf L, led. av riksdagen

Experter:
Bengtsson, Bo A., verkst. direktör Ekström, E. Sören, departementsråd Lyberg,
Wolf S., avdelningsdirektör

Sekreterare:
Nyman, Kjell, departementssekreterare

Bitt.
sekreterare: Widell, Jan-Åke, budgetkamrer

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel
08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Den
särskilde utredaren har under liden juni - oktober 1977 håUit fyra sammanträden
med experterna samt haft överläggningar med de berörda kommunema och olika
myndigheter som berörs av eventuella olympiska spel. Den särskilde utredaren
har under oktober 1977 avgett betänkandet (Ds Jo 1977:8) Fömtsättningama för
Vinter-OS i Sverige 1984.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

32.
Utredningen (Jo 1977:08) om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frågor om
luftvårdsproblem på grund av bUavgaser;

Ordförande:
Svensson, S. Göte, ambassadör

s. 280 Kontrollera mot PDF

Jo; 32 Skr 1977/78:103 280

Ledamöter:
Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson,
N. BertU M., lantbrukare, led. av riksdagen Lorentzon, Sven Eric, lantbrukare,
led. av riksdagen Marcusson, Eric R., ombudsman, led. av riksdagen Niblaeus,
Kerstin S. E., civilingenjör

Sakkunniga;
KardeU, J. Ame, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977) Sigfridsson,
Sven-Erik L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Åslander,
A. NUs-Olof (Olle), avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Sekreterare:
Högberg, Lars G., laborator

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningens
arbete beräknas på under hela år 1978.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281 Kommittéer: Handelsdepartementet H; 1

Handelsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:7
och 9

1.
Patentpolicykommittén (H 1969:10)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1%7 för utredning om vissa
spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1968);

Ordförande;
Borggård, Göran R., generaldirektör

Ledamöter;
Bergling, NUs B. V., direktör Ekstam, Gunnar E., avdehiingschef Körner, F.
Lennart, direktör Larfeldt, Nils J., ingenjör Wallerius, Olof, ingenjör

Experter:
Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Lewin, Saul, avdelningschef Persson, R.
Eskil, rådman Uggla, Claes A., patenträttsråd

Sekreterare:
Tömroth, N. Lennarth, patenträttsråd

Bitr.
sekreterare: Jacobsson, Måns, hovrättsassessor Tersmeden, G. Erik,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 januari 1974)

Lokal:
Patent- och registreringsverket. Valhallavägen 136, Box 5055, 102 42 Stockholm,
tel. växel 22 55 40

Direktiven
för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse H10. TUläggsdirektiv I-III, se
1975 års kommittéberättelse H 1. TUläggsdirektiv IV, se
1978 års kommittéberättelse del II H 6.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 inte hålUt något sammanträde.

s. 282 Kontrollera mot PDF

H:l
Skr 1977/78; 103 282

Kommitténs
fortsatta arbete har varit beroende på statsmakternas ställningstagande tiU de
förslag som framlades i kommitténs under 1976 avgivna betänkande (SOU 1976;
24-25).

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete efter tilläggsdirektiv IV under
år 1978.

2.1972
års lotteriutredning (H 1972:03)

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med uppdrag att utreda
regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1972):

Ordförande:
Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sakkunniga:
Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Bergérus, K. Holger E.,
direktör

NUsson,
K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman,
led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Pahn, Jan,
kanslichef (fr.o.m. den 1 juni 1977) Regardt, BertU, organisationschef (fr.o.m.
den 28 november 1977) Rosén, S. Åke, förste länsassessor

Experter:
Ankers, Mikael, departementssekreterare Bergqvist, Hans A., hovrättsråd
Ekström, Ulf, civilekonom (fr.o.m. den 21 mars 1977) Tancred, Bengt, rådman
(fr.o.m. den 15 februari 1977)

Sekreterare:
Stenström, Sture B., hovrättsassessor

Bitr.
sekreterju-e: Andersson-Tronbacke, Bror, fil. och pol. mag. (fr.o.m. den 1
december 1976)

Plym
Forshell, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Lokal:
Lilla Nygatan 4, Itr., 11128 Stockholm, tel. 763 19 65 (sekreteraren), 739 01
00 (ordf öranden)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse H 10.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sit arbete under år 1978.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283 Kommittéer: Handelsdepartementet H;4

3.
Hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 febmari 1974 för att utreda frågan om
nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell-och restaurangbranschen:

Ordförande;
Heurgren, Sven C. O., generaldirektör

Sakkunniga;
Gradin, Anita I., departementssekreterare, led. av riksdagen HeUström, G. F.
Ingemar, direktör Neymark, Marit H. E., f. d. avdelningschef Nyström, Sigvard
E. V., förbundsordförande Stjemström, Per Z., lantbrukare, led. av riksdagen
Wärme, Ulf B., ombudsman Örtengren, Jan Henrik, direktör

Experter:
Granberg, Otto, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1976) Gustavsson, S.
A. Göran, civilingenjör Herland, Erik, byrådirektör (fr.o.m. 5 september 1974)

Sekreterare:
Mindus-Widén, Lena, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1974)

Bitr.
sekreterare: Nilsson, Tor-Björn, pol. mag. (fr.o.m. den 1 augusti 1975 t.o.m.
den 7 augusti 1977)

Lokal:
Rosenbad 2, tel. 763 10 00. Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20
Stockholm

Direktiven
för uttedningen, se 1975 års kommittéberättelse H 11.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första delen av år 1978.

4.
Skrotbandelsutredningen (H 1974:04)

TillkaUad
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för översyn av
skrothandelsförordningen:

Utredningsman:
Öhman, Frank G. H., f. d. regeringsråd

s. 284 Kontrollera mot PDF

H;4
Skr 1977/78:103 284

Sekreterare:
Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o. m. den 10 september 1974)

Lokal:
Fredsgatan 9, tel. 21 14 45 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet,
Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 14.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 17 sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare för myndigheter, organisationer och
branschföretag som berörs av utredningens arbete. Härav har sju skett i
anslutning tiU besök vid anläggningar och industrier.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5.
Konkurrensutredningen (H 1974:05)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning rörande
översyn av konkurrensbegränsningslagen (se Post- och InrUces tidn. den 8
oktober 1974):

Ordförande:
Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef

Ledamöter:
Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Nyquist, Per-Olof (Ola), jur. dr, f. d.
led. av riksdagen Radesjö, G. Wivi-Anne, fra, led. av rUcsdagen Ulander, Lars
G., ombudsman, ers. för led. av riksdagen Wachtmeister, Knut G. N., led. av
riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Experter;
Bemilz, Ulf, professor (fr.o.m. den 15 april 1975) Cars, Hans Christian, fil.
dr (fr.o.m. den 1 januari 1977) HaUman, L. Åke G., avdehiingschef (fr.o.m. den
15 april 1975) Holgersson, Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november
1976) Oden, Nils, pol. mag. (fr.o.m. den 1 januari 1977) Sahlin, Eric, byråchef
(fr.o.m. den 28 oktober 1974) Steen, Roland, departementssekreterare (fr.o.m.
den 11 augusti 1976)

Sekreterare;
Cederblad, Cari Olof, byråchef

Bitr.
sekreterare: Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1976)

Lokal:
Rosenbad 2,5 tr., tel. växel 763 10 (X). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

s. 285 Kontrollera mot PDF

285 Kommittéer; Handelsdepartementet H;6

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 15.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit elva sammanträden, varav fem
med en referensgrapp med företrädare för berörda organisationer. Därutöver har
sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrapp för lagtekniska frågor.

Utredningen
har den 7 september 1977 avgett delbetänkande (SOU 1977:51) om fusioner och
förvärv i svenskt näringsliv 1969-73-en faUstudie.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

6.
Städbranschutredningen (H 1975:02)

TillkaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 27 febraari 1975 för utredning av
städbranschen:

Ordförande;
Björnström, Björn S., direktör

Ledamöter;
Lundgren, Rakel, utbUdningsassistent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Näslund,
Bengt Erik, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sakkunniga;
Ingvar-Svensson, Inger, fm, led. av riksdagen Jerhammar, Gunnar, direktör
(fr.o.m. den 1 juh 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Lundqvist,
Åke, kommundirektör

Mannerstråle,
Nils-Gustaf, direktör (t.o.m. den 30 juni 1977) Nilsson, Karl-Henry, ombudsman

Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Sahlén,
Evert, ombudsman Trogen, Göran, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Expert:
Sandström, Thore, ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare:
Ståhlberg, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Bitr.
sekreterare: Heide, Agneta, assistent (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Lokal;
Fredsgatan 9, tel. 2187 84 (sekreteraren). Postadress;
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse H 14.

s. 286 Kontrollera mot PDF

H:6 Skr 1977/78:103 286

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden. Tre
statistiska undersökningar avseende målgrupperna städare,
städentreprenadföretag samt andra företag har påbörjats.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.1975
års affärstidskommitté (H 1975:05)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 med uppdrag att utreda frågor
rörande affärstidema;

Ordförande;
Englund, Åke, generaldirektör

Ledamöter:
Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 januari
1977) Wahlberg, E. Marianne, avdelningschef (fr.o.m. den 15 januari 1977)

Sakkunniga;
Börjesson, Fritz A., lantbrakare, led. av riksdagen Gradin, Anita,
departementssekreterare, led. av riksdagen Granlund, Karl-Åke,
förbundsordförande Johansson, Sven, direktör Romanus, Gabriel, led. av
riksdagen Sandell, UUa, kommunahåd Sundewall, Bengt, direktör

Experter:
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 maj 1976) Dedorson, Gunnar,
direktör MeUn, Bertil, direktör Samuelsson, Erland, direktör Skarp, Arne,
direktör Tellinger, Gotte, direktör

Sekreterare:
HaUman, L. Åke G., avdelningschef

Bitr.
sekreterare: Jargenius, Carl-Johan, byrådirektör (fr.o.m. den 21 augusti 1975)

Lokal:
Statens pris- och kartellnänmd, tel. växel 14 20 80. Postadress; Box 1611,111
86 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse H 17.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juU 1977 hålUt 14 sammanträden.

s. 287 Kontrollera mot PDF

287 Kommittéer; Handelsdepartementet H; 8

Kommittén
har den 31 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:72) Affärstidema.
Uppdraget är därmed slutfört.

8.
Prisregleringskommittén (H 1975:06)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 24 juli 1975, ändrat genom regeringens
bemyndigande den 15 december 1976, för utvärdering av prispolitiken;

Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Ledamöter:
Dahmén, Erik V. H., professor (fr.o.m. den 20 januari 1977) Johansson, Bengt A.
W., budgetchef (fr.o.m. den 20 januari 1977) Lundgren, NUs, fil. dr (fr.o.m.
den 20 januari 1977)

Sakkunniga:
Jonung, Lars, bitr. professor (fr.o.m. den 20 aprU 1977) Lindström, BertU,
ekon. lic. (fr.o.m. den 31 januari 1977) NUsson, AUan, f. d. direktör (fr.o.m.
den 20 januari 1977) Åberg, Carl Johan, planeringchef (t.o.m. den 19 januari
1977)

Experter:
Borg, Per, departementsråd

Dahlsten,
Ulf L., byråchef (fr.o.m. den 23 december 1975) HaUman, L. Åke G.,
avdehiingschef HaUström, Torbjörn, civUekonom (fr.o.m. den 20aprU 1977) Herin,
Jan, fil. lic. (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Nordlund,
Roland, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 17 januari t.o.m. den 30 april
1977) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1976)

Sekreterare:
Göranson, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) HaUström,
Torbjörn, civilekonom (t.o.m. den 19 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Thomaeus, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, tel. 08/2184 51 Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103
20 Stockholm

Direktiven
för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse H 18. Direktiven för
kommittén, med ändring av tidigare direktiv, se 1978 års kommittéberättelse del
II H 9.

s. 288 Kontrollera mot PDF

H;8
Skr 1977/78;103 288

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden. Inom
ramen för den särskilda översyn av prisregleringen på baslivsmedel, som
kommittén genomför, har därutöver sammanlagt 31 sammanträden hållits med tiU
översynen knutna referensgrapper för myndighets- och konsumentfrågor, kött- och
charkfrågor, mejerifrågor samt handelsfrågor.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9.
Utredningen (H 1976:01) om insamlingar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att göra en kartläggning av
insamlingsverksamheten och överväga behovet av samhälleliga åtgärder på
området:

Utredningsman:
Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 2.

Utredningsmannen
har i december 1977 avgett ett betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

10.
Reklamationsutredningen (H 1976:02)

TilUcaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 för att göra en översyn av
reklamationsförfarandet i konsumenttvister m. m.:

Ordförande:
Magnusson, Staffan E., tf. rättschef

Ledamöter:
Ekdahl, BertU, hovrättsassessor Ekström, Allan, rådman (fr.o.m. den 1 januari
1977) Elmer, Anders, jur. kand. LundvaU, Leif K. G., byråchef Tengelin, Sten,
jur. dr.

Experter:
Ankers, Mikael, departementssekreterare Ström-Htun, Berit, byrådirektör
(fr.o.m. den 25 mars 1977) Sundewall, Bengt, direktör (fr.o.m. den 24 januari
1977) Tiselius, Per Erik, byrådhektör (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Sekreterare:
Duker, Jan-Peter, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 19 maj 1976)

s. 289 Kontrollera mot PDF

289 Kommittéer; Handelsdepartementet H; 11

Lokal;
Göta hovrätt, tel. växel 036/119430. Postadress: Box 422, 551 02 Jönköping 1 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 4.

Uttedningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11.
Insynsutredningen (H 1976:03)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndiganden den 1 april 1976 och den 13 januari 1977 för
att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m. m.:

Ordförande:
Englund, Åke, generaldirektör

Ledamöter:
Ahlström, Iwan, direktör

Andersson,
Stina, försäkringstjänsteman, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 20
januari 1977)

Bergek,
Per Henrik, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977) Bohman, Clas,
direktör Landberg, Maj-Lis, led. av riksdagen Malmström, Stig, sekreterare
(fr.o.m. den 1 febraari 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef

Wennerfors,
Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977)
Wästberg, Olle, utredningssekreterare, ers. för led. av riksdagen

Experter:
Borg, Per, departementsråd

Hallman,
L. Åke G., avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1977) Odelgard, Bengt K. G.,
avdelningschef Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 augusti
1976)

Sekreterare;
Sköldefors, Walter G., byråchef

Bitr.
sekreterare; Andersson, Sven-Gunnar, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juni
1977)

Lokal:
Statens pris- och karteUnämnd, tel. växel 14 20 80. Postadress: Box 1611,111 86
Stockholm

19 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 290 Kontrollera mot PDF

H:ll
Skr 1977/78:103 290

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 1.
Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II H 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt haft
överläggningar med företag som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.
Kommittén (H 1976:04) för utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en utredning
om regional konsumentpolitisk verksamhet:

Ordförande:
Heurgren, Sven C. O., generaldirektör

Ledamöter:
Håkansson, Margot 1., skolsköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari
1977)

Oskarsson,
Ingegärd J., fru, led. av riksdagen Petersson, Klas, ombudsman Pettersson,
Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen Rydle, M. Birgitta, ämneslärare, ers.
för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Ström,
Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Williamsson, Uno E. I.,
länsråd Ågren, Lars O. T., avdehiingschef

Sakkunniga:
Gustafsson, Ulla, hemkonsulent Johanson, Inge, direktör (fr.o.m. den 7 februari
1977) Noreén, Stefan, kanslisekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977) Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Peterson,
Carl-Gunnar P., departementsråd Tengelin, Sten, jur. dr (fr.o.m. den 7 februari
1977) Tidbeck, Åke, konsumentsekreterare

Experter;
Plym ForsheU, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Sundberg,
Ingrid, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare:
Ousbäck, Margareta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 december 1976)

s. 291 Kontrollera mot PDF

291 Kommittéer: Handelsdepartementet H:I3

Lokal:
Fredsgatan 9, tel. 08/2159 70 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet,
Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II H 6.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden. Vid två
av dessa har utredningen haft hearings med företrädare för olika myndigheter
och organisationer. Vidare har hemkonsulenterna, ett antal kommuner och ett
antal länsstyrelser beretts tillfälle att lämna synpunkter på den framtida
regionala konsumentverksamheten.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

13.
Exportfinansieringskommittén (H 1977:01)

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 januari 1977 för att utreda frågor i
samband med exportfinansieringen:

Ordförande;
Ramel, Stig, direktör

Ledamöter:
Bouveng, Carl-Johan, direktör Kronbladh, Gunnar, direktör Lendenius,
Lars-Gunnar, utredningssekreterare Lindahl, Gösta, direktör Olofsson, Lennart,
bankdirektör Olsson, Jan, utredningssekreterare Svedberg, Karl-Erik, direktör
(fr.o.m. den 1 april 1977) Wallén, Axel, hovrättsråd

Sakkunniga:
Frykholm, Jan, direktör Johansson, Bengt A. W., budgetchef

Sjöström,
Leif H. A., kansliråd (t.o.m. den 30 september 1977) Sohlman, Ragnar,
departementsråd Öhman, Carl Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Experter;
Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober
1977)

Evander,
Lars P., bankdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1977) Hallsénius, Jörgen, bitr.
direktör (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Ljungdahl, L. Gunnar, bankdirektör
(fr.o.m. den 2 maj 1977)

Sekreterare:
Ringblom, Erland, pol. mag. (fr.o.m. den 1 aprU 1977)

s. 292 Kontrollera mot PDF

H:13
Skr 1977/78:103 292

Bitr.
sekreterare: de Neergaard, Claes, civilekonom (fr.o.m. den 8 augusti 1977)

Lokal:
Handelsdepartementet, Rosenbad 2,5 tr.. Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763
10 00

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 2.

Kommittén
har under tiden april - oktober 1977 håUit tre sammanträden samt haft fyra
överläggningar med ohka myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har ett sammanträde hålUts med respektive
sekretariat för industribiståndsutredningen och kapitalmarknadsutredningen.

Kommittén
avser att avge ett betänkande i december 1977.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14.
Delegationen (H 1977:02) för ledning och samordning av en omstrukturering och
effektivisering av skoindustrin

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977;

Ordförande:
af Trolle, Ulf, professor

Ledamöter:
Lagnell, Gunnar, direktör Persson, ErUng, direktör Persson, Karl-Erik,
förbundsordförande Rehnqvist, Gösta, direktör

Ersättare:
Högmark, Christina (för Karl-Erik Persson)

Expert:
ÖhrUng, Anders, avdelningsdirektör

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Delegationen
har under tiden maj - oktober 1977 hålUt sju protokollförda sammanträden samt
överlagt och samrått med företag, myndigheter, organisationer, kreditinstitut
och andra som berörs av delegationens arbete.

Under perioden har
delegationen besökt samtliga läderskotiUverkare med fler än fem anställda.

Delegationen har den 15
september 1977 avgett delrapporten PM med lägesrapport m. m. angående
skoindustrin.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293 Kommittéer: Handelsdepartementet H:16

15.
Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och lokala prisskillnader på
eldningsolja och bensin

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om utjämning av de prisskiUnader på eldningsolja och bensin som följer av det
nu tillämpade systemet med orts- och zonlillägg:

Särskild
utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd

Sakkunniga:
Camhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977)

HaUsten,
Lars T., departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977)

Jönestedt,
Bo, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977) Norrbom, N. Claes-Erik,
departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977)

Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977)

Seger,
S. Walter, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977) Sköldefors, Walter,
byråchef (fr.o.m. den 19 september 1977)

Expert:
Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Sekreterare:
Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (utredaren och sekreteraren).
Postadress; Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm.

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommUtéberättelse del II H 3.

Utredningen
har under tiden juU - oktober 1977 hållit två sammanträden. Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16.
Sydafrikakommittén (H 1977:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att utreda frågan om
förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport tUl Sydafrika
och Namibia i samband med svenska investeringar där:

Ordförande:
HeUner, Eskil M., regeringsråd

s. 294 Kontrollera mot PDF

H:16 Skr 1977/78:103 294

Ledamöter:
Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen Lidbom, Carl G.,
förutv. statsråd, led. av riksdagen Wirmark, B. David J., fil. mag., ers. för
led. av riksdagen Örjes, J. Rolf L., informationschef, ers. för L av
riksdagen

Sakkunniga:
Berg, Helge, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Bouveng, Carl-Johan,
direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Ländin, Sigvard H., ombudsman (fr.o.m.
den 12 september 1977) Säwe-Söderbergh, Bengt, utredningssekreterare
(fr.o.m. den 12 september 1977) Wikström, Lester, litteratursekreterare
(fr.o.m. den 12 september 1977)

Experter;
Bemer, C. O. Örjan, departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Leander, Bo
T. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september t.o.m. den 31 oktober
1977)

Nyström,
Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977) Persson, Lars E.
H., hovrättsråd (fr.o.m. den 22 september 1977) Sanden, Peter, pol.mag.
(fr.o.m. den 1 november 1977) Svensson, BoE., departementsråd (fr.o.m. den 12
september 1977) Öländer, Jan A., kansUråd (fr.o.m. den 22 september 1977)

Sekreterare:
Magnusson, Åke, forskningssekreterare

Bitr.
sekreterare: Malmborg, Gudrun, kansUst (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Normark,
G. Anita M., sekreterare (fr.o.m. den 14 november 1977)

Lokal:
Regeringsgatan 19, Itr., tel. 21 64 02 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 5.

Kommittén
har under tiden augusti - oktober 1977 hållit två sammanträden.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under våren 1978.

17.
Konunittén (H 1977:05) om samordning och ledning i fred av övervakningen och
räddningstjänsten till sjöss

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag att utreda frågor
rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten
tiU sjöss:

s. 295 Kontrollera mot PDF

295 Kommittéer: Handelsdepartementet H:18

Ordförande:
Nilsson, Per-Erik, hovrättspresident

Ledamöter:
Aulin, OUe, överstelöjtnant, bitr. försvarsdirektör, led. av riksdagen
Johnsson, Rune S. G., ombudsman, led. av riksdagen Rosqvist, G. Birger,
mästerlots, led. av riksdagen Wikström, Margot, socionom Åberg, Ch. Georg,
fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Blom, E. Göte, kommendör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Bäcklin, Lars R.,
ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m.
den 17 oktober 1977) Jäderholm, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Leuf,
Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Reslow, Kjell,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sondén, Jan A., kansUråd
(fr.o.m. den 17 oktober 1977) Waldau, Ulf, avdelningschef (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Experter:
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 1 december 1977)

Sekreterare:
Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Lokal;
Fredsgatan 9, tel. 21 17 48 (sekreteraren). Postadress; Handelsdepartementet,
Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 4.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1977 hållit ett sammanträde. Därutöver har
två sammanträden håUits med en särskild arbetsgrapp.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

18.
Utredningen (H 1977:06) för begränsning av företagens verksamhet i Sydafrika

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 oktober 1977.

Särskild
utredare; Åman, O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.
den 27 oktober 1977)

s. 296 Kontrollera mot PDF

H:18 Skr 1977/78:103 296

Sekreterare;
Hagard, John H. M., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1977)

Lokal;
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121,103 20 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 7.

19.
Utredningen (H 1977:07) för översyn av resegarantilagen

TUUcaUad
enUgt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 med uppdrag att se över resegarantUagen:

Särskild
utredare; Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sekreterare:
Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 november 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 8.

Lokal:
Rosenbad 2, 5 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

s. 297 Kontrollera mot PDF

297 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A:l

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:7,
8,9 och 10

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. har inte fullgjort egentligt
utredningsuppdrag: 1,7 och 12

1.
Expertgruppen (In 1968:14) för utrednmgsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor

TUlkaUade
enhgt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 januari 1%7 för att i anslutning tiU
sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ tiU och biträda beredningen
vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor rörande
arbetsmarknadspolitikens verkningar:

Ordförande;
Canarp, Curt S. T., byråchef (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Ledamöter;
Bäckström, O. Anders, sekreterare (fr.o.m. den 26 april 1977) Carlsson, G. Ame
V., departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1975) Marcusson, Sten G.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 28oktober 1975) Niklasson, Ö. O. Harald,
universitetslektor Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 augusti 1974)
Rydén, Jan E., avdelningschef

Starkerud,
Lars I., ombudsman (fr.o.m. den 16november 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Sundström,
Olof G., utredningschef (t.o.m. den 31 juli 1977) Westermark, J. Gunnar,
direktör (fr.o.m. den 1 januari 1975) Wretborn, Christer, utredningssekreterare
(fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Experter;
Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör Wadensjö, Eskil W., forskarassistent

Sekreterare;
Johannesson, Jan G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976)
Persson-Tanimura, Inga, forskarassistent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr.
sekreterare; Björklund, Anders C. T., forskningsassistent (fr.o.m. den 1
november 1977)

s. 298 Kontrollera mot PDF

A:l
Skr 1977/78:103 298

Lokal;
Malmtorgsgatan 5,2 tr., 11151 Stockholm, tel. 112186 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen
för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) har under tiden november
1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden. Expertgmppen har arbetat enligt de
riktiinjer man 1976 lade fram i sitt förslag till arbetsmarknadspolitiskt
forskningsprogram. F. n. pågår sammanställningen av en rapport innehållande
analys och slutsatser kring resultaten från de forskningsprojekt som initierats
efter betänkandet (SOU 1974:29) Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. Jämsides
sker ett kontinuerUgt arbete med att initiera och samordna nya
forskningsprojekt.

Den
planerade rapporten kommer bl. a. att omfatta redovisningar av
forskningsprojekten; En uppföljning av undersökningen rörande effekterna av
geografiska rörUghetsstimulanser, En samhällsekonomisk utvärdering av en
lokaliseringssatsnings arbetsmarknadspolitiska effekter, Studier kring indirekt
sysselsättningsskapande medel, Ekonomisk analys av integrerad arbetsmarknadspolitik
samt Studier kring arbetslöshet och arbetssökande.

Expertgmppens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2.
Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att utreda frågan om den
långsiktiga sysselsättningspoUtiken (se Post- och Inrikes tidn. den 26 mars
1974):

Ordförande:
Sandberg, Lars G., f. d. förbundsordförande

Ledamöter:
Beckius, Carin E., kanslichef Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Edin,
Per-Olof, utredningschef Eriksson, B. Sune, direktör Faxén, Karl-Olof, docent

Fransson,
Arne A. E., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den4maj 1977) HeUström, Mats J.,
fU. kand., led. av riksdagen Höralund, Börje O., landstingsråd (fr.o.m. den 16
november 1976) Meidner, Rudolf A., fU. dr

Pettersson,
S. Ame, sekreterare, led. av riksdagen Rehn, L. Gösta, professor Rehnberg, K.
BertU, generaldirektör Sandebring, Hans E., direktörsassistent

s. 299 Kontrollera mot PDF

299 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A;2

Svensson,
Jöm, planeringsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

mars
1976)

Svensson,
Sten L., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj
1977)

af
Ugglas, G. S. BertU, civilekonom, led. av riksdagen (t.o.m. den 19

maj
1977)

af
Ugglas, M. Margareta, civUekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18

maj
1977)

Winther,
S. I. Eva, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976)

Östlund,
John O., pol. mag.

Experter:
Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 febmari 1975)
Boldt, Göran B. L., förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1
oktober 1977)

Brandgård,
P. B. Evert, informationschef (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 1 oktober 1977)

Broms,
Jan T. R., bitr. direktör (fr.o.m. den 24 september 1974) Dahl, Gerd B., fru
(fr.o.m. den 24 september 1974) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den
1 oktober 1977) Daimar, Margot, fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Danielsson,
Georg, statistikchef (fr.o.m. den 20 december 1974) Eriksson, Bjöm G.,
departementsråd

Eriksson,
Lars A. I., ombudsman (fr.o.m. den 7 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Ettarp,
Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 20 september 1977) Farm, Ante T., tekn.
lic. (fr.o.m. den 10 april 1975) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 10
november 1976 t.o.m. den 1 november 1977)

Fridh,
K. Göte, f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1977) Grunewald, Björn M.,
civilekonom (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Göransson, G. Bertil, landstingsråd
(fr.o.m. den 24 september 1974) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 24
september 1974) Henriksson, Runa M., fm (fr.o.m. den 15 oktober 1974)
Hjelmqvist, Ingvar K. R., kansliråd (fr.o.m. den 24 september 1974) Ivarsson,
Anna-Lisa, fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Jacobson, Bengt,
undervisningsråd (fr.o.m. den 25 februari 1975) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m.
den 1 juU 1976 t.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson,
Inga-Britt B., fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Jonsson, Olof E.,
sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Jönsson, Ruth V., fra (fr.o.m. den 24
september 1974) Kahlin, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 24 september 1974)
Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C, byråchef (fr.o.m. den 26 april 1977)

s. 300 Kontrollera mot PDF

A:2 Skr 1977/78:103 300

Kolk,
Jaan, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 november 1976 t.o.m.

den
30 juni 1977)

Larsson,
E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 24 september 1974)

Leimar,
A. Tord M., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 24 september 1974

t.o.m.
den 25 aprU 1977)

Lennartsson,
FoUce, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Lindblad,
GuUan B. K., utredningsassistent (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Lindström,
Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 1 juh 1976 t.o.m. den 1

oktober
1977)

LindvaU,
Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 15 oktober

1974)

Ljung,
Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974)

Lundquist,
G. Jan-Eric, förste inspektör (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Löfström,
J. Henric, sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1

oktober
1977)

Magnusson,
Leif R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974)

Malm,
Stig N.-Å., bitr. avtalssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m.

den
1 oktober 1977)

Möller,
I. CeciUa, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m.

den
1 oktober 1977)

Neuman,
Gun E., jur. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 1 oktober

1977)

Nilsson,
Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Nilsson,
Bengt A., ombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1

oktober
1977)

Nilsson,
J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

NUsson,
Thora I.-L., statistikchef (fr.o.m. den 20 december 1974)

Nyberg,
Jan-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 19 november 1976)

Nygren-Söderberg,
LaUa E., verkst. direktör (fr.o.m. den 15 oktober

1974)

Ockborn,
Alf G., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976t.o.m. den 1 oktober

1977)

Ohlsson,
Lennart Å., docent (fr.o.m. den 26 jipril 1977)

Paul,
Lars A., ombudsman (fr.o.m. den 27 januari 1976)

Persson,
Lena A-M., laboratoriebiträde (fr,o.m. den 15 oktober 1974)

Pettersson,
Erik B., generaldirektör (fr.o.m. den 24 september 1974)

Platin,
UUa-Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974)

Ruigholm,
Bosse I. K., kansUråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Schelin,
Leif Ericsson, fU. mag. (fr.o.m. den 1 juh 1976 t.o.m. den 1

oktober
1977)

Slunge,
G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Spendrup,
K. Aksel, avdehimgschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Staf,
Karl-Rune, ingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 1 oktober

1977)

s. 301 Kontrollera mot PDF

301 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A; 2

Strandberg,
I. Margit, avdelningsdirektör (fr.o.m. den20december 1974)

Sundström,
Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Svensson,
E. Anders G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976

t.o.m.
den 1 oktober 1977)

Söderberg,
Bo K.G., kansliråd (fr.o.m. den 24 februari 1976)

Tallskog,
Leif V. I., byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1976)

Thufvesson,
Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Westerberg,
Ulf L., ombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Wilén,
S. Kristina (Kerstin), förskollärare (fr.o.m. den 24 september

1974)

Winther,
S. I. Eva, sjuksköterska (fr.o.m. den 24 september 1974)

Åberg,
Carl-Johan, planeringschef (fr.o.m. den 14 januari 1975)

Ågren,
Lars O. T., avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Östlund,
Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Sekreterare;
Persson, Gustav B., sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Bitr.
sekreterare; Andersson, Kerstin G. M., fU. kand. (fr.o.m. den 17 januari 1977)
Bemheudsson, K. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bystedt, Ulla K.,
soc. stud. (fr.o.m. den 1 juU 1976) CarUng, Jan L., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 1 november 1974) Ericsson, Britta M., departementssekreterare (fr.o.m. den
24 september 1974 t.o.m. den 16 januari 1977)

Eriksson,
K. Ame, tf. förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Fogelström,
Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 1 november 1977)

Guteland,
Gösta A., fil. lic. (fr.o.m. den 1 juU 1974) Johansson, D. Marianne,
byrådirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Nilsson, Alf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Normark,
G. Anita M., sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 1 oktober 1977)

Qvarfort,
Anne-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 maj 1977) Stångberg, OUe H.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 11 febmari 1975)

Svensson,
Leif Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Tånneryd, S. AUan
S., civilingenjör (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Lokal;
Drottninggatan 20,3 tr., 111 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Duektiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A17. TUläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II
A 4 och 1978 års kommittéberättelse
del II A 1.

s. 302 Kontrollera mot PDF

A:2
Skr 1977/78:103 302

Uttedningen
har den 17 december 1975 avgett ett delbetänkande (SOU 1975:90) Arbete åt alla.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden.
Utredningen har även arbetat i åtta olika arbetsgrupper. Tio sammanträden har
hållits med arbetsmarknadspolitiska gruppen, fem med finansieringsgrappen, fem
med näringspolitiska grappen, sju med planeringsgruppen, åtta med praktikgruppen,
sex med regionalpolitiska grappen, åtta med statistik- och prognosgruppen samt
fem sammanträden med utbildningsgruppen. Praktikgmppen har tUl utredningen
överlänmat rapporten Praktik - Del av utbildning. Den har därmed avslutat sitt
arbete.

Utredningen
bedriver försöksverksamhet med bl. a. inplacering av arbetshandikappade inom
statiig, kommunal och privat sektor, arbetsmarknadsutbildning för äldre
arbetslösa, kommunal sysselsättningsplanering i fem kommuner,
landstingskommunal sysselsättningsplanering i ett län, regionalt inriktad
näringspolitik i Kopparbergs län samt försök med kollektivtrafik m. m. för
arbetsresor i Örebro län.

Utöver
denna försöksverksamhet har utredningen för att få underlag för överväganden
och förslag i del- och slutbetänkandena tagit initiativ tiU ett antal
forsknmgsprojekt avseende energi och sysselsättning, kommunala variationer i
förtidspensioneringen, sysselsättningen för kvinnor, strömmama ut och in i
arbetskraften, faktisk och önskad arbetstid, arbetsmUjö och hälsa samt
finansieringsströmmar i offentlig sektor. Utvärderingen av projekten har i
huvudsak lagts på olUca från utredningen fristående institutioner och forskare
vilka kommer att länrna rapporter tiU utredningen.

En
rapport om skyddat arbete har under augusti 1977 presenterats för utredningen
och publicerats (SOU 1977:49) Skyddad verkstad -halvskyddad verksamhet.

Utredningen
har den 30 juni 1977 erhålUt tilläggsdirektiv angående arkivarbetets framtida
utformning och inriktning.

Utredningen
har den 18 maj 1977 tiU arbetsmarknadsdepartementet överlämnat dels promemoria
över försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling, utarbetad av
projektgruppen inom utredningen, dels arbetsmarknadsstyrelsens rapport, dels
den utvärdering som institutet för social forskning gjort av
försöksverksamheten.

Den
11 oktober 1977 överlämnades tiU arbetsmarknadsdepartementet praktikgrappens
ovan nämnda rapport Praktik - Del av utbildning. I anslutning härtiU lämnade
utredningen förslag till åtgärder för att förbättra berörda ungdomsgruppers
situation på arbetsmarknaden baserade på erfarenheterna från
försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling för ungdom och arbete.

Under
tiden den 17 - 21 oktober har studieresa företagits tUl Norge av ordföranden i
utredningens utbildningsgrupp jämte representanter för

s. 303 Kontrollera mot PDF

303 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A;4

utredningen
och sekretariatet.

I
början av år 1978 kommer utredningen att avge delbetänkandet Arbete åt
handikappade.

Utredningen
beräknar lämna slutbetänkande under senare delen av år 1978.

3.
Lagerstödsutredningen (A 1974:07)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 31 maj 1974 för utvärdering av stödet tUl
lagerinvesteringar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1974):

Ordförande:
HeUström, Mats J., fil. kand, led av riksdagen

Ledamöter:
Spenchup, K. Aksel, avdelningschef Pettersson, Bengt A. G., avdehiingschef

Experter:
Bertmar, Lars M. I., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Dahlerus, Bo H.
C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Nordin, Maj B.,
forsknmgsassistent (fr.o.m. den 1 november 1976t.o.m. den 21 augusti 1977)
Öhman, Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Sekreterare:
Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti
1974)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 22.

Utredningen
har under tiden den 1 november 1976 - den 31 oktober 1977 hållit nio
sammanträden samt gjort vissa studiebesök. Utredningen kommer att lägga fram
sitt slutbetänkande i början av år 1978.

Uppdraget
kommer därmed att vara slutfört.

4.1974
års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda frågan om
allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni
1974);

s. 304 Kontrollera mot PDF

A;4
Skr 1977/78:103 304

Ordförande:
Magnusson, Erik, f. d. förbundsordförande (fr.o.m. den 10 december 1976)

Ledamöter:
Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO Bäck, Karl-Axel, ombudsman Ekinge, Bernt
A., ombudsman, led. av riksdagen Elmstedt, Claes Y., lantbrakare, led. av
riksdagen Johansson, Erik V., arbetsförmecUingsföreståndare, led. av riksdagen
Ludvigsson, Ingrid M., fra, led. av riksdagen

Marcusson,
Sten G., utredningssekreterare (fr.o. m. den 28 oktober 1975) Olsson, Sune, f.
d. led. av riksdagen Petersson, Olof H. E., kansliråd Svensson, Inge G.,
direktör Tobisson, Lars F., partisekreterare Walander, Håkan L, ombudsman

Experter;
AUcman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 10 oktober 1977) BratthaU,
Kenneth, tf. försäkringsdomare (t.o.m. den 8 oktober 1977) Cosmo, O. Ingemar,
försäkringsdomare (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Edvardsson, P. Einar, byråchef
(fr.o.m. den 17 mars 1976) Erici, Bemt H., byråchef (fr.o.m. den 8 oktober
1974) Jansson, Stig L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 november 1976) WadeU,
Ulla G. S., skattedirektör

Sekreterare:
Bengtson, Sven F., byråchef

Bitr.
sekreterare: Baecklund, B.Göran, informationssekreterare (fr.o.m. den 1
febraari 1976 t.o.m. den 7 mars 1977)

Granberg,
Birgitta M. V., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Harriman-Hembom,
Anita C, byrådirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Nitare, J. Gideon H.,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lokal:
Munkbron 11, 3 tr. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10
Stockhohn, tel. 11 66 51 (sekreteraren)

Dhektiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 23.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 14 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1978.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A;5

5.
Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09)

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 juni 1974 för vissa uppgifter inom
arbetstidsområdet;

Ordförande:
Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976)

Sakkunniga:
Ahlvarsson, Lars I., direktör (fr.o.m. den 17 december 1976 t.o.m. den 9
november 1977)

Andrén,
A. Gunnar, förhancUingsdirektör

Hagman,
B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Håkansson, P.
Harald, ombudsman (fr.o.m. den 26 oktober 1976) Högberg, K. Gunnar, dhektör
Karlsson, H. K. Göran, ombudsman Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m.
den 1 december 1976)

Suppleanter:
Andersson, Tryggve E., sektionschef (för Björkman t.o.m. den 31 mars 1976)

Bengtsson,
C. Ola, sektionschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Göransson, Bo O. F.,
sekreterare (för Björkman fr.o.m. den 1 aprU 1976 t.o.m. den 9 november 1977)

Hedin,
C. Thomas, ombudsman (för Järvstrand fr.o.m. den 9 december 1975)

NUsson,
A. Erik, lönedirektör (för Andrén) Sandberg, K. Bertil, ombudsman (för
Axelsson) Tydén, Christian F., direktör (för Högberg) Westin, Aina V. H.,
ombudsman (för Karlsson)

Experter;
GardeU, BertU G. T. B., docent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 december
1977)

Gehlin,
Jan E., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 december 1977)

Holm,
Stefan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 septem.ber t.o.m. den 31
december 1977)

Lidbeck,
Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Magnusson, S.,
forskningsassistent (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31 december 1977)

Sekreterare:
Hagberg Anne-Charlotte, kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977) Lidbeck,
Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 31 mars 1977)

20
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

A: 5 Skr 1977/78:103 306

Bitr.
sekreterare: Hagberg, Anne-Charlotte, kansUsekreterare (fr.o.m. den 1
januarit.o.m. den31 mars 1977) Kvarfordt, Eva B., fil. kand. (fr.o.m. den 1
juli 1976)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1975 års kommittéberättelse A 24.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fyra sammanträden. Däratöver
har tre sammanträden hållits med en arbetsgrupp inom delegationen. Delegationen
har den 9 november 1977 avgett promemorian (Ds A 1977:7) Deltidsarbetets
utveckling.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

6.
Utredningen (A 1974:10) av arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och
trädgårdsnäringen

TilUcallade
enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning av
arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen (se Post- och
Inrikes tidn. den 21 september 1974):

Ordförande:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Ledamöter:
Skoglösa, ErUng T., agronom (fr.o.m den 19 febraari 1976) Svensson, Börje,
förbundsordförande Experter;

Grenestedt,
E. Lennart N., departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Gårdstedt, H. Birger,
skolråd (fr.o.m. den 14 januari 1975) Johansson, H. S. Kenneth, ombudsman
(fr.o.m. den 22 juni 1976) Knutsson, P. Gösta, byråchef (fr.o.m. den 14 januari
1975) Wessén, VUhelm, direktör (fr.o.m. den 28 november 1974)

Sekreterare:
Jönsson, J. Ove, f. d. byråchef (fr.o.m. den 16 november 1974)

Bitr.
sekreterare: Rudsberg, Seija H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 april
t.o.m. den 31 augusti 1977)

Lokal;
Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 25.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14

s. 307 Kontrollera mot PDF

307 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A:8

sammanträden.
Överläggningar har ägt mm med myndigheter, andra utredningar och organisationer
inom verksamhetsområdet. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid
årsskiftet 1977/1978.

7.
Referensgruppen (A 1974:11) för glesbygdsfrågor

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1974 för att biträda vid
arbetet med glesbygdsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1974):

Ordförande:
Petersson, Olof H. E., kansliråd

Ledamöter;
Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Jonasson, J. E. Bertil,
lantbrukare, led. av riksdagen Turesson, Bo, statsråd, led. av riksdagen
Westberg, Olof (OUe) R., rektor, f. d. led. av riksdagen Ågren, Lars O. T.,
avdelningschef Åkerlund, Hans E., byråchef

Sekreterare:
Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00
(ordföranden och sekreteraren)

Direktiven
för referensgrappen, se 1975 års koriimittéberättelse A 26.

Referensgmppen
har genom beslut i regeringssammanträde den 17 februari 1977 ersatts med
delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor.

Direktiven
för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II 13.

8.
Utredm'ngen (A 1975:01) om företagsutbildningen

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 27 febraari 1975 för att utreda frågor om
utbildning i företag (se Post- och Inrikes tidn. den 22 mars 1975);

Ordförande;
Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

Sakkunniga:
Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Petersson, Karl Anders P.,
bankkamrer, led. av riksdagen

s. 308 Kontrollera mot PDF

A;8 Skr 1977/78:103 308

Experter:
Berggren, Sören V., utbildningsinlendent (fr.o.m. den 5 november 1975)
Brandgård, Evert, informationschef Christiani, F.-O. Gunnar, ombudsman Engfors,
Gösta S., förste sekreterare (fr.o.m. den 7 maj 1976) Fogelström, Siv E.,
ombudsman Landqvist-Westh, Inga-Lill, ombudsman

Larsson,
Hans F. L., ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Lindström, Lars E.,
ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Murray, U. Mac, departementssekreterare
Persson, A. Henry, ombudsman Rask, Lars G., civiUngenjör Ringholm, Bosse I. K.,
kansliråd

Sahlén,
G. Anna-Stina P., ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Tapper, Gunilla M.,
ombudsman Wärn, Bo H., sektionschef

Sekreterare:
Gussing, N. Ragnar J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1975)

Bitr.
sekreterare: Eliasson, Kerstin E., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1975)
Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare

Thellman-Gustafson,
Birgitta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 21 febraari t.o.m. den 22 april 1977)

Lokal: Mahntorgsgatan 5,3 tr. Postadress:

Arbetsmarknadsdepartementet,
11151 Stockholm, tel. 112186 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse A 20.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknar att överlämna sitt betänkande i december 1977. Uppdraget är därmed
slutfört.

9.
Utredningen (A 1975:02) om näringshjälp m. m.

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 7 oktober 1975 för utredning om
näringshjälp m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 september 1975):

Utredningsman:
Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordförande

s. 309 Kontrollera mot PDF

309 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 10

Experter:
Lundqvist, J. Erling, ingenjör Petrén, Finn H., sekretariatschef

Sekreterare:
Rågfeldt, B. Gunnar, byrådirektör

Lokal:
Mynttorget 2. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse A 21.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juni 1977 håUit tolv sammanträden.
Utredningsmannen har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:22) Arbete
med näringshjälp.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Utredningen (A 1975:03) om företagareföreningarna

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 3 oktober 1975 för att utreda
företagareföreningamas ställning och roll inom den närings- CKh
regionalpolitiska organisationen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22
november 1975):

Ordförande:
Frithiofson, Karl A. F., landshövding

Ledamöter:
Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Ericsson, Paul L.,
landstingsråd Fridolfsson, FiUp W., fabrikör, led. av riksdagen Hjalmarsson, E.
Birgit, kurator, f. d. led. av riksdagen Olsson, Johan A., fabrikör, led. av
riksdagen Rask, Karl A., fabrikör, f. d. led. av riksdagen

Experter:
Freden, Erland, direktör (fr.o.m. den 28 april 1976) Lindeberg, Per Erik,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 januari 1976) Lindström, J. Christian,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Stångberg, OUe H.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 27 januari 1976)

Sekreterare:
Söderberg, Bo K. G., kansliråd

Bitr.
sekreterare: Häggmark, Lars A., byrådirektör Strömgren, Bo E.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1976)

s. 310 Kontrollera mot PDF

A:10
Skr 1977/78:103 310

Lokal:
Storkyrkobrinken 13, Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103
10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 2.
TiUäggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II A 6.

Utredningen
har under tiden november 1976 - januari 1977 hållit sju sammanträden.

Utredningen
har den 10 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd regional
näringspolitik.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Utlänningslagkonunittén (A 1975:04)

TUUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 för att företa en översyn
av utiänningslagstiftningen (se Postoch Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande:
Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 maj 1976)

Ledamöter:
Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1977) Gustafsson, Kerstin,
förbundsjurist (fr.o.m. den 22 juni 1976) Göransson, J. OUe, verkmästare, led.
av riksdagen (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Hauser,
Urs W., sekreterare (fr.o.m. den 22 juni 1976 t.o.m, den 30 juni 1977)
Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Sakkunniga:
Esbjömson, Esbjöm, byråchef (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wahlström, Stina M.,
departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wikrén, R. O. Gerhard,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 juni 1976) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör
(fr.o.m. den 22 juni 1976)

Sekreterare;
Isacsson, Karin, byråchef (fr.o.m. den 21 maj 1976)

Bitr.
sekreterare: Cronstedt, Nane M., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1
september 1976)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, 3tr. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack,
103 10 Stockholm eUer Mahntorgsgatan 5, 3 tr., 111 51 Stockholm, tel.
11 25 74 (sekreteraren)

s. 311 Kontrollera mot PDF

311 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A; 12

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II A 3.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 29 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:28) Kortare väntetider i
utiänningsärenden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12.
Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att fastställa
forskningsbehov i frågor rörande in- och utvandring m. m.:

Ordförande:
Rehn, L. Gösta, professor

Ledamöter:
Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1977) Haavio-MannUa, Elina,
professor Hauser, Urs W., sekreterare (t.o.m. den 7 april 1977) Himmelstrand,
J. Ulf L, professor Landin, Palle J., länsarbetsdirektör Lövgren, Esse T. C,
undervisningsråd Myrdal, Hans Göran, direktör Nord, Lars O. S., docent
Riike-Dravina, Velta T., professor

Stenberg,
Tage U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 mars 1977) Wallberg, Klas H. S.,
avdelningschef Wahlström, Stina M., departementsråd Öberg, N. P. Kjell,
generaldirektör

Sekreterare:
Widgren, Jonas O., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Landén, C. G. Ragnar, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)
Reinans, Sven, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.
Expertgruppens arbete bedrivs i enlighet med den arbetsplan som fastställdes år
1976. Expertgruppen har under år 1977

s. 312 Kontrollera mot PDF

A:12 Skr 1977/78:103 312

redovisat
resultaten av ett forskningsprojekt om invandramas kommunala rösträtt samt
tagit initiativ tiU ett projekt om assyrierinvandringen. I enlighet med ett
särskilt uppdrag den 13 september 1976 utreder expertgruppen frågan om
statistik över befolkningens språktillhörighet. Expertgruppen fick den 17 maj
1977 i uppdrag att undersöka invandrarungdomarnas situation på arbetsmarknaden.
Planering pågår av forskningsprojekt om den utomnordiska invandringens struktur
och om invandringens långsiktseffekter. Expertgmppens arbete beräknas pågå
under hela år 1978.

13.
Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska
verksamheten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att utreda vissa
frågor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post- och Inrikes tidn. den 6
mars 1976);

Ordförande:
Danielson, Gunnar H., generaldirektör

Ledamöter:
Bartiey, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 26 april t.o.m. den 31 oktober
1977)

Bengtsson,
K. E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen Breidensjö, Monica, ombudsman

Hesslebom,
Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1977) KjeUstrand, Leif, ombudsman
Lindström, Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist,
Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Rydén, H. Rune O., fil. lic,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 aprU 1977) WUander, Sven E., landstingsråd
Östrand, P. Olov (Olle), mätningsföreståndare, led. av riksdagen

Experter;
Bartiey, A. Osborne, professor (t.o.m. den 25 april 1977) Bolinder, S. Erik G.,
med. Uc. Bratthall, I. Bhgitta, departementssekreterare Gerhardsson, Gideon,
professor

Glaas,
Sten-Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1976) GuUberg, Hans E.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 3 maj 1976) Kvarnström, Sven K., leg. läkare (fr.o.m.
den 26 april 1977) Lindström, Jöns A., departementssekreterare Lundgren, NUs,
professor Magnusson, Egon S. L, yrkeshygieniker

s. 313 Kontrollera mot PDF

313 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:14

Masreliez,
NUs G., med. lic.

NereU,
Gunnar H. T., leg. läkare (fr.o.m. den 3 maj 1976)

Näslund,
Per Olof A., sektionschef

Pettersson,
Birgitta, förste sekreterare (fr.o.m. den 3 maj 1976)

Teljstedt,
Håkan, skyddschef (fr.o.m. den 26 april 1977)

Wennström,
K. Gunnar, avdelningschef

Ydreborg-Westberg,
Berit, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den26aprU 1977)

Sekreterare:
Midunger, H. Torbjörn, personalintendent (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wessman,
Yvonne B.-M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Båsk, Inga-LiU, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 juni 1976)
Hildeland, Erling K. I., avdelningsdhektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sex sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Dämtöver har en särskild arbetsgrapp inom utredningen
arbetat med frågan om behov av mät- och analystekniska resurser inom
företagshälsovården.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

14.
Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 juni 1976 för att utreda vissa frågor på
det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juni 1976):

Ordförande:
Nilsson, Åke, f. d. förbundsordförande

Ledamöter:
Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist
Fagerlund, Bengt O. H., assistent, led. av riksdagen Gustafsson, Stig G.,
förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Jonsson, Elver A. D., postiljon, led.
av riksdagen Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1976) Nordlander, K. Åke, direktör Persson, Kurt I., departementsråd
Westerberg, Lars G. I., andre ordförande i LO Winberg, S. Håkan, hovrättsråd,
led. av riksdagen

s. 314 Kontrollera mot PDF

A: 14 Skr 1977/78:103 314

Sakkunniga:
Ahlvarsson, Lars I., direktör Bäckström, N. Birger, direktör von Feilitzen,
Styrbjörn O. R., direktör Forstadius, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 15
september 1976)

Experter;
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den
15 februari 1977) Johansson, Bengt K. Å., kansUchef (t.o.m. den 14 februari
1977) Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor

Sekreterare; Eriksson,
LarsG., hovrättsassessor

Lokal:
Mahntorgsgatan 5, 3 ti., 111 51 Stockhohn, tel. 10 62 78,11 10 93

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II A 5.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 25 sammanträden.

Kommittén
har den 26 oktober 1977 avgett delbetänkande (Ds A 1977:4) FackUga förtroendemän,
möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

15.
Organisationskommittén (A 1976:03) för centrum för arbetslivsfrågor

TUUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att förbereda
tillkomsten av centrum för arbetslivsfrågor:

Ordförande:
Johansson, Bengt K. Å., departementsråd

Ledamöter:
Ahlvarsson, Lars L, direktör Hagman, B. Anders, bitr. avdelningsdirektör
Haldén, J. O. Folke, direktör Jonasson, Sven G. J., utredningschef Kirsebom,
Bjarne A., kanslisekreterare Lidbom, Tore E., ombudsman Oscarsson, Bo S. I.,
kanslichef Persson, Kurt-Inge, departementsråd Pettersson, H. W., psykolog

Expert:
Ribbing, Erling G., avdelningsdirektör

Sekreterare:
von Otter, Casten, fil. dr, universitetslektor

s. 315 Kontrollera mot PDF

315 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 16

Bitr.
sekreterare: Öhman, Per L, fil. stud.

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Organisationskommittén
avgav i november 1976 sin huvudrapport (Ds A 1976:8) avseende riktimjer för
verksamheten vid centrum för arbetslivsfrågor.

Kommitténs
uppdrag avslutades den 30 december 1976 i och med att centrets styrelse
förordnades av regeringen.

16.
Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om Jämställdhet mellan män och
kvinnor, m. m.

Tillkallade
enUgt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för att utreda frågor om
jämstäUdhet mellan män och kvinnor, m. m.:

Ordförande:
Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17
november 1976)

Vice
ordförande: Ahrland, Karin M., förste länsassessor led. av riksdagen (fr.o.m.
den 17 november 1976)

Ledamöter:
Bergström, N. Hans I., sakkunnig (fr.o.m. den 30 november 1976) Leijon, A. M.
M. (Anna-greta), fömtv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november
1976) Marklund, Eivor 1., led. av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman,
led. av riksdagen af Ugglas, M. Margareta, civilekonom, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 30 november 1976)

Sakkunnig:
Hedvall, Barbro C, förbundssekreterare (fr.o.m. den 21 januari 1977)

Experter;
Bondestam, Anitha I., expeditionschef (fr.o.m. den 21 januari 1977) van der
CapeUen, Conny E., civilekonom (fr.o.m. den 21 januari t.o.m. den 8 september
1977)

Ihrmark,
Astrid K. M., byrådirektör (t.o.m. den 8 september 1977) Larsson, Gösta E.,
personaldirektör (fr.o.m. den 9 september 1977) Lunning, Lars G. H.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 januari 1977) Sundberg-Weitman, Brita F.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Experter
i referensgrupp (s.k. stora delegationen):

s. 316 Kontrollera mot PDF

A:16 Skr 1977/78:103 316

Ordförande:
Ahlmark, Per A., statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976)

Förste
vice ordförande: Mogård, Britt E. T., statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976)
Andre vice ordförande: Olsson, Elvy E., statsråd (fr.o.m. den 17

november
1976)

Övriga
experter: Beirtley, A. Osborne, professor Bodström, T. Lennart,
förbundsordförande

Branting,
C. M. Charlotte, förbundsordförande (fr.o.m.den 1 september 1977)

Brännström,
Gurli (GuUan), riksförbundsordförande Carlsson, G. Rune, förbundsdhektör

Edner,
T. Margareta, andre vice ordförande (fr.o.m. den 1 november 1977)

Fraenkel,
Ingegärd C, studierektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Fredgardh,
K. Sonja L, redaktör Giesecke, Curt-Steffan, verkst. direktör JärcUer, Sven A.,
direktör

Kakossaios,
Mira, forsknmgsassistent (fr.o.m. den 24 febraari 1977) Kistner, Inger P. M.,
förbundsordförande Löwbeer, Hans, universitetskansler Mattson, Lisa,
förbundsordförande, led. av riksdagen Nilsson, Gunnar E., led. av riksdagen

Orring,
Jonas A., generaldirektör (t.o.m. den 8 november 1977; avliden)
Pahnaer-Johansson, S. G. Eva, förbundsordförande Rehnberg, BertU K.,
generaldirektör Rexed, Bror A., generaldirektör

Rosenblad,
Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 22 januari 1977) Uggla, Karl-Lennart,
generaldirektör (t.o.m. den 21 januari 1977) Wistrand, Birgitta,
förbundsordförande

Ersättare
för expert: Anchén, A. Gunnar, förhancUingsdirektör (för Uggla) (t.o.m. den 21
januari 1977)

Baude,
Annika M. C, avdelningschef (för Rexed) Bergström, Olof W., avdelningschef (för
Rehnberg) Dahlgren, Elsa B., byrådirektör (för Kistner) Edner, T. Margaretha,
andre vice ordförande (för Mogård) Eriksson, B. Sune, direktör (för Järdler)
(t.o.m. den 22 februari 1977) ForseUus, Hans F., direktör (för Järdler)
(fr.o.m. den 23 febraari 1977) Gradin, Anita L. led. av rUcsdagen (för Mattson)
Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen (för Edner)

s. 317 Kontrollera mot PDF

317 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 16

(fr.o.m.
den 1 november 1977)

Jonasson,
Sven G. J., utredningschef (för Bodström)

Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen (för Fredgardh)

Lundequist,
Carsten I. G., sekreterare (för Bartiey)

Lindahl-Kiessling,
Kerstin M., professor (för Löwbeer)

Linde,
I. Gertie, farm. kand. (för Brännström)

Orring,
UUa B., vice förbundsordförande (för Branting) (fr.o.m. den I

september
1977)

Raicevic,
Erica, hemspråkslärare (för Kakossaios) (fr.o.m. den 24

febraari
1977)

Royen,
Sverre N. H., direktör (för Carlsson)

Rugfelt,
K. E. Lennart, direktör (för Giesecke)

Westin,
Aina V. H., ombudsman (för Nilsson)

Westin,
F. E. Margareta, undervisningsråd (för Orring)

Wahlberg,
E. Marianne, avdelningschef (för Fraenkel) (t.o.m. den 31

augusti
1977)

Waldén,
G. Louise, redaktör (för Palmaer-Johansson)

Voss-Schrader,
Ulla A., fra (för Wisttand)

Sekreterare:
Kjellberg, Bo A., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 12 juni 1977)

Sundberg-Weitman,
Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 21 januari 1977) TUlförs, Lars T. L.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Bitr.
sekreterare; Amrén, P. Ragnar, bitr. socialchef (fr.o.m. den 31 mars t.o.m. den
31 juli 1977)

Beckérus,
I. Margareta, joumaUst (fr.o.m. den 18 april 1977) Dreber, I Agneta, förste
revisor (fr.o.m. den 1 november 1977) Hardeberg, GuniUa L, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundberg, D. Bergliot, ombudsman
(fr.o.m. den 1 januari 1976) NUsson, I. Helena, fil. kand. (fr.o.m. den 21
januari t.o.m. (den 30 november 1977) Tängdén, Erik L., förste akluarie
(fr.o.m. den 1 november 1977)

Övriga
referensgrupper:

Experter:
Andersson, Ingrid G. M., lantbrukare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Budd, S. M.
Birgitta, metaUarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Börjeson, Peter,
metaUarbetare (fr.o.m. den 15 september 1977) Dimos-Asplund, Antigone, jur.
kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Elmberg, HenrUc B. C, leg. sjukskötare
(fr.o.m. den 15 september 1977) Ericsson, Ulf E., förskoUärare (fr.o.m. den 15
september 1977)

s. 318 Kontrollera mot PDF

A: 16 Skr 1977/78:103 318

Folestad,
Ruth E., sjuksköterska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Frendahl, E. Maj-Britt,
telefonist (fr.o.m. den 12 mars 1973) Fromm, H. Irene, informationschef
(fr.o.m. den 12 mars 1973) Gunnarsson, A. Gunvor, förskollärare (fr.o.m. den 15
september 1977) Jönsson, Ruth V., fabrUcsarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973)
Kuyumcu, EijaH. T., fU. kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Larsson, Anna M.,
docent (fr.o.m. den 12 mars 1973) Lindgren, Aina G., hemarbetande (fr.o.m. den
12 mars 1973) Melin, K. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 15
september 1977)

platin,
Ulla Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Samuelsson, Elvy
L., sömmerska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Ljubica, Stefan, montör (fr.o.m. den
15 september 1977) Törngren, Mats W., redaktör (fr.o.m. den 15 september 1977)
Vidheden, LUian B.-M., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973) Wikman, Edith C,
studiesekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Lokal:
Stora Gråmunkegränd 8, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 10.
Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II A 7.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med stora delegationen
och tre sammanträden med särskUda referensgrupper.

Kommittén har i februari
1976 avgett betänkande (SOU 1976:71) Roller i omvandUng.

Kommittéens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

17.
Översyn (A 1977:01) av anställningslagstiftningen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 december 1977 för att göra en översyn av
anställningsskyddslagstiftningen m. m.

Ordförande:
Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef (fr.o.m. den 19 december 1977)

Ledamöter:
Ahlvarsson, Lars 1., direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Bergström, Olof
W., avdelningschef (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmstedt, K. Erik, direktör
(fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbunds jurist (fr.o.m.
den 19 december 1977)

s. 319 Kontrollera mot PDF

319 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 17

Karlsson,
H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 19 december 1977) Lidbom, Carl G., led. av
riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Olsson, H. Å. Lennart,
utredningsledare (fr.o.m. den 19 december 1977) Rindborg, Stig A. J., advokat
(fr.o.m. den 19 december 1977) Stridsman, Torsten U., led. av riksdagen
(fr.o.m. den 19 december 1977) Ulander, Lars G., led. av riksdagen (fr.o.m. den
19 december 1977) Zethraeus, Sten, jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977)
Åberg, C. Anders, utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december 1977)

Sakkunniga:
Bäckström, N. Birger, dhektör (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmer, Anders,
jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977) Nordin, Jan, jur. kand. (fr.o.m. den
19 december 1977) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december
1977) Wistrand, Anders W. H., lönedirektör (fr.o.m. den 19 december 1977)

Experter;
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Carlsson,
Svante S., hovrättsassessor (fr.o.m den 19 december 1977)

Direktiven
för utredningen se 1978 års kommittéberättelse, del II A 2.

s. 320 Kontrollera mot PDF

B:l Skr 1977/78:103 320

Bostadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:5
och 8

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1,2,3,5,6
och 7

1.
Låneunderlagsgruppen (In 1966:27)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1964 för att inom
inrikesdepartementet biträda med utredning rörande förhåUandet mellan
låneunderlag och pantvärde för bostadslån samt däremot svarande
produktionskostnader;

Ordförande:
Andersson, Sven Åke V., länsbostadsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Ledamöter:
BiUström, P. O. Frithiof, statistikchef

Ivarsson,
I. Holger, överingenjör (fr.o.m. den 12 november 1975) Karlberg, Bjöm A., departementssekreterare
(fr.o.m. den 1 juni 1977) Mildner, Erwin A., fil. lic.

Nilsson,
Kerstin E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31
maj 1977)

ThuneU,
Sten H. A., ombudsman (fr.o.m. den 12 november 1975) Zetterquist, Urban G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den9november 1976)

Experter:
Högberg, Bemt L., ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1975) Jargin, Ingvar,
ingenjör

Ledstedt,
K. Gösta I., ingenjör (fr.o.m. den 9 november 1976) Linden, Yngve T., byråchef
Lindh, Åke H., andre förbundsordförande Mongård, Erik E., ingenjör Stahre, N.
Gunnar, avdelningsdhektör (fr.o.m. den 12 november 1975)

Sekreterare:
Rosberg, K. Gustav A., avdelningsdirektör

Lokal:
Statistiska centralbyrån. Avdelningen för areell statistik, Enheten

s. 321 Kontrollera mot PDF

321 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo: 3

för
bostäder och fastigheter. Karlavägen 100,102 50 Stockholm, tel. växel 14 05 60
(sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgmppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Arbetsgruppen
beräknas fortsätta sitt arbete under år 1978.

2.
Delegationen (In 1%7:30) för bostadsfinansiering

TillkaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda
och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med
bostadsbyggandets finansiering:

Ordförande:
Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör Elison, Magnus L., byråchef

Karlsson,
Erik L., bitt. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 11 febraari 1976) Wohlin, Lars
M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 december 1976)

Sekreterare:
JussU, Sune K., departementsråd

Bitr.
sekreterare: GrundwaU, K. Ricard, departementssekreterare Karayel, Eva,
assistent (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1%7 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt kontinuerUgt
haft överläggningar med kreditinstituten i olika frågor om kreditförsörjningen
tiU bostadsbyggandet.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3.
Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering

TillkaUad
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 9 oktober 1969 och den 26 oktober 1973
för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning departementschefen
bestämmer biträda vid den pågående utrednings- och försöksverksamheten
bettäffande fysisk riksplanering:

2]
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 322 Kontrollera mot PDF

Bo; 3 Skr 1977/78:103 322

Ordförande:
Holm, J. Lennart, generaldirektör

Sakkunniga:
Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor Biömstad, Margareta, överantikvarie Björk,
Sven E. J., professor

Bräsch,
Erik, byråchef (fr.o.m. den I september 1975) Esping, F. Lars-Erik,
avdelningschef FaUc, Erik G. R., byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975)
Fladvad, J. Arne, direktör

Helmfrid,
Staffan, professor (fr.o.m. den 1 september 1975) Johansson, Östen B., byråchef
Kragh, Börje R. V., professor Matsson, Sven-Ame, överlantmätare Wendt, Curt A.
G., byråchef (fr.o.m. den 8 december 1976) Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Sekretariat:
Bostadsdepartementets enhet för fysisk liksplanering. Jakobsgatan 26,
Fack, 103 20 Stockhohn, tel. 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden.
Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4.
Utredningen (C 1972:01) rörande nuljöproblem m. m. i vissa industriområden

TUlkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att utreda särskilda
problem i samband med utbyggnad av vissa stora industrianläggningar (se Post-
och Inrikes tidn. den 13 mars 1972):

Ordförande;
Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 7 november 1975)

Sakkunniga;
Daglund, Sven B., ombudsman (fr.o.m. den 13 november 1975) Eriksson, B. Sune,
direktör Jönsson, N. Börje, förste förbundsordförande Kahlin, Tage H. G.,
direktör Nilsson, K£irl-Erik, bitr. direktör Svensson, Kjell R., tf. departetementsråd

Experter;
Ahlgren, NilsU., planeringschef (fr.o.m. den7 november 1975) Heimburger, H.
Peter, byråchef (fr.o.m. den 7 november 1975)

s. 323 Kontrollera mot PDF

323 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo: 6

Sekreterare:
Myhlback, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976)

Bitr.
sekreterare: Brandel, Magnus, socionom (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal:
Linnégatan 7, 114 47 Stockholm, tel. 67 53 36 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse C 12.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5. Rådgivande
expertgruppen (B 1974:02) för översyn av

byggnadslagstiftningen

TUUcaUad
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att såsom rådgivande
expertgrupp i den omfattning som departementschefen bestämmer biträda vid det
fortsatta arbetet inom departementet med översyn av byggnadslagstiftningen:

Ordförande:
Netzén, K. Gösta, f. d. landshövcUng, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga;
Bergegren, Astrid, kontorist, f. d. led. av riksdagen Bouvin, J. Åke, rättschef
Holm, J. Lennart, generaldirektör Hörlén, S. Ingemar (Inge), borgarråd Lauritz,
L. Yngve, kommunstyrelséordförande Lidgard, H. Bertil L, jur. kand., led. av
riksdagen Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen Tobé, Erik L, f. d.
överlantmätare, f. d. led. av riksdagen

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgrappens
arbete har upphört genom beslut den 31 maj 1977.

6. Expertgruppen
(B 1974:06) för forskning om fysisk planering och

bebyggelse

TUUcaUade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk
planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

Ordförande:
Olsson, Rune I., departementsråd

s. 324 Kontrollera mot PDF

Bo: 6 Skr 1977/78:103 324

Ledamöter:
Agius, Roland H., kommunalråd Antoni, Nils A. T., professor Boalt, Carin M.,
professor Borelius, M. Anna B., överingenjör

Damgren,
H. G. Fredrik, departementsråd (t.o.m. den 31 oktober 1977) Eriksson, E. Olof,
professor Heimbijrger, H. Peter, byråchef Karlsson, Bengt Olof, departementsråd
Lindgren, Lennart, kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Svensson, Nils-Eric,
direktör Thufvesson, Bengt E., departementsråd Tömqvist, Gunnar E., professor
Welin, E. Gösta, direktör

Sekreterare;
Häggroth, R. Sören, förste byråsekreterare

Lokal;
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10
00 (sekreteraren)

Direktiven
för expertgruppen, se 1976 års kommittéberättelse B 13. Expertgruppen har under
tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fyra sammanträden. Därutöver har
sammanträden hållits inom särskilda arbetsgrapper. Expertgruppens arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

7.
Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 april 1975 för beredning av frågor
angående särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande:
Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 december 1976)

Ledamöter;
Bergqvist, G. Holger, kommunalråd, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1977)

BiUing,
Knut, sekreterare (fr.o.m. den 20 maj 1977) Dalen, Ingrid K.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Elgfelt, Göran, kommunalråd
(t.o.m. den 19 maj 1977) Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen
(fr.o.m. den 18 januari 1977) Gålmark, Gunnel, kurator (fr.o.m. den 1 juli
1977)

s. 325 Kontrollera mot PDF

325 Kommhtéer: Bostadsdepartementet Bo: 7

Jinnegård,
O. Eskil A., kommunalråd

Knutson,
Göthe K. L., andreredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

maj
1977)

Magnusson,
K. E. Görem, kommunalråd

Persson,
John-Olof, borgarråd

Samuelsson,
Ingvar A. V., kommunahåd

Yngvesson,
Nils H., kommunalråd (t.o.m. den 17 januari 1977)

Årlin,
Ingrid S., t.f. departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977)

Experter;
Andersson, Bjöm J., socionom (fr.o.m. den 1 september 1977) Andersson, Pia,
famUjeterapeut (fr.o.m. den 1 mars 1977) Boberg, Leif E., organisationschef
(fr.o.m. den 20 febmari 1976) Carlsson, Sten-Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1
november 1976) Daun, Åke, docent (fr.o.m den 1 juni 1977) Eckerdal, A. Ingmar,
skolinspektör (fr.o.m. den 22 maj 1975) EkUnd, Kent, t.f. forskningssekreterare
(fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 december 1977)

HaUberg,
Bengt O. L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975) Hallqvist, Ulrika,
fritidsledare (fr.o.m. den 15 september 1976) Hedberg, G. Christer, ombudsman
(fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 29 september 1977)

HoUmann,
Sture L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975) Holm, Tommy, assistent (fr.o.m.
den 15 november 1976) Jansson, Sven I., direktör (fr.o.m. den 22 maj 1975)
Jonsson, Bo, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den4 december 1977)

Jönsson,
Ulf G., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1976t.o.m. den 28 febmari 1977)

Kanmert,
Ulf V. O., assistent (fr.o.m. den 15 november 1976) Loven, John T.,
sektionschef (fr.o.m. den22 maj 1975t.o.m. den31mars 1977)

Nordström,
Jan R., lärare (fr.o.m. den 18 augusti 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Pettersson,
Bert-Ove G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 22 maj 1975)

Rudebeck,
Karin L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1976 t.o.m. den 15
januari 1977)

Zughaft,
Wolf M., socionom (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 23 september 1977)
Wittstrand, Arne E., arkitekt (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Sekreterare:
Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 17 januari 1977)

s. 326 Kontrollera mot PDF

Bo:7 Skr 1977/78:103 326

Bitr.
sekreterare: Jonsson, Bo, assistent (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal;
Linnégatan 7, 114 47 Stockholm, tel. 67 57 53 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse B 14.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt besökt
flera kommuner och bostadsområden.

Dessutom
har fem sammankomster hållits med delegationens anställda projektsekreterare
och ett seminarium genomförts med projektsekreterare och projektledare.

Delegationen
beräknas slutföra sitt arbete under 1978.

8.
Gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

TUlkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för att utreda nytt
avgiftssystem för kommunalt gatubyggande m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den
7 juni 1975):

Utredningsman:
Åmark, Sven O. F., departementsråd (fr.o.m. den 24 maj 1975)

Experter:
Blomberg, Lars A., gatuchef (fr.o.m. den 1 maj 1977) Dahlberg, Helge B.,
sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor
(fr.o.m. den 1 aprU 1977) Johansson, N. Gunnar, förste ingenjör (fr.o.m. den 1
oktober 1975) Lineli, B. Anders L., stadsingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1977)
Nordell, J. Olof C, trafikdirektör (fr.o.m. den 1 november 1975) Norekrans,
Sven E., överingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1977) Persson, N. Ingvar, sekreterare
(fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Direktiv
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse B15. TUläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II
Bo 1.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1976- september 1977 hållit fem
sammanträden med expertema.

Den
särskilde utredaren har den 27 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:65)
Kommunernas gatuhållning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327 Kommittéer: Industridepartementet 1:1

Industridepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:
5,8,9,10,11,12,15,17 och 23

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag:
1,2,4,6,7,18,21 och 22

1.
Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet

(ERU)

TUlkaUade
enligt Kungl. Mai:ts bemyndiganden den 30 juni 1965 cKh den 18 januari 1974
samt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att i anslutning tiU
lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den
regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser uppgiftsfördelning samt
metodologisk samordning och utveckling, dels biträda forskningsberednuigen med
att samla informationer om och föreslå kcxirdinering av forskningsverksamheten
samt definiera forskningsbehov i lokaUseringsf rågor:

Ordförande:
Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör

Ledamöter;
Back, Pär-Erik, professor (fr.o.m. den 5 juli 1976) Canarp, Curt S. T.,
byråchef Holm, J. Lennart, generaldirektör Hägerstrand, S. Torsten E.,
professor Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977)
Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974t.o.m. den 25
april 1977)

Kolk,
Jaan, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1976 t.o.m. den 30 maj 1977)

Lennartsson,
Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 maj 1977) Ljung, Lars U.,
utredningssekreterare Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974)
Thufvesson, Bengt E., departementsråd

Experter;
Andersson, Åke E., docent Asplund, Ture E. G., disponent (fr.o.m. den 11 maj
1976)

s. 328 Kontrollera mot PDF

1:1
Skr 1977/78:103 328

Bentzel,
Ragnar H., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Bylund,
B. Erik M., professor

Bäck,
Lars E. L, tf. planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Edström,
N. Anders T., tf. professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Elsässer,
Bjöm A., universitetslektor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Godlund,
Sven A. L, professor

Hedberg,
K. Anders, planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Helmfrid,
Staffan, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Inghe,
P. Gurmar, professor em. (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Isaksson,
NUs-Ivar, bitt. professor (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Johansson,
B. Östen, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Landin,
Palle J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Larsson,
B. Gunnar, samhällsplanerare (fr.o.m. den 11 maj 1976)

von
Malmborg, C. Göran A. F., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Olsson,
Rune I., departementsråd

Oscarsson,
Gösta H., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Petrini,
Frank S. D., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Puu,
Tönu, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Ramström,
Dick O., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rubenowitz,
Sigvard, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rubin,
Nils A., direktör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rundblad,
Bengt G., docent

Tömqvist,
Gunnar E., professor

Wirén,
Erik T., bitr. professor (fr.o.m. den 3 mars 1975)

Wohlin,
Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Åkerman,
Sune M. R., docent (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Öberg,
N. Sture, fU. dr (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Öström,
KjeU V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Sekreterare;
Guteland, Gösta A., fil. lic.

Bitr.
sekreterare:

Felländer,
Ingela K., fil. kand.

Grahm,
Leif, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Jenstav,
Monica, fU. kand. (fr.o.m. den 15 oktober 1976 t.o.m. den 30

aprU
1977)

Lidström,
P. Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Ohlsson,
Lennart, docent (fr.o.m. den 1 november 1974)

Persson, Annie V., pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bitr.
sekreterare vad avser projektet Stålverk 80:

Erixon,
Bo, fU. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Bitr, sekreterare vad avser projektet
offentliga sektoms omfattning och utveckling:

Herlitz,
Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juU 1977)

s. 329 Kontrollera mot PDF

329 Kommittéer: Industridepartementet 1:2

Bitr.
sekreterare vad avser projektet regionemas specialisering och internationeUa
beroende: Lindberg, BertU, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal:
Brunkebergstorg 2,8 tr. Postadress: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgmppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden.
Expertgmppen arbetar för närvarande med ett forskningsprogram som omfattar
ortsbundna bosättningsvillkor, den offentiiga sektoms roll i regionala
utvecklingsförlopp, de regionala straktursambandens betydelse samt analyser av
utveckUngen inom Luleåregionen. Sistnämnda analyser skall ha genomförts under
detta budgetår. Dessutom pågår uppföljning av den regionala stödverksamheten.
Under år 1977 har vidare samarbetet med forskare, planerare och fackliga
representanter vidgats och bedrivs framöver i delvis nya former.

Expertgrappens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2.
Sveriges intemationella byggnadskommitté (In 1970:34)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 med huvudsaklig uppgift att
främja internationellt ekonomiskt, industrieUt och tekniskt-vetenskapligt
samarbete inom områdena för byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri,
främst då det gäller bostadsbyggande:

Ordförande;
Cederwall, Gustav F. E., landshövding

Ledamöter:
Antoni, Nils A. T., professor Bergvall, K. Lennart, arkitekt Bemhard, Harry B.,
överingenjör

Brink,
Stig H. E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 maj 1976) Ek, C. Olof, direktör
(fr.o.m. den 1 oktober 1975) Eriksson, Olof E., professor Essunger, N. Gunnar
R., överingenjör Johnson, Arne L, professor Karlen, F. Ingvar G. D., direktör
Liljefors, B. Anders, byggnadsråd Lindström, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1
april 1974) Myrlöv, Åke E., direktör

Näverfelt,
Ame S., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Olsson, Esbjörn,
utredningschef Orlando, A. N. Henning, arkitekt Persson, Rolf, direktör
(fr.o.m. den 7 december 1976)

s. 330 Kontrollera mot PDF

1:2 Skr 1977/78:103 330

Sekreterare:
Bouveng, Richard E. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal:
Statens industriverk. Gamla riksdagshuset, Box 16315, 103 26 Stockhohn, tel. 14
10 00 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Inom
ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta staterna. Japan,
Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter för kommittén deltagit i
överläggningar i Sverige och utomlands med företrädare för vederbörande lands
bostads- och byggnadsmyndigheter m. fl. organ.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3.
Mineralpolitiska utredningen (11974:02)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1974 för att utreda den
långsiktiga hushålbiingen med minerahesurser (se Post- och Inrikes tidn. den 26
aprU 1974) och regeringens bemyndigande den 10 mars 1977:

Ordförande:
Frithiofson, Kari A. F., landshövding (fr.o.m. den 17 april 1974)

Ledamöter:
Ekeväm, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1974) Glimnér, J. Erik,
hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Johansson,
Sven, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1977) Lorentzon, B. Gustav L.,
ombudsman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974)

Neyman,
Thorsten L., bergsingenjör (fr.o.m. den 17 aprU 1974) NUsson, Tore U., predikant,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974) Nygren, Ame J., redaktör, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Näslund, John, förbundsordförande
(fr.o.m. den 10 mars 1977) Palm, Åke, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars
1977) Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 17 april 1974)
Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april
1974) Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974)

Experter:
Ahngren, E. E. Gunnar, professor (fr.o.m. den 1 december 1974) Anell, Kerstin,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Arvidsson, Sven,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1974)

s. 331 Kontrollera mot PDF

3
31 Kommittéer: Industridepartementet 1:3

Bergdahl,
Tommy K., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

BjörUng,
K. Gotthard E., professor (fr.o.m. den 1 april 1975)

Blomkvist,
N. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Boman,
Jan E., direktör (fr.o.m. den 15 juni 1974)

Börresen,
Tom B., direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Femheden,
Göthe A. S., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Forssberg,
K. S. Eric, professor (fr.o.m. den I december 1974)

HaU,
Bo A., tekn. Uc. (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Hallgren,
Ulf, förste statsgeolog (fr.o.m. den 1 november 1977)

HoUander,
Emst E., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1976)

Hubner,
Helmuth, chefsgeolog (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Kautsky,
Gunnar F. H., fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Lidström,
Lars J., tekn. dr. (fr.o.m. den 1 december 1975)

Ljung,
Sigvard, fil. dr (fr.o.m. den 1 november 1977)

Ljunggren,
Sven E., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974 t.o.m. den

31
oktober 1977)

Norén,
NUs-Erik, fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Parak,
Tibor, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Parasnis,
Dattratray S., professor (fr.o.m. den 1 december 1974)

Roigart,
Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1977)

Shaikh,
Naz Ahmed, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Skantze,
Hugo, direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Svensson,
Sven H., fil. kand. (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

VineU,
Lars G., docent (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Walhnan,
Folke V., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Wredenfors,
H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Östensson,
Olle, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1974)

Sekreterare:
Sundström, S. Åke A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1
september 1974)

Bitr.
sekreterare: Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november
1974 t.o.m. den 31 oktober 1977)

NUsson,
Dan S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 april 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel.
växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse 125.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden samt
haft överläggningar med oUka myndigheter.

s. 332 Kontrollera mot PDF

1:3
Skr 1977/78:103 332

organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett stort antal
sammanträden hålUts med särskilda arbetsgrupper.

Utredningen
har i november 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4.
Energisparkonunittén (11974:05)

TUlkaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att samordna och
stödja myndigheternas informationsinsatser och vid behov planera och genomföra
egna informationsåtgärder i energibesparande syfte (se Post- och Inrikes tidn.
den 12 november 1974 och den 8 juli 1975):

Ordförande:
Grafsttöm, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Vice
ordförande: Gradin, Rolf U., civilingenjör (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m.
den 31 augusti 1977)

Ledamöter:
Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 november 1974)

Engerstam,
Claes M., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1974)

Francke,
Per E. S., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Gustafsson, NUs-Eric,
småbrakare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Helmerson,
Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Holmqvist, Leif G., ombudsman
(fr.o.m. den 1 juli 1976) Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 1 november 1974)

Nilsson,
Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Norrby,
J. Sören, byrådhektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Skantz,
Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Westholm,
Carl-Johan, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari 1977) Wångby, Erik, ombudsman
(fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Experter;
Ahlgren, Torsten V., stenhuggare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Bjamemo, Åke,
byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

s. 333 Kontrollera mot PDF

333 Kommittéer: Industridepartementet 1:4

Björck,
Berndt H., informationschef (fr.o.m. den 1 november 1974)

Blom,
Hugo, sekreterare (fr.o.m. den 14 juni 1977)

Blomberg,
Kari-Erik G., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Bäckstrand,
Magnus H., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Carlsson,
Bengt E., byggnadsingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Feuk,
Yngve L., redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Finney,
F. Peter A., byrådhektör (fr.o.m. den 11 maj 1977)

FrantzeU,
A. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Frigren,
Suzanne M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1975)

Hagson,
Carl A., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Hammarqvist,
Stefan S. E., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Hemborg,
Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Henriksson,
Sven Åke, ehnontör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Heurgren,
Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Holm,
J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Holmsttöm,
Nina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Håkansson,
Stig J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

HäUbom,
Sven-Gösta, direktör (fr.o.m. den 11 maj 1977)

Johansson,
Evert K., förrådsman (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Kempe,
Bengt H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977)

af
Klintberg, Rolf H. F.,du'ektör (fr.o.m. den 1 november 1974t.o.m. den

30
juni 1977)

Lagrell,
Lars-Åke, idrottschef (fr.o.m. den 14 juni 1977)

Leijon,
Lars, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Löfgren,
Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1975)

Magnusson,
Egon S. 1., yrkeshygieniker (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Magnusson,
Torsten E., postUjon (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

NeUevad,
Per, fU. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nordsttöm,
K. Sören, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Olsson,
K. Åke, överingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Persson,
Alve S., ingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Persson,
Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Persson,
NUs Elis, verkmästare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Peterson,
S.-G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Pettersson,
Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Randers,
Jan E., civUingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rengholt,
Ulf, verkst. direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Rosberg,
Klas R., civiUngenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sandström,
Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Schierbeck,
Per W., direktör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Seger,
E. Walter, dhektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Steme,
Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974)

s. 334 Kontrollera mot PDF

1:4 Skr 1977/78:103 334

Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1974) Strömbäck, Åke,
byrådirektör (fr.o.m. den 14 juni 1977) Stålebrant, Rolf, civilingenjör
(fr.o.m. den 1 december 1974) Svensson, Gösta E., mgenjör (fr.o.m. den 1
september 1977) Svensson, Sven-Erik, assistent (fr.o.m. den 21 oktober 1977)
Swärd, Åke E., elverksföreståndare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Waem, Per
Axel, byrådirektör (fr.o.m. den 4 september 1975) Wiberg, Ragne, kanslichef
(fr.o.m. den 1 mars 1976) Åkesson, Karl-Gunnar, lantbruksbittäde (fr.o.m. den
21 oktober 1977)

Huvudsekreterare:
Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Sekreterare:
Gomitzka, Gunnar V., civUingenjör (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 31
december 1975)

Bitr.
sekreterare: Byman, Disa K. G., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Fumbo,
Jan-Eric, fil. stud. (fr.o.m. den 17 januari 1977) Leijon, Jan E., ingenjör
(fr.o.m. den 1 april 1976) Linder, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 15
september 1977) Petersson, B. I. Lennart, kamrer (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal:
Kungsgatan 56,2 tt, 111 22 Stockholm, tel. 24 07 20

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse 128. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse 118.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden samt haft
löpande överläggmngar med olika myndigheter, organisationer och andra som
berörs av kommitténs arbete.

Dämtöver
har 30 sammanträden håUits med särskilda arbetsgrupper som tUlsatts av
kommittén. Dessutom har kommittén haft referensgrupper med representanter för
myndigheter och organisationer i samband med utarbetande av
informationsmaterial.

Kommittén
har bedrivit utåtriktad informationsverksamhet via annonsering, utomhusreklam,
radio och TV-spots samt via utstälhiingar. I samverkan med TRU har en
programserie - Det goda huset - sänts i radio och TV. Kommittén har i
anslutning tUl programmen utarbetat en broschyr med samma namn som vänder sig
främst tiU småhusägare. Broschyrer och handböcker har utarbetats även för
kommuner och landsting, hushållen och skolelever. I en skrift med namnet
EnergihushåUning kommer kommittén att några gånger per år informera om aktuella
frågor inom energihushållningsområdet.

Kommittén
har i enlighet med regeringens uppdrag den 16 oktober 1975

s. 335 Kontrollera mot PDF

335 Kommhtéer: Industridepartementet 1:5

avgett
två rapporter angående energiförbrukningens utveckling den 20 december 1976 och
den 29 juni 1977.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5.
STU-kommittén a 1974:06)

TilUcallade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda styrelsens
för teknisk utveckling organisation och verksamhetsformer (se Post- och Inrikes
tidn. den 23 november 1974);

Ordförande:
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25
september 1977)

Ledamöter:
Almryd, Hans G. B., rektor (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25
september 1977)

Andersson,
Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.
den 25 september 1977)

Göransson,
J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den
25 september 1977)

Ljung,
Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25
september 1977)

Pettersson,
Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september
1977)

Pettersson,
N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.
den 25 september 1977)

Petzäll,
Ingvar A., direktör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Siegbahn,
Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.
den 25 september 1977)

SjöneU,
P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.
den 25 september 1977)

Ström,
Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 18
november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Experter:
Båveryd, S. J. Lennart, civilingenjör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den
25 september 1977)

Carlsson,
Jan Olof, bergsingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 25 september
1977)

Haeffner,
Erik A., tekn. lic. (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den25 september 1977)

Jamess,
Dag B. J., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 25 september 1977)

s. 336 Kontrollera mot PDF

1:5
Skr 1977/78:103 336

Rasmuson,
Anders S. H., professor (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.

den
25 september 1977)

Sidenbladh,
Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1

september
1975 t.o.m. den 25 september 1977)

Tomner,
J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974

t.o.m.
den 25 september 1977

WedeU,
N. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 18november 1974 t.o.m. den25

september
1977)

Åberg,
C. Anders, civiUngenjör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den

25
september 1977)

Ågren,
Lars O. T., direktör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25

september
1977)

Sekreterare:
Brenner, Rune E., byrådirektör (fr.o.m. den 7 januari 1975 t.o.m. den 16
oktober 1977)

Bitr.
sekreterare; Håkansson, B. Staffan H., byrådirektör (fr.o.m. den 14 januari
1975 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Larsson,
Rolf, byrådkektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse I 29.

Kommittén
har under tiden november 1976 - september 1977 hållit åtta sammanträden samt
haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörts
av kommitténs arbete. Kommittén har vidare hålUt två konferenser med de
statliga organ som i sin verksamhet på industripolitikens område har
beröringspunkter med styrelsen för teknisk utveckUng.

Kommittén har den 26
september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:64) STU:s stöd till teknisk
forskning och innovation.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Företagsdemokratirådet (11975:01)

TUUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa
företagsdemokratifrågorna inom de statliga aktiebolagen (se Post- och Inrikes
tidn. den 12 april 1975):

Ordförande;
Åsling, NUs G., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Ledamöter:
Lind, F. Olof, direktör (t.o.m. den 30 maj 1977)

s. 337 Kontrollera mot PDF

337 Kommittéer: Industridepartementet 1:7

Nilsson,
Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen

Seregard,
B. Ingvar V., ordförande i PTK

Thurhagen,
E. Ruben, verkst. direktör (fr.o.m. den 31 maj 1977)

Experter:
Andersson, Alf Å. H., fil. kand.

Leander,
BoT. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juH 1976 t.o.m. den 31 oktober
1977)

Öhman,
Carl Ivar, kansUråd (fr.o.m. den 15 september t.o.m. den 31 december 1977)

Sekreterare;
Brodén, E. Bertil, socionom

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 10310 Stockhohn, tel. 763 22
00 (sekreteraren)

Direktiven
för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Företagsdemokratirådet
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt ett sammanträde samt haft
överläggningar med organisationer och andra som berörs av rådets arbete.

Ledamöter
av rådet har under oktober 1977 deltagit i en resa till Japan och Förenta
staterna för studier av data- och industtirobotteknikens inverkan på
medinflytande, arbetsmUjö, produktivitet och sysselsättning.

Rådets
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.
Delegationen (11975:02) för energiforsknuig

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 för övergripande analys av
FoU-insatser på energiområdet och för uppföljning av dem (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 juli 1975);

Ordförande:
Hörmander, H. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 januari 1977)

Granstedt,
Par E., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Helmerson,
Bo I. H., direktör (t.o.m. den 31 januari 1977) Kristoferson, Lars A.,
forskningsassistent (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Nyström, Lennart, sekreterare
(t.o.m. den 31 januari 1977) Pettersson, N. Lennart, {il. kand., led. av
riksdagen Redbrant, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 1 febmari 1977) SjöneU,
P. Bengt G., direktör, led. av rUcsdagen (t.o.m. den 31 januari 1977)

22 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 338 Kontrollera mot PDF

1:7 Skr 1977/78:103 338

Thorsson,
Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31

januari
1977)

Unckel,
Per C. G., jur. stud.,led. av riksdagen (fr.o.m. den lOmars 1977)

Wijkman,
Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 april

1976
t.o.m. den 9 mars 1977)

Wångby,
Erik, ombudsman (t.o.m. den 31 januari 1977)

Wååg,
Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 april

1976)

Verkställande
ledamot: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör

Sakkunniga:
Dahlström, Gösta E., ekonom (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundqvist, Dick O. R., fU.
Uc. (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Experter;
Appelgren, L. Göran S., kanslidirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Bemhard,
Carl-Gustaf, professor (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31 mars 1977)

Bolin,
Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Carhng, Alf G., docent
(fr.o.m. den 1 juli 1975) Danielsson, NUs Gustaf F., byråchef (fr.o.m. den 15
augusti 1975) E(Un, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september
1975) Elfwing, H. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1977)
Elmquist, Eva C. E., fU. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977) Eriksson, Karl-Erik
E., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Eriksson, Olof E., professor
(fr.o.m. den 15 augusti 1975) Faugert, Sven J. E., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 1 oktober 1975) Frigren, Suzanne M., departementssekreterare (fr.o.m. den
15 augusti 1975)

Hambraeus,
Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Höjeberg, Mats O.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Johanson, Bo C,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Karlqvist, Anders, tekn.
lic. (fr.o.m. den 23 april 1976) Leman, E. Gunnar V., civiUngenjör (fr.o.m. den
22 mars 1976) Luthman, Gösta, direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Lubeck, S.
A., Lennart, civiUngenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Persson, Göran A,,
avdelningschef (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Pettersson, Eric B., generaldirektör
(fr.o.m. den 15 augusti 1975 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Rasmuson,
Anders S. H., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Rey, Lars H., verkst.
ledamot (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Schutt, Torgny S. R., laborator (fr.o.m.
den 1 december 1975)

s. 339 Kontrollera mot PDF

339 Kommittéer: Industridepartementet 1:7

Tomner,
J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den l5 augusti 1975 t.o.m. den 31
oktober 1977)

Ulvönäs,
E. R. Staffan, överingenjör (fr.o.m. den 1 november 1977) Wickman, Frans E.,
professor (fr.o.m. den 1 aprU 1977)

Sekreterare:
Josefsson, J. Thomas, civilingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Bitr.
sekreterare: Ellwerth, Lena B., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977)
Hiigard, P. Åke, bibhotekarie (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal:
Sveavägen 9-11,111 57 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse 121. TUläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II
I 2 samt 1978 års kommittéberättelse
del H11.

Delegationen
för energiforskning (DFE) har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit
15 sammanträden. Delegationen och dess sekretariat har också haft särskilda
överläggningar med de för energiprogrammets olika delar ansvariga
programorganen och representanter för andra myndigheter och organisationer med
anknytning tiU energiforskning. Delegationen fungerar vidare som expertgrupp
tiU energikommissionen. Slutligen medverkar delegationen i samarbetet inom
Intemational Energy Agency (lEA).

Delegationen
har den 28 september 1977 avgett betänkandet Energi -program för forskning,
utveckling och demonstration, EFUD 78 (SOU 1977:56). De olika programorganens
programplaner, vilka ligger tUl gmnd för betänkandet, utgör bilagorna A - F
(SOU 1977:57-62). Delegationen har också den 20 oktober 1977 avgett promemorian
Organisation för det statiiga energiforskningsprogrammet - erfarenheter och
synpunkter.

Ett
förslag tiU plan för studier av informationsförsörjningen inom energiområdet,
som på delegationens uppdrag har utarbetats av statskontoret, överlämnades den
12 september 1977.

Inom ramen för sin uppgift
att följa den intemationella utvecklingen har delegationen låtit sammanställa
en rapport (Ds 11977:6) Forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet - en global översikt 1977, DFE-rapport nr 4, som är en
uppdatering av DFE-rapport nr 1 från 1976.

Delegationen
har vidare under år 1977 utgivit följande rapporter:

Energibärarnas betydelse
för den långsiktiga energipolitiska handUngsfriheten (DFE-rapport nr 3)

EFA-2000.
Energiförsörjningsaltemativ för Sverige år 2000 - En studie av några gränsfall
som underlag för bedömning av FoU-behov på energiområdet. Huvudrapport och
bilagor (DFE-rapportema 5 och 6)

Miljö- och hälsoeffekter
av tekniska energisystem i normal drift (DFE-rapport nr 7)

s. 340 Kontrollera mot PDF

1:7
Skr 1977/78:103 340

Det
nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut den 30 juni 1978. Delegationens
arbete för tiden härefter är beroende av statsmakternas beslut.

8.
SINFDOK-utredningen (11975:04)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för utredning rörande organisation
av verksamheten inom området teknisk och vetenskaplig information och
dokumentation (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1975):

Utredningsman:
Brynielsson, Harry A. B., civUingenjör (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31
december 1977)

Pettersson,
N. Lennart, fU. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I juU 1975 t.o.m. den 31
januari 1977)

Experter:
Bagge, Peter, konsult (fr.o.m. den 15 juni t.o.m. den 31 augusti 1976)
Holmborn, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 februari t.o.m. den 31 december
1977)

Håkansson,
Hans E. V., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 jiUi 1975 t.o.m. den 31 december
1977)

Lindström,
J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1975 t.o.m. den 31
december 1977)

Martin-Löf,
C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 31 december
1977)

Sekreterare;
Berg, NUs G., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den 31
december 1977)

Gustavson,
Krister, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den 31 dec:ember
1977)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse 123.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer. Studiebesök har gjorts
i Canada, Frankrike, Storbritannien och Förenta statema.

Utredningen
har i skrivelse den 15 juni 1977 behandlat företagareföreningarnas roll vid
förmedling av teknisk information tiU mindre och medelstora företag m. m.
Underlag för utredningens förslag har varit bl. a. statens industriveks
promemoria (SIND-PM 1976:1) Informationstjänster till industrin.

Huvuddelen
av utredningens arbete har utförts i samarbete med

s. 341 Kontrollera mot PDF

341 Kommittéer; Industridepartementet 1:9

biblioteks-
och dokumentationssamverkanskomniittén (U 1975:06). De båda utredningama har
den 20 oktober 1977 avgett det gemensamma betänkandet (SOU
1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.
Uppdraget är därmed slutfört.

9.
Studsviksutredningen d 1975:05)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 18 september 1975 för utredning om
verksamheten vid AB Atomenergi (se Post- och Inrikes tidn. den 4 oktober 1975);

Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april
1977)

Ledamöter:
Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20
april 1977)

Landqvist,
Nils D., direktör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 aprU 1977)

Experter:
Aler, Bo A. A., direktör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20aprfl 1977)

Lébeck,
S. A. Lennart, civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april
1977)

Rey,
Lars H., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den20 april 1977)

Rundquist,
Gerhard I. A., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april
1977)

Svansson,
Lennart A., civUingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Bengtsson, Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1976
t.o.m. den 1 maj 1977)

Johanson,
Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 1 maj
1977)

Lindh,
Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 1 maj
1977)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse I 24.

Utredningen
har under tiden november 1976 - mars 1977 hållit tre sammanträden.

s. 342 Kontrollera mot PDF

1:9
Skr 1977/78:103 342

Utredningen
har den 14 mars 1977 lämnat en rapport till
industridepartementet. Uppdraget är därmed slutfört.

10.
Organisationskonunittén (11975:06) för havsresursfrågor

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om
inrättande av ett organ för havsresursfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 30
oktober 1975):

Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11
november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Ledamöter:
Engqvist, Lars F., förbundsordförande (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den
30 juni 1977)

Johansson,
Tyra A. S., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30
juni 1977)

Torwald,
G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november
1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Åberg,
Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975
t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare:
Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den
31 juli 1977)

Bitr.
sekreterare: Noreland, Lena M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m.
den 31 juU 1977)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse I 25.

Kommittén
har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (Ds I 1977:5) Samordning av
havsresursverksamheten.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Byggkoncentrationsutrednlngen (11975:07)

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober och den 13 november 1975
för utredning om vissa frågor rörande

s. 343 Kontrollera mot PDF

343 Kommittéer: Industridepartementet 1:11

byggnadsmaterialindustrin
(se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1975):

Ordförande:
Cederwall, Gustav F. E., landshövding (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den
31 augusti 1977)

Ledamöter;
Ehrner, Bo, direktör (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Gadd,
P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1975
t.o.m. den 31 augusti 1977)

KäUenius,
Sten I. R., direktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusti 1976
t.o.m. den 31 augusti 1977)

Odhnoff,
Jan E., förbundsekonom (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den31 augusti 1977)

RegnéU,
Cari Göran, bankdirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1975
t.o.m. den 31 augusti 1977)

Whinberg,
F. R. Bertil, förbundsordförande (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Experter;
HaUman, L. Åke G., avdehiingschef (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Jonson,
Lars E., expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 15 januari 1976 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Nilsson,
W. Bengt G., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Sköllerholm,
S. Ove J., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 augusti
1977)

Öh,
E. Tage, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Sekreterare:
StareU, Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 augusti
1977)

Bitr.
sekreterare: Lundell, G. Per-Inge, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 april
1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Direktiven
för uttedningen, se 1976 års kommittéberättelse I 26.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit tio sammanträden samt haft
överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredningens arbete.

Utredningen har den 17
augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:43) Koncentrationstendenser inom
byggnadsmaterialindustrin.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 344 Kontrollera mot PDF

1:12 Skr 1977/78:103 344

12.1975
års LKAB-NJA utredning (11975:08)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda om
samordning meUan Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Norrbottens järnverk AB
(NJA) (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1975):

Ordförande:
Löfberg, BertU A. F., landshövding (fr. o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12
maj 1977)

Ledamöter:
Orrenius, Jan E. A., direktör (fr.o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12 maj
1977)

Sundberg,
L. Nore, civUekonom (fr.o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12 maj 1977)

Expert:
Edin, L. Åke, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den den 12 maj
1977)

Sekreterare:
Westin, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 1
juni 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse I 27.

Utredningen
har under tiden november 1976 - april 1977 hålUt sju sammanträden. Därutöver
har ett sammanträde hållits med en särskUd referensgrapp.

Utredningen
har den 21 april 1977 avgett betänkandet (Ds I 1977:4) Samordning av LKAB och
NJA.

Uppdraget
är därmed slutfört.

13.
Läkemedelsindustridelegationen (11975:09)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för samordning av svensk
läkemedelsindustti (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1975):

Ordförande:
Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 31 januari 1977)

Ledamöter;
Eklund, Lennart S. G., ombudsman (fr.o.m. den 24 november 1975) Larsson,
Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 25 januari 1977)

s. 345 Kontrollera mot PDF

345 Kommittéer; Industridepartementet 1:14

Lennholm,
B. Gunnar O., förbundsdirektör (fr.o.m. den 24 november

1975)

Linnergren,
Erik J. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 24

november
1975)

Lönngren,
D. Rune, farm. dr (fr.o.m. den 24 november 19751.o.m. den 14

november
1977)

Persson,
Carl J. G., rikspoUschef (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ryné,
S. OUe, direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Vegis,
Peter, fil. mag. (fr.o.m. den 24 november 1975)

Virding,
Gösta A., verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ward,
Kurt K. B., landstingsråd (fr.o.m. den 24 november 1975)

Wegerfelt,
Karl Arne, direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Werin,
Gun, ingenjör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ålander,
Nils-Erik (fr.o.m. den 24 november 1975)

Expert:
Gustafsson, Karl-Erik, docent (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare:
Swarén, Ulla M., byråchef (fr.o.m. den 24 november 1975)

Bitt.
sekreterare: Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni
1976) Sténson, Britt-Marie, jur. kand. (fr.o.m. den 1 november 1976)

Lokal;
Munkbron 11,111 28 Stockholm, tel. 24 64 75 (Swarén), 763 22 66 (Abramowicz),
11 66 54 (Sténson) eUer 11 67 23

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse 128.

Delegationen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare förde fem största läkemedelsföretagen samt med
vissa myndigheter och organisationer som kan beröras av delegationens arbete.

Delegationens
arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

14.
Utredningen (11975:10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet

TilUcaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för att utreda vissa frågor
vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet:

Ordförande:
Lyberg, Bengt, landshövding

Ledamöter:
Larsson, E. Åke, jur. dr

s. 346 Kontrollera mot PDF

1:14
Skr 1977/78:103 346

Neyman,
Thorsten L., bergsingenjör Widmark, Roland, direktör

Experter:
Berglund, Karl-Ymer, kommunalråd Forslund, Bo G., mätningstekniker Gustavsson,
Sven Anders, övermontör Lundström, Fritz E., gravarbetare Spendrup, K. Aksel,
avdelningschef Söderberg, Bo K. G., kansliråd

Sekreterare:
Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977) Öquist, Berndt
E., tf. byråchef (t.o.m. den 30 november 1977)

Lokal;
Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. 090/12 40 86

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse 129.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden.
Utrednmgen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15.
Utredningen (11976:01) för samordning av de statsägda varven

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1976 för att göra en översyn rörande
den statUga varvsgruppens framtida organisatoriska struktur och därvid beakta
de samordningsvinster som bör kunna uppnås;

Ordförande:
Andrén, Sven G., verkst. direktör

Ledamöter:
Holster, Lars-Inge, verkst. direktör Laurin, Hans, verkst. direktör Linnergren,
Erik J. G., departementssekreterare Ramfors, Bo, direktör Tengroth, Bengt T.,
direktör Trogen, Ingvar, verkst. direktör Åberg, Lars, direktör

Experter:
Henningsson, K. Gustav H., snickare (fr.o.m. den 15 oktober 1976) Pettersen,
Oddvar A., ingenjör (fr.o.m. den 15 oktober 1976) Österberg, Gunnar R.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976)

s. 347 Kontrollera mot PDF

347 Kommittéer: Industridepartementet 1:16

Sekreterare:
Hemmingsson, Sten, civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 28
februari 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II 11.

Utredningen
har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit två sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 14 febraari 1977 avgett betänkande, som överlämnades till analysgruppen
för vissa varvsfrågor för att ingå i dess rapport (Ds 11977:1).

Uppdraget
är därmed slutfört.

16.
Redovisningsutredningen (11976:02)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1976 för att göra en utredning om
förbättrad insyn i de statliga företagen (se Post- och Inrikes tidn. den 28
september 1976):

Ordförande;
Moberg, Sven T., generaldirektör

Ledamöter:
Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Tarschys, N. Daniel,
docent, led. av riksdagen

Sakkunnig:
Sonesson, Birger A. T., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 13 december 1976)

Experter:
Edsta, Björn O., byrådirektör (fr.o.m. den 13 december 1976) Sjöström, Leif H.
A., kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Sekreterare:
Stålfors, V. Margaretha, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; NUsson, Peter O.H., ekon.stud. (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr.
sekreterare: Nilsson, Peter O. H., ekon. stud. (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel
763 10 00

s. 348 Kontrollera mot PDF

1:16
Skr 1977/78; 103 348

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II 13.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika organisationer och företrädare för statliga företag
som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

17.
Billingenutredningen (11976:03)

TiUkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 8 juli 1976 för att göra en utredning om
altemativ för den ekonomiska utvecklingen i BiUingenområdet (se Post- och
Inrikes tidn. den 28 september 1976):

Ordförande:
Netzén, K. Gösta, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den

30 september
1977)

Ledamöter:
Frithiofson, Karl A. F., landshövding (t.o.m. den 31 augusti 1977) Gustafsson,
G. Einar, landshövcUng (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sakkunniga:
Andersson, Erik, kommunalråd (fr.o.m. den 9 september 1976t.o.m. den

31 augusti
1977)

Eliasson,
Rolf A. E., lantmästare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 9

september
1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Fridebäck,
Carl-Eric, kommunalråd (fr.o.m. den9 september 1976t.o.m.

den
31 augusti 1977)

Lindberg,
Carl, kommunalråd (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den

31
augusti 1977)

Persson,
Gunnar, tågmästare (fr.o.m. den 9 september 1976t.o.m. den 31

augusti
1977)

Experter:
Ekeväm, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den 31
augusti 1977)

Löfgren,
Torsten H., departementssekreterare (fr.o.m. den9 september 1976 t.o.m. den 14
september 1977)

Moding,
A. PhiUp V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 31 augusti 1977)

Zetterberg,
Evert, sekreterare (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sekreterare:
Cederlund, Lars Johan O. B.,departementssekreterare(fr.o.m. den 1 maj t.o.m.
den 30 september 1977)

s. 349 Kontrollera mot PDF

349 Kommittéer: Industridepartementet 1:18

Moding,
A. PhUip V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30
april 1977)

Bitr.
sekreterare: Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den
1 september 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Fransson,
Hans G. V., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 september
1977)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II 14.

Uttedningen
har under tiden november 1976 - augusti 1977 håUit nio sammanträden.

Uttedningen
har den 18 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:47) BiUingen - 4 exempel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
Norrbottendelegationen (11976:04)

TillkaUade
enUgt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att länrna förslag tiU
och initiera åtgärder för att öka sysselsättningen i Norrbottens län (se Post-
och Inrikes tidn. den 13 december 1976):

Ordförande:
Lassinantti, Ragnar I., landshövding

Ledamöter:
Andersson, Gösta, ombudsman Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen
Pettersson, Göte J., adjunkt

Petersson,
Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, led.
av riksdagen Wahlström, Björn M., verkst. direktör

Sakkunniga:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Backlund,
Lars P., länsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Engström, Odd E. L.,
departementsråd (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 28 febraari 1977)

Eriksson,
Björn G., departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1977) Hjehnqvist, Ingvar K. R.,
kansUråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 18
april 1977) Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 10 januari
1977)

Ribrant,
Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 17 april 1977)

s. 350 Kontrollera mot PDF

1:18 Skr 1977/78:103 350

Experter:
Brändström, Bengt H., överiantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Eriksson, A.
E. Ingemar, länsjägmästare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Freden, Erland,
direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) HaUsten, Lars T.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Hammarstedt, H. Bertil,
direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Hansén, Bengt-Olof D. V.,
lantbruksdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Henriksson,
Rune I., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Johansson, N. Mårten,
planeringschef (fr.o.m. den 10 januari 1977) KahUn, Tage H. G., direktör
(fr.o.m. den 10 januari 1977) Levin, P. Tage, departementsråd (fr.o.m. den 10
januari 1977) Modig, Stig, bitr. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 25 januari
1977) Nordström, Lars V., professor, rektor (fr.o.m. den 10 januari 1977)
Nyström, S. Åke, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Sääf, K. Å. Henry,
direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Öström, KjeU V., planeringsdhektör
(fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare:
Näsvall, Bjöm G., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Bitr.
sekreterare: Andersson, FoUce W. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari
1977)

Edström,
Jan-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Hedström, A. Jan-Olof,
bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Jacobson, Roger,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti t.o.m. den 30 november 1977)

Lindmark,
S. Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977, avliden den 14 september
1977)

Lokal:
Länsstyrelsen i Norrbottens län, 951 86 Luleå, tel. 0920/960 00.

Dhektiven
för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II 15.

Norrbottendelegationen
har under tiden december 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden samt haft
överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
delegationens arbete. Därutöver har sammanträden hålUts i till delegationen
knutna arbetsgrapper enligt följande. Arbetsgruppen för industrifrågor har
hållit elva sammanträden, arbetsgruppen för jord- och skogsbruksfrågor tre
sammanträden och arbetsgruppen för näringslivsservice fem sammanträden.

Delegationen
har under den angivna tidsperioden successivt franUagt ett stort antal förslag
tiU myndigheter och departement om åtgärder för att främja sysselsättningen i
Norrbottens län.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351 Kommittéer: Industridepartementet 1:19

19.
Energikommissionen (11976:05)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utarbeta
alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram tiUårl990:

Ordförande;
Rainer, A. Ove, generaldirektör

Ledamöter:
Bergman, Bjöm, förbundssekreterare Curry-Lindahl, Kai, professor Dahl, R.
Birgitta, led. av riksdagen Eidem, Ingmar, tekn. dr Engqvist, Lars F.,
förbundsordförande Hambraeus, S. Birgitta, fU. kand., led. av riksdagen
Hörmander, H. Olof, direktör (tillika ordförande i expertgmpp rörande forskning
och utveckling)

KjeUström,
Bjöm O. J., docent (tUUka ordförande i expertgrupp rörande säkerhet och mfljö)
Kågeson, Per O. R., författare Landell, F. E. Nils-Erik, bitr. överläkare
SjöneU, P. Bengt G., dhektör, led. av riksdagen Tham, Carl C. W.,
statssekreterare, ers. för led. av riksdagen Westerberg, Ulf, ombudsman
Wijkman, Anders I. S., fU. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Agfors, O. Gunnar, verkst. direktör (med uppgift att vara ordförande i
expertgmpp rörande energjtillförsel) (t.o.m. den 9 februari 1977) Boman, Per-Olof,
direktör (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande
energihushållning)

Fridolin,
Hans R., departementsråd med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande
styrmedel) (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lind, Carl-Erik, byråchef (med uppgift
att vara ordförande i expertgrupp rörande energitiUförsel) (fr.o.m. den 10
febraari 1977) Wästlund, Jan, universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)
Örtendahl, Per Anders, statssekreterare (med uppgift att vara ordförande i
expertgrupp rörande styrmedel) (t.o.m. den 16 oktober 1977)

Experter:
Abrahamson, Dean E., professor (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Feuk, Yngve L.,
redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 1
februari 1977) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari
1977) Lind, H. Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

s. 352 Kontrollera mot PDF

1:19
Skr 1977/78:103 352

Experter
vad avser säkerhet och miljö: Ahlström, Per-Eric, överingenjör (fr.o.m. den 1
februari 1977) Arrhenius, Erik, docent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Eckered,
Thomas, överingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Johansson, Thomas B., docent
(fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 1 febmari
1977) Lindeberg, Sten W., fU. dr (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 augusti
1977)

Norberg,
Lars A., överingenjör (fr.o.rn. den 15 november 1977) Snihs, Jan Olof,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Tengberg, Bo, ombudsman
(fr.o.m. den 1 februari 1977) Westermark, Torbjöm, professor (fr.o.m. den 1 febraari
1977)

Experter
vad avser energitillförsel: Agfors, O. Gunnar, verkst. direktör (fr.o.m. den 10
februari 1977) Björgerd, Anders, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 febraari 1977)
Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) Danielson, Nils-Gustaf
F., byråchef (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Lindgren, Claes, verkst. direktör
(fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindström, L. O. Olle B., professor (fr.o.m. den
1 februari t.o.m. den 30 juni 1977)

Nordström,
Bengt, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Rey, Lars H., verkst.
ledamot (fr.o.m. den 1 februari 1977) Ståhl, Ingemar O. L., professor (fr.o.m.
den 1 febraari 1977) Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den 1
februari 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter
vad avser energihushållning: Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fr.o.m. den 1
april 1977) Holme, K. Gunnar, överingenjör (fr.o.m. den 1 febraari 1977)
Höglund, B. Ingemar, professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) Karlsson, Bengt
Olof, kansUråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Karlsson, Ulf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Norrbom, N. Claes-Eric,
departementsråd (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Nyström, Lennart, sekreterare
(fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 mars 1977)

Peterson,
K. Folke, professor (fr.o.m. den 1 maj 1977) Westiin, E. Ame, avdehiingschef
(fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter
vad avser styrmedel: Ahlenius, Inga-Britt M. S., departementssekreterare
(fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Bergendahl,
Göran H., professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) CarUng, Alf G., docent
(fr.o.m. den 1 febraari 1977)

s. 353 Kontrollera mot PDF

353 Kommittéer: Industridepartementet 1:19

Carisson,
Bo, ekon. dr (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Fridolin,
Hans R., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 16

oktober
1977)

HaUman,
L. Åke G., avdelningschef (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Hjalmarsson,
Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Jonsson,
K. Christer, förbundsekonom (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Lalander,
N. Sven O. A., driftdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lönnroth,
Måns, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Mattsson,
Bengt E. C.-G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 november

1977)

Winander,
Bo G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Huvudsekreterare:
Söder, K. Gunnar, statssekreterare (t.o.m. den 31 juli 1977) Örtendahl, Per
Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Sekreterare:
Hjorth, Lars E. A., departementsråd

Bitr.
sekreterare: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör

Backman,
Gunnel, sekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1977) Bäckstrand, Magnus H.,
civilekonom Djerf, Olof, departementssekreterare Forsman, Sonja, assistent
(fr.o.m. den 1 aprU 1977) Frigren, Suzanne M., departementssekreterare
Granström, L. A. Torbjöm, civilingenjör

Hjalmarsson,
Lennart, tf. universitetslektor (fr.o.m. den 15 februari t.o.m. den 31 oktober
1977) Johanson, Bo C, departementssekreterare

Lantz,
Kjell-Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Larén,
Charlotte F., departementssekreterare Lundin, Anders, forskningsingenjör
(fr.o.m. den 1 november 1977) Mattsson, Anita B. K. A., assistent (fr.o.m. den
1 februari 1977) Neuman, N. Håkan, byrådirektör Tombrock, Gun M.,
kanslisekreterare

Wästlund,
Jan, universitetslektor (fr.o.m. den 1 febraari t.o.m. den 16 oktober 1977)

Lokaler:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockhohn, tel.
växel 763 10 00, Karlbergsvägen 77, tel. 30 20 57 (expertgrappen för säkerhet
och miljö),

Birger Jarls torg 7, tel.
20 78 50 (expertgrappen för energitiUförsel), 20 33 26 (expertgruppen för
energihushåUning),

Box 2178, 403 13
Göteborg, tel. 031/1188 36 (expertgruppen för styrmedel)

23 Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 103

s. 354 Kontrollera mot PDF

1:19
Skr 1977/78:103 354

Direktiven
för kommissionen, se 1978 års kommittéberättelse del II 18.

Kommissionen
har under tiden januari - oktober 1977 hålUt 18 sammanträden. Dämtöver har
sammanträden hållits i till kommissionen knutna expertgrupper enligt följande.
Expertgruppen för säkerhet och miljö har hållit 22 sammanträden, expertgruppen
för energitillförsel 21 sammanträden, expertgruppen för energihushållning 14
sammanträden och expertgrappen för styrmedel 13 sammanträden. Dessutom har
kommissionen och expertgrupperna haft överläggningar med oUka myndigheter,
organisationer, utredningar och andra som berörs av kommissionens arbete.

Delegationen
(I 1975:02) för energiforskning fungerar som kommissionens expertgrupp vad
avser forskning och utveckling, se 17.

Kommissionens
ledamöter har i oktober 1977 företagit studieresa tiU Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna för att studera hantering av
produktion och hushållningsåtgärder inom energiområdet m.m. Däratöver har
ledamöter m. f 1. i kommissionen besökt Finland och Danmark för att studera
torvhantering och kolkraftverk resp. experimenthus och vindkraft m. m.
Företrädare för energikommissionen har dessutom deltagit i bl. a. den tionde
världsenergikonferensen i Istambul i september 1977.

Expertgrappen
för säkerhet och miljö har i oktober till kommissionen överlämnat en preliminär
rapport MUjöeffekter och risker vid utnyttjande av energi. De första avsnitten
av expertgrappens för energitiUförsel preliminära rapport Energitillförsel
redovisades för kommissionen i juni 1977. Ytterligare avsnitt har redovisats i
september och oktober 1977. De båda gruppernas rapporter avses senare komma ut
i Ds-serien. Expertgrappen för energihushållning har i oktober till
kommissionen överlämnat sin huvudrapport (Ds I 1977:11) Energihushållning samt
fyra sektorrapporter (Ds I 1977:12-14) avseende industri-. Iransport-,
bebyggelse- och övrigsektorn. Styrmedelsgruppen har överlänmat huvudrapporten
(Ds 11977:15) Styrmedel för en framtida energihushållning jämte tre bilagedelar
(Ds 11977:16-18).

Utöver
presskonferenser i anslutning tUl offentiiggörande av expertgruppsrapporter m.
m. har kommissionen den 3 november 1977 arrangerat ett journalistseminarium i
Jönköping för att informera massmedia på lokal nivå om verksamheten inom
kommissionen. Ett diskussionsmöte rörande expertgruppernas material och
kommisionens arbete har också anordnats den 17 november 1977 med inbjudna från
vissa myndigheter, organisationer, massmedia m. fl.

Kommissionen
beräknas överlämna sitt huvudbetänkande i mars 1978 och slutföra sitt arbete i
juni 1978.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355 Kommittéer:Industridepartementet 1:21

20.
Kooperationsutredningen (11977:01)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 10 febraari 1977 för att utreda frågan om
kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande:
Eliasson, Lars M., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter:
Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer, f.
d. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av
riksdagen af Ugglas, M. Margaretha, civilekonom, led. av riksdagen
Kuylenstjema, K. Göran J., direktör LundevaU, Owe N. A., direktör Marcus, Lars
E. P., direktör Tågmark, Sven G., lantbrakare, f. d. led. av riksdagen

Experter:
Corell, Hans A. V., hovrättsassessor (fr.o.m.. den 7 juni t.o.m. den 31 oktober
1977)

Forsström,
Jan E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977) Reinius, Ulla B.,
civilekonom (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Sekreterare:
Öh, E. Tage, departementssekreterare

Lokal:
Drottninggatan 6,2 tr., 11151 Stockholm, tel. 2166 31
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II 12.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1977 hållit fyra sammanttäden. Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21.
Delegationen (11977:02) för glesbygdsfrågor

TillkaUade
eidigt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att bereda, samordna
och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande:
Petersson, Olof H. E., kansUråd

Ledamöter:
Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Brännström, Inger A.,
organisationsassistent Dahlberg, Rolf L., yrkesvalslärare, led. av riksdagen
Jansson, Lars, byråchef

s. 356 Kontrollera mot PDF

1:21
Skr 1977/78:103 356

Jonasson,
J. E. Bertil, lantbrakare, led. av riksdagen Lindberg, Jan-Erik, kanslichef
Weslberg, Olof (Olle), rektor

Experter:
Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1977) Hammarberg,
Mairgareta, departementssekreterare Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 1
september 1977) Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 oktober
1977)

Sekreterare:
Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den 14aprU 1977)

Lokal:
Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. 090/12 40 86

Direktiven
för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II 13.

Delegationen
har under tiden mars - oktober 1977 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar
med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens
arbete. Därutöver har delegationen företagit en studieresa till Dalarna,
Värmland och Dalsland varvid överläggningar håUits med ett antal
glesbygdskommuner.

Delegationen
har den 14 september 1977 avgett förslag tUl åtgärder för att främja
bygdeturism.

Delegationens
arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

22.
Delegationen (11977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i
Göteborgsregionen

TilUcallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att behancUa
sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt att tiU delegationen knyta en
arbetsgmpp (med högst nio ledamöter) med uppgift att behandla de akuta
sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen:

Ordförande
i delegation och arbetsgrupp: Huss, Erik, landshövding

Ledamöter
i delegationen: Adiels, Arne, kommunalråd Franzén, Ivar,
kommunstyrelseordförande Holmberg, Yngve, landshövding Hulterström, Sven Å.,
kommunalråd Ström, Lennart, kommunalråd von Sydow, Gunnar, landshövding

Ledamot
i delegation och arbetsgrupp: Thorén, Rune, socionom

s. 357 Kontrollera mot PDF

357 Kommittéer; Industridepartementet 1:23

Ledamöter
i arbetsgrupp: Axell, Göran, ombudsman Blomqvist, Egon, länsarbetsdirektör
Hansen, Åge, ombudsman

Hultin,
S. Eriand V., tekn. lic. (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Mannheimer, Sören,
förbundsjurist Norling, Åke, kommunalråd

Olsson,
Sten G., stiftssekreterare (t.o.m. den 30 september 1977) SiUén, Bo S. A.,
direktör Tengroth, Bengt T., dhektör

Experter
i arbetsgrapp: Gunnarson, Ame V., direktör (fr.o.m. den 1 augusti 1977)
Gustavsson, Ulf H., civilingenjör (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Sekreterare
i delegation: Sigfridson, C. A. Richard, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni
1977)

Bitr.
sekreterare i delegation: Björneld, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni
1977) Carlsson, Carl-Gustaf E,, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)
Jonsson, Karl-Erik, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Larsson, Claes,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare
i arbetsgrapp: Wictor, Karl-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Lokal:
Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. 031/60 58 04 (sekreteraren,
delegationen), 031/801620 (sekreteraren, arbetsgruppen)

Direktiven
för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II 14.

Delegationen
har under tiden juni - oktober 1977 håUit tre sammanträden.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Arbetsgruppen
inom delegationen har under tiden juni - oktober 1977 hålUt fem sammanträden.
Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

23.
Utredmngen (11977:04) om begränsning av användningen av el för
uppvärmningsändamål

TUlkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om begränsning av användningen av el för uppvärnmingsändamål:

Särskild
utredare: Svahn, Hans, rättschef (fr.o.m. den 1 juni 1977)

s. 358 Kontrollera mot PDF

1:23
Skr 1977/78:103 358

Sakkunniga:
Granström, Torbjörn, civUingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Johansson, Sune,
överingenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Lilja, Jan, direktör (fr.o.m. den20juiu
1977) Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1977) Ljung,
Harald, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Lundmark, Rolf, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 1 juni 1977) Norell, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
juni 1977) Olsson, Åke, övermgenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Randers, Jan,
civiUngenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Stålebrant, Rolf E., civilingenjör
(fr.o.m. den 20 juni 1977)

Sekreterare:
Laurén, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II 15.

Den
särskilde utredaren har under tiden juni - november 1977 hållit tio
sammanträden med de sakkunniga. Därutöver har tre sammanträden hållits med en
särskild arbetsgmpp.

Den
särskilde utredaren har den 6 december 1977 avgett betänkandet (Ds 11977:9)
Restriktioner för uppvärmning med ehadiatorer.

Uppdraget
är därmed slutfört.

24.
Hemslöjdsutredningen (11977:05)

TilUcaUad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att göra en
översyn av gällande riktlinjer för det statiiga stödet till hemslöjden:

SärskUd
utredare: Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
oktober

1977)

Experter:
Hansson, Erik, spinnrocksmakare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Johansson, Greta
K., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Strömgren, Bo E., avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1977) Sundblad, Brita A., förste hemslöjdskonsulent
(fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare:
Åhlén, Catharina M. L, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Jakobsgatan 15-17,2tt., 111 52 Stockholm, tel. 11 59 23.

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II 17.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359 Kommittéer: Industridepartementet 1:26

25.
Utredningen (11977:06) om de internationella investeringarnas näringspolitiska
effekter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om de internationella investeringamas näringspolitiska effekter:

Ordförande:
Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Ledamöter:
Björkegren, Carl-Erik, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Hjalmarsson,
Lennart, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Holm, Torsten, kanslichef
(fr.o.m. den 7 november 1977) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 7 november
1977) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 november 1977)
Rydin, Bo Göran, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Experter:
CarUng, Alf G., docent (fr.o.m. den 7 november 1977) Sanden, Peter, fil. kand.
(fr.o.m. den 7 november 1977)

Huvudsekreterare;
Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal;
Gamla Riksdagshuset Box 16315,103 26 Stockholm, tel. 14 10 00.

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II 16.

26.
Utredningen (11977:07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mål

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att utreda
frågan om statsföretags verksamhetsinriktning och mål m. m.:

Särskild
utredare: Söder, K. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978)

s. 360 Kontrollera mot PDF

Kn:l
Skr 1977/78:103 360

Kommundepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3,7
och 12

Följande
kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1

1.
Riksnänmden (K 1%8:57) för kommunal beredskap

TilUcaUade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga vissa centrala
samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen;

Ordförande:
Gustafsson, N. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
juU 1975 t.o.m. den 30 juni 1978)

Vice
ordförande: Lundberg, Sten G. J., generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Ledamöter:
Krona, Kurt, sektionschef (t.o.m. den 30 juni 1978) Nyqvist, N. Tore,
länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1978) Tengroth, Karl-Erik, direktör
(t.o.m. den 30 juni 1977) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den 1 juU 1976
t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter:
Bengtsson, Gunnar G., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Gustafsson,
Ulf C, sekreterare (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Lindquist, Ulf W. E.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 7 september 1974) Norderheim, Paul A. M.,
försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Sekreterare:
FaUcehed, Sven A. L., avdelningsdirektör

Kansli:
Civilförsvarsstyrelsen, Jämtlandsgatan 97, Fack, 162 10 Vällingby, tel. 37 26
00

Direktiven
för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden
för kommunal beredskap har under tiden november 1976 -oktober 1977 hållit åtta
sammanträden samt haft ett flertal överläggningar

s. 361 Kontrollera mot PDF

361 Kommittéer; Kommundepartementet Kn:2

med
olika centrala fackmyndigheter, kommunförbunden och andra som berörs av den
kommunala och landstingskommunala beredskapsplanläggningen.

Arbetet med nya
anvisningar för såväl den kommunala som landstingskommunala beredskapsplanläggningen
har i aUt väsentUgt kunnat genomföras.

Nämndens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2.
1968 års kyrkohandbokskonunitté (U 1%9:44)

TillkaUade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom
utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken
och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision;

Ordförande:
Askmark, K. F. Ragnar, biskop

Ledamöter:
Andrén, Åke, professor EdwaU, Pehr A. R., kontraktsprost Göransson, Harald O.,
musikdirektör HaUqvist, Britt G., författare

Experter:
Ahrén, Per-Olov A., domprost (fr.o.m. den 1 januari 1975) Alm, Kerstin, fil.
kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977) Andersson, Torsten N., prost Bohlin, Folke,
docent Eckerdal, Lars H., docent Erneholm, Berndt I., expeditionschef
Gerhardsson, Birger, professor Godvik, Hans, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars
1977) Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare Helander, Sven A. B., lektor
(fr.o.m. den 3 januari 1977) Holte, K. Ragnar, professor

Ingebrand,
Sven G., biskop (fr.o.m. den 3 januari 1977) Larsson, Edvin, professor (fr.o.m.
den 7 mars 1977) Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist Molde, F. Bertil, professor
Nilsson, Torsten, musikdirektör

Persson,
Per ErUc, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1976) SetterUnd, Bo A. L, poet (fr.o.m.
den 3 januari 1977) Simonsson, TordL. W., kyrkoherde

s. 362 Kontrollera mot PDF

Kn:2 Skr 1977/78:103 362

Stensson,
S. Lars-Gösta, prost (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare:
Eckerdal, Lars H., docent (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Bitr.
sekreterare: Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt

Lokal:
Lantmannavägen 1, 222 38 Lund, tel. 046/14 85 11, 13 82 94

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden, gjort två
studieresor samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits
med en särskild arbetsgrupp för frågan om evangeliebokens revision.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3.
Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin

TilUcallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 för atl göra en översyn av
den kommunala demokratin (se Post- och Inrikes tidn. den 21 maj 1970 och den 6
maj 1972):

Ordförande:
Lewén-EUasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen

Ledamöter:
Blomdahl, Bengt O., förbundsordförande Boo, Karl G. H., kontr. assistent, led.
av riksdagen Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Gustafsson, F.
Agne S., universitetslektor Hörberg, NUs A., socionom, led. av riksdagen Hörnlund,
Gördis K., fru, led. av riksdagen Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av
riksdagen Åstrand, Göran, kommunalkonsulent

Sakkunnig;
Bergqvist, Sven-Runo, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Experter
med uppgift att medverka dels vid behandlingen av frågor rörande de anställdas
inflytande i kommuner och landstingskommuner, dels när ordföranden i övrigt
bestämmer det: Eriksson, B. Sune, direktör (fr.o.m. den 31 januari 1976)
Hesslebom, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 31 januari 1976) Lindh, K. Rolf
Y., ombudsman (fr.o.m. den 31 januari 1976)

s. 363 Kontrollera mot PDF

363 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:4

Sahlsten,
K. Lennart, informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1976) Schön, Åke, förste
sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Sekreterare:
Pettersson, Göran K., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 23
september 1977)

Bitr.
sekreterare: Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den l5oktober
1975 t.o.m. den 30 september 1977)

Lokal:
Munkbron 11, 2 tr. Postadress; Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm,
tel. 11 27 38, 20 76 39, 20 18 75

Direktiven
för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse C 20. Tilläggsdirektiv, se 1973
års riksdagsberättelse C 10.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fjorton sammanttäden.

Utredningen
har den 3 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:39) Företagsdemokrati i
kommuner och landstingskommuner.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4.1969
års psahnkommitté (U 1970:47)

Tillkallade
enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom
utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tiUägg till Den svenska
psahnboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas
i svenska kyrkan intUl dess en allmän revision av Den svenska psalmboken
företagits. Kommittén har den 12 februari 1976 fått regeringens uppdrag att
framlägga förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok.
Vidare fick kommittén uppdrag att, under beaktande av vad 1975 års kyrkomöte
anfört, dels under år 1976 färdigställa och tiU regeringen inkomma med förslag
tiU en första del av tilläggtUlpsalmboken, dels utarbeta förslag till en andra
del av tillägg till psalmboken. Båda delarna av tillägget skuUe avse såväl
psalmtexter som psalmmelodier.

Ordförande:
Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter:
Belfrage, H. Esbjöm G., docent Bexell, Göran, teol. dr (fr.o.m. den 21
september 1977) Frostenson, Anders, f. d. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fU.
mag. (fr.o.m. den 12 februari 1976) Göransson, Harald O., musikdirektör

Nisser,
Per Olof, utbildningssekreterare (t.o.m. den 20 september 1977) Åberg, Jan
Håkan, domkyrkoorganist (fr.o.m. den 12 febmari 1976)

s. 364 Kontrollera mot PDF

Kn;4
Skr 1977/78:103 364

Experter:
Boden, Anna-Brita, sekreterare

Ekenberg,
Anders, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1976) Erneholm, Bemdt I.,
expeditionschef Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör

Forsberg,
P. Roland, musikdirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976) Hartman, Olov, teol. dr

Nisser,
Per-Olof, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 21 september 1977) Sörenson,
Torsten N., tonsättare

Sekreterare;
Erneholm, Berndt I., expeditionschef

Bitr.
sekreterare: Bexell, Göran, teol. dr (t.o.m. den 20 september 1977) Boden,
Anna-Brita, sekreterare

Lokal;
Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel.
10 19 46,763 34 80 (Erneholm)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5.
Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m.

TUUcaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för översyn av
brandförsvarsutbildningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november
1973):

Ordförande:
Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Ledamöter:
Gustafsson, K. G. Allan, led. av riksdagen Nilsson, E. Ame, brandmästare

Sakkunniga:
Anderberg, Carl-Gustav B., direktör (fr.o.m. den 14 mars 1974) Bucht, Sven F.
V., departementsråd (fr.o.m. den 14 mars 1974) DomvaU, E. Göte, byrådirektör
(fr.o.m. den 8 november 1974) Hultqvist, Swen E. H., överdhektör (fr.o.m. den
14mars 1974) Knutsson, A. Ingemar, brandchef (fr.o.m. den 14 mars 1974) Lundin,
Hans-ErUc V., ombudsman (fr.o.m. den 14 mars 1974)

s. 365 Kontrollera mot PDF

365 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:6

Renning,
Torsten, utbildningschef (fr.o.m. den 8 november 1974) Stavréus, Sven O. A.,
sektionschef (fr.o.m. den 14mars 1974)

Sekreterare:
Bergkvist, Ulf G. V., vice brandchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal;
Västra Vägen 32,582 28 Linköping, tel. 013/13 88 40

Direktiven
för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse C 19.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt elva sammanttäden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Däratöver har ett flertal sammanträden hållits med
arbetsgrupper inom utredningen.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6.
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frågor om
utveckling och utnyttjande av automatisk databehandUng (ADB) med anknytning tiU
samhäUsplaneringen inom länsstyrelserna m. m.;

Ordförande:
Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1976)

Ledamöter;
Bolin, Åke E. J., avdelningsdirektör Henricsson, Ulf I. R., kanslichef (fr.o.m.
den 4 april 1977) HäUman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 4
april 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd

Lonaeus,
G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 aprU 1977)

Lundmark,
E. Gunnar, kanslichef

Olsson,
Rune L, departementsråd (t.o.m. den 8 september 1977) Ridal, Håkan,
länsarkitekt Sandberg, Sture A., planeringsdirektör

Sundström,
Monica E., departementsråd (t.o.m. den 4 april 1977) Söderström, Bengt H.
T;son, kansUråd (fr.o.m. den 8 september 1977)

Sakkunniga;
Björk, Jimmy, sekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977) Rönnblom, Kurt R.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 aprU 1977)

Experter;
Chambert, Henrik B., arkitekt (fr.o.m. den 25 september 1974) Holm, Stefan,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974

s. 366 Kontrollera mot PDF

Kn:6
Skr 1977/78:103 366

t.o.m.
den 31 augusti 1977)

Kennedy,
Bodil M., extra tjänsteman (fr.o.m. den4aprUl.o.m. den6 juni

1977)

KjeUin,
G. Taro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1976

t.o.m.
den 30 september 1977)

Rosborg,
Charlotte, arkitekt (fr.o.m. den 20 januari 1975 t.o.m. den 30

juni
1977)

Sjöberg,
Arne, byråchef (fr.o.m. den22 mars 1976 t.o.m. den4 april 1977)

Stålberg,
P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Sekreterare:
Hansson, Göran, kansUsekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1976)

Lokal:
Industtidepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23
01

Direktiven
för beredningsgruppen, se 1975 års kommittéberättelse Knl3.

Beredningsgruppen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med oUka myndigheter och organisationer.

Beredningsgmppen
har i januari 1977 avgett betänkandet (Ds Kn 1976:7) ADB i den regionala
samhällsplaneringen.

Beredningsgruppens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.
Kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1974 för översyn av
distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. inom
exekutionsväsendet:

Ordförande:
Moberg, Sven T., generaldirektör

Ledamöter;
Normark, Hagar, fra, led. av riksdagen Schötl, Lars E., fögderidirektör, led.
av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrakare, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Frenning, Lars W., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den20december 1974) Grufberg,
A. Lennart, t.f. byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Hellners, E. Trygve,
departementsråd (fr.o.m. den 20 december 1974) Printz, Bengt-Åke L.,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974)

s. 367 Kontrollera mot PDF

367 Kommittéer: Kommundepartementet Kn;8

Runestedt,
Gösta R., kronokommissarie (fr.o.m. den 20 december 1974) Sjöberg, Leif H.,
länsråd (fr.o.m. den 1 december 1975) Steffner, Bengt G., kronofogde (fr.o.m.
den 20 december 1974) Toraborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 20
december 1974)

Sekreterare:
Jensen, Birger, organisationsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1975) Törnkvist, Olof
S., kronofogde (fr.o.m. den 20 december 1974)

Lokal;
Munkbron 17, 1 tr. Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm,
tel. 763 19 49

Direktiven
för uttedningen, se 1975 års kommittéberättelse Kn 16.

Utredningen
har under tiden november 1976 - juni 1977 hålUt tio sammanträden.

Utredningen
har den 11 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:42)
Kronofogdemyndighetema.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Indelningslagskommittén (Kn 1974:04)

TUlkaUade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för översyn av lagen om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (se Post- och Inrikes tidn. den
19 oktober 1974):

Ordförande:
Nordlund, Stig F., regeringsråd

Ledamöter:
Andersson, Kerstin G., folkskoUärare, led. av riksdagen Hansson, E. Ing-Marie,
kommunalråd Jadestig, Thure R., föreståndare, led. av riksdagen Karlsson, K.
Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen
Westberg, Olof (Olle), rektor, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga:
Arfvidson, Agnar, f. d. kammarråd (fr.o.m. den 12 maj 1975) Dahlberg, Helge,
sektionschef (fr.o.m. den 12 maj 1975) Kaijser, Fritz, bitr. professor (fr.o.m.
den 12 maj 1975)

Sekreterare;
TömvaU, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober 1974)

Bitr.
sekreterare: Hermanson, K. Gunnar L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

s. 368 Kontrollera mot PDF

Kn:8
Skr 1977/78:103 368

Lokal:
Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 91

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Kn 17.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9.
Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juU 1974 för utredning rörande den
andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och
Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande:
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter;
Aglert, Per Arne, pastor Danielson, Åke, kriminalvårdsdirektör Farm, Hilding G.
E. A., f. d. landstingsråd Grape, Karl Gunnar, domprost Göransson, G. Bertil,
oppositionsråd Jacobsson, Ulla, bitr. professor

Experter;
Croné, Ulrica, förste vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m.
den 19 februari 1976)

Holmgren,
Majvor, undersköterska (fr.o.m. den 19 februari 1976) Wistedt, Börje,
överläkare (fr.o.m. den 19 febmari 1976)

Sekreterare:
Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare (fr.o.m. den 12 december 1974)

Bitr.
sekreterare: Lindegård, Karin A. M., teol. kand. (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Lokal:
Domkapitlet i Lund, Kraftstorg 12, Fack, 221 01 Lund, tel. växel 046/13 50 50
(sekreteraren), 08/37 26 00 (ordföranden)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 57.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt två sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369 Kommittéer: Kommundepartementet Kn;10

10.
Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1975 för att utreda frågan om ökad
decentralisering inom förvaltningen:

Ordförande:
Eliasson, Lars M., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen(fr.o.m. den 20
januari 1977) Sandgren, C. Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 19 januari
1977)

Ledamöter:
Henricsson, Sven R., förste järnvägsexpeditör Nordin, Sven-Erik, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Persson, John-Olof, borgarråd Ringaby,
Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen UUenhag, Jörgen U., fil. dr, led. av
riksdagen Westman, Henly I., landstingsråd Wictorsson, åke V., planeringschef,
led. av riksdagen

Sakkunniga:
Berggren, Erik G. C, kansliråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Bjering, Per A.,
länsråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fr.o.m.
den 12 november 1977) Lundgren, H. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11
november 1977)

Experter:
Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 19 augusti 1975 t.o.m. den 11
november 1977)

Fröjd,
S. Arne, länsråd (fr.o.m. den 1 april 1975) Granholm, Arne B.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Gustavsson, Ola, byråchef
(fr.o.m. den 1 maj 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Larsson,
E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 1 maj 1975 t.o.m. den 11 november 1977) Lundmark,
E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 aprU 1975)

Väggruppen:
Brandborn, Jan E., vägdirektör (fr.o.m. den 20november 1975 t.o.m. den 11
november 1977)

Brynell,
P. Ulf T., gatudirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 11 november 1977)

Persson,
N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november
1977)

24 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 370 Kontrollera mot PDF

Kn:10
Skr 1977/78:103 370

Sjölin,
Nils A., länsråd (fr.o.m. den 20 november 1975)

Temryd,
Carl-Olof, teknisk direktör (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den

11
november 1977)

Arbetsmarknadspolitiska
gruppen: Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 20 november 1975
t.o.m. den 11 november 1977)

Etsare,
Åke, G. E., länsråd (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Högvall,
E. Gunnar, administrativ direktör (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11
november 1977) Olsson, Magnus F. E., f. d. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den20
november

1975 t.o.m.
den 11 november 1977)

Miljövårdsgruppen:
Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976) Hallbäck, N.
Thore, direktör (fr.o.m. den 1 febmari 1976) Johansson, E. Allan, länsråd
(fr.o.m. den 1 februari 1976) Karlsson, H. Karl-Göran, naturvårdsdirektör
(fr.o.m. den 25 mars 1977) Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 1
februari 1976)

Soc/a/a
grappen; Aldoson, Lars O., socialchef (fr.o.m. den 12 november 1977) Axelsson,
A. Åke, sektionschef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Berleen, E. Göran, sekreterare
(fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 11 november 1977)

Hömqvist,
Sten-Åke S., borgarrådssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Jonsson, Åke G.,
sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1977) Landström, R. Tori E., sekreterare
(fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 6 september 1977)

Wallström,
Bemt R. V., sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den6 september 1977)
Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 7 september 1977)

Trafikregleringsgruppen:
Granström, Folke T. G., stadsombudsman (fr.o.m. den 18 augusti 1976) Johansson,
Lars-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 1976 t.o.m. den 11 november
1977)

Kraft,
K. Arne I., byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 19761.o.m. den 11 november
1977) Svensson, Sven-Erik W., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 augusti

1976 t.o.m.
den 11 november 1977)

Sekreterare:
Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 11 april 1975)

s. 371 Kontrollera mot PDF

371 Kommittéer: Kommundepartementet Kn: 11

Lokal:
Munkbron 11. Postadress: Fack, 103 10Stockholm, tel. Il 21 74 el. 054/15 00 40

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Kn 12.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter och organisationer som berörs av utredningens
arbete. Dessutom har sammanträden hållits inom arbetsgrupper för olika
verksamhetsområden.

Utredmngen har den 17
december 1976 avgett delbetänkandet (Ds Kn 1977:1) DecentraHsering av beslut om
investeringsfonder för konjunkturutjämning, den 13 maj 1977 delbetänkandena (Ds
Kn 1977:2) Samordnad regional vägplanering och (Ds Kn 1977:4) Decentralisering
av beslut inom naturvården samt den 6 oktober 1977 del betänkandet (Ds Kn
1977:6) Decentralisering av beslut om hälso- och sjukvårdens
byggnadsinvesteringar.

Som en bilaga till
delbetänkandet Samordnad regional vägplanering har statskontoret i rapporten
(Ds Kn 1977:3) Vägplanering redovisat en kartläggning av vägplaneringens
aktuella organisation.

Decentraliseringsutredningen
avser att i början av år 1978 framlägga ett principbetänkande.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

11.
Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Tillkallade enligl
regeringens bemyndigande den 18december 1975 föratt utreda frågan om lokal
skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen:

Ordförande:
Rönquist, Karl-Axel, länsråd (t.o.m. den 20 april 1977) Tornborg, Curt G. F.,
departementsråd (fr.o.m. den 10 maj 1977)

Ledamöter:
Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Olsson, Mats,
sparbankskonsulent, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga:
Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976) Knape, J. Olof
B., länsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Ljungholm, Kurt A., avdelningschef
(fr.o.m. den 2 februari 1976) Nilsson, Karl-Johan, skattedirektör (fr.o.m. den
2 februari 1976) Nordström, K. Olof W., f. d. lånsråd (fr.o.m. den 2 februari
1976 t.o.m. den 16 juni 1977)

Norén,
Bill S., förste fögderisekreterare (fr.o.m. den 10 februari 1976) Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976 t.o.m. den 30
september 1977)

s. 372 Kontrollera mot PDF

Kn:ll
Skr 1977/78:103 372

Tornborg,
Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976

t.o.m.
den 9 maj 1977)

Vester,
G. Torbjörn, fögderidirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976)

Expert:
Johansson, Hans 1., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1977)

Sekreterare:
Backrot, Hans E. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) Tegnhed, Lars
A., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976 t.o.m. den 13 september
1977)

Lokal:
Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 98 15 20

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.
Arbetsgruppen (Kn 1976:01) för översyn av kontakterna mellan medborgare och
samhällsorgan

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 19 augusti 1976 för att göra en översyn av
kontaktema mellan medborgare och samhällsorgan (se Post- och Inrikes tidn, den
13 september 1976):

Ordförande:
Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare (t.o.m. den 9 oktober 1976)

Ledamöter:
Eriksson, B. Sune, direktör Forsebäck. M. Lennart S., ombudsman Könberg, Bo G.,
sakkunnig i bostadsdepartementet Nilsson, Lars-Gunnar, utredningssekreterare
Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Sandebring, Hans E., direklörsassistenl
Wikstrand, Rolf A. I., avdelningschef Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av
riksdagen

Sakkunniga: |

Pedersson,
T. Svante, departementssekreterare Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd
Sundström, Monica E., departementsråd

Sekreterare:
Åkerstedt, Carl T. M., departementssekreterare

s. 373 Kontrollera mot PDF

373 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:14

Direktiven
för arbetsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 2.

Arbetsgmppen
har sedan oktober 1976 ej håUit något sammanträde. Arbetsgruppens ledamöter,
sakkunniga och sekreterare har entledigats den 7 februari 1977. Därmed har
arbetsgruppens uppdrag upphört.

13. Utredningen
(Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas

planeringsavdelniiar och administrativa enheter m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en översyn av
organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa
enheter m. m.:

Ordförande:
Lyberg, Bengt, landshövding

Sakkunniga:
Almquist, L. Sture B., byrådirektör Eriksson, Bengt G. S., förste
byråsekreterare Henricsson, Ulf I. R., kanslichef Jarinesson, G. Geron,
byråchef Noriing, E. Gunnar E., länsråd Printz, Bengt-Åke L.,
organisationsdirektör Rydberg, Lars O., länsråd Tomborg, Curt G. F.,
departementsråd Wigren, John E., länsråd Öberg, Hans, bilförare

Sekreterare:
Närkhammar, Kjell M. A., avdelningsdirektör

Lokal:
Tegelbacken4. Postadress: Kommundepartemenlet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 21
29 51, 21 29 69, 781 70 70

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 4.

Utredningen
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden.

Utredningen
har i avvaktan på resultatet av bl. a. länsdemokratikommitténs (Kn 1976:04)
arbete begränsat sitt eget arbete till organisationsöversynen av
länsslyrelsemas administrativa enheter.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

14. Länsdemokratikommittén
(Kn 1976:04)

TUlkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om
vidgad lansdemokrali:

s. 374 Kontrollera mot PDF

Kn:14
Skr 1977/78:103 374

Ordförande:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör Hulterström, Sven Å., kommunalråd
(t.o.m. den 16 juni 1977) Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen
Johansson, Sven, landstingsråd

Lundberg,
Ame H. R., kommunfullmäktiges ordförande (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Mattsson,
KjeU A., led. av riksdagen Eriksson, Gunnel, kommunalråd Stålberg, Marianne G.
E., skolkurator, led. av riksdagen Ågren, N. Gunnar S., leg. läkare

Sakkunniga:
Hultquist, P. Ove L, sekreterare Hägglund, John E., länsråd

Klason,
Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lundberg,
Lars-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Norling, E. Gunnar E.,
länsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Palm, Elisabeth, kammarrättsråd Tornborg,
Curt G. F., departementsråd

Experter:
Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindskog,
J. Lennart, länsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Norrbom, N. Claes-Eric,
departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Olsson, Rune L, departementsråd
(fr.o.m. den 1 februari 1977) Sillen, BoS. A., direktör (fr.o.m. den 1 september
1977) Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den I februari 1977)

Huvudsekreterare:
Waldenström, Hans G. W., föredragande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Sekreterare:
HäUman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lokal:
Riksdagens konstitutionsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Kommittén
har under tiden febraari - oktober 1977 hållit nio sammanträden, varav ett i
samband med studiebesök i Norge.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

s. 375 Kontrollera mot PDF

375 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:15

15.
Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att göra en översyn av
kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan:

Ordförande:
Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter:
Andersson, E. Axel, ombudsman, led. av riksdagen Hagel, Rolf, elektriker, led.
av riksdagen

Hammarbacken,
Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Henstrand, Kjell-Åke,
landstingsråd Nilsson, R. Kerstin, folkhögskoUärare, led. av riksdagen Palm, R.
Elisabeth, kammarrättsråd Rindborg, Stig A. J., advokat Öhrsvik, Lena M.,
kurator, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Berglind, Stig K., informationssekreterare Eriksson, B. Sune, direktör
Falkenberg, Eva, förbundsjurist

Farm,
Ingemar, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Groll, Lennart E.
O., aUmänhetens pressombudsman Nilsson, Lars-Gunnar, utredningssekreterare
(t.o.m. den 1 oktober 1977) Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Peterson,
Carl-Gunnar P., departementsråd SahUn, Jan E. A., förste sekreterare
Sandebring, Hans E., direktörsassistent Stjemberg, E. Gustaf T., fU. kand.

Experter:
Lindgren, A. Birgitta, tf. forskningsassistent (fr.o.m. den 21 november 1977)

Lundahl,
Per C. I., fil. mag. Molde, F. Bertil, professor Sterzel, Fredrik A. C,
statssekreterare Sundström, Monica E., departementsråd

Huvudsekreterare:
Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Hasselrot, P. Erik, kammaråklagare (fr.o.m. den 1 maj 1977)
Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 maj 1977) Qvarlander,
Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

s. 376 Kontrollera mot PDF

Kn:15
Skr 1977/78:103 376

Lokal:
Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 47
(Hasselrot), 763 13 75 (Paulsson), 763 13 45 (Qvarlander), 031/17 38 00
(Björnberg)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 7.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1977 hållit fem sammanträden. Därutöver har 13
sammanträden hålUts med två särskUda arbetsgrupper, den ena för frågor om
ändringar i författningsbestämmelser m. m., den andra för frågor om information
om samhällsorganens verksamhet m. m.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

16.
Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

TiUkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda frågan om
minskad statskontroll över kommunema och landstingskommunerna:

Ordförande:
Norling, S. Åke, kommunalråd

Ledamöter:
Agius, Roland H., kommunalråd

Branting,
C. M. Charlotte, mellanstadielärare (fr.o.m. den 28 mars 1977) Lekberg, E. E.
Olov, landstingsman Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef Thyreen, NUs
F. G., länsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Ånstrand, Claes F., kommunalråd

Sakkunniga:
Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Fröjd, S. Arne, länsråd Jonsson, Göte
K., direktör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Experter:
Jonsson, Bo A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1977) Nordbeck,
Lennart V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 april 1977)

Sekreterare:
Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 april 1977) Persson,
N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den 31 december 1977)

Lokal:
Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 95

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1977 håUit tolv sammanträden.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:18

Vidare
har kommittén haft överläggningar med ett antal kommuner, landstingskommuner,
länsstyrelser och centrala statliga myndigheter.

Kommittén
avser att under december 1977 avge delbetänkanden om underställning av lån och
borgen och om underställnuig av brandordning samt en rapport om forskning
rörande statskontroll av kommunerna och landstingskommunema.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

17.
Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa
fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga
beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes tidn. den 31
juli 1976):

Ordförande:
Eliasson, Lars, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 15
september 1977) Svensson, Torsten V., departementsråd (fr.o.m. den 15 september
1977)

Ledamöter:
Carlzon, Lars, pastor primarius Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Nilsson,
Per-Olof, förbundsdirektör Olsson, Sten G., stiftssekreterare Smith, Jan,
pastor

Sekreterare:
Lenhammar, Harry K. W., docent (fr.o.m. den 19 augusti 1977)

Lokal:
Sturegatan 24, 4 tr., 114 36 Stockholm, tel. 63 76 12 (ordföranden), 67 44 04
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II U 10.

Kommittén
har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

18.
Kyrkoministerns stat-kyrka grupp (U 1976:15)

Tillkallade
eiUigt regeringens bemyndigande den 17 april 1975 för överläggningar med
företrädare för svenska kyrkan om det framtida förhållandet stat - kyrka:

s. 378 Kontrollera mot PDF

Kn:18
Skr 1977/78:103 378

Ordförande:
Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1976)

Ledamöter:
Andersson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Edling, Nils
P. J., avdelningschef (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Ericsson, K. Georg V.,
regeringsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Hallman, Eric R., överdirektör
(fr.o.m. den 18 oktober 1977) Lundgren, A. Carl-Eric, förbundssekreterare, f.
d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 oktober 1977)

MueUer,
Jöran P, regeringsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Rangnitt, F. Harald O.,
departementsråd Svensson, Torsten V., departementsråd (t.o.m. den 17 oktober
1977)

Experter
åt staten; Anderson, Hans A. T., sekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977)
Edling, Nils P. J., avdelningschef (t.o.m. den 17 oktober 1977) Ericsson, K.
Georg V., regeringsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Hagberg, A. Bertil, tf.
byråchef

HaUman,
Eric R., överdirektör (t.o.m. den 17oktober 1977) Hammarbäck, Sven Arne G.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 april 1977)

Kalles,
Lars-Erik, departementssekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977) Lundgren, A.
Carl-Erik, förbundssekreterare, f. d. led. av riksdagen/ Löven, Bo C,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 januari 1977) Magnusson, Gunnar K. O.,
avdelningsdirektör NordUng, Lotty A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 januari
1977) Pursche, C. Werner, landsarkivarie (fr.o.m. den 28 juni 1977) SellvaU, L.
Göran, kansliråd (fr.o.m. den 2 augusti 1977) Thyblad, Tom F. F. T:son, rådman
Wernlund, Slig A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Experter
åt kyrkan: Lidin, Karl-Olof, rådman Stolt, Lennart, tf. departementsråd
(fr.o.m. den 16 april 1977)

Sekreterare
åt kyrkan: Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Under
överiäggningarna har överenskommits atl det gemensamma arbetet skall bedrivas i
en särskild samrådsgrapp i vilken ingår företrädare för staten, å ena sidan,
samt ärkebiskopen och en av honom tUlsatt arbetsgrupp med företrädare för
biskopsmötet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Rikskommittén
för stiftsting och Riksförbundet kyrkans ungdom, å den andra. Vidare har
överenskommits

s. 379 Kontrollera mot PDF

379 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:18

att
fyra särskilda arbetsutskott skall behandla olika delområden inom arbetet med
stat-kyrka frågan.

Samrådsgruppen
(U 1976:15:01): Staten:

Sterzel,
Fredrik

MueUer,
Jöran

Rangnitt,
Harald

Svensson,
Torsten Kyrkan:

Sundby,C.
OlofW.

Öberg,
J. Gustav

Petrén,
B. A. Sture (avliden)

Nivenius,
C. Olle B.

Palmqvist,
P. O. Arne

Nilsson,
Per-Olof V.

Hamilton,
Carl G. H.

Glimelius,
NilsS.

Lyttkens,
Carl Henrik

Åberg,
Nils-Erik

Stolt,
B. Å. Lennart

Begravningsutskottet
(U 1976:15:02) Staten:

Sterzel,
FredrUc

Lundgren,
Carl-Erik

Rangnitt,
Harald

Kalles,
Lars-Erik

Nordling,
Lotty Kyrkan:

GHmeUus,
Nils

Wallin,
A. E. Göte

Kommunema:

Anderson,
Hans

Ekonomiutskottet
(U 1976:15:03) Staten:

Sterzel,
Fredrik

Hallman,
Eric

Rangnitt,
Harald

Kalles,
Lars-Erik

Hammarbäck,
Sven Kyrkan:

NUsson,
P.-O.

s. 380 Kontrollera mot PDF

Kn:18
Skr 1977/78:103 380

Åberg,
Nils-Erik Öberg, Gustav

Egendomsutskottet
(U 1976:15:04) Staten:

Sterzel,
Fredrik

Edling,
Nils

Rangnitt,
Harald

Löven,
Bo Kyrkan:

GUmelius,
Nils

Stolt,
Lennart

Utskottet
angående kyrkans framtida ställning - övergångsfrågor och

erforderlig
lagstiftning (SÖL) (U1976:15:05)

Staten:

Sterzel,
Fredrik

Ericsson,
Georg

Rangnitt,
Harald

Löven,
Bo

Nordling,
Lotty Kyrkan:

Hamilton,
Carl

Nilsson,
P.-O.

Palmqvist,
Arne

Statens
kansli: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockhohn, tel.
växel08/763 10 00,763 13 35 (Rangnitt), 763 13 36 (Löven), 763 13 31
(Hammarbäck), 763 13 34 (Kalles), 763 13 33 (Nordling)

Kyrkans
kansli: Kommundepartementet, Storkyrkobrinken 4, Fack, 103 10 Stockholm, tel.
763 19 10 (Stolt). Domkapitlet, Box 29, 721 03 Västerås, tel. 021/13 23 24
(Johansson)

Under
tiden november 1976 - oktober 1977 har hållits tre sammanträden med
samrådsgruppen och sammanlagt 44 sammanträden med de olika arbetsutskotten.

Stat-kyrka
gruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19.
Länsdomstolskonunittén (Kn 1977:01)

TilUcaUade
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utteda frågan om
länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m. m.:

Ordförande:
Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare

s. 381 Kontrollera mot PDF

381 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:20

Ledamöter:
Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen Sandlund, Maj-Britt L., länsråd

Sakkunniga:
Carlbom, Olof F., länsassessor Eriksson, Kjell E., direktör

Gustafsson,
Stig G., förbundsjurist, f. d. ers. förled, av riksdagen Lundborg, L. Åke,
kansliråd Palm, R. Elisabeth, kammarrättsråd

Sekreterare;
Carlbom, Olof F., länsassessor

Bitr.
sekreterare: Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal

Lokal:
Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 85
(Carlbom)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Länsdomstolskommittén
har under tiden januari - oktober 1977 hålUt 16 sammanttäden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
avser att under senare delen av år 1977 avge ett delbetänkande.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

20.
Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

TillkaUad
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av
allmänna ordningsstadgan:

Särskild
utredare; Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef

Sakkunniga:
Andersson, P. Gustaf, polisöverintendent Ericson, E. Gerhard H.,
avdelningsdirektör Palmcrantz, Hans U., revisionssekreterare Romson, Rolf,
direktör Svensson, Bo E., departementsråd

Sekreterare:
Bjurman, C. G. Ulf, hovrättsassessor

Lokal:
Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 14 12
(Bjurman)

s. 382 Kontrollera mot PDF

Kn:20
Skr 1977/78:103 382

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Kn 2.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1977 hållit sex sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare för organisationer som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
överväger alt under början av år 1978 avge ett delbetänkande angående avgift
för polisbevakning m. m.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21.1977
års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

TillkaUade
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att undersöka i vad mån
oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeutflödet i
april 1977 vid borrplaltformen Bravo på Ekofiskfältet bör föranleda ändring av
de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av
miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren:

Ordförande:
Huss, Erik J., landshövding

Ledamöter:
Bergander, Lilly K., led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör,
led. av riksdagen Luthman, Gösta F., direktör Schötl, Lars E., fögderidirektör,
led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen
Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Bucht, Sven F. V., departementsråd Engdahl, O. Roland, gränschef Stjemberg, E.
Gustaf T., fil. kand.

Sekreterare:
Måre, Mats O., förste länsnotarie

Lokal:
Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. 031/60 58 73 eller 60 57 83 (Måre)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden juU - oktober 1977 hållit två sammanträden. Kommitténs arbete
beräknas pågå under hela år 1978.

s. 383 Kontrollera mot PDF

383 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:23

22.
Utredningen (Kn 1977:04) om översyn av lagen om församlingsstyrelse

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag atl göra en översyn
av lagen om församlingsstyrelse:

Särskild
utredare: Stolt, Lennart, tf. departementsråd

Sekreterare:
Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal:
Länsstyrelsen, 721 86 Västerås, tel. 021/13 23 24

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 5.

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1977 inlett kontakter med organisationer som
berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid
halvårsskiftet 1978.

23.
Kommittén (Kn 1977:05) för översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn
av kommunalbesvärsprocessen m. m.:

Ordförande:
Hamdahl, Bengt, regeringsråd (fr.o.m. den 18 november 1977)

Ledamöter:
Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)
Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 18 november

1977)

Sakkunniga:
Riberdahl, Curt S., sektionschef (fr.o.m. den 18 november 1977) SahHn, Jan E.
A., förste sekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sekreterare:
Börjeson, Sven, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 24 november

1977)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 3.

s. 384 Kontrollera mot PDF

Kn:24 Skr 1977/78:103 384

24.
Utredningen (Kn 1977:06) för översyn av den särskilda organisationen av
kommunalförvaltningen i Stockholm

TUlkaUad
enUgt regeruigens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn
av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm.

Särskild
utredare: Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga:
Calmfors, S. Hans, stadssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)
Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A., stadsjurist (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 4.

25.
Kommittén (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska
frågor

TiUkallad
enUgt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977.

Ordförande:
Lindencrona, Fredrik W. K., verkst. direktör (fr.o.m. den 18 november

1977)

Ledamöter:
Andersson, Leif, överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Ericsson, Lars
Eric, utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonnergård,
Gustaf, sakkunnig, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonsson,
S. D. Anita, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Zachrisson, Rune E.,
överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Åstrand, Göran, kommunalkonsulent
(fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga:
Anderson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Domargård, Tord
V., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Jonsson, Olof E., sekreterare
(fr.o.m. den 1 december 1977) Karlsson, H. Urban, förste sekreterare (fr.o.m.
den 1 december 1977) Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december
1977)

Sakkunnig
med undan tag a v frågor som gäller kommunindelningsreformens verkningar:
Bergqvist, Sven-Runo, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

s. 385 Kontrollera mot PDF

385 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:25

Sakkunnig
för frågor som gäller kommunindelningsref ormens verkningar: Peterson,
Carl-Gunnar P., departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 6.

25
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Under
bilaga

KOMMITTÉKOSTNADER

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
ru i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t. o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m.
m.'

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)

Massmedieutredningen
(Ju 1970:59)

Kreditköputredningen
(Ju 1971:05)

1971 års utredning (Ju 1971:08) om betiandling av psykiskt
avvikande

Utredningen (Ju 1972:05) ang. inskrivning av rätt till
luftfartyg m. m.

Utredningen (Ju 1973:20) om personalens arbetsuppgifter
vid kriminalvärdens anstalter

Utredningen (Ju 1974:17) ang. översyn av häktningsbestämmelserna

Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)

Riittshjälpsutredningen (Ju 1975:07)

Utredningen (Ju 1975:09) om kvinnlig tronföljd

Lagrädsutredningen (Ju 1977:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Integritetsskyddskommittén (Ju 1967 :62) Samarbetsorganet
(Ju 1968:59) för rättsväsendets

jnformation.ssystem (SARI) Familjelagssakkunniga (Ju
1970:52) Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Utredningen (Ju 1972:04) ang. ny
lagstiftning om befordran med järnväg Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)
Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07) Utredningen (Ju 1972:12) ang.
företagsinteckning Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)
Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10) Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell
reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten Utredningen
(Ju 1973:17) om utländska övertaganden

av svenska företag Energirådet (Ju 1974:03)
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)
Massmcdiekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13) Utredningen (Ju 1974:14) om
reklam i videogram (RIV)

1978: 3 5 6

2 501,6 1 744,2 1 082,6

331,6

40,9

116,9

62,8 54,9 26,6

8

907,5

124,7

84,3

10

705,5

91,1

21,3

18

424,9

142,6

20.8

26 27 36 38 46

280,0

239,3

75,8

0,1

128,6

139,4

283.6

91,5

47,2

28,8

54,3

./. 10,3

390,7

7 961,5 1 490,9

1 388,0

197,9

40,4

37,8 79,3 45,9

14,0 25.8 52,2 10,1 9,1 59,3

11,4

38,1

58,4 59,7 25,7

33,2

1978: 1

2

7 291,7

4,6

4

2 405,3

435,3

7

1 308,7

304,3

9

580,7

139,2

11

280,1

150,4

12

832,9

199,2

13

333,7

171,0

14

393,6

-

15

654,1

288,4

16

462,0

150,4

17

576,7

299,5

19

-

-

20

298,4

145,2

21

191,4

1,1

22

263,8

135,8

141,5

23

279,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

387

Kommittékostnader:
Justitiedepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck-sättning ning

Konsul- Övriga ad- Bidrag till Summa
tationer ministrativa myndighet, kostnader institution

1977-07-01-12-31

Verkställda Beräknade

utgifter' utgifter

07-01- 11-01-

10-31 12-31

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa .iv kolumnerna 3,11, 12 och 13)

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 008,2 1 856,1 1 260,5

1 212,3

861,2

727,2

648,8

493,3

622,0

94,1

94,7

10 878,4

40,0 9,4

16,8

13,8

1,4

0,2

1,5

0,1 0,8

12,8

-

-

~

3,5

38,5

-

1,1

IV, 1

-

-

3,1

56,4

2,0

36,6

19,2

28,3 17,8

1,4 0,1

60,4

57,9

47,6

6,6

4,9

15,2

_

0,9

4,5 35,8 14,0

14.4

936,3 17,0

1,7 0,2

7,3

-

-

-

10,9

15,4

4,1

3,0

19,3 0,1

-

0,2 1,1

1,1

-

35,7

-

1,5

-

1,6

-

19,9

11,5

0,8

-

-

0,1 0,3

24,7

_

_

0,1

411,5 111,9 144,9

95,1 33,0

221,8

83,0

155,5

0,2

183,6

78,7

261,9 170,2 392,3 100.5

97,5

83,8

153,9

./. 6,5

94,7

713,4

49,4

2 154,1

259,3

99,8

25,0

1 772,1

999,3 567,6 364,2

256,3 230,1 162,4

120,0 62,7 41,3

8 667,3 3 265,7 1 876,6

160,5 176,2 262,5 197,6 32,5 350,8

61,8 64,7

137,2 90,8 11,8

155,4

24,0 25,0 45,0 24,6 17,2 50,7

827,0 546,0

1 277,6 646,7 455,1

1 211,0

198,6

60,5

21,2

742,3

340,7

152,0

45,0

1 114,4

223,6

72,3

162,6

104,9 21,0 54,3

34,1

5,0 22,0

661,0

289,7 502,7

199,5

54,5

2,1

535,6

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)
Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16) Personvals- och valkretsutredningen (Ju
1974:19) JK-utredningen (Ju 1974:20)

1974
års
bolagskommitté (Ju 1974:21) Stifielseutredningen (Ju 1975:01)
Småhusköpkommittén (Ju 1975:02) Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)
Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05) Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

1975
års
polisutredning (Ju 1975:08) Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågorang.
mathållningen vid kriminalvårdens anstalter

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)
Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) Datalagstiftningskommittén (Ju
1976:05) (DALK) Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens

organisation m. m. Utredningen (Ju 1976:07) om isolering
inom kriminalvården Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01) 1977 års
sexualbrottskommitté (Ju 1977:03) Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)
Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05) Rättegängsutredningen (Ju 1977:06)
Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för

dödsbo i vissa fall m. m. Utredningen (Ju 1977:08) om
barnens rätt Militäransvarskommittén (Ju 1977:09) Yttrandefrihetsutredningen
(Ju 1977:10) Allmänna advokatbyräkommittén (Ju 1977:11) (ABK)
Tomträttskommittén (Ju 1977:12) Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)
Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frågor Utredningen (Ju
11977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Summa

24

229,8

136,0

31,3

25

342,6

147,0

50,0

28

201,6

33,5

10,4

29

207,5

200,3

30,9

30

235,4

137,9

43,7

31

215,6

146,0

30,5

32

135,6

140,3

26,2

33

144,8

140,6

37,9

34

85,4

113,7

21,8

35

129,2

127,6

12,7

37

108,4

162,4

63,3

39

17,8

69,2

16,0

40

39,2

136,0

30,2

41

-

98,3

7,4

42

-

337,2

28,9

43

-

165,8

15,7

44

-

93,2

5,4

45

-

103,5

16,9

47

-

37,9

_

48

-

29,0

-

49

-

53,9

2,5

50

-

48,1

3,0

51

_

_

_

52

-

32,9

-

53

-

17,5

4,4

54

-

_

_

55

_

_

_

56

_

_

_

57

_

_

_

58

_

_

_

59

1 089,5

19 633,5 5 471,6

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Köplagsutredningen (Ju 1963:51)

Åtalsrättskommittén
(Ju 1970:63)

Sexualbrottsutredningen
(Ju 1972:01)

Delegationen (Ju 1973:03) för jämställdhet mellan män och
kvinnor'

Frivårdens
storstadsutredning (Ju 1973:12)

Utredningen (Ju 1973; 13) om arbetsbelastningen i
tingsrätterna

Uttedningen (Ju 1974:01) om anonymitetsskydd vid beslag
och husrannsakan

Fastighetsdatakommittén
(Ju 1974:06)

Bostadsförvaltningsutredningen (Ju 1974:12)

Tystnadspltktskommittén
(Ju 1975:03)

Expertorgan (Ju 1976:03) pä bokförings- och redovisningsområdet

Summa

1977:

1

9 13

1 526,2 884,5 525,8

175,9 37,0

34,7

28,2

2,2

19

23

3 246,1 436,4

283,1 0,1

21,3

24

79,1

-

11,5

27 29 32 44

248,6

1 329,7

270,7

224,8

109,3 0,3

25,2 69,1 39,5

5,7

53

-

10,5

12,9

8 771,9

616,2

250,3

s. 9 Kontrollera mot PDF

389 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,1

_

_

_

56,7

-

0,3

24,8

-

10,4

1,4

4,2

-

-

12,7

-

_

_

4,9

-

370,4

0,1

5,8

-

0,2

30,2

_

_

_

18,6

-

_

_

1,4

29,1

3,0

0,4

16,9

-

-

0,1

9,8

_

36,2

2,9

15,9

-

0,9

3,9

-

0,7

1,4

-

29,1

23,6

17,9

-

-

-

9,6

_

_

_

2,3

-

_

0,1

2,2

-

_

0,2

-

_

1,4

-

_

5,7

-

2,2

-

-

-

2,2

_

_

411,4 78,1 1439,7 35,3

168,4

53,9

25,0

477,1

254,0

103,4

28,0

728,0

80,5

60,8

20,3

363,2

235,4

82,8

20,0

545,7

194,3

81,6

28,9

540,2

551,9

220,4

25,9

1 013,8

172,5

54,9

18,9

381,9

208,7

98,8

168,7

621,0

154,1

43,6

30,0

313,1

174,2

62,2

22,0

387,6

242,7

58,1

25,0

434,2

134,1

6,8

_

158,7

183,0

89,0

31,5

342,7

110,3

53,6

19,5

183,4

420,2

337,6

112,5

870,3

199,4

106,6

35,0

341,0

108,2

58,8

22,0

189,0

122,8

211,2

74,5

408,5

40,1

115,5

48,3

203,9

29,2

55,0

22,0

106,2

57,8

84,8

20,7

163,3

56,8

97,5

37,0

191,3

_

50,1

18,1

68,2

35,1

55,4

24,0

114,5

24,1

91,3

31,8

147,2

-

36,6

40,0

76,6

-

47,9

43,7

91,6

-

29,9

22,0

5i;9

-

26,3

23,2

49,5

-

43,9

41,4

85,3

-

12,1

27,7

39,8

525,6

4 247,9

1 672,5

34 079,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

2,5 1,9

78,2 84,6

22,3 0,9

59,1

0,2

-

16,3

2,2 0,2

24,0 93,8

-
- - 291,3 - - 1817,5

-
- - 151,7 - - 1 036,2

-
- - 2,2 - - 528,0

22,9 11,2 50,0 469,9 - - 3 716,0

-
- - 1,0 - - 437,4

-
- - 11,7 - - 90,8

-
- - 49,2 - - 297,8 42,0 16,7 - 347,2 - - 1 676.9

-
- - 42,0 - - 312,7

-
- - 5,9 - - 230,7

- - - - - 23,4 - - 23,4

46,5 339,7 64,9 27,9 50,0
1 395,5 - _ lo 167,4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1975/77 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningssamarbete m. m.
Arbetsgrupp 1 och 2 för fortsatt översyn av kommittéväsendet (Ju 1976:A)
Diverse myndigheter Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående
reseförskott

Summa

52,3

1,2

3,1

59,9

16,2

2,4

-

2,1 283,6

-

303,1

5,5

212,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementet

' Utredningsuppdraget har överlämnats till kommittén (Ju
1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.
Se redogörelse under arbetsmarknadsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

391 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6 7 8 9 10 II 12 13 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

4,8

1,2

19,4 273,3

4,8

1,2

19,4 273,3

4,3

18,6

348,2 348,2

2,1

577,5

4,8

348,2 955,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Utgifter (i tusentals kronor)

Kommitténs

nr i be- t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

rättelsen
1976-06-30

Lön m.
m.'

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Utredningen (UD 1977:02) om Sveriges utvecklingssamarbete
på industriområdet'

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens
regler om humanitet i krig

Biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)'

Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur-och
informationsutbytet med utlandet

Kommittén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna
inför FN: s konferens om vetenskap och teknologi för utveckling'

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet

1978:5

:1

285,0

97,4

7,4

2

632,3

192,6

44,3

3

-

-

9,5

2,3

90,1

63,5

380,1

917,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beredningen
för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella
befrielserörelser Svenska UNICEF-kommittén Brådskande utredningar på
nedrustningsområdet

Summa

45,2 4,9

50,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader ca 5,4
milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget

Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna bestrids av andra medel än kommittéanslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

393

Kommittékostnader:
Utrikesdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977-07-01-12-31

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa' Verkställda Beräknade

sättning
ning tationer ministrativa
myndighet, utgifter' utgifter

kostnader institution, 07-01- 11-01-

m. m. 10-3P 12-31

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

opaginerad Kontrollera mot PDF

67,3 67,3

30,0 30,0

97,3 97,3

s. 1 Kontrollera mot PDF

8,6 1,3

156,3

11,6 0,1

104,8

21,6

10,0

421,4

413,4

128,5

80,0

1 254,2

10,8

6,0

3,0

19,8

80,0

92,5

330,3

157,8

s. 2 Kontrollera mot PDF

9,9

156,3

11,7

621,5

3,1 317,0

20,0 193,0

23,1 2
048,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,1 1,1

45,0 45,0

46,3

4,9

45,0

96,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs ru i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön

m. m.

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977:

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö

1971:01)
Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling

av försvarets planerings- och programbudgetsystem

(PPBG)

1973 års vapenfriutredning (Fö 1973:01)

1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04)
Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m; inom

värnpliktsutbildningen Utredningen (Fö 1976:01) om
statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

försvarels fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)
Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04) Försvarsmaktens
ledningsutredning (Fö 1974:03) Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05)
Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatia arbclet om

kvinnan i försvaret (BKF) Försvarets gymnasieutredning (Fö
1975:02)

1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03)

Vämpliktsinflytandekommittén (VIK) (Fö 1977:01)

Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sår

barhet. Sårbarhetskommittén (SÄRK)

Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

Utredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets
ordnings- och bevakningsuppgiftcr till andra myndigheter

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

1972 års värnpliktsutredning (Fö 1972:01) 1974 års
underrättelseutredning (Fö 1974:01)

Summa

64,0

36,8

1978:

1978: 2 1 226,2

3

5 7

868,9

164,5

1 265,7

48,3 238,5

142,6 113,4

12

68,9

49,9

23,9

13

0,5

-

16,1

3 594,7

400,7

332,8

1 4 6 8

2 563,9

403,0

830,2

89,7

308,9 60,8

360,2 72,6

134,3

7,3

128,6

43,0

9

10 11 14

117,2 62,5 56,6

116,6

208,0

2,7

80,3 29,2 65,0

15 16

11,1

-

17

4
123,1

487,7

1 140,9

5 7

1 480,6 682,2

38,8 0,2

13,6

2 162,8

39,0

13,6

opaginerad Kontrollera mot PDF

395

Kommittékostnader:
Försvarsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977-07-01-12-31

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa' Verkställda Beräknade

sättning ning tationer ministrativa myndighet, utgifter' utgifter

kostnader institution 07-01- 11-01-

m. m. 10-31 12-31

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

opaginerad Kontrollera mot PDF

12,9

29,1

142,8

0,6

1 369,6

s. 7 Kontrollera mot PDF

5,8 0,8

6,6

24,1 49,6

53,4 60,7

4,8

2,4

0,8

11,7

4,0

-

0,3

4,2

8,8

-

-

0,4

99,4

114,1

5,1

48,6

49,2

64,5 2,9

0,5 76,1

4,6 8,0

20,8

15,0

25,3

0,9

39,1 15,8

3,7

-

30,0

3,3

28,7

0,1

94,1

175,2 76,6 42,6

6,9 6,9

2,4 269,2 478,7

7,3

_

871,3

433,7

1 751,7

82,3

0,5

-

151,7

25,3

6,5

-

32,3

1 000,7

14,9

-

4 610,3

518,3

83,1

662,7

119,4

154,9 30,4

225,8 71,5

95.0 12,0 90,0 18,0

3 332,1 528,5

1 808,7 298,6

269,3

281,7

68,8

2,7

118,2

97,0

1,2

33,5

20,0

55,0

4,0

30,0

524,7

496,2

130,6

66,2

11,1

38,8 50,7

60,0 35,0

98,8 96,8

_

0,2

12,0

12,2

2 017,1

822,2

431,0

7 393,4

65,1 1,0

-

-

1 545,7 683,2

66,1

2 228,9

s. 396 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103 396

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter 88,7 -

Diverse
firmor _

Diverse
personer 227,1 130,0

Gemensamma
kostnader 3,8 7,4

Utestående
reseförskott - -

Summa 319,6 137,4

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

'
Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade
lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader
(ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma
ändamål för departementen

opaginerad Kontrollera mot PDF

397 Kommittékostnader:
Försvarsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

102,2

-

5,2

-

367,3

122,9

61,5

145,4

-

2,0

13,5 _ _ _ _

- 5,2

10,2 - - - -

13,5 - 34,0 2,8

37,2 - 39,2 2,8
- 536,2 270,3

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m.
m.'

Dagarvoden'

s. 4 Kontrollera mot PDF

43.6
198,8

44,7

20,9

2,3

13
144,3 1 055,0

289,4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1978: 1

2 664,4

96,6

3

6 104,2

743,9

4

867,5

186,0

17

3 508,2

7,6

Handikapputredningen (S 1966:38)

Socialutredningcn
(S 1969:29)

Sjukvärdskostnadsutredningen
(S 1970:32)

Arbetsgruppen
(S 1975:01) för social information

Sakkunnig (S 1975:03) med uppdrag atl utreda vissa

frågor rörande kronisk toxicitet 19

Utredningen (S 1976:04) om samordning av viss pro

duktion vid statens bakteriologiska laboratorium

med AB Kabis verksamhet 22

Utredningen (S 1977:05) om vissa frågor rörande sjuk

vården för äldre 28

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1977

2

2 190,3

211,1

67,0

5

1691,4

333,2

84,0

6

702,8

470,8

51,3

7

1 066,1

7,4

11,6

8

1 160,6

463,6

39,8

9

625,1

266,7

94,7

10

289,2

117,5

43,7

11

297,9

306,0

88,1

12

1814,4

456,8

52,0

13

340,8

270,6

74,3

14

1 723,0

246,8

34,2

15

351,6

249,8

10,5

16

330,3

252,1

27,3

18

265,6

316,6

62,7

20

7,6

161,2

32,2

21

28.4

131,0

27,9

23

_

-

19,2

24

-

-

-

25

_

_

26

-

-

-

27

_

9,2

_

29

-

33,3

1,9

30

_

_

-

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)
1978:

Pensionskommittén (S 1970:40)

Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02)

Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters
personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)

Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets
slutskede (SLS)

Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom
socialvården

Socialpoliti.ska samordningsutredningen (S 1975:02)

Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

Planeringsgruppen för barnomsorg (S 1976:03)

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

Prostitutionsutredningen (S 1977:01)

Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

Tobakskommittén (S 1977:03)

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrågor

Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall

Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i

kontakterna mellan patient och läkare i den öppna

värden m.m. 31

Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid statens

bakteriologiska laboratorium (SBL) 32

Utredningen (S 1977:10) om den allmänna försäkringens

ADB-system (ALLFA) 33

s. 5 Kontrollera mot PDF

399

Konmuttékostnader:
Socialdepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

1977-07-01-

-12-31

Reser-sättning

Tryckning

Konsultationer

Övriga
administrativa kostnader

Bidrag
till myndighet, institution m. m.

Summa

Verkställda utgifter' 07-01-10-31

Beräknade
utgifter 11-01-12-31

s. 7 Kontrollera mot PDF

22,9

112,9

4,9

1,0

212,4 1,3

933,9 155,0

2,0 0,7

428,3

337,5 1 057,6

190,9 1 570,5

23.8

470,5

39,8

16,5

79,8 9,4 5,0

3 025,7 7 712,1 1 107,6 5 100,2

s. 8 Kontrollera mot PDF

431,0

0,4

142,1 1 147,6

2,7

29,9

10,6

64,7

10,0

-

47,9

11,9

10,0

12,0

25,5

1,6

21,8

38,8

-

143,0

35,5

1,2

-

72,9

_

19,9

33,6

17,7

5,2

1,3

1,0

1,1

8,2 163,2

-

0,5

11,4

28,1

20,1

26,2

3,6

3,4

_

1,0

-

0,7

28,2

0,3

40,9

6,3

-

0,9

1,7

1,6

0,4

-

4,9

11,7

13,7

3,9

0,4

0,9

0,1

0,3

0,1

138,0

23,6

-

-

23,6

8,2

80,8

40,0

129,0

3
188,3

631,4

1 342,0

14 072,5

280,8 458,2 636,3 87,0 555,1 376,8

86,4 259,0 223,6 6,8 263,3 108,3

50,0 40,0 92,0 25,0 110,0 130,0

2 607,5 2 448,6 1 654,7

1 184,9

2 089,0

1 240,2

189,3 416,6 576,1 535,1 317,4

45,7 179,3 174,4 156,1 142,2

20,0 85,0 80,0 110,0 62,0

544,2

978,8

2 644,9

1 142,0

2 244,6

402,8

103,6

78,0

936,0

352,7 399,2 231,9 272,0 28,7 2,3

108,4 149,5

71,7 87,1 54,5 53,7

30,0 85,0 110,0 90,0 44,0 30,0

821,4 899,3 421,2 477,5 127,2 86,0

-

33,5 15,8

40,0 12,0

73,5 27,8

10,5 36,4

40,9 73,7 41,1

85,0

130.0

30,0

136,4

240,1

71,1

-

41,0

58,0

99,0

-

-

28,0

28,0

_

80,0

132,0

212,0

s. 400 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 400

Utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation 34 - -

Omsorgskommittén
(S 1977:12) 35 - -

Fluorberedningen
(S 1977:13) 36 - -

Utredningen (S 1977:14) om huvudmannaskapet för

karolinska sjukhuset 37 - - -

Beredningsgruppen (S 1977:15) för frågor angående

telefon för handikappade m. m, 38 - - -

Samhällsstödet till ensamstående föräldrar m. m.

(5 1977:16) 39 - -

Utredningen (S 1977:17) för översyn av THX-frågan

m.m. 40 - - -

Utredningen (S 1977:18) med uppdrag att se över läke

medelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering 41 - - -

Beredningsgruppen (S 1977:19) för alt förbereda det in

ternationella barnåret 1979 42 - - -

Summa 12 885,1 4 303,7 822,4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

1968 års barnstugeutredning (S 1969:31) 1976: 4 5 449,9 32,2

Sakkunnig (S 1974:10) för utredning av vissa frågor

rörande utbildning av läkare med utländsk examen 26 29,2 - -

Yrkesskadeförsäkringskommiltén(S
1971:01) 1977:06 1540,8 40,8 59,7

Utredningen (S 1974:03) angående översyn av besvärs-

organisationen inom socialförsäkringen m. m. 11 359,8 25,3 28,8

Arbetsgruppen (S 1975:05) för behandling av vissa

frågor i anledning av betänkande om föräldraför

säkringen 23 56,6 - -

Utredningsman (S 1976:01) med uppdrag att utreda

samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och han

dikappinstitutet m. m. 24 14,8 22,5 23,3

Beredningsgruppen (S 1976:02) för frågor avseende

alkoholpolitiken 25 40,6 3,2 85,1

Summa 7 491,7 124,0 196,9

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom socialdepartementet m. m.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU) 506,7 112,1

Statens handikappråd 605,0 27,3

Diverse myndiglietcr - -

Diverse personer 58,7 13,8

Gemensamma kostnader 1,7 9,6

Utestående reseförskott - -

Summa 1 172,1 162,8

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

s. 6 Kontrollera mot PDF

401 Kommittékostnader: Socialdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

13,9 18,0 31,9

52,5 100,0 152,5

0,8 6,0 6,8

-
- - - - - 2,0 5,0 7,0

-
- - - - - - 20,0 20,0

- - - - - - - 40,0 40,0

538,7 81,1 195,2 86,1 138,0 6 165,2 2 666,8 1975,0 23 694,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0,2 - 32,4 - - 5 482,3

48,5

0,4 38,1

-

9,5

35,7

-

-

9,8

2,2

16,3

-

-

-

0,6

-

7,9

34,7

-

-

75,7

111,1

16,9

0,2

- 0,4 - - 29,6

187,1 - - 1727,9

99,3 - - 459,1

28.3 6,5 - 91,4

46.4 - - 61,2

130,9 - - 171,5

524,8 6,5 - 8 023,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

38,5 0,2 13,0 27,2 - 697,7

32,2 147,8 1,7 66,8 6,7 887,5

- - - 3 449,0 3 449,0

- - - - - 72 5

1,3 - - 91,4 - 104,'o

10,0 - - - - 10,0

82,0 148.0 14,7 185,4 3 455,7 5 220,7

26 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagarvoden'

Lön m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1978:

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

1969 års vägutredning (K 1970:35)

Sjöräddningsutredningen
(K 1970:42)

Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)

Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag att behandla frågan om
huvudmannaskaps- och ägareförhållanden vad avser färjetrafiken mellan Gotland
och fastlandet

Stockholmsregionens
allmänflygutredning (K 1975:08)

Brommautredningen
(K 1976:03)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)
Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29) Sakkunniga (K 1972:01) för att leda
visst utrednings- och ulvecklingsarbclc i fråga om metoder för märkning av olja
i fartyg (UMOF)' Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)
Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07) 1975
års Öresundsdelegation (K 1975:06) Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda
vissa

säkerhetsfrågor
vid användning av truckar Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09) Utredningen (K
1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters
verkstadsrörelser m. m. Körkortsutredningen (K 1976:02) Utredningen (K
1976:04) om vissa bidrags- och förfalt-

ningsfrågor avseende cykeltrafiken SMHI-utredningen (K
1977:01) Typbesiktningsutredningen (K 1977:02) Utredningen (K 1977:03) om
huvudmannaskap för

driften av Göta kanal Utredningen (K 1977:04) angående
vissa container-frågor Sjöfartspohtiska utredningen (K 1977:05)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

Trafikbullerutrcdningen (K 1970:33)

Utredningen (K 1970:45) om samordning av lotsningen

i Göteborgsområdet m. m. Flaggutredningen (K 1973:01)
Utredningen (1974:01) avseende regionalt gällande

generella Irafikrabatter Trafiknämnd.suiredningen (K
1974:03)

Summa

633,7
358,9 751,7

34,6

4,3

48,9

187,0 13,8 11,9

10 13 17

9,0

114,4

40,8

252,0

2,5 87,9

107,2 6,4

326.3

1978:

56,8

8,3

87,7

89,5

103,6

188,2

6,8 41,4

23,2
25,6

3,9

1 834,7

1

294,0

-

2

831,2

55,5

5

287.5

_

6

2 025,7

371,5

8

361,4

96,9

9

1 086,7

298,6

11

959,7

322,8

12

11,4

_

14

78,1

124,7

15

36,8

133,7

16

-

127,9

18

_

_

19

-

23,8

20

-

20,8

21

-

-

22

_

_

23

-

-

1 576,2

635,0

5 972,5

4,7

1977:
3 3571,2

7 11

166,0 331,9

0,5 29,8

25,7

15 16

1 054,9 198,5

78,8 0,1

32,0 12,5

5 322,5

109,2

74,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

403

Kommittékostnader:
Kommunikationsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa'

sättning ning tationer ministrativa
myndighet,

kostnader institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda Beräknade

utgifter' utgifter

07-01- 11-01-

10-31 12-31

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3,11, 12 och 13)

opaginerad Kontrollera mot PDF

0,1

1,5

16,4

0,1 14,0

36,5
64,4

135,3 553,2

130,5 88,4

704,9 22,7

42,5

46,6 0,7

2,1 24,0 18,3 19,9 23,9

13,5

241,8

279,8 2 687,2

9,8

6,7

0,4

25,6

0,2 8,4

-

-

7,5

12,3 23,4

-

26,1

13,2

5,6

5,2 0,4 0,5

-

-

258,2

18,1

167,2

92,2

2,4

12,1

-

984,1 379,4 931,0

9,0 393,5 678,8

111,8 566,7

-

11,5

593,2 1 245,5

1
524,8

785,2

-

4
144,7

202,1

0,8 97,7

14,0

294,8 1 145,0

252,2 493,0 211,4 715,8 3 347,7

20,7 234,3

68,0 122,1 216,6

40,0 110,0

19,5 250,0 300,0

600,4 2 863,0

660,3 2 174,6 4 824,0

7,0 182,0

2,2 47,0

4,0 18,0

24,6 325,1

195,3 195,7

141,3 83,9

61,0 55,0

434,4 334,6

9,1

24,2 21,3

5,2

6,2

55,8

10,0 20,0 34,0

24,3

50,4

111,1

-

1,0

20,0

21,0

-

42,5 53,1

30,3 125,0

72,8 178,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

281,1

13,5
3 294,7 56,3

5 856,8

1 198,4

1 110,8

14 138,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

5,8

30,0 0,5

37,9

42,0 46,4

88,4

0,2

1,5

0,6

23,4

1,5

24,2

0,5 103,5

189,3 36,5

336,1

166,5 435,4

1 244,2 235,0

5 658,6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslagel under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom
departementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Diverse
personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa

150,4 72,3

222,7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sakkunniga
i nordiskt lagstiftningsarbete m. m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordi.sk
kommitté för trafiksäkerhetsforskning
(NKT)

Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportokonomisk
forskning (NKTF)

Nordiskt
trafiksäkerhetsräd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för
trans-portfrägor (NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971:05) inom Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (NKV)

Nordisk
bilteknisk kommitté (K 1975:03) (NBK)

Summa

1,5

30,0

175,6

405,3 201,7

18,6

47,2

16,9 12,4

168,5

./.2,0

67,5

99,2 9,5

-

4,3 1,4

65,3

132,5

1 059,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönckostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) saml
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 65,3
tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78. Kostnaderna bestrids av kommundepartementet
med 113,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78.

s. 8 Kontrollera mot PDF

405 Kommittékostnader: Konmiuniliationsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

0,2 - - - - 150,6 56,8 - 207,4

- - - 10,8 - 83,1 170,0 - 253,1

5,2 - - - - 5,2 3,0 - 8,2

5,4 - - 10,8 - 238,9 229,8 - 468,7

s. 9 Kontrollera mot PDF

21,6

19,8

-

-

0,7

10,2 27,8

0,9 5,4

38,6

2,3

34,5

-

./.4,1

10,1

U,9 7,9

-

-

-

112,1 6,3 34,5 13,1 21,6

52,0 11,6 10,0 249,2

70,5 131,4

30,2 29,8

22,2 10,0

528,2 372,9

106,0

51,4

10,0

335,9

16,2 9,3

3,4 1,5

-

118,8 20,3

385,4

127,9

52,2

1 625,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i
tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m.
m.'

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Utrikeshandelsstalistikulredningen (Fi 1974:06)
Utredningen om enkronemynlets metallinnehåll (E 1976:01)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan
bankgiro och postgiro

Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

Kommitté med uppdrag atl utreda frågan om behovet av
framtida folk-och bostadsräkningar (E 1976:02)

Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns
uppgiftssamling

Utredningen (E 1977:02) om lönsparande

Kommittén med uppdrag att utreda med valutaregleringen
sammanhängande spörsmål (E 1977:03)

Statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för
automatisk databehandling (E 1977:04)

Utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om
försäkringsrörelse m. m.

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

Fondbörsutredningen (Fi 1967:32)

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

1975 års långtidsutredning (Fi 1975 :A) Gemensamma
kostnader Utestående reseförskolt

Summa

219,3

71,9

34,5

11,7 46,2

219,3

71,9

1978: 3 7

583,7

35,5

82,1

1978: 8

2 4

35,4 7,8

~~

1,7

5 6

119,7 8,9

318,6

51,4 41,5

8 9

-

37,0

7,6 17,6

10 11

12

13

14

755,5

389,1

201,9

1
319,3 1 319,3

679,8

11,6

679,8

11,6

35,6 35,6

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

opaginerad Kontrollera mot PDF

407

Kommittékostnader:
Ekonomidepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa'

sättning ning tationer ministrativa
myndighet,

kostnader institution m. m.

1977-07-01-12-31

Beräknad to-- talkoslnad t. o. m.

------------------------ 1977-12-31

Verkställda Beräknade (summa av

utgifter' utgifter kolumnerna

07-01- 11-01- 2, 11, 12 och

10-31 12-31 13)

opaginerad Kontrollera mot PDF

11,7

5,8

2,1 7,9

26,9

26,9 11,7

150,8

13,8 164,6

0,6 14,4

370,1

14,4 384,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

3,1

0,9

119,6

49,5

14,3

767,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

21,3 13,0

7,7

606,2

3,3

5,3 0,5

1,7

~

0,3

35,4 9,8

1 000,8 54,5

250,5 28,6

110,0 52,2

1 481,0 144,2

57,6 18,1

118,0 36,8

49,3 10,0

224,9 64.9

-

10,8 28,0

13,8 34,2

24,6 62,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

45,1

606,2
10,0

1 252,3

528,6

314,1

2 850,5

s. 1 Kontrollera mot PDF

4,7 42,4 1,8

4,7 42,4 1,8

84,5 84,5

1 403,8
1 403,8

s. 2 Kontrollera mot PDF

91,9

253,5

253,5 91,9

0,1

0,1

357,1 29,4

1,5 1,1

357,1 32,0

s. 3 Kontrollera mot PDF

Xommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t. o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m.
m.'

Dagarvoden'

s. 4 Kontrollera mot PDF

2 2 5 7 8

296,1

145,2

2 216,9

217.1 132,2 516,9

49,8

39,7

124,1

9

987,3

127,9

75,2

10 11

1,6

43,2

85,7

7,4 8,5

13 15

273,6 193,5

50,3 151,1

54,7 91,7

18 19

20 22 26

27

3,3

293,6 77,2 52,5

9,4

56,8 32,6 41,1

1,7

28 29

-

-

-

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

1 3

4 6

12 14 16
17 21

23 24

Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendoms

förvaltning 1978:

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)

Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländ.ska
artister

Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)

Kustövervakningsutredningen
(Fi 1974:04)

Besparingsutredningen (Fi 1975:01)

Energiskatteutredningen (Fi 1975:07)

Utredningen (B 1976:01) om avdrag för gåvor

1976 åts kommunalekonomiska utredning (Fi 1976:06)

Utredningen (B 1977:02) om vissa personaladministrativa
informationsbehandlingsfrågor

Utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom jordbruket

25

Utredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frågor
med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område

Summa

1978:

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
år 1978

1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen

Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om
förvaltningen av Drottningholms kungsgärd

Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi 1974:02)

Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personalutbildningens
fortsatta inriktning och organisation

Skattetilläggsutrcdningen (Fi 1975:06)

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Stämpelskatteutredningcn (B 1977:06)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om
lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Monopolutredningen (B 1977:08)

Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiflslämnan

de m.m. 30

Summa

657,2

130,5 183,9

52,7 189,2

62,1

378,3 28,9

90,1 2 009,9

453,7

1 239,1

183,4

252,9

45,1

4 274,2 1 682,8

4 160,7 1 713,9

210,7

52,2 85,9 11,0 27,8 18,0 21,8 17,1

11,6

456,1

583,3

s. 5 Kontrollera mot PDF

409

Kommittékostnader:
Budgetdepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa'

sättning ning tationer ministrativa
myndighet,

kostnader institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda Beräknade

utgifter' utgifter

07-01- 11-01-

10-31 12-.T1

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

2,1

-

-

-

60,9

22,2

153,2

1,8

10,3 2,3 2,3 1,9

21,9

3,3

0,8

2,8 0,2

32,1

37,1

9,6

2,8

2,5

-

-

1,4

138,9

2,1 1 106,0

183,5 280,1

66,0 244,0 224,4

21,8 477,0

44,4

0,8 400,8

59,1 80,3 11,8

383,1 7,0 9,3

56,0 364,0

54,0

202,0

3,5

149,0 3 880,7

750,3

1 599,5

261,2

496,9

269,5

21,8

1 062,1

51,4 12,8

s. 8 Kontrollera mot PDF

114,4 81,2 166,1 9,8

138,9

2 649,3

57,7 1
009,9

54,6 734,1

112,3 8
667,5

s. 9 Kontrollera mot PDF

0,7

0,4

-

9,0

-

-

3,9

45,2

50,9

1,6

16,0

4,6

60,5

-

-

-

1,2

5,4 17,9

43,7 71,3

17,7

0,1

53,0 0,1 1,6

-

0,8

0,6

1,7

193,4 166,3 20,1
28,1

268,0 184,8

754,7

268,2

7,4 95,4

171,9 332,0

57,4 380,9 118,4

56,6

9,4

2 705,1

20,4

77,9

281,8

132,3

11,4 66,0

64,3 87,4

33,3 169,6

79,6 172,8

20,7

48,2

43,4 11,7

109,5 1 430,3

32,5 24,3 99,0 10,0

95,4

26,5

67.5 49,7

10,0 87,9 131,2 136,0 34,5 22,0

28,3 55,3

181,1 1 091,2

617,0

432,2

3 352,4

10,0

1 483,2

20,4 231,1

577,3 662,6

104,0 638,4 329,2 365,4 55,2 79,6

71,7 67,0

290,6 9 387,3

s. 410 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 410

1 2 3 4 5

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

3

1 188,2

24,8

-

5

2 299,5

86,9

32,3

7

1 109,9

32,3

11,9

10

2 299,9

61,5

13,5

13

2 407,8

245,3

46,6

16

872,2

0,3

-

19

667,4

5,8

6,2

27

125,6

127,5

35,8

28

1,1

-

40,8

Byggnadsindexkommittén (Fi 1968:43) 1977:

Delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati
Hemvistsakkunniga (Fi 1970:71) Datasamordningskommittén (Fi 1971:03)
Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) Bostadsskattekommitlén (Fi 1972:08)
Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04) 1976 års skatteutjämningsutredning (Fi
1975:09) Tidskriftsutredningen (Fi 1976:01)

Summa 10 971,6 584,4 187,1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer - _

Gemensamma
kostnader - -

Utestående
reseförskott - -

Summa -

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

'
Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade
lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader
(ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma
ändamål för departementen

opaginerad Kontrollera mot PDF

411 Kommittékostnader; Budgetdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

32,8

-

-

2,3

99,5

9,5

0,3

6,3

75,5

-

0,3

85,2

2,5

0,2

6,4

145,7

8,7

2,5

-

6,9

-

-

33,0

-

-

7,3

-

-

2,5

22,7

39,6

0,5

25,1

501,3

60,3

3,5

57,6 - - 1 245,8

230,8 - - 2 530,3

126,0 - - 1 235,9

163,2 - - 2 463,1

455,2 - - 2 863,0

-
7,2 - - 879,4

45,0 - - 712,4

170,6 - - 296,2

20,0
126,1 - - 127,2

20,0 1 381,7 - - 12 353,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

- - - - - - 3,3

- - - - - - 77,3

34,4 _ _ _ _ 34,4 35,5

34,4 _ _ _ - 34,4 116,1

s. 1 Kontrollera mot PDF

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs benämning

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning
(OMUS)

Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk
utbildning och forskning i övre Norrland

Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA)

Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971:09)

Utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten
med radio och television inom utbildningsväsendet

Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för nordiskt kulturellt
samarbete*

Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)

Folkhögskoleutredningen (U 1972:08)

1973 års betygsutredning (U 1973:01)

Utlandsskoleutredningen (U 1974:03)

Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06)

Organisationskommittén (U 1974:07) för rik.santi-kvarieämbetet
och vissa museer

Radioutredningen (U 1974:08)

Samarbetskommittén (Ju 1974:11) för långsiktsmotiverad
forskning'

Utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk
verksamhet

Centrala organisationskommittén (U 1975:04) för högskolereformen
(H 75)

Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (U
1975:06) (BIDOK)

LUP-utredningen
(U 1975:07)

Organisationskommittén (U 1975:08) för Umeå högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:09) för Uppsala
högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:10) för Stockholms
högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:11) för Linköpings
högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:12) för Göteborgs
högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:13) för Lund-Malmö
högskoleregion

Elektronmusikutredningen
(U 1975:15)

Voksenåsenkommittén
(U 1975:18)

Sakkunnig (U 1975:20) för förhandlingar med Akademien för
de fria konsterna

Massmedieforskningsutredningen
(U 1975:22)

Utredningen (U 1976:01) angående praktisk-teologisk
utbildning

Utredningen (U 1976:06) om stöd till de fria trossamfundens
teologiska seminarier m. m.

Organisationskommittén (U 1976:07) för forskningsråden

Kommitténs

Utgifter (i tusentals kronor)

nr i be-

t. o. m. 1976-06-30

1976-07-01-1977-06-30

Lön m. m.'

Dagar-voden'

1978:
2

1 592,8

86,7

78,8

5

4 108,6

871,3

176,5

6

7

2 139,3 7 174,6

50.1 86,2

18,1

10,7

56,0

30,5

1 458,2

975:31 978:10 13 14 15 17

211,3 1 380,6 1 705,1 807,4 237,9 888,3

22,6 307,0 266,6 145,4 186,4 622,4

9,2 48,1 52,9 49,2 49,5 75,7

18 19

254,1 1 554,5

121,2 573,9

9,3 100.2

20

-

-

-

21

110,0

13,3

20,2

23

717,6

375,3

63,9

25 26

175.1 59,3

227,2 110,0

35,0 18,9

27

255,9

351,1

69,4

28

350,2

361,4

56.9

29

402,6

670,5

108,6

30

254,6

319,2

68,8

31

321,4

392,4

100,0

32 34 37

417,4

1,3

23,1

451,8 77,8

118,1 3,2 8,4

39 40

4,7 148,6

5,8 269,2

9,8 27,6

41

0,1

98,8

3,6

44

-

21,3

19,4

45

-

58,0

40,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

413

Konunittékostnader:
Utbildningsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till

sättning ning tationer ministrativa
myndighet,

kostnader institution m. m.

1977-07-01-12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m.

-----------------------------
1977-12-31

Summa' Verkställda
Beräknade (summa av

utgifter' utgifter kolumnerna

07-01- 11-01- 3, 11,12 och

10-31 12-31 13)

s. 1 Kontrollera mot PDF

16,5

74,2

-

0,1

248,1

98,7

3,6

76,1

6,6

0,5

256,3

1 474,3

68,2 104,0

472,5 91,5

250,0

1 849,1

6 305,4

2 299,0

7 278,6

opaginerad Kontrollera mot PDF

28,1
10,6 20,8 32,6 20,2 96,3

39,1 239,4

38,0 4,2

13,2 4,7 2,8

1,5 -0,8 1,5 1,1 8,3

24,3
33,0

3,1 144,6

10,9

0,4

35,1

-

-

0,2

47,8

30,3

7,4

1,3

62,1 13,5

-

2,2

0,9

97,7

-

3,7

37,5

26,7

1,6

7,7

22,6

11,3

-

46,2

2,3

29,9

-

11,7

2,8

51,0

1,1

14,8

57,3

74,7 9,0
7,0

13,7

16,5 4,9 4,1

21,3 0,3

0,1 31,3

51,7

0,8

3,9

5,5

-

3,1

1,8

2,7

0,1

1,6

0,1

16,4

10,0

59,9 405,2 382,8 481,3 261,9 805,5

14,4

132,4

5,3

2,3

42,4

208,8

35,0 25,0

285,6

1 953,2

2 093,2

1 291,0

542,2 1 927,6

157,9 863,0

21,1 140,2

5,5 40,0

438,6 2 597,7

68,8

20,0

12,0

210,8

526,0

5 8,9

-

1 302,5

326,5 143,3

132,7 17,4

55,6

689,9 220,0

559,4

55,0

-

870,3

476,9

36,9

-

864,0

855,3

58,1

-

1 316,0

432,4

32,3

-

719,3

616,6

17,6

-

955,6

696,1 95,2 19,5

43,9 32,2 10,0

-

1 157,4

128,7

5 2,6

15,7 394,5

6,5

-

20,4 549,6

112,8

6,2

-

119,1

45,2

-

-

45,2

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103 414

1 ~~ 2 3 4 5

Svenskt medlem.sorgan(U 1976:13) för HASA 1978:50 - -

Kommittén (U 1976:14) för att förbereda det sven.ska

deltagandet i Unescos konferens om miljövårdsutbild

ning år 1977 51

Organisationskommittén (U 1976:16) för bildandet

m. m. av Sveriges utbildningsradio aktiebolag 52 - 258,0 32,3

Utredningen (U 1977:01) om skyldighet att leverera

pliktexemplar av tryckt svensk skrift m. m. 53 - 46,8 2,7

Litteraturstödsutredningen (U 1977:02) 54 - 133,1 -

Summa 26 754,6 7 636,8 1515,7

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Lokal- och utrustningsprogramkommittécrna (E 1965:

54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)
1978: 1 9 506,0 885,2 193,5

Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsrcg-

lering av upphovsrättsliga frågor pä undervisningsom

rådet (AUU-sakkunniga) 3 - -

Universitetsrestaurangkommittén(U 1970:46) 4 2 749,8 177,8
19,3

Utredningen (U 1972:06) om .skolan, staten och kom

munerna (SSK) 11 4 709,4 571,6 62,9

Bibelkommissionen (U 1972:07) 12 - 1347,6
96,9

1974 års lärarutbildningsutredning (1974:04)-LUT 74 16 1586,9 1323,8 143,6

Skeppsholmsgruppen(U 1975:03) 22 3,3 -
4,4

Beredningen (U 1975:051 för internationellt utbild

ningssamarbete 24 265,6 332,6 44,2

Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och

statistik för högskolan (STUDOK) 33 184,5 257,4 32,2

Studiestödsutredningen (U 1975:16) 35 239,2 500,1 103,2

Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtids

studier' 36 2 560,5 910,7 43,2

Folkbildningsutrcdningen(U 1975:19) 38 135,5 738,6 89,5

Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02) 42 - 110,0 5,5

Utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden

(ULÄ) 43 - 264,1 22,5

Förhandlare (U 1976:08) för förhandlingar om utform

ningen av en utställningsersättning inom det statliga

området 46 - - -

Gymna.sieutredningen(U 1976:10) 47 - 311,9 22,9

Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådct

(U 1976:11) 48 - -

Arbetsgruppen (U 1976:12) förvissa frågor rörande

De blindas förenings biblioteksverksamhet 49 - -

Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare 55 - -

Lärartjänstutredningen (U 1977:04) 56 - 19,2 1,9

Videogramutredningen (U 1977:05) 57 - 19,0

Utredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar

inom högskolan - VÄRD 77 58 - - -

Utredningen (U 1977:07) om museijärnvägsföreningar 59 - -

Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning 60 - -

Uppslagsverkskommittén (U 1977:09) 61 - -

Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor 62 - -

ObligatoriebcredningeniU 1977:11) 63 - -

Summa 21940,7 7 769,6 885,7

s. 8 Kontrollera mot PDF

415 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6 7 8
9 10 11 12 13 14

- - - - -
- 13,5 - 13,5

11,4

-

-

0,6

40.2

-

4,4

4,0

3,3

0,2 16,9

2,3

0,6

1
150,2

760,6

209,9

248,1

12,0 22,4 18,0 52,4

338,9 43,8 - 382,7

53,0 49,0 ~ 102,0

152,9 90,3 - 243,2

26,4
11547,7 1962,2 441,1 40 705,6

s. 9 Kontrollera mot PDF

149,6 - 12,0 54,4 - 1294,7 596,1 270,0 11666,8

11,9 - -4,3 28,7 -23,9

43,9

24,7

18,8

63.2

14,4

0,2

94,4

79,3

30,5

89,7

84,9

36,5 0,5 -21,9 12,4

32,3 22,7

-

391,3

0,9

5,5

23,6

180,4

2,7

1,7 0,3

2,2

92,7

0,1

24,5

12,4

1,0

17,1

0,2

12,0

17,2

3,4

0,9

2,8

3,6

13,9

0,2

-

-

0,7 0,1

-

-

0,2

0,1

209,5

54,1

2,0 43,0

2,0 3 056,4

721,9

1 616,7

1851,8

4,4

689,8

586,1

479,0

48,4

260,0

302,0

347,4

26,0

6 381,1

2 504,8

4 265,1

82,1

404,3

214,9

132,0

1 016,8

322,8 1 022,8

126,8

327,3

74,0 91,5

708,1 1 680,8

I 005,9

1 113,6

119,6

386,8 89,1

260,0 25,0

3 566,4

1 895,9

233,7

333,1 246.3 230,0 809,4

i45,5

25,7 326,1

13,0 242,0

38,7 913,6

14,1

29,8

13,0

56,9

0,9 21,2 19,1

59,5

153,8

59,0

15,0 32,2 40,0 97,1

15,0

92,6

215,0

175,2

-

205,8 15,0

135,0

16,0

8,0

340,8

31,0

8,0

s. 10 Kontrollera mot PDF

781,3 48,7 601,5 359,0 -23,9 10 421,9 4 719,4 2 674,2 39 756,2

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:

52) 1977: 2

Konstnärsutbildningssakkunniga
(U 1968:52) 5

Kommittén (U 1970:56) för försöksverksamhet med

vuxenutbildning 1976:13

19 :20
21 22 23

Sakkunnig (U 1971:11) för att utarbeta förslag till
restaureringen av Vadstena klosterkyrka

1973 års expertgrupp för konstutbildning
(U 1973:05) 1977 Tidningsfilmningskommittén (U 1973:07) Dansarutredningen
(U 1973:09)

1974 års skolhälsovård.sutredning (U
1974:01) Arbetsgrupp (U 1974:09) för beredande av vissa frågor

rörande
samarbetet mellan staten och Hermods kor-

resp. institut 1976:40

Riksinternatutredningen (U 1975:21) 1977:50

Kulturtidskriftsutredningen (U 1976:03) 54

Organisationskommittén (U 1976:05) för konstnärs

nämnden 56

Summa

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetaret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet

2 439,8 1 196,3

5 003,7

102,1 601,3 503,8 475,6 572,6

39,0 98,1

11 032,3

3,7

61,0

1,0

94,0

16,5

122,2

23 2

321,6

5,2 6,9

6,4 46,2

28,8

4,4 13,8

120,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska
utiescorådets arbetsutskott

Barnfilmrådet

Framtidsstudieprojektet
Energi och samhälle

Utredningen
(UD 1977:01) om det svenska kultur-och

informationsutbytet med utlandet Forskningsrådsnämnden
Utestående reseförskott Diverse personer Gemensamma kostnader Diverse
myndigheter Diverse firmor

Summa

140,5

36,2

883,2

7,7

11,5

136,8

65,3

15,2

373,7

-

3,8

5,5

-

-

356,7 22,5

36,6

-

3,7

_

548,2

490,8

1 059,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. Utredningen (U 1974:10) om andlig värd

Ang. Kyrkoministerns stat-kyrka-grupp (U 1976:15)

Ang. Svenska kyrkans representanter vid överläggningar med
staten om det framtida förhållandet mellan statkyrka

Ang. Utredningen (U 1976:09) samt planläggning av
själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara. Se
redogörelse under kommundepartementet, kostnaderna bestrids av
utbildningsdepartementet

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna har bestridits med andra medel än
utbildningsdepartementets kommittéanslag " Nordisk kommitté som fr. o. m.
år 1975 ej redovisas i berättelsens kommittéavsnitt ' Kostnaderna bestrids fr.
o. m. 1977-07-01 frän anslaget Framtidsstudier (D 44)

opaginerad Kontrollera mot PDF

417 Kommittékostnader:
Utbildningsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

s. 1 Kontrollera mot PDF

1,4

38,5 14,8

-

0,2

10,8 1,5
4,3

7,1

0,7

48,5

58,3

36,5

0,1 0,7 11,7 0,5 1,5

2,2

12,3

0,3

0,7 0,8

0,5

0,1

-

-

20,7

180,3

36,8

16,2

43,7 23,3

3,7

-

150,1 14,2

166,9 51,5

186,9

-

20,9

14,5

137,8

39,9

32,6

-

846,1

39,9

2 483,5 1 219,6

5 007,4

150,0 150,1 - - 252,2

615,5 670,7 527,1 759,5

59,9 112,6

177,7

32,6

150,0 846,1 39,9 11918,3

s. 2 Kontrollera mot PDF

18,0 - - 1,7

2,8 - - -

33,7
0,7 90,1 19,7 274,1

0,4 _ _
0,2

26,0 - -
-

14,3 _ _
-

0,7 - - 514,7

60,9 - 2 597,0

- -176,4 -
-

95,9-175,7 151,0 536,3 2871,1

92,7

40,1

29,5

18,0

928,8

206,4

3,8

16,4

6,1

11,2

26,0

26,7

271,7

79,4

536,9

154,6

2 661,6

782,0

-190,2

54,0

4
366,9

1 388,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

27 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1977-07-01-1977-06-30

1976-06-30 ------

Lön

m.
m.'

Dagarvoden '

opaginerad Kontrollera mot PDF

1978: 4

9

14

15 16

1978:

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1977

1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04)

Emåutredningen (Jo 1974:02)

Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

Utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar
Energi- och miljökommittén (Jo 1976:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
år 1978

Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966: 31) for
jordbrukets högskolor

Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

Utredningen (Jo 1971:08) rörande kostnaderna för
miljövården

Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar

Genbankutredningen (Jo 1973:04)

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06)

1973 års fiskevattensutredning (Jo
1973:07) Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) Jordförvärvsutredningen
(Jo 1974:07)

1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo
1974:09) Utredningen (Jo 1975:06) om vis.sa frågor inom växt-

förädlingsverksamhetcn

Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förberedelserna
inför FN:s vattenKonferens

Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddet

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljölagstiftningen

Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur

Utredningen (Jo 1976:09) om (jällägenheter

Utredningen (Jo 1976:10) om ändrad reglering av Hjälmaren

Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom
jordbruket

Renhållningskommittén (Jo 1977:01)

Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor pä
veterinärmedicinens område

Beredningen (Jo 1977:04) för översyn av vissa jakt-och
viltvårdsfrågor

237,2 18,2

199,8 40,6

54,4

26,0 49,5

370,3

2 198,7

219,4

5,9

62.6
198,4

516,4

28,1 29,5

2 481,6

1

2

552,1 1 050,5

104,9

57,2 37,1

3

1 406,9

336,9

73,9

5 6
7 8 10

371,8 296,2 1 466,2 830,9 209,6

1,2

377,3

336,0

73,0

73,9 30,6 81,9 76,2 47,4

11 12

269,2 144,8

73,4 47,1

66,4 64,9

13

85,8

123,3

19,0

17

28,4

125,0

22,9

18

3,7

56,8

22,3

19

-

72,8

49,1

20

-

94,2

17,9

21 22

0,7

18,3 8,9

23

-

15,1

24 25 26

-

16,5 6,9

27

-

-

78

_

opaginerad Kontrollera mot PDF

419

Kommittékostnader:
Jordbruksdepartementet

s. 8 Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (.summa av
kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

1977-07-01-

-12-31

Reser-sättning

Tryckning

Konsultationer

Övriga
administrativa kostnader

Bidrag
till myndighet, institution m. m.

Summa'

VerkstäUda utgifter' 07-01-10-31

Beräknade
utgifter 11-01-12-31

opaginerad Kontrollera mot PDF

79,0 115,7

26,5 0,3

10,5

4,6 91,7

212,3 116,0

0,1 0,2

0,7

0,3

458,0

2,6 4,0

8,0 65,0

532,0 6,9

./.1,6

300,0 298,4

630,9

86,1

522,9

103,8 708,6

2 052,3

66,8

29,2

114,3

94,6 125,4

430,3

18,0

280,0 298,0

2 896,4 334,7 661,1

226,5 1 143,5

5 262,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

0,1

2,0 1,1

~

0,3

12,8

42,7

15,7

2,9

59,7 14,0 21,1 52,5 30,6 24,6 41,3

1,2 2,4

0,2

377,0 97,5

0,8 6,7

1,3 54,1

0,1 0,4

40,7

-

8,0

1,2

2,8

81,9

28,9

10,2

26,5

-

5,7

-

9,2

0,1

-

-

3,5

-

-

0,4

10,4 12,5

-

-

0,1

6,5

-

0,3

2,7

1,5 5,4 1,3

-

-

0,1

2,3

./.0,1

25,0

59,2

11,0

12,0

634,3

143,4

97,4

49,4

1 340,7

484,8

57,9

81,1

2 030,7

137,5

42.6

21,0

572,9

44,6

26,0

5,0

371,8

911,4

596,3

267,3

3 241.2

589,6

167,0

106,2

1 693,7

151,0

43,2

34,0

437,8

165,3

45,4

90,5

570,4

160,4

67,0

52,0

424,2

192,2

30,4

17,9

326,3

271,7

34,8

18,0

352,9

111,3

48,9

30,6

194,5

131,2

86,0

46,9

264,1

116,0

82,8

42,0

240,8

28,7

6,4

5,5

40,6

22,2

80,3

20,0

122,5

24,6

36,5

74,5

135,6

18,1

34,4

16,8

69,3

12,3

45,2

44,3

101,8

1.3

13,4

18,5

33.2

-

42,7

19,0

61,7

2,4

42,4

11,4

56,2

s. 420 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 420

Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal

rörande forskning och utvecklingsverksamhet pä de

jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt

rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. 29 - -

Kommittén
(Jo 1977:06) för vattenplanering 30 - -

Utredningen
(Jo 1977:07) om förutsättningarna för

olympiska vinterspel i Sverige 1984 31 9,6

Utredningen
(Jo 1977:08) om luftvårdsproblem på

grund av bilavgaser 32

Summa 6 716,1 1 822,6 816,0

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av år 1977

Jaktmarksutredningen (Jo 1968:31) 1975: 1 1320,9 5,2 0,6

Organisationskommittén (Jo 1974:06) för beredningen

av vissa frågor om den framtida organisationen av

växtskyddsverksamheten 1977:12 184,1 - 14,4

Västerdalälvsutredningen
(Jo 1975:01) 15 421,2 50,5 45,8

Fiskeadministrativa
utredningen (Jo 1970:25) 1976: 3 529,0 - 2,1

Utredningen (Jo 1975:02) om omhändertagande av

sjukhusavfall 1977:16 67,5 - 53,4

Utredningen (Jo 1975:03) om åtgärder för att mot

verka de negativa effekterna av svavelutsläpp 17 56,4 - -

Sakkunniga (Jo 1975:05) med uppdrag att förhandla

om inrättande av ett företag för behandling av mil

jöfarligt avfall 1975:22 7,9

Summa 2 587,0 55,7 116,3

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Miljövårdsberedningen 140,4 23,5

Miljödatanämnden 1 263,2 64,9

Diverse myndigheter m. m.

Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa 1 403,6 88,4

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (Städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-
och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg är
jordbruksdepartementets andel (65,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78) se
redogörelse till kommunikationsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

421 Kommittékostnader:
Jordbrulcsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

s. 1 Kontrollera mot PDF

382,3 128,3 540,8
73,9 24,9

-~

0,1 17,5

12,6

0,1 30,1

9,6

44,1

12,0

65,7

-

-

54,1

54,1

3 788,8

1 799,7

1 162,6

13 467,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

- - - - - 5,8 0,1 - 1 326,8

1,7 - - - - 16,1 56,1 - 256,3

18,6 3,5 64,1 8,3 - 190,8 - - 612,0

- - - - - 2,1 - - 531,1

4,6 27,7 17,9 - - 103,6 - - 171,1

- 2,6 - - - 2,6 ./.0,2 - 58,8

- - - - - - 2,7 - 10,6

24,9 33,8 82,0 8,3 - 321,0 58,7 - 2 966,7

s. 1 Kontrollera mot PDF

4,1 - - 1,7

65,7
109,9 3 426,0 144,5

2,6

11,0 1,9

85,3 109,9 3 426,0 146,2

./.100,0

169,7 4 974,2

102,5

105,1

8,9

19,9 1,9

11,4

5
270,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagai-voden'

Lön m. m.'

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
761,8

64,5 94,6

24,6 183,7

3
346,0

381,9

24,4 117,5

24,9 40,8

207,6

247,5
203,7

178,1 30,4

659,7

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1978: 7

70,8

1.4

86,8

9

-

165,6

19,6

70,8

167,0

106,4

1978:
1

753,9

2,3

71,0

2

1 045,5

318,1

37,0

3

479,7

166,6

51,8

4

451,7

343,5

2,9

5

408,8

316,1

63,1

6

91,6

143,0

17,5

8

114,7

125,2

32,2

10

0,1

111,2

33,1

11

-

161,8

55,0

12

_

46,8

18,3

13

_

27,2

14

-

-

-

15

_

_

_

16

_

_

_

i)
17

-

-

-

Affärstidsutredningen (H 1975:05) Utredning (H 1976:01) om
insamlingar

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Patentpolicykommittén (H 1969:10)

1972 års lotteriutredning (H 1972:03)

Hotell-och restaurangutredningen (H 1974:01)

Skrotbandelsutredningen (H 1974:04)

Konkurrensutredningen (H 1974:05)

Städbranschutredningen (H 1975:02)

Utvärdering av prispolitiken (H 1975:06)

Reklamationsutredningen (H 1976:02)

Insynsutredningen (H 1976:03)

Utredning (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk

verksamhet Exportfinansicringsutredningen (H 1977:01)
Skodelegationen (H 1977:02) Utredning (H 1977:03) om utjämning av regionala och

lokala prisskillnader pä eldningsolja och bensin
Sydafrikautredningen (H 1977:04) Övervakningen och räddningstjänsten till sjöss
(H 1977:05)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

Tobak-ochalkoholreklamutrcdmngen(H 1974:06) 1977: 7

Oljelagringskommittén (H 1975:03) 9

Översyn av överstyrelsen för ekonomiskt försvar orga

nisation m.m.(H 1975:04) 10

Organisationskommitté för konsumentverket (H 1975:07) 13

Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

423

Kommittékostnader:
Handelsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av
kolumnerna 3,11, 12 och 13)

1977-07-01-

-12-31

Reser-sättning

Tryck-nmg

Konsultationer

Övriga
administrativa kostnader

Bidrag
till myndighet, institution m. m.

Summa'

VerkstäUda utgifter' 07-01-10-31

Beräknade
utgifter 11-01 -12-31

19,0

-

4,8

0,9 9,7

-

112,9 194,9

22,8 70,3

54,0 33,6

260,5 298,8

19,0

4,8

10,6

307,8

93,1

87,6

559,3

1,2

7,9

0,7

19,0

2,6

10,1

21,9

3,7

218,9 40,2

2,1 68,5

0,8

5,0 5,1 1,8 3,9 2,4 0,7 2,3 1,4

100,0

292,2 401,5 233,5 348,9 502,1 234,0 168,2 168,5 222,7

192,4

89,0

134,3

215,9

100,7

97,0

79,2

94,0

126,0 101,3 35,4 65,3 59,8 121,4 46,1 37,4 39,4

1 172,1

1 740,7

837,6

1 000,2

1 186,6

547,7

426,0

285,2

356,1

3,6 4,5

-

-

1,1

-

69,8

27,2 4,5

55,7 131,4 123,2

30,1 61,6 70,0

155,6 220,2 197,7

-

-

-

-

-

-

110,4 45,3 35,2

50,7 73,4 26,9

161,1

118,7

62,1

75,2

259,1

71,4

23,7

100,0

2 673,1

1 503,7

944,8

8 467,6

9,6 12,9

39,7 20,8

0,1 0,6

0,7 8,3

-

139,0

254,7

-

-

386,5 458,4

1,6 0,1

13,4

0,6 2,9

3,4

-

68.5 43,8

-

-

246,6 74,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

24,2

73,9
4,2

12,4

506,0

1 165,7

s. 424 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 424

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer - 155,7 10,1

Gemensamma kostnader - 5,1

Utestående reseförskott -

Summa 160,8 10,1

' 1 beloppet ingår lönekostnadspälägg

' Hyreskostnader
för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4
milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål
för departementen

opaginerad Kontrollera mot PDF

425 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

- 8,3 - - - 174,1 79,6

92,2 1,7 - 99,0 24,1

3,7 3,7 0,2

3,7 8,3 92,2 1,7 - 276,8 103,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs ni i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagarvoden'

Lön

m. m.'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under år 1977

Referensgruppen' (A 1974:11) för glesbygdsfrågor
Utredningen (A 1975:02) om näringshjälp m. m. Utredningen (A 1975:03) om
företagareföreningarna Utredningen (A 1975:01) om företagsutbildningen

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
år 1978

Expertgruppen' (In 1967:24) för regional utredning,s-verksamhet

Expertgruppen (In 1968:14) för utrcdning.sverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Lagerstödsutredningen (A 1974:07)

1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Delegationen (A 1974:09) för arbetstidsfrågor

Utredningen (A 1974:10) om arbetskraftsförhållanden inom
jordbruks- och trädgårdsnäringen

Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning

Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den
yrkesmedicinska verksamheten

Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet
mellan män och kvinnor, m. m.

Kommittén (A 1977:01) för översyn av anställningsskyddslagstiftningen

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av år 1977

Expertgruppen (In 1970:28) för vissa zigenaxfrågor
Arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) Yrkesskadestatistikutredningcn (S 1972:04)
Utredningen (A 1974:04) om den yrkesinriktade rehabiliteringen
Organisationskommittén (A 1976:03) för centrum för arbetslivsfrägor

Summa

1978:
7

3,7

0,7

_

9

85,7

99,0

42,2

10

71,5

39,2

107,2

8

140,4

176,2

61,9

301,3

211,3

1978:

315,1

1

2 3

988,7

2 762,5

138,0

87,8

1 093,7

83,8

48,3

139,3

52,5

4

5

905,8 362,7

429,8 117,1

79,8 34,9

6 11 12

123,1

57,5

70,0 246,3 135,5

16,3

57,2 18,2

13 14

7,3

75,0 145,0

67,7 48,7

32,3

16

17

541,9

595,2

5
345,6

1977:

3 025,9

3 4

5

1653,6

1 995,0

364,2

0,3

312,2

2,8

1,4

119,9

1,8

7

336,2

11,5

3,6

;0

-

-

29,7

4 349,0

326,8

156,4

opaginerad Kontrollera mot PDF

427

Kommittékostnader:
Arbetsmarluiadsdepartementet

s. 1 Kontrollera mot PDF

Reser- Tryck- Konsul- Övriga ad- Bidrag
till Summa

sättning ning tationer ministrativa
myndighet,

kostnader institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda Beräknade

utgifter utgifter

07-01- 11-01-

10-31* 12-31

Beräknad
totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av. kolumnerna 3,11, 12 och 13)

s. 2 Kontrollera mot PDF

7,1 24,5 71,4

14,3 81,1

784,7

1.8 3,7

03,0

95,4

784,7

5,5

15,0

150,1

252,0

1 097,9

1515,0

30,0

59,5 89,5

38,8 38,8

18,7

265,8

323,5

1 336,6

1 944,6

s. 3 Kontrollera mot PDF

643,2

14,0

216,4

5,6

17,2 7,7

12,3

30,8

8,9

18,7 6,8

41,4

71,7

26,5

12,4

0,2 51,6 58,0

1,1 67,8

9,4 0,6

2,6

1,4 5,7

0,3

1,3

2,2

0,6 1,0

0,6 0,3

0,6

14,6

92,5

151,4 761,3 199,9

96,4

859,5

17,9

58,8

356,2

46,0

1 295,3

5 739,5

401,8

538,8 232,0

240,9 80,6

91,2 11,0

1 776,7 686,3

223,1 340,3 192,6

55,7

158,9

70,5

9,0 53,8 26,2

410,9 553,0 346,8

162,6 201,8

129,5 101,0

78,6 64,0

378,0 366,8

465,1

278,6

1 386,9

s. 4 Kontrollera mot PDF

379,8
110,6 230,4

90,6

92,5

4 647,0

2 276,0

1 073,4

17 867,0

s. 5 Kontrollera mot PDF

0,6 2.8

2,8 60,7 501,0

3,2

35,6

66,7 536,6 3,4

33,6 52,2

5,1

1051,2

1,0

53,9

63,3 1 174,5

1658,7

3 046,2

365,2

390,1

63,3 5 523,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103 428

Diverse firmor - - -

Diverse
personer - 372,1 4,6

Gemensamma
kostnader 16,6 15,9

Utestående
reseförskott - -

Summa - 388,7 20,5

' Uppgifterna har under året förts över till delegationen
(I 1977:02) för glesbygdsfrågor, industridepartementet ' Överförd till
industridepartementet under år 1977 3 I beloppet ingår lönekostnadspålägg

* Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

s. 6 Kontrollera mot PDF

429 Kommittékostnader:
Arbetsmarknadsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12
13 14

1,7

_

376,7

134,4

(67,2)

341,9

75,2

(37,6)

4,9

6,8

(3,4)

- - 1,7 -

4,2 - 2,9 302,3

4,9 - - -

9.1 - 4,6 302,3 - 725,2
216.4 (108.2)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30 ----

Lön m.
m.

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977:5

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Rådgivande expertgruppen (B 1974:02) för översyn av

byggnadslagstiftningen Gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Låneunderlagsgruppen (In 1966:27) Delegationen (In
1967:30) för bostadsfinansiering Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för
fysisk

riksplanering Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem
m. m.

i vissa industriområden Expertgruppen (B 1974:06) för
forskning om fysisk

planering och bebyggelse Bostadssociala delegationen (B
1975:01)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1977

Utredningen (C 1973:01) för vissa uppgifter avseende
allmänna kartläggningen

Utredningen (B 1974:01) rörande vattenkraftutbyggnader i
nona Norrland

Byggadministrationsutredningen (B 1974:04)

Kommittén (B 1974:05) för de .svenska förberedelserna för
FN: s konferens om bostads- och bebyggelsemiljö (HABIT AT)

Summa

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter Gemensamma kostnader Utestående
reseförskott

Summa

1978:5 8

69,8 278,6

223,9

15,0

348,4

223,9

15,0

1978:1

2

1 801,2

737,1

66,3

41,7 34,6

3

1 190,7

-

5,2

4

1 565,2

335,1

37,5

6

7

197,1 241,5

130,8 710,5

20,0 24,4

1 242,7

163,4

5 732,8

15,3

-

12,5

1 032,9 587,8

114,0 7,5

44,2

858,3

84,0

3,1

2 494,3

205,5

59,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen

opaginerad Kontrollera mot PDF

431

Kommittékostnader:
Bostadsdeparteme

s. 7 Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3,11, 12 och 13)

1977-07-01-

-12-31

Reser-sättning

Tryckning

Konsultationer

Övriga
administrativa kostnader

Bidrag
till myndighet, institution m. m.

Summa

Verkställda utgifter' 07-01-10-31

Beräknade
utgifter 11-01-12-31

s. 8 Kontrollera mot PDF

2,2 2,0

16,8

0,6 9,7

2 000,3

0,8 0,9

1,7

1,8

76,3

40,3 57,4

175,8 4,2

0,2 0,2

41,9

189,7

122,0 0,5

354,1 27,1

33,0 33,0

0,8 240.0

156,6

25,9

70,6 701,1

240,8

156,6

25,9

771,7

149,9 34,6

47,0 12,2

15,0 6,5

2013,1 790,4

7,0

-

24,2

1 221,9

657,6

126,9

45,2

2 394,9

348,7 802,5

180,3 376,2

105,0 162,3

831,1 1 582,5

742.6

358,2

8 833,9

s. 1 Kontrollera mot PDF

0,9

13,4

8,4 56,6 1,9

3,1

3,0 1,7

-

229,3 11,1

4,7
108,6

1,9

11,6

75,0

288,9

15,9
165,2

5,0

16,3

75,0

542,7

13,3

13,3

28,7

1 275,5 598,9

1 147,2 3 050,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,9 1.9

1,9 1,9

100,0

6,2

106,2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön

m. m.

Dagarvoden'

s. 5 Kontrollera mot PDF

1
211,1

1 069,5

322,3

954,3

9 368,0

112,6

21
537,4 4 157,7

691,3

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1977

5

694,3

364,8

76,1

8

139,7

275,7

52,1

9

179,0

23,4

35,6

10

59,2

112,0

29,8

11

74,1

116,0

47,1

12

64,8

-

28,6

15

15.0

17

-

177,6

38,0

STU-kommittén (I 1974:06) 1978:

SINFDOK-utredningen
(I 1975:04)

Studsviksutredningen
(I 1975:05)

Organisationskommittén
(I 1975:06) för havsresursfrägor

Byggkoncentrationsutrednlngen
(I 1975:07)

1975 års LKAB-NJA-utredning (1 1975:08)

Utredningen (I 1976:01) för samordning av de statsägda
varven

Billingenutredningen (1 1976:03)

23

Utredningen (I 1977:04) om begränsning av användningen av
el för uppvärmningsändamäl

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
år 1978

1978:
1

Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet'

152,7

9,8

7,8

3

1 117,3

446,1

88,3

4

9 719,6

530,5

74,1

6

117,1

69,4

10,6

7

921,3

1 191,1

117,8

13

113,6

330,7

101,1

14

27,8

0,5

26,9

16

33,0

30,3

18

47,3

56,1

19

457,4

58,4

20

49,8

2,9

21

37,8

4,4

7")

24

Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970; 34)

Mineralpolitiska utredningen (1 1974:02)

Energisparkommittén (1 1974:05)

Företagsdemokratirådet (I 1975:01)

Delegationen (1 1975:02) för energiforskning

Läkemedelsindustridelegationen (I 1975 :09)

Utredningen (1 1975 :10) om vissa frågor vid avveckling av
gruvdrift i Adakfältet

Redovisningsutredningen (I 1976:02)

Norrbottendelcgationen (I 1976:04)

Energikommissionen (I 1976:05)

Kooperationsutredningen (I 1977:01)

Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrägor

Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla
sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Hemslöjdsutredningen (I 1977:05)

Utredningen (I 1977:06) om de internationella inve

steringarnas näringspolitiska effekter 25

Utredning (I 1977:07) om Statsföretags verksamhets

inriktning och mål 26

Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

433

Kommittékostnader: Industridepartementet

s. 9 Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad to-

talkostnad t. 0. m.

1977-07-01-

-12-31

1977-12-31

Reser-

Tryck

Konsul-

Övriga
ad-

Bidrag
tUl

Summa'

Verkställda

Beräknade

(summa av

sättning

ning

tationer

ministrativa

myndighet,

utgifter'

utgifter

kolumnerna

kostnader

institution m. m.

07-01 -10-31

11-01 -12-31

3, 11, 12 och 13)

1,0

119,3

2,5

563,7

161,6

48.1

1 467,7

29,8

36,8

10,6

50,0

455,0

160,5

100,0

855,2

7,2

7,2

283,3

21,9

_

378,6

0,3

-

557,9

5,7

-

3,5

-

151,0

33,8

-

244,0

17,1

-

29,1

9,2

-

218,5

115,6

-

408,2

17,1

-

87,7

-

-

133,4

-

-

198,2

8,6

26,4

50,0

_

_

50,0

111,9

236,0

18,7

582,2

249,4 9,0

5,7 59,2

837,3 68,2

198,4

7,2

818,6

66,4

50,0

2 532,4

730,2

213,0

4 686,7

s. 1 Kontrollera mot PDF

161,3

434,6

11,3

994,8

2 668,9

1 104,2

536,2

13 677,3

s. 2 Kontrollera mot PDF

21,3

0,4

4,2

1,0

-

44,5

5,6

12,5

215,3

42,7

16,3

6,4

-

599,8

262,1

110,0

2 089,2

16,4

176,6

3 385,1

410,8

658,5

5 252,0

649,1

2 500,0

18 120,7

16.3

4,6

32.7

2,0

-

135,6

229,9

120,0

602,6

47,7

22,2

412.5

171,3

40,0

2 002,6

881,8

650,0

4 455,7

18,6

-

39,7

10,7

-

500,8

100,9

32,4

747,7

6,5

_

15,9

_

49,8

12,8

10,0

100,4

4,1

67,4

7,0

45,0

119,4

55,3

-

9,8

0,3

-

168,8

208,0

343,2

720,0

107,7

0,8

1 057.2

218,6

1 900,1

5 237,5

3 900,0

11 037,6

0,4

-

-

10,7

-

63,8

108,7

65,0

237,5

6,2

48,4

75,7

48,2

31,9

0,7

172,3

31,9

0,7

opaginerad Kontrollera mot PDF

500,4
204,6 5 408,0 847,2

I 693,3

13 502,5

8
883,3 8 405,1

52 328,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av år
1977

14

17

3

4

5

Energiprogramkommittén (I 1973:06) 1976:

Varvskreditutredningen
(1 1974:03)

Verkstadsindustridelegationcn
(I 1971:03) 1977:

Petroindustriutredningen (I 1972:04) Utredningen (I
1972:08) om radioaktivt avfall Delegationen (I 1973:01) för
informationssystemet

företag-samhälle 6

Teknikupphandlingskommittcn
(I 1973:05) 8

Forsknmgsavgift.skommittén (I 1974:01) 9

Utredningen (1 1975 :03) om kommunal energiplanering 15

Summa

1 669,3 571,3 310,4

1 094,0

3 352,4

4 299,0 101,6 719,9 140,2

12 258,1

1,9 4,1 6,3 0,9

1,0

88,3 59,4

161,9

11,9

29,2

41,5

9,8

31,5

31,8

35,9

191,6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom
departementet

s. 1 Kontrollera mot PDF

Näringspolitiska
rådet (I 1969; A)

Dispensnämnden (I 1973: A) för arbetstagarrepresenta-tion

Byggbranschrådet
(I 1973:B)

Skogsbranschrådet
(1 1973:C)

Svensk delegation (I 1974: A) att ingå i svensk-finsk samarbetsgrupp
för främjande av ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Finland

Stålbranschrådet
(I 1974:B)

1975 års varvskommission (I 1975: A)

Programrådet
(I 1975 :B) för radioaktivt avfall

Svensk delegation (I 1976: A) att ingå i svensk-norsk
kommitté för energi- och industrisamarbete

Delegationen (I 1976:B) för information.ssystemet företagsamhälle

Nämnden (I I976:C) för styrelserepresentationsfrågor

Analysgruppen (I 1976 :D) för undersökning av vissa
varvsfrågor

Regionalpolitiska rådet (1 1977:A)

Teko-branschrädet
(I 1977:B)

Bilindustriutredningen (1 1977 :C)

Diverse myndigheter m.m.

Diver,se firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott

Summa

6,3

27,8

59,8 277,4 534,2

129,5 108,3

1.7 10,5 14,3

28,5 110,3

277,0 0,7

357,0

5,6 39,3

2,2

1,0

-

20,3

-

392,7

53,2 11,7

153,1

16,9

10,4

92,8

1
397,6

6 622,5

s. 2 Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönekostnadspälägg

'
Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade
lokal- och expenskostnader

(städning,
telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga
departement) bestrids från ansla-

Kostnaderna
bestrids av ;

get Gemensamma ändamål för departementen

.................. arbetsmarknad,sdepartemcntet med 2
668,9 tkr 1976/77 samt ./. 70,8 tkr 1977/78

opaginerad Kontrollera mot PDF

435

Kommittékostnader:
Industridepartementet

s. 1 Kontrollera mot PDF

1,4

5,7

-

45,5

-

5,7

94,8

0,3

7,3

160,6

808,7

-0,7

3,7

26,3

1 003,8

0,6

45,7

-

1,2

41,6

0,6

9,4

34,2

3,1

-

14,4

448,7

1 815,6

0,8

1,4

7,6

61,5

136,3

1 018,3

1 045,2

77,2 163,5 142,0

2 653,0

91,5

91,5

1 762,2 578,9 371,9

1 230,3

4 370,7

5 344,2 178,8 883,4 282,2

15 002,6

s. 2 Kontrollera mot PDF

0,4 4,2

215,6 1 263,9

0,8 1,5

15,2

36,1
67,:

39,3

2
637,2

3,7

28,5

-

3,7

15,2

516,3

10,2 0,1

76,4

290,0

16,5

1,7

356,8

84,3

1 392,2

20,8

1 140,5

251,1

39.3

2,2

52,5

17,0

987,6

486,9

11,8

16,2

552,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

821,9

172,9

0,6

32,0

2,5 129,6

0.4

122,0

51,5

1002,5 857,7 11170,7 1072,9 2 565,2

821,9

50,0

305,0

79,1

103,8

39.7

154,4

42,5

51,5

68,5

24 689,1

10 840,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t. o. m. 1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30---------------------

Lön

m. m.'

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1977

Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin
Kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03) Arbetsgruppen (Kn 1976:01) för
översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1978

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968 års kyrkohandbokskommitté (U
1969:44)

1969 åis psalmkommitté (U 1970:47)'
Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m.

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Indelningslagskommittén (Kn 1974:04)

Utredningen (U 1974:10) om andlig vård*

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas
planeringsavdelningar och administrativa enheter

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Byräkratiutredningen (Kn 1976:05)

Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)"

Kyrkoministerns stat-kyrka grupp (U 1976:15)*

Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01)

Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

Utredningen (Kn 1977:04) om översyn av lagen om församlingsstyrelse

Kommittén (Kn 1977:05) för översyn av kommunalbesvärsprocessen

Särskild utredare (Kn 1977:06) med uppdrag att göra en
översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm

Kommittén (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa
kommunaldemokratiska frågor

Summa

1978: 3 7

3 029,3 279,0

347,6 129,6

25,8 38,7

12

-

-

8,6

3 308,3

477,2

73,1

1978: 1 2 4

430,7

1 356,7

556,0

3,1

123,0

39,5

46,9 33,9 64,0

5 6 8 9

10 11

74,0 222,8

60,0

37,4 548,8

11,5

30,9

90,4

75,7

1,3

402,5

131,8

27,2 77,8 42,4 17,6 98,0 49,3

13 14

-

-

19,7

15 16

17

-

55,9

3,2 12,3

18 19 20 21

621,2

768,5 37,1 49,1

85,7 4,5

22 23

24 25

1 808,8

582,5

3 919,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

437

Kommittékostnader:
Kommundepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Beräknad to-

talkostnad t. o. m.

1977-07-01

-12-31

1977-12-31 (summa av

Reser-

Tryck-

Konsul-

Övriga
ad-

Bidrag
till

Summa'

Verkställda

Beräknade

sättning

ning

tationer

ministrativa

myndighet,

utgifter'

utgifter

kolumnerna

kostnader

institution
m. m.

07-01-10-31

11-01-12-31

3, 11,12 och 13)

34,7

3,6

28,0

439,7

243,2

3 712,2

11,3

-

-

4,6

-

184,2

89,9

-

553,1

0,6

-

-

-

-

9,2

-

-

9,2

49,6

8,2

28,0

633,1

333,1

4 274,5

14,8

64.8

16,4

4,0

515,9

68,6

-

-

10,3

-

235,8

70,4

2,0

1 664,9

55,1

190,2

-

6,2

-

355,0

49,4

45,0

1 005,4

23,1

_

_

_

_

81,2

47,5

17,0

219,7

20,0

-

86,4

2,9

15,0

292,5

78,8

30,0

624,1

7,3

-

-

0,1

-

125,5

39,9

18,9

244,3

9,9

-

-

0,2

-

29,0

0,8

14,1

81,3

49,9

0,4

16,3

6,7

-

573,8

201,1

108,3

1 432,0

8.5

-

-

189,6

44,3

40,0

285,4

7,4

27,1

14,5

31,0

72,6

4,5

-

-

4,5

52,9

77,1

134,5

6,3

-

-

0,4

-

65,8

174,1

156,8

396,7

7,5

-

-

0,1

-

19,9

60,5

28,9

109,3

0,3

-

-

0,3

42,9

57,8

101,0

66,2

-

19,8

2,0

24,0

966,2

486,2

250,0

2 323,6

11.3

-

-

-

-

52,9

73,0

57,2

183,1

1,6

-

-

_

-

50,7

48,8

27,9

127,4

-

-

-

-

-

-

-

30,4

30,4

opaginerad Kontrollera mot PDF

362,0
190,9 122,5 28,9

39,0

3 134,6

1501,9 1001,4

9 557,0

s. 438 Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103 438

Kommitté som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Göteborgsutredningen (In 1963:49) 1975: 1 139,4

Summa 139,4

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77
för sakkunniga biträden inom departementet ni. m.

Ersättning
till utredningsmän i indelningsfrågor - - -

Referensgruppen för folkrörelsefrågor 0,8 - -

Utestående reseförskott - - -

Summa 0,8 - -

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-
och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg är
kommundepartementets andel 113,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78, se
redogörelse till kommunikationsdepartementet.

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke
närmare beräknade lokal- och expenskostnader (Städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från
anslaget Gemensamma ändamål för departementen ' Kostnaderna har bestridits med
förskott ur kyrkofonden * Kostnaderna bestrids av utbildningsdepartementet t.
o. m. utgången av budgetåret 1911 /I

opaginerad Kontrollera mot PDF

439

Kommittékostnader:
Kommundepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,0 1,0

0,3 0,3

1,3 1,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

0,3 0,3 2,6

3,2

0,9 0,9

0,3 1,2 2,6

4,1

11,2 11,2

0,3

2,0

13,8

16,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betänkanden utkomna från trycket under år 1977

Statens
offentliga utredningar 1977

Kronologisk
förteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.

Totalförsvaret
1977-82, Fö,

48.

T

Bilarbetstid,
K,

i'.

Utbyggd
regional näringspolitik. A,

49,

4.

Sjukvärdsavfall,
Jo,

50,

5.

Kvinnlig
tronföljd. Ju,

51,

6.

Översyn
av det skatteadministrativa

sanktionssystemet
1, B,

52,

7.

Rätlen
till vapenfri tjänst. Fö,

53,

8.

Folkhögskolan
2, U,

9.

Betygen
i skolan, U,

54,

10.

Utrikeshandelsstatistiken,
E,

n.

Forskning
om massmedier, U,

55,

12.

Kommunal
och enskild väghållning. K,

13.

Sveriges
samarbete med u-länderna,

Ud,

Sveriges
samarbete med u-länderna. Bi-

56.

14,

57,

lagor,
Ud,

15,

Handelsstålsindustrin
inför 1980-talet, 1.

58.

16,

Handelsstålsindustrin
inför 1980-talet,

Bilagor,
1,

59,

17,

Översyn
av jordbrukspolitiken. Jo,

18,

Inflationsskyddad
skatteskala. B,

60,

19.

Radio
och tv 1978-1985, U,

20.

Kommutiernas
ekonomi 1975-1985, B,

61,

21.

Svensk
undervisning i utlandet, U,

22.

Arbete
rpeå näringshjälp. A,

62,

23.

Psykiskt
störda lagöverträdare. Ju,

24.

Näringsidkares
avbetalningsköp m,m.

63,

Ju,

64,

23.

Båtliv
2, Registerfrågan, Jo,

26.

Kvinnan
och försvaretsyrken. Fö,

65,

27.

Revision
av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju.

66,

28.

Kortare
väntetider i utlänningsärenden.

67,

A,

68,

29.

Konkursförvaltning,
Ju,

30.

Elektronmusik
i Sverige. U,

31,

Studiestöd,
U,

69.

32.

Konsumentskydd
vid köp av begagnad personbil. Ju,

33.

Allmänflygplats-Stockholm,
K,

70,

34.

Inrikesflygplats-Stockholm,
K,

35.

Inrikesflygplats-Stockholm,
Bilagor, K,

71,

36,

Ersättning
för brottsskador. Ju,

37,

Underhåll
till barn och frånskilda. Ju,

72,

38,

Folkbildningen
i framtiden, U,

73,

39,

Företagsdemokrati
i kommuner och

landstingskommuner,
Kn,

74,

40,

Socialtjänst
och socialförsäkringstiUägg,

75,

S,

76,

41,

Socialtjänst
och socialförsäkringstiUägg,

Sammanfattning,
S,

77,

42,

Kronofogdemyndigheterna.
Kn.

43,

Koncentrationstendenser
inom byggnadsmaterialindustrin. I.

78,

44,

Skyddad
verkstad halvskyddad verk-

79,

samhet.
A.

80.

45,

Information
vid kriser. H.

46,

Pensionsfrågor
m.m. S.

81,

47,

Billingen.
I.

Översyn
av de speciella statsbidragen till kommunerna. B, Översyn av
rättshjälpssystemet. Ju, Häktning och anhållande. Ju, Fusioner och förvärv i
svenskt näringsliv 1969-73, H. Forskningspolitik, U, Sektorsanknuten forskning
och utveckling. Expertbilaga 1, U, Information om pågående forskning.
Expertbilaga 2. U,

Forskning i kontakt med samhället, Ex,pertbilaga 3, U,

Energi
program för forskning, utveckling, demonstration. I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A, I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B, I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C, I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D, I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. I, Energi program
för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F, I, Fortsatt
högskoleutbildning, U, STUs stöd till teknisk forskning och innovation, I,

Kommunernas
gatuhållning, Bo, Patienten i sjukvården kontakt och information, S, Energi,
hälsa, miljö. Jo, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid
användning av fossila bränslen. Jo,

Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid
användning av kärnkraft. Jo,

Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion.
Jo,

Vetenskaplig
och teknisk informationsförsörjning, U, Affärstiderna, H,

U-landsinformation och internationell solidaritet, Ud,

Fiskerinäringen i framtiden. Jo, Industrimineral, 1,

Personalen
vid kriminalvårdens anstalter. Ju,

Sveriges
utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud.

Kommunerna.
Utbyggnad Utjämning Finansiering. B. Skatteutjämning. B,

Länsdomstolarna,
Ställning och organisation, Kn,

Vårdpersonal, Utbildning och attityder, S,

s. 441 Kontrollera mot PDF

441 Skr 1977/78:103

82, Atl dö på sjukhus, S,

83, Tillsynsdom, Ju,

84, Konsumentförsäkringslag, Ju,

85, Paitenter, S,

86, Beskattning av företag. B,

87, Beskattning av företag. Bilagor, B,

88, Förtidspensionering, Två
forskningsrapporter, A.

89, Betingat arbetsföra. A.

90, Anställning av arbetshandikappade i
stat och kommun. A.

91, Översyn av skattesystemet. B,

92, Utbildning i förelag,
kommuner och landsting. A,

93, Ny jordförvärvslag. Jo,

94, Personval och valkretsindelning.
Ju,

95, Måste insamlare kontrolleras? H,

96, Artistavgift, B,

97, Finansieringsbolag, E,

98, Pensionär 75, Huvudresultat, S,

99, Pensionär 75. Bilaga A, S,

100, Pensionär 75, Bilaga B. S,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens
offentliga utredningar 1977

Systematisk
förteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den
kronologiska förteckningen.

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd, [5] Psykiskt störda lagöverträdare,
[23] Näringsidkares avbetalningsköp m.m, [24] Revision av vattenlagen. Del 4,
Förslag till

ny
vattenlag, [27] Konkursförvaltning, [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil,
[32] Ersättning för broltsskador, [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37]
Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50] Personalen
vid kriminalvårdens anstalter.

[76] Tillsynsdom. [83] Konsumentförsäkringslag, [84]
Personval och valkretsindelning, [94]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen, 1, Sveriges samarbete med
u-länderna, [13] 2, Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor, [14]

U-landsinformation och internationell solidaritet, [73]

Sveriges utvecklingssamarbete på indusiri-området, [77]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977-82, [1] Rätten till vapenfri tjänst.
[7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. I. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg.
[40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41]

Pensionsfrågor
mm [46]

Patienten i sjukvården kontakt och information. [66]

Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i
livets slutskede. I. Vårdpersonal, Utbildning och attityder, [81] 2, Att dö på
sjukhus, [82] 3, Patienter, [85]

Pensionärsundersökningen, 1, Pensionär 75, Huvudresultat,
[98] 2, Pensionär 75, Bilaga A, [99] 3, Pensionär 75, Bilaga B, [100]

Kommunilialionsdepartementet

Bilarbetstid, [2]

Kommunal
och enskild väghållning, [12]

Allmänflygplats-Stockholm,
[33]

Brommautredningen, 1, Inrikesflyg-

plats-Stockholm, [34] 2, Inrikesflygplats-Stockholm,
Bilagor, [35]

Ekonomidepartementet

Utrikeshandelsstatistiken, [10] Finansieringsbolag, [97]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1,
[6]

Inflationsskyddad
skatteskala, [18]

Kommunernas ekonomi 1975-1985, [20]

Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna,
[48]

1976 års kommunalekonomiska utredning. I, Kommunerna,
Ut,byggnad Utjämning Finansiering, [78] 2, Skatteutjämning. [79]

Företagsskatteberedningen, 1, Beskattning av företag,
[86] 2, Beskattning av före-

., tag. Bilagor. [87]

Översyn
av skattesystemet. [91]

Artistavgift.
[96]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [8]

Betygen
i skolan. [9]

Forskning om massmedier. [11]

Radio
och tv 1978-1985. [19]

Svensk
undervisning i utlandet. [21]

Elektronmusik
i Sverige, [30]

Studiestöd,
[31]

Folkbildningen
i framtiden. [38]

Forskningsrådsutredningen. 1. Forskningspolitik, [52] 2.
Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga I, [53] 3, Information
om pågående forskning. Expertbilaga 2, [54] 4, Forskning i kontakt med
samhället. Expertbilaga 3, [55]

Fortsatt
högskoleutbildning, [63]

Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall, [4]

Översyn
av jordbrukspolitiken. [17]

Båtliv
2, Registerfrågan, [25]

Energi- och miljökommittén, 1, Energi, hälsa, miljö, [67]
2, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila
bränslen, [68] 3, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid
användning av kärnkraft, [69] 4, Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion,
[70]

Fiskerinäringen
i framtiden, [74]

Ny
jordförvärvslag, [93]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. [45]

Fusioner
och förvärv i svenskt näringsliv

1969-73. [51] Affärstiderna. [72] Måste insamlare
kontrolleras? [95]

s. 443 Kontrollera mot PDF

443 Skr 1977/78:103

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3]

Arbetet med näringshjälp. [22]

Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28]

Sysselsättningsutredningen. I. Skyddad verkstad
halvskyddad verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter.
[88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikappade i stat
och kommun. [90]

Utbildning i företag, kommuner och landsting, [92]

Bostadsdepartementet

Kommunernas gatuhållning, [65]

Industridepartementet

Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålindustrin inför
1980-talel. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet, Bilagor, [16]

Koncentrationstendenser inom byggnadsitia-terialindustrin,
[43]

Billingen, [47]

Delegationen för energiforskning. 1. Energi program för
forskning, utveckling, demonstration. [56] 2, Energi program för forskning,
utveckling, demonstration. Bilaga A, [57] 3, Energi program för forskning,
utveckling. demonstration. Bilaga B, ÄZN58] 4. Energi program för forsuning.
utveckling, demonstration. Bilaga C, [59] 5, Energi program för forskning,
utveckling, demonstration. Bilaga D, [60] 6, Energi program för forskning,
utveckling, demonstration. Bilaga E, [61] 7, Energi program för forskning,
utveckling, demonstration. Bilaga F, [62]

STUs stöd till teknisk forskning och innovation, [64]

Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, [71]

Industrimineral,
[75]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner, [39]

Kronofogdemyndigheterna,
[42]

Länsdomstolarna, Ställning och organisation. [80]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betänkanden
avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade
inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redovisningen 1 1977 års
kommittéberättelse

(Inom
klämmer anges det nummer i kommittéberättelsen, under vilket vederbörande
kommitté redovisas)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet 1976

17, Följdlagstiftning till en ny
föreningslag

18, Förslag till lag om tillämpning av
vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen [5]

1977

1. Ny sekretesslagstiftning

2. Pikelverksamheten i Stockholms
polisdistrikt [37]

3. PM med förslag till passlag

4. PM om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet

5. Summarisk process

6. Utkast till konvention om
sjötransport av gods

7. PM med förslag till lag om ändring
i brottsbalken [47]

8. Måltidsverksamheten inom kriminalvården
[39]

9. Enkätundersökning angående
polisverksamheten [37]

10. Betänkandet Lagrådets ställning och
uppgifter [46]

11. Handlingssekretess och
tystnadsplikt. Förslag till ny sekretesslag

12. Uppföljande översyn av
fastighetsbildningslagstiftningen

Försvarsdepartementet 1976

4. Utbildning i naturvård inom försvaret

[2] 1977

1. Normalkostnad för skyddsrum [II]

2. Försvarets förvaltningsutbildning
samordniitgs- ogh samverkansfrågor m.m. [2]

3. Armén och del av marinen del 2 [1]

4. Statsbidrag till värnpliktigas
fritidssysselsättningar [13]

5. Försvarets planerings- och
ekonomisystem (FPE) utveckling och principer [3]

Socialdepartementet 1976

9. Legitimation av psykolog 1977

1. Beredningsgruppen för frågor
avseende alkoholpolitiken

2. Avgifter inom långtidsvården [3]

3. Sjukförsäkringens ersättningsregler
vid företagshälsovård

4. Stödet vid sjukdom för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning m. fl,

5. Rapport till nordiska
socialpolitiska ministermötet i Ronneby 1977

6. Erfarenheter av
handikappersättningen

7. Vidgad rätt till ledighet för vård
av barn m, m.

Kommunikationsdeparteinentet

1977

1, Långa fordon och
fordonskombinationer [9]

2, Statens haverikommission Förslag
till ulredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor

3, Ny yrkestrafiklagstiftning

4, Åtgärder för alt främja
godslrafiken på Vänern och Mälaren [6]

5, Parlikelmärkning av oljerester i
tankfartyg [5]

Ekonomidepartementet

1977

I, Metallen i enkronemyntet [7]

Budgetdepartementet 1977

1, Betänkandet Personaladministrativ
informationsbehandling i statsförvaltningen [23]

2, Betänkandet Avdrag för gåvor [17]

3, Betänkandet Omsättningsskatten på
motorfordon [2]

4, Betänkandet Kapitalförsäkring m,m.
Inkomst- och förmögenhetsbeskattning av kapitalförsäkring, inkomstbeskattning
av egenföretagares gruppsjukförsäkring samt av AGS och TFY, arvs- och
gävo-beskattning av förvärv på grund av försäkring [6]

5, PM Förvaltningsdemokrati,
delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF) 1969-1976

6, Betänkandet Översyn av mervärdeskatten
del 111 Redovisningsskyldighet m,m, [5]

7, Betänkandet Underlag för beräkning
av avdrag för premier för pensionsförsäkring [18]

8, Betänkandet En ny
jordbruksföriDgslag [24]

9, Betankandet Staten som arbetsvare.
Principförslag till organisation och arbetsformer (25)

Utbildningsdepartementet

1977

1. Stadieindelning och lärarnas
specialise-Hngsgrad [16]

2. Mål för lärarutbildning. Några
principiella synpunkter [16]

3. Att översätta apokryfema [12]

4. Finansiering och debitering av
dator-service inom den nya högskolan. Arbetsgruppen för finansierings- och
debiteringsfrågor

5. De fria teologiska seminarierna
[44]

6. Tillämpad religionsvetenskap.
Konfessionellt öppen praktiskt-teologisk övningstermin [41]

7. Lokaler och utrustning för
högskolan. Organisation och handläggning [26]

s. 1 Kontrollera mot PDF

8.
Förslag till
nytt statsbidragssystem för del allmänna skolväsendet. Förslag med anledning av
riksdagens beslut om skolans inre arbete m. m. Kjell Johansson/Wåge Ekelius

9.
Naturvetenskap
och folkbildning [38]

10. Studiestöd. Alternativa utveck

lingslinjer. Tabellbilaga till studiestöds

utredningens betänkande SOU 1977:31

[35]

11,

12,
Pliktexemplar
av skrift [53]

13. Universitetsrestauranger organisation

för planering [4]

14,
Statligt
litteraturstöd [54]

15,
Dimensionering
och lokalisering av den högre musikutbildningen [5]

16,
Nordiska museet
[ 18]

17,
Miljövårdsutbildning
i Sverige. Nuläge och förslag [51]

18.
Tandvård med
odontologisk utbildning och forskning [21]

19.
Föreningsledare
i skolan. Förslag till lag om rätt till ledighet för vissa förenings-uppdrag.
Kjell Johansson/Ingrid Olsson

20.
Medinflytande i
skolan. Förslag med anledning av riksdagens beslut om skolans inre arbete m.
m. Anders Arfwedson

21.
Lärarutbildning
Svenska erfarenheter och internationella utvecklingslinjer [16]

Jordbruksdepartementet

1977

1. Kostnader för omhändertagande av hus

hållsavfall m. m. [3]

2.
Översvämningsskydd
i Emån [9]

3.
Svenskarnas
fiskevanor [18]

4.
Vårjakt efter
sjöfågel [28]

5.
Uppfödning av
försöksdjur i Åker och Sollefteå

6.
Förläggning av
djurhållningen för produktion av normalblod och normalserum

7.
Översyn av
utsädeskontrollen

8.
Förutsättningarna
för vinter-OS i Sverige 1984 [31]

9.
Erfarenheter
från vårflödet i Emån 1977 Pl

Bostadsdepartementet

1977 1. Förbättrad avfallshantering i befintlig
bebyggelse

Industridepartementet

1977

1.
Rapport med
överväganden och förslag (heinl. enl. §21, 16). Sammanfattning av rapport

2.
Norskt-svenskt
energi- och industrisamarbete

3. 1977 års specialstålutredning (3 delar)

4.
Samordning av
LKAB och NJA [12]

5.
Samordning av
havsresursverksamheten [10]

6.
Forskning,
utveckling och demonstration inom energiområdet en global översikt 1977 [8]

7.
Officiell provning
av el-, vatten- och värmemätare

8.
Råvaror och
råvarupoUtik underlag för svenska bedömninEar

9.
Restriktioner
för uppvärmning med elradiatorer [23]

10. Energihushållning [19]

11. Energibesparingar inom
industrisektorn 1191

12. Energibesparingar inom
transportsektorn (191

13. -

14. Energibesparingar inom övrigsektom
[19]

15. Styrmedel för en framtida
energihushållning 119]

16. Styrmedel för en framtida
energihushållning. Bilagedel 1 till huvudrapport (Ds I 1977:15)119]

17. Styrmedel för en framtida
energihushållning. Bilagedel 2 till huvudrapport (Ds I 1977:15)119)

18. Styrmedel för en framtida
energihushållning. Bilagedel 3 till huvudrapport (Ds 1 1977:15)[19]

19. Varvsindustrins tietydelse för
övrig svensk industri

s. 2 Kontrollera mot PDF

Arbetsmarknadsdepartementet 1976

8, Riktlinjer för verksamheten vid centrum

för arbetslivsfrågor [15] 1977

1,
PM med förslag
rörande särskilt avvecklingsstöd för teko- och skoindustrin

2,
PM ang,
förhållandet mellan medbestämmandelagen och viss annan lagstiftning

3,
PM med förslag
till åtgärder för att minska arbetsdomstolens arbetsbörda

4,
Delbetänkandet
Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning
[14]

5,
PM ang,
ändringar i lagen om arbetstid m, m, i husligt arbete

6,
Tektusk
redogörelse m.m. för vissa studier utförda pä uppdrag av utredningen om
företagsutbildningen (UFU)

7,
PM ang.
deltidsarbetets utveckling

8,
PM med förslag
rörande nytt statsbidragssystem för koirununala beredskapsarbeten

Kommundepartementet

1976

7. ADB
i den regionala samhällsplaneringen [6] 1977

1,
Decentralisering
av beslut om investeringsfonder för konjunkturutjämning [10]

2,
Samordnad
regional vägplanering [10]

3,
Vägplanering

4,
Decentralisering
av beslut inom naturvården [10]

5,
Försöksverksamheten
med närvarorätt 1973-76 (bilaga till SOU 1977:39)

6,
Decentralisering
av beslut om hälso-och sjukvårdens byggnadsinvesteringar [10]

Handebdepartementet 1977

1.
Kläder i
kristid

2.
Införande av
sonmiartid

3.
Vissa ändringar
i lagen om tillfällig handel

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nordisk
utredningsscrie (Nu) 1977 Kronologisk förteckning

s. 4 Kontrollera mot PDF

A 1977

1, Nordisk spräksekretariat

2, STINA, slutrapport. Allmän del

3, STINA, slutrapport. Teknisk del.
text

4, STINA. slutrapport. Teknisk del,
bilagor

5, Nordiskt tjänslemannautbyte

6, Arbetsmarknadspolitiken i de
nordiska länderna under konjunkturnedgången 1975-76

7, Nordisk radio och television via
satellit, Statssekreterargruppens slutbetänkande

7, F, Pohjoismaisten radio- ja
televisio-ohjelmien satellittilähetykset

8, Nordisk radio och television via
satellit. Bilagor till den tekniska delrapporten

9, Nordisk radio och television via
satellit. Bilagor till den rättsliga delrapporten

10, Godstrafiken i Trondheimsleden

11, Läkemedel och trafiken

12, STINA II

13, Tiltak mot ungdomsarbeidsl0sheten i
de nordiske land

14, Nordisk råvare- og
ressourceutredning

15, F0rtids- og invalidpension i Norden

22, Förskola i glesbygd

23, NOVU Nordisk
voksenundervis-ningsprosjekt. Slutrapport

24, Integrering i förskolan av
handikappade barn/funktionshämmade barn/barn med behov av särskilt stad och
stimulans

25, Straffesystemer i Norden

26, lOrde Nordkalottkonferensen

26, F, 10, Pohjoiskalottikonferenssi

27, Arbetsmarknadsutbildning i Norden

28, Gjenvinning av kommunalt avfall i
Norden

29, Nordiska interfaceprojeklet

30, Betald studieledighet i Norden

31, Arbeidsmarked og
arbeidsmarkedspoli-tikk i Norden

32, Handlingsprogram för nordiskt
samarbete inom byggsektorn

33, Kontaktmannamöte 1977 i Reykjavik

34, Naturgeografisk regionindelning av
Norden

s. 2 Kontrollera mot PDF

B
1977

1. Nordisk radio och television via
satellit

2. Nordisk lederuddannelseprojekt for
hotel- og restaurationsfaget

3. Nordiskt kulturcentrum i Finland

4. Nordens Hus på F5r0erne

5. Grunnskolen i Norden, 1976

6. Nordisk miljöprovsbank

7. Den nordiska nyhetens väg.
Seminarium

8. Seminarium för deltagare i Nordisk
Journalislkursus

9. Behandling i institusjoner. Rapport
fra det tredje nordiske forskningssymposium om narkotikaproblemer

10, Individualisering av
engelskundervisningen

11, Kontrollpolitik och psykofarmaka

12, Forskningens roll för social- och
miljövårdspolitiken

13, Englannin kielen opetuksen
yksilöistä-minen

14, Förorternas kulluriiv

15, Datorbaserad informations- och dokumentationstjänst
för arbetsmedicin och yrkeshygien

16, Miljövårdsutbildning vid
universitet och högskolor. Konferens

17, Produkters levetid

18, Återkommande utbildning i Norden

18, E, Recurrent Education in the
Nordic Countries

19, Likestilling i arbeid og familieliv

20, Individualisering av
matematikundervisningen

21, Matematiikanopetuksen yksilöinti

opaginerad Kontrollera mot PDF

Personregister
till kommittéer

opaginerad Kontrollera mot PDF

A

Abel, Enno

U 1

Abelson, Lars Göran

S5

Abenius, C. S.Folke

U5

Abrahamson, Dean E.

1 19

Abrahamsson, Ulf G.

K 17

Abramowicz, Isak

1 B

Adebäck, Sten 1.

Ju 51

Adelsohn, Ulf

E5

Adiels, Arne

1 22

Adielsson, Lennart H.

Ju 25

Adler, Hans V.

Jo 27

Adolfsson, Erik J.

Fö 16

Adolfsson, Marianne

Ju 57

Adolfsson, Tage V. A.

Jo 20

Ag,LarsE. Ju
15, U 9

Agebro, Albin S. Jo 10 11

Agerberg, Nils Jo 22

Agfors, O. Gunnar 1 19

Agius, Roland H. Bo6, Kn16

Aglert, Per Arne Kn 9

Agnedal,P.O. K 5

Ahl, Gunnar A. U2

Ahlander, DagS. UD 4

Ahlberg, Birgit U 29

Ahlberg, Bo U 12

Ahlberg, Carl-Fredrik J. K 13, Bo 3

Åhlén, Catharina M. 1. 1 24

Åhlén, Gunnar E.N. U 28

Ahlenius, Inga-Britt IVl.S. 119

Ahlgren, NilsU. Jo
3 30,Bo 4

Ahlgren, Sven H. J. S 3

Ahlgren, Torslen V. 1 4

Ahlkvist, Ture W. K 8

Ahlmark, Gunnar U 5

Ahlmark, Lars F. U 38

Ahlmark, Per A. A 16

Ahlqvisl, Barbro S.M. U5

Ahlström, Bengt U 3

Ahlström, Iwan Ju 14, H 11

Ahlström, Per-Eric 1 19

Ahlvarsson, Lars 1. A
5 14 15 17

Ahnmé, Eva U 43

Ahrén, Per-Olov A. Kn 2

Ahrfelt, Bengt B 30

Ahrland, Karin M. Ju
31, A 16

Alarik, Lennart K 8

Albertsson, E.Birgitta U 1

Albinsson, N. Gillis S3,Knl4

Albrektson, Bertil U 12

Albrektson, Hans Fö 1

Aldén, Lars O. T. Kn 2

Aldoson,
Lars O. Kn 10

Alemyr,StigR. U 13 15 47

Aler, Bo
A. A. 19

Alexanderson,
Bengt I. U 25

Alexanderson,
Eva U 12

Alexanderson,
R. Birgitta Ju 18

Alexandersson, Anders Fö 12

Alexandersson,
Olle U 38

Alexandersson,
Rune J.

B21,U 11

Alexandersson, Stefan S 33

Alfredsson,
Karl-Erik N. U7

Alfvegren,
Lars B. U 31

Algers, K.
Staffan Kil

Alkman,
Leif A. S5,A4

Allander,
Claes C. G. U 1

Alldahl,
Per Gunnar U5

Allebeck,
Sten-Slure U 52

Allmér,
Jan Ju 53

Allslröm,
B. GregerB:son B 5

Alm,
Kerstin Kn 2

Alm, Lars
Å. U 30

Alm, OveJ.
G. K 11

Almbladh,
Ingrid A. M. Ju 48

Almefelt,
Paul V. U 1 4 25

Almgren,
A. Richard Jo 3

Almgren,
Carl Eric A. Fö 17

Almgren,
E. E. Gunnar 1 3

Almquist,
Helge U 5

Almquist,
L.Slure B. Kn 13

Almryd,
Hans G. B. 15

Alpsten, A. Börje Ju 2 37, Jo 15

Alsén, Hans O. 120

Alsén,
Sven S 2 13 25

Allan,
Birgitta U 43

Althar-Cederberg,
Nils M. Ju 25

Alton, Finn U 24

Alvelid,
Sven R.E. Jo 9

Alva,Jan
A. Ju 25

Amrén, P.
Ragnar S2I,A16

Anclow,PerR. E 11,B 3 4 7 17

Andell, Sven Bertil U 31

Änder, C. Peter E. Jo 20

Anderberg,
Bengt UD 1

Anderberg, Carl-Gustav B. Kn 5

Anderberg, Olle Y. U 30

Andersén, Börje L. B 4

Anderson, Hans Kn 18 25

Anderson, K. G. Göthe S 35

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andersson,
A. GöslaJ. Ju 23

Andersson,
A. Owen U I

Andersson,
Alf Å.H. 16

Andersson,
B. E. Christer U 17

Andersson,
B. Göran B 22

Andersson,
B. Sivert U 38

Andersson,
Bengt Hj. U7

Andersson,
Bengt I. B 30

Andersson,
Bernl U5

Andersson, Bernt S. G. Jo
27

Andersson,
Berlil U 56

Andersson, Bjöm U 16

Andersson, BjörnJ. Bo 7

Andersson, Britt-Marie S 8

Andersson,
Christian U 24

Andersson, Claes-Göran Fö
12

Andersson, Curt UD 6

Andersson, E. Axel Kn 15

Andersson,E.Lennart U 31

Andersson, Elis G. S]8,Jo28

Andersson, Erik 1 17

Andersson, Folke W. L. 1
18

Andersson, Fritz A. R. B 2

Andersson, G. Ingemar S 3

Andersson, Georg L.

UD2 3,FÖ5,U27

Andersson, Gunnar U 38

Andersson, Gösta 1 18

Andersson, GöslaR. Jo 10

Andersson, Göthe S 11

Andersson, Hans (Hasse) G. Ju 35

Andersson,Hans A. T. Kn
18

Andersson, Hans E. A. K 13

Andersson, Ingrid G. M. A
16

Andersson, Ingvar H. D. Jo
23

Andersson, J. Gunnar D.

S2,A6,Bo2,I 18

Andersson, J. Sven G. Ju 37 43 45

Andersson, Jan-Erik U 28

Andersson, Jan-Åke L. Fö 8

Andersson, Johnny S 2, U 35

Andersson, K. Göran Jo 9

Andersson, Karin E. S 42, A 16

Andersson, Karl-Gustav S
14

Andersson, Karl-Olof S 35

Andersson, Karl Olov B 7

Andersson, Kerstin G. M. A 2

Andersson, Kerstin G. Kn 8

Andersson, Kerstin V. A 14

Andersson, L. Arne Jo 8 19

Andersson, L. Ingemar B
13

Andersson, Lage H. E. K 3

Andersson, Lars U 12

Andersson, Lars G. Ju 53

Andersson, Leif Kn 25

Andersson, Lennart U 11

Andersson, Lennart F. H.

Ju8,U 11,Jo 21

Andersson,
M.Alvar S5,B3 7

Andersson,
N. G. Berlil U 43

Andersson,
Nils Erik U 38

Andersson,
P. Gustaf Kn 20

Andersson,
Pia Bo 7

Andersson,
Roland 1. S 14

Andersson, Rolf A. B 12

Andersson,
Rune U 6

Andersson, Sam U 5

Andersson,
Sigfrid A. U5

Andersson,
Stig U 16

Andersson, Stina H 11

Andersson, Sven G. H 2, A 10,1 5

Andersson, Sven G. V. Ju 3

Andersson, Sven-Gunnar H
11

Andersson, Sven-Gustav U
38

Andersson, Sven Åke V. Bo
1

Andersson, Thure G. S3

Andersson, Tore U 35 38

Andersson, Torsten Ch. Ju
19

Andersson, Torsten N. Kn 2

Andersson, Tryggve E. A 5

Andersson,U.Gunnar U 38

Andersson, Uno Fö 12, U 11

Andersson, Åke E. 1 1

Andersson-Tronbacke, Bror H 2

André, Gunilla K. Ju 47, S 39

André, Gunnel U 12

Andreasson, A. Osvald Jo
11

Andréen, Catharina Ju 6

Andrén, A. Gunnar A 5 16

Andrén, Margareta S 26

Andrén, Sven G. I 15

Andrén, Åke Kn 2

Anell, Kerstin 1 3

Anell, Lars E. R. UD 2 6

Anér, Kerstin

Ju 19 42, UD 6, S 42, U
36,1 7

Angvik, Lennart U 1

Ankers, Mikael H 2 10

Anneli, Johan G. U 35

Annerberg, Rolf G. B 14 22

Annerstedt, Leif S. K 13

Annerstedt, Ylva S. V. K 9

Annevall, Sture Ju 3 51

Annmo, Eriand U 5

Antoni, Nils A. T. Bo 6,1 2

Anveden, Per Olov U7

Appelberg, Göte U 56

Appelgren, Fiiigal U 17

Appelgren, J. Åke H. S 17

Appelgren, L. Göran S. 17

Areblad, Ann Marie U 58

Arenbro, Ewa M. U 52

Arfvidson, Agnar Kn 8

Arkéus, L. O. Sune Ju 2

Amalid, Bengt L. K 9

Arndt, Nils U 47

s. 1 Kontrollera mot PDF

449

Personregister

Arnér, E. Å. Gotthard

U5

Baude,
AnnikaM. C.

Arrhenius, Erik

1
19,U 1

S6,U48,A 16

Artbäck, Erland

U21

Baude,
Hans S:son

U30

Ärvas, Christer G. T.

E
13

Beck-Friis, Jörgen Å. E.

Ju 6

Arve-Parés, Birgit E.

S8

Beckérus,
1. Margareta

A 16

Arvidsson, Gunnar

Fö
12

Beckius,
Carin E.

U 7 47, A 2

Arvidsson, Ingrid H.

UD
4

Beckman,
Anita

U47

Arvidsson, Lars-Eric

Ju
34

Beckman,
Lars E. A.

Arvidsson, Olof (Olle)

U
14

S 22, B 28, U 1 27

Arvidsson, Sven

1
3

Beckman,
Lars K. A.

Ask, Carl J.

Fö
17

Ju

17, Jo 20 23

Ask, David E.

B
24

Behrman,
Cari

Ju 54

Askestig, H. Bertils.

A2

Beijer,
Rolf

U24

Askling, Berit

U
16

Beiming,
Ragne

A 11 12

Askmark, K. F. Ragnar

Kn2

Bejbom,
Hans 0.

E3

Asp, K. Åke

Ju
7 53

Bekeris,
Ilmar J.

UD 4

Asp, Kenneth O.P.

K
11

Belfrage,
H.Esbjörn G.

Kn4

Asplund, C. Christer

B 13, Kn 10

Bell,
Daniel

U5

Asplund, Ture E. G.

I
1

Bengmark,
Slig

U56

Assarson, Birgit

U5

Bengtson,
Sven F.

A4

Assarson, Per A.

U
19

Bengtsson,
Bernl-Olof

U 1

Assarsson, BoS. G.

Jo
16,1 19

Bengtsson,
Bo A.

Jo 31

Atterfors, Kerstin

U
16

Bengtsson,
C. Ola

A5

Attersved, Björn E. S.

B
21

Bengtsson,
Folke L.

Ju 19

Atterwall, Göran L.

E
11,B 3

Bengtsson,
Gunnar G.

Kn 1

Augustsson, Arne

U
I

Bengtsson, H. Jörgen Y.

Ju 40

Aulin, Olle

H
17, Fö 9

Bengtsson,
Hertha

19

Axell, Göran

122

Bengtsson, K.-E. Bengt

Ju 35

Axelsson, A.Åke

Kn
10

Bengtsson, K.-E. Bengt

S36,A 13

Axelsson, Alf W.

U7

Bengtsson, K. Lennart
A.

i. U38

Axelsson, Carl-Axel

U
24

Bengtsson,
Kari F.

Fö 7

Axelsson, K. A.
Thorsten Jo 23

Bengtsson, L. Ingmar 0.

U5

Axelsson, Karl-Erik A.

U3152

Bengtsson,
Marianne

U 13

Bengtsson,
Per

U5

Bengtsson,
T. Bertil

Ju 14

B

Benslorp,
Lars

U5

Baag0e, N.PederH.

Ju
3

Bentzel,
Ragnar H.

1 1

Back, Klas H.

E
1

Berenvik,
Ove

Jo 1 27

Back, Pär-Erik

U
27,1 1

Berfvenstam,
Ragnar A. G.

Backlund, Lars P.

I
18

S 1130

Backman, Gunnel

I
19

Berg,
C. G. Håkan

U 29 33 37

Backman, Gösta B.

K9

Berg,
Clary

U 56

Backman, Sven

U
11

Berg,
Folke L. V.

Ju 19 35

Backrol, HansE.G.

Kn
11

Berg,
HansE.

U 59

Baecklund, B.Göran

A4

Berg,
Helge

H 16

Baecklund, Lars I.

K8

Berg,
Jonas

U 18

Baekkevold, Arne E.

B
9 15

Berg,
L. Christer

Ju 40

Bagg, Aron

U
12

Berg,
Marianne

U 58

Bagge, Lars

U5

Berg,
Nils G.

18

Bagge, Peter

18

Bergander, Lilly K.
Ju 41, Kn 21

von Bahr, Stig V.

Ju
31, B 3

Bergdahl,
Tommy K.

13

Balsvik, Karin

U
1

Bergegren,
Astrid

Bo 5

Barenthin, Willi
S 12, U 52 61

Bergek,
Per Henrik

H 11

Barghoitz, Percy B.

B
3 721

Bergendahl,
Göran H.

1 19

Bark, Jan

U5

Bergendahl,
Ingela

U5

Barke, Christine

Fö
9

Bergendal,
Gunnar S.

U 32 33 56

Bartiey, A. Osborne

Bergendal,
Göran

U 5

E5,:

B 7, A 13 16

Bergengren,
B. Göran

U 18

29 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bergermo,
Arne H. U 31

Bergérus,
K. Holger E. H2

Berggren,
Anne Marie U 15 55

Berggren,
Erik G. C. Kn 10

Berggren,
Erik J.R. Jo 30

Berggren,
K. Roy K 19, Jo 17 30

Berggren,
Lennart U 5 16

Berggren,
Sören V. U 47, A 8

Bergh,
Carl Herman Ju 45

Bergh,
Sten B 9

Bergkvist,
Arne B. S. B 29

Bergkvist,
Nils L. S 37

Bergkvist,
Ulf G. V. Kn 5

Bergkwist,
H. UllaE. Ju 8

Berglind,
Claes G. U 14

Berglind,
Stig K. Kn 15

Bergling,
Nils B. V. Hl

Berglund,
Bengli. S 14

Berglund,
Erik Å. R. U 23

Berglund,
Evy B. B 21

Berglund, Fredrik S 36

Berglund,
Frida J. A 7 8,121

Berglund,
K. Gustaf U 2

Berglund,
Karl-Ymer I 14

Berglund,
Sven-Olof Jo 14

Berglund,
Å. ErikR. K 6

Berglöf, J. Sigvard C. B
6 18

Bergman,
Björn I 19

Bergman,
Eriand CA. U 51

Bergman,
Folke U 7 11 27

Bergman,
Jan U 41

Bergman,
Knut Gunnar K 22

Bergman,
Lars Ju 40, U 57 60

Bergman,
PerR. Jo 16

Bergman, S.Christer Ju 15

Bergman, Sven-Eric

S 2 11 20 28 31

Bergquist, Robert S 32

Bergqvist, Bertil U 7

Bergqvist, Bo U 5

Bergqvist,
Bo Y. Fö 14

Bergqvist, Bo Y. Fö 16

Bergqvist,
G. Holger B 7, Bo 7

Bergqvist, Hans A. Ju 12 15, H 2

Bergqvist, Jan G.

Ju 17,U20,Jo3 12

Bergqvist, Olof H7,A17

Bergqvist, Sven-Runo Kn
3 25

Bergstedt, Tord L.H. S
2 37

Bergsten,E.Rune B 21

Bergsten, Torsten U 12

Bergslig,LarsH. B 30

Bergstrand, Per-Erik Fö 1

Bergstrand, Sten-Erik H 9

Bergstrand-Wilson, Kerstin U5

Bergström, Anders U5

Bergström,
Britta J. Ju 36, S 5

Bergström,
Johan U 5

Bergström,
K. Sune D. U 1 29

Bergström,
N. Hans 1. A 16

Bergström,
Olof W.

U 24, A 16 17, Kn 10

Bergström, S.Gunvor M. Ju 16

Bergström, Svante B. U 3

Bergvall,
Bengt H. U8

Bergvall,
K. Lennart 12

Bergvall,
Olof S 33

Berleen,
E.Göran Kn 10

Berndtson,
Nils A. B 14 21

Berner,C.O.Örjan

UD 6, Jo
17, H 16

Bernhard, Carl-Gustaf 17

Bernhard,
Harry B. 12

Bernhardsson,
K. Göte A 2

Bernitz,
Ulf Ju 12 15 32, H 5

Bernström,
Bonnie L. I. Ju 1

Bertmar,
Lars M. 1. A 3

Bertolotto,
Italo U5

Beskow,
Ulla-Britta U 46

Bexelius,T.
Alfred Ju 8

Bexell,Göran Kn 4

Billing,
Knut Bo 7

Billström, P. O. Frithiof Bo 1

Birgersson, Bengt Owe Ju
28

Bishop, Norman Ju 18 25, S 27

Biörck, C. Gunnar W. S 15, U 36

Biörnstad, Margareta U 18, Bo 3

Bjarnemo, Åke I 4

Bjering,
Per A. Kn 10

Bjerke,
Bertil Fö 12

Bjerlöw,
Jan T. U 13

Bjerndell,
Jörgen Ju 53, Fö 14

Bjernstad, S. L. Börje B 9

Bjurman, C. G. Ulf Kn 20

Bjurström, Per Gunnar U 18 46

Björck, Anders P.-A. Ju 45, U 19 57

Björck, Berndt H. S 17,1 4

Björck,
Staffan U 12

Björgerd,
Anders I 19

Björinder,
Henry U 43

Björk,
Gunnar E. Fö 1 14

Björk,
Jimmy Jo 21 26, Kn 6

Björk,
John G. T. U7

Björk,
Sven E.J. Bo 3

Björk,
Villiam E. Jo 12

Björkegren,
Carl-Erik 125

Björklund, Anders C. T. A 1

Björklund, Bengt T. K 20

Björklund, Jan O. B 19

Björkman, Fredrik U 11

Björkman, Gösta S 32

Björkman, Jan U 38

Björkman, Jerker U 16 43 47 58

Björkman, K. Gösta Jo 26

Björkman, Marie-Louise (Malou)

K. S 15

s. 3 Kontrollera mot PDF

451

Björkman,
N.G.Folke K 1

Björkman,
Ulf L. Kn 4

Björkstrand,
Ulf U 56

Björiing,
K. Gotthard E. I 3

Björnberg,
Kjell E. Kn 15

Björne, B. Gunnar

Ju46,S
18, B 7 20, Kn 11

Björnegård,
Gudrun U 28 56

Björneld,
LarsG. 122

Bjömesjö,
Sven G. B 9

Björnström,
Björn S. Ju 19, H 6

Bladh, Lennart W. U 57, Jo 19

Bladh,
Stephan U 5

Blennow,
Ingemar K 23

Blinke,
Maj-Britt U 38

Blix,
Erik O. U 29

Blix,
HansM. UD 1 3

Blixt,
Olov S 10

Block,
Per H.L. U 12

Blom, E. Göte UD3,H 17

Blom, Hugo I 4

Blom, K.A. Birgitta Ju
60

Blom,S.T.Lennart Ju
37

Blom-Nyman, K. Margot S 6

Blomberg,A.J. Lennart Kil

Blomberg, Carl-Gunnar V. Fö 16

Blomberg,
E. Gunnar Ju 53

Blomberg, Kari-Erik G. 14

Blomberg, Lars A. Bo
8

Blomdahl, Bengt O. S3,Kn3

Blomgren,
EvaM. Fö 6

Blomkvist, Curt B. Ju
50

Blomkvist,
N. Magnus 1 3

Blomquist, Clarence Ju
44

Blomqvist, Egon I
22

Blomqvist, Jan U 5

Blomqvist,
Jerker U 12

Blomqvist, Ulla U
27

Boalt, Carin M. Ju 19, Bo 6

Boberg, L. Håkan Jo
13 29

Boberg, Leif E. Bo
7

Bock, Henry Fö 12

Boden, Anna-Brita Kn
4

Bodin, K. Berndt Fö
4

Bodström, T. Lennart Ju 19, A 4 16

Boethius, A. V. Monica U 19

Bohlin,E.Jörgen Jo
22

Bohlin, Elsa U 9

Bohlin, Folke U5,Kn2

Bohman, Bengt A. H. Jo 5

Bohman, Clas H 11

Bohman, Sven S
33

Bohm, Erik A. U8

Boivie, Marianne S
25

Bolander. Lars S 35

Boldt, Göran B. L. U
47

BoUn,BertR.J.

K
19, U 45 50,1 7 19

Personregister

Bolin, Lars A.

Ju 2 26

Bolin, Åke E.J.

Kn6

Bolinder, S.Erik G.

A 13

Boman, Jan E.

13

Boman, Lars H.

SI

Boman, Per-Olof

1 19

Boman, Ragnar Å.

E5

Bondeman, Anders

U5

Bondeson, Lennart

U 1

Bondestam, Anitha I.

A 16

Boo, Kari G. H.

B21,Kn3

Book, Hans

U38

Borelius, M.AnnaB.

Bo 6

Borg, Arne

S24

Borg, Claes E.

K 13

Borg,
Per Ju 15, H 8 11

Borg,
Sune S. B. Jo 4

Borggård,
Göran R. K 2 8, H 1

Borgström,
Ove _, K 3

Bornhager,
Sven-Åke (Sven) 1.

B
26

Bosson-Nordbo, Maj U 16

Boström,
Carl Ivan U 5

Boström,
Curt B. B 19,1 18, B 3

Bouveng, Cari-Johan H 13 16

Bouveng,
Rjchard E. F. 12

Bouvin,J.Åke Bo 5

Bovidson,
Thure B 19

Brage,
Lars U 5

Brandberg,
Anders U 56

Brandborn,
Jan E. Kn 10

Brandel,
Magnus Bo 4

Brandelius,
Gunnel Ju 55

Brandgård,
Evert U 47, A 8 2

Brandt,
Björn U 29

Brandt,
ErikR. B 7

Brandt,
Krister U 12

Brangmo,
K. Walter Jo 4

Brantberger,
Per-Giinnar Fö 2

Branting,
C. M. Charlotte

A
16, Kn 16

Branting, Göran U 23

Bräsch,
Erik Bo 3, Jo 24

Brattgård,
Sven-Olof S 1

Bratthall,
I. Birgitta

S2
12 13 20 25, U 58, A 13

BratthaU, Kenneth S5,A4

Bratlström,
Inger U 54

Braunerhjelm,
Erik UD 5

Bredin,
Lars A. G. E 9, B 27

Breidensjö,
Monica A 13

Brenner,
Rune E. 15

Brinck,
K. Inge G. U 32 56

Bring,
Ove UD 1

Brink,
StigH. E. 12

Brinning,
Inger E. U 23

Broberg,
K. Bertram U 1

Brodén, E. Bertil I
6

s. 452 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

452

Brodén,SvenE.

B
3

Bäverbäck,
Mette

U 5

Brodin, Lena

U5

Bäämhielm,
G. Mauritz

Jo 5

Brolin, Hans

U
16

Bohlin,
Birgitta

U37

Brolin, Lars

U5

Bohlin,
Birgitta

U49

Brolinson, Per-Erik

U
34

Bökmark,
Jan

E9

Broman, Lennart

U
56

Börjeson,
Peter

A 16

Broomé, N.G.Bo

Ju
57

Börjeson,
Sven

Kn23

Broström, Ulf T.F.

Fö
7

Börjesson,
Bengt J.

B9

Browaldh, Tore

E
1

Börjesson,
Börje

S23

Bruce, Åke

S36

Börjesson,
Fritz A.

K6,H7

Bruhn, L.Gunnjla

U56

Börjesson,
Mals R.

Ju 2

Bruhn-Möller, Åke

U45

Börresen,
Tom B.

13

Brundell, Nils-Erik

U4

Bottiger,
Lars Erik

S41

Brundin, Gertrud

U
12

Böök,
Sven Åke

E5

Brunfelter, Ulf

Ju
56

Brunnberg, R. K.
Chariotle U 2 Bruno, Gösta F. Ju 43, K 15 19

Brunsberg, KarinD. M. Jo 18

Brynell, P.Ulf T. Kn
10

Brynielsson, Harry A. B.

U 25,1 8

Brynolfsson, Gustaf V. S 20

BrändslrÖm, Bengt H. 118

Brändström, Dan A. U 27 47

Brännström,
Gurli (Gullan) A 16

Brännström, Inger A. 121

Brännström,
Roland J. Jo 7

Broms,
Jan T. R. A 2

Bucht,
Gunnar H. U 5 34

Bucht,
Sven F. V. Kn 5 21

Budd,
S.M. Birgitta A 16

Burenstam
Linder, H. M. B 14

Burman, Bengt B. Ju
51

Burman,
Erik-Gustav U 27

Burman,
Eskil U 5

Burström,
Brita A. B 15

Byggdal,G.
Torsten U 19 40

Bylund.
B. Erik M. U 6,1 1

Bylund,
Sven-Olov U 27

Byman,
Disa K. G. 14

Bystedt,
Nils S 10

Bystedt,
Ulla K. A 2

Båfält,
B. Evert B 22

Båge,
Lennart UD 6

Båhlerud,
Hillegert U 35

Båsk,
Inga-Lill A 13

Båvenholm,
Siv U 14

Båveryd,
S. J. Lennart 1 5

Bäck,
Karl-Axel A 4

Bäck,
Lars E. I. 11

Bäcklin, Lars R. Fö 4, H 17

Bäckstrand,
K. Göran M. U 36

Bäckstrand,
Magnus H. 14 19

Bäckström,
Jan-Ake Ju 55

Bäckström,
Maja U 16

Bäckström,
N. Birger A 14 17

Bäckström,
O. Anders Al

Bäckström,
Sixten Jo 7

Calmfors,S.Hans Kn
24

Canarp, Curt S. T. A 1,1
1

van der Capelien, Conny E.

A 16, B 28

Carbell, Leif E. Ju
20 57

Carlbom, Lars E. K
5

Carlbom. Olof F. Kn
19

Carlegrim, N. Erik A. B
20

Carlhammar, Åke Ju
59

Carlheim-Gyllensköld, Karin S 15

Carling,AlfG. 17
19 25

Carling, JanL. A 2

Carlman, Ingrid U
46

Cariman, J. Holger Ju
21

Carlman,
Synnöve S 33

Carlshamre, Nits O. G.

Ju5,S20,B21

Carlson,
John-Sune U 19

Carlson, K. Sören S
3

Carlson,N.Gunnar Ju
2

Carlson, T. Eilert 1
14 21

Carison,
Å. Lennart B 26, H 15

Carlsson, Barbro L. S
1

Carlsson,
Bengt E. 14

Carlsson,
Bertil U 56

Carlsson,
Bo I 19

Carlsson,
Börje U 56

Carisson,
C. Mårten Jo 12

Carisson,
Cari-Gustaf E. I 22

Carisson,
Eric O. G. U 29

Carlsson,G.
Arne V. A 1

Carlsson, G.Rune

S2,B 21,A2 16

Carlsson,
Gösta S 27

Carlsson,
Jan M. K 15

Carisson,
Jan-Olof B 22,1 5

Carlsson,
Leif U 14

Carlsson,
Lennart U 11

Carisson,
P. Bertil B 28

Carlsson,
Rune S 29

s. 453 Kontrollera mot PDF

Bo 4

A2

UD 5

Carlsson,
Sten-Göran Bo 7

Carisson,
Sture E. B 14 22

Carlsson,
Svante S. A 17

Carlsson,
Sven-Gunnar S 3

Carlsson,
T. E. Roine Jo 7.1 4

Carlsson,
Ulf V. Ju 2, Fö 15

Carlstein,
Rune A. B 16 21

Cari
ström, A. Valdo Jo 12

Carisund,H.BoH. Kl

Carlzon,
Lars Kn 17

Camhagen, Göran E. T.

B22,H 15

Cars,
Hädar UD 5

Cars,
Hans Christian H5

Cason,
Sven Åke Ju 6

Casselmark,
Sven-Eric E 3

Cavallin,Jens UD 6

Cederberg,
Ingvar U 5

Cederberg, Thomas O. Jo 4

Cederblad, Carl Olof H
5

Cederlund, Lars-Johan O. B.

Ju31,H 13,1 17

Cederwall, Gustav F. E. 12 11

Cederwall,
Ulf C. Föl

Céwe,
Tord G. Jo 17 30

Chambert,
Henrik B. Kn 6

Christiani, F.-O. Gunnar A 8

Christofferson, Birger U 16

Claeson, Bo B 13

Claeson, Tore M. Ju
19

Clarkson, Rolf A. K 6 17, Jo 16

Colldén, Anders U
5

Colliander,PerG. Ju
25

Colvér, Mats T. B
3

Conradi, Erland G. F. Ju 14

Corell, Hans A. V. Ju 49,1
20

Comelius, Claes U
11

Corneliusson, Roy U
56

Cosmo, O. Ingemar A
4

Cox, Arne J. B 25

Crabo, Sven B 3 5

Cronberg, Kerstin K
23

Croné, Ulrica S
20, Kn 9

Cronholm, L. Börje Ju
8

Cronier, Sven S. K
9

Cronstedt, Nane M. All

Cronström, J. N. Runo

Fö 16, S 36

Curman, Peter U
54

Curry-Lindahl, Kai 1
19

D

Daglund,
Sven B. Dahl, Gerd B. Dahl, Mikael

Dahl,
R. Birgitta U 16 36,1 19

Dahl,
Sonja M. U 17 45

Dahlander,
Gunnar U 47

Dahlberg,
Hans U 19

Dahlberg,
Helge Bo 8, Kn 8

Dahlberg,
K. Thure Jul

Dahlberg,
L. Åke A I

Dahlberg,
Lars B. L. B 22

Dahlberg, Lars C. E 11, B 22, A 2

Dahlberg,
Rolf L. 121

Dahlbom,
Bengt S. U 3

Dahlén,
Bertil V. Jo 28

Dahlén, Per Olof (Olle)

UD 3, B 17

Dahlén,
Torsten Fö 12

Dahlems.BoH.C. A
3

Dahlgren,
Elsa B. A 16

Dahlgren,
P.Anders B. Jo 17

Dahlgren,
Rolf O. Ju 13

Dahlheim,
Bo I. G. E9

Dahlin,
Gunilla S 35

Dahlin,
N. Åke S. K 15

Dahllöf,
Lars Jo 20

Dahllöf, Urban S. U
47

Dahlman,
S. Ola UD 3

Dahlquist,
Lars U 7

Dahlqvist, Lars-Ola U
35

Dahlsjö, Lars A. Ju
18

Dahlsten,
Gösta O. L. Juli

Dahlsten, Ulf L. E5,H8

Dahlström,
Gunnar S 34

Dahlström. Gösta E. B 3,1 7
19

Dahmén, Erik V. H. H8

Daimar,
Margot A 2

Dalen, Ingrid S 1, U 35, Bo 7

Damgren, H. G. Fredrik

Jo
2 20, Bo 6, Kn 14

Daneil,C.GeorgV. Ju
32

Danemar,
Anton U 7

Danielson, Gunnar H. S5,A13

Danielson,
Nils-Gustaf F. I 19

Danielson, Åke Kn
9

Danielsson,
Birger S 10

Danielsson, C. Bertil E
9

Danielsson, Georg E 8,
A 2

Danielsson, Nils Gustaf F. 17

Danielsson, Palle U
5

Danielsson, Sten U
5

Danielsson,
Stig A. E9

Darnell, Eva U 14

Daun, Stig G. Ju
34

Daun, Åke Bo 7

Deak, Csaba U 5

Dedorson, Gunnar H7

Densjö, K. A. Sören B
30

Denward, C. M. Thore Jo 13

Deullar, Rolf Ju 6

Dewailly,LéonN.G. U
12

s. 454 Kontrollera mot PDF

Diesen, Ingrid E.

U35

Dihlström, Klas

U 14

Dillner-Thorsson, Monica
A

.M.

U22

Dimos-Asplund, Antigone

A 16

Dinell, Jan A. C.

Fö 2

Djerf, Olof

1 19

Djärv, Sigbritt

U 56

Domargård, Tord V.

Kn25

Dominique, Carl-Axel

U5

Domvall, E.Göte

Kn5

Douglas, Jacob L.

K9

Drangel, Bo F.E.

Ju 32

Dreber, I Agneta

A 16

Dreber, Ulf P.

K 19

Dryselius,
Haralds. J

u 10 49

Du Rietz, Lars B.

U7 55

Dufwa, Bill W.

Ju 14

Duker, Jan-Peter

H 10

Diiring, Bertil

U5

Dyhre, A.Gunnar

Jo 8

Dyring, Eric

U 10

Dyrssen, Gösta P. T.

Ju 3

Döös, Sten-Olof

U24

Ebbeson,
Ulf U 48

Eckerberg,
Ingela S 34

Eckerberg,
Per A. Ju 17, B 14

Eckerdal,
A. Ingmar Bo 7

Eckerdal,
LarsH. Kn 2

Eckered,
Thomas I 19

Eckersten,
Ivan E. Ju 33

Edam,
Cari Tomas H:son

S42,U
11

Edberg, Rolf F. Ju 19

Edelholm,
Olof Gunnar (Olle)

U
38 Edenman, Ragnar H. L.

U
8 42,1 10

Edholm, Edmund U 16

Edin,
Karl-Axel 17

Edin,
L.Åke 112

Edin,
Per-Olof A2,E5

Edling,
A. Roland Ju 17. B 18

Edling,N.Axel Ju
12 57

Edling,
Nils Kn 18

Edlund,
C. Berlil B 6 7 21

Edlund,
S. Lisbeth Jo 8

Edman,
Kurt E. Bli

Edman,
Stefan U 12

Edmar,
A. E. Desirée UD 3

Edmark,
Birger U 7

Edmark,
Kerstin Ju 50

Edmén,
Lars H. Fö 6 11

Edner,
T. Margareta A 16

Edner,
T. Margaretha A 16

Edsta,
Björn O. B 30,1 16

Edstrand,
Kari-lngmar B 2, H 15

Edstrand, Märta S
32

Edström, J. Lennari S
17

Edström, Jan-Olof 1
18

Edström, John Olof U
6

Edström,Kjells. B 4

Edström, Lennart N. Fö
6

Edström, N.AndersT. 1 1

Edström, Rune Ju
53

Edvardson, Kay E. U
45

Edvardsson, Einar S 18, A
4

Edvinsson, Sven-Olov A. U 27

Edwall, Pehr A. R. Kn
2

Edwardsson, Roland U
56

Edwinson, Vanja A. M. Jo 3 29

Eek, Karin S 30

Egardt, Peter A. N. U 23 56

Egebäck, Karl-Erik K
20

Egelstedt, T. A. Ingemar

Fö 16, U 17 21

Egnell,
S.Jan-Erik Föll

Ehn,
Bengt Jo 18

Ehnmark,
Anders Ju 54

Ehnmark,
E. Erik U 23

Ehrenberg,
Carin M. S. Jo 6

Ehrenfreid,
Monica U7

Ehrengren,
K. Lennart Jo 1

Ehrenpreis,
Dag UD 2

Ehrling, G. O. Ingvar FÖ37,B11

Ehrner,
Bo 111

Ehrnst,
Anneka U 17

Ehrnvall,
Torbjörn U5

Eidem,
Ingmar 1 19

Eidem,
Rolf I. E5

Einhorn,
Jerzy S 15 40

Ejerhed,
Anders G. U 47 51

Ek,
C. Olof 1 2

Ek,
Karin U5

Ek,
Kurt U 32

Ek,
Marianne U 52

Ekberg,
J.Göran Ju 19

Ekberg,
K. Gustav K 20

Ekberg,
Kari-Henrik Ju 5 40

Ekberg,
Leif S 18

Ekberg,
Sewon S 25

Ekberg,
Valter S 12

Ekblad,
Cari E. A. Jo 5

Ekdahl,
Berlil H 10

Ekeberg,
Lars-Olof K 7

Ekeberg,
Per Olof A 14

Ekedahl,
N. A. Gunnar Jo 18

Ekelius,
Wåge U 11

Ekelund,HansE.B. K
21

Ekelund,
Ulla G. Fö 9

Ekelund,
Ulla G. U 10

Ekenberg,
Anders Kn 4

Ekendahl,
Bengt G. M. Jo 5

af
Ekenstam, Adolf U 16

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Ekevärn,
Gunnar 1 3 17

Ekholm, Birgitta Maria (Britimari)

U 35

Ekholm,
Lars V. U 58

Ekholm,
Mats U 55

Ekholm,
Torsten I. U 32

Ekinge,
Bernt A. A 4

Eklind,
Kent Bo 7

Eklund,
C. Gunnar Fö 7

Eklund,
Christer U 5

Eklund,
E. Sven-Olof K 20

Eklund,
Erik B 16

Eklund,
Harald U 16

Eklund,
K. Ronnie Ul

Eklund,
Kari U 11

Eklund,
Lennarts. G. I 13

Eklund,
Margareta U 56

Eklund,
Solveig U 16

Eklund,
Svea 1. U 47

Eklundh,
Claes G. B. Ju 45 54

Eklycke,
S. LarsG. Ju 50

Eklöf,
Kurt. G. A. El 69

Ekman,
Lena B. Ju 4

Ekman,S.Gösta B 6

Ekman,
Stig Rune U 1 29

Ekstam, Gunnar E. Ju 2 43, H 1

Ekstedt,
Olle U.-E. Ju 49

Ekström, Allan H
10

Ekström,
Bert O. B 19

Ekström,
E. Bengt A. Fö 1

Ekström, E. Sören Jo 13 28 31

Ekström,
John E. K 23

Ekström, Margareta Ju
5

Ekström,
Solweig U 38

Ekström.
Ulf H 2

Ekwall,
Thomas F. H. E 8

Elam,
Lars U 7 16

Elfving,
Ame U 14

Elfving, Jack O. H. Kn
10

Elfving, L. Arne R. Fö
10

Elfwing, H. Ingemar 1
7

Elgfelt, Göran Bo 7

Elgqvist-Saltzman, Inga U 33

Eliason,S.Olof U 58

Eliasson, Anna

UD6,U 17, Bo 7,124
Eliasson, Bengt E.

Ju 56, K 3, Bo 8

Eliasson, Björn E. A. Ju
28

Eliasson, E. Ingemar A
5

Eliasson, H. Torsten Y. U 9

Eliasson, Jan K. UD
4

Eliasson,
Kerstin E. A 8

Eliasson, Lars Kn 17,1 20, Kn 10

Eliasson, Per-Erik U 3, Jo 25

Eliasson, Rolf A. E. Jo 4,1 17

Eliasson, Rolf E. K
8

Elison, MagnusL. Bo
2

Personregister

Elliot, Ninnie

U 5

Ellnebrand, Rolf

U 14

Ellwerth, Lena B.

17

Elm, Torsten J.W.

Jo 4

Elmberg, Henrik B. C

A 16

Elmer,
Anders H 10, A 17

Elmer,
Björn Å. Jo 17

Elmhammer,
Nils E. I. Ju 2, S 21

Elmhorn, Kerstin M. U 57

Elmquist,
EvaC.E. 17

Elmstedt,
Claes Y.

U
14 32 56, A 4, Kn 3

Elmstedt, K. Erik B 6, A 17

Elsässer,
Björn A. I 1

Elwien,
Folke S 24

Emmelin,
Lars U 51

Eneström,
Tord O. C. Ju 7

Enflo,
Hans U 5

Engberg,
Peter O. U 38

Engblom,
Göran UD 5

Engdahl,
K. AndersF. Ju 2 55

Engdahl,
O. Roland

K5,H
17,Kn21

Engdahl-Tegestam, Eva U5

Engerstam,
Claes M. 14

Engfeldt,
Lars-Göran UD 3

Engfors,
Gösta S. A 8

Engkvist,
J.Gunnar V. B 6

Englund,
K. Svante I.

Ju2,S2
12 28

Englund, Lars-Erik Fö 3 7

Englund,
Åke H 7 11

Englund-Ghai,
Karin U 62

Engman,
Barbro B. U 19

Engman,
Hans O. R. Ju 17

Engman,
JanG. S 32 33,U 18 49

Engman, O. Ingemar Fö 7

Engman,
Ove U 11

Engqvist,
Lars F.

Ju
19, U 47,1 10 19

Engström, Arne V. S 11

Engström,
Bengt-Olof U5

Engström,
Ewa U 5

Engström,
Lars-Göran Ju 4

Engström, Odd E. L. B 14
22,1 18

Engström, Olle UD 2, U 44

Engström, Åke U
38

Enlund, EricP. B
7, Jo 4

Enlund,
Inger U 31

Enquist, N.Daniel U6

Enquist,
Per Olov U 19

Erdmann, Bengt U
5

Erici, Bemt H. A 4

Ericson, E. Gerhard H.

Jo 8, Kn 20

Ericson, Eric U 5

Ericson, HansE. K
167

Ericson, Sture T. Ju 22,
UD 3

s. 456 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

456

Ericsson. Bengt

S20
2

Erlandsson,
Henrik

U5

Ericsson, Brit-Marie L.

B. Juli

Erling,
E.Harald

Ju 37

Ericsson, Britta M.

A2

Erling,
E.Martin H.

B9

Ericsson, Christer T.

Ju
2

Erneholm,
Bemdt I.

Kn2 4

Ericsson, Georg

Kn
18

Erngren,
Birgit

Jo 29

Ericsson. Gunnar

Jo
30

Ernmark,
L. Göran G.

K6

Ericsson, Gösta

UD
6

Ernryd,
Bengt

U5

Ericsson, K. Georg V.

Kn
18 24

Ernulf,
T. Gudmund

Ju 8 20

Ericsson, Kjell U.

S4,Kn16

Erséus,
L. G. Torgny

Kn4

Ericsson, Lars Eric

Ershammar, Mats 0. T.

Fö 9

Jo25,Kn
12 25

Erstam,
Sven-Erik F.

Ju 37

Ericsson, M. Inger-Britt

K6

Esaieson,
Erik R. A.

E4

Ericsson, Mats Y.

Jo
23

Esbjörnson,
Esbjörn

A 11,S27

Ericsson, Nils E.

S2

Eskel,
Arvid Ju 19, S 13 37

Ericsson, Paul L.

A
10

Eskilsson,
Per H.

U 1426

Ericsson, S.Bo

Ju
53

Esping,
F. Lars-Erik

Ericsson, Tord

U7

Jo 7, Bo 3, Kn 10

Ericsson, Ulf

U 50, UD 3

Esping,
Hans G.

B 22, U 36

Ericsson, Ulf E.

A
16

Essen,
Ingemar

Ju 19

Ericsson, Ulla Bella

U56

Essen,
Ingemar

UD 5

Ericsson Köhler, Ella

Ju
50

Essunger, N. Gunnar R.

1 2

Eriksson, A. E. Ingemar

I
18

Etsare,
Åke

Kn 10

Eriksson, B. Allan

Fö
15

Ettarp,
Lars G.

A 2 14,1 21

Eriksson, B. Sune

Etzler,
Cecilia E.M.

S8

U5,A2
16, Bo 4,

Kn 3 12 15

von
Euler, Rigmor

Ju 52, S 30

Eriksson, Bengt G. S.

Kn
13

von Euler-Chelpin, Curt

U 17

Eriksson, Birger

U5

Eurenius,
Birgittal.

U 18 19

Eriksson, Björn G. Ju

2,A2,I18

Evander,
Lars P.

H 13

Eriksson, Bo 1.

Ju
30

Everitt,
Allan

S35

Eriksson, Bror R.

S34

Ewertz,
Lars

U5

Eriksson, C. Ingemar

S
18

Eriksson, E. Olof

U 20, Bo 6

Eriksson, Evert G.

S2

F

Eriksson, Gunnar

U5

Fabricius,
Cajus

U 12

Eriksson, Gunnel

Kn
14

Fager,
Henny V.

Jo 25

Eriksson, Gösta

B
18

Fagerberg,
Arne B.

B 1

Eriksson, Harald

Jo
1

Fagerholm, Per Anders
L. U 1

Eriksson, Hilding

U
11

Fagerlind,
Osten

Ju 23

Eriksson, I. Seved

S
I

Fageriund,
Bengt O. H.

A 14

Eriksson, K. Anders

B
13

Fagerström,
Jan Peter

U 11

Eriksson, K. Arne

A2

Fagerström,
Kjell

U45

Eriksson, K. Bertil

U30

Fahlin,
PerG.

K5

Eriksson, K. Birger

B
26

Fahlström, Jan Magnus

Jul

Eriksson, Karl-Erik E.

17

Falk,EricG.R.

Jo 10, Bo 3

Eriksson, Kjell E.

Kn
19

Falk,
Hans G.

Ju 19

Eriksson, Lars A. I.

A2

Falk,
Johan

U5

Eriksson, Lennart

S29

Falk,
Stig

U56

Eriksson, Maria
Kristina (Maja-

Falkehed,
Sven A. L.

Knl

Stina)

U38

Falkenberg,
Eva

Knl5

Eriksson, Martin H. V.

U32

Falkenmark,
Per A.

K7

Eriksson, Nils-Erik

U5

Fallenius,
Ann Marie

B 22

Eriksson, Olof E.

127

Farholt,
Torborg

K 19

Eriksson, Per A.

K8

Farm,
Ante T.

A2

Eriksson, Per-Erik E.

Ju
25

Faugert,
S ven J.E.

17

Eriksson, §une

S14

Faxén,
Kari-Olof

A2

Eriksson, Ake E.

U
29

Faxén,
Nils-Bertil

U5

Erixon, Bo

I
1

Fehrm,
E. Martin

U20

Erlandsson, Bengt H.

Ju
26 37

Feigenberg,
Loma

S 15

s. 457 Kontrollera mot PDF

von
Feilitzen, Styrbjörn O. R.

A 14

Felländer,
Ingela K. 11

Ferdinandson,
Kaj L. K 18

Ferm,
Anders U 19

Ferneborg,
Stieg U 5

Fernheden,
Göthe A. S. 13

Fernqvist,
Dan E. I. Ju 53

Feuk,
Yngve L. 14 19

Finney,F.
Peter A. 14

Fischier,
Sven G. O. Ju 2 43

Fiskesjö, Bertil A. N.

Ju 28 29
45 54

Fitger,
Peter Ju 50

Fjellstedt,
Lars U 5

Fjällhed,
Åke U 16

Fladvad,
J. Arne Bo 3

Fleisher,
Fred U 52

Flinck,
N.Rune I. U9

Florman,
Bertil K 13

Hyborg,
Berit Jo 32

Fockstedt, Sven UD 5

Fogelström, Hans

Ull 16 24 47, A 2

Fogelström, Siv E. A 8

Folestad, Ruth E. A 16

Forkman, Göran U 12

Formgren, J. Holger K 15

Fomstedt. Ulf H. U 9 26

Fors, Sixten R. U 1 46

Fors, Åke Hj. S 1 17 27 38

Forsberg, Curt U 5

Forsberg, P. Roland Kn 4

Forsberg, Wilhelm U 23

Forsebäck, M.Lennart S. Kn
12

Forselius, HansF. A 16

Forsell, Harry A. B 28

Forsell, L. O. Torbjörn

UD4,U 19

Forslind, Bo U 56

Forslund,BoE. S 39,Jo 16

Forslund, Bo G. 1 14

Forslund, E. Birger S 3 11 12

Forsman, Sonja I 19

Forssberg, E. Olof Fö 8

Forssberg, K. S. Eric I 3

Forssblad, N. Douglas K 2

Forssman, Åke V. Jo 1

Forsström, Ingrid K 23

Forsström, Jan E. I 20

Forstadius, Erik L. W. A 14

Foyer, Lars O. B 8

Fraenkel, Ingegärd C. E.

U42,A 16

Fraenki, Claes S 30

Francke, Jan K 23, B 27

Francke, Per E.S. 14

Frank, S.Torsten U2

Fransson, Arne A. E. B 19, A 2

Fransson, Bo-Gunnar L. B 14 22

Fransson, Hans G. V. 117

Fransson,
Lars U 17

Fransson-Belohorka,
Birgitta

U 16

FrantzeU, A. Magnus 1 4

Franzén,
Ivar 1 22

Franzén,
J. Thomas H. E 4

Franzén,LarsG. U 28

Franzén,
S.Anders U 17

Fredberg,
Birgit A. M. U 2

Fredelius,
Bo B. B 20

Freden,
Erland A 10,1 18

Freden,
Sven U 59

Fredgardh,
K. Sonja 1. A 16

Fredin,
Curt U 7

Fredlundh,
Lars S 13

Fredricson,
Karl Gustav Jo 26

Fredrikson,
Märta E. B. Ju 52

Fredriksson,
Bert U 47

Fredriksson, Ella U 7

Fredriksson, H. Einar

Fö 16, S 2 13

Fredriksson, Ingrid U 47

Fredriksson, Ulla M. S 30 42

Fredrixon, Kurt U 31

Freese, Jan P. G. Ju
42, Fö 15

Frendahl, E. Maj-Britt A 16

Frenne, Anders U 45

Frenning, Lars W. Ju
2, Kn 7

Fresk, Lars U 5

Fresk, Svante Ju 55

Frey, Christer U 52

Friberg, B. Torsten Jo 19

Friberg, Lars T. Jo 16

Frid, Sven Rune Ju 17, Kn 10

Fridebäck, Carl-Eric I 17

Fridell, G. Ingvar Ju 56

Fridh, Göte S20,A2

Fridolfsson, Filip W. B 19, A 10

Fridolin, Hans R. B 5 16,1 19

Friedner, Lars F. V. B 2

Fries, Ingmar F. B 7 20

Fries, Jöran U 24

Frigren, Suzanne M. 14 7 19

Fringel, Viggo B. Jo 24

Frisen, Rune E. K 11, Jo 2

Frisk, K. Åke U 33

Frithiofson, Karl A. F.

A 10,13 17

From, Hans-Sören U 16

Fromm, H. Irene A 16

Frostell, Anders U 1

Frostenson, Anders Kn 4

Frykholm, Jan UD 5,H 13

Frykstam, Alvar U 12

Frånstedt, Olof R. Ju 48

s. 458 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

458

Frändås, S. G. Berit

Fö
9, U 38

Glaser,
Werner Wolf

U5

Fröier, Kåre

U
20

Glass,
Marianne

U31

Fröjd, S. Arne

Kn
10 16

Glennow,YngveG.G.

U30

Furbäck, Bengt L.

K
1 6

Glimelius,
Nils

Kn 18

Furhammar, Brita

U61

Glimnér,
J.Erik

Fö 6,1 3

Furubo, Jan-Eric

14

Godlund,
Sven A. I.

K 11.I I

Furuhagen, Hans F. G.

U
19

Godvik,
Hans

Kn2

Furumark, Ann-Marie

U
11 47 58

Gornilzka,
Gunnar V.

14

FiJlep, Tibor

U5

Gothefors,
Per L.

B 13

Fyrberg, Lars Erik

Ju
57

Gothefors.
Ulf

U 12

Fälldin,
N.p. Thorbjöm Ju 19

Gottsén,
Berlil

U56

Fältheim. Ake A. U
15

Farm, Gunnel Ju
56, U 14

Färm,HildingG.E. Kn
9

Farm. Ingemar Kn
] 5

Gabrielsson,
A. Edmund B. Ju 7

Gabrielsson, Alf U 5

Gabrielsson,H.Ingemar
U 5 29 Gadd, P. E. Arne

B7,U 17 28 40 45,1 11

Gahrton, Per Ju 44, Bo 7

Gammer,
Gerhard B 7

Ganting,
Gösta E. Jo 26

Gardell,
Bertil G. T. S 11 25, A 5

Gardeström, Linnea S 1 6

Garke,
Hans B. B 7

Garmo,
Sune U 38

Gavelin,
Wanja S 25

Ga
well, Jonas K 20

Gebart- Andersson,
Thorborg S.

U
23

Gehlin, Jan E. A 5

Gehlin,
Jan H.M. Ju 40

af
Geijerstam, Sven O. Ju 29

Gellerman,
Kerstin Ju 32

GeUerstam,
Martin U 12

Gellstedt,
Björn P. T. S 38, K 15

Genetay, Claude M. U5

Georén,
Sven U 14

Gerentz,
Sven K 23

Gerhardsson,
Birger U 12, Kn 2

Gerhardsson, Birgit Kn 4

Gerhardsson,
Gideon A 13

Gerholm,
Tor R. Ju 19, U 36

Gerle,
HansE. U 19

Gerleman,
J. Gillis H. U 12

Gestrelius,
Kurt E. G. U 52

Gibson,
Urban H. B 21

Giertz,
Gustav B. S 15

Giesecke,
Curt-Steffan A 16

Gillenius,
Leif Ju 58

Gillström,ÅkeK. U7

Gillström,ÅkeK. Ull

Gisslen,
Axel S 3

Glaas,
Sten-Ove A 13

Gozzi, A. Sören U
18 28, Jo 27

Grabe, A. Gerhard Ju 4
20

Grabö, Paul E. U
29

Gradin, Anita

S
35, U 17, H 37, A 16

Gradin,
Lars-Erik Jo 12

Gradin,
Rolf U. 14

Grafström, Erik O. Hj.

Ju
19,K 1,Jo 3,14

Grage,
Elsa-Britta U2

Grahm,
Leif I 1

Gran,
Bertil U 16

Granander,
Stig U 24

Granath,
Solve O. Fö 9

Granberg,
Birgitta M. V. A 4

Granberg,
Otto H 3

Granegård,
Christer U 32

Granholm,
Arne B. Kn 10

Graninger,
B. E. Göran U 17 30

Granlund,
Börje U 7

Granlund,
Karl-Åke H 7

Granmar,
Jan U 5

Granqvist,
Liss M. S5

Granstedt,
Pär E. U 35,1 7

Granström,
FolkeT. G. Kn 10

Granström, L. A. Torbjörn I 19 23

Grape,
Karl Gunnar Kn 9

Grape,
S. Lennart Fö 3 7

Grebäck,ErikH. K
l,Jo2 8

Green,
Åke U 42

Gregow,
P. J. Torkel Ju 46 49

Gremner,
Kjell S 13

Gren,
Arne U 47

Grenander, Nils

Ju
19,K2 8 14 23

Grendin,
Kurt U 11

Grenestedt,E.
LennartN. A 6

Grobgeld,
Lennart M. Ju 12

GroU,
Lennart E.O. Kn 15

Grudevall,
Lennart U 56

Grufberg,
A. Lennart Kn 7

Grufberg.
Maj-Britt K. Bil

GrundwaU,
K. Ricard Bo 2

Grunewald,
Ingelise U 18

Grunewald, Karl R.

Ju 52, S 35, U 7

Griinberger.JanR. E8

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

GriJnewald,
Björn U 47, A 2

Gruting, Britt U
60 3 46

Grönkvisl, Göran U
5

Grönstedt, Gert T. V. K 8

Grönstedt,J.Olle K
9

GrönwaU, Lars O. S 3 8
24 35

GuUberg, Bo U 14

GuUberg,H.Urban Jo
6

GuUberg, Hans E. K 8,
A 13

GuUberg, Karin U 5

GuUnäs, S.Ingvar

Ju 36 50, K 16 17

Gullström, Estrid U 58

Gummesson, G. Margit K. K 9

Gumpert, Jan U 54

Gunér, Otto U5

Gunnarson, Arne V. 1
22

Gunnarson, E.J.Ingvar Ju 10

Gunnarsson, A. Gunvor A 16

Gunnarsson, Bror E. Ju
24

Gunnmo, Alf O. U
27

Gunsell,TorA. Jo 11

Gurinder, Jan Olof UD 4, U
49

Gussing,N.RagnarJ. A
8

Gustafson, Cari-Erik K
18

Gustafson, G. Arne B
15

Gustafson, Ingemar Fö
12

Gustafson, K. G. Jan U7

Gustaf son, Sven H. Ju 5,1
20

Gustafsson, Bengt E. U 10 45

Gustafsson, Björn H. U 27

Gustafsson, C. E. Torsten

Ju 53,Fö7,Kn 14

Gustafsson, Christina U 43

Gustafsson. F. Agne S. Kn 3

Gustafsson, G. Einar
Jo 30,1 17

Gustafsson, G. Ragnar U 30

Gustafsson,
Gunnel U 56

Gustafsson, Hans 1. B
21

Gustafsson,
Hans L. Fö 6

Gustafsson, K. Börje E
8

Gustafsson,
K. G. Allan Kn 5

Gustafsson, K. G. Evald U 42

Gustafsson, K. G. Wilhelm
B 9

Gustafsson, Karl-Erik I 13

Gustafsson,
Kerstin

Ju
30 59, A 11 17

Gustafsson, Lars Ju 40

Gustafsson,
Lars I. U 10 16 23 38 Gustafsson, M. Gunnar

Fö
1 ll,Kn9 1

Gustafsson, N. Henry Jo 12 13

Gustafsson, N. Lennart B 25

Gustafsson,
Nils-Eric I 4

Gustafsson, Stig A. U
31

Gustafsson,
Stig G.

Ju 20 42, Fö 5, A 14, Kn
19

Gustafsson, Thomas B. Jo 27

Personregister

Gustafsson, Ulf C.

Knl

Gustafsson, Ulla

H 12

Gustafsson, Yngve H.

Jo 17

Gustafsson, Åke

U31

Gustafsson, Åke C. T.

Jo 13

Gustafsson, Åke G.

S I

Gustavson, J. Krister

E 13,18

Gustavsson, Bengt

S42

Gustavsson,
Bengt T. Ju 37, Fö 7

Gustavsson,
Gusti L. A. Fö 1

Gustavsson,
K. Rune S 42

Gustavsson,
Ola Kn 10

Gustavsson,S.
A. Göran H 3

Gustavsson,
Sven Anders 114

Gustavsson,
Ulf H. 122

Gustavsson, Åke E. G.

UD
2, Fö 6, U 38

Guste,
Göran L. B 26

Guleland,
Gösta A. A 2,1 1

Gyllensvärd,
Bo V. U 18

Gyllö,
Sture A. S 23

Gålmark,
Gunnel Bo 7

Gårdstedi,
H. Birger A 6

Gårmark,
Thore O. U 11

GÖhlman,
Gunnar U 32

Göranson,
Lennari H 8

Göranson,
Ulf G. U 47

Göransson,
Bengt Ju 24

Göransson,
Bengt Ju 56

Göransson,
Bengt U 19

Göransson,
Bertil S 25

Göransson,
Bo O. F. A 5

Göransson,
C. Göran N. Kn 2 9

Göransson,
E. Magnus K 22

Göransson, G. Bertil

S
11 13 15 16 20, A 2, Kn 9

Göransson,
Harald O. U 5, Kn 2 4

Göransson, J. Olle

Fö67,A
11,15

Göransson,
Lars G. Ju 14 21

Göransson,
Lars O. U 19

Göransson,
Åke U 32

Göthberg,
Bo U 13 51

Göthberg,
Kerstin V. U 11

H

Haavio-Mannila,
Elina A 12

Hadenius,
Stig G. U 19 40

Hadrup,KnutE.H. K
26 8

Haeffner,
Erik A. I 5

Haeggblom,
Birgitta U 5

Haeggström,
Ingrid M. S 16

Hafström,
Jonas U 32

Hafström,
Marie M. G. Ju 45

Haga,
Ingegerd U 7

Hagard, John H.M. H 18, Jo 17

Hagberg,
A. Bertil Kn 18

s. 5 Kontrollera mot PDF

Hagberg, Anne-Chariotle A 5

Hagberg, Arne U 5

Hagberg, Helge M.H. Ju 53

Hagberg, Lennart Ju
60

Hagberg
Anne-Chariotte A 5

Hagbergh,
Göran G. E. U 4

Hagdahl, K. Thomas Ju
17

Hagel, Rolf Kn 15

Hagelstam, SligL. K
3

Hagerman, Yngve B. Jo 16

Haglund, Sune K. B
30

Haglund, Sven S 5

Hagman, B. Anders U
11, A 5 15

Hagman, Björn O. B 27

Hagman, Jan-Erik R. Ju 32

Hagnell, Olle S 27

Hagquist, Curt E.l. U
1

Hagson,
Cari A. Ju 19,14

Hagströmer, Erik J.J. Jo 19

Haldén.J.O.Folke
U 23, A 15

Halén,E.Torsten Ju 59

HaU,
A. Bertil Ju 56. B 20

HaU,
Bo A. 13

HaU,
Lennart U 5 56

Hallberg,
BengtO.L. Bo 7

Hallberg,
Dag R. E 10

Hallberg,
Kajsa S 8

HaUberg,
Lars U 7

Hallbäck,
N.Thore Kn 10, S 14

Hallen, Håkan U 43

Hallenberg,
Ingemar U 38 57

Hallenius,
G. Ingemar Jo 19, Kn 11

Hallerby, Nils S 35

HaUgren,
E. Margaretha U 1

HaUgren,
Ulf 13

HaUing,
Nils-Olov U 5 31

Hallman,
Eric Kn 18

Hallman,
Katrin U 36

Hallman,
L. ÅkeG. H5 7811,11119

Hallmo, Gunnar U 15

HaUoff,
Ulf V. V. Kil

Hallqvist,
Britt G. Kn 2

Hallqvist,
Ulrika Bo 7

Hallsénius,
Jörgen H 13

Hallsten,
Lars T. H 15,1 18

Hallström,
Torbjörn H8

Hamber,
Hans U 11

Hamberger,
Carl-Axel S 13

Hambraeus,
Gunnar A.

Ju
19,UD6,U 50,17 9 Hambraeus, S. Birgitta

Ju
19,1 19,U36

Hamdahl, Bengt K7,Kn23

Hamilton,
Cari Kn 18

Hamilton
af Hageby, C. UD 3

Hammar,
Anna Karin U 12

Hammar,
Carl-Filip

B23,U9
19 46 52

Hammar, John A. U
31

Hammar, StigH. U
1

Hammarbacken, Britta K. M.

Ju45,S40,Kn 15 Hammarberg,
Margareta

S 21,1 21

Hammarberg, Peter U 9

Hammarberg,
Sven O. Ju 30 31

Hammarbäck, E. Rune Ju 28

Hammarbäck, Sven Kn
18

Hammariand,
L. E. Thore U 28

Hammarlund,C. JanR. B 23

Hammarlund,
Carl-Gunnar K 16

Hammarlund, F. Gösta E. Jo 10

Hammariund, Olof U 55

Hammarqvist, Stefan S. E. 14

Hammarskjöld,
Claes Å. H. K 18

Hammarstedt, H.Bertil I 18

Hammarsten,
Erik M. U 27

Hammarström,
P. Rickard Fö 10

Hannerz, D. G. Lennart Jo 14

Hannerz,R.Christer Jo
3

Hansén,
Bengt-Olof D. V. I 18

Hansen,
Hans-Jörgen Jo 1

Hansén,
Pär G. H. Ju 39

Hansen,
Åge 122

Hanson,
Arne G. H. Jo 17

Hanson,
Göte S 1

Hanson,
Per-Olof B 14 22

Hansson,
Bengt U 7

Hansson,
Bertil U 16

Hansson,
E. Ing-Marie

U
28, Kn 8

Hansson, Erik 1 24

Hansson,
Göran Kn 6

Hansson,
J.Bertil U5

Hansson,
K. Gunnar Ju 5

Hansson,
LarsR. E 1 4

Hansson,
Lilly E. Ju 4, S 23

Hansson,
Nils S 1

Hansson,
Nils H. U7

Hansson,
Oloph A. U 19

Hansson,
P.Inge K 13

Hansson,
S.Olof (Olle) U 35

Hansson,
Stig F. S2

Hansson,
Stig G. E. A 2,1 21

Hanstorp,
Erling U 16

Hardeberg,
Gunilla S 21, A 16

Harriman-Hernborn,
AnitaC. A 4

Hartman, Lars U 12

Hartman,
Olov U 12, Kn 4

Hasselgren,
Ann-Mari S 31

Hasselknippe,
Ivar U 37

Hasselquist,
Ulla U7

Hasselrot,
P. Erik Kn 15

Hasslev,
Nils-Olov F. Kil

Hause,
Greta U 5

Hauser,
Urs W. A 11 12

s. 6 Kontrollera mot PDF

Haveriing,SvenG. 1. U2

Havik, Folke K 23

Heckscher, Gunnar E. Ju 45

Hedberg, Anders U
11

Hedberg, E. Torbjörn U 6

Hedberg, G. Christer Bo 7

Hedberg, Gösta Kn
17

Hedberg, J.Anund S
11

Hedberg, K. Anders 1
1

Hedberg, Lars O. O. E 1 69

Hedberg, Stig E. B
30

Hedbom, Bengt U5

Hedborg, Anna M. B
6 7

Hedborg, Per Erik Ju
60

Hedenström, Bengt S
6

Hederström, C. Christer U 57

Hedfeldt, Erik U 60

Hedin, Benkt Erik U
54

Hedin, Bernt S 12

Hedin,C.Thomas A
5

Hedin, Carl Eric Jo
14

Hedlén, Bengt R. S
3 11

Hedlin, John W. A. S 36, U
21

Hedlund, A.Rune Ju
8

Hedlund, Bengt N. R. S23,U21

Hedman, Barbro U
29

Hedman, Bengt Ju
51

Hedqvist, Eric H. U
18

Hedqvist, Sven A. Ju
10

Hedström, A. Jan-Olof I 18

Hedström,BoS. Jo
7 10

Hedström, T. Uno V.

Ju 33, Jo 10 22

HedvaU,BarbroC. A
16

Hedvall, Lennart U
5

Hedvall, Yvonne M.

Ju 52, S 42, A 16

Hegardt, Nils A. Ju
32

Hegrelius Jonson, Barbro M. Ju 41

Heide, Agneta H 6

Heideman, Gunnar A. S2

Heimbiirger, H. Peter Ju 3, Bo 4 6

Heinemann, Kerstin S
39

Heino, Martti O. Ju
24

Heister, Per U 4

Hektor, Cari-Magnus U 47

Helander, Sven A. B. Kn 2

Helin, Bertil U 24

Hellbacher, Ulf H. Ju
60

HeUers, P. A. Hans U 7
11

Hellgren, G. Bertil U 1
32

Hellgren, Gertrud E. Jo 25

HeUgren,
Kristina U 47

Hellman, Lars S 8

Hellman, Sven R. Fö
3 7

Hellner, Eskil M. H
16

HeUner,
Jan E. Ju 12 20

Hellners,
E. Trygve Kn 7

HeUstadius, Jan R. Ju
15

Hellström, E. EmU U
47

HeUström, G. F. Ingemar H 3

HeUström, Gunnar J. U 29

Hellström, Jan Arvid U 12

Hellström, Mats J.

UD
1,S42,A23

Hellström,P.N.Erik K
3

HeUström, Sten U
16

Hellung-Strohl, Eva M. U 58

HeUzén, NUs U 11

Helmbring, Anita U
58

Helmers, Dag B
3 5 6

Helmerson, Bo I. H.

Ju3,Jo3 20,I4 7 Helmfrid,
Staffan U 56, Bo 3,1 1

Hemberg, B. S. EskU U 19

Hemborg, Bo E.Y. 14
19

Hemlin, H. Egon U
28

Hemlin, Peter W. U
31

Hemmingsson, Sten 1 15

Hemrin, Sven U
12

Henmark, Kai U 12

Henningsson, K. Gustav H. I 15

Henningsson, Lars-Åke U 6

Henricson, Sven-Eric U 7 16

Henricsson, Sven R. Kn 10

Henricsson, Ulf l.R. Kn 6 13

Henrikson, LarsG. S3

Henrikson, Ulf T. A. U 30

Henriksson, E. Sture F. S 6 21

Henriksson, J. LarsG. U 1

Henriksson, Jan Olof U 14

Henriksson, Runa M. A 2

Henriksson, Rune I. Jo
11 12,1 18

Henriksson, Sven Ake I 4

Henriques, Bertil Ju
58

Henriz, Gunnar Ju
31

Henrysson,Sten _ Ull

Henstrand, Kjell-Åke Kn 15

Henttu, Jorma U 5

Hercules, Jan U
13

Herin, Jan H8

Herland, Erik H3

Heriin, Helena N U
55

Heriitz, UUa I 1

Hermanson,
K. Gunnar L. Kn 8

Hermanson-Snickars, Folke U 25

Hermansson, Carl-Henrik B 7

Hermansson,
Nils T. Jo 28

Hernelius, Allan J. Ju 22 48, UD 3

Hemer,
N. Birger E. S9

Hernlund,
Carl Hugo H. Ju 5 40

Herrlin, Klas G. E. B
17

Herrlin,S.G.Sigvard Ju
2

Herrstedt, Henry T. O. B 19

Hertz, Olof A. Fö
15

Hertzman, A. Olov Ju
12

s. 7 Kontrollera mot PDF

Hes.ser,S.C.E. Ju
40, U 3

Hesslebom, OUe K. A.

U 58, A 13,Kn3

Heuman, JanG. M. Ju 10 13

Heurgren, Sven C. O.

Ju 14,H2 3 12,14

Hibe, Erik G. K 20

Hidal, Sten U 12

Hildeberg, Lars U 7

Hildebrand, Karl-Gustaf U 12

Hildeland, Erting K. I. A 13

Hilding, Per Ju 48

Hiljding, StigG. O. Juli

Hillbo.ArneO. Ju 2

HiUbom, Lars H. Ju 12 15
57, Jo 4 HiUerdal, N.Olof

S
2 20 26 28, U 58

HiUert, Mats U 56

HiUerudh,
G. Lars-Olov E. Ju 2 43

Hillman, Bo I. B 22

Himmelstrand,
Gunnar G. F. Kl

Himmelstrand, J.Ulf I. A 12

Hinno,
Rein B 21

Hirschfeldt,
S. Lennari Ju 22

Hjalmarsson,
E. Birgit

Ju
35, A 10

Hjalmarsson, H. Yngve J. Ju 32 57

Hjalmarsson, Lennart 1 19 25

Hjalmarsson,
S. Åke E 13

Hjalmarsson,
Sven U 11

Hjelm,
K. G. Lennart Jo 1

Hjelm,
Lars Fö 12

Hjelm,
Sture U 24

Hjelm-Wallén,
Lena B. U 47

Hjelmqvist,
Ingvar K. R.

S
3,A 2,1 18

Hjelmqwist, Karl-Gustaf H. K 11

Hjelmström, I. Eva K. Ju 47, S 36

Hjem, Bengt K. L. S 40

Hjern,
Bo S 9 20 13

Hjerne,
Gunnar S 2 9 31

Hjerpe,
Per-Olof U 5

Hjertonsson,
Karin UD 1 3

Hjertqvist,
Johan B 21

Hjort,
Christer A. U 32

Hjorth,
Lars E. A. S 4, B 16,1 19

Hjorth, Nils T. Jo 2

Hjorth,
Ole U 5

Hjorth,
Ragnar Jo 7

Hjortås,
Bernt Olof U 56

Hjälm,
Nils G. O. Ju 37

Hjärpe,
Kurt L. E. Ju 6

Hjärpe,
Leif U 29

Hoel,
Christer O. Jo 18

Hoffman,
Margit U9

von
Hofsten, Ann U 51

Hogebrant,
S. Göran K 8 14

Hogenius,
Hans U 31

Holecek, Josef U 5

Holgerson, Nils H. B
7

Holgersson, Jörgen H5

Holgersson, Leif H. U
58

HoUander, Ernst U
36,1 3

HoUberg,BengtI. B
23

HoUmann,
Sture L. Bo 7

Holm, A. Ernst K20,Jul2 15

Holm, J.Lennart

E8,U6,Jo2,Bo3
5,1 1 45

Holm, Lars G. B 7

Holm,
Lennart U 11 14

Holm,
Stefan A5,Kn6

Holm, Tommy Bo 7

Holm,
Torsten 125

Holmberg,
Arne UD 5

Holmberg,
Bo U 11

Holmberg,
Carl V. Ju 48, Fö 5

Holmberg, Erik G. Ju 45 54, U 2

Holmberg,
Johan U 24

Holmberg,
Peter U 5

Holmberg,
Sten E. S 3

Holmberg,
Slig S 33

Holmberg,
Yngve I 22

Holmbom,Börje U 10
25,1 8

Holmbäck,
M. Bure O. U 19

Holme,
K. Gunnar I 19

Holmgren,
Anders F. Jo 7 10 29

Holmgren,
B. Uno Fö 10

Holmgren,
Gunnar Jo 11 28

Holmgren,
Kjell U 4

Holmgren,
Majvor Kn 9

Holming,
Klas J. L. Ju 40

Holmkvist-Svensson, Ruth I.

U47 58

Holmquist,
Gertrud M.M. S 9

Holmquist,
K. O. Rolf Fö 5 8 14

Holmquist,
Kersti U 18

Holmquist,
Lizzie S 16

Holmquist,
Stig A. B. U 28

Holmqvist,
Lars J.H. Ju 21

Holmqvist,
Leif G. 14

Holmqvist,
Olle U 56

Holmqvist,
Sture L. Ju 19, Kn 5

Holmstedt,
Bo R. S 36

Holmstedt,
Igor S 2

Holmstrand,
Anders Ju 59, U 45

Holmstrand,
Bengt U5

Holmström,
Bengt U 54

Holmström,
Ingemar K 19

Holmström,
L.Bror Ju 18

Holmström.
Nina I 4

Holst,
Hans-Eric S 20

Holster,
Lars-Inge I 15

Holte,
K. Ragnar Kn 2

Honkanen,
Jaakko U 14

Hoppe,E.Gunnar U
29

Horneij,
Lennart B 23

s. 8 Kontrollera mot PDF

Hornwan,GertH.D. Ul

Hovstadius,
O. Sigvard. U 8

Hudner,
Tor U 56

Hugosson,
Kurt I. Ju 42,1 4

Huldén,
K. O. Tomas Ju 29

Huldén,
Lars U 12

Huldt,
Jan F. Ju 15

Hulgaard,
BodU C. B 7

Hullberg,
AxelTh. A:son Fö 2

Hult,
Bengt V. Ju 46

Hult,
Jan P. Ju 28

Hult,
N. E. Jöran Ju 3

Hultan,
Ivan Fö 9 8

Hultén,
A. Olof U 19

Hultén,
Bengt E. U 31

Hulterström,
Sven Å. I 22, Kn 14

Hultgren, Lennart U 16

Hultin,
S.Erland V. U 131,1 22

Hulting, K. R. Georg Jo 4

Hultquist,
P.Ove I. Kn 14

Hultqvist,
Swen E.H. Kn 5

Hultqvist,
Tore U 9

Hultstrand,
Lars R.

S9
14 20 23 29, Jo 25

Hurdén, RagnarH. G. K 2 6 8

Huss,
Erik 1 22, Kn 21

Huss,
K. J. Lennart B 6

HUbner,
Helmuth I 3

Hiigard,
P. Åke I 7

Hulphers,
Bo U5

Hydén,
Elisabeth S 5

HyUengren,Jan K
23

Hylländer,
K. Gunnar E. Fö 1

Hyttring,
Jan S 26

Håkansson,
Alfred K 17 9

Håkansson, B. Staffan H. 15

Håkansson, Greta U
5

Håkansson, Hans E. V. 18

Håkansson, Ivar U
16 43

Håkansson, K. Ragnar K 9

Håkansson, L. Arne Fö
6

Håkansson, Margot I. H 12

Håkansson, P. Harald A 5

Håkansson,
Per Olof Jo 20, Kn 21

Håkansson, StigJ. I 4

Håkansson,
Sven-Olof H. Ju 25

HåUsten, E. BertU S 22, K 6 11

Hårdefelt,S.Börje Fö 8

Hastad, Torgny Ju
55, U 56

Håvik, I. Doris H.

Ju 28,S.18, U 14 35

HägerhäU, Bertil G. Jo 30

Hägerstrand, S. Torsten E.

U 20,1 1

Häggfeldt, Göran K 19

Hägglund, Bengt U
12

Hägglund,
John E. Fö 17, Kn 14

Häggmark, Lars A. A 10

Häggmark,
Siri S 31

Häggquist,
Harald U 56

Häggroth,
R. Sören Bo 6, U 50

Häggström,
K. Harald V. B 12

Häggström,
Nils Jo 32

Hälinen,
Erkki 1. U7

Hallbom,
Sven-Gösta I 4

Hälleberg,
Allan U 23 47

Hällgren,
John A. K 13

Hällgren,
Åke U6

Hallman.S.Håkan Kn 6
14

Hävermark, K. Gunnar J:son

K
4 14

Hög,
Alfhild U 38

Högberg,
Bernt L. Bo 1

Högberg,
K. Gunnar A 5

Högberg,
Lars G. Jo 16 32

Högberg,
Mats J. G. Kl

Högemark,
Karl H. U 13 38

Höglind,
Lars O. U 11

Höglund,
B.Ingemar 119

Höglund,E.Olov U
33

Höglund, G. Z. Margrethe

Fö
12 14

Höglund,
Hans U 43

Höglund,
Olof A. Juli

Höglund,
Olov U 25

Högmark,
Christina H 14

Högvall,
E. Gunnar Kn 10

Höijer,
Bjöm U 19 40

Höijer,
Gunnar Fö 1

Höjeberg,
Mats O. 17 19

Hökerberg,
Annika S. O. U 24

Hökfelt,
Bernt M. U 20

Hörberg,
Nils A. Kn 3

Hörberg,
Olof Hj. Jo 15

Hörjel,
Nils J. Ju 23, B 1

Hörlén,
E. Linnea U 14

Hörlén,
S. I. (Inge) B 21, Bo 5

Hörmander.
H. Olof I 7 19

Hörnlund,
Börje S 20, A 2

Hörnlund,
Gördis K. B 7, Kn 3

Hörnlund,
O. Börje S 2, U 58

Hörnqvist,
Sten-Ake S. Kn 10

Höök,
Erik S. V. S4,E1

lacobaeus, Anders G.

Ju 9

Ihre, Thomas

S25

Ihrfors, Carl-Johan

S2

Ihrmark, Astrid K. M.

A 16

lUman, Kari-Johan

U 12

Ingebrand, Sven G.

Kn2

Ingelf, Sten

U5

Ingelstam, Lars A.

U50 10 20 36 45

s. 9 Kontrollera mot PDF

464

Skr 1977/78:103

Ingelslam, Margareta

U57

Ingemansson, Jan H. I.

Jo 4

Ingemarsson, J. Svante

B 25

Inger, Björn J.P.

U 18

Inghe, P.Gunnar

S 27,1 1

Ingvar-Svensson, Inger

Jo 17, H 6

Irving, Dorothy

U5

Isacson, Dan S.

U 32

Isacsson, Bert

U62

Isacsson, Karin

A 11

Isaksson, NUs-lvar

1 1

Isaksson,?. Olov

U 18

Isberg, Magnus

U45

Isberg, Pelle

U28

Isberg, Tord A.

K7

Israelsson, L. E. Sune

B3

Israelsson, Per J.

U 36, Jo 4

Ivarsson, Anna-Lisa

A2

Ivarsson, I.Holger

Bo 1

Iveroth, C. Axel

El

Ivre,lvarG. E.

U 19

Jackert, Clas S:son

U 19

Jacobson, Bengt Ju
34, U 11, A 2

Jacobson, Hans

Ju 20

Jacobson, Roger

1 18

Jacobson, S.E.Olof

Jo 7

Jacobson Widding, Anita
U 61

Jacobsson, A. Torvald

B 1

Jacobsson, Esbjörn

U5

Jacobsson, Måns

Ju 59, H 1

Jacobsson, Ulla

Kn9

Jadestig, Thure R.

Ju 3, Kn 8

Jaensson, Sverker

K3

Jahnke, A. A. F.

K 22

Jakobsson, Ulf G.

B 3721,1 1

Jalling, Hans G. T.
B 13, U 16 23

Jannesson, G. Geron

Knl3

Janols, Per-Egon

U5

Janson, Bjöm C.

Fö 5 11

Janson, Carl-Gunnar

Sll

Janson, D.Birgitta

U25

Jansson, B. E. Gunnar

E3

Jansson, Bertil

U 5

Jansson, E. Sören

B 2 19

Jansson, Harald

Jo 11

Jansson, I. A. Gunnar

U7

Jansson,Jan

U24

Jansson, K. Olof (Olle)

U31

Jansson, Lars

121

Jansson, N. Ewald

Jo 4 19, A 9

Jansson, Olov

K7

Jansson, Paul G.

Ju 34, E 6

Jansson, Per-Olof

U58

A4

U 16

Jo
7

Ju 35, Bo 7

Ju 10

Ju 33,B 24

S 17

UD
1

Ju
41

B9

H7

Bo
1

Fö
6, B 11

15

Jansson,
Stig L.

Jansson, Sven

Jansson, Sven E.

Jansson, Sven I.

Jantze, Siv I. G.

Janvid, B. Staffan

Janzon, Bengt

Janzon, Bo

Jareborg, Nils B.

Jarenius, J. Christer I.

Jargenius, Carl-Johan

Jargin, Ingvar

Jarmar, L. Håkan

Jarness,DagB. J.

Javette,
Bo U 7 16 58, A 2, U 47

B
13

U50

Kn7

I
1

Ju
52

Jo 19

H6

Ju
7

U5

Bo
7

K
23

Ju 36

Jo 4

U7

A
1

Jeding, LarsG.

Jennergren, Carl Gustav

Jensen,
Birger

Jenstav,
Monica

Jentzsch,
Gunnie V.

Jeppsson,
O. Gunnar

Jerhammar,
Gunnar

Jerrstedt,
Lars-Göran

Jespersson,
Knut

Jinnegård,
O.Eskil A.

Jobin,
Bengt Å.

Joelsson,
V. Arnold

Johannesson,
Erik

Johannesson,
Ingvar

Johannesson,
Jan G.

Johannesson,
Rune S.

Ju
24 34, B 12 Johannesson, Sven-Olof (Olle)

Ju
24,B 4

Johanson, Bo C. 17 9 19

Johanson,
Eva A. M. Ju 8

Johanson,
Inge H 12

Johanson,
Lars R. Ju 30, B 9 17

Johansson, B. Einar D. U 30

Johansson,
B. Sture Kn 18 22

Johansson,
B. Östen II

Johansson,
Bengt U 38

Johansson,
Bengt A. W.

U24,Jo3
14,H8 13

Johansson, Bengt K. Å. A 14 15

Johansson, Berndt O. L. U 13

U
1

K8,Jo8
14

U56

B
15

S33

K
13

Jo
8

A2

Kn 10

S2

A4

14

Johansson,
BertU C. Å Johansson, Bertil E. Johansson, Birgitta Johansson, Bo G. H.
Johansson, Börje Johansson, Caj-Aage Johansson, Curt B. R. Johansson, D.
Marianne Johansson, E. Allan Johansson, Einar Johansson, Erik V. Johansson,
Evert K.

s. 10 Kontrollera mot PDF

465

Personregister

Johansson, Gerd

U56

Johnson,
Bo

U 12

Johansson, Greta K.

124

Johnson, Bo F.

UD 1 3

Johansson, Gun

U7

Johnson,
Elsie

U 12

Johansson, Gunnar A.

Jo
11

Johnson,Inez

U 13

Johansson, H. S. Kenneth

A6

Johnson, J.Gunnar

U27

Johansson, Hans F. G.

Ju 12

Johnson, 0. Bertil

U 30

Johansson, Hans I.

Kn
11

Johnsson, BertU Å.H

Jo 19

Johansson, Hans Olof

U54

Johnsson, EUa I.

S6

Johansson, Helfrid

U58

Johnsson, Gerd

UD 5

Johansson, Inga-Britt B.

A2

Johnsson,
Inga

U 47

Johansson,
J. Erik S 14

Johansson, K. Hilding

Ju28,Kn3 14

Johansson,
K. Inge U 9 38

Johansson, Karl-Axel

S6821 35,U43

Johansson,
Karl-Erik B 21

Johansson,
Karl-Åke U 6

Johansson, Kjell J.-O. Fö 13

Johansson, Knut B. M.

UD2,E 1,B21

Johansson,
Lars S 30

Johansson,
Lars-Olof Kn 10

Johansson,
Lillemor U 7

Johansson, N. Berlil M.

Ju 55,Jo 32

Johansson,
N. FUip Jo 11

Johansson,N.Gunnar Bo 8

Johansson,
N. Mårten I 18

Johansson, O. Mauritz

Fö 12 14, B 6

Johansson,
Ola U 36

Johansson,
Olle U 5

Johansson,
OUe U 20

Johansson, S. Arne H. Jo 11

Johansson, S. K. Lennart K 23

Johansson,
S. Östen U 40

Johansson, Sigurd U
13

Johansson,
Sjunne U 4

Johansson,
Stig E. Jo 8

Johansson, Sune I
23

Johansson, Sven B
21

Johansson,
Sven H 7

Johansson, Sven 13

Johansson, Sven Kn
14

Johansson, Sven A. E. U 32

Johansson, Sven A. B. Ju 27

Johansson, Sven-Erik N. E 5

Johansson,
Sven-Olof U 24

Johansson, Sven Ove U 56

Johansson, Tage N. B
3

Johansson, Thomas B. I 19

Johansson, Tor H. U
32

Johansson,Torbjörn S
27

Johansson, Tyra A. S. Jo 8,1 10

Johansson, Ulla S
39

Johansson, Östen B. Bo 3

Johnson, Arne 1. 12

Johnsson, Jan G. K 6 20,
B 1

Johnsson,John
E. Jo 11

Johnsson,
Lars-Åke S 40

Johnsson, Per-Olof U
5

Johnsson,
Roland G. Ul

Johnsson,
Rune S. G. H 17

Jonason, Olov U
12

Jonasson, Arne K
19

Jonasson, Holger L. Kil

Jonasson,J. E.Bertil

Jo 24, A 7,1
21

Jonasson, Sven G. J. A 15 16

Jonnergård, Gustaf Ju 5, Kn
25

Jonshagen, Ingrid C. Karlsdotter

U
47

Jonson,Lars H
I 5,1 II

Jonsson, A. Ingemar G. K 17

Jonsson,
Anita L. U 18

Jonsson, Bo Bo 7

Jonsson, Bo A. S21,Knl6

Jonsson, Elver A. D.

S
1,U59,A 14

Jonsson,
Erland U 13

Jonsson,
Folke S 10

Jonsson, Göte K. Kn
16

Jonsson,
Ingela U 47

Jonsson,
J. Alvar U 27

Jonsson, K. Christer I
19

Jonsson, K. E.Johnny U 12

Jonsson,
Karl-Erik 1 22 .

Jonsson,
Lars-Eric U 7

Jonsson,
Lena B. Sll

Jonsson,
Olof E. A 2, Kn 25

Jonsson,
S. D. Anita Kn 25

Jonsson,StigG.T. U
30

Jonsson,
Torsten J. Ju 41

Jonsson,
ÅkeG. Kn 10

Jonung,
Lars H 8

Jonäng,
Gunnel M. UD 3, A 16

Jordan,
Kerstin R. U 10

Jorg,
Johann M. U 47

Jos,
N.Olof U33 47

Josef son, Stig A. B
21

Josefsson,
J. Thomas I 7

Josefsson,
Jim L.H. Ju 17

Josephson, Carl Olof U 54

Josephsson, Leif E. Ju
35

Josjö, Siv U 56

s. 11 Kontrollera mot PDF

30 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 12 Kontrollera mot PDF

466

Skr 1977/78:103

Jotofl, Yngves.

K 16

Julen, Björn

U 12

Junback, Carl Gunnar

Jo 6 13 18 26

Junestad, N.Tony

K 16

Jungqvist, Anna-Brita

U58

Jurén, Ing-Britl

U55

Jussil,SuneK.

Bo 2

Julhagen, Leif R.

U 14

Jäderholm, Bengt

H 17, K 18

Jäderqvist, K. Bertil

B 19

Järdler, Sven A.

S 29, A 16

Järnbrink,HansG.

Sll

Järvholm, Bertil

U5

Jönestedt, Bo

H 15

Jönsson, Anne M.

S2I

Jönsson, Claes-Göran

U7

Jönsson, E. Gustav

S28,B7

Jönsson, Eric L.

Ju 25

Jönsson, Gustav

S5

Jönsson, HansE.

U 14

Jönsson, J.Ove

A6

Jönsson, Karl-Gustav

U32

Jönsson, N.Börje

Bo 4

Jönsson, Per Ivan

B 20

Jönsson, Ruth V.

A 2 16

Jönsson, Ulf G.

Bo 7

K

A 2, Bo
4,1 18

Kn8

A 16

UD 5

U 1147

Kn 18

S22

U 19

Bo 7

Fö 17

Bo 2

K20,Jo2
32

UD 5,1
25

U 17

Bo 1

U5 U29
Jo 16 12 U 24 U II U 11 U
20 50,1 7

Kahlin, Tage H. G. Kaijser, Fritz Kakossaios, Mira
Kalderén. Lars G. Kalin, Göran Kalles, Lars-Erik Kallings, Lars-Olof Kampmann,
Hack Kanmert, Ulf V. O. Kappelin, Carl-Erik Karayel, Eva KardeU, J. Ame
Kariander, Olof Karlberg, Bengt Kariberg, Björn A. Karlberg, Rolf Karleby, OUe
Kariehagen, Sigvard H Karlen, F.Ingvar G. Karlen, Ingvar Karierö, Lars-Ingemar
Kariin, Bengt Karlqvist, Anders

Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C.

A2

Karisland, Bemt U 16

U30

S22

Karisson, B. Inga M. Karlsson, Bengt Karisson, Bengt Olof

S27 Bo 2
S 10

E 8, Bo
6,1 1 19 Karlsson, Christer Karlsson, Erik L. Karisson, Eva Karlsson, F.Göran

S 59 15,B 14 22, Jo 2

A 5 17

KnIO

Kn25

U51

S 18

U 11

Karlsson,
Fritz W. I. U5

Karlsson, Gunnar B. S. K 2 14 23

Karisson, H. K. Göran

Karisson, H. Kari-Göran

Karisson, H.Urban

Karlsson, Hans-Jörgen

Karisson, Helge G.

Karisson, John-Evert

Karlsson, K. Gösta Ju 40, U 15 38

Karisson,
K. Harry Ju 18

Karisson, K. J.Urban Ull

Karlsson, K. Ove S 36, Kn 8

Karisson, Kari Gustav A. Ju 59

Karisson,
Lars Erik U 36

Karlsson, Majvor U5

Karisson,
Olof (OUe) H. B 21

Karlsson,
Rune A. Jo 17

Karisson,
Siv U 16

Karlsson,
Torsten U 11

Karisson,
Torsten A. Ju 55

Karlsson,
Ulf G. 14 19

Karlsson,
Vanja M. S8

Karlsson,
Åke U 11 23

Karlström,
LarsG. U 24

Karislröm,
Vilhelm H. Ju 18 43

KarneU, G.
Gunnar W. Ju 40

Karp, Cary U 5

Kastan,
Agnes U 14

Kaufelt,
Eje U 5

Kautsky,
Gunnar F. H. 13

Kebbon. Lars U 11

KeU, Hans U 7 11 43

Keiser-Nielsen,
Gertrud U 5

Kempe,
Bengt H. 14

Kennedy,
Bodil M. Kn 6

Kenttä,
Matti U 48

Khan,
Lennart U 5

Kieffer, René U 12

Kihlén,
Margret U 13

Kihiström,
Bengt G. Jo 8

Kihiström,
Laila K. E. B 18

Kildén,
Gunnar Ju 55

Kim,
Lillemor A. B. U 17 33

Kindbom, Bengt M. L.

Ju 42,S 33 S 8, U 35

U 17 56, A 15 A 16

Kindlund, A. Sören Kirsebom, Bjarne A.

Kistner, Inger P.M.

s. 13 Kontrollera mot PDF

KjeUberg, Bo A. A
16

Kjellberg, Lars U
14

KjeUegård,BoC. K
22

Kjellén, Bengt 1. U
1

KjeU gren, Eivor Sll

Kjellgren, Kjell U 7

KjeUin, Björn T. M. Ju
4

KjeUin,G.Taro Kn 6

Kjellstrand, Leif A
13

KjeUström, Björn O. J. 119

Klang, Björn Ju 24

Klangby,
Lars-Erik E6

Klason, Lars Erik

B21,U 7 11 14,Kn 14
Kleberg, Carl-Johan V. E.

Ju 31,U 19

af Klercker, E. Bertil
T:son B 3

Kling, Eva U 43

Klingberg, Kari Erik S
6

Klingvall, Maj-Inger S
36

af Klintberg, Rolf H.F. 14

Klässbo,
Maria U 58

Knape, Anders U 1

Knape, J.Olof B. Kn
11

Knutson, Göthe K. L. Bo 7

Knutsson, A. Ingemar Kn 5

Knutsson, Gert 0.1. Jo 2 30

Knutsson,
Kari Eric UD 6

Knutsson, P. Anders Ju 21 23 57

Knutsson,P.Gösta Jo 4, A 6

Knutsson-Hall, Torsten K. Fö 1

Knöös,
Erik O. Fö 2

Kolare,
Gustav C. K. K 1

Kolk, Jaan A 2,1 1

Kolk,
Raimond Jo 26

Komstedt, P. L. Wiggo K 9

Konnander, Benkt A. V. U 1

Korpi, F. Waller Sll

Korpi, Sture H. S
17

Korpås, B. G. Sture UD
2

Koskinen,
Lennart U 41

Kraft,
K. Ame 1. Kn 10

Kragh,
Börje R. V. Bo 3

Krantz,
Gösta U 7

Krantz,
Leif U 19

Krantz, P. Gunnar Ju 52, S 3

Krause,
Urban U 56

Kristenson,
Arne Jo 4

Kristenson,
E. Valter B 7

Kristensson, Astrid M.

Ju
1 8,H 16

Kristiansson, N. Axel

B
14 22,Jo 4

Kristoferson,
Lars A. 17

Kristoferson,
Tord U 16

Kristoffersson,
Anders W. E5

Kritz,
Lars-Bruno K 9

Kritz,
Lars O. K 1

Kromnow,
E. Åke Ju 5, U 2

Krona,
Kurt Fö 11, Kn I

Kronbladh,
Gunnar H 13

Kronholm,
B. Tryggve U 12

Kronvall,
Kai U 40

Kronvall,
R. Stellan Jo 29

Krook,
L. E. Thomas Ju 25

Kruckenberg,
Sven U 5

Krutzsch,
A. Peter M. Jo 6

Kugelberg,
Otto F.R. U 1

Kullberg,
Gunni V. S9

Kullberg,
Ingvar U 5

Kuylenstiema,
B. Gunvor U 33 Kuylenstjema, C. Göran J.

Jo
27,I 20

Kuyumcu, EijaH. T. A 16

Kvarfordt,
Eva B. A 5

Kvarnström,
Sven K. A 13

Kvist,
Kenneth Ju 45

Kyhlberg,
Bengt U 5

Kypengren,
Sven H. Ju 19

Kågeson,
Per O. R. 119

KäUenius,
Sten l.R. 1 11

KäUqvisl,Åke U 19

KäUsbo,
H. Arne K 11

Källsson,
K. A. Jan K 6 23

Kälvemark,
Torsten U 44 45 58

Kärnek,Rul U58,S2 15.20

Kärrström,
Margit S 18

Köhl,
Olof F.E. S14,Jo7 1125

Köhler, Kari Johan U 56

Köhler,
Margareta U 5

Könberg,
Björn U 7

Könberg,
Bo G. Ju 35 45, Kn 12

Körlof, Björn H. B. Ju 55

Körlof,
Voldmar K 3

Körner,
F. Lennari H 1

Körner,
Klas-Håkan (Håkan) B 2

Körner, Sten G. U 2 19

Lagerblad, Bertil

Jo 26

Lagerblad, J. Peter

Fö 11

Lagercrantz, Richard C.

H. U 35

Lagergren, Mårten

U 36

Lagerqvist, Åke

U2

Lagerström, Martin

U47

Lagerström, Ulf Å.

B 13 25

Lagneborg, Rune

U 17

Lagnell, Gunnar

H 14

Lagrell, Lars-Åke

14

Lalander, N. Sven 0.

I 19

Lambe, Bengt R.

Ju 29

Lamnevik, GuniUa

S 16,B 21

Landahl, E.Tore

Ju 25

Landahl, 0. Sixten H.

Jo 5 22

Landberg, E.

E8 10

s. 14 Kontrollera mot PDF

Landberg,
Hans W.

UD6,U 10 20 40 45

Landberg, K.Erik B 30

Landberg, Maj-Lis H 11,
E 5, H 6

Landeli, F.E. Nils-Erik 119

Landén, C. G. Ragnar A 12

Landergård, Eva U
30

Landfors, Curt U5

Landin, Palle J. A
12,1 1

Landquist, Eddie L. Ju
40

Landqvist, NilsD. 19

Landqvist-Westh,
Inga-Lill A 8

Landström, L.Ivan E8

Landström, R. Tori E. Kn 10

Landström,
Sten-Sture H.

S 42, U 3 11 23

Langborn, Nils E. B 3

Langton,
Börje S 9 15

Lannegren,
Göran S. U 19 61

Lantz,
A. Benne Ju 19

Lantz,
Kjell-Åke I 19

Lareke.
Cari-Axel U 16 56

Larén,
Charlotte F. B 16,1 19

Larieldt,NilsJ. Hl

Larfors,
E. V. Tage Ju 1 36

Lamstedt,
A. Ossian G. S 16

Larson,
Rune K 6

Larson,
Sten E. Jo 4

Larsson,
A. Lennart U 23

Larsson,
Anna M. A 16

Larsson,
B. Gunnar II

Larsson,
B. Roland Ju 20

Larsson,
Carl-Otto Fö 9

Larsson,
Carl Rune U 5

Larsson,
Claes I 22

Larsson,
E. Åke

A
2,1 14 18, Kn 10

Larsson, Edvin Kn 2

Larsson,
Erik S 3 9, Jo 23

Larsson,
Eva-Katharina U 5

Larsson,
Felix U 5

Larsson,
Folke K. E. Jo 19

Larsson,
G. Nils-Olof Kil

Larsson,
Gerhard S 2 11 29 36,1 13

Larsson, Gunnar U 5

Larsson,
Gustav S 12

Larsson,
GöstaE. B 23, A 16

Larsson,
Gösta H. F. U 9 24 43

Larsson, Hans K 19

Larsson,
Hans U 38

Larsson,
Hans U 47, A 8

Larsson,
Helmer E. U 9

Larsson,
Ingemar Jo 24 27

Larsson,
K. Einar A. Jo 11

Larsson,
K. S. Sigvard B 21

Larsson,
Karl G. U 58

Larsson,
L. Thorsten

Ju 33, U 7 23

Larsson, Lars-Åke G. Jo 20

Larsson, Lennart U
11 16

Larsson, Matts Bergom Ju 17

Larsson, P. Härje U
19 40

Larsson, Rolf 1 5

Larsson, S. Rune W. Fö 1

Larsson, Staffan U
1

Larsson, Svante S
40

Larsson, Sven A.A. Ju
26

Larsson, Sven E. Föl

Larsson, Tore U 16

Lassinantti,
I. Ragnar U6,118

Lasson, Knut-Inge L. K 6 23

Laurell, Björn S 31

Laurén, Staffan I
23

Laurin, Hans I 15

Laurin, Lars Ju 50

Lauritz, L. Yngve Bo
5

Lauritzen, Sonja S6

Leander,B. E.Ingemar U 19

Leander,
BoT. 1. Ju 17,H 16,16

Leander, Sven U 5

Leche,Johan
H. Ju 43

Ledstedt,
K. Göstal. Bo 1

Leif
land, Leif UD 3, Fö 7

Leijon,
A. M. M. A 16, Ju 48

Leijon,
Jan E. 14

Leijon,
Lars I 4

Leimar,
A. Tord M. A 2

Lejdström,
Kristina S 6

Lekander-Isacsson,
GuniUa U 16

Lekberg, E. E. Olov Kn 16

Leman,
E. Gunnar V. 17

Lemne,
MatsH.

K4,E8,B
12,H8,I9

Lemne-Bergman, Marja E. B 30

Lendenius, Lars-Gunnar H 13

Lenhammar,
Harry K. W. Kn 17

Lennander, Bengt U 31

Lennartsson,
Folke A 2,1 1

Lennholm,
B. Gunnar O. I 13

Lennmarker,
Göran S 34

Lerner,
Thomas Fö 14

Lersäther,
Anna Margareta (Anna-

Greta) S 17

Lettevan, Ulf G. S. Jo 30

Leuchovius, Karl G. W.

S
14,Jo25,Kn8

Leuf, Nils Börje E3,H17

Levén,
P. Staffan Ju 44

Levén,
Sören U 11 14

Levenius,
Gustav B. G. E 10

Levin,
Bert L. U 58

Levin,
P.Tage Ju 19,1 18

Levinson,
K. Bo Fö 6

Lewén-Eliasson,
Anna Lisa

UD
2, B 14 22,U29,Kn3

Lewensjö, Åke R. Kn 3 16

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lewin,
Saul H 1

Lidbeck,
P. Ingmar S 9

Lidbeck,
Åse A 5

Lidbom,
Cari G. Ju 45, H 16, A 17

Lidbom, Tore E. A 15

Liden,
B. Carl Johan

Jo
12 19 24 29

Lidgard, H. Bertil I. K 17, Bo 5

Lidin, Karl-Olof U2,Knl8

Lidner,
Torvald U 5

Lidström,
Karl Gunnar UD 4

Lidström,
Lars J. I 3

Lidslröm,
P.Ivar I 1

Lidvall,
Johan E. Ju 32

Lie,
C. NUsD. U 28

Lieberg,
Laila S 6

Liedberg, Anders J. B. Fö 4

Lilja, Jan I 23

Liljefors, B. Anders 1
2

Liljegren,
Cari-HenrikS. UD 1 3

Liljeholm, Thomas U 5

Liljeqvist,
Rolf A. Ju 10 13

Liljeros, K. E. LiUemor U 57

Liljestrand, Åke S
32 34

Liljeström,
Rita S 24

Lind, Carl-Erik I 19

Lind, F. Olof 1 6

Lind, H.Johan 119

Lind, Johan A. L, Ju
17 59, E 14

Lind, Johan H. UD 3

Lind, K. Ingemar B. U
17

Lind, K. Åke U 32

Lind, Siv 1. U 47

Lind, Åke U 24

Lindahl, Carl-Fredrik H. Fö 4

Lindahl, Gösta H
13

Lindahl, Hedda S
11 40

Lindahl,LarsE. U
33

Lindahl, Lars O. H. Ju
19

Lindahl. Torkel R. N. Jo 17 20

Lindahl-Kiessling, Kerstin
M.

UD6,S2,U 10 17 45 56,A 16

Lindal, Kurt G. U 9 52

Lindau, Lars I 19

Lindberg, Bertil I 1

Lindberg, Cari 117

Lindberg, Göran B
18

Lindberg, Ingemar S 11
31, U 24

Lindberg, Jan-Erik 1 21

Lindberg, Lars U
41

Lindberg, Lars G. B. B
6

Lindberg, Marta S. Jo
4

Lindberg, N.Olof E7,B10

Lindberg, R. Greger Fö
2

Lindberg, Siv U 5

Lindberg, SvenJ.
Kl,Jo81128

Lindberger, Lars Jo 4

Lindblad, GuUan B. K. A 2

Lindblad,
Göran U 35

Lindblad.
Hans B. UD 1, Fö 6

Lindblad,
Rune U5

Lindblad,
SvenJ. H. El,Bl

Lindblom,
Carin U 9

Lindblom,
Hans I. E 3

Lindbom,
Marcus U 14

Lindborg,
Carin U 56

Lindborg,
Per U 5

Linde,
Gunnel Ju 52

Linde,
I.Gertie A 16

Linde,
Lars B. Fö 5

Linde,
Per GunnarA. B4

Lindeberg,
Per Erik A 10,1 23

Lindeberg,
Sten W. I 19

Lindegård.
Jan Ju 50

Lindegård,
Karin A. M. Kn 9

Lindelius,
K. Rolf K. Ju 8

LindeU,
Bo G. Ju 19, Jo 16

LindeU,
Cari Gustaf U 13

LindeU,
Ingvar A. Ju 38

LindeU,
Mats G. Ul

Linden,
Anders G. B. Jo 2

Linden,
Ingemar U 12

Linden,
Yngve T. Bo 1

Lindencrona,
Birgitta UD 4, U 57

Lindencrona, Fredrik W. K.

Kn25

Lindencrona,
Gustaf K 14

Lindencrona. Gustaf C. A.

Ju 17, B 29

Lindencrona,
Hanne S 30

Linder,
Bengt S 35

Linder,
Hans O. 14

Linder,
LarsG. S 15

Linder,
Mats O. H. K 22

Lindfors,
Leif W. U 1 26,Jo 1

Lindgren,
A. Birgitta Kn 15

Lindgren,
Aina G. A 16

Lindgren,
Anders S 28 31 36

Lindgren,
Claes I 19

Lindgren,
Gunnar U 5

Lindgren,
Göran Ju 5

Lindgren,
Göte U 7

Lindgren, I. Lennari

K
19, U 51, Jo 17, Bo 6

Lindgren,
K. Erik Jo 10

Lindgren, Kerstin U
5

Lindgren, Kristin U
56

Lindgren, Kurt U 5

Lindgren, Per Anders B 2,H 15

Lindgren, S. Åke Fö 16, S 2 4 23

Lindgren, Seved U
38

Lindh, Birger V. Jo
11

Lindh, Gösta I 9

Lindh, K. Rolf Y. Kn
3

Lindh,N.H.Göran K
22

Lindh, Åke H. Bo 1

s. 16 Kontrollera mot PDF

Lindholm, Bengt U
5

Lindholm, Inge U
5

Lindkvist,
Gunnar U 7

Lindkvist, Oskar W.

Ju
32 56, K 17

Lindman, Kari S. S. Jo
4

Lindmark, Christer U
58

Lindmark, S.Sture 1
18

Lindquist, B. Rune L. U15

Lindquist, Hans S
22

Lindquist, Inger G.

Ju
25 40, S 24, Kn 19

Lindquist, Ivonne S
30

Lindquist, Sven B. E. E9

Lindquist, Ulf W.E. Kn 1
25

Lindqvist, A. M. Christina B 30

Lindqvist, Bengt S 1, U 49

Lindqvist,
Bernt O. S. Jo 28

Lindqvist,
Ingvar F. U 56

Lindqvist,
S,-0. Lennart Jo 4

Lindroth,
Annica M. U 45

Lindskog,
Bjöm E. K 8

Lindskog,
Hans K 21

Lindskog, J. Lennart

K
13, Jo 2, Kn 6 14

Lindstam,
Leif E. B 5 7 26

Lindstedt,
Bengt U 29

Lindstedt,
Gustaf U 42

Lindstedt,
Hans G. Ju 14

Lindstedt,
Lars U 55

Lindstedt-PUtz,
Inga U 11

Lindsten,
Jan U 17

Lindstrand,
Leif U 1 24

Lindström, Alice M. F.

S 2, U 47 58

Lindström,
BertU H 8

Lindström,
Christian Ju 7

Lindström,
Claes-Göran U 33

Lindström,
Gunnar A 13

Lindström,
Gunvor S 33

Lindström,
Harry U 12

Lindström,
Harry 1. B 21

Lindström, Ingvar A. Jo 4 11 14

Lindström, J. Christian

Ju
30, A 10,18

Lindström,
Jan-Ingvar S 38

Lindström,
Jöns A. A 13

Lindström,
K. E. Ingemar K 3

Lindström,
L. O. OUe 1 19

Lindström,
Lars E. U 47, A 2 8

Lindström,
S.Olle 12

Lindström,T.
B.Olle E7

Lindvall,
Kari-Erik A 2

Lindwall,
Lars E. B 6

Linell,B.AndersL. BoS

Ling,
Jan H. U5

Ling,
Lars U 1 28

Linghag,
Nils K 10

Linnarson,
Håkan U 32

Linnergren,ErikJ.G. S22,l 13 15

Linzander, Kerstin U
5

Lithander, Per H. Jo
5

Littmarck, Blenda M. V. S 3 40

LitzeU, S.Christer Jo
25

Litzén, Anders G. Ju
1

Litzner, Ragnar S
23 26

Livijn, Claes-Olof E
6

Ljubica, Stefan A
16

Ljung, Bengt Ju 59

Ljung, Bengt-Arne Ju
34

Ljung.
Harald I 23

Ljung, Lars U. A 2,1 1 5 25

Ljung, Sigvard 1 3

Ljungberg, Blenda M. U 12

Ljungberg, Göran L. D. Ju 1

Ljungberg, Sven H. U
18

Ljungdahl, L.Gunnar H 13

Ljungdahl, Olle Kn
2

Ljunggren, Anders Ju
54

Ljunggren, C. Börje UD
2

Ljunggren, Sven E. 13

Ljungholm, Kurt A. Kn
11

Ljungqvist, Björn U. T. U 47

Ljungwall, N. E. Folke E 3, B 9

Lodin, Sven-Olof B
7

Loeb,
Peter U 5

Lonaeus, G. Håkan N.

B23,Kn6

Lopez, Daniel U 5

Lorentzon, B. Gustav L. 13

Lorentzon,
Sven Eric Jo 32

Lothigius, Carl-Wilhelm K 6, Jo 2

Loven, John T. S II 16,Bo7

Ludvigsson, Ingrid M. Jo 2 11, A 4

Ludvik.
Klaus Fö 6

Lugn, P.E.Robert Fö
1

Lukkari,
Bror U 11

Lund, Karin S7

Lund, Wiggo T. Ju
36

Lundahl, Per C. I. Kn
15

Lundahl, Stig U 14

Lundberg, Arne U
7

Lundberg, Arne H. R. Kn 14

Lundberg, Bengt I. Ju
21

Lundberg, Bengt T. S
33

Lundberg, Bengt Å. U6

Lundberg,
D. Bergliot A 16

Lundberg, Henry L. B
28

Lundberg,
J. Iwan Jo 5

Lundberg,
K. Max U 21

Lundberg,
Lars-Olof Kn 14

Lundberg, P. J. Thorsten U 16 30

Lundberg, Sten G. J. Kn 1

Lundbergh, Hans P. N. Fö 1

Lundbergh,
Per C. K 12

Lundblad, Grethe S 3 6, B 6, Jo 17

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lundborg, Hans

S29

Lundborg, L.Åke

Kn 19

Lunde, Ingrid

U 16 29

Lundeberg, Christer

U 24 47

Lundeberg, Magnus

Ju 35

Lundell, G. Per-Inge

I 11

Lundell, Sture V.

B 24

Lundequist, Carsten I. G.

B21,A 16

Lundevall, Owe N. A. 1 20

Lundgren, A. Carl-Eric Kn
18

Lundgren, C. BertU Ju 33

Lundgren, Dan S 32

Lundgren, Georg E. H. U
1 23 31

Lundgren, H. Lennart KnIO

Lundgren, Nils H 8

Lundgren, NUs A 13

Lundgren, NUs-Gunnar S
23

Lundgren, Rakel H6

Lundgren, Rolf A. U9

Lundgren, Staffan U 48

Lundgren, StigH. E. U59

Lundgren, Ulf U 11 43

Lundgren, Valborg Ju 52

Lundgren Bo A. M., B 7

Lundh, A. Hans Lennart U
28

Lundh, Jan-Henrik U 9 52

Lundh, Lena U 36

Lundholm, Eric L.O. B 15 27

Lundin, Anders I 19

Lundin, Bert G. Ju 17

Lundin, Christer K. O. Kil

Lundin, Hans-Erik V. Kn 5

Lundin, Lars-Erik UD 3

Lundin, Morgan U 5

Lundin,S.Johan UD 3

Lundin, yifW. Ull 35

Lundin, Åke E. Fö 10

Lundmark, E. Gunnar Kn
6 10

Lundmark, Rolf I 23

Lundquist, G. Jan-Eric A 2

Lundqvist, Arne K. O. Ju 17

Lundqvist, Bo Christer U6

Lundqvist, Dick O. R. 17

Lundqvist, Gun U 5

Lundqvist, J. Erling A 9

Lundqvist, Lars-Åke S 30

Lundqvist, LiUy M. S 9

Lundqvist, Marianne S 25

Lundqvist, Sten T: son Fö 6

Lundqvist, Åke H 6

Lundström, Fritz E. 114

Lundström, K. Sixten L. E8

Lundström, Karin E. S
1,U 11

LundvaU, A. Göran Jo 5

Lundvall, Leif K. G. H 10

Lunning, LarsG. H.

U 52,A 14
16

Lustig,
Gunnar U 1

Luthman, Gösta 1
7, Kn 21

Liibeck,S.A. I7,UD3,19

Lyberg,
Bengt Jo 7

Lyberg,
Bengt I 14

Lyberg,
Bengt Kn 13

Lyberg,
Wolf S. Jo 31

Lyrberg,
Bengt U 38

Lyttkens,
Carl Henrik Kn 18

Låftman,
Lennari R. E5

Lång,
Carl-Olof A. U 19

Ländin,
Sigvard H. H 16

Lännergren,
E. Bengt Ju I

Löfberg,
BertU A. F. B 16,1 12

Löfberg,
Kari Axel Ju 13, B 19

Löfcrantz,
Vigo U 5

Löfdahl,
Göran UD 4

Löfgren,
N. Sigfrid J. Ju 30

Löfgren,
Torsten H. 117 4

Löfquist,
Jan EskU U 5

Löfqvist,
Gert E. U 7 14

Löfqvist,
Stig U 16

Löfroth,
Inger B. U 23

Löfström, J. Henric U 56 58, A 2

Lönn,
Anders U 5

Lönnberg,
C. Gunnar I. Ju 43

Lönnberg,
K. Åke B. E 13, U 24

Lönngren, D. Rune S
22,1 13

Lönngren,
Kerstin U 22

Lönngren,
Rune S 19

Lönnquist,
John Gunnar S 31

Lönnqvist,
Olof K 19

Lönnqvist, Ulf R. Jo 2 3 14 17

Lönnqvist,
Åke S. G. E4

Lönnroth,
Ann Mari U 14

Lönnroth,
Måns U 36,1 19

Lönnroth,
N. ErikM. U 20

Lönnå,
Kjell U 5

Lövdén,
Lars-Erik U 32

Löven, Bo Kn 18

Löveslam,
Evald U 12

Lövgren, Esse U 11 43, A 12

Lövgren,
Lars Göran Jo 22

Lövgren,
Torsten H. Jo 3

Löwbeer,Hans.. U 1 19 23, A 16

Löwenmark,
J.Örjan T. B 11

M

Madebrink, Rut S 1

Magnander,
Ebbe E. A.

Ju2,B 11
22

Magni,
Tore L. K 13

Magnusson,
A. 1. Göran K 9

Magnusson,
A. Tage B 3 6

Magnusson,
Dag U 33

Magnusson,
David U 17

s. 18 Kontrollera mot PDF

Magnusson, Egon S.
1. A 13,14

Magnusson, Erik A 4

Magnusson, Gunnar Jo
17

Magnusson, Gunnar K.
O. Kn 18

Magnusson, Göran U 47

Magnusson. John K
6

Magnusson, K. E. Göran Bo 7

Magnusson,
Leif U 4

Magnusson, Leif R. A
2

Magnusson, Lennart C.
O. Fö 2

Magnusson, N. Åke K 9

Magnusson,
Nils S 11 16

Magnusson,
S. A 5

Magnusson,
Staffan E. Ju 4, H 10

Magnusson, Torsten E. 14

Magnusson,
Åke H 16

Magnusson
Sessler, Gun I. Ju 40

Major, Anders P. U 17 56

Malm,
Krister U5

Malm,
Stig N.-Å. A 2

Malmberg,
C. Lars E. B 20

Malmberg,
Per U 16

Malmberg,
Östen F. G. Fö 14

vonMalmborg,
C.Göran A. I 1

Malmborg, Gudmn H 16

af
Malmborg, Lars U 5

Malmenstedi,
Curt O. U 47

Malmgren,
Kurt K-G. E 2 9

Malmgren,
Nils U 6

Malmqvist,
Jan S. N. Fö 16, S 9

Malmqvist, Slig U 48

Malmsjö,
Lena U 5

Malmström,
BengtG. V. Ju 17

Malmström,
Hugo S 6

Malmström,
Sten U 12

Malmström,
Slig H 11

Mangård,
Nils Ju 58, S 3

Mannerfelt,
Nils O. G. Ju 46

Mannerstråle,
Nils-Gustaf H6

Mannheimer,
Carin B. U 19

Mannheimer,
Sören 1 22

Marcus,
Lars E. P. E5,U9,I20

Marcusson, Eric R. Jo 32

Marcusson,
Sten G.

U
16 23 56, A 1 4

de Maré, Stefans. Jo 12

Marjasin,
Sigvard S 20 25

Marklund,
Eivorl. A 16

Marklund,J.Sören U
14 27

Marklund,
O. Sixten A. Ull

Maros,
Miklos U 5

Martin-Löf,
C. Johan E.

UD
6, Fö 15,18

Martinsson, Björn U 5

Martinsson,
Bo N. O.

Ju
43 44, S 29

Martiing, Cari Henrik U 12

Martiing,
Per-Roland M. K 9

Masreliez, NUs G. A
13

Malsson, Sven-Arne Bo 3

Matsson, Tommy B
15

Maltson, Ingemar U
7

Mattson, Lisa Ju 4 5
26 54, A 16

Mattsson, Anita B. K. 1 19

Mattsson, Bengt E. C.-G. 119

Mattsson, Bengt-Olof T.
S 1 35 38 Mattsson, KjeU A.

U 19,Jo20,H5,Kn 14

Mattsson, Lars G. U 1

Mattsson, Lennart U
16

Mattsson, Marianne U
5

Mattsson, Marly U7

Mattsson,
Morgan N. Ju 43

Mattsson, S. M. Lennart U 12

Mattsson, Thure J.E. Jo 14

Medin, Knut H. Jo
19

Mehr, Hjalmar L. E
1 5

Meidner, Rudolf A. E
5, B 3, A 2

Meijer, Hans A. B. U 30 17 45

Mejborn.NUs U 12

Melin,
BertU H7

Melin,
K. Lennart A 16

Melin,
P. Torgil H. Ju58,Jo25

Mellbin, B. Lennari B 5

Melldén,
Anna-Lisa Ju 52

Mellnäs,
Arne U 5

Mellqvist,
Sven A. K I 6

Mellström,
Claes B. Jo 1

Mettinger,
N. D. Tryggve U 12

Meyer,
Lennart S. G. S 14

Meyerson,
Anita E. Ju 8 47

Michanek,
Ernst N. UD 2, S 42

Midunger, H.Torbjörn A 13

Mild,
Kerstin E. Ju 34

Mildner,
Erwin A. Bo 1

Millgård,
E.Olof (Olle) , Jo 11

Mindus-Widén, Lena H 3

MitcheU.Red U5

Mjureke,
Jan-Åke U 30

Moberg,
C. E. Ragnar Jo 12

Moberg,
Kaj U 4

Moberg,
Sven T.

U
25, Jo 16,1 16,Kn7

Moberg, Ulla U 5

Modig,
Jan-Otto U 52

Modig,
Jonas U 54, Ju 40

Modig,
Slig 1 18

Modigh,
Pontus Ju 58

Moding,
A. Philip V. 117

Mogård,
Britt E. T. A 16

Mohall.
Carl-Erik Fö 9 14

Mohlin,
Hans H. K 9

Molander,
Mats O. K 16

Molde,
F. Bertil U 12, Kn 2 15

Molin,
Bjöm A. U 19

Molin,
N. Rune Ju 19

s. 1 Kontrollera mot PDF

Molin, Olof E. 0.

Jo 16

MoU, Olof G.

U 15

Mollstedi, Bengt 0.

S14

Mongård, Erik E.

Bo 1

Monié-Nordin, Karin

U54

Montgomery,
J. Henry A.

Ju
37,S29

Morath,
B. Axel Ju 26

Morberg,
Gösta U 5

Moreau,
Jan-Erik Jo 3

Morell,
Roland Jo 8

Morling,
Bertil U 22

Mossberg,
Arne U 54

Mossberg,
K. Holger Ju 29

MueUer,
Jöran Kn 18

Munck,
Johan Ju 37

Mundebo, K. Lillemor

U
11 14 16 35 38 47

Murray, U.Mac U47,A8

Muller,
Ivar Fö 17

Miintzing,
Lars Ju 2

Myhlback,
Lennart Bo 4

Myrbeck,
Arne K. D. B 30

Myrdal,
Hans Göran A 12

Myrenberg,
B. Sverker R. Kil

Myrlöv,
Åke E. 12

Måbrink,
BertU U. UD 2

Måhlén,
Brynolf U 5

Månsson, E. O. Sigvard

Fö
1 12 14

Månsson,
Ingmar M. Jo 27

Månsson,
Lennart U 56

Månsson,
Sven-Axel S 24

Måre,
Mats O. Kn 21

Mårtensson,
A. Iris S 26

Mårtensson,
Alvar G. G. U 7

Mårtensson,BengtC.
L. Ju 47

Mårtensson,
Jean-Erik U 12

Mårtensson,
Skotte U 1

Mårtensson,
Stig U 11

Mårtensson,
Torgerd U5

Möller,
Birger UD 6

von
Möller, C. G. Peter Ju 3

Möller,
I. CecUia A 2

Möller,
Lennart K 9

Möller,
S. A. Birger Fö 5

Möllstam,
Bengt L. G. U 38

N

Narfström, A. J. Petter

UD 5

Narrowe, Morton H.

U 12

Nasenius, B. Jan V.

S3 18

Naumann, Siegfried

U5

de Neergaard, Claes

H 13

Neergaard, Erik A.

118

Neergaard, Erik A.

Kn 16 20

Nelander,
Olle M. V. K 6

Nelander,
Sven S 8 18, A 5

Nelin,
Anders S 24

NeUevad,
Per 1 4

Nelson, Alvar F. A. S
3

Nerdrum-UUman, Wenche M.

U 28 47

Nerelius, Hans U 5

NereU, Gunnar H. T. A 13

Netzén, K. Gösta Bo 5,1
17

Neuman,
Gun E. A 2

Neuman, N. Håkan 119

Neyman, Thorsten L. 13 14

Neymark, Marit H. E. H 3

Niblaeus, Kerstin S. E. Jo 32

Nicander, Lars S
32

Nicklasson, Lars-Erik K 6

Nicklasson, Stina Fö 10, Ull

Nihlfors, Folke U. Fö
2

Nihlgård,
Bengts. Jo 25

Niklasson, Ö.O.Harald Al

NUéhn, Kerstin U. L. U 14

Nilsson,A.Erik A 5

NUsson, Alde E. Ju
19

Nilsson, Alf G. A 2

Nilsson, AUan H 8

Nilsson, Anita U 5

Nilsson, Anna-Lisa

UD
2, S 42, Jo 12,120

NUsson, Asta U 55

Nilsson,B. R. Edvard Ju 27

Nilsson, Bengt Fö
12

Nilsson, Bengt A. A
2

Nilsson, Bengt G. Ju 10, UD 1

Nilsson, Bengt-Åke Ju
18

Nilsson, Berndt U
58

Nilsson, Dan S. I 3

Nilsson, E. Arne Kn
5

Nilsson, Elvy I. K 9

Nilsson, EskU Jo
24

Nilsson, Gothard U
11

NUsson, Gunnar E. A
16,16

Nilsson, Gunnar V. U
27

Nilsson, Gösta U 5

Nilsson, Göte S 16

Nilsson, Göte S 23

Nilsson, H. Anders Jo
13

NUsson, H. Christer U 14 30

Nilsson, H.G.Ola K
16

NUsson, Herbert U
12

Nilsson, Håkan I. B
21

Nilsson, I. Helena A
16

NUsson, Ingemar U
16

Nilsson, J.Ove G. B 7,
A 2

NUsson, Jan U 50

NUsson, Jan A. B. U
25

Nilsson, Jan-Erik L. K
9

Nilsson, Jan-Ivan N. A 14, Bo
5

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

474

Nilsson, Johnny

U47
11

Nitzenus,Tor

U38

Nilsson, K. Börje

S
1,H2

Nivenius. C. Olle B.
Kn 18. U 12

Nilsson, K. F. Lennari

S5

Nobel, Peter

Ju 26

Nilsson, K. Valter

K
16

Nohrlander, Åke

S34

Nilsson, Kaj A. W.

Jo
14

Nolte,
Lennart R.J.

S 1 35 38

Nilsson, Kaj Åke

U5

Norberg,
Dag L.

U 1 18

Nilsson, Karl-Erik

Jo
6

Norberg,
Lars A.

I 19

Nilsson, Karl-Erik

E5,Bo4

Norberg,
Lars R.

UD 3

Nilsson, Karl-Henry

H6

Norberg, Randolph
K 9, U 7 48

Nilsson, Kari-Johan

Kn
11

Norberg, Rolf G. A.

B 21

Nilsson, Kerstin E.

Bo
1

Norberg,
Sven

Ju 21

Nilsson, KjeU O.H.

E5,I4

Norborg, Anne Charlotte

U 14

Nilsson, Knut M.

K
10

Nord. Lars 0.
S. U 40, A 12

Nilsson, Lars G.

U 16 29 47

Nordahl,
Jan-Erik

B9

Nilsson, Lars-Gunnar

Kn
12 15

Nordbeck,
Lennart V.

Knl6

NUsson, Lars 0.

Ju
29

Nordbeck,
S.E. Gunnar

Nilsson, Lars S.E.

Ju
7

UD 1 3, Fö 7

Nilsson, Leo

U5

Nordberg,
Anders E.

K 13

Nilsson, Matts G.

U
47 58

Nordberg,
B. Krister

S26

Nilsson, N. A. Sigvard

Jo
27

Nordberg,
Lars 0.

Jo 17

Nilsson, N.Folke

B 24,Jo 19

Nordberg,
S.Ivar

S5,H2

NUsson, N.Johnny

K
13 17

Nordblom,
Bengt S.J.

Jo 21 27

Nilsson, N.Krister

Ju
26

Nordborg,
Kjerstin M.

S5

Nilsson, N. Robert

Jo
19

NordeU, J.Olof C. K
3

,E5,Bo8

NUsson, N. Thorsten

Jo 24 4 11

Norden,
Joar

Ju 13 49

Nilsson, N. Yngve

E6

Nordenadier,
Anders

B9

Nilsson, Nils-Erik
B 20, Jo 7 10

Nordenson,
Eva V.

U 18

Nilsson, NUs Gunnar

U
12

Nordenson,
Ulf K.

Ju 47

Nilsson, Olle

U
19 40

Norderheim,
Paul A. M.

Kn 1

Nilsson, Olof

Jo
3 4 19

Nordfors,
Lennart

U 14

Nilsson, P.-O.

Kn
18

Nordgren,
Bo

U5

Nilsson, Per-Axel E.

Jo
30

Nordgren.
Paul

S26

Nilsson, Per-Erik

H17

Nordin,
Inga L.

U7

Nilsson, Per-Olof

Kn
17 18

Nordin,
Jan

A 17

Nilsson, Peter O.H.

I
16

Nordin,
Kari-Anders

U 16

Nilsson, R. Kerstin

Kn
15

Nordin,
Maj B.

A3

Nilsson, Reinhold

U5

Nordin, Sven-Erik
Ju 22, Kn 10

NUsson, Rolf

U
14

Nordin, Å. Ingvar S
18

,Kn 12 15

NUsson, S. Clarence

U8

Nordlander,
Göte

U56

Nilsson, S. Lennart

U
19

Nordlander,
K. Åke

A 14

Nilsson, Skans Torsten

U
18

Nordlander,
N. Ame

U 127

Nilsson, Sven

U 14 23 56

Nordlander,
Nils Brage

S3142

Nilsson, Thora I.-L.

A2

Nordlander,
Ralf

U5

Nilsson, Tor-Björn

H3

Nordling,
Lotty

Kn 18

NUsson, Torbjörn M. E.

Ju
42

Nordlund,
Roland

H8

Nilsson, Tore U.

13

Nordlund,
Stig F.

Kn8

Nilsson, Torsten

U
12

Nordmark,
Hans A.

Ju 40

Nilsson, Torsten

Kn2

Nordstrandh,
Ove H.

U 7 10 16

NUsson, Ulf

Ju
59

Nordström,
Bengt

1 19

Nilsson, W. BengtG.

K
15,1 11

Nordström,
Gert

U5

Nilsson, Åke

U38

Nordström,
Gösta

SIO

Nilsson, Åke

A
14

Nordström,
Jan R.

Bo 7

Nilstein, Arne H.

E
1

Nordström,
K. OlofW.

Kn 11

Nisser, Carl Wilhelm B.

Ju 5.Jo 22

Nordström,
K. Sören

14

Nisser, Per-Erik C.

Ju
28

Nordström,
Lars

U6

Nisser, Per-Olof

Kn4

Nordström,
Lars E.

K6

Nitare, J. Gideon H.

A4

Nordström,
Lars V.

U 27,1 18

Nittzell, Gunnar 0.

Ju
21

Nordström,
Olof A.

U32 56

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nordström, Sixten

U 5 16 56

Nordwall, Trygve

U5

Noreén, Stefan

H 12

Norekrans, Sven E.

BoS

Noreland, Lena M.

1 10

Norelius, Per E.

Ju 9

Norell, Thomas P.

U22

Norell, Torsten

123

Norén, Agneta

B 21

Norén, Alf-Erik

Ju 30

Norén, Bins.

Kn 11

Norén, NUs-Erik

1 3

Norén, Sten

U 24

Norén, Åke

U38

Norenberg, BerlU W.

Fö 10

Norenlind,I.Märil

U43

Noréus, E. Halvard

U31

Norin, Brage

U56

Norin, Stig

U 12

Norland, Sven-Anders

Ju 19

Norling, E. Gunnar E.

Kn 13 14

Noriing, S. Åke

Kn 16,122

Normark, G. Anita M.

H 16,A2

Normark,
Hagar K 6, B 16, Kn 7 Norrbom, N. Claes-Eric

K
1,1 19, H 15, Kn 14

Norrby, Gunnel K. U 30

Norrby,
J. Sören Jo 3,1 4

Norrby,
Jonas V. Ju 19

Norrby,
Kari-Eric

Fö
5, Jo 10, H 2

Norrman, Inger K. S 17

Norström,
Carl C:son S 3

Nyberg,
Jan-Eric A 2

Nyberg,
Stig K. Fö 2 10

Nygren,ArneJ.
Ju 27 37 44,1 3

Nygren, G. Ingemar S 2 13 22

Nygren,
Jan U 1

Nygren,
Sven E. B. U 28

Nygren,
Åke U 12

Nygren-Söderberg,
Laila E. A 2

Nyhage, Hans B. U 11 38

Nykvist,
Ann-Christin H 6 12 15

Nykvist, Bengt U 5

Nyman,
Kjell Jo 15 31

Nyman,
Lars A. U 1

Nyman,
V. Seppo Bil

Nyquist,
Per-Olof (Ola)

U
28 56, H 5

Nyquist, S. Yngve Ju 48

Nyqvist,
N. Tore Ju 37, Kn 1

Nyrén,
Einar Ju 59

Nystedt,
Curt L. B 4

Nystedt,
StigH. Fö 10

Nyström,
HolgerR. B. Jo 12

Nyström,
Kerstin B 7

Nyström,
L. Ingrid U 58

Nyström,
Lars A. E4, H16

Nyström, Lennart 1 7
19

Nyström, S. Åke 1
18

Nyström, Sigvard E. V. H 3

Nyström, Thomas U
5

Närkhammar, KjeU M. A. Kn 13

Näslund, Bengt Erik H 6

Näslund, John 1
3

Näslund, Per Olof A. A 13

Näslund, Stig U7

Nässlin, Berit U
56

NäsvaU,BjörnG. 1
18

Näverfelt, ArneS. I
2

Nöleberg. Rolf M. Ju 14 29 31

O

U5 A2 K6

Oberg,
Donald Ockbom,AlfG. Ocklind, Sigurd Odelgard, Bengt K. G.

Ju20,H 11 19

Odelsparr, Margit E. U 35

Oden,
Birgitta U 56

Oden,
Nils H 5

Odhnoff, Camilla S 8, Jo 18

Odhnoff, Jan E. UD 6,111

von Oelreich, Carl-Erik H. K 23

Ogvall,
Dan O. Ju 34

Ohlin,
Gösta U5

Ohlin,
T. M.Maja Jo 16

Ohlin,
Tomas Ju 42

Ohlson,
Olof S. Ju 21

Ohlsson,
Ann-Margret S 16

Ohlsson,
Gunnar U 38 52

Ohlsson,
J.Staffan C. B 19

Ohlsson,
K. Agneta Ju 33

Ohlsson,
K. Börje Jo 4

Ohlsson, Lennart I 1, U 50, A 2

Ohlsson,
P. T. Ingvar Ju 2,1 1

Ohné,
Margareta U 56

Olausson,
Britt U 58

Oldertz.
Cari M. Ju 14

Oldgren,
Abiel U 56

Olerud,
Eric Hj. Jo 3 20

Olhede,
Torleif E. Fö 6

Olin,
Patrick S8

Oiingdahl,
Göte U 12

OUén, Joakim S 33, Ju 30

Olofsson,
C. Sigbjörn S 13

Olofsson,
K. Oscar U5

Olofsson,
L. Göran B 5

Olofsson,
Lennart H 13

Olofsson,
Sture U 5

Olovsson,
K. A. Lennart K 23

Olsson,
A. Maj Britt U 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

476

Olsson, Agne Henry

Orring, Ulla B.

Jo 16,A 16

U57,Ju:

>1 40, U 19

Orrö, Sven-Erik 0.

Fö 6 7, S 23

Olsson, Allan

U5

Oscarson, 0. Sigfrid J.

U31

Olsson, Anthe

U
18

Oscarsson, BoS. I.

U
20, A 15

Olsson, ArneS. T.

U23

Oscarsson, Görel B. A.

Jo
1

Olsson, Bengt

U5

Oscarsson, Gösta H.

1
1

Olsson, Bengt K. S
37

,U21,I 13

Oskarsson, Ingegärd J.

Olsson, Bengt M.

Jo
4

Ju32,H 12

Olsson, Bertil O.

B2

Oskarsson, K. 0. Alf

K9

Olsson, Birger

U
12

Oskarsson, Sven E.

Jo
21

Olsson, Björn E.

U
1

Osvald, Thomas

S33

Olsson, Bo Christer

S34

Oterdahl, Jan A.

K
13

Olsson, Bo Ingvar

U5

Ottemark,
Hans 0.

B
19

Olsson, Börje

S27

von
Otter, Casten

B
13,A 15

Olsson, Claes-Olof

U31

Otterberg,
L. Håkan

Fö
4

Olsson, E. Billy
Ju 19 28, Fö 14

Ottoson,
Ivan

Ju 52, S 3 16

Olsson, E. Olof

B
22

Ottoson,
Ulf

U38

Olsson. E. Ragnar

B
15

Ottosson,
N. Sigurd

U
1

Olsson, Elisabeth

U7

Ousbäck,
Margareta

H12

Olsson, Esbjörn

12

Ovegård,
Lars 0.

Jo
3

Olsson, Eva H.M.

U
18

Oxhammar,
Greger E.O. U 18

Olsson, Gunnar

S20

Ozolins,
H. Berit

U
15

Olsson, H. S. Artur

U9

Olsson, H. Å. Lennart

A
17

Olsson, Hanna

S24

Olsson, Hans Erik

U38

P

Olsson, Hans I.

Ju
17

Paillard,
Jean

U
12

Olsson, Harald

S
13

Palm,
Anders K.

K2

Olsson, Inger M-A.

Jo
3

Palm,
Anita

U58

Olsson, Ingrid M.

Ju 6, U 56

Palm,
Böret

S27

Olsson, J.Malte

Jo
1

Pahn,EUsabeth

Knl4

Olsson, Jan

H
13

Palm,
Hans G. G.

Fö
10

Olsson, Johan A. Ju
30, B 3, A 10

Pahn,Jan

H2

Olsson, K. Åke

I4

Palm,
Jonas

U
12

Olsson, Kari Erik T.

Ju
17 56

Palm,
Margit

S
16

Olsson, Lars E.

K
19

Palm,
N.Sture

Ju
40

Olsson, Magnus F.E.

Kn
10

Palm,R.EHsabeth

Kn
15 19

Olsson, Mats Föl3,Knll

Palm,
Tore

B
11

Olsson, N.Martin

Ju
4

Palm,
Åke

13

Olsson, Olle E.

U32

Palmaer-Johansson,
S. G. Eva

Olsson, Orvar

S27

A
16

Olsson, P. L. Göran

Ju
14

Palmcrantz,
Hans U.

Kn20

Olsson, R.Lennart

U
1

Palme,
Thomas 0. V.

U51

Olsson, Rune I. Bo 6,1
1, Kn 6 14

Palmgren,
Nils A.

Fö
6

Olsson, Sten G.

I22,Kn 17

Palmkvist,
Kurt

U
11

Olsson, Sune

A4

Palmlund,
Thord G.

UD
2, U 24

Olsson, Sven-Robert

U
11

Pahnqvist,
Ame

Kn
18

Olsson, Åke

123

Palmqvist,
Gunno

U5

Olving, Sven

U31

Palmqvist,
Lars

U56

de Oquinena, Barbro

U5

Palmqvist, P. 0. Arne

Kn
18

Orava, Olavi A. (Olle)

Pantzerhielm,
H. Henrik G. Fö 14

S2,U
17 56 58

Parak,
Tibor

13

Ording, Jan

S
16 27

Parasnis, Dattratray S

13

Orehag, N. Lennart H.

U9
52

Patriksson,
Folke

K
23

Orlando, A. N. Henning

12

Paul,
Karl-Gustav

U6

Orrenius, Jan E. A.

I
12

Paul,
Lars

U
14 47

Orring, Jonas A.

Paulsson,
Christer

U56

S29,U7
11,A 16

Paulsson,
E. Ingvar

Kn
15 19

s. 5 Kontrollera mot PDF

Paulsson, G. Valfrid V.

Jo 3

Paulsson, Kurt-Inge

Ju 19

Paulsson, Solveig

U7

Pedersen, 7.aidO. B.

B 30

Pedersson, T. Svante

Kn 12

Pehrsson, Claes

U5

Pellbom, Lars Åke

Fö 16

Pennlöv, Jan

U 19 46 52

Pernow,BengtB.

U 1

Persson, A. Henry

A8

Persson, Alve S.

14

Persson, Ann C.

U 1

Persson, Annie V.

I 1

Persson, Arvid

Ju 50

Persson,
Bengt Rudolf U 24

Persson, Carl J. G.

Ju
2 37, S 29,1 13

Persson,
E. Annika B 7

Persson,
Einar U 5

Persson,
Elisabeth U 5

Persson,
Eric R. U 51

Persson,
Erling H 14

Persson,
Folke Jo 26

Persson,
Fritz J.H. K 3

Persson,
G. BertU E2

Persson,
Gunnar U 56

Persson,
Gunnar 14

Persson,
Gunnar 1 17

Persson,
Gustav B. S 5 8, A 2

Persson,
Gustav E. Ju 57

Persson, Göran A.

Jo
20,1 7, Kn 10

Persson,
H. Magnus Ju 56

Persson,
Henry A. U 9 16

Persson,
John-Olof Bo 7, KnIO

Persson,
Karl-Erik H 14

Persson,
KeU H. Ju 28

Persson,
Kerstin U 58

Persson,
Kurt I. A 14 15

Persson,
L.-Ove L. U 32

Persson,
Lars E.H. E 1 6,H 16

Persson,
Leif S 24, Ju 47

Persson,
Lena A-M. A 2

Persson,
Mårten U 11

Persson,
Mårten U 38

Persson,
N. Arne K 1 6

Persson, N. Ingvar Bo 8, Kn 10 16

Persson,
Nils Elis I 4

Persson,
Per-Ebbe U 43

Persson,
Per Erik Kn 2

Persson,R.Eskil
H 1

Persson,
R. Kjell-Åke Ju 20

Persson,
Ragnar Fö 1

Persson,
Rolf I 2

Persson,
S. Erik Ju 56

Persson,
Sten U 16

Persson,
Sven G. F. Jo 4 5

Persson,
Sven-Åke S 23

Persson-Tanimura,
Inga A 1

Perstedt, Ulf E. U
9

Peterson, Carl-Gunnar P.

H
12, Kn 12 15 16 25

Peterson, K. FoUce I
19

Peterson, Kjell U
61

Peterson, S.-G. Roland I 4

Peterson, Staffan A. A. Ju 31

Petersson, B. I. Lennart I 4

Petersson, Bengt-Eve A. Jo 9 23

Petersson, Birgitta S
25

Petersson, Carl-Gustaf B 3

Petersson, Hans U
11

Petersson, Hans E. Ju 26 37

Petersson, Jan G. K
16

Petersson, Karl-Anders P.

S 20, A 8

Petersson, Kerstin S 12
28

Petersson, Klas H
12

Petersson, Olof H. E.

S2,A4 7,I21

Petersson, Owe S
30

Petersson, Per M.

UD2,FÖ7,S23,I
18

Petersson, S. G. Roland Ju 19

Petrelius, Torsten S
14

Petrén, B. A. Sture Kn
18

Petrén, Erik U 12

Petrén, Finn H. A
9

Petrén-Hansson, Inga U 5

Petri, Cari Axel H.

Ju55,S5,K 14,Jo20,A 11
Petri, Gunnar G. B.

Ju2,Fö3
7,U 18

Petrini, Frank S.D. Il

Petrini, OUe Ju 5

Pettersen, Oddvar A. I 15

Petterson, Hans H. J. Jo 7

Petterson, Lars-Olov Fö 14

Petterson, Åke S
25

Pettersson, A. Georg Jo 8

Pettersson, Bengt A. G. A 3

Pettersson, Bengt G. K 9

Pettersson, Bert-Ove G. Bo 7

Pettersson, Birgitta A
13

Pettersson, Claes-Merithz U 5

Pettersson, E. Henry U 29

Pettersson, Eric B. I 4 5 7 25, A 2

Pettersson, Göran K. Kn 3

Pettersson, Göte J. I
18

Pettersson, H.W. A
15

Pettersson, Hans H
12

Pettersson ,HansH.J. Jo28

Pettersson, Jan-Olof Jo 28

Pettersson, Karl K
3

Pettersson, Lennart U 16

Pettersson, N. Lennart

Ju22,S33,U25,Jo3
17,15 78

s. 6 Kontrollera mot PDF

Pettersson, N. Ove U
6

Pettersson, Per A. Ju
30

Pettersson, Roland H. Jo 2

Pettersson,
Rune V. Ju 42

Pettersson, S. Arne B 14 22, A 2

Pettersson, Sten-Åke E. U 9 52

Petzäll, Ingvar A. 15

Peyron,
Gustaf F. C. Fö 8

Peyron, Ulf C. C. Ju 40, B 4

Philipson, Lars H. G. U14

Philipson, Leif U 7

von
Plåten, Fredrik U 42

Platin, UUa-Britta U 30, A 2 16

Plato, NUs G. B. Ul

Plym
Forshell, Kerstin H 2 12

Polstam, K. Åke S. Ju 37 41 48

Poppius, Hans D. U
45

Porne, G. Åke U 8

Prawitz,
Jan _ UD 1 3

Printz, Bengt-Åke L.

E
10, B 22 30, Kn 6 7 11 13

Printz,
Sven-Olof L. B 3

Printz,Å.Lennart K
9

Prior,
Erna U 52

Pripp,
NinaM.E. Ju 52

Prom,
Peter F. G. S 9

Puke,CariG.M. Jo 8

Pursche,
C. Werner Kn 18

Pusch.
Roland U6

Puu,
Tönu 1 1

Påhlman.
Anders T. Ju 54

Pålsson,
E. Roland U 18

Pårud.NilsG. S 18

Pärson,
Hanns B. S. B 28

Qvarfort,
Anne-Marie A 2

Qvarlander,
Eva U 38, Kn 15

Qviström,N.Jörgen Ju
22

Rabe, Folke

U5

Radesjö, G. Wivi-Anne

B30,H5

Ragnarson, Per

U 36

Rahm, Håkan

S20 32

Raicevic, Erica

A 16

Rainer, A. Ove

I 19

Ramel, Stig

H 13

Ramfors, Bo

I 15

Ramsby, Walter

U5

Ramström, Dick 0.

I 1

Ramström, Lars

S26

Randers, Jan

123 4

Rangnitt, F. Harald 0.

U35,Kn 18

Rangrost, Johny A. P.

U 24 58, A 7 8

Ranhem, Lars H.

K 1

Rask, Karl A. Jo
4, A 10

Rask, Lars G. A 8

Rasmuson, Anders S. H.

U 1 29,I 5 7

Rathsman, Inger M. U 28

Raunio, Gerhard U
56

Rausing, Hans A. U
32

Redbrant, Lars-Göran 1 7

Redgert, Jan 1. G. S
12

Regardt, Bertil H 2

RegnéU,
Carl Göran S 5, E 6,1 11

Regner, Göran 1. F. Ju 45

Rehman, Ann-Mari U
14

Rehn,
L.Gösta S 11,A 1 2 12,1 1 Rehnberg, Bertil K.

A 16,S29,A2 8

Rehnborg, Bertil U 5

Rehnqvist, Gösta H
14

Rehnström, K. Åke H. B 27

Reimers, Lennart U5

Reinans,
Sven A 12

Reinhold, Sune U
56

Reinius, E.A.Ulf UD
3

Reinius, Ulla B. 120

RejdneU,ErikH. K 9

Rejving, Per U 30

Rembe,
Rolf D. Ju 40

Renborg,
Ulf B:son U 50, Jo 4

Renck, OUe K 23

Renghok, Ulf I 4

Renning,
Torslen Kn 5

Resare,
BengtC. M. B 1

Reslow,
Kjell H 17

Reuterdahl,
Gad Fö 16

Reuterswärd,
Anders P. E. A 3

Reuterswärd,
B. Edvard U 39 60

Reuterswärd, Claes U 11

Reuterwall,
Lennarts. Ju 36

Rexed,
Bror A.

S27
11 15 29 42, A 16

Rey, Lars H. 17 9 19

Ribbing,
Eriing G. A 15

Riberdahl,
Curt S. Kn 23

Ribrant,
Gunnar C. H. 1 3 18

Richardson,
N. Gunnar E.

U
7 10 45

Rickard, Bengt O. K 6 21 23

Ridal,
Håkan Kn 6

Ridderstrand-Linderoth,
E. Inger

A. Ju 56, Kn 24

Riedel,
Georg M.L. U5

Riesenfeld,
Harald U 12

Rigbäck,
Berndt G. S3

RimvaU,PerO. Ju 32

Rindborg,
Stig A. J. A17,Knl5

Rinder, K. Lennart Jo 16, S 14 il

Rindlöw, Leif G. K 9

Ringaby,
Per-Eric S 18, Kn 10

s. 7 Kontrollera mot PDF

479

Ringblom,
Erland H 13

Ringborg, Matts U
16

Ringborg, S. Eriand U 1 23 33
47

Ringgren, K. V. Helmer U 12

Ringholm, Bosse I. K. A 2 8

Ringmar, R. Torgil U
5

Ringstedt, Nils A. E. S30,H11

Ringström,
Björn M. Ju 2

Rinkmar-Bengtsson, Gun U 12

Rinneby,
Åke U 24

Ritter, Kristin S
3 27

Rodhe, Birgit U 12

Rodhe, Sten U 12

Rodin,J.Anders U
33

Rogestam, A. Christina

U
16 31 47, Kn 15

Roigart,
Lennart I 3

Roman, Ola U 27

Roman,
Rolf-Erik B 29

Romander, Holger A. G.

Ju 2 27, S
29

Romanus, Gabriel Ju 4,
H 7

Romson, Rolf Ju 56, Jo 11, Kn 20

Ronne-Björkqvist, Ingrid

U52,A 13

Ronnheden,
Gunvor U 16

Roos, Carl-Martin Ju
20

Roos,
Kurt H. G. S 9 13

Roos,
Olle B 24

Roosmark,
G. Per-Olov K 9

Rosander, Göran F. Jeansson U 18

Rosberg, K. Gustav A. Bo 1

Rosberg,
Klas R. 14

Rosborg,
Charlotte Kn 6

Roseli, Lars-Erik U5

RoseU, Sten U 31

Roseli, Sune S 34

Rosén,
Bo G. F. Jo 30

Rosén, Nils-Arne U
1 6

Rosén, NUs Gustav K. U 10

Rosén, S. Ake H2

Rosén, Tommy U
58 47

Rosenblad, Esbjörn C. A. UD 1

Rosenblad,
Urban S. A 16

Rosendahl, Gunnar U
16

Rosengren, Bodil U
9 47

Rosenqvist, Stig K
19

Roslönn, Ulf S 10

Rosqvist, C. Gunnar K
11

Rosqvist, G. Birger K 9, Jo 3, H 17

Rossipal, Helga K. M. Ju 38

Royen, Sverre S 20 9, A 16

Rubenowitz, Sigvard 1
1

Rubenson,
KjeU U 16

Rubin,
Nils A. I 1

Rubinstein, Harry U
12

Rude, Karl R. K
6 8 23

Rudebeck, Karin L. Bo
7

Personregister

Rudhe, Catharina

U43

Rudin, Hans-Erik

U5

Rudsberg, Seija H.

A6

Rugfelt, K. E. Lennart

A 16

Ruin, Olof K.

U 56

Ruist, Erik H.

E8

Rundblad, BengtG.

I 1

Rundquist, Gerhard 1. A.

19

Rune,
Christer L. Ju 10 13 49

Runestedt,
Gösta R. Kn 7

Runnström,
Hans K. L. Jo 8

Riike-Dravina,
Velta T. A 12

Rybeck,
Bo UD 1

Ryberg,
Marianne G. U 4

Rydback,
Lennart U 21 26

Rydberg,
Göran U 5

Rydberg,
H.Jan A. U 20

Rydberg,
Karl-Evert H. E 3

Rydberg,
Lars O. Kn 13

Rydbo,
Folke B 25, Jo 7

Rydegran,
Gunnar U 24

Rydén,
H. RuneO. UD 6, A 13

Rydén,JanE.
U l,Jo 1,A 1

Rydén,
N.Rune G. Jo 8

Rydén,
Nils U 33

Rydén,
O. Evert U 27

Rydén,
Rune O. U 56

Rydh,
Olof G. G. Jo 7

Rydin,
Bengt C. K. Ju 7

Rydin,
Bo Göran 125

Rydin,
Roland Y. U 1 31

Ryding,
Gunvor I. K 9, U 42

Rydle,
M.Birgitta H 12

Rydsjö,
Kerstin U 54

Rydstedt, BoS. K4,B12,H17

Rylander,
Kerstin U 56

Rylander, NUs B. Ju
19

Ryman,
Sven-Hugo G. A 17

Ryné, S.Olle 113

Rådström, Dag U
29

Rådström, Roger Fö
16

Rådö, E.Göran S3I,U58

Rågfeldt, B. Gunnar A
9

Rämgård, Rolf I. E 5,
Jo 31

Röjas, Jonas U 5

Rönmark, Waller U
27

Rönnblom, Kurt R. Kn
6

Rönnelid, Kjell U 7

Rönngren,BoE. K
22

Rönnung, Catarina E.M. U 15

Rönquist, Kari-Axel Kn
11

Rönström, B. Thomas U 18

Röst-Andréasson, E. Barbro Ju 52

B6

Fö
6 7 E 1

Sagnert,
StiE. Sagrén, K. Ake Sahlén, Anders F.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Sahlén,
Evert H 6

Sahlén,
G. Anna-Stina P. A 8

Sahlén,
Hans Ull

Sahlin,
Eric H 5

Sahlin,
JanE. A. Kn 15 23

Sahlsten,
K. Lennart Kn 3

Salinger,
Gerhard K 20

Saläng,
B. Stefan E5

Samuelsson,
Elvy L. A 16

Samuelsson,
Erland H 7

Samuelsson,
Hans U 5

Samuelsson,
Ingvar A. V. Bo 7

Sand,
Hans U 2

Sandberg,
A. Birger U 3 56

Sandberg,
Hans A. S. Ju 31

Sandberg,
Jan-Eric U 38

Sandberg,
K. Bertil A 5

Sandberg,
K. G. Ulf Fö 4

Sandberg,
KjeU E.M. U 30

Sandberg,
Lars G. A 2

Sandberg,
N. Börje K. U 43

Sandberg,
Ralf U 5

Sandberg,
Sture A. Kn 6

Sandberg,
Ulf K. Fö 12 14

Sandebring, Hans E.

A2,Kn 12 15

Sandelius,
Kerstin Ju 52

SandeU,
Arne Ju 20

Sandell,
Ulla U 5, H 7

Sanden, Peter Ju 17, H 16,1 25

Sandgren, C. Lennart

Ju40,U
14 23,Kn 10

Sandgren,
Gösta Fö 14

Sandler,HansE. Jo
2

Sandlund,
Maj-Britt L. Kn 19

Sandqvist,
B. Eje G. Jo 19

Sandqvist,
Inga-Britta U 61

Sandqvist,
Ingrid R.J. Ju 2

Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L.

U 17 23 30

Sandstedt,
S. E. Ronald K 17

Sandström,
Anders G. UD 1 3

Sandström,
Björn 14

Sandström,
Jan U 56

Sandström,
K. Rune E 10

Sandström,L.Annika U 33

Sandström,
Per T. M. Ju 5

Sandström, Staffan H 5 8 11 19

Sandström,
Thore H 6

Sanfridsson,
K. I. Ame U 19

Sånger,J.Stefan U
33

Sanmark, P. Arvid L. Ju 40, U 45

Sanne,
Christer U 36

Sannegård,
WiUielm S 29

Sanner,
Lars-Erik U 1

Sanner,
Leif H. U 33

Sannerstedt,
Lars T. G. U 33

von Schantz, Philip U 18 46

Schattauer, Wolfgang U 56

Schele, Märta U 5

Schelin, Bengt A. E. Jo
15

Schelin, Leif Ericsson U
14 47, A 2

Schering, Per E. S 18

Scherman, Karl Gustaf

Ju 56, Bo 2

Scherwin, OUe U 5

Schierbeck, Per W. Ju
15 19,1 4

SchiU,ÅkeI. Ju 24

Schmiterlöw, Carl G. Jo
1

Schneider, Werner U
33

Schultz, J. Allan S. B
2

Schultz, J. Harry S. U
32

Schulze, Jacob U
58

Schutt, Torgny S.R. 17

Schyl-Bjurman, Gertrud
S. U 9 43

Schöier,HansE. Ju 54

Schöldström, Ulf C. W. U 47

Schön, Åke Kn 3

Schönmeyr, C. Richard A.

Ju 20,B 6

Schötl, Britt-Marie U 56

Schötl, Lars E. Ju 44,
Kn 7 21

Secher, Jörgen U
12

Sefastsson, Sigurd T.-B. Jo
27

von Segebaden, Gustaf Jo 1

Seger, E. Walter I
4, K 7, H 15

Segerstedt, Torgny U 10 28

Segerström, Ingriti B. Ju 37

Sehlstedt, K. Annika M. Ju 36

Selander, K. BertU U
27

SeUn, Eva U 56

Selin, Sven Ju
18 44

Selinder, Inge U 7

SeUergren, Lars U
5

SeUergren, Ulf U
16

SeUers, Pia M. U 1

SeUgren, Rolf O.M. K
16

Sellstedt, Bo I. K 6

SellvaU, L. Göran B 10,
Kn 18

Selö, Christer Fö
12 14

Seregard, B. Ingvar V. I 6

Semer, Uncas S
9 20

Sernklef,HarryT.W. U5

Serrander, Ove U
56

Setteriind,BoA.I. Kn
2

Sevéus, Vallentin S
26

Shaikh, Naz Ahmed 13

Sibe, Jan U 35

Sidenbladh, Kari H. Ju
27

Sidenbladh, Thomas P. 15

Siegbahn, Bo L. G.

Ju 17,UD2,I5

Sigfridson, C. A. Richard I 22

Sigfridsson,
Sven-Erik I.

K 20,Jo 32

SigneU, E. Sven-Gösta S 35

s. 8 Kontrollera mot PDF

Silenstam, Erik U 7

Sillen,BoS. A. I22,Knl4

af Sillen, Jan U 24

Silow, C. Ivan H. Jo 8

Silwer, Jan S 38

Simonsson, Lars B. Ju 46

Simonsson, Tord L. W. Kn
2

Siverbo, Hans G. Jo 24

Siversen, Bengt I. Fö 15

Sjunnebo, K. Ivan L. Ju 19

Sjunnesson, Lars H. O. Jo
7

Sjöberg, Arne Kn 6

Sjöberg, Birger I. K 13

Sjöberg,E.Arne K I

Sjöberg, Gunvor S 42

Sjöberg, Hans E.L. K 16

Sjöberg, Leif H. Kn 7

Sjöberg, Margit E. 8 8

Sjöberg, N. Björn V. S 18

Sjöberg, Svante U 22,1 10

Sjöberg, Tage B. S 24

Sjöberg, Tommie W. Jo 28

Sjöblom, Kerstin S 8

Sjöborg, N. Elvir Jo 9

Sjögren, Bengt L. B. Ju 42

Sjögren, Björn U 5

Sjögren, Boo U 38

Sjögren, Henrik A. S. U 19

Sjögren, Håkan U 30

Sjögren, Kerstin U7

Sjöholm, Eric G. R. Fö 5

Sjöholm, Monika U5

Sjökvist, Stig A. R. Kl

Sjölander,J.Bertil Ju 3

Sjölin, Nils A. KnIO

Sjölund, P.John A. U 30

Sjönander, Bo Jonas

K 10,E 1,B7 SjöneU, P. Bengt G. E 1,1 5 7 19

Sjöquist, Hans E. K 14

Sjöqvist, Eric G. U 38

Sjöqvist,
Gunnar A. H. U5

Sjöqvist, Gustaf U 5

Sjöstedt, K. LennarlT.

K 2 8,Jo
15

Sjöstedt, Karl-Gösta U7

Sjöstedt, T. H. Christer K 9

Sjöstrand, A. Mats T. B
2 26

Sjöström, Angelika U 5

Sjöström, Hans U 14

Sjöström, J. Folke Fö 16, U 21

Sjöslröm,Leif H. A.

U24,H 13,1
16

Sjöström,
N.Gunnar U5

Sjöö, Curt
O. Fö 4 9

Skaar,
Nils Ju 20

Skagert,
Stig U 16

Skala,
Björn UD 1 3

Skalin,
Douglas

U 58,S 11 12 13 28

Skalin,HansE.C. Ju 34

Skantz, Anna-Greta Ju 20, S 1,14

Skantze,
Hugo I 3

SkareU,
Gunnar E. A. B 5 26

Skarp,
Arne H 7

Skarstedt, Carl-Ivar S.

Ju 53, UD 1,FÖ8

Skarvall,
Karl-Erik Ju 2 41

Skilje,
Ivar S 37

Skjönberg,
P. Guldbrand Jo 18

Skoglund,
Caj U. S 23

Skoglund,
Claes G. Fö 6

Skoglund,
Olof A. U8

Skoglund,
S. Owe U 23

Skoglösa,
Erling T. A 6

Skogqvist,
Hans U 14

Skogsberg,
P. Gösta S 4

Skröder,
Per C. C. Ju 39

Sköld,
Cari G. U 37 50 51

Sköld,
Lars G. U 23 47 58

Sköldefors,
Walter H 15 11

Sköllerholm,
S. OveJ. B 18,1 11

Slottner,
Vega U 27

Slunge,G.WalterR. B 21, A 2

Smedmark, Göran G:son S 11 18

Smith, Jan Kn 17

Snihs, Jan
Olof I 19

Sohlberg,
Lennari K 9

Sohlman,
Ragnar H 13

Sohlman, Staffan U 36

Sondén, Jan A. Fö 3 7, H 17

Sondér,
Ebbe U 16 43

Sonesson,
Birger A. T. 116

Spak,
Carl-Anton Ju 36

Spendrup, K. Aksel

B 19, A 2 3, Bo 4,1 14

Sprinchorn,
K. Göran Jo 9 23

Spångberg,
Lennari U 5

Spörndly,
Barbro 1. S6

StadUng,
J.Otto V. B 3

Staf,
Kari-Rune A 2

Stahl, Ivar B 3

Stahle,
Gun U 16

Stahre, L.
G. Tomas Ju 26

Stahre, N.Gunnar Bo 1

Stangvik,
Gunnar U 7

Starck, Linnea U 58

StareU, Lars I 11

Stark, Birger U 24

Stark,
Hans O. Ju 30

Stark, K.
Birger S 3 11

Starkerud,
Lars B 21, A 1

Stavréus,
Sven O. A. Kn 5

Steen,
Göran A. K 5

Stéen,
Manfred K 19

Steen,
Roland Ju31,H5

s. 9 Kontrollera mot PDF

31 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 10 Kontrollera mot PDF

E5

Kn7

U 11 14 55

U38

Jo 14

Stefanson,
R. Stig S. Steffner, Bengt G. Stegö, Eskil Stellborn, Kurt Sten, S.Roland

Stenbeck, I. Magnus
(Manne) U 19

Stenberg, Bruno Jo
5

Stenberg, Hans O. Ju
20

Stenberg, IngaE. U
29

Stenberg, Nikolaus Jo
5

Stenberg, Tage U. A
12

Sleneby,Jan Ju 12

Stenefeldt,
Ulf I. Ju 23

Stener,P.H.Robert U
28

Stenfors,
Bo I. L. S4,U56

Stenhem, Bengt U
11

Stening, F. Birger B
6

Stenlund,
Francis U 7

Stenmark,
Bengt-Erik K 8

Sténson,
Britt-Marie I 13

Stensson,S.
L.Börje K 17

Stensson,
S. Lars-Gösta Kn 2

Stenstad.
Barbro M. Ju 55

Stenström,
Harald U 5

Stenström,
Sture B. H2

Stephansson,Jan S
33

Stern,
Tommy U 16

Sterne,
BengtG. Ju 3,1 4

Sterner,
Anna-Lisa S 30

Sterzel, Fredrik

Kn
18 15 18 19 23

Steller,
EmU U 11

Stiernstedl,K.JanT. U 45 48

Stigsäter,
KjeU J. U 27

Stintzing,
Torgny U 5

Stjerna,
G. Henry Jo 11

Stjemberg,
E.Gustaf T. Kn 15 21

Stjemström,
Per Z. B 16, H 3

Stolt,
B. Å.Lennart Kn 18

Stolt,
Birgit U 12

Slok,
Lennart Kn 18 22

Stoltz,
Björn U 5

Storm,
C. Olof Ju 40, U 43

Storm,
P.David G. U 32

Strand, Karl-Erik

UD
3, Fö 1 3, S 2,14

Strand,
Lars B. Ju 52

Strand,
Åke P.E. Ju 30

Strandberg,
Göran U 5

Strandberg,
1. Margit A 2

Strandberg,
Inger S 34

StrandeU,
Hans V. U 21 33

Strandsjö,
Göte U 5

Strangert,
Per-Olof Jo 16

Streimer,
Ingemar U 56

Stridh,
Arne U 47

Stridsman, Torsten U.

K 3,A 17,1 18

Strindberg, Per-Olof J.

Fö 1,U 14

Sträng, Arne U 25

Ström, Gunnar U
57

Ström, Gunnar O. F. U 47

Ström, Ivan S. B
4

Ström, Lennart 1
22

Ström, Turid

Ju 21 22 23 47, H 12,15

Ström-Htun, Berit H 10

Strömberg, Carl-Axel B. Fö 2

Strömberg, Hjalmar S
38

Strömberg,
K. Håkan Jo 19

Strömberg, Kari-ErikJ.
Ju 35,1 3

Strömberg, Rolf E. Ju 3 56

Slrömblad, Margareta U 5

Strömbäck,
Erland H. D. Ju 14 27

Strömbäck, Åke I 4

Strömgren,
Bo E. U 62, A 10,1 24

Sturkell, Cari-Edvard Ju 14 27

Styrenius,
Carl-Gustaf Y. U 18

Styring, Sten Ju 50

Ståhl,
Ingemar O. L. 119

Ståhlberg.
Karin H 6

Ståhlklo,
Maj U 58

Stålberg,
Marianne G. E.

S
40, Kn 14

Stålberg, P. Lennart 1 21, Kn 6

Stålebranl,
Rolf 1 4 23

Slålfors,
V. Margaretha 116

Stålhammar,
Bert E.J. U 13 47

Stålhandske, O. Lennart Fö 4

Slångberg,OlleH. A
2 10

Sundberg,
Carl Gustaf Jo 7

Sundberg,
Hans F. Jo 28

Sundberg,
Ingrid H 12

Sundberg,
Ingrid E.

Ju4,
UD3,U47,Jo3

Sundberg, Johan U 5

Sundberg,
Kjell U 7

Sundberg,
L. Nore 1 12

Sundberg-Falkenmark,
Malin

K
19,Jo 17 30 Sundberg-Weitman, Brita F.

Ju
12,A 16

Sundblad, Brita A. 124

Sundblad,
K. Erik Ju 19

Sundblad,
Lars G. K 1

Sundblad,
Yngve Ju 42

Sundby,C.01ofW. Kn
18

Sundelin,
Dick U 58

Sundelius,
Claes-Göran S 38

Sundewall,
Bengt H 7 10

Sundgren,
E. Roland

U
10 56, A 16

Sundin, BertU U 5

Sundin,
O. Helge U 27

Sundkvist,
K. R. Tage B 7 15

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sundkvist, Leif G. U 19
61

Sundman, Per Olof U
.57

Sundmark, Bo V. SI

Sundquist, A. Åke Ju
57

Sundqvist, Allan U
9 38

Sundström, Björn G. U 35

Sundström, Gun-Britt U 12

Sundström, Kerstin M. H4

Sundström, M. Gudrun

Fö 1,B21,I3 Sundström,
Monica E.

Kn6 12 15

Sundström, Olof G. B 7,A 1 2

Sundström, S. Åke A. 1 3

Sundström, Thorsten S 14

Sundvik, Ove R.R. B 3
24

Suneson, Karl-Henrik A. Fö 5

Svahn, BertU A. Ju
35

Svahn, Hans 123

Svanberg, Lars U
57

Svanborg,
Alvar S 12 28

Svanfeldt, Göran H.

U 33 35 38 47

Svansson, Lennart A. 19

Svanström, K. Ivan H.

U 42, Kn 7

Svartberg, Karl-Erik Fö 14, U 42

Svedberg, Karl-Erik H 13

Svedberg, Sten-Olof
(Olle) U 42

Svegfors, J. Mals A. Ju 56

Svegland, Stina L. Ju
47

Svennilson, Marianne
E. U 56 58

Svenningsson, S. Levi H. U 7

Svenonius, Rolf H. S
4

Svenson, Sven G. E
9

Svensson, Alvar U
38

Svensson, Anders U
14

Svensson, Björn U
58

Svensson, BoE.

U 19, H 16,Kn20

Svensson, Börje A 6

Svensson, C. BertU B
12

Svensson, E. Anders G. A 2

Svensson, Ella U 7

Svensson, Erik O. K 3, B
16

Svensson, Evert I. Ju
4

Svensson, Gunnar U 18
22 62 49

Svensson, Gösta E. K 12,14

Svensson, Hans O. E4

Svensson, Inge G. S
5 8 18, A 4

Svensson, Johnny U 14

Svensson, Jörn A
2

Svensson, Kjell R. Jo 3,
Bo 4

Svensson, Kjell-Åke U 5

Svensson, Lars _ S
28

Svensson, Leif Å. A
2

Svensson, Nils-Eric
U 20, Bo 6 Svensson, Olle F. S. Ju 5 54,1 16

Svensson,
Raymond Fö 12 14

Svensson, Roger G. 1. U 17

Svensson,S.Allan U
32

Svensson, S. Börje F. Jo 12

Svensson,
S. Erik Ju 19

Svensson,S.Göte Jo
32

Svensson,S.l.R. Ju
35 56

Svensson,
Sten S6

Svensson, Sten I. H 7, A
2

Svensson,
Sven-Erik I 4

Svensson,
Sven-Erik W. Kn 10

Svensson,
Sven H. 1 3

Svensson,
Sven Åke Jo 9

Svensson, Sverker U5

Svensson, Torsten Kn 18 17 18

Svensson, Ulf U 51

Svensson,ÅkeG. B
28

Sveri,
Knut O. Ju 44

Sverne,
TorE. Ju 52, S 3

Svidén,
Ulf UD 5 10

Svingby,
Gunilla U 16

Svärd,
Lars-Göran K 19

Svärd,
Stig U 5 13 57

Svärd,
Stig Olof Jo 20

Svärdström,
Karl-Fredrik Jo 4

Swahn,
Jan-Olov Ju 15

Swan,
Brita Ju 59

Swanstein,
StigN. S. K 13

Swarén, UUa M.

Ju
14, S 14 22,1 13

Swartling,
Anders J. A. B 7

Swartling,
Fredrik S 35

Swartz,
Kersti V. S 20

Swedberg,
Bo G. R. U 38

Swedborg,
Erik H. Jo 4

Swärd,
Åke E. 14

von Sydow, Gunnar

K21,E 11,122

Sylvander,
Inga M. S3

Synnerholm,
Bo K 19

Säfström,
Birgittha U 44

Säkk,
Kari Jo 4 14

Sälde,
K. A. Henry Ju 8, S 12

Sälgström,
Leif Ull

Sävborg-Lundgren, Görel U 28 33

Säve-Söderbergh,
Bengt UD 5

Säve-Söderbergh, Torgny U 45

Sävenstrand,
Inger E. S6

Säve-Söderbergh, Bengt

UD5,H 16

Sääf, Birger U 14

Sääf, K. A. Henry 118

Söder, K. Gunnar 119
41

Söderberg, Bengt W. S3

Söderberg, Bo U
16

Söderberg, Bo K. G.

U6,
A 10,1 14, A 2

Söderberg, E.Lennart E 13

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

484

Söderberg, Elmer

Ju
33

Terstad, I. Gösta A.

Fö 11

Söderberg, Per-Olof

S6

Teveborg, Lennart U
5 11 47 48

Söderbäck, Helmer

U
13

Thalén, Ingrid

U5

Söderholm, Anders E.

U29

Tham, Cari
E 5

.1 19,U 20

Söderholm, Jan

S22
32

Thedin, Nils

S42

Söderlind, Ove

U.56

Thelin, Bengt A.

U47

Söderlind, Ulf

U
12

Thellman-Gustafson,
Birgitta A 8

Söderlund, A. Göran

Ju
2

Theorin, K. Maj Britt

Fö 7, Jo 20

Söderman, Elis A.

Ju 43,5 10

Thomaeus, Barbro

H8

Söderman, S.Olof

Jol

Thomasson, Björn E.

U25 37

Söderqvist, Bengt O. A.

S2
13

Thor, Thorsten

S2

Söderström, Bengt H. T

:son

Thordin.
Bengt

S38

U 62, Kn 6

Thorell, EUsabet

U54

Söderström, Göran

U47

Thorell, K. Arne B.

K I 7

Söderström, Herbert

U
12

Thorén. Rune

122

Söderström, Kurt I. W.

B9

Thorin,
Ingemar

U 12

Söderström, Lars M.

B
13

Thorin, Ove

U29

Söfelde, Karin

U4

Thornell, Anders B.

B 3 18 19

Sönnerlind, Arne

U55

Thorngren, S. Bertil

Ju 3

Sönneriind, Kerstin I.

U
1

Thornstedt,
Hans G.

U29

Sörensen, Christer

U
16

Thomström, J. H.
Torgny K 8

Sörenson, Lars-Ingvar

U31

Thors, Carl-Eric

U 12

Sörenson, Torsten N.

Kn4

ThorseU, Lars

U43

ThorseU,
Siv M.

U9

Thorslund,
Bengt C. F.

U51

T

Thorson,
G. Alvar

K9

Tagg, Philip

U5

Thorsson,
Inga M.

Tallroth, N. Börje '

K
23

UD3,U36,I7

Tallroth, Tore O.F.

UD
4

Thorstenson, R.Billy

Tallskog, Leif V. I.

A2

S 16 21 42,U 62

Tammelin, I ,ars-Erik

Jo
18

Thoursie,
Kerstin A.

U 14 23 38

Tancred, Bengt

H2

Thoursie,
Ragnar D. A.

U24

Tandberg, Olle G.

UD
6

Thufvesson,
Bengt E.

Tannenberg, Tord 0.

U29

Fö 1, A 2, Bo 6,1 l,Kn6
14

Tapper, GuniUa M.

A8

Thulin, Einar E:son

B 2 16

Tapper, Karl-Herman

U5

Thun,
John-Erik L.

U28

Tarschys, Daniel

Thun,
K. Ragnar

U 1

B
22, U 36, B 30,1 16

Thunander,
Kari Axel

U5

Tegnhed, Lars A.

Kn
11

Thunberg, S. Anne
Marie U 20

Teikmans, André

UD
6

Thunberg,
Torsten I.

S 17

Tejle, Gunnar

K
20

ThuneU, StenH. A.

Bo 1

Teleslam, Gösta L.

E6

Thunholm,
Lars-Erik

E9

Teljstedt. Håkan

A
13

Thunström,
Gunnar

U24

TeU.BjörnV.

U25

Thunved,
Anders E.

Ju 52, S 3

Tellinger, Gotte

H7

Thurhagen, E. Ruben

16

Tengberg, Bo

I
19

Thyberg,
O. Knut

UD 3

Tengelin, Sten

H
10 12

Thyberg.
P. Erik

Fö 7

Tengelin, Ulf E. G.

Fö
15

Thyblad,
Tom F. F.

Kn 18

Tengroth, Bengt T.

1
15 22

Thylander,
Olle

U 10

Tengroth, Kari-Erik

Kn
1

Thyreen,
Nils F. G.

Kn 16

Tengström, Sven

U
12

Thyrenius,
Ingegerd

U5

Tengvall, Sven-Erik G.

S33

Thyresson,
Gunnar

Ju 53

Tennberg, Klas

U6

Thyresson,
Maria

U5

Tergel, Alf

U44
56

Thyrsson,
Ulf T. K.

U30

Terne,Eva

S21

Thöm,
Lars-Olof

E9

Temryd, Cari-Olof K 9
11, Kn 10

Thörn,
Thomas

U43

Temström, Anders

U
16

Tiberg,
Lennart F.

Jo 4

Tersmeden, G. Erik

H
1

Tidbeck,
Åke

H 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

485

Personregister

Tidefelt, J.Sune

B7

Törnkvist, Olof
S. Kn 7

Tiger, BoS.

K7

Törnquist,
Harry E.

Tillfors, Lars T. L.

A
16

S 14,U 1 22, Jo 1

Tiselius, Per Erik

H
10

Törnqvist, Gunnar
E. Bo 6,1 1

Tistad, Eskil G. D.

E3,B3

Törnqvist,
Ingvar B.

Tivéus, Ulf A.

B6

U 1123 33 56

Tjernberg, K. V.Harry

Ju
7

Tömroth, N.
Lennarth Hl

Tjemström, Sune

U
19

Törnström,
KjeU U 7

Tjällgren, Per Olov L.

K
9, B 25

Törnvall, Peder H. B
21, Kn 8 23

Tjömeryd,
John E.E. Föll

Tobé, Erik I. Bo 5

Tobisson,
Lars F. Ju 19, B 7, A 4

ToU, C. Christopher U 12

ToU,
J.Magnus Jo 7

Tollerz, Kerstin B. B
30

Tombrock,
Gun M. 1 19

Tomner, J. Sigvard A. 157

Tonell,
Lennart B. U 29

Toner, E. Mari-Anne S 6

ToreU.Per S 36

Torgils, A. Gunnar Ju
9

Todén, Jan U 24

Tornborg, Curt G. F.

Ju
37,U62,Kn7 11 13 14

Torngren, Håkan E. B
27

Torpefält, Leif S
33

Torring, Lisbeth S
21

Torwald, G. A. Rune

Jo
25,1 10,Kn21

Tottie, Lars W. Ju
4

Tottie. Thomas U
29 53

TraneU, E.Olof B. Ju
32

Trogen, Göran H 6

Trogen.Ingvar I 15

af Trolle, Ulf H 14

Tröst, Jan L. E. Ju 4,
U 56

Trotzig, C. Fredrik J.

Jo 8 15, H 17

Trotzig, C. J. Gustaf U 18

Trozell, Bertil U 11

Trulsson,RolfG.K. Ju
59

Trygve,JanS. S
17,Jo 24

Träff, Sven-Olov A. Fö 6, B
22

Tunberger, Johan A. Fö 7

Tunebro, B. Torsten J. U 1

Turesson, Bo A 7

Tuvesson, Torsten U5

Tydén, Christian F. A
5

Tynell,Lars U 61

Tågmark, Sven G. Ju 19,1
20

Tånneryd, S. Allan S. A 2

Täckholm, Fredrik U
1

TägU,SvenO. U 36

Tängdén, Erik L. A
16

Täveby, Gunnar V. K
16

Törnblom, Sten U
7

TörneU, Inga-Britt Ju 10
13

Törngren, Mats W. A
16

U

Uggla,
Claes A. Ju 11 21, Hl

Uggla,
G. Inga-LiU Sll

Uggla,
J. Magnus E 6

Uggla,
Karl-Lennart A 16

Uggla,
Madeleine U 5

af
Ugglas, G. S. BertU E5,A2

af
Ugglas, M. Margareta

Jo
17, A 2 16,1 20

Uhlin, J. Ake U 39

Uhlin,
Kari-Erik B 1

Ulander,
LarsG. H5,A17

Ulfhielm,
Monica H. V. E5

UUenhag,
Jörgen U. KnIO

Ullsten,S.K.O. S
42,UD 6

Ulveson,H.N.Ingemar Ju 31

Ulvfot.
Benkt H. E7

Ulvhammar,
Birgitta S 42, U 56

Ulvönäs, E. R. Staffan I 7

Unckel,
PerC. G. Ju 54,Fö 14,1 7

Unga, Nils J. A 17

Unghagen,
Harry K 7

Utberg,
Rolf F. S1,U29

Uvnäs,
Börje U 17

V

Vahlne, Jan-Erik

125

Vallerö, Rolf A. T.

Ju 2

Vallinder, Torbjörn

Ju 54

Vallquist, Gunnel

U 12

Varnvik, Eva

U58

Vegis, Peter

I 13

Vennberg, Karl

U 12

de Verdier, Lennart G.

B3

Verständig, Sigmund

Jo 14

Vester, G. Torbjöm

Kn 11

Vestin, F. E. Margareta

U55

Vestlund, A. G. (Gösta)

U9 11

Vidheden, Lilian B.-M.

A 16

Vikhoff, Brita

U 16

Viklund, Margareta

S6

Vikman, Sven

U47

Vilhelmsson, A. Börje

K 14

Villner, Ina

S 16

VineU, Lars G.

13

Vinge, Per-Gunnar

Fö 15

Vinthagen, Rolf

U 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103

Virding, Gösta A.

1 13

Virgin, G. Ivar

B 16

Virin, C. Niclas

B3

Vitestam, N. Gösta

U 12

Voss, Berlil G. P.

K 23

Voss-Schrader, UUa A.

A 16

Vrethammar, Harald

U48

Vängby, Staffan O.S.

Ju 35

w

Wachtmeister,
Hans W. A:son

U42
Wachtmeister, Knut G. N.

Ju 28, S 36,
H 5

Wadbeck.
Wilhelm U 13

WadeU,
UllaG.S. B 2 20, A 4

Wadensjö,
EskU W. Al

Waern,
Karl-Gustav U 47

Waern,
Per Axel 14

Wahlberg, E. Marianne H 7, A 16

Wahlberg,
Leif M. U 30

Wahlberg,
Per V. Fö 9

Wahlgren,
E.Göran B 18

Wahlstedt,
Bengt L. E 4

Wahlström,
Björn M. 118

Wahlström,
Bror A. Ju 4

Wahlström,
Per E. K 6 8 23

Wahlström,
Stina M. A 11 12

Wahlström,
Tommy U 7

Wahlström.
Victor S 35

Wahrby,
Elsa M. S6

Walander,
Håkan I. S 17 18. A 4

Walberg,
Sten S. B 3

Waldau,
Ulf H 17

Waldebrand,
GöstaW. U 32

Waldén.
G. Louise A 16

Waldenby,
Torbjörn Ju 19,1 19

Waldenström,
Erland E 5

Waldenström, Hans G. W. Kn 14

Walin,
Gösta A. Ju 19

Wallberg, Klas H.S.

S 11,E8,A12

Wallberg,
Ursula Ju 6

Walldén,
G. Rudolf Ju 15

Walldin,
Carin U 13

Wallén,
Axel H 13

Waller,
Tage E. U 1

Wallerius,
Olof Ju 59, H 1

Wallgren,
Åke U 16

Wallin,
A. E.Göte Kn 18

Wallin,
Alf G. Ju 33

Wallin,
Bengt-Arne U 5

Wallin,
Erik U 16

Wallin,
John-Olof A. Ju 36, K 16

Wallin,
Karin U 56

Wallin, Kerstin U
17

Wallin, Per J. Ju
12

Wallin,
S. Jonas B 21

486

Wallin,
Sten-Erik J. Ju 3, Jo 9 30

Wallman,FolkeV. 13

Wallner,
Bo U 5

Wallroth,
Bengt Ju 53

Wallström,
Bernt R. V. KnIO

Waltersson,
Bert U 7

Wandén,
Stig U 11

Waplan,
Cari-Axel U 29

Warby,
ElsaM. U9

Ward,
Kurt K. B. S2,B21,I13

Warensjö, J.A.Folke Jo 11

Wargert,
Sigurd U 5

Warholm, M. Birgit Ju
20

Warmboe,
Thorieif U 5

Wasteson,
Lennart Ju 50

Wedel,
Bengt U 21 25

WedeU,
N.Gunnar 15

Wegerfelt,
Kari Arne 113

Weibo,
Björn S. Ju 2

Weidstam,
Åke Ju 9

WeinehaU,
Lars E.J. Ju 19

Weitner,
Sonja E. U 58

Welamson,
Lars T. Ju 46

Welander,
Gösta Ju 37, B 9

Welin,
E. Gösta Fö 11, Bo 6

Welinder,
P. E. Carsten B 1

Wemminger,
Lars V. U 1

Wendel,
Maj-Britt S 35

Wendin,
Sture E.W. Ju 37

Wendt,
Curt A. G. Jo 8 30. Bo 3

Wenker, Stig-Eric Jo 2 8

Wennerberg, Sigfrid
B. U 50,1 7

Wennerfors, Alf H 11

Wennergren, C. Bertil O. U 53

Wennerhom, Karl Otto L.

Fö 1, K 11 Wennström, K.
Gunnar

S 2 11 20 23 28, A 13

Wentz, Nils O. Ju 50

Wentzel, Ann-Kristin U 36

Werbell, Bror I. B
21 22

Werding, Jan A. B
3

Werdinius, Claes A. B
15

Werenfels-Röttorp,
Monica S.

A 11,Bo7

Werin, Gun 113

Werkö, Lars S 13

Werne,GöstaA.K. K
7

Werner, J. Bertil H. Ju
36

Werner,N.Mårtens. Fö
5

Wemer, Odd U 5

Werner, Sven W. K
11

Wernlund, Stig A. Kn
18

Wersäll, Jan O. U
17

Wessén, Vilhelm Jo
11, A 6

Wesslén, Siw V. U
53

Wessman, Lennart S 35, U
38

Wessman, Sven A. U5

s. 15 Kontrollera mot PDF

Wessman, Yvonne B.-M. A 13

West,
Maria Ju 52

Westberg, H-O. (Olle) B 9 15

Westberg, Olof (OUe) R.

A 7,1 21, Kn 8

Wester,
Jan U 11

Westerberg, Bengt K 6, S 18

Westerberg, Lars G. I. A 14

Westerberg, Ulf L. A 2,1 19

Westerborn, Olle O. A. S2

Westeriind,ErikA. B
19

Westerlind, N. Peter Ju 6

Westeriing, Rune S
34

Westerlund, Uno U 28
35

Westerman. Lars U
14

Westermark, J. Gunnar A 1

Westermark, Torbjörn 1 19

Westerståhl, H. Jörgen U 19 40

Westholm, Cari-Johan 1 4

Westin, Aina V. H. S21,A5 16

Westin, Christer O. R. Fö 17

Westin,F. E.Margareta A 16

Westin, Gunnar U
46

Westin, Lars U 5

Westin, Olle I 12

Westlin, E.Arne 1
19

Westiing, Nils E. Fö
12

Westlund, Jan U
38

Westman, Helny I. U 28, Kn 10

Westman, Margareta U 12

Westring, Gösta UD
5

Westmp, C. Richard U7

Westöö, Märta U
14

Wetterberg, Gunnar Ju 19

Wetterberg, Ulf G. B
21

Wetterblad, R. IngmarT.

Fö 4, U 5 WetterhaU, Sven
C. E.

Ju3,Jo9 23 30

Wetterström, Rolf U
58

Wettéus, Bo U 12

Whinberg, F. R. Bertil 1 11

Wiberg, G. Lennart E:son Ju 13 57

Wiberg, N. Lennari Jo
30

Wiberg, N. OlaR. Fö
4

Wiberg, Ragne Ju
19,14

Wickberg, Sven U
38

Wickman, Frans E. U 50,1 7

Wickman, H. Krister E 1 12

Wictor, Karl-Erik I
22

Wictorson, Kari-Eric S 11 2 13

Wictorsson,
Kari-Eric A. S 31

Wictorsson, Åke V.

Ju
24, Jo 4 8,Kn 10

Widebäck, I. Birgitta B 20

Widebäck, Ulf M. Jul, B 22

Widell, Jan-Åke Jo
31

Widén,
K. A. Ingvar Jo 4 11

Widén, Lars R. Kil

Widén, Åke U 38

Widestrand, Lars O. E 11

Widestrand, Olle U
5

Widgren, Greger G. U 17
56

Widgren, Jonas O. A
12

Widing, S. Lennari U
31

Widman, MonaG. U-B. S 12

Widmark, P.Sverker V. B 15

Widmark, Roland I
14

Wiebe, Stig W. O. K
2

Wieslander, Hans J.M. U 32

Wieslander, K. H. Bengt S 25

Wigardt, Hans G. T. Föl

Wiggen, Knut U 5

Wigren, John E. Kn
13

Wigren,
Karin (Kajsa) M. U 29

Wigur,J.T.Rolf Fö 7

Wijkman, Anders I. S.

Ju42,U 51,17 19

Wijkman, E.Gunnar B. U 1

Wik, Lars Ull

Wiking, Barbro U 7

Wiking-Johnsson,
I. H. Peter Ju 7

Wiklander, Bertil U 12

Wiklund, Bengt O. Ju 5, U
35

Wiklund,
Jerry J. Fö 14

Wiklund, S. A. Daniel S 3

Wiklund,
Sune U 5

Wiklund, Svea S.S.

Ju
l,Fö I1,S 11

Wikman, Edith C. A 16

Wikman,
L. Åke Jo 8 22

Wikmark,
Martin U 5

Wikrén,
R. O. Gerhard All

Wikstrand,
Rolf A. I. Kn 12

Wikström,
Jan-Erik U 62

Wikström,
K. Arne Ju 2

Wikström,
Lester H 16

Wikström,
Margot H 17

Wiktorin,
Bengt S 23, Kn 1

Wilander,
Sven E. S9,A13

Wilén,
Bo U 24

Wilén,
S. Kristina (Kerstin) A 2

Wilhelmsson, A. Börje S 5, K 22

Wilhehnsson, Arne E. Ju 7, B 19

Willart,N.Bo B 2

von
WiUebrand, Karin M.

Ju
20,B 6

WUlers, Uno E.W. U 25

Williamsson,
Uno E. I.

Fö
11,U28,H 12

WiUig,Anna S 15

Winander,
Bo G. B 16,1 19

Winberg,
Jan S 36

Winberg,
S. Håkan Ju 41, A 14

Winberg, Tage K. V. K 11

Winblad,
Kari-Erik Jo 24

s. 16 Kontrollera mot PDF

Winblad, Ulf S 38

Winéus, Bengt G. Fö
4

Wingborg, Mats O. A. U 43

Wingqvir.t, Kay Vilhelm S 16

af Winklerfek, Svante G.
M. K 8

Winther, S. 1. Eva A 2

Wintzer, P.U. Fö
16, S 34

Wirén, Erik T. I 1

Wirmark, B. David I.

UD2 5,H 16

Wirsäll, Nils-Erik B 30

Wirtén,
Rolf G. S. Jo 2

Wistedt,
Börje Kn 9

Wistedt,J.Åke Ju
34

Wistrand,
Anders W. H. A 17

Wistrand,
Birgitta A 16

Wistrand,
BirgittaM. S 9 15

Wistrand,
Cari U 5

Witlorp,
I. Birgitta Ju 4, S 7

Wittstrand,
Arne E. Bo 7

Wohlin,
Lars M.

E
1 4,B 3721,Bo 2,1 1

Wohlmer, H. Lennart Jo 26

Wolff,
Felix U 5

de
Woul, Jan T. J. B 30

Wranghult,
Hans O.

Ju
2, Fö 15, K 16

Wredenfors, H. E. Wal ter K 6,1 3

Wretborn, Christer A 1

Wulff,
Torgil H. UD 1

Wåhlén,
Kerstin U 58

Wångby,
Erik UD 6,1 4 7 19

Wååg,
Nils Erik Fö 10,17

Wärme,
Ulf B. H3

Wärn,
Bo H. A 8

Wärneryd,
Karl-Erik U 19

Wästberg,
Greta E. B 30

Wästberg,
Olle H 11

Wästlund,
Jan I 19

Ydreborg-Westberg,
Berit A 13

Yngvesson, Nils H. Bo 7

Zachrisson,
Bertil J. UD 6

Zachrisson,
K. Sune R. U 18

Zachrisson,
Rune E. Kn 25

Zeime,
Claes A. K 16

Zethraeus,
Sten A 17, Ju 30

Zetterberg,
Evert 1 17

Zetterberg,
Leif U 62

Zetterlund,
Sven U 7 16

Zetterquist,
Urban G. U 22, Bo 1

Zetterqvist,
Eriand U 5

Zettersten,
N. Gunnar U 51

Zetterström-Lagervall, Gerd M.

S 15 2

U56
Bo 7

Ziefeh,
Inger Zughaft, Wolf M.

Åberg,
Bengt U 56

Åberg, C. Anders A
17,15

Åberg, Cari Johan

E4,B 3721,H8,A2 Åberg, Ch.
Georg

Jo
14, H 17,1 10, Kn 21

Åberg,
Gertrud U 16

Åberg,
Hilding Ju 20

Åberg,
Jan Håkan Kn 4

Åberg,
Lars I 15

Åberg,
Lennart U 5

Åberg,
NUs-Erik Kn 18

Ådahl,
Andreas UD 5

Ågren,
Cari-Henrik Jo 4

Ågren,
Lars O. T. S14,E8,

Jo 18 25, H 12, A 2 7, Bo 3,15

Ågren,
N. Gunnar S. Kn 14

Ågren,
Staffan S 20

Åhlén,
Lars Ju 2, B 27

Åhman,
Gustav U 56

Åhrén,
Anders Jo 5

Åhslund,
Ulf G. U5

Åkerberg,
Yngve Ju 40

Åkerblom,
Dick M. U9

Åkerdahl,
Magnus F. Ju 7

Åkerfeldt,
Sven Eric Jo 3

Åkerlind,
Allan J. G. S 1 39

Åkerlund,
Hans E. A 7

Åkerman,
N. Håkan Jo 11 27

Åkerman,
Sune M.R. II

Åkerstedt,
Cari T. M. Kn 12

Åkerstedt,
Jonas U 56

Åkerström,
Göran U 16

Åkesson,
Hans C. Ju 2

Åkesson,
Hans O. Ju 4, U 17

Åkesson,
Karl-Gunnar I 4

Åkesson,
Sigvard U 38

Ålander,
Birgit V. Juli

Ålander,
Nils-Erik I 13

Åman,
O. Valter Ju 28, H 18

Åmark,
Sven O.F. Bo 8

Ångström, Rune T.

UD
3, S 23,B 19 28

Ånstrand,
Claes F. Kn 16

Årlin,
Ingrids. Bo 7

Åsberg,
Christer U 12

Åsbring,
Lars-Göran G. Ju 35

Åshuvud,
Olof U 24

Åslander, A. Nils-Olof (Olle)

K 20,Jo 32

Åsling,
Nils G. 16

Åslund,
Alvar Ju 34, K 6

Åstedt,
Inga-Britta U 48

s. 17 Kontrollera mot PDF

S
11, Kn 3 25 U5 U58 U50 S II
U27 U33 Ju 7, B 19

Kn 10

Kn 18

Kn 13

Kn 18

A 11 12

U
20,1 1

U
1

E6

S5

U
1

K 8 14

K
23

I
11 20

Ju
7

B
18

Ju
59

E5

U24,H
13,16

A3

Ju
22, H 4

A
15

E
13

H
14

K
1

U
35, Kn 12 15

UD5,U24,H
16

U
32

E5

I
14

U5

H
16

Ju
45

U
12

U47

I
19

H3

UD
2

U56

U
17

S26

13

U
62,Jo 2 14

I
15

U9

U63

S36

U29

U
16

Åstrand,
Göran Åstrand, Hans Åström, Arne Åström, Karl-Johan Åström, Lars-Åke E. Åström,
R.Sture Åström, Urban ÅvaU,SvenK.

Ö

Öberg, Bernt Öberg, Gustav
Öberg, Hans Öberg, J.Gustav Öberg, N.P. KjeU Öberg, N.Sture Öbrink, Karl Johan
Ödlund, Lars-Olof Ödman, Margot Ödman, Mals O. Ödman, Svante H. N Ödner, E. P.
Sture Öh, E.Tage Öhman, Anders R. Öhman, Arne J.P. Öhman, Bengt Öhman, Berndt
Öhman, Carl-Ivar Öhman, Christer Öhman, Frank G. H Öhman, Perl. Öhman, Ulf R.
Öhrling, Anders Öhrn, J. Bruno Öhrsvik, Lena M. Öländer, Jan Önnerhag, Ulf
Önnesjö, Karl Erik A. Öquist, Berndt E. Örback, Lars Örjes, J. Rolf L. Örn,
Claes H. G. Örnberg, Sune Örne, Ingegerd Örtendahl, Per Anders Örtengren, Jan
Henrik Östberg, Brita Östberg, Gertrud Östberg, Göran Östby, NUs Östensson,
Olle Öster, Karl-Olov Österberg, Gunnar R Österberg, Olle Östergren, A. Bertil
Östergren, Karin Österlin, Per ÖsterUng, A. Olov (Olle)

Österlund, Tord H:son
Österman, Elsa Östling, Berit Östling, Sven Östlund, Hans-Erik Östlund, Harry
Östlund, John O. Östlund, Pietur Östlund, Zolo Östrand, P.Olov (Olle)

Öström,
Kjell V. Öström, Klasgöran

Ju
2

U
1

U56

K6

U24,A2
U7 A2 U5 U6

K
17,A 13 I 1 18

S33

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sakregister
till kommittéer

(Sakregistret
oinfattar både del 1 och del II. Referenser tUl del 11 innehåller alltid I!
följt av departementsbeteckning och nummer. Referenserna tiU del I saknar
motsvarande beteckning.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

A

AB
Atomenergi I 9

Adakfältet I 14

ADB se
Databehandling

Advokatbyråkommittén Ju 55; 11 Ju 14

Affärslidskommittén, 1975 års H7

Affärsverks verkstadsrörelser K 15

A kademien för de fria konsterna U 3 9

Aktiebolag Ju 30

A LLFA
-utredningen S 3 3; 11 S 7

Allmän fly
g K 13,17

Allmän
domstol Ju 50; II Ju 7, 19

Allmän försäkring S 7, 8

Allmän ordning Ju 24, Kn 20; II Kn 2 Allmän rättshjälp Ju 36, 55;
11 Ju 14 Allmänna advokatbyråer

Ju 36, 55; II Ju 14 Allmänna energisystemstudierl
7; Il 11 Allmänna försäkringens datasystem

S 33;IIS 7

Allmänna handlingar Ju 42

Allmänna ordningsstadgan

Ju 24, Kn 20; Kn 2

Amanuenser U 17

Andlig vård Kn 9

Anläggningsarrende Ju 33

Anonymitetsskydd Ju 5

A nstaltspersonal, kriminalvård

Ju 18,39,44 A nsvarsnämnder

Hälso- och sjukvård S 9

Statliga datasystem Ju 42

Ansvarssystem, militärt Ju 53; II Ju 12 Arbetsmarknad (allmänt)

Anställds integritet vid datorise

ring Ju 42

Anställds pensionering K 14, B 18

Anställningslagstiftning A 17; II A
2

Arbetslivsforskning A 15

Arbetslöshetsförsäkring A 4

Arbetstnarknadspolitikens verk

ningar A 2

Arbetsrätt, organisatoriska frågor

B25;IIB3 Arbetsrättskommittén, Nya A 14 Arbetstagares
uppfinningar

Ju 59; 11 Ju 21

Arbetstid K 7, A 5

Avtal, underställning av B 8

BiUingenområdet I 17

Byggnadsmaterialindustrin 1 1 ]

ByggsysseKsättning U 42

Datorisering Ju 42,16

Facklig vetorätt A 14

Företagsdemokratirådet 16

Företagshälsovård S
20, A 13

Förtroendem annalagen A
14

Göteborgsregionens sysselsättnings

problem I22;ni4

Handelsanställdas arbetsförhål

landen H 7

Jordbruk- och trädgårdsnäring A 6

Lärartjänstutredningen U56;IIU6

Norrbottendelegationen I 18

Näringshjälp A 9

Statsföretagskoncernen 16

Stålverk 80-projektet 118

Sysselsättningsproblem. Göte

borgsregionen 1 22; I! I 4

Sysselsättningsutredningen A 2

Utredningsverksamhet, arbets-

marknadspolitikensverkningar A 1

Varvsindustri I 15

Verkstadsrörelser hos affärsverk

och myndigheter K 15

Yrkesmedicinsk verksamhet A 13

Arbetsmarknad
(arbetsmiljö)

Fartygsmiljöutredning K 8

Truckarbete K 12

Värdpersonal, kriminalvärden Ju 44

Arbetsmarknad
(utbildning)

Forskarutbildning U 17

Företagsutbildning A 8

Gymnasieutredningen U 47; II U 1

Kökspersonal,kriminalvården Ju 39

Läraru tbild ningsu tredningen,

1974 års (LUT 74) UI6;nU3

Offentliganställda B
13, Kn 12

Ordningsvaktsutbildning Ju
24

Personalutbildning, statlig B 13

Polisen Ju 37

Praktisk prästutbildning U41

Skolledande befattningar, andelen

kvinnor U55;IIU2

Vårdutbildning, hög

skolan U58;IIU9

s. 3 Kontrollera mot PDF

Väktaiutbildning Ju 34

Yrkesinriktad
gymnasieutbild

ning U47;IIU1

se även Utbildningsväsen

Arkiv V 2

Arrendelagskommittén Ju 33

Artister, utländska B 4

Arv Ju 4,58; Il Ju 20

Arvsskatt B 3

Arvsrätt till tronen Ju 38

Assistenter U 17

Atomenergi I 9

Auktorisation Ju 34

A UU-sakkunniga U 3

Automatisk databehandling se Data

behandling

Avbetalningsköp Ju 6

Avbytarservice, jordbruket

Jo 24; II Jo II

Avdragsrätt B 17; 11 B 9, 4

Avgiftsfordringar B 19

Avgiftssystem

Ju 3, B 27; II B
5, Bo 1, Bo 8

Avlidens skulder Ju 58; Il Ju 20

A
vtalslicens Ju 40; Il Ju 10

Avvikande, psykiskt Ju 8

B

E4
Ju40;II JulO

E 2 E9

Balansbegrepp Bandinspelning Bankväsen Bankgiro

Banklagsutredningen

Kapitalmarknadsutredning,

1968 års E 1

se även Kreditväsen Barna- och ungdomsvård Barns rättsliga
ställning

Ju52;II Ju 11

Barnmiljöutredningen S 7

Barnolycksfall S 30; US 6

Barnomsorgsgruppen S 6

Barnåret 1979 S42;II S 16

Familjestödsutredningen S
8

Försöksverksamhet
inom social

vården S 16

Platsbehov inom barnomsorgen S 2 1

Skolans inre arbete (SIA) U
7

Socialutredningen S 3

Bebyggelseplanering Fö 11, Bo 6

Befattning, skolledande U 55; II U 2

Befälsb emanningsutredn ingen

K 2; II K
7

Begagnade föremål H 4

Begravningsväsendet Kn 17

Bekväma livsmedel Ju 39

Bensin HI5;I1H3

Bernkonventionen Ju
40; II Ju 10

Besittningsskydd Ju 33. 35

Beredskap, kommunal Kn 1

Beslutsfattande Kn 10

Besparingsutredningen B 14

Besvärsprocess, kommunal

Kn23;ll Kn 3

Betalningsbalansstatistik E 4

Betalningssystem E 2

Betalningsbalansdelegationen E 4

Betygsutredning, 1973 års U 14

Bevakningsföretag Ju
34; Il Ju 13

Bevakningsuppgift inom civilförsvaret

Fö,17;UFö5

Bibelkommissionen U 12;I1U 11

Biblioteks- och dokumentationssam-

verkanskommittén (BIDOK) U 25

Biblioteksverksamhet, De blindas för

ening U 49

BIDOK (Biblioteks- och dokumenta-

tionssamverkanskommittén) U 25 Bidrags- och
författningsfrågor,

cykeltrafik K 18

Bidragssystem,
socialpolitiskt S 18

Bilarbetstidsutredningen K 7

Bilavgaser,
luftvårdsproblem

Jo32;II
Jo7

Bildskivor Ju 23, 40

Bilförsäkring Ju 20

Billingenutredningen I 17

Biståndspolitiska
utredningen

UD 2; II UD 3

BKF Fö 9

Bodelning,
rättshjälp vid Ju 36

Boendeinflytande Ju 35

Bokföring
inom jord bruket B 24; II B
I

Bolagskommitté, 1974 års Ju 30

Bostadsarrende Ju 33

Bostadsräkning E 8; II E 6

Bostadshygien S 14

Bostadspolitik

Bostadsfinansiering Bo 2

Bostadslån Bo 1

Bostadssociala delegationen Bo 7

Hyresrättsutredningen Ju
35

Låneunderlagsgruppen Bo
1

se även Byggnadsväsen

Bosättning utomlands S 5

Brandförsvarsuthildning Kn 5

Branschstruktur

Byggkoncentration.su
tred

ningen I 11

Hotell- och restaurangutred

ningen H 3

Läkemedclsindustridelega-

tionen I 13

Skoindustrin H 4

Skrothandelsutredningen H
4

Bromma flygplats

Brommautredningen K 17

Stockholmsregionens
allmän

flygutredning K 13

Brottmål, rättshjälp i Ju 36

Brottsbalken

Ekonomiska sanktionssystemet

inom straffrätten Ju 16

s. 4 Kontrollera mot PDF

Förmögenhetsbrott Ju41;IlJu4

Massmedieutredningen Ju 5

Påföljdssystem
för psykiskt av

vikande Ju 8

Sedlighetsbrott Ju 47; II Ju 5

Ungdomsfängetsepåföljd Ju 25

Vapenfriutredning, 1973 års Fö 5

Brottsskadeutredningen Ju 27

i?(/(1973 års betygsutredning) U 14

Budapestöverenskommelsen H 1;I1H6

Budgetsystem inom försvaret Fö 3

Buller K 8, Jo 20; 11 K 6

Byggnad, överlåtelse och pant

sättning Ju 49; II Ju 8

Byggnadskommitté, Sveriges inter

nationella I 2

Byggnadslagstiftning Bo 5, 8

Byggnadsutredningen Ju 49; II Ju 8

Byggnadsväsen

Byggkoncentrationsutrednlngen

I 11

Byggnadsmaterial 1 11

Byggnadsvärdsutredningen U 42 Gatukostnadsutredningen Bo 8
Internationella byggnadskommittén

I 2

Miljöskyddslagstiftning Jo 20

Skyddsrumsutredning, 1975 års

Fö 11

Byråkratiutredningen Kn 15; II Kn
7

Båtregistrering Jo 15

Bötesstraff Ju 16

Centrala organisationskommittén

för högskolereformen (H 75) U 23

Citaträtt Ju 40; Ju 10

Civilförsvar Fö 11

Civilförsvarets ordnings- och bevak

ningsuppgifter Fö 17; II Fö 5

Containerfrågor K 22; II K 4

Cykeltrafik K 18

D

Daghemsplats S 21

DAK U 2

DALK Ju 42

Databehandling

ADB-beredningsgruppen Kn
6

Allmänna försäkringens ADB-sy

stem (ALLFA) S33;nS7

Arbetslivets datorisering Ju 42,1 6

Biblioteks- och dokumentations-

samverkanskommittén (BIDOK)

U25 Dataarkiveringskommittén (DAK)

U2 Databehandlade meddelanden

Knl2

Datalagstiftningskommittén

(DALK) Ju 42

Datasystems sårbarhet (SÄRK)

Fö I5;II Fö4

Fastighetstaxeringskommitté,

1976 års B 20

Fritidsbåtars registrering Jo 15

Fögderiutredningen Kn 11

Inkomsttaxering B 20

Kriminalisering av datamissbruk

Ju 42

Körkortsregistrcring K 16

Länsstyrelsernas samhällsplane

ring Kn 6

Länssty relsernas planeringsavdel

ningar Kn 13

Massmedieforskningsutredningen

U40

Mångfald igandefrägot J u 4 O;

n
Ju 10

Nordiska
dokumentationscentra

len (NORDICOM) U 40

Offentlighet och sekretess Ju 42

Peisonaladministiativa informa-

tionsbehandlingsfrågorB 23; II B
11

Personorienterad ADB-information

Ju 42

Redovisnings- och revisionssystem

Kn 13

Rättsväsendets informationssystem)

(RI) Ju 2

Samarbetsorganet för rättsväsendets

infonnationssystem (SARI) Ju 2

SINFDOK-utredningen 1 8

Skatteadministration Kn
11

Statens råd för vetenskaplig infor

mation och dokumentation

(SINFDOK) I 8

Statistiska centralbyrån (SCB)

E 13;1IE4

De blindas förenings biblioteksverk

samhet U 49

Decentralisering

Decentraliseringsutredningen Kn 10

Fögderiutredningen Kn 11

Kontakter medborgare-samhälle

Kn 12

Länsstyrelsernas planerings- och

administrativa
enheter Kn 13

Skatteadministration Kn 11

Dikningsföretag Ju 5

Disciplinstraff Ju 44, S 9

Distriktsindelning Kn 7

Djur i
karantän Jo 21

Djursjukhus finansiering

Jo26;IIJo2

Doktorandstipendier U 17

Dokumentation

Biblioteks- och dokumentationsver-

kanskommittén (BIDOK) U 25

Forskningsrådsutredningen (FRU)

U 10

Nordiska dokumentationscentralen

(NORDICOM) U 40

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statens råd för vetenskaplig infor

mation och dokumentation

(SINFDOK) I 8

Studiedokumentation U 33; II U 5 Domstolar

Körkortsfrågor K 16

Länsdomstolarnas organisatoriska

ställning Kn
19; II Kn 1

Rättegångsförfarande vid allmän

domstol Ju
50; n Ju 7.19

Drottningsholms kungsgård B 10

Dödsbegreppet S l5

Dödsbo, ställföreträdare Ju 51; 11 Ju 9

Dödsbodelägares
ansvar Ju 58; II Ju 20

Ecklesiastik indelning Kn 8

Egendomsförvaltning B 1

Egnahemsfastigheter Ju
32, B 7

Ekonomiska brott Ju 41; II Ju 4

Ekonomiska föreningar Ju 30

Ekonomiska sanktioner Ju 16

Ekonomiskt försvar 1 3

El för uppvärmningsändamål 1 2 3; Il 1 5

Eldningsolja H15;UH3

Elektronmusik U 34

Elevvård U 7

iJ/lfS (Elektronmusikutredningen) U 34

Emåutredningen Jo 9

Energifrågor

AB Atomenergi i 9

Delegationen for energiforskning

I 7;11J 1

Energikommissionen I 19; II 1 8

Energirådet Ju 19

Energisparkommittén I 4

Information I 4

Engångsbelopp B 6

Enkronemynt E 7

Ensamrättsystem Ju
40; fl Ju 10

Ensamstående föräldrar S 39; II S 14

Enskilda vägar K 3

Ersättning

Brottsoffer Ju 27

Mångfaldigande Ju 40

£"/? t/ (Expertgruppen för regional

utredningsverksamhet) I 1

Etableringsregler Ju 22

Europeiska patentkonventioner H 1

Exekutionsväsendet Kn 7

Expeditionsavgift B 27; II
B 5

Export finansiering H
13; II H 2

F

Factoring

Ju 13

Familjeföretag

83

Familjelagssakkunniga

Ju 4

Familjepolitik

Barnmiljöutredning

S 7

Barnomsorgsutredning S 6

Familjelagssakkunniga Ju
4

Fartygsmiljöutredningen K 8; Il K 6

Fast egendom Ju 32

Fastighetsmäklare Ju 32

Fastighetstaxeringskommitté,

1976 års B 20

Film Ju 5, 40; Il Ju 10

Fiskeavgift Ju 3

Fiskevattensutredningen, 1973 års

Jo 8; II Jo
9

Fjällägenheter Jo 22

FLU-74 (Försvarsmaktens led

ningsutredning) Fö 6; II Fö 2

Fluorberedningen S 36

Flygplatser K 13, 17

FN-konferenser UD 1, 3, 6, Jo 17

Folk- och bostadsräkningar E 8; 11E 6

Folkbokföring Kn 17

Folkhögskoleutredningen U 13

Folkpension S 5

Folkrätt UD 1

Folktandvård U 21

Fondsystem E 5

Fordonskungörelsen K 12

Forskning

Arbetslivsfotskning A 15

AB Atomenergi I 9

Delegationen för energiforskning

I 7; II I
1

Forskarutbild ningsu tredningen U 17

Forskningsrådsnämnden U 45

Forskningsrådsutredningen U 10 Fysisk planering och
bebyggelse

Bo 6 Havsresursfrågor, organ för

U 10,1 10

Jordbruksteknik Jo 29

Långsiktsmotiverad forskning U 36

Läkemedelstillverkning I 13

Massmedieforskning U 40

Metallurgiskt centrum 118

Multinationella företag Ju
17

Mångfaldigandefrägor Ju
40;

II Ju 10

Odentologisk verksamhet U 21

Organisationskommittén för

forskningsråden U 45

Regional utredningsverksamhet II

Skogsteknik Jo 29

Social forskning Sll

Teknisk forskning i övre Norrland

U6

Teknisk och vetenskaplig forsk

ning (SINFDOK) I 8

Fotokopiering Ju 40; II Ju 10

Frakträtt Ju 9

Fredsorganisationsutredningen

Fö 1:11 Fö 1

Fredstandvård i.Q Fö 16; H Fö b

Fri- och rättigheter Ju 45; II Ju 1, 22

Fritidsbåtar Jo 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

U23 U29
Ju 30

Förvaltningsutbildning Fö 2

Kvinnan i försvaret Fö 9

Omorganisation Fö 7

Ordningsvakter Ju 24

Pensionsålder Fö 4

Personalbesparing Fö 7

Tandvård för värnpliktiga

Fö 16; II Fö
6

Värnpliktigas fritidssysselsätt

ningar Fö 13

Vämpliktsinflytandekommittén

Fö 14; II Fö
3 Värnpliktsutbildning, inflytande

Fö 12 Försäkringsfrågor

Allmänna försäkringens ADB-

system (ALLFA) S 33; II S 7

Försäkringsiättskommittén Ju 20

Försäkringsrörelse E 14; II E 5

Livförsäkringsskattekommittén B 6

Försörjningspolitik I
3

Förvaltning, mångfaldigandefrägor

Ju 40; II Ju
10

Förvaltningsutredningen B 22; II B
10

Förundersökning Ju 37

Förvaltningsrevision B 11

Förvaltningsrättskipning B 9

Föräldraförsäkring S 8

Föräldrar,
ensamstående S 39; II S
14

FRU UIO

FUN U17

Fysisk
riksplanering Bo 3

Färjetrafik K 10

Fögderiutredningen Kn 11

Förband Fö 1

Företag

Kapitalexport H16;IIH5

Uppgiflslämnande B
30; II B 8

Verksamhet i Sydafrika HI8;IIH7

Företagarföreningar A 10

Företagares rättshjälpsmöjligheter Ju 36

Företagsdemokrati Fö 8, B 25,1 6

Företagsform Ju 30

Företagsförvärv Ju 17

Företagshälsovård S 20, A 13

Företagsinformation 16

Företagsinteckning Ju 13

Företagskoncentration Ju 22, H 6

Företagsobeståndskommittén B 19

Företagsskatteberedningen B 3

Företagsstruktur

Byggmaterialindustrin I 11

Hotell och restaurang H 4

Jordbruk och trädgårdsnäring A 6

Skoindustiin H 13

Skrothandel H 4

Städbranschen H 6

Förmyndare Ju 27

Förmögenhetsbrott Ju 27, 41;II Ju 4

Förmögenhetsskatt B 3

Förplägnadsfrågor Ju 39

G

Garantiförsäkring Ju 20

Gas I 7

Gatukostnadsutredningen Bo 8; II Bo 1

Genbanksutredningen Jo 6

Girosystem E 2

Gisslan Ju 37

Glesbygdsfrågor

Delegation I 21; II I
3

Referensgrupp A 7

Godstransport Ju 9

Gotlandstrafik K10

Grafiskt
mångfaldigande Ju 40;

II
Ju 10

Grundforskning UIO

Grundlagar Ju 5

Grustäkt Jo 2

Gymnasial utbildning V 47; II U 1

Gåvoskatt B 3

Göta kanal K 21; II K 2

Göteborgsregionens sysselsättnings

problem I 22; II I 4

Församlingsstyrelse Kn 22; II Kn 5

Förskingring Ju 27

Försvarsväsen
(allmänt)

Bidrag till fritidsverksamhet Fö 13

Civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter Fö
17; Il Fö 5

Datasystems sårbarhet

Fö 15; II Fö
4

Försvarets fred.sorganisations-

utredning Fö
1; II Fö 1

Försvarsmaktens ledningsut

redning Fö 6; II Fö 2

Försvarsutredning, 1974 års Fö 7

Kommunal beredskap Knl

Kyrkliga beredskapsfrågor Kn 17

Medinflytande Fö 12

Militära ansvarssystcmet

Ju53;II Ju 12

Planering och budgetering Fö 3. 7

Rationalisering Fö 7

Skyddsrumsutredning, 1975 års

Fö 11

Straffbestämmelser till skydd för

rikets säkerhet Ju
48; II Ju 3

Försvarsväsen (personal)

Arbetsförhållanden Fö 8

Delegering Fö 8 H

Fritidssysselsättningar för värn- H 75

pliktiga FöU H 75 S

Försvarets gymnasieutredning Fö 10 Handelsbolag

s. 4 Kontrollera mot PDF

Handikappade S35,38;IIS12

Handikapputredningen S 1

Havsresurser I 10

Hemförsäljningskommittén Ju 15

llemkonsulenttjänster H 12

Hemslöjd I 24; II I 7

Hjälmarens
reglering Jo 23

Hotell-
och restaurangbranschen

H3

Humanitet UD 1

Humanitära
ändamål B 17; II B 4, 9

Husrannsakan Ju 27

//ygien S 14

Hyresrättsutredningen Ju 35

Häktning Ju 26

Hälsoeffekter
av energiutnyttjande

Jo 20 Hälso- och sjukvård

Ansvarsfrågor S 9

Hälso- och sjukvårdsutredningen

S20

Hälsovårdsstadgan S 14

Kronisk toxicitet S 19

Medicinalansvarskommittén S 9

Pensionätsundersökningen S 12

Regionsjukvårdsutredningen S13

Sjukvård i livets slutskede S 15

Äldres vårdbehov S
28; II S 8

Högskola

Högskolerefomen U 23

Organisationskommittéer för

Umeå U 27

Uppsala U 28

Stockholm U 29

Linköping U 30

Göteborg U 31

Lund-Malmö U 32

Studiedokumentation och statistik

U33;IIU5

Tjänsteorganisation U 56; II U
6

Vårdutbildning U 58; II U 9

I

Ideella ändamål B 17; II
B 4,9

HASA U50

Inbyteshandel H 4

Indelningslagskommittén Kn
8

Industrien forskning Ju 40,1 11,13 Industriellt
rättsskydd

Ju 21,40; H Ju 10 Industriellt utvecklingsarbete

Ju 40,111,13;lIJulO Industriföretag

Ju40, A 3,111, 13;II Ju 10

Industriområdet, utvecklings

samarbete UD 5; n UD 2

Information

Energi 14

Hälso- och sjukvård S 9

Informationsutbyte med utlandet UD4;HUD1

Körkortshavare K 16

Statsföretag I 16

In for ma tionssystem

ADB-beredningsgruppen Kn
6

Allmänna försäkringen (ALLFA)

S33;IIS7

Biblioteks- och dokumentations

samverkan (BIDOK) U 25

Nordiska dokumentationscentralen

(NORDICOM) U 40

Personaladministrativ informations

behandling B 23; II B 11

Redovisnings- och revisionssystem

Knl3

Rättsväsendets informationssytem

(R 1) Ju 2

System S Kn 13

Teknisk-
och vetenskaplig doku

mentation (SINFDOK) I 8

Inkomstskatt se Skatteväsen

Inkomsttaxering B 17; II B 4,9

Insamlingar H 9

Inskrivningsväsen

Företagsinteckning Ju 13

Rätt till luftfartyg JulO

Insynsutredningen H
11; II H 1

Inteckning Ju 13

Integritet

Datalagstiftningskommittén

(DALK) Ju 42

Försäkringsrättskommittén Ju 20

Integritetsskyddskommittén Ju 1

Intellektuellt
arbete Ju 40; II Ju 10

Internationell familjerätt Ju 4

Internationell konkurrens H 5

Internationella
barnåret S 42; Il S 16

Internationella byggnadskommittén

12
Internationella investeringar

I 25; II I 6

InternationeUt bistånd UD 2; II UD
3

Isolering inom kriminalvården Ju 44

Isotopmärkning K 5

J

Jakt- och
viltvårdsfrågor Jo 28; II Jo
4

JK-utredningen Ju 29

JO Ju 29

Jordbruk

Arbetskraftsförhållanden A 6

Arrendelagskommittén Ju
33

Bokföring B
24; II B 1

Genbanksutredningen Jo 6

Jordbrukarnas ttygghetsptoblem

Jo 19

Jordbruk och trädgårdsnäring A 6

Jordbrukshögskolor Jo 1

Jordbruksutredningen Jo 4

Skördeskadeskydd Jo 19

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordförvärvsutredningen

Jo 11

Journaler

S9

Juridisk
hjälp

Ju 36

Justitiekanslern

Ju 29

Justitieombudsmannen

Ju 29

Jämställdhet

A 16

Jämvägsbefordran

Ju 9

K

Kabel-TV
Ju 40;

; II Ju
10

KabiAB

S22

Kapitalbildning

E5

Kapitalförsäkring

B6

Kapitalmarknadsutredningen, 1968 års

El

Kapitalskatt B 3

Karantänverksamhet Jo 21

Karolinska sjukhuset S 37; II S 13

Kollektiva försäkringar Ju 20

Kollektivavtal B 8

KoUektivmärkeslagen Ju 21

Kommittéväsendet B 14

Kommunal beredskap Kn 1

Kommunal demokrati Kn 3,12

Kommunal indelning Kn 8

Kommunala förköpslagen Jo
11

Kommunalbesvärsprocessen

Kn23;IIKn3 Kommunaldemokratiska frågor

Kn25;nKn6 Kommunalekonomiska utredningen

B 21 Kommunalförvaltning

Beslutanderätt Kn 10

Decentralisering Kn 10

Förtroendemannamedverkan Kn 10

Mångfaldigandefrägor Ju
40

Personalbehov Kn 10

Kommunalt gatubyggande BoS

Kommunalval Kn 3

Kommunikationssatelliter

Ju 40; II Ju
10

Koncessionslagstiftning 13,11

Konkurrensbegränsning H 5

Konkurslagskommittén Ju 7

Konstnärliga verk Ju
40; II Ju 10

Konsumentfrågor

Affärstider H 7

Begagnade bilar Ju 15

Energikonsumtion 14

Hemförsäljning Ju 15

Hemkonsulenttjänster H 12

Försäkringsavtal Ju 20

Konsumentköp su tredningen

Ju 57; II Ju
17

Konsumenttjänstutredningen Ju 12

Konsumtionskredit Ju 6

Kooperationsutredningen 120;

1112 Marknads- och produktplanering

Hll

Regional
konsumentpolitisk verk

samhet HI2

Småhusköp Ju 32

Angerrätt Ju 15

Kontakter patient och läkare S 31;

US 9

Kostnadsbesparing B 14

Kreditförsäljning Ju 20

Kreditköputredningen Ju 6

Kreditstöd A10

Kreditväsen E 1, 9

Krigslagar UD 1

Krigsmaktens fredsorganisation Fö 1 Krigsmaktens
förvaltningsutbildnings-

utredning Fö 2

Krigsmaktens tjänstereglemente Fö 8 Kriminalvård

Andlig värd Kn 9

Anstaltspersonal Ju 18

Isolering Ju 44

Kriminalvårdsstyrelsens organisa

tion Ju 43

Mathållningen vid anstalter Ju 39

Kronofogdemyndigheter Kn
7

Kronojord B1

Kulturell verksamhet

Byggnadsvåld U 42

Kultur- och informationsutbyte

med utlandet UD 4; II UD 1

Musikutbildning U 5

Mångfaldigandefrägor Ju 40; II

JulO

Upphovsrätt Ju 40; II Ju 10

Utställningscrsättning U 46

Kulturminnesvård U 8,42

Kulturväxter Jo 6

Kustövervakningsutredningen B 12

Kvarstad B 9

Kvinnan i försvaret Fö 9

Kvinnlig tronföljd Ju 38

Kvinnliga skolledare U
5 5; II U 2

Kvinnor
och män A 16

Kyrkoväsen

Andlig vård vid sjukhus och

kriminalanstalter Kn 9

Begravningsväsendet Kn
17

Bibelöversättning U 12; II U 11 Folkbokföring, kyrkans uppgifter

Knl7

Kyrklig beredskap Kn 17

Kyrkohandbok Kn 2

Psalmkommittén Kn 4

Stat-kyrka, kytkoministerns grupp

Knl8

Uppsala domkyrka U 8

Kärnkraftverk 19

Kärnvapen UD 3

Könsdiskriminering A16

Köprätt Ju 15, 32

Körkorts
frågor K 16

s. 6 Kontrollera mot PDF

Laboratorieverksamhet Jo 18

Lagerstödsutredningen A 3

Lagrådsutredningen Ju 46; Il Ju 2

Landskapsvård Jo 2

Lantarbetare A 6

Lantbrukshögskolan Jo 1

Lastbilsförare K 7

Ledningsgruppen
för fortsatt utveck

ling av försvarets planerings- och bud

geteringssystem (PPBG) Fö 3

Litteraturstödsutredningen U 54;

I1U4

Litterära verk Ju 40; II Ju 10

Livförsäkringsskattekommittén B 6

Livsmedel, bekväma Ju 39

Livsmedelskontroll Jo 18

Ljudupptagningar Ju 40; II Ju 10

Lokalprogram U 1, Jo 1

Lotsning K 4

Lotteriutredning, 1972 års H 2

Luftfartyg Ju 10

LUP-organisationen U
1, 26, Jo 1

Z,t/r-7 U6;IIU3

Låneunderlagsgruppen Bo 1

Läkemedelsindustri 113

Läkemedelsinformation
S 34; II S 11

Läkemedelskontroll S 41

Länsdomstolskommittén Kn 19; II Knl

Länsförvaltning Kn 43

Lärarutbildningsutredning, 1974 års

(LUT-74) U16;1IU3

Läromedel

Läromedelsmarknaden U
43

Upphovsrättslagstiftning Ju 40; II Ju 10 Upphovsrättsliga frågor på
undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

U3 Lönefrågor

Avtalsgodkännande B 8

Löntagarfonder E 5

Löntagarna och kapitaltillväxtenE 5

Lönsparande E
11; II E 2

Massmedieforskning U 40

Massmedier Ju 5, 22, 23 40; II Ju 10

Medborgarvittnen Ju 37

Meddelarskydd Ju 5

Mediaföretag Ju 22

Medicinalansvarskommittén S 9

Medicinsk
forskning I 13

Medinflytande

Arbetsrättskommittén, Nya A 14

Företagsdemokratirådet 16

Byggkoncentrationsutredningenl 11

Läkemedelsindustri 113

Värnpliktsutbildning Fö 12

Mervärdesskatteutredningen B 5

Metallurgiskt centrum 118

Mikrofllmning Ju 40; II Ju 10

Militäransvarskommittén Ju
53;

II Ju 12 Militära
pensionsåldersdelegationen

Fö 4 Miljöfrågor

Billingenonuådet I 17

Miljöskyddslagstiftning Jo
20

Miljöstörande industri Bo 4

Unescos konferens om miljövårds-

utbildning U 51

Se även Naturvård

Mineralpolitiska utredningen I 3

MMU Ju 5

Monopol Ju 22, B 29, H 5;

II
B 7

Motorredskap K 12

MPD Fö 4

Multinationella företag Ju
17, H 5

Museer U 18

Museijärnvägsföreningar
U 59; II U 8

Musikaliska verk Ju 40; II Ju 10

Musikformer U 34

Musikutbildning U 5

Myndigheters verkstadsrörelser K 15

Myndighetsutövning A10

Mångfaldigande Ju40;IIJulO

Mäklarverksamhet Ju 32

Män och kvinnor A 16

Märkning av olja K 5

s. 7 Kontrollera mot PDF

M

Madridunionen Ju 21

Makeprövning U 35

Malmförädling I 12

Malmtillgångar I 3

Marklagstiftning Jo 11

MöA'/! nåds för ing

Företags
marknads- och produkt

planering m.m. Hll

Reklam i videogram Ju 23

Upphovsrättsliga frågor Ju 40;

II Ju 10

Markägare Jo 2

Maskinförsäkring Ju 20

N

Namnlagsutredningen Ju 11

Narkotikafrågor,
ledningsgrupp

S29;I1S5

Narkotikamissbrukets
omfattning

S 27; Il S
4

Nationalfonoteket U 2

Naturtillgångar I 3, 17, 18

Naturvård

Miljöskyddslagstiftning Jo
20

Miljöstötande industri Bo 4

Miljövårdskostnader Jo 3

Naturvårdskommittén Jo 2

Vattenlagsutredningen Ju 3

Nedrustningsdelegationen UD 3

s. 8 Kontrollera mot PDF

NEPO S 10

NJA 118

Nordiskt
samarbete

Brottsskadeersättning Ju
27

Energiforskning 17

Försäkringsrätt Ju 20

Konsumenttjänstutredningen Ju 12

Kreditköp Ju 6

Länsdemokrati, vidgad Kn
14

Medborgarvittnen Ju 37

Patentpolicykommittén H
1

Produktansvarskommittén Ju 14;

11 Ju 18

Psykiskt avvikande Ju 8

Stiftelseutredningen Ju 31

Ungdomsfängelseutredningen lu 25

Upphovsrätt Ju
40; 11 Ju 10

Varumärkesutredningen Ju
21

Norrländska malmfält 112

NOTH U 6

NTR U U 9

Nya testamentet U 12; II
U 11

Nykterhetsvärd S 3, 10

Nyttjanderätt Ju 33

Näringsliv

Billingenomiådet 117

Byggnadsmaterialindustrin 1 11

Företagsutbildning A 8

Gruvdrift I 14

Hotell- och restaurangbranschenH 3

Industrilokalisering Bo 4

Jordbruks-och trädgårdsnäring A 6

Lagerstödsutredningen A 3

Läkemedelsindustrin 113

Malmförädling 112

Norrbottendelegationen I
18

Näringshjälp A 9

Näringsidkares rättshjälpsmöjlig

heter Ju 36

Näringsliv, mångfaldigandefrägor

Ju 40; II JulO

Skoindustrin H 4

Skrothandel H 4

Trädgårdsnäring Jo 12

Varvsindustri 115

Näringsrätt Ju 12, H 1, 5

O

Obligatorieberedningen U 63; 11 U 13

Odontologisk verksamhet U 21

Offentlig administration Kn 10, 12

Offentlig redovisning 116

Offentlig verksamhet, mångfaldigande-

frågor Ju 40; II Ju 10

Offentliga tillställningar Ju 24

Offentligt biträde Ju 36

Oligopol H 5

Oljemärkning K 5

Oljeskyddskommittén, 1977 års

U63;nU13

Ombordanställda K 8

Olymiska spel Jo 31; II Jo 6

Omsorgskommittén S
35; 11 S 12

OMUS V 5

Omyndig Ju 27

Opinionsbildning Ju 22

Optionsrätt Ju 33

Ordningsstadgeutredningen
Kn 20;

llKn2

Ordningsvaktsutredningen Ju 24

ORM U 18

Partikelmärkning av olja i fartyg

K5

Patentpolicykommittén H 1; Il H 6

Patienter S 9

Pedagogik U 7

Pensionsförsäkring B 6

Pensionskommittén S 5

Pensionssamordning K14

Pensionsålder Fö4,S5

Pensionsåtaganden B 18

Pensionärsundersökningen S 12

Permutation Ju 31

Personaladministrativa informationsbehandlingsfrågor
B 23; II
B 11
Personalutbildning

Ju 18, Fö 2, B 13, A 8

Persondata Ju 42

Personskador Ju 27

Persontransport Ju 9

Personvals- och valkretsutredningen

Ju 28 Pliktexemplar av trvckt svensk

skrift U53

Polistjänstemän Ju 37

Polisutredning, 1975 års Ju 37

Postgiro E 2

PPBG Fö 3

Praktisk-teologisk u tbildning U 41

Pricksystem K16

Prisreglering J o 4, H 8; II H 9

Prisskillnader på eldningsolja och

bensin H 15; 11 H 3

Producentpåverkan Hll

Produktansvarskommittén Ju
14

Produktplanering Hll

Programbudgetering Fö 3

Prostitutionsutredningen S 24; II S 1

Psykiskt avvikande Ju 8

Publicering Ju
40; II Ju 10

Publik- och programforskning (PUB)

U40

Punktskatteutredning, 1969 års B 2

Påföljder Ju 8,16

s. 9 Kontrollera mot PDF

R

Radio

Massmedieutredningen Ju
5

Radioutredningen U 19

Upphovsrätt Ju
40; Il Ju 10

Utbildningsradio U 9

Yttrandefrihet Ju 5

Redovisningssystem, mångfaldigande-

frågor Ju 40; n Ju 10

Regelsystem för stadsplanelagda om

råden Bo8;nBol

Regionalpolitik

Beslutsfattande Kn 10

Decentralisering Kn 10

Fögderiutredningen Kn 11

Länsdemokrati, vidgad Kn
14

Sysselsättningsutredningen A 2

Utredningsverksamhet A 2

Regionsjukvårdsutredningen S13

Reklam

Könsdiskriminering A16

Videogram Ju 23

Renhållning S 14,
Jo 25; II Jo 1

Renskötselanläggningar Jo 5

Renskötselområdet Jo 22

Resegarantiutredningen H 19; II H 8

Restauranger U 4, H 3

Resursanvändning B 14

Rl-systemet Ju 2

Riksantikvarieämbetet U 18

Riksdagens lönedelegation B 8

Riksdagens ombudsmän Ju
29

Riksdagsval Ju 28

Riksförsäkringsverket S
33; Il S 7

Riksplanering Bo 3

Riksrevisionsverket B19

RIV Ju 23

Rymlingar Ju 27

Räddningstjänst K
6, H 17; II
H 4

Rättegång

Arrendetvist Ju 33

Bodelning Ju 36

Brottmål Ju 5, 36

Företagare Ju 36

Häktning Ju 26

Hyrestvister Ju 35

Näringsidkare Ju 36

Rättegångsutredningen Ju 50;

n Ju 7,19

Rättshjälpsutredningen Ju
36

Tryckfrihetsprocess Ju 5

Rättighetsskyddsutredningen
Ju 45;

n Ju 1,22

Rättshjälpsutredningen Ju 36

Rättsskyddsförsäkring Ju 20

Rättsväsendets informationssystem

(RI) Ju 2

s

Sakskador Ju 27

Samarbetsorganet
för rättsväsendets

informationssystem
(SARI) Ju 2

Samebyar Jo 5

Samefrågor U 62

Samhällsplanering

Besparingsutredningen B
14

Byggkoncentrationsutrednlngen

111

ERU II

Länsdemokrati, vidgad Kn
14

Medborgare - samhällsorgan

Knl2

Riksplanering Bo 3

Sanitär olägenhet S 14

Sanktionssystem Ju 16

.SARI Ju 2

Sedlighetsbrott Ju 47; Il Ju 5

Sexualbrottskommittén. 1977 års

Ju 47; n
Ju 5

SIA U7

SINFDOK I 8

Sjukvård för äldre S 28; II
S 8

Sjukvård i krig S 23; II
S 17

Sjukvårdens inre organisation S 25;

ns2

Själavårdande verksamhet Kn 9, 17

Sjöfart

Befälsbemanning K 2

Fartygsmiljö K 8

Färjotrafik Gotland och fastlan

det K 10

Kustövervakningsutredningen B 12

Olja i fartyg K 5

Sjöfaitspolitiska utredningen

K23;nK5

Sjömanspension K 14

Sjöräddningsutredningen K
4

Sjölagen Ju
60; U Ju 23

Sjöpolis B12

Skadefrågor

Brottskadeutredningen Ju
27

Försäkringsrättskommittén Ju 20

Livförsäkringsskattekommittén B 6

Skördeskadeskydd Jo 19

Småhusköpkommittén Ju
32

Skatter

Administrativt sankfionssystem

B 15

Artister B 4

Energiskatteutredningen B16

Fögderiutredningen Kn 11

Företagsobestånd B 19

Företagsskatteberedningen B 3

Livförsäkringar B 6

Mervärdesskatt B 5

Punktskatter B 2

Skatteadministration Kn 11

Skatteprocess B 9

Skattetilläggsutredningen B 15

Skatteutredning, 1972 års B 7

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tjänstepensioner B 18

Skepps-
och Kastellholmarna U 22

Skingringsförbud B 9

Skogsadministrativa
utredningen Jo 10

Skogsbruk, nya avtal Jo 29

Skogshögskolan Jo 1

Skogsutredningen,
1973 års Jo 7

Skoindustrin H 13

Skolväsen
se Utbildningsväsen

Skrothandelsförordningen H 4

Skyddade
verk Ju 40; II Ju 10

Skyddsrum Föll

Skördeskadeskydd Jo 19

SLS S15

SMHI-utredningen K
19; Il K 1,8

Småbarnsföräldrar S 8

Småföretag B 3

Småhusköpkommittén Ju 32

Småpartier Kn 3

Social forskning Sll

Social information S 17

Socialdepartemen te ts sju k vårds-

delegation S 2

Socialkatalog S 17

Socialpolitiska samordningsutred

ningen S 18

Socialutredningen S 3

Sparavdrag B 7

Specialundervisning U 7

5pe/ H 2

Spionbrottsutredningen Ju 48; II Ju 3

SprdA: ino/rr förvaltningen Kn 12

S5/: Ull

5faf oc/t feirfai Kn 18

Statens bakteriologiska laboratorium

S 22,32;nS 10

Statistiska centralbyrån E lö, 13;

UE 1,4

Statlig kreditgivning B 19

Statlig näringshjälp A 9

Statsföretags verksamhetsinriktning

126 Statsförvaltning

Ansvarsfördelning stat kommun

-skola U1;IIU14

Avtalsfrågor för tjänstemän B 8

Bankgiro - postgiro E 2

Besparingsutredningen B
14

Bevakningsföretag Ju 34; II Ju 13

Dataarkivering U 2

Decentralisering Kn 10

Exekutionsväsendet Kn 7

Fjällegenheters förvaltning Jo 22

Förvaltningsrevision rationalise

ring B 11

Havsresursorgan I 10

Justitiekansletna uppgifter Ju 29

Jämställdhet A 16

Konsumentverket H 10,12

Kriminalvården Ju 18, 39, 43, 57

Laboratorieverksamheten

S 22,Jo 18

Länsstyrelserna Kn
6, 13, 14

Medborgare - samhälle Kn
12

Museer U 18

Myndigheters energiinformation I 4

Myndigheters verstadsrörclscr K 15

Myndighetsutövning A10

Mångfaldigande frågor Ju
40;

II Ju 10

Personalutbildning B13

Polisen Ju 37

Revision och rationalisering

Bll,Knl3

Riksantikvarieämbetet U 18

Riksförsäkiingsverket S 33; Il S 7

Rättsväsendet Ju 2, 29, 36

Sjöfart K 4

Skatteadministration B15,Knll

Skogsadministration Jo 10

Statistikfrågor E 3, 4

Statskontoret B 11

Styrelsen för teknisk utveckling I 5

Universitet och högskolor

Ul,3,5,6, 10, 23,26, 27,28,29,

30,31,32, 33, 39, 45, Jol

Väktare Ju 34; U Ju 13

Statskontrollkommittén Kn 16;

IIKnS

Stiftelseutredningen Ju 31

Stimulansutredningen A 9

Stockholmsregionens allmänna flyg

utredning K 13

Studiedokumentation U 33

Studiestöd U 35

STUDOK U 33

Studsvikutredningen I 9

Styrelsen för teknisk utveckling

15

Stålverk 80-projektet I 18

Städbranschen H 6

Stämpelskatteutredningen

B27;nB5

Stöldförsäkring Ju 20

Successionsordning Ju 38

Svenskt-finskt utbildningsråd U 48

Sydafrikakommittén H 16; II H 5

Sydafrika, begränsning av företags

verksamhet H18;IIH7

Sysselsättningsutredningen

A2;UA 1 Sårbarhetskommittén (SÅRK)

Fö 15; U Fö 4

T

Tandvård

U21

Taxering

B9

Teknisk
nomenklatur

18

Teknisk
utbildning

U6

Telefon
för handikappade

S38

Telefonförsäljning

Ju 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Television

Förskoleverksamhet U 9

Massmedieutredningen Ju
5

Radioutredningen U 19

TRU-kommittén U 9

Upphovsrätt Ju
40; II Ju 10

Utbildnings-TV U 9

Vuxenutbildning U 9

Yttrandefrihet Ju 5

Terroristhandlingar Ju 37

Terroristlagstiftning All

THX-frågan S
40; II S 15

Tidskriftsutredningen B17

Tillsynslagen Ju 31

Tilläggspension S 5

Tjänster Ju 12

Tjänstereglementet för krigsmakten

Fö 8

Tobakskommittén S 26; II S 3

Tomträttskommittén Ju 56; II Ju 15

Torrläggningsbestämmelser Ju 3

Totalförsvar Fö 7

Totalvägran Fö 5

Toxicitet S 19

Trafikbrott K16

Trafikpolitik

Kommunala trafikfrågor K
16

Trafikpolitiska delegationen K 1 Trafikpolitiska
utredningen K 6 Trafiksäkerhetsutredningen K 9 Öresundsdelegationen, 1975 års

K 11

Tronföljd, kvinnlig Ju 38

Trossamfundens teologiska

seminarier U 44

Truckar K 12

Tryckt skrift, pliktexemplar U 53

Trädgårdsnäringen Jo 12, A 6

Tullverket B 12

TV-program, upphovsrätt Ju
40;

n Ju 10

Tvångslicens Ju 40; II Ju 10

Tvångsmedel Ju 26

TypbesiktningsuiredningenK 20; II K 3

Täktsamfällighet Jo 2

u

U-länder

UD 2

UKO

U21

ULÄ

U43

UMOF

K5

Underställning
av avtal

B8

Ungdomsfängelseutredningen

Ju 25

Unesco U 51

Uniformer Ju 24

Universitet se Utbildningsväsen

Uppfinningar H 1

Upphovsrättsutredningen Ju
40;

II
Ju 10

Uppsala
domkyrka U 8

Uppslagsverkskommittén
U 61; 11 U 12

Uppvärmning med el I 23; Il I 5

UR-kommittén U 4

Uranutvinning 117

Utbildningsväsen

Akademien för de fria konsterna

U39

Ansvarsfördelning,

skola-stat-kommun U 11; II U
14

Betyg U 14

Brandförsvarsutbildning Kn
5

Egendomsförvaltning B 1

Finsk-svenska utbildningsrådet U 48

Folkbildning U 38

Folkhögskoleutredningen U13

Forskarutbildning U 17

Företagsutbildning A 8

Försvarets gymnasieutbildning

Fö 10

Förvaltningspersonal Kn 12

Gymnasieskolan U
47; II U 1

Högskoleregeionernas organisationskommittéer U 27, 28,
29, 30, 31,32 Internationellt utbildningsarbete

U24

Krigsmaktens förvaltningsutbild

ning Fö 2

Kökspersonal inom kriminal

vården . Ju 39

Lokalprogram U1

Läkarutbildning, viss S 14

Lärarutbildning U 16; II U
3

Läromedelsmarknaden U 43

MiljövårdsutbUdning, UNESCOS

U51

Musikutbildning U 5

Ordningsvaktsutbildning Ju
24

Personalutbildning, statiig B 13

Polisens utbildning Ju 37

Praktisk prästutbildning U 41

Restauranger U 4

Skolans inie arbete (SIA) U 7

Studiedokumentation U 33; Il U 5

Studiestöd U 35

Teknisk utbildning U 6

Teknologiska seminarier U
44

Upphovsrättsliga frågor Ju
43;

II Ju 10

UtbUdningsradio U 9,52; II U
15

Utlandsundervisning U 15

Veterinärmedicinsk utbildning

Jo 1,27; II Jo
3

Vårdutbildning inom högskolan

(VÅRD 77) U58;nU9

Väktaiutbildning Ju 34; II Ju 13

Värnpliktsutbildning Fö 12

Uthyrningssvårigheter av bostäder

Bo 7

Utlandsundervisning U15

Utländska artister B 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utländska
företag Ju 17

Utlänningslagstiftning A 11; II A
3

Utrikeshandelsstatistiku
tredningen

(USU) E 3

Utställningsersättning U 46

Utvecklingsarbete,
energiforskning

17; Hl 1

Y

Yttrandefrihet

Ä
Åldringsvård

Ju 5, 54;UJu 16

S12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vagnskadeersättning Ju 20

Val Kn 3

Valkretsindelning Ju 28

Valsystem Ju 28

Valutareglering E 12; II E 3

Vapenfri tjänst Fö 5

Varumärkesutredningen Ju 21

Värvsindustri 115

Vattenlagen Ju 3, Jo 2

Vattenlagsutredningen Ju 3

Vattenledningsskadeförsäkring Ju 20

Vattenplanering Jo 30; II Jo 5

Vattenreglering Jo 9

Verkstadsrörelser
hos affärsverk och

myndigheter K15

Vetenskap
och teknologi, FN-

konferens UD 6

Vetenskaplig
dokumentation, informa

tion och nomenklatur I 8

Veterinärhögskolan Jo 1

Veterinärmedicinsk utbildning (VU 77)

Jo 27; II
Jo 3

Vetorätt, facklig A 14

Videogram Ju 23,40; II Ju 10

Videogramutredningen U 57; II U 7

Villaschablonen B 7

Vinterspel, olympiska Jo 31; II Jo 6

Visningsersättning U 60; II U 10

Voksenåskommittén U 37

Vuxenutbildning U 9, 13

Vårdlagstiftning S 3

Vårdpersonal Ju 18, 39

Vårdutbildningar inom högskolan

(VÅRD 77) U58;IIU9

K3

Väghållning Vägtrafik

K7

K9

K3

B 26;

II B 2

Ju 34;n
Ju 13

H9

Bilarbetstid

Trafiksäkerhet

Vägutredning, 1969 års Vägtrafikskatteu tredningen

UD 3

Väktarulbildning Välgörenhet Världsnedrustningskonferens
Värnpliktiga se Försvarsväsen

Jo 6

(personal) Växtförädling

111

Ägandeförhållanden

ö

öppethållandetider

H7

Öppet
köp

Ju 15

Öresundsdelegationen,

1975 års

Kil

Östersjöns
strandstater

K5

Översvämningar

Jo 9

Övningsfält

Fö 1; II Föl

s. 503 Kontrollera mot PDF

503 Skr 1977/78:103

Innehall

Utdrag
ur regeringsprotokollet .............................. 2

Bilaga,
kommitléberättelse 1978

Justitiedepartementet
(Ju) ................................ 9

Utrikesdepartementet
(UD)................................ 56

Försvarsdepartementet
(Fö).............................. ... 63

Socialdepartementet
(S) .................................. ... 78

Kommunikationsdepartementet
(K)...................... 113

Ekonomidepartementet
(E) ................................ .. 134

Budgetdepartementet
(B).................................. 144

Utbildningsdepartementet
(U)............................. 170

Jordbruksdepartementet
(Jo) ............................ 253

Handelsdepartementet
(H) .............................. .. 281

Arbetsmarknadsdepartementet
(A) ................... .. 297

Bostadsdepartementet
(Bo) .............................. 320

Industridepartementet
(I).................................. .. 327

Kommundepartemenlet
(Kn)............................... .. 360

Uppgift
på kostnader för kommittéer ................... .. 386

Betänkanden
utkomna från trycket under år 1977 .... .. 440

Betänkanden
avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade
inom departement (Ds-serie) som publicerats

sedan
redovisningen i 1977 års kommittéberättelse. .. 444

Nordisk
utredningsserie ....................................... .. 446

Personregister
till kommittéer................................ .. 447

Sakregister
tiU kommittéer.................................... .. 490

Tillägg
till Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Kn8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1977/78:103

Bilaga 2

Kommitté-

berättelse

1978

Del II

Kommittédirektiv

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redaktionell
anm.

Kommittéberättelsen
är uppdelad i två delar.

Del
1 innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och
telefonnummer, redogörelse fcir arbetet under den lid berättelsen avser,
kostnader saml register.

Direktiv
och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam
serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de
genom LiberFörlag.

Direktiv
som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges
för vaije direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del
II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som
meddelats sedan redovisningen i 1977 års berättelse färdigställdes saml
register. De är ordnade deparlementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom
departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. Direktiv som
inte har redovisats i 1977 års berättelse eller ingår i 1977 års direktivserie
redovisas sist inom resp. departementsavsnitt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:l

Justitiedepartementet

1.
Förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättigheterna

Dir
1977:1

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

När
den nya regeringsformen (RF) trädde i tillämpning den 1 januari 1975 fick vi
för första gången i svensk konstitutionell historia en omfattande
rätlighetsreglering i grundlag vid sidan av tryckfrihetsförordningens (TF)
regler om tryckfriheten och rätlen atl ta del av allmänna handlingar. Den nya
regleringen innebar alt vissa rättigheter - bl.a. skydd mot dödsstraff,
retroaktiva straff, berövande av svenskt medborgarskap och landsförvisning av
svensk medborgare -gjordes absoluta. Dessa rättigheter kan således inte
begränsas annat än efter grundlagsändring. De s.k. opinionsfriheterna
-yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,
föreningsfriheten och religionsfriheten - skyddades genom att deras existens
slogs fast i RF och atl där vidare föreskrevs att de inte fick begränsas annat
än av riksdagen genom lagstiftning. Samma skydd gavs åt den enskildes rätl att
slå utanför föreningar och trossamfund och alt hålla inne med sina åsikter, ål
hans rörelsefrihet, kroppsliga integritet och hemfrid samt åt hans rätl till
förtrolig kommunikation l.ex. genom brev och telefon.

De
nu nämnda reglerna betecknades emellertid redan vid sin tillkomst som ett
provisorium. På hemställan av riksdagen i samband med dess behandling av
grundlagspropositionen tillkallades 1973 års fri- och rättighetsutredning i
november 1973. Denna utrednings arbete ledde fram till nästa steg i fråga om
förstärkningen av skyddet för de medborgeriiga fri- och rättigheterna. På
grundval av utredningens förslag har riksdagen genom två beslut under år 1976
antagit ell helt nytt rättighelskapilel som den 1 januari 1977 trätt i stället
för de ursprungliga rättighetsreglerna i 1974 års RF.

I
det nya rättighetskapitlet - 2 kap. RF - har det skyddade området utvidgats
genom atl flera nya rättigheter har förts in vid sidan a v de gamla. De nya
rättigheterna är skydd mot tvång all delta i sammankomst for opinionsbildning
eller i demonstration eller annan meningsyttring, skydd mot åsiktsregistrering,
skydd mot kroppsslraff och tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att tvinga
fram eller hindra yttranden, krav på domstolsoffentlighet samt rätl för
författare, konstnärer och fotografer lill sina verk. Här kan också nämnas de
nya bestämmelser som förbjuder rättighetsbegränsningar enbart på grund av
politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och som skyddar mot
ras- och könsdiskriminerande normgivning.

Reglerna
i det nya rättighetskapitlet innebär vidare att rättighetsskyddet förstärks på
flera olika sätt. Till de absolut skyddade rättigheter som redan från början
fanns i 1974 års RF har fogats ytteriigare rättigheter som inte heller kan
begränsas annat än efter grundlagsändring; nämligen skyddet mot tvång all ge
till känna åskådning, skyddet mot tvång all delta i sammankomst för

s. 4 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:l Skr 1977/78:103 4

opinionsyttring
etc, skyddet rnoltvång aU tillhöra'trossamfund eller annan
åskådningssammanslutning, skyddet mot åsiktsregistrering samt skyddet mot kroppsstraff,
tortyr och medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden.
Också de särskilda diskrimineringsförbuden är absoluta. Av opinionsfriheterna
har religionsfriheten fött ell absolut skydd.

Övriga
opinionsfriheter samt rörelsefriheten, skyddet för den enskildes integritet i
olika hänseenden och domstolsoffentlighelen kan även i fortsättningen
begränsas genom vanlig lag. Möjligheterna alt besluta rältighetsbe-gränsande
lagar har emellertid inskränkts på flera sätt. Längst går dessa inskränkningar
i fråga om föreningsfriheten som ISr begränsas endast såvitt gäller
sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller
innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst
etniskt ursprung. I övriga delar är skyddet för föreningsfriheten lika absolut
som t.ex. skyddet mot landsförvisning. Också mötes- och
demon-stralionsfrihelerna bereds skydd genom bestämmelser som anger de ändamål
för vilka dessa friheter (2r begränsas. Dessa bestämmelser innebär i sak att
mötes- och demonstrationsfrihelerna knappast kan begränsas utöver vad som f.n.
görs i lagen om allmänna sammankomster.

Också
i fråga om yttrande- och informationsfriheterna innehåller 2 kap. RF i sin nya
lydelse en uppräkning av ändamål för vilka begränsningar får ske. Dessa
friheter Hr begränsas av hänsyn lill rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän
ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets heigd och förebyggandet
och beivrandet av brott. Vidare lär friheten atl yttra sig i näringsverksamhet
begränsas. Uppräkningen är emeUertid inle uttömmande. Generellt gäller all
dessa friheter får begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder del.
Grundlagslexlen understryker dock vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och
kulturella angelägenheter.

Såvitt gäller
rörelsefriheten, skyddet för den enskildes integritet i skilda hänseenden och
domstolsoffentligheten finns inte några motsvarigheter till de nu nämnda
reglerna till skydd för opinionsfrihelerna. 1 fråga om samtliga
begränsningsbara rättigheter gäller emellertid vissa generella begränsningsramar.
Rättighetsbegränsningar får sålunda göras bara för att tillgodose ändamål som
är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare Hr en begränsning aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den
och den får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Som redan har nämnts
liren begränsning inle heller göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.

De nya reglerna innebär
vidare att utlänningar här i riket flr ett förstärkt rätlighetsskydd. 1 fråga
om de flesta absoluta rättigheter jämställs de helt med svenska medborgare.
Såvitt g:äller det stora flertalet övriga rättigheter är utlänningarna
likställda med svenska medborgare om annat inle följer av särskilda
föreskrifter i lag.

En viktig del av skyddet
för fri- och rälligheterna utgörs av den lagprövningsrält som f.n. anses;
tillkomma domstolar och andra rättstilläm-pande organ och som avses bestå
oförändrad tills vidare. Om en domstol eller annan myndighet finner att en
föreskrift i lag eller lägre författning uppenbart strider mot grundlag fär den
inte tillämpa föreskriften. Detsamma gällerom ett grovt formfel har begåtts vid
föreskriftens tillkomst. 1 motsats till vad fri-och rätlighelsutredningen hade
föreslagit innehåller RF:s nya rättighelskapilel emellertid inte någon
uttrycklig bestämmelse om lagprövningsrätlen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:l

Vid
sidan av de egentliga rättighelsreglerna i 2 kap. innehåller RF fr.o.m. den 1
januari 1977 också ett programstadgande som anger de viktigaste målen för den
samhälleliga verksamheten. Detta stadgande har tagits in i 1 kap. om
statsskickets grunder i en ny 2 §.

Parallellt
med arbetet på att förslärka RF:s grundlagsskydd har det också bedrivits en
lagstiftningsverksamhet inriktad på att bygga ut och förstärka det särskilda
rätlighetsskyddel i TF. Den år 1970 tillsalla massmedieutredningen lade
sommaren 1975 fram förslag till en ny massmediegrundlag som skulle ersätta TF
och som innehöll regler om yttrandefriheten i tryckt skrift, ljudradio, TV och
film. På grundval av delta förslag har viktiga förstärkningar gjorts av
rätlighetsskyddel i TF. Dessa grundlagsändringar har beslutats av riksdagen
under år 1976 och kommer att träda i kraft den 1 januari 1978. De nya reglerna
innebär främst dels en utvidgning av TF:s yttrandefrihetsskydd till att avse
också stencilerade, fotokopierade och på liknande sätt mångfaldigade skrifter,
dels en förstärkning av skyddet för den som anskaffar eller lämnar upplysningar
för publicering.

De
nu nämnda ändringarna i RF och TF utgör emellertid inte någon slutpunkt i
arbetet på att förslärka skyddet för den enskildes fri- och rättigheter. Den
omständigheten att massmedieutredningens förslag inle har lett till beslut om
en ny massmediegrundlag innebär sålunda inte att planerna på atl ersätta TF med
en grundlag med vidare syftning har skrinlagts. 1 prop. 1975/76:204 aviserades
en ny utredning som på grundval bl.a, av massmedieutredningens förslag skulle
utarbeta en särskild yttrandefrihetsgrundlag (s. 38). Också i fråga om RF:s
rättighetsskydd har förutsatts all lagstiftningsarbetet skall fortsätta. I
propositionen med förslag till de nya rättighetsreglerna förordade min
företrädare sålunda atl möjligheterna att bygga ut skyddet för de medborgerliga
fri- och rättigheterna med regler om förfarandet vid rältighetsbegränsande
lagstiftning utreds i särskild ordning (prop. 1975/76:209 s. 89 f.). 1 samband
härmed borde också utredas frågan om lagprövningsrättens framtida utformning
(s. 95). Dåvarande justitieministern förordade vidare en förutsättningslös
utredning av lagrådets uppgifter inom hela lagsliftningsområdet (s. 96).

Förslaget
alt fullfölja arbetet med en särskild yttrandefrihelsgrundlag godtogs av
riksdagen utan särskild kommentar (KU 1975/76:54). 1 samband med att riksdagen
behandlade förslaget till nya rättighelsregler i RF log den upp hela frågan om
det fortsatta arbetet på fri- och rättighetsområdet till diskussion. Det var
enligl KU (1975/76:56 s. 13 f.) angeläget att arbetet på alt förstärka och
fördjupa skyddet förde medborgerliga fri- och rättigheterna inte sågs som
avslutat i och med att fri- och rältighelsproposilionen hade framlagts och
behandlats av riksdagen. KU förordade atl arbetet i stället fortsattes även
därefter med bl.a. en ny utredningsomgång med följande remissbehandling. 1
detta utredningsarbete borde enligt utskottets mening ingå överväganden om
möjligheterna alt i stor utsträckning ge ell fullständigare grundlagsskydd åt
i första hand yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonstrationsfriheten och föreningsfriheten. Utskottet erinrade i detta
sammanhang om den aviserade utredning som skall ha i uppdrag alt utarbeta
förslag lill en särskild yttrandefrihelsgrundlag innehållande regler om bl.a.
yttrandefriheten i film, radio och TV samt i de ytterligare medier som
lämpligen kan bli föremål för sådan särskild reglering. Utskottet förordade atl
till utredning skulle upptas också frågan om all i grundlag på ett sätt som
motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF infoga närmare bestämmelser om även
andra opinionsfriheter än yttrandefriheten. Arbetet

s. 6 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju :1 Skr 1977/78:1193 6

skall
syfta till att i största möjliga utsträckning i grundlag uttömmande reglera
ifrågavarande friheter.

Det
fick enligl ulskoltel ankomma på regeringen att bedöma om utredningsarbetet i
sin helhet bör bedrivas i en eller flera kommittéer. Utskottet förutsatte
emellertid som självklart ett betydande inslag av parlamentariker i
utredningsarbetet. Parallellt med arbetet på atl i ökad utsträckning bereda ett
absolut grundlagsskydd bl.a. ftir opinionsfrihelerna borde enligt utskottets
mening övervägas frågan om att förstärka skyddet för rättigheter som inte kan
skyddas på delta sätt. Som exempel på en sådan förstärkning nämnde utskottet
regler som bättre än riksdagsordningens allmänna bestämmelser om bordläggning,
följdmotionsrätl, återremiss till utskott och uppskov med behandlingen av
ärende tillgodoser det särskilda behov av utrymme för allmän debatt kring ett
rältighetsbegränsande lagförslag som ibland kan förekomma. Sådana regler om
tidsutdräkt mellan förslag och slutligt beslut skulle enligt utskottet
förbättra riksdagens möjligheter att underkasta framlagda lagförslag en
noggrann prövning mot bakgrund av bl.a. de synpunkter som kan ha förts fram i
den allmänna debatten.

Utskottet
delade vidare föredragande departementschefens uppfattning att en
förutsättningslös utredning om lagrådels ställning och uppgifter borde komma
lill stånd och all också lagprövningsrätten borde omfattas av
utredningsuppdraget.

Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottet i samtliga de nu nämnda hänseendena.

Det
fortsatta utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet bör nu inledas. Jag
avser att inom kort hemställa om bemyndigande atl tillkalla en parlamentarisk
kommitté som skall fä i uppdrag atl med utgångspunkt i massmedieutredningens
förslag utarbeta förslag till en ny yttrandefrihelsgrundlag. Det kan visa sig
lämpligt alt i en sådan grundlag reglera också yttrandefriheten vid möten och
demonstrationer, vilket i så fall skulle innebära alt skyddet för mötes- och
demonslrationsfriheterna flyttades över från RF lill den nya grundlagen.

Det
utredningsuppdrag som jag nyss har nämnt är av en sådan omfattning och
svårighetsgrad atl det inte kan påräknas leda lill ett propositionsförslag
redan under innevarande valperiod. Eftersom det är angeläget atl snarast
möjligt få till stånd en förbättring av grundlagsskyddet för de medborgeriiga
fri- och rättigheterna anser jag emellertid att det nu genast bör tillkallas en
särskild kommitté som skall fä i uppdrag alt lägga fram förslag till
förstärkning av RF:s rättighetsskydd så snart att det första riksdagsbeslutet
kan fattas före nästa ordinarie riksdagsval. Även denna kommitté bör ha
pariamentarisk sammansättning.

Som framgår av den
redogörelse som jag nyss har lämnat tillåter RF också efter den 1 januari 1977
att vissa rättigheter begränsas genom vanlig lag inom delvis ganska vida ramar.
Bl.a. gäller detta yttrande- och informationsfriheterna. Den särskilda
yttrandefrihelsulredningens arbete kan förväntas leda fram till reglersom
innebär atl de för vårt demokratiska samhällsskick särskilt betydelsefulla
delarna av yttrandefriheten och de övriga opinionsfrihelerna fär ett
grundlagsskydd av samma styrka som del nuvarande tryckfrihets-skyddet. Atl åstadkomma
en sådan omfattande materiell rättighetsreglering är emellertid, som jag nyss
har nämnt, en tidskrävande uppgift. Med hänsyn till den begränsade tidsram som
gäller för den nu aktuella kommittén bör denna på hithörande område i första
hand inrikta sig på att utarbeta särskilda regler om förfarandet vid
rältighetsbegränsande lagstiftning. Dessa regler

s. 7 Kontrollera mot PDF

7 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:l

skall
ha till uppgift att ställa upp hinder mot att en riksdags majoritet, t.ex.
under inflytande av påtryckningar från främmande makt eller påverkad av en
tillfällig inhemsk opinion, utnyttjar möjligheten att inom de ramar som RF
ställer upp besluta om rättighetsbegränsningar av ett slag som normalt skulle
te sig helt oacceptabla. En naturlig lösning förefaller här vara att skapa
regler som innebär att rättighetsbegränsningar inte kan beslutas lika snabbt
som vanlig lag. Kommittén lär vid sin utformning av sådana regler bl.a. ta
ställning till om ett krav på särskild tidsutdräkt skall gälla undantagslöst eller
om riksdagen under vissa förutsättningar - t.ex. om en betydande majoritet kan
vinnas för ett lagförslag - eller på vissa områden skall kunna fä lill stånd en
rällighelsbegränsning ulan särskild tidsutdräkt genom ell enda beslut. Det är
uppenbart att behovet av att kunna begränsa rättigheter genom ett enda beslut
ökar ju större det rätlighetsområde är som omfattas av de särskilda
förfarandereglerna. Kommittén bör därför också överväga om dessa regler kan
begränsas lill att gälla opinionsfriheterna eller om de skall ha större
räckvidd.

Kommitténs
andra huvuduppgift skall, i enlighet med vad riksdagen har förordat, vara atl
ta ställning till lagprövningsrättens roll i rätlighetsskyddet och hur denna
rätt bör vara utformad i framtiden.

Den
tredje av kommitténs huvuduppgifter gäller lagrådets ställning. Enligt min
mening talar starka skäl för ett återinförande av en obligatorisk medverkan av
lagrådet i lagstiftningsarbetet. Såvitt gäller denna fråga bör det kommande
utredningsarbetet bedrivas i två etapper. Jag avser att senare denna dag begära
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare som skall överväga frågorna om
lagrådets sammansättning och arbetsformer och om inriktningen av lagrådels
granskningsverksamhel saml om dess beräknade arbetsbörda vid olika
avgränsnjngar av området för en obligatorisk lagråds-granskning. Detta
utredningsarbete, som bl.a. kan väntas leda till flera alternativa utformningar
av ett system med obligatorisk lagrådsgranskning, bör vara avslutat vid
halvårsskiftet i år. Det bör sedan lämpligen ankomma på den kommitté som nu
skall tillkallas att mot bakgrund av det sålunda tillgängliga materialet ta
ställning till hur man skall avgränsa området förden obligatoriska
granskningen, hur lagrådet skall vara sammansatt och hur dess granskning av
rältighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild del av
rätlighetsskyddet.

1
samband med utskottsbehandlingen av förslaget till nya fri- och
rättighelsregler avgavs ett stort antal reservationer med bl.a. krav på
ytterligare förstärkningar av rältighelsskyddet. Här kan pekas på frågorna om
förstärkning av skyddet för egendomsrätten, krav pä en viss minsta lid mellan
de två besluten vid grundlagsändring, förbud mot rättigheisbegräns-ning på
diskriminatorisk grund, utvidgning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning samt
regler till skydd för näringsfriheten och den s.k. föräldra-rällen, dvs.
föräldrarnas rätt att ha vårdnaden om sina barn och att bestämma om deras
uppfostran och utbildning. Den av mig nu förordade kommittén bör vara oförhindrad
atl ta upp även sådana frågor till behandling. Såvitt gäller egendomsrätten bör
arbetet i första hand inriktas på uppgiften att närmare ange kvalitetskravet på
den ersättning som enligt RF i gällande lydelse skall utgå vid expropriation
och annat sådant förfogande. Om kommittén skulle finna att näringsfriheten och
föräldrarätten bör komma lill uttryck i RF bör den la ställning till om detla
skall ske genom kompletteringar av program-stadgandet i I kap. 2 § RF i detta
lagrums nya lydelse eller om man i någon utsträckning bör bereda dessa
rättigheter skydd med hjälp av bindande rättsregler i 2 kap. RF.

s. 8 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:2 Skr 1977/78:103 8

Kommittén
bör under sitt arbete hålla kontakt med den särskilda yltrandefrihetsutredning
som jag har nämnt i det föregående.

Som
jag redan har sagt bör det första riksdagsbeslutet om ett förstärkt
rätlighetsskydd i RF kunna fattas före 1979 års val. Detla innebär alt det nu
diskuterade utredningsarbetet måste genomföras med skyndsamhet. Kommitténs
förslag bör läggas fram senast vid utgången av första kvartalet år 1978.

Jag
vill i detta sammanhang slutligen nämna att jag avser att föreslå regeringen
atl redan under innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag till regler
som bidrar till att förstärka skyddet för de medborgerliga fri- och
rättigheterna genom alt möjliggöra beslutande folkomröstning i
grundlags-sliftningsfrågor.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst älta ledamöter för alt utreda frågan om
förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättigheterna,

att
utse en av ledamöterna au vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt
kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Juslitiedepanemenlet)

2.
Lagrådets ställning och uppgifter

Dir
1977:2

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

De
grundläggande reglerna om lagrådet, vilket inrättades år 1909 som ett
fristående statsorgan för granskning av lagförslag, återfinns f n. i 8 kap. 18
§ i 1974 års regeringsform (RF). Av bestämmelserna där framgår att det i
lagrådet skall ingå domare i högsta domstolen och regeringsrätten och atl dess
uppgift är att avge yttranden över lagförslag lill regeringen. Också
riksdagsutskott kan enligt RF inhämta yttranden av lagrådet. Några bestämmelser
om när yttrande skall inhämtas finns inle i grundlagstexten.

RF:s bestämmelser om
lagrådets uppgifter kompletteras av reglerna i 1974 års riksdagsordning (RO) om
riksdagsutskotts möjligheter att inhämta yttranden från statliga myndigheter.
Enligt 4 kap. 10 § RO skall statlig myndighet i princip lämna upplysningar och
avge yttrande när utskott begär det. Redan en tredjedel av utskottets ledamöter
kan fä till stånd en sådan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

begäran.
Utskottsmajoriteten kan emellertid hindra att yttrande inhämtas, om den finner
att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till avsevärt
men. Den i RF och RO fastslagna rätten för riksdagsutskotten alt formellt
remittera lagförslag lill lagrådet är en nyhet i förhållande till vad som
gällde före 1973-74 års författningsreform.

De
närmare reglerna om lagrådels organisation finns i lagen (1965:186; ändrad
senast 1974:578) om lagrådet. Av denna lag framgår alt lagrådet kan utgöras av
högst tre avdelningar varav en ordinarie och två extra. I varje avdelning skall
normalt tjänstgöra tre justitieråd och ett regeringsråd, vilka samtliga utses
av resp. domstol. Regeringen kan emellertid förordna atl en annan lagfaren
person skall träda i stället för ett av justitieråden. Regeringen har också
möjlighet att för ett visst ärende öka ut en lagrådsavdelning med en särskilt
fackkunnig person. 1 övrigl innehåller lagrådslagen regler om när extra
avdelning skall träda i tjänst, närmare bestämmelser om utseende av
lagrådsledamot och ersättare för ledamot samt bestämmelser om ledamots rätt
lill ledighet och om hans tjänstgöring i den domstol han tillhör.

Det
finns inle några regler rörande omfattningen av lagrådets granskning. Allmän
enighet råder emellertid om att yttrandena bör begränsas till att avse
lagförslagens rent juridiska utformning och frågor rörande samordningen mellan
de föreslagna lagarna och redan existerande lagstiftning, däribland deras
förenlighet med grundlag. Frågor som gäller en föreslagen lags politiska
lämplighet faller således utanför lagrådets granskningsverksamhet.

Fram
till år 1971 gällde att regeringen var skyldig att inhämta lagrådets utlåtande
över förslag till lagstiftning enligt 87 § i 1809 års RF - dvs. allmän civil-
och kriminallag, kriminallag för krigsmakten och kyrkolag - samt över förslag
till sådan lagstiftning som enligt särskilda bestämmelser i RF skulle beslutas
i den i 87 § föreskrivna ordningen. Som exempel på lagstiftning av det senare
slaget kan nämnas lagstiftning om högsta domstolens och regeringsrättens
sammansättning och tjänstgöring, om lagrådet, om svenskt medborgarskap och om
statstjänstemannens rällsslällning. Bestämmelserna i 1809 års RF innebar efter
ordalagen atl yttrande från lagrådet skulle inhämtas också i de fall där Kungl.
Maj:l med stöd av 89 § överlämnade delar av den administrativa eller ekonomiska
hormgivningen till samfälld lagstiftning i den i 87 § föreskrivna ordningen. 1
praxis ansågs dock skyldighet alt höra lagrådet inte föreligga i 89 §-fallen.
Bland de klart utläsbara undantagen från granskningsobligatoriet märktes
särskilt grundlag, vallag, kommunallag, sekretesslag och hela
skattelagstiftningen.

Den
obligatoriska lagrådsgranskningen avskaffades genom grundlagsändringar som
beslutades 1970-71. Det viktigaste skälet för denna åtgärd värden kraftiga
ökningen av lagrådets arbetsbörda. Lagrådet hade från sin tillkomst år 1909
fram till år 1965 arbetat på endast en avdelning. Vid mitten av 1960-lalet
ökades emellertid belastningen på lagrådet i så hög grad, atl statsmakterna
genom grundlagsändringar 1964-65 gjorde det möjligt för lagrådet att arbeta på
flera avdelningar. Den uppdelning av arbetet på två avdelningar som skedde på
hösten 1965 visade sig snart otillräcklig och en tredje lagrådsavdelning
inrättades efter erforderiiga lagändringar på våren 1968. Denna lösning
betraktades emellertid endast som ett provisorium I väntan på en mera
långsiktig lösning av frågan om lagrådsgranskningen. Förslag till en sådan
lösning redovisades i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds
Ju 1969:14), som bl.a. innehöll förslag till övergång till en ordning med
fakultativ lagrådsgranskning.

1
prop. 1970:24 föreslogs, i enlighet med vad som hade förordats i

s. 10 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:2 Skr 1977/78:103 10

promemorian,
atl 87 ij RF skulle ändras på så sätt atl del överlämnades åt Kungl. Maj:t att
fritt bestämma om lagrådets yttrande skulle inhämtas över ett lagförslag eller
inte. Föredragande departementschefen nämnde att den tredje lagrådsavdelningen
visserligen hade dragits in i slutet av år 1969 men framhöll att
lagstiflningsverksaniheten låg kvar på sådan nivå att det inte var osannolikt
atl en tredje avdelning åter kunde behöva inrättas (s. 36). Redan det
förhållandet att lagrådet må:äte arbeta på två avdelningar innebar enligl
departementschefen att lagstiftningsarbetet i alltför stor utsträckning inkräktade
på de två högsta domstolarnas dömande verksamhet (s. 37).

Riksdagens
beslut innebar att propositionsförslaget antogs i oförändrat skick. Beslutet
var dock inteenhiUligt. Konstitutionsutskottets majoritet (KU 1970:20) anförde i
samband med beslutet som en särskild fördel med övergången till ett fakultativt
system all det därmed blev möjligt att bereda utrymme för lagrådsgranskning för
andra kategorier av lagförslag än de som ingick i den obligatoriska sektorn.
Enligt utskottet torde en lagrådsgranskning av ell lagförslag inom det
dåvarande fakultativa området i åtskilliga fall allmänt sett framstå som en
angelägnare uppgift än granskningen av vissa förslag inom den obligatoriska
sektorn. Reservanterna framhöll däremot den obligatoriska lagrådsgranskningens
stora värde och ansåg atl en lösning kunde anstå i avbidan på den föreslående
totala grundlagsreformen.

De
regler om lagrådet som beslutades i samband med 1973-74 års grundlagsreform och
som fortfarande gäller innebär, som framgår av den redogörelse som jag har
lämnat i det föregående, att den ordning med fakultativ granskning som infördes
1970-71 består i stort sett oförändrad.

Under den obligatoriska
lagrådsgranskningens två sista år, 1969 och 1970, uppgick antalet lagrådsremisser
t ill omkring 50 resp. 60. Konstitutionsutskottets undersökningar av
regeringens sätt att använda granskningsinstitutel visar att antalet remisser
minskade kraftigt i och med övergången till det fakultativa systemet. Under
tiden den 17 februari (dagen för grundlagsänd-ringen)-den 31 december 1971
remitterades sålunda 21 lagförslag lill lagrådet samtidigt som 12 lagförslag
inom det tidigare obligatoriska granskningsområdet förelades riksdagen ulan
föregående granskning (KU 1972:26 s. 29 fi".). Är 1972 lade regeringen
fram 15 propositioner med lagförslag som hade granskats av lagrådet (av dessa
omfattas fyra också av den nyss angivna siffran för lagrådsremisser under
1971)och 18 propositioner med förslag inom det tidigare obligatoriska området
som inte hade blivit föremål för sådan granskning(KU 1973;20s. 151 ff.).
Motsvarande siffror för år 1973 var 13resp. 26(KU 1974:22s. 235ff.)och förär
1974 10 resp. 32(KU 1975:12 s. 151 ff.). Är 1975 var siffrorna 20 resp. 21 (KU
1975/76:50 s. 217 fl".). Samtliga de förslag som har remitterats efter
övergången lill fakultativ granskning ligger inom det tidigare obligatoriska
granskningsområdet.

Av stort intresse vid
bedömningen av lagrådels roll i lagstiftningsarbetet efter övergången till
fakultativ granskning är vidare uppgifter om dess tjänstgöring under den
aktuella tidsperioden. En undersökning visar att lagrådet arbetade på två
avdelningar hela år 1971 och under fyra och en halv månad år 1972. En extra
avdelning var också i tjänst hela år 1973, under sammanlagt sju månader år 1974
samt hela år 1975. Under år 1976 var en extra lagrådsavdelning förordnad från
årets början t.o.m. den 31 mars samt fr.o.m. den 29 november. Regeringen har i
december 1976 förordnal att det skall finnas en extra lagrådsavdelning också under
första halvåret 1977.

Den rätt att inhämta
yttrande från lagrådet som riksdagsutskotten erhöll genom 1973-74 års
grundlagsreform har utnyttjats i myckel begränsad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

omfattning
(se bl.a. JuU 1975/76:46):

Frågan
om ett återinförande av den obligatoriska lagrådsgranskningen har varit aktuell
i riksdagen vid flera tillfällen. Den aktualiserades senast i samband med
beslutet om nya regler i RF om de grundläggande fri- och rättigheterna. Min
företrädare uttalade i propositionen (1975/76:209 s. 96)atl han inte ansåg det
vare sig lämpligt eller möjligt att i det sammanhanget föreslå atl
rältighetsbegränsande lagar obligatoriskt skulle granskas av lagrådet. Han
förklarade sig däremot inte ha något att invända mot att lagrådets ställning
blev föremål för en förutsättningslös utredning som inte begränsades till att
avse endast frågan om granskning av rältighetsbegränsande lagstiftning utan
som gällde lagrådets uppgifter inom hela lagsliftningsområdet. Under
riksdagsbehandlingen framfördes emellertid yrkanden dels om obligatorisk
lagrådsgranskning av rältighetsbegränsande lagar (mot. 1975/76:2551, 2553 och
2554), dels om ett granskningsobligatorium inom större delen av lagområdet.
Dessa yrkanden avslogs av riksdagen (KU 1975/ 76:56 s. 15, rskr 414 och
1976/77:2) del senast nämnda dock först efter lottning. Riksdagen anslöt sig i
stället till den mening som hade kommit till uttryck i propositionen.

Det
torde råda allmän enighet om att lagrådets verksamhet är av stort värde som ett
led i arbetet på alt fä fram fullgoda lagstiflningsprodukter. Den erfarenhet
och det kunnande som finns i lagrådet gör detla särskilt väl ägnat att bevaka
all rättssäkerhetsintresset och kravet på enhetlighet, konsekvens och klarhet i
rättssystemet tillgodoses i lagstiftningsarbetet. Man kan i detla sammanhang
bl.a. peka på lagrådets kontroll av att grundlagens regler efterlevs i
lagsliftningsarbelet. Denna uppgift kan förväntas få ännu större betydelse
sedan RF:s nya regler till skydd för de medborgeriiga fri- och rättigheterna
har trätt i kraft den 1 januari 1977.

Till
lagrådsgranskningens stora värde som ett inslag i lagstiflningsförfa-randet
bidrar lagrådets fristående ställning i förhållande lill regering och riksdag
samt det förhållandet atl lagrådets yttranden omedelbart blir offentliga.

Statsmakternas
beslut om övergång till ett fakultativt syslem bottnade heller inte i någon
bristande tilltro till lagrådsgranskningens värde. Som jag nyss har nämnt
framhölls tvärtom att reformen skulle göra det möjligt alt bättre utnyttja
granskningens fördelar. De förhoppningar som ställdes på det nya systemet har
emellertid inte infriats. Lagrådets arbetsbörda har visserligen nedbringats,
men detta har delvis skett till priset av att också betydelsefull lagstiftning
inom det tidigare obligatoriska granskningsområdel har tillkommit utan
medverkan av lagrådet. Denna omständighet bör sammanställas med det
förhållandet att lagrådets granskning, när sådan har ägt rum, i ett stort antal
fall har lett lill ändringar i det ursprungliga förslaget. Någon granskning av
förslag utanför det tidigare obligatoriska området har över huvud taget inle
ägt rum.

Jag
anser mot bakgrund av dessa erfarenheter av det fakultativa systemet att tiden
nu är mogen atl undersöka möjligheterna alt ersätta detla med en reglering som,
utan menliga följder för de två högsta domstolarnas dömande verksamhet, ställer
upp garantier för atl juridiskt kunnande av det slag som finns representerat i
lagrådet verkligen kommer atl tas till vara i önskvärd utsträckning i
lagstiftningsarbetet.

Det
kan emellertid knappast bestridas att de praktiska skäl som anfördes för
1970-71 års reform fortfarande har betydande tyngd. Uppfattningen att
lagrådsgranskningen i princip inte fär ta i anspråk fler domare från de två

s. 12 Kontrollera mot PDF

DelIlJu:2
Skr 1977/78:103 12

högsta
domstolarna än som motsvarar två lagrådsavdelningar i nuvarande sammansättning
har inte ifrågasatts från något håll och den är också enligt min mening en
rimlig utgångspunkt för de överväganden som avser införandet av ett nytt
granskningsobligatorium. Det är vidare angeläget att ett system med
obligatorisk lagrådsgranskning inle medför mera betydande förseningar av
viktiga reformer.

Det
ter sig mot bakgrund av vad jag nu har sagl naturligt att först ställa frågan
om det är möjligt atl öka lagrådets granskningskapaciiel genom att ändra dess
sammansättning. En radikal lösning skulle i och för sig vara atl helt överge
synen på lagrådet som en representation för de två högsta domstolarna och i
stället inrätta fasta heltidstjänster för lagrådets samtliga ledamöter. Goda
skäl synes emellertid tala föratt behålla lagrådets nuvarande karaktär. 1 så
fall ligger det närmast till hands all reducera antalet ledamöter i en
avdelning från fyra till tre. En tänkbar medelväg är att t.ex. hämta hälften av
lagrådels ledamöter från de två högsta domstolarna och besätta resten av
platserna med företrädare för andra juristkalegorier.

Man
kan i detta sammanhang också överväga om lagrådets sammansättning bör variera
med arten av den granskade lagstiftningen. Om man t.ex. finner att
skattelagstiftningen lill någon del bör omfattas av ett granskningsobligatorium
kan det finnas skäl att ha ett särskih "skattelagråd".

Det
finns vidare anledning atl undersöka om det slår något atl vinna genom åtgärder
som hänför sig till inriktningen av lagrådets granskningsverksamhel och lill
dess arbetsformer. Man kan t.ex. tänka sig att lagrådet ges en betydande frihet
alt av eget initiativ begränsa sin granskning till all avse endast vissa från
juridisk synpunkt särskilt intressanta aspekter hos ell lagförslag.

Hur
man skall avgränsa området för den obligatoriska granskningen blir självfallet
i hög grad beroende av vilken granskningskapaciiel lagrådet kommer alt fä. Om
man över huvud tagel inte gör några förändringar i fråga om lagrådets
sammansättning och sätt alt arbeta, kan granskningsverksamheten knappast få
avsevärt större omfattning än den har haft under de senasie åren då lagrådet i
betydande utsträckning har arbetat på två avdelningar. Detta innebär alt
området för den obligatoriska granskningen inle kan göras lika vidsträckt som
motsvarande område var före 1970-71 års reform. Med hänsyn till att lagbeslut f
n. förekommer långt utanför det tidigare obligatoriska granskningsområdet torde
således, under den förutsättning som jag nyss har nämnt, endasten begränsad del
av all lagstiftning kunna omfattas av en regel om obligatorisk granskning.

Även om man genom olika
åtgärder kan åstadkomma att lagrådets granskningskapaciiel väsentligen ökas,
bör det knappast komma i fråga alt låta lagrådet yttra sig över alla
lagförslag. Det förefaller till en början lämpligt atl begränsa ett
obligatorium lill atl avse endast regeringens lagförslag. Det är dock i och för
sig länkbart alt inkludera också de förslag som förs fram av riksdagsutskotten.
Det förefaller vidare vara dålig hushållning med tillgängliga resurser att
låta lagrådet granska t.ex. mindre ändringar i juridiskt sett ganska
okomplicerade lagar. Man måste också överväga att åtminstone delvis undanta
skattelagstiftningen. Denna är visseriigen ofta både komplicerad och
svåröverskådlig och en granskning av det slag som lagrådet kan erbjuda skulle
därför kunna vara av stort värde på detta område. Det föreligger emellertid här
ett särskilt stort behov av att snabbt - t.ex. av konjunktur-politiska skäl
eller föratt hindra skatteflykt - få fram beslut om lagändringar eller om ny
lagstiftning. Man torde av denna anledning ofta inte kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

invänta
ett lagrådsutlåtande.

Det
finns å andra sidan vissa ämnesområden som är av så central betydelse i
samhället atl de bör ligga inom del obligatoriska granskningsområdel oavsett
vilken utsträckning detta totalt sett kommer att fä. Hit hör först och främst
den lagstiftning som på något sätt berör de i RF fastslagna grundläggande fri-
och rättigheterna. Starka skäl talar också för alt den civilrättsliga
lagstiftningen omfattas av obligatoriet. Man kan emellertid kanske inte ens i
fråga om de nu nämnda kategorierna utesluta ett behov av undantag i vissa fall.
Det kan sålunda förefalla överflödigt atl inhämta lagrådets yttrande över ett
lagförslag som bara innebär att slraffmaximum för ett visst brott sänks l.ex.
från fängelse ell år till fängelse sex månader.

Jag
förordar mot bakgrund av det anförda att frågorna om lagrådets sammansättning,
om inriktningen av dess granskningsverksamhet och om dess arbetsformer samt om
ett införande av obligatorisk lagrådsgranskning på vissa lagstiftningsområden
nu blir föremål för utredning. Arbetet kan enligt min mening lämpligen bedrivas
i två etapper. Det bör nu tillkallas en särskild utredare med uppdrag att göra
de förberedande undersökningar som behövs för att man skall fä tillräckligt
underiag för ett ställningstagande. Denna utredare bör till en början undersöka
vilka möjligheter som finns att genom ändringar i lagrådets sammansättning öka
dess granskningskapaciiel utan alt samtidigt nämnvärt öka belastningen på de
två högsta domstolarna. Den självklara utgångspunkten skall härvid vara att
lagstiftningsverksamheten inte får berövas tillgång till det slags kunskaps-
och erfarenhelskapilal som f.n. gör lagrådsgranskningen så värdefull. Utredaren
bör vidare överväga olika alternativ i fråga om granskningens inriktning i de
särskilda lagstiftningsärendena och tänkbara ändringar av lagrådets
arbetsformer, allt i syfte atl bereda lagstiftningsverksamheten största möjliga
utbyte av lagrådets arbetsinsatser. Den särskilda utredarens viktigaste uppgift
blir sedan alt ställa upp olika alternativ för avgränsningen av ett
obligatoriskt granskningsområde. Varje sådant alternativ bör åtföljas av en
beräkning av den arbetsbörda det kan tänkas medföra och av vilka dimensioner
lagrådet bör ha för atl kunna lösa de angivna uppgifterna. Denna första etapp i
utredningsarbetet bör vara avslutad vid halvårsskiftet innevarande år.

Jag
har tidigare denna dag hemställt om bemyndigande att tillkalla en kommitté som
skall fä i uppdrag all lägga fram förslag till förstärkning av RF:s
rättighetsskydd. Som jag har nämnt i det sammanhanget bör del ankomma på den
kommittén att mot bakgrund av det material som hargjorts tillgängligt av den
särskilde utredaren ta ställning till hur man skall avgränsa området för den
obligatoriska granskningen, hur lagrådet skall vara sammansatt och hur dess
granskning av rältighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild del av
rättighetsskyddet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

atl
tillkalla en särskild utredare för alt utreda frågan om lagrådets ställning och
uppgifter,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt
utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:3
Skr 1977/78:103 14

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

3.
Vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet

Dir
1977:5

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

På
grundval av betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m.m. lades under
1975/76 års riksmöte fram förslag lill ändringar i brottsbalkens (BrB:s)
bestämmelser om spioneri, vissa andra brott mot rikets säkerhet saml
samhällsfariig ryktesspridning och beljugande av myndighet (prop. 1975/
76:174). Ändringarna föreslogs träda i kraft den 1 januari 1978. 1 korthet
innebar förslaget följande.

Straffansvaret
för spioneri (19 kap. 5 §) begränsas till fall där gärningsmannen har syfte,
dvs. direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Som en följd härav ändras
gärningsbeskrivningen för brottet obehörig befattning med hemlig uppgift (19
kap. 7 §) atl omfatta gärningar som f n. är alt bedöma som spioneri och som
avser hemlig uppgift men som förövas med indirekt eller eventuellt uppsåt. För
grova fall av brottet införs en särskild straffskala. Brottet olovlig
underrättelseverksamhet (19 kap. 9 §) delas upp på två paragrafer.
Straffansvaret för den del av brottet som avser anskaffande av uppgifter
rörande annan främmande makts militära eller andra förhållanden begränsas på
samma sätt som beträffande spioneri, nämligen till fall där gärningsmannen
handlat med direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Gämingsbeskrivningen
för den del av brottet som avser anskaffande av uppgifter om annans personliga
förhållanden behålls oförändrad. För alt vidga förutsättningarna för en fri
samhällsdebatt upphävs bestämmelsen om ryktesspridning lill fara för rikets
säkerhet (19 kap. 8 §) i fredstid men bibehålls för lid då landet är i krig
eller då beredskapstillstånd råder. Vidare mönstras bestämmelserna om
samhällsfariig ryktesspridning (16 kap. 6 §), beljugande av myndighet (17 kap.
6 §) och tagande av utländskt understöd (19 kap. 13 §) ut ur lagstiftningen.

Motsvarande
ändringar i tr)'ckfrihetsförordningen föreslogs vid samma riksmöte (prop.
1975/76:204).

Med
anledning av propositionen väcktes tre moiioner(1975/76:2445,2476 och 2477).
Justitieutskottet inhämtade lagrådets yttrande över propositionen och
motionerna.

Under
utskottsbehandlingen framkom olika meningar i flera frågor, vilket framgår av
utskottets betänkande (JuU 1975/76:46). Med anledning av yrkanden i de väckta
motionerna förordade utskottet bl.a. att viss ytteriigare utredning borde
företas.

Utskottets
hemställan om ytteriigare utredning avsåg bl.a. spioneribrotiet. 1 denna del
uttalade utskottet följande.

Under
remissbehandlingen har rikspolisstyrelsen pekat på atl del inte finns några
bestämmelser om spioneri mot politiska och ekonomiska förhållanden av betydelse
för rikets säkerhet och därvid hänvisat bl.a. lill fallet Guillaume i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:3

Förbundsrepubliken
Tyskland. Styrelsen finner del synnerligen angelägel alt spioneribrotten blir
föremål för en djupgående översyn och modernisering med hänsyn till den ändring
av målinriktningen mot sådana intressen som kan skönjas i nuvarande
undertältelseverksamhel. Del är enligt styrelsens uppfattning uppenbart att
bl.a. den politiska sektorn i svenskt samhällsliv är föremål för livlig
uppmärksamhet och återkommande närmanden från främmande underrättelsetjänsters
sida.

1
samtliga de med anledning av propositionen väckta motionerna framställs
önskemål om en sådan översyn som rikspolisstyrelsen förordat.

I
propositionen uttalar departementschefen i anslutning till sin redovisning av
rikspolisstyrelsens uttalande att gällande spioneribestämmelser enligt hans
mening ger skydd för sådana ekonomiska och politiska förhållanden vilkas
uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet,

Utskottet anser för sin
del i likhet med rikspolisstyrelsen och motionärerna att det beträffande sådana
spionageformer, som har politisk eller ekonomisk (inkl. industriell) inriktning
men samtidigt faller utanför den nuvarande brottsbeskrivningen för spioneribrottet,
erfordras sådana närmare överväganden som aktualiserats i
lagstiftningsärendet. Det torde ankomma på regeringen att förordna om de
närmare formerna för översynens bedrivande. Med hänsyn lill den vikt som fär
tillmätas de aktuella frågorna bör dock tillses all översynen sker under
parlamentarisk medverkan.

Förslaget
om en avkriminalisering av de s.k. lyktesspridningsbroiten i 16 kap. 6 §, 17
kap. 6 § och 19 kap. 8 § BrB hade också kritiserats motionsvägen. Med anledning
härav gjorde utskottet följande uttalande.

Sådana förfaranden som fn.
kriminaliseras i 16 kap. 6 §, 17 kap. 6 § och 19 kap. 8 § innefattar moment,
som kan innebära betydande risker för rikets säkerhet, och otvivelaktigt kan,
som departementschefen uttalar, spridande av lögnaktiga påståenden bland
allmänheten eller till främmande makt under vissa omständigheter utgöra en
samhällsfara. De gärningar som här avses har av naturiiga skäl mindre
aktualitet under politiskt lugna förhållanden. Bestämmelserom straff för sådana
gärningar kan ändå vara av värde, särskilt i tider som kännetecknas av politisk
oro ulan alt därför krig eller beredskapstillstånd behöver råda. Med hänsyn
till all i lagstiftningsärendet yppats starka meningsmotsättningar i frågan om
i vilken utsträckning nu aktuella förfaranden bör vara kriminaliserade är det
enligt utskottets mening motiverat alt detla spörsrnål blir föremål för
förnyade överväganden. Dessa bör framför allt syfta till att skapa klarhet om
huruvida hänsynen lill rikets säkerhet motiverar en kriminalisering och hur
bestämmelser i nu aktuella hänseenden till skydd för rikets säkerhet bör
utformas. Övervägandena bör enligl utskottets rriening lämpligen kunna äga rum
i samband med den i det föregående förordade utredningen.

Slutligen hade i samtliga
motioner riktats kritik mot förslaget atl upphäva bestämmelsen om lagande av
utländskt understöd. I denna del uttalade utskottet atl inan inte blivit
övertygad om bärkraften av de i propositionen redovisade motiven för en
avkriminalisering. Utskottet hade i delta sammarihang särskilt fäst sig vid alt
den föreslagna avkriminaliseringen av ryktesspridning och beljugande av
myndighet tillsammans med upphävandet av bestämmelsen om lagande av utländskt
understöd skulle straffrättsligt sett lämna fältet fritt för en främmande makt
atl finansiera en kampanj för spridning av falska uppgifter i syfte all
undergräva förtroendet förde högsta statsorganen. I fråga om brottet tagande av
utländskt understöd

s. 16 Kontrollera mot PDF

DeinJu.3 Skr 1977/78:103 16

menade
utskottet under hänvisning lill vad lagrådet hade anfört på denna punkt att det
var uppenbart att främmande makt i regel har klart för sig betydelsen från
opinionsbildningssynpunkt av att understödet och dess ursprung inte kommer till
den svenska allmänhetens kännedom. Lika uppenbart var det all möjligheterna alt
förvärva medarbetare inom Sverige för ändamål som här avses skulle ökas
väsentligt, om sådant medarbetarskap blev strafTrilt. Del skulle också bli
betydligt lättare alt hemlighålla utländskt understöd, om det inte längre blev
en uppgift för polis- och åklagarmyndigheterna att söka beivra ifrågavarande
gärningar. Utskottet framhöll i sammanhanget särskilt den preventiva funktionen
av strafibudet.

Vidare
konstaterade uiskov.tet att del inte var särskilt tilltalande att regeringar eller
partier i andra länder skulle kunna förse svenska partier eller
opinionsrörelser med pengar t sådant syfte som avses i 19 kap. 13 §. En
bestämmelse till skydd mot bl.a. sådana förfaranden borde därför enligt
utskottets mening även framgent upptas i BrB. Emellertid har det gällande
stadgandet en alltför vidsträckt avfattning. I syfte alt ge paragrafen en
striktare avgränsning borde stadgandet bli föremål för förnyade överväganden.
Dessa borde enligt utskottets mening lämpligen kunna äga rum i samband med den
utredning rörande spioneribrotiet, som utskottet förordat. 1 avvaktan på
resultatet av översynen borde bestämmelsen enligt utskottets mening kvarstå i
sin nuvarande lydelse. 1 enlighet med vad lagrådet förordat borde härvid de
inle önskvärda effekterna av stadgandets nuvarande avfattning förebyggas genom
att åtal för lagande av utländskt understöd skulle förutsätta förordnande av
regeringen.

Justitieulskottets
nu angivna uttalanden om behovet av ytterligare översyn av spioneribrotiet och
frågan om lagstiftning mot falsk ryktesspridning godtogs av riksdagen (rskr
1975/76:393). 1 fråga om tagande av utländskt understöd biföll riksdagen efter
lottning i stället en reservation som innebär att bestämmelsen i enlighet med
propositionsförslaget skall upphöra att gälla den 1 januari 1978. Riksdagen
antog vidare de föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen (KU
1975/76:54, rskr 394, KU 1976/77:1, rskr 2).

Med
anledning av riksdagens beslut bör en kommitté nu tillkallas för atl företa den
utredning som riksd.agen har hemställt om. Utredningsarbetet bör omfatta de
frågor som har angetts i justitieulskottets av riksdagen i dessa delar godtagna
belänkande. Med hänsyn lill de meningsskiljaktigheter som rådde vid
riksdagsbehandlingen i fråga om slopandet av bestämmelsen om tagande av
utländskt understöd och till det samband som föreligger mellan den verksamhet
som bestämmelsen avseratt förhindra och ryktesspridningsbrotten finner jag det
naturligt att kommittén i sitt arbete även tar upp till behandling frågan om
behovet av lagstiftning mot propaganda som finansieras från utlandet och som
kan medföra fara för den fria meningsbildningen i landet. Utskottets synpunkter
på bestämmelsen om tagande av utländskt understöd bör härvid tjäna sorn
ledning.

Jag
vill slutligen erinra om att de lagstiftningsåtgärder som kommittén kan komma
att föreslå inte enbart avser brottsbalken utan också berör tryckfrihetsförordningen.
Jag avser att i annat sammanhang hemställa om regeringens bemyndigande att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda frågan
om en ny yttrandefrihelsgrundlag. Samråd med en sådan kommitté bör komma till
stånd.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:4

frågan
om vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om annat ej föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

4.
Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om
förmögenhetsbrott

Dir
1977:6

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Regeringen
bemyndigade förra året dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, att tillkalla tre sakkunniga för att se över lagstiftningen om
förmögenhelsbroll.

I
direktiven lill kommittén anförs bl.a. att nuvarande regler om dessa brott till
stora delar är ett resultat av straffrätlskommilléns arbete på 1930-lalet. Det
konstateras vidare att den efterföljande sociala och ekonomiska utvecklingen
har medfört ändrade levnadsbetingelser för de flesta människor. Denna
utveckling i förening med en ökad medvetenhet om de kriminalpolitiska problemen
måste enligt direktiven antas ha medfört vissa förändringar i den allmänna
synen på förmögenhelsbrotlen. Samtidigt har samhällslivels omdaning på olika
områden lett till förändringar också beträffande arten och omfattningen av
skilda förmögenhelsbroll.

1
direktiven erinras vidare om all brottsförebyggande rådets styrelse anslutit
sig till den uppfattning som redovisas i en rapport (BRÄ 1974:3)
Kriminalpolitiskt utvecklingsarbete, som har lagts fram av en av rådet tillsatt
arbetsgrupp för kriminalpolitiska frågor och enligt vilken del på kriminalpolitikens
område bör vara en primär uppgift att se över lagstiftningen om
förmögenhelsbroll.

Efter hänvisning till
bl.a. vissa nyligen genomförda begränsade ändringar i brottsbalkens
bestämmelser om grov stöld och rån (prop. 1975/76:42) anges det som en
betydelsefull uppgift att vid en samlad översyn av lagstiftningen om
förmögenhetsbrott sälta in de straffrättsliga åtgärderna mot dessa brott i ett
vidare kriminalpolitiskt sammanhang. Med utgångspunkt i en jämförelse mellan
straffvärdet hos förmögenhetsbrotten med det som gäller andra brotts
kategorier, särskilt de s.k. moderna brotten - bl.a. skatte- och valulabroll,
trafikbrott och illegal narkotikahantering - men också brott av traditionell
natur - l.ex. misshandel och andra brott mot person - står del enligt
föredragandens mening klart att förmögenhetsbrotten i nuvarande

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:4
Skr 1977/78:103 18

lagstiftning
och rättstillämpning generellt sett tillmäts ett förhållandevis alltför högt
straffvärde.

Vad
gäller de allmänna riktlinjerna för kommitténs arbete anges lill en början att
översynen bör gå ut på att anpassa lagstiftningen på detta område till det
moderna samhällets värderingar. Däri ingår att ompröva nuvarande
straffvärdegränser och strafföarheisgrader. En viktig uppgift anges vara att
undersöka om det finns förutsättningar för en allmän sänkning av straffnivån
för förmögenhetsbrotten för att i detta hänseende åstadkomma en bättre
anpassning till annan brottslighet. Del framhålls också som angelägel att
väsentligt minska utrymmet för vad som skall hänföras till grova och
kvalificerade brott. I stället bör tillämpningsområdet för medelsvåra och ringa
brott vidgas.

Direktiven
innehåller i fortsiittningen en närmare redogörelse till vägledning för
kommittén såvitt gäller bl.a. frågorna om avgränsningen av grova brott,
straffsatser saml behovet av ändringar av eller tillägg till brottsbalkens
bestämmelser på grund av nya erfarenheter om avarter på del ekonomiska området.
1 anslutning till förstniämnda fråga hänvisar föredraganden bl.a. lill en andra
rapport, (BRÅ 1975:3) Förmögenhetsbrolten - Riktlinjer för en översyn, från
brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp. Denna rapport kan
enligt föredraganden tjäna som en värdefull utgångspunkt för kommitténs arbete.

Jag
kan för egen del i allt väsentligt ansluta mig till min företrädares
uppfattning om behovet av en samlad översyn av förmögenhetsbrolten samt
angående de frågor som därvid bör ägnas särskild uppmärksamhet. Som framgått
vid riksdagens behandling av den tidigare nämnda propositionen angående
ändringar i brottsbalkens bestämmelser om bl.a. grov stöld (JuU 1975/76:16)
samt motionen 1975/76:1998, i vad den avsåg direktiven till förevarande
kommitté, (JuU 1975/76:25 och prot. 1975/76:80 s. 110-121) råder det emellertid
delade meningar om lämpligheten av en reform i enlighet med de närmare
riktlinjer som min företrädare angivit. Mot bakgrund härav och med hänsyn lill
den vikt som skyddet för den enskildes integritet och egendom måste tillmätas
anser jag atl kommittén inte bör vara bunden av de metoder och lösningar som
angivits i de ursprungliga direktiven. Kommittén bör sålunda mera allsidigt och
förutsättningslöst kunna pröva de straffbar-hetsgrunder och straffvärdegränser
som bör gälla för förmögenhetsbrotten, Enligl min mening bör vidare kommittén
utökas med ytteriigare en ledamot.

Jag hemställer därför atl
regeringen utvidgar direktiven för kommitténs arbete i enlighet med vad jag nu
har anfört och bemyndigar chefen för justitiedepartementet all tillkalla
ytterligare en ledamot att ingå i kommittén.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:5

5.
Förnyad översyn av sedlighetsbrotten

Dir
1977:7

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

År
1971 tillkallades en sakkunnig för all se över brottsbalkens (BrB:s)
bestämmelser om sedlighetsbrott. För att biträda den sakkunnige tillkallades
experter. Den sakkunnige, som antog namnet sexualbrottsutredningen, avlämnade i
februari 1976 sitt betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Betänkandet
innehåller i korthet följande förslag till ändringar av BrB:s bestämmelser om
sedlighetsbrott.

Bestämmelserna
om våldtäkt, våldförande och frihetskrän kände olukt genom olaga tvång ersätts
av ett huvudstadgande om sexuellt tvång. Den strafföara gärningen anges vara
atl medelst olaga tvång förmå annan till sexuellt umgänge. Bestämmelsen delas
upp i tre svårhetsgrader: ett normalbrott, en lindrigare form och en grov form
av brottet. Straffskalan för normalbrottel föreslås omfatta fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år. Om brottet med hänsyn lill den tvingades
handlande före övergreppet eller eljest är att anse som mindre grovt omfattar
straffskalan böter eller fängelse i högst ell år. Om brottet i stället är all
anse som grovt, föreslås en straffskala från fängelse i lägst två år till högst
tio år. Det grova brottet benämns våldtäkt. Beträffande brottet
frihetskränkande otukt i övrigl föreslås en avkriminalisering av de fall där
någon förmår annan vuxen person lill sexuellt umgänge genom grovt missbruk av
dennes beroende ställning. Straffskalan mildras. Brottet benämns sexuellt
utnyttjande.

Åldersgränsen
för brottet olukt med barn sänks enligt förslaget från 15 till 14 år.
Straffskalan mildras atl omfatta böter eller fängelse i högst två år och ringa
fall undantas från det straffljara området. Brottet benämns sexuellt umgänge
med barn. Någon särskild straffskala för grovt brott föreslås inte. De fall då
tvång har förekommit skall bedömas som sexuellt tvång eller våldtäkt.
Bestämmelsen om otukl med ungdom föreslås begränsad till fall då någon har
sexuellt umgänge med eget barn, adoptivbarn, styvbarn eller annat barn som står
under hans vård och som ej fyllt 18 år. Bestämmelsen kompletteras med en regel
om straffrihet i ringa fall. Straffskalan mildras alt omfatta böter eller
fängelse i högst två år. Brottet benämns sexuellt umgänge med barn i beroende
ställning. Åldersgränsen för otuktigt beteende som består i sexuell beröring av
barn sänks från 15 till 10 år. Brottet benämns sexuellt ofredande. Den del av
bestämmelsen om otuktigt beteende som avser blottande eller annan tukt- och
sedlighetssårande handling föreslås upphävd.

Någon
motsvarighet lill de särskilda straffbestämmelserna för homosexuellt umgänge
och incest upptas inte i förslaget. Straffansvaret för koppleri begränsas att
gälla den som yrkesmässigt främjar eller olillböriigt utnyttjar alt annan har
tillfälliga sexuella förbindelser mot betalning. Straffskalan sänks avsevärt.
Den särskilda regeln om förförelse av ungdom föreslås upphävd.

Beträffande
de bestämmelser som gäller ålderspresumlion och försöksbrott föreslås ingen
saklig ändring. De särskilda reglerna om målsägandeangivelse som förutsättning
för åtal, vilka nu gäller våldtäkt, våldförande och frihetskränkande otukt,
bibehålls i sak. Dessutom föreslås all även sexuellt umgänge med barn, sexuellt
umgänge med barn i beroende ställning och sexuellt ofredande skall vara
angivelsebrott.

s. 20 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:5
Skr 1977/78:103 20

Sexualbrottsutredningens
betänkande har remissbehandlats. Belänkandet har fält ett blandat mottagande av
remissinstanserna. En del instanser anför atl utredningens förslag innebären
välbehövlig anpassning till den ändrade syn på sexuella frågor som har inträtt
under senare tid. Andra hävdar atl utredningens synsätt - i vissa frågor
betraktat som alltför radikalt, i andra som föråldrat - saknar förankring hos
allmänheten. Överlag godtas emellertid uiredningens uppfattning att
lagstiftningen mot sexualbrott i större utsträckning än nu bör inriktas på
övergreppssiluationer. Likaså godtas inriktningen på att straffskalorna mildras
och terminologin moderniseras.

Kritik
mot sexualbrottsutredningens förslag har även framförts vid en uppvaktning i
justitiedepartementet samt genom upprop, namnlistor och andra
opinionsyttringar.

Starka
invändningar mot utredningens förslag har framför allt förekommit i fråga om de
delar som rör sexuellt tvång och koppleri.

Vad
först gäller sexuellt tvång har en så gott som enhällig remissopinion tagit
avstånd från utredningens förslag att som exempel på omständigheter vid
sexuella övergrepp som skall föranleda atl gärningen hänförs lill den
lindrigaste brottstypen ange offrets handlande före övergreppet. Man anför att
det självfallet är gärningsmannens beleende som är det väsentliga vid en
bedömning av brottets svårhelsgrad. Vid brottsrubricering och straffmätning
måste avgörande betydelse fastas vid vilken art och grad av tvång som
gärningsmannen har använt, vilken form av sexuellt umgänge som han har
framtvingat och i vilken grad han har kränkt offrets integritet. Endast i
undantagsfall kan det vara rimligt atl även beakta den tvingades beleende. Det
anses inle motiverat atl särskilt framhålla sådana fall i lagtexten. Vidare
avstyrker en hel del instanser att böter införs i straffskalan för sexuellt
tvång. Några instanser tar helt avstånd från förslaget beträffande sexuellt
tvång med hänvisning främst till det bristfälliga underiag som utredningen
bygger på. Våldtäkternas antal, offrens situation m.m. behöver klariäggas
ytteriigare innan en lagändring kan genomföras.

När
det gäller koppleri avstyrks förslaget av så gott som samtliga remissinstanser.
Som motiv anförs främst all en kartläggning av prostitutionens orsaker,
omfattning och karaktär måste företas innan väsentliga begränsningar av det
strafföara området och en sänkning av strafflatituden kan övervägas.

Också
förslaget atl sänka åldersgränserna för sexuellt umgänge med barn och sexuell
beröring av barn kritiseras, även om remissutfallet här är mera splittrat.

Övriga
förslag lill ändrad lagstiftning godtas av flertalet remissinstanser.

Efter att ha tagit del av
den remisskritik och andra opinionsyttringar som har riktals mot väsentliga
delar av sexualbroltsutredningens förslag har jag funnit att förslaget i
förevarande skick inte bör läggas till grund för någon lagändring. BrB:s
bestämmelser om sedlighetsbrott bör därför ses över på nytt. Översynen bör avse
6 kap. BrB i dess helhet.

Uppgiften atl på nytt se
övei BrB:s bestämmelser om sedlighetsbrott bör anförtros en kommitté med
parlamentarisk förankring. Sexualbroltsutredningens betänkande och däröver
inkomna remissyttranden bör ligga lill grund för kommitténs arbete. Jag kan därför
begränsa mig lill att utveckla några synpunkter som särskilt bör beaktas.

I gällande rätt gör man
skillnad mellan våldtäkt och våldförande med hänsyn lill bl.a. kvinnans
förhållandelill mannen. I rättspraxis har därigenom kvinnans handlande före övergreppet
kommit alt tillmätas för stor betydelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:5

1
många domstolsavgöranden betonas sålunda kvinnans ansvar för
händelseutvecklingen på ett sätt som med rätta uppfattas som stötande från
kvinnosynpunkl. Kommitténs överväganden bör inriktas på att faen ändrad ordning
till stånd.

En
person som har utsatts för sexualbrott upplever utan tvekan den utredning som
följer efter en polisanmälan som ytteriigt påfrestande. Situationen är känslig
och förhörsmetodiken måste anpassas därefter. De gällande reglerna om förhör
under förundersökning i brottmål som finns upptagna i
förundersökningskungörelsen (1947:948) är inte avpassade för sådana situationer
som här avses. Mot bakgrund av vad nyss sagts bör kommittén undersöka
förutsättningarna för att genom särskilda regler eller anvisningar underlätta
situationen under förundersökningen för den som utsålts för sexualbrott. I
sammanhanget bör bl.a. utredningspersonalens behov av utbildning i psykologiskt
upplagd förhörsmelodik uppmärksammas.

Den
som har utsatts för ett sexuellt övergrepp lämnas f n. efter eventuell
läkarundersökning i anslutning till polisutredningen att helt på eget initiativ
söka hjälp för de psykiska problem som övergreppet kan medföra. Detta framstår
som en allvariig brist. I likhet med sexualbrottsutredningen finner jag det
angelägel att samhället ser till atl vederbörande omgående kan komma i kontakt
med kurator, psykolog, läkare eller annan för ändamålet utbildad person.
Kommittén bör överväga hur fasta och ändamålsenliga rutiner kan åstadkommas så
all ett offer för sexualbrott kan få omedelbar hjälp. Den hjälp som erbjuds bör
inte vara avsedd som en isolerad företeelse i samband med själva övergreppet
eller då polisanmälan sker ulan bör fortlöpande stå till förfogande under
förundersökning och rättegång. Möjligheten alt för sådan hjälpverksamhet
utnyttja de samhällsorgan som redan finns och som är avsedda för bl.a.
rådgivning bör undersökas.

En
fråga som bör analyseras ytteriigare är det nuvarande kravet på
målsägandeangivelse som förutsättning för åtal förvissa brott i 6 kap. Enligt
gällande rätt får åklagare väcka åtal för våldtäkt eller våldförande eller
försök till sådant brott eller för frihetskränkande otukt endast om målsäganden
anger brottet till åtal eller åtal anses påkallat från allmän synpunkt.
Angivelsen skall ha skett inom sex månader från brottet. Angivelsereglerna
bygger på uppfattningen alt en rättegång i många fall innebär ett svårt lidande
för brottsoffret - i regel en kvinna - och atl hennes önskan att slippa en
rättegång normalt skall respekteras. Sexmånadersfrislen för kvinnans möjlighet
atl fä till stånd en rättegång har däremot ett annat ändamål, främst att hindra
all brollsanmälan utnyttjas i hämnd- eller ulpressningssyfle. Regeln gör atl
kvinnan inle kan hålla frågan om åtal öppen under längre tid och innebär
därigenom en fördel för gärningsmannen, en fördel som Inte gäller gärningsmän
vid annan brottslighet. Som socialstyrelsen har framhållit i sitt remissvar
över sexualbrottsutredningens betänkande kan regeln om att återtagande av
anmälan utesluter åtal föranleda att offret utsätts för påtryckningar, inte
bara från den misstänkte utan också från andra i offrets omgivning som vill
undvika publicitet kring en rättegång. Vidare kan angivelsereglerna medföra
konkurrensproblem i förhållande lill andra straffbestämmelser inom och utom 6
kap. som ligger underallmänt åtal. Teoretiskt är det möjligt för en åklagare
att - i stället för att åtala för våldtäkt efter angivelse - väcka åtal för
olaga tvång eller misshandel, som inle förutsätter angivelse. Samma
konkurrensproblem kan uppstå, om angivelse inte har skett inom sex månader från
brottet. Kommittén bör överväga om det är

s. 22 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju :6 Skr 1977/78:1103 22

motiverat
att bibehålla särskilda angivelseregler för sexualbrott.

Kommittén
bör bedriva sitt arbete skyndsamt. 1 utredningsarbetet ingår bl.a. all pröva om
nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av ungdom har en
ändamålsenlig utformning. För att avgöra denna fråga är det angeläget att ha
närmare kännedom om prostitutionens orsaker, omfattning och former. Chefen för
socialdepartementet kommer senare i dag atl begära bemyndigande att tillkalla
en särskild utredare för atl bl.a. kartlägga prostitutionen i vårt land. Den kommitté
jag nu förordar bör noga följa det arbete som utförs av utredningen om
prostitutionen. Med hänsyn till alt kommitténs arbete således till vissa delar
är beroende av kartläggningen av prostUutionen bör kommittén överväga
möjligheten all lägga fram delförslag beträffande övriga frågor som omfattas av
utredningsuppdraget. Under sitt arbete bör kommittén slutligen beakta
rättsläget och utvecklingen på motsvarande område inom övriga nordiska länder.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med sex ledamöter med uppdrag atl se över lagstiftningen
om sedlighetsbrott,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om annat ej föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

6.
Tilläggsdirektiv till konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Dir
1977.09

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Konkurslagskommittén,
som tillkallades år 1971, har till uppgift atl göra en allmän översyn av
konkursförfarandet. Enligt direktiven skall översynen syfta till att åstadkomma
ett enklare och mera flexibelt konkursförfarande och därigenom ge möjlighet
till en snabbare och mindre kostnadskrävande avveckling av konkursbo utan att
rimliga garantier för rättsäkerhet och objektivitet åsidosätts. Översynen bör
inriktas på de frågor där del finns ett påtagligt reformbehov. Någon
fullständig genomgång av konkursrättsliga frågor är sålunda inte avsedd. I
direktiven betonas vikten av att förvaltar-uppdragen i konkurs anförtros; ål
kvalificerade personer med tillräckliga resurser för verksamheten. Förvaltningen
bör vara underkastad viss kontroll men denna bör kunna i huvudsak inriktas på
en fortlöpande revision av förvaltningen på grundval av en regelbunden
granskning av verksamheten. Enligt direktiven finns det skäl att
förutsättningslöst pröva huruvida

s. 23 Kontrollera mot PDF

23 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

kontrollen
över förvaltningen bör ligga hos domstol eller om den lämpligen bör anförtros
annat organ. Som alternativa möjligheter i fråga om lämpligt kontrollorgan
nämns kronofogdemyndigheterna och domstolsverket. Särskild uppmärksamhet skall
enligt direktiven ägnas åt förfarandet i de mindre konkurserna.

1
delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m.m. har kommittén föreslagit en
ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Förfarandet är avsett att
ersätta det nuvarande systemet med s.k. fattigkonkurs. Det skall dessutom
tillämpas i en del andra fall där en enklare ordning anses lämplig. 1 förenklad
konkurs skall enligt förslaget i regel finnas en förvaltare. Till detta uppdrag
bör i allmänhet utses advokat eller annan juridiskt utbildad person. En av
kommitténs ledamöter har emellertid i en reservation föreslagit
kronofogdemyndigheterna som förvaltningsorgan. Också frågan om
konkursförvaltares kvalifikationer och utseende av förvaltare i ordinär konkurs
behandlades i betänkandet.

Efter
remissbehandling av betänkandet lade den tidigare regeringen på våren 1976 fram
proposition 1975/76:210 om ändring i konkurslagen (1921:225). Förslaget i
propositionen bygger i huvudsak på betänkandet. 1 två viktiga hänseenden
avviker det dock från detta. För att underiätta för konkursdomaren all falla
beslut om hur konkursen skall handläggas öppnas möjlighet för denne atl uppdra
åt kronofogdemyndighet att inom viss kortare lid, i regel en vecka, komma in
med ytteriigare utredning i frågan om handläggningsformen. Vidare föreslås att
till förvaltare i mindre konkurser som regel skall utses kronofogdemyndighet.
Endast om det av särskild anledning är olämpligt atl kronofogdemyndigheten
handhar förvaltningen skall annan utses. Som ett av flera skäl för den
föreslagna lösningen anges i propositionen att man fär bättre möjlighet än nu
att beakta allmänt samhällsekonomiska intressen i konkurs.

I sitt belänkande med
anledning av propositionen har lagutskottet (LU 1976/77:1 l)anfört bl.a. all
utskottet från företrädare för kommittén inhämtat att denna fn. behandlar
frågor om förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser. Företrädarna för
kommittén har upplyst att den avser att föreslå att institutet rättens
ombudsman avskaffas och att tillsynsfunktionerna i
konkursförsövertillkronofogdemyndigheierna. Konkursdomarens tillsynsfunktioner
avses bli avskaffade. De planerade reglerna skall i tillämpliga delar gälla
även mindre konkurser. Delta innebär bl.a. all kronofogdemyndighet skall ha
tillsyn över förvaltningen i sådan konkurs, om annan än kronofogdemyndighet är
förvaltare. Utskottet har vidare inhämtat alt kommittén ämnar föreslå att ett
allmänt ombud skall kunna utses för atl tillvarata arbetsmarknads- och
regionalpolitiska aspekter i företagskonkurs. Kommittén har uppgett atl den
beräknar att senast under våren 1977 kunna lägga fram förslag i dessa frågor.

Lagutskottet anser det
tveksamt om kronofogdemyndighet som regel bör förordnas till förvaltare i
mindre konkurser. Ett genomförande av förslaget i propositionen och av
kommitténs tillämnade förslag skulle nämligen innebära att kronofogdemyndighet
skulle i vissa konkurser vara förvaltare och i andra tillsynsorgan. Enligl
utskottets mening måste en sådan ordning anses mindre tillfredsställande. Detta
gäller särskilt i sådana fall då kronofogdemyndighet från början förordnats
till förvaltare men annan sedermera utsetts att i myndighetens ställe vara
förvaltare. Även från andra principiella utgångspunkter framstår det enligt utskottets
mening som mindre lämpligt atl kronofogdemyndighet skall handha
konkursförvallning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:6
Skr 1977/78:103 24

Enligt
utskottet finns det i detta sammanhang även andra omständigheter som bör
beaktas. Sålunda framstår det som önskvärt att förfarandereglerna beträffande
mindre och ordinära konkurser blir så enhetliga som möjligt. En annan
omständighet är att det i propositionen uttalade behovet av ökade möjligheter
till samhällelig insyn i konkursförvaltningen och av ett hänsynstagande lill arbetsmarknads-
och regionalpolitiska intressen enligt utskottets uppfattning kan tillgodoses
likaväl inom ramen för ett sådant system som kommittén avser atl föreslå som
genom den i propositionen föreslagna ordningen.

De
anförda skälen talar enligl utskottels mening starkt för att frågorna om
förvaltnings- och lillsynsorgan i såväl mindre som ordinära konkurser bör tas
upp och lösas i ett sammanhang. Utskottet har därför hemställt att riksdagen
skall avslå propositionen.

Riksdagen
har den 14 december 1976 beslutat bifalla utskotlets hemställan (rskr
1976/77:63).

Med
anledning av riksdagens beslut förordar jag att konkurslagskommittén
ytteriigare prövar frågan om förvaltningen i mindre konkurser med beaktande av
vad utskottet har anfört i sitt av riksdagen godkända betänkande. Prövningen
bör samordnas med kommitténs fortsatta arbete på ell förslag till reviderade
regler om förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser. Till ledning för det
vidare arbetet vill jag anföra följande.

Den
övergripande behandling av frågorna om förvaltning och tillsyn i konkurs som
riksdagen har förutsatt bör i första hand avse kronofogdemyndigheternas roll i
konkursförfarandet. Härvid bör beaktas att den framtida organisationen av
exekulionsviisendet fn. undersöks av kronofogdemyn-dighelsutredningen (Kn
1974:03). Utredningen beräknas redovisa resultatet av sina överväganden till
sommaren 1977. Konkurslagskommittén bör hålla kontakt med denna utredning.

De
bärande principerna i propositionens förslag lill en ny och enklare handläggningsform
för mindre konkurser har bortsett från förvaltarfrågan i slorl sett lämnats
utan erinran under riksdagsbehandlingen. Jag delar riksdagens mening alt det
från skilda utgångspunkter föreligger betänkligheter mot alt
kronofogdemyndigheterna skall handha konkursförvaltningen. Kommittén bör alltså
utgå från alt förvaltningen i princip skall ankomma på advokat eller
motsvarande. Ett ändrat synsätt i fråga om valet av förvaltningsorgan i de
mindre konkurserna ger emellertid anledning atl se över också vissa andra
sakliga lösningar som propositionen innehåller. Jag vill särskilt peka på
följande frågor.

Förutsättningarna för alt
den enklare handläggningsformen skall fä användas har i propositionen utformats
mot bakgrund av att kronofogdemyndighet skall vara förvaltare i flertalet
mindre konkurser. Om man väljer att låta förvaltnings- och tillsynsfrågorna fä
en i princip likartad lösning för alla konkurser, kommer spörsmålet om lämpligt
tillämpningsområde för del enklare konkursförfarandet i ett nytt läge beträffande
sådana konkurser där det med hänsyn till tillgångarnas storlek finns utrymme
företl val mellan stor eller liten konkurs. Kommittén bör undersöka om
förutsättningarna för att del enklare förfarandet skall fä användas bör
revideras med tanke härpå.

Det särskilda
utredningsförfarande genom kronofogdemyndighet, som enligl
propositionsförslaget i tveksamma fall skall föregå konkursdomarens val av
handläggningsform, bygger på atl kronofogdemyndighet i fiertalet fall också
skall bli förvaltare i konkursen. Om regelmässigt annan än kronofogdemyndighet
skall vara förvaltare, försvinner flera av fördelarna med ett

s. 25 Kontrollera mot PDF

25 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

sådant
utredningsförfarande. Onödigt dubbelarbete kan bli följden och brådskande
förvaltningsåtgärder i vissa fall fördröjas. Kommittén bör därför undersöka
även andra möjligheter atl ge konkursdomaren ett tillfredsställande underiag
för valet av handläggningsform i tveksamma fall.

Förslaget
i propositionen upptar ingen möjlighet till övergång från liten till stor
konkurs. Detta hänger samman med atl man genom det nyss berörda
utredningsförfarandet har sökt skapa garantier för ett gott beslutsunderlag för
valet av handläggningsform. Kommittén bör med hänsyn till det nya läget
överväga om möjlighet bör finnas till övergång mellan handläggningsformerna.

Vad gäller
konkurskosinadernas bestämmande förutsätts i propositionen alt i flertalet
mindre konkurser någon form av taxesystem skall kunna tillämpas. Jag vill
betona angelägenheten av att konkurskoslnaderna såvitt möjligt hålls nere,
framför allt när del gäller mindre konkursbon. Kommittén bör utreda i vilken
omfattning en laxesältning av bl.a. förvallararvode är möjlig vid en ny lösning
av förvaltarfrågan i mindre konkurser.

Del
är angelägel att det nuvarande, bristfälliga systemet med fattigkonkurs snarast
avlöses av en mer effektiv ordning. Den av riksdagen önskade överarbelningen av
förslaget om handläggning av mindre konkurser bör därför ske skyndsamt. Ett
förslag till gemensam lösning av förvaltnings- och tillsynsfrågorna i såväl
stora som små konkurser och därmed sammanhängande frågor bör läggas fram i det
av kommittén planerade delbelänkandel.

Under den fortsatta
översynen av konkurslagstiftningen bör uppmärksammas atl det under senare år har
gett sig till känna ett behov av att motverka missbruk av konkursinslitutel
från gäldenärers sida genom upprepade konkurser. Saken har tagits upp bl.a. av
riksdagens näringsutskott (NU 1975/76:54 s. 48). Förekomsten av upprepade
konkurser har vidare påvisats i t.ex. rapporten Förelagskonkurser (statens
industriverks utredningar SIND 1975:2) och i rapporten Etableringar och
konkurser i byggnadsindustrin (SIND 1976:2). Vad som främst kommer i
blickfältet är en utvidgning av det i 199 a § konkurslagen upptagna förbudet
för gäldenären alt under konkursen driva bokföringspliktig rörelse. En tänkbar
lösning är atl meddela sådant förbud också för viss tid efter konkursens
upphörande (s.k. konkurskarantän). Också andra alternativ är emellertid
möjliga. Fördjupade undersökningar i fråga om de upprepade konkurserna är
nödvändiga för att man skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som krävs.
Kommittén bör närmare överväga hur man från konkursrätlsliga utgångspunkter kan
slävja missbruk av konkursinslitutel.

Med hänvisning lill vad
jag nu har anfört hemställer jag all regeringen utvidgar konkurslagskommitténs
uppdrag i enlighet med vad jag nu har förordat.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

s. 26 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:7
Skr 1977/78:103 26

7.
Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol

Dirl977:l0

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Rättegången
vid de allmänna domstolarna, dvs. lingsrdllerna, hovrätterna och högsta
domstolen, regleras sedan år 1948 av den rättegångsbalk (RB) som statsmakterna
antog sex år tidigare. Reformen markerade slutpunkten i ett långvarigt och
grundligt utredningsarbete på området. När RB och dess följdlagstiftning trädde
i kraft, var det resultatet av bortåt fyra årtiondens överväganden som fördes
ul i praktisk tillämpning.

Ett
viktigt syfte med RB var att undanröja de olägenheter som var förenade med den
äldre rättegångsordningen. Denna härrörde ytterst från 1734 års lag och hade
efler hand lett till alt rättegången blev långsam och omständlig. Kritiken
gällde inte minst avsaknaden av regler om sådan förberedelse av målen alt de
kunde avgöras på grundval av en koncentrerad förhandling vid ett enda
rättegångstillfälle. Delta hängde i sin lur nära samman med de nackdelar som
hade visat sig följa av det allmänt tillämpade uppskovsväsendet. Del s.k.
muntligt-protokollariska systemet ansågs även i övrigl behäftat med brister i
olika hänseenden.

Mot denna ordning har RB
ställt ett förfarande som skall på en gång ge betryggande säkerhet för
materiellt riktiga avgöranden samt tillgodose kraven på snabbhet och billighet
i rättskipningen. De bärande grundtankarna i det nya förfarandet innefattas
främst i rättegångens munllighet, koncentration och omedelbarhet. Innebörden
härav brukar sammanfallas på följande sätt. Processmaterialet skall läggas fram
för domstolen i muntlig form vid den förhandling som ligger till grund för
domen. Målets avgörande skall omedelbart bygga på detta material. Detta görs
möjligt genom atl förhandlingen slutförs vid ett enda rättegångstillfälle
eller vid rättegångstillfallen som ligger varandra så nära i tiden alt
domstolens uppfattning om vad som har förekommit är ogrumlad. 1 fråga om
bevisningen bygger RB på atl fri bevisprövning tillämpas. Detta innebär atl
någon begränsning inle ställs upp i fråga om de kunskapskällor som fär användas
för sakens utredning och alt domstolen vid värderingen av den föreliggande
bevisningen inte är bunden av legala regler. Mellan denna princip och de nyss
antydda grundsatserna för förhandlingen råder ett intimt samband. Den fria
bevisprövningen bygger i betydande mån på ett koncentrerat och muntligt
förfarande.

Enighet råder om att det
nya rättegångs förfarandet på de flesta punkter är överiägset den äldre
ordningen. Klart är också alt RB ger starka garantier för alt domstolarnas
avgöranden bygger på ett säkert underlag. Det kan därför sägas att med RB
skapats ett förfarande som är ägnat att också i fortsättningen bilda grundvalen
för hur rättskipningen skall gå till vid våra allmänna domstolar.

Förfarandet enligt RB
haremellertid visat sig vara förenat också med en del olägenheter. Redan tidigt
stod det klart atl den nya processordningen ofta leder till höga
rättegångskostnader. Detta har framstått som en nackdel inle minst i tvistemål
som rör mindre värden. Från processekonomisk synpunkt har också i övrigl
riktats den anmärkningen mot RB alt förfarandet lämpar sig mindre väl för enkla
och förhållandevis okonlroversiella mål. Kritiken på denna punkt har ibland
formulerats så alt RB inte ger tillräckligt utrymme fbr

s. 27 Kontrollera mot PDF

27 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:7

att
anpassa förfarandet lill vad det enskilda målet kräver. En annan olägenhet är
att också den nya rättegångsordningen leder till alt rättegången drar ut på
tiden.

Orsakerna
till atl del i RB reglerade förfarandet inte i alla delar framstår som
idealiskt är naturiigen flera. Till en början vill jag peka på att antalet mål
blivit mycket större än vad balkens upphovsmän räknade med. Ökningen har varit
särskilt påfallande på brotlsmålssidan. 1 takt med det ökade antalet polisanmälda
brott, varav den stora mängden utgörs av brott för vilka annan påföljd än böter
inte är aktuell, har lagföringen i stor utsträckning flyttats över från
domstolarna lill åklagare och polis. År 1974 godkändes sålunda drygt 200.000
strafförelägganden. Antalet godkända förelägganden om ordningsbot låg på samma
nivå. Vid sidan härav har systemet med parkeringsbot inneburit att lagföringen
av parkeringsöverträdelser skett i förenklad ordning och endast lill en mindre
del har belastat domstolarna (år 1974 inbetalades parkeringsboi i omkring
607.000 fall). Systemet med parkeringsbot har numera ersatts av en ordning med
felparkeringsavgift. Även på andra områden pågår en utveckling som innebär att
bötespåföljd ersätts med avgifter. Trots olika reformer är antalet brottmål
alltjämt mycket stort. Detta innebär i sig en större belastning än bara antalet
mål utvisar. De mål som förs till domstolarna är efter de reformer som har
nämnts här genomsnittligt sett av svårare natur.

Till vad som har sagts nu
kommer alt vi fält nya typer av både brottmål och tvistemål som kräver delvis
andra former för handläggningen än vad som förutsattes vid RB:s tillkomst. En
kategori av mål som redan under 1950-talet visade en tendens att öka är de
vidlyftiga mål där huvudförhandlingen tar veckor, kanske månader i anspråk. 1
sådana fall har särskilt RB:s krav på omedelbarhet och koncentration i
handläggningen kommit att framstå som delvis orealistiska. En annan grupp av
mål åskådliggör svårigheten att inom RB:s ram anpassa förfarandet till det
enskilda målet. Jag syftar på sådana tvistemål om mindre värden där regleringen
av förfarandet kan ge upphov till en onödigt kostsam och omständlig procedur,
som inle slår i rimlig proportion lill vad som står på spel för de inblandade
parterna. Genom tillkomsten av lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden har läget härvidlag visserligen förbättrats. Åtskilliga problem kvarstår
dock. 1 sammanhanget bör också nämnas att det på tvistemålssidan har visat sig
en tendens att föriägga lösningen av konflikterna mellan två tvistande parter
lill andra organ än de allmänna domstolarna. Bl.a. kan erinras om den praktiskt
viktiga roll som den år 1968 försöksvis inrättade allmänna reklamationsnämnden
har kommit atl spela i fråga om tvister mellan konsument och näringsidkare.

1 debatten brukar ibland
göras gällande att en del av de påtalade olägenheterna skulle kunna bemästras
redan om de möjligheter som RB erbjuder utnyttjades fullt ut av domstolar och
parter. Jag vill inle utesluta att vissa förbättringar skulle kunna nås genom
ökad information om möjligheterna atl i större utsträckning anpassa
handläggningen till vad del enskilda målet kräver. Om någon mer avsevärd
ändring i nuvarande rättstillämpning skall uppnås lär man dock inte kunna nöja
sig med enbart sådana åigärder. Erfarenheten talar entydigt för att därutöver
själva lagstiftningen måste ändras i de hänseenden där ett mera påtagligt
reformbehov har gjort sig gällande.

Också andra omständigheter
än dem jag har angett nu har föranlett önskemål om översyn av RB:s regler. I
och med att samhället har blivit alltmer komplicerat har större krav än
tidigare kommit alt ställas på

s. 28 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:7 Skr 1977/78:103 28

domstolarna.
Vidare har det blivit svårare än förr alt förmå den enskilde medborgaren alt
inställa sig vid domstol. Detta har i förening med kraven på munllighet och
omedelbarhet i förfarandet lett till besvärande arbetsbalanser och sämre
effektivitet i rättskipningen. Olägenheterna med de långa handläggningstider
som uppkommer härigenom ger sig särskilt till känna på brotlsmålssidan.

Det ter sig alltså
naturligt att önskemål om en reformering av rättegången enligt RB kommit att
framföras från skilda utgångspunkter. Riksdagen har bl.a. i samband med
prövningen av förslaget lill lag om rättegången i tvistemål om mindre värden
erinrat om att en allmän översyn av rättegångs-förfarandet behövs (JuU 1973:36
s. 12). Vid remissbehandlingen av broll-målsutredningens betänkande (SOU
1974:27) Mindre brott har också flera remissinstanser uttalat sig för en sådan
översyn (se prop. 1975/76:148 s. 129). Även i andra sammanhang har tanken på en
översyn av RB tagits upp. Här bör slutligen framhållas att vi på
förvaltningsprocessens område numera har fäll en modern reglering av
förfarandet genom 1971 års förvaltningsrättsreform. Det är visseriigen
naturligt att formerna för proceduren i flera hänseenden måste regleras olika
för förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna. En strävan bör
emellertid vara att söka närma förfarandena lill varandra där si\ är möjligt.
En revision av RB:s reglering framstår därför som önskvärd också från denna
synpunkt.

Mot den bakgrund som har
tecknats här har inom justitiedepartementet undersökts behovet och inriktningen
av en översyn av rättegångsförfarandel. Resultatet av undersökningen har
redovisats i promemorian (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfarandet vid
allmän domstol. 1 promemorian lämnas en redogörelse för RB:s tillkomst och del
fortsatta reformarbetet på området. Vidare diskuteras reformbehovet och hur en
översyn av RB bör genomföras. Bl.a. pekas på ett antal punkter där mindre
uppmjukningar av principerna om munllighet, omedelbarhet och koncentration
synes kunna motverka all processen blir omständligare än nödvändigt utan att
viktiga rättssäkerhetsintressen äventyras. Detta gäller inte bara reglerna om
under-räitsförfarandet (42-46 kap. RB) utan också exempelvis bestämmelserna om
åberopande av skriftliga vittnesutsagor (35 kap. 14 §). Även konsekvenserna för
överrättsprocessen uppmärksammas. Härutöver berörs också rättegångskostnaderna
och deras fördelning mellan parterna.

Promemorian har sänts ut
lill företrädare för myndigheter som berörs samt till organisationer och
universitetens juridiska fakulteter m.fl. Från olika håll har härvid inkommit
skriftliga synpunkter på promemorians innehåll. Sålunda har Sveriges
domareförbund gell till känna sin preliminära uppfaUning om en översyn av
rättegångsförfarandel vid allmän underrätt. Vidare har bl.a. Svenska
handelskammarförbundet inkommit med en skrivelse i ärendet.
Justitiedepartementet har också den 9-10 juni 1976 anordnat en hearing i ämnet
med ett 70-lal företrädare för domstolar, andra myndigheter och berörda
organisationer Vid hearingen uttalades från de flesta håll sympati för en
översyn av RB. Delade meningar kom dock till synes i fråga om hur pass
omfattande denna borde vara. Många värdefulla synpunkter fördes fram bl.a. i
fråga om möjligheterna all göra förfarandet mer flexibelt än f n. utan att
därmed äventyra de grundläggande principerna.

För egen del anser jag atl
tiden nu är inne för aU göra en mera grundlig utredning av hur
rättegångsförfarandet bör utformas för att det på bästa möjliga sätt skall
fylla vår tids krav. En sådan utredning framstår som befogad av flera skäl. Det
reformbehov som diskussionspromemorian visade på och

s. 29 Kontrollera mot PDF

29 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:7

vars
existens har bekräftats bl.a. vid hearingen rör till väsentlig del vikliga led
i rättegångsordningen. Jag syftar här inte bara på sådana frågor som
förfarandets uppdelning på förberedelse och huvudförhandling eller avvägningen
mellan muntlig och skriftlig handläggning samt behovet av parts personliga inställelse
utan också på sådana spörsmål som hur bevisningen bör anordnas och hur ansvaret
för rättegångskostnaderna bör fördelas mellan parterna. Det kan knappast komma
i fråga atl i dessa hänseenden genomföra några mera betydelsefulla ändringar
ulan att saken görs till föremål för en allsidig undersökning av vilka följder
ändringarna skulle fä bl.a. för RB:s system i stort.

En
utredning av det slag som har antytts här bör i första hand la sikte på avsnitt
där en revision kan bidra till att göra förfarandet mera flexibelt saml såvitt
möjligt snabbare och billigare utan atl befogade rättssäkerhetskrav sätts ål
sidan. Någon fullständig översyn av RB:s regelsystem bör således inte göras.
Det bör också beaktas att delar av straffprocessen redan är föremål för översyn.
Nyligen har åtalsrättskommittén (Ju 1970:63) avlämnat sitt slutbetänkande (SOU
1976:47) Färre brottmål, vilket behandlar den allmänna frågan om underlåtande
av åtal. Under år 1977 väntas förslag av utredningen (Ju 1974:17) angående
översyn av häktningsbestämmelserna. Jag anser alltså att man också vid en mer
samlad revision av rättegångsförfarandet bör följa de partiella reformernas
väg.

Del
är naturiigt atl en översyn av rättegångsförfarandet i främsta rummet inriktas
på rättegången i underrätt. Den helt övervägande delen av målen stannar ju i
första instans. Med hänsyn lill del nära sambandet mellan denna del av RB och
bestämmelserna om överrätlsförfarandei måste emellertid också beaktas vilka
konsekvenser ändringar i den förra delen får för rättegången i högre instans.
Även i övrigt torde det vara befogal alt se över denna procedur i olika
enskildheter. Det gäller bl.a. förfarandet vid fullföljd till högre rätl. 1
sammanhanget anmäler sig också frågan om domstol bör ges en ökad befogenhet att
själv rätta uppenbara fel som ger sig lill känna i avgörande som meddelats av
domstolen.

Jag
föreslår mot denna bakgrund atl en särskild kommitté tillkallas för alt se över
rättegångsförfarandel vid allmän domstol. Beträffande kommitléns uppdrag vill
jag ytterligare framhålla följande.

Kommittén
bör sträva efter en ordning som innebär atl rättsväsendets resurser utnyttjas
på bästa sätt. En principiell utgångspunkt för översy nen bör naturligtvis
samtidigt vara atl rättssäkerhetens krav inte eftersatts. Det är emellertid
angeläget alt mål som för parterna är av särskild vikt eller som från allmän
synpunkt är väsentliga inte fördröjs därför att resurserna binds av bagatellmål
eller formalia som kan avvaras utan att väsentliga intressen träds för när.

Som jag redan har antytt
har vi under 1970-lalel fatt en modern förfarandereglering på andra områden där
tidigare sådan reglering antingen lill stor del har saknats eller del har
funnits enbart en äldre lagstiftning. Jag syftar främst på
förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister. Del är naturligt att likartade processuella spörsmål så långt
möjligt regleras på ensartat sätt för alla typer av domstolar. Detta är av
värde av hänsyn till den rätlssökande allmänheten och dem som normalt
företräder den. Det har betydelse även med tanke på den strävan efler
cirkulation av personal mellan olika domstolar som har gjort sig gällande på
senare år. Kommittén bör alltså tillgodogöra sig erfarenheterna från tillämpningen
av denna nyare förfarandelagstiftning och undersöka i vad mån man

s. 30 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:7 Skr 1977/78:103 30

kan
närma de olika förfarandetyperna lill varandra. I sammanhanget bör beaktas att
RB till följd av hänvisning i speciallagar i åtskilliga hänseenden är
tillämplig också hos andra domstolar än de allmänna domstolarna. Kommittén bör
uppmärksamma också vilka följder en ändring av RB:s regelsystem kan fä för
processen hos förvaltningsdomstolar och särskilda domstolar i övrigl.

Enligl
vad som framgår av del föregående bör förfarandet även i fortsättningen vara
konstruerat: med grundsatserna om munllighet, omedelbarhet och koncentration
som riktmärken. Dessa grundläggande principer måste emellertid vägas samman
medde krav som processekonomi, praktiska hänsyn och hushållning med rättsväsendets
resurser ställer.

Det finns självfallet
ingen enkel lösning på de många problem som har uppträtt när förfarandet enligt
RB tillämpats i praktiken. 1 diskussionspromemorian har getts en rad förslag
till hur man på olika sätt skall komma lill rätta med problemen. En del av
förslagen har fäll ett positivt gensvar, medan andra har mottagits mer
reserverat. Jag skall här inte gå närmare in på alla de förslag som har
diskuterats i promemorian eller på annat sätt förts fram. Min allmänna
uppfattning är emellertid att det finns goda skäl atl la promemorian till
utgångspunkt vid den fortsatta diskussionen om hur rättegångsförfarandel bör
utformas för framliden. Det får ankomma på kommittén att mera grundligt
undersöka de olika uppslagen och pröva om de kan läggas till grund för
ändringar i förfarandet som tillgodoser de syften som jag har angett.
Ledstjärnan bör vara atl förfarandet skall präglas av ett ökat hänsynstagande
lill hur förhållandena gestaltar sig i det enskilda målet.

Det
gäller emellertid också för kommittén att beakta atl de enskilda parterna och
de som företräder dem inle får ställas inför processuella överraskningar som
kan leda lill nackdel för dem. Rättegångens föriopp måste också i
fortsättningen kunna förutses. Samråd mellan domstolen och parterna bör
förekomma i tveksamma fall. Men det måste också beaktas atl offentlig insyn i
rättegången inte försvåras.

Vad gäller rättegången i
tvistemål bör en viktig uppgift för kommittén vara all studera erfarenheterna
från tillämpningen av lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. Från
många håll har omvittnats atl reformen i stort sett har slagit väl ut. Lagens
lösning av bl.a. frågan om rättegångskostnad har dock kritiserats från en del
håll. Kommittén bör undersöka i vad mån lagen på någon eller några punkter kan
behöva jämkas. Det finns vidare anledning att pröva om inte de lösningar som
väljs i fråga om förfarandets gestaltning kan tillgodogöras också beträffande
andra kategorier av tvistemål. Kommittén bör också avslutningsvis överväga om
1974 års lag bör arbetas in i RB.

1 anslutning lill den
uppgift som har berörts nu bör kommittén också undersöka om domstolarnas
resurser för lösandet av konflikter mellan enskilda las till vara på bästa sätt
med nuvarande system. Jag syftar på möjligheten atl komma lill rätta med
tvister av enklare slag genom rådgivning och föriikningsverksamhet. Även här
bör de praktiska erfarenheterna från tillämpningen av lagen om rättegången i
tvistemål om mindre värden kunna bli till nytta. Jag vill också erinra om den
möjlighet som finns enligt 42 kap. 17 § RB atl utse särskild medlare. Tänkbart
är alt man bygger ut detta system så atl det vid varje domstol finns tillgång
till person som kan tjänstgöra som medlare. Därvid bör också övervägas bl.a.
frågan om vem som skall stå för eventuellt uppkommande kostnader vid del mer
informella medlingsförsöket. Här kan också erinras om den särskilda
medlingsfunktion

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:7

som
tillkommer arrendenämnd och hyresnämnd i tvister på verksamhels-områdena för
dessa organ. Samordningen med sådan verksamhet som bedrivs av allmänna
reklamationsnämnden måste också övervägas. Kommittén bör i denna fråga samråda
med reklamationsutredningen (H 1976:02).

I
fråga om brottmålen är utrymmet för förenkling av handläggningen vid domstol
inte längre så stort. Orsaken är all lagföringen av mindre brott successivt har
flyttats från domstolarna lill åklagare och polis. Genom förslaget! prop.
1975/76:148 om vidgat utrymme för strafföreläggande, vilket i huvudsak har
bifallils av riksdagen (JuU 1976/77:11, rskr 1976/77:90), kommer ytteriigare
ett steg att tas i denna riktning. Detta ger anledning atl uppmärksamma de
skillnader i fråga om sättet för beivrande av brott som följer av olika
lagföringsmetoder. Kommittén bör undersöka om en bättre balans kan uppnås
mellan å ena sidan del enkla förfarandet vid strafföreläggande och å andra
sidan rättegången vid domstol i mål där åtal har väckts på grund av all
föreläggandet inte godkänts. Också när det gäller brollmålspro-cessen i
allmänhet torde de uppslag som har förts fram i diskussionspromemorian och vid
överiäggningarna om denna kunna tjäna till utgångspunkt för en fördjupad
undersökning av problemen. Övervägandena bör i första hand inriktas på mål där
annan påföljd än böter inte kommer i fråga. En given utgångspunkt är atl
misstänkt alltid skall ha rätt att fä saken prövad vid huvudförhandling, om han
begär det.

Del finns fiera frågor än
dem jag har nämnt nu som på ett eller annat sätt har samband med strävandena
efter ett mera fiexibelt och snabbare förfarande. Kommittén bör vara
oförhindrad all pröva även spörsmål av sådant slag. Jag tänker bl.a. på
problemet med att så många utsatta huvudförhandlingar måste ställas in till
följd av parts eller vittnes ulevaro från förhandlingen. Detta aktualiserar
bl.a. frågorom vidgade möjligheter aU dela upp bevisupptagningen på flera
rätlegångstillfällen och all i större utsträckning än nu avgöra målet i parts
ulevaro. Ett annat exempel ger de olägenheter som uppkommer till följd av den
strikta kompetensfördelningen mellan olika domstolar i närbesläktade mål, t.ex.
mellan mål vid allmän domstol och fastighetsdomstol (jfr NJA 1973 s. 703).
Ytteriigare kan pekas på de problem för både domstol och parter som uppstår när
en stämningsansökan t.ex. innehåller påståenden och yrkanden av sådan art att
ansökningen inte kan läggas lill grund för rättegång (jfr JuU 1976/77:6). Det
är angelägel alt problem av nu berört slag finner praktiska lösningar.

Om
rällegångsförfarandet skall fungera väl måste målen förberedas på ett effektivt
sätt för avgörande. Onödig skriftväxling saml förhalningsförsök från parts sida
bör motverkas. Kommittén bör överväga om nuvarande processuella påföljder
(risken att svara för rättegångskostnader oavsett målets utgång inbegripen) är
tillräckliga för atl garantera en ändamålsenlig processledning.

Någon formell översyn av
RB:s terminologi bör inte företas av kommittén i vidare mån än som krävs för
fullgörande av utredningsuppdraget. Inte heller bör den allmänna frågan om vad
som skall stå i lag eller förordning tas upp i vidare mån än som följer av
uppdragets begränsade karaktär.

De
flesta av de frågor som ingår i utredningsuppdraget har så nära samband med
varandra att de lämpligen bör lösas i ett sammanhang. Om det från praktisk
synpunkt framstår som lämpligt, bör dock kommittén vara oförhindrad att i
delbetänkanden lägga fram förslag rörande avgränsade frågor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:8
Skr 1977/78:1103 32

Med
hänvisning lill vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen
för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag atl göra en översyn
av rättegångsförfarandel vid allmän domstol,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall helaste, andra huvudtitelns anslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

8.
Överlåtelse och pantsiittning av byggnad på annans mark m.m.

Dir
1977:12

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Gällande
svensk lagstiftning innehåller inte några allmänna bestämmelser om
äganderättens övergång vid överiåtelse av lös egendom. Vissa principer har
emellertid utvecklats i praxis och doktrin. Hit hör den s.k,
traditions-principen, som delvis anses följa av 1845 års lösöreköpsförordning.
Denna princip innebär atl den som förvärvar lösöre måste ha fält egendomen i
sin besittning för att vara skyddad mot alt den las i anspråk av överiåtarens
borgenärer eller av annan förvärvare av egendomen.

Beträffande
pantsätlning av lösöre finns bestämmelser i 10 kap. handels-balken. 1 delta
kapitel finns också regler om borgen. Bestämmelserna slår i huvudsak kvar
oförändrade från 1734 års lag. De har emellertid i stor utsträckning fyllts ut
genom kompletterande regler i andra författningar och genom rättspraxis.

1
betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätl XIII har lagberedningen föreslagit
bl.a. atl det införs en särskild lag med vissa bestämmelser om överlåtelse och
pantsätlning av lösöre och att lösöreköpsförordningen upphävs. Lagförslaget
innebär i stor utsträckning en kodifiering av gällande rätt. 1 fråga om
överlåtelse slås iraditionsprincipen fast beträffande förvär-vares skydd såväl mot
överiåtarens borgenärer som mot annan förvärvare av samma egendom. Även för
pantsättning skall det i princip krävas tradition. 1 vissa avseenden föreslås
dock särskilda regler både om överiåtelse och pantsättning. Det gäller bl.a.
bål som är införd i båtregistret.

Riksdagen behandlade år
1975 frågan om pantsätlning av byggnad på annans mark. Med anledning av en
motion (1975:1128) uttalade lagutskottet att frågan borde utredas i lämpligt
sammanhang. Riksdagen beslöt all ge till känna för regeringen vad utskottet
anfört (LU 1975:28, rskr 1975:233).

s. 33 Kontrollera mot PDF

33 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

Även
frågan om pantsätlning av båtar har berörts i riksdagen. Sålunda har riksdagen
under det pågående riksmötet behandlat en motion (1975/76:1114) vari föreslogs
att gällande bestämmelser om fartygsinteckning skulle ändras så, att inteckning
skulle kunna erhållas även vid förvärv av mindre fiskebåtar. Under hänvisning
till bl.a. den pågående utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning
har riksdagen beslutat avslå motionen (LU 1976/77:4).

Frågor
om panträtt har tagits upp även i skrivelser till regeringen. Sålunda har
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
föreningsbankers förbund i en skrivelse till justitiedepartementet den 7
januari 1974 hemställt att åtgärder vidtas för alt åstadkomma en tidsenlig
lagsliflning om panträtt i lös egendom. Organisationerna pekar särskilt på
behovet av lagstiftning om pantsätlning av byggnad på annans mark. Även
reglerna om borgen bör enligt organisationerna ses över. Vidare har Svenska
båtindustriföreningen och Sjösportens samarbetsdelegation tagit upp frågor om
överlåtelse och pantsättning av båtar.

Enligt
min mening talar onekligen vissa skäl för att man gör en allmän översyn av de
nuvarande reglerna om panträtt i lös egendom och borgen. I och för sig kunde
det också finnas anledning att i det sammanhanget överväga behovet av
uttryckliga bestämmelser om överlåtelse av lös egendom.

Vill
man fä en uttömmande reglering av hithörande spörsmål krävs emellertid ett
mycket omfattande utredningsarbete. Visseriigen har ett betydelsefullt arbete
redan utförts av lagberedningen. Det förslag till lag om överlåtelse och
panlsältning som beredningen har lagt fram avser emellertid bara lösöre, vilket
innebär alt bl.a. byggnad på annans mark lämnas utanför. Vad som har kommit
fram vid remissbehandlingen av lagförslaget visar att del skulle behöva
kompletteras också på andra punkter.

Jag
anser för min del att del inte finns tillräckliga skäl atl sätta i gång något
mera allmänt syftande utredningsarbete rörande pant och borgen. Inte heller är
jag beredd alt förorda atl lagberedningens förslag lill lag om överlåtelse och
pantsättning genomförs. I stället bör man enligt min mening inskränka sig till
atl la upp frågor om överiåtelse och pantsättning av lös egendom på sådana
områden där behovet av en översyn är särskilt påtagligt.

Vad
som med denna utgångspunkt i första hand kommer i blickpunkten är frågor om
överlåtelse och pantsätlning av byggnad på annans mark.

Föremål
som tillförs en faslighet av annan än fastighetsägaren betraktas inte som
tillbehör lill fastigheten utan som lös egendom, Detla gäller också byggnad.
Överlåtelse av sådan egendom blir gällande mot överiåtarens borgenärer redan
genom avtalet, dvs. utan att besittningen överförs (NJA 1952 s. 407),

När
del gäller pantsättning av byggnad på annans mark krävs däremot i princip att
besittningen till byggnaden förs över till panthavaren för att panträtten skall
gälla mot upplålarens borgenärer (NJA 1954 s. 455).

1
vissa fall kan dock en byggnad på annans mark användas som säkerhet utan att
besittningen överförs. Så är fallet när en sådan byggnad hör lill
näringsverksamhet i vilken företagsinteckning kan meddelas eller när en
fastighet har upplåtils med tomträtt. Liksom vid vanlig fastighctsinleckning
och skeppshypotek ersätts besittningsövergången då av ett registreringsförfarande.

Vidare
förekommer i viss omfattning att byggnad på annans mark används som
kreditsäkerhet genom s.k. säkerhetsöverlåtelse. En sådan innebär vanligen att
byggnadens ägare överlåter äganderätten med återköpsrätt och

3 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:8 Skr 1977/78:103 34

med
bevarande av besittningen till byggnaden.

Också
nyttjanderälten lill den mark som byggnaden slår på hänförs till lös egendom.
För att en panträttsupplåtelse av nyttjanderälten skall bli gällande mot
upplåtarens borgenärer torde krävas att denne avstår från besittningen. 1
särskilda fall kan dock vissa nyttjanderätter göras till föremål för förelagsinteckning,
varvid tradition alltså inle krävs.

Vad
jag nu har sagl visar att möjligheterna är begränsade att på ett ändamålsenligt
sätt använda byggnad på annans mark som kreditsäkerhet. En pantsätlning som
innebär atl ägaren av byggnaden avstår från besittningen är knappast ett
användbart alternativ, eftersom han som regel har behov av att kunna utnyttja
byggnaden.

De
begränsade möjligheterna atl använda byggnad på annans mark som kredilsäkerhel
har, som jag tidigare har berört, behandlats av riksdagen vid 1975 års
riksmöte, varvid hemställdes att en utredning skulle ske. Enligt riksdagens
mening borde utredningsarbetet främst syfta lill atl skapa någon form av
registerpant som kunde tillgodose bosladsarrendatorernas kreditbehov.
Utredningsuppdraget borde dock inte begränsas till all avse enbart denna
kategori av nyttjanderättshavare.

Den
berörda utredningen bör nu komma till stånd. För detta ändamål bör en särskild
utredare tillkallas.

Som
riksdagen har uttalat bör utredningsarbetet i första hand inriktas på att
åstadkomma en regislerpanträU som kan tillgodose bosladsarrendatorernas
kreditbehov. En sådan reform skulle fä betydelse främst för dem som har eller
vill skaffa sig fritidshus. F.n. torde antalet fritidshus på annans mark
överstiga 150.000.

När
det gäller jordbruks- och anläggningsarrendatorer torde behovet av regler om
pantsätlning av byggnad som tillhör arrendatorn vara tämligen begränsat. Del
bör emellertid undersökas i vad mån ett sådant behov föreligger. Härvid bör
bl.a. möjligheterna lill företagsinteckning beaktas i samråd med utredningen
(1972:12) angående företagsinteckning. Även om behovet av en möjlighet atl
pantsätta byggnad på annans mark inte visar sig vara särskilt stort när det
gäller jordbruks- och anläggningsarrendatorer, talar dock myckel för att en
reform av panträtten, såvitt gäller byggnad på annans mark, (är allmängiltig
karaktär.

Frågor
om panträtt i byggnad på annans mark har ett nära samband med vad som bör
krävas för all överiåtelse av sådan byggnad skall bli gällande mot överiåtarens
borgenärer. Även spörsmål som hänger samman med överlåtelse bör därför
omfattas av utredningsuppdraget.

Vad gäller det närmare
innehållet i en reform bör del stå utredaren fritt all föreslå de regler han
finner ändamålsenliga. Jag skall i det följande endast peka på några spörsmål
som bör uppmärksammas under utredningsarbetet.

Utredaren bör belysa vilka
konsekvenser förbättrdde formella kreditmöjligheter för ägare av byggnad på
annans mark kan väntas fä i olika avseenden, t.ex. för planeringen av
fritidsbebyggelse. De faktiska möjligheterna atl fä sådana krediter som här
avses blir självfallet beroende av den kreditpolilik som förs vid varje
tidpunkt.

Spörsmålen om överiåtelse
och pantsätlning av byggnad på annans mark kan inle isoleras från motsvarande
frågor beträffande nylljanderätten till den mark som byggnaden står på. Olika
lösningar kan tänkas härvidlag. Bl.a. fär övervägas om det alls skall vara
möjligt alt pantsätta byggnaden ulan all nyttjanderälten till marken omfattas.
Jag vill i detta sammanhang framhålla

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

att
jag med byggnad avser inle bara hiis av olika slag utan även annan anläggning
som har tillförts fastigheten och som inte tillhör fastighetsägaren. Utredaren
fär överväga i vad mån det behövs en avgränsning av de inteckningsbara
objekten.

För
att fä till stånd ett ändamålsenligt panträttsinslitul kan del visa sig
nödvändigt att göra vissa justeringar av jordabalkens regler om arrende.
Utredaren bör vara oförhindrad atl efter en avvägning mellan motstående
intressen föreslå de ändringar som bedöms erforderiiga för att syftet med en
panträttsreform skall uppnås. Särskilt i denna fråga bör samråd äga rum med
arrendelagskommittén (Ju 1975:04).

Enligt
2 kap. 4 § första stycket jordabalken föriorar byggnad på annans mark
karaktären av lös egendom och blir tillbehör till den faslighet som den står
på, om byggnaden och fastigheten fårsamma ägare. Byggnaden kommer i så fall atl
omfattas av de inteckningar som finns i fastigheten, varigenom en panträtt som
har upplåtits i byggnaden kan bli värdelös. Utredaren bör överväga hur
problemet med kolliderande inteckningar bör lösas. Ett säU kan vara att låta
byggnaden under viss lid behålla sin karaktär av lös egendom (jfr 2 kap. 4 §
andra stycket jordabalken).

En
grundläggande förutsättning för en reform av det slag som åsyftas är all man
kan åstadkomma ett smidigt och säkert system för registreringen. Den frågan
hänger i sin tur nära samman med valet av registermyndighet. Det är naturiigt
att i första hand tänka på de inskrivningsmyndigheter som är knutna till
tingsrätterna och som handlägger ärenden om inskrivning i fast egendom och
tomträtt. Vissa skäl kan emellertid anföras mot att lägga de nya
registreringsuppgifierna på inskrivningsmyndigheterna. Bl.a. måste hänsyn las
lill del påbörjade arbetet med atl införa automatisk databehandling inom
inskrivningsväsendel. Det är i och för sig naturligt att ett nytt
registerpant-rältssystem konstrueras så, att man kan använda sig av automatisk
databehandling. Emellertid kan det vara förenat med olägenheter all inordna en
ny grupp av dala i del syslem som redan är under uppbyggnad. Del bör därför slå
utredaren fritt all överväga också andra alternativ när det gäller valet av
registermyndighet.

En
annan viktig fråga är hur byggnad som pantsätts skall identifieras. Utredaren
bör bl.a. undersöka i vad mån skattemyndigheternas beteckningar kan användas
som underlag för identifiering också i inskrivningshänseende.

I
regisireringsfrågor bör utredaren samråda med domstolsverket och andra
myndigheter med anknytning lill fastighetsregistrering och inskrivning.

Utredaren
bör vidare beakta att utredningsförslaget eventuellt kan föranleda
följdändringar i bl.a. banklagstiftningen, t.ex. rörande frågan hur lån mot
säkerhet av panträtt i byggnad på annans mark bör behandlas i jämförelse med
lån mot säkerhet i fast egendom.

Vad
härefter beträffar frågan om överlåtelse och pantsättning av båtar anser jag
att den generellt sett bör anstå. Fiskebålarna ulgör emellertid ett speciellt
problem i detta sammanhang. 1 likhet med riksdagen (LU 1976/77:4) konstaterar
jag att det ankommer på utredningen angående företagsinteckning atl överväga
frågan om en utvidgning av kretsen av inteckningsberät-tigade näringsidkare
lill alt omfatta bl.a. fiskare. SkuUe det emellertid visa sig att någon
ändamålsenlig lösning av frågan om pantsättning av fiskebåt inte står all finna
inom ramen för institutet företagsinteckning, bör frågan i stället övervägas i
detta sammanhang. Även i denna fråga bör sålunda utredaren hålla nära kontakt
med utredningen angående företagsinteckning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

DelIIJu.9
Skr 1977/78:103 36

Med
hän\

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag all utreda frågorna om överlåtelse
och pantsätlning av byggnad på annans mark m.m.,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

9. Ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Dir
1977:13

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Bestämmelser
om förvaltning av dödsbo finns i 18 och 19 kap. ärvdabalken. Enligt huvudregeln
skall den avlidnes egendom förvaltas gemensamt av dödsbodelägarna. De
företräder boet tillsammans. 1 princip måste de vara ense om varje
förvaltningsåtgärd. Endast åtgärd som inte tål uppskov fär företas ulan att
samtliga delägares samtycke har inhämtats.

Uppstår
oenighet mellan dödsbodelägarna, kan var och en av dem hos domstol begära att
egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Sådan ansökan
fär göras också av testamentsexekutör, legalarie, överförmyndare, borgenär och
borgensman. Boutredningsman är behörig att företräda dödsboet gentemot tredje
man och föra boets talan inför domstolar och andra myndigheter. Han behöver
inte inhämta delägarnas samtycke annat än för överlåtelse av fast egendom eller
tomträtt. Dock skall han höra delägarna också i andra viktiga frågor, om det
lämpligen kan ske.

Några regler om alt dödsbo
skall skiftas inom viss lid finns inte. Vid tillkomsten av 1933 års lag om
boutredning och arvskifte, som sedermera har inarbetats i ärvdabalken, torde
man ha utgått från alt ett dödsbo skulle äga bestånd bara under en övergångstid
och inle ägna sig åt någon varaktig ekonomisk verksamhet. Emellertid har det
av olika skäl blivit allt vanligare alt dödsbon förblir oskiftade under
avsevärd tid. Del är inte heller ovanligt att gemenskapen mellan delägarna
fortsäiler även efler ett skifte genom atl de tillskiftas andelar i fast
egendom. 1 sådana fall blir lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt tillämplig.
Det innebär bl.a. alt delägarna i princip måste vara ense om varje
förvallningsåtgärd. Vid oenighet mellan dem kan domstol på ansökan förordna god
man all förvalta fastigheten.

Under
senare år har i olika sammanhang påtalats att gällande bestämmelser kan leda
till olägenheter i fråga om förvaltningen av fastigheter som ägs av dödsbon
eller med samäganderäll.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:9

Saken
togs upp av dåvarande lanlrnäteristyrelsen, skogsstyrelsen och
lantbruksstyrelsen i en skrivelse till regeringen år 1962.1 skrivelsen
framhölls alt den omständigheten att en fastighet ägs av dödsbo - eller av
förutvarande dödsbodelägare med samäganderäll - ofta hade visat sig vara till
hinder för verksamheten inom styrelsernas områden, bl.a. när det gällde den
yttre rationaliseringen. Svårigheterna hänförde sig dels till kravet att
delägares beslut måste vara enhälligt för att bli giltigt, dels till reglerna
om delgivning med dödsbo. Styrelserna lade i skrivelsen fram ett förslag lill
lag om fastighetsombud. Förslaget innebar i huvudsak att domstol på ansökan av
delägare eller myndighet skulle kunna förordna ett särskilt ombud med
behörighet att företräda fastighetsägaren i vissa situationer, bl.a. vid
lanlmäteriförrättningar och i ärenden enligl skogsvårdslagen (1948:237) och den
då gällande lagen (1947:288) om uppsikt å jordbruk. Förslaget remissbehandlades
men ledde inte lill lagstiftning.

Vid
1965 års riksdag behandlades motionsyrkanden om utredning av frågan om
fastighelsombud för dödsbo som äger jordbruks- eller skogsfas-tighel. 1 sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1965:12 hänvisade tredje lagutskottet till del
nyssnämnda förslaget och remissytlrandena över detta. Även om förslaget hade
fatt ett blandat mottagande, vitsordades från de fiesta håll att det förelåg svårigheter
att fä till stånd överenskommelser beträffande fastigheter som ägs av dödsbo.
Med hänsyn lill utflyttningen från landsbygden kunde det enligt utskottets
mening befaras atl svårigheterna skulle öka i framtiden. Utskottet anslöt sig
till uppfattningen att dessa ölägenheter borde avhjälpas och förebyggas genom
lagstiftning. Enligt utskottet borde regeringen låta utreda frågan och lägga
fram erforderliga lagförslag.

1 eu år 1974 avgivet
betänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker uttalade jaktmarksutredningen att
dödsbofastighelernas representation vållade stora svårigheter i ärenden om
jaktvård. Mot bakgrund av de olägenheter som hade visat sig föreslog
utredningen för sådana fall då dödsbo saknar behörig företrädare att den
dödsbodelägare som brukar eller förvaltar fastigheten skulle ha rätt alt
företräda boet i frågor som rör jaktvårdsområde. Utredningens belänkande har
remissbehandlats.

Frågan
om ställföreträdare för dödsbo har på nytt behandlats av riksdagen år 1976 med
anledning av dels en motion (1975/76:547), dels en skrivelse till lagutskottet
från riksdagens revisorer den 26 mars 1976. I sin skrivelse framhåller
revisorerna all ralionaliseringssträvandena inom skogsbruket inte bör fä
hindras av svårigheterna alt träffa överenskommelser med dödsbon och därmed
jämställda fastighetsägare. Revisorerna anser att starka skäl talar för atl
frågan så snart som möjligt ges en tillfredsställande lösning och att en
interimslösning bör tillgripas, om en slutlig lösning inle synes kunna uppnås
ulan dröjsmål. I samband med ärendets behandling har till utskottet också
kommit in en inom lantmäteriverket den 29 mars 1976 upprättad promemoria.

Lagutskottet förklarar sig
i sitt betänkande 1975/76:30 dela uppfattningen atl frågan om ställföreträdare
för dödsbo snarast måste ges en tillfredsställande lösning. Eftersom frågan
hur en generell lagstiftning om ställföreträdare skall utformas är ett
komplicerat spörsmål, anser sig utskottet emellertid inte nu böra ta ställning
till utformningen av en sådan lagstiftning. Inte heller anser sig utskottet
böra föreslå någon interimistisk lösning. I stället bör det ankomma på
regeringen att låta utreda frågan närmare. Riksdagen har i enlighet med
utskottets hemställan begärt hos regeringen att frågan om ställföreträdare för
vissa dödsbon m.m. omgående utreds (rskr 1975/ 76:340).

s. 38 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:9
Skr 1977/78:103 38

För
min del vill jag först påpeka atl frågan om ställföreträdare för dödsbo i någon
mån har kommit i ett nytt läge genom olika lagstiftningsåtgärder som har
vidtagits under senare år. Hit hör bl.a. de ändringar som år 1966 vidtogs i
kommunalskatielagen (1928:370) och som innebär att regler för beskattning av
handelsbolag efter viss tid skall tillämpas på dödsbo. Dessa ändringar fär
antas ha lett till en snabbare upplösning av dödsbon i vissa fall, även om
effekten sannolikt är ganska begränsad.

Bland
nyare lagstiftning bör också nämnas fastighelsbildningslagen (1970:988), som
trädde i kraft den 1 januari 1972. Genom denna lag har möjligheterna ökat att
tvångsvis och sålunda utan att samtycke krävs av fastighetens ägare - t.ex. ett
dödsbo - vidta förändringar i fastighetsbildningen i slrukturförbättrande
eller plangenomförande syfte. Motsvarande gäller lagstiftningen om inrättande
av gemensamhetsanläggningar för fastigheter. Vidare har man genom tillkomsten
av delgivningslagen (1970:428) fält klarare och enhetligare regler om
delgivning med dödsbon och samägare.

Även
om de ölägenheter som hänger samman med att fastighet ägs av dödsbo sålunda i
vissa avseenden har minskat, kan avsaknaden av mer generella regler om
ställföreträdare för dödsbo alltjämt ge upphov till praktiska problem.
Svårigheter visar sig framför allt i samband med
fastighetsbildningsförrältningar och vid tillämpningen av skogsvårdslagen
(1948:237) och naturvårdslagen (1964:822).

När
det gäller exempelvis fastighetsbildning är det som lagutskottet har påpekat
inle tillräckligt att möjligheterna till tvångsingripanden har ökat. Ofta kan
bättre resultat uppnås genom frivilliga överenskommelser mellan sakägarna. Emellertid
kan en förhandlingslösning inte sällan försvåras eller omöjliggöras av atl en
fastighet ägs av dödsbo, särskilt om del är många delägare som måste lämna sitt
samtycke i olika frågor. Till detta kommer alt delgivningsrulinerna när del
gäller dödsbo alltjämt är betungande.

Mot
bakgrund av det anförda är det befogat atl se över de nuvarande bestämmelsema
om ställföreträdare för dödsbo. Den av riksdagen begärda utredningen bör alltså
nu komma lill stånd. För delta ändamål boren särskild utredare tillkallas.

Vid
utredningen av frågan om ställföreträdare för dödsbo måste självfallet de
nuvarande reglerna om boutredningsman beaktas. En utgångspunkt bör vara alt
bestämmelserna om boutredningsman behålls i stort sett oförändrade men all de
kompletteras med regler om ställföreträdare som lar sikte på dödsbo i vars
tillgångar ingår fastighet. I fall då boutredningsman redan har förordnats
torde det inte finnas anledning att utse en särskild företrädare beträffande
den fasta egendomen, åtminstone inte innan boutredningen är avslutad.

Som riksdagen har
framhållit bör det i första hand ankomma på dödsbodelägarna själva att utse
företrädare för dödsboet. Därvid fär lill en början övervägas om del bör
införas bestämmelser om att företrädare alltid skall utses när fastighet ingår
i boets tillgångar eller om skyldigheten bör begränsas på ett eller annat sätt.
Bl.a. uppkommer frågan om begränsning bör ske till sådana fall då jordbruk
eller skogsbruk bedrivs på fastigheten, dvs. om den är taxerad som
jordbruksfastighet, eller om företrädare bör utses även när det är fråga om
annan fastighet.

Vidare bör övervägas om
skyldighet alt utse företrädare bör gälla endast när det finns ett mera
markerat behov av en behörig företrädare för boet. Å ena sidan kan det vara en
fördel atl ett dödsbo i vars tillgångar fastighet ingår så snart som möjligt
utser någon som företräder boet i frågor som rör

s. 39 Kontrollera mot PDF

39 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:9

fastigheten.
Ett tänkbart alternativ är atl ålägga delägarna i sådana dödsbon alt utse en
ställföreträdare i samband med bouppteckningen. Å andra sidan kan skäl anföras
för att begränsa skyldigheten att utse företrädare till sådana fall då boet
förblir oskiftat under längre tid eller till fall då behov av ställföreträdare
föreligger i ett aktuellt ärende eller på grund av att särskilda bestämmelser
är tillämpliga på fastigheten. Så kan vara fallet t.ex. om fastigheten berörs
av fastighetsbildning, om den ingår i jaktvårds- eller fiskevårdsområde eller
om föreskrifter har meddelats för fastigheten med stöd av naturvårdslagen
(1964:822) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Enligt
riksdagens uttalande bör domstol ges möjlighet att förordna ställföreträdare
för dödsbo, om delägarna underiåter att utse företrädare eller om de inle kan
göra detla, t.ex. på grund av att någon delägare vistas på okänd ort eller
därför att de inte kan enas om vem som skall företräda boel. Utredaren bör
närmare pröva i vilka fall det finns behov av en sådan möjlighet. Företrädare
bör kunna förordnas inle bara på begäran av delägare ulan som riksdagen har
anfört också på ansökan av myndighet för vilken frågan har betydelse. Utredaren
bör överväga vilka myndigheter som kan ha behov av en sådan inilialivmöjlighel
och fdrulsättningarna för all ansökan skall kunna bifallas.

En viktig
fråga är vilka befogenheter som bör tillkomma ställföreträdaren. För
ställningstagandet lill denna fråga kan viss ledning hämtas från de nuvarande
bestämmelserna om boutredningsman. Det måste emellertid beaktas all
boutredningsmannens huvuduppgift är atl utreda boet och göra del berett för
skifte, medan de uppgifter som bör ankomma på en ställföreträdare i
fastighetsfrågor är av annan och mera begränsad art. Ställföreträdarens
huvuduppgift blir att företräda boel inför olika myndigheter i ärenden som rör
den fasta egendomen. Självfallet bör slällföreträdar-inslitutei samtidigt
utformas på sådant sätt all den enskilde delägarens intresse inte träds för
när. 1 fråga om överiåtelse av fast egendom och tomträtt bör ställföreträdaren
sålunda inle ha större befogenheter än vad som i sådant hänseende tillkommer
boutredningsman.

En
annan fråga som måste beaktas under utredningen gäller ställföreträdarens
skyldigheter och ansvar inför dödsbodelägarna. Härvidlag bör bl.a.
uppmärksammas i vad mån ställföreträdaren skall åläggas atl samråda med
delägarna innan han vidtar en viss åtgärd och i vad mån han skall underrätta
dem om vidtagna åtgärder. Ställning bör också tas till frågorom redovisning,
tillsyn och klander.

Utredaren
bör vidare behandla frågan vem som bör komma i fråga som ställföreträdare.
Bl.a. uppkommer frågan om företräde börges åt delägare som bor på eller
förvaltar fasligheten. Även i detta avseende bör viss ledning kunna hämtas från
reglerna om boutredningsman.

De
olägenheter som kan uppstå genom att en fastighet ägs av dödsbo kan, som
framgår av vad som förut har sagts, visa sig också när en fastighet ägs
gemensamt av fd. dödsbodelägare liksom vid andra fall av flerägande. 1 enlighet
med vad riksdagen har uttalat bör även möjligheterna att utse ställföreträdare
för samägda fastigheter utredas.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.,

s/.t
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju: 10 Skr 1977/78:103 40

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

all
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

10.
Tilläggsdirektiv till Utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt

Dir
1977:21

Beslut
vid sregeringssammanlräde 1977-02-24

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Vid
regeringssammanträde den 4 mars 1976 bemyndigades statsrådet Lidbom atl
tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag all verkställa översyn av
upphovsrältslagstiftningen m.m. De direktiv som de sakkunniga fick byggde i
huvudsak på riktlinjer som nordiska ministerrådet den 22 maj 1975 antagit för
en översyn av den nordiska upphovsrältslagstiftningen.

1 nämnda riktlinjer
påpekas att den tekniska utvecklingen ständigt frambringar nya former för
utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. Som exempel nämns fotokopiering,
mikrofilmning, bandinspelning och videogram saml datamaskiner, kabel-TV och
kommunikationssatelliter. Det påpekas vidare att sådana nya former möjliggör
ökad spridning och vidgat utnyttjande av resultatet av konstnäriigt skapande,
vetenskaplig forskning och annat intellektuellt arbete. Del betonas atl del
givetvis är ett allmänt intresse atl dessa möjligheter tillvaratas.
Samhällsutvecklingen har i de flesta länder medfört ett ökat behov av att kunna
använda upphovsrättsligt skyddat material för information och andra ändamål i
olika former av offentlig verksamhet, såsom undervisning, forskning och
förvaltning. Även inom det privata näringslivet föreligger sådana behov. De
moderna tekniska hjälpmedlen kan på en del områden inte användas för atl
mångfaldiga och sprida upphovsrättsligt skyddade verk om samtycke från upphovsmännen
krävs för varje enskilt utnyttjande. Det understryks att den tekniska
utvecklingen har medfört att del blivit svårare för upphovsmännen atl hävda
sina rättigheter, efiersom utnyttjandet av deras verk ofta inte kan
kontrolleras. Del är av praktiska skäl nästan omöjligt alt kontrollera t.ex. om
böcker eller noter mångfaldigas genom fotokopiering för användning i en större
men sluten krets av personer.

1 riktlinjerna sägs alt
erfarenheten visar att nya tekniska hjälpmedel faktiskt används för spridning
av skyddade verk på ett sätt som står i strid mot gällande lagstiftning. Med
fortsatt teknisk utveckling fär det antas atl del blir allt vanligare att verk
utnyttjas i former som upphovsmännen inte kan effektivt kontrollera.

Upphovsrättens konstruktion
som en individuell rätt för upphovsmannen att förfoga över sitt verk har, sägs
del i riktlinjerna, sina brister när del gäller alt bereda upphovsmännen
ersättning för användningen av deras verk. Det

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 10

principiella
krav på samtycke från upphovsmannen som lagstiftningen uppställer medför också
att verken inte används i den utsträckning som är möjlig, efiersom de
presumtiva användarna kan finna det besväriigt och tidsödande atl få ett avtal
med verkets upphovsman eller upphovsmän till stånd. 1 de fall där flera
upphovsmän eller utövande konstnärer har rätt alt förfoga över ett verk, och
rättigheterna inte har samlats på en hand, såsom kan vara fallet t.ex. med ett
televisionsprogram, kan förhandlingarna om ett avtal ta lång tid och stjälpas
av att någon eller några av upphovsmännen eller de utövande konstnärerna vägrar
att ge sitt samtycke till den nya användningen. Härigenom hämmas ett
ändamålsenligt utnyttjande av de tekniska möjligheterna. Del fär negativa
verkningar för både upphovsmanna- och ulnyttjarsidan. Mot bakgrund härav
uttalas i riktlinjerna alt en allmän översyn av upphovsrätten bör göras. Denna
utredning bör ske i nordiskt samarbete och avse rättsområdet som helhet.

1
fråga om tänkbara metoder alt komma tillrätta med de nämnda svårigheterna
uttalas i riktlinjerna tveksamhet i fråga om det avtalslicens-system som på
senare tid börjat utvecklas på vissa områden. Erfarenheterna visar, sägs det,
att ett sådant system medför omfattande administrativt arbete både för
utnyttjaren och för de organisationer som företräder rättsinnehavarna.

I
riktlinjerna uttalas alt den individuella upphovsrätten alltjämt måste vara
lagstiftningens utgångspunkt. Samtidigt anges emellertid atl denna ordning har
vissa nackdelar. Det sägs bl.a. atl del upphovsrättsliga regelsystemet innebär
alt del ekonomiska utbyte som den enskilde upphovsmannen erhåller blir beroende
av den spridning verket får. Upphovsrätten är därför främst av betydelse för
upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra
sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit
rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Del har
därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt
och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det
omfattande slöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från
samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för atl underlätta eller
möjliggöra kulturskapande. Mot denna bakgrund, sägs det i riktlinjerna, ter del
sig rimligt atl det upphovsrättsliga regelsystemet utformas på ett sätt som
beaktar samhällets intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen för
en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk.

1
direktiven till de svenska sakkunniga återges de nyssnämnda riktlinjerna i
deras helhet. Del framhålls vidare i direktiven att riktlinjerna inle innebär
några begränsningar såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet.
Vidare understryks att riktlinjerna är öppna och inte innebäratt några vägar
avvisas för att nå de syften som anges.

1
direktiven anges vissa frågor som de sakkunniga bör behandla med förtur,
nämligen frågorna om foiokopiering och inspelning av TV-program som sker för
undervisningsverksamhet. Däremot bör de sakkunniga tills vidare inle ta upp de
frågor som nu behandlas av nordiska ministerrådets arbetsgrupp för nordiskt
TV-samarbete.

1 övrigt bör
utredningsarbetet enligt direktiven börja med en kartläggning av de problem och
frågor som översiktligt har angetts i riktlinjerna. När del gäller formen för
utredningsarbetets bedrivande hänför sig direktiven till vissa uttalanden i de
gemensamt antagna nordiska riktlinjerna. Man erinrar sålunda om atl
ordförandena i de nationella nordiska kommittéerna bör bilda

s. 42 Kontrollera mot PDF

DeIIIJu:10
Skr 1977/78:103 42

ett
särskilt arbetsutskott med uppgift all samordna utredningsarbetet i de olika
länderna och om att kommittéerna bör sträva efler lösningar som är likartade i
sak och efter all uppnå enighet i tolkningen av gällande konventioner på
området. 1 anslutning härtill erinras i direktiven om vikten av att de svenska
sakkunniga arbetar i nära samverkan med deandra nordiska utredningsorganen i
syfte att, så långt det är möjligt, vidmakthålla den enhetlighet i den nordiska
lagstiftningen som finns på detta område.

Motsvarande
utredningar för översyn av den upphovsrätlsliga lagstiftningen har tillsatts i
Danmark, Finland och Norge.

Enligt
vad jag har inhämtat har de sakkunniga nu i huvudsak avslutat del grundläggande
kartläggningsarbetet. Under detta skede har hittills sammanträden hållits med
kommitténs experter och en serie av "hearings" anordnats med
utnyttjare av upphovsrättsligt skyddat material. Del nämnda nordiska
arbelsutskoltet har hållit eu sammanträde.

Efter
det atl utredningen tillsatts har frågan om utformningen av den
upphovsrätlsliga lagstiftningen diskuterats i riksdagen i samband med
behandlingen av propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1975/
76:135). Med anledning av vissa uttalanden i direktiven för kommittén
hemställdes i olika motioner au riksdagen bl.a. måtte uttala att den kommande
översynen av upphovsrätten inte fick leda till alt denna urholkas, t.ex. genom
förslag om s.k. kulturell allemansrätt.

Kulturutskottet
diskuterar i siu betänkande (KrU 1975/76:35) ingående innebörden i detta
uttryck och konstaterar atl del kan ges olika tolkningar. Menar man med
kulturell allemansrätt endast att man vill öka den enskildes tillgång lill
kultur, ger den nuvarande lagen alla principiella möjligheter lUl detta. Att
man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt underlätta både för
upphovsmännen och för avnämarna att öka utnyltjan-demöjligheten är enligl
utskottet en helt annan fråga. Här torde närmast systemet med s.k. avtalslicens
vara det med vår samhällsstruktur mest överensstämmande. Utskottet konstaterar
vidare bl.a. att upphovsmännen i några fall redan har sökt att underiätta för
motparterna atl tillförsäkra sig rätten atl fä tillgång lill önskat material
genom att sluta kollektiva avtal, varigenom motparten fält en generell tillgång
lill materialet. Som exempel nämns skolkopieringsavtalet och avtalet med
Handelsfiotlans välfärdsråd. Dessa överenskommelser bygger på konventionernas
individualrätt men beaktar samtidigt det förhållandet atl upphovsmännen mycket
tidigt - STIM redan år 1923 - har accepterat kollekliva lösningar, varigenom
individernas rätt tillvaratas av deras organisationer, samtidigt som avnämare
genom ett enda avtal med en organisation (är tillgång till medlemmarnas hela
repertoar.

Mot bakgrunden av vad som
nu har sagts fann utskottet det fullt möjligt att göra en teknisk översyn av
upphovsrältslagstiftningen utan att träda principerna i den nuvarande upphovsrällslagstifiningen
eller de internationella upphovsrättsliga konventioner av vilka de nordiska
länderna är bundna för när. En sådan översyn får enligt utskottet inte leda
lill avsteg från grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning
av den enskildes principiella upphovsrätt till sitt verk.

1
skrivelse 1975/76:355 anmäldes alt riksdagen hade bifallit vad utskottet
hemställt.

Mot bakgrund härav har jag
funnit anledning att göra några förtydligande uttalanden till ledning fördel
fortsatta utredningsarbetet. 1 fråga om behovet av en översyn av den nuvarande
upphovsrätlsliga lagstiftningen för att bättre

s. 43 Kontrollera mot PDF

43 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 10

anpassa
den till den tekniska och samhälleliga utvecklingen ansluter jag mig helt lill
vad som uttalats i riktlinjerna. Jag delar också uppfattningen att den
upphovsrätlsliga lagstiftningen bör utformas så atl den i den praktiska
tillämpningen kan fungera på eu ändamålsenligt sätt. Jag är däremot inte beredd
alt till alla delar ansluta mig till de uttalanden som görs om vilka lösningar
som bör sökas för att komma tillrätta med de svårigheter och nackdelar som
nuvarande regler skapar.

Den
upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna bygger på huvudprincipen
atl den som skapat ett litterärt eller konstnäriigt verk i princip har
ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av detla. Denna rätl omfattar såväl
olika former för ekonomiskt utnyttjande som vissa ideellt betonade rättigheter,
l.ex. rätt att bli namngiven som upphovsman då verket utnyttjas och rätt att
motsätta sig att verket används på sätt som kan verka kränkande för
upphovsmannen. Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett
privaträttsligt regelsystem. Upphovsrätten har sedan gammalt en starkt
internationell prägel och de principersom den nordiska lagstiftningen vilar på
utgör grundvalen för den upphovsrällliga lagstiftningen i större delen av
världen.

En lagstiftning som i
princip bygger på ensamrätt för upphovsmannen uppfyller enligt min mening
bättre än något annat syslem den dubbla målsättningen att tillförsäkra
kulturarbetarna skälig ersättning för sill arbete och att säkerställa ett
mångsidigt, fritt och obundet kullurutbud. En upphovsrätlslig lagstiftning som
bygger på ensamrätt kan väl förenas med olika insatser från del allmännas sida
för att stödja icke etablerade konstnärer eller för all i övrigl främja ett
större och mera rikhaltigt kullurutbud. Enligl min mening får det därför inte
råda någon tvekan om att utredningen i sitt arbete bör utgå från att det
nuvarande systemet med individuella rättigheter skall behållas i den
utsträckning som detta är möjligt. Vad jag nu har sagt utesluter givelvis inte
att lösningar som innebär avsteg från denna princip kan behöva tillgripas inom
särskilda områden för atl anpassa lagstiftningen till de krav som den tekniska
och samhälleliga utvecklingen ställer. Sådana avsteg bör emellertid komma i
fråga först efler en noggrann avvägning mellan å ena sidan upphovsmännens
berättigade intresse av att få bestämma över sina verk och å andra sidan vissa
allmänna och enskilda behov av atl fritt kunna utnyttja skyddade verk. Vid
denna avvägning bör man, framförallt på de nya områden där man önskar skapa
speciella regler för användningen av skyddade verk och prestationer, enligt min
mening särskilt beakta de möjligheter som finns lill lösningar genom avtal och
s.k. avtalslicensbestämmelser. Först i den mån dessa möjligheter inte kan
anses ge ell tillfredsställande resultat bör andra lösningar övervägas. Det är
givetvis i delta sammanhang av största vikt att bl.a. tillse att tänkbara
ersättningssystem inte blir så betungande från administrativ synpunkt att en
orimlig andel av det ekonomiska utrymmet för ersäUning lill upphovsmännen tas i
anspråk för alt läcka de administrationskostnader som ersättningssystemen ger
upphov till. Skolornas kopieringsavtal är ett exempel som visar hur denna fråga
kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Slutligen vill jag
ytteriigare understryka en annan synpunkt i anslutning till vad som sägs i
riktlinjerna. Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna är i
allt väsentligt likalydande. En fortsatt nordisk rättslikhet är av största vikt
för att man i framtiden skall kunna främja och utveckla informations- och
kulturutbytet mellan de nordiska länderna, Jag tänker i det sammanhanget
särskilt på de möjligheter som den tekniska utvecklingen på

s. 44 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:ll
Skr 1977/78:103 44

kommunikationsteknikens
område kan väntas föra med sig, t.ex. i form av TV-saielliter och utbyggda
noidiska datakommunikationsnät. Eu effektivt utnyttjande av dessa nya
möjligheter torde förutsätta en enhetlig nordisk upphovsrättslagstiftning. Det
är därför av största vikt alt man i det fortsatta arbetet vinnlägger sig om alt
försöka bibehålla en enhetlig nordisk lagstiftning på detta område. Som
påpekades redan i regeringsbeslutet den 4 mars 1976 är de av nordiska
ministerrådet antagna riktlinjerna öppna och innebär inte att man har avvisat
några vägar för all nå de syften som anges. De uttalanden som jag har gjort i det
föregående kan därför enligt min mening inte anses oförenliga med huvuddragen i
dessa riktlinjer. Vad jag har anfört bör snarast vara ägnat att underlätta
nordisk enighet om principerna för det fortsatta utredningsarbetet.

I
anslutning till den ändrade inriktning som utredningsarbetet i vissa hänseenden
kommer att fä, bör antalet ledamöter ökas med två.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedeparlementel

att
tillkalla ytterligare två ledamöter atl ingå i utredningen om upphovsrätt.

Vidare
hemställer jag

att
regeringen föreskriver all tidigare bemyndiganden att utse ledamöter,
sakkunniga, experteroch annat biträde som har lämnats i fortsättningen skall
gälla chefen för juslitiedeparternentel och

atl
regeringen ger utredningen till känna vad jag i del föregående har anfört om
del fortsatta utredningsarbetet.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

11.
Förstärkning av barns rättsliga ställning

Dir
1977:25

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-24

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Barn
kan av naturiiga skäl bara i begränsad utsträckning själva la lill vara sina
intressen. Detta har sedan länge beaktats i vår lagstiftning. Denna bygger på
att det i första hand är föräldrarna som skall sörja för barnens bästa. Även
samhället har emellertid ett ansvar för atl barnens rätt inte sätts åt sidan.

Barn
kan komma i en utsatt ställning, när stödet från föräldrarna eller andra
ställföreträdare för barnet sviktar eller när rentav motsättning uppstår mellan
barnels behov och föräldrarnas intresse. 1 svensk rätt gäller som en grundsats
att barnets bästa skall tillgodoses i första hand. Lagstiftningen visar också
upp åtskilliga exempel på att omyndiga barn som har nått viss ålder eller
mognad har ett mer eller mindre långtgående självständigt rättsligt inflytande
i egna angelägenheter av både personlig och ekonomisk art.

Med
dagens synsätt kan det emellertid göras gällande att lagstiftningen inte i
tillräcklig grad behandlar barnet som en självständig individ vid sidan av sina
vårdnadshavare. Barnet saknar ofta lagstadgad möjlighet att komma till

s. 45 Kontrollera mot PDF

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:ll

tals
i frågor av betydelse för dess franntid, och barnets personliga önskemål
tillmäts inte alltid så stor vikt i rättsliga sammanhang. Också i övrigl kan
hävdas alt barnets behov och intressen inte har beaktats i önskvärd
utsträckning i lagstiftningen.

Frågan
om barns rättsskydd behandlades av riksdagen under 1975/76 års riksmöte i
samband med handläggningen av förslaget till ny lagstiftning om faderskap och
vårdnad (LU 1975/76:33, rskr 397). I ärendet förelåg en motion med yrkande att
en arbetsgrupp borde tillsättas för att se över hela området för barns
rättsliga ställning. 1 sitt utlåtande över motionen förklarade lagutskottet att
det var föga sannolikt atl en lagreglering skulle kunna lösa alla de problem
som uppstår i förhållandet mellan barn och vuxna. För att barnels ställning verkligen
skulle kunna stärkas fordrades enligt utskottet en attitydförändring hos
föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandel lill barn. Detta innebar
emellertid inle alt man skulle avstå från alt genom lagstiftning söka öka
barnets rättsskydd. Enligt utskottet fanns det säkeriigen på många områden
lagar i vilka barns intressen bättre skulle kunna tas till vara. Utskottet
ansåg därför alt det skulle vara av värde om man tillsatte en brett förankrad
arbetsgrupp för atl se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnets bästa och
föratt föreslå de förbättringarsom kundeanses erforderiiga. Riksdagen anslöt
sig lill utskottets ståndpunkt.

Enligt
min mening är det angeläget att den begärda utredningen kommer till stånd. Jag
föreslår därför alt en kommitté nu tillkallas för ändamålet.

Allmänt
kan uiredningens uppgift sagas vara all undersöka i vilka fall och på vilka
sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f n. genom
föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigl -särskilt
tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan förstärkning av
det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många åtgärder som behövs
för att skapa goda uppväxtbelingelser för barn och främja deras harmoniska
utveckling. Bl.a. är det nödvändigt alt samhället genom generella
socialpolitiska åigärder stöder särskilt utsatta grupper. Viktigast är givetvis
all föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av omtanke om barnen och
låter deras rättmätiga behov gå före det egna intresset. På den punkten är en
förbättrad föräldrautbildning av stor betydelse. Nya lagreglerom barns
rättsliga ställning kan emellertid medverka till en önskvärd
atiitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit
anledning alt föreslå några särskilda direktiv för utredningen. Inte heller jag
anser det behövligt atl närmare precisera utredningsuppgifterna. Jag skall i
det följande ta upp några områden som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör
främst reglerna om vårdnad och umgängesrätl saml överflyttning av barn. 1 det
väsentliga bör det emellertid kunna överiåtas ål kommittén att själv kartlägga
problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. 1 linje
härmed ligger att kommittén i en första etapp bör inrikta sill arbete på alt
mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna
i form av alternativ. De synpunkter och förslag som läggs fram bör
remissbehandlas. En sådan arbetsmetod svarar enligt min mening väl mot
utredningens syfte. Den gör det möjligt för kommittén all tillgodogöra sig
erfarenheter och synpunkter från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan
delta i själva utredningsarbetet. Samtidigt kan förfarandet stimulera den
allmänna debatten i de viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt
betydelsefullt är det all nya reglerom vårdnad och umgängesrätt blir noggrant
genomlysta och omsorgsfullt diskuterade.

s. 46 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:ll
Skr 1977/78:103 46

De
nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i fjol och som
trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till aU främja barnels intresse av
goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka vilka
möjligheter som slår til! buds alt ytteriigare tillgodose barnels eget intresse
i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka
faktorer som bestämmer iDarnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor. Skäl
talar vidare för all barnet behöver någon som under hela handläggningen av ett
tvistigt vårdnadsärende har alt bevaka uteslutande barnets intresse. Detsamma
gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt kan formerna
för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas efter vad barnels
intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler underiätta för
föräldrar som står i begrepp atl separera all nå en frivillig överenskommelse i
vårdnadsfrågan.

På
förslagav lagutskottet (LU 1972:23, rskr 345) beslöt riksdagen år 1972 alt
hemställa om en översyn av 6 kap. föräldrabalken med syfte att införa en inte
straffsanktionerad beslämmelsie som gav klart uttryck för inställningen att
samhället inte längre kan acceptera att kroppsligt våld används mot barn som
uppfostringsmedel eller straff Samtidigt borde undersökas möjligheterna atl i
samma kapitel införa bestämmelser som gav tydligare uttryck för samhällets syn
på den psykiska omvårdnad som föräldrar borde bereda sina barn. Riksdagens
skrivelse har överlämnats till familjelagssakunniga (Ju 1970:52) för beaktande.
De sakkunniga har ännu inle lagt fram något förslag i frågan. Uppdraget bör lämpligen
nu föras över till den kommitté som skall behandla frågorna om barns rättsliga
ställning.

Av
väsentlig vikt för barn och ungdom är självfallet förutsättningarna och
formerna för samhällets ingripande genom omhändertagande till skydd för
underårigs hälsa eller utveckling. En översyn av lagstiftningen härom pågår
inom socialutredningen (S 1969:29). Utredningen väntas inom kort lägga fram
sitt slutbetänkande. Belänkandet vänlas också uppta förslag angående
fosterbarnsvården och, i anslutning därtill, förslag angående frågor som berör
den faktiska vården om barn. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillkallas
bör beakta de förslag som blir resultat av socialutredningens arbete.

Det är givet att
kommitténs uppdrag har nära anknytning också till annat pågående
utredningsarbete. Jag kan erinra om de uppgifter som ankommer på t.ex.
familjelagssakkunniga, namnlagsutredningen (Ju 1972:06), utredningen (Ju
1977:03) för förnyad översyn av sedlighetsbrotten, barnomsorgsgruppen (S
1973:07) och barnmiljöutredningen (S 1973:08). Vidare kan jag nämna atl förra
året inom socialdepartementet har tillsalls en arbetsgrupp med uppgift att
bereda och samordna åtgärder som avser barnmiljöfrågor inom olika departements
verksamhetsområden. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att
begära bemyndigande att fä tillkalla en särskild utredare för att göra en
utredning om barnolycksfall. Med den uppläggning av den nya kommitléns arbete
som jag har förordat torde anledning saknas att nu närmare avgränsa kommitténs
uppgifter i förhållande till de uppdrag som har getts åt andra utredningar.
Jag förutsätter alt kommiiién lar kontakt med berörda utredningar för att
samråda och för atl undvika dubbelarbete.

Enligt min mening är
utredningsuppdraget av den art all arbetet bör ledas av en kommitté med
parlamentarisk sammansättning. Till kommittén bör som sakkunniga knytas
företrädare för bl.a. centrala och lokala myndigheter som i sin verksamhet
sysslar med barns och ungdomars angelägenheter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47 Kommittéer; Justitiedepartementet Del II Ju:12

Också
representanter för organisationer, som är särskilt inriktade på att ta tillvara
barnens intressen bör ingå bland de sakkunniga. Givetvis bör kommittén dessutom
i vanlig ordning erhålla experthjälp. En sådan uppbyggnad av kommittén torde
borga för att frågorna om barns rättsskydd får den allsidiga belysning som
riksdagen har förutsatt.

Med
hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter förau utreda frågan om
förstärkning av barns rättsliga ställning,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

12.
Översyn av det militära ansvarssystemet

Dir
1977:36

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Sedan
länge finns del i vårt land en särskild straff- och processlagsliflning för del
militära försvaret.

Mililärstrafflagstiftningen
undergick genomgripande reformer åren 1948 och 1972. Brottspåföljder och
disciplinmedel för krigsmän fick då i huvudsak sin nuvarande utformning. Bestämmelser
i ämnet finns intagna i brottsbalken (BrB) och i lagen (1973:18) om
disciplinstraff för krigsmän (DL). Bestämmelser om handläggning av militära
mål, om tvångsmedel och om verkställighet av disciplinstraff är intagna i
militära rältegångslagen (1948:472, MRL) och i kungörelsen (1948:691) angående
den militära rättsvården (MRK).

De
militära straffen och disciplinmedlen är tillämpliga endast på den personal
inom försvarsmakten som anses soni krigsmän.

Krigsmän
är enligt BrB regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare,
gruppchefer, reservofficerare och meniga som är anställda vid försvarsmakten,
vämpliktiga som inte har fält tillstånd till vapenfri tjänst saml hemvärnsmän
och hemvärnsrekryler, samtliga under den tid de är tjänstgöringsskyldiga i
sådan egenskap. Som krigsmän räknas också sådana vid försvarsmakten anställda
eller i övrigt ijänstgöringsskyldiga personer som anges i särskilda
bestämmelser om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen försvarsmakten
och krigsman. Anställd personal omfattas inte av de militärslraffrättsliga
reglerna under tjänstgöring vid civilt statligt organ,

s. 48 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:12 Skr
1977/78:103 48

vid
militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid
kommunal myndighet.

Särskilda
straffbestämmelser om brott av krigsmän finns i 21 kap. BrB. Där föreskrivs
straff för lydnadsbrott, grovt lydnadsbroll, myteri, ohörsamhet mot vakt,
missbruk av förmanskap, oskickligt beteende, uppvigling av krigsmän,
undanhållande, rymning, övergivande av post och onykterhet i tjänsten. Kapitlet
innehåller vidare vissa brott som motsvaras av slrafibe-stämmelser riktade mot
envar, nämligen våld eller hot mot krigsman samt förargelseväckande beteende.
Därutöver finns brotten obehörig befälsutövning, missfirmelse mot krigsman och
tjänstefel. 122 kap. BrB- krigsartiklarna - har förts samman
ansvarstestämmelser som med något undanlag är tillämpliga endast under krig och
beredskapstillslånd. De flesta bestämmelserna avser krigsmän. Vissa broll,
nämligen landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet och
folkrätlsbroll, avser emellertid inte bara krigsmän ulan också andra personer.

Vid
sidan av de övriga påföljder som kan ådömas enligl BrB finns disciplinsiraffför
krigsmän som en särskild påföljdsform. Disciplinstraffen är enligt 32 kap. 6 §
BrB fritidsslraff och disciplinbot. Av dessa båda strafformer är fritidsslraff
i princip att anse som den svårare.

Fritidsslraff
innebär förbud för den som är föriagd inom kasernområde, läger eller
motsvarande område att under bestämd tid, minst 8 och högst 15 dagar, på fritid
vistas utanför sådant område eller del därav som har upplåtits åt viss
avdelning. För den som är föriagd ombord på fartyg innebär straffet förbud att
under nyss angivna tid av 8-15 dagar eller under ett visst antal särskilda
dagar, minst 5 och högst 8, på frifid lämna fartyget.

Disciplinbot
åläggs för minst en och högst 40 dagar samt utgörs av löneavdrag eller
motsvarande oetalning i pengar.

Bestämmelser
om när disciplinstraff fär användas finns i 2 och 3 §§ DL. Disciplinstraffskall
åläggas, utom för brott mot bestämmelse där sådant straff är direkt utsatt, i
stället för böter när det är fråga om brott av krigsman mot bestämmelse i 20-22
kap. BrB. DisciplinstrafTskall också åläggas för annat av krigsman förövat
brott som är av sådan beskaffenhet all straff för brottet kan åläggas i
disciplinmål. Även om det inte är fråga om sådant brou, fär disciplinstraff
vidare åläggas i stället för böter under förutsättning dels att brottet är av
den arten alt mål om brottet skall handläggas som militärt mål, dels att
disciplinstraff framstår som lämpligare än böter med hänsyn lill den
brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. Böter får i sin lur
ådömas i stället för disciplinstraff om böter är en lämpligare påföljd med
hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och brottet.

För
mindre förseelser av beskaffenhet att straff kan åläggas i disciplinmål kan
lilliviiavlsning användas i stället för disciplinstraff, om lillrällavisning är
lämpligare än sådant straff TillräUavisningsformerna är varning, extratjänst,
utegångsförbud och landgångsförbud. Extratjänst innebär åläggande för visst
antal gånger, högst 4, eller för viss bestämd tid, högst 7 dagar, alt utom
vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift.
Utegångsförbud innebär för den som är föriagd inom kasernområde, läger eller
motsvarande område förbud av.l under bestämd tid, högst 7 dagar, på fritid
vistas utanför sådant område eller del därav som har upplåtits åt viss
avdelning. Landgångsförbud är motsvarigheten till utegångsförbud för den som är
förlagd ombord på fartyg och innebär förbud att under bestämd tid, högst 7
dagar, eller under bestämt antal särskilda dagar, högst 4, på fritid lämna
fartyget.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

Det
disciplinära sanklionssystem som sålunda tillämpas inom försvarsmakten skiljer
sig i åtskilliga avseenden från vad som gäller för civila arbetstagare i
allmänhet hos staten. Efter 1975 års omläggning av systemet med ansvar och skydd
för funktionärer i offentlig verksamhet har civila statstjänstemän ett
disciplinansvar som vilar på privaträttslig grund och således inte har
straffrätlslig karaktär. Enligt 10 kap. lagen (1976:600) om offentlig
anställning (LOA) kan i enlighet härmed flertalet arbetstagare hos staten
åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, dvs. om arbetstagaren
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans
anställning och felet inte är ringa. Disciplinpåföljderna är - om inte annat följer
av kollektivavtal - varning och löneavdrag under högst 30 dagar.

Arbetstagare
som har begått brottslig gärning, varigenom han har visat sig uppenbariigen
olämplig att inneha sin anställning, fär enligt 11 kap. LOA avskedas.
Avskedande kan också komma i fråga, om arbetstagare på annat säu än genom brott
har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd
och inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt
under förutsättning atl han därigenom har visat sig uppenbariigen olämplig att
inneha sin tjänst. I LOA finns också särskilda regler om förfarandet i ärenden
om disciplinansvar. Vid de civila myndigheterna handläggs ärenden om
disciplinpåföljd som regel av ett kollegium. För vissa tjänstemän, bl.a. dem
som innehar eller uppehåller byråchefstjänst eller högre tjänst, prövas fråga
om disciplinansvar av statens ansvarsnämnd.

Disciplinpåföljd
som avses i LOA kan enligt uttrycklig föreskrift i samma lag inte åläggas
krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB. För de krigsmän som är
anställda vid försvarsmakten men inte är underkastade militärt straffansvar
gäller dock LOA:s regler. Vad som sägs i LOA om avskedande gäller vidare för
alla anställda krigsmän.

Även
i fråga om den processuella handläggningen av de militära brottmålen gäller i
flera hänseenden en särreglering enligt MRL och MRK. Som militära brottmål
anses enligt MRL vissa mål om ansvar för brott som har begåtts av krigsman.
Helt allmänt kan sägas alt till militära brottmål är aU hänföra mål om ansvar
för sådana av krigsmän förövade brott som har samband med den militära tjänsten
eller annars nära berör militära förhållanden. Till dessa broll hör
förargelseväckande beleende enligl 16 kap. 16 § BrB, om den brottslige vid
gärningens begående var klädd i militär tjänstedräkl. Vidare räknas dit bl.a.
de i 8-10, 12 och 13 kap. BrB upptagna förmögenhetsbrotten och
skadegörelsebrollen, om brotten har angått försvarsmakten tillhörig eller för
dess behov avsedd egendom, de i 20 kap. 1 -3 §§ angivna brotten samt de brott
som har tagits upp i 21 och 22 kap. BrB. Begreppet militära brottmål har
praktisk betydelse främst i det hänseendet, att det i dessa mål i vissa fall är
möjligt aU ålägga disciplinstraff i stället för böter.

Militära
brottmål handläggs vid allmän domstol, om de inte skall handläggas som
disciplinmål. 1 disciplinmål är det befattningshavare vid försvarsmakten som
prövar frågan om straff för brottet. Straff fär åläggas i disciplinmål endast
om den misstänkte står under militärt befäl - från den regeln finns dock visst
undantag - och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff. Endast i
fråga om vissa av de förut angivna brotten kan straff åläggas i disciplinmål.

Bestraffningsrätten
i disciplinmål är i princip förbehållen sådana befattningshavare vid
försvarsmakten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad
eller tjänsteklass. 1 vissa fall fär dock bestraffningsrätten anförtros åt
annan befattningshavare som har lägst majors eller örlogskaplens

4 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:12 Skr
1977/78:103 50

grad
eller tjänsteklass. Regelmässigt utövas bestraffningsrätten av chef för
regemente eller motsvarande förband eller av högre militär chef För atl biträda
bestraffningsberättigade chefer vid handläggningen av disciplinmål saml i vissa
övriga hänseenden finns auditörer. Endast den som uppfyller vUlkoren för atl
utöva domartjänst och som har avlagt domared får tjänstgöra som auditör,
Auditörema har inle särskild tjänsteställning,

1
MRL och MRK finns vidare särskilda regler bl.a. om anmälan om militärt brott,
om den bestraffningsberättigade chefens åtgärder när han fär sådan anmälan, om
hänskjutande i vissa fall av målet lill åklagare, om avskrivning av
bagatellförseelser, om miliiärförhör, om handläggningen efter avslutat
militärförhör och om militärt strafTregisler. Beslut i disciplinmål kan
överklagas till allmän domstol. Har disciplinstraff ålagts, skall beslutet
verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft, om inte den
bestraffningsberättigade chefen förordnar annat. Klagotiden är två veckor.

Rätt
alt ålägga tillrättavisning har i huvudsak kompanichef och motsvarande
befattningshavare över underlydande personal med högst furirs tjänstegrad eller
tjänsteklass, bataljonschef och motsvarande över underiydande personal saml
regementschef och motsvarande över all personal inom förbandet över vilken han
har tiestraffningsrält i disciplinmål. Liksom i fråga om disciplinmål finns i
MRL bestämmelser om förfarandet i tillrättavisningsärenden. Det finns också
regle-r om förteckning över tillrättavisningar och omprövning av
tillrättavisningsbeslut. En ålagd tillrättavisning kan på begäran omprövas av
närmast högre befattningshavare med bestraffningsrätt. Tillrättavisning går
omedelbart i verkställighet.

Beslraffningsberätligad
chef kan i vissa fall också ålägga ersättningsskyldighet, när egendom som
tillhör eller används av försvarsmakten har gått förlorad eller blivit skadad
samt förlusten eller skadan har uppstått på grund av att någon har åsidosatt
förpliktelse med anledning av tjänst vid försvarsmakten. Den föriust eller
skada som skall ersättas fär inle översliga 500 kr. Ersättningsskyldighet kan
med visst undantag åläggas den som, då föriust eller skada har inträffat, är
underkastad disciplinär bestraffningsrätt. Vid prövning av fråga om
ersättningsskyldighet tillämpas bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207).
Behörighet all ålägga ersättningsskyldighet tillkommer den som i disciplinmål
har bestraffningsrätt över den ersättningsskyldige. Särskilda regler finns om
handläggningen av dessa s.k. ersättnings-mål.

Militära
chefer har under \'issa förutsättningar rätt all använda vissa särskilda
tvångsmedel. Militär chef får inte förordna om häktning eller anhållande men
däremot om gripande av krigsman över vilken han har bestraffningsrätt. Detta
tvångsmedel används dock sällan. Av större praktisk betydelse är tagande i
förvar och förvarsarrest. Av dessa båda tvångsmedel är tagande i förvar del
lindrigaste. Det är avsett atl användas för alt omhänderta krigsman som
uppträder berusad eller ordningsstörande, medan förvarsarrest skall kunna
tillgripas vid allvariigare disciplinupplösande broll. Tagande i förvar kan
beordras av vilken förman som helst i fråga om underlydande krigsman. Delsamma
är i princip fallet beträffande förordnande om förvarsarrest. Om den som har
förordnal om förvarsarrest inle själv har bestraffningsrätt över den
arresterade s,icall han dock omedelbart underrätta närmast
bestraffningsberättigade chef, som fattar fortsatta beslut i ärendet. Bestraffningsberättigade
chefer har också möjlighet att med anledning av brott, för vilket underiydande
är misstänkt, under vissa förutsättningar förordna om beslag, kroppsvisitation
och kroppsbesiktning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

Under
beredskapstillstånd och då rikelär i krig skall, i stället för allmän
underrätt, krigsrätt vara domstol för avdelning vid försvarsmakten i den
utsträckning som regeringen bestämmer. Krigsrätt kan också, utan atl
beredskapstillslånd har inträtt, enligt regeringens förordnande inrättas vid
avdelning av försvarsmakten där beredskapsövning fullgörs. Krigsrätt består av
en lagfaren krigsdomare som ordförande samt en nämnd med tre ledamöter, varav
två är civila och en är militär. Allmän åklagare vid krigsräu är krigsfiskal.

Som
framgår av vad jag nu har anfört avviker straff- och processordningen för
försvarsmakten i betydelsefulla avseenden från vad som gäller inom samhället i
övrigt. Ett huvudsyfte med försvarsmaktens särskilda regelsystem är atl skapa
garantier för att den militära disciplinen skall kunna upprätthållas och all
över huvud taget säkra att försvarsmaktens personal fullgör sina uppgifter.
Dessa krav måste självfallet tillgodoses även i framliden.

Det
är emellertid samtidigt uppenbart att lagstiftningen på detta område inte bör
avvika från vad som gäller på andra områden i vidare mån än som är nödvändigt
för att säkerställa försvarsmaktens effektivitet. Överväganden av detta slag
låg bakom såväl 1948 som 1972 års reformer av den militära
strafflagstiftningen. Reformerna innebar all tillämpningsområdet för den
militära strafflagstiftningen begränsades och atl påföljderna utformades mera
tidsenligt. De mindre ändringar i det militära ansvarssystemet, som gjordes i
samband med 1975 års omläggning av regleringen av ansvar för funktionärer i
offentlig verksamhet, innefattade en ytteriigare anpassning av förhållandena
inom den militära verksamheten till dem som råder inom den civila sektorn av
samhällslivet. På gmnd av dessa ändringar omfattas anställda krigsmän med
typiskt civila uppgifter numera av samma ansvarsregler som civil personal. Jag
vill i detta sammanhang också hänvisa till att tanken på en särlagstiflning i
fråga om de försvarsanställdas åligganden i tjänsten under normala, fredliga
förhåUanden avvisades i samband med tillkomsten av LOA (prop. 1975/76:105 s.
216).

Sedan
länge har det dock ställ klart att del behövs en mera genomgripande översyn av
del militära ansvarssystemet. Frågan om en sådan översyn aktualiserades redan
av ämbetsansvarskommitlén (Ju 1967:63) i dess principbetänkande (SOU 1969:20)
Ämbetsansvaret. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen i samband med den
debatt som föregick 1972 års ändringar i lagstiftningen om militära straff och
disciplinmedel (JuU 1972:28 s. 18-19). 1 flera andra sammanhang har
reformbehovet på delta område betonats, bl.a. av de anställdas organisationer
och av företrädare för de värnpliktiga vid de årliga vämpliktskonferenserna.
Även i motioner till innevarande riksmöte har frågan berörts.

En
översyn av det militära ansvarssystemet aktualiserar också frågan om den
nuvarande processordningen är i alla avseenden ändamålsenlig. Det gäller bl.a.
den militära bestraffningsrätten.

För egen del anser jag
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet att tiden nu är mogen för att
se över hela den särskilda straff- och processordning som gäller för
försvarsmaktens personal. En given utgångspunkt för ett reformarbete på detla
område är atl man söker nå fram lill en ytterligare anpassning av det militära
ansvarssystemet lill del regelsystem som gäller inom samhället i övrigt.
Vägledande för ett reformarbete bör också vara att samma ansvarsregler skall i
möjlig mån gälla för all anställd personal .inom försvarsmakten, både militär
och civil. Detta gör det nödvändigt aU

s. 52 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:12 Skr
1977/78:103 52

bl.a.
se över 21 och 22 kap. BrB. Det finns emellertid anledning att ta upp även
andra frågor inom den militära rättsvården, l.ex. tillrältavisningsrälten och
systemet atl militära befattningshavare handlägger militära brottmål. Även
bestämmelserna om åläggande av ersättningsskyldighet bör ses över, För det
utredningsarbete som jag nu har angett bör en kommitté tillkallas,

1
enlighet med det nyss anförda bör kommittén till en början utgå från atl de
militärt anställda arbetstagarna åtminstone i fredstid bör följa samma
regelsystem för disciplinansvar som del som gäller för offentligt anställda i
allmänhet. En sådan ordning innebär att sådana förseelser i tjänsten som med en
motsvarande tillämpning av LOA:s regler skulle beivras på disciplinär väg blir
avkriminaliserade för den fast anställda militära personalens del. De
straffbestämmelser i 21 kap. BrB som fn. reglerar ansvaret för sådana
förseelser skulle därmed inte längre vara tillämpliga på denna personal,
oavsett om arbetsuppgifterna har rent militär karaktär eller inte. Beivran av
de tjänsteförseelser som det här gäller skulle i stället få ske inom ramen för
ell utomstraffrätlsligt disciplinsystem.

Utformningen
av ett nytt, delvis utomslraffrättsligl ansvarssyslem för krigsmän kan
emellertid inte ske enbart med utgångspunkt i en privaträttslig gmndsyn. Det
stora flertalet krigsmän fullgör ju inte sin militärtjänstgöring som
arbetstagare utan till följd av värnplikt. Det är sannolikt ofrånkomligt att
åtminstone i vissa delar behålla det nuvarande strafTrättsliga ansvaret enligt
21 kap. BrB för de vämpliktiga. Jag tänker här särskilt på sådana brott som
innebär all värnpliktig undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom på
gmnd av värnplikten. Detta spörsmål har emellertid även samband med
utformningen av sanktionerna vid fall av vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring,
en fråga som har utretts av 1973 års vapenfriutredning (Fö 1973:01), vars
betänkande nyligen har avlämnats. Det bör inte ankomma på den kommitté som jag
nu förordar att överväga utformningen av dessa sanktioner Kommittén har
emellertid självfallet anledning atl beakta resultatet av vapenfriutredningens
arbete liksom de beslut som statsmakterna kan komma alt fatta på grundval
därav.

Det
nu anförda bör inte hindra atl kommittén i första hand prövar möjligheten av
att även för de värnpliktigas del låta ansvaret för sådana tjänsteförseelser,
som bör beivras endast i disciplinär väg, följa ett utom-slralTrätlsligl
disciplinsystem. Ansvaret för de lindrigare förseelserna -motsvarande t.ex.
tjänstefel som inte är grovt samt oskickligt beteende och förargelseväckande
beteende - skulle därmed inle längre regleras av BrB. En sådan
avkriminalisering skulle innebära att straffansvaret enligt 21 kap. BrB kunde
begränsas till eU fätal svårare brottstyper.

Redan
en sådan förändring av det militära ansvarssystemet som jag nu har skisserat
medför förhållandevis stora ingrepp i 21 kap. BrB. Kommittén bör emellertid
också pröva om det är möjligt alt ytteriigare förenkla och begränsa de
omfängsrika och i många fall ganska ålderdomliga brotiskatalogerna i både deUa
kapitel och 22 kap. BrB. Vad särskilt beträffar krigsartiklarna i 22 kap. bör
kommittén överväga en modernisering av de olika brottstyperna så alt man
utmönstrar alla straffbeskrivningar, som inte längre är nödvändiga eller
sakligt motiverade, och för samman det återstående innehållet i kapitlet i kort
avfattade och överskådligt sammanställda bestämmelser.

Kommittén
bör beakta de erfarenheter som kan inhämtas av tillämpningen av motsvarande
lagsliflning i främst andra nordiska länder. Likaså bör kommittén beakta det
pågående arbetet med modernisering av folkrättens regler i krig, framför allt i
fråga om tilläggsprotokoll till 1949 års Geneve-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

konventioner
lill skydd för krigets offer rh.m.

När det gäller
sanktionerna i ett nytt eller åtminstone i flera avseenden förändrat
disciplinansvarssystem för det militära försvaret, bör kommittén i enlighet med
vad jag fömt har anfört sträva efter att för den fast anställda personalens del
såvitt möjligt nå fram till en överensstämmelse med vad som gäller för andra
offentligt anställda. 1 fråga om de värnpliktiga torde det dock av flera skäl
inle vara möjligt att följa samma linje. LOA:s sanktionssystem är sålunda inle
avpassat för andra än arbetstagare och det torde inte heller vara möjligt att
reglera ansvaret för de vämpliktiga i kollektivavtal. Kommittén bör därför utgå
från att man som disciplinpåföljder för de vämpliktiga i ett nytt system i
princip behåller de nuvarande sanklionsformerna fritidsslraff, disciplinbot och
tillrättavisning. Kommittén bör emellertid kartlägga de erfarenheter som finns
i fråga om verkställigheten av dessa sanktioner saml föreslå de åigärder som
kan visa sig behövliga. Därvid kan bl .a. ges anledning lill en omprövning av
tillämpningsområdet för de olika sanktionerna. Kommittén bör exempelvis pröva
möjligheten av att låta disciplinpåföljderna för de värnpliktiga motsvaras av -
förutom ekonomiska sanktioner - de nuvarande formerna för tillrättavisning,
möjligen med en utvidgning av institutet utegångsförbud (landgångsförbud) så
att det närmar sig del nuvarande frilidsstraffet.

Om kommittén i enlighet
med de nu skisserade tankegångarna stannar för en lösning som innebär all man
avkriminaliserar sådana tjänsteförseelser inom försvarsväsendet som anses böra
beivras endast I disciplinär ordning och begränsar det speciella
straffrättsliga ansvaret för värnpliktiga till ett fätal brottstyper, inverkar
detta givetvis i hög grad även på de processuella reglerna. Det bör ankomma på
kommittén alt se över dessa bestämmelser i deras helhet. Inom försvarsmakten
anses det atl bestraffningsrätten är en naturiig del av det militära
chefsskapel och alt den hör ihop med den allmänna personaltjänsten. Med hänsyn
lill de stränga krav på disciplin som är ofrånkomliga i krig blir denna
principiella grundsyn naturiig också för verksamheten under fredstid. God
kännedom om och erfarenhet av den militära miljön och förhållandena på den
särskilda tjänslgöringsplalsen underiättar också bedömningen av begångna
förseelser. Nu angivna förhållanden talar för att det i princip även i
fortsättningen bör ankomma på militära chefer att besluta om disciplinpåföljder.
En sådan ordning tillgodoser också kravet på snabbhet i handläggningen. Häremot
måste dock ställas önskemålet att anpassa ansvarssystemet för försvarsmaktens
personal till vad som gäller för samhället i övrigt. Del bör därför slå
kommittén fritt att överväga andra former för åläggande av disciplinpåföljd. Om
särskilda disciplinnämnder anses böra inrättas för att handlägga ärenden om
disciplinansvar för den anställda personalen, bör kommittén undersöka
möjligheten av att låta sådana nämnder också avgöra ärenden om disciplinpåföljd
för värnpliktiga.

Om kommittén anser
nödvändigt atl i princip behålla befogenheten för militär chef att ålägga
värnpliktig disciplinpåföljd, kan det finnas anledning att undanta vissa typer
av ärenden, l.ex. sådana där påföljden kan antas bli särskUt ingripande eller
där förseelsen bestrids och tillfredsställande utredning inte omedelbart kan
åstadkommas, och i stället låta dessa ärenden avgöras av allmän domstol eller
särskild disciplinnämnd. Oavsett vUken lösning som kommittén stannar för, är
del självfallet av största vikt att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses.
Kommittén bör överväga formerna för omprövning av beslut i disciplinärenden
liksom frågor om uppskov med

s. 54 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:12 Skr 1977/78:103 54

verkställigheten
av ålagd disciplinpåföljd i de fall där omprövning av beslutet begärs. 1
sammanhanget bör också uppmärksammas behovet av juridisk expertis vid
handläggning av disciplinärenden liksom den misstänktes behov av bistånd och
vägledning.

En
förändring av det militiira ansvarssyslemet i enlighet med vad jag tidigare har
antyU innebär bl.a. att det speciella straffrättsliga ansvaret för vämpliktiga
begränsas till ett fätal mera allvarliga brottstyper. Med hänsyn härtill torde
del knappast längre finnas utrymme för alt låta militära chefer handlägga
militära brottmål i egentlig mening. Dessa mål bör i stället behandlas av de
allmänna domstolarna, varvid i princip BrB:s allmänna påföljdssyslem bör vara
tillämpligt. Skäl talar emellertid för att man behåller möjligheten för allmän
domstol att i sådana fall döma till militär disciplinpåföljd. Även denna fråga
liksom frågor om verkställighet av dom eller beslut varigenom sådan påföljd har
ålagts bör utredas närmare av kommittén.

Vad
jag hittills har anfört i fråga om utformningen av ett nytt militärt
ansvarssystem och processuella regler för detla har huvudsakligen haft avseende
på normala förhållanden under fredstid. Vid krigstillstånd - men även under
beredskap - är den militära tjänsten i många hänseenden så särpräglad att det
kan vara befogat och kanske nödvändigt med ett utvidgat straffansvar för alla
tjänstgörande krigsmän, oavsett om de är arbetstagare eller värnpliktiga, och
med särskilda regler för förfarandet. Dessa frågor samt spörsmål som har samband
därmed, t.ex. de särskilda domstolarnas sammansättning och arbetsformer, bör
utredas av kommittén.

Utformningen
av ett nytt ansvarssystem inverkar också på bestämmelsema om handläggning av
ersättningsmålen. Genom tillkomsten av den nya skadeståndslagen har även
föi-ulsättningarna för åläggande av ersättningsskyldighet begränsats.
Kommittén bör därför undersöka om det finns anledning att behålla möjlighet för
vissa militära chefer all ålägga ersättningsskyldighet.

Utöver
den rätt omfattande genomgång av den militära straff- och processlagstiflningen
som föranleds av vad jag nu har anfört är del angeläget att kommittén gör en
allmän översyn av såväl denna lagstiftning som andra hithörande författningar,
så att man även i övrigt så långt möjligt når samstämmighet mellan civila
regler och alltjämt behövliga militära särbestämmelser. Vid denna översyn bör
bl.a. frågor som rör utredningen i disciplinärenden och fömndersökningen i
militära brottmål uppmärksammas, liksom frågan om de militära tvångsmedlen.
Kommittén bör beakta resultatet av det arbete som f n. bedrivs av utredningen
(Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelsema. Samråd bör även ske
med den kommitté för översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol som
nyligen har lillkallals.

Chefen
för armén har i skrivelse den 17 september 1962 lill regeringen tagit upp vissa
frågor rörande svensk militär rättsvård i internationeUt sammanhang. Vidare
har riksdagens dåvarande militieombudsman i framställning den 18 februari 1966
till regeringen berört vissa problem i samband med rättskipningen vid den
svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst. Kommittén bör i sill arbete beakta de
säiskilda problem som kan uppkomma i dessa sammanhang och föreslå sådana
särskilda regler för denna del av den militära verksamheten som kan visa sig
behövliga till följd av vad kommittén avser att föreslå beträffande systemet
för beivrande av förseelser begångna inom landet.

Det
bör stå kommittén fritt att ta upp även andra frågor som den finner ha

s. 55 Kontrollera mot PDF

55 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 13

samband
med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst 3 ledamöter med uppdrag alt se över det
militära ansvarssystemet m.m.,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om annat ej föreskrives,

att
kostnadema skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

13.
Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1975:05) om väktar-utbildning

Dir
1977:51

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Våren
1975 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, en sakkunnig för att utreda frågan om utbildning av väktare. Den
sakkunnige har antagit narrtnet väklamlbildningsutredningen.

Huvuduppgiften
för den sakkunnige är enligt direktiven all lägga fram förslag lill en
utformning av väklarutbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl
skickad att utföra uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros åt
bevakningsföretag. Som en utgångspunkt för sina överväganden borde den
sakkunnige söka kartlägga och avgränsa de arbetsuppgifter för
bevakningsföretagen som man bör räkna med vid utbildningsfrågans bedömning. 1
direktiven framhölls vidare bl.a. att den sakkunnige för atl ge
väklarutbildningen ett adekvat innehåll borde ta hänsyn både till de allmänna
intressen som gör sig gällande i detta sammanhang och till de önskemål som kan
ställas upp från förelagens och deras kunders sida. Av särskild vikt är enligl
direktiven också att utbildningsfrågan får en lösning som tillgodoser befogade
krav från de anställdas sida.

När
del gäller själva organisationen av väklarutbildningen pekades i direktiven på
svårigheterna särskilt för små och medelstora företag atl genomföra en
tillfredsställande utbildning. Den sakkunnige borde därför undersöka i vad mån
det behövs åtgärder för att centralisera utbildningen eller delar av denna. Alt
utbildningen ankommer på bevakningsförelagen själva behöver enligt direktiven
inte utesluta ett syslem där de förelag som så önskar kan låta personalen
genomgå kurser som anordnas mera centralt. Om en lösning efler dessa riktlinjer
skulle anses påkallad, borde den sakkunnige söka nå fram till en ändamålsenlig
avgränsning av de utbildningsmoment

s. 56 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:13 Skr
1977/78:103 56

som
kan lämpa sig för en mera centraliserad kursverksamhet av detta slag. Därvid
borde också övervägas om en sådan verksamhet lämpligen skall bedrivas i det
allmännas regi eller om den kan ordnas i andra former, t.ex. genom någon
branschorganisation. Oavsett vilken lösning som väljs, ärenligt direktiven
utgångspunkten att företagen själva skall svara för de kostnader som är
förenade med utbildningen av deras personal.

Jag
ansluter mig till min företrädares uppfaUning om behovet av en utredning om
väklarutbildningen. Även vad gäller de frågor som därvid bör ägnas särskild
uppmärksamhet kan jag i huvudsak instämma i de synpunkter som utvecklas i
direktiven.

Om
utbildningen organiseras enligl direktiven, innebär det att bevakningsföretagen
liksom f n. i princip själva skall svara för utbildningen, låt vara med en
möjlighet för dem att frivilligt ansluta sig till mera centralt anordnade
kurser i olika utbUdningsmornent. Direktiven lär i denna del ses mot bakgmnd av
vissa av riksdagen godkända uttalanden i prop. 1974:39 med förslag till lag om
bevakningsföretag. Där betonas (s. 48, 49) den stora betydelsen från allmän
synpunkt av atl väktarpersonalen får en ändamålsenlig utbildning. Det allmänna
skulle emellertid inte behöva omhänderha den direkta administrationen av
utbildningen för all tillförsäkra sig ett avgörande inflytande över denna.
Intresset av samhällskontroll över väklarutbildningen beaktades i stället
genom ett bemyndigande för rikspolisstyrelsen att efter samråd med berörda
arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela föreskrifter om väklarutbildningen
och genom regler om tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag, 12 resp. 8 §
lagen(1974:191)om bevakningsföretag.

För
egen del är jag tveksam om denna lösning i fråga om utbildningens organisation
på längre sikt är ändamålsenlig. Det är numera allmänt erkänt att det är ett
betydande samhällsintresse att bevakningsförelagens personal fär en i
förhållande till sina uppgifter lämpligt avpassad utbildning. Med en ordning
som innebär att ansvaret för utbildningen ligger på företagen själva blir del
svårt alt undvika atl utbildningens kvalitet varierar, även om
utbildningsmomenten regleras av enhetliga föreskrifter. Härtill kommer atl
svårigheter för de små och medelstora bevakningsförelagen att genomföra
utbildningen kommer att kvarstå, om utbildningskostnaderna även i fortsättningen
helt skall betalas av förelagen själva.

Redan
det nu anförda talar enligl min mening för all samhället bör ta på sig ell ökat
ansvar för väklarutbildningen, något som också sedan länge har varit ett
önskemål från personalorganisationernas sida. En sådan lösning är motiverad
även av utbildningspolitiska skäl. 1 den mån ett yrke kräver viss utbildning
brukar samhället svara för den gmndläggande yrkesutbildningen. Däremot kan den
direkta inskolningen ske genom arbetsgivarens försorg.

Mot bakgrund av vad jag
sålunda har anfört förordar jag att den sakkunnige, som enligt den terminologi
som numera används bör benämnas särskild utredare (se SFS 1976:119), får i
uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för att samhället svarar för
väklarutbildningen i större utsträckning än vad som förutsattes i de
ursprungliga direktiven. Utredaren bör därvid i första hand pröva möjligheten
av alt utbildningen organiseras inom ramen för gymnasieskolan med kommun som
huvudman. Vid en sådan lösning bör dock utgångspunkten vara atl undervisningen
i de delar av utbildningen som omfattar arbetsteknik föriäggs helt till
bevakningsföretag. Därvid torde undervisningen få meddelas av lärare som
företaget tillhandahåller och vederbörande företag svara för de lokaler liksom
den materiel och

s. 57 Kontrollera mot PDF

57 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:14

utrustning
i övrigt som behövs för denna undervisning (s.k. inbyggd utbildning). Under
angivna förutsättningar bör en utgångspunkt också vara att statsbidrag utgår
enligt de regler som i allmänhet gäller för inbyggd utbildning i
gymnasieskolan.

Om
utredaren stannar för en sådan organisation av utbildningen som nu har
skisserats, bör han utarbeta förslag till lim- och kursplaner för specialkurs
för utbildning av väktare. I delta avseende bör de ursprungliga direktiven vara
vägledande.

Bland
de frågor som behöver ytteriigare övervägas vid en lösning efter dessa linjer
vill jag nämna utbildningen förden kortlidsanställda personalen samt vilka
regler som bör gälla i övergångshänseende.

Jag
hemställer alt regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats den
särskilde utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

14.
Utredning om de allmänna advokatbyråerna m.m.

Dir
1977:54

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Den
1 juli 1973 genomfördes en omfattande reform av samhällets rättshjälp (prop.
1972:4,JuU1972:l2,rskrl972:205ochprop.l972:132,JuU 1973:1,rskr 1973:21).
Reformen innebar bl.a. all området för rättshjälpen vidgades väsendigt. Enligt
del nya systemet skall räushjälp i princip kunna utgå i alla slag av rättsliga
angelägenheter, oavsett om de behandlas av myndighet eller inte. Varje fysisk
person skall kunna fä rättshjälp i sådan utsträckning alt han inte av
ekonomiska skäl måste avstå från att ta lill vara sin rätl. Den enskilde skall
dock bidra lill kostnaderna för rättshjälpen i förhållande till sin
betalningsförmåga.

För alt
rättshjälpsreformen skulle kunna föras ut i samhället har det krävts betydande
organisatoriska insatser. Av central betydelse för alt rättshjälp av god
kvalitet skall kunna ges är att den enskilde har tillgång till kvalificerad
biträdeshjälp. För att tillgodose detta behov har inrättats allmänna advokatbyråer
med staten som huvudman. Det finns f n. 30 allmänna advokatbyråer (prop.
1973:74, JuU 1973:19, rskr 1973:169). Domstolsverket är centralmyndighet för
rättshjälpen och central förvaltningsmyndighet för de allmänna advokatbyråerna.
Dessa finns på 28 orter. 1 varje län utom Gollands län finns en allmän
advokatbyrå. Om man räknar in filialkontor och regelbunden
mottagningsverksamhel finns fn. tillgång till biträdeshjälp från allmän
advokatbyrå på 87 orter i landet.

De nuvarande
advokatbyråerna har tillkommit dels genom att 16 tidigare rättshjälpsanstalter
har omvandlats till sådana byråer, dels genom att 14 nya byråer har inrättats.
Utbyggnaden har skett enligl de allmänna riktlinjer som drogs upp i prop.
1972:4 och till vilka riksdagen i allt väsentligt anslöt sig (JuU 1972:12, rskr
1972:205). Jag skall här redovisa huvuddragen av dessa riktlinjer.

s. 58 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:14
Skr 1977/78:103 58

Bland
de faktorer som enligl dåvarande departementschefen inverkade på frågan om
uppbyggnaden av allmänna advokatbyråer var att man kunde räkna med en kraftig
ökning av efterfrågan på rättshjälp i del nya systemet och att denna
eflerfrågeökning inte skulle kunna mötas av de dåvarande rättshjälpsanslallerna
och av enskilt verksamma advokater. Liksom tidigare borde principen om del fria
advokatvalel upprätthållas. Denna princip innebar emellertid inte bara en rätt
alt fritt välja biträde bland de privatpraktiserande juristerna. Minst lika
viktig var den andra sidan av valfriheten, nämligen möjligheterna att vända sig
till en jurist på en av det allmänna driven advokatbyrå. För stora
befolkningsgrupper, särskilt de mindre väl lottade i samhället, kunde det
enligt departementschefen innebära en trygghetsfaktor alt kunna vända sig till
ett allmänt organ av rättshjälpsanstalternas karaktär. Del kunde också vara
svårt för den enskilde att på egen hand utvälja en för hans ärende lämplig
privatpraktiserande advokat.

Departementschefen
ansåg rnot bl.a. denna bakgrund att det allmänna över hela landet borde
tillhandahålla kvalificerad personal som kunde bistå allmänheten i rättsliga
angelägenheter Vid en sådan utvidgning av det allmännas advokatverksamhel
s;yntes det naturligt atl i första hand bygga på de dåvarande
rättshjälpsanstalterna. Riktpunkten för utbyggnaden borde vara att en allmän
advokatbyrå skulle finnas i varje län för att lämna biträdeshjälp. De allmänna
advokatbyråerna fick liksom rättshjälpsanstalterna hålla mottagningar utanför
stationeringsorten för att eliminera eller mildra de olägenheter för de
rättssökande som ett så stort verksamhetsområde kunde medföra. Även om de
allmänna advokatbyråernas verksamhet inte borde begränsas till klienter med
subventionerad rättshjälp, fanns det enligt departementschefen från andra
synpunkter skäl att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden. Utbyggnaden av
de allmänna advokatbyråerna fick inte leda till att förutsättningarna fören
fristående advokatkår i väsentlig mån rubbades. De allmänna advokatbyråerna
borde inte ha någon monopolställning eller några fördelar på annat sätt utan
borde konkurrera med de privatpraktiserande advokaterna på lika villkor. Dessa
synpunkter borde medföra alt utbyggnaden skedde successivt, vilket också
bedömdes vara nödvändigt för att kunna rekrytera kvalificerad juristpersonal.

Den
väntade stegringen av det allmännas utgifter för rättshjälpen gjorde det enligl
departementschefen angeläget med en effektiv kostnadskontroll. Ett viktigt
inslag i kostnadskontrollen skulle bli att komplettera de gällande
bestämmelserna om ersättning till biträden och offentliga försvarare med ett
laxesystem. I taxesystemel skulle den ersättning per timme som kunde anses
skälig få stor betydelse. Utgångspunkten borde därvid vara den genomsnittliga kostnaden
per timme för advokatverksamhelen. Själv kostnadema vid räushjälpsanslalterna
och senare vid de allmänna advokatbyråerna fick vidare tillmätas stor vikt.

Väsentligt
för uppbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna var enligt departementschefen
vilka uppdrag dessa skulle fä åta sig. Del var angeläget att de allmänna
advokatbyråerna kunde åta sig vissa uppdrag även utanför rältshjälpsområdet.
För ett fritt konkurrensförhållande mellan den enskilda och den allmänna
advokatverksamheten värdet av stort värde att några mera väsentliga
inskränkningar i rätten alt åta sig uppdrag inte ställdes upp. Uppdragen
utanför rättshjälpsområdet fick dock inle inkräkta på de allmänna
advokatbyråernas primära uppgift att biträda inom rättshjälpssystemel.

Departementschefen
framhöll vidare att de allmänna advokatbyråerna borde kunna utnyttjas för
sådana uppdrag utanför rättshjälpsområdet där det

s. 59 Kontrollera mot PDF

59 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:14

kunde
vara svårt atl få åtgärder vidtagna därför att ersäUning för uppdragen inte
kunde påräknas. Som exempel på sådana uppdrag nämnde han uppdrag som god man
vid fattigkonkurs, vissa uppdrag som likvidator eller syssloman vid likvidation
av aktiebolag och uppdrag som förmyndare eller god man enligt föräldrabalken i
vissa fall när tillgångar saknades.

När
del gällde bl.a. de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten vid de
allmänna advokatbyråerna framhöll departementschefen att verksamheten vid
dessa byråer borde bedrivas på samma sätt som advokatverksamhet i övrigt. Av slor
betydelse var därvid att intäkterna i verksamheten gav full täckning för
kostnaderna. Detta var nödvändigt för att åstadkomma den önskvärda konkurrensen
på lika villkor mellan de allmänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande
advokaterna. Även från en annan synpunkt ansåg departementschefen det viktigt
atl verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna gav full kostnadsläckning.
Arvoden till biträden och offentliga försvarare skulle i stor utsträckning
bestämmas efter taxor. Underiag för aU bestämma taxorna borde kunna i huvudsak
hämtas från de allmänna advokatbyråernas debitering. För att åstadkomma
realistiska taxor var del sålunda nödvändigt att de allmänna advokatbyråernas
debitering gav täckning för alla kostnader i verksamheten.

Närmare
riktlinjer för organisationen av bl.a. de allmänna advokatbyråerna och deras
verksamhet drogs upp i prop. 1973:74. Riktlinjerna godtogs i allt väsentligt av
riksdagen (JuU 1973:19, rskr 1973:169). Härigenom fastställdes antalet allmänna
advokatbyråer till 30. Uppbyggnaden av de nytillkomna byråerna skulle ske
successivt och antalet jurister på dessa begränsas till två eller tre under
uppbyggnadsskedet.

1
den sistnämnda propositionen framhöll dåvarande departementschefen atl
flertalet av de tidigare rättshjälpsanstalterna hade mottagningar utanför
huvudorten. Sådana mottagningar kunde i vissa fall vara olönsamma men ändå vara
motiverade av allmänhetens berättigade krav på service. 1 största möjliga
utsträckning borde mottagningsverksamheten fortsätta på de orter där
rättshjälpsanstalterna hade mottagning. Även andra orter kunde bli aktuella för
mottagning. 1 samtliga fall där mottagningsverksamheten visade sig olönsam fick
en avvägning göras mellan kostnadskonsekvenserna och allmänhetens behov av
juridisk service.

När
det gällde budget- och ekonomisystem påpekade departementschefen till en början
atl ett budgetsystem måste väljas som var förenligt med verksamhetens art. På
grund av alt byråernas verksamhet hade karaktären av uppdragsverksamhet var del
lämpligt atl utbetalningar och inbetalningar redovisades över ell
förslagsanslag på formellt 1.000 kr. Anslaget borde i princip inte fä uppvisa
någon netlobelastning vare sig under loppet eller vid slutet av budgetåret. För
att lösa likviditelsproblem för verksamheten räknade departementschefen med att
de allmänna advokatbyråerna skulle få disponera en röriig kredit i
riksgäldskonlorel.

Enligt departementschefen
hade man anledning atl räkna med att vissa byråer skulle komma alt ge överskott
under del att andra skulle komma att uppvisa underskott. Resultatutjämning
mellan byråerna borde dock inte få förekomma. En resultatuijämning mellan de
allmänna advokatbyråerna skulle nämligen i praktiken innebära en
"koncernbildning" som inte stod i överensstämmelse med den ställning i
förhållande till enskilda advokater som de allmänna advokatbyråerna avsågs få.
Över- eller underskott i verksamheten vid de olika byråerna fick i stället
balanseras från ett budgetår till ett annat. Om samma advokatbyrå under flera
år visade underskott fick

s. 60 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:14
Skr 1977/78:103 60

frågan
tas upp om byrån borde läggas ned eller organiseras om. Även överskott under
flera år kunde ge anledning till förändringar av verksamheten,

Lönsamhetsprincipen
kunde enligt departementschefen inte tillämpas strikt vid de allmänna
advokatbyråerna. För dessa uppstod kostnader som inte var helt att jämföra med
enskilda advokaters kostnader för sin verksamhet. Bl.a. borde kostnader för
sådan mottagningsverksamhet utanför huvudorten som bedrevs av sociala skäl inle
påverka en byrås rörelseresultat. Inte heller kostnaderna för de förut nämnda
uppdragen som likvidator, god man m.m. borde tillålas inverka på
rörelseresultatet. De kostnader som sålunda de allmänna advokatbyråerna fick ta
på sig och vilka inle borde påverka rörelseresultatet borde finansieras i
särskild ordning genom ett särskilt driftbidragsanslag som borde vara gemensamt
för byråerna. Departementschefen var inte beredd att förändra fall än dem som
nämnts nu förorda att de allmänna advokatbyråerna gavs särskilda anslag för
verksamhet av mera social karaktär.

Kostnaderna
för rättshjälpen har uppgått till avsevärda belopp. Under de tre senaste
budgetåren har utbetalats ca 62,99 resp. 123 milj. kr. Av beloppet 123 milj.
kr., som avser budgetåret 1975/76, har ca 20 milj. kr. gått till de allmänna
advokatbyråerna.

De
allmänna advokatbyråerna sammantagna har hiuills inte uppnått full
kostnadstäckning något budgetår. Omslutningen vid och utfallet av verksamheten
vid byråerna under budgetåren 1973/74-1975/76 framgår av följande tabell
(1.000-tal kr.).

1973/74

1974/75

1975/76

Intäkter

Kostnader

Resultat

13 749 18 135 -4 386

20 710 25 472 762

25 224 30 653 -5 429

Kostnadstäckning

76 96

81 %

82 96

1
sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 har domstolsverket räknat med
ett underskott vid byråerna på ca 3 milj. kr. Enligt verkets beräkningar kommer
verksamheten att ge full kostnadstäckning först budgetåret 1981/82.1
anslagsframställningen har domstolsverket analyserat orsakerna till
underskottet i verksamheten under budgetåret 1975/76. Enligt verket antydde
resultatutvecklingen vid byråerna under de två första verksamhetsåren att del
fanns goda skäl att räkna med alt byråerna skulle kunna nå full
kostnadstäckning under budgetåret 1977/78. Utfallet för budgetåret 1975/76
visade emellertid aU tidigare gjorda prognoser varit för optimistiska.
Utgångspunkterna vid budgeteringen av verksamheten inför budgetåret 1975/76
hade enligl verket varit att efterfrågan på de allmänna advokatbyråernas
tjänster skulle öka och all ersättningsnivån skulle ligga i paritet med
byråernas genomsnittliga kostnadsnivå. Den senare förutsättningen byggde i sin
tur på antaganden i fråga om andelen debiterbar tid av den totala arbetstiden
och byråernas genomsnittliga kostnader. Ingel av dessa antaganden kom att
infrias under budgetåret 1975/76.

1
sin analys framhöll domstolsverket vidare bl.a. att den i förarbetena fömtsatta
fria och lika konkurrensien mellan allmänna och enskilda advokater

s. 61 Kontrollera mot PDF

61 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:14

är
svår alt upprätthålla på grund av de allmänna advokatbyråernas skyldighet att i
första hand åta sig ärenden enligt rätlshjälpslagen. Enligl verket påverkar
denna skyldighet lönsamheten i fiera avseenden. Den leder sålunda till en för
de allmänna advokatbyråerna ogynnsam ärendestruktur jämfört med den som
genomsnittligt förekommer hos en privatpraktiserande advokat. Rådgivningarna,
som är klart olönsamma, koncentreras till de allmänna advokatbyråerna. Även i
övrigt blir andelen ärenden med kort handläggningstid större vid de allmänna
advokatbyråerna. Sådana ärenden ger i större utsträckning upphov till inte
debiterbar tidsspillan än ärenden med längre handläggningstid, vilket orsakar
inkomstbortfall. Slutligen leder skyldigheten atl åta sig rällshjälpsärenden
till att de allmänna advokatbyråerna blir tvungna all ägna avsevärd tid åt
verksamhet med kurativa inslag.

Enligt
verket finns också en ej obetydlig överkapacitet vid byråerna som sammanhänger
med att vissa byråers organisation inte är helt anpassad till
marknadssituationen. Anledningarna härtiU är främst att söka i omställningen
av de f d. rättshjälpsanstalterna till affärsmässigt drivna advokatbyråer och
den snabba utbyggnaden av organisationen till riksläckning.

För
alt lösa likviditetsproblem för uppdragsverksamheten och för au tillgodose
behov av rörelsekapital förfogar domstolsverket för de allmänna
advokatbyråernas räkning över en röriig kredit i riksgäldskonlorel. Den röriiga
krediten uppgick när de allmänna advokatbyråerna inrättades den 1 juli 1973
till 5 milj. kr men har fortlöpande höjts och uppgår f n. till 13,2 milj. kr.

För
att lösa finansieringsfrågan för de allmänna advokatbyråerna har regeringen
genom olika beslut förordnal att uppdragsanslagel skulle belastas med det
bokföringsmässiga underskottet budgetåren 1973/74-1975/76.

Domstolsverket
och tidigare domstolsväsendets organisationsnämnd har fortlöpande följt
verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna samt vidtagit olika åtgärder för
att rationalisera arbetet vid byråerna och förbättra rörelseresultatet. Detla
arbete har intensifierats under det senasie året. Domstolsverket har utarbetat
ett omfattande program för det fortsatta rationaliseringsarbetet vid de
allmänna advokatbyråerna.

För
egen del vill jag anföra följande.

Vid
rältshjälpsreformens tillkomst förutsattes atl lagstiftningen på området skulle
ses över, när tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning. För två
år sedan tillsattes för sådant ändamål rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07).
Utredningen skall främst söka effektivisera de olika formernaav räushjälp,
bl.a. rådgivning. Utredningens uppdrag gäller sålunda i första hand en översyn
av de olika rättshjälpsformerna. Men också vissa organisatoriska aspekter på
rättshjälpen skall beaktas av utredningen. Det gäller väsentligen fördelningen
av myndighetsfunktionerna. Däremot berör uppdraget inte direkt de allmänna
advokatbyråernas organisation och uppgifter. Resultatet av utredningens arbete
kan emellertid som jag strax skall återkomma lill fä viss betydelse vid
bedömningen av de allmänna advokatbyråernas lönsamhet. Utredningen väntas
slutföra sitt arbete sommaren 1977.

Det
förhållandet att vissa delar av rätlshjälpssyslemet sedan en tid tillbaka är
föremål för översyn i särskild ordning börenligt min mening inte hindra att
olika frågor som rör de allmänna advokatbyråerna nu las upp till granskning.
Lönsamheten vid byråerna har hittills varit och kan åtminstone för de närmaste
åren befaras förbli otillfredsställande. Domstolsverket räknar inte med att byråerna
skall kunna uppnå full kostnadstäckning förrän budgetåret

s. 62 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:14
Skr 1977/78:103 62

1981/82.
Mot denna bakgrund ter del sig angeläget att fömtsäiiningarna för verksamheten
vid de allmänna advokatbyråerna liksom formerna för och inriktningen av denna
verksamhet blir föremål för en allmän utvärdering och översyn. Det bör
anförtros åt en särskild kommitté med pariamentarisk förankring att fullgöra
dessa uppgifter.

När
rättshjälpsreformen infördes ansågs väsentligen tre skäl tala för atl, vid
sidan av privatpraktiserande advokater och andra jurister, juridiskt biträde
skulle stå till förfogande genom offentligt verksamma jurister. Samhället hade
ett ansvar för atl ett tillräckligt antal kvalificerade jurister stod lill
förfogande i rällshjälpsärenden i samband med den förutsedda kraftiga ökningen
av samhällets rättshjälp. Valmöjlighet borde föreligga för den som behövde
biträdeshjälp atl vända sig lill enskilt verksam eller offentligt anställd
jurist, Advokatverksamhel i samhällelig regi behövdes också som en kontroll
över samhällets väsenlligl ökade utgifter för rättshjälpen.

Dessa
skäl för en verksamhet med offentligt anställda jurister har fortfarande
bärkraft. Likaså bör även i framtiden behovet av juridiskt biträde genom
offentligt verksamma jurister tillgodoses genom allmänna advokatbyråer som
drivs av staten. De allmänna advokatbyråerna bör också i fortsättningen på lika
villkor konkurrera med enskilda advokatbyråer, så långt förutsättningar för
sådan konkurrens föreligger.

Vad
jag nu sagt bör kunna tas som utgångspunkt för utredningens arbete. 1 fråga om
utredningsarbetets inriktning vill jag i övrigt anföra följande.

En
huvuduppgift för utredningen blir att göra en allmän utvärdering av
verksamheten hiuills vid de allmänna advokatbyråerna och av de förutsättningar
som gäller för verksamheten. Ett viktigt inslag blir därvid att göra en analys
av de uppkomna föriusterna och lägga fram förslag till åigärder för att
förbättra byråernas lönsamhet. Analysen och åtgärdsförslagen bör följas av en
prognos om del framtida ekonomiska utfallet av verksamheten. Om utredningen
skulle komma fram till att de allmänna advokatbyråerna med nuvarande
organisation inte kan antas nå lönsamhet även om förulsältning-arna för
verksamheten ändras i övrigt bör utredningen lämna förslag till en lämplig
framtida organisation. Därvid börövervägas bl.a. frågorna om antalet byråer och
deras storlek samt i vilken utsträckning filial- och mottagningsverksamhet bör
bedrivas. Förslaget bör utgöra en rimlig avvägning mellan intresset av
lönsamhet och andra faktorer som bör inverka på omfattningen av verksamheten.

Vid den analys som jag nu
har förordat bör utredningen försöka kartlägga de skillnader som kan finnas när
det gäller förutsättningarna att driva advokatverksamhel i enskild och
offentlig regi. 1 det följande skall jag peka på några omständigheter som
särskilt bör uppmärksammas.

De allmänna
advokatbyråerna är statliga myndigheter och arbetar till stor del inom den ram
som gäller för sådana myndigheter. Detta medför andra förutsättningar för
verksamheten jämfört med privat ad vokal verksamhet, bl.a. på det
administrativa området.

1 åtskillig
advokatverksamhet finns vid sidan av rent juridiska aspekter även sociala och
kurativa inslag. Skulle utredningens analys visa atl sådana inslag i mera
väsentlig mån har medverkat lill de hiuills uppkomna föriusterna vid de
allmänna advokatbyråerna bör utredningen särskilt pröva allmänhetens behov av
sådan service och om denna bör lämnas genom de allmänna advokatbyråerna eller
på annat sätt.

En
annan särskild fråga som bör belysas i detla sammanhang är konsekvenserna av
de allmänna advokatbyråernas skyldighet atl i första hand

s. 63 Kontrollera mot PDF

63 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:14

lämna
rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429, omtryckt 1976:626).

De
utredningsuppgifter som jag har redogjort för nu har samband med den översyn av
rättshjälpssystemel i stort som ankommer på rättshjälpsutredningen. Jag tänker
i första hand på den effektivisering av rätlshjälpsformen rådgivning som kan
väntas bli ett resultat av den utredningens arbete. Som bl.a. har framhållits i
direktiven för rättshjälpsutredningen har det nuvarande rådgivningsinstilulel
ofta varit föriuslbringande för den som har meddelat rådgivning, eftersom
rådgivningstiderna har tenderat att sträckas ul längre än som har varit
fömtsatt med hänsyn till den förhållandevis låga avgiften för rådgivning. Detta
har i första hand drabbat de allmänna advokatbyråerna, som svarar för Hertalet
rådgivningar enligt rättshjälpslagen. Med tanke på vad jag har sagl nu börden
nya utredningen beakta resultatet av rättshjälpsulredningens arbete på sådana
punkter där det finns samband mellan rättshjälpssystemets utformning och de
allmänna advokatbyråernas verksamhet.

Enligt
nuvarande ordning är kostnadsnivån vid de allmänna advokatbyråerna av
grundläggande betydelse för laxesättningen inom rättshjälpssystemel. Det ter
sig därför naturiigt alt utredningen också utvärderar de principer som hittills
har legat till grund för taxor och andra normer för ersättningar vid olika
former av rättshjälp till biträden, offentliga försvarare eller andra. En
utgångspunkt för uiredningens överväganden bör vara att ersättningarna i det
enskilda fallet bestäms efter samma grunder oavsett om ersättningen skall utgå
lill den som är enskilt verksam eller offentligt anställd jurist. Självfallet
bör utredningens analys av faktorer som kan innebära skillnader i fömtsättningama
för privat och offentlig advokatverksamhet spela en viktig roll för
övervägandena i taxesättningsfrågorna. Utredningen bör belysa vilka konsekvenser
som de nuvarande taxesätiningsprinciperna och deras tillämpning har haft för
samhällets kostnader för rättshjälpen samt lägga fram de ändringsförslag den
kan anse påkallade. Ändringsförslagen bör också kunna avse frågorom
fördelningen av rätlshjälpskostnaderna mellan samhället och den enskilde, i den
mån dessa inte omfattas av rättshjälpsutredningens uppdrag.

Utredningens
överväganden bör slutligen omfatta frågan om finansieringen av de allmänna
advokatbyråernas verksamhet samt det budgetsystem och den anslagskonstruklion
som bör tillämpas förden allmänna rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna.
Alternativa lösningar bör ställas upp och belysas. Eventuella ändringsförslag
måste även i denna del tillgodose de anspråk som kravet på lika konkurrens
mellan enskilda och allmänna advokatbyråer medför.

Utredningen
bör ulföra sitt uppdrag i nära samarbete med domstolsverket. Jag utgår från att
verket å sin sida fullföljer sitt pågående rationaliseringsar-bete inom ramen
förde nuvarande förutsättningarna för verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna och under hänsynstagande till vad som framkommer under
utredningens arbete. Jag avser aU senare i dag föreslå att det uppdras åt
domstolsverket att i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/ 79 eller i
anslutning till denna särskilt redovisa sitt arbete och sina förslag för alt på
kort sikt och inom ramen för nuvarande förutsättningar för verksamheten
förbättra lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna.

Utredningensarbelebörbedrivasskyndsaml.
Om det visar sig lämpligt bör utredningen kunna redovisa sitt arbete i form av
delbetänkanden.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

s. 64 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:15
Skr 1977/78:103 64

att
tillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag att se över systemet
med allmänna advokatbyråer m.m.,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

15.
Översyn av bestämmelserna om tomträttsavgäld m.m.

Dir
1977:67

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-16

Statsrådet
Olsson anför.

Tomträtt
aren till liden obestämd nyttjanderätt till fastighet. Liksom andra typer av
nyttjanderätter, l.ex. arrende och hyra, är den reglerad i jordabalken.
Tomträtlshavaren är skyldig aii: betala viss åriig avgift (tomträttsavgäld)
till den som har upplåtit tomträtten, vanligtvis en kommun. Avgälden utgör
betalning för rätlen atl använda marken. Tomträtten liknar emellertid mera
äganderätten än andra nylljanderäitsformer. Tomträtlshavaren kan fritt överiåta
tomträtten och tomträtten kan användas som kreditunderiag genom all den kan
inlecknas.

Enligl
en inventering år 1973 använde sig omkring 50 kommuner av tomträtt i någon
omfattning, därav 30 kommuner för såväl bostads- som industriändamål. Det
sammanlagda antalet tomträtter som har upplåtits under åren 1954-1972 är
omkring 41.000. Äldre tomträttsupplåtelser är alltså inte medräknade. Är 1972
inflöt sammanlagt 195 milj. kr i avgälder till kommunerna, varav 159 milj. kr
till Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tomträtlsinstitulet
infördes genom 4 kap. lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom
(nyttjanderättslagen). Syftet var alt möjliggöra markupplåtelser som, ulan atl
äganderätten fiyttades över, skulle ge markinnehavaren en vida mer omfattande
dispositionsrätt än vanlig nyttjanderätt.

Enligt
bestämmelsernas ursprungliga utformning skulle markupplåtelse avse viss tid,
minst 26 och högst 100 år. 1 övrigt stod det parterna fritt att komma överens
om villkoren för upplåtelsen. Frågan om avgäld för lomträttsupplåtelsen var
inte lagreglerad. Del normala var atl i upplåtelsen avtalad avgäld skulle utgå
oförändrad under hela upplåtelseperioden.

Tomträtlsinstitulet
reformerades år 1953. Reformen innebar genomgripande förändringar. 4 kap.
nyttjanderättslagen fick helt ny lydelse. Tomt-rättshavarens rättsliga
ställning stärktes avsevärt och därmed även tomträttens kreditvärde.
Tomträtten utformades som en upplåtelse av nyttjanderätt på obegränsad tid.
Avgälden skulle utgå med oförändrat belopp under vissa

s. 65 Kontrollera mot PDF

65 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:15

lidsperioder.
Om inte överenskommelse träffades om längre tid, utgjorde varje period 20 år.
Avsåg upplåtelsen väsentligen annat ändamål än bostadsbebyggelse fick kortare
period förekomma, dock minst 10 år. Möjlighet skapades också att för
näsiföljande period påkalla omprövning av avgäldens belopp (avgäldsreglering).

Enligt
övergångsbestämmelserna till 1953 års lagändringar gäller äldre lag fortfarande
i fråga om tomträtt som har upplåtits före den 1 januari 1954. Möjlighet
infördes för markägare och lomlrättshavare all efler överenskommelse låta
äldre upplåtelse följa de nya bestämmelserna. Antalet löpande tomträtter var
den 1 januari 1974 för Stockholms kommun ca 26.000. Av dessa har ca 14.000
upplåtils under tiden före 1954. Övergång lill 1953 års regler har dock skett i
betydande utsträckning.

Efler
1953 års tomträttsreform har 4 kap. nyttjanderättslagen ändrats endast år 1967.
Ändringen innebar alt minimitiden för avgäldsperiodema i fråga om tomträtt som
har upplåtits för bostadsändamål förkortades från 20 till 10 år. En enhetlig
minimitid om 10 år infördes därmed i fråga om alla slag av
tomträttsupplåtelser. Syftet var aU skapa bättre förutsättningar för det
allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på tomträttsmarken.

Enligt
övergångsbestämmelserna till 1967 års lagändring skall äldre lag fortfarande
tillämpas i fråga om tomträtt som har upplåtits före den 1 januari 1968. På
samma sätt som vid 1953 års reform öppnades en möjlighet att låta även äldre
upplåtelser omfattas av lagändringen.

Vid
jordabalkens tiUkomst år 1972 togs bestämmelserna i 4 kap. nyttjanderättslagen
utan nämnvärd ändring i sak in som 13 kap. i balken.

Beträffande
tomträttsavgälden innebär bestämmelserna i 13 kap. 11 § jordabalken att
överenskommelse om ändring av avgälden för den kommande tidsperioden inte får
träffas senare än ett år före utgången av den löpande perioden. Väcker
fastighetsägaren eller tomträtlshavaren under näst sista året av den löpande
perioden talan om omprövning av avgälden skall domstolen på gmndval av markens
värde vid tiden för omprövningen bestämma avgälden för den kommande perioden.
Vid bedömande av markvärdet skall hänsyn tas till ändamålet med upplåtelsen och
de närmare föreskrifter som skall tillämpas i fråga om fastighetens användning
och bebyggelse. Har avgälden för den kommande perioden inte bestämis i enlighet
härmed, skall den utgå med samma belopp som förut. Enligt 13 kap. 24 §
jordabalken skall talan om omprövning av avgäld väckas vid fastighetsdomstol.
1 målet gäller vanliga regler om rättegångskostnad.

En
tillämpning av 1953 års bestämmelser om reglering av avgäld har på grund av
bestämmelsernas utformning inle blivit aktuell i någon större utsträckning
förrän i samband med bestämmande av den nya avgäld för 1954 års upplåtelser för
bostadsändamål som skall gälla fr.o.m. år 1974. Ny avgäld för upplåtelser
enligt 1967 års tomträttslagstiflning kommer att bli aktuell fr.o.m. år 1978.
Antalet regleringar torde i fortsättningen komma att ligga på en hög nivå.

Tillämpningen
av bestämmelserna om reglering av tomträttsavgäld har medfört vissa problem.
Både från kommunall håll och från organisationer som företräder
lomträttshavarna har gjorts framställningar om lagändring. Sammanfattningsvis
går kritiken ut på att det är så svårt alt tolka vad nuvarande bestämmelser
egentligen innebär i fråga om storleken av ny avgäld atl önskvärda
överenskommelser hindras. Resultatet blir omfattande processer. Både kommuner
och lomlrättshavare behöver klara riktlinjer för avgäldssättningen.

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:15
Skr 1977/78:103 66

Det
kan också nämnas atl bl.a. Stockholms och Göteborgs kommuner har låtit utföra
särskilda tomträtlsutredningar till ledning för kommunens ställningstagande
främst vid avgäldsreglering.

Utöver
bestämmelserna i 13 kap. 11 § jordabalken finns ingen lagbestämmelse till
ledning vid reglering av tomträttsavgäld. 1 förarbetena har endast uttalats atl
avgälden bör motsvara skälig ränta på det uppskattade markvärdet och att man
vid bestämmande av vad som är skälig ränta bör kunna hämta ledning från de
grunder efler vilka lomträltsupplålaren vid tiden för omprövningen beräknar
avgälden för nya tomträllsupplåtelser(SOU 1952:28 s. 83).

Avgäldsregleringen
är alltså teroende av två faktorer, markvärdet och en viss räntesats,
avgäldsräntan. Det har inte närmare angetts hur man bestämmer vare sig
markvärdet eller avgäldsräntan vid den individuella prövning som skall leda
fram till avgäldsbestämningen. 1 avsaknad av en direkt metod för
avgäldsbestäntning har parterna ansett sig ha stöd för vitt skilda
uppfattningar om markvärdets storlek och om skälig ränta. Bristande enhetlighet
i tillämpningen har blivit följden. 1 mål om reglering av tomträttsavgäld blir
parterna ofta nödsakade att förebringa omfattande utredning till stöd för sin
ståndpunkt. 1 varje regleringsmål måste, liksom i ett
expropriationsmål,iitredning förebringas om markvärdet. Härtill kommer all
utredning som kan behövas för alt bestämma skälig ränta. Processkostnaderna
blir höga och handläggningstiderna i domstolarna långa.

Högsta
domstolen (HD) har i maj 1975 meddelat tre domar (NJA 1975 s. 385) om
tomträttsavgäld för fastigheter med kommersiellt ändamål i Stockholms
innerstad. HD har i huvudsak avfattat domskälen likalydande för de tre målen.
Om markvärdet rådde i huvudsak enighet mellan parterna. HD fastställde räntan i
de båda första målen till 4,25 och i det tredje till 5 procent.

HD:s
domar bygger på att avgäldsräntan skall fastställas dels efter en jämförelse
med aktiemarknaden, dels med tillämpning i huvudsak av en av professorn Carsten
Welinder utarbetad kalkylmodell. Welinders metod innebär att man med
utgångspunkt i en vald avkastningsränla (kalkylränla) och i anlaganden om
markens värdestegring räknar fram förhållandet mellan markens saluvärde och
tomträntan, dvs. markens aktuella avkastning. För alt kunna tillämpa
kalkylmodellen måste vissa antaganden göras rörande dels kravet på total
förräntning, sorn i modellen representeras av kalkylränlan, dels storleken av
förväntad framlida värdestegring. 1 sistnämnda hänseende har man att bestämma
såväl den räntesals efler vilken värdestegringen bör beräknas och den
lidsperiod under vilken den beräknas fortgå som i vad mån man bör räkna med
kontinuitet eller diskontinuilet i värdestegringen.

I
december 1976 har HD meddelat en dom (nr DT 27) om tomträtlsavgäld för en
tomträu i Solna kommun, som upplåtits för egnahemsbebyggelse. HD:s dom bygger i
huvudsak på principerna i NJA 1975 s. 385. Även markvärdet var dock i detta
fall tvistigt. HD bestämde detta med utgångspunkt i taxeringsvärdet. Räntan
fastställdes till 4,5 procent.

HD:s
ställningstaganden i fråga om främst avgäldsräntan utgör resultatet av
invecklade överväganden och beräkningsgmnder. Den av HD valda metoden kan
knappast vänlas hjälpa parterna alt i rimlig mån förutse vilken avgäld som
skall utgå för kommande period. Den innehåller vidare så många osäkra faktorer
aU parterna kan befaras inta vitt skilda ståndpunkter i fiera avseenden.
Metoden ger därmed parterna ett otillräckligt stöd för överenskommelser om ny
avgäld.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:15

Riksdagen
har förra året behandlat en del tomträtlsliga frågor med anledning av en motion
om viss översyn av tomträttsinstilutel (LU 1976/ 77:9). I motionen
(1975/76:1102) hemställdes att riksdagen skulle hos regeringen begära en
översyn enligt vad som i motionen anfördes beträffande villkoren för omprövning
av tomträttsavgäld, avgäldsperiodemas längd och uppsägning vid upplåtelse med
tomträtt.

1
sitt betänkande med anledning av motionen förklarade lagutskottet att man
delade uppfattningen att tidpunkten nu var inne aU se över bestämmelserna om
tomträtt. Utskottet strök under angelägenheten av alt eventuella ändringar i
tomträttsreglerna inte fär en sådan utformning, atl förtroende för tomträtten
och därigenom dess användbarhet minskar. En utredning borde i första hand la
sikte på alt undanröja de olägenheter som har samband med avgäldsregleringen.
Även andra moment i den nuvarande ordningen borde emeUertid göras till föremål
för en översyn.

Utskottet
uttalade vidare att det hade inhämtat att regeringen hade för avsikt att inom
kort tillsälta en offentlig utredning för att behandla de berörda frågoma.
Genom atl en utredning kom till stånd ansåg utskottet aU syftet med motionen i
allt väsentligt var tillgodosett. Utskottet fömtsatle atl dess synpunkter
skulle komma att beaktas vid utformningen av utredningsdirektiven samt att
stor vikt skulle läggas vid aU arbetet sker skyndsamt.

Om
tomträllsinslitutel skall kunna fungera tillfredsställande i fortsättningen är
det nödvändigt att avtalsparterna ges stöd i enkla och lättillämpade
bestämmelser om hur tomträttsavgälden skall bestämmas. Detta kan de inte anses
ha i dag. Det finns därför anledning att närmare undersöka hur reglerna om bestämmande
av tomträttsavgäld bör utformas. Jag förordar att en kommitté nu tillkallas för
det ändamålet.

Kommittén
bör inledningsvis belysa hur syftet med och tillämpningen av
tomträttsinstitulet har påverkals av olika åigärder som har vidtagits sedan institutet
infördes. Jag tänker bl.a. på de ökade markpolitiska medel som ställts till
kommunernas förfogande. 1 fråga om bostadsbyggandet har ett omfattande syslem
för bostadsfinansiering åstadkommits som inte fanns när tomträttsinstitulet
infördes. Också reglerna för beskattning av inkomst av faslighet och för
realisationsvinstbeskattning vid fastighelsöveriåtelse har förändrats avsevärt.

När
lomlrältsinstitutet infördes år 1907 låg tyngdpunkten på del bostadssociala
syftet. Framför allt gällde det då att ge den enskilde möjlighet att disponera
mark för bostadsbebyggelse till en lägre kostnad än vid förvärv av mark med
äganderätt. A andra sidan var tomträttshavarens rättigheter vid
upplålelseperiodens slut begränsade i fråga om t.ex. inlösen av byggnader uppförda
på tomträilsmarken.

Vid
reformerna på 1950- och 1960-talen gavs det markpolitiska syftet en
framträdande plats. Markvärdestegringen på lomträttsmarken borde i största
möjliga utsträckning tillfalla kommunerna. Samtidigt stärktes emellertid
tomträttshavarens ställning gentemot upplålaren i väsentliga avseenden.
Tomträtlshavaren fick i princip samma trygghet och möjlighet att utnyttja
fastigheten som vid äganderätt.

Det
är uppenbart att de nämnda huvudsyftena står i viss motsatsställning till
varandra. Det är svårt att i varje fall i bostadsförsörjningssammanhang helt
förena kraven atl tomträtlsinstitutet skall vara fördelaktigt för både
tomträtlshavaren och tomlrättsupplåtaren. Det gäller särskilt med tanke på att
del i dagens läge knappast föreligger några skillnader i ekonomiska betingelser
för den enskilde att bygga sin bostad på tomträttsmark eller på

s. 68 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:15 Skr 1977/78:103 68

mark
med äganderätt.

Kommittén
bör belysa de vid olika tidpunkter angivna syftena för tomträttsinstilutel och
analysera deras inbördes förenlighet. Mot bakgrund av en sådan analys och
analysen av de förändringar i de allmänna förutsättningarna för markpolitiken
som har inträffat bör kommittén föreslå den avvägning mellan och formulering av
lomträlisinstilutets syften som är bäst förenlig med den övergripande
målsättningen att mark för bostadsändamål skall kunna upplåtas både med
äganderätt och med tomträtt.

Jag
går nu över till alt närmare diskutera principerna för avgäldsreglering.

Ett av syftena med själva
tomträttsinstilutel är som nämnts att värdestegring på marken skall tillkomma
tomlrättsupplåtaren. Den skall förbehållas denne genom reglering av
tomträttsavgälden. Tomträtlshavaren skall däremot ha samma rätt som en
fastighetsägare att tillgodogöra sig den värdestegring som hänför sig till de
byggnader han uppför på lomträttsmarken. Om avgälden är låg i förhållande lill
aktuellt markvärde medför det vid en försäljning att tomträtlshavaren
tillgodogör sig eu övervärde på tomträtten som i själva verket hänför sig till
markvärdet. Om avgälden å andra sidan är för hög i förhållande till aktuellt
markvärde medför det att tomträtten föriorar i värde och konkurrenskraft
gentemot äganderättsfastigheler. Det är därför viktigt atl avgälden avvägs så
att den inte blir vare sig för låg eUer för hög. De överväganden som har
redovisats som bakgrund lill HD:s domar visar hur komplicerad denna avvägning
är.

Det
är viktigt alt tomträttens kreditvärdighel inte sätts i fara. Det är därför
angeläget att kreditgivaren kan förutse resultatet av en avgäldsreglering med
större grad av säkerhet än som nu är fallet.

För
att tomlrättsupplåtaren och tomträtlshavaren skall kunna fömtse vilken
tomträttsavgäld som skall utgå för den kommande perioden är det önskvärt all
införa en lagregel som tydligare än nu anger de grunder enligt vilka
tomträttsavgälden skall regleras. Härigenom lättas den börda som
administrationen av tomträttsupplåtelsema f n. innebär för kommunerna. Vidare
kan antalet domslolsprocesser minskas. Det bör i normalfallet framgå redan av
lagregeln till vilket högsta belopp tomträttsavgälden normalt får bestämmas.
Intill det beloppet bör det få ankomma på kommunen att la ul högre eller lägre
avgäld med hänsyn till den markpolitik som kommunen önskar föra.

F.n. bestäms avgälden i princip
efter en individuell prövning av varje enskilt fall. Avgäldens storlek är, som
redan har nämnts, beroende av två faktorer, markvärdet och en skälig ränta på
detta, avgäldsräntan. Ett system som även i forlsällningen ger utrymme för en
individuell anknytning lill markvärdet för varje enskild fastighet ler sig
naturligt om reformen skall kunna tillgodose sitt syfte. Däremot bör det
införas någon form av schabloner för bestämmande av markvärde och avgäldsränta.

Vid avgäldsreglering skall
f n. markvärdet motsvara markens marknadsvärde, dvs. det pris marken sannolikt
skulle betinga vid försäljning i den allmänna marknaden. Lagstiftningen bygger
vidare på principen att markvärdet bestäms genom en individuell prövning av
varje enskilt fall. Marknadsvärdet ligger numera till grund även för
bestämmande av markens taxeringsvärde. Taxeringsvärdet skall enligt 9 § andra
stycket kommunalskatielagen (1928:370) motsvara 75 procent av marknadsvärdet.

Med
en ordning som innebär atl den enskilda fastighetens markvärde även i
fortsättningen skall läggas lill grund för avgäldsregleringen ligger del nära
till

s. 69 Kontrollera mot PDF

69 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 15

hands
alt pröva om det är möjligt att vid avgäldsregleringen fastställa markvärdet
med utgångspunkt i faslighetens marklaxeringsvärde.

Enligt
12 § kommunalskattelagen skall allmän fastighetstaxering äga mm endast vart
femte år. Redan när taxeringsvärdet fastställs baseras det på ett gammalt
marknadsvärde, nämligen värdet vid ingången av året före taxeringsåret.
Taxeringsvärdet motsvarar dessutom endast 75 procent av marknadsvärdet.
Kommittén bör överväga möjligheterna all vid användning för del nu aktuella
ändamålet justera marklaxeringsvärdet så aU det motsvarar förhåUandena vid
regleringstidpunkten. Vidare bör prövas om del finns skäl alt för detta ändamål
räkna upp marktaxeringsvärdet till marknadsvärdenivån eller inte.

Den
värdering som sker vid allmän fastighetstaxering är inte i alla avseenden
anpassad till värderingssituationen vid avgäldsreglering. Mark-taxeringsvärdet
omfattar även värdet av sådana anläggningar som inte har skapats av kommunen.
Enligt 13 kap. 4 § jordabalken ingår de vid lomträttsupplåtelsen gällande
planbestämmelsema som eU villkor i upplåtelsen, om inle annat har avtalals.
Vid fastighetstaxering utgår man däremot från de planbestämmelser som är
aktuella då laxeringen sker. Markvärdet vid fastighetstaxering kan alltså komma
att bestämmas med beaktande av en byggnadsrält enligt en plan som blivit
gällande efler lomträttsupplåtelsen och som tomträtlshavaren därför saknar
möjlighet att utnyttja. 1 tomträltsupp-låtelsen kan vidare ha intagils
bestämmelser, s.k. inskränkande föreskrifter, som gör tomträttshavarens rätt
att utnyttja fastigheten mer begränsad än om han hade varit ägare till fastigheten.
Markvärdet vid fastighetstaxering faststäUs ulan hänsynslagande till sådana
föreskrifter. 1 taxeringshänseende tillmäts vidare vissa anslutningsavgifter
betydelse. Avgift som tomträtlshavaren har betalat för anslutning t.ex. till
allmän va-anläggning skall i princip beaktas vid fastighetstaxeringen och
kommer alltså aU höja taxeringsvärdet.

Om kommittén stannar för
att någon uppräkning av taxeringsvärdet lill marknadsvärdenivån inte skall ske,
finns en betryggande marginal för avvikelser av mindre betydelse. Kommittén bör
i så fall sträva efter att marktaxeringsvärdet skall kunna användas i så stor
utsträckning som möjligt som utgångspunkt för beräkningen och bara låta mera
betydande avvikelser slå igenom vid avgäldsregleringen.

Kommittén
bör i denna del av arbetet hålla nära kontakt med 1976 års
faslighetstaxeringskommillé (Fi 1976:05).

Svårigheterna
att bestämma markvärdet vid avgäldsreglering har hittills varit av praktisk
snarare än av principiell natur. Parterna har sålunda i allmänhet haft klart
för sig vilka metoder som kan användas för all bestämma markvärdet. De kan
emellertid ha känt sig tvingade att förebringa en vidlyftig utredning som
underiag för bestämning av markvärdet. När del gäller avgäldsräntan har
parterna däremot ställts inför principiella problem. 1 praktiken har det också
visat sig att avgäldsräntan har varit den faktor som föranlett de största
svårigheterna i samband med avgäldsreglering.

1 fråga om bestämningen av
markvärdet har jag antytt att en individuell anknytning till fastigheten är en
näraliggande utgångspunkt för markvärde-bestämningen. När det gäller
avgäldsräntan talar myckel för alt schablonen i stället bör vara genereUt
giltig för en större grupp av tomträtter. Medan individuella omständigheter kan
få ge utslag på markvärdet bör den högsta schablonräntan inte få frångås efter
någon individuell prövning. Däremot bör i enlighet med vad jag tidigare har
sagt kommun vara oförhindrad att tillämpa

s. 70 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:15
Skr 1977/78:103 70

en
lägre avgäldsränta.

Kommunernas
praxis i fråga om avgäldsräntans storiek torde f n. vara mycket skiftande. Det
torde därför knappast vara möjligt att ur denna praxis fä fram en enhetlig
avgäldsränta som kan användas som schablon för hela landet.

Vid
bestämmande av en schablonränla gäller del rent allmänt att se till att
lomträttsmarken inte fär svårigheter alt hävda sig vid en jämförelse med
äganderältsmarken vid valet av boendeform.

När
det gäller att bedöma avgäldsräntans storlek kan man gå fram på olika vägar. En
väg är all låta räntan knyta an till kommunens kostnader för sin
kapitalanskaffning. Man skulle alltså utgå från den vid varje tidpunkt gällande
tomträttslåneräntan. Räntan på kommunernas tomträltslån varierade under åren
1973-1976 mellan 7,25 och 9,25 procent och den uppgår f n. till 9,75 procent
(se SFS 1976:869), Tomträllslåneränlan bestäms med utgångspunkt i räntan för
s.k. länga lån.

AU
oförmedlat använda tomträttslåneränlan som schablonränta skulle dock sannolikt
leda lill en kraftig överkompensation för lomträltsupplålaren och på sikt kunna
ge upphov till en avgäldsulveckling som ter sig obillig om avgäldsunderiaget
beräknas med utgångspunkt i aktuella markpriser.

En
annan väg är att bestämma räntan på grundval av en analys av markens egenskaper
som kapitalplaceringsobjekl. Avgäldsräntan får härvid närmast motsvara det
omedelbara förräntningskrav en köpare av marken skulle antas ha haft vid den
aktuella värdetidpunkten. Sistnämnda metod har använts av HD i rättsfallet NJA
1975 s, 385,

En
schablonregel kan vänteis bli lillämpbar i stor utsträckning på upplåtelser
för bostadsändamål, både egnahem och hyreshus. Däremot är det säkert
realistiskt att räkna med att upplåtelser för kommersiellt ändamål kommer alt
kräva en mera individuell prövning, främst beroende på att inskränkande
föreskrifter är vanliga vid denna typ av upplåtelser. Vid avgäldsregleringen
blir det nödvändigt atl ekonomiskt bedöma värdet av bl.a. sådana avtalsvillkor.

Kommittén
bör ha frihet att utöver den av mig skisserade schablonregeln pröva även andra
metoder för tomträttsavgäldens bestämmande.

Det kan antas atl
bestämmelserom avgäldsreglering av nu antytt slag blir vägledande för
kommunerna 'Dckså vid avgäldsbestämning i samband med upplåtelser av tomträtt.
Av betydelse i sammanhanget är också de sedan år 1975 gällande reglerna för
räntebidrag till tomträltsavgälder för fierfamiljshus och vid nybyggnad för
småhus som upplåts med bostads- eller hyresrätt. Fr.o.m. den 1 juli 1977 utgår
räntebidrag under vissa förutsättningar lill tomträttsavgäld för egnahem med beslut
om lån för nybyggnad efter den 30 juni 1976. För låntagare som disponerar mark
med äganderätt kan däremot räntebidrag utgå för markkostnader under
förutsättning alt fastigheten har bebyggts efter år 1957 och låntagaren i
övrigl är berättigad till räntebidrag. Mot bakgmnd av vad jag tidigare har sagt
om kostnadsrelationen mellan tomträtlsmark och äganderättsmark bör kommittén
överväga sambandet mellan räntebidrag och tänkta system för avgäldsreglering.

En
schablonregel vid avgäldsreglering bör göra det möjligt för tomträtlshavaren
alt lättare än nu bedöma den kommande avgälden. Det är också avsett att
avgälden skall kunna bestämmas utan något tyngande arbete i fråga om
markvärderingen. Därmed har emellertid de skäl som talade för all man år 1967
stannade vid en tioårig avgäldsperiod till stor del mist sin aktualitet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

Om
kommittén finner sig böra föreslå att avgälden bestäms med hjälp av någon form
av schablonregel bör alltså frågan om avgäldsperiodemas längd las upp. Också
vid andra förslag till lösning på avgäldsproblemen torde denna fråga fä en så
pass central betydelse alt kommittén bör behandla den.

Kommittén
bör vidare överväga om förfarandet vid inskrivning av ändringsavlalet kan
förenklas. I praxis har nämligen detta förfarande på många håll uppfattals som
tungrott och besväriigt.

En
annan fråga som kommittén bör överväga är om det finns anledning att behålla de
särregler som f n. gäller vid tomlrättsupplåtelse för annat ändamål än
bostadsbebyggelse. Vid sådan upplåtelse kan parterna avtala om att uppsägning
av tomträtten får ske vid utgången av perioder om minst 20 år saml om att
lomlrältsupplåtaren inte skall vara skyldig att lösa egendom som utgör
tillbehör till tomträtten.

Slutligen
vill jag framhålla att kommittén också måste ägna uppmärksamhet åt
övergångsfrågorna. Härvid bör särskilt övervägas om det är möjligt att låta de
tomträtter som f n. följer 1953 års lomträttslagstiftning omfattas av
kommitténs ändringsförslag. Kommittén bör också överväga de problem som hänger
samman med alt åtskilliga tomträtter fortfarande faller under 1907 års
tomlrätlslagstiftning.

Skulle
under utredningsarbetets gång andra frågor som hänger samman med de nu angivna
komma att aktualiseras, bör kommittén vara oförhindrad att pröva även dem.

Avslutningsvis
vill jag understryka alt kommittén bör arbeta skyndsamt.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag

all
regeringen bemyndigar mig

atl
tillkalla en kommitté med högst åtta ledamöter med uppdrag att se över
bestämmelserna om tomträttsavgäld m.m.,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

att
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Justitiedepartementet)

16.
Ny yttrandefrihetsgrundlag

Dir
1977:71

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Ell
demokratiskt styrelseskick kan bestå endast så länge åsiktsbildningen i
samhället förblir fri. En folkstyrelse värd namnet kan inte länkas utan en
omfattande frihet för den enskilde medborgaren att uttala sina åsikter i olika

s. 72 Kontrollera mot PDF

DeinJu:16 Skr
1977/78:103 72

frågor,
att lämna och inhämta upplysningar i ämnen som intresserar honom, alt ägna sig
åt litterärt eller konstnäriigt skapande etc. De regler som ställs upp till
yttrandefrihetens skydd är

De
grundläggande bestämmelserna till skydd för yttrandefriheten i det svenska
samhället finns sedan den I januari 1975 intagna i regeringsformen (RF). Den
yttrandefrihet som utövas genom del tryckta ordet haremellertid haft ett
särskilt grundlagsskydd sedan mer än två århundraden. Den grundlag som nu
gäller på området är 1949 års tryckfrihetsförordning (TF), AU
grundlagssliftaren särskilt har velat skydda yttrandefriheten i tryckt skrift
har sin förklaring i den genomslagskraft och den därav följande betydelse
förden samhälleliga opinionsbildningen som kännetecknar delta medium.

Genom
att regleringen i TF har begränsats till att avse endast yttranden som framförs
på ett visst sätt har den kunnat ges en hög grad av utföriighel och konkretion.
Dess skyddseffekt är därför betydande. TF anger uttömmande och detaljerat
gränserna för yttrandefriheten i tryckt skrift och de möjligheter som det
allmännas: företrädare har atl ingripa mot missbruk av denna frihet.

Den
tekniska utvecklingen har resulterat i att vi har fått ytteriigare medier för
yttrandefrihetens utövande med en genomslagskraft jämförbar med eller ibland
t.o.m. överiägsen det tryckta ordets. Detta förhållande avspeglas emellertid i
svensk rätt fn. endast i regler på vanlig lagnivå. Genom bestämmelserna i
radiolagen (1966:755) och radioansvarighetslagen (1966:756) skyddas sålunda
yttranden i ljudradio och television i nära anslutning till TF:s regelsystem.
Förslag till en liknande reglering för filmens del framlades år 1969 av
filmcensurutredningen (SOU 1969:14). Detta förslag har emellertid inte lett
till lagstiftning.

Det
har under senare år bedrivits ell omfattande arbete i syfte atl förstärka
grundlagsskyddet för såväl yttrandefriheten som övriga grundläggande fri-och
rättigheter. Det första resultatet av denna verksamhet var de regler i ämnet
som logs in i 2 kap. RF i samband med denna grundlags tillkomst. Dessa
bestämmelser har den 1 januari i år ersatts med en helt ny reglering som
innebär en väsentlig utvidgning och förstärkning av del konstitutionella
rättighetsskyddet. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande är
arbetet på att förstärka RF:s skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna
ännu inle avslutat.

Strävandena att förstärka
det konstitutionella rättighetsskyddet har emellertid inte varit begränsade
till att avse allmänna regler av det slag som kan rymmas inom RF:s ram. Den år
1970 tillkallade massmedieutredningen (MMU) föreslog i sitt huvudbetänkande
(SOU 1975:49) Massmediegrundlag, alt TF skulle ersättas av en ny gmndlag som -
med bibehållande av de grundläggande principerna för del nuvarande tryckfrihetsskyddet
- skulle reglera friheten att offentliggöra yttranden inte bara i tryckta och
därmed jämförbara skrifter utan också i ljudradio, television och film. Detta
förslag har inte i sin helhet lett till lagstiftning. Det har däremot som kommer
att framgå av del följande lagts lill grund för en omfattande partiell reform
av TF, som träder i kraft den 1 januari 1978.

De
åtgärder som hittills har nämnts syftar alla till att skydda yttrandefriheten
genom att ställa upp hinder mot ingripanden från del allmännas sida.
Statsmakternas strävanden aU stärka yttrandefriheten har emellertid sträckt sig
härutöver. Arbetet har i hög grad också varit inriktat på aktiva stödåtgärder.
Hela den samhiilleliga kulturpolitiken med dess stöd lill

s. 73 Kontrollera mot PDF

73 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

teatrarna,
filmen, utställningar och andra kulturella verksamheter kan ses som ett viktigt
inslag i skyddet för yttrandefriheten. Av särskilt intresse i deUa sammanhang
är del omfaUande ekonomiska slöd till den svenska dagspressen som infördes år
1969 och som därefter fortlöpande har byggts ut. Jag kan i denna fråga hänvisa
lill betänkandet (SOU 1975:79) "Svensk press. Statlig presspolilik",
som avgavs av 1972 års pressutredning, och till prop. 1975/76:131. Av stor
betydelse för yttrandefrihetens villkor är också den statliga politiken på
radio- och TV-områdena. Hithörande frågor har behandlats av den år 1974
tillkallade radioulredningen (U 1974:08), vars betänkande (SOU 1977:19) Radio
och TV 1978-1985 nyligen har avgelts.

Ytteriigare
en aspekt på yttrandefrihetsskyddet möter man i direktiven till den år 1974
tillkallade massmediekoncenlrationsutredningen (Ju 1974:13). Denna utredning
har i uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning som kan
förebygga en icke önskvärd förelagskoncentration inom massmediebranschen. Av
intresse för den medieanknutna yttrandefriheten är också uppdragen till
utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram och till den kommitté som skall
utreda samhällets insatser på videogramområdet (Dir 1977:53).

Även
om således frågan om skydd för yttrandefriheten har blivit alltmera
mångfasetlerad och komplicerad under senare år, kvarstår med oförminskad styrka
önskemålet all yttrandefriheten i alla dess former bereds ett så starkt
grundlagsskydd som möjligt mot ingrepp från det allmännas sida.

Som
jag redan har nämnt återfinns de grundläggande reglerna i ämnet i 2 kap. RF.
Enligl 1 § första stycket 1 är varje medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad yttrandefrihet, som beskrivs som frihet att i tal, skrift eller
bild eller på annat sätt meddela upplysningar saml uttrycka tankar, åsikter och
känslor. Av 12 och 13 §§ framgår all denna frihet får begränsas inom vissa
ganska allmänt angivna ramar.

RF:s
regler om yttrandefriheten är tillämpliga också när denna frihet utnyttjas inom
ramen för någon av de andra friheter som nämns i RF. Detla förhållande är i
förevarande sammanhang av särskilt intresse såvitt gäller mötes- och
demonstrationsfriheterna. Reglerna om dessa friheter är av betydelse för
yttrandefriheten så till vida all de avgör om ett visst medium -t.ex. ett
politiskt möte, en teaterföreställning eller en demonstration - står till en
opinionsbildares förfogande eller inte. Mötesfriheten beskrivs i 2 kap. 1 §
första stycket 3 RF som frihet att anordna och bevista sammankomst för
upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnäriigt verk. Demonstrationsfriheten är enligt samma stycke 4 frihet alt
anordna och deltaga i demonstration på allmän plats. Mötes- och
demonstrationsfriheterna får enligt 14 § första stycket begränsas endast av
hänsyn till rikets säkerhet, lill ordning och säkerhet vid sammankomsten eller
demonstrationen eller till trafiken eller för atl motverka farsot. Närmare
bestämmelser om mötes-och demonslrationsfriheterna återfinns bl.a. i lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster.

I
fråga om tryckfriheten hänvisas i 2 kap. 1 § andra stycket RF till TF.
Begreppet tryckfrihet uppfattas här strikt formellt. Med detla avses den del av
yttrandefriheten som regleras i TF. I den mån vissa yttranden i tryckt skrift
är undantagna från TF:s regelsystem blir i stället RF:s allmänna regler om
yttrandefriheten tillämpliga.

TF:s
regelsystem är som jag redan har sagt betydligt mer detaljerat än rättighetsregleringen
i RF. Det kan sägas bygga på sex grundläggande principer: 1. censurförbud, 2.
elableringsfrihet, 3. särskilda regler om

s. 74 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:16 Skr 1977/78:103 74

ansvarighet,
4. uttömmande angivande av de gärningar som kan beivras som tryckfrihelsbrott,
5. skydd för dem som anskaffar eller tillhandahåller upplysningar för
offentliggörande i tryckt skrift samt 6. särskild rättegångsordning för
beivrande av tryckfrihetsbrott.

1
den lydelse av TF som kommer alt gälla fr o.m. den 1 januari 1978 kommer de nu
nämnda principerna lill uttryck på följande sätt. Censurförbudet slås fast i I
kap. 2 § TF, som föreskriver atl någon tryckningen föregående granskning av
skrift eller något förbud mot tryckning därav inle får förekomma. Principen om
elableringsfrihet avspeglas bl,a. i 4 kap, 1 § som ger varje svensk medborgare
rätt att själv eller med biträde av andra framställa tryckalster genom
tryckpress. Reglerna om ansvarighet innebär all i varje särskilt fall i princip
endast en viss på formella grunder utpekad person kan ställas till ansvar fbr
innehållet i tryckt skrift. I fråga om periodiska skrifter vilar del
tryckfrihetsrättsliga ansvaret i första hand på utgivaren. Om ansvarig utgivare
saknas övergår ansvaret på andra personer i en viss fastställd ordning. För
innehållet i en icke-periodisk skrift svarar i första hand författaren om han
är angiven eller framträder. Närmast i ansvarskedjan följer utgivaren, om sådan
finns, och därefter förläggaren osv. Innehållet i en skrift skall alltid anses
ha införts i denna med den ansvarige personens vetskap och vilja. De gärningar
som kan medföra ansvar för tryckfrlhetsbroit anges i 7 kap. 4 och 5 §§.
Reglerna om skydd för meddelare innebär bl.a. att yttranden som normalt är
straffbara i princip inte kan medföra påföljd om någon har riktat dem
exempelvis lill en tidningsredaktion i syfte att få till stånd ett
offentliggörande av de lämnade uppgifterna. Undanlag från denna meddelarfrihet
görs bara för de grövsta brotten mot rikets säkerhet, för otillåtet utlämnande av
hemlig handling och för brott mot vissa tystnadsplikter (7 kap. 3 §). Vidare
gäller atl den som åtnjuter meddelarfrihet inte fär efterforskas av något
allmänt organ. Meddelare har också i övrigt en omfattande rätt till anonymitet.
Ett liknande skydd gäller för den som har anskaffat uppgifter för
offentliggörande. Principen om särskild rättegångsordning kommer till synes
bl.a. genom all mål om iryckfrihetsbrotl och mål mot dem som har anskaffat
eller meddelat uppgifter för offentliggörande i regel skall handläggas under
medverkan av jury.

MMU:s
förslag till massmediegmndlag innebar alt de nu nämnda principerna i allt
väsentligt skulle gälla i nom hela del område som skulle skyddas av den nya
grundlagen. De medier som enligt MMU borde omfattas av delta särskilda skydd
hade alla valts ut med tanke på alt de skulle passa in i ell syslem av det slag
som återfinns i TF. Vissa modifikationer ansågs emellertid påkallade.
Censurförbudet upprätthölls sålunda inte för filmens del. Vidare ansågs del
inte möjligt att slå fast någon elableringsfrihet i fråga om radio och TV. I
fråga om rättegångsordningen innebar förslaget bl.a. att det skulle inrättas en
för hela riket central yttrandefrihetsdomsiol bestående av två yrkesdomare samt
sju lekmannadomare som skulle väljas av riksdagen.

Tanken
att ge ett grundlagsskydd av det slag som återfinns i TF också till andra
medier än tryckta skrifter mottogs myckel positivt både av remissinstanserna
och i den allmänna debatten. MMU:s förslag utsattes emellertid för kritik i
främst två hänseenden. Den första frågan gällde urvalet av medier som skulle
omfattas av det särskilda grundlagsskyddet. Från ett par håll anfördes sålunda
att radio och TV borde hållas utanför detla åtminstone till dess resultatet av
radioutredningens arbete förelåg. A andra sidan hävdades av åtskilliga
remissinstanser att grundlagsregleringen borde fä ell avsevärt vidgat
tillämpningsområde. Sådana medier som fonogram, videogram.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

utställningar,
teaterföreställningar och demonstrationer nämndes. Den andra punkten i
förslaget som särskilt drabbades av kritik avsåg rättegångsordningen i
yttrandefrihetsmål. Ell stort antal remissinstanser ville inte godta MMU:s
förslag att det skulle inrättas en för hela riket central y
ttrandefrihelsdomstol.

Kritiken
mot MMU:s förslag ledde till att frågan om en total reform på detta område
ansågs böra anstå. På grundval av förslaget genomfördes emellertid under år
1976 en omfattande partiell reform av TF. Denna berörde tre huvudområden. Först
och främst utvidgades TF:s tillämpningsområde till att i princip avse också
skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande
förfarande. För del andra förstärktes skyddet för dem som anskaffar eller
meddelar uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift. Slutligen infördes nya
regler om tillsynen överTF:s efterievnad, som bl.a. innebär alt
justitieministerns hittillsvarande uppgifter på detla område upphör. De nya
reglerna kommer som redan har nämnts all träda i kraft den 1 januari 1978.

Statsmakternas
ställningstagande till MMU:s förslag innebar inte att planerna på en ny
grundlag av TF:s typ men med vidare syftning skrinlades. Enligt ett uttalande i
propositionen med förslaget lill partiell reform av TF (prop. 1975/76:204 s.
38) hade skälen för en sådan grundlag efler hand snarare vunnit i styrka. En
proposition i ämnet borde emellertid föregås av ytterligare utredning i en
pariamentariskt sammansatt kommitté. Utredningsarbetet borde inriktas på en
grundlag som skulle omfatta flertalet medier i opinionsbildningens tjänst och
samtidigt behålla TF:s allmänna karaktär. Detta uttrycktes av dåvarande
justitieministern så atl den nya grundlagen borde fä ställning av en
yttrandefrihetsgrundlag. Som en viktig uppgift för utredningen angavs att på
nytt pröva frågan om rättegången i yttrandefrihetsmål. Det skulle genom den
nya utredningen vidare bli möjligt att få till stånd en samordning av det
arbete med beröringspunkter med grundlagsregleringen som bedrevs främst av
radioutredningen och massmediekoncentra-tionsulredningen. Dessa uttalanden i
propositionen godtogs av riksdagen (KU 1975/76:54).

Som
jag redan har nämnt innebar inte heller den under år 1976 beslutade reformen av
RF:s regler om de grundläggande fri- och rälligheterna någon slutpunkt i
arbetet med att förstärka det konstitutionella rätlighetsskyddel. I samband med
att riksdagen antog de nya grundlagsreglerna förklarade den alt vissa frågor på
detta område borde utredas vidare, nämligen möjligheterna att införa ett
särskilt förfarande för beslut om rältighetsbegränsande lagar,
lagprövningsrätlens framtida utformning och lagrådets ställning.

Konstitutionsutskottet
tog i anslutning till sin behandling av ändringarna i RF upp hela frågan om det
fortsatta utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet till diskussion (KU
1975/76:56). Enligt utskottet borde i detta arbete ingå överväganden om
möjligheterna alt i stor utsträckning ge ett fullständigare grundlagsskydd åt
i första hand yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonsirationsfriheten och föreningsfriheten. Ulskoltel erinrade därvid om den
särskilda yltrandefrihetsutredning som hade aviserats i ärendet om ändringar i
TF och förordade att till utredning också skulle tas upp frågan om alt i
grundlag på ett sätt som motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF infoga
närmare bestämmelser om även andra opinionsfriheter än yttrandefriheten.
Arbetet skulle enligt utskottet syfta till atl i största möjliga utsträckning i
grundlag uttömmande reglera ifrågavarande friheter. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag.

s. 76 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:16
Skr 1977/78:103 76

Vi
står således nu inför en ny omfattande utredningsetapp på det konstitutionella
rättighetsskyddets område. Frågorna om förstärkning av RF:s rättighetsskydd och
om tillskapandet av en särskild grundlagsreglering på yttrandefrihetens område
kan uppenbariigen inte isoleras från varandra. Det är emellertid bl.a. med
hänsyn till tidsaspekten lämpligt alt dela upp arbetsuppgifterna på området.
Jag har sålunda redan tidigare i år med stöd av regeringens bemyndigande
tillkallat dels en pariamentariskt sammansatt kommitté,
räuighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01), som skaU utreda frågan om förstärkt
skydd i RF för de medborgeriiga fri- och rättigheterna (Dir 1977:1), dels en
särskild utredare (Ju 1977:02) som skall utreda frågan om lagrådets ställning
och uppgifter (Dir 1977:2). Den pariamentariskt sammansatta kommittén skall i
enlighet med riksdagens beslut i första hand syssla med frågorna om ett
särskilt beslutsförfarande i fråga om rältighetsbegränsande lagstiftning,
lagprövningsrätlen och lagrådets medverkan i lagsliftningsarbelet. Den skall
emellertid inle vara förhindrad atl också överväga vissa ytteriigare
förstärkningar av del materiella rätlighetsskyddet inom RF:s ram. Den särskilde
utredarens arbete skall vara inriktat på att ge kommittén erforderiigt underiag
för dess ställningstaganden i de frågor som gäller lagrådet. Del samlade
utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet skall till den del det hänför
sig till RF vara avslutat i sådan lid att ett första riksdagsbeslut i de
berörda frågorna kan fattas före 1979 års riksdagsval.

En
väsentlig del av det fortsatta arbetet på atl utvidga och förslärka det
konstitutionella rätlighetsskyddet bör emellertid inriktas på uppgiften all få
till stånd en omfaUande gmndlagsreglering av yttrandefriheten utformad efler
mönster av TF. Om möjligt bör en sådan reglering samlas i en enda
yttrandefrihetsgrundlag. De viktigaste förstärkningarna av det materiella
rältighelsskyddet bör vidtas inom ramen för detla arbete. För denna
utredningsuppgift hören särskild pariamentariskt sammansatt kommitté nu
tillkallas. Det aktuella utredningsarbetet är som jag har nämnt i ett tidigare
sammanhang av en sådan omfattning och svårighetsgrad att något slutligt förslag
till riksdagen i frågan inte kan påräknas under innevarande valperiod.

Huvuduppgiften
för den nya kommittén bör vara atl skapa ett regelsystem som på samma sätt som
1949 års TF ställer upp hinder mot sådana ingrepp från det allmännas sida som
är ägnade att försämra förutsättningarna för ett fritt åsiktsutbyte i
samhället. Det är naturiigt att kommittén i detta sammanhang också behandlar
frågan om hur man skall se på yttrandefri-hetsbegränsande åtgärder som vidtas
av enskilda.

Med
hänsyn till den allt större betydelse som samhällets stödåtgärder har kommit
att få för yttrandefrihetens villkor kan det finnas anledning för kommittén att
också uppmärksamma denna sida av del aktuella problemkomplexet.

Del är uppenbariigen inle
möjligt att med rättsligt bindande verkan ange ramarna för hela den
samhälleliga massmediepolitiken i den nya grundlagen. Av Slor betydelse i detla
sammanhang är emellertid den särskilda fråga som gäller samhällets ekonomiska
slöd tUl tidningspressen. Bakgrunden lill detta stöd är de under senare år
kraftigt stegrade ekonomiska svårigheterna för delar av den svenska pressen och
den tilltagande koncentrationen på tidningsmarknaden som dessa svårigheter har
fört med sig. De undersökningar av den svenska piressens ekonomiska villkor som
har gjorts (se bl.a. SOU 1968:48,1974:102 och 1975:79) visar atl samhällets
stödåtgärder har mycket stor betydelse för möjligheterna att bevara den
offentliga

s. 77 Kontrollera mot PDF

77 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 16

debattens
mångfald och mångsidighet.

Det
torde i och för sig råda allmän enighet om att det presstöd som nu utgår inte
står i strid med TF utan att det tvärtom får anses verka i den na gmndlags
anda. Det kan emellertid å andra sidan knappast bestridas alt ett statligt stöd
till pressen skulle kunna ges en sådan utformning att det i vissa lägen kunde
bli ell hot mot yttrandefriheten. Det är därför en uppgift för kommittén alt
pröva om man i den nya grundlagen bör ställa upp vissa krav på hur samhällets stöd
till pressen skall vara utformat.

Den
nya gmndlagsregleringen bör i princip omfatta alla de medier som kan ha
särskild betydelse för den fria åsiktsbildningen i samhället. Av särskild vikt
är att grundlagsskyddet kommer alt omfatta också sådana medier som -t.ex. på
den grund att de kräver endast obetydliga ekonomiska insatser - kan utnyttjas
av en större personkrets.

Den
naturiiga utgångspunkten för kommitléns arbete är att eftersträva en enhetlig
utformning av grundlagsskyddet i fråga om de olika medier som berörs, framför
allt beträffande de grundläggande principer som kännetecknar det nuvarande
skyddet för tryckfriheten. Del ligger emellertid i sakens natur att - bl .a.
beroende på hur långt den nya grundlagens omfattning skall sträcka sig - de
olika mediernas särskilda karaktär kan komma att nödvändiggöra en särreglering
på vissa punkter. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det
t.ex. visa sig omöjligt eller olämpligt atl tillämpa principerna om särskild
ansvarsreglering och om ansvarsfrihet och anonymitet för meddelare och
anskaffare såvitt gäller vissa av de nya medierna. Del är i delta hänseende
angeläget tillse att inte systemet med en efter mera formella grunder bestämd
ansvarig utvidgas till områden där en sådan ansvarig inte har reella
möjligheter lill tillsyn över vad som förekommer. Här kommer också det allmänna
intresset av alt trygga den enskilde medborgarens integritet in i bilden. I
detla sammanhang kan tilläggas att kommittén såvitt gäller periodiska skrifter
bör ta upp frågan om ansvarige utgivarens ställning (se KU 1975/76:54).

1
anslutning till del sagda bör understrykas vikten av alt önskemålet om en
enhetlig reglering över yttrandefrihetens hela område inte leder till en
uttunning av det nuvarande skyddet, framför allt i vad gäller tryckta skrifter.

Del
kan mot denna principiella bakgrund finnas anledning se något närmare pk frågan
om omfattningen av det grundlagsskyd-dade området med utgångspunkt i de skilda
problem som kan vara förbundna med alt där föra in vissa av de medier som
särskilt har nämnts i debatten.

De
problem som har samband med radio och TV har utföriigt belysts av MMU. Den
princip som här ger upphov till de största svårigheterna avser den fria
etableringsrätten. I fråga om etersändningar omöjliggörs en obegränsad sådan
rätl av praktiska skäl. Del tillgängliga sändningsulrymmet är begränsat. Skäl
av detla slag gör sig emellertid inle gällande med samma styrka såvitt gäller
sådana nya företeelser som kabel- och text-TV. En naturiig utgångspunkt för
kommitténs överväganden i denna fråga är de beslut om den framlida politiken på
radio- och TV-området som kan komma att grundas på radioutredningens förslag.
Radioutredningen har föreslagit tillsättande av en utredning om frågor om
vidgad elableringsfrihet för lokala radioutsändningar via eter eller kabel.

Filmen
skiljer sig f n. från alla andra medier för utnyttjande av yttrandefriheten
genom atl den är underkastad viss censur. Enligt den s.k. biografförordningen
(1959:348) gäller att film inte fär förevisas offentligt om

s. 78 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:16 Skr 1977/78:1103 78

den
inte dessförinnan har godkänts av statens biografbyrå. Av störst principiellt
intresse är här reglerna om den s.k. vuxencensuren. Dessa innebär först och
främst alt en film eller del av film inle får godkännas om dess förevisande på
grund av det sätt på vilket händelserna skildras och det sammanhang i vilket de
förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förieda till
brott. Förbud mot visning skall vidare utfärdas om förevisande kan anses
olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller lända
lill upplysning om förhållanden vilkas uppenbarande kan medföra men för
försvaret eller i övrigl för rikels säkerhet. Godkännande kan slutligen vägras
om biograföyrån finner att förevisande uppenbariigen skulle strida mot allmän
lag. Härutöver finns regler om barncensur som innebär att film eller del av
film inte fär godkännas för förevisning för bam inom vissa åldersgrupper i den
mån den kan vålla dessa barn psykisk skada.

Filmcensumtredningen
föreslog år 1969 i sill tidigare nämnda betänkande att vuxencensuren helt
skulle avskaffas och all eventuella ingripanden mot filmer, i likhet med vad
som gäller i fråga om andra medier, skulle ske i efterhand. Enligt utredningen
borde yttrandefriheten i film som visas offentligt ges samma innehåll och
omfattning som yttrandefriheten i radio/ TV och pressen. 1 konsekvens härmed
lade utredningen fram förslag till en filmansvarighetslag som i sak var nära
anpassad till TF och formellt i stora delar var utformad i anslutning till
reglerna i radioansvarighetslagen. Som jag redan har nämnt ledde utredningens
förslag emellertid inte till några lagstiftningsåtgärder.

Regler
som hindrar att yttranden utsätts för förhandsgranskning av offentliga organ
hör lill de allra viktigaste inslagen i ett skydd för yttrandefriheten. För
att censur i någon form skall kunna godtas måste därför krävas starka skäl. Det
bör ankomma på den kommitté som nu skall tillkallas att överväga om del
föreligger tillräckliga skäl atl behålla någon form av vuxencensur på filmens
område. Alt viss barncensur behövs synes vara ganska klart. Om kommittén i
likhet med filmcensurutredningen skulle stanna för atl vuxencensuren bör
avskaffas, får den bl.a. överväga om i stället - såsom filmcensurutredningen
förutsatte - möjligheterna till efterhandsingripanden bör utvidgas i någon mån
genom en bestämmelse rörande pornografi och våldsframslällningar. Det kan
nämnas alt förslag till en sådan bestämmelse lades fram av kommittén för lagstiftningen
om yttrande- och tryckfrihet i belänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens
gränser. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det även i
övrigt finnas skäl lill en sådan försiktig utvidgning av det straffbara
området.

De
särskilda problem som är förknippade med en grundlagsreglering av
yttrandefriheten i film är inle begränsade lill den nu nämnda frågeställningen.
Varje offentligt förevisande av film har också en mötesfrihetsaspekt. Reglerna
om filmcensur har sålunda betraktats inte bara som en begränsning av
yttrandefriheten utan också .som en inskränkning i mötesfriheten. Med hänsyn
till den snäva avfattningen av de regler i RF som anger möjligheterna att
begränsa mötesfriheten, har del därför varit nödvändigt att tills vidare ge
censurteglerna gmndlagsstöd genom en särskild övergångsbestämmelse till de
senaste ändringama i RF.

Denna förbindelse mellan
reglerna om yttrande- och mötesfriheterna är, som jag redan har antytt, inte
någonting som enbart gäller för filmens del. Man möter samma problem i fråga om
offentlig uppläsning ur en tryckt skrift eller offentlig uppspelning av ett
fonogram, för all bara nämna ett par

s. 79 Kontrollera mot PDF

-vs5i anind\a6Stf* \eT

etc.
, s,äil"i"g'' J' sattet a; 2 ,oro 'ifoV'

s. 80 Kontrollera mot PDF

DeIIIJu:16
Skr 1977/78:103 80

egentligen
endast i fråga om utställningar som problem i detta hänseende kan länkas
uppkomma. Annorlunda förhåller det sig emellertid med de viktiga medier för
yttrandefrihetens utövande som f n. regleras i 2 kap. I § första stycket 3 och
4 samt 14 § första stycket RF, sammankomster och demonstrationer.

Som
exempel på sådana sammankomster som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 RF kan
nämnas teaterföreställningar, konserter, recilationsaftnar, föredrag, gudstjänster
och politiska propagandamöten. Jag kan här erinra om den diskussion som har
förts om den nuvarande lagstiftningens konsekvenser för teaterföreställningar.
Att lill denna grupp också räknas biografförestäUningar och offentliga
uppspelningar av videogram och fonogram har redan nämnts. Dessa skilda slag av
sammankomster företräder ganska olika grader av formalisering. 1 den ena änden
av skalan finner man uppspelning av tekniskt fixerade budskap; i den andra en
serie av mer eller mindre improviserade yttranden. Att finna en enhetlig
lösning i fråga om ansvars-regleringen som passar in på alla dessa skilda
företeelser är svårt. 1 själva verket är ett system med särskild
ansvarsreglering här knappast möjligt utom beträffande sådana uppspelningar som
jag nyss har nämnt och vissa teaterföreställningar. 1 sistnämnda hänseende
möter man emellertid bl.a. den svårighet som följer av atl många
teaterföreställningar är resultatet av ett gruppsamarbete där ingen av de
medverkande vill underkasta sig den auktoritet som måste tillkomma en särskild
ansvarig. En tänkbar lösning kan här kanske vara en konstruktion som innebär
möjlighet atl välja mellan ett formellt bestämt ansvar för en viss person och
ett ansvar för varje enskild medverkande. Möjligheterna för en förfördelad
person atl få ul ett eventuellt skadestånd måste självfallet också beaktas vid
val av konstruktion.

Som
jag redan har nämnt är det emellertid knappast tillräckligt att låta en
grundlagsreglering på det nu nämnda området avse endast yttrandefrihets-aspekterna.
En reglering som syftar till att åstadkomma en vidsträckt frihet att yttra sig
vid möten bör uppenbarligen också ge ett tillfredsställande skydd för rätten
atl över huvud taget få möten till stånd. För all den del av yttrandefriheten
som typiskt sett utövas vid sammankomster skall få ett fullgott skydd krävs
således att också de yttersta gränserna för det allmännas möjligheter all
ingripa mot själva mötessiluationen slås fast i den nya grundlagen. Detta
skulle innebära atl skyddet för mötesfriheten fär flyttas över från RF:s till
den nya grundlagens tillämpningsområde. Det kan härvid visa sig lämpligt alt ta
in åtminstone de viktigaste av reglerna i lagen om allmänna sammankomster i
grundlagstexten.

Vad jag nyss har sagt om
svårigheterna med att ställa upp särskilda regler om ansvaret för vad som
förekommer vid möten av olika slag gör sig i ännu högre grad gällande i fråga
om demonstrationer. Del torde här i själva verket inte finnas några praktiska
möjligheter för en särskild ansvarig alt hindra ett visst yttrande. Vill man
föra in oi;kså demonstrationer i det nya regelsystemet blir man därför
sannolikt hänvisad lill atl låta varje medverkande svara för sin egen insats.
Vad jag nyss har sagt i fråga om yttrandefriheten vid möten om behovet av atl förstärka
skyddet för själva mötessiluationen gäller självfallet också för
demonstrationernas del.

Tryckfriheten enligt TF
avgränsas f n. från yttrandefriheten i övrigl inte bara genom att den avser
endast yttranden i vissa slag av medier utan också genom att TF:s reglerom
ansvarighet och strafföarhet Inte avser alla yttranden som kan förekomma i
dessa medier. Ett ingripande mot ell yttrande i en tryckt eller därmed
jämställd skrift är således möjligt inle bara på den grund

s. 81 Kontrollera mot PDF

81 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

att
det föreligger ett i TF uttryckligen angivet yltrandefrihelsbroll. Det kan
också vara fråga om ell yttrande som över huvud laget inte omfattas av
tryckfriheten. Som ett exempel på yttranden som ligger utanför TF:s
ansvarighels- och slraffregler kan nämnas de i 1 kap. 9 § TF nämnda
kommersiella annonserna om alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror och de i
samma paragraf angivna uppgifter som utgör led i yrkesmässig
kredilupp-lysningsverksamhet. Reglerna i bl.a. marknadsföringslagen bygger i
själva verket på den uppfattningen att kommersiella yttranden i stor
utsträckning faller utanför TF:s regelsystem.

MMU:s
förslag innebar att rättsläget på den senast nämnda punkten skulle klarläggas
genom uttryckliga grundlagsregler. Enligl en särskild föreskrift i förslaget
fick, utan hinder av grundlagen, i lag föreskrivas förbud mot sådan kommersiell
annons som var oriktig eller missvisande eller annars lill sitt innehåll eller
sin utformning stred mot i lagen meddelade föreskrifter eller som saknade i
lagen föreskriven information rörande vara. Vidare fick i lag meddelas förbud
mot kommersiell annons för viss vara, när synneriiga skäl förelåg.

MMU:s
förslag i denna del utsattes för kritik i två helt skilda riktningar. De
instanser som företrädde konsumentintressena hävdade att MMU:s förslag innebar
en väsentlig utvidgning av gmndlagsskyddet för reklamen i förhållande till
gällande rätt. Från näringsidkarhåll hävdades å andra sidan att kommersiella
yttranden inte till sin ty p skiljer sig från andra yttranden och alt de därför
borde ha samma grundlagsskydd som dessa.

Del blir en viktig uppgift
för kommittén att ange hur gränsen skall dras kring den kategori av yttranden
som skall ha det särskilda skydd mot ansvarspåföljd som den nya grundlagen erbjuder.
Såvitt gäller kommersiella yttranden måste den härvid beakta såväl önskemålet
att grundlagen inle lägger hinder i vägen för åigärder i konsumenternas
intresse som den omständigheten att också kommersiella yttranden i vissa fall
kan betraktas som ett inslag i opinionsbildningen i samhället. Här måste också
vägas in önskemål att kunna reglera den kommersiella annonseringen i vanlig lag
i andra hänseenden än sådana som direkt gäller konsumentintressena. 1 detta
sammanhang kan erinras om integriletsskyddsutredningens förslag lill
straffrättslig reglering av användning av annans bild eller namn i reklam (SOU
1976:48) och om del uppdrag som har lämnats lill jämställdhetskommitlén (Ju
1976:08) att utreda frågan om möjligheterna att - som ett led i de allmänna
strävandena att motarbeta könsdiskriminering - skapa förutsättningar för
ingripanden mot könsdiskriminerande reklam.

Omfattningen av
grundlagsskyddet bestäms inte bara av de regler som anger vilka medier som
berörs och vilka yttranden som ligger innanför gränserna för del skyddade
området. Av lika stor betydelse är de regler som anger i vilka fall ett
yttrande kan föranleda ingripanden från de rättsvårdande myndigheternas sida,
dvs. reglerna om yttrandefrihetsbrotien. TF gör i dag skillnad mellan otillåtet
yttrande, å den ena, och otillåtet offentliggörande, å den andra sidan. De
gärningar som hör lill den förstnämnda kategorin beskrivs detaljerat i 7 kap. 4
§. 1 fråga om straffsatserna hänvisas dock lill vanlig lag. Reglerna om
otillåtet yttrande bygger på principen om dubbel strafföarhet. En gärning måste
omfattas av en gärningsbeskrivning både i TF och i vanlig lag för alt den skall
kunna beivras som tryckfrihelsbrott. Den närmare utformningen av de gärningar
som avses med reglerna om otillåtet offentliggörande i 7 kap. 5 § har däremot
överiämnats till allmän lag. Som exempel på tryckfrihelsbrott av detta slag kan
nämnas sådana enligt lag

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 82 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju: 16 Skr 1977/78:103 82

strafföara
gärningar som innefattar offentliggörande av uppgifter rörande förhållanden
vilkas röjande skulle enligt lag innefatta brott mot rikets säkerhet.

MMU:s
förslag innebar att i princip alla de gärningar som skulle kunna beivras som
Iryckfrihetsbrotl beskrevs i grundlagstexten. Det är uppenbart att den
begränsning av handlingsfriheten i fråga om allmän lag som blir en följd härav
innebären förstärkning av yttrandefrihetsskyddet såvitt gäller de brou som i
dag betraktas som otillåtet offentliggörande. Kommittén bör därför på denna
punkt arbeta efter de principer som har förordats av MMU.

Det
bör i övrigt inte vara någon förstahandsuppgift för den nya kommittén att la
ställning till brottskatalogens innehåll och avfattning. Kommittén bör i denna
del i allt väsenlligl utgå från gällande rättsläge. Eventuella ändringar i det
straffrättsliga regelsystemet får i stället övervägas i särskild ordning. Målet
bör härvid liksom hittills vara atl man skall åstadkomma bestämmelser som
gäller både inom och utanför det område som omfattas,av del särskilda grundlagsskyddet.
Jag kan i sammanhanget erinra om den kommitté (Ju 1977:04; Dir 1977:5) med
uppdrag att se över vissa av strafföestämmelserna till skydd för rikets
säkerhet som jag nyligen har tillkallat.

På
en punkt bör kommittén emellertid mera ingående behandla frågan om del
strafföelagda områdets omfattning. Som jag redan har nämnt kan det visa sig
lämpligt alt något vidga detta om filmcensuren för vuxna avskaffas. En
utgångspunkt skulle här kunna vara det förslag till en yttersta gräns för
pornografi och våldsframställningar som föreslogs av kommittén för lagstiftningen
om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som har skett på pornografiområdet
med bl.a. bilder av barn i sexuella situationer visar alt en viss försiktig
utvidgning av det strafföara området kan vara motiverad, också vad gäller
framställningar i andra medier än film, l.ex. tryckta skrifter och videogram.

Av
grundläggande betydelse för att massmedierna skall kunna utföra sina viktiga
granskande och opinionsbildande uppgifter är att informationsflödet lill dem
bereds ett tillfredsställande skydd. Skyddeiför dem som anskaffar och meddelar
uppgifter för offentliggörande i massmedierna ulgör därför ett viktigt
komplement lill skyddet för yttrandefriheten i dessa medier. Regler som skyddar
meddelare genom att - med vissa undantag - förklara normalt strafföara
yttranden straffria när de görs i publiceringssyfte saml genom atl ge
meddelarna rätl till anonymitet gäller f n. i fråga om tryckta skrifter, radio
och TV. Fr.o.m. den I januari 1978 utvidgas detta skydd lill stencilerade och
därmed jämställda skrifter som uppfyller vissa formkrav samt lill atl i princip
omfatta också dem som anskaffat uppgifter för publicering. Samtidigt träder en
bestämmelse i TF om ett principiellt förbud mot efterforskning av meddelare och
anskaffare i kraft.

Ett skydd för meddelare
och anskaffare av del slag som jag nu har nämnt har sannolikt sin största
betydelse i förhållande till sådana typiskt samhälls-granskande och
opinionsbildande medier som tryckta skrifter, radio och TV. Det kan emellertid
ofta vara av värde också i andra sammanhang. Det bör ingå i utredningsuppdraget
atl undersöka möjligheterna att utvidga meddelar- och anskaffarskyddet till
atl avse de ytteriigare medier som kommer aU regleras i den nya grundlagen. Man
kan emellertid redan nu konstalera att vissa begränsningar kommer att bli
nödvändiga. Om de straffbud som "neutraliseras" genom reglerna om
meddelar- och anskaffarfrihet - bl.a. de flesta föreskrifter om tystnadsplikt
-skall behålla något reellt innehåll måste man t.ex. från dessa reglers
tillämpningsområde undanta åtminstone de

s. 83 Kontrollera mot PDF

83 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

medier
som saknar varaktighet och stadga i egentlig mening, t.ex. demonstrationer och
politiska möten. Över huvud tagel gäller atl hela den nuvarande regleringen av
meddelarskyddel bygger på tilltro lill de berörda mediernas vilja och förmåga
att utnyttja erhållna uppgifter på ett ansvarsmedvetet och omdömesgillt sätt.
Om tillämpningsområdet för meddelar- och anskaffarskyddet utvidgas i sådan
utsträckning att denna grundval för systemet inte längre kan anses föreligga,
riskerar man atl det råkar i vanrykte och all krav kommer att resas på att del
skall avskaffas eller begränsas också i förhållande till de medier där del nu
gäller.

Del
i praktiken viktigaste undanlaget från friheten all straffritl meddela
uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift etc. utgörs f n. av vissa brott
mot tystnadsplikt. Enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 är ett meddelande
siraffljart enligt regler i vanlig lag om det innefattar uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag. 1 grundlagen
saknas direktiv om det närmare innehållet i denna särskilda lag.
Tystnadspliktskommittén som hade i uppdrag att utarbeta förslag lill en sådan
lagstiftning lade i en särskild bilaga till sitt belänkande (SOU 1975:102)
också fram förslag till en gmndlagsregel i ämnet (s. 366). Den nya kommittén
bör överväga om en sådan regel skall las in i den nya grundlagens reglering av
meddelarfriheten.

Del
kan i delta sammanhang lill sist finnas anledning att beröra en fråga som rör
samordningen mellan tystnadsplikt och handlingssekretess. F.n. gäller att
gärningar som innefattar otillåtet utlämnande av allmän handling generellt är
undantagna från meddelarfriheten, medan däremot, som jag nyss har nämnt, den
som på annat sätt bryter mot en föreskrift om tystnadsplikt i princip åtnjuter
sådan frihet. Del arbete som f n. bedrivs inom justitiedepartementet på en ny
sekretesslagstiftning bygger på ett enhetligt sekretessbegrepp. Avsikten är
således alt den hittillsvarande skillnaden mellan otillåtet utlämnande av
allmän handling och brott mot tystnadsplikt skall försvinna. De skäl som talar
för införandel av ett enhetligt sekretessbegrepp i den vanliga lagstiftningen
gör sig gällande också i fråga om reglerna om meddelarfriheten. Det bör därför
ingå i utredningsarbetet alt undersöka om man även här bör införa ett enhetligt
sekreiessbegrepp.

Jag övergår härefter till
frågan om rätiegångsordnlngen i yttrandefrihetsmål. Det regelsystem på detta
område som fn. gäller i fråga om tryckta skrifter, ljudradio och TV återfinns i
12 kap. TF, lagen (1949:164) med vissa bestämmelser i tryckfrihetsmål och
radioansvarighetslagen. Regleringen har i huvudsak följande innebörd. Behörig
domstol i mål om tryckfrihelsbrott är vanligen tingsrätten i residensstad. Mål
om ytlrandefrihetsbrott enligt radioansvarighetslagen skall normalt upptas av
Stockholms tingsrätt. Frågan om en skrifts resp. ett ljudradio- eller TV-programs
brottslighet skall prövas av en jury med nio medlemmar om parterna inte har
enats om att hänskjuta frågan direkt rill rätlens prövning. När jury prövar
skrifts resp. programs brottslighet krävs för ett fällande utslag alt minst sex
jurymän är ense därom. 1 annat fall skall den tilltalade frikännas. Juryns
ställningstagande skall inle motiveras. Om juryn har meddelat ett fällande
utslag skall också rätten pröva om brott föreligger. Rätten har härvid
möjlighet alt frikänna den tilltalade eller att hänföra brottet under en
mildare straffbestämmelse än den som juryn har ansett tillämplig. En dom som
grundas på juryns friande utslag kan inle överprövas av högre rätt.

Av
intresse i detta sammanhang är också den s.k. instruktionen i 1 kap. 4§ TF som
uppmanar dem som har att fatta beslut i tryckfrihetsmål eller atl i

s. 84 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:16 Skr 1977/78:103 84

övrigt
Övervaka TF:s efterievnad att alltid ha i åtanke att tryckfriheten utgör en
grundval för eU friu samhällsskick, au alltid fästa sin uppmärksamhet mera på
ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, mera på syftet än på
framställningssättet samt att i ivivelsmål hellre fria än fälla.

MMU:s
förslag innebar som jag redan har nämnt att rättegången i yllrandefrihetsmål
skulle bli föremål för en genomgripande förändring. Förslaget gick i huvudsak
ut på att yttrandefrihetsmål i första instans skulle handläggas av en enda, för
hela riket gemensam yttrandefrihetsdomstol.

Vid
remissbehandlingen av MMU:s förslag beträffande rättegången var meningarna i
hög grad delade. Sammanfattningsvis kan sägas att en grupp remissinstanser
godtog förslaget om en enda yllrandefrihelsdomstol, en något större grupp
förordade alt nuvarande ordning bibehölls och en ännu något större grupp lade
fram alternativa förslag. Också i fråga om fullföljds-rätten i
yttrandefrihelsmål redovisades olika uppfattningar. Under remissbehandlingen
uttrycktes vidare starka önskemål alt rättegångsordningen skulle vara regionall
uppbyggd. MMU:s förslag i denna del ledde inte till något förslag till
riksdagen och tanken på en central yttrandefrihetsdomsiol torde inle längre
vara aktuell. 1 stället bör, såsom riksdagen framhöll vid sin behandling av
1976 års partiella ändringar i TF, det vara en viktig uppgift för den nya
utredningen atl ytteriigare överväga frågan om rättegången i
yttrandefrihelsmål. De remissyttranden som avgavs över MMU:s betänkande utgör
här ett omfattande material som kan tjäna till grund för den nya utredningens
bedömanden.

Del
rättsliga förfarandet i yttrandefrihelsmål bör självfallet vara så utformat att
ytlrandefrihetsintressena tillgodoses i största möjliga utsträckning.
Samtidigt är det ett allmänt intresse att den enskilde medborgarens integritet
tryggas. Den nuvarande ordningen att ett särskilt rättegångsförfarande skall
gälla i tryckfrihetsmål har allmänt ansetts vara ett mycket väsentligt moment i
del skydd för yttrandefriheten som TF bereder. En naturiig utgångspunkt för den
nya kommitléns arbete bör således vara alt ett särskilt rättegångssystem skall
gälla, åtminstone för alla de viktigare mediernas del. Det är på detta område
av synneriig vikt att det allmänna lekmannainflytandet fär spela en avgörande
roll när det gäller alt bedöma om ett yttrande överskrider gränsen för vad som
är tillåtet eller ej. Den nuvarande instruktionen i 1 kap. 4 § TF bör
självfallet också i fortsättningen utgöra den principiella grundvalen för
avgöranden i yttrandefrihelsmål.

Vid sitt arbete
beträfTande rättegångsförfarandet bör utredningen beakta, atl 1976 års
partiella reform av TF, vid vilken den nuvarande rättegångsordningen tills
vidare i princip behölls, i själva verket innebar atl juryns uppgifter
provisoriskt vidgades. Den samordning på det processuella planet som åstadkoms
i fråga om ingripanden mot tryckfrihetsbrolt och ingripanden mot de strafföara
formerna av meddelande och anskaffande av uppgifter innebar nämligen atl det
rättsliga förfarandet i båda dessa fall fr.o.m. år 1978 regelmässigt kommer atl
fä formen av tryckfrihetsmål. Denna ordning kan ge upphov till vissa komplikationer,
vilka kan bli än mer framträdande ju större omfattning en kommande
yttrandefrihelsgrundlag ges. Man kan här särskilt peka på atl det särskilda
rättegångsförfarandel med jury enligt 1976 års reform ju skall tillämpas också
beträffande rena bevisfrågor, t.ex. om vem som i del särskilda fallet är
ansvarig såsom meddelare för en uppgift och om vilken uppgift som har lämnats.
Prövningen av sådana bevisfrågor kommer att få särskilt stor betydelse i mål om
missbruk av yttrandefriheten genom yttranden i sådana medier för vilka
principen om särskild ansvarig inte kan

s. 85 Kontrollera mot PDF

85 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:16

görastillämplig.
En tänkbar lösning är att rätten i vanlig ordning skulle avgöra vilket yttrande
eller vilken uppgift som skall prövas och alt därefter på jury skulle ankomma
all pröva om yttrandet eller uppgiften innefattar brott enligt
yltrandefrihelsgrundlagen eller ej.

Kommittén
bÖr vidare undersöka om det bl.a. med hänsyn rill de nytillkomna medierna kan
finnas anledning att göra några justeringar i det tillsynssystem på
yltrandefrihetsområdet som kommer att börja tillämpas nästa år.

Jag
har hiuills uppehållit mig vid de frågorsom gäller yttrande-, mötes- och
demonslrationsfriheterna. Riksdagens uttalande i frågan om en ny yttrandefrihelsgrundlag
innebar emellertid att denna borde ge ett starkare skydd också åt
informationsfriheten. Informationsfriheten beskrivs i 2 kap. 1 § första stycket
2 RF som frihet alt inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del
av andras yttranden. Den kan således beskrivas som yttrandefrihetens andra
sida. Det nära sambandet mellan dessa två friheter framgår bl.a. av att RF
ställer upp samma regler i fråga om möjligheterna att begränsa dem båda.

Utöver
den allmänna regleringen i RF finns vissa bestämmelser som slår fast en
informationsfrihet i särskilda hänseenden. Man kan här i första hand peka på
TF:s nya regler om skydd för den som anskaffar uppgifter för offentliggörande.
Som ett annat exempel kan nämnas den regel i 3 § radiolagen som ger envar rätl
att inneha och använda radio- och TV-mottagare.

Det
kan med hänsyn till del nära sambandet mellan yttrande- och
informationsfriheterna hävdas att de regler som har uppställts till skydd för
den förstnämnda friheten också utgör ett tillräckligt starkt skydd för den
sistnämnda. Regleringen i TF avspeglar sannolikt ett sådant synsätt. Med hänsyn
bl.a. till att informationsfriheten numera nämns som en särskild frihet i RF
kan det emellertid finnas skäl aU överväga om man - t.ex. efler mönster av 3 §
radiolagen - bör komplettera yllrandefrihetsregleringen i den nya grundlagen
med bestämmelser som uttryckligen säkerställer allmänhetens rätt atl la del av
andras yttranden.

Nära
besläktad med informationsfriheten äi" den i 2 kap. TF fastslagna rätten
atl ta del av allmänna handlingar. Riksdagen har på detta område beslutat nya
regler (SFS 1976:954) som kommer att träda i kraft den 1 januari 1978. Dessa
bör kunna föras över till en ny grundlag i oförändrat skick.

I det föregående har
nämnts vissa frågor som särskilt bör diskuteras av kommittén. Det är givet att
under arbetet med att utforma en ny yttrandefrihetsgmndlag en mängd andra
frågor aktualiseras. MMU:s betänkande ger exempel på en del sådana frågor. Här
kan nämnas spörsmålet om en lagfäst rätt till genmäle eller beriktigande. Det
bör givetvis stå kommittén fritt att själv ta upp frågor som den anser bör
regleras i grundlagen.

Del uppdrag som bör
överiämnas åt den nya kommittén är, som torde framgå av vad jag nu har sagl,
ovanligt omfattande och komplicerat. Redan detta förhållande kan anföras som
ett skäl för att lägga upp uired-ningsarbeiet på så sätt att kommittén
redovisar sina mera principiellt betonade överväganden i ett eller flera
särskilda betänkanden, som efler remissbehandling kan läggas lill grund för
utarbetandet av del slutliga förslaget. Till förmån för en sådan uppläggning av
arbetet talar vidare med avsevärd styrka intresset av att redan på ett tidigt
stadium få till stånd en öppen och omfattande debatt om de villkor som i
framtiden bör gälla för yttrandefriheten i vårt land.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju: 17 Skr 1977/78:103 " 86

Bland
de ämnen som lämpligen kan behandlas under en första utredningsetapp kan
nämnas frågorna om regleringens uppläggning i stort, vilka medier som bör
omfattas av regleringen och i vilken utsträckning bestämmelserna om dessa skall
bygga på de principer som i dag utmärker skyddet för tryckfriheten. Som framgår
av vad jag tidigare har sagt kan del i sistnämnda hänseende finnas anledning
att särskilt uppmärksamma principerna om elableringsfrihet, särskilda
ansvarighetsregler och meddelarskydd. Andra spörsmål av intresse i en första
omgång gäller reklamens ställning, de grundläggande dragen beträffande
rättegången och del eventuella införandel av en strafföestämmelse rörande
pornografi och våldsframställningar. Kommittén bör såvitt gäller den senast
nämnda frågan vara oförhindrad att lägga fram ett författningsförslag med sikte
på ell första riksdagsbeslut redan under denna valperiod. Även i övrigt bör del
stå kommittén fritt att avge delbetänkanden när det framstår som
ändamålsenligt.

Kommittén
bör under sitt arbete hålla kontakt med massmediekoncentra-tionsutredningen,
utredningen om reklam i videogram, jämställdhetskommitlén,
rättighetsskyddsutredningen, den kommitté som skall se över vissa av
straflbestämmelserna lill skydd för rikets säkerhet och den kommitté som skall
utreda vissa frågor angående videogrammen.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

atl
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för all utreda frågan om en ny
yttrandefrihelsgrundlag,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

17.
Konsumentköp

Dir
1977:83

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Köp
av lös egendom, varmed avses all slags egendom utom fasligheter, regleras i
lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen, ändrad senast
1975:637). 1 lagen finns regler om säljarens och köparens rättigheter och
skyldigheter. Lagen lar främst sikte på de frågor som uppstår när någon av
parterna inle fullgör sina skyldigheter. Sålunda finns bestämmelser för det
fall att godset är felaktigt eller dröjsmål har uppstått med leverans eller
betalning. Köplagen innehåller emellertid också åtskilliga andra regler, t.ex.
om prisels bestämmande och om tid och plats för fuUgörande av

s. 87 Kontrollera mot PDF

87 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 17

parternas
skyldigheter. Lagens bestämmelser är dispositiva, dvs. de gäller endast om
parterna inte har avtalat annat.

Reglerna
i 1905 års köplag kompletteras sedan år 1974 av konsumenlköp-lagen (1973:877,
ändrad 1975:1419). Konsumeniköplagen gäller när konsument av näringsidkare
köper vara som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. Lagen är inriktad på
aU förstärka konsumenternas ställning vid köp i framför allt tre hänseenden.
För det första motverkar lagen de olägenheter som kan uppstå för enskilda
konsumenter genom att säljare i kontraktsformulär använder avtalsvillkor som
inskränker köparens rättigheter enligt köplagen eller på annat sätt missgynnar
köparen. Konsumeniköplagen kan i detla hänseende ses som ett civilrättsligt
komplement till lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (ändrad
senast 1977:452). För det andra förstärker konsumeniköplagen köparens ställning
i förhållande till tredje man, exempelvis tillverkare som har lämnai garanti
beträffande varan. För del tredje innehåller konsumeniköplagen regler som
skyddar konsumenterna när säljsidan har lämnat vilseledande uppgifter om varan,
underlåtit alt lämna information om varan i vissa fall eller sålt vara som är
hälsovådlig eller annars otillföriillig från säkerhetssynpunkt. 1 denna del kan
lagen ses som ett civilrättsligt komplement tiU marknadsföringslagen
(1975:1418, ändrad 1976:55).

Konsumeniköplagen
har karaktär av minimiskydd. 1 lagen anges bl.a. konsumentens gmndläggande
befogenheter när varan är felaktig eller leveransen försenad. Till skillnad
från 1905 års lag är konsumeniköplagen så till vida tvingande att avtalsvillkor
som inskränker konsumentens befogenheter enligt lagen inte är giltigt. Har
parterna lämnat en fråga oreglerad i sitt avtal, tillämpas även i fråga om
konsumentköp de disposiliva reglerna i 1905 års köplag, om denna lag ger
köparen bättre förmåner än motsvarande föreskrifter i konsumeniköplagen. Den allmänna
köplagen gäller vidare beträffande frågor som inte behandlas i
konsumeniköplagen. Denna lag har på så sätt stor praktisk betydelse även vid
konsumenlköp, inte minst vid sedvanliga köp över disk som oftast ingås utan att
parterna närmare reglerar avtalsvillkoren.

Köplagsutredningen
(Ju 1963:51) avlämnade i december 1976 sitt slutbetänkande (SOU 1976:66) med
förslag till ny köplag. Förslaget bygger på samma grundsatser och systematik
som 1905 års lag. Det innehåller dock i sakligt hänseende fiera principiellt
betydelsefulla nyheter och åtskilliga detaljändringar. Så föreslås exempelvis
reglerna om skadestånd vid kontraktsbrott ändrade på flera punkter. Detsamma
gäller i viss mån förutsättningarna för hävning av köp. Vidare kan nämnas atl
förslaget upptar uttryckliga regler om s.k. anieciperal dröjsmål samt
bestämmelser som ger köparen rätl att kräva avhjälpande av fel i godset. En
annan nyhet i förslaget är alt köparen tillerkänns avbeställningsrält vid avtal
om tillverkning. 1 betänkandet föreslås också vissa följdändringar i
konsumeniköplagen, som utredningen alltså förutsätter skall bestå vid sidan av
en ny allmän köplag. Betänkandet är f n. under remissbehandling.

Köplagen
har kommit lill i nordiskt samarbete. Sålunda har Danmark och Norge köplagar med
i allt väsentligt samma innehåll som den svenska. Finland har visseriigen inte
någon särskild köplag. De grundsatser som har kommit till uttryck i de
skandinaviska köplagarna tillämpas dock även i Finland. De danska och norska
köplagarna är f n. föremål för översyn. 1 Danmark har något förslag ännu inte
lagts fram. 1 Norge har en kommitté avgett ett förslag som nära ansluter sig
till det svenska. Under den fortsatta

s. 88 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:17
Skr 1977/78:103 88

behandlingen
av lagstiftningsärendet synes man emellertid numera på norsk sida vara benägen
alt överge den systemalik som är utmärkande for de gällande skandinaviska
köplagarna. 1 Finland förbereds en allmän köplag som också den lill sin
disposition avviker från 1905 års lag. Såväl i Finland som i Norge övervägs alt
i systematiskt avseende i stället anknyta till ett konvenlionsutkast rörande
internationella köp vilket har utarbetats inom Förenta nationernas kommission
för internationell handelsrätt, UNCITRAL. Detta utkast rör dock inte
konsumentköp.

Vad
särskilt gäller konsumentköp har de nordiska länderna redan i viss mån vall
olika vägar. 1 Norge hiär år 1975 regler om konsumentköp tagits in i den
allmänna köplagen. Härvid har i princip de allmänna bestämmelserna om säljarens
dröjsmål och om felaktigt gods gjorts tvingande till konsumentens förmån. Även
i Danmark, som f n. saknar särskild reglering av konsumentköp, synes man vara
beredd alt föra in konsumenlregler i den allmänna köplagen. 1 Finland har
föreslagits aU vissa regler om konsumentköp tas in i en brett upplagd
konsumenlskyddslag som innehåller såväl civilrätlsliga som näringsrättsliga och
processuella bestämmelser på konsumentområdet.

För
Sveriges del förestår nu att ta ställning till förslaget lill ny allmän köplag.
Som nämnts har köplagsutredningen utgått från att de tvingande köprätlsliga
reglerna till skydd för konsumenterna även för framliden skall bilda en
frislående lag. Utredningen har ansett del falla utanför sitt uppdrag att
föreslå andra ändringar i konsumeniköplagen än sådana som är en direkt
konsekvens av förslaget lill ny allmän köplag. Emellertid är det enligl
utredningen motiverat all göra mera djupgående överväganden angående det
konsumenträttsliga minimiskyddets utformning i förhållande till det delvis nya
dispositiva regelsystemet. Utredningen har i sitt betänkande fäst
uppmärksamheten på vissa ändringar beträffande konsumentköpen som sålunda kan
länkas komma i fråga (se särskilt s. 135, 353 och 354).

Som
utredningen framhåller Finns det även andra skäl all göra en översyn av de
särskilda bestämmelserna om konsumentköp. Det kan sålunda finnas anledning alt
beakta innehållet i genomförd och planerad lagstiftning på området i de andra
nordiska länderna. Vidare kan erinras om det arbete med en konsumenlljänstlag
som bedrivs inom konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07). Avsikten är all denna
lag skall innehålla lill stor del tvingande bestämmelser om avtal om bl.a.
arbete på lös sak som näringsidkare har åtagit sig alt ulföra åt konsument.
Likheterna mellan köp och avtal om tjänst är betydande, och det kan inte sällan
vara tveksamt huruvida ett avtal är alt hänföra till den enaeller den andra
avtalstypen. Bl.a. med hänsyn härtill är det uppenbarligen lämpligt all
eftersträva så likartade regler som möjligt på köp-och tjänsteområdena.

Ytterst
är det givelvis intresset av att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden som ulgör motivet för en revision av konsumentköprätten.
Det bör vara möjligt atl som led i en aktiv konsumentpolitik ytterligare
förstärka det civilrättsliga skyddet för konsumenterna vid köp.

Efler
samråd med chefen för handelsdepartementet, som inom regeringen är
huvudansvarig för konsumentpolitiken, föreslår jag att en särskild utredare
tillkallas förau se över lagstiftningen om konsumentköp. 1 och för sig kunde
det synas naturligt att låta utredningsarbetet anslå i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till förslaget lill allmän köplag. Övervägande skäl talar
emellertid för att reformerna av den allmänna köprätlen och av
konsumentköprätten genomförs i ett sammanhang. För atl detta skall bli

s. 89 Kontrollera mot PDF

89 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 17

möjligt
och för alt onödig tidsutdräkt inte skall uppkomma, bör utredningsarbetet
beträffande konsumentköprätten sättas igång redan nu.

Den
särskilda regleringen av konsumentköpen bör i huvudsak ha samma rättsliga
karaktär som fn. Bestämmelserna bör alltså i allmänhet vara tvingande till
köparens förmån. Det kan emellertid inte uteslutas att också disposiuva regler
som speciellt gäller konsumenlköp skulle kunna vara berättigade. Enligl min
mening bör man vid utformningen av det skydd för konsumenten, som inte skall
kunna rubbas genom avtalsvillkor i säljarens intresse, i första hand överväga
lämpligheten av all göra de allmänna disposiliva bestämmelserna om köp
tvingande vid konsumentköp. Som framhölls vid tillkomsten av konsumeniköplagen
bör emellertid tvingande regler införas bara i den mån erfarenheten visar att
del finns ett klart behov av sådana regler.

Vad
härefter gäller del sakliga innehållet i den på konsumentköp inriktade
regleringen bör utredarens uppgift vara alt närmare överväga vilka förstärkningar
av konsumenternas skydd i förhållande till gällande rätl som är påkallade.
Därvid bör utredaren i första hand kunna hämta ledning i de uppslag som har
förts fram i köplagsutredningens slutbetänkande. I det följande skall jag,
delvis i anslutning till vad som har anförts i betänkandet, peka på några
punkter där reformer kan vara motiverade. Det bör emellertid stå utredaren
fritt att överväga även andra ändringar.

Av
central betydelse för konsumenterna är vilka anspråk de kan ställa på den köpta
varan och vilka befogenheter de kan göra gällande om varan inle motsvarar
kraven.

Varken den allmänna
köplagen eller konsumeniköplagen innehåller någon allmän definition av
begreppet fel i godset. 1 7-10 §§ konsumeniköplagen finns dock special
bestämmelser som på vissa punkter anger när en vara skall "anses behäftad
med fel". Utredaren bör pröva om inte ytteriigare stadga kan ges ål
felbegreppel. Härvid torde det ligga närmast lill hands alt fortsätta på den
inslagna vägen med specialbestämmelser av angivet slag. Särskild uppmärksamhet
bör härvid ägnas näringsidkarnas ansvar för uppgifter som har lämnats om varan
och för underlåtenhet alt lämna information om denna. Det kan hävdas atl de
bestämmelser härom som nu finns i 7 § är alltför snävt inriktade och behöver
byggas ut. Även föreskrifterna i 8 § om ansvar för brister i produktsäkerheten
m.m. kan behöva ses över Utredaren bör emellertid också vara oförhindrad att föreslå
mera generellt hållna föreskrifter om hur godset skall vara beskaffat. Mycket
talar dock för att allmänna definitioner av felbegreppet skulle bli av
begränsat värde.

Som
nämnts har köplagsutredningen föreslagit allmänna regler om rätt för köpare att
kräva atl säljaren på egen bekostnad avhjälper fel i godset. Sådan rätl
föreligger enligt förslaget om avhjälpande kan ske utan oskälig kostnad eller
olägenhet. Utredaren bör överväga om och i vad mån säljarens skyldighet att
avhjälpa fel kan göras tvingande i fråga om konsumentköp.

Även när det gäller rätten
alt kräva skadestånd vid fel i godset - liksom fö. vid säljarens dröjsmål med
leveransen - synes en förstärkning av köparens StäUning ha fog för sig. Enligt
den nuvarande bestämmelsen i 6 § konsumeniköplagen är rätten till skadestånd
tämligen begränsad. Säljaren kan sålunda friskriva sig från skyldighet att
ersätta annat än "utgift" som köparen har ådragit sig. Inte heller
rätten till ersäUning för utgift är för alla fall obetingad. Utredaren bör bl,a,
överväga om inte konsumenten, sedan han har hävt köpet och gjort läckningsköp
till högre pris, i princip bör, oavsett friskrivning från säljarens sida, vara
berättigad lill ersättning för prisskillnad

s. 90 Kontrollera mot PDF

DélIIJu:17
Skr 1977/78:103 90

mellan
de båda köpen, dvs, för vad som enligt köplagsutredningens förslag betecknas
som direkt förlust. Själva befogenheten all häva köpet kan nämligen vara ett
otillräckligt vapen för atl tvinga fram en riktig prestation, särskilt i tider
då prisökningar förekommer som gör del omöjligt för konsumenten att efter
hävning köpa motsvarande vara lill samma pris som ursprungligen hade avtalats.

Såväl
enligt köplagen som enligt konsumeniköplagen (11 §) skall köpare som vill göra
gällande befogenhet på grund av fel i varan lämna säljaren underrättelse senast
ett år efter det all köparen har tagit emot varan. Denna tid föreslås av
köplagsutredningen föriängd till två år. Det kan för konsumentköpens del
ifrågasättas om inte även en tvåårsfrist i vissa fall kan vara för kort när
fråga är om dolda fel som inle visar sig förrän efter förhållandevis lång tid.

1
belysning av den tvingande reglering som utredaren kan komma att föreslå
beträffande skyldighet att avhjälpa fel, rätl för köparen till ersättning i
samband därmed och tid inom vilken fel senast skall påtalas bör utredaren
överväga behovet av särskilda regler om garantiutfästelser. Innebörden av en
garanti kan ofta vara oklar. Inie sällan bibringas köparen den orikliga
föreställningen att han genom "garanti" tillerkänns förmåner som går
utöver hans rättigheter enligt lag. En tanke som bör prövas är alt en
garantiutfästelse när inte annat uttryckligen anges i avtalet skall ha den
innebörden att säljaren svarar inte bara för s.k. ursprungliga fel, dvs. fel
som omfattas av det legala ansvaret, utan också för andra brister i varans
funktionsduglighet som har uppkommit under garantitiden.

Enligt
19 § konsumeniköplagen är lagen inte tillämplig på ersättning för föriust som
köparen lider genom f)ersonskada eller skada på annan egendom än den sålda
varan. Också för framtiden synes lämpligast att frågan om ansvar för s.k.
skadebringande egenskaper i sålt gods i huvudsak behandlas inom den allmänna
skadeståndsrätien, låt vara att sambandet med köprätten är påtagligt. Jag avser
att senare i dag föreslå att uppdrag ges åt produktansvars-kommittén (Ju
1973:08) att pröva om del är lämpligt all genom lag införa ett allmänt
objektivt produktansvar för tillverkare och andra näringsidkare i fråga om
skador som åsamkas enskilda konsumenter. Avsikten är att
produktansvarskommittén skall bedriva sitt arbete inom konsumenlområdet i nära
samråd med den utredare ;5om fär i uppdrag att se över konsumentköprätten.

En
viktig fråga inom köprätten är när en vara skall anses avlämnad av säljaren.
Nära samband härmed har bl.a. spörsmålet om vid vilken tidpunkt faran för alt
godset av våda förstörs eller kommer bort m.m. går över från säljaren till
köparen. Utredaren bör pröva om inte speciella regler i dessa hänseenden behövs
vid konsumentköp. Särskilt bör övervägas om inte godset, även när det skall
sändas till köparen från en ort lill en annan, skall anses avlämnat först
närdet har kommit i köparens besittning, med verkan bl,a, alt säljaren fram
till dess står faran för godset.

Utredaren bör också
närmare undersöka i vad mån särskilda regler för konsumentköp erfordras
beträfTande prisets bestämmande. Jag tänker främst på de fall där priset inte
framgår av avtalet. Inte minsl i denna fråga kan det finnas anledning till nära
samråd med konsumenttjänstutredningen.

De särskilda
bestämmelserna orn konsumentköp gäller f n. endast vid köp av vara eller vad
som ibland kallas lösöre. Tillämpningsområdet är således snävare än den
allmänna köplagens som omfattar även annan lös egendom, exempelvis byggnad på
annans mark, värdepapper och rättigheter av olika

s. 91 Kontrollera mot PDF

91 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:17

slag.
Utredaren bör vara oförhindrad atl pröva i vad mån det är lämpligt atl utvidga
konsumentreglernas tillämpningsområde.

Konsumenlköpsreglerna
är i visst fall tillämpliga även vid köp från annan än näringsidkare, nämligen
om köpet förmedlas av näringsidkare. Köparen kan i sådant fall åberopa reglerna
mot den privatperson som är säljare. Han kan dock inte under åberopande av
dessa regler göra gällande några befogenheter mot den förmedlande
näringsidkaren. Den nuvarande ordningen ger ofta köparen ett
otillfredsställande skydd. Utredaren bör därför överväga i vad mån det är
rimligt och tekniskt möjligt att införa särskilda lagregler om förmedlarens
ansvar för säljarens prestation.

Som
har framgått av min tidigare redogörelse har i Norge regler om konsumenlköp
tagits in i den allmänna köplagen. Denna lösning kan från systematisk synpunkt
te sig tilltalande också för svensk del. Den ligger väl i linje med tanken att
den tvingande regleringen av konsumentköpen, i de fall en sådan är befogad, så
långt möjligt bör vara identisk med den köprättsliga normalregleringen.
Emellertid finns också skäl som talar föratt man behåller ordningen med en
särskild konsumentköplag. Även andra lösningar är tänkbara. För dagen är jag
inle beredd alt ta ställning till frågan om vilken lagteknik som är den
lämpligaste. Bl.a. bör remissbehandlingen av köplagsutredningens betänkande
avvaktas. Nordiska överiäggningar om det köprättsliga reformarbetet kommer
också att äga rum. Det är min avsikt atl senare återkomma till frågan om
samordningen mellan den allmänna lagstiftningen på köprättens område och den
konsumenträtlsliga.

Som
delvis framgår av vad jag redan har anfört bör utredaren samråda med andra
utredningar på det konsumentpolitiska området och med uppmärksamhet följa
rättsutvecklingen i övriga nordiska länder beträffande konsumenlköp.

1
utredningsarbetet bör som sakkunniga delta företrädare för konsument-och
näringsidkarintressen. Dessutom bör utredaren i vanlig ordning erhålla
experthjälp.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag

att
regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om konsumenlköp,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

s. 92 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju: 18 Skr 1977/78:103 92

18.
Tilläggsdirektiv till produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Dir
1977:84

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

Skador
som orsakas av industrieUt tillverkade produkter, s.k. produkiska-dor, har på
senare år ägnats stor uppmärksamhet i de flesta industrialiserade länder med
marknadsekonomi. Inte minst har diskussionen gällt skyldigheten att utge
ersättning när en va ra orsakar person- eller sakskada. Man talar här om
produktansvar. Det största intresset har knutit sig lill ersättnings-möjligheterna
vid personskada.

Särskilda
regler om produktansvar finns inte i Sverige, om man undantar viss
speciallagstiftning t.ex. i fråga om atomskador. 1 övrigt fär ansvarsfrågan .
avgöras med tillämpning av allmänna s.k. utomobligatoriska eller i vissa fall
kontraktsrältsliga skadeståndsregler. Det är inte helt klart vad gällande räu
innebär i fråga om förutsättningarna för skadeståndsansvar vid produktskador.
Det är dock sannolikt att sådant ansvar i regel inträder bara om skadan kan
återföras till någon form av oaktsamt beleende hos tillverkaren eller säljaren,
låt vara att aktsamhetskravet många gånger ställs högt. För den skadelidande
kan det vidare vara svårt att bevisa all det föreligger ett orsakssamband
mellan hans skada och en oaktsamhet hos tillverkaren eller säljaren. Man måste
därför räkna med att den skadelidande många gånger i praktiken saknar möjlighet
att få ersättning under åberopande av gällande skadeståndsregler.

Mot
denna bakgrund tillsattes år 1973 en kommitté, produktansvarskom-mittén (Ju
1973:08), för alt utredei frågan om ersättning för produktskador. 1 direktiven
för kommittén (riksdagsberätlelsen år 1974 s. 81 fO framhölls all del i vårt
land knappast låter sig motivera att generellt särbehandla delta slags skador
genom att införa speciellt förmånliga ersättningsanordningar vid sidan av
existerande ersättningssystem. När det gäller specifikt fariiga produkter
framstod det emellertid enligt föredragande statsrådet från både sociala,
psykologiska och samhällsekonomiska synpunkter som angeläget atl de
skadelidande bereddes ett bättre ekonomiskt skydd än redan existerande
ersättningssystem tillhandahöll. Denna fråga borde därför tas upp till allsidig
prövning. Därvid borde kommittén särskilt överväga atl utforma ersättningssystemet
som ett från skadeslåndsrätten fristående försäkringssystem som verkar direkt
till de skadelidandes förmån. Utredningsarbetet borde i första hand inriktas på
en lösning av ersättningsproblemen på personskadeområdet. Kommittén fick dock
även till uppgift atl undersöka behovet och lämpligheten av särskilda
ersätiningsanordningar när del gäller egendomsskador.

Produklansvarskommittén
lade förra året fram ett delbetänkande (SOU 1976:23) Produktansvar I med
förslag till lag om ersättning för läkemedelsskada. 1 betänkandet föreslås ett
ersättningssystem vid personskada orsakad av läkemedel. Systemet skiljer sig i
olika avseenden från traditionella skadeståndsrältsliga principer. Bl.a. skall
ansvaret för läkemedelsskador gälla oberoende av om fel eller försummelse har
förekommit hos läkemedelsförelaget eller annan och oavsett om läkemedlet i
objektiv mening är behäftat med fel eller inte. I stället skall rätten till
ersättning framgå av en riskvärdering. Avsikten är att främst allvariiga och
oväntade skador skall ersättas. 1 fråga om fysiska skador föreslås en lättnad i
den skadelidandes

s. 93 Kontrollera mot PDF

93 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:18

bevisbörda.
Övervägande sannolikhet för orsakssamband är sålunda tillräcklig. Ersättningen
skall utgå från en kollektiv försäkring som med vissa inskränkningar bekostas
av tillverkare och importörer av läkemedel. -Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs fn. i justitiedepartementet.

När
det gäller skador av andra produkter än läkemedel anför kommittén i sitt betänkande
atl del inle föreligger tillnärmelsevis samma behov av lagstiftning. Enligt
kommittén får man följa den fortsatta utvecklingen och se om det är påkallat
med en särbehandling även av andra produklskador.

1
det internationella lagstiftningsarbetet har man sedan en tid sysslat med att
söka utveckla och samordna olika länders rättsregler rörande produktansvar.
Längst har arbetet kommit i Europarådet, där en konvention rörande
produktansvar för personskador har utarbetats. Konventionen öppnades för undertecknande
den 27 januari 1977. Den har hittills inte tillträtts av någon stat. Vidare har
EG-kommissionen i juli 1976 lagt fram förslag till direktiv om samordning av
medlemsstaternas rättsregler om produktansvar. Förslaget överensstämmer i sak i
allt väsentligt med Europarådskonventionen men omfaUar även vissa
egendomsskador i privatlivet. Också Förenta nationernas kommission för
internafionellhandelsräu (UNCITRAL) överväger au ta upp frågan om gemensamma
produkiansvarsregler på sill arbetsprogram.

Europarådskonventionen
är tillämplig endast på personskador som orsakas av lös egendom. Ansvaret bärs
i första hand av tillverkare och importörer, men undantagsvis kan den som blott
tillhandahåller produkten bli ansvarig. Ansvaret fömtsäUer att produkten är "felaktig",
dvs. atl den inte erbjuder den säkerhet som konsumenten har rätt att vänta sig.
Ansvaret inträder oberoende av försummelse från tillverkarens (importörens
etc.) sida och är alltså rent objektivt. Den skadelidande har att styrka
skadan, felet och orsakssambandet mellan skadan och felet. Lyckas han med det,
kan producenten dock befria sig från ansvar om han kan visa att produkten inte
har bringats i omsättning av honom eller göra antagligt att felet har uppkommit
efter det alt han bringade produkten i omsättning. Ersättningen kan vidare
jämkas på grund av medvållande av den skadelidande eller någon som är anställd
hos honom. Konveniionsstat får dock förbehålla sig att tillämpa interna regler
om medvållande i den mån de innebär alt jämkning får ske bara vid grov
vårdslöshet eller uppsåtligt handlande av den skadelidande. 1 övrigt får
konventionsstat inte införa regler som är förmånligare för den skadelidande än
de bestämmelser konventionen innehåller. Samtidigt gäller dock atl konventionen
inle påverkar den skadelidandes rätt enligt allmänna regler om ansvar i eller
utom avtalsförhållanden. Inte heller föreligger hinder mot au ett kollektivt
ersättningssystem helt eller delvis träder i stället för skadeståndsansvaret,
förutsatt att den skadelidandes skydd inle försämras i förhållande till
konventionens ersättningsregler.

De
ersättningsanordningar som produklansvarskommittén fn. har i uppdrag att
överväga avser - till skillnad från ersättningsreglerna i konventionen -
endast skador till följd av specifikt fariiga produkter. Att uppdraget inte
gäller skador som har orsakats av andra produkter bör bl.a. ses mot bakgrund av
den utveckling på skadeersättningsområdet som har ägt mm i vårt land på senare
tid. Den kraftiga utbyggnaden både av den offentliga och av den privata
försäkringen har medfört att särskilt på personskadeområdei andra
ersättningsformer än skadestånd har kommit aU spela en alltmer central roll.
Denna utveckling har befästs under tiden efter det att produktansvarskommittén
tillsattes. Sålunda har yrkesskadeförsäkringen ersatts av

s. 94 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:18
Skr 1977/78:103 94

en
arbetsskadeförsäkring, som ger full ersättning för inkomstbortfall upp till sju
och ett halvt basbelopp per år. Av stor betydelse är vidare de kollektiva
försäkringsformer av typ trygghelsförsäkring och patientförsäkring som har
tillkommit på arbetslivets och sjukvårdens områden under de senaste åren. Genom
tillkomsten av en ny trafikskadelagstiftning har också möjligheterna att få
ersättning från trafikförsäkring ökat betydligt.

Bortsett
från skador lill följd av läkemedel torde fiertalet personskador på grund av
felaktiga produkter fullt ut täckas av de försäkringssystem som nu har berörts.
Om en särskild ersättningsanordning införs även för läkemedelsskador
föreligger därför inte från nationell synpunkt något framträdande behov av
sådana generella regler om skärpt produktansvar för personskador som
konventionen anvisar, Å andra sidan är det givelvis av värde om reglerna i de
olika länderna är så enhetliga som möjligt, Sverige bör därför inle utan
vägande skäl undandra sig alt medverka till en sådan reglering.

Enligt
min mening bör Sveriges ställningstagande till Europarådskonventionen nu
förberedas. Det bör lämpligen uppdras åt produklansvarskommittén, som biträds
av experter från bl.a, konsumentverket, industrin, grosshandeln och
försäkringsbranschen, att avge förslag i frågan.

Kommittén
bör alltså i första hand överväga om Sverige skall tillträda konventionen.
Härvid bör även diskuteras om ett tillträde bör göras beroende av vilken
inställning andra medlemsstater intar till konventionen. Om kommittén finner
skäl för atl Sverige skall ansluta sig, bör förslag lämnas till den
lagstiftning som behövs för atl införiiva konventionen med svensk rätt. För den
händelse kommittén skulle inta ståndpunkten all konventionen i del väsentliga
men inle på alla punkter är godtagbar, bör kommittén lägga fram ett lagförslag
som är utformat i enlighet härmed.

Den
medvåUanderegel som konventionen innehåller avviker från vad som numera gäller
i Sverige vid personskada i allmänhet. Som förut har nämnts finns emellertid
möjlighet atl reservera sig på denna punkt. Kommittén bör överväga om denna
möjlighet skall utnyttjas. Kommittén bör även la ställning till de andra
reservationsmöjligheter som konventionen erbjuder.

Europarådskonventionen
omfattar som nämnts inte sakskador. Del kan enligl min åsikt likväl finnas
anledning atl pröva om del inle på ett visst område finns behov av atl införa
regler om ett allmänt, objektivt produktansvar för sådana skador. Jag syftar
på skador som åsamkas enskilda konsumenter. Dessa skador torde endast i
begränsad omfattning täckas av försäkringar på den skadelidandes sida.

Om man på konsumenlområdet
inför ett ansvar av generell art för sakskador genom produkter, bör ansvaret
utformas så atl dess konsekvenser någoriunda kan överblickas. Endast om detta
villkor är uppfyllt är del möjligt all på rimliga villkor täcka ansvaret genom
försäkring. Med hänsyn härtill bör del inte komma i fråga atl låta ansvaret
utlösas annat än när produkten avviker från normal standard. Det kan också
ifrågasättas om inte s.k. utvecklingsfel, dvs. sådana fel i produkten som inte
ens expertisen hade kunnat förutse, bör hållas utanför ansvarsområdet.
Kommittén bör även undersöka om ansvaret skall maximeras till vissa belopp,

För den händelse kommittén
skulle förorda regler om ersättning till konsumenter för produklskador på
egendom men ställa sig avvisande lill ett generellt ersättningssystem för
personskador, utformat i huvudsak enligt Europarådskonveniionen, bör den
behandla frågan om och i vad mån produktansvaret i konsumentförhållanden skall
inbegripa också personskador. Det skulle nämligen kunna te sig egendomligt atl
tillerkänna konsu-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:19

menterna
ersättning för sakskador enligl generösare grunder än som tillämpas för
personskadornas del. Med hänsyn lill den roll som andra ersättningsformer än
skadestånd spelar för personskadorna är emellertid en likabehandling av person-
och sakskador långtifrån självklar.

Frågan
om ansvar för s.k. skadebringande egenskaper i sålt gods befinner sig i ett
gränsområde mellan allmän skadeslåndsrätt och köprält. Jag har tidigare i dag
förordat all en särskild utredare skall tillkallas för alt se över
bestämmelserna om konsumentköp. Produktansvarskommittén bör behandla frågan om
produktansvar i konsumentförhållanden i nära samråd med denne utredare.

Både
när del gäller ett produktansvar för personskador, grundat på
Europarådskonventionen, och ett särskilt ansvar gentemot konsumenterna ärdet,
som jag redan har varit inne på beträffande egendomsskadoma, av stor betydelse
i vad mån det går att tillskapa försäkringsskydd för ett utökat ansvar. Frågan
bör ägnas särskild uppmärksamhet av kommittén. Det kan också övervägas att
införa ett obligatoriskt försäkringssystem inom vissa branscher e,d.

En
annan fråga som kräver behandling är om den som har betalat ersättning för en
produktskada skall kunna fordra tillbaka ersättningen från annan som har vållat
skadan eller som annars är ansvarig för den enligt aUmänna skadeståndsregler.
Kommittén bör överväga i vad mån särskilda regler behövs om en sådan
regressrätt. Även frågan om rätten till återkrav för försäkringsgivare eller
annan mot den produktansvarige bör las upp till behandling.

Vad
jag har sagl i det föregående bör inte utgöra hinder för kommittén att, i
enlighet med de ursprungliga direktiven, föreslå speciella regler om ersättning
för skador av särskilda slag av produkter, i den mån behov därav kan anses
föreligga. Regler om ansvar för specifikt farliga produkter kan ha en uppgift
att fylla även vid sidan av mera generellt inriktade bestämmelser. Kommittén
bör dock begränsa sina överväganden till skador som typiskt sett drabbar den
som förvärvar en viss produkt eller personer i förvärvarens omedelbara
omgivning. Skador som följer av produkters verkningar på miljön bör inte
behandlas i detta sammanhang.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar
produktansvarskommitléns uppdrag i enlighet med vad jag nu har förordat.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

19.
Tilläggsdirektiv till rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

Dir
1977:91

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, anför.

Rältegångsutredningen
har till uppgift att se över viktiga delar av vår nuvarande rättegångsordning.
Översynen syftar till att göra förfarandet vid

s. 96 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:19
Skr 1977/78:1103 96

allmän
domstol mera flexibelt samt såvitt möjligt snabbare och billigare utan att
befogade rätissäkerhetskrav sätts ål sidan. Både tvistemål och brottmål
omfattas av uppdraget. 1 direktiven för utredningen har jag uttryckligen nämnt
vissa allmänna frågor som bör särskilt uppmärksammas vid översynen. Jag har
samtidigt framhållit att utredningen bör vara oförhindrad att pröva också andra
spörsmål som har samband med strävandena efter ett smidigare och snabbare
förfarande.

Efter
det att utredningen tillsattes har i två hänseenden uppkommit behov av atl
ytteriigare klargöra uppdragets omfattning. Det gäller dels frågan om
inrättande av jourdomstolar som har tagits upp av riksdagen med anledning av
två motioner (1975/76:1998 och 1976/77:332, JuU 1976/77:25, rskr 1976/ 77:284),
dels vissa frågor om formerna för handläggningen av familjerältsliga mål och
ärenden vilka har aktuiäliserats genom en framställning den 4 maj 1977 från
Sveriges advokatsamfund.

Tanken
på jourdomstolar har tagits upp vid olika tillfällen under senare år. Bl.a.
framhöll brottskommissionen i sitt betänkande (Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att
bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen att man borde
utreda frågan om inrättande av jourdomstolar eller tillskapande av en på annat
sätt förenklad brottmålsprocess. Tanken på sådana domstolar diskuterades
därefter av justitieulskoilel med anledning av den proposition som lades fram
på grundval av kommissionens betänkande (prop. 1973:115). Utskottet ansåg sig
dock inte kunna ställa sig bakom förslaget om sådana domstolar (JuU 1973:26). 1
huvudsak samma bedömning gjorde ulskoltel år 1974 och 1975 med anledning av
motioner som då väckts i ämnet.

1
sitt år 1977 avgivna belänkande understryker justitieutskottet först betydelsen
från kriminalpolitisk synpunkt av alt tiden mellan en brottslig handling och
myndigheternas slutliga ställningstagande blir så kort som möjligt. Utskottet
slår också fast att del sagda har generell giltighet och alltså inte bara avser
åtgärder mot unga lagöverträdare. Det bör enligt utskottet vidare konstateras,
att det av brottskommissionen och motionärerna uttalade önskemålet att
åstadkomma ett snabbare förfarande i brotimålsprocessen ligger väl i linje med
det uppdrag som har getts utredningen om översyn av rättegångsförfarandel vid allmän
domstol. Mot den angivna bakgrunden bör det enligl utskottets mening vara
lämpligt alt utredningen under sitt arbete med alt söka åstadkomma ett
snabbare, enklare och mera flexibelt brottmålsförfarande även överväger tanken
på jourdomstolar. När del gäller utredningens överväganden i denna del
tillägger utskottet att genom utvecklingen på senare år mot ökad
avkriminalisering, lagföringsbegränsning och handläggning i utomprocessuell
ordning utrymmet för en verksamhet med jourdomstolarsyneshaminskainågol. Bl.a.
med hänsyn härtill och till vikten av att upprätthålla de grundläggande kraven
på rättssäkerhet har utskottet inte ansett sig kunna ta ställning till frågan
huruvida en verksamhet med jourdomstolar är en lämplig väg all nå önskvärd
snabbhet i förfarandet. Utredningens överväganden bör därför ske helt
förutsättningslöst.

Utskottet
hemställde att vad utskottet sålunda anfört skulle ges regeringen lill känna.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Med
anledning av riksdagens beslut förordar jag att utredningen prövar frågan om
inrättande av jour-domstolar med beaktande av vad utskottet har anfört.

Handläggningen
av familjerältsliga mål och ärenden ulgör en viktig del av domstolarnas
rättskipning. Advokatsamfundet har i sin skrivelse den 4 maj 1977 framhållit
alt frågor om vårdnad och umgängesrätl i praxis länge har

s. 97 Kontrollera mot PDF

97 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:19

handlagts
ibland som ärenden och ibland som mål. Avgörande för domstolens
ställningstagande har varit på vilket sätt - genom stämningsansökan eller
annoriedes - saken har anhängiggjorts. Parterna har i allmänhet valt
stämningsansökan då frågan varit tvistig, medan de gjort en gemensam
"ärendeansökan" då enighet förelegat. På grund av ett nyligen
meddelat hovrättsavgörande har praxis på detla område måst brytas, 1
fortsättningen kommer vid Stockholms tingsrätt - enligt vad som har uppgetts -
alla vårdnads- och umgängesfrågor all handläggas som ärenden, oavsett om talan
har väckts genom stämningsansökan. Samfundet påpekar med anledning härav att,
med undantag för de fall då parterna är ense, är den vanliga
Ivistemålsproceduren att föredra framför ärendeformen. När tvistefrågan skall
handläggas som ärende blir det nämligen ofta ett betydligt mer komplicerat
förfarande än då det vanliga tvistemålsförfarandei tillämpas. Samfundet
framhåller vidare att när en vårdnadsfråga är förenad med underhållskrav eller
när en vårdnads- eller umgängesrättsfråga är föremål för prövning i mål där
deldom på äktenskapsskillnad tidigare har meddelats, frågan kan handläggas som
tvistemål. Man bör också beakta den från parternas synpunkt egendomliga
situation som uppslår i de inle sällan förekommande fall då sökanden vid
förhandling enligt ärendelagen finneratt underhållsbidrag även bort yrkas och
framställer sådant yrkande, Detla yrkande kan då inte tas upp lill prövning i
ärendet, utan sökanden hänvisas att ansöka om stämning. Denna talan kan i sin
tur inte kumuleras med ärendet, eftersom del är fråga om skilda
räitegångsformer, Efler ändringarna i föräldrabalken den 1 januari 1977 kan
antalet vårdnadsärenden förutses öka. Handläggningsproblemen torde därigenom
ytterligare accentueras. Samfundet hemställer därför om lagstiftningsåtgärder
i syfte att göra det möjligt för domstolarna att välja alternativa rättegångsformer
vid behandling av umgänges- och vårdnadsfrågor enligt föräldrabalken.

De
frågor som advokatsamfundet har tagit upp har delvis behandlats av
familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i det nyligen framlagda delbelänkandel (SOU
1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. Någon mer genomgripande reform i
det nu berörda hänseendet kan dock inte beräknas komma till stånd till följd av
de sakkunnigas förslag. Jag förordar därför att rältegångsutredningen vid sitt
arbete beaktar de problem som samfundet har fast uppmärksamheten på. Därvid
bör också undersökas om liknande problem har gett sig till känna på andra
områden än det familjerättsliga.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen utvidgar
utredningens uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

7 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 98 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:20 Skr 1977/78:103 98

20.
Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.

Dir
1977.97

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-08-24

Statsrådet
Mundebo anför.

Ärvdabalken
antogs av riksdagen år 1958 och trädde i kraft den 1 juli 1959. Genom
ärvdabalkens fillkomsl sammanfördes de lagar på arvs- och tesla-mentsrättens
områden som hade kommit till genom successiva reformer under de närmast
föregående decennierna. Balken ersatte sålunda bl.a. lagen (1928:279) om arv,
lagen (1930:104) om testamente och lagen (1933:314) om boutredning och
arvskifte. Den innebar emellertid inga större sakliga ändringar av gällande
rätt.

Ändringarna
i den successionsrättsliga lagstiftningen har varit förhållandevis fä även
efter ärvdabalkens tillkomst. Ar 1969 infördes nya bestämmelser som stärkte
efterievande makes ställning och helt likställde utomäk-lenskapliga barn med
barn inom äktenskap i arvsrättsligt hänseende. Bland övriga reformer under
senare år kan nämnas att kvarstående skillnader mellan adoptivbarn och andra
barn i fråga om arv avskaffades år 1970 och att skyldigheten all förrätta
bouppteckning mjukades upp genom de bestämmelser om dödsboanmälan som infördes
år 1976.

En
del frågor som rör den arvsrättsiiga lagstiftningen utreds f n. Familjelagssakkunniga
(Ju 1970:52), som i första hand utreder frågan om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar, skall enligt sina direktiv också ta upp frågan om makes
ställning i arvsrättsligt avseende. Därvid skall bl.a. förhållandet mellan
efterievande make och bröstarvinge behandlas. De sakkunniga skall också granska
systemet med sekundosuccession och överväga ändringar i fråga om kretsen av
arvsberättigade. Vidare har en särskild utredare nyligen tillkallats för att
utreda frågan om ställföreträdare för dödsbo som äger faslighet m.m. (Ju
1977:07).

Vid
sidan av de frågor som sålunda redan nu utreds finns det enligt min mening
anledning att se över även andra delar av den successionsrättsliga
lagstiftningen. Det gäller främst bestämmelserna om dödsbodelägares ansvar för
den avlidnes skulder.

Reglerna
om gäldsansvar i 21 kap. ärvdabalken bygger på principen att dödsbodelägarna
svarar för sådana skulder som var kända för dem när bouppteckning förrättades,
om inte boel avträds till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs
efter ansökan som görs senast en månad efter bouppteckningen. Sker
egendomsavträde efter ansökan som ges in senare, är dödsbodelägares ansvar i
princip begränsat till mellanskillnaden mellan värdet av den avträdda egendomen
och de skulder som var kända för honom en månad före ansökningsdagen.

Dessa
regler kompletteras av en rad ytterligare bestämmelser till skydd för
borgenärerna, men å andra sidan också av en del bestämmelsersom begränsar
delägarnas ansvar. 1 förstnämnda hänseende föreskrivs bl.a. att, om bodelning
eller arvskifte sker innan alla skulder är betalda, delägarna svarar för sådana
skulder som de då kände till eller som de därefter får kännedom om fram lill
dess bouppteckning har förrättats. Delägare som har boet i sin vård blir
ansvarig för alla den avlidnes skulder, om han inte ser till alt bouppteckning
förrättas i tid. Till delägarnas skydd finns en bestämmelse om atl arvinge
eller testamenlstagare är fri från ansvar på grund av underlåtenhet

s. 99 Kontrollera mot PDF

99 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:20

att
avträda boel, om han inte har fått någon förmån av boel och inle heller har tagit
någon närmare befattning med detla. Dessutom föreskrivs att bestämmelserna om
gäldsansvar inte gäller, om den avlidne inte efleriämnar annat än uimälningsfri
egendom.

Bestämmelserna
om gäldsansvaret är invecklade och svårtillgängliga. De kan medföra att
dödsbodelägare som inte känner till reglemas innebörd oförskyllt drabbas av ett
långtgående betalningsansvar. Bestämmelserna om begränsning av delägares ansvar
är inle tillräckliga för att hindra detla. En arvinge eller leslamentsiagare
kan bli belalningsansvarig trots att han bara har fått en obetydlig förmån av
boet. Detsamma gäller delägare i ett bo i vilket det utöver utmätningsfri
egendom inte finns annat än egendom av obetydligt värde.

Det
finns därför anledning att se över de nuvarande bestämmelserna om
dödsbodelägares ansvar för den avlidnes skulder. I samband därmed bör också en
del andra regler i ärvdabalken och anslutande författningar ses över. Jag
förordar att en särskild utredare tillkallas för detta ändamål.

1
fråga om gäldsansvaret bör utredaren göra en fullständig översyn av de
nuvarande reglerna. Utredningsarbetet bör inriktas på alt ersätta bestämmelserna
i 21 kap. ärvdabalken med regler som ärenklare och som i högre grad tar hänsyn
lill dödsbodelägarnas intressen. Samtidigt måste behovet av att skydda
borgenärerna fortfarande beaktas.

En
utgångspunkt bör vara att delägarna inte bör kunna åläggas att svara för större
del av den avlidnes skulder än vad som täcktes av tillgångarna i boel vid
dödsfallet. Med denna utgångspunkt kan det ifrågasättas om man inte bör gå
ifrån den nuvarande principen atl delägarna ådrar sig personligt betalningsansvar,
om inte boet inom viss tid avträds till förvaltning av boutredningsman eller
till konkurs. Inte minst från delägarnas synpunkt är del naturiigt att knyta
ansvaret för den avlidnes skulder lill att delägare får något av boets
tillgångar innan alla skulder är betalda och inle, som nu, fill underiålenhet
alt avträda boet inom viss lid. Detla innebär alt ett delägar-ansvar normall
skulle inträda först om bodelning eller skifte sker innan skulderna har
betalats. Som komplement behövs dock i så fall särskilda bestämmelser för del
fallet atl delägare redan dessförinnan obehörigen tillgodogör sig egendom som
hör till boet eller på annat sätt äventyrar borgenärernas betalningsanspråk.

En förutsättning för att
delägares ansvar för den avlidnes skulder skall kunna mjukas upp i enlighet med
vad jag nu har sagt är att borgenärernas behov av skydd blir tillräckligt
tillgodosett. För detta ändamål är det till en början viktigt atl del finns
möjlighet att klariägga vilka tillgångar som ingår i dödsboet vid tiden för
dödsfallet liksom att kunna förhindra att egendom skaffas undan lill skada för
borgenärerna. Härvidlag kan erinras om de bestämmelser som finns i 19 kap.
ärvdabalken om borgenärs rätt alt begära att boet avträds till förvaltning av
boutredningsman, om del måste antas att boet är på obestånd eller att
borgenärens rätt eljest äventyras. Denna möjlighet innebär ell inle oväsentligt
gmndskydd för borgenärerna och bör behållas. Ett komplement till dessa
bestämmelser utgör reglerna om bouppleckningsed, som innebär att den som har
uppgelt boet kan åläggas atl med ed bestyrka sina uppgifter till
bouppteckningen. Edgångsplikt åligger även delägare eller efterievande make som
inle har uppgelt boel.

Utöver de nu angivna
reglerna behövs det emellertid särskilda bestämmelser om ansvar för
dödsbodelägarna i någon form för de fall då bodelning eller skifte sker utan
att alla skulder är betalda. I och för sig kan det synas

s. 100 Kontrollera mot PDF

DeIIIJu:20
Skr 1977/78:103 100

naturligt
att behålla en möjlighet att ålägga delägare betalningsansvar för den avlidnes
skulder. Det finns emellertid också andra möjligheter au tillgodose
borgenärernas intressen. Ett alternativ är att som huvudregel föreskriva att
bodelningen eller skiftet skall gå åter och att var och en skall lämna tillbaka
vad han har fåll. Är återbäring möjlig, kan del le sig opåkallal alt dessutom
ålägga delägarna ett personligt betalningsansvar för skulderna. Om å andra sidan
återbäring inte kan ske, finns det givetvis större anledning att föreskriva
sådant ansvar. Eventuellt kan man dock även i det fallet undvara sådana
bestämmelser. Det kan tänkas räcka med en möjlighet att ålägga delägarna
skyldighet alt ersäUa värdet av vad de har fått.

1
den mån del är motiverat att föreskriva personligt betalningsansvar för
delägarna, behövs också bestämmelser om hur långt ansvaret skall sträcka sig.
Som jag har sagt tidigare bör bestämmelserna utformas så att en delägare inte
behöver riskera att ådra sig ett i princip oinskränkt ansvar för den avlidnes
skulder.

Vad
jag har sagt nu om påföljderna av atl bodelning eller skifte sker utan alt alla
skulder är betalda bör i stor utsträckning kunna tillämpas också när delägare
får något av boets tillgångar på ett tidigare stadium eller annars förfar på
ett sätt som är till skada föir borgenärerna eller någon av dem.

Särskilt
med tanke på sådana fall då delägare åsidosätter borgenärernas intressen genom
att undanskaffa eller vanvårda egendom e,d, utgör bestämmelserom
skadeståndsskyldighet ett värdefullt komplement till övriga regler om
delägaransvar. Vissa bestämmelser om skadestånd finns nu i 18 kap, 6 §
ärvdabalken, där det som huvudregel föreskrivs att delägare skall ersätta skada
som han med avseende på boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av
vårdslöshet har tillskyndat någon vars rätt är beroende av utredningen.
Bestämmelser om skadestånd Finns också i 21 kap, 11 och 16 §!;, Utredaren bör
överväga om skadeståndsreglerna är lämpligt utformade och, om så inle anses
vara fallet, föreslå de ändringar som behövs. Vid utformningen av
bestämmelserna om skadestånd bör beaktas att brottsbalkens regler om
gäldenärsbrott ger möjlighet atl ingripa med straff och skadestånd mot den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet handlar till skada för borgenär.

Vid
översynen av bestämmelserna om avlidens skulder bör utredaren också beakta de
särskilda regler om dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatter som finns i
75 S 2 mom, kommunalskatielagen (1928:370), 15 § 2 mom, lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och 15 § 2 mom, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Förutom
bestämmelserna orn gäldsansvar bör utredaren även ta upp några andra
successionsrättsliga frågor. Det gäller bl,a, frågan om dödsbodelägares
lalerätt.

Dödsbo
företräds i princip av dödsbodelägarna gemensamt eller av boutredningsman om
sådan har förordnats, 1 vissa fall har dock delägare rätl att vidta åtgärder
för dödsboets räkning utan att ha inhämtat alla delägarnas samtycke, t,ex, när
det gäller åigärder av brådskande art. Delägaren har då också rätt atl föra
boets talan inför domstol. 1 vissa fall kan det emellertid vara tveksamt om del
är fråga om en talerätt för dödsboet el ler för enskild delägare. Särskilda
bestämmelserom talerätt förenskild delägare finns t.ex. i 23 kap. 8 5
ärvdabalken om klander av arvskifte. 1 andra fall kan en delägare vara behörig
att föra talan i egenskap av anhörig till den avlidne. Här kan nämnas
bestämmelserna i 3 kap. 1 och 6 §§ föräldrabalken om taleräll i bördsmål o.d,,
20 kap. 13 § och 21 kap. 1 § rättegångsbalken om rätt att företräda målsägande
resp. misstänkt som har avlidit och 5 kap, 5 § brottsbalken om åtal för förtal

s. 101 Kontrollera mot PDF

lOl Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:20

mot
avliden.

Utredaren
bör närmare undersöka vad som nu gäller om talerätten i olika fall och la
ställning till om det finns anledning att ändra gällande ordning. Även om det
inte finns behov av någon saklig ändring, kan del finnas skäl att införa
förtydligande regler i lag. Utredaren bör i denna fråga samråda med utredningen
(Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall.

Ett
annat regelkomplex som bör ses över är det som rör preskription av rätt atl ta
arv eller testamente. Bestämmelserna härom finns i 16 kap. ärvdabalken. När
någon efterlämnaren arvinge som är känd till namnet men vistas på okänd ort,
skall enligt 16 kap. 1 § den bortovarande genom kungörelse i Postoch Inrikes
Tidningar anmanas att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år. I annat
fall går han föriustig sin rätt. Motsvarande gäller enligl 2 § i fråga om
okända arvingar och enligt 3 § i fråga om testamenlstagare som är okänd eller
vistas på okänd ort. 1 4 § föreskrivs en tioårig preskriptionstid för arvs-
eller teslamenlsanspråk i andra fall.

Utredaren
bör se över hela 16 kap. De där upptagna preskriptionstiderna bör kunna
förkortas. Vidare kan det ifrågasättas om inte systemet med kungörelse för
vissa fall i Post- och Inrikes Tidningar bör överges. 1 praktiken torde
kungörelseförfarandet vara tämligen meningslöst. Utredaren bör överväga en
annan ordning. Eventuellt kan man nöja sig med regler som ger arvingar och
testamenlstagare en viss tidsfrist för alt anmäla sina anspråk. Det kan med
skäl göras gällande att en arvinge eller testamenlstagare som har haft så ringa
kontakt med den avlidne att han inte får kännedom om dödsfallet inom ett fåtal
år i allmänhet bör fä finna sig alt hans anspråk på del i kvariåtenskapen
preskriberas.

1
samband med översynen av 16 kap. bör utredaren också ta upp frågan om del finns
skäl atl behålla lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt
till arv eller testamente. Lagen ger domstol möjlighet att förlänga liden för
bevakning av arvsanspråk efter kungörelse. Föriängning får ske med högst fem år
i sänder eller sammanlagt högst femlon år. Det kan övervägas att ersätta
bestämmelserna med undantagsregler i 16 kap, ärvdabalken.

Utredaren
bör också se över reglerna om dödförklaring. Enligt 25 kap, I § ärvdabalken får
ansökan om dödförklaring göras när någon har varit försvunnen i tio år eller,
om han skulle vara över 75 år, fem år. Om den bortovarande befann sig i
livsfara vid försvinnandet, gäller en treårstid.

Reglerna
om dödförklaring har i allt väsenlligl varit oförändrade sedan år 1933, Det kan
ifrågasättas om inte de angivna tiderna för ansökan om dödförklaring numera ter
sig onödigt långa och alltså kan förkortas. Även andra ändringar av
bestämmelserna om dödförklaring kan vara motiverade.

Slutligen
skall jag ta upp en särskild fråga som rör allmänna arvsfonden, 15 § lagen
(1928:281)om allmänna arvsfonden föreskrivs att arv som har tillfallit fonden
helt eller delvis får avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av
arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med
arvlåtarens yttersta vilja. Om det kan anses billigt, får arv även i annat fall
avstås till den som är släkt med arvlåtaren eller till annan person som har
stått arvlåtaren nära.

Bestämmelserna
om arvsfondens rätt atl avstå egendom utvidgades år 1969 (prop. 1969:83, ILU
1969:37). Ändringarna byggde på förslag av arvsfondsutredningen i betänkandet
(SOU 1967:2) Allmänna arvsfonden. Under remissbehandlingen av betänkandet hade
flera remissinstanser föreslagit alt möjligheterna att avstå arvsfondens rätt
till arv skulle vidgas

s. 102 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:21 Skr 1977/78:103 102

ytteriigare,
bl.a. för alt göra det möjligt att bevara egendom av kufturhisto-riskl intresse
och för au skydda byggnader eller markområden som var värdefulla från natur-
eller kulturvårdssynpunkl. Departementschefen ansåg emellertid att del inte
fanns tillräckliga skäl för en sådan utvidgning, och något förslag härom togs
inle upp i propositionen.

Enligt
vad jag har inhämtat från kammarkollegiet har det visat sig aU intresset av att
bevara egendom som har särskilt värde från kultur- eller nalurvårdssynpunkt
inte alltid kan tillgodoses om egendomen skall säljas för arvsfondens räkning i
vanlig ordning. Jag anser därför atl det är befogat att på nytt ta upp frågan
om att utvidga arvsfondens rätt alt avstå egendom. Även när det inte är möjligt
att fastställa vad som kan stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja bör
det vara möjligt att avstå egendom lill förmån för museer, bibliotek,
stiftelser och andra institutioner eller sammanslutningar som har särskilda
förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Ell avstående
kan behöva förenas med villkor eller föreskrifter, t.ex. om iståndsätlande av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Det
bör stå utredaren fritt att la upp också andra frågor som har anknytning tUl
dem som har berörts i det föregående och atl lägga fram de förslag till nya
eller ändrade regler som därvid kan te sig påkallade.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågor om dödsbodelägares
ansvar för avlidens skulder m.m.,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemstäUer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

alt
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jusliliedeparlementet)

21.
Arbetstagares uppfinningar

Dir
1977:100

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-09-01

Departementschefen,
statsrådet Romanus, anför.

För
ett höginduslrialiseral samhälle som vårt är den tekniska utvecklingen och
forskningen av utomordentlig betydelse. Utan ett tekniskt nyskapande riskerar
industrin att förlora i vitalitet och konkurrenskraft. Det är därför ett första
rangens samhällsintresse att uppkomsten av uppfinningar stimuleras och alt de
utvecklas och tas till vara i näringslivet.

Nu
för tiden utförs uppfinnararbele i betydande omfattning av anställda av olika
kategorier. Detta förhållande har gell upphov till en del rättsliga problem.
Utgångspunkten kan sägas vara att arbetslagarna bör ha samma rätt

s. 103 Kontrollera mot PDF

103 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:21

till
sina uppfinningar som andra uppfinnare. Det är emellertid en erkänd uppfattning
både i vårt land och internationellt att arbetsgivaren under vissa förhållanden
bör kunna göra anspråk på en mer eller mindre långtgående rätt att överta
sådana uppfinningar. Arbetstagaren skall dock i princip inte behöva utan
ersättning avstå rätten lill en uppfinning som han har gjort.

Den
svenska lagstiftningen bygger på de grundsatser som har angetts nu. Regleringen
återfinns i lagen (1949:345) om rätten fill arbetstagares uppfinningar (ändrad
1976:191). Lagen är enligt 1 §, med vissa undantag, tillämplig på här i riket
patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Lagens
3 § reglerar den centrala frågan om arbetsgivares rätt till uppfinning som en
hos honom anställd arbetstagare gör under anställningstiden. Som allmän
förutsättning för att arbetsgivaren över huvud taget skall ha någon rätt till
uppfinningen gäller atl ulnytljandet av denna faller inom arbetsgivarens
verksamhetsområde. Uppfinningar av delta slag indelas i tre kategorier med
olika rättsställning för arbetsgivaren. Gränsdragningen mellan kategorierna
beror av om det finns ett samband mellan uppfinningen och anställningen samt av
styrkan hos detta samband. Endast om en uppfinning har tillkommit väsentligen
som resultat av forsknings- eller uppfinnarverksamhet som utgör arbetstagarens
huvudsakliga arbetsuppgift eller om en uppfinning annars innefattar lösningen
av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift har arbetsgivaren rätt atl
överta hela rätlen till uppfinningen. I övriga fall har han rätl aU utnyttja
uppfinningen i sin verksamhet eller företrädesrätt framför annan att träffa avtal
med arbetstagaren om rätten till uppfinningen. För den rätt som arbetsgivaren
enligt lagen eller annars förvärvar från arbetstagaren har denne enligt 6 §
rätt till skälig ersättning.

Lagen
upptar i övrigt bl.a. föreskrifter om vad parterna har alt iaktta när
arbetstagare har gjort en uppfinning vars utnyttjande faller inom området för
arbetsgivarens verksamhet. Enligt 10 S får arbetsgivare eller arbetstagare i
fråga som avser tillämpningen av lagen inhämta utlåtande från en särskild
nämnd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. Har tvist hänskjutits till
domstol, fär även denna inhämta nämndens ullålande. Utlåtande är inte bindande
för parterna eller domstolen.

Lagen
om rätten till arbetstagares uppfinningar är enligt 2 § i huvudsak av dispositiv
natur. Bortsett från de tvingande reglerna om arbetstagarens rätt lill skälig
ersättning (6 § första stycket) och om ogiltighet av vissa avtal (7 § andra
stycket) kan lagens bestämmelser alltså ersättas av bestämmelser i avtal.
Möjligheten till avtalsreglering har ulnylljats inom stora delar av arbetsmarknaden.
Främst märks här de lid efler annan upprättade överenskommelser i ämnet som har
träffats mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och vissa förbund på
tjänstemannasidan. Gällande SAF-avtal reglerar i huvudsak samma frågor som
lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. 1 förhållande till lagen
innebär avtalet emellertid en väsentligt mer omfattande rätl för arbetsgivaren
till sådana uppfinningar. - SAF-avtalet har fäll efterföljare inom andra delar
av arbetsmarknaden.

Det
är känt all frågor om rätten till arbetstagares uppfinningar har reglerats även
i enskilda arbetsavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Några närmare
uppgifter rörande omfattningen av sådan avtalsreglering eller rörande
innehållet i avtalen föreligger emellertid inte.

Ar
1958 tillkallade chefen för justUiedeparlementel en utredningsman för att se
över lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Utredningsmannen lade år
1964 fram betänkandet (SOU 1964:49) Rätten till arbelsta-

s. 104 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:21
Skr 1977/78:103 104

gares
uppfinningar, vilket innehöll förslag till vissa ändringar i lagen. Dessa
berörde väsentligen den i 3 ij fastlagda avvägningen mellan arbetsgivarens och
arbetstagarens rätt till uppfinning som den senare har gjort. Betänkandet
remissbehandlades men ledde inte till någon lagstiftningsåtgärd,

Privattjänstemannakartellen
iPTK) har i skrivelse den 26 november 1974 till chefen för
justitiedepartementet hemsiälll om viss ändring i lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar. Ändringen går ut på att lagens dispositiva regler - vilka f n.
kan frångås både genom kollektivavtal och genom enskilda arbetsavtal - i
fortsättningen skall kunna frångås till arbetstagarens nackdel endast genom
kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits av organisation vilken är
att anse som central arbetstagarorganisation. Med anledning av PTK.s
hemställan upprättades år 1975 inom justitiedepartementet utkast till en
lagändring som motsvarade PTK:s önskemål. Vid remissbehandling av utkastet
tillstyrkte bl.a. de hörda arbetstagarorganisationerna den föreslagna
lagändringen. En majoritet av remissinstanserna avstyrkte dock att ändringen
genomfördes om det inte samtidigt företogs en översyn av andra bestämmelser i
lagen. Sedermera har inom jusiitiedepartementet hållits en överiäggning
angående eventuell översyn av lagen med bl.a. företrädare förstatliga verk och
myndigheter saml för arbetslagar-, arbetsgivar- och näringslivsorganisationer.

Lagen
om rätlen till arbetstagares uppfinningar bygger på principer som i allt
väsentligt fär anses rikliga. Trots detta talar enligt min mening vissa skäl
för atl lagen görs till föremål för översyn.

Lagen kan sägas ligga i en
skärningspunkt mellan upphovsrätten och arbetsrätten. Båda dessa räusområden
har varit föremål för en avsevärd utveckling sedan lagen trädde i kraft år
1950. Vidare saknade man vid denna tid erfarenhet av lagstiftning på området.
Utformningen av lagen fick därför till stor del bygga på antaganden och
allmänna överväganden. Det förutsattes också att en översyn av lagen kunde bli
erforderlig efter någon lid (se 2 LU 1949:32 s. 5). Det väsentliga motivet för
alt tillsätta 1958 års utredning var just att man ville undersöka om några
ändringar påkallades med anledning av de praktiska erfarenheter som dittills
hade vunnits av lagens tillämpning. Utredningen visade emellertid att
erfarenheterna inte var så omfaUande som man hade kunnat vänta sig. Nu kan
ytterligare ett drygt årtiondes erfarenheter utgöra underiag för en
undersökning med den inriktning som angavs nyss.

Vad som kom fram vid den
överläggning inom justitiedepartementet som nyss har omlalats och vad som i
övrigt är känt tyder på att lagen inle i alla avseenden svarar mot de praktiska
behoven på området. Från arbelstagarhåll har framhållits att särskilt reglerna
om ersättning till uppfinnare har gett otillfredsställande resultat. PTK:s
yrkande om begränsning av lagens dispo-sitivitel bör ses mot denna bakgrund.
Från arbetsgivarhåll har sedan länge gjorts gällande att lagen ger
arbetsgivaren alltför begränsade och opraktiska möjligheter att överta rätt
till anställdas uppfinningar. Vidare har framhållits alt utvecklingsarbetet i
företagen numera i stor utsträckning bedrivs i arbetslag och att lagen inle är
anpassad härtill. Även andra anmärkningar har riklats mot den rättsliga
reglering som nu gäller på området.

Det som har anförts nu
leder enligl min mening lill att lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar bör bli föremål för en allmän översyn som grundas på en kartläggning
av praktiska erfarenheter och behov. Översynen torde lämpligen anförtros åt en
särskild utredare.

Utredaren
bör i enlighet med vad som har sagts här skaffa sig kännedom

s. 105 Kontrollera mot PDF

105 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:21

om
de erfarenheter som har vunnits av den svenska lag- och avialsregle-ringen på
området. Han bör göra sig underrättad om berörda parters synpunkter och
önskemål när det gäller denna lagstiftning. Vidare bör rättsutvecklingen i
andra länder med högt utvecklad industri uppmärksammas.

Den
skisserade kartläggningen bör bilda underlaget för utredarens översyn av lagen.
Utredningen bör göras med den övergripande synpunkten för ögonen, att
uppfinnarverksamheten skall stimuleras och att de uppfinningar som görs så
långt möjligt bör tas till vara i praktisk användning. Som framgår av vad jag
tidigare har sagt bör huvudprinciperna i gällande rätl ligga fast också för
framtiden. Jag skall i det följande beröra vissa frågorsom utredaren bör
uppmärksamma. Det står emellertid utredaren fritt all ta upp också andra
spörsmål oni rätten till arbetstagares uppfinningar.

Starka
skäl talar för att en lagstiftning om rätten till arbetstagares uppfinningar
även i fortsättningen till stor del bör vara i princip dispositiv. Härför talar
bl,a, behovet av anpassning till skiftande förhållanden inom olika delar av
arbetsmarknaden. Utredaren bör emellertid pröva den av PTK väckta frågan, om
avvikelser till arbetstagarens nackdel från lagens regler bör fä ske endast
genom eller med stöd av kollektivavtal.

En
viktig uppgift för utredaren blir att se över lagens regler om omfattningen av
arbetsgivarens räu till arbetstagares uppfinningar och de
ersäit-ningsbestämmelsersom anknyter härtill, 1 ett nära sammanhang med dessa
regler står bestämmelserna i 4 och 5 !;§ om arbetstagares skyldighet aU anmäla
uppfinning till arbetsgivaren, om tidsfrister och förfarande för övertagande av
räu till uppfinning samt om parternas rättsställning innan frågan om sådant
övertagande har blivit avgjord.

När del giiller frågan i
vilken utsträckning arbetsgivaren bör ha rätt till arbetstagares uppfinningar
synes det i huvudsak råda enighet om att arbetsgivaren i vart fall bör kunna
göra anspråk på sådan rätt i den omfattning som nu följer av 3 i; i lagen.
Utredaren torde sålunda närmast fä ta ställning till om det föreligger skäl för
någon utvidgning av arbetsgivarens rättigheter härvidlag. Jag vill framhålla
att den omständigheten, alt vissa arbetsgivare fn. har en
kollektivavtalsreglering som är förmånligare för dem än lagen, inte ensam får
las som intäkt för att arbetsgivarens lagstadgade rättigheter utvidgas.
Utgångspunkten bör fortfarande vara att inskränkningar i arbetstagarens rätt
till sina uppfinningar färgöras endast i den mån del är påkallat av vägande
skäl.

En väsentlig punkt i
kritiken mot den nuvarande avvägningen mellan arbetsgivarens och arbetstagarens
rätt är att den anses göra det svårt för en arbetsgivare som är underkastad
lagens regler att delta i tekniskt samarbete och erfarenhetsutbyte med andra
företag. Kritiken grundas härvidlag främst på att arbetsgivaren inte på förhand
kan garantera en samarbetspartner att denne skall kunna dra nytta av
uppfinningar som görs av arbetsgivarens anställda. Liknande problem kan
uppkomma i samband med avtal om internationellt forsknings- och
utvecklingsarbete som Sverige ingår med andra länder. Med hänsyn till vikten av
dessa frågor bör utredaren särskilt undersöka om kritiken i denna del är
befogad och om det påtalade förhållandet i så fall bör avhjälpas genom
lagstiftning. Eventuellt kan det komma i fråga att införa regler som direkt tar
sikte på .samarbetssituationer.

Vad beträffar
arbetstagarens rätt till ersättning för den uppfinnarrält han avstår innehåller
6 >:; lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar fn, en del

s. 106 Kontrollera mot PDF

Del
II Ju:21 Skr 1977/78:103 106

allmänt
hållna regler, I de kollektivavtal som har nämnts i det föregående och som
gäller rätten Ull arbetstagares uppfinningar finns liknande ersättningsregler,
I båda fallen har dessa regler ett nära samband med vad som gäller beträffande
omfattningen av arbetsgivarens räu till uppfinningar av olika slag.

Från
arbelstagarhåll har, som redan har antytts, framförts bl.a. att
ersättningsreglerna i praktiken har tillämpats så au arbetstagare i många fall
har fält alltför ringa ersättning för den rätt som de har avstått. Vidare har
sagts alt gällande reglering har lämnai alltför stort utrymme för aU skjuta
frågorom ersättning på framliden. Det har också påtalats att arbetsgivaren kan
komma i ett icke godtagbart överläge gentemot arbetstagaren, om han har
övertagit rätt lill en uppfinning utan att ersäUningsfrågan har avgjorts i
samband med övertagandet. Arbetsgivaren kan då bestämma över hur uppfinningen
skall utnyttjas och därmed över dess ekonomiska värde. Det kan i dessa fall också
bli arbetsgivaren ensam som fär praktisk möjlighet att samla det material som
behövs för all bedöma ersättningsfrågan. Utredaren bör undersöka om kritiken
kan anses ha fog för sig saml söka vägar att avhjälpa eventuella
missförhållanden.

Det
kan sättas i fråga om del är en framkomlig väg att i författning ge mer
detaljerade normer än nu för hur ersättningen skall bestämmas. Andra
möjligheter kan emellertid slå till buds för aU fä fram en tillfredsställande
ersättningspraxis. Bl.a. bör övervägas om del är lämpligt att föreskriva att
ersättning normalt skall utgå i viss form, t.ex. som royalty. 1 del sammanhanget
bör prövas om det finns anledning att göra arbetsgivarens ensamrätt till en
uppfinning som han har övertagit beroende av atl han också utnyttjar
uppfinningen. Härvid bör beaktas, förutom parternas intressen, betydelsen av
att uppfinningar som är värdefulla för samhället också blir utnyttjade.

För arbetstagaren torde
det oftast vara ett betydande intresse att frågan om ersättning kan bringas
till en snabb lösning. Det förtjänar därför övervägas om inle bestämmelser bör
tillskapas som skapar en viss press på båda parterna eller endera av dem att
agera i ersättningsfrågan. Vad därefter angår frågan om atl ge parterna
jämbördiga förhandlingspositioner vill jag erinra om atl lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet innehåller bestämmelser om informationsskyldighet
sorn syftar till att arbetsgivare och facklig organisation vid förhandling i
princip skall ha tillgång till samma faktaunderlag. Utredaren bör pröva om
liknande regler behövs även såvitt avser förhållandet mellan den enskilde
arbetstagaren/uppfinnaren och arbetsgivaren när fråga är om förhandling om
ersättning för en övertagen uppfinning. Även andra åtgärder kan vara motiverade
för alt förstärka förhandlingspositionen för uppfinnaren.

Ett önskemål om en snabb
lösning av frågor rörande ersättning lill arbetstagare kan komma i konflikt med
intresset av alt ersättningen står i riktig proportion lill uppfinningens
värde. Det verkliga värdet kan ibland konstateras först sedan avsevärd lid har
förfiulit från del all arbetsgivaren övertog rätt till uppfinningen. Parterna
har givetvis möjlighet alt i avtal sinsemellan ta in förbehåll rörande
omprövning i framliden av ersättningen. Sådana förbehåll finns i
kollektivavtalen på området. Utredaren bör pröva om det kan vara lämpligt att i
lag tillskapa en särskild möjlighet atl fä ersättningsfrågor omprövade, vid
sidan av gällande rättsregler om jämkning av oskäliga avtalsvillkor

Som har nämnts tidigare
kan arbetsgivare och arbetstagare samt i vissa fall domstol inhämta utlåtande
från statens nämnd för arbetstagares uppfin-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:21

ningar
i fråga som avser tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar. Utredaren bör skaffa sig en överblick över den verksamhet som
hiuills har bedrivits hos nämnden. Vidare bör prövas om denna verksamhet med de
regler som nu gäller för den kan anses utgöra ett ändamålsenligt instrument när
det är fråga om all förebygga och avveckla tvister på området.

F.n.
gäller atl lagen om rätten lill arbetstagares uppfinningar är tillämplig på
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, med vissa angivna undanlag. När
lagen kom lill torde man härvid ha utgått från det s.k. civilrättsliga
arbetstagarbegreppet. Detta begrepp har efter hand kommit att omfatta allt fler
kategorier av förvärvsarbetande (jfr exempelvis framställningen i SOU 1975:1 s.
691-741). Som arbetstagare betraktas sålunda numera bl.a. vissa grupper som år
1950 torde ha hänförts till kategorin beroende uppdragstagare. Även för
framliden har man att räkna med att arbetstagarbegreppet vidgas (jfr prop.
1975/76:105, bilaga l,s. 324).

De
förhållanden som har angetts nu bör beaktas när bestämmelserna om tillämpningsområdet
ses över. Det är inte utan vidare givet, att en arbetsgivare med slöd av lag
bör kunna göra anspråk på rätt till en uppfinning som görs av den som har en
kanske mindre fast anknytning till arbetsgivarens verksamhet. Detta gäller även
om denne i andra rättsliga sammanhang behandlas som arbetstagare. A andra sidan
skulle del kunna vara av värde för en icke anställd uppfinnare som gör en
uppfinning inom ramen för ett uppdragsförhållande, l.ex. ett
konstmktionsuppdrag, alt i förhållandet till uppdragsgivaren åtnjuta ett skydd
som motsvarar det som lagen ger åt en arbetstagare. Utredaren bör därför
undersöka om det finns behov av att i något avseende göra reglerna i lagen om
rätten till arbetstagares uppfinningar tillämpliga också på sådana uppdragsförhållanden
eller atl införa särskilda regler till skydd för icke anställda uppfinnare.

Från lagens
tillämpningsområde är f n. undantagna bl.a. vissa lärare vid universitet,
högskolor eller andra inrättningar som hör till undervisningsväsendet. Undantaget
sammanhänger med att man vid dessa inrättningar bedrev forskningsarbete som i
princip var inriktat på det allmännas bästa, ulan avseende på det omedelbara
praktiska utnyttjandet av resultaten Qfr prop. 1949:101 s. 63-67). Sedan lagen
kom till har förhållandena i viss mån ändrats. Så t.ex. ingår numera forskning
på uppdrag av utomstående som en del av verksamheten inom högskolan, I 1964 års
betänkande föreslogs att även annan vetenskaplig personal än lärare vid de
berörda undervisningsin-rätlningarna skulle undantas från lagens
tillämpningsområde. Motsvarande förslag har, med en del modifikationer, lagts
fram av dåvarande universi-telskanslersämbelel (UKÄ) i en till
utbildningsdepartementet den 21 april 1975 överiämnad rapport angående
universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet (UKÄ-rapport 1975:9),
Hithörande frågor bör prövas av utredaren, efter samråd med berörda myndigheter
och organisationer,

1
utredningsarbetet bör som sakkunniga delta företrädare för arbetslagar-och
arbelsgivarinlressen samt för de myndigheter och organisationer som berörs.
Dessutom bör utredningen i vanlig ordning erhålla experthjälp.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

atl
regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande rätten
till arbetstagares uppfinningar,

att besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:22
Skr 1977/78:103 108

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunnig, expert och
sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen
(1946:394), om inle annat föreskrivs,

alt kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Justitiedepartementet)

22.
Tilläggsdirektiv till rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Dir 1977:112

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-10,

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Med stöd av regeringens beslut den 20 januari 1977 (Dir
1977:1) har jag tillkallat en pariamentariskt sammansatt kommitté för att
utreda frågan om förstärkt skydd i regeringsformen (RF) för de medborgerliga
fri- och rättigheterna. Kommittén, som har antagit namnet

rättighetsskyddsutredningen, skall enligt direktiven lägga
fram sina förslag senast vid utgången av första kvartalet år 1978, Det är
avsett atl ett första riksdagsbeslut på grundval av kommitténs arbete skall
fattas före 1979 års val,

Rättighetsskyddsutredningen har tre huvuduppgifter. Den
skall först och främst arbeta ut särskilda regler om förfarandet vid
rältighetsbegränsande lagstiftning. Den skall vidare ta ställning till den
framtida utformningen av den s, k, lagprövningsrätlen. Den tredje huvuduppgiften
gäller lagrådets ställning,

Rättighetsskyddsutredningen är enligt direktiven
oförhindrad att även ta upp sådana frågor rörande förstärkning av
rätlighetsskyddet som behandlades i reservauoner till konstitutionsutskottets
betänkande (1975/ 76:56) med anledning av propositionen (1975/76:209) med
förslag till nya regler i RF om de medborgerliga fri- och rättigheterna. En av
dessa frågor som särskilt nämns i direktiven gäller krav på en viss minsta tid
mellan de två besluten vid grundlagsändring.

Formerna för grundlagsändring berörs också i ett annat
hänseende i rättighetsskyddsulredningens direktiv. Jag nämnde i mitt anförande
vid regeringssammanträdet den 20 januari 1977 att jag avsåg att föreslå
regeringen att redan under det då pågående riksmötet förelägga riksdagen
förslag till regler som skulle möjliggöra beslutande folkomröstning i
grundlagsstiftningsfrågor.

Arbete på
att utforma sådana regler har bedrivits i justitiedepartementet under våren
1977,1 samband härmed har, i enlighet med den praxis som har utvecklat sig i
mer väsentliga grundlagstiftningsärenden, förekommit samråd med företrädare
förden parlamentariska oppositionen. Från oppositionen har därvid förts fram
önskemål om att förslag i frågan inte skall läggas fram för riksdagen förrän
resultatet av rättighetsskyddsutredningens arbete föreligger.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:22

Enligt
min mening talar starka principiella skäl för att medborgarna ges möjlighet att
ta direkt del i den beslutsprocess som syftar till alt ställa upp de
gmndläggande reglerna om vilka organ som på deras vägnar skall utöva den
offentliga makten, om hur dessa organ skall utses, om hur makten skall fördelas
mellan dem och om vilka gränser som skall sättas för den offentliga
maktutövningen. Skälen för folkomröstning som ett led i
grund-lagsstiftningsförfarandet har ytterligare ökat i styrka i och med att det
i RF har förts in ett omfattande regelsystem med uppgift atl skydda de
medborgeriiga fri- och rättigheterna mot angrepp från del allmännas sida. En
ordning som innebär att de enskilda medborgarna ges möjlighet alt la direkt del
i beslut om ändring av dessa skyddsregler måste ses som en viktig förstärkning
av del konstitutionella rättighetsskyddet. Jag är därför av den uppfattningen
att ett första riksdagsbeslut om folkomröstning i grundlagstifiningsfrågor bör
fattas redan under innevarande valperiod. Skäl talar emellertid för att man
skall gå till mötes önskemålet om ett visst dröjsmål i förhållande till den
urspmngliga tidsplanen. Jag vill här först och främst peka på det .stora värde
som ligger i att lagar som reglerar demokratins spelregler beslutas under
största möjliga enighet. Härtill kommer alt det råder ett nära samband mellan
de frågor som omfattas av rättighetsskyddsutredningens uppdrag och ärendet om
folkomröstning i grundlagsstiftningsfrågor. Jag kan i sammanhanget nämna att,
enligt vad jag har inhämtat, även andra aspekter på
gmndlagsstiftnings-förfarandet har aktualiserats inom utredningen.

Den
önskvärda samordningen av reformarbetet på RF:s område uppnås lättast om detta
i sin helhet läggs på rättighetsskyddsutredningen. Jag förordar därför att
frågan om införande av beslutande folkomröstning som ett led i
grundlagstiftningsförfarandet överiämnas lill utredningen. Efter samråd med företrädare
för utredningen anser jag mig kunna utgå från att detta inte kommer att medföra
att kommitténs arbete fördröjs i någon högre grad,

Rättighetsskyddsutredningen
bör vid ,sina överväganden i folkomröstningsfrågan utgå från de förslag i ämnet
som har lagts fram i olika sammanhang, EU sådant förslag återfinns i
förfatlningsutredningens förslag lill regeringsform (SOU 1963:16 och 17; 7 kap,
4!;), Lösningar som nära ansluter sig till författningsutredningens har
därefter förts fram dels i en reservation till grundlagberedningens
slutbetänkande (SOU 1972:15), dels i reservationer till konstitutionsutskottets
betänkanden i samband med beslutet om 1974 års RF (KU 1973:26) och beslutet om
de nya reglerna i RF om skydd förde medborgeriiga fri- och rättigheterna (KU
1975/76:56), Dessa förslag innebär alla alt en riksdagsminoritet av viss
storlek (en tredjedel av ledamöterna) skall kunna få till stånd en
folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag i samband med närmast följande
riksdagsval.

Jag
hemställer att regeringen utvidgar rättighetsskyddsutredningens uppdrag i
enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartementet)

s. 110 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:23 Skr
1977/78:103 110

23.
Översyn av sjölagen

Dir
1977:114

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-12-01

Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, anför.

Inom
sjörätten spelar internationellt antagna rättsregler av naturiiga skäl en
framträdande roll. På sjörättens område finns det därför sedan lång lid
tillbaka ett flertal konventioner som innehåller internationella regler i olika
hänseenden. Sjölagen (1891:35 s 1, omtryckt 1975:1289, ändrad 1977:681) bygger
i betydande utsträckning på sådana konventioner. Det gäller bl a stora delar av
5 kap om befordran av gods och 8 kap om skada genom fartygs sammanstötning samt
bestämmelserna i 10 kap om begränsning av redares ansvarighet. Även
bestämmelserna i 6 kap om befordran av passagerare och resgods ansluter till
den internationella regleringen på detta område. Det nordiska samarbetet har
också gamla traditioner inom sjörätten och de nordiska ländernas sjölagar
innehåller i slor utsträckning bestämmelser som är helt eller delvis
likalydande.

1 lO
kap sjölagen finns bestämmelser om den högsta sammanlagda ansvarighet som kan
åläggas en redare i anledning av en och samma händelse, s k globalbegränsning.
Ansvarsbegränsningen omfattar ersättning för skada på person, som befinner sig
ombord på fartyget för att medfölja detta, och på egendom ombord på fartyget.
Vidare omfattas ersättning för skada på person eller egendom i annat fall, om
skadan orsakals av någon som befinner sig ombord på fartyget. Rätt till
begränsning av ansvarigheten föreligger också i fråga om ersättning för skada
på person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till
navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen, befordringen
eller lossningen av lasten eller, i fråga om passagerarbefordran, för skada på
grund av omständighet som hänför sig till inskeppningen, befordringen eller
landsättningen av passagerarna. Slutligen omfattar rätten lill
ansvarsbegränsning ersättning för skada på hamnanläggning o 1 samt ersättning
på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna vrak m m.

Ansvarsbegränsningen
gäller dock ej i vissa fall. De från praktisk synpunkt viktigaste undantagen
avser skada som åsamkats befälhavaren eller besättningsmedlem eller lots eller
någon som är i redarens tjänst och som befinner sig ombord på fartyget eller
vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst.

Om
ansvarsbegränsning gäller, är ansvarigheten begränsad till ett belopp av 1 000
francs (ca 400 kr) per ton av fartygets dräktighel, dock minsl 150 000 francs
(ca 60 000 kr). Inträffar personskada, höjs ansvarighetsgränsen i fråga om
sådan skada med 2 100 francs; (ca 800 kr) per ton, dock med minst 630 000
francs (ca 250 000 kr). Fordringar på grund av personskada skall i första hand
tillgodoses ur det belopp varmed ansvarigheten höjs vid sådan skada. Förslår inte
detta, skall återstoden av fordringarna för personskada tillsammans med övriga
fordringar tillgodoses ur det belopp som återstår. Bestämmelser finns också om
frihet från kvarstad och andra handräckningsålgärder för redare som har ställt
säkerhet för det högsta belopp som kan utgå.

De
regler som jag nu har redogjort för bygger på en i Bryssel år 1957 avslutad
konvention om redaransvarets begränsning, till vilken Sverige är ansluten.
Frågan om en revision av denna konvention aktualiserades i slutet

s. 111 Kontrollera mot PDF

111 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:23

av
1960-talet. Efter förarbete inom ComitéMaritime International (CMI) och
Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) antogs vid en
diplomatisk konferens i London under november 1976 en ny konvention om
begränsning av sjörättsligl skadeståndsansvar. Den nya konventionen, som är
avsedd att ersätta 1957 års konvention, bygger i huvudsak på samma system som
denna men innebär förbättringar i fiera avseenden. Sålunda har
begränsningsbeloppen höjts betydligt, särskilt för mindre fartyg. Vidare har
frågan om förhållandet mellan begränsningskonventionen och vissa andra
sjörättsliga regler lösts på ett mera tillfredsställande sätt än i den tidigare
konventionen. Vissa regler, som erfarenhetsmässigt gett upphov lill tvister i
olika avseenden, har fått en klarare utformning i den nya konventionen.
Systematiken i denna är också bättre än i 1957 års konvention.

Frågan
om sjölagens bestämmelser angående begränsning av redarens ansvarighet har
tagits upp i motionen 1975/76:1120. 1 denna framhölls all reglerna om
ansvarsbegränsning lett till att vid vissa skador som drabbat hamnanläggningar
hamnen endast fått obetydlig ersättning. Med hänvisning härtill hemställde
motionärerna att regeringen skulle ta initiativ till en sådan ändring av 1957
års konvention, att hamnägare i framtiden får väsentligt förbättrade
möjligheter till ersättning för skador som fartyg åsamkar hamnanläggningar.

1
betänkande LU 1976/77:10 hemställde lagutskottet att riksdagen skulle avslå
motionen eftersom syftet med denna måste anses tillgodosett genom tillkomsten
av den nya konventionen. Utskottet anförde dock att den nuvarande kraftiga
begränsningen av det sjörättsliga skadeståndsansvaret ter sig helt otidsenlig
mot bakgrund av de betydelsefulla förändringar, som den svenska
skadeståndsrätten under senare år undergått. Utskottet framhöll att även ett
litet fartyg kan orsaka avsevärda skador. Med så små begränsningsbelopp som t
ex 150 000 francs för de minsta fartygen löper en skadelidande stor risk alt
inte fä en godtagbar ersäUning för sina skador. Utskottet erinrade om att
avsevärt högre kataslrofgränser för skadeståndsansvar finns i annan
lagstiftning. Enligt utskottets mening torde det dock inte vara möjligt att
helt avskaffa systemet med globalbegränsning i sjörätten.

Riksdagen
biföll vad utskottet hemställt (rskr 1976/77:104).

Även
jag anser alt reglerna om globalbegränsning i 10 kap sjölagen bör ses över.
Antagandel av den nya konventionen aktualiserar frågan om en sådan översyn. Del
bör enligt min mening uppdras ål en särskild kommitté atl göra denna översyn.

Motsvarande
kommittéer kommer att tillsättas i Danmark och Finland. 1 Norge finns redan en
sjölagskommitté som har fåu i uppdrag att se över motsvarande norska
bestämmelser. Vid möte med nordiska ämbetsmannakommittén för
lagstiftningsfrågor i september 1977 överenskoms att arbetet skall bedrivas i
nordiskt samarbete.

Den
nya konventionen innebär som jag nyss nämnde åtskilliga förbättringar i
förhållande till 1957 års konvention. Del finns emellertid också anledning att
på några punkter ställa sig tveksam till den nya konventionen. Vid den
diplomatiska konferensen i London förelåg olika meningar i fråga om storieken
av de höjningar av begränsningsbeloppen som var erforderiiga. Den lösning som
man slutligen stannade för innebar för fartyg med ett bruttotonnage av 500 lon
eller mindre ell begränsningsbelopp på ca 900 000 kr för egendomsskada och ca 1
750 000 kr för personskada. Bl a från svensk sida gjordes gällande all större
höjningar var påkallade för del mindre tonnaget. För att möjliggöra en framtida
justering av begränsningsbeloppen ulan allt för

s. 112 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:23
Skr 1977/78:103 112

stor
tidsutdräkt innehåller konventionen regler som gör det möjligt att hålla
särskilda revisionskonferenser for behandling enban av frågan om justering av
dessa belopp. Konferensen intog emellertid en avvisande hållning till ett
förslag om alt i konventionen ta in bestämmelser om förhållandet mellan stater
som tillträtt ett ändringsprotokoll som antagits vid en sådan revisionskonferens
och stater som står kvar på den ursprungliga konventionstexten. Konferensens
ställningstagande torde innebära atl i stal som har tillträtt ett
ändringsprotokoll om höjning av beloppen, de nya beloppen inle kan tillämpas på
fartyg som är hemmahörande i stat vilken är bunden endast av den ursprungliga
konventionstexten. Som en följd härav kan kontraktsslu-lande stater som har
tillträtt ett ändringsprotokoll under lång tid tvingas leva med ett
"dubbelt" system i fråga om begränsningsbeloppen.

En
första uppgift för kommittén blir därför att överväga om Sverige bör tillträda
den nya konventionen.

Finner
kommittén atl Sverige bör tillträda konventionen, blir dess uppgift att
utarbeta förslag till de lagändringar som behövs för ett tillträde. Även i
annat fall bör emellertid kommittén la konventionens bestämmelser till
utgångspunkt för sitt arbete. Kommittén bör då undersöka om den svenska
lagstiftningen skall helt anpassas till konventionen eller om avsteg bör göras
från konventionens bestämmelsier i något avseende. Jag anser det emellertid
väsenlligl att den nuvarande nordiska enhetligheten på detta område
upprätthålls.

Kommittén
bör också överväga om Sverige skäll säga upp 1957 års konvention,

I
6 kap sjölagen finns bestämmelser bl a om bortfrakiarens ansvar vid befordran
av passagerare och resgods. Bestämmelserna infördes i sjölagen genomen
lagändringar 1973 (SFS 1973:1202) och byggeri huvudsak på ett av CMI år 1969
antaget utkast till konvention om sjötransport av passagerare och resgods. Det
av CMI utarbetade utkastet behandlades inom IMCO, vars juridiska kommitté i
mars 1974 lade fram ett förslag till konvention om transport av passagerare och
resgods lill sjöss (passagerarkonvenlionen). Kommitténs förslag antogs med
vissa ändringar vid en diplomatisk konferens i Aten i december 1974,
Bestämmelserna i 6 kap sjölagen överensstämmer i allt väsentligt med
passagerarkonvenlionen men vissa justeringar måste göras innan Sverige kan
tillträda den,

Passagerarkonvenlionen
har ännu inte trall i kraft. Det huvudsakliga skälet härtill är sannolikt en
bristande samordning mellan konventionens regler om begränsning av
bortfrakiarens ansvarighet vid skada på passagerare och reglerna om
globalbegränsning av ersättning till passagerare i 1957 års begränsningskonvention.
Även länder som hyser intresse för att tillträda passagerarkonvenlionen har
därför valt att avvakta resultatet av arbetet på en ny begränsningskonvention
innan de tar ställning i tillträdesfrågan.

Frågan
om globalbegränsning av passagerarkrav har fått en mera tillfredsställande
lösning i den nya begränsningskonventionen än i 1957 års konvention. Det finns
därför anledning anta att passagerarkonvenlionen nu kommer att tilldra sig ökat
intresse från andra länders sida. Med hänsyn härtill bör kommittén överväga om
Sverige skall tillträda passagerarkonvenlionen samt utarbeta de förslag till
ändringar i 6 kap sjölagen som behövs för ett sådant tillträde. Vid det
ovannämnda mötet med nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor överenskoms
att sjölagskommittéerna i övriga nordiska länder skulle få motsvarande uppdrag
och att utredningsarbetet skulle ske i nordiskt samarbete. Även i denna
del bör sålunda

s. 113 Kontrollera mot PDF

113 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:23

kommittén
bedriva sitt arbete i samverkan med kommittéerna i de andra nordiska länderna.

Ytteriigare
frågor om översyn av sjölagen kan komma att aktualiseras under de närmaste
åren. Sålunda kommer ell inom Förenta Nationernas kommission för internationell
handelsrätt (UNCITRAL) utarbetat förslag lill konvention om sjötransport av
gods att behandlas på en diplomatisk konferens i mars 1978. Inom CMI pågår
dessutom arbete på ett utkast lill nya internationella regler om tillämplig lag
i tvister med anledning av sammanstötning mellan fartyg. 1 den mån resultatet
av det nu nämnda arbetet föranleder därtill, bör frågan om införlivande av nya
internationella regler på dessa områden överiämnas till kommittén genom
tilläggsdirektiv.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartemenlet

att
tillkalla en kommiué med högst sex ledamöter med uppdrag att se över sjölagen,

all
utse en av ledamötema aU vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Justitiedepartemenlet)

8 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

Del
II UD:1 Skr 1977/78:103 114

U trikesdepartementet

1.
Det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet

Dir
1977:20

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen,
statsrådet Söder, anför efter särskilt samråd med chefen för
utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström.

1
Tendenser i de internationella relationerna

Förbindelserna
mellan länderna ökar kraftigt på alla områden. Del ömsesidiga beroendet blir
allt starkare. Informationsfiödel och resandetrafiken fär en allt större
omfattning. Denna utveckling har på olika sätt aktualiserat hur vi skall
förhålla oss till utländskt kulturellt inflytande i vidaste mening, hur vi
skall dra nyUa av dessa kontakter samt hur vi själva skall kunna ge impulser av
värde till omväriden.

Det
ökade beroendet mellan länderna är tydligast på del ekonomiska området. Vår
utrikeshandel svarar för cirka en tredjedel av vår nationalinkomst. Hälften av
vår industriproduktion exporteras. Vi har intresse av en så fri världshandel
som möjligt. Vi strävar efter atl utveckla och fördjupa handelsförbindelserna
med länder i alla delar av världen.

De
tidigare koloniernas frigörelse och deras strävan alt befästa sin politiska och
ekonomiska självständighet har skapat förutsättningar för ökade kontakter och
samarbete. Vi söker i vårt internationella agerande hävda de fatliga ländernas
intressen och verkar för ändrade ekonomiska relationer mellan u- och i-länder
på grundval av FN:s handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning.

På
det politiska området gör sig olika tendenser gällande. En stegrad nationalism
kommer lill uttryck på många håll. Ösl-västmotsättningarna kvarstår men
möjligheterna ökar till ett meningsutbyte över de ideologiska och politiska
gränserna. Sveriges utrikespolitik syftar bl.a. till alt främja de mindre
nationernas intressen, stödja nedruslningsansträngningarna och i den
internationella solidaritetens namn motarbeta förtryck och orättvisor.

När del gäller
möjligheterna till framtida insatser på dessa olika områden spelar
slutdokumentet från den europeiska säkerhets- och samarbelskonfe-rensen (ESK)en
betydelsefull roll. De undertecknande staterna har däri gett uttryck för en
vilja att leva tillsammans i fred och atl respektera varandras samhällssystem.
Del understryks atl strävandena att utveckla samarbetet bidrar till att stärka
fred och säkerhet i Europa och i väriden som helhet.

Även på kulturområdet ökar
kontakterna och beroendet inte minst till följd av massmediernas utveckling.
Formerna för kontakterna påverkas ofta av kommersiella intressen. Många små
stater fär starka kulturella impulser från ett fätal stora nationer.
Självfallet har dessa stora kulturnationer mycket av värde all erbjuda men risk
finns alt de små länderna utsätts fören masskultur utan förankring i den egna
kulturtraditionen. Målmedvetna insatser krävs därför för att hävda de mindre
ländernas kulturella identitet.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD: 1

2
Inriktningen av insatserna för kultur- och informationsutbytet med andra länder

Våra
internationella kontakter på kultur- och informationsområdet ökar inte endast
till följd av atl förbindelserna mellan Sverige och andra länder intensifieras.
Även utvecklingen på kulturens områden inom Sverige med nya grupper och nya
former av aktiviteter verkar i samma riktning. Det är önskvärt alt andra länder
fåren allsidig bild av svenskt kulluriiv,som i sin lur kan fä värdefulla
impulser från andra kulturmönster. Insatser i fråga om kultur- och
informationsutbytet kan alltså inle ensidigt inriktas på alt öka kunskaperna om
Sverige i andra länder. Utbytet måste präglas av ömsesidighet och av en
strävan till större öppenhet för information och idéer från andra länder. Del
måste också bedrivas med hänsynstagande till önskemål och prioriteringar från
de i verksamheten deltagande staternas sida. Viktigt ä r vidare alt så många
människor som möjligt blir delaktiga i utbytet så alt detta mer direkt kan
medverka till ökad internationell förståelse.

Inriktningen
av samhälleliga insatser på kulturområdet måste givetvis ses mot bakgrund av
vilka möjligheter som redan slår till buds för människor i olika länder att la
del av kulturutbudel utanför det egna landets gränser. Det ökade välståndet och
den tekniska utvecklingen har otvivelaktigt fört med sig ett alll mer
omfattande och rikhaltigt utbud. Även radion och televisionen har ökat
kontakterna mellan länderna.

3
Särskilda motiv för en utredning

3.1 Undertecknandet
av slutdokumentet från den europeiska säkerhets

konferensen

Genom
undertecknandet av slutdokumentet från den europeiska säkerhetskonferensen i
juli 1975 har Sverige åtagit sig att verka för ett vidgat kultur- och
informationsutbyte. De undertecknande parterna, vilka utgjordes av samtliga
Europas stater - utom Albanien -jämte Förenta staterna och Canada, har föresatt
sig att söka förbättra kännedomen om varandras kulluriiv och främja allas
tillgång lill varandras kulturella arbete.

I
deklarationen anvisas tre vägar för atl åstadkomma ett utökat kulturutbyte
över gränserna: bilaterala och multilaterala överenskommelser mellan statliga
institutioner eller enskilda organisationer, direkt kommunicering och samarbete
mellan statliga och enskilda organ samt direkta kontakter mellan personer som
utövar kulturell verksamhet.

De
undertecknande staterna har vidare uppställt som mål alt bl.a. underlätta
friare och vidare spridning av information samt att uppmuntra samarbete på
informationsområdet.

1
syfte att undersöka hur överenskommelserna i deklarationen har efterievis
kommer en särskild regeringskonferens all anordnas i Belgrad i juni 1977. Som
ell led i Sveriges förberedelser för konferensen prövar f n. olika myndigheter
vilka ytteriigare insatser som kan påkallas för att vi skall anses uppfylla
våra åtaganden.

3.2 Behov
av geografisk breddning

Det
svenska informations- och kulturutbytet har traditionellt sin tyngdpunkt i den
västliga kulturkretsen. I ESK-dokumenlet har vi lovat att verka

s. 116 Kontrollera mot PDF

DelllUD:!
Skr 1977/78:103 116

för
ökade kontakter på kulturområdet med Europas samtliga stater. Delta innebär att
större uppmärksamhet måste ägnas Östeuropa.

En
fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är hur vi från svensk sida skall
ställa oss till de från många siater framförda önskemålen om statliga
kulluravtal. Sverige har hittills inle på regeringsnivå ingått några bilaterala
kulturavtal med andra länder. Motivet har varit all kontakterna på kulturområdet
inte lämparsig för statlig reglering saml all en speciell administration
möjligen skulle behöva byggas upp. 1 de fall överenskommelser har ingåtts har
Stiftelsen Svenska institutet som svensk part tecknat ett tidsbegränsat s.k.
kulturprogram med motsvarande institution i ett annat land. Institutet
administrerar fn. nio sådana kulturprogram. Önskemålen om avtal på
regeringsnivå rörande kultumtbytet har främst framförts av öststaterna men på
senare tid även av en rad u-länder.

Eu
ökat samarbete mellan Sverige och tredje väridens länder, inle minst mottagare
av svenskt bistånd, har vuxit fram under senare tid. Det omfattar inte endast
ekonomiska förbindelser utan även allt fier kontakter inom forskning och kultur
saml samarbete mellan enskilda organisationer. Intresse för en ytteriigare
utvidgning av samarbetet finns i många u-länder. Sådana kontakter bör baseras
på utbyte på jämbördig basis och på ömsesidighet, vilket aren förutsättning för
alt förståelsen mellan folken skall öka. Fördetia krävs bl.a. all kultur- och
erfarenhetsutbytet utformas så att del ger en levande bild av människors
levnadsförhållanden. Inte minsl som ett led i arbetet med att skapa en opinion
i de rika länderna för en rättvisare fördelning av världens resurser är sådana
insatser nödvändiga.

En
tredje grupp länder som bör ägnas uppmärksamhet i kultur- och
informationsutbytet är våra invandrares hemländer. En omfattande invandring
till Sverige har ägt rum under senare tid. Ett mera utvecklat samarbete mellan
in- och utvandringsländerna i Europa främjar den ömsesidiga förståelsen. Det
är angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder
ta särskild hänsyn lill de informationsbehov som skapas i fiera länder till
följd av utvandringen till Sverige. En bärande princip för vår invandrarpolitik
är all de olika invandrargrupperna skall ges möjlighet att bibehålla sin egen
identitet. Alt bevara och utveckla det egna kulturarvet är ett betydelsefullt
inslag i detta arbete. Ett starkt behov föreligger hos invandrargrupperna att
upprätthålla kontakten med hemlandet, dess språk och kulturliv. Detta
understryks också i ESK-rekomméndationerna. All kulturyttringar av skiftande
ursprung utvecklas inom vårt land ligger inte endast i minoritetsgruppernas
intresse. Dessa nya kulturmönster ulgör även stimulerande lillskotl lill vårt
eget kulluriiv och ger oss fördjupade kunskaper om förhållandena i invandrarnas
hemländer.

Vårt
geografiska läge, våra allmänna och kulturella förbindelser samt orienteringen
av vår utrikeshandel understryker den centrala betydelsen av att man i
Västeuropa och Nordamerika är välinformerad om dagens Sverige. En spridning av
kultur- och informationsutbytet i den riktning som här tidigare angetts fär
givetvis inte medföra att vi ägnar dessa länder minskad uppmärksamhet. En stor
del av kultur- och informationsutbytet sker genom enskilda insatser. Till följd
av den hårda konkurrensen om uppmärksamheten i väst krävs även statliga
insatser för atl Sverige skall kunna göra sig gällande. Vad gäller multilateralt
kultursamarbete inom kretsen av europeiska siater förekommer redan en
omfattande verksamhet inom Europarådet.

Vikten
av ett fortsall intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är

s. 117 Kontrollera mot PDF

117 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD: 1

en
självklarhet. Olika möjligheter börheaktas atl stärka detta utbyte. Detta
gäller även åtgärder för ökad språkförståelse i Norden, inte minst mellan det
svenska och finska språkområdet.

3.3 Innehållsmässig
förnyelse av informationsverksamheten

Den
nu förekommande informationsverksamheten bör förnyas inte bara geografiskt utan
även innehållsmässigt. Ett ökat intresse för svenska lösningar a v olika
samhällsfrågor märks från såväl i-länder som u-länder. Det är därför viktigt
alt vi kan ge en väl avvägd information om nya inslag l.ex. på arbetslivets,
medbestämmandets och utbildningens områden. Vidare bör vår Sverige-information
återspegla debatter i viktiga samhällspolitiska frågor rörande l.ex.
resurshushållning, miljöproblem och energiförsörjning. Sverige-informationen
måste givetvis anpassas lill de olika mottagarna. På motsvarande sätt har vi
intresse av att se vilka förebilder andra länder har att erbjuda för lösning av
våra egna samhällsproblem.

3.4 Av
riksdagen begärd översyn av kultur- och informationsverksamheten

utomlands

Riksdagen
har vid sin behandling av anslaget till Svenska insfitutet för budgetåret
1976/77 hos regeringen begärt en översyn av den samlade svenska kultur- och
informationsverksamheten utomlands i enlighet med vad utrikesutskottet har
anfört (UU 1975/76:8, rskr 1975/76:164). Motiven anges av utskottet vara
behovet av en översyn av Svenska institutels verksamhet och prioriteringar med
anledning av den belysning dessa frågor fält i riksrevisionsverkets granskning
av institutets arbete ("Analys av Svenska insfitutet",
revisionsrapport 1975:691).

Utskottet
pekar på att det rent allmänt behövs en mera funktionell arbetsfördelning
mellan de myndigheter och organ som svarar för informations- och
kulturutbytesverksamheten. Därvid bör en avgränsning göras av institutets
uppgifter gentemot dem som åvilar övriga organ. Utskottet framhåller vidare
behovet av att pröva möjligheterna till ell bredare samarbete mellan Sverige
och u-länderna på bl.a. det kulturella området saml behovet av ett ökat
informations- och erfarenhetsutbyte med övriga europeiska stater lill följd av
Sveriges anslutning till ESK:s slutdokument.

3.5 Vidgat
kulturutbyte

Riksdagen
fattade år 1974 beslut om nya riktlinjer för den statliga kulturpoliuken (prop.
1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248). Eu av målen för kulturpolitiken är att
främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och
nationsgränserna. 1 de närmare motiveringarna framhålls att ett levande
kulluriiv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt
eget. Ett ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan
länder och folk.

Den
nuvarande kontakt- och utbytesverksamheten på kulturområdet omfattar i huvudsak
de stora kulturinstitutionerna och den traditionella och etablerade
konstnärliga verksamheten. Under senare lid har intresset för kontakter med
andra länder blivit allt starkare även inom l.ex. folkrörelserna, bland fria
gmpper som arbetar med teater, musik och film samt bland ännu ej etablerade
konstnärer. De statliga insatserna för atl stimulera och underlätta

s. 118 Kontrollera mot PDF

DelIIUD:l
Skr 1977/78:103 118

dessa
olika gruppers kontakter har formen av kontaktförmedling och visst ekonomiskt
slöd. Dessa uppgifter fullgörs av flera olika organ. Tiden är nu mogen föratt
granska i vilka former olika statliga insatser i fortsättningen bör göras för
att underiäUa och stimulera kulturiivets kontakter med utlandet.

Del
svenska kulturutbytet med utlandet berördes i propositionen om den statliga
kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135), varvid behovet av en översyn
underströks. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet konstaterade därvid
atl del sedan länge har funnits en utbyggd kontakt- och utbytesverksamhet på
kulturområdet och all denna på senare år har utvidgats till att omfatla betydligt
fler aktiviteter. Det är angeläget, framhöll han, atl fortsätta arbetet med att
bredda kontaktytorna.

1
den utveckling av kulturverksamheten som sker måste ingå också ökade kontakter
med andra länder. De nya former av kulturell verksamhet som utvecklas inte
minst på amalörområdet och inom folkrörelserna bör fä den slimulanssom det
innebäratt komma i kontakt med kulturaktiviteter utanför våra gränser.

Vidare
framhölls fördelen av att ansvaret för det internationella kultursamarbetet
fördelas på flera instanser och att insatserna har olika inriktning.

Kontaktverksamheten
måste bedrivas från olika aspekter och rollfördelningen mellan olika deltagare
i kulturutbytet kan många gånger bli oklar. Del är därför nödvändigt atl
klargöra ansvarsfördelningen och därmed underiätta ett effektivt arbete. Därvid
måste beaktas huruvida utbytet i första hand aren del av det allmänna
informationsutbytet eller av den verksamhet som genomförs inom ramen för de
kullurpolitiska insatserna. För en klarare ansvarsfördelning krävs fömtom en
inventering och analys av dagsläget en granskning av syftet med olika typer av
internationellt kultursamarbete. Ett utredningsarbete av detta slag kunde
enligt dåvarande departementschefen samordnas med den översyn som riksdagen har
förordat i enlighet med utrikesutskottets förslag. Riksdagen hade inget att
erinra mot delta uttalande (KrU 1975/76:35, rskr 1975/76:335).

Jag
har inhämtat atl den nuvarande chefen för utbildningsdepartementet delar den
uppfattning som kom till uttryck i nämnda proposition.

4
Tillkallande av särskild utredare

Som
framgått av denna redovisning bör en översyn göras av kultur- och
informationsutbytet med utlandet. En särskild utredare bör tillkallas för
ändamålet.

5
Riktlinjer för utredningen

Jag
övergår nu lill att ange några riktlinjer för utredarens arbete, 1. Utredaren
bör inledningsvis göra en kartläggning av de olika insatser som idag förekommer
när del gäller kultur- och informationsutbytet.

Flera
organ arbetar inom dessa verksamhetsområden. Bland dessa kan nämnas
utrikesdepartementets press-och informationsenhet. Svenska institutet.
Svensk-internationella pressbyrån, Sveriges Radios utlandsprogram samt vad
avser speciella uppgifter Sveriges exportråd och Sveriges turistråd. Våra
ambassader och konsulat svarar i första hand för informationen om Sverige
utomlands. På kulturområdet svarar vid sidan av Svenska institutet statens
kulturråd, nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD: 1

Rikskonserter,
de större kulturinstitutionerna samt akademierna för varierande typer av
insatser.

Av
slor betydelse är också den informationsverksamhet som övriga departement,
olika statliga myndigheter och organ bedriver samt det internationella utbyte
på forskningsområdet som sker genom bl.a. vetenskapsakademierna,
forskningsråden och högskolorna. 1 kartläggningen bör även uppmärksammas de
delar av SlDA:s och Nordiska rådets verksamhet som är att betrakta som
informations- och kulturutbyte. Vidare bör beaktas de mer speciella
informationsinsatser som görs i samband med svenskt dellagande i större,
internationella konferenser.

Kartläggningen
bör syfta lill atl ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga
organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra
organisationer främjar informationsverksamhet och kulturutbyte med utlandet. 1
kartläggningen bör ingå en översikt över vilka ekonomiska resurser som för
närvarande används. Vad gäller kulturutbytet bör kartläggas vilken grupp av institutioner,
organisationer och enskilda personer som med nuvarande omfattning och form för
insatserna har möjlighet att medverka. I kartläggningen bör även ingå en
översiktlig beskrivning av den informationsverksamhet och del kulturutbyte med
utlandet som förekommer ulan statligt stöd.

Utredaren
bör vidare orientera sig om hur informations- och kulturverksamheten har
utformats i andra länder som kan erbjuda intresse för jämförelse.

2. Mot bakgrund av dessa kartläggningar bör utredaren formulera
riktlinjer för framlida svenska insatser för kultur- och informationsutbyte med
utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara de allmänna tendenserna i kontakterna
mellan länder som jag tidigare antytt, riktlinjerna för den svenska utrikes-,
bistånds- och handelspolitiken samt, när det gäller kultumtbytet, principerna
för den statliga kulturpolitiken jämte de mer speciella motiv för en utveckling
av informations- och kulturutbytet som har redovisats.

3. Utredaren bör koncentrera sitt arbete lill de statliga insatserna i
kultur-och informationsutbytet i syfte alt främja ett rikt kulluriiv och ett
fritt informationsflöde. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika organ
har vuxit fram under lång lid och ur skilda behov och behöver således ses över.
Utredaren bör pröva vad som kan vinnas genom en förenkling och rationalisering
av existerande organisation och ansvarsfördelning.

4. En princip för det hittills förekommande utbytet på kulturområdet har
varit att institutionernas kontakter och utbyte med utlandet i allt väsenlligl
bör skötas av institutionerna själva och inom ramen för deras allmänna budget.
Som tidigare har framhållits har emellertid intresset för kontakter blivit allt
starkare även utanför de stora kulturinstitutionerna. Utredaren bör särskilt
undersöka i vilka former dessa önskemål skulle kunna tillgodoses. En
utgångspunkt måste därvid vara atl såväl enskilda kulturarbetare som olika
grupper och organisationer har möjlighet att självständigt delta i utbytesverksamheten
under eget ansvar.

De
organisationer som medverkar i utbytesverksamheten måste i enlighet med
riktlinjerna för kulturpolitiken ges möjligheter alt arbeta utifrån sin
idémässiga särart. Av vikt är också alt kontaktarbetel kan utformas så att det
blir en naturiig del av organisationernas verksamhet.

Som
jag tidigare har framhållit bör målet vara att skapa förutsättningar för
ömsesidiga kontakter. Utredaren bör således även pröva hur svenska

s. 120 Kontrollera mot PDF

DelIIUD:l
Skr 1977/78:103 120

institutioner
och organisationer skall fä bättre möjligheter alt låta utländska
kulturyttringar komma till uttryck i Sverige t,ex, i form av gästspel. En
strävan bör härvid vara att ömsesidigheten skall gälla även i finansiellt
hänseende,

5. Mot bakgmnd av vunna erfarenheter bör utredaren pröva om en utvidgning
av verksamheten rned kulturattachéer erfordras för atl skapa bättre
kontaklkanaler för kulturiivet i ullandel.

6. Mot bakgrund av erfarenheterna av de kulturprogram som hittills har
tecknats av Svenska institutet med institutioner i andra länder bör utredaren
redovisa skälen för ett bibehållande av nuvarande system och vilka motiv som
eventuellt kan anföras föratt Sverige i framtiden bör ingå kulluravtal på
regeringsnivå. En viktig del av de kulturprogram som tecknats har gällt utbytet
av forskare och stipendiater. Utredaren bör klargöra om del bland berörda
parter finns önskemål att bygga ul delta utbyte.

7. Utredaren bör vidare belysa hur informations- och kulturutbytet med
u-länderna bör utformas. Därvid bör särskilt uppmärksammas hur sådant utbyte
kan samordnas med kultursamarbete inom ramen för del svenska
utvecklingssamarbetet. Utredaren bör i dessa frågorarbeta i nära kontakt med
SIDA.

8.1
fråga om den allmänna uliandsinformationen bör utredaren - förutom den
verksamhet som utlandsmyndigheterna generellt svarar för-studera de insatser
som görs av olika fackorgan och fackmyndigheter. Denna översikt bör syfta lill
atl klariägga såväl den typ av information som förekommer som de önskemål och
behov som förs fram från olika länder. Utredaren bör pröva vilka förändringar
som kan aktualiseras i de olika organens verksamhet föratt dessa skall kunna
arbeta på eU tillfredsställande säu inom det totala informations- och
erfarenhetsutbytet. I detta sammanhang bör således också övervägas hur en ökad
samordning av denna typ av informationsinsatser skall kunna åstadkommas.
Utredaren bör vidare uppmärksamma Sveriges Radios utlandsprogram och deras
betydelse för den allmänna uliandsinformationen.

9. Turismen har - liksom
handeln över gränserna - satt många svenskar i

kontakt med främmande människor och miljöer. På motsvarande sätt har

besökare från andra länder kommit i kontakt med vårt land, vilket ofta lett
lill

ett ökal intresse för vårt samhällsliv i dess helhet. En utveckling pågår mot

turism kombinerad med studier vilket måste betraktas som värdefullt.

Möjligheterna lill ett utvidgat siamråd mellan ansvariga organ för allmän,

kommersiell och turistinformation bör studeras av utredaren.

10. Utredaren bör särskilt beakta Svenska institutets ställning i
kultur-och informationsutbytet. Institutet fullgör idag väsentliga uppgifter
inom den allmänna Sverige-informationen lill utlandet. Detla sker främst genom
att institutet fungerar som ett serviceorgan för de svenska utlandsmyndigheterna,
t.ex. i fråga om de växande kraven på produktion och distribution av
trycksaker, film och utställningar. Samtidigt har institutet uppgifter avseende
såväl kontakt- och utbytesverksamhet på utbildnings- och forskningsområdet som
kultumtbytet med andra länder. Som nämnts tecknar institutet s.k. kulturprogram
med främst östländer. Utredaren bör pröva om denna uppdelning av funktioner är
lämplig och även i övrigt belysa vilken roll institutet bör ha i de framtida
statliga insatserna i fråga om kultur- och informationsutbyte.

11. Utredaren bör pröva hur ansvarsfördelningen bör utformas mellan de
olika organ som antingen direkt eller genom bidragsgivning är verksamma i

s. 121 Kontrollera mot PDF

121 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD:2

kultur-
och informationsutbytet. Förslagen bör utformas med utgångspunkt bl.a. i de
olika motiv som kan anföras för ett sådant utbyte med utlandet. Syftet med den
ansvarsfördelning som föreslås bör vara all ge de olika berörda statliga eller
statligt finaniserade organen så klart definierade roller och uppgifter all
dubbleringar i största möjliga utsträckning undviks. Utredaren bör också belysa
hur samspelet mellan olika insatser i kultur- och informationsutbytet kan
utformas vid en sådan klar ansvars- och rollfördelning mellan de olika organen.

12. Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med de statliga organ
och institutioner som arbetar med kultur- och informationsutbytet. En väsentlig
del av kartläggningen bör kunna genomföras på gmndval av material och uppgifter
från dessa organ och institutioner. Frågor som uppkommer om nya uppgifter och
om ändrad ansvarsfördelning bör diskuteras ingående med berörda parter. Förslag
lill nya initiativ bör i möjligaste mån ha sin utgångspunkt i de erfarenheter
och önskemål som tidigare verksamhet har gell.

13. Utredaren börsålunda sammanfattningsvis med utgångspunkt i förslag till
riktlinjer för kulturutbytet och informationsverksamheten lägga fram förslag
rörande ansvarsfördelningen på de aktuella områdena mellan skilda organ.
Utredaren bör vidare överväga fördelningen av nu tillgängliga resurser samt
redovisa vilka förstärkningar av de statliga insatserna som bedöms vara.
angelägna.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för utrikesdepartementet

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det svenska
kultur- och informationsutbytet med utlandet,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning lill utredare, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i
form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat
föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta trejde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hemställan. (Utri
kesdepartementet)

2.
Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet

Dir
1977:59

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-05

Statsrådet
Ullsten anför.

Utvecklingen
inom jordbmk och hantverk är av central betydelse för produktionsinriktning,
sysselsättning och utrikesbalans i fiertalet u-länder.

s. 122 Kontrollera mot PDF

DelIIUD:2
Skr 1977/78:103 122

För
de ekonomiska framtidsutsiikterna får emellertid expansionen av industrisektorn
allt större betydelse. Därför ges hög prioritet åt insatser som är ägnade atl
bygga ut kapaciteten på delta område. Under senare år har denna inriktning av
utvecklingsansträngningarna ytteriigare accentuerats. F.n. finns ca 7 96 av
världens industriella kapacitet i u-länderna. Vid FN:s organisations för
industriell utveckling (UNIDO) andra generalkonferens i Lima år 1975 krävde
u-länderna att denna andel skulle öka till 25 96 år 2000. Även bland de
reformer som har sammanfattats i u-ländernas förslag till en ny internationell
ekonomisk ordning intar krav på åtgärder inom industriområdet en central
plats. 1 det direkta samarbetet med programländerna har de svenska
biståndsmyndigheterna under senare år mött en starkt ökad efterfrågan som inte
bara gäller önskemål om ökat industribistånd i allmänhet utan också ställt krav
på ett starkare engagemang som leder till behov av nya former för samarbetet.

Förverkligandet
av u-ländernas krav i fråga om industrialisering skulle på flera sätt påverka
industrin i i-länderna. Del skulle leda till en ökad efterfrågan på
konsulttjänster och utrustning från i-länderna. Samtidigt skulle en ökad
avsättning av u-landsprodukter på i-landsmarknaderna på sikt ställa krav på en
omstrukturering av industrin i i-länderna. Detta visas bl.a. av erfarenheterna
från utvecklingen på de områden där u-ländernas industri hittills har visat sig
konkurrenskraftig. För att inte industrialiseringsprocessen i u-länderna skall
leda till ökad protektionism i i-länderna krävs därför att man på i-landshåll
är beredd att acceptera och medverka till en sådan omställning av den egna
industrin. På svensk sida har vi, inom de gränser som hänsynen till vår
samhällsutveckling och vår försörjningsberedskap uppställer, hiuills kunnat
lösa dessa strukturproblem. Vi är beredda atl även i fortsättningen medverka
till en ekonomisk utjämning mellan i- och u-länder.

För
relativt rika u-länder kan önskemålen om samarbete med i-länderna ofta mötas
genom industriell och teknisk samverkan på kommersiell bas. Därvid kan vårt
intresse att främja svensk export och underlätta svenska företags samarbete med
utländska parter stämma överens med intresset alt främja u-ländernas
industriella utveckling. Olika statliga åtgärder som exportkreditgarantier,
investeringsgarantier, invesleringsskyddsavtal, bilaterala samarbetsavtal samt
bidrag till anbuds- och förprojekteringskostnader kan underlätta en sådan
verksamhet.

Sedan
år 1974 har dessutom vissa insatser inom främst utbildningens område
finansierats med bistånd. Från u-landshåll visas ett ökande intresse för sådana
insatser geom svenska konsulter, förelag och offentliga organ. Detla kommer i
framtiden sannolikt all fä slor betydelse för de svenska företagens samarbete
med u-länderna. Förslag om ett särskilt bolag för export av tjänster lill
u-länder har framlagts i propositionen 1976/77:83.

De
fattigare u-länderna kan endast i begränsad utsträckning utnyttja de rent
kommersiella samarbetsformerna. Del var närmast med tanke på dessa u-länder som
jag i årets budgetproposition anförde följande:

"Hittills har det
svenska industribiståndel huvudsakligen avsett rådgivningsverksamhet samt stöd
till småindustri och nationella utvecklingsbanker. Endast ett större projekt -
skogsindustriprojektet i Bai Bång i Vietnam -har utvecklats med svenskt stöd.
Såväl insatserna för småindustri - bl.a. i Botswana, Kenya, Swaziland och
Tanzania - som Bai Bang-projektel innefattar medverkan från del svenska
näringslivet. En del av den personal på industriområdet som SIDA har anställt
för tjänstgöring inom ministerier och

s. 123 Kontrollera mot PDF

123 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD:2

utvecklingsbanker
har rekryterats från det svenska näringslivet.

År
1975 uttalade riksdagen att "industribiståndet kommer alltmer in i bilden
som en faktor i förbindelserna mellan Sverige och den tredje väriden (UU
1975:4, s, 57), Under de senaste åren har efterfrågan på svenskt
industribistånd ökat kraftigt. Den har delvis ändrat karaktär. Intresset för
investeringsresurserna och för personal, rådgivare och utredare till utvecklingsbanker,
små indusiriorgan och ministerier kvarstår, men nu krävs i större utsträckning
än tidigare även bistånd för att projektera och bygga upp industriföretag samt
medverka i driftskedet åtminstone under en inledande period.

De
önskemål om ökal industribistånd - och om samarbete även i andra former med
svensk industri - som har förts fram är uttryck för betydande förväntningar.
Från svensk sida bör man anstränga sig att tillmötesgå önskemålen om
utvecklingssamarbete på industriområdet. Särskild uppmärksamhet bördärvid ägnas
utvecklingen av småindustri. Kommersiell samverkan kan också i vissa fall
underiätlas genom att bistånd samtidigt lämnas.

1-ländernas
avancerade teknologi och industrikunnande är ingalunda alltid tillämpliga på de
berörda u-ländernas industrialiseringsproblem. SIDA tar upp frågan om
överföring och anpassning av teknologi i årets anslagsframställning. Verket
understryker behovet av förstärkning av SlDA;s kapacitet och sakkunskap på
området. 1 ett yttrande över SIDA:s anslagsframställning föreslår SAREC bl.a.
att det bör utredas under vilka förutsättningar svensk industri och
forskningsinstitut kan engageras för arbete med u-landsanpassad teknik.".

Det var mot denna bakgrund
som jag i budgetpropositionen också framhöll att "en skyndsam utredning
bör företas om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet". När nu
den bislåndspoliliska utredningen avlämnat sill huvudbetänkande "Sveriges
samarbete med u-länderna" (SOU 1977:13) bör den i budgetpropositionen
aviserade utredningen inledas. Jag förordar atl en särskild utredare tillkallas
för denna uppgift. Utredarens huvuduppgift bliratl analysera behov och lämna
förslag på åtgärder som på svensk sida inom utvecklingssamarbetets ram kan
vidtas för att stödja u-ländernas strävanden att bygga ut sin industrisektor
och sin kapacitet all förvärva, utveckla och använda industriell teknologi.

1 stor utsträckning
behandlades dessa frågor av en tidigare utredning om bilaterala åtgärder ägnade
all främja u-ländernas industrialisering (Industriutveckling och
utvecklingssamarbete, SOU 1972:90). Det utredningsmaterial som således finns
bör naturligtvis användas i det arbete som nu skall inledas. I flera avseenden
har emellertid så många faktorer tillkommit under senare år att en ny utredning
är nödvändig.

Utredaren bör ha sin
utgångspunkt i de riktlinjer försvensk biståndspolitik som under en följd av år
har fastställts av riksdagen och som nu senast i allt väsentligt har bekräftats
av den biståndspolitiska utredningen. Dessa principer innebär bl.a. att
Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet skall syfta till atl stödja mottagarländernas
egna utvecklingsansträngningar och därigenom medverka till såväl ekonomisk
tillväxt som social rättvisa. Vidare bygger principer för biståndspolitiken på
au en klar åtskillnad görs mellan å ena sidan de insatser som främst motiveras
av svenska kommersiella eller andra intressen och å andra sidan de program som
huvudsakligen syftar till att tillgodose mottagariändernas önskemål. Endast i
det senare fallet kan en finansiering med biståndsmedel motiveras. Denna
redovisningsmässiga

s. 124 Kontrollera mot PDF

DelIIUD:2 Skr
1977/78:103 124

gränsdragning
behöver dock inte innebära att det föreligger en motsättning mellan de två
slagen av samarbete med u-länderna. Det torde många gånger finnas möjligheter
lill ett samarbete som är av stort intresse för både u-länder och förelag i
Sverige.

En
annan utgångspunkt för utredningen måste naturiigen vara u-ländernas önskemål i
fråga om industriellt samarbete. Information om dessa finns bl.a. i de
omfattande deklarationer u-landsgruppen har utfärdat i anslutning till flera internationella
konferenser. Dessa gemensamma u-landsönskemål är emellertid med nödvändighet av
ganska allmän karaktär och därför av begränsat värde när det gäller au ta
ställning till konkreta förslag. Utredaren bör därför genomföra en kartläggning
i direkt samarbete med ett lämpligt antal u-länder. Syftet skulle vara att
försöka ange de viktigaste problemen som u-länder möter i sina strävanden att
bygga ut industrisektorn och stärka sin kapacitet att utveckla egen eller
tillgodogöra sig importerad teknologi. Särskilt angeläget är det att belysa de
mindre utvecklade u-ländernas läge i detta avseende.

Ett
problem som utredaren särskilt bör uppmärksamma gäller den svenska teknologins
tUlämplighet i u-länderna. God tillgång på kapital och tekniskt kunnande men knapphet
på arbetskraft är faktorer som i hög grad styrt teknikutvecklingen i
industriländer som Sverige. I u-länderna råder som regel det motsatta
förhållandet. Eitl okritiskt tillämpande av svensk teknik i u-länder skapar
därför risk för uppkomsten av en smal industrialiserad sektor som är föga
anpassad till u-landets situation i övrigt. Följden kan bli allvarliga sociala
problem, samtidigt som brister i u-landets infrastruktur och utbildningssituation
kan föranleda betydande ekonomiska bakslag. Utredaren bör därför noga studera
hur ett framtida industrisamarbete med u-länderna skall kunna utformas så alt
det leder till överföring och utveckling av en teknik som är väl anpassad till
mottagarlandets förutsättningar och behov. Även i övrigt bör utredaren, i
enlighet med vad som anges i budgetpropositionen, utarbeta "riktlinjer för
ett ökat svenskt engagemang för utveckling av en för u-landsförhållanden
anpassad teknologi" (prop. 1976/77:100, bil. 6, s. 56).

Inom
ramen för de sålunda angivna förutsättningarna bör utredaren känna slor frihet
att pröva olika förslag. Det finns dock anledning att understryka behovet av
att ta ställning till visisa frågor som spelat en roll i debatten under senare
år.

Det
torde vara klart att ell effektivt svenskt stöd till u-ländernas
industrialisering förutsätter att man lar lill vara de erfarenheter och det
kunnande som finns hos det svenska näringslivet, inte minst hos de mindre
företagen. Det är därför nödvändigt alt belysa svenska förelags och organisationers
möjlighet och villighet alt medverka i olika slag av samarbete med u-länder.
Bl.a. kan det visa sig nödvändigt att fördjupa kunskaperna om de resurser som
finns att tillgå i Sverige och under vilka betingelser de är tillgängliga.
Dessa frågor ägnades betydande uppmärksamhet av industribiståndsutredningen.
Det blir utredarens sak att pröva i vad mån det är tillfyllest att uppdatera
tillgängligt material eller om nya undersökningar skall företas.

En
annan fråga som har uppmärksammats i debatten gäller behovet av eventuella
organisatoriska förändringar. 1 budgetpropositionen betonades att det är
särskilt viktigt att "finna lämpliga former för svensk medverkan när det
gäller att utveckla och överföra teknologisk kunskap till u-länder." I
debatten har under flera år diskuterats möjligheten att skapa ett s.k.
utvecklingsbolag för att aktivera Sveriges samarbete med u-länderna i fråga om
industri- och

s. 125 Kontrollera mot PDF

125 Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD:2

teknologiutveckling.
Mot denna bakgrund bör utredaren pröva dels möjligheterna att anpassa och
stärka nuvarande biståndsorganisation, dels behovet av eventuella nya
organisatoriska former.

U-länderna
har ägnat stort intresse åt frågan om formerna för att överföra teknologi.
Deras syfte har främst varit att öka valfriheten i detta avseende för de
förvärvande länderna och förelagen. Idag är vissa typer av teknik tillgängliga
endast i samband med direkta investeringar som alltså innebär utländskt ägande
och inflytande. 1 andra sammanhang finns tekniken att köpa endast som en del av
ett samlat paket som kanske också inbegriper olika slag av tjänster och
utrustning som u-landet i fråga inte anser sig ha behov av. U-länderna har
därför ställt krav på att i-länderna i större utsträckning skall göra de olika
komponenterna i teknologipaketen tillgängliga var för sig. Del är önskvärt atl
utredaren ägnar dessa frågor stort intresse. Särskilt angeläget är det atl
finna former atl överföra teknologi till u-länder även när detta inte
förknippas med ett dominerande ägarinfiylande för del säljande företaget.

Som
ett led i förberedelserna för att utreda Sveriges utvecklingssamarbete på
industriområdet har två idékonferenser nyligen hållits, nämligen den 14
februari med representanter för myndigheter, näringsliv och forskning samt den
9 mars med företrädare för fackföreningsrörelsen. De synpunkter och förslag som
redovisas i rapporter från dessa konferenser bör uppmärksammas i det
förestående utredningsarbetet.

Det
är naturiigt atl utredaren i sill arbete tar del av de betydande erfarenheterna
av internationellt samarbete på industriområdet som finns hos olika
internationella organisationer. Överväganden om behovet att etablera ett
svenskt utvecklingsbolag bör bl.a. bygga på de erfarenheter av liknande bolag
man har i Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland. Kontakter
kan även tas i Finland och Norge där denna fråga f n. är föremål för
överväganden.

Utredningen
bör bedrivas i nära samarbete med den utredning inom Sveriges Exportråd som
bl.a. berör frågan om atl upprätta ett bolag för export av tjänster lill
u-länder (prop. 1976/77:83 s. 44-45). Utredningen bör vidare ta del av
erfarenheterna inom utbildningsdepartementels beredning för utbildningssamarbete
med vissa u-länder.

Utredningsarbetet
bör bedrivas med slor skyndsamhet. Arbetet bör därför inriktas på atl ett
betänkande skall överiämnas före den 1 november I år. Med hänvisning till vad
jag nu har anfört hemställer jag

all
regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare med uppdrag all
utreda frågan om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet,

alt
besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl
utredaren fär samråda med myndigheter saml begära uppgifter och yttranden från
dem,

all
ersäUning fill utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394 senast ändrad 1971:529), om
ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna för utredningen skall betalas från tredje huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan
(Utrikesdepartementet)

s. 126 Kontrollera mot PDF

DelIIUD:3
Skr 1977/78:103 126

3.
Tilläggsdirektiv för biståndspolitiska utredningen

Dir
1977:68

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-12

Statsrådet
Ullslen anför,

1
december 1972 tillkallades sakkunniga för att utreda Sveriges utvecklingssamarbete
med u-länderna. De sakkunniga antog namnet bislåndspoliliska utredningen.

Den
21 april i år överiämnade utredningen betänkandet (SOU 1977:13) Sveriges
samarbete med u-länderna med förslag lill riktlinjer för Sveriges framtida
utvecklingssamarbete med u-länderna. Utredningen fortsätter nu sitt arbete och
lar upp de frågor om u-landsinformationen och de administrativa formerna för
biståndsfön/altningens arbete som ingår i uppdraget men som inle behandlades i
betänkandet.

På
informationsområdet har, sedan biståndspolitiska utredningen tillkallades, en
flerårig utbyggnadsplan genomförts, och anslagen har ungefär tredubblats.
Erfarenheterna bör nu analyseras. Uppdraget alt göra den analysen bör lämnas
till utredningen. Analysen bör avse såväl SlDA:s verksamhet som den information
som bedrivits av folkrörelser och andra frivilliga organisationer med bidrag
från SIDA. Särskilt bör uppmärksammas de medel och metoder som prövats i syfte
atl nå ut med u-landsinformationen till hela vårt folk. Verksamheten inom
utbildningsväsendet är här av stort intresse.

Större
delen av anslagsmedlen har fördelats lill enskilda organisationer för en
verksamhet som de själva utformar och ansvarar för. Kriterierna för generella
bidrag till organisationer samt för bidrag lill särskilda informationsprojekt
bör prövas. Utredningen bör utarbeta förslag om vilka organisationer som bör få
bidrag av olika slag. Därvid bör statens stöd till bl.a. FN-förbundets
u-landsinformation uppmärksammas.

Arbetet
med informationsfrågor bör redovisas i ett betänkande före den 1 november 1977.

De
administrativa formerna för utvecklingssamarbetet har successivt förändrats.
Den s.k. landprogrammeringens inverkan på arbetsformerna bör analyseras och
graden av fältorientering i SIDA:s arbete prövas. Även den analysen bör göras
av utredningen. Arbetsformerna bör bedömas mot bakgrunden av de riktlinjer för
utvecklingssamarbetet som gäller och som utredningen har behandlat i sitt
nyligen avgivna betänkande. Möjligheterna lill fortsatt rationalisering av
arbetet bör uppmärksammas samtidigt som man beaktar riksdagens behov av att
följa användningen av de numera betydande anslag till bisiåndsändamål,sorn kanaliseras
dels genom FN-systemet, dels genom SIDA.

Formerna för stödet till
u-landsforskning bör, som 1975 års riksdag framhöll (UU 1975:4 s. 52), ses
över. Denna prövning bör ske i ljuset av nu vunna erfarenheter. Även
informationsverksamhetens organisatoriska hemvist bör prövas mot erfarenheten.

Hur olika former av
industriellt utvecklingssamarbete skall bedrivas prövas i särskild ordning av
en nyligen tillkallad utredningsman (1977:02), Arbetsfördelningen mellan
regeringens kansli och berörda förvaltningsorgan, i första hand SIDA är föremål
för en fortlöpande diskussion och översyn mellan dessa myndigheter, varvid även
en fördelning sker av nya arbetsuppgifter som uppkommer inom ramen för vårt
lands samarbete med u-länder.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127 Kommittéer: Utrikesdepartementet De! II UD:3

Dessa
frågor behöver därför ej upptas av utredningen.

Med
den avgränsning av utredningens uppgifter i fråga om de administrativa
formerna, som härmed angivits, bör utredningsarbetet i denna del kunna
slutföras före den 1 april 1978.

Utredningen,
som nu har nio ledamöter, bör kompletteras med ytteriigare två ledamöter.
Utredningen bör i sitt arbete med förvaltningsfrågorna på lämpligt sätt knyta
företrädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

utvidgar
bislåndspoliliska utredningens uppdrag i enlighet med vad jag här har förordat,

föreskriver
atl del bemyndigande som tidigare har lämnats chefen för utrikesdepartementet
att utse ledamöter etc. i stället skall gälla mig,

bemyndigar
mig att tillkalla ytteriigare två ledamöter att ingå i utredningen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utrikesdepartementet)

s. 128 Kontrollera mot PDF

Del
II Fö:l Skr 1977/78:103 128

Försvarsdepartementet

1.
Tilläggsdirektiv till försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

Dir
1977:22

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-03

Departementschefen,
statsrådet Krönmark, anför.

År
1967 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om vissa ändringar
i försvarsmaktens fredsorganisation. Den sakkunnige arbetade under namnet
försvarets fredsorganisationsulredning(FFU). Ar 1974 tillkallades ytterligare
fem sakkunniga att ingå i FFU. Samtidigt meddelades FFU tilläggsdirektiv.

Till
del regeringsprotokoU i vilket tilläggsdirektiven anmäldes anförde
departementschefen bl.a. följande.

För
att försvarets fredsorganisation snabbt skall kunna anpassas till
statsmakternas inriktning av försvaret och krigsorganisationens behov ärdet lämpligt
atl FFU successivt tar del av försvarsulredningens överväganden så alt de
fredsorganisaloriska konsekvenserna kan belysas i nära anslutning till nästa
större beslut om försvarets inriktning. FFU bör därför inrikta sitt arbete på
alt i nära anslutning lill deua beslut lämna förslag om fredsorganisationens
framtida utformning på grundval av bl.a. överbefälhavarens perspektivplanering
och den kommande försvarsutredningens förslag.

FFU
har lämnat en rad betänkanden med förslag om förändringar av försvarets
fredsorganisation. Flertalet av dessa härefter hand föranlett beslut av
slalsmakterna.

1974
års försvarsulredning(F"ö 1974:04) har i sitt andra betänkande (SOU
1977:1) Totalförsvaret 1977-82 slmkit under behovet av besparingar inom
fredsorganisationen. Utredningen anför bl.a. att det är nödvändigt att så långt
del över huvud laget är möjligt reducera kostnader och personalbehov för
fredsorganisationen. Utredningen pekar också på nödvändigheten av alt skyndsamt
inleda åtgärder i detta syfte.

Utredningen uttalar som
sin mening att del utöver redan fattade beslut beträffande fredsorganisatoriska
förändringar bör genomföras reduceringar motsvarande 3-4
regementsadminisiralioner samt en reducering av vissa förvaltningsenheter inom
armén och marinen. Även inom flygvapnet bör enligt utredningen ytterligare
förband avvecklas.

Vid anmälan av prop.
1976/77:74 tidigare denna dag har jag anslutit mig till försvarsutredningens
bedömning av behovet av fredsorganisatoriska reduceringar. Jag har vidare
understrukit atl del är angelägel atl riksdagen redan hösten 1977 får la
ställning lill frågan. Delta motiveras inte minst av den osäkerhet som sedan
länge föreligger för såväl planerande myndigheter som berörd personal. FFU bör
med anledning härav före juni månads utgång år 1977 redovisa förslag till i
första hand minskningar motsvarande 3-4 regementsadminisiralioner inom armén
och marinen. Om utredningen i sina överväganden finner alt ytteriigare
reduceringar bör genomföras, är utred-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:2

ningen
självfallet oförhindrad att föreslå detta. Om möjligt bör utredningen vidare
vid samma tillfälle lämna förslag som innebär en minskning av den lokala
förvaltningsorganisationen främst inom marinen.

Även
beträffande flygvapnet måste ytterligare förbandsreduceringar äga rum.
Underlaget för överväganden om dessa ytteriigare förbandsindragningar är
emellertid f n. inte fullständigt. Jag bedömer därför att fredsorganisatoriska
överväganden i fråga om flygvapnet måste anstå ytteriigare någon tid. Förslag
om flygvapnets organisation bör därför lämnas av FFU senast under våren 1978.

1
direktiven den 3 februari 1967 och den 31 maj 1974 redovisas vilka frågor som
bör beaktas under utredningsarbetet. Jag ansluter mig till dessa uttalanden. De
riktlinjer som framgår av de nämnda direktiven bör följaktligen gälla även för
det fortsatta arbetet. Till ledning för utredningens arbete vill jag emellertid
även framhålla följande.

De
frågorsom utredningen har att beakta i sina överväganden är av många slag och
kan i flera fall vara motstridiga varandra. 1 utredningsarbetet måste göras en
samlad bedömning av ett flertal förhållanden som inte enkelt kan sammanföras i
en lönsamhetskalkyl. Jag avser då särskilt regionalpolitiska,
kommunalekonomiska och personalpolitiska frågor. Jag vill också understryka
viklen av att utredningen nogsamt beaktar markfrågorna. Därvid skall
utredningen göra långsiktiga bedömningar av förutsättningarna för att, med
hänsyn lill bl.a. konkurrensen om mark i tätorternas närhet, kunna behålla
fredsförband.

Utredningen
bör emellertid också redovisa vad förslagen innebär för försvarets ekonomi på
längre sikt. 1 vissa begränsade avseenden kan därvid mera precisa
lönsamhetskalkyler utnyttjas i arbetet.

Utredningsarbetet
bör bedrivas i nära kontakt med berörda personalorganisationer.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen utvidgar
det uppdrag som tidigare har lämnats försvarets fredsorganisalions-utredning i
enlighet med vad jag här anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

2.
Tilläggsdirektiv till försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03)

Dir
1977:30

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-10

Chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Krönmark, anför.

Chefen
för försvarsdepartementet tillkallade i september 1974 sakkunniga med uppdrag
atl se över del militära försvarets centrala och högre regionala
ledningsorganisation m.m. De sakkunniga arbetar under namnet Försvarsmaktens
ledningsutredning 1974 (Fö 1974:03, FLU 74).

1 direktiven för
utredningen konstateras bl.a. atl det borde ankomma på de sakkunniga alt
närmare belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna av
lekmannainflytande inom det militära försvarets centrala

9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

Del
II Fö:3 Skr 1977/78:103 130

och
regionala ledning.

Utredningen
har redovisat sina överväganden om lekmannainflytande på central nivå inom det
militära försvaret i betänkandet (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala
ledning. Frågan om lekmannainflytande på regional nivå behandlas f n. i
utredningens etapp två.

Riksdagen
har (FöU 1975/76:9, rskr 1975/76:42) uttalat sig för att frågan om
lekmannainflytande även på lokal nivå inom det militära försvaret utreds samt
atl uppdraget kan anförtros FLU 74. Jag delar denna uppfattning. Del bör därför
ankomma på de sakkunniga att belysa de praktiska förutsättningarna för och
konsekvenserna av lekmannainflytande på den lokala nivån.

Jag
har idag tillsatt en kommitté föratt utreda formerna förde värnpliktigas
medinflytande m.m. Vid prövningen av lekmannainflytande på lokal nivå kan
frågor uppkomma som berör de värnpliktigas medinflytande. Därför bör FLU 74och
nämnda kommiUésamråda, bl.a. i frågan om de vämpliktiga bör vara representerade
i eventuella lekmannaorgan.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag aU regeringen ger
försvarsmaktens ledningsulredning i uppdrag alt även utreda frågan om
lekmannainflytande på den lokala nivån.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

3.
Utredning om formeritia m.m. för de värnpliktigas medinflytande.

Dir
1977:34

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen,
slalsrädet Krönmark, anför.

Regeringen
bemyndigade genom beslut den 18 juni 1975 chefen för försvarsdepartementet att
tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag all se över frågan om medinflytande
inom utbildningen i del militära försvaret. De sakkunniga arbetar under namnet
utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m.m. inom värnpliklsulbildningen.
Utredningen är sammansatt av företrädare för myndigheterna och
personalorganisationerna saml de värnpliktiga. Till utredningen har knutils en
särskild referensgrupp.

1
direktiven för utredningen konstateras bl.a. all utvecklingen i vårt samhälle
präglas av atl den politiska och sociala utvecklingen i ökad omfattning leds av
strävandena aU praktiskt förverkliga gemensamma demokratiska ideal. Vidare
framhålls alt man för alt kunna bevara och utveckla försvarets förankring i
samhällslivet måste sträva efter att utveckla arbetsformer och
tjänstgöringsvillkor inom försvaret i takt med och under påverkan av den
allmänna samhällsutvecklingen. I direktiven sägs också att förutsätlningarna
för atl värnpliktsförsvarei skall ge den önskade värnkraflen är direkt beroende
av i vilken utsträckning den enskilde känner sig engagerad och delaktig i
ansvaret för försvaret.

Utredningen
skall enligt direktiven följa pågående försöksverksamhet med fördjupad
företagsdemokrati för värnpliktiga och föreslå åtgärder med

s. 131 Kontrollera mot PDF

131 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:3

anledning
av denna. Vidare skall utredningen särskilt belysa frågor i anslutning till
utbildningens genomförande, innehåll och former.

I
tilläggsdirektiv den 25 mars 1976 har utredningen fält i uppdrag all analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande på lokal nivå
inom det militära försvaret. Detta arbete avses ske i kontakt med
försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03), FLU -74, som har till uppgift
bl.a. atl överväga frågan om ett lekmannainflytande på central och högre
regional nivå inom det militära försvaret.

Utredningen
har i november 1976 lämnat delbelänkandel (Ds Fö 1976:3) Utökat värnpliklsinflytande.
De förslag som härvid har lagts fram avser ökat inflytande för värnpliktiga i
frågor som ligger vid sidan av den egentliga utbildningsverksamheten och som
anknyter till den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati för
värnpliktiga som bedrivs genom överbefälhavarens försorg. Betänkandet har
remitterats.

Jag
kan i allt väsentligt ansluta mig till de riktlinjer för utredningens arbete
som har angetts I direktiven. Dessa kan alltså enligl min mening i huvudsak
ligga till grund för fortsatt arbete. De behöver emellertid i vissa avseenden
preciseras och kompletteras. Bl.a. har förutsättningarna för de anställdas
medinflytande ökal i betydande grad sedan direktiven meddelades. Jag har också
en annan uppfattning än min företrädare om hur utredningsarbetet bör bedrivas.

Utredningen
om inflytande m.m. inom värnpliklsulbildningen bör därför ersättas av en
kommitté med uppdrag alt utreda formerna för och innehållet i de värnpliktigas
medinflytande.

Sedan
direktiven till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen
lämnades har, som jag nyss har antytt, ett viktigt steg tagits mot ökad
demokratisering av arbetslivet. Jag syftar härvid på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (MBL) som trädde i kraft den 1 januari 1977. MBL
skall tillämpas också på den offentliga sektorn, dvs. även för de anställda
inom försvarsmakten, dock med de undantag och begränsningar som betingas främst
av hänsyn till den politiska demokratin. Innebörden härav framgår bl.a. av den
nya lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) och dess förarbeten.

Genom
MBL och LOA har förutsättningarna för de anställdas inflytande över bl.a.
utbildningsfrågorna inom försvarsmakten utökats i betydande grad i förhållande
lill det läge som rådde när utredningen om inflytande m.m. inom
värnpliktsutbildningen tillkallades. Formerna för de anställdas medbestämmande
skall enligt MBL regleras genom förhandlingar och kollektivavtal. Om alltså
det fortsatta utredningsarbetet inte kan avse formerna för de anställdas
medbestämmande, bordet naturiiglvis ändå slå kommittén fritt att söka finna
former för hur ett ökat medinflytande från de värnpliktigas sida skall förenas
med de anställdas medbestämmande. Jag återkommer till detta.

MBL
och LOA reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare och har
inte tillämpning på de värnpliktiga. En verksamhet, som för de värnpliktigas
del styrs genom en i demokratisk ordning antagen pliktlag, kan knappast göras
förhandlingsbar. Del är å andra sidan angeläget, som också framhålls i direktiven
till utredningen om inflytande m.m. inom värnplikts-utbildningen, att de
värnpliktiga ges möjlighet atl påverka sin situation på ett sådant sätt alt de
känner sig engagerade och delaktiga i ansvaret för alt värnpliktsutbildningen
skall ge avsett resultat. Formerna för och innehåUet i de värnpliktigas
medinflytande måste därför vidareutvecklas i takt med

s. 132 Kontrollera mot PDF

Del
II Fö:3 Skr 1977/78:103 132

motsvarande
utveckling inom samhället i övrigt. Härvid måste dock självfallet stor hänsyn
tas till de särskilda villkor som ställs upp av värnpliktens karaktär och
syftet med värnpliklsulbildningen, nämligen alt göra försvaret så berett för
kriget alt del verkar fredsbevarande, samt lill atl värnpliklsutbildningen är
en tjänstgöring som fullgörs endast en begränsad tid på grundval av en
pliktlag.

Det
är av naturliga skäl än så länge en delvis öppen fråga hur den praktiska
tillämpningen av MBL kommer atl te sig när del gäller de anställdas
medbestämmande i frågor rörande förhållandena vid de militära förbanden, frågor
som också kan beröra de värnpliktiga. Detta kommer alt klariäggas genom
förhandlingar och avtal saml genom den praxis som kan utbildas., Kommittén bör
noga följa denna utveckling och -som jag redan har antytt -överväga hur
formerna för och innehållet I de värnpliktigas medinflytande kan anpassas
härtill. Exempel på frågor som kan aktualiseras i detta sammanhang rör bl.a.
förekomsten av och verksamheten i partssamman-satla besluts- och samarbetsorgan
vid ulbildningsförbanden och de värnpliktigas medverkan i sådana organ.

1
direktiven till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen
understryks angelägenheten av alt det centrala inflytandet på
värnpliklsutbildningen minskar lill förmån för ett lokalt inflytande och
ansvarslagande. Vidare erinras om i direktiven atl försvarels planerings- och
ekonomisystem syftar till atl möjliggöra ett ökat ansvarstagande vid de
enskilda förbanden för verksamhetens genomförande. Jag instämmer i dessa
uttalanden. Del ter sig då också följdriktigt att de värnpliktigas
medinflytande i första hand bör vidgas på lokal nivå. Vissa frågor som rör de
värnpliktigas förhållanden måste emellertid handläggas centralt. De
värnpliktigas möjligheter till inflytande på dessa frågor bör också
säkerställas.

Sedan
år 1970 anordnas åriigen s.k. värnpliktskonferenser, varvid ombud för de
värnpliktiga lar ställning lill förslag och motioner från de värnpliktiga samt
till ett värnpliktsprogram. Varje värnpliktskonferens väljer vidare en
arbetsgrupp om nio personer med uppgift att följa upp de beslut som fattas av
konferensen och i övrigt företräda de värnpliktiga i olika sammanhang.
Arbetsgruppen har också till uppgift alt förbereda del påföljande årets
värnpliklskonferens. Arbetsgruppen har två anställda samt kanslilokaler i Stockholm.
Staten ger ett direkt bidrag till arbetsgruppen.

Erfarenheterna
från vämpliktskonferenserna och arbetsgruppernas arbete är i huvudsak goda. Det
kan ändå finnas anledning atl nu på ett mer samlat sätt utvärdera
erfarenheterna samt överväga ändringar som kan bidra till att ytterligare vidga
de värnpliktigas möjligheter atl vara företrädda i olika sammanhang. Kommittén
bör bl.a. överväga vilka åigärder som kan vara lämpliga att vidta för alt
sammansättningen av värnpliktskonferenser och arbetsgrupper skall bli
representativ för hela åldersklassen. Utgångspunkten för dessa överväganden bör
vara att de värnpliktiga skall företrädas av personer som antingen vid
tillföllet fullgör sin grundutbildning eller nyligen har gjort del.

En viktig fråga gäller hur
den värnpliktiga arbetsgruppen eller motsvarande organ skall kunna hålla en
fortlöpande kontakt med de värnpliktiga på förbanden och informera dessa om sin
verksamhet. Kommittén bör överväga hur dessa kontakter mellan förband och
värnpliktiga arbetsgruppen kan ske och om behov föreligger av ändringar i
gällande bestämmelser.

Debatten om de
värnpliktigas medinflytande handlar huvudsakligen om förhållandena under
grundutbildningen. Det är naturiigt eftersom repeti-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:3

tionsutbildningen
omfattar endast korta perioder och genomförs i krigsförband under tillämpade
och så krigsliknande former som möjligt. Kommitténs överväganden kommer därför
att till den övervägande delen behandla förhållandena under grundutbildningen.
Kommittén bör även behandla förhållandena under repetitionsutbildning.

Tilläggsuppdraget
i mars 1976 till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen alt
analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande på
lokal nivå inom försvarsmakten kommer att ligga utanför kommitténs egentliga
uppgift. Jag vill i det sammanhanget erinra om att riksdagen (FöU 1975/76:9,
rskr 1975/76:42) har uttalat sig för aU frågan om lekmannainflytande på lokal
nivå utreds samt att uppdraget kan anförtros FLU -74.

Jag
delar denna uppfattning och föreslår i annat sammanhang denna dag att
tilläggsuppdrag meddelas FLU -74. Självfallet bör dock FLU -74 och kommittén
samråda i frågan om de värnpliktiga bör vara representerade i eventuella lekmannaorgan
på lokal nivå.

Utredningsarbetet
bör avse formerna för och innehållet i de värnpliktigas medinflytande i frågor
som berör värnpliktstjänstgöringen. Det ingår däremot inte i kommitténs uppdrag
atl behandla målen för och omfattningen av tjänstgöringen. De fastställs av
statsmakterna på gmndval av överväganden i annan ordning.

De
frågor som kommittén har att behandla är enligt min mening av sådan art atl
arbetet bör ges en pariamentarisk förankring. Samtidigt måste det bedrivas i
nära kontakt med de anställdas fackliga organisationer. Delta bör ske genom att
företrädare för dessa knyts lill utredningen som sakkunniga. På samma sätt bör
företrädare för de värnpliktiga knytas lill utredningen.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 tillkallade chefen för
försvarsdepartementet den 19 december samma år en utredning med uppdrag att se
över Ijänstereglementet för försvarsmakten. Utredningen, som arbetar under
namnet tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05), skall bl.a. överväga möjligheterna
alt ta in regler för de värnpliktigas medinflytande i tjänstereglementet för
försvarsmakten. Gränsdragningen mellan tjänstereglementsutredningen och den nu
föreslagna kommittén bör vara att tjänstereglementsutredningen undersöker de
tekniska möjligheterna all i ijänstereglementet föra in bestämmelser om
formerna för de värnpliktigas medinflytande medan inflytandefrågan som sådan
övervägs av kommittén.

En
reformverksamhet av detta slag måste givetvis bedrivas fortlöpande. Det är
därför inle lämpligt att ange några särskilda tidsramar för kommitténs arbete.
Jag räknar i stället med atl kommittén efter hand lägger fram förslag i olika
delfrågor. Det torde sedan fä ankomma på kommittén alt själv bedöma när det kan
vara lämpligt atl den redovisar ett sammanfattande slutbetänkande.

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag aU regeringen bemyndigar
chefen för försvarsdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda formerna
m.m. för de värnpliktigas medinflytande,

all
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter och sekreterare samt annat arbetsbiträde åt
kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

all
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

s. 134 Kontrollera mot PDF

DelIIFö:4
Skr 1977/78:103 134

form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives, att
kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

4.
Utredning rörande datasystemens sårbarhet

Dir
1977:56

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-04-28

Departementschefen,
statsrådet Krönmark, anför.

Utvecklingen
på datateknikens område har varit synneriigen snabb. Nästan varje sektor inom
samh.ället är idag beroende av en fungerande ADB-teknik. Datoriseringen har
medfört all informationsbehandling och informationsflöde fält ett omfäng som
tidigare var otänkbart. Det kan med visst fog hävdas atl vi lever i etn
samhälle, där information har blivit en förutsättning för en effektiv
administration.

Utvecklingen
medför emellertid betydande risker. Det har blivit besvärii-gare atl skydda
informationen mot tillgrepp eller annat missbruk. Del har dessutom blivit väsentligt
svårare att upptäcka alt sådana handlingar har utförts. Spionage i olika former
har underlättats medan motåtgärderna inte har utvecklats i samma takt. Stora
delar av informationen har koncentrerats till ett begränsat antal databanker.
Anmärkas kan att denna samlade information ofta kan vara åtråvärd även för
andra syften än de för vilka informationen behörigen lagras och bearbetas. 1
vissa fall kan den lagrade informationen synas ointressant och risken för
missbruk kan bedömas som liten. Men mängden lagrade data samt möjligheterna att
med dator bearbeta dem för speciella syften skapar också möjligheter till
missbruk.

Informationen som har
lagrats i dalabanker kan ibland vara av så känslig natur alt obehörig inte
under några villkor bör fä tillgång till den. Bearbetning av informationen kan
leda lill avslöjanden om levnadsförhållanden m.m. av så känslig natur att
obehörig numera i väsentligt större omfattning än tidigare kan missbmka
informationen för sina syften och tiU men för samhället. De stora befolkningsregistren
kan också utnyttjas för politiska syften. Grupper inom och utom landet kan
l.ex. förteckna kategorier av människor som har slor betydelse för landets
administration eller försvar i syfte att sätta dem ur spel vid kriser eller
krig.

Det finns befogad
anledning att befara att datorer och dalorlagrad information alltmer kan komma
att användas för kriminella syften. 1 utlandet har händelser av sådan art redan
inträffat. Så har l.ex. stulna datamedier utnyttjats för utpressning av
ägareföretaget under hot om att dessa medier eljest skulle överlämnas till ett
konkurrentföretag.

Inom varje samhällssektor
ökar datasystemens inbördes beroende och de olika sektorerna blir, vad gäller
informationsbehandling alltmer integrerade med varandra. Utredningen om
företagens uppgiftsplikl har i sitt slutbetänkande (SOU 1976:12) visat aU
insamlingen av information till den statliga sektorn i mycket stor omfattning
sker inom den privata sektorn. Ofta har

s. 135 Kontrollera mot PDF

135 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:4

informationsutbytet
karaktären av massdataöverföring. Samhällets centrala dalabanker är idag
beroende av all informationsutbytet mellan databehandlingssystemen och
terminallrafiken inte sviktar.

En
kritisk faktor som i detla hänseende förtjänar uppmärksamhet är
reservdelsförsörjningen i avspärrningslägen eller vid handelsbojkotter.

ADB-lekniken
kan inte isoleras från annan teknik. Den kompletterar annan teknik och omvänt.
Exempelvis har behovet och därmed beroendet av en fungerande
telekommunikationsteknik och satellittrafik ökat. Inom en snar framtid ökar
beroendet genom att ett svenskt allmänt datanät tas i drift som skall utgöra en
del av ett gemensamt nordiskt nät. Detta kan längre fram väntas bli
sammankopplat med andra nationella eller internationella datanät.

Flertalet
datacentraler kan redan idag betraktas som utsatta mål såväl vid krig som vid
hot och påtryckningar. De torde dessutom vara vikliga mål för grupper inom ett
land som önskar störa samhällets funktioner. Inte minst servicebyråerna inom
den privata sektorn är härvidlag av betydelse. En enda servicebyrå kan lagra
och bearbeta information för 10.000-lals förelag, som i sina skilda
verksamheter är i hög grad beroende av att driften av deras datorsystem
upprätthålls. Till bilden hör också att uppskattningsvis 80 % av all
databehandling torde vara koncentrerad till storstadsområdena.

Datainspektionen
har visat på det omfattande flödet av persondata över gränserna. Däremot saknas
kunskap om hur vi är beroende av datorer i utlandet vad avser annan informationsbehandling.
1 den mån olika slag av data flödar över gränserna ökar beroendet av politiskt
stabila förhåUanden både i bearbelningslandet och i de länder genom vilka
informationen transporteras.

Även
beroendet av internationella databanker på skilda områden är
otillfredsställande kartlagt.

Av stort intresse är i vad
mån ADB-lekniken kan utnyttjas i krig. Inom försvarsmakten vidtas särskilda
åigärder för alt säkerställa dess behov av datorkraft under beredskap och krig.
För övriga delar av samhället utgår beredskapsplaneringen från antagandet au
dalabehandlingen i samhället i sådana lägen kommer alt bli mycket ringa. 1 de
fall informationsbehandlingen bedöms kunna fortsätta har också kartlagts vilka
datorer som överhuvudtaget kan användas på skilda orter. Situationen har
emellertid förändrats såtillvida alt en fortsatt databehandling på en ort
sannolikt redan idag är på ett helt annat sätt än tidigare beroende av andra
dalabehandlingssystem, vilka kan ligga inom ockuperat område. Av betydelse
härvidlag är som redan har nämnts att en så stor del av datorkraften är
koncentrerad till storstadsområdena. Vidare måste beaktas att möjligheterna
alt återgå till manuella rutiner fortlöpande minskar. Datoriseringen har
medfört att många samhällsaktivi-teter är helt beroende av en fungerande
ADB-verksamhet. Det finns på flera områden inte möjlighet atl utan stora
svårigheter och kostnader återgå till manuella syslem.

Av
vad jag nu har sagl har framgått alt ADB-teknikens användning i hög grad bidrar
till alt det moderna höginduslrialiserade samhället blivit alltmer sårbart. Del
har också framgått atl utvecklingen kan fä betydande säkerhetspolitiska
konsekvenser. Sårbarheten kan vara kritisk inle enbart - eller ens främst - i
krigslägen utan även i situationer då hot och påtryckningar riktas mot landet.
Till bilden hör också de risker som är förenade med den i väriden växande
terrorismen. Datorsystemens sårbarhet kan därför utnyttjas mot samhället i alla
situationer från djupaste fred till krigslägen av krafter i och

s. 136 Kontrollera mot PDF

DelIIFö:4
Skr 1977/78:103 136

utanför
vårt länd. Dessa frågor är därför av genomgripande betydelse för samhället och
därmed också för totalförsvaret.

Många
utredningar och andra aktiviteter har redan beaktat en del av
säkerhetsproblemen. Betydelsefulla insatser har således gjorts av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, som bl.a. delvis kartlagt datoranvändningen.
Statskontoret har under flera är utrett frågor om kapilalskydd, funktionsskydd,
dalaskydd och kvaliletsskydd. Säkerhetsfrågorna har också behandlats av
dalainduslriulredningeh i belänkandet (SOU 1974:10) Data och näringspolitik 74
och datasamordningskommitlén, bl.a. i betänkandet (SOU 1976:58) ADB och
samordning. Inom försvarsdepartementet har sekretariatet för säkerhetspolitik
och långsiktsplanering inom totalförsvaret kartlagt utvecklingen inom
dataområdet och andra områden av betydelse i detta sammanhang.

Även
inom näringslivet har frågorna på olika säu behandlats av bl.a, näringslivets
organisationer, banker, försäkringsbolag och datorlillverkare.

Det
bör i detta sammanhang nämnas att en prövning av datasamordnings-kommilténs
belänkande (SOU 1976:58) ADB och samordning och remissyttrandena över delta
nyss påbörjats inom budgetdepartementet. Denna prövning kan leda till nya
förslag rörande styrning och samordning på ADB-området.

Trots
den uppmärksamhet som hittills har ägnats säkerhetsfrågorna i samband med ADB
är våra nuvarande kunskaper om säkerhetsproblemen i vid bemärkelse inte
tillfredsställande. En tillräcklig överblick över dem saknas och en bättre
samordning av säkerhetsfrågornas behandUng måste komma till stånd. Jag finner
det därför angelägel att tillsätta en kommiué med mer övergripande
utredningsuppdrag. Denna bör allsidigt belysa den nya situation som har
uppkommit och hur nödvändiga förbättringar skulle kunna ske. Arbetet skall även
vara inriktat på framtiden och bör belysa hur sårbarhetsfrågorna skall beaktas
redan vid planeringen av nya datorsystem.

Mot
bakgrund av det ökade beroendet mellan samhällets olika sektorer måste arbetet
inriktas på både offentlig och privat verksamhet.

Utredningsarbetet bör
inledningsvis koncentreras till en karlläggning och utvärdering från
säkerhetspolitisk synpunkt i vid bemärkelse. Denna utvärdering bör belysa hur
utvecklingen på dataområdet påverkar samhällets känslighet för störningar och
samhällets förmåga alt motstå våld, skadegörelse och andra påtryckningar. Av
särskilt intresse torde vara sådana frågor som rör koncentrationen av
datorkraft lill storstadsområden, samhällets centrala dalabehandlingssystem,
deras interna beroende av varandra och beroendet till system på den privata
sektorn samt det framlida publika datanätet. En utgångspunkt för analysen kan
vara den rapport om datorerna och samhällets sårbarhet som lagts fram av försvarsdepartementets
sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret.

Vidare bör övervägas
behovet av möjlig dokumentation beträffande databehandlingssystemen och i
förekommande fall huruvida det är nödvändigt och möjligt att ha tillgång lill
och vidmakthålla manuella rutiner vid eventuella driftstörningar.

Arbetet bör inle begränsas
lill persondalafrågor. Det är av vikt all kommittén även kartlägger flödet av
andra dala. 1 delta sammanhang bör även uppmärksammas i vad mån beroendeförhållanden
av säkerhetspolitisk karaktär kan uppkomma vad gäller internationella
databanker.

Av
vad jag sagt i det föregående följer att kommitténs uppdrag endast i

s. 137 Kontrollera mot PDF

137 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:5

mycket
begränsad omfattning torde komma all beröra integritelsfrågor som avses i
datalagen. 1 den mån sådana frågor likväl behöver tas upp bör utredningen
samråda med datalagstiftningskommitlén (Ju 1976:05).

Arbetet
skall bedrivas skyndsamt. Om kommittén flnner det lämpligt kan utredningsresultaten
redovisas etappvis.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för försvarsdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst åtta ledamöter för all utreda frågan om
datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att
besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna för utredningen skall belasta fiärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

5.
Överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra
myndigheter

Dir
1977:61

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen,
statsrådet Krönmark, anför.

Inom
det allmänna civilförsvaret inrättades år 1944 den s.k. ordningstjänsten.
Personalen inom denna hade till uppgift atl under beredskap upprätthålla
ordning i skyddsrum och svara för ordningen i samband med
civilförsvarsverksamhei. Ar 1948 övertog civilförsvaret de bevakningsuppgiftcr,
som tidigare hade legat på den s.k. landstormen. Ordningstjänsten ombildades då
lill ordnings- och bevakningstjänst, och organiserades i bevakningskåren. Denna
utrustades med lätta vapen (kulsprutegevär, handgranater och minor).
Personalen fick ställning som krigsmän och kom atl tillhöra både civilförsvaret
och försvarsmakten. Personalstyrkan i det allmänna civilförsvarels
bevakningskår uppgår fn. till 32.000 man, varav 12.000 i ordningsenheterna och
20.000 i bevakningsenheterna.

Inom större eller annars
betydelsefulla företag organiseras inom verksk-yddels ram en bevakningstjänst
för alt skydda företagen mot spioneri och sabotage. Redan för fredsförhållanden
ordnar vissa företag bevakning mot inbrott och skadegörelse genom egen personal
eller vaktbolag. Denna fredsmässiga organisation ingår under beredskap - där så
är möjligt - i verkskyddel eller samordnas med delta, personalstyrkan i
företagens bevak-ningsverkskydd uppgår till ca 5.000 man. Vissa statliga verk
organiserar som en del av sitt civilförsvar en bevakningstjänst av samma slag
som företagen. Detta har emellertid skett i begränsad omfattning.
Personalstyrkan uppgår

s. 138 Kontrollera mot PDF

DelIlFö:5
Skr 1977/78:103 138

sålunda
i dag till ett 30-tal man.

Civilförsvarsstyrelsen
(Cfs) hemställde redan år 1951 aU bevakningskårens uppgifter skulle överföras
till iralisväsendet. Statsmakterna har därefter vid skilda tillfällen uttalat
sig i princip för att civilförsvaret ine längre skall svara för sådana
uppgifter (prop. 1959:114, SU 1959:85, rskrl959:233 och prop. 1962:148, SU
1962:183, rskr 1962:387). Förslag av den innebörden har även förts fram av
olika utredningar, senast av 1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04) i
betänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar.

Cfs
och rikspolisstyrelsen (RPS) har i en gemensam skrivelse år 1966 föreslagit att
ordnings- och bevakningsuppgifterna - med undantag för vissa interna
ordningshållningsuppgifter - förs över till polisväsendet. RPS har i december
1972 kompletterat förslaget på Kungl. Maj:ts uppdrag.

Det
råder allmän enighet om att civilförsvaret inle bör svara för sådana ordnings-
och bevakningsuppgifter som kräver beväpnad personal. Civilförsvarets
nuvarande ordnings- och bevakningsuppgifter kan uppdelas i tre grupper som är
ganska artskilda. I den första ingår ordningshållning i skyddsrum och andra
anläggningar, hänvisningar och upplysningar om vägar, rastplatser m.m. till
utrymmande saml transportledning i samband med skadeavhjälpande verksamhet.
Uppgifterna kräver inte beväpning. En andra grupp avser upprättandet av
avspärrningar och ordningshållning vid skadeplatser, ordningshållning och
transportledning vid utrymningsoperationer och ingripanden mot störningar i
samband med pågående civilförsvarsverksamhei. Dessa uppgifter innefattar sådan
verksamhet som normall fullgörs av polisen. En tredje grupp gäller bevakning av
ytor och anläggningar där det förekommer inslag av stridande verksamhet.

Den
omständigheten att bevakningskårens uppgifter på dett sätt låter sig uppdelas
bör enligt min mening avspegla sig i huvudmannaansvar och organisationsform. En
uppdelning av uppgifterna bör därför ske på civilförsvaret, polisväsendet och
försvarsmakten. Hur denna uppdelning i detalj skall göras, kräver ytterligare
överväganden. För det ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. Vissa av
de frågor som aktualiseras i detta sammanhang har grundligt prövats av Cfs och
RPS. Vid övervägandet av de kvarstående frågorna bör utredaren särskilt beakta
följande.

Gränsdragningen mellan
huvudmännen blir aktuell främst i fråga om de s.k. ordningsuppgifterna. Härvid
bör utredaren utgå från alt civilförsvaret inte skall fullgöra uppgifter som
kräver beväpning. Civilförsvaret bör inle heller ulföra sådan verksamhet som är
att hänföra till upprätthållande av allmän ordning eller till allmän
trafikreglering. Dessa uppgifter skall i princip åligga polisen. Polisen bör
dock inte belastas med civilförsvarets egen verksamhet, som ordningshållning i
skyddsrum och anläggningar eller sådan trafikreglering som avser den egna
organisationens verksamhet.

Bevakningsuppgifterna
torde i sin helhet kunna överföras lill försvarsmak-len. Om de skall tas om
hand av en befintlig enhet inom försvarsmakten, eller om en särskild enhet
skall inrättas, måste närmare prövas. Några säriösningar torde inte behövas för
förelagen. Även deras bevakningsorganisationer bör ingå i försvarsmakten. Här
bör uppmärksammas de organisatoriska möjligheterna att överföra
bevakningsverkskydd till verkshemvärnet.

De uppgifter som blir kvar
hos civilförsvaret är relativt enkla. Vid den skadeavhjälpande verksamheten
gäller del huvudsakligen att anvisa anländande fordon uppställningsplats. För
detta ändamål avses f n. ca 1.600 man. Det synes tveksamt om hela denna styrka
behövs med hänsyn till de

s. 139 Kontrollera mot PDF

139 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:5

uppgifter
som skall fullgöras. Det bör undersökas i vilken omfattning befintlig personal
i andra kårer inom civilförsvaret kan medverka. Även i fråga om den interna
ordningshållningen i skyddsrum och anläggningar torde personal ur andra kårer
och de skyddsökande själva kunna medverka. Behov av personal ur
ordningsenheterna bör inte föreligga.

Formerna
för nyrekrytering av personal lill polisväsendet och försvarsmakten för att
lösa överförda uppgifter kräver särskilda överväganden.

För
polisväsendets del skall -om de nuvarande ordningsenhelernas storiek blir
normgivande - den behövliga personalen uppgå till ca 12.000 personer. Härav
utgörs ca 2.500 man av ordinarie polismän. Rekryteringsbehovet blir alltså ca
9.500 man. Detta är från rekryteringssynpunkl en relativt liten styrka. Del bör
undersökas om rekrytering kan ske på samma sätt som för den ordinarie
polisverksamheten, dvs. på frivillighetens väg med vanligt anställningsförfarande.
Utgångspunkten bör vara att personalen inte fär tjänstgöra under fred utom för
egen utbildning. Ett sådant rekryteringssätt skulle möjliggöra i stort sett
enhetliga tjänstgöringsvillkor för all personal.

En
utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att rekrytering och utbildning för
de uppgifter som överförs till polisväsendet så långt som det är praktiskt
möjligt läggs på de lokala och regionala planet. Fören sådan lösning talar
bl.a. atl här berörd personal skall fungera lokal och regionall.

Utredaren
bör också överväga om de allmänna delarna av utbildningen kan ske inom ramen
för civilförsvarsutbildningen eller på annat sätt samordnas med denna.

För
försvarsmaktens del bör rekryteringen ske på plikimässig gmnd. Härvid bör
undersökas om den fortsatta rekryteringen - sedan överföring har skett av
nuvarande bevakningspersonal i värnpliktig ålder - kan i sin helhet ske bland
värnpliktiga eller om viss rekrytering av män över värnpliktsåldern även i
fortsättningen bör ske.

Den
särskilda utredaren bör lägga fram de förfallningsförslag som hans överväganden
föranleder.

Frågan
om polisens ställning under krig är en av de frågor som prövas av 1975 års
polisutredning (Ju 1975:08). Samråd bör därför ske med denna utredning.

De
ekonomiska konsekvenserna av en delning av bevakningskårens uppgifter på
huvudmännen bör anges närmare. Riktpunkten bör vara att en uppdelning inte får
föranleda högre totala kostnader än de nuvarande. För civilförsvarels del kan
behovet av resurser för atl fullgöra kvarvarande uppgifter förutses bli små.
Besparingar bör kunna göras inom civilförsvarets administration.

De
arbetsuppgifter som överförs lill polisväsendet och försvarsmakten kan väntas
kräva i stort sett samma resurser som hiuills i fråga om rekrytering,
utbildning, övning samt anskaffning och lagerhållning av material. Ett rationellt
utnyttjande av de resurser som de båda huvudmännen redan har för liknande
ändamål bör dock kunna ge vissa vinster. För administrationen uppkommer ett
merarbete. Även här bör uppmärksammas att huvudmännen har administration för
liknande arbetsuppgifter och att merarbetet på envar av dem blir relativt litet
i förhållande till de arbetsuppgifter som redan finns av samma slag. De
ekonomiska könsekvenserna skall beräknas och redovisas för sig för varje
huvudmän.

Utredaren
bör bedriva sitt arbete så atl hans överväganden och förslag föreligger senast
under år 1978.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

s. 140 Kontrollera mot PDF

DelIIFö:6
Skr 1977/78:103 140

bemyndigar
chefen för försvarsdepartementet

all
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om överföring av
vissa av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter lill andra
myndigheter,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt
utredaren fär samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från
dem,

all
ersättning lill utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

all
kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

6.
Utredning om formerna för tandvård för värnpliktiga m.fl.

Dir
1977:66

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen,
statsrådet Krönmark, anför.

Försvarets
fredstandvård, som administreras av försvarets sjukvårdsstyrelse, svarar inom
ramen för tillgängliga resurser för fri undersökning och vård av värnpliktiga,
för akutvård av anställd personal samt för undersökning av dykande och flygande
personal. Behandlingen sker i regel vid mottagningar av varierande standard i
anslutning till fredsförbandens sjukvårdsavdelningar. För dessa uppgifter
finns 39 tjänster för försvarstandläkare och en tjänst för
flygspecialtandläkare, samtliga avsedda för civilmilitär personal med en
veckoarbetstid av 21 timmar. Därutöver flnns ca 20 arvodesanslällda extra
landläkare med 30 dagars åriig tjänstgöringsskyldighet, ett 30-ial s.k.
remisslandläkare, som enligl särskilt kontrakt med vederbörande förband anlitas
för högst 12-15 timmar per vecka mot prestationsersättning. Vidare finns ett
80-tal tjänster för tandsköterskor saml deltidsanställda extra tandsköterskor.
1 viss utsträckning tas även värnpliktiga tandläkare i anspråk för
fredstandvården.

Genom beslut av 1973 års
riksdag har en allmän tandvårdsförsäkring införts från den 1 januari 1974
(prop. 1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973:212). Tandvårdsförsäkringen ingår i den
allmänna sjukförsäkringen och omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 ån; ålder.
Övergångsvis skall försäkringens ersättningsbestämmelser avse även
åldersgruppen 17-19 år.

1973 års riksdag beslöt
desisutom att folktandvården, som drivs av landstingskommunerna och de
landstingsfria kommunerna, skall byggas ut i sådan omfattning atl den kan
erbjuda en avgiftsfri, organiserad landvård till samtliga barn och ungdomar i
åldrarna t.o.m. 19 år, Enligl nu gällande planläggning avses 19-åringarna kunna
erbjudas organiserad landvård från den 1 juli 1980.

1
proposition 1976/77:100 bilaga 7, sid. 79 har regeringen bl.a. berett

s. 141 Kontrollera mot PDF

141 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:6

riksdagen
tillfälle att yttra sig över vissa överväganden beträffande försvarets
fredslandvård. 1 propositionen anslöt jag mig i huvudsak till ell av
överbefälhavaren framlagt förslag om formerna för tandvård inom försvarsmakten
vid ett överförande av vårdansvaret lill folktandvården. Jag angav vidare atl
jag avsåg att låta kartlägga hur denna tandvård lämpligen borde organiseras på
olika orter för att få underiag för ett slutligt ställningstagande i frågan.
Denna kartläggning bör nu komma lill stånd. Jag föreslår därför all en särskild
utredare tillkallas för uppgiften. Vid arbetet bör utredaren beakta vad som har
anförts i prop. 1976/77:100 bilaga 7 och riksdagens beslut med anledning härav
(FöU 1976/77:9, rskr 1976/77:154). Utredaren bör även undersöka försvarets
möjligheter att inom nu gällande organisation för fredstandvården köpa
tandläkarljänsler från den civila tandvården istället för atl utnyttja
värnpliktiga tandläkare.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar
chefen för försvarsdepartementet alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag
att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m.fi. vid överförande av
den militära fredstandvården till folktandvården m.m.

atl besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersättning till
utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs samt

atl
kostnaderna skall belasta fiärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)

s. 142 Kontrollera mot PDF

Del
II S:l Skr 1977/78:103 142

Socialdepartementet

1.
Utredning om prostitutionen m.m.

Dir
1977:11

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

Vi
har i Sverige ingen lag som förbjuder prostitution. Samhällets syn på
prostitutionen bygger emellertid på uppfattningen att den som prostituerar sig
löper stor risk alt själv komma ull skada, fysiskt och psykiskt. Vissa former
av prostitution hör också erfarenhetsmässigt nära samman med organiserad
broUslighet. Det finns därför en rad bestämmelser som ger möjlighet atl ingripa
mot de prostituerade själva eller mot deras kunder eller mot dem som
organiserar eller främjar prostitution.

Till
skydd för de unga föreskrivs sålunda i barnavårdslagen (1960:97) att
barnavårdsnämnd skall vidta åtgärder bl.a. när någon som inte har fyllt 20 år
på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underiålenhet alt efler
förmåga åriigen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel
eller av annan jämföriig anledning är i behov av särskilda tillräUaförande
åigärder. Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller har vidtagits
utan att medföra rättelse, skall den unge omhändertagas för samhällsvård.

Enligl
lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfariig asocialitet får den som har
fyllt 20 år intagas i arbetsanstalt, om han underiåter att efter förmåga
försörja sig hederiigl och företl :>ådant asocialt liv atl uppenbar fara
föreligger för allmän ordning eller säkerhet.

Lagen
(1973:558) om tillfälligt omhändertagande föreskriver bl.a. atl om någon som
kan antagas vara under 15 år anträffas under förhållanden som uppenbariigen
innebär överhängande och allvariig risk för hans hälsa eller utveckling, får
han tas om hand av polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överiämnas
till föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

Socialutredningcn
(S 1969:29) väntas inom kort avlämna sill slutbetänkande med förslag till ny
sociaflagstiftning. Utmärkande för socialvården i framtiden kommer i enlighet
med de principer som socialutredningen har förordat i ett tidigare
principbetänkande att vara en konsekvent tillämpad helhetssyn. Varje enskilt
ärende skall behandlas i alla sina aspekter och med insats av alla de resurser
som socialvården förfogar över. En ökad uppmärksamhet kommer atl fastas på de
miljöfaktorer som spelar med i de sociala svårigheter som drabbar individen.
Till dessa miljöfaktorer kan enligt socialutredningen höra såväl drag i
samhällssituationen och den allmänna samhällsstrukturen som företeelser i
individens närmiljö, dvs. arbets-, utbildnings-, boende- och fritidsmiljö.

Även brottsbalken
innehåller bestämmelser som skall hindra alt framför allt unga människor dras
in i prostitution. Bestämmelserna riktar sig främst mot kopplare och andra som
gör:sig ekonomisk vinning på prostitution (6 kap. 7 §). Också kunderna kan
emellertid straffas, när de prosfituerade är under 18

s. 143 Kontrollera mot PDF

143 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:l

eller,
i fråga om homosexuell prostitution, 20 år (6 kap. 8 S).

De
s.k. sexklubbarna har i den allmänna debatten förknippats med organiserad
prostitution. Enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) är det förbjudet alt
utan tillstånd av polismyndighet anordna pornografisk tillställning. Barn
under 18 år får inte medverka vid offentlig pornografisk föreställning. Vid
sådan föreställning får inte förekomma förråande sexuella och sadistiska
beteenden.

1
sammanhanget kan nämnas att tidigare straffbestämmelser i brottsbalken om sårande
av tukt och sedlighet upphävdes år 1971 och ersattes med en bestämmelse om
otillåtet förfarande med pornografisk bild.

Prostitutionen
är ett allvariigt samhällsproblem. Vi har på senare tid fått en rad alarmerande
uppgifter om gatuprostitutionens utbredning och den prostitution som har
utvecklats i samband med porrklubbsverksamhet. Inte minst uppgifterna om
prostitution bland barn och ungdom är oroande.

Prostitutionen
har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte. 1 sitt av riksdagen
godkända betänkande (SOU 1976/77:7) över motioner om prostitutionen anför
socialutskottet bl.a. följande.

Åtskilliga
omständigheter talar för alt prostitutionen under senare år ånyo ändrat
karaktär. Del har från polishåll i olika sammanhang framhållits att prostitutionen
i allt större omfattning är organiserad och numera i stor utsträckning ingår
som en del av annan kommersiell verksamhet, ofta med kriminella inslag. Den
internationella organiserade brottsligheten har fått allt starkare intressen i
den organiserade bordellverksamheten. Sambandet mellan prostitution och
narkotika har också blivit alltmer påtagligt. Unga flickor börjar missbruka
narkotika och måste sedan prostituera sig för att kunna betala för sina inköp
av narkotika. Många prostituerade missbrukar också narkotika för atl orka med
sin verksamhet. Gränsen mellan yrkespros-titution och angränsande verksamhet,
l.ex. posering och framträdande på sexklubbar, har blivit mer flytande än
tidigare. Detta förhållande innebär att unga flickor som kommer i kontakt med
sexbranschen lättare dras in i organiserad bordellverksamhet. Rekryteringen av
flickor sker också i alll yngre åldrar.

Utskottet
anser att det är oundgängligen nödvändigt att en grundläggande kartläggning av
problemen kring prostitutionen nu kommer till stånd för atl samhället skall
kunna ingripa med erforderiiga åtgärder. En sådan utredning bör enligt
utskotlets mening omfatta såväl utbredningen av prostitutionen som de
bakomliggande orsakerna lill denna.

Brottsbalkens bestämmelser
om sedlighetsbrott har nyligen setts över av sexualbrottsutredningen i
belänkandet (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Utredningens förslag till
ändringar i 6 kap. brottsbalken haremellertid i flera väsentliga delar fält ett
kritiskt mottagande, bl.a. i de delar som rör koppleri. Som motiv för kritiken
i dessa delar anförs främst atl en kartläggning av prostitutionens orsaker,
omfattning och karaktär måste företas innan - som utredningen hade föreslagit -
begränsningar av det strafföara området och en sänkning av strafflalituden kan
övervägas. Mot bakgrund härav och med anledning av den remisskritik och andra
opinionsyttringar som även i övrigl har framförts mot utredningens förslag har
chefen för justitiedepartementet tidigare i dag begärt bemyndigande att få
tillkalla en pariamentarisk kommitté för att på nytt se över brottsbalkens
bestämmelser om sedlighetsbrott.

Mot den angivna bakgrunden
förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att göra en kartläggning
av problemen kring prostitutionen. Särskilt angeläget är att få barn- och
ungdomsprostilutionens omfattning och

s. 144 Kontrollera mot PDF

DelIIS:l
Skr 1977/78:103 144

karaktär
kartlagda. En fråga isom därvid bör belysas är i vad mån antalet prostituerade
i de lägsta åldrarna under senare år har tenderat atl öka. Förhållandet meUan
prostituerad och kopplare och koppleriets karaktär bör vidare klarläggas.

En
komplicerad fråga som måste tas upp i detta sammanhang är prostitutionens
orsaker. Otvivelaktigt kan prostitutionen inle betraktas som en isolerad
företeelse vid sidan av andra sociala problem. Den måste bedömas i samband med
samhällsstrukturen och samhällsutvecklingen i stort. 1 likhet med t.ex. olika
missbruksproblem kan prostitufionen ofta betraktas som symptom på andra sociala
svårigheter.

När
det gäller prostitutionens orsaker bör belysas inte bara de prostituerades
problem utan förhållanden som rör deras kunder.

Med
prostitutionen hör ganska ofta samman missbruk av sprit eller narkotika. Det
finns skäl atl tro aU bakom prostitution inte sällan ligger behovet atl skaffa
pengar till narkotika. Det är därför angelägel all fä sambandet mellan
narkotikamissbruk och prostitution utrett. Inom den närmaste framtiden ämnar
jag begära bemyndigande alt få tillsätta en utredning med uppgift alt kartlägga
narkotikamissbrukets omfattning. Kontakt bör under utredningsarbetet hållas med
denna utredning.

Utredaren
bör belysa de risker som de prostituerade löper för en framtida social
missanpassning och vilka åtgärder som kan sättas in för att minska en sådan
utveckling. Åtgärder till hjälp och slöd i enskilda fall torde få sökas inom
ramen för sedvanligt socialt behandlingsarbete. Ett effektivare fältarbete av
den kommunala socialvården kan vara en av möjlighetema alt hjälpa så tidigt som
möjligt. På längre sikt torde prostitutionen främst kunna motverkas med sociala
insatser av mera allmänt förebyggande natur.

Utredaren
bör vara oförhindrad att föreslå de åtgärder som kartläggningen av
prostitutionen ger anledning lill.

Eventuella
förslag bör utformas med beaktande av socialutredningens förslag till ny
sociallagstiftning.

Frågan
om nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av ungdom har en
ändamålsenlig utformning kommer atl prövas av den kommitté som avses bli
tillkallad av justitieministern för atl se över brottsbalkens bestämmelser om
sedlighetsbrott. Del är givelvis nödvändigt att den särskilde utredaren håller
en nära kontakt med den kommitté som tillkallas av justitieministern och för
denna redovisar de erfarenheter som kartläggningen av prostitutionen ger.

De
bestämmelser i allmänna ordningssladgan om pornografisk föreställning som jag
nämnde inledningsvis kom till år 1973 efter förslag av brottskommissionen i
betänkandet (Ds Ju 1973:5) Åigärder för aU bekämpa brottsligheten och förbättra
den allmänna ordningen. Kommissionen hade bl.a. till uppgift att bedöma den
verksamhet som bedrivs i och i anslutning till sexklubbar och
poseringsateljéer.

Justitieutskottet
har i betänkandet (JuU 1976/77:5) uttalat sig med anledning av motioner om
ändring i allmänna ordningsstadgans bestämmelser om pornografiska
föreställningar. Önskemålen gick ut på aU införa förbud mot förevisning av
samlag vid sådana föreställningar. 1 betänkandet, som godkändes av riksdagen,
anför utskottet bl.a. följande.

Av
bl.a. sexualbroltsutredningens betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp
framgåratt verksamheten vid sexklubbarna i många fall utvecklats lill ren
bordellverksamhel eller kommit att inrymma eller tjäna som täckmantel för en
omfattande kriminalitet. Det står också klart att verksam-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:l

heten
kan dra in ungdomar och även andra i ett asocialt levnadssätt och att den ofta
lar sig uttryck som är i hög grad förnedrande för kvinnorna. Delvis kan
utvecklingen ha samband med bristande resurser hos polis, barnavård och socialvård.
Klart synes emellertid vara atl 1973 års lagstiftning inte har givit
tillräckliga möjligheter all ingripa.

Mot denna bakgrund delar
utskottet motionärernas uppfattning atl åigärder erfordras för all komma lill
rätta med avarterna av sexklubbsverk-samhelen. Utskottet finner det emellertid
tveksamt om en utsträckning av förbudet mot förråande sexuella eller sadisfiska
beteenden till atl avse även offentliga samlag ensamt kan tjäna ett sådant
syfte. Ett sådant förbud bör dock enligt utskottets mening kunna verka i viss
mån dämpande på verksamheten och det finns därför anledning att överväga frågan
härom. Ställningstagandet bör dock föregås av en systematisk utvärdering av
1973 års lagstiftning och en kartläggning av verksamheten vid sexklubbarna. Arbetet
härmed - som bör syfta lill skärpt lagstiftning - bör enligt utskottets mening
snarast komma till stånd genom regeringens försorg.

Med anledning av
riksdagens uttalande föreslår jag all utredaren vid sidan av en allmän
kartläggning av prostitutionen, främst gatuproslilutionen, även får i uppdrag
att göra en systematisk utvärdering av 1973 års lagstiftning rörande formerna
för offentlig pornografisk föreställning och en kartläggning av verksamheten
vid sexklubbarna. I samband härmed bör frågan om behovet av ändrad lagstiftning
övervägas. Samråd bör därvid ske med den utredare som chefen för
kommundepartementet har fåu bemyndigande att tillkalla för atl göra en översyn
av allmänna ordningssladgan.

Utredaren
bör under sill arbete göra jämförelser med de erfarenheter som finns i de
övriga nordiska länderna på motsvarande områden. Även den lagstiftning som
finns i dessa länder bör beaktas.

Jag vill slutligen
framhålla att uppdraget inte bör ses som ett ifrågasättande av den öppnare och
mera positiva syn på sexualiteten som på senare år har utvecklats. Denna måste
i stället ses som en fömtsättning för utredningsarbetet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

att
tillkalla en särskild utredare för att göra en kartläggning av prostitutionen
m.m.,

atl besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

att ersättning till
utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

alt
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 146 Kontrollera mot PDF

DelIIS:2
Skr 1977/78:103 146

2.
Sjukvårdens inre organisation

Dir
1977:32

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-17

Statsrådet
Troedsson anför.

Hälso-
och sjukvården byggs f n. ut kraftigt. Utbyggnaden inriktas främst mot öppna
vårdformer, resurser för långtidssjukvård samt förebyggande åtgärder. Den del
av hälso- och sjukvården som inle sker på sjukhusen fär därmed alll större
betydelse.

1
socialstyrelsens principprogram för sjukvårdens fortsatta utbyggnad (Hälso- och
sjukvård inför 80-talet, SoS anser 1976:1) förordas en decentralisering av
vårdresurserna så att patienterna så långt möjligt skall kunna fä den vård som
behövs i närmiljön. Det innebär en fortsättning på den inriktning av
sjukvårdens utbyggnad som sedan länge kännetecknat huvudmännens insatser.

Den
snabba medicinska och medicinskt tekniska utvecklingen har tillfört sjukvården
nya möjligheter för diagnostik och behandling, som i sin tur har påverkat
vårdarbetets innehåll och uppläggning. Vården har blivit alltmer specialiserad.
Detta är ett resultat av en strävan atl genom kvalificerad specialistvård och
bästa möjliga tekniska utrustning förbättra den medicinska vården. Inom den
slutna akutsjukvården har vårdtiderna blivit allt kortare. Patienternas
kontakter med sjukvården har blivit mer splittrade, samtidigt som anspråken på
omvårdnad blivit allt större.

Långtidssjukvården
har speciella problem. Inom denna del av sjukvården måste man särskilt beakta
patienternas behov av omvårdnad. Eftersom vårdtiderna är långa är det dessutom
väsentligt med personalkontinuitet och mer personlig kontakt med patienterna,
vilket ställer särskilda krav på bl,a, vårdens organisation.

Vårdpersonalens
insatser är avgörande för kvaliteten på vården. Delta gäller såväl medicinska
och medicinskt tekniska insatser som omvårdnaden av patienterna. Utbildningen
av sjukvårdspersonalen är därvid viktig. Kravet att snabbt bygga ut hälso- och
sjukvården har bl.a. lett till atl utbildningar har tillkommit i
bristsituationer fö>r alt lösa trängande behov av personal. Ett samlat grepp
på utbildningsfrågorna erfordras.

En
utredning inoni utbildningsdepartementet (Vård 76) har nyligen avslutat sitt
arbete med att se över och samordna de vårdutbildningar som skall tillhöra den
nya högskolan fr.o.m. nästa budgetår. Arbetet har visat, atl del finns en rad
angelägna frågor alt behandla också i ett längre perspektiv. Hit hör en samlad
översyn av studieorganisation för att anpassa berörda utbildningar till
framtida krav på hälso- och sjukvården. En ny utredning kommer att tillkallas
av regeringen för att behandla dessa frågor.

I framtiden kommer del att
finnas tUlgång till fler läkare och sjuksköterskor. Dessutom kommer den
pågående utbyggnaden av den gymnasiala skolan att positivt påverka
personaltillgången. Det tillkommer också personal med annan bakgrund och
utbildning (t.ex. beteendevetare och tekniker) som direkt eller efter
kompletterande utbildning kan vara lämpad för arbetsuppgifter inom
vårdområdet. Den ökade tillgången på utbildad personal ger förutsättningar för
en ändring av personalsammansättningen inom vårdområdet. De traditionella
yrkesrollerna kan förväntas bli ändrade.

Det
ökande intresset för arbetsmiljön kommer liksom anspråken på goda

s. 147 Kontrollera mot PDF

147 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:2

arbetsförhållanden
i övrigt också aU påverka vårdarbetets miljö.

Utredningen
(C 1970:29) om den kommunala demokrafin behandlar frågor som berör de
anställdas inflytande i kommuner och landsting. Den nya lagstiftningen om
medbestämmande ger de anställda - med de begränsningar som följer av
sjukvårdslagen och andra författningar - rätt till ökat medinflytande, vilket
måste byggas in i arbetsorganisationen.

Frågor
om sjukvårdens arbetsorganisation och personalstruktur som jag nu berört har under
senare år debatterats livligt. Socialstyrelsen har uppmärksammat
frågeställningarna i principprogrammet för hälso- och sjukvård inför 80-talet.
Landstingsförbundet har tagit fram ett omfattande material och ägnade en stor
del av 1976 års kongress åt dessa frågor. Försöksverksamhet pågår inom flera
landsting med olika former av ändrad arbetsorganisation som t.ex. gruppvård.

Svenska
kommunalarbetareförbundet har i skrivelse den 13 maj 1976 hemställt att en
särskild utredning tillsätts med uppgift atl se över sjukvårdens inre
organisation och därvid beakta formerna för arbetsorganisation,
personalstruktur, ulbildningsvägar och utbildningsinnehåll. Skrivelsen har
remissbehandlats. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om utredning.

Svensk
sjuksköterskeförening har tillsammans med Sveriges sjuksköler-skeelevers
förbund i skrivelse den 19 oktober 1976 framfört synpunkter på bl.a. frågor som
rör vårdens inre organisation.

Frågan
harockså tagits upp i riksdagen bl.a. i en motion vid förra riksmötet. Där
framhölls bl.a. atl vården blir bättre och mänskligare om de som arbetar på
vårdenheterna och patienterna fär mer att säga till om. Motionärerna hemställde
att hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) skulle få i uppdrag att lägga
fram förslag till ökad arbetsdemokrati genom atl kliniker och avdelningar vid
sjukhusen gavs ökat självstyre. Socialutskottet utgick från att utredningen
skulle komma atl överväga hur strävandena inom sjukvården mot ökat inflytande
för de anställda och för patienterna skulle tillgodoses i den nya
lagstiftningen för hälso- och sjukvården. Utskottet hemställde därför att
riksdagen skulle avslå yrkandet. Riksdagen följde utskottet (Mot, 1975/76:269,
SoU 1976/77:16),

Enligl
min mening bör nu redovisade frågor utredas av en särskild kommitté för översyn
av sjukvårdens inre organisation. Samråd bör ske med hälso- och
sjukvårdsutredningen, som har att föra en övergripande målsäll-ningsdiskussion
om hälso- och sjukvården i sin helhet och lägga fram förslag till ny
lagstiftning.

Kommittén
bör i första hand utgå från patienternas behov av vård och behandling i
vidsträckt bemärkelse. Patienternas möjligheter till eget engagemang i vården
bör också belysas liksom frågan om hur största möjliga personliga omvårdnad och
personalkontinuitet skall kunna erhållas. Kommittén bör lägga fram förslag om
på vilket sätt detta skall kunna genomföras.

Vidare
bör kommittén överväga sjukvårdens framtida personalslruklur inom såväl öppen
som sluten vård med utgångspunkt från en samlad bedömning av kvantitativa och
kvalitativa krav på vårdorganisationen och fördelningen av arbetsuppgifter
mellan olika personalkategorier. Därvid bör prövas möjligheterna att använda
färre personalkategorier med bredare kunskaper. Kommittén bör uppmärksamma
frågor som aktualiseras vid den praktiska tillämpningen av de nya lagarna på
arbetslivels område och undersöka om särskilda åtgärder krävs för att tiUämpa
dem inom sjukvården.

s. 148 Kontrollera mot PDF

DelIIS:2 Skr 1977/78:103 148

Frågan
om hur gruppvård eller lagarbete kan bedrivas bör beaktas liksom hur olika
sjukvårdsenheter själva skall kunna utforma sin verksamhet inom vissa angivna
riktlinjer. Det pågående forskningsarbetet angående sjukvårdspersonalens
psyko-sociala arbetsmiljö bör också uppmärksammas.

Handikapputredningen
(S 1966:38)har i betänkandet (SOU 1976:20) Kultur ål alla diskuterat vissa
problem i kulturellt och socialt hänseende som uppkommer särskilt för de
patienter som under lång tid vårdas på institution. Utredningen betonar att de
vägledande grundsatserna på handikappområdet om integration och normalisering
så långt det är möjligt måste gälla även dem som vistas på institutioner. Den
framhåller vidare att den sociolerapeuliska verksaniheten inom somatisk och
psykiatrisk långtidsvård är betydelsefull för att motverka den isolering som
institutionerna skapat. Utredningen föreslår att socioterapiens ställning inom
sjukvårdsorganisationen närmare klarläggs. Förslaget tillstyrks av
remissinstanserna. Hithörande frågor bör övervägas av kommittén.

Behoven
inom sjukvården är stora. Samtidigt har kostnadsutvecklingen varit nfiycket
snabb, vilket medfört en betydande höjning av den landstingskommunala
utdebiteringen. Som redovisades i direktiven till utredningen om kommunernas
ekonomi (1976-11-18) kommer de automatiska efterfrå-geförändringarna under
perioden 1974-1985 atl särskilt beröra landstingen. Mot denna bakgrund bör
utredningen noggrant redovisa de ekonomiska konsekvenserna av framlagda förslag
och i första hand överväga möjligheterna alt tillgodose behoven inom
sjukvårdsområdet genom omprioriteringar och omdispositioner av befintlig
verksamhet.

Konsekvenserna
för sjukvårdens inre organisation av vad jag här har anfört skall belysas,
varvid formerna för organisationen och fördelningen av arbetet samt behovet av
utbildningsinsatser skall beaktas. 1 detta sammanhang kan författningsmässiga
frågor behöva aktualiseras. Det är viktigt atl detta sker i samråd med andra
berörda utredningar.

Kommittén
bör hålla fortlöpande kontakt med hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)
och i övrigt samråda med bl.a. medicinalansvarskommittén (S 1974:02),
utredningen (U1976:10) om den gymnasiala utbildningen. Vård 76 samt utredningen
(C 3970:29) om den kommunala demokratin.

Kommittén
bör arbeta snabbt och successivt avge delbetänkanden avseende begränsade
frågor. Arbetet bör vara slutfört under år 1978.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag efler samråd med chefen
för utbildningsdepartementet atl regeringen bemyndigar mig

alt
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda vissa
frågor om sjukvårdens inre organisation,

atl
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1964:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna för
utredningen skall betalas från femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

s. 149 Kontrollera mot PDF

149 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:3

3.
Tobakskommitté

Dir
1977:37

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-10

Statsrådet
Troedsson anför.

Frågan
om tobakens skadeverkningar har under senare år diskuterats livligt både här
och utomlands. 1 Sverige och ytteriigare ett antal länder har insikten om att
tobaksrökning utgör ett viktigt folkhälsoproblem lett till konkreta åtgärder
för att förhindra eller i möjligaste mån minska riskerna för skador till föfjd
av lobaksbruk. Den vetenskapfiga dokumentationen om tobakens skadeverkningar är
sedan ett par decennier så övertygande alt de viktigaste skadeverkningarna kan
anses fastslagna. 1 vårt land beräknas ca 1.500 personer varje år avlida av
lungcancer orsakad av rökning. Detta motsvarar 80-90 % av det totala antalet
lungcancerdödsfall. Andelen för tidiga dödsfall i hjärt-kärisjukdomar, orsakade
av rökning uppskattas lill minsl 3.000 åriigen och antalet fall av kronisk invaliditet,
såsom nedsaU lungfunktion genom kronisk luftrörskatarr och lungemfysem m.m., på
grund av rökning är mycket stort och förefaller atl öka. Även icke-rökarna
utsätts genom s.k. passiv rökning ofrivilligt för ökade sjukdomsrisker

Väridshälsovårdsorganisationen
(WHO) har under senare år vid flera tillfällen tagit upp lobaksfrågan till
behandling och bl.a. under åren 1970 och 1971 antagit rekommendationer i vilka
medlemsländerna har uppmanals ta initiativ i syfte att bekämpa tobaksrökningen.
Dessa rekommendationer har vidareutvecklats och konkretiserats i en av WHO år
1975 publicerad expertrapport Smoking and its Effects on Health. WHO har
fastslagit att ingen annan förebyggande åtgärd kan bidra mera lill ökad hälsa i
i-länderna än förhindrande av tobaksrökning.

Nordiska
rådet antog vid sin 20:e session år 1972 i Helsingfors en rekommendation till
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att införa förbud mot
tobaksreklam och atl starta en effektiv information om tobaksrökningens
skadliga verkningar bl.a. genom bestämmelser om uttömmande vamdeklaration på
lobaksförpackningar. Med anledning av rekommendationen tillsattes därefter en
särskild arbetsgmpp med uppgift atl bl.a. undersöka i vilka former ett nordiskt
samarbete beträffande upplysningsverksamhet om tobakens skadeverkningar,
speciellt med avseende på barn och ungdom, kunde förverkligas. Arbetsgruppen
avlämnade år 1975 ett betänkande i ämnet (Nordisk utredningsserie 1975:24). 1
betänkandet föresläs att ett nordiskt samarbete i lobaksupplysningsfrågan byggs
upp successivt inom områdena dokumentation, informationsplanering,
materielproduktion och koordineringsverksamhet. Under hösten 1976 har ett
medlemsförslag om nordisk insats för alt minska tobaksrökningen väckts inom
Nordiska rådet, vari bl.a. har hemställts atl Nordiska rådet rekommenderar
Nordiska ministerrådet att bygga upp ett nordiskt samarbete i fråga om
tobaksupplysning i enlighet med arbetsgruppens belänkande. Nordiska rådets
social- och miljöutskott kommer att behandla förslaget under våren 1977.

Med
anledning av de rapporter som låg till grund för WHO;s rekommen-daUoner åren
1970 och 1971 uppdrog Kungl. Maj:l den 12 mars 1971 ål socialstyrelsen att dels
redovisa en allsidig medicinsk undersökning om tobakskonsumiionen och med anledning
härav vidtagna åtgärder, dels framlägga förslag till de ytteriigare åtgärder
inom socialstyrelsens verksam-

s. 150 Kontrollera mot PDF

DelIIS:3 Skr 1977/78:103 150

hetsområde
som styrelsen fann nödvändiga. Socialstyrelsen redovisade sitt uppdrag den 9
april 1974, då styrelsen med eget yttrande överiämnade en av en särskild
arbetsgrupp (socialstyrelsens lobaksuiredning) gjord utredning om tobaksrökning
samt inhämtade yttranden över utredningens förslag. Förslaget innebar eU brett
upplagt program för att radikalt minska tobaks-konsumtionen. Bl.a. föreslogs
åtgärder mot reklam och annan marknadsföring av tobaksvaror samt en omfattande
informationsverksamhet om tobakens skadeverkningar. Socialstyrelsen ställde sig
i princip bakom tobaks-utredningens förslag utan att ta ställning till varje
enskild detalj i åtgärdsprogrammet.

Den
10 januari 1975 tillkallades en särskild utredning Tobaksreklamutred-ningen (H
1974:06), för atl skyndsamt utreda frågan om lämpliga former för införande av
förbud mot lobaksreklam saml om skyldighet för tillverkare och importörer att
förse förpackning till tobaksvaror med varningstext. Utredningen lade fram ett
delbetänkande med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror. På grundval av betänkandet lade regeringen fram ett förslag till
lag i ämnet som riksdagen därefter biträdde (prop. 1975/76:49, SoU 1975/76:22,
rskr 1975/76:83). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1977.
Tobaksreklamutredningen, som efler aU ha fått utvidgade direktiv även har
behandlat frågan om alkoholreklam och därför ändrat sin benämning till Tobaks-
och alkoholreklamutredningen, har nyligen framlagt betänkandet (SOU 1976:63)
Reklamen för alkohol och tobak. Ärendet bereds f n. inom handelsdepartementet.

För
budgetåret 1976/77 har anvisats 2 milj. kr. för upplysning om tobak (prop.
1975/76:142, SoU 1975/76:39, rskr 1975/76:299). I propositionen framhölls
vikten av alt bereda folkrörelserna möjlighet att medverka i
tobaksupplysningen.

Riksdagen,
som har välkomnat de av regeringen vidtagna åtgärderna såsom viktiga moment i
ett åtgärdsprogram mot tobaksbrukel, har vid ett flertal tillfällen framhållit
att det är angeläget att riksdagen snarast får ta ställning till ett mera
fullständigt program på området.

Enligt
min mening bör en särskild kommitté tillsättas för att bereda frågorna om och
avge förslag till ett fortsatt samlat åigärdsprogram med syfte atl minska
tobakskonsumiionen och motverka dess skadeverkningar. Den övergripande
målsättningen bör vara alt bekämpa tobaksrökningen samtidigt som man också lar
rimlig hänsyn till dem som har svårt att sluta röka.

Kommittén
bör särskilt pröva hur man kan få fram flera rökfria miljöer. Förbud mot
rökning i allmänna transportmedel och i offentliga lokaler i kombination med
inrättande av speciella rökavdelningar resp. rökrum bör övervägas. Särskild
uppmärksamhet bör härvid ägnas sjukhus, vårdcentraler m.m., vilka i framtiden
torde lä ett ökat ansvar även för den förebyggande vården. Rökfria
arbetsmiljöer bör diskuteras. Kommittén bör också beakta den ökade skaderisk
som föreligger för rökare som arbetar i lokaler eller miljöer där andra typer
av luftföroreningar finns.

Som
jag tidigare har anfört har medel anvisats för upplysning om tobak under
innevarande budgetår. Medel för fortsatt tobaksinformation under budgetåret
1977/78 har beräknats under femte huvudtitelns reservationsanslag F 4
Hälsovårdsupplysning (prop. 1976/77:100, bil. 8, s. 109-111). Kommittén bör
överväga hur anvisade medel skall användas för atl bästa möjliga effekt skall
uppnås. Lämpliga kanaler för alt föra ut information kan bl.a. vara mödra- och
barnavårdscentraler, skolor, mililärförband, central och regional
hälsoupplysning samt vissa organisationer inom tobaksupplys-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

ningens
område.

Förutsättningarna
för en vidgad verksamhet med rökavvänjning bör behandlas.

Kommittén
bör lägga fram förslag dels om åtgärder som omedelbart bör vidtas för atl
minska tobakskonsumtionen och förebygga tobakens skadeverkningar, dels om
åtgärder på längre sikt. Därvid bör kommittén beakta bl.a. de synpunkter som
förts fram i socialstyrelsens utredning.

Kommittén
bör under arbetets gång fortlöpande samråda med berörda myndigheter och
organisationer.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

att
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för all utarbeta ett program för
arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

4.
Kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning

Dir
1977:39

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-17

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

Under
senare delen av 1960-talel blev narkotikamissbruket ett allt allvarligare
problem i Sverige. Narkomanvårdskommittén gav i betänkandet (SOU 1969:52)
Narkotikaproblemet bl.a. en lägesbeskrivning för åren 1966-1968.
Lägesbeskrivningen, som grundades på flera olika undersökningar, visade att en
markant ökning hade skett av narkotikamissbruket. Ökningen kunde främst
tillskrivas en stegrad spridning av cannabis. 1 kriminella och andra socialt
belastade grupper utgjorde missbruk av centralstimulantia och andra tyngre
preparat ett alll större problem. Kommittén bedömde att antalet s.k. tunga
narkotikamissbrukare - främst personer som injicerade narkotika -var omkring
10.000. Man underströk atl siffran var osäker men atl den gav en uppfattning om
den ungefäriiga storieken.

Sedan
narkomanvårdskommiltén lade fram sitt slutbetänkande har utvecklingen på
narkotikaområdet följts bl.a. genom olika undersökningar som har företagits av
berörda myndigheter. Skolöverstyrelsen har alltsedan år 1971 följt utvecklingen
bland elever i grundskolan och gymnasieskolan. Militärpsykologiska institutet
genomförde under åren 1967-1974 undersökningar på 18-åriga
inskrivningsskyldiga pojkar. Dessa undersökningar

s. 152 Kontrollera mot PDF

DeniS:4
Skr 1977/78:103 152

genomförs
numera av försvarets forskningsanstalt. Liknande s.k. frekvensstudier och
andra undersökningar har under årens lopp genomförts av kriminalvårdsstyrelsen,
nuvarande universitet- och högskoleämbetet och socialstyrelsen. Samtliga dessa
undersökningar saml viss övrig statistik på narkotikaområdet har nyligen
sammanställts i socialstyrelsens regi och presenteras i rapporten Svenska
myndigheters narkotikaundersökningar, socialstyrelsen, februari 1977.

Sammanfattande
bedömningar av läget görs numera kontinueriigt bl.a. i broUsförebyggande rådets
arbetsgrupp beträffande narkotika. Bedömningarna bygger på de ansvariga
myndigheternas rapporter om läget samt på de frekvensundersökningar som
genomförs regelbundet. Cannabis är fortfarande det mest förekommande
preparatet. Frekvensundersökningarna tyder dock på atl bruket av cannabi:; har
minskal i ungdomsgrupperna under de senaste åren. Det tyngre missbruket, främst
injektionsmissbruket, domineras fortfarande av centralstimulerande medel. TUl
bilden av det tyngre missbruket har under 1970-talet kommit ett alltmer
utbrett missbruk av opiater. Under det senaste året har ett konstant
heroinmissbruk etablerats främst i Stockholms- och Malmö/Lundområdena.

Frågan om narkotikamissbrukels
omfattning har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (SoU 1976/77:11, rskr 1976/77:33) över motioner
om vissa alkohol- och narkofi-kafrågor m.m. påpekar socialutskottet att någon mer
omfattande utredning som belyser omfattningen av narkotikamissbruket i landet
inte har gjorts sedan narkomanvårdskommiltén lade fram sill slutbetänkande år
1969, Utskottet nämner vidare atl undersökningar företas av flera myndigheter
för att kartlägga omfattningen av missbruket samt att socialstyrelsen under
våren 1977 ämnar göra en s.k. casefinding survey beträffande narkomaner.
Undersökningen skall omfatta hela landet, och syftet med den är att fä en
uppfattning om utbredningen av del tunga missbruket. I samband härmed anför
utskottet bl.a. följande.

Av den lämnade
redovisningen framgår att del pågår och planeras olika undersökningar angående
omfattningen av narkotikamissbruket. Man torde dock inte med ledning av dessa
undersökningar kunna få en rättvisande uppfattning om utbredningen av
missbruket i dess helhet, eftersom undersökningarna lagts upp på olika sätt då
det gäller urval, tid och vissa andra faktorer. För att man skall få en bild av
den totala missbrukssituationen krävs därför enligl utskottets mening att det
ånyo görs en övergripande kartläggning av missbrukets utbredning. Utskottet
anser alt en sådan kartläggning är angelägen, eftersom den bör kunna bli av
väsendig betydelse för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för atl
bekämpa narkotikamissbruket.

Något exakt mått på
narkotikamissbrukels omfattning torde vara svårt att nå fram till. Som
socialutskottet anför haremellertid inte någon mer ingående beskrivning av det
totala missbruksläget presenterats under senare år. Ett första försök till en
sådan beskrivning utgör socialstyrelsens sammanställning. Men de senaste årens
undersökningar ger inte besked om det tunga missbrukets omfattning i hela
landet och inte heller en fullständig bild av missbruket av narkotika bland
ungdomar. Ofta har meningarna varit delade om omfattningen och intensiteten av
narkotikamissbruket. Del är dock en allmän uppfaUning att förekomsten av heroin
på den svenska narkotikamarknaden har ökat kraftigt under den senasie liden
och att risken för en ökad spridning är betydande. Atl denna utveckling är
utomordentligt

s. 153 Kontrollera mot PDF

153 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

oroande
är uppenbart. Den har också gett regeringen anledning att se allvarligt på det
nuvarande läget.

Mot
den nu angivna bakgrunden förordar jag att en särskild utredare tillkallas för
att göra en övergripande kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning.
Kartläggningsarbetet bör i första hand syfta till att ge en ingående
beskrivning av det tunga missbrukets omfattning i syfte atl skapa underiag för
beslut om bl.a. de olika vård- och behandlingsinsatser som krävs för mer
etablerade missbrukare. Beskrivningen bör så långt det är möjligt ge en
allsidig belysning dels av missbrukels omfattning i olika delar av landet, dels
av missbrukets fördelning på de olika narkotiska preparat som förekommer.
Arbetet bör också omfatla olika studier som vid sidan av de redan pågående
frekvensundersökningarna ger en allmän bild av narkotikamissbruket främst i
ungdomsgrupperna. Syftet med denna bredare karlläggning är atl skapa ett
förbättrat underiag för bedömningar av vilka insatser av förebyggande slag som
kan behöva göras i ungdomsgrupperna. Jag vill emellertid understryka att
kartläggningen självfallet inte avses fä leda lill dröjsmål med åigärder på
detta område som redan före kartläggningsarbelets slutförande framstår som
påkallade.

Med
hänsyn till utredningsuppdragets omfattning förutser jag alt utredaren kan
behöva anlita särskild sakkunskap. Ett område som därvid kan bli aktuellt
gäller den s.k. missbrukarkarriären. Sådana undersökningar kan bl.a. ge ökade
kunskaperom de bakomliggande orsakerna till narkotikamissbruk. Rapporter om
genomförda undersökningar bör fortlöpande kunna ges ul. Samtliga undersökningar
bör sammanställas i en slutrapport som mer övergripande beskriver läget. 1
samband härmed bör utredaren om möjligt lägga fram förslag om på vilka sätt
narkotikamissbrukets utveckling kontinueriigt kan följas även i
fortsättningen.

Inledningsvis bör olika
definitionsfrågor liksom en närmare avgränsning av karlläggningsarbetet tas
upp. Arbetet bör i första hand begränsas till narkotika. Eftersom s.k.
biandmissbruk är en tämligen vanlig företeelse bör dock läkemedel, alkohol och
olika lösningsmedel beröras i de fall samtidigt missbruk förekommer av narkotika
och dessa medel. För diskussion av såväl definitions- och avgränsningsfrågor
som undersökningsmetoder m,m, bör olika referensgrupper knytas lill
utredningen.

Under
kartläggningsarbelets gång bör utredaren ha ingående kontakter med berörda
myndigheter och institutioner. Vissa erfarenheter torde också kunna tas
tillvara från det nordiska samarbetsorganet för drogforskning liksom från
övriga nordiska och andra internationella organ inom narkotika-området samt
andra näriiggande ämnesområden. En internationell utblick beträffande olika
undersökningar av kartläggningskaraklär bör också kunna ge vissa erfarenheter
inför utredningsarbetet,

I direktiven till den
särskilda utredare jag nyligen har tillkallat för alt göra en karlläggning av
prostitutionen m.m. (S 1977:11) framhöll jag bl.a. att det är angeläget alt fä
sambandet mellan narkotikamissbruk och prostitution utrett. Kontakter bör
hållas mellan de båda utredarna i frågor som är gemensamma för deras arbete.
Kontakter bör vidare hållas med andra utredningar som har anknytning lill
narkolikaområdet.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

atl
tillkalla en särskild utredare för att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets
omfattning,

att
besluta om sakkunniga, experter, referensgrupper, sekreterare och

s. 154 Kontrollera mot PDF

DelIIS:5
Skr 1977/78:103 154

annat
biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till utredare, sakkunnig, expert, person ingående i referensgmpp
och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen
(1946:394) om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

5.
Ledningsgrupp för narkotikafrågor

Dir
1977:41

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

Narkotikasitualionen
har under senare tid allvariigt förvärrats. Missbruk av heroin har snabbt
vunnit insteg och risken för ytteriigare spridning av detta missbruk är
betydande. Missbruket av centralstimulerande medel är fortfarande omfattande.
Haschmissbruk förekommer i hela landet, trots en viss nedgång av
tillfällighetsmissbiuket.

En
kommitté har i dagarna tillkallats för att närmare kartlägga missbrukets
omfauning.

Så
gott som all narkotika som missbrukas i vårt land smugglas in. I syfte att
begränsa smugglingen byggs olika former av samarbete fortlöpande ut mellan
berörda länder både på det difilomatiska planet och mellan skilda myndigheter
i länderna. Överiäggningar har vidare nyligen ägt rum mellan representanter för
regeringen och FN:s fond för kontroll av beroendefram-kallande medel för alt
undersöka vilka möjligheter del finns alt inom ramen för svenska
biståndspolitiska principer använda biståndsmedel för insatser mot produktion
och missbruk av narkotika i vissa länder i Asien där opium odlas.

Rikspolisstyrelsen
har med verkan från den 1 februari i år inrättat centrala narkotikaenheter i de
flesta län för att samordna kampen mot narkotikahandeln och avsevärt ökat
antalet polismän med huvudsaklig uppgift att arbeta med-narkotikaärenden.

Tullkontrollen
vid våra gränser har under 1970-ialel elTekliviserals genom olika organisatoriska
åtgärder, utbildnings- och materielinsalser saml ökat samarbete med polis och
internationella organ.

Rikspolisstyrelsen
och generallullstyrelsen har den 2 mars i år lill regeringen överlämnat förslag
till åtgärder för atl hejda eller begränsa narkotikamissbruket.

1
prop. 1976/77:108 om alkoholpolitiken föreslås socialpolitiska insatser av
skilda slag i syfte atl undanröja orsakerna till missbruk även av narkotika. 1
prop. föreslås ökade resurser till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet
på narkotikaområdet.

Socialstyrelsen
har efter samråd med myndigheter och organisationer utarbetat en ny faklaskrift
om narkotika och narkotikamissbruk. Skriften, som ges ut i slor upplaga, skall
utgöra underlag för en ny bred upplysnings-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:6

och
informationskampanj där ungdoms- och folkrörelsearbelel utgör grunden.

Jag
överiade i december förra året med representanter för kommuner och
landstingskommuner i de tre storstadsregionerna om vårdproblemen. Under våren
hålls vissa regionala överiäggningar med huvudmän för alt mer konkret söka
lösningar på vårdfrågorna.

Flera initiativ har
sålunda redan tagits för att hejda och begränsa missbruket av narkotika. Med
hänsyn till lägels allvar bör emellertid för en mer begränsad tidsrymd
tillsättas en särskild ledningsgrupp med uppgift all föreslå och initiera
ytteriigare insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av
insatserna på delta område. 1 gruppen bör ingå statssekreterarna i social- och
justitiedepartementen, riksåklagaren, cheferna för rikspolisstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen samt förbundsdirektörerna i de båda
kommunförbunden. Ordförande i gruppen bör vara statssekreteraren i
socialdepartementet. Brottsförebyggande rådels narkolikagrupp bör kunna bereda
ärenden för ledningsgruppen.

Ledningsgruppen bör arbeta
under år 1977 och löpande ta de initiativ som behövs. Gruppen bör under arbetet
hålla kontakt med berörda myndigheter och organisationer.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

att
tillkalla en ledningsgrupp med högst elva ledamöter med uppdrag all föreslå och
initiera insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av
insatserna på delta område,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga och experter, sekreterare och annat biträde ål
ledningsgruppen.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

att
kostnaderna för ledningsgruppen skall belasta femte huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

6.
Utredning om barnolycksfall

Dir. 1977:42

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-02-24

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

Åriigen
inträffar flera hundratusen barnolycksfall i Sverige. Ett stort antal av dessa
torde ge ringa och förhållandevis kortvariga skador. Beräkningar visar
emellertid att 150.000-200.000 av barnolycksfallen ger upphov till skador som
fordrar läkartillsyn. Av dessa behöver ca 6 96 vård - oftast kortvarig - på
sjukhus. Hur många av olycksfallen som leder till bestående

s. 156 Kontrollera mot PDF

DelIIS:6
Skr 1977/78:103 156

skador
eller invaliditet är inte känt.

Antalet
barnolycksfall med dödlig utgång uppskaUas till ca 250 om året. Medan den
totala barnadödligheten i Sverige under 1900-lalet kraftigt minskat, har
dödligheten bland barn på grund av olycksfall varit nära nog oförändrad. Detta
innebär att dödligheten på grund av olycksfall kommit att omfatta en allt
större del av den totala dödligheten bland barn. Den beräknas nu utgöra ca 40
96 av all dödlighet i åldersgruppen 1-14 år.

Av
undersökningar om barnolycksfall framgår atl vissa typer av skador dominerar
vid de svåra barnolycksfallen. Dit hör fallskador, skador orsakade av
trafikolyckor, brännskador och förgiftningar. Av barnolycksfallen med dödlig
utgång torde något mer än en tredjedel vara irafikolycksfall och en knapp
tredjedel utgöras av drunkningsolyckor. Resterande del består framför allt av
olika slags olyckor i hemmen. Här dominerar kvävning och brännskador.

Åtskilliga
åtgärder har vidtagits för alt motverka barnolycksfallen. Ett flertal
myndigheter har att inom sill ansvarsområde bevaka barnens säkerhet. Det
centrala ansvaret för åtgärder rörande barnens vård och skydd åvilar
socialstyrelsen. Till styrelsen är knutet det år 1971 inrättade lekmiljörådet,
som har lill uppgift att bl.a. verka för att skydds- och säkerhetsaspekterna
vid barns lek tillgodoses. Andra myndigheter som statens trafiksäkerhetsverk,
byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket, arbetarskyddssiy-relsen,
bosladsstyrelsen och planverket har viktiga uppgifter i det förebyggande
arbetet beträffande barnolycksfall.

På
det lokala planet är det kommunernas barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder
som skall främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden
i övrigt för dem. Bestämmelser härom finns i barnavårdslagen (1960:97).

Barnolycksfallen
har granskats av olika statliga utredningar t.ex, familjeberedningen i
betänkandet (SOU 1967:8) Barnstugor, barnavårdsmannaskap, barnolycksfall samt
barnmiljöuiredningen bl,a, i betänkandet (SOU 1975:32) Barns hälsa. En särskild
samarbeiskommilié mot barnolycksfall med representanter för bl,a, statliga
myndigheter och olika organisationer har funnits sedan år 1954,

Av
vad jag anfört framgår att antalet barnolycksfall är förhållandevis stort och
svarar för inemot hälften av den totala barnadödligheten i Sverige samt au
samhällels ansvar när del gäller all förebygga barnolycksfallen är splittrat på
flera myndigheter och organ.

Riksdagen har - i samband
med behandlingen av motioner rörande barnolycksfall (SoU 1975:5 och
1975/76:30)-pekat på osäkerheten om vilket organ, såväl på riksplanet som
lokalt, som har huvudansvaret för barnsäkerhetsfrågorna. Riksdagen har också
pekat på behovet av att registrera barnolycksfall. Riksdagen har därvid
fömtsatt att dessa frågor beaktas i ett fortsatt arbete med barnsäkerheten.

Mot den angivna bakgrunden
anser jag au frågan om hur barnolycksfall på bästa sätt skall kunna förebyggas
bör utredas. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att undersöka
omfattningen av barnolycksfallen och deras orsaker. Utredaren bör lägga fram
förslag till övergripande åigärder som kan förebygga olycksfall bland barn. 1
samband därmed bör utredaren överväga frågan om registrering av
barnolycksfallen. Vidare bör utredaren kartlägga de problem i övrigt som
riksdagen har pekat på i nämnda utskottsbetänkanden.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

s. 157 Kontrollera mot PDF

157 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:7

bemyndigar
chefen för socialdepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om
barnolycksfallen,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål
utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

aU
kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

7.
Utredning om ADB inom den allmänna försäkringen m.m.

Dir
1977:52

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-30

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

Den
allmänna försäkringen innefattar hela befolkningen och utgör ett omfattande
regelsystem för ekonomisk ersättning i olika situationer och skeden av livet.
Huvudgrenarna inom den allmänna försäkringen är sjukförsäkring,
folkpensionering och allmän tilläggspension (ATP), 1 sjukförsäkringen ingår
bl.a, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring. Till folkpensionsförmånerna
är anknutna inkomstprövade förmåner, bl.a. kommunala bostadstillägg.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för den
allmänna försäkringens administration liksom även för administrationen av
yrkesskadeförsäkring (fr.o.m. den 1 juli 1977 arbetsskadeförsäkring),
delpensionsförsäkring och allmänna barnbidrag samt utbetalning av studiestöd
vid vuxenutbildning, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och
dagpenning till värnpliktiga vid repetitionsutbildning. Fr.o.m. oktober 1977
överförs även administrationen av bidragsförskott till riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna. Avsikten är att riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna fr.o.m. år 1978 också skall svara för administrationen av
slalskommunala bostadsbidrag lill folkpensionärer utan barn (prop. 1976/77:100
bil. 16).

Administrationen
av detta mycket omfattande ekonomiska trygghels-system sker numera i stor
utsträckning med hjälp av automatisk dalabehandling (ADB). De ADB-system och
den organisation av datordriften som nu finns inom socialförsäkringsområdet är
i huvudsak resultat av ett utvecklingsarbete som har pågått sedan år 1967.
Syftet med detta arbete har varit alt undersöka möjligheterna att med hjälp av
ADB och annan teknik rationalisera den allmänna försäkringens administration.
Utvecklingsarbetet har bedrivits i samarbete mellan riksförsäkringsverket och
statskontoret och i samråd med de allmänna försäkringskassorna
(RAFA-utredningen).

Arbetet
var till en början inriktat på utveckling och försöksverksamhet avseende
ADB-system för sjukförsäkring och pensioner. Senare har ytlerii-

s. 158 Kontrollera mot PDF

DelIIS:7
Skr 1977/78:103 158

gare
ADB-system tillkommit, bl.a. som en följd av att nya arbetsuppgifter successivt
har förts över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Dalordriften
sköts av riksförsäkringsverkets tekniska byrå, som efter beslut vid 1971 års
riksdag har ömlokaliserats till Sundsvall. Även datordriften for ADB-syslemen
vid statens personalpensionsverk sköts numera av riksförsäkringsverkels
tekniska byrå.

Utöver
datoranläggningen i Sundsvall används i verksamheten i viss omfattning även en
datoranläggning vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

Datoranläggningen
i Sundsvall beslår f n. av tre sammankopplade processorer med centralminne, en
singelprocessor samt en stor kringutrustning (skivminnen, magnetbandsslalioner,
hålkortsläsare, skrivulrustning, stansar m.m.). För att ge försäkringskassorna
tillgång till registrerade data och för registrering av nya data har två
åtskilda datanät, de s.k. lokalkontors- och cenlralkontorsnäten, byggts upp för
datakommunikation. 1 dessa nät ingår f n. sammanlagt ca 960 terminaler.

Inom
olika kommittéer och myndigheter pågår utredningsarbete som kan komma att leda
lill förslag om nya arbetsuppgifter för riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna med åtföljande behov av nya ADB-system.

Det
fortgående reformarbetet avseende det sociala trygghetssystemet och
överflyttningen av allt fler uppgifter på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
ställer ökade krav på den tekniska och organisatoriska kapaciteten. Mot denna
bakgrund har statskontoret gjort en utredning om riksförsäkringsverkets
datorbehov på längre sikt. Resultatet av utredningen redovisades i en skrivelse
till regeringen den 2 Juni 1976, som utarbetats efter samråd med
riksförsäkringsverket. Till skrivelsen var bilagd en rapport om ADB-system inom
allmän försäkring m.m. 1976-80 och därefter. Där konstateras bl.a. atl redan
genomförandet av beslutade ADB-system kommer att kräva en kraftig utbyggnad av
datorkapaciteten i Sundsvall. Om därtill läggs alla eller en stor del av de
ADB-system som övervägs eller kan komma i fråga inom här berörda områden under
den närmaste femårsperioden finns enligt rapporten en risk för atl man omkring
år 1980 når ett praktiskt kapacitelstak för nuvarande datordriftorganisation.
Statskontoret föreslår därför bl.a. att åigärder vidtas för att begränsa
belastningen på dalordriflorganisalionen saml att en utredning tillsätts för
atl behandla frågan om hur datordriften bör organiseras på lång sikt.

Statskontorets
rapport visar att de förutsättningar som låg lill grund för valet av
datordriftorganisation inom den allmänna försäkringen har ändrats på fiera
punkter. Volymen på dalabehandlingen inom den allmänna försäkringen och
närbesläktade områden har vuxit kraftigt sedan organisationen byggdes upp. Denna
tillväxt väntas fortsätta. Nya ADB-system har tillkommit efter hand, bl.a. som
en följd av alt nya uppgifter har lagts över på försäkringskassorna. Vidare har
omfattningen av databehandlingen ökat på grund av beslut om förändringar i de
verksamheter som betjänas, l.ex. övergång till beskattad sjukpenning. Med de
växande databehandlingsvolymerna har också följt ett kraftigt ökat behov av
lerminaltrafik mellan försäkringskassornas central- och lokalkontor samt
datoranläggningen i Sundsvall.

Förutsättningarna
har också ändrats i fråga om ullgången på ADB-teknik och utrustning av olika
slag. För fiera typer av utrustningar har priserna sjunkit kraftigt i
förhållande till deras kapacitet och användningsmöjligheter. Utvecklingen på
smådator- och lerminalområdel medför bl.a. att förutsätt-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:7

ningar
finns att organisera databearbetningen på annat sätt än tidigare.

Mot
denna bakgrund föreslår jag alt en särskild kommitté nu tillsätts för att
utreda och lägga fram förslag om lämplig organisation av datordriften inom
riksförsäkringsverkets verksamhetsområde för tiden efter år 1980. Arbetet bör
särskilt inriktas på frågorna om och i så fall i vilken utsträckning det kan
vara lämpligt att dela upp och sprida datorbearbetningarna och databaserna
genom att komplettera den centrala datoranläggningen i Sundsvall med regionala
anläggningar eller mindre datorutrustningar vid försäkringskassornas central-
och lokalkontor.

En
fråga som har central betydelse för utredningsarbetet är vilka uppgifter
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan väntas ha i framtiden. Detta
påverkar bl.a. antalet ADB-system och dalabaser samt omfattningen av
databehandlingen i den organisation för datordriften som skall utredas.
Utvecklingen under senare år har kännetecknats av alt allt flera uppgifter i
vilka utbetalningar till allmänheten ingår har sammanförts till försäkringskassorna.
Ytteriigare uppgifter kan också framdeles komma alt läggas på
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Del torde dock vara realistiskt
att utgå från att nuvarande uppgifter kommer att vara kärnan i deras verksamhet
och svara för den dominerande delen av behoven av dalabe-handllngskapacitet.

Dalordriften
för ADB-systemen inom den allmänna försäkringen samt vissa näraliggande områden
är som tidigare nämnts f n. i alll väsentligt samlad till
riksförsäkringsverkets datoranläggning i Sundsvall. En väg för framtiden skulle
kunna vara atl i huvudsak bygga vidare på nuvarande datordriftorganisation i
Sundsvall. Det finns emellertid starka skäl för att närmare pröva möjligheterna
att dela upp och sprida datordriften inom ramen för en sammanhållen
systemlösning.

Kommittén
bör välja ut och närmare studera ett begränsat antal alternativ för
datordriftens organisation. Utgångspunkten bör därvid vara att de
regionalpolitiska effekter som eftersträvats med placeringen av riksförsäkringsverkels
datoranläggning lill Sundsvall skall bevaras och alt de investeringar som
gjorts och kommer att göras där under de närmaste åren skall utnyttjas i
största möjliga utsträckning. Jag skall här nämna några alternativ som bör
studeras och i vilka datoranläggningen i Sundsvall bör ingå som en väsentlig
komponent.

Eu
alternativ bör bygga på en vidareutveckling av grundmönstrel i nuvarande
organisation men med en överflyttning av delar av databearbetningen till
"intelligenta" terminaler och mindre datorer vid central- eller
lokalkontoren. Ett annat alternativ bör bygga på en uppdelning av dalordriften
på någon eller några anläggningar utöver den i Sundsvall varvid uppdelningen
kan göras efler ändamål eller efler geografiska grunder. Därvid torde dock
vissa centrala och gemensamma uppgifter få ligga samlade på en datoranläggning.
Ett centralt referensregister torde nämligen behövas bl.a. för alt göra det
möjligt att lokalisera en viss person. Likaså torde det behövas vissa
statistiska och andra bearbetningar avseende hela landet. Olika kombinafioner
av de nämnda alternativen är också tänkbara.

De
alternativ för datordriftens organisation som kommittén väljer all studera
närmare bör belysas och jämföras i tekniska, organisatoriska, säkerhetsmässiga,
ekonomiska, tidsmässiga, personalmässiga och driftmässiga avseenden. Bl.a. bör
belysas i vilka avseenden de olika alternativen innebär förändringar i
förhållande till nuvarande organisation samt i vilken utsträckning de kräver
utveckling av ny teknik, utredning och förändring av

s. 160 Kontrollera mot PDF

Del
II S:7 Skr 1977/78:103 160

befintlig
organisation och administrativa rutiner etc.

Vad
beträffar de säkerhetsmässiga aspekterna bör valet av säkerhetsnivå och
servicegrad för dalordriften belysas, dvs. vilken dimensionering olika slags
utrustning bör ha och vilka reservmöjligheler som bör finnas för att klara
driftstörningar av olika slag. Statskontorels tidigare nämnda rapport bör
utgöra en grund för arbetet härvidlag. Kommittén bör utarbeta förslag om
lämplig säkerhetsnivå och servicegrad totaU sett och för olika syslem samt
belysa hur detta kan uppnås i de olika alternativen för datordriftens
organisation. Därvid bör även beaktas kraven på beredskapsplanering ur total
försvarssynpunkt.

En
viktig säkerhetsfråga gäller vilka krav på skydd av dala och därmed också av
den personliga integriteten som bör ställas i ADB-systemen inom den verksamhet
som det här är fråga om. Kraven på alt ADB-tekniken inte skall medföra intrång
i den personliga integriteten innebär bl,a, att data måste skyddas mot
avsiktligt eller oavsiktligt avslöjande för obehöriga. Det finns emellertid
också andra skäl för atl skydda data, bl,a, nödvändigheten alt förhindra atl
data av misstag förstörs eller förvanskas så atl t.ex, felaktigt belopp
utbetalas eller utbetalning görs lill fel person. Kraven på ett effektivt
dataskydd blir särskilt framträdande vid användning av terminaler och
dalakommunikation i slor omfattning. Det är angeläget att kommittén klariägger
för- och nackdelarna hos de olika alternativen för datordriften när det gäller
data- och integritetsskydd.

En
viktig aspekt på de olika alternativen för datordriftens organisation är
givetvis de ekonomiska konsiekvenserna. Kommittén bör därför belysa kostnaderna
för erforderiigt utrednings- och utvecklingsarbete, för genomförande samt för
drift och underhåll. Exakta beräkningar i absoluta belopp kan vara svåra att
göra med hänsyn till osäkerheten i pris- och löneutvecklingen, data- och
bearbetningsvolymen m.m., men det bör vara möjligt atl med någorlunda
noggrannhet beräkna de relativa kostnadsskillnaderna mellan de olika
alternativen. Kommittén bör belysa graden av osäkerhet i olika beräkningar,
bl.a. känsligheten för variationer i gjorda antaganden.

Det
är också viktigt alt kommittén belyser de tidsmässiga aspekterna på de olika
alternativen, främst vid vilken tidpunkt och i vilken takt olika förändringar
kan genomföras. Särskilt större förändringar torde ta relativt lång tid att
genomföra på grund av den tid som krävs för utrednings- och annat
förberedelsearbete. Det är därför sannolikt alt förändringar bör genomföras
etappvis och föregås av försöksverksamhet.

Kommittén
bör arbeta i nära kontakt med riksförsäkringsverket och statskontoret.
Kommittén bör vidare samråda med datainspektionen samt andra kommittéer och
utredningar som behandlar frågor med anknytning till kommitléns uppdrag, bl.a.
utredningen (Ju 1976:05) om översyn av lagstiftningen om personorienterad
ADB-information m.m.

Kommittén bör i samråd med
riksförsäkringsverket och statskontoret snarast möjligt påbörja erforderiigt
tekniskt utvecklingsarbete och försök med nya systemlösningar, vilket bör ske
så att erforderlig handlingsfrihet vid det slutliga beslutsfattandet behålls.
Kommittén bör vidare t samråd med riksförsäkringsverket och statskontoret
undersöka behovet av att på kort sikt avlasta nuvarande datoranläggning och, i
den mån så skulle erfordras, möjligheterna att flytta över befintliga rutiner
till annan datoranläggning eller senarelägga tidpunkten för driftstart av nya
rutiner.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

s. 161 Kontrollera mot PDF

161 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:8

alt
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda frågor om ADB inom
den allmänna försäkringen ni,m,,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt
kommittén.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394) om inle annat föreskrives

all
kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

8.
Utredning avseende vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre

Dir
1977:57

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Statsrådet
Troedsson anför.

Så
gott som hela utbyggnaden av vårdplatser inom hälso- och sjukvården under
tioårsperioden 1965-1975 har tillfallit långtidssjukvården, där 2/3 av
vårdplatserna är högst tio år gamla. Trots detla har under de senaste åren
funnits en brist på långvårdsplatser som uppskattas till ca 10.000.

Sjukvårdshuvudmännens
planer för hälso- och sjukvårdens utbyggnad innebär bl.a. en fortsall satsning
på långtidssjukvården. Enligt dessa planer (LKELP 76) kommer sålunda antalet
långvårdsplatser att öka med ca 12.600 från år 1975 fram till år 1981. Även för
den öppna sjukvården planeras en betydande utbyggnad, framför alll i form av
vårdcentraler. En samtidig omstrukturering mot öppen vård kan förväntas inom
den psykiatriska sjukvården.

Antalet
äldre i befolkningen fortsätter atl öka kraftigt. Särskilt snabbt sker ökningen
i de allra äldsta åldersgrupperna, vilket har stor betydelse för
vårdefterfrågan. Samtidigt ställs - från såväl patienter och deras anhöriga som
från personalen - krav på kvalitativa förbättringar inom sjukvården. Anspråk på
växande resurser till hälso- och sjukvården uppkommer härigenom.

Om
vårdbehovet för de äldre skall kunna tillgodoses behövs en ökad satsning på
öppna vårdformer (dagsjukvård och hemsjukvård) liksom en väl fungerande
vårdkedja gentemot primärkommunerna. Den överenskommelse som redovisas i
propositionen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen lill
sjukvårdshuvudmännen under åren 1978-1979 m.m. avser att möjliggöra ökade
insatser för hemsjukvården.

Jag
anser det angeläget att få en samlad redovisning och analys av befintligt
basmaterial avseende resurser, behov och planering för hälso- och sjukvård för
äldre. Jag föreslår därför att en särskild kommitté tillsätts med representanter
för bl.a. socialstyrelsen. Landstingsförbundet samt sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinsfitut (Spri).

11 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

DelIIS:9
Skr 1977/78:103 162

Kommitténs
huvuduppgifter skall vara att

ge
en samlad redovisning av tillgängligt material som belyser hälso- och
sjukvården för de äldre,

översiktligt
redogöra för pågående utvecklingsarbete varvid även bör belysas på vilka
ytteriigare områden insatser är angelägna under den närmaste 5-års- resp.
10-årsperioden,

uppskatta
utvecklingen av personalbehov och kostnader för hälso- och sjukvården för de
äldre vid alternativa kvantitativa och kvalitativa ambitionsnivåer.

Kommittén
bör bedriva sitt arbete skyndsamt och slutredovisa det under hösten 1977.
Redovisning till uppdragsgivaren bör ske kontinueriigt under arbetets gång.

Med
hänsyn lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag alt utreda vissa
frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

aU
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

9.
Kontinuitet i öppen vård mellan patient och läkare

Dir
1977:62

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-18

Statsrådet
Troedsson anför.

Utvecklingen
inom sjukvården under det senaste decenniet har bl.a. präglats av en
målmedveten strävan all bygga ut den öppna vården och samtidigt göra den
lättare tillgänglig för patienterna. En ökning av antalet distriktsläkare äger
rum och antalet vårdcentraler med för patienterna väsentliga hälso- och
sjukvårdsuppgifter växer stadigt. 1 regeringsförklaringen den 8 oktober 1976
betonades att det är angelägel atl denna utveckling fortsätter.

Liksom
inom samhället i övrigt har sjukvårdspersonalen under senare år fått förkortad
arbetstid. För läkarnas del har delta i förening med kompensation i ledighet
för jourverksamhel medfört svårigheter med kontinuiteten i arbetet.
Genomförandet av läkarnas vidareutbildning (allmäntjänslgöring och
specialistutbildning) medför dessutom atl underiäkarnas tjänstgöringstider på
olika enheter blir begränsade.

Inom
flera landstingskommuner har man gjort ansträngningar för att underiätta
kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare. Ell

s. 163 Kontrollera mot PDF

163 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:9

genomgående
drag i de organisationsmodeller som därvid har utvecklats är en strävan efter
noggrannare planering av läkarnas tjänstgöring. Härigenom blir det möjligt att
planera besöken så att kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare
blir bättre.

Landstingsförbundet
och Sveriges läkarförbund har i början av år 1976 tillställt landstingen ett
underlagsmaterial med uppmaning atl lillsälta särskilda
"kontinuitelsansvariga" - en läkare och en administratör - för att
förbättra kontinuiteten i vården. Som exempel på försöksverksamhet kan nämnas
den som bedrivits vid vårdcentralen i Lerum (Spri projekt 3040).

Brist
på allmänläkare och specialister medför alt man under de närmast kommande åren
måste räkna med all många tjänster blir obesatta inom primärvården. Detta
innebär att läkartätheten kommer att vara otillräcklig. Denna situation medför
svårigheter när det gäller alt uppnå god kontinuitet, vilket självfallet gör de
strävanden jag här syftar på desto angelägnare.

I
regeringsförklaringen framhåUs vikten av att stegvis organisera öppenvården
som ett syslem med husläkare och mindre vårdenheter. Avsikten med en sådan
organisation är bl.a. atl få en bättre kontinuitet i vården genom att göra det
möjligt för patienten alt etablera en fast kontakt med ett vårdteam av
sjukvårdspersonal, däribland en bestämd läkare som hon har förtroende för.

En
sådan fast anknytning innebär all läkaren lär känna sin patient och dennes
familj, vilket kan ge bättre möjligheter till god diagnos och behandling. Även
för patienten är det tryggt att kunna vända sig lill en läkare, som är väl
förtrogen med hennes problem och den miljö hon lever i. Patienten bör själv
avgöra om hon vill ha en egen läkare (husläkare) och i så fall vilken, givetvis
i samförstånd med denne. Såväl allmänläkare och specialister inom den
offentliga öppna vården som privatläkare bör kunna inordnas i systemet.
Läkarens möjlighet atl i angelägna fall göra hembesök bör också ökas.

Olika
former av husläkarsystem finns i en rad länder, bl.a. England. Frågan om
kontinuitet i vårdkontakterna uppmärksammades också i direktiven lill den av
mig nyligen tillsatta kommittén (S 1977:02) med uppdrag atl utreda sjukvårdens
inre organisation. 1 denna utredning skall behandlas frågor om
arbetsorganisation och personalslruklur, medbestämmandelagens konsekvenser för
sjukvårdsarbetet m.m. Tyngdpunkten kommer emellertid att ligga i den slutna
vårdens problem även om den öppna vården också kommer all beröras. Frågan om
kontinuitet i kontakterna inom den öppna sjukvården är dock så viktig att den
bör analyseras i särskild ordning.

Den öppna sjukvården bör
enligt min mening planeras utifrån patienternas önskemål om läkarkontinuilel
och närhelsservice samt - så långt del är möjligt - valfrihet inom sjukvården.

I
den öppna vården spelar jämväl distriktssköterskorna en viktig roll. Det finns
ofta "närmare" patienterna särskilt på glesbygden. Många hälso- och
sjukvårdsproblem är av den arten att ett besök hos/av distriktssköterska är ett
lika bra alternativ som läkarkonsultation.

Distriktssköterskorna kan
genom hembesök lära känna patienterna i deras hemmiljö och därigenom fä en mer
socialmedicinsk grundad uppföljning. För en mer personlig och decentraliserad
sjukvård är distriktsskölerskeorganisa-tionen betydelsefull.

Jag
anser atl det är angeläget att nu samla upp och analysera den erfarenhet man på
olika håll har av försöken med bättre läkarkontinuilel i den öppna sjukvården.
Med dessa erfarenheter som bas börsedan olika modeller prövas med syfte att nå
största möjliga kontinuitet och valfrihet i vården. Dessa

s. 164 Kontrollera mot PDF

DelIIS:10
Skr 1977/78:103 164

modeller
bör vara av värde för landstingen vid genomförandet av den planerade
utbyggnaden av den öppna vården och bidra till alt möjligheterna till god
kontinuitet successivt förbättras. En särskild utredare bör tillkallas för
ändamålet. Utredaren bör också kunna beröra distriktssköterskornas roll i
sammanhanget.

Utredaren
bör i sitt arbete la del av landslingens erfarenheter och samråda med
företrädare för Landstingsförbundet, socialstyrelsen, Spri, Sveriges
läkarförbund, Svenska hälso- och sjukvårdens Ijänslemannaförbund samt
utredningen (S 1977:02) Sjukvårdens inre organisation. Även internationella
erfarenheter bör inhämtas. Utredaren bör också i samråd med sjukvårdshuvudmännen
la initiativ till försöksverksamhet med olika lösningar.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
mig

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om kontinuitet i
kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m.m. och

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

10.
Vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

Dir
1977:64

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-18

Statsrådet
Troedsson anför.

Ar
1973 tillkallades en utredning (S 1973:02) för att utreda de närmare
förutsättningarna samt formerna för en omlokalisering av statens bakteriologiska
laboratorium till Umeå. Utredningen överiämnade i juni 1975 betänkandet (Ds S
1975:5) Förutsättningarna för en flyttning av Statens bakteriologiska
laboratorium (SBL) lill Umeå. Utredningen ansåg all SBL:s produktionsavdelning
under vissa förutsättningar kunde flyttas lill Umeå.

Med hänsyn fill utredningsförslagets
kostnadsmässiga konsekvenser och de kritiska synpunkter som framkom vid
remissbehandlingen har möjligheterna all låta SBL:s produktionsavdelning vara
kvar i stockholmsområdet berörts i årets budgetproposition (prop. 1976/77:100
bil. 8, s. 89). Där anförde jag att bl.a. organisationsformen för vissa delar
av verksamheten vid SBL borde övervägas ytteriigare före ett ställningstagande
i lokaliseringsfrågan. Vidare uttalade jag alt frågan om en eventuell ny
verksamhet i Umeå skulle samtidigt övervägas. Statsrådet Mundebo kommer senare
i dag att ta upp frågan om utredning om lokalisiering av ny verksamhet till
Västerbottens län

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:10

med
anknytning i första hand till högskolan.

I
sitt remissyttrande över utredningens betänkande framhöll nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggande att det finns myckel starka skäl atl
överväga att föra över produktionsavdelningens verksamhet till en organisatorisk
form som ansluter till vad som gäller för annan liknande
produk-tionsverksamhel.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om en utredning som 1971 gjordes av dåvarande
överdirektören Håkan Rahm om möjligheterna att driva delar av SBL:s verksamhet
i bolagsform. Resultatet redovisades i en promemoria i vilken konstaterades att
den enda verksamhet vid SBL som helt eller delvis kunde komma i fråga för drift
i bolagsform är den som ingår i programmet "Preparatförsörjning". I
promemorian framhölls vidare att kraven på beredskap i händelse av rikets
avspärrning måste uppmärksammas.

För
egen del anser jag atl del av principiella skäl skulle vara önskvärt om den
kommersiella delen av SBL:s verksamhet kunde bedrivas frislående från SBL:s
myndighetsfunktion. Denna fråga bör utredas särskilt. Jag förordar därför att
en kommitté tillkallas för det ändamålet.

Kommittén
bör även behandla en fråga som väckts av socialstyrelsen. Enligt 8 § 1 mom.
läkemedelsförordningen (1962:701) fär endast föreståndaren för SBL införa
vissa bakteriologiska preparat till riket. Socialstyrelsen har föreslagit atl
denna regel upphävs.

Kommittén
bör utreda vilka följder dess förslag får för verksamheten vid
produktionsavdelningen och för epidemiberedskapen samt belysa även övriga
beredskapsmässiga aspekter av förslagen. Om det befinnes lämpligt att bedriva
verksamheten vid produktionsavdelningen i bolagsform och om importmonopolel
skulle kunna hävas bör också förutsättningarna för samordning med AB KABl eller
annat läkemedelsföretag utredas.

Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt och parallellt med utredningen (B 1977:07) om lokalisering
av ny verksamhet lill Västerbottens län.

Till
följd av detta uppdrag bör samtidigt utredningen S 1976:04 upphöra.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

all
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda vissa frågor om
verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL),

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

s. 166 Kontrollera mot PDF

DelIIS:ll
Skr 1977/78:103 166

11.
Utredning om läkemedelsinformation

Dir
1977:73

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Statsrådet
Troedsson anför.

Läkemedlen
och deras användning har på senare tid diskuterats livligt. Därvid har frågan
om en bättre information om läkemedel uppmärksammats särskilt.

Forskningen
inom läkemedelsområdet har medfört aU en mängd nya effektiva läkemedel under de
senaste decennierna har ställts lill förfogande för behandling av olika
sjukdomar. Läkemedelsforskningen är ett i hög grad dynamiskt område och
läkemedelssorlimentet förnyas snabbi.

Läkemedelsinformationen
är en viktig del av läkemedelshanteringen. Tidigare svarade främst
läkemedelsföretagen för denna information, men under senare år har de
offentliga insatserna fått en alll större betydelse. Här skall endast erinras
om den verksamhet som bedrivs av socialstyrelsen, i första hand genom dess
läkemedelsavdelning, kommitté för läkemedelsinformation, biverkningskommiitté
och nämnd för hälsoupplysning, av Apoteksbolaget AB samt av landstingens och
sjukhusens läkemedelskommittéer. Ett exempel på sådan producentobunden
läkemedelsinformation är den läkemedelsbok som apoteksbolaget nyligen har
publicerat och som i första hand är avsedd för läkare i primärvården.

Tillverkare
och importörer av läkemedel har ett direkt produktansvar för sina preparat. En
omfattande läkemedelsinformation sker från branschens sida till i första hand
läkarna. Man avser också att fr.o.m. hösten 1977 lämna information om vissa
grupper av läkemedel genom s.k. bipacksedlar som ger närmare upplysning om
läkemedlet till användaren.

Det
är viktigt att läkare och annan sjukvårdspersonal samt allmänheten får en
objektiv information om den lämpliga användningen av läkemedlen samt om olika
läkemedelsbiverkningar m.m. Under senare år har det emellertid både i den
allmänna debatten och inom fackmannakretsar ifrågasatts om läkemedelsinformationen
bedrivs på ett effektivt sätt och i lämplig omfauning. Till största delen är
del aUmänheten som har känt sig otillräckligt informerad om sina mediciner
beträffande såväl själva användningen som medlens för- och nackdelar. Sådana
brister i informationen kan leda till felaktig användning av läkemedel.
Läkemedelsdebatten har i hög grad varit inriktad på biverkningsrisker och
risker för skador genom överkonsumtion av läkemedel. Detta har lett till att
många människor känner sig osäkra inför bruket av läkemedel.

Såsom jag har nämnt i det
föregående bedrivs läkemedelsinformation på olika sätt. Enligt min mening
behöver man klargöra hur denna information skall presenteras och utformas med
hänsyn till att den vänder sig till såväl läkare och annan sjukvårdspersonal
som allmänheten. Det är angeläget atl informationsverksamheten samordnas för
att bli mer effektiv. Jag förordar därför att en särskild kommitté filisätts
för att se över läkemedelsinformationen til! läkarna och sjukvården i övrigt
samt till allmänheten. Kommittén bör - mot bakgrund av den hittillsvarande
informationsverksamheten -föreslå åtgärder som syftar till dels en rationell
arbetsfördelning mellan dem som svarar för informationen, dels ett allmänt ökat
kostnadsmedvetande i fråga om läkemedel.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:ll

Kommittén
bör i sitt arbete utgå från atl socialstyrelsen även i fortsättningen skall ha
del Övergripande ansvaret för läkemedelskonlrollen, i vilket ingår att genom
informationsåtgärder främja användningen av lämpliga läkemedel och förebygga
skadeverkningar.

Läkarna
har det direkta ansvaret för behandling av patienter. Ca 80 % av samtliga sålda
läkemedel förskrivs eller ordineras av läkare. Det är därför viktigt att
läkarna får en för dem särskilt anpassad objektiv information. Denna
information bör vara så utformad att den tillgodoser läkarnas medicinska och
farmakologiska informationsbehov och gör det möjligt för läkarna atl
individuellt informera patienterna om läkemedlets verkningar. Patienter behöver
ofta råd i fråga om läkemedel även av annan sjukvårdspersonal och andra
personalgrupper med vårdande uppgifter. Kommittén bör därför överväga frågan om
sådana personalgrupper har eller bör fä kunskaper för alt ge rätt information i
läkemedelsfrågor.

Vid
flertalet sjukhus eller gemensamt för ett sjukvårdsdistrikt finns i dag
särskilda läkemedelskommittéer som har till uppgift att rekommendera lämpliga
läkemedel i det dagliga sjukvårdsarbetet. Dessa kommittéer, som har vuxit fram
genom lokala initiativ, har successivt utökat sin verksamhet och på vissa håll
har även representanter för den öppna distriktssjukvården knutits till
kommittéerna. Det är angeläget att denna verksamhet utvecklas ytteriigare.
Kommittén bör behandla läkemedelskommittéernas framtida roll inom
läkemedelsinformationen. Härvid bör beaktas vikten av att även den icke
sjukhusanknulna läkarkåren ges möjlighet alt ta del av läkemedelskommittéernas
rekommendationer.

Apoteksbolaget
har genom de lokala apoteken goda möjligheter atl direkt informera allmänheten
om läkemedel. Kommittén bör undersöka hur apoteken på lämpligt sätt skall
engageras i läkemedelsinformationen. Därvid bör beaktas möjligheterna att
vidareutveckla redan påbörjad informationsverksamhet till allmänheten.
Särskild hänsyn bör tas lill behovet av information hos äldre personer vilka
ofta använder läkemedel i stor omfattning. Det bör också vara en uppgift för
apoteken atl informera om sådana receptfria läkemedel som kan användas vid
egenbehandling av enklare åkommor.

Del
är viktigt att den information som lämnas av producenterna är väl avvägd och
utformad och atl den uppfyUer högt ställda etiska krav. Kommittén bör överväga
om de riktlinjer för informationsverksamheten som har utarbetats inom
läkemedelsbranschen är tillräckliga.

Kommittén
bör samråda med bl.a. hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04),
läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09), kommittén (S 1977:02) för översyn
av sjukvårdens inre organisation saml kommande utredning om vissa
vårdutbildningar inom högskolan.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

atl tillkalla en kommiué
med högst sex ledamöter med uppdrag att se över läkemedelsinformationen till
läkarna och sjukvården i övrigt samt lill allmänheten,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag aU regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat

s. 168 Kontrollera mot PDF

DelIIS:12
Skr 1977/78:103 168

föreskrives,
att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

12.
Viss omsorg om handikappade

Dir
1977:89

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-08-11

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför efler samråd med statsrådet Troedsson.

Samhället
har ansvaret för handikappfrågorna. Målet för insatserna är att integrera
handikappade i samhällsgemenskapen och ge dem samma livsvillkor som andra.
Strävanden i detta syfte har förbättrat handikappades situation på ett
omvälvande sätt. Alltjämt måste dock mycket stora krav ställas på samhället för
att målet skall nås. 1 den debatt som förs om insatsernas fortsatta inriktning
har på senare år omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappades
situation uppmärksammats i särskilt hög grad.

Från olika håll har
uttalats önskemål om en översyn av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Motioner i detla syfte har
behandlats av riksdagen under de senaste tre åren (senast mot. 1975/76:383 och
2054, SoU 1976/77:8, rskr 1976/77:9). Den förutvarande regeringen har uppdragit
åt hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) att bl.a. pröva frågan om den
framtida lagstiftningens utformning då det gäller omsorgen för
utvecklingsstörda.

Även frågan om
flerhandikappades problem har behandlats av riksdagen (mot. 1973:427 och 666,
SoU 1973:12, rskr 1973:180), och den förutvarande regeringen har uppdragit åt
handikapputredningen (S 1966:38) alt pröva denna fråga vid fullgörandet av sitt
uppdrag. At handikapputredningen har dessutom uppdragits all pröva vissa frågor
om befogenhet alt besluta alt särskolelev skall bo i elevhem, m.m. (mot.
1974:289, SoU 1974:33, rskr 1974:309).

Med
anledning av motioner har 1976/77 års riksdag även behandlat frågan om
omsorgerna för psykotiska barn och hos regeringen hemställt om utredning i
denna fråga (mot. 1975/76:559, SoU 1976/77:8, rskr 1976/ 77:9).

Arbetet med lagstiftning
på omsorgsområdel har anknytning till arbetet med förnyelse av bestämmelserna
inom hälso- och sjukvård. Frågan om samhällets insatser för utvecklingsstörda
berör emeUertid vida områden med delvis ringa eller mindre klar anknytning lill
hälso- och sjukvård. En rad olika frågor inom omsorgerna påkallar en särskild
bedömning, och dessutom finns ett starkt samband mellan frågor rörande
utvecklingsstörda och andra handikappade. Problemen är likartade, och deras
lösning ofta besläktad. Uppdraget lill hälso- och sjukvårdsutredningen på
omsorgsområdet innebär en begränsning av möjligheterna till allsidig utredning
på detta område. De aktuella utredningsuppgifterna på handikappområdet bör
därför uppdras åt

s. 169 Kontrollera mot PDF

169 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:12

en
kommitté med inriktning på handikappfrågor. Kommittén bör även överta
handikapputredningens uppdrag beträffande flerhandikappade, varvid
handikapputredningens arbete bör anses slutfört.

En sammanställning med
synpunkter på nämnda aktuella utredningsuppgifter på handikappområdet, kallad
PM ang. omsorgsutredning, har utarbetats inom socialdepartementet. Promemorian
avsågs utgöra underiag för en diskussion om utformningen av direktiv för en
särskild pariamentarisk kommiué. För att vidga diskussionen gjordes promemorian
till föremål för en omfaUande remissbehandling. Promemorian och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till detta protokoll som bilaga.

Remissinstanserna
stöder i stort den uppfaUning om uppdragels innehåll som kommer till uttryck i
promemorian. Även jag kan ansluta mig lill den och vill för egen del särskilt
understryka följande synpunkter.

Samhället har ansvaret för
handikappfrågorna. Dess insatser syftar till att handikappade skall kunna delta
i all verksamhet som andra. Jag ser detta som den väsentligaste utgångspunkten
för kommitléns arbete.

Integrering och
normalisering - de vägledande grundsatserna på handikappområdet - förutsätter
inte med nödvändighet att bestämmelser om viss verksamhets tillgänglighet för
handikappade är införda i de författningar som reglerar just den verksamheten.
Del väsentliga är bestämmelsernas syfte, att integrera människorna i
verksamheten. Man kan aldrig bortse från att särregler på handikappområdet
markerar handikappade som en särgrupp i samhället. Därför anser jag det
angeläget att motverka tillkomsten av sådana särregler och minska omfattningen
av dem som finns.

Omsorgslagen har haft en
gmndläggande betydelse för utbyggnaden av samhällets insatser för
utvecklingsstörda. Enligt min mening kan del emellertid inte uteslutas att
lagens karaktär av säriag för en viss grupp är till ett förfång för gruppens
integrering. Kommittén bör därför fä pröva om och hur utvecklingsstördas
trygghet kan upprätthållas och förslärkas om man minskar antalet
särbestämmelser. Kan det visas att förändringar i dessa avseenden leder till
förbättringar för utvecklingsstörda, vilket åtskilliga remissinstanser är
övertygade om, skall förändringarna naturiiglvis göras.

Det finns särskild
anledning understryka att detta synsätt bör prägla kommitléns bedömningar om
huvudmannaskapet för omsorgsverksamheten. Atl reglerna för omsorgsområdet
strider mot den allmänna fördelningen av uppgifter huvudmännen emellan är inle
ell tillräckligt skäl för förändring av huvudmannaskapet för omsorgsvården. 1
den mån kommittén föreslår sådana förändringar, bör de medföra förbättrade
insatser för utvecklingsstörda. Kommittén bör i viss omfattning genom
försöksverksamhet pröva bärigheten av diskuterade förändringar i detla och
andra avseenden. Det är viktigt att kommittén har ett sammanhållet
utredningsansvar för omsorgsfrågorna, innefattande särskolverksamheten. Den
bör i skolfrågor hålla fortlöpande kontakt med SSK-ulredningen.

Prövningen av frågor om
tillsynen över omsorgsverksamheten bör ske med utgångspunkt från att en
förenkling skall medföra bättre omsorger för utvecklingsstörda och en jämn
standard över hela landet. Det i och för sig beaktansvärda intresset av ökad
frihet för huvudmännen är således inte ensamt tillräckligt skäl för minskat
statligt inflytande. För prövningen av beslutsnämndemas funktioner och därmed
sammanhängande frågor bör kommittén bl.a. inhämta synpunkter från nämnderna.

Kommitténs arbete med
omsorgerna för utvecklingsstörda bör inledas med en karlläggning av omsorgernas
omfattning och utformning. Det är särskilt

s. 170 Kontrollera mot PDF

DelIIS:12 Skr 1977/78:103 170

angeläget
att en analys därvid görs av omsorgernas kvalitet och av skillnaden i standard
olika områden emellan. DeUa inledande arbete bör redovisas särskilt och tjäna
som underlag för en mera allmän diskussion om omsorgernas utveckling. Det är
vidare angeläget alt kommittén i samma syfte under arbetets gång framlägger
preliminära överväganden i olika delfrågor.

Beträffande
de psykotiska barnen vill jag understryka både de nära beröringspunkterna med
insatserna för utvecklingsstörda barn och de olikheter som föranleds av atl
barnens handikapp har olika orsaker. En gemensam utgångspunkt för kommitténs
arbete med båda grupperna är barnens rätt till integrering i samhället och till
ett liv som andra barn. Liksom remissinstanserna finner jag del uppenbart all
de psykotiska barnen i dag inle får tillräckliga omsorger. Detta synes bero på
osäkerhet både om handikappets orsaker och om barnens vård, behandling och
undervisning. Kommittén bör därför inleda arbetet med atl kartlägga barnens
situation och utreda deras behov av stöd. Kartläggningen bör innefatta
redovisning och uppföljning av de projekt som pågår på området. Även i fråga om
de psykotiska barnen bör kommittén före utformningen av förslag lägga fram
resultatet av kartläggningen för diskussion.

Kommitténs
överväganden i habilileringsfrågorna bör särskilt avse hur de totala resurserna
för alla handikappade barn kan förstärkas genom bättre samordning, såväl inom
landstingen som mellan landsting och kommuner.

Utredningen
angående flerhandikappade har sin givna utgångspunkt i en rad projekt som pågår
och har slutförts. Handikapputredningen har medverkat i dessa, och den nya
kommitténs första uppgift bör vara au göra en redovisning och analys av de
erfarenheter som projekten har givit. Den bör framläggas före utgången av år
1977. Redovisningen bör diskuteras med företrädare för handikapprörelsen och andra
intressenter samt ligga lill grund för kommitténs förslag.

Jag
avser att till kommittén knyta sakkunskap från FUB och andra berörda
handikapporganisationer.

Kommittén
bör arbeta snabbi. Den bör kunna avge delbetänkanden i avgränsbara frågor. Dess
öven/äganden bör göras mot bakgrund av det ansträngda samhällsfinansiella
läget. Regeringen har i prop. 1976/77:150 framhållit att de närmaste åren måste
inriktas på en strävan att återvinna balansen mellan resursulvecklingen och
ulgiflsambitionen. Den fortsatta reformpolitiken måste föras i detta
perspektiv.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
mig

atl
tillkalla en kommitté med fem ledamöter med uppdrag att utreda frågoma om
omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykofiska barn och
flerhandikappade,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

au
ersäuning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns
kommitléanslag.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:12

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

Bilaga

Departementspromemorian
(1977-03-08)

Undervisning
och övriga omsorger om psykiskt utvecklingsstörda har utvecklats kraftigt sedan
den nuvarande omsorgslagen trädde i kraft år 1968. Omsorgerna har alltmer
inriktats på integration och normalisering i såväl undervisning som boende.
Eleverna i särskolan bor i ökad utsträckning hemma eller i mindre elevhem som
är fristående från skolorna. Nya särskolor byggs integrerat med andra
skolformer. Särskolans förskola integreras alltmer med den ordinära förskolan.
För vuxna psykiskt utvecklingsstörda har under de senasie åren ell betydande
antal inackorderingshem tillkommit. Många utvecklingsstörda har efter en lid i
inackorderingshem kunnat flytta ul i eget boende. Vården vid specialsjukhusen
har i slor utsträckning överförts till vårdhem. Mer än hälften av de psykiskt
utvecklingsstörda bor nu i föräldrahemmet, i annat enskilt hem eller i egen
bostad. Detta har medfört en kraftig utbyggnad av den öppna
dagcenterverksamheten. För undervisningens del präglas utvecklingen av en
väsentlig omdaning av särskolan. Av särskild betydelse är träningsskolan, som
infördes genom omsorgslagen. Antalet elever som får undervisning och träning i
särskolan är nu mer än dubbelt så stort som år 1968. Även förskolan har
utvecklats väsentligt. Lärarantalet har ökat på motsvarande sätt.

Utvecklingen
belyses av atl landstingens samlade utgifter på området stigit från ca 300
milj. kr. år 1968 tUl ca 1.500 milj. kr., och aU statens bidrag till lärarlöner
i särskolan under perioden stigit från 25 milj. kr. lill ca 240 milj. kr.

Under
den intensiva utbyggnad som följde omsorgslagens ikraftträdande har
verksamhetens innehåll påtagligt förändrats. Framför allt har integrations-
och normaliseringsprinciperna slagit igenom på eu sätt som inte kunde förutses
vid lagens tillblivelse. Även om lagen präglas av nytänkande på avgörande
punkter bygger den ändå på uppfattningen att de psykiskt utvecklingsstörda
ulgör en särgrupp i samhället, som måste beredas ett speciellt lagfäst skydd i
form av särskilda omsorger. Dessa omfattar dels rätt till vård i särskilda
institutioner och undervisning i speciella skolformer, dels garantier för den
enskildes rättssäkerhet i systemet. Såväl omsorgslagen som omsorgsstadgan har
därför utformats med en långtgående detaljreglering.

Omsorgslagen och det
sammanhållna ansvar som den ålägger landstingen har som fömt nämnts haft en
avgörande betydelse för utvecklingen av omsorgsverksamheten. På grundval av de
erfarenheter som gjorts under lagens tillämpningslid bör nu prövas vilka
särskilda lagbestämmelser som krävs för alt i fortsättningen trygga psykiskt
utvecklingsstördas rätl lill en adekvat samhällsservice, och hur dessa
bestämmelser bör utformas. Uppdraget bör utföras av en särskild utredning. Det
uppdrag beträffande omsorgsverksamheten som ingår i direktiven för Hälso- och
sjukvårdsutredningen (S 1975:04) förs därvid över till här avsedd utredning.

Som
grund för sitt arbete bör utredningen lägga en redovisning av omsorgernas
utformning och omfattning, särskilt då del gäller det kvalitativa innehållet i
omsorgerna. Därvid bör även forskning inom området beaktas. Utredningen bör la
fasta på och understödja den utveckling som sker mot

s. 172 Kontrollera mot PDF

DelIIS:12
Skr 1977/78:103 172

ökad
integrering och normalisering, bl.a. ökat eget boende, gruppboende,
dagcenterverksamhet och fritidsaktiviteter. Vidare bör den pågående övergången
från slora institutioner till mindre enheter beaktas.

Lagstiftningen
beträffande psykiskt utvecklingsstörda härav hävd kommit alt betona de
utvecklingsstörda som en särgrupp i samhället. Tidigare har detta också tagit
sig uttryck i en uttalad avskildhet från övrig samhällsgemenskap, t.ex. genom
vårdinstitutioners förläggning. Detla strider mot den nuvarande synen på
handikappade människor. Utredningen bör pröva att anpassa de erforderiiga
bestämmelserna till ett modernare synsätt. Utredningen bör utgå från alt envar
medborgare bör ha rätt till en samhällsservice som är anpassad efter hans behov
och förutsättningar, och att denna service så långt möjligt bör lämnas av del
samhällsorgan som i vanliga fall svarar för den. Detta innebär ökade
möjligheter för utvecklingsstörda eller eljest handikappade barn alt få slöd
och hjälp utanför säriagstiftning. Även före inskrivning finns behov av stöd
utan säriag.

För
många av dem som skrivs ul från omsorgerna som unga vuxna kvarstår ett behov av
tillsyn, stöd och råd, som måste beaktas. Den utvecklingsstördes rätt till
samhällets övriga resurser (socialvård, sjukvård, arbetsvärd, kultur m.m.) bör
framhävas. Utredningen bör uppmärksamma frågor som rör samordning av
erforderliga insatser för bl.a. deras möjligheter till arbete eller annan
meningsfull sysselsättning. I detta sammanhang bör även andra
förståndshandikappade ungdomars situation och behov av särskilt stöd
uppmärksammas.

När
det gäller boendeformer för utvecklingsstörda bör utredningen särskilt pröva
hur utvecklingen av hemmavården kan stödjas, bl.a. genom att föräldrar bereds
avlastning. Den pågående utvecklingen mot integration i boendet genom
gruppbostäder och enskilt boende bör främjas. Därvid bör särskilt beaktas den
lilla enhetens princip och närhetsprincipen. Utredningen bör pröva om
kommunerna, som har ansvaret för bostadsförsörjningen, också bör svara för
utvecklingsstördas boende i integrerade former saml driften av dagcenier och
fritidsaktiviteter. Fördelarna av en sådan lösning bör vägas mot värdet av ett
sammanhållet huvudmannaskap, om utredningen finner att ett kollektivt boende i
institutioner bör förbli en angelägenhet för landstingen och de landstingsfria
kommunerna.

Även
om utvecklingen visat all utvecklingsstörda kan tränas alt leva ute i samhället
i långt större utsträckning än man tidigare vågat hoppas, kommer ett antal
vuxna alt behöva den vård som bäst torde tillgodoses i ell sammanhållet boende.
Utgångspunkten bör här vara att sådan vård ges i mindre enheter inom
hemlandstingen. Specialsjukhusen bör sålunda på sikt kunna avskaffas. 1 den mån
specialvårdhem bedöms erforderiiga bör utredningen pröva möjligheten Eitt där
skapa centra för metodutveckling och korttidsvård. 1 detta sammanhang bör
utredningen särskilt studera de behov som utvecklingsstörda med sociala
anpassningssvårigheter har av stöd och hjälp i samhället.

Som
fömt nämnts har de särskolor som byggts under senare år integrerats
lokalmässigt i andra skolor. Föredragande statsrådet framhöll i propositionen
(1967:142) om omsorgslagen att han på intet sätt ville utesluta att utvecklingen
på längre sikt kan länkas gå mot ett primärkommunalt huvudmannaskap för
särskolan. Denna fråga bör nu prövas av utredningen. Om utredningen finner att
en ändring av huvudmannaskapet är motiverad bör även övervägas hur en
organisationsmässig integrering mellan särskolan och

s. 173 Kontrollera mot PDF

173 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:12

övriga
skolformer och en förenkling av gällande regleringar kan åstadkommas.

Verksamheten
för utvecklingsstörda barn bör så långt möjligt kopplas lill barnomsorgslagen
och kommunerna. Utredningen bör särskilt pröva om förskoleverksamheten bör ha
ett primärkommunalt huvudmannaskap. För att en sådan primärkommunal verksamhet
skall kunna genomföras måste det skapas säkerhet för atl erforderiiga
landstingsbundna resurser - av personell och annan art - kommer att bibehållas
och utvecklas. Utredningen bör här pröva hur de landstingskommunala
habilileringsresurserna för handikappade barn kan samordnas, dels internt inom
landstingen och dels gentemot kommunerna.

1
frågor som rör vuxenundervisning för utvecklingsstörda bör utredningen hålla
kontakt med utredningen (U 1975:19) om vissa folkbildningsfrågor m.m.

Utredningen
bör pröva möjligheten att delegera vissa tillsynsfrågor till landsting och
kommuner.

När
det gäller utformningen av den lagstiftning och övriga bestämmelser som
utredningen finner erforderiiga för atl trygga utvecklingsstördas rätt lill god
omsorg, undervisning och vård bör utredningen pröva om dessa även i
fortsättningen bör ges en sammanhållen karaktär som i den nuvarande omsorgslagen.

Inom lagstiftningen finns
i dag en strävan atl undvika detaljreglering av landstings- och primärkommunal
verksamhet. Den sociala lagstiftningen bör sålunda inrymma möjlighet att
utifrån förhållandena i del särskilda fallet vidta de åtgärder som är mest
ändamålsenliga. Samhällets ansvar - att ge hjälp och vård i olika former -
avses därför komma till uttryck i en ramlagstiftning. Utredningen bör pröva om
en sådan modell tillgodoser syftet att garantera de psykiskt utvecklingsstördas
rättigheter i samhället. Utredningen bör även kunna pröva om det är möjligt
att tillfredsställande reglera vissa delar av området inom ramen för den
allmänna lagstiftningen, t.ex. sjukvårdslag, socialvårdslag, skollag o.d.
Härvid bör särskilt beaktas det pågående arbetet med ny social- och
sjukvårdslagstiftning. Självfallet kan en ramlagstiftning kompletteras med i
annan ordning utfärdade bestämmelser.

1 såväl omsorgslagen som
omsorgsstadgan finns detaljerade bestämmelser av för den enskilde tvingande
karaktär beträffande inskrivning, utskrivning osv. Samtidigt finns bestämmelser
som reglerar den utvecklingsslördes rätl i sammanhanget. Behovet av en ingående
rättslig reglering av dessa frågor torde bli mindre om insatserna fär
karaktären av en fill handikappet anpassad samhällsservice. Särskilda
tvångsmedel - liknande dem som finns inom den psykiatriska sjukvården -
erfordras dock för den mindre grupp som är i oundgängligt behov av vård på
sluten institution. Utredningen har atl överväga dessa frågor, bl.a. de funktioner
som ankommer på beslutsnämnd, och har därvid alt främst beakta den enskildes
rättstrygghet, liksom möjligheten av att beslulsnämndens funktioner läggs på
annat jämförbart samhällsorgan.

Utredningens överväganden
när det gäller finansiering av olika insatser och kostnadsfördelning bör inle
ges formen av preciserade förslag, då hithörande frågor prövas av utredningen
om kommunernas ekonomi.

Utredningen
bör överväga att under arbetets gång framlägga en diskussionspromemoria där
utredningens synpunkter och ev. olika alternativ redovisas.

s. 174 Kontrollera mot PDF

DelIIS:12
Skr 1977/78:103 174

Inom
utredningens ram bör även tas upp den av riksdagen (SoU 1976/77:8)
aktualiserade frågan om behandling och undervisning av psykotiska barn,
eftersom åtskilliga av dessa barn finns inom omsorgsvården och i särskolan.
Försöksverksamhet på området pågår eller planeras på flera håU under medverkan
av bl.a. socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Utredningen bör i sitt arbete
hålla nära kontakt med denna försöksverksamhet samt bl.a. dra erfarenhet av den
verksamhet som bedrivs vid de institutioner med särskild inriktning på sådana
barn.

Utvecklingsstörning
är ofta förenad med andra handikapp. Utredningen bör därför ta över del uppdrag
beträffande flerhandikappades problem som enligl regeringsbeslut den 25 maj
1973 överiämnats till handikapputredningen och påbörjats av denna. Därvid bör
den försöksverksamhet som bedrivs av bl.a. Synskadades riksförbund beaktas.

1
samband med detla uppdrag bör utredningen överväga möjligheten och lämpligheten
av att lagfästa samhällets ansvar för vissa grupper svårt handikappade, t.ex.
när det gäller rehabilitering, social omvårdnad, utbildning o.d. Övervägandena
bör inle avse någon form av speciell handikapplag, eftersom del skulle motverka
strävandena till integrering och normalisering. Prövningen bör i stället avse
möjligheten atl inom ramen för gällande lagstiftning ange samhällels ansvar för
att anpassa sina serviceuppgifter till handikappade. Delta bör även gälla de
barn vars behov av särskilt boende regleras i den s.k. elevhemslagen (SFS
1965:136).

Till
utredningen bör slutligen överföras det uppdrag beträffande beslutanderätten
vid utvecklingsstördas placering i elevhem m.m. som den 22 november 1974
överiämnades till handikapputredningen.

Remissyttrandena

Yttrande
över promemorian har avgivits av socialstyrelsen, statens handikappråd,
utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-ulredningen), länsstyrelser.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, landstingskommuners
omsorgsstyrelser. Föreningen för psykotiska barn. Föreningen psykologer inom
omsorgsverksamheten, Martin Johansson, Riksförbundet för rörelsehindrade barn
och ungdomar (RBU), Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna (FUB), ävensom vissa till förbundet anslutna föreningar och Synskadades
riksförbund (SRF),

Remissinstanserna
är ense om atl de frågor som las upp i departementspromemorian kräver stor
uppmärksamhet och behöver utredas. Promemorian kan i princip ligga till grund
för utredningsarbetet. Nästan alla remissinstanser anser all den med vissa
kompletteringar bör utgöra direktiv för en särskild parlamentarisk kommitté.

Alla ärense om att
psykiskt utvecklingsstörda måste ha garantier för sina rättigheter i samhället,
men remissopinionen är delad i frågan om omsorgslagen bör behållas. FUB, som
motsätter sig en prövning av frågan aU avskaffa lagen, tillstyrker en översyn
föratt förbättra utvecklingsstördas situation. Till remissinstanser som anser
att lagen bör behållas hör bl.a. även socialstyrelsen. Landstingsförbundet, å
andra sidan, anser atl utredningsarbetet inte bör få gälla en ny omsorgslag
eller en allmän handikapplag och Svenska kommunförbundet framhåller all
omsorgslagen lägger ett totalansvar för en viss grupp handikappade på
landstingen trots att vissa behov för denna grupp inte principiellt avviker
från andra handikappgruppers behov. Stockholms läns

s. 175 Kontrollera mot PDF

175 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:12

landstingskommuns
omsorgsstyrelse hävdar att utvecklingen har gått förbi omsorgslagen och atl den
nu bör omprövas.

En
av huvudfrågorna för utredningen bör enligt FUB gälla behovet av ökade
primärkommunala insatser för utvecklingsstörda. Det ensidiga landstingskommunala
ansvaret som i praktiken kännetecknar den nuvarande ordningen får inte ersättas
med ett ensidigt primärkommunalt ansvar för omsorgerna. Målet för utredningen
bör i stället vara alt åstadkomma bra samverkan mellan landsting och kommuner.
Landstingsförbundet hävdar att omsorgerna, bortsett från medicinsk värd, är i
linje med kommunernas arbetsuppgifter.

Förvissa
marginalgrupperutvecklingsslörda torde dock kommunerna vara för små som
huvudmän och nära samverkan med landstingen blir därför nödvändig.
Kristianstads läns landstingskommuns omsorgsstyrelse ställer sig med hänsyn
lill behovet av sammanhållet ansvar för omsorgerna yUersl tveksam till en
delning av huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner. Jämtlands läns
landstingskommuns omsorgsstyrelse finner alt det samlade huvudmannaskapet är
betydelsefullt. Från andra områden kan konstateras all delat ansvar leder lill
att människorna kommer i kläm mellan huvudmannaintressena.

Några
remissinstanser lar upp frågan om omsorgsverksamhelens finansiering, och
Svenska kommunförbundet finner det angelägel all kommittén lägger fram förslag
till kostnadsfördelning.

1
frågan om delegation av tillsynen öyer omsorgsverksamheten är remissopinionen
delad med övervikt för en tveksam eller avstyrkande hållning. FUB avstyrker en
prövning av möjligheterna till delegaUon till landsting och kommuner. Malmöhus
läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det inle vara till gagn vare sig
för den kommunala självstyrelsen eller för den rationella handläggningen av
omsorgsärenden att statliga tillsynsmyndigheter skall detaljgranska
verksamheten. Hallands läns landstingskommuns omsorgsstyrelse går ett steg
längre och anser atl delegation är tillräcklig och atl tillsynen i stället
skall föras över till landstingen.

FUB
anser alt beslutsnämnderna skall finnas kvar, Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför att beslutsnämndernas funktioner eventuellt kan föras över på
länsrätterna, som handlägger ärenden av liknande slag.

Remissinstanserna framför
synpunkter på den fortsatta utvecklingen inom delområden av omsorgerna. FUB
framhåller allmänt härom atl det på många områden behövs ökad primärkommunal
medverkan, särskilt i frågan om barnomsorg, skola, fritidsverksamhet och
idrott, hemtjänst, bostads- och samhällsplanering samt förmyndarskap och
godmanskap.

Statens handikappråd
tillstyrker att omsorgskommiitén prövar hur habilileringsresurserna för
handikappade barn kan samordnas. Kronobergs läns landstingskommuns
omsorgsstyrelse anser atl kommittén bör bedöma flerhandikappade och svårt
utvecklingsstörda barns villkor och beakta hur kunnandet inom
omsorgsverksamheten kan utvecklas och spridas.

FUB hälsar den ökade
integreringen inom skolan med tillfredsställelse, men anser att den behöver
fördjupps. Inom FUB är meningarna delade i huvudmannaskapsfrågan. Det står dock
klart att primärkommunerna måste fä ell ökat ansvar, och FUB motsätter sig inte
all omsorgskommittén utreder frågan, vilket bör ske bl.a. genom en
försöksverksamhet. För SSK-utredningen står del alltmera klart att
reformförslag för handikappades skolformer bör samordnas med förslag avseende
den vanliga skolan. Bestämmelser för särskolan bör föras in i skollag och
skolförordning och

s. 176 Kontrollera mot PDF

Del
II S:12 Skr 1977/78:103 176

ansvaret
för frågor om särskolan bör flyttas från socialdepartementet till
utbildningsdepartementet. SSlC-utredningen föreslår att den skall pröva frågan
om särskolans reformering och att del skall ske i nära samverkan med
omsorgskommitlén för alt trygga utvecklingsstördas rätt lill god samhällsservice.

Omsorgslagen
innehåller inga bestämmelser om fritidsverksamhet konstaterar FUB, men
landstingen gör insatser på detta område fast i otillräcklig omfattning.
Kommuner som driver eller stöder fritidsverkamhel erkänner sällan
utvecklingsstördas rätt att delta i denna. Kommitténs översyn måste inriktas på
hur hithörande angelägna behov skall tillgodoses. Länsstyrelsen i Jönköpings
län anser det viktigt att föräldrar som gör slora vårdinsatser får fortlöpande
barnpassning så att fier barn kan bo hemma. Avlösning för vila och semester är
också betydelsefull. Kalmar läns landstingskommuns omsorgsstyrelse framhåller
att utvecklingen från slutna till öppna verksamhetsformer är långt ifrån
avslutad. Omsorgskommiitén bör studera olika boendeformer och bedöma om
uppdelningen av dem för vuxna är lämplig eller utgör ett hinder för
normaliseringen. FUB anser det svårt rekrytera personer med sinne för uppgifter
att vara förmyndare och gode män och alt detta förhindrar förverkligandet av
1975 års förmyndarskapsreform. Dessa problem bör lösas i samverkan mellan
landsting och kommuner.

Östergötlands
läns landstingskommuns omsorgsstyrelse känner tveksamhet inför tanken att ordna
specialvårdhemmen som centra för metodutveckling och korttidsvård. Del måste
klarläggas om en sådan resurs kommer att efterfrågas, om hemmen skall få andra
uppgifter eller avvecklas. Styrelsen tar även upp frågan om forskningen och
anser all den hittills har fått slå tillbaks för de praktiska, fältmässiga
insatserna. Den bör därför förstärkas både som grundforskning och som
målforskning.

FUB
framhålleratt samarbetet mellan FUB-rörelsen och omsorgsverksamheten bör
utvecklas och att bestämmelser därom införs i omsorgslagen.

Vidare
betonar FUB all gruppen andra förståndshandikappade än utvecklingsstörda bör
uppmärksammas mera systematiskt. Det har ett stort förebyggande värde om alla
småbarn med försenad eller störd utveckling får god omsorg. Jönköpings läns
landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det angeläget atl utredningen prövar
den nu tillämpade avgränsningen av gruppen förståndshandikappade. Värmlands
läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det i departementspromemorian
begagnade uttrycket andra förståndshandikappade alltför obestämt och kunna
innebära en svåröverskådlig vidgning.

Statens
handikappråd tillstyrker alt handikapputredningens uppdrag beträffande
fierhandikappade förs över på den nya kommittén. Uppdraget bör få hög prioritet
i utredningsarbetet. SRF finner det angeläget att kommittén redan från början
får tillräckliga resurser för atl kunna arbeta snabbt med frågorna om
flerhandikappade. Omfattande kunskap om flerhandikappades problem och behov
finns på olika håll, bl.a. inom SRF. Kommittén börsamla sådan kunskap och även
pröva olika administrativa lösningar för samordning av insatserna för
flerhandikappade.

Föreningen för psykotiska
barn anser att det kan vara en fördel att frågan om de psykotiska barnens vård
och undervisning behandlas i ett större sammanhang av en utredning med även
andra uppgifter. Det finns dock en uppenbar risk för att frågan därigenom både
fördröjs och uppmärksammas alltför lite. Föreningen betonar att de psykotiska
barnen i många avseenden skiljer sig från utvecklingsstörda barn, och att de
behöver speciellt anpassade insatser.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:13

Kronobergs
läns landstingskommuns omsorgsstyrelse uttalar atl Insatserna för psykotiska
barn är otillräckliga och anser det därför värdefullt att den nya kommittén
skall behandla deras problem.

1
fråga om utredningsarbetets organisation framhåller remissinstanserna
betydelsen av medverkan från intressenterna. Statens handikappråd betonar
viklen av alt kommittén samverkar med handikapprörelsen och med andra
ulredningskommittéer, såsom SSK-ulredningen och kommittén för sjukvårdens inre
organisation. Remissinstanserna finner det värdefullt att kommittén lägger fram
diskussionspromemorior under arbetets gång.

13.
Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset

Dir
1977:101

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-09-01

Statsrådet
Troedsson anför.

Karolinska
sjukhuset uppfördes av staten omkring år 1940 i samarbete med Stockholms stad
och Stockholms läns landsting.

Numera
är flertalet patienter vid sjukhuset från Stockholms län. Tidigare togs i stor
utsträckning patienter emot från hela landet. Som exempel kan nämnas
förhållandena under budgetåret 1955/56. Det fanns då 1.620 vårdplatser vid sjukhuset.
Av dessa var 726 s.k. riksplalser, vilka disponerades av patienter från hela
landet. Stockholms stad och län hade tillsammans 702 vårdplatser. Resterande
192 vårdplatser var garnisonsplatser.

Ar
1960 beslöt riksdagen alt riksplatserna skulle avvecklas (prop. 1960:159, SU
1960:189, rskr 1960:381). I den proposition som tåg till grund för beslutet
uttalade departementschefen atl starka skäl kunde åberopas för att överväga om
staten inte borde avhända sig huvudmannaskapet för både karolinska sjukhuset och
akademiska sjukhuset i Uppsala, bl.a. med hänsyn fill de organisatoriska
fördelar, som skulle vara förknippade med ett enhetligt huvudmannaskap.

Riksplatserna
vid karolinska sjukhuset är f n. i allt väsentligt avvecklade. Omkring 90 % av
totala antalet vårddagarvid sjukhuset utnyttjas av.patienter från Stockholms
län. 1 övrigt utgör sjukhuset ett regionsjukhus för stockholmsregionen.

Kungl.
Maj:t uppdrog år 1965 åt statens förhandlingsnämnd att söka klarlägga villkoren
för ett eventuellt kommunalt övertagande av karolinska sjukhuset.

Inom
riksdagens revisorers kansli har i mars 1977 upprättals en granskningspromemoria
(nr 1/1977) om karolinska sjukhusets upprustning. 1 promemorian föreslås bl.a.
atl förutsättningarna för alt överföra sjukhuset helt eller delvis till
landstingskommunalt huvudmannaskap utreds.

Företrädare
för Stockholms läns landstingskommun har inför upptagande av förhandlingar om
nya drifts- och investeringsöverenskommelser för åren 1977 och 1978 förklarat
att landstingskommunen är beredd att ta upp överiäggningar om att överta
sjukhuset och inordna det i landstingskommunens sjukvårdsorganisation.

För
egen del anser jag alt utvecklingen medfört atl de skäl som en gång fanns för
att staten skulle äga och driva karolinska sjukhuset avsevärt försvagats.

s. 178 Kontrollera mot PDF

DeinS:14
Skr 1977/78:103 178

Jag
förordar därför - efter hörande av företrädare för Stockholms läns
landstingskommun - att betingelserna för ett överförande av huvudmannaskapet
för karolinska sjukhuset till landstingskommunen och därmed sammanhängande
frågor klariäggs. En särskild utredare bör tillkallas. Utredaren bör biträdas
av dels sjukhusdirektören vid karolinska sjukhuset och statens
förhandlingsnämnd, dels förhandlingsdelegerade för Stockholms läns
landstingskommun, dels företrädare för de anställdas huvudorganisationer.

Utredningen
bör bedrivas skyndsamt.

Samråd
bör ske med karolinska institutet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda huvudmannaskapet för
karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande frågor,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag, att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

14.
Samhällsstödet till ensiimstående föräldrar m.m.

Dir 1977:104

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-09-22

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

I
Sverige finns f n. drygt 40p.0OO barn som har föräldrar som inte är gifta med
varandra och som inte lever tillsammans. Dessutom finns drygt 40.000 barn vars
ena förälder är död. Del finns också ett fåtal barn som har adopterats av en
ensamstående förälder. De nämnda grupperna av barn ulgör närmare 25 % av samfiiga
barn i åldern 0-18 år. Flertalet av föräldrarna ingår i nya familjebildningar.
Antalet reellt ensamstående föräldrar med barn utgör ca 100.000 och de har
vårdnaden om ca 150.000 barn.

Samhällsstöd
i olika former till ensamslående föräldrar och föräldrar med underhållsplikt
mot barn har tillkommit successivt under lång lid. Exempel på sådant
samhällsstöd är i första hand bidragsförskotten och barnpensionerna. Andra
former av särskilt ekonomiskt stöd till dessa föräldragrupper är särskilda
skattelättnader och bostadsbidrag med gynnsammare inkomstprövningsregler. Vid
en viss inkomst utgår samma bostadsstöd oavsett om en eller två föräldrar skall
leva på inkomsten. På motsvarande sätt leder en viss hushållsinkomst lill samma
daghemsavgifi oavsett om inkomsten skall delas på en eller två föräldrar.
Exempel på en annan typ av stöd från samhällets sida är att ensamstående
föräldrar kan få förtur vid fördelning av daghemsplatser.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:14

Fr.o.m.
år 1978 kommer också föräldrar som inle har barnet stadigvarande hos sig alt
kunna fä bostadsbidrag enligt gynnsammare regler än f n. Detta skall göra del
möjligt för föräldern alt ha en bostad som är stor nog för att han eller hon
skall kunna ta emot barnet för någon tids vistelse.

Den
nu gällande bidragsförskottslagen (1964:143) kom lill år 1964, Stödformen går
emellertid tillbaka till år 1937, då den första lagen om förskottering av
underhållsbidrag lill barn kom till. Ar 1937 tillkom också den lag om
barnbidrag åt barn lill änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn som
föregick nuvarande lagstiftning om barnpensioner. Lagreglerna om barnpension
och änkepension ingår sedan år 1962 i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En
ensamstående förälder med hemmavarande barn har också sedan länge rätt lill
särskilda skallelätlnader. Dessa utgörs f n. av dels förvärvsavdrag med högst
2,000 kr,, dels en skattereduktion med 1,800 kr. Sammanboende föräldrar kan
under vissa förutsättningar få del av endera av dessa skattelättnader.
Särskilda skattelättnader för föräldrar med undershållsplikt har också funnits
under lång tid, F,n. har underhållsskyldiga föräldrar en maximerad avdragsrält
för periodiskt understöd för underhåll lill icke hemmavarande barn,
Avdragsrällen går tillbaka på del familjeavdrag som dessa föräldrar hade rätt
till vid beskattningen innan barnbidragen infördes, Samma rätt till
familjeavdrag hade vid den tidpunkten även familjeförsörjaren i
tvåföräldersfamiljer.

Utformningen
av de särskilda stödåtgärderna för ensamstående föräldrar och föräldrar med
underhållsplikt mot barn återspeglar de förhållanden som gällde under den
lidsperiod när stödet infördes, Mannen var huvudförsör-jaren inom familjen och
kvinnan hemarbetande. Kvinnan var beroende av mannen både för sin egen och för
barnens försörjning. Delta gällde även efter en skilsmässa.

Under
de senasie årtiondena har situationen kraftigt förändrats i dessa hänseenden.
Allt fier kvinnor förvärvsarbetar och är inte längre beroende av mannen för
försörjningen. Detta gäller inte minsl de ensamstående mödrarna. Av alla icke
gifta mödrar med förskolebarn yrkesarbetar ca 70 96. Motsvarande andel för icke
gifta mödrar med barn i skolåldern är högre, mellan 80 och 90 %. Av de
förvärvsarbetande icke gifta mödrarna med förskolebarn arbetar ca 80 96 mer än
35 limmar i veckan.

Barnantalet
i varje familj har minskat. Av de ensamstående föräldrarna har ungefär två
tredjedelar vårdnaden om ett barn och endast 8 96 har vårdnaden om fler än två
barn.

Det
bli allt vanligare atl båda föräldrarna förvärvsarbetar och därmed delar på
utgifterna för barnen och omsorgen om barnen medan de sammanlever. Efter en
skilsmässa/separation försöker föräldrarna också i växande utsträckning dela
på omvårdnaden om de praktiska frågorna går alt lösa. Denna utveckling har
inneburit att barnfamiljernas behov av samhällets stöd i andra former än rent
ekonomiska har kommit mera i förgrunden, l.ex. barnomsorg och goda kollektiva
kommunikationer.

Under
senare år har vidare skilsmässorna ökal kraftigt. Samtidigt har i ökad
utsträckning unga par bildat familj utan atl gifta sig. Den geografiska
röriigheten har ökat och medfört atl även gifta och formellt sammanboende
föräldrar kan leva åtskilda från varandra genom att en av föräldrarna
förvärvsarbetar på annan ort än där familjen är bosatt. De har då samma
svårigheter med dubbla bostadskostnader, barnomsorg på kvällarna etc. men fär
inle del av de tidigare nämnda stödformerna för ensamslående föräldrar.

s. 180 Kontrollera mot PDF

DelIIS:14 Skr
1977/78:103 180

Denna
utveckling innebär också att gränserna blir allt mindre tydliga mellan familjer
där föräldrarna formellt sammanlever och familjer med ensamslående förälder.

Stödet
till de ensamstående föräldrarna och deras barn har som nämnts lill väsentliga
delar sill ursprung i äldre förhållanden och synsätt. De nu antydda
samhällsförändringarna har ändrat förutsättningarna för existerande stödformer
och aktualiserat behovet av samhällsinsatser i delvis andra former. En allmän
översyn behövs därför av utformningen av samhällets stöd på detta område.

Mot
den angivna bakgrunden anser jag att en pariamentarisk kommitté bör tillsättas
för alt se över utformningen av samhällets slöd till familjer där föräldrarna
lever på skilda håll eller där en av föräldrarna saknas. Kommittén bör få till uppgift
alt klariägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för dessa
familjer utöver de generellt verkande insatserna för alla barnfamiljer.
Utgångspunkten bör vara att stödet skall riktas lill barnen. Vidare bör syftet
med samhällsstödet vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn
vars ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt
möjligt är likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

Kommittén
bör göra en genomgång av de olika samhälleliga stödformer för ensamstående
föräldrar och deras barn som nu finns i form av ekonomiskt stöd, inkl. de
särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag. För barn som har endast
en försörjningsskyldig förälder bör även det ekonomiska stöd som ges i form av
gruppförsäkringar eller andra privata försäkringar kartläggas.

Kommittén
bör särskilt studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående
föräldrar är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos
denna grupp. Vidare bör kommittén pröva den nuvarande avgränsningen av stödet
till ensamstående föräldrar. Kommittén bör överväga om samhällsstöd i ökad
omfattning bör inriktas på atl täcka speciella behov av stöd under vissa
perioder, t.ex. i samband med förändringar i familjeförhållandena vid
skilsmässa eller förälders död. Kommittén bör - i princip inom ramen för
oförändrade totala kostnader - lägga fram förslag till de ändringar i
samhällets stödinsatser som kommittén finner motiverade.

Som underiag för
kommitténs bedömningar torde krävas viss kartläggning av levnadsförhållandena
för barn till föräldrar som lever åtskilda och för barn som saknar någon av
föräldrarna. Därvid bör också uppmärksammas i vilken utsträckning föräldrar som
lever åtskilda delar på den faktiska vården av och omsorgen om barnen. Vidare
bör göras jämförande analyser av motsvarande levandsförhållanden för familjer
där föräldrarna sammanlever och har gemensamma barn.

Kommittén bör uppmärksamma
frågan om avvägningen mellan vårdnads-havarens och den underhållsskyldige
förälderns försörjningsinsalser med hänsyn bl.a. till i vilken utsträckning de
har utgifter för barnen saml deltar i vården av och omsorgen om dem. Det måste
också ske en avvägning så atl största möjliga rättvisa skapas inom gruppen
föräldrar som lever åtskilda, l.ex. mellan föräldrar som fortsiilteralt leva
ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma gäller vid
jämförelser mellan ensamslående och samlevande föräldrar.

Familjelagssakkunniga har
nyligen lagt fram förslag om föräldrars underhållsskyldighet mot barn (SOU
1977:37). Kommittén bör i sitt arbete utgå från de nya regler som detta förslag
kan leda till.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:15

Pensionskommittén
(S 1970:40) har i uppdrag att utreda frågan om efterievandepensionens framtida
utformning. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillsättas bör samråda med
pensionskommittén i frågor rörande stödet när en av föräldrarna saknas.
Kommittén bör också hålla kontakt med socialpolitiska samordningsutredningen (S
1975:02) och jämställdhetskommittén (A 1976:08),

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

atl
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att göra en översyn av samhällets
stöd till ensamstående föräldrar m,m.,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om inte annat föreskrives,

atl
kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

15.
Översyn av THX-frågan m. m.

Dir 1977:106

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-09-29

Statsrådet
Troedsson anför.

Sedan
år 1950 har veterinärmedicine doktorn Elis Sandberg i Aneby behandlat personer
som lider av cancer och vissa andra sjukdomar genom att injicera ett
Ihymusextrakt, THX, som han själv har framställt. Sandbergs verksamhet har med
tiden tätt en betydande omfattning. Tiotusentals människor i vårt land har
hiuills behandlats med THX.

År
1971 dömde högsta domstolen (HD) Sandberg för olovlig tillverkning av
läkemedel. Brottet bestod i atl Sandberg hade tillverkat THX utan tillstånd. HD
eftergav påföljd för brottet, då del inte ansågs grovt och då omständigheterna
i målet var säregna. HD anförde bl. a. allom Sandbergs idé är ett misstag och
hans lill synes goda resultat beror på tillfälligheter, självläkning eller
inverkan av psykiska faktorer, deUa bör klargöras. Skulle något vara atl vinna
med preparatet, ansåg HD, så är detta självfallet utomordentligt viktigt - även
om det skulle vara mycket mindre än vad Sandberg anser sig ha funnit (NJA 1971
s. 167).

Därefter
ansökte Sandberg hos socialstyrelsen om registrering av THX som farmacevtisk
specialitet. Trots anmaningar från socialstyrelsens läkemedelsavdelning
fullföljde han inte ansökningen genom att ge in sådan dokumentation som
styrelsen ansåg nödvändig för registrering.

På
grund av vad HD hade anfört i sin dom tillsatte socialstyrelsen år 1972 en
särskild expertgrupp med uppgift att söka slutgiltigt klariägga effekten av

s. 182 Kontrollera mot PDF

DelIIS:15 Skr
1977/78:103 182

THX-preparatel.
Efler samråd med Sandberg valde expertgruppen ul Ire sjukdomsgrupper för sina
undersökningar, nämligen cancer, ögonförändringar vid diabetes och förstoring
av blåshalskörteln (prostatism). Expertgruppen, som avgav sitt yttrande år
1974, ansåg alt det inte hade framkommit något som tyder på att THX har haft
någon botande eller objekfivi fastställbar gynnsam effekt vid dessa sjukdomar.

I
juni 1974 meddelade socialstyrelsen i cirkulär till all medicinalpersonal atl
det enligl styrelsens mening inle kunde anses stå i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla patienter med THX.

Då
Sandbergs verksamhet inle har upphört har THX-frågan fortsatt att vara aktuell.
Bl. a. har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat THX-frågan, senast
under riksmötet 1976/77 (mot. 1975/76:565, mot. 1975/ 76:1223, mot.
1975/76:1238, SoU 1976/77:9, Rd 1976/77:36-37 och mot.
1976/77:360,mot.l976/77:469,mot. 1976/77:721,SoU 1976/77:36,Rd 1976/ 77:142).
Riksdagen avslog då yrkanden om att THX-preparatel skulle få användas fritt
inom sjukvården utan registrering enligt läkemedelsförordningen. Riksdagen hade
också alt ta ställning till yrkanden om klinisk försöksverksamhet med THX. Även
dessa yrkanden avslogs. Socialutskottet uttalade bl. a. följande (SoU
1976/77:9). Det finns inget formellt hinder mot atl socialstyrelsen lar
initiativ som syftar till att klarlägga effekten av läkemedel, även om detta i
princip ankommer på den som tillverkar läkemedlet. Det kan dock inge
betänkligheter ur principiell synpunkt att samma myndighet som utövar
kontrollen över läkemedelslagstiflningen i ett visst fall också medverkar till
att ta fram det material som kontrollen avser. - Det är viktigt alt
socialstyrelsen håller sig underrättad om den grundläggande thymusforskning som
bedrivs och det är en självklar skyldighet för styrelsen att stödja forskningen
om det visar sig påkallat. - När det gäller frågan om man skall satsa
ytterligare resurser på en utvärdering av THX måste m.m även beakta att ell
stort antal människor hyser tilltro till preparatet.

Forskning
om THX-preparatet pågår vid universitet i Umeå. Bl. a. har innehållet i THX
analyserats. Forskning om ihymus och dess funktioner bedrivs på olika håll i
väriden bl. a. i avsikt att undersöka förutsättningarna för
läkemedelsframställning.

Enligt
min mening bör en kommitté fillkallas med uppgift att se över THX-frågan.
Kommittén skall sammanställa den dokumentation som finns rörande THX-preparatel
och dess användning. Mot bakgrund av sammanställningen skall kommittén utreda
vilka åtgärder som den ur medicinsk, juridisk och humanitär synpunkt finner
lämpliga. En utgångspunkt bör vara att någon ändring av de grundläggande
principerna för gällande läkemedelslagsliftning inle skall ske. THX bör sålunda
inte särregleras i läkemedelslagstiflningen.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

alt
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för översyn av THX-frågan m. m.,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

s. 183 Kontrollera mot PDF

183 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:16

form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,
att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)

16.
Förberedelser för internationella barnåret 1979

Dir
1977:108

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-13.

Departementschefen,
statsrådet Gustavsson, anför.

FN:s
generalförsamling antog hösten 1976 en resolution (31 /169) i vilken år 1979
proklamerades som internationellt barnår. Enligl församlingens beslut skall
barnåret ha till syfte dels att öka medvetandet hos beslutsfattare och
allmänhet om barns behov, dels uppnå allmänt erkännande av att program för barn
skall utgöra en integrerad del av ekonomiska och sociala utvecklingsplaner i
syfte alt därigenom åstadkomma kontinueriiga aktiviteter som gynnar barn.

1 resolutionen uppmanas
FN:s medlemsregeringar vidare alt intensifiera sina ansträngningar att öka
barns välfärd, särskilt vad gäller de mest eftersatta eller missgynnade
grupperna.

Efter samråd med
statsråden Ullsten och Mogård förordar jag all insatserna under del
internationella barnåret 1979 för Sveriges del skall inriktas på att dels
belysa olika framkomstvägar för atl förbättra barnens situation i vårt land,
dels i Sverige öka förståelsen om barnens speciella situation i u-länderna.
Förberedelser härför bör göras i en särskild beredningsgmpp med representanter
för berörda departement och myndigheter, de politiska partierna saml för
organisationer som nationellt och internationellt arbetar med frågor om barn.

Beredningsgruppen bör ha
huvudansvar för barnårels genomförande för svenskt vidkommande och därvid
samordna de nationella åtgärderna med åtgärderna för all i Sverige öka
förståelsen för barnen i u-länderna.

Det prakriska arbetet med
förberedelserna för de nationella åtgärderna bör bedrivas i ett särskilt
arbetsutskott med anknytning till socialdepartementet, medan det praktiska
arbetet med förberedelserna för att öka förståelsen i Sverige för
u-landsbarnens speciella situation bör bedrivas i ett särskilt arbetsutskott
med anknytning till utrikesdepartementet. Ordförandena i arbetsutskotten bör
vara ledamöter i beredningsgruppen.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

att
tillkalla ledamöter i en beredningsgrupp med uppdrag atl förbereda del
internationella barnåret 1979 i Sverige,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande i beredningsgruppen,

alt besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt beredningsgruppen.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

s. 184 Kontrollera mot PDF

DelIIS:17
Skr 1977/78:103 184

form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna för beredningsgruppen skall belasta femte huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Socialdepartementet)

17.
Utredning om sjukvårdien i krig

Beslut

Statsrådet
Troedsson anför.

1974
års försvarsutredning har i belänkandet (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och
totalförsvar gjort bl. a. följande uttalanden om sjukvården i krig (s. 248).

"Försvarsutredningen
vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att ansvar i fred för viss
verksamhet bör följas av ansvar alt förbereda, genomföra och leda samma
verksamhet i krig. Därav följer att sådana åtgärder bör vidtagas att
sjukvårdshuvudmännen kan åläggas sin del av ansvaret för ledning och drift av
sjukvården även under krig liksom för förberedelser härför i fred."

Under
programmet sjukvård i betänkandet tar försvarsutredningen vidare upp behovet av
en effektiv ledningsorganisation för sjukvård och sjuktransporter, utbildningen
avseende hälso- och sjukvård i krig för berörd personal, uthålligheten rörande
sjukvårdsmateriel och läkemedel samt skyddet för avgörande sjukhusfunktioner,
främst den kirurgiska verksamheten. Avslutningsvis anmäler utredningen atl en
närmare undersökning måste göras av dels hur finansieringen av sjukvårdens
beredskapsåtgärder bör ske, dels vilka administrativa och författningsmässiga
åtgärder som erfordras.

Genom
beslut den 8 juli 1971 uppdrogs ät socialstyrelsen atl i samarbete med bl. a.
olika myndigheter inom totalförsvaret göra en total översyn av
krigsorganisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen
överiämnade hösten 1974 betänkandet (stencil) Utredning om hälso- och sjukvård
i krig, perspektivplan 1976/85. Därefter har socialstyrelsen bl. a. gjort en
översyn av gällande lagar och andra författningar som berör krigssjukvården.
Denna har hösten 1976 redovisats i en rapport (socialstyrelsen, stencil) Ansvar
för och ledning av sjukvården i krig.

I
anslutning till sistnämnda rapport har socialstyrelsen i skrivelse den 29
oktober 1976 hemställt, att en särskild utredning tillsätts med uppgift att på
ett övergripande sätt utreda frågan om ansvaret för och ledningen av sjukvården
i krig.

Överbefälhavaren
beordrade i juni 1975 en översyn av försvarsmaktens krigssjukvård. Med
anledning härav har delrapporter lämnats lill överbefälhavaren i januari,
februari och november 1976.

Mot
bakgrund av det anförda föreslår jag att en kommitté tillsätts för att utreda
frågan om sjukvården i krig på grundval av det av försvarsulredningen och
socialstyrelsen samt lill överbefälhavaren redovisade materialet.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:17

Målsättningen
för arbetet bör vara att sjukvårdens fredsresurser i största möjliga
utsträckning skall användas i krig samt att den i fred gällande
sjukvårdslagstiftningen bör utgöra grunden för de bestämmelser som skall gälla
i krig. I möjligaste mån bör ett enhetligt ansvar för verksamheten i fred och
krig eftersträvas.

De
sakkunniga bör samråda med utredningen om ny lagstiftning för hälso-och
sjukvärden (S 1975:04) och övriga utredningar om fredssjukvården saml med
utredningar inom total försvarssektorn, som berör sjukvården i krig. En i
ärendet inom försvars- och socialdepartementen den 20 oktober 1976 upprättad
promemoria bör därvid beaktas.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

alt
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för atl utreda frågan om
sjukvården i krig,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bitiäde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

all ersättning till
ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Del
II K:l Skr 1977/78:103 186

Koininunikationsdepartementet

1.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation
m.m.

Dir
1977:19

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) har till uppgift att inhämta
tillföriitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi saml att delta i
det internationella samarbetet på dessa områden. Institutet skall göra
meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet,
oceanografiska mätningar vid Sveriges kuster samt bearbeta och bevara insamlat
material. Institutet skall göra arbetsresultaten tillgängliga genom bl.a.
väderrapporter, periodiska publikationer, avhandlingar och uppsatser. SMHl
utför undersökningar och utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda.
Institutet bedriver också forskning och utbildning inom sina kompetensområden.

Användarna
av SMHLs tjänster finns inom skilda områden av samhällslivet såsom
kommunikation, fysisk planering, jordbruk m.m., miljövård och energifrågor.

En
stor del av dem som använder SMHLs tjänster finns inom kommunikationsområdet.
Såväl flyget, sjöfarten som vägtrafiken har ett stort behov av meteorologisk
information, dels för atl bedöma framkomlighet och säkerhet för flygplan,
fartyg och fordon, dels för att bedöma behovet av driftålgärder såsom
snöröjning och isbrytning. För den civila luftfartens säkerhet, regularitel och
effektivitet krävs meteorologisk information av betydande omfattning. Ett
mycket stort intresse för den meteorologiska informationen finns hos
allmänheten. Detta visas inle minst av atl tittar- och lyssnarsiffrorna för väderrapporterna
i radio/TV är myckel höga. Sjöfarten har för sin del behov av oceanografisk
information bl.a. i frågor om strömförhållanden i trånga farleder samt om
vattenstånd. Av hydrologisk information är särskilt vattenföringsuppgifter
nödvändiga vid planering av broar och kulvertar.

1
övrigt använder man sig av meteorologisk information inom bl.a. byggnads- och
anläggningsinduslrin, brandförsvaret, fisket saml jord- och skogsbruket. Jord-
och skogsbruket liksom fisket lar också SMHLs hydrologiska tjänster i anspråk.

Ett
nära samarbete i fråga om observalionsljänst, teletjänst, prognostjänst och
databehandling bedrivs med den militära vädertjänsten.

Såväl
hydrologisk som oceanografisk och klimatologisk information är av gmndläggande
betydelse för fysisk planering och miljövård. Dessa sektorers behov av data
gäller i första hand information om normalsituationen och dess variationer i
lid och rum. Uppgifter om hydrologiska förhållanden, vattenföringsuppgifter
m.m. är nödvändiga vid bl.a. recipientbedömningar. Tillgång till hydrologisk
expertis och hydrologiska prognosmodeller behövs

s. 187 Kontrollera mot PDF

187 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del 11 K:l

vidare
vid vatlenresursplanering och annan fysisk planering. Inom luftvården är
klimatologiska och meteorologiska uppgifter och beräkningar nödvändiga för
upprättandet av olika typer av spridningsmodeller, vilka är värdefulla vid
bedömningen av luftutsläpp i samband med lokaliseringsprövning av industrier
och kraftverk. 1 frågor om lokalisering av större industrianläggningar ökar
kraven på informationens detaljeringsgrad så att risker för atl
extremsiluationer t.ex. rörande valtenföring skall kunna bedömas.

SMHl
bedriver vidare en omfaUande undersöknings- och kontrollverksamhet i samband
med vattenmål.

Inom
energiområdet har SMHl hittills huvudsakligen varit inriktat på prognoser av
intresse för valtenkraftsnäringen. Institutet har på senare lid också medverkat
i projekt rörande nya energialternativ såsom vindkraft och solenergi.

Förutom
SMHl har andra statliga verk och myndigheter forsknings- och annan verksamhet
inom vissa delar av de berörda ämnesområdena.

Institutets
nuvarande organisation fastställdes genom beslut av 1960 års riksdag (prop.
1960:77, SU 1960:56, rskr 1960:177). Beslutet grundades på en översyn av institutets
arbetsuppgifter och organisation som gjorts av den s.k. SMHI-utredningen och
som redovisades i belänkandet (SOU 1959:21) Sveriges meteorologiska och
hydrologiska instituts verksamhet och organisation.

Någon
styrelse finns inte inrättad vid SMHl, utan ledningen av institutet utövas i
sin helhet av generaldirektören. Till institutet är knutet ett meteorologiskt
och hydrologiskt råd med uppgift alt bistå i mera betydelsefulla frågor om de
allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet. 1 rådet ingår företrädare för
ett femtontal viktiga användare av institutels tjänster samt för den
vetenskapliga forskningen inom institutets verksamhetsområden.

SMHLs
verksamhet är organiserad på tre byråer, väderbyrån, klimatbyrån och
hydrologiska byrån, en kansliavdelning samt en forsknings- och
undervisningsavdelning. Antalet anställda uppgår till ca 800. Därav är drygt
hälften verksamma inom institutets centrala organisation som år 1975
omlokaliserades till Norrköping.

I juni 1969 tillsatte
Kungl. Maj:t en arbetsgrupp (AVHl-utredningen) för au undersöka behovet av
allmän och mera kundanpassad väderinformation och hydrologisk information.
Arbetsgruppen skulle vidare klarlägga SMHLs kostnader för atl tillhandahålla
sådan information och institutets möjligheter att genom avgifter täcka
kostnaderna. Utredningens resultat skulle tjäna som underlag för fortsatta
överväganden om vädertjänstens systemutformning och institutets organisation.
Arbetsgruppen har avgivit betänkandet (Ds K 1972:12) Väderinformation och annan
SMHl-produktion - behov och kostnader.

Arbetsgruppen
föreslog en rad förändringar i och utökningar av SMHLs informationsproduklion.
Vidare föreslogs vissa ändringar av principerna för finansiering av institutels
verksamhet. Arbetsgruppen ansåg alt prissättningen i uppdragsverksamheten
borde grundas på full kostnadstäckning. DeUa skulle, i motsats till vad nu är
förhållandet, medföra att samtliga kostnader för observationerna inkluderas i
prissättningen. Arbetsgruppen ansåg vidare all SMHl borde få ett nytt
anslagssystem enligt den s.k. uppdragsmodellen.

Arbetsgruppen menade att
institutet borde ledas av en styrelse med lekmannainslag. Vad gäller
institutets inre organisation konstaterades att

s. 188 Kontrollera mot PDF

Del
II K:l Skr 1977/78:103 188

denna
varit i huvudsak oförändrad sedan år 1960. En organisationsöversyn ansågs
därför påkallad särskilt som verksamheten i vissa hänseenden förändrats, bl.a.
genom ökad användning av avancerade tekniska hjälpmedel.

Yttranden
över betänkandet har avgivits av 47 remissinstanser. Arbetsgruppens förslag
godtogs i stort sett eller lämnades ulan erinran. Förslaget alt
observationskostnaderna borde ingå i kalkylen för prissättningen i uppdragsverksamheten
kritiserades däremot av flertalet av de remissinstanser som framförde
synpunkter i frågan.

Riksrevisionsverket
genomförde år 1972 en analys av SMHLs verksamhet. Analysen visade på behov av
förbättringar av SMHLs ekonomiadministra-tiva syslem och organisation.

Det
finns enligl min mening flera skäl som talar för att en översyn nu bör göras av
SMHLs verksamhet och organisation. Som framgått av min tidigare redogörelse
finns ett flertal områden där SMHl i olika avseenden samverkar med andra
myndigheter. Enligt min mening bör alla samordningsmöjligheter undersökas inle
minst mot bakgrund av önskemålet om en effektiv statsförvaltning. En första
utredningsuppgift bör därför vara att utifrån en inventering av
samverkansmöjligheterna mellan SMHl och övriga myndigheter föreslå lämplig
arbetsfördelning i syfte att så långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och
dubblerad kompelens, 1 inventeringen bör även ingå en gränsdragning mot
universitet och högskolor vad gäller forskning, utveckling och undervisning
inom SMHLs område.

Den nuvarande
organisationen infördes för över tio år sedan. Under tiden har de grundläggande
förutsättningarna för institutets verksamhet delvis förändrats. Bl,a, har
verksamheten i hög grad kommit all präglas av den snabba utvecklingen inom de
tele- och datatekniska områdena. Datatekniken möjliggör en eftersträvad
integrering mellan meteorologisk och hydrologisk verksamhet i en omfattning som
tidigare inte varit praktiskt genomförbar. Det internationella samarbetet ger
tillgång till ytteriigare observations- och prognosmaterial inom berörda
sakområden. Den intensifierade miljövårds-verksamheten under 60- och 70-talen
saml intresset för fysisk planering och exploatering av havets resurser har
ställt nya krav på SMHl och medfört en kraftig utbyggnad inom olika delar av
den nuvarande organisationen. Dessa krav gäller inte bara hydrologiska och
meteorologiska data utan också alt institutet skall kunna delta aktivt i olika
former för samhällsplanering särskilt vad gäller miljövårds- och
vattenresursplanering.

Inom
det ekonomiadministrativa området har nya instmment för planering och uppföljning
tagils i bruk. Därtill kommer nya synsätt och former för personalutveckling och
personalinflytande. Det mycket omfattande arbetet med omlokaliseringen av
institutet till Norrköping är nu också i del närmaste slutfört. Jag föreslår
därför att en särskild utredare tillkallas för alt genomföra en översyn av
SMHLs verksamhet och organisation.

En allmän utgångspunkt för
översynsarbetet bör vara att samhället även i forlsällningen genom SMHl måste
ha tillgång till en institution som kan erbjuda en kvalificerad meteorologisk,
hydrologisk och oceanografisk sakkunskap. En ytterligare utgångspunkt är de
skilda behov av informafion från institutet som redovisades; av
AVHl-ulredningen. AVHI-utredningen samt remissvaren Över denna bör därför
överiämnas till utredaren. Länsstyrelsen i NorrboUens län har i skrivelse till
chefen för kommunikationsdepartementet hemställt att departementet vidtar
sådana åigärder som kan leda till en etablering av ett väderkontor i
Norrbotten. Även denna skrivelse,

s. 189 Kontrollera mot PDF

189 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:2

tillsammans
med SMHLs yttrande över den, bör överlämnas till utredaren. Det av
flygtrafikledningskommittén framlagda förslaget i betänkandet Flygvädertjänst
1980 (Ds K 1974:15) bereds fn. inom departementet. Utredaren bör beakta de
ändringar i SMHLs verksamhet och organisation som statsmakternas beslut i
anledning av flygirafikledningskommitténs förslag kan medföra. Med dessa
utgångspunkter och utifrån en bedömning av den framlida efterfrågan på
institutets tjänster kan verksamhetens inriktning och omfattning prövas.
Utifrån inriktningen och omfattningen av SMHLs verksamhet samt de resurser
institutet bedöms behöva, bör den framlida organisationen övervägas.

Ledningen
av SMHl utövas fn. av generaldirektören ensam. Mot bakgrund av verksamhetens
alltmer ökade betydelse för samhället bör utredaren, i enlighet med A
VHl-utredningens förslag, överväga en ledningsorganisation som innefattar en
styrelse med lekmannainslag. 1 sammanhanget bör också del lill SMHl knutna meteorologiska
och hydrologiska rådets roll ses över.

Utredaren
bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt de krav som bör ställas på
institutets ekonomiadministrativa system, dvs. framför allt verksamhetsplanering,
budgetering, redovisning och kalkylering. 1 detta sammanhang bör också
verksamhetens finansiering saml prissättnings- och marknadsföringsfrågorna
belysas. Av betydelse är härvid gränsdragningen mellan SMHLs
myndighetsutövning, l.ex. som remissinstans, och institutets övriga verksamhet.

1
siU arbete bör utredaren biträdas av en samrådsgrupp med företrädare för SMHl
och de anställda vid institutet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för kommunikationsdepartementet

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl göra en översyn av Sveriges
meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren,

att
förordna ledamöter i samrådsgruppen.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

att
ersättning lill utredare, sakkunniga, experter, sekreterare och ledamöter i
samrådsgruppen skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen
(1946:394) om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

2.
Huvudmannaskap för driften av Göta kanal

Dir 1977:33

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Jag
kommer senare i dag att föreslå regeringen all genom proposition (prop.
1976/77:66) föreslå riksdagen att godkänna riktlinjer för upprustning av Göta

s. 190 Kontrollera mot PDF

Del II K:3 Skr
1977/78:1103 190

kanal,
m.m.

Göta
kanalbolag har förklarat sig vilja frånträda ansvaret för kanalens fortsatta
drift och till staten överiämna kanalanläggningen med tillhörande
tjänslebostäder saml viss del av övriga tillgångar m.m. 1 propositionen
föreslås att upprustning av Göta kanal skall påbörjas redan i höst under
förutsättning att en för samhället godtagbar överenskommelse om den fortsatta
driften kan träffas. Med hänsyn härtill bör bl.a. lämpliga former för det
framtida huvudmannaskaf)et övervägas och förhandlingar snarast tas upp med berörda
intressenter. En särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommunikalionsdepartemenlel

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl - i samråd med bl.a. berörda
landsting-överväga frågan om huvudmannaskap för driften av Göta kanal och att i
anslutning härtill förhandla med berörda intressenter,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt
utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

all
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

alt
kostnadema skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

3.
Förbättringar i typbesiktningssystemet m.m.

Dir
1977:40

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Bestämmelser
om hur fordon skall vara beskaffat och utrustat finns främst i
fordonskungörelsen(1972:595,omtryckt 1976:778)(FK)och bilavgaskungörelsen
(1972:596, ändrad senast 1976:367) (BAK), Bestämmelserna kompletteras och
preciseras i betydande omfattning genom föreskrifter från statens
trafiksäkerhetsverk (TSV), Dessa kungörs numera i TSV:s författningssamling.
Föreskrifterna publiceras också i Bestämmelser om fordon (BOF) och andra
föreskriftssamlingar, t,ex, typbesiktningshandboken och handboken för flygande
inspektion.

Bestämmelserna
är väsentliga uren rad synpunkter, främst med hänsyn lill trafiksäkerhets- och
miljökraven. När det gäller föreskrifter av betydelse från
trafiksäkerhetssynpunkt, kan nämnas t,ex, broms- och belysningsbesläm-melser
och bestämmelser om styrinrättningar. Så föreskrivs beträffande bromsuirustning
br,a, att den vid vissa angivna förhållanden skall kunna ge viss minsta
retardalion. När det gäller belysning anges krav på minsta belysningsstyrka och
- för halvljus - största tillåtna belysningsstyrka, 1 fråga om styrinrättning
finns krav på att den skall kunna motstå närmare angivna krafter vid
barriärkollisionsprov. Andra bestämmelser avser bränsle- och

s. 191 Kontrollera mot PDF

191 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:3

elsystemen,
hjulupphängning etc.

Under
senare år har kraven på insatser för att skydda vår miljö ökat. Därvid har
beslut fattats bl.a. om åtgärder som syftar till atl begränsa luftföroreningar
genom avgaser från bilar. N u gällande bestämmelser i BAK har införts på grand
val av ett av en ledningsgrupp inom kommunikationsdepartementet under åren
1966-1971 genomfört utvecklingsarbete på bilavgasområdet. De
emissionsbegränsande åtgärderna har i huvudsak koncentrerats till bensindrivna
bilar, som utgör den helt övervägande andelen fordon i den svenska bilparken.
Bestämmelserna i BAK, som främst utgör en komplettering till föreskrifterna i
FK beträffande viss utrustning på bil, gäller bensindrivna motorer och
dieselmotorer.

1
fråga om bensindrivna bilar av 1969 eller senare års modeller krävs att de är
försedda med sluten vevhusventilation och - med vissa undantag - att motorn är
försedd med anordning för atl begränsa föroreningar i avgaserna. För bilar av
1971-1975 års modeller gäller i fråga om tillåtna utsläpp aU det vid s.k.
ECE-prov (simulerad sladskörning) får släppas ut per kilometer högst 45 gram
koloxid och högst 2,2 gram kolväten uppmätta som hexan. Avgasbestämmelserna
för 1976 och senare års modeller bygger på en annan provmetod (s.k. CVS-prov)
och överensstämmer i huvudsak med federala föreskrifter i USA för bilar av 1973
års modell. Bestämmelserna innebär en väsentlig skärpning av kraven. Enligl
föreskrifterna får per kilometer släppas ut högst 24,2 gram koloxid, 2,1 gram
kolväten uppmätta som metan och 1,9 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid.

Kontrollen
av att de tekniska trafiksäkerhets- och miljökraven uppfylls sker vid
besiktningar av olika slag. Av intresse i detta sammanhang är främst typ-,
registrerings- och kontrollbesiktning saml flygande inspektion. Typ-och
registreringsbesiklningarna är till sin art förslagångsbesiktningar, dvs.
besiktningar som sker innan fordon över huvud taget får tas i bruk. Vid
besiktning måste sökanden förete intyg om att motorn är godkänd vid
avgasprovning. Själva provningen sker dock före den egentliga
besiktnings-förrättningen. Den löpande kontrollen över fordonsbeståndel utövas
genom de båda andra besiktningsformerna, kontrollbesiktning och flygande inspektion.

Typbesiklning
utförs av TSV vid verkets typbesiktningsstation i Solberga och innebär alt ett
fordon ur en serie besiktigas, varefter resultaten av denna besiktning ligger
till grund för bedömningen av hela fordonsserien. För att typbesiklning skall
kunna utnyttjas, krävs att tillverkaren eller generalagenten har fält
tillstånd fill typbesiklning. Sådana tillstånd ges av TSV. Bakgrunden till atl
tillstånd krävs är att den som har fåll sådant tillstånd efter typbesikiningen
fär utfärda s.k. typintyg, dvs. eu intyg att det individuella fordonet
överensstämmer med det exemplar som provats och godkänts vid typbesikiningen.
Typintyget ersätter därför individuell registreringsbesiktning. På grund härav
ställs det höga krav på vederhäftighet hos den som skall få tillstånd.

Ty
pbesiktningsförfarandet är ingående - i genomsnitt ägnas fem mandagar ål varje
förrättning. Del relativt begränsade antalet förrättningar - ca 500 per år-och
koncentrationen lill ett enda förräuningsställe ger också möjligheter atl
använda avancerad teknisk utmstning.

Registreringsbesiktning
används för besiktning av dels fordon som har tillverkals eller importerats av
någon som inte har tillstånd till typbesiklning, dels fordon som har
tillverkats eller importerats i så små serier all typbesiktning ställer sig för
dyr. Registreringsbesiktning sker också av fordon

s. 192 Kontrollera mot PDF

Del 11 K:3 Skr
1977/78:103 192

som
har ändrats efter det att de har upptagits i typintyg eller undergått
registreringsbesiktning. En fördel med denna individuella besiklningsform är
självfallet alt man får tillfälle atl granska varje fordon, vilket inte är
möjligt vid typbesiktning. Omfattningen av den tekniska undersökningen blir
dock mindre än vid typbesiktning. Det är vid registreringsbesiktning inle
möjligt att låta förrättningen ta lika lång tid som en typbesiktning. Det stora
antalet förrättningar- drygt 200,000 per år - gör också alt verksamheten måste
ges en stor geografisk spridning. Besiktningarna utförs av besiktningsmän hos
Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) vid bolagets besiklningsslationer över
hela landet, Möjlighetema att anskaffa och utnyttja avancerade tekniska
hjälpmedel vid förrättningarna är därmed i någon mån begränsade.

Som
jag redan har antytt, sker sedan löpande kontroll av fordonsparken genom
kontrollbesiktning och flygande inspektion. Vid kontrollbesiktning skall enligt
81 § FK undersökas om fordonet är i trafiksäkert skick och uppfyller de krav
som anges i BAK, Besiktningarna, som görs av besiktningsmän hos ASB, sker till
ett antal av 2,5-3 miljoner per år. Av naturliga skäl måste de bli relativt översiktliga.
Flygande inspektion utförs av polispersonal och personal från TSV ute på vägen
med syfte atl kontrollera fordons beskaffenhet och utrustning. Genom att
kontrollen sker på väg är möjligheterna alt använda tekniska hjälpmedel
begränsade.

När
det gäller det fill lypbesiktningsinstitutel knutna sanktionssystemet kan
nämnas alt den som utfärdar typintyg med oriktig uppgift, som lämnas
uppsåtligen eller av oaktsamhet, kan dömas till dagsböterenligt FK. Tillstånd
till typbesiklning kan också återkallas av TSV om del missbrukas. Denna
möjlighet för verket att ingripa torde inle kunna användas annat än vid mycket
allvariiga överträdelser.

Om
fordon vid kontrollbesikining eller flygande inspektion är bristfälligt kan
bl.a. meddelas körförbud eller föreläggande att avhjälpa bristerna.

Ansvaret
för att fordon som tagits i bruk överensstämmer med meddelade föreskrifter
åvilar i första hand ägaren. Enligl 105 § FK kan ägaren i vissa fall ådömas
dagsböter för allvariigare brister på fordonet. I andra fall kan han enligt 106
§ FK ådömas penningböter. Enligt 10 § BAK kan fordonsägare i vissa fall
straffas med penningböter, bl.a. om fordonet lill följd av eftersatt underhåll
eller ändring inle överensstämmer med bestämmelserna i BAK. I vissa fall kan
även föraren fällas lill ansvar enligt FK eller BAK för att bristfälligt fordon
använts.

Av det anförda framgår att
typbesiktningsinstitutet är av grundläggande betydelse när det gäller att
säkerställa att fordonsparken överensstämmer med de föreskrifter som har
meddelats för att garantera trafiksäkerhets- och miljökraven. Dess effektivitet
är emellertid beroende av alt lypintyg utfärdas endast för fordon som
överensstämmer med det efter typbesikiningen godkända typfordonei. En
arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet, som tillsattes för atl se över
bestämmelserna om typ- och registrerings-besiktning av fordon, undersökte
frågan och konstaterade i betänkandet (Ds K 1972:2) Typ- och
registreringsbesiktning olika brister. Vanligt är alt det fordon - lypfordonet
- som inställs för typbesiklning kan godkännas först efter justeringar i
väsentliga avseenden. 1 belänkandet påvisas också atl ändrings- och
justeringsarbeten, som har måst vidtagas på typfordonei före godkännandet, i
många fall inte utförs på fordon i samma serie som saluförs och registreras med
stöd av lypintyg.

Från
ASB har uppgivits alt man ofta ser exempel på alt fordon, som har upptagits i
lypintyg kort tid före besiktningen och som har körts endast något

s. 193 Kontrollera mot PDF

193
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:3

tiotal
kilometer, har sådana bristfälligheter att fordonen vid leveransen inte
rimligen kan ha varit i överensstämmelse med typfordonet. Bolaget har undersökt
233 slumpmässigt utvalda fordon av 1975 och 1976 års modeller, vilka var
upptagna i typintyg och hade körsträckor under 1.000 kilometer. Fordonen var
alltså aU anse som nya. Av de 233 fordonen hade ca 13 96 brister som föranledde
sammanlagt 41 anmärkningar. Sex av anmärkningarna gällde detaljer som monterats
efter del alt fordonen togs i bruk. Av återstående 35 anmärkningar avsåg tio
sådana brister som måste ha förelegal då typintyget utfärdades. Resten - 25
anmärkningar - avsåg brister som sannolikt förelåg när typinlyget utfärdades
men som i princip skulle ha kunnat uppstå senare.

Genom eu beslut av
regeringen den 14 maj 1970 lades ansvaret för visst utvecklingsarbete på
bilavgasområdet på statens naturvårdsverk (SNV). Enligt beslutet skall verket
vid bilavgaslaboratoriet i Sludsvik bl.a. bedriva undersökningar i syfte att
finna förbättrade metoder för löpande kontroll av avgaser från bensindrivna
bilar. Sedan SNV redovisat de dittillsvarande erfarenheterna av detta arbete
för chefen för kommunikationsdepartementet och hemställt bl.a. om vissa
åigärder för att förbättra avgaskontrollen, träffade TSV på uppdrag av
regeringen i november 1974 efler samråd med SNV en överenskommelse med ASB
enligt vilken bolaget skulle undersöka avgasutsläppen från ett representativt
urval begagnade bilar och serietillver-kade nya bilar. Undersökningarna, som omfattade
ca 1.800 prov, pågick till utgången av år 1975. Ny överenskommelse har träffats
i februari 1977 mellan TSV och ASB om fortsatta undersökningar omfattande ca
780 prov. Provningarna skall vara slutförda före utgången av juni 1978.

Resultatet av de hittills
slutförda undersökningarna visar att de nya avgasbeslämmelserna har haft
positiva effekter men att en betydande andel av de nya bilarna har
föroreningshalter i avgaserna som ligger över de i BAK angivna värdena. Detta
innebär all fordonen från miljösynpunkt är sämre än typfordonen, som har
uppfyllt avgaskraven.

I en skrivelse av den 26
januari 1977 till regeringen har TSV redovisat de åtgärder verket har vidtagit
och avser atl vidta med anledning av de framkomna undersökningsresultaten.

Sveriges Bilindustri- och
Bilgrossistförening har i en skrivelse av den 18 oktober 1976 föreslagit atl
kommunikationsministern tar initiativ till en kvalificerad ledningsgrupp för en
ingående analys av resultaten från ASB:s efterkontroll- och
kartläggningsundersökningar och av andra erfarenheter för ett utvecklingsarbete
när det gäller konlrollmetodik och förenklade mätmetoder och för planering av
det fortsatta arbetet på bilavgasområdet.

Av min föregående
redogörelse torde framgå att typbesiklningssyslemet f n. inte fungerar på ett
helt tillfredsställande sätt. Fordon som tas i bruk enligl lypintyg företer i
alltför slor omfattning brister med hänsyn till kraven i fråga om
trafiksäkerhet och miljö. Rent allmänt är det självfallet betänkligt att sådana
krav åsidosätts. 1 de nu aktuella fallen kommer emellertid ytterligare en
aspekt in i bilden, nämligen konsumentens-dvs. bilköparens -självklara anspråk
på atl del nya fordon som han köper skall vara trafiksäkert åtminstone
såtillvida att det motsvarar av myndigheterna meddelade föreskrifter. 1 och med
att fordonet har tagits i bruk, är det också bilköparen som har ansvaret för
atl fordonet är i föreskrivet skick.

Mot den nu angivna
bakgrunden förordar jag alt en särskild utredare tillkallas för att överväga
och föreslå förbättringar i typbesiklningssyslemet.

13 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 194 Kontrollera mot PDF

Del II K:3
Skr 1977/78:103 194

När
det gäller inriktningen av utredningsarbetet vill jag framhålla att
typbesiklningssyslemet i sig bygger på att tillverkare och generalagenter har
ansvaret föratt de serieproducerade fordonen äri tillfredsställande skick. Häri
ligger enligt min mening ett betydande värde, genom att kontrollen naturligt
kan fogas in i produktionen och leveranstrimningen på ett rationellt och
resursbesparande sätt. Det torde inte vara möjligt alt ersätta detla ansvar med
myndighetskontroller av olika slag. Vad som kan komma i fråga är - som jag
skall utveckla något utförligare i det följande - att genom stickprov och
lämpligt avvägda ingrepp vid konstaterade brister se till alt inte tillverkare
och generalagenter - såsom f n. är fallet i alltför stor omfattning -
åsidosätter del ansvar som redan vilar på dem. 1 vissa situationer kan del -
som jag också skall återkomma lill - vara lämpligt atl rikta uppmärksamheten mot
återförsäljariedet. De åigärder som jag nu har antytt bör leda till vinster
från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt och ett förbättrat konsumentskydd. Att
de nya bilarna är i bättre skick vid leveransen bör också vara till fördel när
det gäller att hålla tillbaka behovet av statlig kontroll gentemot
fordons-ägarna.

Ett
avgörande problem är i dag att möjligheterna att ingripa mot biltillverkaren
eller importören vid en konstaterad överträdelse av bestämmelserna är
begränsade. 1 verkligheten blir det i allmänhet endast fråga om överiäggningar
mellan TSV o:h tillverkare resp. generalagent med syfte all fä denne all
frivilligt rätta felen.

En möjlighet till
förbättringar kan ligga i det i USA fillämpade s.k. recall-systemet. DeUa
innebär att tillverkare kan åläggas att återkalla och reparera eller på annat
sätt förbättra fordon som på grund av brister i konstruktionen eller
produktionskontrollen inte fyller uppställda krav. Sedan systemet infördes har
tillverkarna - ofta i slor omfattning - återkallat fordon för åtgärder. Recal
I-systemet har positiva effekter i två avseenden. Dels medför de ekonomiska
konsekvenserna av alt många fordon återkallas att tillverkarna får ett
starkare intresse av att undvika brister genom en förbättrad
produklionskonlroll, dels avhjälps bristerna på ett effektivare sätt, vilket är
en fördel såväl för fordonsägaien som från allmän synpunkt. Från USA redovisas
det goda erfarenheter av systemets effektivitet, men dess anpassning lill
svenska förhållanden torde kräva en rad överväganden som bör vara en uppgift
för utredaren.

Recall-systemet är i USA
förenat med en sanktion i form av höga böter. Det bör ankomma på utredaren ait
överväga om del också för svenskt vidkommande behövs en förstärkt ekonomisk
sanktion för att nå resultat särskilt när det gäller atl få tillverkarnas och
generalagenternas egen kontroll på en godtagbar nivå.

F.n. gäller enligt 61 § FK
aU TSV hos den som har tillstånd till typbesiklning får ta ut fordon av godkänd
typ för undersökning. 1 praktiken har det visat sig alt tillverkare (x:h
generalagenter, som regelmässigt är de som innehar typbesiktningstillstånd,
sällan har fordon i lager. 1 betänkandet (Ds K 1972:2) Typ- och
registreringsbesiktning föreslogs att TSV:s rätt även skall gälla fordon som
finns hos återförsäljare. Vidare föreslogs - delvis efter danskt mönster - ett
system där ansvaret för överensstämmelsen mellan typfordon och levererat fordon
inte vilar uteslutande på tillståndshavaren utan delvis även på
återförsäljaren. Del danska systemet innebär att det -utöver lillständshavarens
intyg om alt fordonet överensstämmer med typfordonet - krävs atl
återförsäljaren försäkrar alt fordonet inte har ändrats sedan han mottog det
och au det har provats och överensstämmer med

s. 195 Kontrollera mot PDF

195
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:3

meddelade
föreskrifter. Om man inför ett sådant system kan en möjlig sanktion vara att
meddela förbud för återförsäljaren att teckna den nödvändiga försäkran på
typintyget. Ett sådant förbud kan också jämkas genom atl del tidsbegränsas.
Medan förbudet gäller måste återförsäljaren utnyttja del för honom
kostnadskrävande och mera obekväma förfarandet med registreringsbesiktning.

När
det gäller alt följa upp avgasbeslämmelsernas genomslag i praktiken, kan
övervägas en vidareutveckling av den kontroll genom stickprov som nu genomförs
av ASB och avgaslaboraloriet i Sludsvik. Det finns också anledning att överväga
möjligheterna att i den löpande fordonskontrollen använda metoder som kommer
fram genom ny teknik som är under utveckling. Sådana frågor, liksom vissa andra
problem som las upp i Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförenings
framställning, behandlas i en särskild arbetsgrupp med representanter för
rikspolisstyrelsen, TSV, SNV och ASB. Arbetsgruppen kommer således all överväga
frågor av främst teknisk natur. Det bör sedan ankomma på utredaren atl med
utgångspunkt i dessa överväganden behandla organisatoriska och ekonomiska
aspekter på arbetsgruppens förslag till lösningar. Självfallet måste
kontrollsystemet utformas på ell sådant sätt att man fär en rimlig avvägning
mellan de kostnader kontrollen medför och den beräknade effekten av de
föreslagna åtgärderna.

Utredaren
bör också överväga hur man skall kunna skapa garantier för att fordonsägarna
får fillgång till en fullgod service av avgasrenande system i samband med
verkstadsbesök.

Som framgått av vad jag
tidigare har anfört, sker i dag kontrollen av all de gällande
avgasbeslämmelserna efterievs i olika former i samband med TSV:s
typbesiklningsverksamhet och genom ASB:s efterkontroll. Dessutom drivs
forsknings- och utvecklingsarbete vid bilavgaslaboratoriet i Sludsvik under
SNV:s ansvar. Del är självfallet väsentligt att en lämplig samordning kommer
till stånd så att en rationell användning av resurserna kan uppnås. Statens provningsanstalt
bereder f n. frågan om riksprovplats för provning av fordon, vilket innebär att
en myndighet e.d. skulle få det övergripande ansvaret för
provningsverksamheten.

Utredaren
bör bedriva sill arbete skyndsamt.

Utredaren
bör överväga även andra åtgärder som är påkallade för alt motverka brister i
fordons beskaffenhet och utrustning och för att uppnå ell rationellare och för
den enskilde enklare besiktningssystem. Jag fömtsäUer därvid att utredaren och
den tidigare nämnda arbetsgruppen håller en nära kontakt i arbetet. Vidare bör
utredaren i sitt arbete hålla nära kontakt med företrädare för berörd personal.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommunikationsdepartementet

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt överväga och föreslå
förbättringar i lypbesiktningssystemel,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs och

att
kostnaderna för utredningen skall betalas från sjäUe huvudtitelns
kommitléanslag.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Del II K;4 Skr
1977/78:103 196

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

4.
Vissa containerfrågor

Dir
1977:65

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Enhetslasttekniken
har under den senaste tioårsperioden utvecklats påtagligt. Härvid har särskilt
användningen av standardiserade godsbehållare rönt intresse. Den godsbehållare
som har blivit mest vanlig är containern, som kan liknas vid en stor låda,
tillverkad av stål, aluminium eller plywood. En relativt omfattande
internationell standardisering av containrar har uppnåtts inom International
Organization for Standardization(lSO). Standardiseringen berör många områden
såsom hållfasthet, yltermått, innermåll, hörnlådor, provning, hantering etc. De
mest förekommande containrarna har en längd av 20 eller 40 fot. Bredden och
höjden uppgår vanligen till åtta fot. I sammanhanget bör nämnas en annan
lastanordning som vid sidan av containern har kommit att användas alltmer, nämligen
conlainerflakel.

Containerlransportema
är av särskild betydelse för transporter av styckegods på fartyg. Genom
standardiseringen - som möjliggör atl containern kan lossas från fartyg till
bil eller järnvägsvagn utan att godset behöver omlastas -har containern också
kommit att spela en viktig roll för landtransporterna.

Som
exempel på utvecklingen av containertransporterna under senare år kan nämnas
följande.

Ar
1967 transporterades endast ett fåtal 20-folsconlainrar och flak lill och från
Sverige. År 1968 utgjorde antalet ca 95.000, 1970 ca 150.000, 1973 ca 290.000
och 1975 ca 347.000. Den årliga tillväxten har varierat men innebär nära en
fyrdubbling på sju år.

Transporter
av containrar inom Sverige är till övervägande delen sådana som utförs i
anslutning till internationella transporter. Under år 1973 transporterade
statens järnvägar (SJ) ca 170.000 20-fotscontainrar. 1 fråga om
lastbilstransporter finns ingen samlad statistik. Trots att transporter med
containrar har pågått i Sverige ett antal år finns del anledning anta alt
transportsystemen är under uppbyggnad och ännu inte har funnit sin slutgiltiga
form. Stora utvecklingsmöjligheter till effektiva transporter torde fortfarande
vara outnyttjade.

Containertrafiken
kräver en särskild teknik vid hanteringen bl.a. i samband med lastning och
lossning i hamnar och vid landtransporterna. Särskilda regler för containrar
och flak har också utformats i vissa avseenden.

Som
jag tidigare har nämnt har inom ISO utarbetats en internationell standard, som
innehåller bl.a. håUfasthetsnormer. Som komplement till standarden finns också
klassificeringssällskapens normer om hållfasthet m.m. Vidare finns svensk
standard för container gällande yttre och inre dimensioner, provning, märkning,
hantering etc.

Containerhanleringen
har aktualiserat vissa säkerhetsfrågor. Det gäller dels skyddet för dem som
arbetar med containrar i samband med lastning och

s. 197 Kontrollera mot PDF

197 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:4

lossning,
dels säkerheten i samband med framför alll vägtransporterna av containrar.

Inom
arbetarskyddsstyrelsen pågår arbete med anvisningar för hantering av bl.a.
containrar i hamnarna.

När
del gäller containertransporter på lastbil har statens trafiksäkerhetsverk i
Bestämmelser om säkring av last på fordon (F 44-1975) angett hur containrar och
flak skall vara anbringade på fordonet.

För
containertransporter på järnväg har SJ i Svenska lastningsföreskrifter (SJF
620:1) angett hur containrar och containerflak skall lastas på järnvägsvagnar
och hur de får hanteras i samband med lastning. Motsvarande föreskrifter finns
meddelade för internationell trafik (SJF 638:1). Vidare innehåller del
internationella reglementet angående befordran av fariigt gods på järnväg (RID,
bilaga I till CIM) detaljerade föreskrifterom konstruktion, provning och
användning av tankcontainer för transport av fariigt gods.

Frågor
om säkerheten kring containerlransportema har behandlats bl.a. vid en konferens
som under hösten 1972 anordnades av Förenta nationerna och Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO). Vid konferensen antogs en
internationell konvention om säkra containrar, International Convenlion for
Safe Containers (CSC).

Konventionen
var öppen för undertecknande t.o.m. den 31 december 1973. Hittills har
Bulgarien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nya Zeeland, Rumänien,
Sovjetunionen, Spanien, Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken,
Ukrainska sovjetrepubliken, Ungern och Vitryska sovjetrepubliken ratificerat
konventionen. Den träder i kraft den 6 september 1977. För stat som därefter
ansluter sig till konventionen träder den i kraft ett år efter den dag då
anslutningsinstrumentet har deponerats.

Inget
av de nordiska länderna har sålunda ratificerat konventionen. Finland har
emellertid undertecknat den och i Norge pågår förberedelser för en anslutning.

Jag
skall i det följande lämna en redovisning för del huvudsakliga innehållet i
konventionen.

Konventionen
syftar till att vidmakthålla en hög säkerhetsnivå för människoliv vid hantering
av containrar och till att underlätta internationell befordran av containrar.

Begreppet
container definieras i konventionen som en transportanordning av varaktigt slag
som är tillräckligt motståndskraftig för att medge upprepad användning. Den
skall vara särskilt konstruerad för all underiätta godsbefordran med flera
iransportsält utan omlastning och for att kunna säkras resp. lätt hanteras. Den
skall också uppfylla vissa uppgivna mått. Vidare definieras begreppen ny och
befintlig container. Med ny container avses en container vars konstmktion har
påbörjats den dag då konventionen träder i kraft eller därefter. Befintlig
container är en container som inte är ny enligt nyss nämnda definition.
Begreppet ägare innefattar vad som enligt fördragsslutande stats nationella
lagstiftning förstås med ägare. Med ägare förstås också förhyrare eller
depositarie, om en överenskommelse föreligger som innebär att ägarens
skyldighet att underhålla och besiktiga containern skall iakttas av sådan
förhyrare eller depositarie.

Konventionen
är tillämplig på alla nya och befintliga containrar, som används i
internationell befordran, utom containrar som är särskilt konstme-rade för
flygiransport. Varje ny container skall godkännas i enlighet med de
bestämmelser om typprovning eller individuell provning som anges närmare i
bilaga till konventionen. Varje befinfiig container skall godkännas inom fem

s. 198 Kontrollera mot PDF

Del II K:4
Skr 1977/78:103 198

år
från dagen för konventionens ikraftträdande.

För
genomförandet av bestämmelserna om godkännande skall konven-tionsbunden stat upprätta
ett effektivt förfarande härför med provning och inspekfion av containrar.
Dessa åtgärder kan utföras av en myndighet eller delegeras till en
vederböriigen auktoriserad organisation, t.ex. klassificeringssällskap.
Ansökan om godkännande kan göras i varje konventions-bunden stat. Varje
container skall hållas i säkert skick. Om en godkänd container inte motsvarar
de krav som anges i konventionen skall den berörda myndigheten vidta de
åtgärder som behövs för att containern skall motsvara dessa krav eller
återkalla godkännandet.

Godkännande,
som har meddelats enligt konventionens bestämmelser i en konventionsbunden
stat, skall godtas av andra fördragsslutande stater och skall anses ha samma
giltighet som om godkännandet hade lämnats av dessa. Konventionsbunden stat får
inte ställa upp högre krav på en godkänd containers säkerhet eller föreskriva
andra prov än de som gäller enligt konventionen. Nationella eller
internationella bestämmelser med strängare säkerhetskrav än konventionens får
emellertid tillämpas i fråga om containrar som är särskilt avsedda för
transport av fariigt gods eller vätskor i bulk resp. för containrar som
flygtransporteras.

Varje
container som har godkänts enligl konventionens bestämmelser skall kontrolleras
på fördragsslutande staters territorier. Kontrollen skall inskränkas till atl
utröna att containern är försedd med en giltig säkerhets-godkännandeskyll
enligt de föreskrifter som finns i bilaga till konventionen. Detta gäller inte
för det fall atl det klart framgår all containern är i sådant skick att den
utgör en uppenbar säkerhetsrisk. Är så fallet skall kontrollen inte drivas
längre än som behövs för att containern skall återställas i säkert skick.

Som
jag tidigare har nämnt finns de närmare föreskrifterna om godkännande- och
besiktningsförfarandena i bilaga till konventionen. Föreskrifterna innebär i
huvudsak följande.

Godkännande av containrar
kan ske antingen i form av typgodkännande eller individuellt godkännande. Alla
nya containrar skall lypgodkännas eller undergå individuellt godkännande enligt
konventionen. Då tillverkaren har ansökt om typgodkännande skall vederbörande
myndighet granska ritningar och medverka vid provning av en containerprolotyp.
Individuella godkännanden får lämnas av vederbörande myndighet om myndigheten
efler granskning och medverkan vid prov finner att containern motsvarar
konventionens krav.

Containerns
ägare är ansvarig för att den hålls i säkert skick. Som nämnts kan de
skyldigheter som åvilar containerägare i stället gälla exempelvis en förhyrare.

Ägare av godkänd container
skall besiktiga eller låta besiktiga den med lämpliga mellanrum. Tiden från den
dag en ny container har tiUverkats till dagen för den första besiktningen lär
inte översliga fem år. Följande besiktningar av nya containrar och ombesiktning
av befintliga containrar skall ske med mellanrum som inte får överstiga två år.

Konvenfionen
har från svensk sida varit föremål för remissbehandling.

Samtliga remissinstanser
tillstyrker alt Sverige ansluter sig till konventionen. Delade meningar råder
i fråga om vilken myndighet som bör handha tillsyns- och kontrollfunktionerna.
Övervägande antalet remissinstanser förordar all dessa funktioner anförtros åt
arbetarskyddsslyrelsen. Flera remissinstanser menar emellertid att
sjöfartsverket är mest lämpat atl utöva

s. 199 Kontrollera mot PDF

199 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del 11 K:4

tillsynen
och kontrollen.

För
egen del anser jag att mycket talar för att Sverige bör ansluta sig lill
konventionen. Conlainertransporlerna har en stor betydelse när del gäller alt
åstadkomma smidiga iransportlösningar. Containerhanteringen bidrar också i hög
grad till all underiätta transporter i samverkan mellan olika transportmedel.

En
ordning med säkerhetsgodkännande av containrar bör ge goda förutsättningar för
att tillgodose de krav på arbetarskydd och trafiksäkerhet som bör ställas på
containerhanleringen. En förutsättning föratt Sverige skall kunna ansluta sig
till konventionen är självfallet atl konventionen kan jnföriivas i den svenska
lagstiftningen på ett sådant sätt all reglerna om godkännande, besiktning,
tillsyn och kontroll kan tillämpas effektivt.

Enligt
min mening finns det flera frågor rörande konventionen som måste lösas innan
lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag skall i det följande redovisa några
frågeställningar som jag anser böra klargöras närmare.

Enligt
konventionen skall alla såväl nya som befintliga containrar godkännas.
Konventionen ger emellertid inte någon vägledning för behandling av containrar
som ankommer till eller lämnar konventionsbunden stat utan alt vara godkända.
Fråga uppslår hur man i den nationella lagstiftningen skall lösa detta problem
och vilka sanktioner underlåtenhet alt ha container godkänd skall medföra. Även
frågan om sanktioner mot tillverkare som inte uppfyller de skyldigheter som anges
i konventionen lämnas öppen och måste övervägas i del nationella
lagsliftningsarbelet.

En
annan fråga som måste lösas är omfattningen av kontrollen. Det kan diskuteras
om kontrollen av en container som saknar godkännandeskylt skall vara lika
omfattande som den som krävs för atl ett godkännande skall kunna utfärdas. Man
kan vidare ställa sig frågan om varje container som passerar landets gränser
skall kontrolleras eller om kontrollen skall ske stickprovsvis. Även om
kontrollen inle görs så ingående kommer den att medföra kostnader. Fråga
uppstår då vem som skall bära dessa kostnader. Denna fråga måste övervägas
liksom frågan hur koslnadsullaget skall ske. Man kan här tänka sig ett
avgiftssystem med differentierade avgifter beroende på kontrollens omfattning.

Som
har framgått tidigare skall kontrollen enligt konventionen i allmänhet
begränsas till all konstatera all containern är försedd med giltig
godkän-nandeskyll, såvida det inle klart framgår att en uppenbar säkerhetsrisk
föreligger. 1 sådant fall får kontrollen utvidgas men får inte drivas längre än
vad som krävs för att återställa containern i säkert skick. Detta kan innebära
atl en lastad container kan bli stoppad i avvaktan på all den åtgärdas.
Konventionen ger ingen anvisning om hur den kontrollerande myndigheten skall
förfara i sådana fall. Jag tänker då bl.a. på eventuell underrättelse till den
som bär ansvaret för containerns skick och inhämtande av samtycke för att
påbörja reparationer. Vidare kommer här ansvaret för reparationskostnaderna in
i bilden.

Även konventionens
bestämmelser om besiktningsförfarandet och ansvaret för containerns underhåll
ger anledning till frågor. Enligt konventionen åligger det ägare av en godkänd
container att besiktiga den eller låta den besiktigas av myndighet med vissa
tidsintervaller 1 den nationella lagstiftningen måste bestämmelserna om
besiktning utformas så att del klart framgår vem som skall utföra besiktningen.
Jag vill i detta sammanhang erinra om de bestämmelser rörande omciell provning
som finns i lagen (1974:896) om riksprovplalser m.m. Med officiell provning
avses enligt lagen

s. 200 Kontrollera mot PDF

Del II K:4
Skr 1977/78:103 200

sådan
teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller
annan författning och som ej är egenkontroll. Enligt lagen och de tillämpningsföreskrifter
som finns i kungörelsen (1974:898) om riksprovplalser m.m. skall officiell
provning utföras vid riksprovplats om inte annat är särskilt föreskrivet.
Myndighet som fär utfärda föreskrifter om officiell provning och kontroll skall
samråda med statens provningsanstalt innan sådan föreskrift meddelas. Vidare
skall ärende om utseende av riksprovplats beredas av statens provningsanstalt.

Enligt
konventionen åvilar ansvaret för containerns underhåll och skick ägaren.
Möjlighet ges emellertid att avtalsvägen överföra ansvaret till annan person.
Det är väsentligt all del av den nationella lagstiftningen klart framgår vem
som i olika situationer skall svara för atl säkerhetsbestämmelserna iakttas.

Följderna
av underiålenhet atl besikfiga container tas inte upp i konventionen. För alt
uppnå alt besiklningsbestämmelserna efterlevs torde det vara nödvändigt att
knyta sanktioner till dessa.

Som
jag tidigare har nämnt går uppfattningarna isär om vilken myndighet som bör
handha frågorna om gcdkännande, provning och inspektion. När det gäller dessa
frågor vill jag ånyo hänvisa till de bestämmelser om officiell provning som jag
fidigare har redogjort för. Härtill kommer emellertid frågan om vilken
myndighet som skall meddela de föreskrifter som behövs för konventionens
tillämpning. Vidare måste slås fast vilken myndighet eller vilket organ som
skall utöva den löpande kontrollen i samband med att containern tas in i riket
och vid den fortsalla transporten av den.

De
frågor som jag nu har berört är sädana som måste lösas innan konventionen läggs
fill gmnd för lagstiftning. Frågorna är delvis av komplicerad natur och kräver
ingående överväganden. Mot bakgrund härav förordar jag att en särskild utredare
tillkallas för att behandla dem och lämna förslag till de bestämmelser som
behövs,

1
frågor som rör godkännande, provning och inspektion bör utredaren samråda med
statens provningsanstalt.

Med
tanke på att konventionen träder i kraft under hösten 1977 bör utredaren
bedriva sill arbete skyndsamt.

Utredaren
bör i sitt arbete beakta hur konventionen har behandlats nationellt i andra
länder som berörs av den. Därvid bör särskilt uppmärksammas övriga nordiska
länders ställningstagande till konventionen och dess tillämpning.

Jag
vill i sammanhanget också ta upp vissa andra frågor som rör
containerhanteringen.

1 en
framställning till kommunikationsdepartementet har Svenska transporiarbetareförbundet
berört olika problem som är förknippade med transporter av containrar på väg.
Förbundet lar främst upp de problem som hänger samman med felaktig
viktfördelning och bristfällig förankring av godset i containern samt
otillfredsställande emballering av farligt gods i container.

Förbundets
framställning utmynnar i begäran om översyn av de frågor som rör säkerheten vid
stuvning, fördelning och förankring av gods i container samt av metoderna för
lossning, lastning och transport av container. En översyn av
väglrafiklagstiftningens regler om förankring av gods på fordon bör enligt
förbundet komma till stånd, varvid bör föreskrivas att endast specialfordon fär
användas för containertransport. Slutligen hävdar förbundet atl ansvar för
förseelser mot förankringsbestämmelserna i första hand bör utkrävas av
fordonsägaren och, i förekommande fall, av befraklaren

s. 201 Kontrollera mot PDF

201 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:5

eller
dennes ombud. I anslutning härtill hävdar förbundet atl regler om ansvar för
medverkan bör införas.

De
frågor som har tagits upp i framställningen har nära samband med dem som jag
har berört i del föregående. Det bör därför ankomma på utredaren all överväga
dem i sitt arbete. Det bör i sammanhanget erinras om att vissa av de berörda
frågorna har varit föremål för överväganden och reformer efter det atl
förbundets framställning gavs in. Jag tänker då bl.a. på de föreskrifter
rörande säkring av last som trafiksäkerhetsverket har meddelat. Vidare bör
erinras om bestämmelserna i kungörelsen (1974:35) om internationell
vägtransport av fariigt gods, som har utfärdals i anledning av Sveriges
tillträde till den europeiska överenskommelsen om internationell vägtransport
av fariigt gods på väg (ADR). 1 sammanhanget bör också nämnas det arbete med
föreskrifter rörande transport av fariigt gods som bl.a. utförs inom
produktkontrollnämnden.

Utredaren
bör vara oförhindrad all la upp även andra frågor som har samband med dem som
jag har angeU i del föregående.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för kommunikalionsdepartemenlel

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda vissa containerfrågor,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

all
ersättning till utredare, sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde
skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej
annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

5.
Sjöfartspolilisk utredning

Dir
1977:74

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

1
prop. 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor har jag redovisat minsyn på den
svenska sjöfartsnäringens situation. Av propositionen framgår atl underlag
saknas för mera långsiktiga sjöfartspolitiska ställningstaganden från statsmakternas
sida. De åtgärder som där föreslås är därför av tillfällig karaktär, ägnade att
bibehålla en önskvärd handlingsfrihet i avvaktan på det underlag för en samlad
sjöfartspolilisk bedömning som bör komma fram genom ett brett upplagt
utredningsarbete. Jag har därför i propositionen aviserat tillsättandet av en
sjöfartspolilisk utredning som skall arbeta skyndsamt och i den utsträckning detta
är lämpligt etappvis redovisa resultatet av sitt arbete.

Jag
har därvid konstaterat atl redares och ombordanställdas organisationer i olika
sammanhang, bl.a. genom sin medverkan i fiaggutredningen (K

s. 202 Kontrollera mot PDF

Del
II K:5 Skr 1977/78:103 202

1973:01),
och senast i anslutning till de överläggningar i sjöfartspolitiska frågor som
har förts under min medverkan, har uttalat sig för ett sådant utredningsarbete.
I propositionen anges att utredningsarbetet bör leda till ett sjöfartspoliliskt
program baserat på ett klariäggande av näringens samhällsekonomiska betydelse
samt framtida verksamhet och konkurrensförmåga. Det arbete som har utförts inom
flaggutredningen och inom den inlerdepar-lementala arbetsgrupp som har haft
lill uppgift atl närmare analysera de svenska rederiernas aktuella ekonomiska
situation och utsikter under de närmaste åren kommer därigenom atl inordnas i
eu större sammanhang och bättre förutsättningar skapas för mera långsiktiga
ställningstaganden. Utredningen skall så långt möjligt klarlägga de faktiska
skillnader som kan råda när det gäller villkor och förutsättningar för
rederiverksamhet under olika flaggor. Likaså skall en jämförelse göras
beträffande de förutsättningar under vilka å ena sidan rederinäringen och å
andra sidan övriga delar av del svenska näringslivet arbetar. Behovet hos
svenska rederier att driva fartyg under främmande flagg skall belysas mot
bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska och förelagsekonomiska
värderingar.

1
propositionen har jag poängterat att del är viktigt atl inle sjöfartsnäringens
utvecklingsmöjligheter försämras. Vad gäller rederiernas investeringsmöjligheter
har jag konstaterat atl de förslag som har lagts fram i prop. 1976/77:139 om
vissa varvsfrågor om kreditgarantier och avskrivningslån innebär att rederierna
ges möjlighet att lägga ut nybeställningar utan all därmed belasta sin
likviditet. För atl i första hand ge rederierna möjlighet atl undvika av
likviditeisskäl framtvingade försäljningar av tonnage lill underpris har i
prop. 1976/77:146 föreslagits ett tidsbegränsat likviditelsstöd i form av
statliga kreditgarantier på 500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. har beräknats
för den mindre skeppsfarten. Andra åtgairder av tillfällig karaktär som
föreslås är dels ett statsbidrag om 18 milj. kr. för vardera av budgetåren
1977/78 och 1978/79 till sjöfolkets resor och dels en tidsbegränsad lag som
klargör alt sjöfartspo-litiska synpunkter skall beaktas vid prövning av ärenden
om tillstånd lill överlåtelse av fartyg till utlandet. Vidare anmäls vissa speciella
åigärder för den mindre skeppsfarten.

De
åtgärder som riksdagen har beslutat med anledning av förslagen bör följas upp
inom ramen för det av mig aviserade utredningsarbetet. Detta bör anförtros en
särskilt tillkallad ulredare. Utöver vad som har angetts i prop. 1976/77:146 om
utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Någon
värdering har inte gjorts av förhållandel mellan ianspråklagna resurser och
uppnådda resultat inom sjöfartsnäringen jämfört med andra delar av del svenska
näringslivet. Delta är en av orsakerna till atl del underlag saknas som behövs
för mera långsiktiga ställningstaganden från statsmakternas sida när det
gäller att utarbeta en samlad sjöfartspolitik, som även innefattar de villkor
för sjöfarten som direkt bestäms av statsmakterna i form av lagstiftning m.m.
Utredaren bör därför söka klariägga sjöfartsnäringens samhällsekonomiska
betydelse. I detta arbete ingår också en värdering av den svenska
handelsflottan med hänsyn till försörjningsberedskapen.

En naturiig utgångspunkt
för utredaren bör vara en bedömning av väridssjöfartens sannolika utveckling.
Utredaren bör analysera utbud och efterfrågan på olika slag av
transportljänster och betydelsen av olika inskränkningar i en fri
sjölransportmarknad. Utredaren bör mot bakgrund av denna analys bedöma svensk
sjöfartsnärings internationella konkurrensförmåga. Olika alternativ när det
gäller omfattning och inriktning av den framtida rederi verksamheten bör
därefter presenteras och ett underiag skapas

s. 203 Kontrollera mot PDF

203
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:5

för
utredarens överväganden och förslag när det gäller utformningen av ett
sjöfartspoliliskt program.

Svenska
rederier har ett gott utgångsläge när det gäller tekniskt och operativt
kvalificerade sjötransporttjänster. Vid bedömningen av omfattning och
inriktning av den svenska rederiverksamheten bör utredaren söka bilda sig en
uppfattning om vilken bredd verksamheten bör ha när det gäller utbudet av
transportljänster. Den svenska rederiverksamheten har alltmer kommit att
innefatta samverkan med utländska rederier, inhyrning av utländskt tonnage saml
drift av svenskkontrollerade fartyg under utländsk fiagg. Utredaren bör belysa
konsekvenserna av den utveckling som har skett och redovisa den önskvärda
framtida utvecklingen inom detta område.

När
det gäller omfattningen i fråga om drift av svenskkontrollerade fartyg under
utländsk flagg har jag i propositionen anfört atl utgångspunkten måste vara att
svensk sjöfart så långt möjligt skall drivas under svensk flagg. Redovisningen
av den framtida utvecklingen på sjöfartsområdet skapar en utgångspunkt även för
den helhetsbedömning av utflaggningsfrågan som utredaren bör göra. Del gäller
därvid inte enbart överföring av svenska fartyg till ullandel utan också andra
åtgärder med likartal syfte. Vid denna bedömning bör såväl positiva som
negativa aspekter värderas från rederiernas,de anställdas och samhällels
synpunkt. Av särskilt intresse är atl fä de valuta-, sysselsättnings- och
skattemässiga aspekterna belysta.

Det
arbete som hittills har utförts av den interdepartementala arbetsgruppen bör
fullföljas och fördjupas i syfte att fä fram en bild av näringens ekonomiska
förutsättningar på längre sikt.

Med
hänsyn lill atl såväl iredjelandstrafik som trafiken för svenska transportbehov
nära nog helt sker i konkurrens med andra länders fartyg bör utredaren
klariägga skillnaderna i förutsättningar och villkor för åtminstone de mera
betydande sjöfartsnationernas handelsflottor och lägga fram de förslag som
motiveras härav.

I
utredarens överväganden kring omfattning och inriktning av rederiverksamheten
ingår som en naturlig del alt bedöma den framlida relationen mellan verksamhet
i iredjelandstrafik och trafik försvenska transportbehov. Utredaren bör ägna
uppmärksamhet åt i vilken omfattning svensk rederiverksamhet framdeles kan
tillgodose svenska sjötransportbehov. Utredaren bör därför särskilt studera den
transoceana linjetrafiken samt färje- och annan linjetrafik i närtrafikområdet.
Utredaren bör också uppmärksamma förutsättningarna för nya sjötransporllösningar
av teknisk eller annan karaktär.

Den
mindreskeppsfarten bör också bli föremål för särskilda överväganden, bl.a. vad
gäller den lämpliga företagsstrukturen vid övergång till större och dyrbarare
fartyg.

1
sammanhanget bör påpekas att den trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) har
alt beakta sjöfartens roll i den svenska trafikpolitiken. Även om delta arbete
närmast rör relationen mellan inrikes transporter lill lands och till sjöss är
det angeläget atl utredaren har ett nära samråd med den trafikpolitiska
utredningen.

F.n.
arbetar även vissa andra utredningar inom sjöfartens område, bland vilka bör
nämnas befälsbemanningsutredningen (K 1970:29), fartygsmiljöutredningen (K
1973:04) och utredningen (K 1975:09) om sjömanspension. Eftersom dessa
utredningar är av betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för
rederiernas ekonomi anser jag det naturligt atl utredaren samråder även med
dessa utredningar.

Utredaren
skall vidare i sitt arbete ha ett nära samarbete med företrädare för

s. 204 Kontrollera mot PDF

Del
11 K:6 Skr 1977/78:103 204

redarnas
och de anställdas organisationer.

Mot
bakgrund av utvecklingen inom sjöfartsnäringen bör utredaren arbeta skyndsamt
och i den utsträckning delta är lämpligt etappvis redovisa resultat av sitt
arbete.

Utredaren
bör lägga fram de författningsförslag som föranleds av hans ställningstaganden.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommunikationsdepartementet

atl
tillkalla en särskild ulredare med uppdrag all göra en sjöfartspolilisk
utredning,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

att
ersäUning lill ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

6.
Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Dir
1977:75

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Genom
beslut denna dag har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en särskild
ulredare med uppdrag att göra en sjöfartspolilisk utredning. Denna skall leda
till ett sjöfartspoliliskt program baserat på ett klarläggande av näringens
samhällsekonomiska betydelse samt dess framtida verksamhet och
konkurrensförmåga.

Utredaren
skall så långt möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det
gäller villkor och förutsättningar för rederiverksamhel under olika flaggor.
Vidare skall behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande
flagg belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska och
förelagsekonomiska värderingar.

1 direktiven för utredaren
har jag anfört all eftersom befälsbemanningsutredningen (K 1970:29),
fartygsmiljöutredningen och utredningen om sjömanspension (1975:09) är av
betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för rederiernas
ekonomi är det naturiigt att utredaren samråder med dessa utredningar.

Av samma skäl anser jag
att fartygsmiljöutredningen i sitt fortsatta arbete bör samråda med utredaren.
Fartygsmiljöutredningen bör vidare fä i uppdrag atl göra de ekonomiska
beräkningar som kan behövas för bedömningen av den förelagsekonomiska effekten
av uiredningens kommande förslag. 1 denna del bör en samordning ske med
utredarens arbete.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del 11 K:7

Jag
hemställer därför alt regeringen utvidgar farlygsmiljöulredningens uppdrag i
enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

7.
Tilläggsdirektiv till befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Dir
1977:76

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Genom
beslut denna dag har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att göra en sjöfartspolilisk utredning. Denna skall leda
lill ett sjöfartspoliliskt program baserat på ett klarläggande av näringens
samhällsekonomiska betydelse samt dess framtida verksamhet och
konkurrensförmåga.

Utredaren
skall så långt möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det
gäller viUkor och förutsättningar för rederiverksamhet under olika flaggor.
Vidare skall behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande
fiagg belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfarlspo-litiska och
företagsekonomiska värderingar.

I direktiven för utredaren
har jag anfört all eftersom befälsbemanningsutredningen,
fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) och utredningen om sjömanspension
(1975:09) är av betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för
rederiernas ekonomi är det naturiigt att utredaren samråder med dessa
utredningar.

Av samma skäl anser jag
alt befälsbemanningsutredningen i sitt forlsalla arbete bör samråda med
utredaren. Befälsbemanningsutredningen bör vidare fä i uppdrag att göra de
ekonomiska beräkningar som kan behövas för bedömningen av den
företagsekonomiska effekten av utredningens kommande förslag. I denna del bör
en samordning ske med utredarens arbete.

Jag
hemställer därför att regeringen utvidgar befälsbemanningsutred-ningens uppdrag
i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

s. 206 Kontrollera mot PDF

Del II K:8
Skr 1977/78:103 206

8.
Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Dir
1977:99

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-09-01

Departementschefen,
statsrådet Turesson, anför.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 tillkallade jag en
särskild utredare med uppdrag att se över Sveriges meteorologiska och
hydrologiska instituts (SMHl) verksamhet och organisation. En av uppgifterna
för den särskilde utredaren är att pröva verksamhetens inriktning och
omfattning utifrån bl.a. en bedömning av den framlida efterfrågan på
institutets tjänster. Utredaren skall också belysa verksamhetens finansiering
saml prissättningen av institutets tjänster.

Det kan konstateras atl en
prissättning i sig utgör en faktor av betydelse för efterfrågan på SMHLs
tjänster och därmed på omfattningen av SMHLs verksamhet, 1 en situation där
SMHl inte tar ut avgifter för vissa typer av tjänster kan efterfrågan fä en
omfauning som inle är rimlig med hänsyn till de faktiska kostnaderna för
verksamheten, 1 kompletleringspropositionen (prop, 1976/77:150) har frågan om
en översyn av taxor och avgifter berörts. 1 detta sammanhang har jag funnit att
frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHl bör prövas. Den särskilde
utredaren bör därför behandla även denna fråga i den pågående översynen. Därvid
bör också redovisas vilka konsekvenser en ökad avgiftsfinansiering vid SMHl
kan fä för sådana verksamheter inom t.ex. samhällsplaneringens områden där
SMHLs sakkunskap nu utnyttjas.

Med hänvisning lill vad
jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar ål den särskilde
utredaren all han vid fullgörandet av sill uppdrag skall iakttaga vad jag har
anfört i del föregående.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)

s. 207 Kontrollera mot PDF

207 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:l

Ekonomidepartementet

1.
Utredning angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling

Dir
1977:46

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen,
statsrådet Bohman, anför.

En
slor del av den statliga statistikproduktionen koncentrerades under 1960-talet
till en myndighet, statistiska centralbyrån (SCB). Syftet var bl.a. att skapa
möjligheter för en samordning av statistiken och anpassa denna lill aktuella
behov av statistiska uppgifter. Därigenom förväntades atl lättnader för
uppgiftslämnarna skulle kunna uppnås, samtidigt som själva statistikproduktionen
skulle kunna rationaliseras genom gemensam metodutveckling och anlitande av
ADB-teknik i stor skala.

Det
direkta uppgiftslämnandet för statislikändamål ulgör endast en del av företagens
informationsbörda men har inte desto mindre uppfattats som betungande, inte
minst inom mindre och medelstor företagsamhet. Även enskilda medborgare berörs
av krav på uppgiflslämnande. Insamlandet av olika data rörande enskilda
personers förhållanden kan också påverka förutsättningarna att tillgodose
medborgarnas berättigade krav på integritets-skydd. Det åligger
dalainspektionen alt bevaka dessa frågor.

Vid
åtskilliga tillfällen har motioner väckts i riksdagen med yrkande om utredning
om möjligheterna alt förenkla uppgiftslämnandet. Ar 1965 beslöt riksdagen att
hos regeringen begära en sådan utredning. Med anledning därav tillsatte
regeringen 1969 utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU). UFU har slutfört
siU uppdrag och avlämnat slutbetänkandel (SOU 1976:12) Företagens
uppgiflslämnande. Betänkandet har sedermera remissbehandlats.

UFU
genomförde en kartläggning av uppgiftslämnandels omfattning och struktur i
vissa avseenden, sett från myndigheternas perspektiv. UFU presenterade vidare
bl.a. ett förslag om att introducera ett särskilt granskningsförfarande för
uppgiftskrav gentemot företagen, en uppgift som föreslogs bli underställd en
särskild nämnd, företagsdatanämnden, med kansliresurser och administrativt
knuten till statskontoret. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna
dag föreslå regeringen atl förelägga riksdagen förslag med anledning av UFU:s
förslag om åtgärder för att underiätta förelagens uppgiftslämnande m.m.
innefattande bl a tillsättandet av en särskild delegation.

Enligt
min uppfattning tyder det material som UFU redovisade i sitt betänkande på att
uppgiftslämnarnas kostnader och besvär i alltför begränsad omfattning har
beaktats vid stalsmaklernas beslut om ny statistik. Vid utarbetandet av förslag
härom åligger det i hög grad SCB atl svara för avvägningen av de olika krav och
önskemål som framförts från statislikan-vändarna. Eftersom dessa f n. inte
omedelbart behöver beakta kostnadsmässiga konsekvenser finns det risk föratt
tillräckligt restriktiva avvägningar inte

s. 208 Kontrollera mot PDF

Del II E:l
Skr 1977/78:103 208

görs
i förhållande till de svårigheter som företag och andra uppgiftslämnare vållas.
Det rent kvantitativa informationsbehovet kan komma att överskattas och den
officiella statistikproduktionen komma aU omfatta också mindre angelägen
uppgiftsinsamling. Motiven för ny eller utvidgad statistik kan dessutom ofta
formuleras i alltför vaga termer i stället för genom konkreta
ändamålsbeskrivningar.

Jag
har tidigare behandlat uppgiftslämnarfrågorna bl.a. i budgetpropositionen
(prop. 1976/77:100 bil. 10). Jag anförde där att SCB i sin strävan att
konsolidera och se över sin verksamhet inle minsl borde uppmärksamma frågorna
om medborgarnas och förelagens uppgiftsskyldighel. Jag vill också erinra om
direktiven till kommittén med uppdrag att utreda behovet av framtida folk- och
bostadsräkningar (E 1976:02), där jag uttalade att ett av syftena med ökad
användning av uppgifter insamlade i administrativa verksamheter borde vara atl
i den mån del är möjligt begränsa allmänhetens uppgiftsskyldighet. Därvid
kommer den största individstatistiska produkten aU bli föremål för särskild
utredning. Enligt min uppfattning bör ytteriigare ansträngningar göras för all
begränsa och underiätta uppgiftslämnandet i slalistiksammanhang.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört finner jag det angeläget att utreda SCB:s
arbete med att hämta in uppgifter från företag och enskilda. För delta ändamål
bör en särskild utredare tillkallas.

Till
ledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande. Utredaren bör i sitt arbete
utgå från den bedömning som UFU gjorde, nämligen aU möjligheterna alt
underiätta uppgiftslämnandet för statistik bör ställas under debatt och kritisk
granskning. I sitt arbete alt avväga uppgiftslämnarnas kostnader mot nyttan av
statistiken bör arbetet i en första omgång inriktas på alt granska några
konkreta statistikprodukler och dessas bakomliggande informationsbehov genom
exempelvis deltagarobservalioneroch fallstudier. Därvid bör möjligheterna att
starkt begränsa eller slopa delar av uppgiftslämnandet speciellt undersökas.
Utredningen bör klarlägga om dalainsamlingen i fråga helt eller till en del kan
utnyttja administrativa källor eller samordnas med annan statistikproduktion.
Därvid bör övervägas om ändrade krav på kvalitet, periodicitet, sakligt
innehåll och tillämpad teknik etc. kan leda lill förenklat uppgiflslämnande.
Utredaren bör samråda med kommittén för atl utreda behovet av framtida folk-
och bostadsräkningar samt utredningen om studiedokumentation och statistik för
högskolor (U 1975:14). Arbetet bör vidare ske i nära samverkan med den ovan
nämnda delegationen för all underiätta företagens uppgiftslämnande, som chefen
för budgetdepartementet senare idag avser att föreslå. Samverkan bör särskilt
avse principiella frågor inom delegationens kompetensområde. Utredaren bör
knytas till delegationen när denna har tillsatts.

Frågan
om ersättning för uppgiftslämnande skall inte prövas av utredningen. Denna
fråga kommer att utredas av den nyss nämnda delegationen.

Efter
en preliminär genomgång av utredningsuppdraget bör en första rapport snarast
redovisas innefattande en redogörelse för arbetsläget och en plan fördel
fortsatta arbetet samt, om utredaren finner det möjligt, förslag lill åigärder
för lättnader i uppgiftslämnandet. Regeringen fär då ta ställning till det
fortsatta arbetet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för ekonomidepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om

s. 209 Kontrollera mot PDF

209 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:2

statistiska
centralbyråns uppgiflsinsamling,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

2.
Utredning om lönsparande

Dir
1977:70

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen,
statsrådet Bohman, anför.

Den
svenska samhällsekonomin brottas med betydande balansproblem. Underskottet i
Sveriges utrikes betalningar har under de senaste åren snabbt ökat och
framtvingat en omfattande utlandsupplåning. Bytesbalansunder-skoltel innebär
alt det totala sparandet i ekonomin är för litet. För att komma lill rätta med
detla problem och långsiktigt förbättra konkurrensläget saml nå balans i
utrikes betalningarna måste den ekonomiska politiken inriktas på alt överföra
resurser från konsumtions- till produktionssidan.

Frågan
om sparandet och den framtida kapitaltillväxten i samhället utreds fn. av olika
statliga kommittéer. Sålunda har 1968 års kapitalmarknadsul-redning (Fi
1969:59) att företa en översyn av kapitalmarknadens stmktur och funktionssätt
och har i detta syfte att granska både institutionella och andra viktiga
problem som sammanhänger med det växande kapital- och kreditbehovet för vårt
lands näringsliv.

Del
får förutsäUas aU 1972 års skatteulredning (Fi 1972:02) vid sin bedömning av
ett framtida skattesystems slabiliseringspolitiska uppgifter kommer att
analysera även sparandets betydelse i delta hänseende.

Utredningen
(Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift atl utarbeta
olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende berör även
sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i förelagen.

De
utredningar som sålunda pågår är delvis av principiell och djupgående natur och
kan knappast förväntas leda till konkreta åtgärder från statsmakternas sida
under de närmaste åren. Med tanke på atl kraven på ökat hushållssparande gör
sig gällande omedelbart, är del angelägel att snarast finna former som
alternativt kan bidra till ökning av detta sparande. I vissa fall kan, i
avvaktan på och utan föregripande av resultatet av de pågående, mera
vitlsyftande utredningama, provisoriska åtgärder vidtagas för försöksvis
fillämpning. Därmed vinnes ytteriigare underiag för ett slutligt
ställningstagande fill frågan om hur det växande kapital- och kreditbehovet i
vårt land bäst kan tillgodoses.

Hushållssparandel
kan stimuleras på olika sätt. De senaste årens höga

14 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

Del II E:2
Skr 1977/78:103 210

inflationstakt
saml de betydande marginaleffekter som är inbyggda i skattesystemet har varit
ämnade att dämpa sparviljan. Behovet av atl finna former för atl stimulera
frivilligt sparande förutsätts därför påverka framlida justeringar i
skattesystemets utformning.

Det
område där ett ökat sparande för närvarande skulle komma till bäst nytta vore
kapitalbildningen i våra förelag. Den form för sparstimulans som härvid torde
ligga närmast fill hands vore ett utvidgande av möjligheterna till ökat
lönsparande. Man bör därvid överväga att ett sådant utvidgat lönsparande i
första hand ges den formen alt de sparmedel de anställda önskar avsätta fär
arbeta i det egna företaget eller i kapitalmarknadsinslitul. Även andra former
för avsättning av sparmedel bör dock kunna övervägas. Sparmedlen skall vara
långsiktigt bundna, ge avkastning och så långt som möjligt vara förenade med
garantier mot föriuster.

Det
kan i detla sammanhang erinras om atl ett betydande hushållssparande redan nu
äger rum inom försäkringsväsendet. Försäkringssparande inom eller utom
företagen berättigar lill avdrag upp lill visst belopp som sedan får disponeras
då viss ålder uppnåtts. Försäkringssparandet har spelat en stor roll för
företagsfinansieringen i vårt land. Exempel härpå utgör ITP-systemet, som är
kombinerat med ett garantisystem som säkrar de anställdas rätt till pension
även om förelaget skulle inställa sina betalningar

Som
jag redan har framhållit, är del angeläget att åtgärder snarast vidtas ägnade
alt skapa förutsättningar för ell ökal lönsparande. För detta ändamål bör en
särskild ulredare tillkallas. Han bör redovisa olika praktiska metoder atl lösa
här angivna problem saml framlägga förslag till erforderliga lagändringar.
Arbetet bör bedrivas i kontakt med här tidigare berörda utredningar, varjämte
utredaren bör tillgodogöra sig erfarenheter och uppslag från organisationer och
företag. Viktiga frågor som måste bedömas vid tillskapandet av nya former för
lönsparande är beskattningen av avkastningen på avsalta medel,
förmögenhetsskatter på dessa medel och effekten på reglema för skatteutjämning
under åren. Utredaren bör inte begränsa sitt arbete enbart lill den privata
sektorn utan även granska möjligheterna all bygga upp ell lönsparande på det offentliga
området.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för ekonomidepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om möjligheter till
ökal lönsparande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver,

alt
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Ekonomidepartementet)

s. 211 Kontrollera mot PDF

211 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:3

3.
Översyn av valutaregleringen

Dir
1977:85

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Bohman, anför.

Den
svenska valutalagstiftningen infördes som ett led i den beredskapslagstiftning
som tillkom i samband med andra väridskriget. Efter den skärpta valutareglering
som tillämpades under 1940-talet har en liberalisering successivt sketl. Detta
har främst gällt s.k. löpande betalningar, dvs. normala betalningar i samband
med näringsverksamhet och andra likartade betalningar över gränserna. Sverige
tillämpar numera liksom andra industriländer inte någon valulareglering i fråga
om de löpande utlandsbetalningarna. Denna utveckling har självfallet nära
samband med de internationella förpliktelser som Sverige i olika sammanhang har
åtagit sig i fråga om sådana betalningars frihet från restriktioner.

Kapitalbetalningar
har däremot alltsedan valulalagstiftningens tillkomst varit föremål för
valulareglerande åtgärder. Med kapitalbelalningar avses bl.a. betalningar i
samband med direkta investeringar och personliga kapitalöverföringar.
Valularegleringen har varit och är forifarande mest restriktiv i fråga om
placeringar i värdepapper och andra finansiella placeringar. Den tillämpas
däremot liberalt i fråga om in- och utgående direkta investeringar.

Valularegleringen
är ett av flera ekonomisk-politiska instrument som används för att nå de
allmänna mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken. Sålunda har
valutaregleringen använts i syfte atl stödja övriga mer generella penning- och
valutapoliliska åigärder. Kreditpolitiska åtgärder kan t.ex. kombineras med en
allt efter situationen skiftande reslriktivitet när del gäller upplåning i
utlandet. Valularegleringen har vidare använts som skydd ål valutareserven och
växelkurserna mot balansrubbande kortfristiga valutarörelser. 1 fråga om
direkta investeringar utomlands kan sedan år 1974 även industri- och
sysselsällningspolitiska strävanden beaktas.

Den
författningsmässiga grundvalen för valutaregleringen utgörs av valulalagen
(1939:350, ändrad senast 1977:354). Valutalagen är en fullmakts-lag och ger
regeringen rätt att under vissa angivna förutsättningar utfärda i lagen
bestämda valulareglerande föreskrifter. Bortsett från krig och krigsfara, då
särskilda bestämmelser gäller, skall fullmäktige i riksbanken göra
framställning till regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för
alt nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken.

Då
valutalagens fullmakter tas i anspråk, skall förordnandet härom gälla för viss
tid, högst ett år. När förslag till lag om tillämpning av valulalagen framläggs
skall även de valulareglerande föreskrifter som regeringen med stöd av
fullmakterna avser att utfärda föreläggas riksdagen.

Huvudbestämmelserna
i valutalagen om vad sådana valulareglerande föreskrifter fär innehålla innebär
bl.a. följande. Regeringen kan föreskriva atl endast riksbanken och, efter
riksbankens bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank) fär driva
handel med utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper. Vidare kan
föreskrivas, atl sådana tillgångar endast i den omfattning och på de villkor
regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - riksbanken bestämmer fär
förvärvas och föryltras mot

s. 212 Kontrollera mot PDF

DelIIE:3 Skr 1977/78:103 212

vederlag
i svenskt mynt. Bestämmelser kan också meddelas bl.a. om att svenska och
utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper inte utan särskih
tillstånd fär ulföras ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet
och atl sådana tillgångar inte fär införas till Sverige ulan tillstånd av
riksbanken.

När
del anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valulareglerande
förordnande, kan regeringen även i övrigl meddela de föreskrifter, som behövs
för atl genomföra förordnandet och för att hindra åtgärder som är ägnade all
uppenbart motverka ändamålet med detta.

Riksbankens
beslutanderätt enligt valutalagen utövas i första hand av valulaslyrelsen. Den
består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, då den utökas med fyra ledamöter. Valulastyrelsens beslut fär
överklagas hos riksbanksfullmäktige. Om minst tre av de ledamöter eller
suppleanter, som har deltagit i styrelsens beslut, yrkar det skall beslutet
underställas fullmäktige för prövning. Mot fullmäktiges beslut fär talan ej
föras.

De
valulareglerande föreskrifter, som regeringen har meddelat med stöd av
valutalagen, återfinns i valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1975:206).
Denna har fält sin giltighet föriängd för ett år i sänder, senast för tiden
t.o.m. den 30 juni 1978 genom förordningen (1977:356) om fortsau giltighet av
valutaförordningen.

Enligl
valutaförordningen ligger all växling mellan utländsk och svensk valuta under
riksbankens kontroll. Riksbanken kan dock ge tillstånd t.ex, åt valutabank all
driva handel nned utländska betalningsmedel och fordringar. Förutom regleringen
av valutahandeln upptar valutaförordningen tre olika avsnitt som innehåller
skilda förbud mot valuladispositioner utan riksbankens tillstånd. Som jag
tidigare har nämnt gäller dessa förbud väsentligen s.k. kapitalbelalningar.

Ett
avsnitt innehåller förbud mot utförsel ur landet av de värden som berörs av
valularegleringen. Del andra avsnittet innehåller motsvarande förbud mot
införsel. Resande får emellertid utföra och införa resevaluta till belopp som
riksbanken medger. 1 avsnittet om utgående betalning ges, utöver förbud mot
konkret utförsel,ett allmänt förbud förden som är bosatt i Sverige (s.k.
valutainlänning) atl betala lill den som är bosatt i utlandet (s.k.
valutaullänning) eller till förmån för valulautlänning. På motsvarande sätt
gäller i fråga om införsel principiellt förbud för valutainlänning att la emot
betalning från valutaullänning. 1 det tredje avsnittet förbjuds valutainlänning
all utan riksbankens tillstånd förfoga över utländska betalningsmedel,
bankfillgodohavanden m.m. på sådant sätt all hans innehav av sådana tillgångar
minskas.

Valutaförfattningarnas
utformning och tillämpning fär ses mot bakgrand av våra internationella
åtaganden i det ekonomiska samarbetet inom Internationella valutafonden (IMF)
och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har
i dessa organisationer förbundit sig alt fritt medge löpande transaktioner.
Vidare har Sverige anslutit sig till OECD:s stadga för liberalisering av
kapitalrörelser (den s.k. kapitalkoden). Kapilalkoden föreskriver att
medlemsländerna successivt skall avveckla restriktioner mot kapitalrörelser i
den utsträckning som är nödvändig för effektivt ekonomiskt samarbete. 1 bilagor
till kodens huvudtext finns förteckningar över de kapitalrörelser som
liberaliseringen skall omfatta. Varje medlemsstat i OECD gavs dock tillfälle
att reservera sig mot de kapitalrörelser som man inte var beredd atl medge vid
anslutningen till

s. 213 Kontrollera mot PDF

213 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:3

koden.
Vidare kan gjorda liberaliseringsåtaganden återkallas under vissa
förutsättningar, exempelvis vid betalningsbalanssvårigheler.

Efler
förslag i prop. 1976/77:131 om fortsatt valutareglering m.m. har riksdagen
beslutat om förlängning av valutaregleringen ytteriigare ett år, dvs. för tiden
den I juli 1977-den 30 juni 1978. Samtidigt har-somjag tidigare har nämnt -
valutaförordningens giltighet föriängts under samma tid. I propositionen (s.
5) framhöll jag att jag avsåg atl föreslå regeringen alt låta göra en översyn
av valularegleringen och valutalagstiftningen. Jag vill nu ta upp frågan om en
sådan översyn.

Sedan
valutaregleringen tillkom år 1939 har den - som jag nämnde inledningsvis-successivt
förändrats i flera vikliga avseenden. Ändringarna har avsett bl.a. de löpande
betalningarna, delvis som en följd av våra internationella åtaganden. Någon mer
genomgripande översyn av valularegleringen har dock inte skett. Ar 1960
tillsattes den s.k. valulakommittén för att utreda valutaregleringen. Kommittén
fick två huvuduppgifter, dels en författningsöversyn, dels en analys av
verkningarna för den händelse valutaregleringen skulle avskaffas eller
väsentligt uppmjukas. Den,senare uppgiften fullföljdes dock inte. Anledningen
var den i början av 1960-talel aktuella frågan om en ev, svensk associering
till den europeiska gemenskapen EG, Även författningsöversynen begränsades. Del
viktigaste resultatet av valutakommilténs arbete blev alt valutaförordningen år
1963 anpassades lill den liberalare valularegleringspraxis som uppkommit under
1950-talet. Den allmänna liberaliseringsnivå som uppnåddes i detla sammanhang
bibehölls i stort sett oförändrad fram till år 1969. Mot bakgrund av uppkomna
betalningsbalanssvårigheter införde Sverige detta år med OECD:s medgivande
vissa temporära inskränkningar i åtagandena inom OECD. Dessa har sedermera
återiagits med undantag för den som avser direktinvesteringar i utlandet. Den
mest betydande förändringen därefter i valutaregleringspraxis vidtogs år 1974.
Sveriges försämrade bytesbalansläge framtvingade då en förstärkning av
kapilalbalansen genom en ökad upplåning i utlandet från svenska förelags och
kommuners sida. Detta möjliggjordes genom en avsevärd lindring av de
restriktioner som tidigare förhindrat sådan upplåning.

Ar
1975 inledde riksbanken en intern översyn av valutaregleringens tillämpning och
betalningsbalansstatistiken. Uppgifterna för översynen gäller dels
valutaregleringens tillämpningsbestämmelser och administration i syfte att
åstadkomma effektivisering, förenklingar och förlydliganden, dels betalningsbalansstatistiken
i syfte att göra den till ett bättre underlag för analys och prognos. Översynen
ledde år 1976 fram till ett antal förslag, väsentligen av rationaliserings- och
moderniseringskaraktär, vilka numera genomförts. Vissa ytteriigare förslag,
bl.a. avseende en fullständig omskrivning av valutaregleringsföreskriflerna, är
ännu under arbete. Översynen beräknas vara i stort sett slutförd vid utgången
av år 1977.

Sveriges
situation i fråga om betalningsbalansen är från flera synpunkter f n. mer
problematisk än vid något tidigare tillfälle under valutaregleringens existens.
Vårt land har dessutom bl.a. genom näringslivets tilllagande internationalisering
större svårigheter än tidigare att föra en ekonomisk politik som är oberoende
av den internationella utvecklingen. Bankerna och näringslivet har senast i
samband med remissbehandlingen våren 1977 av frågan om valularegleringens
förlängning framfört uppfattningen atl valularegleringen försvårar
näringslivets utvecklings- och finansieringsmöjligheter och att vårt
valutaregleringssystem därför borde omprövas.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Del II E:3 Skr
1977/78:103 214

Valutaregleringen
har sålunda varit i kraft i nära 40 år utan att någon genomgripande prövning av
dess ändamålsenlighet har företagits. Valutaregleringens tillämpningsområde
har starkt beskurits i och med att de löpande betalningarna som svarar för den
helt övervägande andelen av utlandstransaktionerna undantagits. Även i fråga
om vissa kapitaltransaktionersätter vårt ullandsberoende och våra åtaganden i
OECD gränser för valutaregleringens omfattning. Som jag framhöll i prop.
1976/77:131 (s. 15) har jag den uppfattningen att en valutareglering som har
varit i kraft så länge som den svenska behöver ses över. De angivna
omständigheterna visar enligl min mening att skälen att snarast starta en sådan
översyn är mycket starka. Jag förordar alltså att en kommiué tillkallas med
uppdrag att se över valutaregleringen och valutalagslifiningen. I fråga om
utredningsarbetets inriktning och några huvudfrågor som bör behandlas av
kommittén vill jag anföra följande.

Utgångspunkter
för kommiilléns arbete bör vara, för del första, att belysa och analysera
verkningarna av de olika valulareglerande åtgärder som tillämpats särskilt
under senare delen av 1960-talel och hittills under 1970-talet och, för det
andra, att bedöma de behov av atl påverka utrikesbetal-ningarna som kan väntas
förel igga under överblickbar framlid. Mot bakgrand av vad som därvid
framkommer bör kommittén värdera betydelsen av tillämpade valutareslriklioner
och bedöma i vad mån del går att undvara sådana restriktioner eller byta ul dem
mot andra medel inom den ekonomiska politiken.

Enligl min mening är det
sannolikt att det även framdeles kommer all föreligga behov av en särskild
valutalagstiflning-icke enbart i krigstid-som. ger möjlighet till erforderiiga
valutapolitiska ingripanden. Kommittén bör likväl, som nyss antytts, vara
oförhindrad att pröva huruvida lagstiftningens giltighet kan begränsas till
krigsförhållanden eller därmed jämföriiga extraordinära krissituationer och i
så fall vilka instrument som i stället kan erfordras för att garantera att
statsmakternas mål för den ekonomiska politiken kan uppnås. Om kommittén
finneratt valulareglering är erforderiig som ell normall inslag i och
komplement till statsmakternas ekonomiska arsenal i övrigt bör kommittén
särskilt granska innehållet i och ändamålsenligheten av de hittillsvarande
bestämmelserna i valutaförordningen och de tillämpningsföreskrifter som med
stöd därav har utfärdals av riksbanken samt framlägga förslag till de ändringar
däri som kan befinnas påkallade.

Inom
ramen för den principiella bedömningen av valutaregleringens utformning bör tre
konkreta problemområden särskilt studeras, nämligen dels svenska företags
direktinvesleringar i utlandet, dels värdepappershandel och övriga finansiella
transaktioner saml dels den författningsmässiga utformningen av
valularegleringen inbegripet frågan om förebyggande och beivrande av
överträdelser och kringgåendeav valutaregleringen. Förslag och synpunkter i
nämnda hänseenden bör grundas på en bedömning av hur väl den hittillsvarande
valutaregleringen fyllt sina syften under beaktande av andra länders motsvarande
erfarenheter av valulareglerande åtgärder.

Vad
först gäller direkiinve.sieringarna, dvs. investeringar utomlands i
marknadsförings- och produklionsfillgångar m.m., medför dessa enligt min
uppfattning övervägande fördelar för svensk ekonomi. De är ägnade atl stärka
del svenska näringslivet i den internationella konkurrensen på såväl utlands-
som hemmamarknaderna. 1 vissa fall kan dock de negativa effekterna bedömas
överväga. Sedan år 1969 gäller dock vissa inskränkningar i tillståndsgivningen
för direktinvesteringar med hänsyn till Sveriges svaga

s. 215 Kontrollera mot PDF

215 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del 11 E:3

betalningsbalans.
En förutsättning för tillstånd är atl investeringarna skall vara
exportfrämjande eller eljest förmånliga från bctalningsbalanssynpunkt. Tillstånd
att bilda produktionsbolag förenas vanligen med krav på alt projekten helt
eller delvis skall finansieras i utlandet. Inskränkningarna av friheten till
utlandsinvesteringar fär betraktas som tem[X)rära, bl.a, med hänsyn till våra
internationella åtaganden i OECD,

Jag
har i det föregående redan erinrat om den år 1974 genomförda lagändringen
varigenom valutastyrelsen fick möjlighet all beakta även industri- och
sysselsällningspolitiska strävanden vid sidan av rent penning-och
valutapolitiska motiv. Samtidigt utökades styrelsen i sådana ärenden med fyra
ledamöter företrädande arbetsmarknads- och industridepartementen saml LO och
TCO, 1 ärenden rörande investeringar främst i tillverknings- eller
sammansättningsföretag inhämtas synpunkter från de anställda i det ansökande
företaget. Lagändringen innebär vidare (jfr prop, 1974:89, FiU 1974:23) alt
industri- eller sysselsällningspolitiska hänsyn fär föranleda avslag på
framställning om direktinvestering utomlands endast då denna skulle åsamka
landets intressen utomordentlig skada på grand av beloppets storlek eller
annoriedes.

Alt
de direkta utlandsinvesteringarna kommit alt bli de mest uppmärksammade av de
transaktioner som faller under valularegleringen beror bl,a, på följande
omständigheter. Tillstånden till sådana investeringar har ökat beloppsmässigt
under senare år. Frågan om utlandsinvesteringarnas inverkan på sysselsättning
och industristruktur i Sverige har i delta sammanhang aktualiserats särskilt
mot bakgrund av den svaga industriella utvecklingen i Sverige under senare år
Härtill kommer speciella utflyttnings-problem i vissa branscher såsom
tekoindustrin och den s,k. utfiaggningen inom sjöfarten.

Valulaslyrelsen,
som har att pröva företagens ansökningar om tillstånd till valutautförsel
enligt valulalagen, har nyligen i en rapport lill riksbanksfullmäktige tagit
upp behovet av en utredning om de svenska utlandsinvesteringarnas effekter.
Valulaslyrelsen framhåller alt en sakprövning i riksbanken av en investerings
exportfrämjande eller betalningsbalansmässiga effekt är svår att göra främst på
grund av svårigheterna att fä fram erforderliga uppgifter för en sådan analys.
Det betohas att med hänsyn lill att utlandsinvesteringarna utgör en ständigt
ökande del av del totala svenskägda realkapitalet kontrollen av dem inte bör
ses isolerat som en valutaregleringsfråga utan snarare som ett
betalningsbalansproblem med industri- och sysselsättningspoliliska aspekter.
Valutastyrelsen framhåller det angelägna i atl en samlad utredning av de
svenska utlandsinvesteringarnas effekter och därmed sammanhängande problem så
snart som möjligt kommer till stånd. Landsorganisationen har i skrivelse den 21
februari 1977 hemställt att en offentlig utredning tillsätts med uppgift att
utreda frågor som sammanhänger med internationella investeringars
samhällsekonomiska effekter.

Mot
denna bakgrand är det angelägel att kommittén söker bilda sig en uppfattning om
direktinvesleringarnas effekter på den allmänna ekonomiska utvecklingen på kort
och lång sikt. Hit hör också frågorna om konsekvenserna för utrikeshandel,
internationell konkurrenskraft och bytesbalansen.

Kommittén
bör i sina överväganden rörande möjligheten och lämpligheten av all vidta
förändringar i nuvarande prövnings- och kontrollförfarande uppmärksamma både de
direkta och de indirekta valutaeffekterna av de utgående investeringarna, dvs.
deras inverkan på expon (och/eller import) resp. på det investerande företagets
internationella konkurrenskraft. Härvid

s. 216 Kontrollera mot PDF

Del n E:3 Skr
1977/78:103 216

bör
hänsyn även tas till den viktiga frågan i vad mån man kan och bör effektivare
än fn. påverka omfattningen av del återflöde i form av utdelningar, royalties,
provisioner etc. som utlandsinvesteringar normalt förväntas ge upphov till.
Givetvis måste härvid hänsyn tas till de begränsningar av våra
handlingsmöjligheter som ligger i våra åtaganden gentemot OECD.

Kommittén
skall i frågor som berör svenska företags investeringar utomlands samråda med
den utredning som chefen för industridepartementet avser att tillkalla
angående de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter. Så
långt det bedöms möjligt bör en samordning ske av de bägge utredningarnas
faktainsamlings- och analysarbete liksom av utredningssekretariatens arbete i
dessa frågor. Jag har i detta hänseende samrått med chefen för
industridepartementet.

Beträffande
valulaärenden som rör företagsverksamhet över gränserna vill jag härutöver
särskilt rikta uppmärksamheten på följande förhållanden. De underlag för den
valutavårdande myndighetens beslut som företagen brukar redovisa består ofta av
detaljerade uppgifter om direktinvesteringarnas förväntade lönsamhet,
inriktning, av företagen förväntad effekt på svensk export och på
betalningsbalansen m.m. Del är förenat med både principiella och praktiska
svårigheter för valulamyndigheten att pröva huruvida direktinvesleringar är
exporlbefrämjande eller förmånliga från betalningsbalanssynpunkt ofta för en
lång lid framåt. Allt efter som fler rekvisit lagts till för beaktande i
valutamyndighelens prövning (industripolilisk och sysselsätt-ningsmässig
effekt) har prövningen också blivit alltmer arbelskrävande.

Störte
utlandsinvesterande svenska företag har ett stort antal lillståndsä-renden
varje år, vilket försvårar en samlad bedömning av effekten av deras totala
utlandsverksamhet på svensk ekonomi i berörda hänseenden. Utredningen bör
överväga om det är möjligt att finna mer generella bedömningsgrunder för de
utlandsinvesterande företagens direktinvesteringar. På grand val av tidigare
och planerad utveckling av ifrågavarande koncern som tillgodoser allmänna krav
bör möjligheter prövas alt ge förelag generella tillstånd för utlandsverksamhet
eventuellt efter generella riktlinjer från valutamyndigheten. Utredningen bör
därvid också kartlägga det informationskrav som måste ställas på företagen vid
en sådan förskjutning av bedömningsgrunderna.

Det
slår utredningen fritt alt pröva även en alternativ utformning av
valularegleringen som uppfyller rimliga krav på kontroll av
direktinvesle-ringsverksamhetens förenlighet med de allmänna samhällsekonomiska
målen och önskemålen om en förenkling av nuvarande kontrollsystem,

I detta sammanhang vill
jag också nämna riksdagens beslut (UU 1976/ 77:22, rskr 1976/77:350) atl hos
regeringen hemställa om en utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med
avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med
företagsinvesleringardär. Denna utredning bör ske i särskild ordning, men
kontakt bör upprätthållas mellan de bägge utredningarna när del gäller
utformningen av det av riksdagen begärda lagförslaget och dess förenlighet med
de bedömningar i övrigl som görs av valutaregleringskommittén. I denna fråga
har jag samrått med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Vad
därefter gäller det andra särskilt angivna utredningsområdet, nämligen
värdepappershandel och övriga finansiella transaktioner vill jag framhålla
följande synpunkter.

Till
delta område hör främst upplåning och aktieemissioner utomlands för

s. 217 Kontrollera mot PDF

217 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:3

finansiering
av företagens verksamhet i Sverige. Hit hör också finansiella placeringar i
utländsk bank, köp av värdepapper, fordringar, fast egendom etc. saml
motsvarande transaktioner från utlandels sida i Sverige. Bortsett från de
senare årens dispenser för långfristig utlandsupplåning gäller med något
undantag tämligen strikt upprätthållna förbud för sådana transaktioner. Syftet
har främst varit att motverka kortfristiga kapitalrörelser och därmed begränsa
kreditmarknadens beroende av utlandet. 1 viss mån kan syftet också sägas ha
varit att skydda valutareserven mot ett tänkbart mera permanent kapitalutflöde.

Kommittén
bör undersöka i vad mån dessa syften uppnåtts och huruvida vissa restriktioner
kan undvaras utan men för de ekonomisk-politiska målen. Vidare bör övervägas vilka
nya krav på restriktionernas utformning som kan motiveras av Sveriges
betalningsbalansläge och behov av en fortsatt omfattande utlandsfinansiering.
Möjligheterna lill administrativa förenklingar, genom att exempelvis slopa
nuvarande ordning med prövning av varje enskild transaktion, bör också
undersökas i detta sammanhang.

Vad slutligen gäller det
tredje huvudområdet för kommitténs arbete, nämligen den författningsmässiga
utformningen av valutaregleringen bör utredningen pröva om det nuvarande
principiella förbudet mot alla valuta-transaktioner bör bibehållas eller om den
ändringen bör vidtagas att alla dylika transaktioner utom de som särskilt
undantagits bör vara tillåtna. Väljes sistnämnda väg torde särskild
lagstiftning för krigsförhållanden och därmed jämförliga situationer vara
erforderlig. Oberoende härav bör kommittén pröva om nuvarande uppdelning i en
valutalag och en valutaförordning är lämplig och om lagtekniska förenklingar
kan göras så att valulalagstiftningens regler blir lättare att tolka och
tillämpa än vad som hiuills visat sig vara fallet. Härvid bör eftersträvas en
sådan utformning av regelsystemet att möjligheterna att kringgå
valutaregleringen minimeras och att överträdelser kan beivras. Vidare boren
översyn företas av valutaregleringens ansvarsbestämmelser och deras anknytning
till de materiella bestämmelserna i valutaförordningen och de bakomliggande
fullmakterna i valutalagen.

Vid sidan av uppenbara
överträdelser av valutaförordningen förekommer för närvarande inte sällan
skentransaktioner av olika slag. Dessa transaktioner överensstämmer - så långt
de kan följas från svensk sida - sålunda formellt med gällande lagregler men
kan misstänkas ha en annan faktisk och med valulalagstiftningens syfte icke
förenlig innebörd. Möjligheten till den valutaflykt som här åsyftas
sammanhänger i första hand med en strävan vid hittillsvarande tillämpning att
så litet som möjligt belasta allmänheten med fysiska kontroller och
registreringar av olika slag. Denna "öppenhet" i valutaregleringen
bör i princip beslå. Utredningen bör dock undersöka i vad mån ett effektivare
kontrollsystem kan åstadkommas utan nämnvärd störning av det stora antalet
legala betalningar.

Svårigheterna all inom
valutaregleringen (ä enkla och klara men samtidigt effektiva och ändamålsenliga
regler sammanhänger också med att valutaregleringen ofta rör komplicerade
affärstransaktioner. Möjligheterna atl arrangera skenaffärer eller andra
kringgående transaktioner blir så mycket större som löpande betalningar inte
blir föremål för prövning i riksbanken. Det bör därför övervägas hur riksbanken
utan atl ett betungande kontrollsystem byggs upp skall kunna övervaka atl
förbjudna kapitalbetalningar inte utförs under sken av att vara löpande.

Omprövningen av de
materiella reglerna i valutaförordningen bör också ske mot bakgrunden av de
erfarenheter som vunnits inom riksbanken

s. 218 Kontrollera mot PDF

Del n E:3 Skr
1977/78:103 218

beträffande
möjligheterna att på olika sätt kringgå nuvarande regler. Även privatpersoners
kapitaltransaktioner behöver utredas mot denna bakgrund. De försök att kringgå
valutaregleringen som det här kan vara fråga om torde i vissa fall ha sin grund
i strävanden all undgå beskattning här i rikel, DeUa har lett till att ett
samarbete mellan riksbanken och skattemyndigheterna inletts under senare år.
Den valuta- och skattebrotlslighei det här gäller bör bekämpas.

Kommittén
bör ta ställning till vilken grad av reslriktivitet som bör gälla och vilken
övervakning som privatpersoners utlandstransaklioner bör utsättas för samt i
vad mån detta kan ske med generella, för den enskildes personliga integritet
mindre ingripande medel. Vidare bör övervägas om kontroll och
brottsförebyggande verksamhet bör tillföras ökade resurser.

En
fråga som bör behandlas med förtur är hur en effektivare kontroll av
valutabestämmelsernas efterievnad skall kunna uppnås, t,ex, genom en utvidgad
stickprovskontroll vid gränsstationerna, och vilka lagstiftningsåtgärder som i
så fall påkallas, 1 prop, 1976/77:131 uttaladejag att denna fråga rymde flera
problem, bl,a, om den personliga integriteten, och all den därför borde
övervägas ytteriigare. Med anledning av riksdagsmotion i ärendet anförde
finansutskottet (FiU 1976/77:24), vars uttalande godkändes av riksdagen, bl,a.
att det inte var möjligt att f n. bedöma i vilken utsträckning en effektivare
kontroll av att valuiabestämmelserna iakttas kan uppnås genom
stickprovskontroll av berört slag och att problemet borde lä en skyndsam
behandling. Om så befinnes lämpligt bör de förslag i nu berört hänseende som
utredningen kan stanna för redovisas särskilt och oberoende av
utredningsuppdraget i övrigt.

Andra
frågor som kommittén bör överväga gäller valutastyrelsens sammansättning och
beslutsformer. Dessa frågor togs upp i motioner lill årets riksdag. Därvid
berördes särskilt handläggningen av ärenden rörande direktinvesteringar och en
utökad rätt för fackliga företrädare att delta i valutastyrelsens arbete.
Finansutskottet (FiU 1976/77:24), vars uttalande även i denna del godkändes av
riksdagen, anförde bl.a. att en utökning av valutastyrelsen kunde påverka
styrelsens arbetsformer och att det kunde vara lämpligt alt även de nu aktuella
frågorna övervägdes vid en översyn av valutaregleringen.

Ytteriigare
ett spörsmål som kommittén bör pröva är frågan om talan mot riksbanksfullmäktiges
beslut i valutaärenden. Som jag tidigare har nämnt gäller f n. atl
valutastyrelsens beslut kan överklagas hos fullmäktige men att talan inte flr
föras mot fullmäktiges beslut. Frågan om besvärsrätt har behandlats vid fiera
tillfällen, bl.a. i prop. 1974:89 angående ändringar i valutalagstiflningen.
Som svar på förslag om besvärsrätt från bl.a. bankinspektionen fann dåvarande
chefen för finansdepartementet alt ett underställningsförfarande till
regeringen eller ell besvärsinstitul med regeringen som sista instans inte var
erforderiigt. Enligt min mening bör besvärsrättsfrågan nu las upp till
granskning. Utredningen bör därvid bl.a. uppmärksamma de slatsrältsliga problem
som i detta sammanhang har åberopats. Frågan bör bedömas mot bakgrund av
strävandena att begränsa antalet löpande ärenden hos regeringen.

En
särskild fråga gäller vilka sekretessbestämmelser som bör gälla vid
tiUståndsgivning och tillsyn enligt valutalagstiflningen. Denna fråga utreds f
n. inom justitiedepartementet och bör därför beröras av kommittén endast i den
mån det finns särskild anledning till det.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt. Nära kontakt bör hållas med

s. 219 Kontrollera mot PDF

219 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:4

riksbanken
i fråga om den där pågående översynen av valutaregleringen. Om så anses
lämpligt, bör utredningens förslag kunna redovisas i etapper.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för ekonomidepartementet

aU
tillkalla en kommitté med högst elva ledamöter med uppdrag att utreda med
valutaregleringen sammanhängande spörsmål i enlighet med vad här angivits,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag au regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Ekonomidepartementet)

4.
Statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk
databehandling

Dir
1977:87

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-16

Departementschefen,
statsrådet Bohman, anför.

Automatisk
databehandling (ADB) logs tidigt i bruk för statistikproduktionen vid
statistiska centralbyrån (SCB). Numera sker databehandlingen nästan helt med
hjälp av ADB. En stor del av grundinformationen för statistikproduktionen
hämtas dessutom från ADB-system som har inrättats för olika administrativa
ändamål (skatter, bil- och körkortsregistrering osv.).

Datordriften
vid SCBärsamlad till en särskild enhet,datamaskincentralen, inom
driftavdelningen. Denna enhet, som numera är lokaliserad till Örebro, fick sina
nuvarande uppgifter den 1 juli 1970 i samband med att dåvarande
datamaskincentralen vid SCB delades upp på dels nuvarande datamaskincentralen
vid SCB, dels en ny myndighet, datamaskincenlralen för administrativ databehandling
(DAFA). ADB-utruslningen hos SCB har successivt byggts ut och moderniserats
allteflisom statistikproduktionen har förts över Ull ADB, nya tillämpningar har
utvecklats och servicen har förbättrats. F.n. sker huvuddelen av dalordriften
på en dator av typ IBM 370/158 som installerades i december 1975. Den har
sedermera byggts ut och kompletterats i olika avseenden. Bl.a. har den nyligen
försetts med ett massminne (ett s.k. palronminne). Enligt beslut av regeringen
skall den dessutom förses med ytteriigare en processor (en s.k. altached
processor). Vidare finns en äldre dator av typ IBM 360/50 som installerades år
1969. Den används för tillfället bl.a. för bearbetningar av 1975 års folk- och
bostadsräkning.

Behovet
av datorkapacitet och utrustning av olika slag för slalislikproduk-tionen har
visat sig öka. Bl.a. växer efterfrågan på mer avancerade

s. 220 Kontrollera mot PDF

Del II E:4 Skr
1977/78:103 220

bearbetningar
och analyser av tillgänglig statistisk information. Vidare växer - eller ges
åtminstone konkretare form ål - staiislikanvändarnas krav på service, t.ex.
möjlighet att utföra bearbetningar från terminal, korta väntetider för
uppdragens utförande och mer varierad presentation av resultaten av
bearbetningarna. En annan faktor i detta sammanhang är den jämförelsevis snabba
tekniska utvecklingen på ADB-området. Denna ger ofta anledning överväga
övergång till ny utrustning redan innan befintlig utrustning är fysiskt
utsliten.

Det
är emellertid svårt att nu bilda sig en uppfattning om i vilken takt och på
vilket säu utrustningen hos SCB bör kompletteras eller bytas ut. Det
sammanhänger med att flera av de faktorer som starkast torde påverka
utbyggnadstakten fn, utreds. Det gäller bla, frågan om hur folk- och
bostadsräkningarna skall organiseras i framtiden, något som utreds av kommittén
(E 1976:02) med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida folk- och
bostadsräkningar. Vidare gäller det på vilket sätt behovet av infortriation och
ADB-bearbetning inom den regionala samhällsplaneringen skall tillgodoses i framtiden.
Här föreligger två förslag som har lagts fram av SCB resp,
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) vid kommundepartementet, SCB:s förslag
innebär atl man utnyttjar den vid SCB delvis uppbyggda regionalslatistiska
databasen som ger användare på central, regional och lokal nivå tillgång till
information och bearbetningsmöjligheter från terminal. Det andra förslaget
innebär att de kommande regionala datorerna i ADB-systemet för folkbokföring
och beskattning - de s,k, länsdatorerna - inom vissa gränser kompletteras med
hänsyn till den regionala samhällsplaneringens behov av ADB, De båda förslagen,
som kan ses både som allernativ och komplement lill varandra, har nyligen
remissbehandlats och bereds f n, inom regeringens kansli,

SCB:s
behov av ADB-utruslning påverkas också av i vilken omfattning användare skall
fä tillgång till data och kunna föra bearbetningar från terminal (s.k,
interaktiv databehandling). Det blir vidare allt vanligare atl även
programutvecklingen sker interaktivt, i dialog med datorer.

Även
när det gäller tillväxten i hittills beslutad stalistikverksamhet synes
konsekvenserna för SCB:s behov av datorkapacitet och olika typer av
ADB-utruslning vara otillräckligt belysta. Jag vill här bl.a. erinra om all
regeringen har tillsatt en särskild utredare (E, 1977:01) med uppdrag att
utreda frågan om SCB:s uppgiftsinsamling från företag och enskilda. Vidare kan
de ansträngningar för alt begränsa företagens uppgiftslämnande som redovisas i
prop. 1976/77:115 tänkas fä effekter för delar av SCB:s statistikproduktion.

I
sammanhanget bör också nämnas det arbete som inom SCB har bedrivits för alt
utveckla ett arkivstatistiskt system för statistikproduktion (ARKSY).
Grundtanken är att det skall vara möjligt att fortlöpande använda och uppdatera
lagrad information. Om ARKSY förverkligas torde det fä konsekvenser för SCB:s
framtida behov av datorutrustning.

För att SCB:s
ADB-anläggning skall kunna dimensioneras på ett i längre perspektiv tekniskt
och ekonomiskt lämpligt sätt behövs det enligt min mening allmänt ett bättre
underiag rörande omfattningen av karaktären av SCB:s behov av datorkapacitet
och olika typerav utrustning fram till omkring mitten av 1980-lalet. Jag anser
därför att en särskild utredare bör tillkallas för atl ta fram ett sådant
underlag.

1 underlaget bör ingå en
väl genomarbetad bedömning av SCB:s datorbehov baserad på en genomgång av
vilka anspråk på kapacitet och typ av datorbearbetningar som de olika
statistikgrenarna och del tekniska och

s. 221 Kontrollera mot PDF

221 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:4

servicemässiga
utvecklingsarbetet ställer. 1 bedömningen bör ingå en redovisning av
kostnadsmässiga och andra konsekvenser av olika krav på servicenivå. Om del
visar sig svårt att få fram en någorlunda entydig bild -inle minst av den
volymmässiga utvecklingen av statistiken - bör flera alternativa bedömningar
redovisas för att belysa hur behovet av datorkapacitet varierar under olika
förhållanden.

Med
utgångspunkt i de gjorda bedömningarna av SCB:s framlida datorbehov bör
utredaren utarbeta olika förslag till en utbyggnad eller komplettering av den
nuvarande dator- och kringutrustningen. Som jag tidigare har anfört är det
bl.a. angeläget atl belysa vilka effekter på utraslningsbehovet som en
omfattande användning av terminaler för olika ändamål kan föra med sig. En
viktig fråga i sammanhanget är när SCB kan behöva mer omfattande ny utmstning,
t.ex. ny huvuddator eller flera nya datorer.

Oavsett
resultaten av dessa överväganden bör utredaren vidare belysa förutsättningarna
alt förlägga vissa typer av bearbetningar eller bearbetningarna för vissa
stalistikgrenar lill andra datamaskincentraler än SCB:s. På motsvarande sätt
bör beaktas att SCB:s anläggning, som är en serviceanläggning för
statististisk dalabehandling, kan utnyttjas av andra statliga datamaskincentraler.

Det
är viktigt atl utredaren i sina överväganden tar hänsyn till de fordringar som
ställs på säkerhet och sekretess i den statistiska databehandlingen.

Utredaren
bör även behandla frågan om i vad mån det finns behov av atl förändra den långsiktiga
verksamhetsplaneringen när det gäller atl ange del kapacitets- och
utrustningsbehov för ADB-bearbelningar som följer av beräknad
statistikproduktion och planerat utvecklingsarbete.

Utredningen
om SCB:s framlida behov av datorkapacitet lär inte hindra löpande
kompletteringar av kringutrustning vid SCB:s anläggning.

Utredaren
bör i sitt arbete samråda med SCB och statskontoret. Jag förutsätter att de
båda verken lillhandagår utredaren med de utredningar och del biträde i övrigt
som behövs för atl ta fram nödvändigt underlag.

Utredaren
bör anpassa sitt arbete så att resultat av tidigare nämnda utredningar och
förslag kan beaktas. Om det inle visar sig möjligt alt slutföra uppdraget till
den I december 1978, bör lägesrapport avges under hösten 1978.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för ekonomidepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om SCB:s behov av
datorkapacitet fram till mitten av 1980-ialet,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Ekonomidepartementet)

s. 222 Kontrollera mot PDF

Del II E:5 Skr
1977/78:103 222

5.
Översyn av lagen om försäkringsrörelse

Dir
1977:113

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen,
statsrådet Bohman, anför.

De
svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras främst i lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse. Lagen har ändrats vid flera tillfällen (senast 1977:689).
De mest omfattande ändringarna genomfördes år 1961 efter förslag av 1958 års
försäkringssakkunniga. Lagen, som omfattar 349 paragrafer, innehåller dels
allmänna bestämmelser om bl. a. rätten all driva försäkringsrörelse, dels associalionsrätlsliga
regler i skilda avsnitt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag, dels gemensamma bestämmelser om bl. a. fonder, grunder för
försäkringsverksamheten och offentlig tillsyn. Denna tillsyn utövas av
försäkringsinspektionen. Utländska försäkringsbolags verksamhet i Sverige
regleras i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt alt driva
försäkringsrörelse här i riket (ändrad senast 1977:690). Denna lag innehåller
bestämmelser om bl. a. koncession, försäkringsrörelsens bedrivande, redovisning
av verksamheten och tillsyn.

Rättsförhållandet
mellan försäkringsgivare och försäkringstagare m. fl. behandlas i lagen
(1927:77) om försäkringsavtal (ändrad senast 1976:187). Denna lag ses f n. över
av försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09). Enligt direktiven skall kommittén
inte behandla lagen om försäkringsrörelse i vidare mån än som krävs till följd
av de ändringar kommittén föreslår beträffande försäkringsavtalslagen. Sädana
följdändringar torde enligt direktiven bli aktuella endast när det gäller
försäkringsinspektionens kontroll av försäkringsvillkor.

De
associalionsrättsliga bestämmelserna om försäkringsaktiebolag är anpassade
efter den aktiebolagslag som gällde vid försäkringsrörelselagens fillkomsl,
nämligen lagen (1944:705) om aktiebolag. Åtskilliga avvikelser föreligger dock
med hänsyn lill försäkringsväsendets särart. L fråga om ömsesidiga
försäkringsbolag, dvs. sådana bolag vari delägarna utgörs av
försäkringslagarna, är bestämmelserna också i tillämpliga delar utformade efter
mönster av den gamla aktiebolagslagen.

En ny aktiebolagslag
antogs av riksdagen år 1975 (prop. 1975:103, LU 1975/76:4, rskr 1975/76:114,
SFS 1975:1385) och trädde i kraft den 1 januari 1977. Genom den nya lagen
(ändrad senast 1977:709) har reglerna för vanliga aktiebolag förenklats
väsentligt. Formalitets- och publicitets-föreskrifterna i den gamla lagen har
beskurits kraftigt. Bl. a. har reglerna om kapitalökning förenklats. Av övriga
ändringar kan nämnas att till den nya lagen har förts över de huvudsakliga
bestämmelserna om aktiebolag i lagen (1970:596) om förenklad akliehantering
(ändrad senast 1977:710). Denna omfattar nu endast bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag. Vidare har redovisningsbestämmelserna i den nya
aktiebolagslagen samordnats med den nya bokföringslag som år 1976 antogs av
riksdagen och som också trädde i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975:104, LU
1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125, ändrad senast 1976:991).

Den
nya aktiebolagslagen gäller liksom den gamla lagen inte för
försäkringsaktiebolag, bankaktiebolag m. fi. som har verksamheten reglerad i
särskilda lagar. 1 fråga om redovisning m. m. gäller den nya bokföringslagen
endast i den mån avvikande bestämmelser inte har meddelats i eller med stöd av
annan lag.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del 11 E:5

Efter
tillkomsten av den nya aktiebolagslagen har det inom regeringskansliet gjorts
en förberedande översyn av bl. a. lagen om försäkringsrörelse i syfte att
anpassa dess associationsrättsliga bestämmelser lill den nya aktiebolagslagen.
Under detta arbete har det visat sig att de ändringar som krävs i
försäkringsrörelselagen är så omfattande och delvis av så speciell karaktär att
del forlsalla utredningsarbetet lämpligen bör genomföras av en särskilt
tillkallad utredare med biträde av experter från bl. a. försäkringsområdet. Jag
förordar därför att en utredare tillkallas för att se över
försäkringsrörelselagstiftningen. 1 fråga om utredningsarbetets närmare
inriktning vill jag framhålla följande.

Utredaren
bör göra en fullständig genomgång av de associalionsrätlsliga bestämmelserna i
lagen om försäkringsrörelse och i den utsträckning som anses lämplig anpassa
dessa lill den nya aktiebolagslagen. Motsvarande anpassning bör i förekommande
fall göras i 1950 års lag om utländsk försäkringsanslalt. Liksom tidigare bör
reglerna för försäkringsbolagen utformas fristående ulan direkta hänvisningar
till aktiebolagslagen. Utredaren bör överväga om den nuvarande utformningen av
försäkringsrörelselagen i två särskilda, men i många avseenden innehållsmässigt
likformiga avsnitt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag
bör behållas. Det kan länkas alt en annan utformning med så långt möjligt
gemensamma bestämmelser är att föredra. Oavsett vilken utformning som väljs,
bör givelvis en allmän strävan vara att göra reglerna så klara och överskådliga
som möjligt.

Utöver
de associalionsrätlsliga bestämmelserna bör redovisningsreglerna i
försäkringsrörelselagen och 1950 års lag om utländsk försäkringsanslalt ses
över och anpassas till den nya bokföringslagstiftningen. En av tankarna bakom
den nya lagstiftningen är atl de associalionsrätlsliga lagarna skall kunna
hänvisa till bokföringslagens regler om årsbokslut och i övrigt innehålla
enbart sådana bestämmelser som behövs med hänsyn lill de olika företagens
särskilda förhållanden (se prop, 1975:103 s, 275 och prop, 1975:104 s, 153).
Redovisningsbestämmelserna i den nya aktiebolagslagen är utformade i enlighet
härmed. Även redovisningsreglerna i försäkringsrörelselagen och 1950 års lag
om utländsk försäkringsanstalt bör på liknande sätt samordnas med den nya
bokföringslagen med beaktande av försäkringsväsendets särart.

1
detla sammanhang bör också behandlas de förslag lill ny försäkringsredovisning
som i november 1975 har lagts fram av en kommitté, bestående av företrädare för
försäkringsinspektionen och försäkringsbolagen. Förslagen avser dels vissa
ändringar i bl. a. lagen om försäkringsrörelse och dels en
redovisningsförordning med närmare bestämmelser om försäkringsbolags
resultaträkning, balansräkning och koncernredovisning. Förordningen avses
ersätta dels kungörelsen (1962:118) angående försäkringsbolags balansräkning
samt vinst- och föriusiräkning (ändrad 1967:544), dels kungörelsen (1950:97)
angående koncernredovisning i försäkringsbolag (ändrad 1962:119). Syftet med
förslagen är att åstadkomma en klarare och modernare redovisning av
försäkringsbolagens verksamhet och därmed följa den utveckling mot en mera
öppen och informativ redovisning som har skett inom näringslivet i övrigl.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har i skrivelse till
regeringen den 29 september 1976 hemställt all de av redovisningskommittén
framlagda förslagen genomförs med några mindre justeringar. I skrivelse lill
regeringen den 13 oktober 1976 har försäkringsinspektionen tillstyrkt att
förslagen med

s. 224 Kontrollera mot PDF

Del II E:5
Skr 1977/78:103 224

nämnda
justeringar läggs till grund för ändrade föreskrifter i fråga om
försäkringsbolags offentliga redovisning m. m. Inspektionen har därvid framhållit
atl praktiska skäl kan tala för att inspektionen får utfärda de bestämmelser
som har föreslagits ingå i den nya redovisningsförordningen.

Somframgårav
vad jag nyss harsagt skall utredningsarbetet främst avse en lagteknisk översyn
av lagen om försäkringsrörelse och lagen om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Utredaren bör
emellertid vara oförhindrad att föreslå både sådana sakliga ändringar i
gällande regler som har samband med annan ny lagstiftning och andra ändringar
som lämpligen kan göras vid en teknisk översyn av detta slag. Det skall däremot
inle ingå i utredningsuppdraget atl ompröva de grundläggande principerna i
lagarna. 1 delta sammanhang bör inle heller behandlas frågor om den offentliga
tillsynen över försäkringsbolagen eller om tillsynsmyndighetens befogenheter,
organisation och dylikt. Jag vill vidare erinra om atl placeringsreglerna för
försäkringsbolagen f n. övervägs av kapitalmarknads-utredningen (Fi 1969:59),
som väntas lämna sitt slutbetänkande om några månader.

Utredaren
bör följa det arbete som bedrivs inom försäkringsrätts-kommittén såvitt avser
lagen om försäkringsrörelse. Kontakt bör vidare hållas med banklagsutredningsn
(Fi 1976:04), som har till uppgift bl. a. atl anpassa banklagstiftningen till
den nya aktiebolagslagen m. m.

Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt. Det är enligt min mening angeläget att försäkringsbolagens
redovisning så snart som möjligt anpassas till den nya bokföringslagen och till
utvecklingen inom redovisningsområdet i övrigt. Utredaren bör därför undersöka
om det är möjligt och lämpligt att i en förslå etapp utan större ingrepp i
försäkringsrörelselagen göra en anpassning endast av
redovisningsbestämrnelserna för försäkringsbolagen i avvaktan på det slutliga
resultatet av utredningsarbetet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för ekonomidepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagen om
försäkringsrörelse m. m. i de hänseenden som jag nu har angett,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt
ersäUning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Ekonomidepartementet)

s. 225 Kontrollera mot PDF

225 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:6

6.
Kommitté för att utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-11-11

Departementschefen,
statsrådet Bohman anför.

Under
perioden 1860-1930 hölls folkräkning vart tionde år i Sverige. Därefter har
sådan räkning ägt rum vart femte år, dock med undantag för år 1955 då
folkräkningen inställdes. Bostadsräkningar och bostadsundersökningar av olika
typer och omfattning har under 1900-talel företagits vid skilda tillfällen.
1945 års bostadsräkning var den första som omfattade hela landet. Fr. o. m. år
1960 har folkräkningarna och bostadsräkningarna varit sammanförda i gemensamma
undersökningar. I många länder har folk- och bostadsräkningar genomförts med
olika intervall. För att få så jämförbara data som möjligt mellan de olika
länderna antog FN år 1967 rekommendationer om tidpunkten för och innehållet i
de kommande nationella räkningarna. FN:s Economic and Social Council har
sålunda rekommenderat att folkräkningar genomförs omkring år 1980 och ett
omfattande internationellt samarbete förekommer i anslutning fill dessa
planerade folkräkningar.

Ar
1970 genomfördes en folk- och bostadsräkning (FoB 70) som är den största
räkning i sitt slag som har utförts i vårt land. Statistiska centralbyån (SCB)
- som har varit huvudansvarig för genomförandet av folk- och bostadsräkningarna
- uppskattade sina totala kostnader för FoB 70 till ca 65 milj. kr. uttryckt i
1974 års prisläge, vilket innebaren fördyring om ungefar 7 milj. kr. jämfört
med tidigare kalkyler. SCB gjorde senare på Kungl. Maj:ts uppdrag en allsidig
utvärdering av FoB 70. I sin år 1973 framlagda rapport framhöll centralbyrån
alt FoB 70 föregicks av omfattande kontakter med nyttjarna av statistiken.

Behovet
av statistik om hushåll, bostäder, individernas yrke, sysselsättning och
utbildning samt pendling mellan bostad och arbete underslröks därvid starkt och
behovet av en utökad regional redovisning framhölls särskilt. Kravet på
redovisning på regional och kommunal nivå nödvändiggjorde, enligt SCB, en
total räkning. Folk- och bostadsräkningar används också enligl tidigare
ställningstaganden för kontroll av folkbokföringen.

SCB
lade efter fortsatt utredningsarbete i oktober 1973 fram ett principförslag
till genomförande av en folk- och bostadsräkning 1975 (FoB 75). 1 prop. 1974:67
anfördes bl. a. att den alltmer omfattande regionala och kommunala
planeringsverksamheten har ett starkt behov av de uppgifter som framkommer ur
en folk- och bostadsräkning och att en totalräkning därför borde genomföras år
1975. Chefen för finansdepartementet förordade att SCB. på grundval av
resultaten från en försöksverksamhet skulle återkomma med ett definitivt
förslag och atl detta skulle utformas så att resultaten av räkningen kunde
publiceras snabbare och alt kostnaderna kunde begränsas till en rimlig nivå.
Frågan behandlades vid 1974 års riksdag (CU 1974:20, rskr 1974:127). Enligt
civilutskoltets mening var behovet av totalundersökningar väl belagt. Riksdagen
följde utskottet.

I
september 1974 lade SCB efter vissa provundersökningar fram ett slutligt
förslag till genomförande av FoB 75. Efter remissbehandling föreslogs i prop.
1975:5 att en ny allmän folk- och bostadsräkning skulle genomföras under
oktober 1975. Denna föreslogs bli utförd med en delvis annan insamlings- och
bearbetningsteknik än vad som använts vid tidigare folk- och

15 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 226 Kontrollera mot PDF

Del II E:6
Skr 1977/78:103 226

bostadsräkningar,
nämligen med hjälp av bl. a. direktutsändning av förtryckta, svarsblanketter
och portofria svarskuvert. Härigenom skulle allmänhetens medverkan kunna
begränsas och skyddet för den enskildes integritet ökas. Vidare skulle
resultaten kunna presenteras snabbare. Den preliminära redovisningen föreslogs
slopad med i stället publicering av definitiva resultat under perioden fiärde
kvartalet 1976-andra kvartalet 1978. Totalkostnaden för räkningen beräknades i
enlighet med SCB:s förslag komma att uppgå till 63 milj. kr, uttryckt i 1974
års prisläge.

Frågan
behandlades vid 1975 års riksdag (CU 1975:1, rskr 1975:13), Civilutskottet fann
ånyo alt behovet av en ny folk- och bostadsräkning var väl belagt och
hemställde alt riksdagen skulle bifalla regeringens förslag. Riksdagen följde
utskottet.

Som
framgår av det föregående pågår arbetet med en folk- och bostadsräkning - av
den typ som hiuills har förekommit - under åtskilliga år såväl före som efter
själva insamlingsskedel. Under dessa tämligen långa förberedelse- och
bearbetnings perioder kan del samlidigt ske förändringar i efterfrågan på statistik
inom olika samhällsområden, exempelvis för samhällsplanering och forskning.
Detla gör del enligt min mening angeläget att nu ingående pröva i vilken mån,
hur ofta och på vad sätt befolknings-, hushålls- och bostadsuppgifter i
framtiden bör inhämtas. För detta ändamål bör en kommitté tillkallas för att
utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar och all dänrid även göra
en utvärdering av folk- och bostadsräkningen 1975 i den utsträckning detta
behövs för ett ställningstagande i denna fråga.

Till
ledning för kommitténs arbete vill jag anföra följande. Huvuduppgiften bliratl
undersöka behovet av kommande folk- och bostadsräkningar och visa hur
samhällsplaneringens framtida behov av befolknings-, hushålls- och bostadsdata
skall kunna tillgodoses. Därvid bör utredningen bl. a. ta del av dels de
resultat som framkom vid utvärderingen av FoB 70, dels del planeringsunderiag
som logs fram inför FoB 75 samt även följa SCB:s fortlöpande utvärdering av FoB
75. Med utgångspunkt från detla underiag bör en konsumenlanalys genomföras och
alternativa datafångstmöjligheter utredas.

Huvudalternativet
till särskilda folk- och bostadsräkningar synes vara alt utnyttja uppgifter som
insamlas i olika administrativa verksamheter, bl. a. skatteadministrationen och
fastighetsregislreringen. Särskilda kompletteringar och samordningsinsatser
kan härvid dock krävas. Jag vill i delta sammanhang nämna att riksskatteverket
och statskontoret f n. utvecklar ett nytt skatteadministrativt syslem. 1 detta
ingår bl. a. registrering av samtliga kontrolluppgifter i förvärvskällan
tjänst. Kommittén bör samråda med dessa båda myndigheter i syfte alt belysa
möjligheterna att utnyttja kontrolluppgifterna för atl tillgodose behovet av
bl. a. sysselsättningsdata.

ADB-beredningsgruppen
inom kommundepartementet har genomfört ett visst kartläggningsarbele i fråga om
möjligheterna att i ökad omfattning använda information i administrativa
register. Beredningsgruppen har därvid ägnat fastighetstaxeringen och
kontrolluppgifterna särskild uppmärksamhet. Kommittén bör utnyttja det material
som härigenom kommit fram.

Ett
av syftena med användning av uppgifter insamlade i administrativa verksamheter
bör vara att i den mån det är möjligt begränsa allmänhetens uppgiftsskyldighet.
1 detta sammanhang vill jag nämna att chefen för finansdepartementet i prop.
1975:5 förordat alt en samordning om möjligt bör ske mellan uppgiflsinsamlingen
lill fastighetstaxeringen och lill kommande

s. 227 Kontrollera mot PDF

227 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:6

folk-
och bostadsräkningar i syfte alt begränsa fastighetsägarnas uppgiftslämnande.
Civilulskottet delade vid behandlingen av propositionen denna uppfattning (CU
1975:1). Kommittén bör därför bl, a, närmare pröva vilka förutsättningar som
finns för att samordna uppgiftslämnandet till den kommande fastighetstaxeringen
och till en eventuell FoB 80, vilka konsekvenser det skulle innebära dels för
fastighetstaxeringen, dels för folk-och bostadsräkningen, bl, a, i fråga om
framställning av en tillfredsställande statistik och annan information, 1 delta
hänseende bör utredningen samråda med 1976 års fastighelslaxeringskommitté (Fi
1976:05),

Vid
en bedömning av den framtida insamlingen av uppgifter avseende befolknings-,
hushålls- och bostadsförhållanden är del av stor betydelse vilken användning
statistiken får för olika avnämare. Jag vill i detta sammanhang som en allmän
riktlinje för utredningsarbetet citera vad chefen för finansdepartementet har
anfört i prop, 1975/76:10O(bil,9,sid30), "Jag vill vidare i likhet med SCB
betona vikten av att statistikens innehåll och utformning sä långt som möjligt
anpassas efter rimliga användarönskemål. Det kan därvid ibland vara nödvändigt
att inom en given medelsram göra en avvägning mellan olika kvalitetsaspekter.
Det kan exempelvis gälla all väga de hos statistikanvändarna ofta förekommande
önskemålen om snabb bearbetning och publicering av statistiken mot en
förståelig strävan hos statistikproducenterna att framställa statistik som
kännetecknas av hög lillföriitlighet och en detaljerad redovisning,"

Kommittén
bör således kartlägga vilka avnämare som finns i fråga om den statistik som
framkommer vid folk- och bostadsräkningarna, vilka prioriterade önskemål
avnämarna har beträffande statistikens innehåll och utformning och i vilken
utsträckning det är möjligt atl tillgodose sådana önskemål. Denna analys bör
ges en sådan inriktning att den omfattar en bedömning och avvägning av de
prioriterade behoven och kostnaderna för att tillgodose dessa. Kommittén bör
vidare med utgångspunkt från vad som här anförts göra en allsidig bedömning och
avvägning mellan olika aspekter på statistikens innehåll, utformning och
publicering. Som exempel på sådana aspekter kan nämnas statistikens
detaljeringsgrad, när och hur ofta statistiken bör tas fram, hur snabbt
statistiken kan bearbetas och publiceras, precisionen i de resultat som
framkommer och graden av jämförbarhei såväl över tiden som vad gäller statistik
som avser olika geografiska områden.

En
annan betydelsefull faktor som bör beaktas i utredningsarbetet är i vilken
utsträckning statistiken erbjuder en sådan flexibilitet att den kan anpassas
till olikartade användarönskemål. Kommittén bör även i sina överväganden pröva
värdet av folk- och bostadsräkningar för alt rätta den löpande
kyrkobokföringen. Kommittén bör vidare undersöka vilka konsekvenser olika
förfaranden beträffande uppgiftsinsamlingen kan antas medföra i fråga om
säkerhet och skydd för den personliga integriteten.

Kostnadssidan
ulgör en viktig faktor vid ett ställningstagande lill folk- och
bostadsräkningarna. SCB:s kostnader i fasta priser beräknas bli ungefär lika
stora för FoB 75 som för FoB 70, trots att FoB 70 var en betydligt mer
omfattande undersökning. De främsta orsakerna lill deUa torde vara, alt
distributions- och insamlingsförfarandet av integritetsskäl hade lagts om, att
informationen hade utvidgats och att befolkningen hade blivit större. Del kan
inte uteslutas att kostnadsnivån i framtiden blir än högre om den nuvarande
utformningen av räkningarna behålls. Effekterna av de växande kraven på
sekretess och säkerhet samt tendensen tUl ett ökande bortfall pekar i denna
riktning. Även kommunerna har fått vidkännas betydande kostnader för sin

s. 228 Kontrollera mot PDF

Del II E:6
Skr 1977/78:103 228

medverkan
vid granskningen och kompletteringen av de insamlade uppgifterna. Dessa
kostnader bör dock ses mot bakgrund av att folk- och bostadsräkningarna ger
kommunerna ett värdefullt underiag för deras planeringsarbete,

I
kommitténs arbete bör ingå att om möjligt göra en avvägning mellan å ena sidan
kostnaderna, å andra sidan värdet av den statistik som framkommer vid framtida
folk- och bostadsräkningar med nuvarande eller en annan utformning. Utredningen
bör mot bakgrund av en uppskattning av samhällets totala kostnader för FoB 75
söka bedöma hur stora de totala kostnaderna - för SCB, för kommunerna och för
andra berörda instanser -kan bli vid olika utformningar av framtida folk- och
bostadsräkningar. Härvid bör särskilt undersökas vilka möjligheter till
besparingar - såväl stalsfinansiellt som samhällsekonomiskt - som kan åstadkommas
genom en annan uppläggning av folk- och bostadsräkningarna, exempelvis genom
förändringar i täckningsgraden (totalundersökning jämfört med urval) och
insamlingsförfarandel (enkäter jämfört med register) etc.

Kommittén
bör också översiktligt redovisa omfattningen och inriktningen av folk- och
bostadsräkningar i andra länder och vilken innebörd de internationella
rekommendationerna om en samordning av de nationella räkningarna kan ha för
vårt land.

Kommittén
bör redovisa resultatet av sitt arbete i sådan tid alt förslag i frågan kan
föreläggas riksdagen under 1978/79 års riksmöte. Utredningsarbetet måste dock
bedrivas så att delresultat framkommer som gör det möjligt för SCB att
genomföra den planering som är nödvändig i det fall atl statsmakterna beslutar alt
en folk- och bostadsräkning skall genomföras hösten 1980.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för finansdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om
behovet av framlida folk- och bostadsräkningar,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:l

Budgetdepartementet

1.
Bokföringen inom jordbruket

Dir
1977:17

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Tidigare
skulle inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt den s.k.
konlanlprincipen. Denna princip innebär i huvudsak alt kontanta inkomster och
naturaförmåner under ett beskattningsår tas upp som brattointäkt och alt avdrag
fär göras för sådana kostnader som har betalats under beskattningsåret. Genom
lagstiftning år 1951 blev det möjligt atl redovisa inkomst av
jordbruksfastighet enligl bokföringsmässiga grunder. Vid denna
redovis-ningsmetod beaktas inte bara kontanta inkomster och utgifter utan även
s.k. balansposter, dvs. varufordringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets
början och vid dess slut. Avdrag för kostnader för byggnader och inventarier
medges i form av värdeminskningsavdrag. En förutsättning för atl skaltskyldig
skulle fä använda sig av bokföringsmässig redovisning var atl räkenskaperna
fördes i enlighet med föreskrifterna i den samtidigt tillkomna förordningen
(1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra
räkenskaper som underlag för taxering - rubriken senare ändrad till
jordbruksbokföringslagen. Bokföringsskyldigheten är här i alll väsentligt
reglerad på samma sätt som gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års
bokföringslag (1929:117). En viktig skillnad är emellertid atl skyldigheten all
föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen inte medför de civilrättsliga
verkningar som följer av allmän bokföringslag.

Enligl
jordbruksbokföringslagen skall räkenskaperna föras i enlighet med allmänna
bokföringsgrunder samt med iakttagande av vad som är allmänt brukligt inom jordbruk
eller skogsbrak och överensstämmande med god sed. 1 räkenskaperna skall lämnas
redovisning för intäkter och kostnader i jordbraket med binäringar och
skogsbruket men också för näringsidkarens tillgångar och skulder.
Jordbraksbokföringslagens bestämmelser om den löpande bokföringen och om
årsbokslutet är förhållandevis knapphändiga och delvis starkt föråldrade. Som
exempel kan nämnas atl näringsidkaren vid fullgörandet av den löpande
bokföringen skall föra bunden dagbok och att det i lagen saknas egentliga
bestämmelser om verifikationer.

Ar 1972 genomfördes en
genomgripande reform av jordbruksbeskatl-ningen (prop. 1972:120, SkU 1972:67,
rskr 1972:343, SFS 1972:741-747). Reformen innebar en obligatorisk övergång
från kontantmässig lill bokföringsmässig inkomslredovisning. Övergången skulle
ske successivt under en lid av fem år fr.o.m. den 1 januari 1973. Genom beslut
av regeringen har denna period sede'rmera föriängts så alt del nya systemet i
princip skall tillämpas av samtliga jordbrakare senast fr.o.m. 1980 års
taxering.

1972
års reform innebar betydelsefulla ändringar i de materiella reglerna för
beskattning av inkomst av jordbruksfastighet vid bokföringsmässig redovisning
och en anpassning av dessa regler till vad som gäller för inkomst av

s. 230 Kontrollera mot PDF

Del
II B:l Skr 1977/78:103 230

rörelse.
Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen berördes däremot endast i mycket
begränsad utsträckning av 1972 års reform. Den viktigaste ändringen innebar alt
endast sådana jordbrukare som avslutar sin bokföring med vinst-och förlustkonto
skulle få rätt att använda sig av brutet räkenskapsår.

Parallellt
med denna utveckling av skattereglerna har ett omfattande arbete bedrivits i
syfte aU moderni;5era 1929 års bokföringslag. Detla arbete resulterade i aU
riksdagen våren 1976 beslöt all ersätta 1929 års bokföringslag med en ny
bokföringslag (prop. 1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125).
Den nya lagen harlräU i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt har 1929 års
bokföringslag i princip upphävts. Syftet med den nya bokförings-lagstiftningen
har varit atl skapa ett modernt och grundläggande system för all redovisning.
Det bör understrykas att man vid utformningen av de nya bokföringsreglerna i
hög grad h;ar försökt tillgodose skattemässiga synpunkter.

I
jämförelse med vad som gällde enligl 1929 års bokföringslag har kretsen av
bokföringsskyldiga vidgats väsentligt. 1 princip är alla näringsidkare
bokföringsskyldiga. Undantag har emellertid gjorts bl.a. för enskild person som
driver jordbruk eller skogsbrak. 1 lagen ges utförliga bestämmelser om såväl
den löpande bokföringen som årsbokslutet.

I
förarbetena till den nya bokföringslagen påpekades att bokföringsplikten för
jordbrukare inte låg på den nivå som ansågs böra gälla för rörelseidkare i
allmänhet. 1 prop. 1975:104 (s. 138) förklarade föredraganden att han - med
hänsyn bl.a. till de speciella förhållandena inom jordbruket - inte var beredd
atl föreslå någon ändring i bokföringspliklen för jordbrukare. Detta uttalande
gjordes mot bakgrund av alt del särskilda systemet för bokföring inom jordbruk
och skogsbruk, som efler ingående utredning år 1972 gjordes tillämpligt på alla
jordbrukare, ansågs böra beslå även i fortsättningen.

Av
min tidigare redogörelse har framgått att jordbruksbokföringslagen endast i
mycket begränsad omfattning berördes av 1972 års reform av
jordbruksbeskatlningen och atl lagens regelsystem fortfarande i huvudsak är
utformat på samma sätt som i 1929 års bokföringslag. Inom jordbraks- och
skogsnäringarna har utvecklingen på redovisningsområdet följt i stort sett
samma mönster som inom näringslivet i övrigt. Jordbmksbokföringslagen har
emellertid inte anpassats lill denna utveckling. Jag anser mot denna bakgrund
atl tiden nu är inne för en översyn av jordbruksbokföringslagen. En sådan
översyn synes böra innefatta åtskilliga ändringar av såväl teknisk som
materiell art. Den bör göras av en särskild utredare.

Utgångspunkten för
utredningsarbetet bör vara att jordbruksbokföringslagens nuvarande
tillämpningsområde skall kvarstå oförändrat. Det innebär alt regelsystemet
skall vara utformat så atl i första hand de taxeringsmässiga aspekterna blir
tillgodosedda. Detta fär betydelse inte bara när det gäller föreskrifterna
förden löpande bokföringen och verifikalionshanteringen utan också när del
gäller årsbokslutsbestämmelserna. Vadjag nu har sagt innebära andra sidan inte
att regelsystemet i den nya bokföringslagen skulle sakna betydelse för
utformningen. Tvärtom bör ett av de viktigaste momenten vara att undersöka i
vilken utsträckning det är ändamålsenligt att samordna regelsystemet i
jordbruksbokföringslagen med den nya bokföringslagen. En sådan samordning synes
i första hand kunna ske när del gäller den löpande bokföringen och
verifikationshanteringen, även om del också i dessa delar kan finnas behov av
särregler som beaktar de särskilda förhållandena inom jordbraket och
skogsbruket.

När
det gäller årsbokslutsbestämmelserna bör undersökas i vilken mån den

s. 231 Kontrollera mot PDF

231 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:2

nya
bokföringslagens regler om resultat- och balansräkningar kan göras tillämpliga
inom jordbruket och skogsbruket. Vid utformningen av värderingsregler för
tillgångar och skulder bör särskilt uppmärksammas att del i första hand är
skatteintressel som skall tillgodoses. Del innebär att värderingsnormerna
böranknytas till de materiella beskattningsreglerna i kommunalskatielagen. Då
dessa regler kan komma alt beröras i del pågående utredningsarbetet på
företagsbeskattningens område bör samråd ske med föreiagsskalleberedningen (Fi
1970:77). Det bör också övervägas om del behövs en regel som fritar de mindre
näringsidkarna från skyldigheten atl tillämpa årsbokslutsbestämmelserna (jfi
avgränsningsregeln i I § fiärde stycket i den nya bokföringslagen).
Jordbruksbokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår bör samordnas med
föreskrifterna i den nya bokföringslagen. Jag vill i detta sammanhang erinra
om de nyligen av riksdagen antagna ändringarna i den nya bokföringslagens
bestämmelser om räkenskapsår (prop. 1976/77:18, LU 1976/77:12, rskr 1976/77:64,
SFS 1976:991).

Bestämmelserna
i 37 § taxeringslagen (1956:623) fär anses anpassade till konlanlprincipen
bl.a. när del gäller uppgiftsskyldigheten inom jordbruket. Övergängen till
bokföringsmässig redovisning beträffande inkomst av jordbruksfastighet bör
därför nu föranleda en översyn av dessa bestämmelser.

Det
är önskvärt att de nya reglerna kan börja tillämpas så snart samtliga
jordbrukare har gått över till det nya systemet med bokföringsmässig
redovisning, dvs. fr.o.m. 1980 års taxering. Med hänsyn till önskemålet att i
god lid kunna ge information om de nya reglernas innehåll bör utredningsarbetet
vara slutfört före utgången av år 1977.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementel

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om nya regler för
bokföringen inom jordbruket,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementel)

2.
Teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen

Dir
1977:44

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Vägtrdfikbeskattningen
har under de senaste åren genomgått slora förändringar. Den årliga
fordonsskatten kompletteras numera av kilometerskatt, som ersatte
brännoljeskatten för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar den 1
januari 1974 och för vissa släpvagnar den 1 juni 1976.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Del n B:3 Skr
1977/78:103 232

Beskattningsförfarandet
och uppbördssystemet ändrades i väsentliga avseenden den 1 januari 1974 i
samband med au automobilskatteförordningen m.fl. författningar ersattes av i
slora delar helt ny lagstiftning, bl.a. vägtrafikskallelagen (1973:601) och
väglrafikskaliekungörelsen (1973:776).

Det
stora antalet skattepliktiga fordon och uppdelningen av beskattningen på
fordonsskatt, kilometerskalt och bensinskatt ställer slora krav såväl på
beskattningsförfarandet som på berörda myndigheter och fordonsägare.
Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen visar att bestämmelserna i
stort sett fungerar väl. På flera enskilda punkter bör dock förbättringar kunna
göras. För atl närmare pröva dessa frågor bör en särskild utredare tillkallas.
Jag föreslår att delta sker nu. Den särskilde utredaren bör fä till uppgift atl
göra en teknisk översyn av väglrafikbeskatlningens olika delar. Jag vill här
endast peka på ett par av de frågor som bör tas upp nämligen uppbörden av
fordonsskatt och kilometerskalt, uppbörds- och restitutionsfrågor i samband med
beskattningen av den internationella trafiken och en allmän förfatlningsteknisk
översyn.

Utredaren
bör särskilt sträva efter förenklingar i beskattningen med beaktande av rimliga
krav på att den skall vara effektiv och ge möjlighet till en tillfredsställande
kontroll.

Utredaren
bör genom kontakter med bransch- och intresseorganisationer på området
tillgodogöra sig dessas erfarenheter.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en teknisk översyn av vägt
rafi kbes katt n i ngen,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

all
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementet)

3.
Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom
arbetsrättens område

Dir
1977:48

Beslut
vid regeringssammantrjide 1977-04-14

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför

Genom
det omfattande reformarbetet inom bl.a. arbetsrättens område har ökade och
delvis nya krav kommit att ställas på staten som arbetsgivare. Enligt min
mening behöver man utreda vilka olika organisatoriska åtgärder som behövs för
att staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs med
anledning av olika reformer inom arbetsrättens område. Jag förordar atl en
särskild ulredare tillkallas för ändamålet. Utredaren bör därvid

s. 233 Kontrollera mot PDF

233 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:4

kartlägga
nuvarande arbetsfördelning mellan centrala administrativa myndigheter vad avser
uppgifter av betydelse för staten som arbetsgivare. Utredaren bör vidare lämna
förslag lill fortsatt organisation av den centrala statliga
arbetsgivarfunktionen.

Utredaren
bör självfallet också kunna ta upp även andra frågor med anknytning till dem
jag nu har nämnt.

Utredaren
bör under utredningsarbetets gång hålla nära kontakt med berörda myndigheter
och utredningar. Synpunkter bör även inhämtas från de statsanställdas
huvudorganisationer.

Utredaren
bör arbeta skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka olika
organisatoriska åtgärder som behövs för att staten som arbetsgivare skall kunna
uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
område,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostanderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementet)

4.
Tilläggsdirektiv till utredningen (B 1976:01) om avdragsrätt vid
inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål

Dir
1977:50

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Svenska
kyrkan är i egenskap av statsorgan inle skyldig alt erlägga arvsskall. I
riksdagen har vid flera tillfällen motioner väckts om atl samma skattefrihet
borde medges församlingarna och de fria trossamfunden och deras
lokalorganisationer. Denna fråga har behandlats senast vid 1975/76 års
riksmöte. Skatteutskottet (SkU 1975/76:52) avstyrkte därvid motioner om sådan
skattefrihet med motiveringen bl.a. att man utgick från alt regeringen skulle
ta ställning till arvsskattefrågan innan propositionen beträffande beskattning
av ideella föreningar lades fram. Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

1
den nyligen avlämnade propositionen om ändrade regler för beskattning av
ideella föreningar, m.m. (prop. 1976/77:135) har jag uttalat att frågan om
arvsskattefrihel för trossamfunden bör remissbehandlas innan den avgörs a v
statsmakterna. Det är angeläget att denna fråga löses snabbt.

Utredningsarbetet
i fråga om avdragsrält vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och
humanitära ändamål skall vara slutfört före utgången av juli

s. 234 Kontrollera mot PDF

Del
11 B:5 Skr 1977/78:103 234

1977.
Frågan om arvsskattefrihel bör behandlas i detla sammanhang. Förslag bör därför
också läggas fram i fråga om arvsskatlebefrielse för svenska kyrkans
församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Jag
hemställer atl regeringen utvidgar utredningsuppdraget i enlighet med vad jag
nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementel)

5.
Översyn av reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift

Dir
1977:55

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-04-21

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

I
Sverige har staten tagit ut stämpelavgift i mer än 300 år. Nu gällande
författningar på området, stämpelskattelagen (1964:308); SL,och expeditionskungörelsen
(1964:618); Exp.K., har varit i kraft sedan år 1965. Staten fick under
budgetåret 1975/76 in 5338 milj, kr, i stämpelskatt och 110,7 milj, kr. i
expeditionsavgift.

Skatt
enligl SL träffar kapitalomsältningen i samband med förvärv av fast egendom,
tomträtt och skepp, uttagande av inteckning, emission av vissa svenska
värdepapper, insatser i kommanditbolag, vissa transaktioner med utländska
värdepapper samt anordnande av lotterier. Från skatteplikt görs undantag i ett
stort antal fall, som närmare anges i författningen. Skatteuttaget varierar
med arten av transaktion men också av andra skäl. Vid förvärv av fast egendom
gäller exempelvis en högre skattesats för vissa juridiska personer.

När
det gäller uttagande av inteckning, förvärv av fast egendom, tomträtt och skepp
är del den inskrivningsmyndighet hos vilken åtgärd söks som är
beskattningsmyndighet. 1 övriga fall är del riksskatteverket. Med inskrivningsmyndighet
avses i SL också det till Stockholms tingsrätt knutna sjöfartsregistret.

Stämpelskallen
fastställs hos inskrivningsmyndigheten i samband med atl frågan om lagfart,
inskrivning eller inteckning behandlas. Besvär i skatteärendet förs i dessa
fall hos hovrätt. Kammarkollegiet är central granskningsmyndighet i fråga om
stämpelskattebeslul som har meddelats av inskrivningsmyndighet. Hos
riksskatteverket är förfarandet annoriunda. I tillämpliga delar gäller lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Skatten fastställs
därför efter deklaration och besvär förs hos kammarrätt. Någon central
granskningsmyndighet finns inte i dessa fall. SL innehåller vidare särskilda
bestämmelser om återvinning och återbetalning av skatt, ansvarsbestämmelser
saml en föreskrift om rätl för regeringen atl medge befrielse från eller
nedsättning av skatt när synneriiga skäl föreligger.

Med
stöd av bemyndigande i SL har regeringen utfärdat stämpelkungörelsen
(1964:619), Den äger tillämpning också på avgift enligt ExpK,

Förexpedition
som utfärdas av statlig myndighet tas avgift ut enligt Exp,K,

s. 235 Kontrollera mot PDF

235 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:5

Själva
kungörelsen innehåller bestämmelser om avgifter, lösnings-skyldighet,
expeditionens form och tillhandahållande samt om uppbörd och redovisning. Vid
kungörelsen finns fogad en avgiftslista, som anger de avgiftspliktiga
expeditionerna och de belopp varmed avgift utgår. Listan är uppdelad i tre
avdelningar: avdelning 1 gäller allmänna expeditioner, avdelning 11
expeditioner och ansökningar vid domstol samt avdelning 111 expeditioner vid
annan myndighet än domstol.

Genom
beslut den 20 september 1974 har regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket
(RRV) all pröva avvägningen av avgifterna enligt Exp.K. och föreslå sådana
ändringar av dessa som framstår som motiverade. RRV har i skrivelser den 4
februari och den 27 november 1975 lämnat förslag om ändringar i Exp.K, Med
utgångspunkt i RRV:s förslag har regeringen beslutat om justeringar av Exp.K.
Bl.a. gjordes med verkan från den 1 juli 1976 en i princip generell uppräkning
av expeditionsavgifterna.

Genom
1964 års reform av stämpelskatten och expeditionsavgiften moderniserades och
förenklades bestämmelserna avsevärt. Förhållandena på dessa områden har
emellertid sedan mitten av 1960-talet undergått stora förändringar. Trots
partiella reformer - föranledda av exempelvis ny lagsliflning inom fastighets-
och sjörätten saml utvecklingen på dataområdet - framstår regelsystemet i flera
avseenden som otidsenligt. En översyn av regleringen på dessa områden framstår
därför som motiverad. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för
ändamålet.

Översynen bör i första
hand syfta till ett förenklat och mer lättöverskådligt system. Behovet av
förenkling är särskilt påtagligt i fråga om expeditionsavgifterna. Utredaren
bör undersöka möjligheterna till en genomgripande förändring av avgiftslislan,
som i enlighet med vad som uttalades i prop. 1964:75 bör bygga på självkostnadsprincipen.
Vid sidan om användande av grövre schabloner bör härvid övervägas om
prestationer för vilka expeditionsavgift nu tas ul i stället kan beläggas med
kostnadsläckande avgifter av det slag som numera tillämpas vid en rad statliga
myndigheter. Vidare bör möjligheterna till rationalisering av
stämpelmedelsuppbörden undersökas. Utredaren bör överväga om stämpelmärkena,
som redan i huvudsak har avskaffats för domstolarnas skatte- och
avgiftsredovisning, bör mönstras ut ur ett framlida syslem.

Efler SL:s införande har
nya regler om marks överförande genom fastighetsreglering tillkommit. Sådan
marköverföring är inle stämpelskatte-pliktig. Kammarkollegiet har i skrivelse
den 16 maj 1975 fäst regeringens uppmärksamhet på att fastighetsreglering i vissa
fall använts i syfte att undgå stämpelskatt. Utredaren bör därför undersöka i
vilken omfattning institutet utnyttjats i sådant syfte. Det bör emellertid
beaktas att det redan vid fastighetsbildningslagens tillkomst stod klart atl
fastighetsreglering medför ett visst bortfall av stämpelskatt. Som då anfördes
bordel fiskala intresset inle H lägga hinder i vägen för den i andra avseenden
mest lämpliga handläggningsformen vid fastighetsbildning (prop. 1969:128, s. B
451). A andra sidan bör det inle accepteras att institutet används i syfte att
undgå stämpelskatt. Har delta förekommit, bör förslag till erforderliga
ändringar i reglerna läggas fram.

Undantagen från
stämpelskatt - särskilt lagfarlsslämpel - har tilldragit sig viss
uppmärksamhet. Från kommunalt håll har gjorts gällande all en effektiv kommunal
markpolilik ofta i tiden ligger före det fastighelsrättsliga planarbetet. Det
i SL uppställda kravet på att markens användning skall framgå av fastställd
plan för att kommun i vissa fall skall få skattebefrielse kan därför

s. 236 Kontrollera mot PDF

Del II B:6
Skr 1977/78:103 236

vara
svårt att uppfylla. Utredaren bör undersöka möjligheterna till jämkning av
nämnda bestämmelser, Reglerna om undantag från skatteplikt - särskilt för
kommunala förvärv - bör också ses över i syfte att om möjligt inrymma de fal!
som f n. dispensvägen medges befrielse. Bestämmelserna om återvinning av skatt
bör granskas på motsvarande sätt.

Riksskatteverket
har uppmärksammat vissa problem vid tillämpningen av SL. Detta gäller
exempelvis beskattningen av lotterier och av utländska värdepapper. Det bör
ankomma på utredarenatt kartlägga dessa problem och, om det behövs, föreslå
ändrade regler. Utredaren bör även se över avgiftssättningen för
riksskatteverkets förhandsbesked enligt förordningen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Utredaren
bör genom kontakter med myndigheter och organisationer tillgodogöra sig deras
erfarenheter från tillämpningen av SL och Exp.K.

Det
tidigare nämnda uppdraget för RRV att se över Exp.K. bör las över av utredaren.
Jag kommer därför att föreslå regeringen att RRV:s uppdrag återkallas.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementel

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt
och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta ;3junde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementet)

6.
Lokalisering av ny verkssimhet till Västerbottens län

Dir
1977:63

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-18

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Ar
1973 tillkallades en utredning (S 1973:02) för att utreda de närmare
förutsättningarna samt formerna för en omlokalisering av statens bakteriologiska
laboratorium till Umeå. Utredningen överlämnade i juni 1975 belänkandet (Ds S
1975:5) Förutsätlningarna för en flyttning av statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) lill Umeå. Utredningen ansåg att SBL:s produktionsavdelning under vissa
förutsättningar kunde flyttas lill Umeå.

Regeringen har tidigare i
dag bemyndigat statsrådet Troedsson tillkalla en kommitté(S 1977:09) föratt
utreda vissa frågorom verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium
(SBL). 1 del sammanhanget uttalade statsrådet Troedsson bl.a. att frågan om
lokalisering av ny verksamhet lill Västerbottens län samtidigt borde
övervägas.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:6

Jag
förordaratt en särskild ulredare tillkallas för framläggande av förslag till
lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län med jämförbara
sysselsättningseffekter. Nya verksamheter bör i första hand ha anknytning till
högskolan, som ett led i dess fortsatta utveckling bl.a. genom att förbättra
den allmänna forskningsmiljön. Jag vill här också erinra om att huvudavdelning
4 vid försvarets forskningsanstalt enligt riksdagens beslut skall lokaliseras
till Umeå. Utredaren bör undersöka förutsättningarna att föriägga ytterligare
civil uppdragsverksamhet lill nämnda huvudavdelning inom forskningsanstalten.

En
rad olika projekt med anknytning till den naturvetenskapliga och medicinska
verksamheten i Umeå har nämnts i skilda sammanhang. Bl.a. har ett förslag
väckts om föriäggning till Umeå av verksamhet inom mikrobiell enzymologi (Ds S
1975:5 bil. 19). Vidare har inom socialdepartementet diskuterats verksamhet
inom områdena enzymteknologi och tillämpad mikrobiologi,enzymatisk nedbrytning
av cellulosa samt viss forskning med anknytning till läkemedel (Interferon).

Regeringen
gav i beslut den 6 mars 1975 socialdepartementets sjukvårdsdelegation i
uppdrag att i samråd med landstingsförbundet utreda frågan om s.k. hälsocentra.
Sjukvårdsdelegationen tillsaile den 24 juni 1975 en arbetsgrupp med uppgift att
belysa de frågor som innefattades i utredningsuppdraget saml att därvid
klariägga avgränsningen och sambandet mellan hälso- och sjukvården.

Arbetsgruppen
har speciellt beaktat problematiken kring det s.k. Vindeln-projektel och anser
att vissa förhållanden talar för eU sådant projekt. Speciellt värdefullt skulle
enligt arbetsgruppens mening vara om forsknings- och utvecklingsverksamhet med
ledning från högskolan i Umeå kunde knytas till ett eventuellt Vindelnprojekl.
Detla skulle svara mot ett eftersatt forskningsbehov inom det aktuella
vårdområdet. Utredaren bör därför i samråd med Västerbottens läns landsting
studera möjligheterna att på sikt knyta viss forsknings- och
uppföljningsverksamhet till högskolan i Umeå i samband med en eventuell
tillkomst av ett hälsocenirum i Vindeln.

Utredaren
bör också undersöka andra möjligheter att lokalisera ny verksamhet till
Västerbottens län, och härvid bör framför allt beaktas framtida
utvecklingsmöjligheter.

Utredaren
bör samråda med försvarets forskningsanstalt, berörda högskoleenheter i Umeå
högskoleregion, länsstyrelsen i Västerbottens län, Umeå kommun och landstinget
i Västerbottens län saml andra berörda myndigheter, organisationer och
kommittéer.

Utredningsuppdraget bör
bedrivas skyndsamt och parallellt med utredningen (S 1977:09) beträffande
vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL).
Utredaren bör vara oförhindrad att successivt lägga fram förslag.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementel

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av
ny verksamhet till Västerbottens län,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill
utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

s. 238 Kontrollera mot PDF

Del II B:7 Skr
1977/78:103 238

att
kostnaderna skall belasta budgeldepartementets kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgeldepa rtemenlel)

7.
Utredning om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till
staten m.m,

Dir
1977:86

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Det
svenska näringslivet bör bygga på principen om en sund konkurrens mellan
företagen i syfte att främja medborgarnas välfärd, förhindra slöseri med
resurser och snedvridningar i näringslivels utveckling. 1 varje monopolställning
ligger en risk för missbruk. Monopolställningen kan göra det frestande alt
hålla priserna på en högre nivå än vad som är rimligt med hänsyn till
kostnaderna. Vidare försvagas lätt ett förelags benägenhet alt genom olika
åtgärder pressa kostnaderna. Det finns också risk för att ett företag i en
monopolsituation missgynnar vissa avnämare genom leveransvägran eller genom atl
tillämpa avsevärt sämre försäljningsvillkor än normalt. Monopol och karteller
är därför i princip främmande för en social marknadsekonomi.

I
vissa fall har statsmakterna av olika skäl ingripit med konkurrenshäm-mande
regleringar. 1 en del fäll har del ingått som ett väsentligt led i de
offentliga regleringarna alt begränsa konkurrensen av t.ex, sociala skäl, 1
andra fall har konkurrensbegiänsningen bedömts oundviklig, efiersom den
kombinerats med en presentationsplikt för en myndighet eller ett verk i syfte
att garantera medborgarna en tillfredsställande servicenivå. Sådana
konkur-renshämmande åigärder bör dock i möjligaste mån begränsas. Vid tillkomsten
av lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom
näringslivet (omtryckt 1970:418, ändrad senast 1972:773) underslröks också alt
de statliga regleringar, som av olika skäl befinns nödvändiga, bör utformas på
ett sådant sätt "all konkurrensen ej hämmas i större utsträckning än
nödvändigt" (prop. 1953:103 s. 226).

Konkurrens
mellan olika leverantörer är även en väsentlig förutsättning för den
affärsmässighetsprincip som gäller för den statliga upphandlingen. Enligt
upphandlingskungörelsen (1973:600, ändrad senast 1975:788) skall myndighet vid
upphandling "utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter och även i övrigt
iakttaga affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt"
(2,3 {;§) Avvikelser från affärsmässighelsprincipen förutsätts utgöra undanlag
och i varje särskilt fall bli föremål för regeringens ställningstagande (§ 1).
1 den proposition (prop. 1973:73) som kungörelsen bygger på pekas på alt
förekommande undanlag måste basera sig på en avvägning mellan kravet på
afiarsmässighet och andra av statsmakterna antagna principer för
samhällsverksamheten. Bland speciella intressen som skulle kunna vägas mot
affärsmässiga hänsyn nämns särskilt försvars-, sysselsättnings- och
försörjningsberedskapsskäl.

Under
åren har föreskrivits en rad undantag från upphandlingskungörel-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:7

sens
huvudprincip om utnyttjande av förefintliga konkurrensmöjligheter bl.a. för atl
ta tillvara nyssnämnda speciella intressen. 1 vissa fall torde dock motiven
inle i första hand ha varit av del nämnda slaget utan syftet synes i stället
närmast ha varit att bereda statsägda företag eller myndigheter en tryggad
marknad, utan konkurrens i fråga om pris och kvalitet på varor och tjänster.
Härigenom kan förutsättningar ha skapats för en dold subventionering av
monopolföretagens verksamhet.

Jag
vill emellertid här betona alt vad jag nu har sagt inte gäller den praktiska
inköpssamordning som sker på upphandlingsområdet i syfte att stärka statens
position gentemot leverantörerna. En teknik som därvid ofta kommer till
användning är de s.k. avropsavialen vilka syftar lill att uppnå förmånliga
leveransvillkor och till alt förenkla upphandlingsrutinerna. En sådan samordning
stämmer väl överens med upphandlingskungörelsens principer.

Den
särställning som vissa förelag eller myndigheter sålunda får vid leveranser av
varor och tjänster till staten kan bl.a. fä effekt när det gäller

- kvalitet, service, tillgänglighet och pris för
statsverket,

- de för- och nackdelar del innebär för allmänheten,
samt

- struktur
och effektivitet inom den bransch där företaget i fråga

verkar.

Ett
förhållande av monopolkaraktär innebär risker föratt kvaliteten pä de varor
eller tjänster som erbjuds inte är fullt jämförbar med vad som uppnås under
konkurrens. Situationen stimulerar erfarenhetsmässigt inle heller lill
satsningar på produktutveckling. Urval, service och tillgänglighet kan
försämras i ett läge där leverantören är medveten om aU kunden saknar
alternativ. Det ligger också i sakens natur att drivkrafterna för att pressa
priserna blir mindre starka än om särställningen inte existerat.

1
den mån ett arrangemang av monopolkarakiär berör allmänheten finns bl.a.
anledning att undersöka om de berörda får sämre service än vad som hade varit
fallet vid normal konkurrens. Då det gäller branscheffekter kan del
förhållandel atl vissa förelag kan basera sin verksamhet på en från konkurrens
skyddad efterfrågan leda lill snedvridningar i fråga om prissättning,
sortiment och branschstruktur. Sådana effekter kan uppslå t.ex. genom att
företagen i fråga i första hand sysselsätter egen kapacitet och därigenom
minskar kapacitetsutnytljandet och lönsamheten i branschens övriga förelag. Det
kan också förekomma all företag som har särställning begagnar branschens övriga
företag som underleverantörer och endast utnyttjar sin exklusiva ställning till
au förbehålla sig monopolistens marginal.

Dessa
och andra med dem.sammanhängande frågor har vid flera tillfällen tagits upp i
riksdagen i form av motioner, interpellalioner och frågor. Därvid har man
särskilt intresserat sig för fall där statliga företag och myndigheter
tillerkänts en monopolställning eller en företrädesrätt. Flera branschorganisationer
har också riktat myndigheternas uppmärksamhet på hithörande problem, bl.a.
Svenska Sparbanksföreningen samt Taxiflygförelagens Riksförbund. Även i övrigt
haren livlig debatt förts om verkningarna av att vissa myndigheter och företag
ges en särställning vid statlig upphandling. Riksdagen har också under det nu
avslutade riksmötet fattat beslut om att upphäva PK-bankens särställning i
förhållande till andra banker närdet gäller statliga myndigheters placering av
tillfälliga överskottsmedel samt andra banktransaktioner än utbetalningar
(prop. 1976/77:127, FiU 1976/77:23, rskr 1976/77:265).

När
undantag från principen om affärsmässighet görs bör det alltid vara fråga om
atl väga de särskilda hänsynstagandena av l.ex. försvars-, säkerhets-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Del
II B:7 Skr 1977/78:103 240

,
eller annan speciell karaktär mot nackdelarna av atl konkurrensen hämmas. Det
bör vidare observeras att i den mån ett förelag som har monopol eller
företrädesrätt kan erbjuda konkurrenskraftig service till marknadsmässiga
priser torde ett avskaffande av företrädesrätten inle innebära något problem.
Snarare kan det väntas innebära en fördel för företagets ställning på marknaden
atl monopolet eller förelrädesrällen undanröjs.

Med
utgångspunkt från principen om affärsmässighet bör därför förekommande monopol
och liknande arrangemang vid leveranser till staten göras lill föremål för en
samlad översiyn. Syftet skall vara att kartlägga i vilken utsträckning skälen
för en monopol- eller särställning är så starka att ett bibehållande är
motiverat. Denna undersökning bör anförtros en särskild utredare.

Som
exempel på arrangemang som särskilt bör uppmärksammas vid undersökningen kan
nämnas

-
AB Allmänna Förtagets särställning
enligl kungörelsen (1974:335) om framställning och utgivning av publikation,
blankett eller annat tryckalster för statens räkning resp. KBr 1974-06-28
angående skyldighet för skolöver styrelsen m.fl. att anlita Svenska
Utbildningsförlaget Liber AB,

-
Swedair AB:s monopol enligl
kungörelsen (1973:598) om skyldighet för statliga myndigheter atl anlita
Crownair Swedish Ltd AB,

-
SJ resebyrås företräde enligt
kungörelsen (1952:523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa
resor,

-
Statistiska centralbyråns särställning
i fråga om intervjuundersökningar enligt förordningen (1975:1429) om samråd och
anlitande av statistiska centralbyrån i frågor rörande statistikproduktion
m.m.,

- Allmänna
bevakning AB:s (ABAB) monopol enligt förordningen

(1975:874) om anordnande av bevakning och

- Statskonsult
AB:s resp. datamaskincenlralens för administrativ databe

handling (DAFA) särställning i fråga om vissa rationaliseringsuppdrag och

dalatjänster enligl förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamhet

inom den civila statsförvaltningen (ändrad senast 1976:121).

Med
hänsyn till uppdragets omfattning bör den särskilde utredaren vid sin sida ha
en interdepartementaSt sammansatt referensgrupp. Utredaren, som bör arbeta
skyndsamt, bör redovisa sitt resultat i etapper. 1 en första etapp, som bör
kunna avslutas före den 1 april 1978, bör en översiktlig kartläggning göras och
de fall urskiljas där enligt utredarens bedömning åtgärder behöver vidtas. I
denna etapp bör även redovisas de fall där det klart framgår all åigärder inte
torde bli aktuella. I en andra utredningsetapp bör de mer komplicerade
gränsfallen behandlas.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementet

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om särställning
för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:8

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementel)

8.
Delegation för företagens uppgiftslämnande m.m.

Dir
1977:98

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Regeringen
har tidigare i år föreslagit riksdagen atl godkänna vissa riktlinjer för hur
företagens uppgiftslämnande skall begränsas och underiätlas. Riksdagen har
beslutat enligt förslaget (prop. 1976/77:115, FiU 1976/ 77:25, rskr
1976/77:268).

Riktlinjerna
innebär bl.a. att följande tre åtgärder skall vidtagas. För del första skall
nya uppgiftskrav och -rutiner, såväl tillfälliga som permanenta prövas hårdare.
För det andra skall de uppgiflskrav och -rutiner som i dag finns gås igenom
systematiskt. För det tredje skall i framtiden rutinerna inom varje
verksamhetsområde prövas; det kan ske fortlöpande eller med jämna mellanrum.

Den
enskilda myndigheten måste svara för huvuddelen av arbetet och del är
naturiiglvis därvid av slor betydelse att inom varje myndighet skapas en
förståelse för den belastning som uppgiftslämnandet kan innebära för företagen,
särskilt förde mindre. Föratt åstadkomma en större reslriktivitet i
myndigheternas uppgiflslämnande har nya bestämmelser i denna del utfärdats
genom ändringar i allmänna verkssladgan (1965:600) och förordningen
(1975:567)om rationaliseringsverksamhelen inom den civila statsförvaltningen
(1977:602 resp. 1977:601). Centrala insatser behövs emellertid också. I
propositionen nämnde jag att jag hade för avsikt aU begära bemyndigande atl
tillkalla en delegation med uppgift alt aktivt verka för all förenkla och hålla
nere företagens uppgiftslämnande. Detta skall ske nu.

En
väsentlig uppgift för delegationen blir atl verka för en ömsesidig förståelse
mellan myndigheter och företag i fråga om uppgiftslämnandels syften och
konsekvenser. Eftersom många myndigheter och många företag är berörda av
uppgiflsinsamling bör det även vara en uppgift för delegationen att överväga
hur man på lämpligt sätt skall kunna sprida kunskap - både inom myndigheterna
och till företagen -om den reslriktivitet som avses tillämpas och de närmare
regler som i övrigt bör gälla för uppgiftsinsamlandel.

Delegationen
skall bl.a. lägga granden för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet.
Avsikten är all de erfarenheter som vinns av delegationens arbete tillsammans
med resultaten av de kartläggnings- och utredningsuppgifter som åläggs
delegationen skall kunna tjäna som underiag för statsmakternas
ställningstagande lill hur permanenta organisatoriska åtgärder på detta område
bör utformas. Delegafionens arbete skall därför tidsbegränsas lill tre år och
avslutas med en utvärdering av verksamheten. Delegationen skall åriigen före
oktober månads utgång lämna en översiktlig rapport över sin verksamhet.

En
huvuduppgift för delegationen skall vara alt föreslå åigärder för atl reducera
och förenkla uppgiftslämnandet. Denna verksamhet bör i första hand inriktas på
atl fä lill stånd en noggrann och allsidig prövning av alla nya

16
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

Del II B:8
Skr 1977/78:103 242

ellerändrade
uppgiftskrav. 1 verksamheten skall ingå att ge råd och service till de
uppgiftsinsamlande myndigheterna. Delegationen skall även vara remissorgan dit
utredningsbetänkanden och andra förslag remitteras försynpunkler på hur
förslagen påverkar företagens uppgiftslämnande. Delegationen bör också
informera förelagen om sin verksamhet och stimulera dem att inkomma med
synpunkter och förslag, särskilt med anknytning till konkreta fall, som rör
uppgiftslämnandet.

Jag
avseratt senare föreslå regeringen att utfärda särskilda bestämmelser om
anmälningsskyldighet för myndigheterna när de föreskriver ny eller ökad
uppgiftsskyldighet. Bestämmelserna bör också reglera delegationens möjligheter
att ingripa mot ny eller ökad uppgiftsskyldighet. Myndigheterna bör sålunda
åläggas att anmäla ny eller ökad uppgiftsskyldighel till delegationen. Anmälan
bör avse uppgifternas innehåll och vilka uppgiftslämnare som berörs. Den
förutsätts skola göras i så god tid all delegationen fär faktiska möjligheter
att granska uppgiftskraven. Om delegationen anser att en uppgift inte bör
samlas in bör den redovisa det för myndigheten. Delegationen bör också kunna
föreslå myndigheterna villkor för uppgifisinlämnandet, t.ex. central omräkning,
viss föriäggning i tiden, samutnytljande av uppgifter och återrapportering. Om
myndigheterna inte vill följa delegationens rekommendationer, bör delegationen
kunna underställa frågan regeringens bedömning, om frågan är av principiell
betydelse. Delegationen kommer all få befogenhet att utfärda anvisningar som
närmare reglerar utformningen av myndigheternas uppgiftsanmälan.

Vidare
behövs en genomgång av samtliga uppgiftsruliner. Delegationen bör verka för och
delta i prövningen. Enligt min uppfattning ärdet dock inte praktiskt
genomförbart för delegationen alt på tre år gå igenom alla uppgiftskrav från
den offentliga förvaltningens sida. Delegationen skall därför till att börja
med välja ut ett antal sektorer - exempelvis inom skatteområdet eller
samhällsplaneringen - och där i detalj gå igenom de uppgifter som samlas in
samt de bestämmelser som reglerar uppgiftsinsamlingen. Genomgången bör
innefatta en undersökning av hur uppgiftslämnandet ter sig från företagens
sida, särskilt för de mindre företagen. Delegationen skall då bedöma om de
uppgifter som hämtas in i sektorn kan avvaras, förenklas eller samordnas genom
olika åtgärder t.ex, ändrade rutiner eller författningsändringar. Berörda
myndigheter bör medverka i delta arbele bl,a. genom att biträda delegationen
med undersökningar och analyser. Sådant biträde bör ges hög prioritet hos
myndigheten. De metoderfarenheter som delegationen gör bör utnyttjas när andra
sektorer gås igenom senare.

För
atl delegationen skall kunna bedöma möjligheterna alt utnyttja redan insamlade
uppgifter eller samordna olika myndigheters uppgiftsinsamlande, behövs någon
form av registrering av de uppgifter som hämtas in regelbundet. Eftersom
statskontoret och statistiska centralbyrån redan arbetar med denna fråga, skall
delegationen härvidlag samverka med dem för alt så långt möjligt bespara
statsförvaltningen och uppgiftslämnarna dubbelarbete. Det finns enligt min
mening behov av ett register som är så utformat alt man kan följa hur
uppgiftsinhämtandet förändras, såväl på enskilda områden som totalt sett.

Delegationens
andra huvuduppgift bliratl lägga grunden fören fortlöpande bevakning av
uppgiftslämnandet och la fram förslag lill mer permanenta åtgärder. Som ett led
i detla arbele skall delegationen göra en allmän kartläggning av vad
uppgiftslämnandet, särskilt den samlade effekten av uppgiflsfloran, innebär för
förelagen. Kartläggningen skall bl.a. ge en bild av

s. 243 Kontrollera mot PDF

243 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:9

uppgiftsinsamlingens
omfattning och karaktär för olika branscher, typer av förelag o.d. saml av hur
besväriigt del är för förelagen att lämna olika uppgifter. Den skall också
belysa uppgiftsinsamlandets kostnader liksom andra effekter exempelvis som ev.
återhållande faktor vid planer på nyetablering och bibehållande av framför allt
mindre företag. En sådan undersökning bör ge ett bättre underiag både för
avvägningar i fråga om enskilda uppgifter och för alt utfärda råd och
riktlinjer till uppgiftsinsamlande myndigheter. Det är länkbart alt detta
kartläggningsarbele kan samordnas med arbetet med aU upprätta ett register över
uppgiftsinsamlandel.

En
väsentlig uppgift för delegationen blir vidare att stimulera de uppgiftsinsamlande
myndigheterna alt på ett ändamålsenligt sätt återföra den insamlade
informationen till företagen.

Delegationen
skall också utreda om kraven på sekretess- och integritetsskydd för uppgifter
hindrar samordning av uppgiftsinsamlingen och samutnyttjande av uppgifter. Jag
har i proposition 1976/77:115 redovisat min principiella syn på dessa frågor.

En
annan utredningsuppgift bör bli alt belysa för- och nackdelar med alt ersäUa
företagen för deras uppgiftslämnande. Delegationen skall på denna punkt också
beakta vad som har anförts i finansutskottets yttrande hösten 1976 om
företagens uppgiftsskyldighet (FiU 1976/77:3).

Ytterligare
en utredningsuppgift för delegationen bör bli alt gå igenom uppgifter som
företagen idag är skyldiga alt lämna men som framdeles skulle kunna samlas in
på frivillig väg. Genomgången bör ske med utgångspunkt i vad jag anfört om detta
i propositionen 1976/77:115.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementet

att
tillkalla en delegation med högst 11 ledamöter för atl aktivt verka för att
begränsa och underiätta företagens uppgiftslämande,

alt
utse en av ledamöterna all vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta budgeldepartementets kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Budgetdepartementet)

9.
Utredning om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen for gåvor till ideella och
humanitära ändamål

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

I
regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 har regeringen uttalat atl gåvor fill
ideella och humanitära ändamål bör fä dras av vid inkomstbeskattningen.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Del II B:9
Skr 1977/78:103 244

F.
n. medges inte avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella eller
humanitära ändamål. Den ensikildes ekonomiska stöd lill sådana ändamål måste
alltså lämnas med beskattade medel. I den mån skallelätlnader medges är dessa
inriktade direkt på de allmännyttiga organisationerna. Dessa är i varierande
omfattning befriade från inkomst-, förmögenhets-, arvs- eller gåvoskatt.

Det
är angeläget all skattelagarna har sådant innehåll att ideella och humanitära
organisationers arbete underiätlas. Lika angeläget är all enskilda personer
uppmuntras all ekonomiskt stödja sådana verksamheter. 1 vissa länder medges
skattemässiga avdrag för gåvor till dessa ändamål. Hos oss har önskemål om en
sådan avdragsrätt framförts sedan länge, bl. a. i riksdagsmotioner.

Atl
utforma ett syslem med avdragsrält av del slag som regeringsförklaringen
förutsätter kräver närmare undersökningar på flera punkter. För aU göra denna
undersökning bör en särskild ulredare tillkallas. Vid sitt arbete bör utredaren
särskilt uppmärksamma följande frågor.

För
det första bör undersökas vilka ideeUa och humanitära verksamheter som skall
omfattas av avdragsrätten. I det sammanhanget bör prövas frågan om förhållandet
mellan riksorganisationer och sammanslutningar på lokal nivå. Utredaren bör
under arbetet ta kontakt med olika religiösa, humanitära och andra ideella
organisationer och sammanslutningar.

En
annan väsentlig fråga rör avdragsrättens närmare utformning. Så är t. ex. vissa
beloppsspärrar ofrånkomliga. Utredningen bör också belysa utländska
erfarenheter på området.

Del
är vidare viktigt att förslagen fär en sådan utformning att de blir enkla att
tillämpa i praktiken. Självfallet måste fillses atl reglerna inle lämnar
utrymme för obehöriga skatteförmåner.

Reglerna
om avdragsrält bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 och tUlämpas första
gången vid 1979 års taxering. Det innebär att utredningsarbetet bör vara
slutfört före utgången av juli 1977. Med hänvisning lill vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att
tillkalla en särskild ulredare för att pröva frågan om avdragsrätt vid
inkomsttaxeringen för gåvor lill ideella och humanitära ändamål, saml

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt
utredaren.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning till utredaren, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i
form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat
föreskrives, och

alt
kostnaderna för utredningen skall betalas från sjunde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B: 10

10.
Utredning om vissa personaiadniinistrativa informationsbehandlingsfrågor

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Automatisk
databehandling (ADB)används sedan länge inom statsförvaltningen för
personaladministrativ informationsbehandling. Bl. a. sker löneuträkning för
huvuddelen av de statligt anställda i något ADB-baserat löneuträkningssyslem.
F. n. finns fiera olika sådana system. Regeringen har nyligen fattat beslut om
att införa ett generellt löneuträkningssyslem (SLÖR) för huvuddelen av den
egentliga statsförvaltningen. Som exempel på andra uppgifter inom del
personaladministraliva området, för vilka ADB-system används, utvecklas eller
utreds, kan nämnas alt statskontoret har fält i uppdrag av regeringen atl i
samråd med statens personalpensionsverk (SPV) och statens personalnämnd (SPN)
bedriva utvecklingsarbete rörande ett system för automatiserad malrikelföring
och pensionsuträkning.

Riksdagen
fattade år 1971 och år 1973 beslut om omlokalisering av viss statlig verksamhet
från storstockholmsområdel till andra orter i landet. Med anledning härav
beslutade Kungl. Maj:t efter förslag av statskontoret och SPN atl
omlokaliseringsmyndigheterna skulle anslutas till ett ADB-baserat
personaladministrativt informationssystem (OPAl). Syftet med delta system, som
utvecklades av statskontoret och SPN, var alt förse omlokaliseringsmyndigheterna
med de uppgifter som behövdes för en ändamålsenlig personaladministration i
samband med omlokaliseringen.

Enligt
SPN har OPAl inte kommit att användas i avsedd utsträckning i arbetet med
omplacering av personal i samband med omlokaliseringen av myndigheter.

Kungl.
Maj:t beslutade år 1973 atl OPAl skulle vara vägledande vid utveckling av
ADB-rutiner för personaladministraliva uppgifter. Med dessa fick systemet en
mer generell tillämpning. En ytteriigare breddning av systemets tillämpning
skedde då vissa myndigheter som ingick i statskontorels försöksverksamhet med
personaladministrativt informationssystem (BAS-PAI) i samband med detla syslems
nedläggning överfördes lill OPAl. F.n. är ett 20-lal myndigheter med ca 29 000
anställda anslutna till OPAl.

Flertalet
av de uppgifter som behövs för personaladministrativ informationsbehandling,
t. ex. i samband med omplaceringsverksamhel och utbildningsplanering, torde
komma all finnas i del generella löneulräkningssys-temet och i systemet för
automatiserad malrikelföring och pensionsuträkning. Mot bakgrand härav samt av
erfarenhetema av arbetet med OPAl finner jag det motiverat att en prövning och
samlad bedömning görs av hur behovet av personaladministrativ
informationsbehandling inom statsförvaltningen fortsättningsvis skall
tillgodoses. Jag förordar därför atl en särskild utredare tillkallas för att
utreda och lämna principförslag om hur behovet av personaladministrativ
information som underiag fördel personaladministraliva arbetet i
statsförvaltningen skall tillgodoses.

En
utgångspunkt för utredarens arbete skall vara den information som nu befintliga
ADB-baserade syslem och system under utveckling erbjuder. Om utredaren finner
att behov av ytterligare information föreligger skall han redovisa delta
särskilt. 1 utredningsarbetet skall ingå att klariägga på vilket

s. 246 Kontrollera mot PDF

Del
II B: 11 Skr 1977/78:103 246

sätt
det generella löneuträkningssyslemet kan utnyttjas för atl framställa den
information eller tillhandahålla de granduppgifter som behövs på del
personaladministrativa området.

Utredaren
bör vara oförhindrad alt pröva även andra frågor som sammanhänger med de
förhållanden jag har berört.

Utredaren
bör redovisa beräknade kostnader för de förslag han lägger fram.

Utredaren
bör under utredningsarbetets gång hålla nära kontakt med statskontoret,
riksrevisionsverkel, försvarets rationaliseringsinstitut, SPN och övriga
berörda myndigheter. Utredaren bör vidare hålla kontakt med de statsanställdas
huvudorganisationer och referensgrupper som tillsatts för OPAl och SLÖR.

Resultatet
av arbetet bör redovisas före den 2 maj 1977.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för budgeldepartemenlet

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda hur behovet av
personaladministrativ information som underiag för det personaladministraliva
arbetet i statsförvaltningen skall tillgodoses,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

att
ersäUning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

11.
Utredning om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen,
statsrådet Mundebo, anför.

Den
offentliga verksamheten har vuxit kraftigt under senare decennier. Den
offentliga sektom lar i anspråk omkring en tredjedel av landets totala
ekonomiska resurser och sysselsätter över en miljon människor. Vad gäller den
framtida utvecklingen föreligger en betydande automatik i den offentliga
utgiftsökningen till följd av stigande kostnader och som konsekvens av tidigare
fattade beslut. I 1977 års budgetförslag konstateras samtidigt mot bakgrand av
de långsiktiga samhällsekonomiska perspektiven att det är nödvändigt alt både
stat och kommun ålägger sig stor reslriktivitet med nya åtaganden och att den
offentliga verksamheten i framtiden inte kommer alt kunna byggas ut i samma
snabba takt som karakteriserat de senasie åren.

Samtidigt
slår det klart all de reformer som regeringen förpliktat sig atl arbeta för
kommer all ställa betydande krav på samhällels resurser. Möjligheterna att
finansiera en vidgad offentlig verksamhet genom skalle-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B: 11

och
avgiftshöjningar är dock starkt begränsade. För att angelägna behov skall kunna
tillgodoses krävs därför en stram hushållning inom hela den offentliga sektorn.
Ansträngningarna alt höja effektiviteten i statlig och kommunal verksamhet
måste fullföljas och alla möjligheter till besparingar bör tas till vara.

Efler
hemställan från riksdagen och bemyndigande av regeringen den 3 januari 1975
tillkallade chefen för finansdepartementet sakkunniga (Fi 1975:01) för all
utreda möjligheterna alt göra besparingar inom statsverksamheten
(besparingsutredningen). Utredningens huvuduppgift var att pröva om några
statliga verksamheter kunde läggas ned eller kraftigt reduceras samt om några
statliga transfereringsutgifler kunde upphöra eller betydligt minskas. I
utredningsuppdraget ingick emellertid inte att pröva frågor om statsförvaltningens
organisation, uppgifter och funktionssätt eller frågor som rör planering och
styrning av den statliga verksamheten.

För
en återhållsam offentlig kostnadsutveckling är emellertid de nämnda frågorna av
stor betydelse. Myndigheterna måste vara så uppbyggda all de effektivt kan lösa
sina uppgifter och anpassa verksamheten till nya förhållanden. Metoderna för
planering och styrning av den offentliga verksamheten bör ge slalsmakterna vida
möjligheter all prioritera mellan olika insatser. Mot den bakgrunden är en
översyn av budgetarbetets metoder och beslutsun-deriag motiverad. Det gäller
bl. a. atl undersöka hur de kunskaper och erfarenheter som finns inom
myndigheterna bättre skall kunna las till vara i arbetet för effektivitet och
utveckling i statsförvaltningen.

Det
är enligl min mening lämpligt att i detta syfte pröva ett bredare grepp än det
som anvisades i direktiven till besparingsutredningen. En ny utredning bör
därför tillsättas för att söka förbättra metoderna för att planera, prioritera
och hushålla med statens resurser. Utredningsuppdraget bör dock ej inbegripa
statliga bolag och affärsverk. 1 samband med att denna kommitté tillkallas bör
besparingsutredningens uppdrag upphöra.

Det
ligger i sakens natur all ett målinriktat och långsiktigt reformarbete tenderar
att medföra budgetmässiga bindningar. Därför är det angelägel att planeringen
genomförs och beslut fattas på grandval av beslutsunderiag där även mera
långsiktiga samhällsekonomiska och stalsfinansiella effekter vägs in. Det finns
emellertid också andra orsaker som medverkar till alt s. k. automatik
uppkommer. Statsutgifter är en följd av politiska beslut. Dessa har faltals för
alt lösa problem som förelåg när beslutet togs. Bland de samlade utgifter som
riksdagen årligen beslutar om utgörs merparten av fortsatta anslag för att
finansiera redan pågående verksamhet. Underiaget för riksdagens beslut las
fram genom ett omfattande arbete bl. a. inom det offentliga utredningsväsendet,
myndigheter och departement. Inom budgetprocessens ram sker en gransk ning av
utredningarnas och myndigheternas bedömningar och förslag. Det hör dock till
undantagen att delta resulterar i en genomgripande omprövning av pågående
verksamheter. Arbetet koncentreras i stället till prövning av förslag om nya
eller utvidgade verksamheter. Orsakerna härtill är flera. Bl. a. är det
material myndigheterna eller utredningarna presenterar sällan så utformat atl
effekterna av alternativa resursinsatser kan bedömas. Vidare medger lidspressen
i budgetarbetet inte en tillräckligt ingående prövning av alla verksamheter.

Kommittén
bör med dessa utgångspunkter analysera de förhållanden som medverkar till att
automalikuppkommer och diskutera olika tillvägagångssätt föratt undvika
alltför omfattande bindningar i statsbudgeten och därmed vidga den framtida
politiska handlingsfriheten.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Del
II B: 11 Skr 1977/78:103 248

Ett
besläktat problem utgör de tillkommande anslagsbehov i anslutning till tidigare
beslutade åtgärder som ofta anmäls i myndigheternas anslagsframställningar.
Följdkostnader av delta slag kan ställa betydande anspråk på statens resurser.
Det ligger i isakens natur alt statsmakterna vid viktigare beslut har svårt alt
föratse alla de konsekvenser av ekonomisk och annan art som åtgärderna kommer
all leda till, men det är angelägel all så många effekter som möjligt är
klariagda när avgörande ställningstaganden skall ske. Kommittén bör överväga
hur beslutsunderiaget inför stalsfinansiellt väsentliga beslut skall kunna
förbättras.

Det
är vidare angeläget att beslutsfattarna ges vidgade möjligheter atl bedöma de
offentliga åtgärdernas inverkan på förvaltningsarbetet och på kontakterna
mellan myndigheter och medborgare. Kommittén bör överväga vilka förbättringar i
beslutsunderlaget som behövs föratt motverka krångliga och omständliga
handläggningsrutiner i förvaltningen.

En
god hushållning med statens resurser kräver atl de erfarenheter som efler hand
vinns av det offertliga regelsystemets verkningar och av den verksamhet som
bedrivs i offentlig regi tas till vara. Detta sker f n. på fiera sätt.
Myndigheterna är genom 2 § aUmänna verksstadgan (1965:600) förelagda atl inom
sitt verksamhetsområde uppmärksamt följa förhållandena inom landet saml, såvitt
möjligt, i de andra nordiska länderna och utlandet i övrigt. Myndigheterna
skall också vidta eller hos regeringen föreslå de författningsändringar eller
andra åtgärder som bedöms lämpliga. Riksrevisionsverkel och riksdagens
revisorer bidrar genom sina revisionsrapporter lill all belysa
statsförvaltningens arbete. Inom de offentliga utredningama utförs periodiskt
analyser av de statliga och kommunala insatserna på skilda områden av
samhällslivet. Remissförfarandet är en väsentlig informationskälla. Även genom
forskningen framkommer resultat av värde för att bedöma de offentliga
åtgärdernas effekter.

Kommittén
bör granska den utvärdering av offentliga insatser som f n. bedrivs och pröva
vilka insatser som är motiverade för atl skapa ett förbättrat beslutsunderlag.
Ofta behövs bedömningar från flera olika håll. A ena sidan är det angeläget all
prövningen av en myndighels verksamhet inte enbart ankommer på myndigheten
själv. A andra sidan är det av värde alt erfarenheter och konslraktiva uppslag
inom myndigheten las till vara. Genom reglerna om medbestämmande på
arbetsplatserna öppnas nya kanaler för alt nyttiggöra uppslag och synpunkter
från de anställda.

Med den offentliga
sektorns tillväxt blir del alll viktigare all fortlöpande anpassa
myndigheternas arbete till medborgarnas föränderiiga behov och anspråk. De
beslutsfattande politiska organen har alt pröva den offentliga verksamhetens
mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Därutöver måste det på myndighetsnivå
finnas instrament för atl registrera förändringar i omgivningen. Stegrade
kostnader bör i många situationer leda till att verksamhetens ambitionsnivå
omprövas och det måste finnas en beredskap att notera inle endast nya och
växande behov utan även sådana förändringar som innebär att de problem som har
påkallat offentliga insatser blivit mindre brännande eller att medborgarnas
efterfrågan på vissa offentliga tjänster har börjat vika. Kommittén bör
undersöka vilka metoder som lämpligen bör användas inom statsförvaltningen för
att avläsa förändringar i kostnader, efterfrågan och behov.

Förändrade prioriteringar
kan leda till atl verksamhelsvolymen inom vissa områden behöver krympas eller
ges en ny inriktning. Kommittén bör överväga vad som kan göras för att
underiätta en organisatorisk anpassning

s. 249 Kontrollera mot PDF

249 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B: 11

av
förvaltningen i sådana situationer. Härvid bör uppmärksammas alt planering i
sådana fall ställer andra krav än planering för tillväxt inom ramen för
oförändrade uppgifter.

I en
del fall har det ansetts rimligt atl den som drar nytta av det offentligas
tjänster också helt eller delvis direkt deltar i finansieringen av verksamheten
genom att betala en avgift. Genom att avgiftsbelägga tjänster får man också ell
i vissa avseenden bättre mått på allmänhetens behov av den ifrågavarande
verksamheten. Utformningen av de offentliga taxorna spelaren betydelsefull roll
för inriktningen av den offentliga verksamheten och för möjligheterna atl bygga
ul den offentliga servicen. Kommittén bör därför överväga de offentliga
taxornas roll för utvecklingen av statsverksamheten.

En
rad frågor kring styrningen och planeringen av den statliga verksamheten har
tidigare behandlats av budgelutredningen, vars betänkande (SOU 1973:43) f n.
bereds inom regeringskansliet. Den kommitté som nu bör tillkallas bör i
tillämpliga delar utnyttja del material som redovisats av budgetutredningen.

Kommittén
bör under arbetets gång samråda med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01),
utredningen (Kn 1976:05) om kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan
saml utredningen (Kn 1976:06) om minskad statskontroll över kommunerna och
landstingskommunerna. Den bör beakta utländska erfarenheter inom de områden som
kommittén skall behandla och dra nytta av de kunskaper som har vunnits inom
centrala administrativa organ. Statskontoret, riksrevisionsverket och statens
personalnämnd bör kunna anlitas för särskilda utredningsuppgifter.

Den
kommiué som nu bör tillkallas bör vara pariamentariskt sammansatt. Berörda
fackliga organisationer bör knytas till kommittén.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för budgetdepartementet

all
tillkalla en kommiué med högst sju ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om
bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

all
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Del
II U:l Skr 1977/78:103 250

Utbildningsdepartementet

1.
Tilläggsdirektiv till utredningen om den gymnasiala utbildningen

Dir
1977:14

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03.

Statsrådet
Mogård anför.

Den
5 augusti 1976 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén att
tillkalla elva ledamöter med uppdrag att utreda den gymnasiala utbildningen.
Samma dag biföll regeringen också statsrådels förslag lill utredningsdirektiv.
Med utgångspunkt från regeringens bemyndigande har sedermera elva ledamöter
lillkallals och ordförande och huvudsekreterare utsetts.

1.
De tidigare utfärdade direktiven bör i allt väsentligt kunna ligga till grund
för utredningens arbele. Jag finner det emellertid nödvändigt all utredningen
härutöver också beaktar följande omständigheter.

Ell
vikfigt mål för utbildningspolitiken och en utgångspunkt för arbetet med en
reformerad gymnasieskola måste vara att såvitt möjligt alla ungdomar kan ges en
sådan utbildning inom gymnasieskolan atl de lären fast grund för
yrkesverksamhet och/eller för fortsatta studier på högskolenivå. Relativt
långtgående förändringar av olika gymnasiala utbildningars innehåll och
utformning kan därvid bli aktuella. Det är bl.a. väsentligt att gymnasieskolan
utformas så att det inom alla studievägar finns både yrkesförberedande och
studieförberedande inslag.

Samtidigt
ärdet angeläget att elevernas studiemotivation kan upprätthållas genom hela
studiegången. Gymnasieskolan måste därför även i framtiden innehålla såväl i
huvudsak yrke:sinriktade som till övervägande del studie-förberedande
alternativ.

1
arbetet på att utreda hur yrkesförberedande inslag skall kunna läggas in i de
nu rent studieförberedande utbildningslinjerna bör utredningen särskilt beakta
konsekvenserna för högskolans behörighetssystem.

Riksdagen fastställde
genom beslut 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179) principerna för
behörighet och antagning lill högskoleutbildning. De särskilda behörighetskrav,
:5om skall gälla fr.o.m. den I juli 1977 då högskolereformen träder i kraft,
uttrycks som kunskapskrav motsvarande ämneskurser inom främst de treåriga
gymnasieskolelinjerna. Riksdagen har vidare fastslagit, atl det för varje
högskoleutbildning skall finnas minst en gymnasieskolelinje som ger fullständig
behörighet.

Kommittén bör i sitt
arbete beakta, alt denna principiella uppbyggnad av det nya behörighetssyslemel
får anses fastlagd för den tid som f n. kan överblickas.

De utvecklingslinjer som
skisseras i direktiven är i vissa avseenden mycket vitlsyftande. Del gäller
bl.a. vad som anförs om samverkan mellan gymnasieskolan,
arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen liksom tanken
på en kontinueriig intagning till utbildning.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:2

Dessa
omständigheter slryker under betydelsen av att utredningen i ett första skede
överväger länkbara lösningar av de stora övergripande frågorna. Det är härvid
sannolikt inte möjligt att inom ramen för en och samma principlösning
tillgodose alla de skilda krav och önskemål som reses i samband med en
gymnasieskolereform. 1 ett principbetänkande bör därför alternativa
principlösningar presenteras och de pedagogiska, ekonomiska och organisatoriska
konsekvenserna av de olika alternativen belysas. Utan hinder härav bör
utredningen dock kunna påbörja arbetet med utbildningarna för vårdsektorn och
den sociala sektorn såsom angivits i direktiven.

2.
Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen har i en särskild skrivelse till
regeringen redovisat utvecklingen vid de fem s.k. riksyrkesskolorna och därvid
gett uttryck för uppfattningen att flertalet av dessa bör behållas tills
vidare. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag funnit
det naturligt atl gymnasieutredningen i sitt arbete också prövar frågan om
riksyrkesskolornas framtida roll i undervisningsväsendel. En närmare
integrering med samhällets utbildningsutbud i övrigt synes från olika
utgångspunkter önskvärd. Flera lösningar är härvid tänkbara. En väg är alt
organisera om skolorna till AMU-cenler. En annan är att inordna dem i
gymnasieskoleorganisalionen. Även andra lösningar bör övervägas. I övrigt
hänvisar jag till vad som anförts i denna fråga i årets budgetproposition under
arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel (prop. 1976/77:100 bil. 15, s. 85 och
89).

Med
hänvisning till vad jag sålunda har anfört hemställer jag att utredningen om
den gymnasiala utbildningen ges tilläggsuppdrag enligt punkten 2 ovan, samt att
för utredningsarbetet i övrigt skall gälla de kompletterande riktlinjer som
anförts under punkt 1.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Utbildningsdeparlemenlet)

2.
Kommitté med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattningar

Dir
1977:16

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-20

Statsrådet
Mogård anför.

Utredningen
om skolans inre arbele (SIA) har i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö
behandlat frågan om kvinnliga lärares möjligheter att bli skolledare.
Bakgrunden är att det finns få kvinnliga skolledare trots atl ca 60 % av alla
lärare är kvinnor. Inom grundskolans lärarkår är andelen kvinnor nästan 70 %.
Vid en fortsatt översyn av nuvarande rekryteringsförhållanden bör enligt SlA:s
mening särskild uppmärksamhet ägnas åt de faktorer som i dag hindrar en jämnare
fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare.

Även
utredningen angående kvinnors situation i den statligt lönereglerade offentliga
förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975:43) Kvinnor i statlig tjänst
behandlat rekryteringen av kvinnliga lärare till skolledartjänster. Utredningen
föreslår all skolöverstyrelsen (SÖ) åläggs att utge anvisningar

s. 252 Kontrollera mot PDF

Del 11 U:2 Skr 1977/78:103 252

om
att studiedagar anordnas om skolledarnas arbetsuppgifter. Vidare föreslås att
SÖ dels utarbetar informations- och studiematerial för en tvådagars information
om skolledarnas arbete, dels utger anvisningar om att alla vikariat på
skolledande befattningar skall meddelas på skolans anslagstavlor. Rektorerna
bör uppmana intresserade lärare atl anmäla sig till skolledarvi-kariat.
Vikariaten bör också kunna cirkulera bland intresserade lärare.

Även
SIA anser det nödvändigt med en systematisering av rekryteringen av skolledare.
SIA menar atl företagsnämnden kan vara del forum där skolans anställda
tillsammans diskuterar principer för vikarialstjänslgö-ring.

De
remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Kvinnor i statlig tjänst delar
uppfattningen att man bör eftersträva en ökning av andelen kvinnor på
skolledandebefaUningar. Hit hör bl.a. SÖ, Centralorganisationen SACO/SR, TCO:s
statstjänslemannasektion (TCO-S)saml Fredrika Bremer-förbundel, vilka också
tillstyrker de förslag fill åtgärder som föreslås. SACO/SR anser att det vore
värdefullt alt försöka lä svar på frågan varför kvinnliga lärare i så liten
omfattning söker skolledartjänsiter.

SÖ
anser också att utredningen borde ha belyst den i sammanhanget centrala frågan,
varför så fä kvinnor söker tjänst som skolledare eller vikariat på sådan
tjänst. Svaret på denna fråga skulle enligl SÖ kunna ge uppslag lill
realistiska insatser utöverde föreslagna. Kommitténs förslag innehåller enligt
SÖ flera frågor som bör beredas i ett fortsatt utredningsarbete.

1
propositionen (1975/76:39 s. 313-314) om skolans inre arbele m.m. föreslås alt
en särskild arbetsgrupp tillkallas med uppgiften att gå igenom de frågor som
sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster. Riksdagen har ej haft
något aU erinra häremot (UbU 1975/76:30, rskr 1975/ 76:329).

Ett
av skolans mål är att verka för jämställdhet mellan könen. Skolan måste enligt
min mening i allt sill arbete sträva efter att uppfylla detta mål. Del är
därför väsentligt att man nu på allvar försöker åstadkomma en jämnare
rekrytering till skolledartjänster. Undersökningar visar att andelen kvinnor på
skolledande befattningar inte på något sätt står i rimlig proportion lill del
slora antalet kvinnliga lärare. Ca 10 % av samtliga rektorer och ca 15 % av samtliga
studierektorer är kvinnor. Någon undersökning av varför kvinnliga lärare i så
liten utsträckning söker tjänst som skolledare har inte gjorts. En särskild
kommitté bör nu tillkallas med uppgift att gå igenom de frågor som sammanhänger
med rekryteringen till skolledartjänster.

Kommittén
bör starta sitt arbete med att kartlägga orsakerna lill den nuvarande
situationen. Kommittén bör också följa rekryteringen av skolledare i
kommunerna. På grundval av de erfarenheter som kan vinnas vid en sådan
kartläggning bör kommittén föreslå erforderiiga åtgärder som kan medverka till
atl en ökande andel kvinnor söker sig till skolledande befattningar. Kommittén
bör i samband därmed också uppmärksamma behovet av åtgärder föratt stimulera
lärare tillhörande kategorier som i dag är underrepresenterade bland
skolledarna all i ökad utsträckning söka sådana befattningar.

Ett kartläggningsarbete av
detta slag är omfattande, och mera långsikliga åigärder kan ta tid atl
genomföra. Kommittén bör därför också inrikta sitt arbete på åtgärder som kan
genomföras relativt snabbt. Till sådana åtgärder kan höra att utarbeta förslag
till informationsinsatser och forlbildningsåi-gärder rörande skolledningens
arbetsuppgifter m.m. Vidare bör kommittén utarbeta information och vägledning i
fråga om utlysande av vikariat som

s. 253 Kontrollera mot PDF

253 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:3

skolledare.
Därvid bör kommittén uppmärksamt studera hur vikariat utlyses i samband med alt
skolledare genomgår skolledarulbildning.

Kommittén
skall i siU arbete samråda med jämställdhetskommitlén.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag om att regeringen bemyndigar
mig

att
tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppgift att genom olika
initiativ öka andelen kvinnor på skolledande befattningar,

alt
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver atl ersättning lill ledamot,
sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl
kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

3.
Tilläggsdirektiv till 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04)

Dir
1977:18

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-03

Statsrådet
Mogård anför.

Regeringen
bemyndigade i maj 1974 statsrådet Hjelm-Wallén att tillkalla sakkunniga för alt
utreda lärarutbildningens mål, straktur och innehåll. Direktiven för
utredningen kompletterades i november 1975.

De
sakkunniga, som antog namnet lärarutbildningsutredningen, har bl.a. att
överväga frågan om betygsättningen i lärarutbildningen. 1 vad avsåg följderna
för meritvärdering för tjänst i skolan borde utredningen samråda med
utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna.

1
direktiven hänvisades vidare till att belygsättningen inom lärarutbildningen
då utreddes inom skolöverstyrelsen (SÖ). Där erinrades vidare om att 1968 års
utbildningsulredning i ell betan kände (SOU 1973:2) Högskolan hade behandlat
betygen inom högskoleutbildningen.

1
prop. 1975:9 om ref''mering av högskoleutbildningen gjordes vissa uttalanden
beträffande belygsättningen inom högskolan. Föredraganden förordade att
betygsskalan underkänd, godkänd och väl godkänd skulle utgöra riktpunkt för
belygsättningen inom högskolan. För en kurs eller utbildningslinje borde man
dock kunna använda färre betygssteg. Riksdagen ställde sig bakom föredragandens
förslag (UbU 1975:17, rskr 1975:170).

SÖ
har i skrivelse den 4 juni 1975 lagt fram vissa förslag på grundval även
rapport från den arbetsgrupp inom SÖ som haft lill uppgift alt utreda frågan om
betygsättning och utvärdering i lärarutbildningen (BUL). SÖ:s förslag avser i
avvaktan på bl.a. 1974 års lärarutbildningsutredning begränsade åtgärder.

Under
våren 1976 kartlades inom utbildningsdepartementet betygssystemen i högskolan.
Karlläggningen redovisades i rapporten (Ds U 1976:4)

s. 254 Kontrollera mot PDF

Del
II U:4 Skr 1977/78:103 254

Betyg-76.
Med utgångspunkt i denna kartläggning har konferenser genomförts med
företrädare för utbildningsdepartementet, personalorganisationer och
intressenter inom bl.a. lärarutbildningen.

Från
såväl studerande i lärarutbildningen som företrädare för lärarutbil-darna har
vid flera tillfällen och i olika former förts fram kravet atl de graderade
betygen inom lärarutbildningen skall slopas. Frågan är emellertid nära
förknippad med meritvärderingen vid tjänstetillsättning.

Jag
bedömer det som angeläget alt belygsättningen inom lärarutbildningen fär en
enhetlig och samlad lösning tillsammans med frågan om meritvärdering vid
tjänstetillsättningar i skolväsendet. Det bör ankomma på lärarutbildningsutredningen
alt lägga fram förslag till en sådan lösning.

Utredningen
bör i detta arbete ingående pröva vilka konsekvenser en begränsning av antalet
belygssleg kan medföra. De sakkunniga bör därför med förtur behandla
belygsättningen i lärarutbildningen saml avge förslag lill de eventuella
förändringar i anvisningarna för meritvärdering vid tjänstetillsättning i
skolväsendet som kan föranledas av förändringar i betygssystemet. Arbetet bör
bedrivas skyndsamt och i samråd med berörda personal- och elevorganisationer.
Det bakgrundsmaterial som har lagts fram av SÖ:s arbetsgrupp bör kunna ligga
till grund för arbetet. Förslagen bör avse samtliga utbildningar inom sektorn
för utbildning för undervisningsyrken utom förskollärar- och
fritidspedagogutbildningarna. Vad gäller betygsättningen inom de sistnämnda
utbildningarna avser jag all återkomma till regeringen i samband med
behandlingen av förslagen i 1968 års barnslugeulrednings betänkande (SOU
1975:67) Utbildning i samspel.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar åt
1974 års läraratbildningsutredning all skyndsamt lägga fram förslag om
belygsättningen inom läramtbildningen och om meritvärdering i samband med
tjänstetillsättning i skolväsendet vid eventuella förändringar av gällande
betygssystem inom nämnda utbildningar.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

4.
Översyn av det statliga litteraturstödet

Dir 1977:24

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

Genom
beslut av riksdagen i maj 1975 infördes ett statligt litteraturstöd (prop.
1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201). Det omfattar ett utgivningsstöd till
följande litteraturkalegorier, nämligen ny svensk skönlitteratur, skönlitteratur
i svensk översättning, klassiker, facklitteratur i svensk översättning samt
barn- och ungdomslitteratur. Stödet kan utgå till svenskt förlag här i landet
och har till syfte alt främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen.
Budgetåret 1976/77 uppgår ulgivningsslödel till 8 milj. kr. och man kan räkna
med atl det kan komma att fördelas på totalt omkring 700 titlar. Stödet
fördelas av statens kulturråd. Beslut om slöd fattas av nämnden för litteratur
och folkbibliotek inom kulturrådet efter förslag från fem olika

s. 255 Kontrollera mot PDF

255 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:4

urvalsgrupper.
För varje stödkalegori finns en bestämd bidragssumma för fördelning varje
budgetår.

Inom
ramen för litteraturstödet kan också ges en kreditgaranti för förlagsverksamhet.
Statens industriverk svarar förgarantigivningen. Budgetåret 1976/77 är den
ekonomiska ramen för kreditgarantierna 2 milj. kr. Innevarande budgetår utgår
vidare 200.000 kr. för läsfrämjande åtgärder bland barn och ungdom. Denna
verksamhet bedrivs i huvudsak bland barn-och ungdomsorganisationerna och med
hjälp av de böcker som staten erhåller som motprestation för utgivningsstödet
till barn- och ungdomslitteratur.

Bestämmelser
om litteraturstödet återfinns i förordningen (1975:493) om stadigt litteraturstöd.

Riksdagen
beslöt våren 1976 (prop. 1975/76:135, KrU 1975/76:35, rskr 1975/76:355) atl
under en treårig försöksperiod ge stöd till massmarknadsulgivning av
prisbillig kvalitetslitteratur. Innevarande budgetåruppgårstödet till 2,5 milj.
kr.

I
budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:100, bil. 12 sid. 73)
föreslås att ett nytt stöd till utgivning m.m. av litteratur på invandrar-och
minoritetsspråk införs. Stödet föreslås för budgetåret 1977/78 uppgå till
300.000 kr.

1
samband med riksdagens beslut om litteraturstödet framhöll kulturutskottet
(KrU 1975:12, s. 18) att den stödordning som infördes borde ha försökskaraktär
och att den närmare utformningen av stödet fortlöpande måste övervägas och vid
behov korrigeras. Bokutgivningen hade tidigare inle varit föremål för statligt
slöd och det var därför svårt att förutse om de stödinsatser som introducerades
skulle fä önskade effekter. Enligt regeringens beslut den 18december 1975
ankommer det på statens kulturråd att följa utvecklingen på litteralurområdet
och atl med utgångspunkt i vunna erfarenheter söka arbeta fram förslag till
förbättringar av stödformerna.

1
sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 har kulturrådet fört fram
förslag om vissa kompletteringar av det nuvarande litteraturstödet. Från rådels
sida har dessutom uttalats avsikten att inför budgetåret 1978/79 presentera en
utvärdering av samtliga stödformer och lägga fram mer genomarbetade förslag
till förbättringar.

Enligt
min mening är det nödvändigt med en noggrannare analys av litteraturstödets
effekter och en mer genomgripande omprövning av stödformerna än vad
kulturrådet har möjlighet atl genomföra inom ramen för sitt löpande arbete.
Uppgifterna bör därför anförtros åt en särskild utredare. Denne bör i sitt
arbete samråda med statens kulturråd och utnyttja de erfarenheter som finns
inom rådet. Resultaten av utvärderingen bör läggas till grund för förslag
beträffande lilleraturstödels fortsatta utformning.

Utredaren
bör särskilt pröva om avvägningen av stödet mellan olika lilteraturkategorier
har gjorts på ett tillfredsställande sätt. Därvid bör möjligheterna att
förbättra stödet lill facklitteraturen undersökas ingående. Förenklingar av
urvalssystem och administrativa rutiner bör eftersträvas. Från både praktiska
och principiella synpunkter är det angeläget att uppnå mer automatiskt verkande
stödformer. Om möjligt bör slödordningen utformas så att den också innebär ett
stöd ål spridningen av böckerna - i första hand genom bibliotek och bokhandel.

Utvärderingen
bör också omfatla kreditgarantierna till bokförlag. Behovet av kredilstöd bör
undersökas och dessutom bör - i samråd med industriverket -diskuteras
alternativ till nuvarande handläggningsordning. Prövningen av
administralionsfrågan bör ske bl.a. mot bakgrund av regeringens och

s. 256 Kontrollera mot PDF

DelIIU:5
Skr 1977/78:103 256

riksdagens
kommande ställningstaganden till det nyligen framlagda förslaget om stöd till
bokhandeln (Ds U 1976:17).

Massmarknadsuigivningen
av prisbillig kvalitetslitteratur för vuxna skall däremot inte behandlas i
detla sammanhang. Inte heller bör det föreslagna slödel till utgivning av
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk som riksdagen kan vänlas fatta
beslut om våren 1977 las med i utvärderingen.

1
prop. 1975/76:135 (s. 269) framhöll föredragande statsrådet att han ansåg det
angeläget att en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur
påbörjades och hänvisade lill aktuella planer inom folkrörelserna och till dem
anknutna förlag på atl fä till stånd en sådan utgivning, KultumtskoUel instämde
vid sin behandling av propositionen i föredragandens ställningstagande (KrU
1975/76:35, s, 67) och förutsatte att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag i frågan. Kooperativa förbundet har i skrivelse den 5
januari 1977 presenterat förslag till massmarknadsutgivning av barn- och
ungdomslitteratur inom ramen för en bokklubb,

1
utredarens uppgifter bör ingå att lägga fram förslag om hur en
massmarknadsutgivningavbarn-ochungdomslitteralurskall kunna komma lill stånd.
Delta bör ske efler nära kontakter med organisationer och föriag som är villiga
alt medverka i en sådan verksamhet.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet

att
tillkalla en särskild ulredare med uppdrag alt göra en översyn av det statliga
litteraturstödet,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

5.
Tilläggsdirektiv för utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och
statistik för högskolan

Dir
1977:29

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-13

Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

Med
slöd av regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 tillkallade dåvarande chefen
för utbildningsdepartementet genom beslut den 22 augusti 1975 en arbetsgrupp
för infomialionssyslem för grundläggande högskoleutbildning. Arbetsgruppen har
senare antagit namnet utredningen om studiedokumentation och statistik for
högskolan. Enligl sina direktiv har utredningen lill uppgift att överväga bl.a.
hur de befintliga lokala informationssystemen skall kunna anpassas till den nya
högskoleorganisationen och vilket löpande

s. 257 Kontrollera mot PDF

257 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:5

statistikunderlag
som i övrigt behövs för utbildningsadminislraliva ändamål i den nya högskolan.
Även behovet av högskoleslatistik för myndigheter, organisationer m.fi. utanför
högskoleväsendet borde härvid beaktas. Vidare borde utredningen enligt
direktiven lägga fram förslag om vilka uppgifter, som bör ingå i riksomfattande
enhetlig statistik för utbildningsadministrativa behov och därför bearbetas
centralt för alla utbildningar, samt om förfarandet vid insamling av sådana
uppgifter. Därvid borde övervägas möjligheterna att samla in vissa uppgifter
endast genom undersökningar stickprovsvis. Utredningen borde också överväga
huren fördelning mellan lokal och central löpande statistikproduktion skall
utformas.

Utredningen
har i februari 1976 lagt fram ett första delförslag i en promemoria
"Studiedokumentationssyslem för högskolan budgetåret 1977/ 78".
Förslaget behandlar framför allt studiedokumentaiionssystemets huvudstruktur,
bl.a. med avseende på innehållet i lokala och centrala register samt vilka krav
som inledningsvis bör ställas från funkfionssynpunkt på det system som skall
börja tillämpas den I juli 1977 för alt studerandeslrömmar och utbildningsutbud
skall kunna följas och hanteras administrativt. Delta första förslag som främst
behandlar statislikbehov för administrativa uppgifter av mer löpande och
kortsiktigt slag skall enligl utredningen ses mot bakgrund av att dess arbete i
hög grad är knutet till genomförandet av högskolereformen. Till frågan om mer
övergripande utbildningsslatistik avser utredningen atl återkomma. Hit hör
statistik som behövs för beslut om hur högskoleutbildningen successivt skall
planeras, utvecklas och förändras med hänsyn lill såväl individernas önskemål
och behov som samhälls- och arbetslivets behov. Avnämare av sådan statistik är
lokala, regionala och centrala ulbildningsmyndigheler inkl. berörda
departement, arbetsmarknadsmyndigheter och olika företrädare för offenfiiga
och privata "utbild-ningskonsumenier" som t.ex. socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen
samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Även statistik för huvudsakligen
olika informations- och forskningsändamål inkl. uppgiftslämnande för
internationella organisationer räknas till detta område.

Utredningens
förslag innebär aU statistik avseende studerande och studieresultat skall
produceras inom ett syslem som huvudsakligen bygger på lokala register. Dessa
skall vid behov kunna sambearbetas för statistikproduktion. För en mer
frekvent produktion av riksstalislik och som en urvalsram för vissa typer av
specialundersökningar skall det enligt utredningens förslag finnas ett
permanent centralt register vid statistiska centralbyrån. Till detta skall
uppgifter lämnas från lokala datorbaserade och manuella system.

Genom
beslut den 11 mars 1976 uppdrog regeringen åt universilets-kanslersämbelel och
statistiska centralbyrån att anpassa registren i huvudsaklig överensstämmelse
med uiredningens förslag.

Föregen
del anser jag att det är angeläget att högskolestatistiken i sin helhet
underkastas en kritisk granskning så atl ett underlag skapas för atl använda
sludiedokumentationssystemel på eU sätt som kan leda lill en mot behoven väl
avvägd produktion av statistik. Denna granskning bör bl.a. belysa behoven av
statistiskt underiag för bedömning av frågor som rör sambandet mellan
utbildning och arbetsliv.

Därvid
bör beaktas såväl behovet av uppgifter om utbildningsefierfrågan hos olika
grupper av människor som arbetslivets behov av uppgifter om utbudet av
utbildade och ulbildningsmyndighelernas behov av uppgifter om arbetslivets
efterfrågan på personer med olika slag av utbildning. Den

17 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

Del
II U:5 Skr 1977/78:1103 258

statistiska
belysningen av arbetsmarknaden för högskoleutbildade bör förbättras så alt den
tillsammans med bl.a. uppgifter om de studerandes önskemål kan ingå i
underlaget för den löpande förnyelsen av högskolans utbildningsutbud. Stor vikt
bör även läggas vid utformning och produktion av statistik som på ett
rättvisande sätt skall belysa förändringarna i den totala
studerandepopulalionen vid högskolan. Både granskningen av statistikproduktionen
och de sistnämnda frågeställningarna motiverar att utredningens direktiv vidgas
och att dess arbete ges en något annorlunda inriktning.

För
att de statislikbehov som har angetts i det föregående skall kunna klariäggas
fordras en övergripande studie. Närmare riktlinjer för densamma bör utformas av
utredningen. Studien börsyfta lill att belysa statistikbehoven hos olika
avnämare. Därvid bör nuvarande användning av högskolestatistiken redovisas och
exemplifieras, l.ex. vilken roll denna har spelat för olika beslut, och varför
statistiska data så sällan redovisas som beslutsunderlag. Det pågående arbetet
med högskolereformen bör naturiiglvis beaktas och hänsyn bör i största möjliga
utsträckning las lill förutsebara förändringar i interna och externa behov av
statistisk information om högskolan. Det är sålunda även här värdefullt med
konkreta exempel på hur planeringsprocessen har påverkats av löpande statistik
eller av mer speciell statistik som har tagils fram på särskild beställning.
Skillnad bör göras mellan sådan statistik som direkt används som underlag och
annan statistik som mer är atl se som allmän information.

Analysen
bör bl.a. leda fram till en precisering av skillnaden mellan den statistik som
efterfrågas mera tillfälligtvis men som vid behov kan produceras på grundval av
olika register och system och den statistik som efterfrågas ständigt och därför
bör produceras löpande. Inom den sistnämnda statistiken bör man skilja mellan
statistik som bör publiceras och statistik som bör finnas tillgänglig i annan
form. Frågor om periodicileten inom olika stalislikserier och problem som är
förenade med ändringar i publiceringen och utbudet av stalislikserier bör
belysas. I delta sammanhang bör också prövas i vilken utsträckning det är
möjligt och lämpligt - bl,a, koslnadsmässigt - att ersätta löpande statistik
baserad på totalundersökningar med statistik baserad på
stickprovsundersökningar e,d.

En
förutsättning för arbetet bör vara att kostnaderna för statistiken inom
högskoleområdet totalt sett skall ligga inom ramen för nuvarande permanenta
resurser för sådana ändamål. Där så är möjligt bör också hänsyn tas till
kostnader som f n, är dolda. Inte heller högskolans kostnader för hithörande
ändamål bör fä öka.

Utredningen
bör också beakta behovet av samordning mellan högskolestatistik och statistik
för angränsande utbildning.

Utredningsarbetet bör
också syfta till att utforma sådana metoder för analys av statistikbehov som
statistiska centralbyrån sedermera kan tillämpa i sin egen fortlöpande översyn
och omprioriiering av utbildningsstalisti-ken.

De arbetsuppgifter
utredningen har tilldelals genom de ursprungliga direktiven och de uppgiflersom
den kommerati fä om regeringen ansluter sig till mina överväganden i del
föregående gäller områden som nära kan beröra den personliga integriteten. I de
ursprungliga direktiven framhölls att utredningen bör lägga fram förslag om hur
sådana uppgifter som av bl.a. inlegritetsskäl inte bör tas in i administrativa
system men likväl är nödvändiga för högskolemyndigheternas planering eller för
statistiska och vetenskapliga ändamål bör samlas in, lagras och bearbetas. Jag
vill under-

s. 259 Kontrollera mot PDF

259 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:6

stryka
vikten av att även integritelsfrågorna noga övervägs och belyses i det
fortsatta arbetet. Jag utgår från att utredningen bedriver sill arbete under
stort hänsynstagande lill den enskildes privatsfiir. 1 detta sammanhang vill jag
också erinra om vad som anges i direktiven till utredningen (Ju 1976:05) om
översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m.m.
(datalagskommittén). Denna utredning har lillkallals efter det atl utredningen
om studiedokumentation och statistik hade lillkallals. Till dala-lagskommilténs
arbetsuppgifter hör fiera spörsmål som är av direkt betydelse för
sludiedokumentationsverksamhelen inom högskolan. Hit hör bl.a. frågorna om
behandlingen av långtidsförvarade personregister hos statistiska centralbyrån
och andra registerförare, om information till intervjuade vid
intervjuundersökningar, om användningen av mjukdala, om rätten för registrerade
att erhålla registerutdrag och om försäljningen av datoriagrade personuppgifter
för kommersiellt bruk. Dalalagskommittén har enligt sina direktiv alt i en
första etapp kartlägga, systematisera och sovra föreliggande material och
synpunkter i fråga om integritetsskyddel. De förslag som synes fruktbara atl
utveckla bör kommittén ställa samman till alternativa lösningar. Arbetet i den
första etappen bör avslutas med att dessa lösningar av kommittén presenteras i
en offentlig diskussionspromemoria.

Jag
finner del angelägel att utredningen om studiedokumentation och statistik under
sitt arbete samverkar med dalalagskommittén.

Arbetet
bör bedrivas skyndsamt.

Det
utredningsuppdrag som jag nu har angivit innebär en ökad belastning på
utredningen. Ytteriigare ledamöter bör därför förordnas.

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

utvidgar
uppdraget och

bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla ytterligare högst 3 ledamöter
all ingå i utredningen.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

6.
Utredning om vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m.m.

Dir
1977:49

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

Vid
min anmälan av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom
högskolan m.m. meddelade jag min avsikt att föreslå regeringen atl tillkalla en
särskild utredning med uppgift alt överväga vissa frågor om organisationen av
lärartjänster m.m. för i första hand grandläggande högskoleutbildning. Jag
återkommer nu i denna fråga.

Genom
riksdagens ställningstagande till proposition 1975:9 om reformering av
högskoleutbildningen m.m. (UbU 1975:19, rskr 1975:179) har delvis nya mål satts
upp för den grundläggande högskoleutbildningen. 1 propositionen 1976/77:59 om
utbildning och forskning inom högskolan m.m.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Del
II U:6 Skr 1977/78:103 260

föreslår
regeringen åtgärder som syftar till att lägga fast de organisatoriska ramar
inom vilka de tidigare uppställda målen skall kunna förverkligas. Därigenom
skapas förutsättningar alt tillgodose önskemålen om alt vidga konlaktyiorna
mellan högskolan och samhället i övrigl och alt förbättra yrkeslivsanknylning
och forskningsanknytning för olika slag av högskoleutbildning. Möjligheterna
för nya grupper alt skaffa sig högskoleutbildning breddas.

De
nya målen för den grundläggande högskoleutbildningen saml den förändrade
institutionella organisationen påverkar också tjänsteorganisationen inom
högskolan, främst i vad avser lärartjänster och tjänster för
utbildningsadministrativa ändamål. För atl reformeringen av högskolan skall
kunna fortlöpa på ett tillfredsställande sätt fordras därför enligt min mening
att tjänsteorganisationen nu ses över i syfte atl finna en utformning av den
som underiättar strävandena atl fullfölja de ulbildningspolitiska målen. Jag
förordar därför att en kommitté tillkallas för detla ändamål.

1968
års utbildningsulredning (U 68) behandlade tjänsteorganisationen förhållandevis
kortfattat. Utredningen log främst upp två delfrågor, nämligen att
tjänsteorganisationen inom den nya högskolan borde göras mer enhefiig än för
närvarande samt att forskningsanknytningen för vissa lärarkategorier borde
förbättras. Som ett medel atl stärka banden mellan grundläggande utbildning och
forskning/forskarutbildning förordade U 68 en ordning med tjänslgöringsbyten
mellan befattningshavare såväl inom samma institution och högskoleenhet som vid
olika högskoleenheter. Den sistnämnda typen av tjänslgöringsbyten skulle enligl
utredningen vara angelägen för högskoleenheter som saknade fast
forskningsorganisation. U 68 strök också under vikten av alt läraren har
kontakter rned del yrkesliv som högskoleutbildningen förbereder för och med
andra slag av utbildning.

Min företrädare
konstaterade vid sin anmälan av propositionen om reformering av
högskoleutbildningen m.m. att han rörande de tjänsteorganisatoriska frågorna i
allt väsentligt delade U 68:s bedömning. Konkreta ställningstaganden i dessa
frågor borde dock, enligt hans mening, anstå till dess klarhet hade vunnits om
indelningen i högskoleenheter m.m. I frågan om forskningsanknytning anfördes
atl universitetslektorer (motsvarande) borde ges tillfälle att inom ramen för
tillgängliga resurser deltaga i forskning/ forskarutbildning.

Den
centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) avgav i december
1976 förslag till förordning om lärare vid statliga högskoleenheter. Förslaget
innebär relativt små sakliga förändringar av gällande föreskrifter i fråga om
behörighet, befordringsgrunder och tillsättningsordning för de lärarkategorier
som kommer att ingå i den nya statliga högskoleorganisationen. H 75
understryker dock behovet av en mer ingående översyn av tjänsteorganisationen
inom högskolan.

Inom den nuvarande
högskoleorganisationen finns lärartjänster avsedda företrädesvis för forskning
och forskarutbildning, företrädesvis för grandläggande utbildning eller helt
för grundläggande utbildning. Frågan om forskarkarriärens utformning ulreds av
forskarutbildningsutredningen, FUN (U 1974:06). FUN väntas lägga fram sina
förslag under innevarande år. Översynen av de fiänsteorganisaloriska frågorna
bör därför i första hand begränsas till frågor som främst rör den grundläggande
högskoleutbildningen.

FUN:s förslag kan komma
all beröra även vissa tjänster avsedda främst för grundläggande
högskoleutbildning. Sedan regeringen och riksdagen tagit

s. 261 Kontrollera mot PDF

261 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:6

ställning
lill FUN:s förslag avser jag atl vid behov återkomma till regeringen med
förslag om tilläggsdirektiv till kommittén.

Lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, MBL, och lagen (1976:600) om
offentlig anställning, LOA, bildar stommen i den arbetsrätts-reform som för den
offentliga sektorns del har öppnat större möjligheter att träffa kollektivavtal
än tidigare. Sålunda har det i 1965 års tjänstemannalagar intagna förbudet moi
att träffa avtal om bl.a. tjänsteorganisationens utformning slopats. Men avtal
kan naturiiglvis inte heller framgent träffas i strid med tvingande
lagstiftning, l.ex. regeringsformen, kommunallagarna eller LOA. 1 förarbetena
till reformen slås också fast att avtal inte bör träffas som skulle träda den
politiska demokratin för när. Föreskrifter som styr myndigheternas verksamhet i
fråga om mål, inriktning, omfattning eller kvalitet bör sålunda inte meddelas
genom kollektivavtal. Dessa frågor avses även i fortsättningen vara förbehållna
reglering i offentligrältslig ordning.

Mot
denna bakgrund bör kommitténs arbete syfta till att skapa ett underlag för
såväl reglering genom kollektivavtal som beslut vilka det ankommer på
regeringen och riksdagen alt fatta. Det är sålunda angelägel all arbetet kan
ulföras under medverkan av företrädare för berörda fackliga organisationer.

Jag
går nu över till att närmare ange kommitténs huvudsakliga arbetsuppgifter.

1
Tjänsteorganisationens yrkeslivsanknytning

Formen
för och arten av lärarnas anknytning till yrkeslivet utanför högskolan växlar
kraftigt mellan olika delar av den nya högskolan. Kommittén bör överväga vilka
allmänna krav som med hänsyn lill de utbildningspolitiska målen i detta
avseende bör ställas på tjänsteorganisationen för såväl statlig som kommunal
högskoleutbildning. Jag lar här upp två frågor som jag anser särskilt
betydelsefulla.

Behörighetsföreskrifterna
för flertalet slag av lärartjänster inom högskolan är utformade med utgångspunkt
i sakligt betingade men samtidigt ofta i detalj reglerade krav på
ämnesteoretisk och pedagogisk kompetens. 1 regel finns det härutöver möjlighet
att vid tjänstetillsättningar beakta även andra egenskaper hos en sökande,
vilka kan vara av betydelse för tjänsten. H 75:s förslag till bestämmelser
innebär inte några väsentliga förändringar på denna punkt. På längre sikt ger
emellertid varken de nu gällande bestämmelserna eller de av H 75 föreslagna
något helt tillfredsställande uttryck förde krav som i skilda avseenden måste
ställas på sökande lill lärartjänst avsedd i första hand för mera
tillämpningsinriktad eller konstnärlig högskoleutbildning. Liksom nu måste stor
vikt fästas vid såväl pedagogisk som ämnesteoretisk kompetens. För många
utbildningar måste emellertid även faktorer som yrkeslivserfa-renhel, främst
från den yrkessektor för vilken man skall ge de studerande utbildning, och
konstnärlig kreativitet tillmätas stor och i vissa fall avgörande betydelse.
Kommittén bör mot denna bakgrund överväga hur de mångskiftande kraven på
innehavarna av lärartjänster inom högskolan bäst skall kunna beaktas vid
meritvärderingen. Som utgångspunkt bör självfallet gälla alt reglerna skall
utformas så alt den för en viss tjänst bäst lämpade också skall i första hand komma
i fråga för tjänsten.

Den andra aspekten på
tjänsteorganisationens anknytning lill yrkeslivet gäller röriigheten mellan
högskolan och yrkeslivet i övrigt. Redan idag utnyttjas i viss utsträckning
personer verksamma inom olika delar av

s. 262 Kontrollera mot PDF

Del
II U:6 Skr 1977/78:103 262

arbetslivet
som lärare i högskoleutbildning som förbereder för verksamhet inom resp.
område. Exempel på detta står att finna inom bl.a. ekonomisk, juridisk,
medicinsk och teknisk grundutbildning samt inom forskarutbildning vid skilda
fakulteter. Dessa lärare knyts lill högskolan antingen genom timanslällning
eller genom inrättande av t.ex. arvodestjänster som speciallärare. Inom den
nuvarande lärarutbildningen finns lärartjänster som också omfattar viss
tjänstgöring inom skolväsendel. Flera exempel skulle kunna anföras. Kommittén
bör skapa sig en uppfattning om situationen för olika utbildningar i detta
avseende. Kommittén bör också belysa möjligheterna för högskolans lärare att
efter en kortare eller längre lids tjänstgöring utanför högskolan återvända
till denna. Därvid bör kommittén ange vilka åigärder som behöver vidtas för att
vidga dessa möjligheter. Man bör också överväga hur möjligheterna att till
lärartjänst i högskolan för kortare eller längre tid rekrytera personer som är yrkesverksamma
utanför högskolan skall kunna förbättras. Frågor som uppkommer i det fallet är
bl.a. ändamålsenligheten i deltids- respektive heltidsanställning, vilka
avvägningar mellan dessa allernativ som kan länkas samt vilka åigärder som
påkallas för att främja denna lärarkategoris pedagogiska skicklighet. Kommittén
bör redovisa de arbets-marknadsmässiga konsekvenserna för de olika delar av
arbetslivet som berörs av kommitténs övervägande rörande ökad röriighet för
lärare mellan lärarverksamhet och annan yrkesverksamhet. Kommittén bör vidare
belysa konsekvenser för ledning, planering och organisation m.m. inom högskolan
som kan följa av en sådan ökad röriighet.

1 detta sammanhang vill
jag också beröra frågan om hur aktualiteten i yrkeslivsanknylningen skall kunna
vidmakthållas. Den har på senare år tagils upp vid skilda tillfällen.
Journalistutbildningsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1975:25)
"A jour" att lektorerna i journalistiska ämnen vid
journalisthögskolorna skulle ges möjlighet till tjänstledighet med bibehållen
lön för att hålla sin yrkeskunskap aktuell. Även organisationskommittén för
högre musikutbildning (OMUS) har i sitt principbetänkande (SOU 1976:33)
"Musiken, människan, samhället" tagit upp problemet om sambandet
utbildning-yrkesliv i anslutning till frågan om anställningsform för lärarna
för musikutbildningen. Enligt OMUS är det mycket väsentligt att anställningsformer
skapas som möjliggör växelspel mellan arbete i utbildning och yrkesliv i
övrigt.

Ett
annat exempel är debatten om lärarutbildningens organisation. 1 denna har ofta
efleriysls en ordning som gör det möjligt för de anställda inom högskolan atl
under längre perioder helt verka inom de delar av utbildningsväsendet för
vilka de utbildar lärare, i stället för att som nu ha enstaka timmar per vecka
elierår. 1 sammanhanget bör nämnas att 1974års lärarutbildnings-utredning, LUT
(U 1974:04), enligt sina direktiv har all bl.a. utreda frågan om erfarenhet
från arbetslivet som behörighetskrav för tillträde lill grundläggande lärarutbildning.

För egen del vill jag
anföra följande. En viss frivillig röriighet mellan verksamhet som lärare inom
högskolan och annan yrkesverksamhet bör eftersträvas. Detta ligger helt i linje
med de mål för högskolan som jag inledningsvis har nämnt. Särskild betydelse
har en sådan rörlighet för atl i vid mening vidga högskolans kontakter med det
övriga samhället, i synnerhet arbetslivet. Lärarnas växling mellan verksamhet
inom högskolan och i arbetslivet utanför denna bör kunna underiätta för
högskolan alt fullgöra uppgiften att tillgodose samhällels skiftande behov av
utbildning och kraven på aktualitet i utbildningen. 1 ell förhållandevis litet
utbildningsväsende, som

s. 263 Kontrollera mot PDF

263 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II
U:6

det
svenska, är det svårt att tillgodose ett sådant behov av förnyelse endast genom
att fylla de luckor i tjänsteorganisationen som uppstår genom t,ex.
pensionsavgång eller befordran. Andra vägar måste sökas. En tänkbar lösning är
atl anställningsformer utvecklas som medger en rörlighet av det avsedda slaget,
utan att den enskildes sociala och ekonomiska trygghet eftersatts. En sådan
ordning förutsätter en aktiv medverkan från avnämarna av arbetskraft med
högskoleutbildning och från berörda löntagarorganisationernas sida. Enligt min
mening har en ökad röriighet mellan lärarverksamhet och annan yrkesverksamhet
så stor långsiktig betydelse både för utbildningsväsendet och för yrkeslivet
att del kan vara motiverat med långtgående åtgärder för att uppnå den. Även för
berörda lärare måste en sådan möjlighet till omväxling i yrkeslivet framstå som
en fördel. Kommittén bör ingående belysa denna fråga samt föreslå åtgärder som
kan underlätta den angivna rörligheten.

2
Lärare för kommunal högskoleutbildning

Högskolereformen
innebär alt en avsevärd del av högskoleutbildningen kommer att bedrivas med
kommunall huvudmannaskap. 1 propositionen 1975:9 förutsatte föredraganden atl
undervisningen inom denna del av högskolan skulle bedrivas huvudsakligen av
lärare i gymnasieskolan och inom ramen för dessa lärares normala
undervisningsskyldighet. H 75 har i sin skrivelse till regeringen med förslag
till föreskrifter för kommunal högskoleutbildning förordat denna ordning, med
tillägget atl det, i likhet med vad som nu gäller, för sjuksköterskeutbildningen
bör finnas kommunalt reglerade lärartjänster. Jag har I prop. 1976/77:59 tills
vidare anslutit mig till denna ståndpunkt. Detta ställningslagande var
emellertid också förenat med ett uttalande om att frågan om lärartjänster
förden kommunala högskolan borde bli föremål för utredning.

Den
tjänsteorganisaloriska strukturen inom den blivande kommunala högskolan är
komplicerad. Till en del är detta betingat av att del här är fråga om
utbildning av mycket skiftande slag som f n. har skilda huvudmän och bedrivs i
olika organisatoriska former. För flertalet utbildningslinjer finns en direkt
samverkan med gymnasieskolan. När det gäller sjuksköterskeutbildningen bedrivs
den i dag dels vid fristående sjuksköterskeskolor, dels vid sjuksköierskeskolor
som är samordnade med gymnasieskolor. Lärarsitua-tionen blir därigenom särskilt
komplicerad för denna utbildning. Vid samma läroanstalt och samma utbildning
förekommer nämligen ofta lärare såväl på statligt som på kommunalt reglerade
tjänster. Detta är främst en följd av att utbildningen omfattar både teoretiska
och praktiska moment, vilka förutsätter en koppling till
sjukvårdsorganisationen. Dessa tjänsteorganisaloriska förhållanden har lett
till betydande problem för utbildningen.

Från
fackligt håll har bl.a. i samband med behandlingen av H 75:s förslag om den
kommunala högskolan redovisats skilda meningar i fråga om hur de
tjänsteorganisaloriska problemen bör lösas. TCO och LO har hävdat alt en
särskild tjänsteorganisation bör skapas för den kommunala högskolan - med motivet
atl lärarna i den kommunala högskolan därigenom skulle kunna fä så långt
möjligt samma tjänstgöringsförhållanden och likartade tjänster som lärare inom
den statliga högskolan - medan SACO/SR har förordat atl lärare i gymnasieskolan
bör svara för ifrågavarande undervisning.

Enligl
min uppfattning föreligger motiv för en genomgripande översyn av
fiänsleorganisalionen för de utbildningar som kommer att ingå i den

s. 264 Kontrollera mot PDF

Del II U:6
Skr 1977/78:103 264

kommunala
högskolan. Många problem torde vara likartade förden statliga och kommunala
högskoleutbildningen och bör tekniskt kunna lösas på enahanda säu. Det är
därför naturiigt aU kommittén också ser över den kommunala högskolans
tjänsteorganisation. Förslag har som tidigare nämnts väckts om en särskild tjänsteorganisation.
Kommittén bör belysa konsekvenserna av en sådan. Den bör därvid särskilt
uppmärksamma det starka resurssamband som råder mellan kommunal högskola och
gymnasieskola. Den bör också klarlägga om en särskild tjänsteorganisation går
att förena med önskemålet om atl lärare i den kommunala högskolan även skall
kunna tjänstgöra i den statliga högskolan och/eller gymnasieskolan och omvänt.
Kommittén bör i sitt arbete även belysa för- och nackdelar med den
tjänsteorganisation som införs den 1 juli 1977.

Vad
gäller vårdyrkesutbildningarna är del angeläget alt slå vakt om sambandet med
hälso- och sjukvårdsorganisationen bl.a. med hänsyn till alt detta är
nödvändigt av utbildningsmässiga skäl. Jag har i prop. 1976/77:59 anmält min
avsikt att föreslå tillkallandet av en särskild utredning med uppgift att göra
en översyn av dessa vårdyrkesutbildningar. Del är angeläget atl kommittén
bedriver sitt arbete i nära kontakt med denna utredning.

Oavsett
vilka slutsatser utredningen når i fråga om tjänsteorganisationen för den
kommunala högskolan, bör man överväga vilka typer av lärartjänster som bör
knytas lill utbildningen i fråga. Dessa överväganden bör ske med utgångspunkt i
utbildningens innehåll och inriktning och följaktligen omfatta frågor om
behörighetskrav, möjlighet till fortbildning, rekryleringsmöjlighe-ter,
utvecklingsarbete och forskningsanknytning m.m. Tjänstekonstruklio-nerna för
lärare inom olika delar av högskolan bör ges en så långt möjligt likartad
utformning.

3
Lärarnas arbetsuppgifter

För
lärare som är anställda på statligt reglerade tjänster gäller reglering av
anställningsförhållandena enligt tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet
(TFU). I viss utsträckning är anställningsförhållandena även-bl.a. i vad avser
arbetsuppgifternas karaktär - författningsmässigt reglerade.

Den
stora skillnaden mellan olika slag av utbildning inom den nya
högskoleorganisationen måste naturiiglvis i viss utsträckning avspeglas i
tjänsteorganisationens utformning. Åtskilliga omotiverade skillnader i ijänstgöringsregler
torde dock föreligga bland de många kategorier lärartjänster som kommer atl
ingå i högskoleorganisationen.

Kommittén
bör överväga hur organisationen av arbetet vid institutioner och andra
arbetsenheter och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan lärarna bättre än
för närvarande kan anpassas till högskoleutbildningens krav på fortlöpande
innehållsmässig och pedagogisk förnyelse. Jag skall ta upp några aspekter på
detta problem.

Utvecklingen har för länge
sedan passerat del stadium då undervisning i snävare mening - föreläsning,
lektion, ledning av seminarium -var den enda arbetsinsatsen av betydelse för
utbildningsverksamheten. Planering och samordning av olika utbildningsmoment,
utveckling av läromedel, undervisningsmetoder - däri inbegripet lärarnas
pedagogiska fortbildning - och annat utvecklingsarbete, studievägledning och
kontakter med avnämare av utbildning utanför högskolan är idag vitala delar av
den verksamhet som måste bedrivas inom högskolan s olika arbetsenheter. I
själva verket är således vissa former av administration en del av
utbildningsverksamheten. Del blir

s. 265 Kontrollera mot PDF

265 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:6

därmed
naturligt att i lärarens arbetsuppgifter, vid sidan av undervisning i mera
strikt bemärkelse, också kan - och ibland måste - ingå andra, t.ex.
administrativa uppgifter. Det är dock uppenbart att en och samma lärare inte
vid en given tidpunkt kan göra väsentliga insatser inom alla delar av
utbildningsverksamheten vid en institution.

Kommittén
bör överväga och lägga fram förslag till åtgärder som kan främja en
ändamålsenlig arbetsorganisation. 1 en sådan organisation skall behovet av
flexibilitet och variation i arbetsuppgifterna för lärarna kunna tillgodoses,
till fördel för utbildningsverksamhetens kvalitet men ulan att dess omfauning
minskar. Den principiella utgångspunkten bör härvid vara att en lärares
tjänstgöring skall kunna omfatta skilda typerav arbetsuppgifter, men att det
bland dessa uppgifter inte finns någon som nödvändigtvis måste ingå i tjänstgöringen
under en viss tid. Det väsentliga är att hans arbetsinsats ingår i
utbildningsverksamheten. Ett viktigt element i denna modell är att
sammansättningen av arbetsuppgifterna måste kunna skifta över tiden. Detla kan
förefalla självklart, men kan i praktiken vara mycket svårt alt uppnå.
Utredningen bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt detta problem.

Jag
går nu över till en betydelsefull delfråga inom det nu diskuterade
arbetsområdet för kommittén.

Ledningsfunktioner
för utbildningsverksamheten inom högskolan

För
såväl den statliga som den kommunala högskolan föreligger enligt min mening
behov av en översyn av vissa ledningsfunktioner. Vad gäller den statliga
högskolan är organisationen av tjänster och uppdrag i detta avseende mycket
splittrat. Inom nuvarande universitetsförordningens tillämpningsområde finns
t.ex. särskilda tjänster som utbildningsledare inrättade. Vid lärarhögskolorna
finns tjänster som studierektor och biträdande utbildningsledare.

En betydande del av den
pedagogiska ledningen fullgörs dock på institutionsnivå av lärare med uppdrag
som prefekt eller studierektor. Administrativa uppgifter fullgörs också av
assistenter och amanuenser. Särskilda tjänster som studievägledare ingår också
i organisationen. Vid lärarhögskolorna finns för administrativa arbetsuppgifter
även inrättade vissa arvodesfiänsler, vilka i regel kombineras med lärartjänst.
Vid bl,a, förskoleseminarier och för vissa konstnäriiga utbildningar saknas
särskilda tjänster för denna typ av arbetsuppgifter. Dessa fullgörs i stället
av respektive rektor och vissa av de till verksamheten knutna lärarna såsom
arvodesuppdrag jämte nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Av vad jag nyss har anfört
om arbetsorganisationen vid institutionerna torde framgå alt jag anser alt
många av de lednings- och andra administrativa uppgifter som här berörs bör
kunna utföras av en lärare inom ramen för dennes normala arbetstid. Även i
framliden kommer det dock att finnas behov av tjänster eller uppdrag för
samordnande verksamhet som spänner över flera arbetsenheter. Problemet med
tjänster torde närmast vara hur innehavarnas samband med den direkta
undervisningen skall kunna garanteras.

Kommittén bör överväga
vilket behov av särskilda tjänstetyper eller uppdrag för ledningsuppgifter som
föreligger inom såväl den statliga som den kommunala högskolan. Den bör härvid
bl.a. belysa hur sådana tjänster skall konstrueras med avseende på
behörighetskrav och ev. skyldighet att direkt medverka i undervisningen inom
ramen för tjänsten. Kommittén bör också

s. 266 Kontrollera mot PDF

Del II U:6
Skr 1977/78:103 266

pröva
ändamålsenligheten i de nuvarande uppdragsbefattningarna och motsvarande
arvodestjänster inom den statliga högskolan.

Kommittén
bör vidare belysa vilka ändringar av den kommunala skolledningens organisation
som kan fordras med hänsyn till de krav som den kommunala högskoleutbildningen
ställer på lednings- och planeringsarbete m.m. saml lägga de förslag den anser
kan vara påkallade i dessa frågor.

Övriga
frågor

Frågan
om att skapa en ny typ av lärartjänst för den kliniska delen av vissa längre
vårdyrkesutbildningar har diskuterats sedan början av 1960-talel.
Läkarljänstulredningen (LTU:U) tog mot bakgrund av den förda diskussionen i
sitt betänkande (Ds S 1972:1) Läkartjänster vid undervisningssjukhus upp
frågan om särskilda undervisningstjänster för att tillgodose dels behov av
undervisningstimmar, dels kraven på kvalitet och kontinuitet i den medicinska
grundutbildningen. EU argument för sådana tjänster var också, atl de skulle ge
möjlighet atl successivt reservera en större del av professorernas
tjänstgöringsskyldighet för uppgifter inom forskning och forskarhand-ledning.
LTU:U föreslog all tjänsterna skulle benämnas klinisk lektor.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) log i petita för 1975/76 fasta på LTU:Us
förslag och förordade inrättandet av 10 fiänstersom klinisk lektor. Tjänsterna
konstruerades i stort sett enligt LTU:Us modell. UKÄs förslag rönte dock stark
kritik från berörda instanser och föranledde ingen åtgärd från regeringens
sida. Behov finns emellertid av en ny lärartjänst som bättre än de nuvarande
tillgodoser den grundläggande utbildningens krav. En sådan tjänst skall
efterhand kunna ersätta vissa av de nuvarande tjänstetyperna. Kommittén bör mot
bakgrund av den tidigare förda diskussionen i denna fråga söka finna en lösning
som är godtagbar för berörda parter.

Utvecklingen inom
språkundervisningen vid högskolan motiverar att lärartjänsieorganisationen på
detta område granskas särskilt. En nyorientering av verksamheten har skett
genom bl.a. den fackspråkliga utbildningen, lolkutbildningen och den kommande
utbildningen för hemspråkslärare. Del är angeläget att kommittén mot denna
bakgrund överväger frågan om tjänsteorganisationens struktur, däribland frågan
om behovet av lärare med respektive språk som modersmål saml
kompetensfordringar för olika tjänstetyper.

De arbetsuppgifter för
kommittén jag har angett läcker ett myckel brett fäll av tjänsteorganisaloriska
frågor inom högskolan. Huvuddragen i de ställningstaganden kommitténs arbete
skall förbereda bör likväl kunna läggas fast inom en relativt begränsad
lidsrymd. Kommittén bör därför arbeta skyndsamt och - om så bedöms
ändamålsenligt - redovisa sina förslag i etapper.

Kommitténs överväganden om
högskolans lärare kommer uppenbarligen att ha beröringspunkter med annat
utredningsarbete. Jag tänker i första hand på gymnasieulredningen (U 1976:10),
1974 års lärarulbildningsulredning samt den utredning om vissa
vårdyrkesutbildningar jag i enlighet med vad jag anförde vid min anmälan av
prop. 1976/77:59 avser att inom kort föreslå regeringen all tillkalla.
Kommittén bör samråda med dessa utredningar.

Med hänvisning till vad
jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för
utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté
med högst tolv ledamöter med uppdrag alt utreda vissa tjänsteorganisaloriska
frågor inom högskolan m.m..

s. 267 Kontrollera mot PDF

267 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:7

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs,

alt
kostnaderna skall belasta ättonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

7.
Samhällets insatser på videogramområdet

Dir
1977:53

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

1
Bakgrund

7.7
Videogrammens utveckling och andvändning

Videogram
är ett samlingsbegrepp för ljud- och bildprogram som har spelals in på band
eller skiva och som med hjälp av en särskild apparatur kan visas i en
TV-apparat. Sedan det första videokassetlsystemet demonstrerades har ett
omfattande utvecklingsarbete pågått och många olika syslem har prövats, både
tekniskt och kommersiellt. Efterhand har inspelningsmetoder och apparatur
förenklats och standardiserats. Allt billigare och lälthanlerii-gare produkter
har introducerats på marknaden. Program kan nu spelas in både på kassett och på
bildskiva. Den mest avancerade tekniken medger såväl avspelning av färdiga
program som inspelning av etersända program. Del finns nu också en
lättmanövrerad inspelningsapparatur som gör det tekniskt möjligt för praktiskt
tagel vem som helst att spela in program. Samtidigt med atl apparattekniken
utvecklas ökar produktionen av program för videokassetter och bildskivor.

Redan
nu används videogram på olika områden. Inom t,ex, utbildnings-sektorn har
videogrammen stor användning. Del gäller framför allt inspelningar av etersäni
material, som gör brukaren oberoende av sändningstiderna och ger möjlighet till
avbrott och repetitioner, som är motiverade av pedagogiska hänsyn.
Utbildningsprogram framställs också i videogramform utan att elersändas. Det
gäller t,ex. program för teknisk högskoleutbildning, lärarutbildning och
utbildning på vårdområdet.

Program
som har producerats direkt för videogram kommer lill användning också i
företagens informations- och försäljningsverksamhet. Videogrammen lämpar sig
väl när det gäller all demonstrera en produkt eller atl presentera ett
varusortiment. De kan också användas för reklam.

Videogramtekniken
har också ulnylljats för alt ge svenskar utanför landels gränser möjlighet att
ta del av Sveriges Radios programutbud. Till svenska handelsfartyg sker sålunda
- sedan överenskommelse har träffats mellan upphovsmännens organisationer,
Handelsflottans kultur- och fritidsråd och Sveriges Radio - regelbunden distribution
av TV-program.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Del 11 U:7 Skr
1977/78:103

268

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2
Tidigare utredningar om videogram

Vidcogramfrågan
har i olika sammanhang behandlats i statlig utrednings-och försöksverksamhet.
Redan år 1970 bildades Svenska TV-kasseii AB av staten. Svenska kommunförbundet
och Kooperativa Förbundet. Bolagets uppgifter skulle främst vara alt bevaka
utvecklingen på videoområdel. Verksamheten är numera avvecklad.

Inom
ramen för sitt uppdrag som sakkunnig i utbildningsdepartementet redovisade
Harry Schein år 1972 i boken Infor en ny mediapolilik det då aktuella läget i
fråga om bl.a. utvecklingen av kabel-TV och videogram.

En
inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U 1972:9)
Smalfiltndlsiribuiion presenterade år 1972 ett förslag i syfte att förbättra
distributionen av smalfilm. De distributionskanaler som i dag används för
smalfilm kan i framtiden komma i fråga också för videogram, varför förslagen
har intresse i delta sammanhang.

Departementspromemorians
förslag har inle lett till några beslut. Vissa delar av förslaget har
emellertid förverkligats genom atl Kommunsamköp, som tillkommit på Svenska
kommunförbundets initiativ, har startat distribution av film och videogram och
lagt upp ett datorbaserat system för registrering och katalogisering av smalfilm
även utanför utbildningsområdet.

Utredningen
angående den fortsatta verksamheten med radio och television i utbildningen,
TRU II, hade i uppdrag aU beakta nya distributionsformer
för ljud- och bildprogram, särskilt videogram. I betänkandet (SOU 1975:28)
Program för ljud och bild I utbildningen presenterades resultaten av
försöksverksamhet med videoteknik och dessutom belystes utvecklingen utomlands.
Del bevakningsarbete som har utförts inom kommittén redovisas utföriigt i
debattboken Vad ska vi göra med videogrammen? (1976).

TRU-11
tog i sitt betänkande också upp frågan om distribution av ljud- och
bildprogram. Kommittén ansåg det angeläget med insatser för att avnämarna
lättare skall kunna skaffa sig information om dels vilka ljud- och bildprogram
som finns att tillgå, dels var ett önskat program finns tillgängligt. Därför
förordade kommittén att frågan om ett centralt registreringssystem närmare
utreds, 1 prop. 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet (s.
122) har min företrädare anslutit sig till kommitténs uppfattning. Riksdagen
hade inga erinringar på denna punkt (UbU 1976/77:8, rskr 1976/77:46).

I
juni 1974 tillsattes utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram med uppgift
att undersöka olika möjligheter att förbjuda reklam i videogram eller au
begränsa reklaminslagen kraftigt. Ett sådant förbud skulle enligt direktiven
främst vara motiverat från konsumentsynpunkt.

Samtidigt
med utredningen om reklam i videogram tillsattes
massmedie-konceniraiionsutredningen (Ju 1974:13) vars arbele också kan komma
atl fä betydelse för utvecklingen på videogramområdet. Utredningen har fält
lill uppgift alt undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning som kan
förebygga icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen.

Även
radioutredningen (U 1974:08) har fält i uppdrag atl diskutera vidcogramfrågan.
1 direktiven uppmärksammas utredningen på alt en slor del av televisionens
programutbud i framtiden bör kunna göras tillgängligt också i videogramform.
Utredningen har fåll i uppdrag att pröva olika möjligheter alt inom ramen för
nu gällande lagstiftning lösa de upphovsrätlsliga och ekonomiska problem som
aktualiseras i samband därmed.

Utredningen
(Ju 1976:02) om upphovsrätt har fatt i uppdrag att göra en

s. 269 Kontrollera mot PDF

269 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:7

översyn
av gällande upphovsrättslig lagstiftning. Syftet härmed är bl,a, att bättre
anpassa denna lagstiftning till den tekniska och samhälleliga utvecklingen.
Målet bör därvid vara att utforma lagstiftningen så atl den i den praktiska
tilläm ningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt, I utredningens direktiv'
sägs vidare att det på vissa områden föreligger ett behov av alt snabbt få till
stånd nya lagregler. Delta gäller, anges det, särskilt bl,a, sådan inspelning
av TV-program som sker för undervisningsverksamhet, 1 denna del skall de
sakkunniga bedriva utredningsarbetet skyndsamt,

Dataarkiveringskommittén,
DAK, överlämnade i november 1974 belänkandet (SOU 1974:94) Bevara ljud och
bild, 1 betänkandet föreslås bl.a. en ny lag som innebär skyldighet att till
offentlig arkivinstitution avlämna arkivexemplar av ljud- och bildupptagningar
som görs tillgängliga för allmänheten i form av fonogram, spelfilm och
videogram. Lagen kan ses som en motsvarighet till lagen om skyldighet all
avlämna biblioteksexemplar av tryckta skrifter. Kommittén förordar all
arkiveringen av ljud- och bildupplagningar föriäggs till en central
arkivinstitution, antingen befintlig eller nybildad. Kommitténs förslag har
remissbehandlats och bereds fn. i utbildningsdepartementet.

1
sitt betänkande (SOU 1976:68) Moderna arkivmedier, behandlar DAK frågor som rör
beständighet, förvaring, vård och tillhandahållande av bl.a. videogram.

Chefen
förjustiliedeparlementel avser all inom kort begära bemyndigande att tillsätta
en utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

1.3
Behovet av en särskild videogramulredning

Under
den tid som utvecklingen av videogrammen har pågått har det förts en debatt om
hur omfattande den framtida användningen av videogrammen kan komma alt bli och
hur programutbudet kan komma att se ut. Det finns i dag tekniska
förutsättningar för ett massmarknadsulbud av videogram, men del är osäkert om
det också kommer att finnas kommersiella förutsättningar för en sådan
utveckling. DeUa beror i första hand på hur intresserade de enskilda
konsumenterna kommer alt vara av denna typ av ljud- och bildprogram.

Del
är uppenbart all videogrammen erbjuder nya möjligheter för kultur-och
folkbildningsverksamheten. De kan betyda mycket för arbetet på t.ex. bibliotek
och museer. De kan göra det lättare alt visa kvalitelsfilm i re'alivt små
grupper och i lokaler som inte kräver en speciellt dyrbar utrustning.
Videogrammen kan också komma till använding i den kommunala informationsverksamheten.
Inom folkbildningsarbetet kan videogrammen skapa engagemang och stimulera
debatt. 1 takt med alt inspelningsapparaluren förenklas ges också möjligheter
till nya aktivitets- och uttrycksformer i studiearbete och opinionsbildning.

Del
finns emellertid också en risk för att videogrammen - i likhet med annan ny
massmedieteknik - på sikt kan få från kulturpolitisk synpunkt icke önskvärda
konsekvenser. Detta kan bli fallet l.ex. om videogrammen utvecklas lill en
massmarknadsvara där programmen utformas utan andra ambitioner än de
kommersiella.

Någon
precisering av de krav som kan ställas på stat och kommun med hänsyn till den
framtida videogramulvecklingen har ännu inte gjorts.

Riksdagen
har (rskr 1976/77:45) uttalat sig för en särskild utredning om videogram vid
sin behandling av två motioner till 1975/76 års riksdag (mot.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Del II U:7
Skr 1977/78:103 270

1975/76:412
och 1975/76:2083). 1 kulturutskottets yurande (KrU 1976/77:20) framhåller
utskottet att det behövs en utredning "med uppgift att följa och studera
utvecklingen på videogramområdet samt att föreslå sådana åtgärder från
samhällets sida som kan behöva vidtagas för alt möta och påverka denna
utveckling i syfte atl slå vakt om yttrandefriheten, den politiska demokratin
och de kulturpolitiska strävandena".

Utskottet
framhåller att det kan finnas anledning att på videogramområdet säkerställa en
kvalitativt högtstående produktion och att motverka kommersialismens negativa
verkningar. Vidare betonas att en decentralisering av videogramproduktionen bör
eftersträvas och att det är viktigt all barnens behov blir tillgodosedda.
Enligt utskottets mening är del angeläget att särskilt överväga hur barn
påverkas av videogrammen.

Det
är i dag svårt att förutse hur videogrammen kan komma att utvecklas i
framtiden. Det gäller såväl den tekniska utvecklingen som de framtida
användningsområdena för videogram. Eftersom videogrammen har möjligheter all
bli en faktor med slor inverkan på vårt kulturliv är det angeläget att staten
har en god bevakning av utvecklingen och en beredskap införde krav och problem
som ett intensivare och mera systematiskt utnyttjande kan leda tUl.

Det
är möjligt att ell rikhaltigt utbud av kvalitativt högtstående videogram kommer
att produceras utan statliga stödåtgärder, så som väsentligen har skett i fråga
om grammofonskivor. Men utvecklingen kan också ta en annan väg så alt
schablonmässiga underhållningsprogram dominerar marknaden. Det är svårt att
uttala sig om vilken av dessa vägar som utvecklingen kan komma att följa. Klart
är dock att staten har ett ansvar för alt främja mångfald och kvalitet inom
kulturområdet även när det gäller nya tekniker som videogrammen. Det är därför
angeläget atl del nu görs en samlad cjövning från bl.a. denna utgångspunkt
beträffande statens insatser på videogramområdet. Denna uppgift bör anförtros
en särskild kommitté.

2
Utredningsuppdraget

2.1
Utgångspunkter

Vid
bedömningen av vilka insatser som staten bör göra på videogramområdet bör
kommittén ta lill utgångspunkt de mål för den statliga kulturpolitiken som
riksdagen har fattat beslut om (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248),
Särskild vikt måste läggas vid åtgärder för att skydda yttrandefri heten och
skapa reella förutsättningar för atl denna frihet skall kunna utnyttjas.

Kommittén
bör överväga vilka risker det finns för alt produktionen av videogram i en
framtid koncentreras till ett fätal förelag. Kommittén bör också analysera
vilka konsekvenserna blir från yttrandefrihelssynpunkt om videogramproduktionen
blir dominerad av kommersiella intressen. Om utredningen anser att åigärder
behöver vidtagas för att motverka negativa effekter av kommersialism och
företagskoncenlration bör i första hand stimulansåtgärder tillgripas. Kommittén
bör således pröva om det finns anledning och möjligheter all stödja
kvalitetsproduktionen av videogram och öka mångfalden av produkter.
Folkrörelsernas och organisationernas intresse av att utnyttja det nya mediet
bör därvid beaktas, liksom kulturarbetarnas intresse av att använda videogram
som uttrycksform.

Kommittén
bör uppmärksamma alt del finns grupper, vilkas behov särskilt

s. 271 Kontrollera mot PDF

271 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:7

behöver
beaktas om vi får en omfattande videogramproduktion, I kulturutskottets beiän
kände nämns barnen, Jag har tidigare nämnt den betydelse som videogrammen kan
ha för sjömän och utlandssvenskar. Handikapputredningen har i sitt betänkande
(SOU 1976:20) Kultur åt alla tagit upp frågan om hur Sveriges Radios
programmaterial skall kunna användas av olika handikappgrupper i form av
videogram.

Möjligheterna
till ett mera allmänt utnyttjande av videogrammen påverkas av de komplicerade
upphovsrättsliga reglerna på detla område. Dessa frågor bör självfallet lösas
med utgångspunkt i de direktiv som gäller för den nu arbetande utredningen om
upphovsrätt.

Kommittén
bör samråda med den utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag som chefen för
justitiedepartementet planeraratl tillsätta inom kort. Jag vill i detla
sammanhang också erinra om riksdagens uttalanden i vidcogramfrågan, vilka jag
tidigare berört.

2.2 Kartläggning
av videogramulvecklingen

Utredningsarbetet
bör inledas med en kartläggning av såväl den svenska som den internationella
utvecklingen på videogramområdet. En sådan kartläggning är nödvändig för den
diskussion som kommittén skall föra om stålens insatser. Den kan dessutom vara
av värde för den allmänna debatten i mediefrågorna. Kartläggningen bör omfatla
den tekniska utvecklingen på videogramområdet. Den är nödvändig för dels
bedömning av videogrammens användbarhet, dels beslut om inköp av
videoapparatur under de närmaste åren inom utbildnings- och kulturområdet.
Kartläggningen bör också belysa möjligheterna att åstadkomma en önskvärd
teknisk standardisering. Konsekvenserna från konsumentsynpunkt av olika
tekniska system bör analyseras ingående.

Kartläggningsarbelet
bör också belysa hur produktionen av videoprogram utvecklas. Del är inte endast
programmens karaktär och kvalitet som är av intresse utan också vem som svarar
för produktionen. Det är av betydelse för de principiella bedömningarna alt
kunna ge en bild av eventuella koncentrationstendenser på marknaden och
samarbetsformer mellan videoföretag och andra massmedieföretag.

Den
kartläggning av utvecklingen på videogramområdet som kommittén skall svara för
kan behöva följas av en bevakning av utvecklingen även efter det att det här
aktuella utredningsarbetet är slutfört. Kommittén bör därför pröva om och i så
fall hur detta bör ske.

2.3 Distribution
av videogram

Om
videogrammen kommer alt slå igenom som en massmarknadsvara kommer de program
som främst är avsedda för enskilt bruk sannolikt all distribueras och saluföras
på samma sätt som böcker efier grammofonskivor. Det är viktigt att det finns en
effektiv distributionsapparat för olika kulturprodukter. Distributionsfrågoma
har också på senare tid blivit uppmärksammade i kulturpolitiken. Jag vill
erinra om att regeringen nyligen har lagt fram förslag för riksdagen om
bokhandelsslöd (prop. 1976/77:81) och att statens kulturråd utreder bl.a.
distribution av fonogram.

Närdet
gäller videogram som skall lånas eller köpas ip för gruppvisningar är del
naturligt att utnyttja samma kanaler som används för distribution av smalfilm.
Många ljud- och bildprogram kommer troligtvis att förekomma på

s. 272 Kontrollera mot PDF

Del
II U:7 Skr 1977/78:1103 272

både
smalfilm och videogram.

Den
nuvarande distributionen av smalfilm -och därmed också videogram - sker via ett
stort antal fristående distributörer. Någon samordning dem emellan finns inte.
Därför är det l.ex. mycket svårt att få en allsidig information om vilka filmer
och program som finns tillgängliga.

Kommittén
bör undersöka om det finns behov av en samlad registrering av ljud- och
bildprogram och om så är fallet föreslå formerna för denna samt vilket eller
vilka organ som bör ha ansvaret för uppgiften. Kommittén bör också pröva om det
är ändamålsenligt att överiåta också andra uppgifter -t.ex. viss information
eller vissa moment i katalogframslällningen - på det eller de organ som fär
hand orn registreringen. Vidare bör kommittén lägga fram förslag om hur
verksamheten skulle kunna finansieras.

Diskussionen
om vilka uppgifter som lämpligen bör anförtros centrala organ bör föras i nära
kontakt med Svenska kommunförbundet. Svenska filminstitutet, statens kulturråd,
barnfilmrådet, folkrörelserna, distributions-företagen och Sveriges Radio.
Därvid bör behovet av effektiv information om program som riktar sig till barn
särskilt uppmärksammas. Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den
forlsalla beredningen av frågan om arkivering av ljud- och bildmaterial i
samband med behandlingen av DAK:s betänkande Bevara ljud och bild.

En
effektiv distributionsapparat är otänkbar ulan organ som är verksamma också
lokalt och regionalt. Biblioteken och de lokala och regionala AV-centralerna
spelar här den viktigaste rollen. Dessa institutioners arbete styrs inte av
statliga regler eller statlig bidragsgivning. Det är närmast en uppgift för de
lokala och regionala organen på kulturområdet all bestämma hur denna del av
videogramdislributionen skall skötas. Kommittén måste emellertid vid
utarbetandet av sina förslag beträffande den centrala organisationen beakta
behovet av ett samspel med lokala och regionala institutioner. Det bör också
vara möjligt för kommittén att studera vilken roll biblioteken kan spela i
videogramdislributionen. Ett sådant studium har betydelse för kommunernas
utveckling av biblioteksverksamheten.

2.4
Televisionen och videogrammen

Produktionen
av svenska program som framställs enbart för videogram kommer under de närmaste
åren sannolikt inte alt fä någon större omfattning. Däremot har en användning
av Sveriges Radios program också i videogramform omedelbar aktualitet. De
tillkommande kostnaderna för kopior, distribution, ersättning till medverkande
och produktionspersonal bör kunna bli relativt låga, när det gäller program som
redan har sänts i etern. Ett stort antal av de utbildningsprogram, filmer,
teaterpjäser, konserter, barnprogram och underhållningsprogram som har
producerats för television kan ulan större tekniska svårigheter utnyttjas i
form av videogram. Om TV-programmen kan tillföras videomarknaden får man redan
från början ett konkurrenskraftigt utbud av videogram som har god kvalitet.

Del finns också som jag
redcin harberört ett från många håll uttalat intresse företl friare utnyttjande
av Sveriges Radios programmaterial. Inom Sveriges Radio pågår sedan en lid ett
utredningsarbete i syfte alt klargöra företagets roll för den nya situation som
har uppstått. För att TV-programmen skall kunna marknadsföras som videogram
fordras särskilda överenskommelser med dem som har upphovsrätt lill programmen.

Direktiven
till radioulredningen fäster, som jag tidigare redovisat.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II
U:7

uppmärksamheten
på att en stor del av televisionens programutbud i framliden bör kunna göras
tillgängligt i videogramform. Utredningen har därför haft i uppdrag alt pröva
olika möjligheter att inom ramen för nu gällande lagstiftning lösa de
upphovsrätlsliga och ekonomiska problem som följer av att producerade program
distribueras i nya former.

Enligt
vad jag inhämtat kommer radioutredningen, som avser alt lämna sitt betänkande i
vår, atl redovisa de olika avtal rörande upphovsrätten lill TV-program som nu
föreligger samt problem som finns då det gäller att utnyttja programmen för
videogramproduktion och -distribution. Av redovisningen framgår att
avtalsförhandlingar måste inledas med ett stort antal upphovsrättsinnehavare
föratt möjliggöra distribution av programmen i nya former inom ramen för nu
gällande lagstiftning.

Vidcogramfrågan
berörs också av utredningen om upphovsräU. Som jag tidigare har nämnt är ett av
motiven för den översyn av lagstiftningen som utredningen skall göra en strävan
efter att förenkla förhandlings- och ersättningsformerna. Det gäller här
komplicerade uppgörelser bl.a. på grund av del i regel stora antalet upphovsmän
vid TV-produktioner.

Arbetet
inom utredningen om upphovsrätt bör komma att underlätta ulnytljandet av
TV-program för distribution som videogram. De problem som uppslår rörande
upphovsmäns och andra medverkandes räuigheler i samband med videogramproduktion
ankommer det i första hand på denna utredning att lösa. Kommittén bör dock
eftersträva ett nära samarbete med utredningen om upphovsrätt.

För
att undvika onödigt dröjsmål bör det vara möjligt för Sveriges Radio alt söka
fä till stånd överiäggningar med upphovsmannaorganisationerna beträffande
rättigheterna innan utredningsarbetet beträffande videogramfrågorna är
avslutat. Det är min förhoppning atl Sveriges Radio - med hänsyn lill den
betydelse som förhandlingsresultatet kan fä för den framtida utvecklingen
-genomför sådana förhandlingar i nära kontakt med utredningarna om upphovsrätt
respektive videogram.

Det
är emellertid inte bara de upphovsrätlsliga problemen som ur Sveriges Radios
synvinkel gör vidcogramfrågan komplicerad. Del blir också fråga om principiella
avvägningar när det gäller att bestämma om programmen undantagslöst skall kunna
distribueras som videogram, till vilket pris programmen skall saluföras och hur
marknadsföring och distribution skall ske.

Beslut
i dessa avseenden kan inte fattas enbart utifrån företagsekonomiska synpunkter.
Man måste också la i vid mening kulturpolitiska och ulbildningspolitiska
hänsyn. De principiella frågor som aktualiseras när videogramtekniken används
i en större skala bör därför tas upp lill debatt också utanför
programföretaget. Del är därför naturiigt alt kommittén diskuterar Sveriges
Radios roll på videogramområdet.

Jag
vill erinra om aU radioulredningen i sitt yttrande till kulturalskottet över
motioner i vidcogramfrågan har uttryckt stor tveksamhet inför tanken att
Sveriges Radio själv skulle använda de elersända programmen för att producera
och distribuera videogram i större skala i kommersiellt syfte. Förelaget skulle
därigenom med speciella konkurrensmässiga förutsättningar utvidga sin
verksamhet till ett nytt medieområde. DeUa skulle enligl utredningen innebära
problem för den ordinarie programverksamhetens integritet. Utredningen anser
att mycket talar för att ett organ vid sidan av Sveriges Radio fär hand om
distribution i kommersiellt syfte av videogram och fonogram.

18 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 274 Kontrollera mot PDF

DelIIU:8
Skr 1977/78:103 274

Med
hänsyn till den delvis internationella karaktär som videogrammark-naden har
diskuterar man sedan någon lid inom ramen för olika internationella
organisationerskilda rättighelsfrågor i anknytning till videogram. Syftet
härmed är bl.a. att om möjligt nå fram till en enhetlig internationell
uppfattning framför allt i sådana frågor som har betydelse för distribution och
användning av videogram. Kommittén bör därför noga följa den internationella
diskussionen på detta område.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet

att
tillkalla en kommiué med högst 5 ledamöter med uppdrag all utreda frågan om
samhällets insatser på videogramområdet,

alt
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

8.
Utredning om museijärnvägsföreningar

Dir
1977:79

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-09

Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

Det
finns inom landet ett antal museijärnvägsföreningar som har bildals på enskilt
initiativ. Dessa föreningar gör en viktig insats när del gäller alt bevara och
visa äldre järnvägsmaleriel. Uppskattningsvis är ca 7.000 medlemmar engagerade
i föreningarna. Medlemmarna arbetar helt på ideell basis. 1 verksamheten ingår
bl.a. periodvis trafik på förhyrda eller ägda bansträckor. Härigenom kan
allmänheten på ett intressant sätt komma i kontakt med denna museiverksamhet.
Arrenderingen av bandelarna medför betydande kostnader liksom även förvärven
och bevarandet av järnvägsmalerielen. Föreningarna har också ofta betydande
ekonomiska problem. Bidrag till järnvägsmuseal verksamhet har hiuills endast i
undantagsfall utgått från staten och kommuner.

Riksdagen
har i samband med sin behandling av två motioner vid 1975/76 års riksmöte (mot.
1975/76:580 och 1975/76:1341, KrU 1976/77:17, rskr 1976/77:34) hos regeringen
anhållit om en kartläggning av museijärnvä-garnas verksamhet och en utredning
av föratsältningarna för bevarande av den materiel och de trafikm)ljöer som
föreningarna har tagit till vara. 1 kulturutskottets belänkande fiamhålls att
det på skilda håll i landet har visats

s. 275 Kontrollera mot PDF

275 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:9

ett
stort intresse för att samla, bevara och upprusta järnvägsmaleriel från de
äldre järnvägarnas tid. Utskottet konstaterar att det råder oklarhet om det
ekonomiska ansvaret för verksamheten. Ett annat problem är enligt utskottet atl
föreningarna för att skaffa sig inkomster använder den rullande maierielen i
trafik i sådan utsträckning atl vagnar och bandelar slits hårt. Det museala
värdet sjunker genom atl delar efter hand byts ul och ersätts, men mot detta
fär ställas det värde som ligger i atl materielen fortfarande utnyttjas och aU
den på detla sätt kan ge de besökande en bild av hur en äldre lids järnväg
fungerade.

En
särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift alt utföra det av riksdagen
begärda kartläggnings- och utredningsarbetet rörande den verksamhet som bedrivs
av museijämvägsföreningama i landet. Utredaren bör kartlägga föreningarnas
spridning över landet, vilken art av verksamhet som de olika föreningarna
bedriver och i vilken omfattning allmänheten kan la del av verksamheten.
Utredaren bör vidare studera järn vägsmuseernas ekonomiska förhållanden och
möjligheterna till en frivillig samordning av verksamheten saml redovisa de
förslag till åtgärder som översynen kan ge anledning till. Utredaren bör utgå
från att ansvaret för verksamheten även i framliden huvudsakligen bör åvila museijämvägsföreningama.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om slöd lill
museijämvägsföreningama,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl
kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

9.
Utredning om vissa vårdutbildningar inom högskolan

Dir 1977:82

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

1
Inledning

Vid
min anmälan av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom
högskolan m.m. framhöll jag att det var angelägel att göra en samlad översyn av
studieorganisationen för vissa vårdutbildningar. Jag meddelade vidare min
avsikt att föreslå regeringen all tillkalla en kommiué med uppgift all göra
denna översyn. Jag återkommer nu i denna fråga.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Del
II U:9 Skr 1977/78:103 276

7.7
Vårdorganisatoriska utgångspunkter

Under
efterkrigstiden har hälso- och sjukvården genomgått en betydande utveckling och
förändring. En av orsakerna till detta är införandet av sjukförsäkringen och
den stegvisa förbättringen av dess förmåner. Därigenom skapades möjligheter för
många människor, som tidigare inte ansett sig ha råd all söka vård, att
efterfråga sådan. Genom en bred satsning från vårdhuvudmännens sida har de
institutionella resurserna samtidigt byggts ut.

Forsknings-
och utvecklingsarbetet har gjort snabba framsteg. Det har gett förutsättningar
föratt såväl förebygga som bota en rad sjukdomar som hittills har varit
svårbemästrade samt för att vidga möjligheterna alt rehabilitera människor.
Också denna utveckling har lett till en ökad efterfrågan på vård. Samtidigt har
den skapat behov av vård av nytt slag bl.a. genom att människor med svåra
sjukdomar numera uppnår högre levnadsålder. Åldersfördelningen i samhället
pekar på stora vårdbehov inom äldrevården. Inom psykiatrin pågår en intensiv
diskussion som gäller utvecklingen av vårdens former och innehåll. Den snabba
medicinsk-tekniska utvecklingen och den ständigt ökande efterfrågan på vård har
kommit all ställa slora krav på tillgång på personal med speciell utbildning.

Parallellt
med detla har en intensiv debatt pågått om socialvårdens mål och metoder. 1
debatten har förts fram krav på nya behandlingsmodeller och som en följd härav
önskemål om nytt innehåll i utbildningen om socialarbetare och av annan
vårdpersonal.

Mot
bakgmnd av de förhållanden som här har skisserats har många nya
personalkategorier med specialiserade vårduppgifter vuxit fram. Det har gjort
det svårt all utveckla en helhetssyn på vårdarbetet. Man har pekat på all
människorna har kommit atl uppleva vården som opersonlig och har svårt atl
uppfatta var det samlade ansvaret Ugger för den enskildes vård. Också hos
vårdpersonalen uppfattas förhållandet som otillfredsställande och kan vara en
av orsakerna lill all arbetsförhållandena inom vården anses vara slitsamma.

Takten
i utbyggnaden av den institutionsbundna vården, som under 1960-talet nådde en
höjdpunkt, har nu dämpats. Samtidigt har under senare år ell allt större
intresse knutits lill utveckling av olika former av öppen vård. Den
institutionsbundna vården skulle därigenom kunna i större utsträckning än
tidigare förbehållas del slag av vård som kräver förhållandevis omfattande
vårdinsats.

Den
utveckling inom vårdområdet som här harangens i korthet har lett lill alt
vårdens mål, innehåll och struktur stegvis har förändrats på väsentliga
punkter.

1.2
Utbildningsmässiga utgångspunkter

Utbildningsväsendet
har undersamma tid förändrats kraftigt. Som en följd av förbättrade
siudiesociala villkor och ell rikhaltigare utbildningsutbud har allt fler
människor i olika åldrar fält möjlighet att bredda och fördjupa sina kunskaper.
Både gymnasieskolan och högskolan har öppnats för nya studerandegrupper.

De genomgripande
förändringarna inom utbildningsväsendet skapar i olika avseenden nya
förutsättningar för utbildningen inom vårdområdet, vilket kan bidra lill att
ändra vårdens inre organisation.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

Ett
exempel är gymnasieskolans vårdlinje som har tillfört vårdområdet ell stort
antal väl meriterade ungdomar. Deras kompetens har ännu inte effektivt kunnat
tas tillvara i arbetslivet. Vårdlinjen kompletterad med en tids yrkeserfarenhet
täcker kraven både för vårdbiträdes- och undersköterskeutbildning och kan
därigenom på sikt medverka till en förenklad personalstruktur och omfördelning
av arbetsuppgifter.

Genom
riksdagsbesluten (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179 och prop.
1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246) om högskolan har skapats
möjligheter lill bättre samklang mellan arbetsfält och utbildning. Lokala organ
som har god kontakt med arbetsliv och praktisk utbildningsverksamhet fär
härigenom större befogenheter att själva besluta om utbildningens planering
och genomförande. Regering och riksdag har tagit ställning för att
utbildningsväsendet skall planeras så all återkommande utbildning främjas. Det
utbildningsmönster som sedan lång tid redan tillämpas inom vissa
vårdutbildningar i form av växling mellan perioder av utbildning och
yrkesverksamhet, bör sålunda ytteriigare kunna utvecklas och sträckas ul lill
all omfatta flera utbildningslinjer.

1.3
Avgränsning av kommitténs uppdrag

Det
är mot bakgrunden av den utveckling som skett på vårdområdet och de nya
förutsättningar som gäller på utbildningens område som frågorna om
vårdpersonalens utbildning nu bör las upp. En kommitté bör tillkallas för detla
arbete. 1 det följande kommer jag att ange huvuduppgifterna för en sådan
kommitté och tar då först upp vissa frågor som rör avgränsningen av kommitténs
uppdrag.

En
ny inriktning av samhällels vårdpolitik för med sig krav på ändringar både av
utbildningens innehåll och differentiering. Trots atl en fortlöpande översyn av
utbildningen har pågått har det ännu inte varit möjligt att ta alla de steg som
krävs för en anpassning till nya förhållanden. Vårdplanering och
utbildningsplanering kan därför sägas ha kommit i olakt med varandra. Men
utbildningen bör ändras också därför all den i sig bidrar lill förnyelsen av
den verksamhet den avser att förbereda för. Det är frän båda dessa synpunkter
angelägel atl utbildningsfrågorna för hälso-, sjuk- och socialvårdsområdel kan
behandlas parallellt och i nära kontakt med arbetet alt lägga fast nya mål för
vårdverksamheten och atl se över dess inre organisation.

I riksdagen har under
senare år- och framför allt vid 1975/76 års riksmöte -väckts ett stort antal
motioner i vårdutbildningsfrågor. Där har bl.a. påtalats atl utbildningarna
innehållsmässigt tydligare än nu bör spegla samhällets hälso-, sjuk- och
socialvårdspoliliska mål. Jag vill särskilt erinra om vad riksdagen har uttalat
i anslutning därtill (UbU 1975/76:27, rskr 1975/ 76:331).

Som
jag har anfört i det föregående ställs nya krav på utbildningen främst av
utvecklingen inom hälso- och sjukvårdsområdet, utvecklingen inom
socialvårdsområdel samt försöken till samverkan mellan dess vårdområden.
Kommitléns arbele bör i huvudsak omfatla utbildningar som leder till
yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården och i gränsområdet mellan hälso- och
sjukvård och socialvård. Kommittén skall därvid särskilt beakta samordningen
mellan olika vårdformer och mellan olika huvudmän exempelvis i fråga om
äldrevården. Utbildningsfrågor inom områden som ligger utanför de här angivna
men med vilka det finns ett naturiigt samband bör kunna belysas i kommitténs
arbete.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Del
II U:9 Skr 1977/78:103 278

Huvuduppgiften
för kommittén är alt utifrån en vårdpolitisk grundsyn lägga fram förslag om
principerna för studieorganisationen för i första hand
sjuksköterskeutbildningen och de specialkurser inom vårdområdet som nu finns i
gymnasieskolan och som den 1 juli 1977 kommer att föras till högskolan. Syftet
är att lämna underlag förde utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer
inom sektorn för utbildning för vårdyrken som det ankommer på universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) och skolöverstyrelsen (SÖ) alt fastställa i samråd.
Kommittén bör i sina förslag beakta sambanden med annan vårdutbildning som inle
innefattas i denna del av uppdraget samt utvecklingstendenser inom andra delar
av vårdområdet.

Vid
utformandet av sina förslag skall kommittén samråda med hälso- och
sjukvårdsutredningen (S 1975:04)och kommittén för översyn av sjukvårdens inre
organisation (dir 1977:32) samt, i vissa frågor som jag berör i det följande,
med gymnasieutredningen (U 1976:10). Samråd bör också ske med utredningen om
vissa tjänsteorganisaloriska frågor i högskolan (dir 1977:49).

Jag
vill slutligen i detta sammanhang betona viklen av att, utifrån de krav på
samarbete och integration som växer sig allt starkare inom vårdområdet,
identifiera de naturiiga samband som kan finnas mellan olika studievägar. En
sådan strävan bör prägla det fortlöpande reformarbetet inom vårdutbildningens
område. Jag återkommer därför i det följande till kopplingen mellan olika
sludieallernativ inom värdsektorn dels inom högskoleutbildningen, dels mellan
gymnasieskolan och högskolan.

2
Arbetsfältsbeskrivning

En
viktig utgångspunkt för övervägandena om utbildningens uppläggning och
huvudsakliga innehåll bör vara en bedömning av utvecklingen inom den del av
vårdsektorn som berörs av kommitténs uppdrag.

Både
landstingskommuner och kommuner bedriver i samråd med socialstyrelsen och
sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationsliserings-inslitut (Spri),
ell intensivt arbete i syfte all finna nya vägar för att tillgodose skilda slag
av vårdbehov. Det sker bl.a. för att tillmötesgå de vårdsökandes önskemål om
alt så långt möjligt kunna fä vårdbehoven tillgodosedda på nära håll. Det sker
också för att söka begränsa de snabba utgiftsökningarna för den
inslitutionsbundna vården. D;t var bl.a. mot denna bakgrund som regeringen år
1975 tillkallade den tidigare nämnda hälso- och sjukvårdsutredningen som har
till uppgift all analysera och diskutera målen för hälso- och sjukvården och på
grandval därav lägga fram förslag om en ny hälso- och sjukvårdslagstiftning.
Frågor rörande sjukvårdens inre organisation belyses av den kommitl som
regeringen nyligen tillsatt för översyn av dessa frågor.

Med
tanke på den tid det tar innan en utbildningsreform slår igenom bör bedömningen
gälla utvecklingen under minst en tioårsperiod. Den beskrivning av
utvecklingstendenser inom vårdområdet som redovisades av U 68 i belänkandet
(SOU 1973:58) Högskoleutbildning - hälso- och sjukvårdslinje m.m. bör därvid
bilda en av utgångspunkterna. Bedömningen av utvecklingen bör i övrigt utgå
från de principiella riktlinjerna i de vårdpolitiska program som har lagts fram
av vårdhuvudmännen och socialstyrelsen. Bedömningen bör också utgå frän de
principer för den framtida utformningen av socialvården som kan bli ett
resultat av socialutredningens arbele.

Kommittén
bör belysa utvecklingen inom skilda sektorer av del angivna arbetsfältet och
därvid särskilt beakta de försök till samordning som görs

s. 279 Kontrollera mot PDF

279 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

mellan
olika verksamhetsgrenar. Av speciellt intresse är utvecklingen mot en vidgad
samverkan mellan öppen social-, hälso- och sjukvård. Vårdpersonalen och
vårdens huvudmän har här ett gemensamt intresse och behov av att personalen kan
röra sig över större arbetsområden och inom vissa gränser kunna ulföra skiftande
arbetsuppgifter. Vid genomgången bör kommittén söka översiktligt beskriva olika
yrkeskategoriers nuvarande arbetsuppgifter och ansvarsområden saml bedöma i
vilken utsträckning dessa motsvaras av nuvarande utbildningar. Kommittén bör i
sina överväganden ta hänsyn till den kompetenshöjande effekt som
utbildningsreformerna på längre sikt kommer atl innebära. Den bör också beakta
på vilket sätt den faktiska kompetensen hos dem som utbildats i gymnasieskolan
tas till vara inom vården.

Beskrivningen
av arbetsfältet bör också innefatta en belysning av de försök med nya
arbetsformer som pågår inom vårdområdet, särskilt olika slag av lagarbete,
t.ex. gruppvård, och andra former av integrerat arbele. Kommittén fär därigenom
ett underlag för all bedöma om och i vilken mån detta bör slå igenom i
utbildningen, bl.a. genom ett större inslag av gemensamt kursinnehåll för
olika utbildningslinjer.

De
senaste årens diskussioner om demokratisering i arbetslivet har lett lill att
man inom vården allt mera ifrågasätter den nuvarande personalstruklu-ren. Om
utvecklingen går mot mer självstyrande grupper innebär delta förändrade
arbetsförhållanden, vilket i sin lur ställer nya krav på utbildningen.
Kommittén bör översiktligt söka belysa dessa frågor och deras betydelse för
utbildningens innehåll, bredd och differentiering. Denna belysning bör göras
också från personalpolitiska utgångspunkter.

Inom
vissa delar av vårdområdet i vid mening råder betydande osäkerhet om den
framtida utvecklingen. Inom andra, främst inom hälso- och sjukvården, har både
huvudmännen och de fackliga organisationerna utrett frågor om bl.a.
personalstrukturen, den yttre och den inre organisationen saml utbildningen.
Kommittén bör i sin arbetsfältsbeskrivning utnyttja bl.a. vad som har
redovisats från dessa arbeten. 1 fråga om sjuksköterskeutbildningen t.ex.
synes del finnas en rad gemensamma utgångspunkter att prövas i kommitténs
arbete. Jag bedömer således atl kommittén, utifrån i huvudsak nu kända
förhållanden och redan redovisat utredningsarbete samt med den ytterligare
komplettering som en analys av socialstyrelsens och vårdhuvudmännens
planeringsunderlag kan ge, kommer alt ha ett omfattande underlag för sitt
arbete med de studieorganisatoriska frågorna.

Jag
räknar också med atl del planeringsarbete som utförs inom hälso- och
sjukvårdsutredningen och utredningen om sjukvårdens inre organisation samt inom
SÖ och UHÄ:s planeringsberedning för sektorn för utbildning för vårdyrken saml
de medisinska, odontologiska och farmaceutiska fakulteterna och UHÄ:s
planeringsberedning för sektorn för undervisningsyrken skall kunna ställas till
kommitténs förfogande. Kommittén bör därför själv inte ta initiativ lill mer
omfattande undersökningar.

3
Utbildningens mål

Sedan
utbyggnaden av aklusjukvården har böjat gå i långsammare takt har andra
vårdproblem lyfts fram och belysts. Många menar att de medmänskliga kontakterna
och det personliga omhändertagandel i vården har satts på undantag. En orsak
till detta kan vara atl den medicinska tekniken nu ger upplysningar som
tidigare inhämtades genom direktkontakt mellan patient

s. 280 Kontrollera mot PDF

Del
II U:9 Skr 1977/78:103 280

och
vårdpersonal.

1
framtidens vård måste patientens situation ses i ell vidare sammanhang, där man
mer än hittills tar hänsyn också till andra faktorer än de strikt medicinska -
faktorer som t.ex. kan vara orsak till eller följd av ett sjukdomstillstånd. Om
detta skall kunna förverkligas måste också utbildningens naturvetenskapliga
förankring kompletteras med ett mera beteen-deinriklat och socialt sätt atl ise
på människan. Därigenom skulle också anknytningen mellan sjukvårdens och
socialvårdens utbildningar underiätlas.

Vid
sidan av denna allmänna utgångspunkt skall utbildningens mål i fråga om
innehåll och organisation relateras till målen för hälso-, sjuk- och
socialvårdspolitiken. Hälso- och sjukvårdens yttre organisation inför
1980-talet är klariagd i sina huvuddrag. Tyngdpunkten i utbyggnaden kommer atl
ligga inom den öppna vården, långtidssjukvården och psykiatrin.

Framför
alll inom öppenvården och i fråga om omsorgen om de äldre kommer samverkan
mellan olika vårdformer och huvudmän all intensifieras. Kommittén bör beakta
de särskilda behov som finns inom dessa områden.

Riksdagen
har uttalat sin oro över den rådande situationen med en inom vissa områden svår
brist på vårdpersonal. Kommittén bör uppmärksamma vad som har anförts i
utbitdningsutskottels betänkande 1975/76:27, s. 8-9 rskr 1975/76:331.

Också
den framtida socialvårdens mål och organisation börjar klariäggas genom i
första hand socialutredningens arbele. Även här kommer tyngdpunkten all ligga
på den öppna vården. Redan i dag prövas på åtskilliga håll olika former av
samverkan mellanöppen sjukvård och kommunal socialvård. Detla gäller inte minst
i fråga om försöksverksamhet inom den öppna psykiatriska vården.

Kommittén
bör från de utgångspunkter som jag här har redovisat och med beaktande av de
kompletteringar som arbetsfällsbeskrivningen ger föreslå utbildningsmål som
underiag för arbetet med utbildningsplanerna.

4
Studieorganisation

4.1
Studieorganisatorisk modell

Med
hänsyn lill bl.a. planerad utbyggnad och utveckling inom vårdområdet samt
förbättrad värdkvalitet kommer del att behövas flera människor i vårdarbetet.
Det är då viktigt att komma ihåg att rekryteringsproblemen kan lösas endast
genom en serie samverkande åtgärder som berör utbildningen men också
personalstruktur, personalpolitik, arbetsmiljö m.m.

Utbudet
av utbildning inom vårdsektorn, främst inom hälso- och sjukvården, har kommit
att kännetecknas av en mångfald utbildningslinjer och kurser Endast
undantagsvis förekommer en samordning mellan dem, trots att många utbildningar
visar upp slora likheter såväl i de teoretiska som i de praktiska delarna.

Med utgångspunkt i
beskrivningen av arbetsfältet bör kommittén pröva den principmodell för
studieorganisationen inom vårdsektorn som lagts fram av U 68 i betänkandet (SOU
1973:58) Högskoleutbildning, Hälso- och sjukvårdslinje m.m. Modellen innebär en
studieorganisation med en för alla eller för ett antal av de nämnda
utbildningarna gemensam grandkurs och en

s. 281 Kontrollera mot PDF

281 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

stegvis
differentiering utifrån denna.

U
68s studieorganisatoriska utgångspunkter vann i stort sett gehör hos
remissinstanserna. Kritik riktades däremot mot all de förordade generella
principerna för utbildningens uppläggning inte i tillräcklig utsträckning
tillämpats i utredningens förslag. Kommittén bör utifrån de föralsättningar som
nu gäller på nytt ta upp l.ex. frågan om hur de befintliga vårdinriktade
utbildningarna inom högskolan skall organiseras i utbildningslinjer. Kommittén
bör i den frågan i huvudsak begränsa sig till sjuksköterskeul-bildningen och de
specialkurser i gymnasieskolan som den 1 juli 1977 förs till högskolan.

En
av förutsättningarna för kommitténs arbete bör vara att nuvarande studietider i
huvudsak skall gälla. En annan utgångspunkt är atl de allmänna
behörighetsvillkoren för högskoleutbildning i princip skall tillämpas för
tillträde lill linjerna.

Kunskap
om grandläggande vårdfunktioner är ett gemensamt behov för skilda
personalgrupper. Arbetets karaktär av lagarbete och önskemålet att motverka en
alltför långtgående specialisering bör komma till uttryck i studiernas
uppläggning. Studierna bör ge möjligheter till den samverkan mellan skilda
utbildningar som behövs för alt ge de studerande en gemensam fond av kunskaper
och erfarenheteratt ulgå ifrån. Dessa kan sedan utvecklas i arbetslag inom
vårdarbetet bl.a. i fråga om det grundläggande omvårdnadsarbetet.

De
två- till treåriga högskoleutbildningar som innefattades i U 68s principiella
översyn har en klar yrkesprofilering. De är så utformade atl en innehållsmässig
och organisatorisk samordning dem emellan kräver relativt genomgripande
förändringar. Arbetet i kommittén bör inriktas på att för dessa utbildningar pröva
om det kan skapas gemensamma kurser, om möjligt för samtliga studerande.
Kommittén bör därvid också kunna pröva andra studieorganisatoriska modeller,
t.ex. att förlägga gemensamma kurser senare i utbildningsgången.

Det
är enligt min uppfaUning önskvärt att även innesluta de långa
vårdutbildningarna, bl.a. lakar- och tandläkarutbildningarna, i en sådan
prövning. Kommittén bör därför, bl.a. utifrån arbetsfällsbeskrivningen,
överväga om, och i vilka delar, det är möjligt och lämpligt att samordna studierna
mellan korta och långa vårdutbildningar. Samordningen bör bl.a. kunna syfta
till att underiätta förelever från de kortare vårdutbildningarna atl fortsätta
i de längre. Dessa överväganden bör göras i nära samarbete med
gymnasieutredningen för alt fä en helhetssyn'på utbildningsorganisationen inom
vårdområdet.

1
syfte att nå en bredare referensram bör möjligheten också prövas att ge dem som
utbildas för hälso- och sjukvård tillgång till kurser med
samhälls-vetenskapligt-beleendevelenskapiigt ämnesinnehåll. På samma sätt bör
de som huvudsakligen kommer att syssla med socialvård i vid mening ha tillgång
till kurser från hälso- och sjukvårdssidan. Kommittén bör pröva om sådana
kurser kan utformas så att en och samma kurs kan utnyttjas inom flera
utbildningslinjer. Redan yrkesverksamma personer bör också kunna utnyttja
kurser inom en utbildningslinje i vidareutbildningssyfte.

Kommittén bör också beakta
vad riksdagens utbildningsutskott uttalat (UbU 1976/77:20, s. 107) angående
behovet av fördjupningskurser för vårdlärare.

1
syfte att främja ett syslem med återkommande utbildning bör kommittén också
pröva möjligheterna att organisera utbildningslinjerna i etapper. Varje

s. 282 Kontrollera mot PDF

Del II U:9 Skr
1977/78:103 282

etapp
bör utformas så all den förbereder för yrkesverksamhet. Härvid måste beaktas
den personalstruktur som kan förväntas och de krav som kan komma atl ställas på
vårdpersonal av skilda slag. Frågan om påbyggnadslinjer på en allmän
utbildningslinje kan bli aktuell i detta sammanhang. Med de förutsättningar
beträffande utbildningstidens längd som jag har angett i det föregående bör
kommittén kunna överväga behovet av sådana linjer och lägga fram därav
föranledda förslag.

Enligl
gjorda prognoser kommer efterfrågan på personal inom vårdområdet att öka.
Kommittén bör därför också överväga åtgärder för att förbättra möjligheterna
alt fä grundläggande vårdutbildning för personer som är eller har varit
yrkesverksamma inom vården men som saknar eller har bristfällig utbildning.
Viktiga frågor är därvid såväl utbildningens organisation som
tillträdesvillkoren till utbildningen.

Jag
vill harockså något beröra frågan om yrkesteknisk högskoleutbildning inom
vårdområdet. Försöksverksamhet med sådan utbildning pågår inom sektorn för
utbildning för tekniska yrken och påbörjas höstterminen 1977 även inom sektorn
för utbildninig för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Det bör vara
kommittén obetaget atl undersöka förulsättningarna för yrkesteknisk
högskoleutbildning även inom sektorn för utbildning för vårdyrken.

Som
ett led i utredningsarbetet bör kommittén vid behov belysa effekterna av sina
förslag för de anställda inom berörda utbildningar.

4.2
Anknytning mellan gymnasieskola och högskola

I
framtiden kommer huvuddelen av de sökande lill vårdutbildning i högskolan atl
ha gått igenom gymnasieskolan eller ha motsvarande förutbildning. En betydande
del av dessa har på vårdlinjen skaffat sig gedigen grundläggande vårdutbildning
som omfattar såväl fackteori som arbetsteknik. Anknytningen mellan vårdlinjen
och vårdinriktad högskoleutbildning bör därför vara sådan atl de kunskaper och
erfarenheter som vårdlinjen har gett tas tillvara i högskoleutbildningen.

Med
den utformning som vårdlinjen nu har ger den en god grand för fortsatt
utbildning med inriktning på allmän hälso- och sjukvård och social service.
Dess värde är inle lika entydigt i förhållande lill vårdutbildningar med andra
inriktningar, där andra krav på förkunskaper kan behöva ställas. Genomgången
gymnasial vårdutbildning kan dock betraktas som en god förberedelse för all
vårdinriktad högskoleutbildning.

Riksdagen
har ställt sig bakom tanken på alt fullständig behörighet för viss utbildning i
högskolan normalt skall kunna uppnås på en och samma studieväg i gymnasieskolan
(prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskar 1975:179). Jag vill vidare peka pä vad
utbildningsutskottet (UbU 1975/76:27 s. 8) uttalat i frågan om behovet av en
helhetssyn på vårdutbildning från gymnasieskolenivå och uppåt. Mot den
bakgrunden bör kommittén pröva möjligheterna att skapa ett naturiigt samband
mellan gymnasieskolans vårdlinje och högskoleutbildningen inom vårdområdet. Jag
vill här peka på de möjligheter som värdlinjens elever har i dag atl gå igenom
en särskild studiegång i sjuksköterskeulbildningen. Kommittén bör pröva om
motsvarande studieorganisation kan tillämpas även inom andra vårdutbildningar
i högskolan.

Jag
har i det föregående angett atl de allmänna behörighetsvillkoren till
högskoleutbildning i framtiden även skall gälla för de här aktuella vårdutbildningarna.
Kommittén bör i sitt arbele med studieorganisationen beakta

s. 283 Kontrollera mot PDF

283 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

vad
riksdagen uttalat i samband med sitt ställningstagande till gymnasieskolans
kompetensvärde, nämligen att det är angeläget atl vidmakthålla en reell
valfrihet för elever från gymnasieskolan vid övergången till högskola.
Studieorganisationen bör inte utformas så att del är omöjligt försökande från
skilda linjer i gymnasieskolan att vinna inträde utan omfattande komplettering.

Sökande
med yrkeserfarenhet inom vårdområdet bör vid tillträde lill högskoleutbildning
med vårdinriktning bedömas likvärdigt med dem som gått igenom gymnasieskolan.
Lämpliga kombinationer av grundläggande vårdutbildning och yrkeserfarenhet bör
kunna ge tillträde till fortsatt vårdutbildning i samma mån som för elever från
vårdlinjen.

4.3
Praktikfrågor

Praktiken
har sedan lång tid varit en fiaskhals i utbildningsplaneringen. 1 flera fall
har en beslutad utökning av en utbildningslinje inte kunnat komma till stånd på
grund av brist på praktikplatser.

Riksdagen
har UbU 1975/76:27 sid 7, rskr 1975/76:331) uttalat aU det är betydelsefullt
att dessa frågor blir belysta och övervägda.

Kommittén bör kartlägga
behovet av praklikplatser för olika utbildningslinjer samt söka analysera i
vad mån de parktikkrav som nu ställs upp är relevanta och om de kan tillgodoses
på andra vägar. Några av utbildningslinjerna har inte på lång tid setts över.
Det kan därför inte uteslutas att de praktikkrav som finns inte är helt
nödvändiga för atl tillgodose dagens behov. Kommittén bör mot bakgrund av
kännedomen om de studerandes tidigare erfarenhet och de förändringar som skett
i vård- och arbetsorganisation bedöma om praktikkraven kan förändras till
omfattning och innehåll.

Olika
utbildningslinjer konkurrerar i dag om samma typ av praktikplatser. Denna
konkurrens förstärks av sjukvårdsorganisationens varierande kapacitet regionalt
och lokalt. Kommittén bör överväga om detta kan lösas genom att praktikkraven
utformas så atl de i viss omfattning tillåls variera. Där lokala svårigheter
finns au organisera ett större antal praktikplatser bör praktikens omfattning
kunna minskas ner mot en bestämd miniminivå. Hårt utnyttjade praktikområden med
låg kapacitet bör förbehållas ulbildningsvägar där sådan praktik är
oundgängligen nödvändig.

1 övrigl bör kommittén
noga överväga möjligheterna atl skapa praklikplatser inom områden som nu
utnyttjas i mindre utsträckning, l.ex. långtidssjukvård och öppen vård. En
sådan utbildningsmässig förskjutning av tyngdpunkten frän insfitutionsvård
(t.ex. sjukhusvård) till öppna vårdformer står i överensstämmelse med de
föreändringar i inriktningen av motsvarande vårdverksamheter som pågår.
Möjligheter att byta ut praktik mot aktiv fiänstgöring bör även utredas.

Kommittén bör lägga upp
sitt arbete rörande praktiken så att förslag skyndsamt kan läggas fram till
sådana åtgärder, bl.a. ändrade krav på praktiktidens omfattning, som kan
underlätta praktiksituationen och som snabbt kan genomföras i den
studieorganisation som nu existerar med bibehållet mål för utbildningen. Den
bör senare tillsammans med sina långsiktiga studieorganisaloriska förslag
redovisa principlösningar på praktikens utformning i eU längre perspektiv.

Rörande dessa
principlösningar bör kommittén samråda med sysselsält-ningsutredningen (A 1974:02).
Inom denna utredning arbetar en särskild arbetsgrupp för praktikfrågor.
Gruppen, i vilken ingår företrädare för

s. 284 Kontrollera mot PDF

Del II U:9
Skr 1977/78:103 284

arbetsmarknadens
parter, skall bl.a. klarare avgränsa vad som menas med praktik samt utforma
underiag för reglering av villkoren när del gäller ersäUning och
anställningsförmåner under praklikliden, handledning

m.m

5
Övriga frågor

5.7
Studieformer

1
de senaste årens debatt liksom i det arbete som har ulförts av en särskild
beredning inom utbildningsdepartementet (Vård -76) har en rad frågor väckts om
undervisningens utformning. Med tanke på uppdragels karaktär och behovet atl
snabbt ta fram ett planeringsunderlag bör kommittén inte i annan form behandla
dessa frågor än att förteckna dem som ett underiag för de myndigheter som är
ansvariga för arbetet med utbildningsplanerna. Jag vill emellertid påpeka del
angelägna i att nya högskoleutbildningar både i sin innehållsmässiga och i sin
studieorganisaloriska uppläggning påverkas av de studieformer som tillämpas
inom den mer traditionella högskoleutbildningen,

5.2 Jämn
könsmässig rekrytering

Det
är från bl.a. rekryteringssynpunkt, nödvändigt atl hela vårdområdet kommer all
betraktas som ett naturiigt arbetsfält för både kvinnor och män. 1 dag
dominerar männen endast i de längre utbildningarna, framför alll
läkarutbildningen, medan övriga vårdutbildningar har övervägande kvinnlig
rekrytering. Kommittén bör därför överväga åtgärder som främjaren jämnare
könsmässig rekrytering.

En
lång rad faktorer spelar emellertid roll, när del gäller att nå en jämnare
könsmässig rekrytering. Viktigt i detta avseende är de värderingar och
attityder som grundläggs tidigt och som utvecklas och befästs under barna-och
ungdomsåren i grundskola och gymnasieskola. Gymnasieutredningen har här, enligt
sina direktiv, angelägna uppgifter som rör gymnasieskolan. Kommittén bör i
dessa frågor :5amarbeta med nämnda utredning.

5.3 Forskningsansknytning
m.m.

Högskolereformen
innebär bl.a. att det inom all grundläggande högskoleutbildning skall finnas
möjligheter till forskningsanknytning. 1 fråga om de utbildningar som saknar
sådan anknytning har jag i propositionen (1976/ 77:59) om utbildning och
forskning inom högskolan m.m. anfört, att ett förverkligande av principen om
ett samband mellan forskning och grundläggande, såväl statlig som kommunal,
högskoleutbildning utgör en central del i det fortsatta reform- och
utvecklingsarbetet. Jag har också uttalat alt målet sannolikt, med tanke på
uppgiftens svårighetsgrad, kommer att nås först på sikt.

Forskarutbildningsutredningen
(U 1974:06) har i uppdrag att bl.a. föreslå åigärder som rör frågan om
forskningsanknytning. Utredningen förväntas lägga fram ett belänkande
innevarande år. De regionala organisationskommittéerna för högskolereformen
har presenterat förslag lill olika slags åtgärder föratt främja del åsyftade
samspelet mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning. Jag har i
nämnda proposition angett, alt det ankommer på

s. 285 Kontrollera mot PDF

285 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del 11 U:9

de
blivande regionstyrelserna att i sitt planeringsarbete bygga vidare på den
grund regionkommittéerna har lagt i dessa avseenden.

Utvecklingsarbetet
inom detta område bör således ske på initiativ bl.a. av regionstyrelserna. Del
är samtidigt angelägel au kommittén i sina förslag till studieorganisation för
vårdutbildningarna också beaktar kravet på anknytning av dem till forskningen.
Jag har för egen del i nämnda proposifion som exempel på tänkbara åtgärder inom
detta fält nämnt behovet av att initiera omvårdnadsforskning. Även
vårdlärarutbildningens forskningsanknytning bör övervägas.

Mot
denna bakgrand är det nödvändigt att kommittén i sitt arbete har nära kontakt
med pågående utvecklingsarbete i fråga om forskningsanknytning. De förslag
kommittén lägger fram bör även belysa möjligheterna till ett samspel mellan
grundläggande högskoleutbildning och forskning.

5.4
Huvudmannaskap

Jag
har i högskolepropositionen (1976:77:59) framhållit au det finns skäl för ett
enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen och att denna fråga måste ses
i ett vidare perspektiv än enbart högskolans. Den berör avgränsningen av det
kommunala och landstingskommunala kompetensområdet samt fördelningen mellan
stat och kommun av det ekonomiska ansvaret för skilda slag av offenfiig
verksamhet. Utbildningsutskottet har framhållit (UbU 1976/77:20, sid 33-34,
rskr 1976/77:246) atl regeringen bör följa utvecklingen inom den kommunala
högskolan vad gäller verksamhet, resurssamband, m.m. och därvid parallellt ta
del av pågående utredningsarbeten med anknytning till huvudmannaskapsfrågor. 1
anslutning härtill bör, enligt utskottets mening, initiativ tas till en
förutsättningslös utredning av frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för
högskolan.

Jag
avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i den större frågan om
huvudmannaskapet. Däremot bordet redan nu, som jag också har anmält i nämnda
proposition, vara möjligt att pröva frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för
utbildningslinjer som har både stadig och kommunal eller landstingskommunal
huvudman. KOmmittén bör därför pröva frågan om huvudmannaskapet för
sjukgymnasllinjen. 1 denna prövning bör kommittén beakta möjligheterna till
forskningsanknytning.

6
Tidplan

Jag
har tidigare framhållit aU kommittén i en första etapp bör lämna förslag som
kan underiätta den nuvarande praktiksilualionen. Förslag i den delen bör avges
i sådan lid atl de kan börja tillämpas med början läsåret 1978/79. Jag räknar
dessutom med alt de försök som påbörjats inom vissa vårdutbildningar skall
kunna fortsäUa eller utökas parallellt med atl nya utbildningsplaner tas i
bruk den 1 juli 1977 för alt därigenom ytterligare bredda
erfarenhetsunderiaget.

Kommitténs
förslag i övrigl bör syfta lill genomförande omkring år 1980 och bör läggas
fram under första halvåret 1978.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst elva
ledamöter med uppdrag alt utreda vissa frågor om vårdutbildningar inom högskolan,

alt
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

s. 286 Kontrollera mot PDF

Del
II U:10 Skr 1977/78:103 286

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Ulbilningsdepartementet)

10.
Utredning om visningsersättning

Dir
1977:93

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

Den
ensamrätt atl förfoga över ell litterärt eller konstnäriigt verk som enligt
lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk (ändrad
senast 1976:192), upphovsrältslagen, tillkommer verkets upphovsman är
inskränkt i olika avseenden. Bestämmelser om en sådan inskränkning finns i 25
§. Enligt detta lagrum krävs inte upphovsmannens tillstånd föratt offentligt
visa exemplar av konstverk, som har utgivits eller överiåtits av upphovsmannen.
En upphovsman kan sålunda inte med stöd av upphovsrältslagen kräva ersättning
utöver eventuellt redan erhållen köpeskilling för att ett av honom överiåtet
verk visas vid en offentlig utställning eller - så länge det inte rör sig om
film eller television - i någon annan form av offentlig förevisning.

Konstnärernas
riksorganisation har vid flera tillfällen krävt att ersättning skall utgå även
när verk visas på sätt som avses i 25. Frågan har också aktualiserats i ett
särskilt yttrande till kulturrådets betänkande (SOU 1975:14) Konstnärerna i
samhället och i en skrivelse lill utbildningsdepartementet från Konstnäriiga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) inför arbetet med
statsbudgeten för budgetåret 1977/78.

Denna s.k.
visningsersältning behandlades i prop. 1975/76:135. Den statliga kuhurpolitiken
3. Där konstaterades alt förslag om en visningsersättning hade förts fram från
olika håll men alt några metoder för att utforma ell ersättningssystem, som
kunde bedömas som genomförbart emellertid inte hade redovisats. 1 propositionen
framhölls atl det är väsentligt atl målmedvetet arbetande bildkonstnärer kan bedriva
sin verksamhet på rimliga ekonomiska villkor. Att del inte hade bedömts möjligt
att bestämma samhällels insatser för bildkonstnärerna enligt
beräkningsprinciper av del slag som bildkonstnärerna hade föreslagit borde inte
vara något hinder för att i andra former ställa medel till förfogande. 1
propositionen redovisades också att det hade varit möjligt att tillsammans med
bildkonstnärernas fackliga representanter nå enighet om regler för fördelning
av tillgängliga medel. De riktlinjer för bidrag till konstnärer som angavs i
propositionen innebar alt konstnärernas egna organisationer fick ett avgörande
inflytande över utform-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:10

ningen
och fördelningen av bidragen.

Sedan
frågan om visningsersältning hade tagils upp i några motioner behandlades den
av kulturalskottet (KrU 1975/76:35). Utskottet anförde följande:

"Den
visningsersältning som aktualiserats i vissa av motionerna kan definieras som
ersättning för aU ett konstverk som inle längre är i upphovsmannens ägo visas
offentligt. Parallellen mellan en dylik ersättning och biblioteksersättningen
ligger i och för sig nära till hands, men det är uppenbart att de praktiska
svårigheterna aU konstruera ett syslem för visningsersättning är mycket slora. Det
torde sålunda bli nödvändigt med ett omfattande och svårbemästrat
redovisningssystem om man vill ge den enskilde konstnären individuell
visningsersättning. Även vid en ersättning som utgår fill konslnärskolleklivet
som helhet och inle lill varje enskild person blir det fråga om en komplicerad
redovisning. Svåra gränsdragnings-och definitionsproblem kommer säkeriigen
också alt möta i båda fallen. Därtill kommer alt det är svårt atl bedöma i
vilken mån den visningsersältning som avses bli ersättningsberättigande kommer
atl successivt öka i omfattning och därmed i likhet med biblioteksersättningen
tillföra konstnärerna ökande ersättningsbelopp.

Utskottet
vill vidare här peka på det samband som visningsersätiningen -liksom också
biblioteksersättningen - har med upphovsrätten. Om konstnärernas upphovsrätt
utvidgas till att omfatta även rätl till visningsersältning skulle detta
innebära en klar förstärkning av deras ställning. Om därjämte rätten till
visningsersättning kombineras med rätt att förhandla om ersättningens storlek
blir ställningen ytteriigare förbättrad.

Enligt
utskottets mening är det önskvärt att frågan om visningsersätiningen ingående
studeras i syfte att så snart som möjligt klariägga möjligheterna att
konslraera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för alt verk som inte
längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. 1 arbetet med denna fråga bör
dess samband med frågorna om konstnärernas upphovsrätt och förhandlingsrätt
beaktas."

Riksdagen
beslöt alt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om alt
frågan om visningsersättning bör studeras ingående (rskr 1975/ 76:355).

Som
framgår av det anförda rymmer frågan om visningsersättning svårbemästrade
problem. Dessa gäller inte bara den rättsliga grunden för en sådan ersättning
och hur den ersättningsgrundande verksamheten skall defineras och avgränsas
utan också den kvantitativa omfattningen av den verksamhet som skulle ligga
lill grund för ersättningen och möjligheten att till rimliga kostnader
registrera och redovisa de uppgifter som skulle vara underiag för beräkning av
en ersättning. Dessa problem måste enligt min mening klargöras innan ett
ställningstagande till frågan om visningsersältning kan göras. Denna uppgift
bör anförtros åt en särskild utredare.

När
del gäller olika sätt att konslraera en ersättningsmodell bör utredaren göra en
utföriig teknisk och ekonomisk analys av olika alternativ och deras
konsekvenser Om det befinns lämpligt bör utredaren på grundval av denna analys
lägga fram eU eller fiera förslag till ersäuningsmodell.

Utredaren
bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om avgränsningen av den verksamhet
som skulle kunna motivera en särskild visningsersältning. Han bör beakta de
fall då en omfattande offentlig visning måste anses vara förutsatt vid
beställnings- eller försäljningstillfället. Utredaren bör vidare klargöra under
vilka former verk skall vara tillgängliga för allmänheten

s. 288 Kontrollera mot PDF

Del
II U:ll Skr 1977/78:103 288

för
atl en visningsersältning skulle kunna vara motiverad.

Det
är viktigt att de avgränsningar som väljs kan läggas till grand för en
ändamålsenlig redovisning. Utredaren bör därför även klariägga möjligheterna
atl konstruera ett smidigt och för ändamålet lämpligt syslem för redovisning av
ersättningsgrundande verksamhet.

1
uppdraget ingår också alt undersöka den kvantitativa omfattningen av den
verksamhet som enligt utredningsmannens bedömning skulle kunna läggas till
grund för en visningsersältning.

Utredningsarbetet
skall bedrivas i nära kontakt med utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt samt
med berörda statliga och kommunala organ och med konstnärernas organisationer.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet

att
tillkalla en särskild ulredare med uppgift att klariägga möjligheterna att
konslraera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för atl verk som inte
längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, saikkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

11.
Tilläggsdirektiv för bibelkommissionen

Dir
1977:105

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-09-22

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

1
december 1972 tillsattes en bibelkommission (U 19723:07) med uppgift aU
nyöversätta Nya testamentet. Är 1975 fick kommissionen i uppdrag att företa en
nyöversättning även av Gamla testamentet. Samtidigt överiämnades frågan om en
nyöversättning av apokryfema till bibelkommissionens styrelse för närmare
utredning.

Sedan
bibelkommissionens styrelse hade låtit en särskild arbetsgrapp utreda frågan om
nyöversättning av apokryfema överiämnade den i februari 1977 betänkandet (Ds U
1977:3) Atl översätta apokryfema. Styrelsen föreslår

1. atl
Gamla testamentets apokryfer översätts,

2. alt bibelkommissionen fär i uppdrag att utföra denna översättning
sedan arbetet med Nya testamentet har avslutals,

3. all översättningen skall utgå från den grekiska grundtexten, samt

4. atl den i övrigt skall följa de allmänna principerna för
bibelkommissionens översättningar av Gamla testamentet och Nya testamentet.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:ll

Enligt
bibelkommissionens mening bör följande riktlinjer gälla för en
översättningsorganisation för Gamla testamentets apokryfer.

Översättningen
bör lill kvalitet och stil harmoniera med bibelöversättningen i övrigt.
Uppgiften bör ulföras som ett lagarbete. För detta talar flera skäl, inte minst
det faktum all de textkritiska och exegetiska problemen är så stora.

För
atl bibelkommissionens resurser skall utnyttjas effektivt bör översättningsarbetet
inledas först efler det att bibelkommissionen har avslutat översättningen av
Nya testamentet. Före denna tidpunkt räcker kommissionens nuvarande resurser
inle lill för den nya arbetsuppgiften. Att vänta med denna till dess att Gamla
testamentet är färdigöversalt skulle inle vara välbetänkt. Om apokryfema inte
publiceras samlidigt med Gamla testamentet är det sannolikt atl deras
ställning försvagas, såsom erfarenheterna av apokryföversättningen från 1921
visar.

Mot
nu anförda bakgrand föreslår styrelsen följande organisation av
översättningsarbetet. Uppdraget alt göra den grundläggande översättningen ges
ål en person som är väl kvalificerad i fråga om både grekiska (ev, även
hebreiska) och svenska språken. En expert på grundspråket och en expert på
målspråket förordnas på halvtid. Dessa tre personer bildar en
översättnings-enhet, som svarar för arbetets olika faser och utarbetar den
slufiiga versionen. Enheten kan anlita bibelkommissionens referenlorganisafion.
Översättningsförslagen bör dock inle skickas rutinmässigt till alla
referenter. Särskilt svåra och känsliga texter kan tillställas eU valfritt
antal referenter.

Den
föreslagna organisationen bör enligt styrelsen inom en rimlig kostnadsram
kunna varieras något efter de olika texternas art. 1 fråga om några få texter
kan experten på grundspråket och experten på målspråket länkas fungera som ett
översältarpar. Det bör också vara möjligt att lämna ut smärre partier för
översättning av någon kompetent person utanför enheten. Givelvis bör enheten
behålla ansvaret för resultatet. Det kan också i begränsad omfattning visa sig
behövligt att anlita särskild expertis, exempelvis med hebreisk sakkunskap.

För
egen del finner jag att arbetet med nyöversättning av Gamla testamentets
apokryfer bör inledas när bibelkommissionen har avslutat översättningen av Nya
testamentet. Förslagen till riktlinjer och organisation finner jag väl
underbyggda. Förslagen bör därför läggas till grund för översättningsarbetet.

Jag
hemställer att regeringen utvidgar bibelkommissionens uppdrag i enlighet med
vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

19 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

s. 290 Kontrollera mot PDF

DelIIU:I2
Skr 1977/78:103 290

12.
Utgivning av svenskt uppslagsverk

Dir
1977:109

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

1
Bakgrund

7.7
Tillgången på uppslagsverk på svenska

Under
den senaste tjugoårsperioden har tillgången på större aktuella uppslagsverk på
svenska kraftigt försämrats.

Det
hiuills största allmänna uppslagsverket är Svensk Uppslagsboks andra upplaga som
utkom under åren 1947-1955. Detta verk omfattar 32 band och innehåller ca 190
000 uppslagsord. Vid samma tid utgavs Nordisk Familjeboks fjärde upplaga i 24
band. Del största uppslagsverk som utkommit sedan dess är Bonniers Lexikon i 15
band från åren 1961-1966.

Ar
1973 ulbjöds och slutsåldes kvarvarande upplagor av de tre nämnda verken lill
väsenlligl reducerade priser.

Efler
denna utförsäljning saknas på den svenska marknaden ett stort aktuellt svenskt
uppslagsverk som kan betecknas som nalionalencyklopedi. Däremot finns några
mindre eller medelstora uppslagsverk, varav de största är Lilla Uppslagsboken,
Foku:» och Bra Böckers lexikon.

Därutöver
finns ytteriigare några flerbandslexikon såsom Data uppslagsverk, Combi
Lexikon, Combi Visuell och Bonniers 3-bandslexikon samt ett antal
enbandslexikon, främst Norstedts Uppslagsbok.

1.2
Frågans tidigare behandling

1968
års lilteraturutredning föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken att
statsmakterna skulle låta utreda de problem som är förknippade med utgivning av
en statssubventionerad encyklopedi. Utredningen förutsatte därvid att en sådan
encyklopedi skulle betinga ett relativt lågt pris. Eftersom projektet är
kapitalkrävande ansåg utredningen att statsmakterna måste la ansvar för att
utgivningen skulle komma till stånd.

Behovet
av ett nytt svenskt uppslagsverk vitsordades allmänt bland remissinstanserna.
Vid behandlingen av litteratumtredningens förslag i prop. 1975:20 anförde min
företrädare atl en arbetsgmpp borde tillsättas för att utreda frågan om behovet
av slöd lill utgivande av ett svenskt uppslagsverk. Riksdagen instämde i detta
uttalande (KrU 1975:12, rskr 1975:201).

Behovet av ett stort
svenskt standardverk har under de senaste åren omvittnats av företrädare för
utbildnings-, forsknings- och kulturinstitutioner liksom i den allmänna
debatten. Det har framhållits atl samtidigt som tillgången på stora aktuella
uppslagsverk är sämre än någonsin under 1900-talet har behovet härav snarare
ökat. Den ökade satsningen på vuxenutbildning har angetts som en viktig faktor
i sammanhanget. Det stora och ökande utbudet av information i dagens samhälle
anses också medverka till att mänga människor önskar fä bakgrund till och
komplettera den bild av verkligheten som bl. a. massmedierna ger. Samtidigt har
vissa bedömare framhållit de svårigheter som är förknippade med alt hålla ett
uppslagsverk aktuellt. Man har också pekat på alternativ som
den moderna

s. 291 Kontrollera mot PDF

291 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:12

informationsteknologin
kan erbjuda.

De
föriag som tidigare har svarat för utgivningen av större uppslagsverk har i
olika sammanhang förklarat att de inte har resurser atl genomföra ett så
långsiktigt och kapitalkrävande projekt.

Mot
denna bakgrund bör det nu göras en föralsätiningslös prövning av behovet och
lämpligheten av statligt stöd till utgivningen av ell stort svenskt
uppslagsverk. Denna uppgift bör anförtros åt en särskild kommitté.

2
Utredningsuppdraget

2.1 Utgångspunkter

Ett
nytt omfaUande uppslagsverk som kan fungera som nalionalencyklopedi måste ha
hög kvalitet. Hur kvalitetskravet skall definieras och vilka faktorer som skall
tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen bör del ankomma på kommittén all
närmare ange.

Kvalitetsfrågan
innefattar bl. a. hur allsidigt, djupgående men samtidigt lättillgängligt som
informationen skall presenteras. Andra krav i sammanhanget är överskådligheten
och konsekvensen i framställningen. Ett särskilt problem utgör aktualiteten;
stora delar av ett uppslagsverk av standardmodell löper risk att snart bli
inaktuella.

Urval,
redigering och kommentarer i ett uppslagsverk styrs självfallet i viss
utsträckning av upphovsmännens värderingar. Kommittén bör söka formulera vilka
grundläggande krav på opartiskhet och allsidighet som bör vara vägledande företl
uppslagsverk som ges ut med statlig medverkan. De yttrandefrihetssynpunkler som
har förts fram i remissvaren på litteraturutredningens förslag och i den
aUmänna debatten bör beaktas.

Kommittén
bör även studera internationella erfarenheter av utgivning och spridning av
uppslagsverk för alt få en uppfattning om hur behovet av sådana verk
tillgodoses i andra länder. Kommittén bör också undersöka om möjligheter till
nordiskt samarbete på området föreligger.

2.2 Behovsundersökning

Kommittén
bör samla in synpunkter på ell nytt uppslagsverk från olika håll i samhället
och på grundval härav ställa samman krav och önskemål som ställs från
konsumenthåll.

Kommittén
bör mot bakgrund av kvalitetsbedömningen söka precisera vilka krav i fråga om
omfattning och utformning som måste ställas pä ett stort svenskt uppslagsverk
som ges ut med statlig medverkan. Hänsyn bör tas till såväl utbildningens som
allmänbildningens behov. En utgångspunkt måste vara atl verket ska svara mot
ett behov som inte tillgodoses av befintliga uppslagsböcker Kommittén bör också
uppmärksamma hur olika utformningar av ett uppslagsverk kan förväntas påverka
intresset hos olika nyttjargrupper.

2.3 Produktlonsförutsättningar

Kommittén
bör undersöka vilket material som finns kvar från tidigare utgivna uppslagsverk
i form av slagordsregisler och annat underiag. Detta material bör om möjligt
utnyttjas vid framställningen av ett nytt uppslagsverk. Det är naturiiglvis
också viktigt alt kunna ta tillvara den

s. 292 Kontrollera mot PDF

Del II U:12
Skr 1977/78:103 292

yrkeskunnighel
som finns på området.

Produktionen
av eU större uppslagsverk är mycket tidskrävande. Kommittén bör därför
presentera tidsplaner för utgivning med olika alternativ i fråga om form och
omfång.

Kommittén
bör också beakta den långsiktiga försörjningen med uppslagsverk och därvid
diskutera olika möjligheter och metoder att förnya materialet.

Vidare
bör olika principer för redigering redovisas. En analys bör t, ex. göras av
fördelar med alfabetisk resp. systematisk uppställning. Möjligheter att
kombinera de olika metoderna bör också beaktas.

Kommittén
bör belysa om del finns möjligheter att utnyttja den moderna
informationsteknologin i utgivningen. Datatekniken ger möjlighet till lagring
av stora mängder information och lill en smidig kontinueriig förnyelse. Del
står emellertid klart au ett datorlagral uppslagsverk med den teknik som har
tillämpats hittills inte kan användas på samma mångsidiga och flexibla sätt som
ett verk i bokform. Vägledande för kommittén vid bedömningen av möjligheterna
att använda datatekniken bör vara den breda allmänhetens möjligheter atl få
tillgång till materialet.

2.4 Disiributionsföruisäilningar

Del
är angelägel alt eU nytt svenskt uppslagsverk når ut till allmänheten. Strävan
bör därför vara alt verket skall spridas inte bara till utbildnings- och
forskningsinstitutioner, förelag, bibliotek etc. utan även till hemmen.

Flera
olika försäljningsformer måste troligen tillämpas för ett verk av angivet slag.
Tidigare var hemförsäljning den viktigaste kanalen för uppslagsböcker. En
omfattande försäljning har även skett genom bokhandel, postorder och
bokklubbar. Kommittén bör undersöka vilka försäljningsvägar som kan utnyttjas.

Det
är vidare angeläget att ett utgivet verk kan hållas tillgängligt under en
längre lid. Frågan om lagerhållning bör därför studeras.

2.5 Finansieringsförutsättningar

Kommittén
bör göra beräkningar av kostnaderna för produktion och försäljning av ett nytt
svenskt uppslagsverk enligt olika alternativ i fråga om form, omfång,
produktionsteknik, utgivningshaslighel och pris.

Mot bakgrund av dessa
beräkningar ska kommittén bedöma de marknadsmässiga förutsätlningarna för
försäljning av ett stort uppslagsverk. Kommittén bör därefter pröva om behov av
stadigt stöd föreligger och diskutera formerna för statens slöd och medverkan
samt lämna förslag och rekommendationer i anslutning härtill. Olika modeller
bör prövas och redovisas. Möjligheterna till olika former av samarbete med
intresserade föriag i ett konsortium eller i form av ett särskilt för ändamålet
bildal föriag bör övervägas. Fördelar och nackdelar med alt staten går in
direkt som samarbetspartner bör prövas mot alternativet atl staten lämnar
bidrag eller krediter lill enskilda förlag eller lill ett av intresserade
föriag bildat samarbetsorgan.

Kommittén bör i detta
sammanhang också beakta hur utgivningen av ett stort svenskt uppslagsverk kan
påverka befintlig utgivning av uppslagsverk.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:13

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om
utgivning av svenskt uppslagsverk,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

13.
Beredning av vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning

Dir
1977:119

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-11-17.

Departementschefen,
statsrådet Wikström, anför.

I
prop. 1976/77:59 anförde jag att del obligatoriska medlemskapet i
studerandesammanslulning borde avskaffas. Samtidigt framhöll jag alt ett tillfredsställande
underlag för att då vidta en sådan åtgärd inte förelåg. Jag pekade på alt stöd
i olika former utgår till de obligatoriska studerandesam-manslulningarna. Över
utbildningshuvudtiteln utgår bidrag till studerandehälsovård och till uppförande
m. m. av kårlokaler. Över jordbrakshuvudtiteln utgår bidrag till
studentkårernas idrollsverksamhet. Jag angav vidare alt de studerande inom
högskolan även i framtiden borde kunna räkna med fortsatta samhälleliga
åtaganden för sådana verksamheter-oberoende av regeringens och riksdagens
ställningstagande till obligatoriskt medlemskap - låt vara i andra former.

En
avveckling av det obligatoriska medlemskapet kräver, framhöll jag,
överläggningar mellan berörda parter. En utgångspunkt för dessa överläggningar
borde vara atl utformningen av samhällsstöd i olika avseenden för studerande
som grupp inte utan starka skäl bör avvika från vad som gäller för andra
medborgargrupper. Till nyss nämnda parter hör -förutom staten och berörda
studerandesammanslutningar-även kommuner och landstingskommuner. Frågor rörande
bl. a. samlingslokaler och föreningsstöd ligger inom det primärkommunala
området och huvudmannaskapet för hälsovården åvilar landstingskommuner.

Jag
angav slutligen att jag senare avsåg atl återkomma till regeringen rörande
dessa överiäggningar. Riksdagen anslöt sig till vad jag hade anfört (UbU
1976/77:20, rskr 1976/77:246).

Enligt
min mening bör de nyssnämnda överiäggningarna förberedas av en för detta
ändamål särskilt tillkallad ulredare. Till grund för de kommande

s. 294 Kontrollera mot PDF

DelIIU:14 Skr
1977/78:103 294

överiäggningarna
bör ligga obligatoriekommitténs (U 1973:03) betänkande (SOU 1976:14)
Kårobligatorium? och studerandehälsovårdsulredningens (U 1972:05) betänkande
(SOU i 975:7) Framtida siuderandehälsovård samt remissvaren över dessa båda
betänkanden. Utredaren skall med beaktande av vad som har anförts i prop.
1976/77:59 om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning ge ett
underlag för kommande överläggningar. Utredaren bör därvid gå igenom innehållet
i föreliggande betänkanden och vid behov ytterligare utreda uppkommande frågor.
Arbetet bör ske skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för utbildningsdepartemeniet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att bereda vissa frågor rörande
obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt
ersättning till utredare, siikkunniga, experteroch sekreterare skall utgå i
form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat
föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

14.
Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna
(SSK)

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-09

Statsrådet
Mogård anför.

1. I
september 1972 tillkallades sakkuniga med uppgift alt utreda ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun i fråga om grandskolan och gymnasieskolan m. m. 1
direktiven anförs atl en utgångspunkt för utredningen bör vara alt skapa
föralsättningar för ett ökat inflytande förskolans personal och elever på
organisatoriska frågor vid den enskilda skolenheten. Vidare uttalas i
direktiven atl intresset av atl ge medborgarna största möjliga inflytande över
allmänna angelägenheter och av att bättre förankra skolans verksamhet i
kommunerna saml av all skapa tillfällen till en rimlig anpassning av samhällets
åtgärder efter skiftande lokala förhållanden är starka motiv för ökat kommunalt
inflytande i dessa frågor.

Som
en följd av ändrad ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna skall
utredningen vidare göra en översyn av den statliga skoladministrationen.

Utredningen
har även i uppgift atl se över statsbidragssystemen till skolväsendel. I första
hand skall utredningen undersöka lösningar som innebär att statsbidragen
beräknas på även andra grander än lönekostnaderna för lärarpersonalen. Den
skall också pröva om det är möjligt att vid ett nytt statsbidragssystem öka de
enskilda rektorsområdenas eller skolenheternas

s. 295 Kontrollera mot PDF

295 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:14

ekonomiska
ansvarslagande. I direktiven pekas på alt bestämmelserna om skolans personal är
ingående och detaljerade. Bl. a. föreskrivs mycket preciserade regler för
rangordning vid tillsättningen av tjänst. Detta gör att de lokala myndigheterna
får mycket små möjligheter atl väga in egna erfarenheter vad gäller förtjänst
och skicklighet vid tjänsletillsäliningar. De sakkunniga skall enligt sina
direktiv överväga de nuvarande formernas lämplighet.

2. Sedan
direktiven utfärdades har flera beslut fattats som berör utred

ningsuppdraget. Riksdagen har t. ex. fattat beslut om skolans inre arbete

m.m, (1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367), Beslutet innebär

bl. a. att kommunerna fär ett ökal inflytande över användningen av skolans

resurser. Den hittillsvarande detaljregleringen kommer därmed all minska

vid genomförandet av det nya systemet den 1 juli 1978. Direktiven har

därmed till vissa delar blivit tillgodosedda. Jag bedömer del dock som

angeläget alt utredningen undersöker vilka möjligheter som härutöver kan

finnas att öka kommunernas möjligheter att fritt använda de statliga bidragen

till skolans verksamhet. Utredningen bör härvid utgå från nuvarande

reglering av behörighet och befordringsgrander för lärartjänster i skolväsen

det. Utredningen bör emellertid redovisa de alternativ till statsbidragssystem

som i enlighet med direktiven har övervägts av utredningen.

Utredningsarbetet
bör vidare inriktas på uppgiften atl undersöka i vilka organisatoriska och
innehållsmässiga frågor som en ytteriigare decentralisering på skolans område
kan ske i syfte att öka såväl elevernas och föräldrarnas som kommunernas
inflytande över skolverksamheten. Även länsskolnämndernas roll bör därvid
prövas.

3. Under erinran om vad utbildningsutskottet hade
anfört (UbU 1974:25, rskr 1974:211) uppdrog regeringen den 31 maj 1974 åt
utredningen att se över formerna för givande av statsbidrag till
statsunderstödd enskild utbildning. Regeringen beslöt vidare den 23 juni 1976
att erinra utredningen om riksdagens beslut med anledning av motion
(1975/76:1423) angående ökat statsbidrag till privatskolorna (UbU 1975/76:21,
rskr 1975/76:248). Del är angeläget alt utredningen snarast redovisar
kartläggningsarbelet rörande statsbidragen lill enskilda skolor och
privatskolor.

4. Lärarutbildningskommittén framlade i sill betänkande
(SOU 1972:92) Fortsatt reformering av lärarutbildningen vissa förslag som rör
inrättande av adjunkts- och lektorstjänsler i ämneskombination vari ingår något
av ämnena barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, dramatik, familjekunskap,
gymnastik, hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap, konsumentkunskap,
slöjd, textilkunskap eller teckning. Kommittén föreslog att adjunkts- eller
lektorstjänst i sådan ämneskombination skulle inrättas vid skolväsendet i en
kommun, ulan alt knytas lill viss skolform, och alt tjänstgöringen tills vidare
skulle förläggas helt eller huvudsakligen lill viss skolenhet. Enligl kommittén
skulle uppenbara fördelar vara förenade med atl inrätta tjänsterna vid
skolväsendet i kommunen i stället för vid viss skolform. Det skulle bli möjligt
för läraren alt tjänstgöra i både grundskola och gymnasieskola ulan alt behöva
ha fyllnadstjänstgöring. Omplacering till annan skola skulle underlättas liksom
också tjänstgöring i två rektorsområden eller två olika skolor under var sin
rektor.

Prop.
(1975:24) om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m. innehåller
vissa ställningstaganden till läraratbildningskommitléns förslag rörande
utbildningen av lärare i ovan nämnda ämnen. Föredraganden förklarade i
propositionen sig f n. inte beredd all ta ställning till förslaget om

s. 296 Kontrollera mot PDF

Del
II U: 15 Skr 1977/78:103 296

inrättande
av adjunkts- eller lektorstjänster i de av kommittén behandlade ämnena. Frågan
om atl anknyta tjänst som lärare lill viss skolform i kommunen eller till
skolväsendet i kommunen har emellertid enligt min mening nära samband med
arbetet inom SSK. Utredningen bör därför behandla även denna fråga i sitt
fortsatta arbete.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig
att uppdra åt utredningen om skolan, staten och kommunerna att bedriva del
fortsatta utredningsarbetet i enlighet med de riktlinjer som jag här har
angivit.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

15.
Organisationskommitté för bildandet m. m. av Sveriges Utbildningsradio
aktiebolag

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-15

Departementschefen,
statsrådet Wikström anför.

Enligt
riksdagens beslut (UbU 1976/77:08, rskr 1976/77:46) med anledning av prop.
1975/76:110 om radio iDch television i utbildningsväsendet skall de nuvarande
verksamheterna vid TRU och utbildningsprogramenhelen vid SverigesRadio AB
(SR/UTB) inkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/ VUX) läggas samman och
utgöra ett dotterbolag till Sveriges Radio aktiebolag (SR). Verksamheten vid
del nya bolaget skall inledas den I januari 1978. SR skall äga samtliga aktier
i det nya bolaget, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Styrelsen för det nya
bolaget skall förutom tvä arbetslagar-ledamöter enligt lagen (1976:351) om styrelserepresentalion
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar bestå av sju ledamöter.
Regeringen utser ordföranden och ytterligare fyra ledamöter. De återstående två
ledamöterna väljs av bolagsstämma i det nya bolaget.

För
atl förbereda sammanförandel och bolagsbildningen har riksdagen förordat att en
organisationskommitté skall tillsättas. Jag föreslår nu atl en
organisationskommitté skall tillkallas.

Regeringen
bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet alt tillsätta en organisationskommitté,
bestående av högst fem ledamöter, med uppgift atl förbereda sammanförandel och
bolagsbildningen saml att närmare planera det nya bolagets verksamhet m. m.,

alt
utse en av ledamöterna att vara kommitténs ordförande samt aU besluta om
sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén,

atl,
till dess att styrelsen för det nya bolaget har utsetts, bemyndiga
organisationskommittén atl för statens räkning föra de förhandlingar med i
första hand SR vilka blir aktuella med anledning av det nya bolagets tillkomst.

Regeringen
uppdrar ål byggnadsstyrelsen atl biträda organisationskommittén i
utredningsarbetet. Vidare föreskriver regeringen att

s. 297 Kontrollera mot PDF

297 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del 11 U:15

organisationskommittén
får samråda med statliga myndigheter och begära upplysningar och yttranden från
dem.

Det
åligger organisationskommittén att vid fullgörandet av uppdraget beakta vad som
anförs i bifogade inom utbildningsdepartementet upprättade promemoria. Då det
nya bolaget har bildals och då styrelse har utsetts ankommer det på
bolagsstämman och styrelsen atl fullgöra de uppgifter som enligt gällande
författningar och avtal åvilar dessa organ. Kommittén skall ställa sig till
efterrättelse de ytteriigare direktiv för fullgörande av uppdraget som
departementschefen kan komma att meddela samt hålla departementschefen
underrättad om arbetets fortgång. Organisationskommittén erinras om att lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet träder i kraft den 1 januari 1977.

Slutligen
föreskriver regeringen att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och
sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen
(1946:394), om inte annat föreskrivs, samt atl kostnaderna för
organisationskommitténs arbele skall betalas från åttonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Bilaga

Arbetsuppgifter
för organisationskommittén för bildandet m. m. av Sveriges Utbildningsradio
aktiebolag

1 Bakgrund

Riksdagen
har i skrivelse (rskr 1976/77:46) lill regeringen anmält beslut om radio och
television i utbildningsväsendet. Prop. 1975/76:110 och UbU 1976/ 77:08 utgör
utgångspunkt för organisationskommitténs arbete.

2 Organisationskommitténs
uppgifter

2.1
Förhandlingar och avtal m. m.

1
UbU 1976/77:08 s. 6 framhålls aU "ett särskilt avtal bör slutas mellan
staten och Sveriges Radio AB om det nya dotterbolaget på motsvarande sätt som
avtal slutits om lokalradion" (koncembildningsavial). "Av avtalet bör
bl. a. framgå atl dotterbolaget skall avge egen anslagsframställning fill
regeringen och självständigt besluta om budgetramar för sin verksamhet och
därmed sammanhängande frågor. 1 övrigl bör avtalet i tillämpliga delar nära
kunna anknyta till motsvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio AB
angående Sveriges Lokalradio AB. Vissa undantag föranleds dock av att del nya
bolaget har en i förhållande till moderbolaget självständigare ställning i
ekonomiskt hänseende än vad lokalradiobolagel har. De närmare föreskrifterna om
tillämpningen av bestämmelserna i avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB bör
uttryckas i ett samarbetsavial mellan bolagen. 1 detta avtal bör bl. a.
preciseras de uppgifter som företagsledningen för Sveriges Radio AB skall
fullgöra i sin egenskap av koncernledning och som i sin tur blir beroende av
moderbolagets befogenheter i förhållande till dotterbolaget. I samarbetsavtalet
bör även tas upp föreskrifter om reglering av

s. 298 Kontrollera mot PDF

DellIU:15 Skr
1977/78:103 298

personalfrågor.
I vissa frågor bör avtal slutas mellan Sveriges Lokalradio AB och del nya
dotterbolaget för utbildningsprogramverksamhet."

Organisationskommittén
bör utarbeta förslag lill koncernbildningsavtal och förslag till bolagsordning.
Förslagen skall före den 10 mars 1977 inges lill regeringen får prövning.

Vidare
bör organisationskommittén förbereda samarbetsavial mellan det nya bolaget och
Sveriges Radio aktiebolag (SR) och Sveriges Lokalradio aktiebolag (LRAB).

Del
nya dotterbolaget kommer atl behöva utnyttja moderbolagets tekniska resurser
m.m. 1 UbU 1976/77:08 s. 12 anförs. "Vad gäller utbildningsprogramorganets
behov äv teknisk utraslning föreslås atl detta tillgodoses dels genom att del
nya organet övertar TRU:s utrustning och genom avtal med Sveriges Radio AB
träffar överenskommelse om samutnytljande av dess utraslning, dels genom viss
ulrustningskomplettering."

I
prop. 1975/76:110 till vilken utskottet i dessa delar hänvisar förutsätts att
den prissättning som kommer atl gälla för Sveriges Radios tjänster motsvarar
vad SR/UTB och TRU f n. betalar.

Vid
utarbetandet av avialsförslag bör organisationskommittén beakta vad som ovan
anförs om tekniska resurser m. m.

Riksdagen
har fattat beslut (UbU 1976/77:08 s. 13) "av innebörd att
utbildningsprogramorganel får ensamrätt att sända anslagsfinansierade
utbildningsprogram. 1 avvaktan på att beslut fattas på grundval av radioutredningens
kommande förslag bör frågan om sändning av anslagsfinansierade
utbildningsprogram - på sätt som föreslagits i propositionen - regleras genom
avtal. Ulskoltel anser vidare att frågor om fördelning mellan Sveriges Radio
AB, Sveriges Lokalradio AB och del nya utbildningsbolaget av tillgängligt
sändningsutrymme tills vidare bör kunna lösas genom förhandlingar mellan de
olika bolagen."

Organisationskommittén bör
efler förhandlingar med SR och LRAB utarbeta förslag lill avtalsbestämmelser
mellan det nya bolaget och SR och LRAB om förhandlingsordning i vad avser
sändning och sändningsutrymme för utbildningsprogram. 1 avvaktan på prövningen
av radioutredningens förslag bör bestämmelserna utformas med utgångspunkt i en
i huvudsak oförändrad volym vad gäller utbildningsprogram.

2.2
Personal

1
prop. 1975/76:110 s. 130 framhåller föredragande "det angelägna i atl
sammanläggningen genomförs på ett sådant sätt att personalens
anställningstrygghet garanteras. Detla bör kunna uppnås genom alt de som är
anställda vid TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX vid tidpunkten för beslutet om
sammanläggningen erbjuds anställning inom det nya programorganet."

Strävan
bör vara att utnyttja de möjligheter som koncernen ger till en samordnad
personalplanering.

Varsel
om uppsägning av de anställda åvilar de nuvarande arbetsgivarna, dvs. SR och
TRU.

1 koncernbildningsavtalet
bör de grundläggande bestämmelserna för dotterbolagets organisation anges.
Sedan organisationen har fastställts skall den vid tidpunkten för riksdagens
beslut aktuella personalen erbjudas anställning inom det nya bolaget.

s. 299 Kontrollera mot PDF

299 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:15

2.3
Lokalisering av del nya bolaget

Organisationskommittén
skall närmare utreda till vilken plats inom Stockholmsområdet som det nya
bolaget bör lokaliseras varvid berörd personals intressen bör beaktas.
Organisationskommittén bör vid framlägggande av alternativa förslag redovisa
konsekvenserna av de olika alternativen i fråga om bl. a. samhällsekonomiska
och tekniska kostnader. Det förutsätts därvid att organisationskommittén
kontinueriigt håller utbildningsdepartementet underrättat om utredningsarbetets
utveckling. Senast den 10 mars 1977 skall organisationskommittén inkomma till
regeringen med förslag om det nya bolagels lokalisering.

2.4
Lokaler

1
prop. 1975/76:110 s.130 anförs att "under en övergångstid torde även
verksamheten komma att bedrivas i skilda lokaler. Det bör i vanlig ordning
ankomma på byggnadsstyrelsen att svara för den fortsatta planeringen av
företagels lokalbehov."

Som
ett första led i planeringen av permanenta lokaler för bolagets verksamhet
skall organisationskommittén upprätta och till regeringen snarast redovisa ett
lokalprogram. Av redovisningen bör framgå i vilken omfattning lokalbehoven kan
tillgodoses genom samverkan med SR.

Efter
prövning av lokalprogrammet bör regeringen uppdra ål byggnadsstyrelsen all
upprätta en lokalförsörjningsplan för bolagets verksamhet.

2.5
Anslagsframställning

1
prop. 1975/76:110 s. 129 sägs all "utgångspunkten för resursberäkningarna
för del nya programföretaget skall vara verksamhetens omfattning inom TRU och
SR/UTB inkl. SR/VUX budgetåret 1976/77. En annan utgångspunkt bör vara att
resurserna fördelas på skilda utbildningsområden huvudsakligen i samma
proportion som kommittén har föreslagit. En tredje utgångspunkt bör vara att
produktionen av sådana program som avses för annan distribution än elersändning
högst lär la i anspråk fyra procent av programorganels samlade resurser för
produktion".

Vidare
anförs i prop. 1975/76:110 s. 128 "När det gäller att tillgodose behovet
av ytterligare utrustning bör följande beaktas. Den utraslning som behövs för
framställning av utbildningsprogram skiljer sig inle från den som används för
den vanliga programverksamheten. Det finns därför möjligheter att utnyttja
samma typ av utrustning för olika programproduklioner. SR/ UTB har t. ex. ingen
egen utrustning för sin verksamhet utan utnyttjar för närvarande tillsammans
med övriga delar av Sveriges Radio den inom företaget befintliga utrustningen.
Investeringskostnaderna kommer dessutom atl bli avsevärt högre vid en lösning
som innebär alt programorganet blir självförsörjande i fråga om teknik. Det kan
därför inte vara rationellt och samhällsekonomiskt försvariigt alt, i ett läge
när ledig kapacitet uppslår inom Sveriges Radio genom att SR/UTB bryts ul,
bygga upp en fullständig teknisk enhet vid sidan av Sveriges Radios. Jag
förordar således atl ulbildningsprogramorganels behov av ytterligare utrustning
i första hand bör tillgodoses genom avtal med Sveriges Radio."

Organisationskommittén
bör senast den 10 febraari 1977 inkomma till regeringen med förslag till
anslagsframställning för det nya bolagels

s. 300 Kontrollera mot PDF

Del
II U:15 Skr 1977/78:103 300

verksamhet
tiden den I januari - 30 juni 1978 samt kostnader som betingas av
bolagsbildningen.

Resursbehoven
vid oförändrad verksamhet bör bedömas med utgångspunkt från de överväganden som
görs i budgetpropositionen för 1977/78 i vad avser anslagen till TRU och SR/UTB
för första hälften av budgetåret 1977/78.

2.6 Regional
verksamhet

1
UbU 1976/77:08 s, 7 anförs "Den regionala verksamheten bör i framtiden ha
minsl samma andel av den totala verksamheten som den regionala produktionen nu
har närdet gäller skolradion. Det bör ankomma på det nya dotterbolagets
styrelse att bedöma hur resurserna lämpligast skall ulnytfias så all deua mål
kan uppnås,"

Organisationskommittén
bör utarbeta förslag till riktlinjer och prakfiska arrangemang för att inleda
en successiv utbyggnad av en regional verksamhet.

2.7 Övrigt

Organisationskommittén
skall i övrigt fullgöra de uppgifter som erfordras för all del nya bolaget
skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1978. Kommittén bör bl. a. ta
upp frågor rörande formerna för bolagets samverkan med andra förlag och
inrättandet av s. k. rådgivande kommittéer.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:l

Jordbruksdepartementet

1. Viss översyn av renhållningslagstiftningen

Dir
1977:8

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Föreskrifter
om hämtning och annan hantering av avfall från hushållen finns i kommunala
renhållningslagen (1970:892), renhållningskungörelsen (1974:1024),
hälsovårdsstadgan (1958:663) och i lokala hälsovårdsordningar. Enligl 4 §
renhållningslagen är kommun skyldig att till behandlingsanläggning eller
upplagsplats forsla orenlighet som härrör från hushåll samt hushållsavfall och
därmed jämföriigt avfall, om inle regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer föreskriver annat. Denna bestämmelse, som utgör grunden för det s.k,
obligatoriska kommunala renhäll-ningsmonopolet, förutsätter att kommunen skall
ombesörja bortforsling av hushållsavfall från i princip varje faslighet där
sådant avfall uppkommer. När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg,
får enligt samma paragraf annan person än den kommunen anlitar inte ta
befattning därmed.

11 §
renhållningskungörelsen anges de huvudprinciper som skall tillämpas när
kommunen organiserar renhållningsverksamhelen. Det understryks bl.a. alt
kommunen redan på planeringsstadiet skall beakta atl skäliga hälso- och
miljövårdskrav blir tillgodosedda och att borlforslingen anpassas till det
normala behovet vid olika slag av bebyggelse. Enligt 2 § fär kommunen besluta
att hämtning av hushållsavfall skall ske från annan plats än förvaringsplatsen
på fastigheten, om kostnaden för hämtningen därigenom minskar.

Bestämmelsen
ger kommunen möjligheter all i glesbygden ordna sophämtningen på det från
kostnadssynpunkt lämpligaste sättet med s.k. förenklat hämtningssystem.
Förutsättningen är dock atl berörda fastighetsinnehavare har samtyckt lill alt
forsla avfallet lill hämtningsplatsen, 13 § ges kommunen möjlighet atl på
ansökan av fastighetsinnehavarna besluta om avfallshämtning från behållare som
är gemensam för två eller tre närbelägna fastigheter och som står uppställd på
en av fastigheterna. Om hälsovårdsnämnd med slöd av lokal hälsovårdsordning
har medgett undantag från däri upplaget förbud för fastighetsinnehavare att
slufiigt behandla hushållsavfall på fasligheten, är kommunen inte skyldig atl
forsla bort det avfall som omfattas av medgivandel (4 §
renhållningskungörelsen). Beslut om undantag från kommunens hämtningsskyldighet
i andra fall än som avses i 2-4 §§ meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av
vederbörande kommun. Dispens av nu åsyftat slag får enligt 5 § kungörelsen
meddelas endast när särskilda skäl föreligger.

Efter
riksdagens beslut med anledning av proposition (1975:32) om återvinning och
omhändertagande av avfall har renhällningslagen och renhållningskungörelsen
kompletterats med föreskrifter som bl,a, möjliggör ett utvidgat kommunalt
ansvar i fråga om insamling av pappersavfall och

s. 302 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:l
Skr 1977/78:103 302

miljöfariigt
avfall.

De
bestämmelserom hantering av hushållsavfall som finns i hälsovårdsstadgan och
lokal hälsovårdsordning rör främst den enskildes hantering av avfallet. 1
hälsovårdsstadgan regleras bl.a. fastighetsägares skyldigheter i fråga om
uppsamling och förvaring av hushållsavfall. Enligt 67 § hälsovårdsstadgan
skall lokal hälsovårdsordning, som antas av kommunfullmäktige och fastställs av
länsstyrelsen, utarbetas med ledning av en normalhälsovårds-ordning som
fastställs av regeringen. Gällande normalhälsovårdsordning har upptagits i
kungörelsen (1971:761) om fastställande av normalhälsovårdsordning enligt
hälsovårdsstadgan (1958:663). Numera torde så gott som samtliga kommuner ha
antagit lokal hälsovårdsordning. Normalhälsovårds-ordningen upptar bestämmelser
bl.a. om atl orenlighet och avfall som det åligger kommunen atl forsla bon inte
får användas vid gödsling, grävas ned, komposteras, brännas eller på annat sätt
slutligt behandlas av fastighetsägaren (14 §). Vidare finns bestämmelser om
atl hälsovårdsnämnden i särskilda fall får medge undantag från föreskrifterna i
lokal hälsovårdsordning, om det är påkallat av lokala förhållanden eller andra
omständigheter och det kan ske ulan väsentlig olägenhet från sanitär synpunkt
(27 §). Innehavare av fastighet kan alltså få tillåtelse att själv behandla
sitt hushållsavfall eller viss del av delta.

Beträffande
fullföljd av talan mot beslut i renhållningsärende gäller att
fastighetsinnehavares talan mot beslut som har meddelats med stöd av
renhållningskungörelsen handläggs med visst undantag i den ordning som
föreskrivs för kommunalbesvär. Talan mot beslut som har meddelats med stöd av
lokal hälsovårdsordning handläggs däremot i den ordning som gäller för
förvaltningsbesvär.

För
att täcka kostnaderna för renhållningsverksamheten har kommunen enligt lagen
(1965:54) om kommunala renhållningsavgifter rätt att ta ut avgifter av
faslighetsinnehavarna. Bestämmelserna innebär bl.a. all de avgifter som fär tas
ut högst får motsvara kostnaderna för verksamheten och att avgifterna utgår
enligt taxa som fastställs av kommunfullmäktige.

Ar
1974 fillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en utredning för att
göra en översyn av hälsovårdsstadgan, hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08).
Utredningen, vars arbele pågår, har enligt direktiven fått i uppdrag bl.a. alt
överväga vilka åtgärder som bör vidtas för all bättre anpassa bestämmelserna i
hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen lill renhållningslagen.

Tillämpningen
av renhållningslagstiflningen har medfört vissa svårigheter främst i
glesbygden. För all komma till rätta med tillämpningsproblemen beslöt riksdagen
år 1974 (JoU 1974:50, rskr 1974:395) med anledning av proposition (1974:163)
att kommunerna skulle ges ökade befogenheter att själva bestämma den närmare
omfattningen av renhållningsverksamheten. Dittills hade befogenheten att
besluta om undantag från kommunens bortforslingsskyldighet helt legal hos
länsstyrelsen. Som en följd av riksdagens beslut utfärdades den tidigare
nämnda renhållningskungörelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1975.

Tillämpningen
av bestämmelserna om den kommunala avfallshämtningen har också efter
renhållningskungörelsens ikraftträdande varit föremål för kritik. 1 syfte att
klariägga hur kvarstående tillämpningsproblem skulle bemästras fördes
överiäggningar mellan regeringen och Svenska kommunförbundet på våren 1976.
Efter dessa överiäggningar utsände Kommunförbundet i april 1976 en
cirkulärskrivelse till samtliga kommunstyrelser och

s. 303 Kontrollera mot PDF

303 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:l

hälsovårdsnämnder.
Däri erinrades kommunerna om vikten av en smidig tillämpning av
renhållningslagstiftningen. Liknande synpunkter framfördes samtidigt av statens
naturvårdsverk i skrivelse lill länsstyrelserna.

Vidare
väcktes vid 1975/76 års riksmöte ett antal motioner med yrkanden som bl.a,
syftade lill en ökad smidighet vid tillämpningen av renhållningsbestämmelserna.
Med åberopande av bl.a. all bestämmelserna kommit all tillämpas alltför
rigoröst även i ren glesbygd yrkades i motionerna 1975/ 76:823 och 1975/76:825
aU ifrågavarande bestämmelser skulle ses över. Jordbruksutskottet ansåg i sitt
av riksdagen godkända belänkande (JoU 1975/76:44, rskr 1975/76:48) att
motionerna borde överiämnas till hälsovårdsstadgeutredningen för beaktande.

Enligl
min mening är en effektiv och väl fungerande renhållning ett viktigt medel för
att tillgodose medborgarnas krav på service och god miljö. Den utökade och
förbättrade renhållning som har kommit till stånd sedan renhållningslagen
infördes har utan tvivel bidragit till den minskning av nedskräpningen som har
skett under senare år.

Samtidigt
har tillämpningen av renhållningslagsliftningens bestämmelser om
omhändertagande av hushållsavfall i olika sammanhang utsatts för kritik och
krav på översyn. De kritiska synpunkter som har framförts visaratt vissa
svårigheter och problem kvarstår även efler det att ändringar i lagstiftningen
har genomförts i syfte att förbättra ullämpningen. Det är därför enligt min
mening angeläget aU nu se över renhållningslagstiftningen för att komma till
rätta med dessa problem. En särskild kommitté bör tillkallas för delta ändamål.

Som
grund för översynen bör kommittén låta göra en kartläggning av hur
lagstiftningen tillämpas i kommunerna. Kartläggningen bör syfta lill att bl.a.
belysa arten och omfattningen av de problem och svårigheter som föreligger, I
detla sammanhang bör också uppmärksamhet ägnas åt vilken betydelse olika system
för bestämmande av avgiften för sophämtningen kan ha för genomförandel av
verksamheten. Mot bakgrund av denna kartläggning bör kommittén pröva vilka
åtgärder som kan behöva vidtas för att ytteriigare förbättra möjligheterna till
en smidig tillämpning av lagstiftningen.

Utgångspunkt för
kommitténs arbele bör vara att kommunernas principiella skyldighet att hämta
hushållens avfall skall beslå. Hur renhållningen inom en kommun skall
organiseras bör kommunen själv avgöra. 1 det sammanhanget bör uppmärksammas att
det i fråga om jordbruksfastigheter och i vissa utpräglade glesbygder kan
föreligga förutsättningar för den enskilda fastigheisinnehavaren alt själv
omhänderta på fastigheten uppkommande avfall. Om nuvarande möjligheter att
göra undantag från hämtningsskyldigheten bedöms vara otillräckliga, bör
översynen inriktas på alt vidga möjligheterna atl göra undanlag. Därvid bör
beaktas att hanteringen av avfallet sker på ett från miljösynpunkt och sanitär
synpunkt tillfredsställande sätt. Vidare bör beaktas alt den rätl att fä
hushållsavfall hämtat genom kommunens försorg som gällande bestämmelser ger
fastighetsinnehavarna inte inskränks i en omfauning som framstår som oförmånlig
från service-synpunkt.

Som framgår av min
tidigare redovisning är lagstiftningen på förevarande område uppdelad på flera
författningar. Av bl.a. denna anledning har lagstiftningen ansetts vara
svårtillgänglig. Del är därför angeläget att söka åstadkomma förenkling och
bättre samordning av nuvarande bestämmelser. Strävan bör därvid vara att så
långt möjligt föra samman berörda bestämmelser i en enda författning. Vidare
bör en enhetlig besvärsordning

s. 304 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:2
Skr 1977/78:103 304

eftersträvas.
Utredningsarbetet i denna del bör bedrivas i samråd med
hälsovårdsstadgeutredningen.

Den
översyn av renhållningsl;igstiftningen som nu är aktuell börenligt min mening
inle inriktas bara på lagstiftningsåtgärder. Kommittén bör också pröva om inte
andra lämpliga åtgärder kunde vidtas för att underlätta för kommunerna att
tillämpa lagstiftningen på ett smidigt sätt. Tänkbart är atl en förändring och
förenkling av aidministrativa rutiner i renhållningsfrågor i vissa fall kan
behövas för att underlätta kontakten mellan vederbörande kommunala organ och
berörda fastighetsinnehavare. Det kan i sammanhanget vidare finnas anledning
pröva om inle ytteriigare informationsinsatser på detta område skulle kunna
råda bot på en del av de problem som nu föreligger.

De
motioner som enligt tidigare nämnt riksdagsbeslut (rskr 1975/76:48) borde
överiämnas till hälsovårdsstadgeutredningen bör i stället lämnas till den av
mig nu förordade kommiUén. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet
Troedsson.

Kommittén
bör samråda med de av chefen för kommundepartemenlet nyligen tillkallade
utredningarna om kontakterna mellan medborgare och samhällsorganen (Kn
1976:05)resp. om minskad statskontroll över kommunerna och
landstingskommunerna (Kn 1976:06).

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör om möjligt läggas fram före utgången av år
1977.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

atl
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att se över
renhållningslagstiftningen i enlighet med vad jag i det föregående har
förordat,

all
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av
dagarvode enligl kommiuékungörelsen (1946:394), om inle annat föreskrivs,

all
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

2.
Finansieringen av djursjukhusen, m.m.

Dir
1977:23

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Djursjukvården
för sällskaps- och fritidsdjur har kontinueriigt ökal under senare år såväl på
djursjukhus som vid djurkliniker och velerinärmottag-ningar över hela landet.
Ar 1967 behandlades 147 400 sällskapsdjur och 54 400 sporthäslar. Ar 1973 hade
antalet ökal lill 344 500 resp. 114 000. På sju

s. 305 Kontrollera mot PDF

305 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:2

år
har således antalet behandlade djur mer än fördubblats. Under samma lid har 11
anläggningar för sluten djursjukvård kommit till, och det totala antalet sådana
anläggningar uppgår i dag till 24. Det finns ca 460 000 registrerade hundar i
landet. Enligt vissa anlaganden kan del totala antalet beräknas överstiga 600
000. Ungefär lika stort anses antalet kaller vara.

1
skrivelse den 10 november 1976 har riksdagen anmält sitt beslut med anledning
av motioner om finansieringen av djursjukhusen (motion 1975/ 76:278 och 279,
JoU 1976/77:1, rskr 1976/77:11). I sitt av riksdagen godkända betänkande
anförde jordbruksutskottet följande.

Verksamheten
vid djursjukhusen ulgör ett värdefullt komplement lill den övriga djursjukvården
inom landet och alt det är av stor vikt att en tillfredsställande djursjukvård
lill rimlig kostnad kan erbjudas djurägarna inle minst vid djursjukhusen.
Förhållandena såväl i fråga om djurhållningens omfattning och inriktning som
när det gäller den allmänna kostnadsutvecklingen har förändrats avsevärt sedan
år 1967, då riksdagen lade fast riktlinjerna för finansieringen av den slutna
djursjukvården. Att utvecklingen medfört problem på detta område står enligt
utskottet klart. Det kan innebära svårigheter atl finansiera ett större
djursjukhus med enbart inkomsten från djurägare. En automatisk bindning av
avgiftstarifferna fill pris- och kostnadsutvecklingen kan naturiiglvis medföra
bristande balans mellan utbud och efterfrågan på hithörande tjänster, till
nackdel inte minsl för ekonomiskt svagare grupper av djurägare.

Mot
denna bakgrand finner utskottet atl en utredning bör företas rörande lämpliga
former för finansieringen av den slutna djursjukvården. Därvid bör bl.a. prövas
möjligheten att pä försäkringsbasis ge djurägarna tillfälle att kollektivt
bidraga till finansieringen och utjämna kostnaderna sinsemellan. Vidare bör
prövas möjligheten atl av hundavgiftsmedel, lotalisalormedel och budgetmedel
inrätta en fond från vilken djursjukhus efter särskild prövning skall kunna
erhålla ekonomiskt stöd. Utredningen bör dock vara förutsättningslös.

Utskottet påpekar alt
lantbruksstyrelsen har för regeringen lagt fram ett förslag till lag om
djursjukhus m.m. som skall ge styrelsen befogenhet att genom ett
auktorisationssystem mera aktivt än f n. verka för att djursjukvården utformas
på ett tillfredsställande sätt. Utskottet finner del vara önskvärt att ett
närmare klariäggande av finansieringssituationen för berörda anläggningar kan
ske i nära anslutning till kommande beslut i auktorisa-tionsfrågan.

Jag vill i delta
sammanhang ta upp att riksdagen i skrivelse den 10 december 1975 har anmält
sitt beslut med anledning av motion om kontrollen av hundaveln (motion
1975:897, JoU 1975/76:21, rskr 1975/76:105).

I sitt av riksdagen
godkända belänkande förordade jordbruksutskottet att en samlad översyn kommer
lill stånd rörande förhållandena inom hundavel och hundhandel i syfte att
åstadkomma en sanering och ökad kontroll på området. Utskottet, som inte
närmare gått in på frågan hur en effektivare kontrollverksamhet bör anordnas,
hänvisar till atl Svenska Kennelklubben och andra frivilliga organisationers
verksamhet kan vara en god bas atl bygga vidare på.

1 enlighet med vad
riksdagen sålunda har uttalat bör frågan om finansieringen av djursjukhusen
samt frågan om förhållandena inom hundavel och hundhandel utredas. För
ändamålet bör en särskild utredare tillkallas.

Vid behandlingen av
finansieringsfrågan bör utredaren även ta upp frågan om jourberedskap vid
djursjukhus m.m. En ändamålsenlig regional fördel-

20 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

Del
II Jo:3 Skr 1977/78:103 306

ning
av djursjukhusen bör ock.så eftersträvas.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över finansieringen av
djursjukhusen, m.m.

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrivs,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

3.
Vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område

Dir
1977:35

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Regeringen
har i årets budgetproposition föreslagit riksdagen en ökad åriig antagning till
veterinärulbildningen med ytteriigare 25 studerande till 75 studerande fr.o.m.
höstterminen 1978 (prop. 1976/77:100 bil. 13 s. 100). Förslaget bygger på en
utredning som styrelsen för jordbrukets högskolor och statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) har gjort på regeringens uppdrag. Jag anförde
därvid att jag hade for avsikt alt föreslå regeringen alt i en särskild
proposition till 1976/77 års riksmöte behandla vissa frågor rörande
veterinär-utbildningens innehåll m.m.

Tidigare
denna dag har jag anmält förslag lill vissa riktlinjer för
veterinär-utbildningen (prop. 1976/77:119). Vid min anmälan harjag bl.a. anfört
alt en särskild ulredare bör tillkallas med uppgift all ytteriigare se över
bl.a. utformningen av del sista studieåret av veterinärutbildningen, lagen
(1965:61) om behörighet aU utöva veterinäryrkel m.m. (ändrad senast 1976:607)
samt frågan om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare.

Som
framgår av vad jag tidigare har anfört bör följande riktlinjer gälla för den
framlida veterinärutbildningen. Utbildningen bör leda lill veterinärexamen
efter elva terminers studier. Utbildningen bör vidare vara gemensam för
samtliga studerande under de första nio terminerna varefter en differentiering
av utbildningen skall äga rum. Den gemensamma utbildningen bör i huvudsak följa
det av styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA framlagda förslaget.

Enligl min mening är det
väsentligt att velerinärutbildningen ges en sådan utformning att den väl kan
svara mot samhällels behov att inom skilda områden kunna utnyttja personer med
veterinärmedicinska kunskaper. Utbildningen under det sista studieåret bör
därför vara så differentierad och flexibel som möjligt. Utredaren bör bl.a.
undersöka möjligheterna att införa

s. 307 Kontrollera mot PDF

307 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:3

ett
relativt fritt kursutbud. I detla bör i varje fall ingå moment som ger en
kompetens motsvarande styrelsens förslag beträffande de s.k. A- resp.
L-linjerna. Vidare bör kommittén pröva möjligheterna till samordning med övrig
utbildning inom högskoleområdet, i första hand den utbildning som meddelas inom
livsmedelsområdet. Utredaren bör härvid vara oförhindrad att även undersöka
behovet av en ny utbildningslinje mellan veterinärulbildningen och övriga
utbildningar med anknytning fill livsmedelsområdet. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

1
framtiden kan det ökade behovet av veterinära tjänster tUlsammans med en
differentiering av veterinärutbildningen förutses leda till ett ökal behov av
fort- och vidareutbildning. Utredaren bör dels dokumentera behovet av dylik
fort- och vidareutbildning, dels pröva förulsättningarna atl så långt möjligt
tillgodose delta behov inom ramen för det differentierade kursutbud som jag
nyss har skisserat.

Det
är emellertid enligt min mening också väsentligt att samtliga studerande som
antas till veteri näri i njen och som avlägger veleri närexamen fär möjlighet
atl erhålla legitimation, dvs. behörighet att utöva veterinäryrkel. Detla är
motivet till atl jag har förordat en relativt lång sammanhållen utbildning.
Utredaren bör nu undersöka om några ändringar i lagen om behörighet att utöva
veterinäryrkel behövs när veterinärulbildningen ändras. Därvid bör prövas
behovet av och möjligheterna till atl införa särskild praktik, antingen som en
del av utbildningen eller som en särskild behörighetsgmn-dande
praklikljänslgöring efter avlagd veterinärexamen.

Lantbruksstyrelsen
har i en utredning angående djursjukvård för sällskapsdjur och sporthästar
behandlat frågan om utbildning av djursjukvårdare. Lanlbruksstyrelsen har den
21 maj 1975 överlämnat förslag fill sådan utbildning. Förslaget har
remissbehandlats.

Lanlbruksstyrelsen
konstaterar att det finns ell behov av utbildade djursjukvårdare inom såväl
öppen som sluten djursjukvård. Styrelsen föreslår därför atl 20 djursjukvårdare
per år skall utbildas vid veterinärhögskolan. Förslag lämnas även om
behörighetskrav och utbildningsplan. 1 yttrandena över lantbrakssiyrelsens
förslag framförs entydigt uppfattningen atl del föreligger ett stort och
växande behov av djursjukvårdare. Det anses angeläget alt den föreslagna
utbildningen snarast kommer lill stånd.

Vid remissbehandlingen har
emellertid framförts tveksamhet om lantbrakssiyrelsens utredning är
tillräcklig föratt man nu skall kunna ta definitiv ställning i frågan, liksom
aU det även bör finnas en grundutbildning som är gemensam för såväl
djursjukvårdare som annan personal med djurvårdande uppgifter, bl.a. vid
veterinärhögskolan och i djurparker. Utbildningen till djursjukvårdare skulle
dä komma att utgöra en vidareutbildning. Vidare visar en jämförelse med
motsvarande utbildningar för den vanliga sjukvården att det finns anledning att
utöka och fördjupa kursinnehållet för djursjukvårdare utöver vad
lanlbruksstyrelsen har föreslagit.

För egen del ansluter jag
mig till uppfattningen att frågan om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare
bör utredas vidare. Den bör därvid bedömas mot bakgrund av
veterihäratbildningens framlida utformning. Utredaren bör därför se över även
dessa frågor. Utredningsarbetet i denna del bör bedrivas med förtur och utmynna
i förslag till utbildning av djurvårdare och djursjukvårdare inom de områden
där utbildningsbehovet inte redan är täckt.

En
viktig fråga i detla sammanhang är den djurskyddsaspekt som måste läggas på
dagens djurhållning. Den traditionella djurhållningen sker vid

s. 308 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:4
Skr 1977/78:1103 308

lantbruk,
där ofta en långvarig erfarenhet av djurvård finns samlad. Numera har
djurhållningen utvidgats till många andra områden, där inte samma erfarenhet
finns. Missförhållanden orsakade av bristande kunskap i djurvård har
uppmärksammats.

Man
kan också anföra arbelsmarknadssynpunkter på frågan om utbildning av
djurvårdare för djur utanför animalieproduktionen. Många människor, inle minst
ungdomar, önskar sådant arbete. DeUa är välkommet mot bakgrund av den
efterfrågan som numera råder på kvalificerade djurvårdare.
Utbildningsmöjligheter svarande mot dessa arbelsmarknadsbehov finns emellertid
f n. inle.

Jag
vill också peka på behovet av samordning mellan veterinärutbildningen och den
utbildning som utredaren kan finna lämplig för djursjukvårdare. Denne bör
således överväga om man genom special- eller påbyggnads-utbildningar till
djursjukvårdsutbildningen kan avlasta veterinärerna arbete på vissa områden.

Utredaren
bör i fråga om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare samt eventuell
special- eller påbyggnadsutbildning lämna förslag till dels skolform,
huvudmannaskap och lokalisering,dels omfattning, utbildningsmål, dimensionering
och resursbehov, dels behörighetskrav för tillträde och dels samordning mellan
dessa och andra utbildningar.

Utredaren
skall i sitt arbete samråda med den särskilde ulredare med uppdrag att se över
finansieringen av djursjukhusen, m.m. som jag nyligen har tillkallat.
Utredningsarbetet bör bedrivas så att det i sina huvuddelar kan vara avslutat
senast den 1 oktober 1978.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbrLiksdepartemenlet

atl
tillkalla en särskild ulredare med uppdrag atl se över vissa utbildningsfrågor
på veterinärmedicinens område,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt
ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inle annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

4.
Översyn av vissa jakt- och vihvårdsfrågor

Dir
1977:38

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Jaklmarksulredningen
avgav den 17 december 1974 betänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. 1 belänkandet
föreslås bl.a. nytt förrällningsförfarande vid bildande av jaktvårdsområde samt
nya regler för jaktvårdsområdes bestånd, ledning, verksamhet och organisation.
Vidare läggs fram förslag om

s. 309 Kontrollera mot PDF

309 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:4

särskild
lag om upplåtelse av mark. 1 betänkandet föreslås även fortsatta försök med
s.k. korllidsupplåtelser av jakträtt samt att s:k. viltvårdsområden skall
inrättas. Utredningen har också lagt fram förslag om särskilt kompetensprov för
jägare och vissa förslag beträffande jaktens administration.

Betänkandet
har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Remissutfallet är
beträffande huvuddelen av utredningens förslag splittrat. Någon entydig opinion
för förslagen föreligger således inte. 1 remissytlrandena framhålls bl.a. alt
frågorna rörande jaktvårdsomrädes bildande, jaktens administration och
organisation, villvårdsområdenas konkreta utformning, m.m. bör utredas
ytteriigare. Jag delar denna uppfattning. Vad gäller frågan om jägarulbildning
har statens naturvårdsverk redan fält i uppdrag att utreda vissa frågor.
Uppdraget kommer att redovisas av verket våren 1977.

Vidare
bör möjligheterna att få till stånd en samordning av viltforskningen
undersökas. Underlag för en prövning av denna fråga finns bl.a. i betänkandet
(Ds Jo 1974:8) Samordnad miljövårdsforskning.

F.n.
finns regler om ersättning för viss skadegörelse av vissa slags rovdjur samt
älg och kronhjort i bl.a. förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa
skador av rovdjur, kungörelsen (1965:260) om älgavgift m.m. och kungörelsen
(1970:890) om ersättning för skada av kronhjort, m.m. Särskilda regler för
skada av andra fridlysta djur finns däremot inle. Ersättning kan dock utgå ur
jaktvårdsfonden efler prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Genom
de skilda formerna för ersättning har, särskilt under senare år, betydande
oklarheter uppkommit. Önskemål har framförts om vidgade författningsreglerade
ersättningsformer för sådana skador. Vidare pågår inom naturvårdsverket arbele
med frågan om skador förorsakade av fridlyst vilt, framför allt vad gäller
möjligheter all vidta förebyggande åtgärder.

Skäl
finns således atl närmare pröva vissa frågor rörande skador förorsakade av
vilt. Därvid bör möjligheterna att vidta förebyggande åtgärder mot skador och
att vidga formerna för ersättning jämföras och bedömas. En eventuell vidgning
av de författningsmässigt reglerade ersätlningsmöjlighe-terna bör emellertid
inte fä sådan form att statsverket belastas med ytteriigare kostnader. En
lösning innebärande all ersättning för skada utgår från jaktvårdsfonden bör i
första hand komma i fråga.

Antalet villolyckor i
trafiken har under de senare åren ökat kraftigt. Under första hälften av
1970-talel har de fördubblats. Tidigare har tillräckliga kunskaper för alt möta
dessa problem saknats. Vägverket har fält i uppdrag att i samråd med
irafiksäkerhetsverket bedriva viss forskning och försöksverksamhet angående
viltolyckor på statens vägar. Denna forskning tog sin början år 1973, varvid en
projektgrupp (VIOL) bildades bestående av representanter för vissa myndigheter.

Nuvarande jaktlagstiftning
är omfattande, invecklad och svåröverskådlig. En starkt bidragande orsak till
detta är alt bestämmelserna tillkommit vid skilda tider. 1 samband med
remissbehandlingen av jaktmarksutredningens betänkande har från flera häll
föreslagits alt lagstiftningen skall ses över. Jag delar uppfattningen atl jaktförfatiningarna
behöver förenklas och göras mera överskådliga.

Riksdagen
har i skrivelse (motioner 1975:58, 1975:1573, JoU 1975/76:26, rskr 1975/76:129)
fill regeringen hemställt om undersökning av de möjliga formerna för vårjakt
efter sjöfågel. Regeringen gav den 18 mars 1976 naturvårdsverket i uppdrag att
genomföra denna undersökning i enlighet med vad som har anförts i
jordbruksutskottets betänkande 1975/76:26.

s. 310 Kontrollera mot PDF

Del
II Jo:5 Skr 1977/78:103 310

Uppdraget
redovisades till jordbruksdepartementet den 28 januari 1977. Verket avstyrker
vårjakt efter sjöfågel och hemställer om befrielse från uppdraget alt redovisa
möjliga former för sådan jakt.

Med
hänsyn till riksdagens beslut bör naturvårdsverkets utredning kompletteras vad
gäller de möjliga formerna för vårjakt efter sjöfägel.

1
syfte atl behandla de frågor som här redovisats bör enligt min uppfattning en
särskild beredning tillkallas. Beredningens arbele bör i huvudsak kunna grundas
på redan gjorda undersökningar, bl.a. jaktmarksutredningens betänkande och
remissyttrandena över delta. Beredningen bör dels biträda
jordbraksdepartementet i arbetet med vissa av de nyssnämnda frågorna, dels där
så anses nödvändigt genomföra kompletterande utredningsarbete. Beredningen bör
också vid behov verka för en samordning av det arbete som på olika håll bedrivs
i jakt- och villvårdsfrågor. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i sådan takt
atl regeringen kommande höst kan förelägga riksdagen en första proposition. 1
denna bör frågorna om jägarulbildning och vårjakt efler sjöfågel kunna tas upp.

Del
bör ankomma på beredningen all la upp de övriga frågor inom jakt- och
viltvårdsområdet som kan bli aktuella.

En
särskild referensgrupp, med bl.a. parlamentariskt inslag, bör knytas till
beredningen. Däratöver bör samråd ske med berörda myndigheter och
organisationer.

Med
hänsyn lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

all
tillkalla en beredning med högst tre ledamöter med uppdrag att se över de jakt-
och viltvårdsfrågor som jag har angett,

atl
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att
utse högst fem ledamöter i en särskild referensgrupp till beredningen,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt beredningen.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersäUning till ledamot i beredningen och referensgruppen, sakkunnig, expert och
sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen
(1946:394), om inte annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

5. Vattenplanering

Dir
1977:45

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-03-30

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

I
vårt land finns förhållandevis god tillgång på sötvalten i vattendrag och
grundvallen. Tillgångarna är emellertid ojämnt fördelade över landet. Rikligt
med vatten finns i landels nona delar, medan däremot tillgångarna i de södra
delarna är mer begränsade. Under senare år har ökade anspråk riklats mot

s. 311 Kontrollera mot PDF

311 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:5

landets
vattenresurser från olika håll. De ökade anspråken på utnyttjande eller skydd
av vattenresurserna har i vissa områden lett lill atl konfliktsituationer
uppkommit mellan olika former av vattenutnyttjande. Kraven på
vattentillgångarna gäller främst kommunal och industriell vattenförsörjning,
jordbruksbevattning, recipientutnyttjande, vattenkraft, fiske, transporter samt
rekreation. De olika anspråken kan innebära att såväl bildningen av grundvatten
som avrinningen påverkas med negativa effekter på miljön som följd.

1
skrivelser till regeringen har från skilda håll framhållits att det finns ett
slorl behov av anvisningar och riktlinjer för vattenplanering. En sådan
planering skulle syfta till att skapa förutsättningar för och möjligheter till
avvägning mellan olika anspråk och därmed bättre hushållning med
vattenresurserna. Vidare framhålls att det i dag råder osäkerhet när det gäller
bl.a. formerna för en sådan planering, ansvarsfördelningen mellan olika
myndigheter, planeringsnivåer m.m.

Riksdagen
antog hösten 1976 lagen (1976:997) om vattenförbund. Lagens syfte är att
möjliggöra bildandel av vattenförbund med uppgift att genom rensning,
vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett ändamålsenligt
utnyttjande av vattnet i vallendrag, sjöar och andra vattenområden.

Utredningsarbetet
med anknytning till frågor om vattenplanering pågår f n. bl.a. i
vattenlagsutredningen och inom statens naturvårdsverk.

Vatlenlagsutredningen
beräknas under första halvåret 1977 lägga fram förslag till ny vattenlag.

Regeringen
gav är 1974 statens naturvårdsverk i uppdrag att översiktligt kartlägga landets
vattentillgångar. Arbetet omfattar förutom en sådan kartläggning även en
begränsad redovisning av anspråken på vattentillgångarna. Vidare ingår en
studie av hur vattenfrågorna kan behandlas inom ramen för den kommunala
översiktsplaneringen. Uppdraget, som utgör en del av arbetet med den fortsatta
fysiska riksplaneringen, kommer all redovisas under år 1977.

Flera
myndigheter än naturvårdsverket har ansvar för frågor av betydelse från
vattenplaneringssynpunkt. Väsentliga intressen när det gäller utnyttjandet av
vattenresurserna bevakas av bl.a. fiskeristyrelsen och lantbraks-styrelsen.
Andra myndigheter såsom Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHl) och Sveriges geologiska undersökning (SGU) har lill uppgift alt bl.a.
tillhandahålla underiag för bedömning av vattenplaneringsfrågor.

Som
framgår av vad jag här har nämnt har vattenplaneringsfrågorna rönt ökad
uppmärksamhet under senare är. De konfliktsituationer som har redovisats tyder
på att ökade planeringsinsatser är nödvändiga. De framställningar som har
kommit in till regeringen visar också att ett stort behov finns av ökad
planering. Osäkerhet råder emellertid om formerna för vattenplanering.

Planeringen
av hur vattentillgångarna inom en kommun bör utnyttjas är i första hand en
kommunal fråga. Eftersom de administrativa gränserna för kommunerna sällan
sammanfaller med avrinningsområdena för de olika vattendragen, kan många
intressemotsättningar emellertid inte lösas enbart inom den kommunala
planeringen. De enskilda kommunernas intressen behöver i sådana fall samordnas
i en inierkommunal eller regional planering med syfte att lösa
konfliktsituationer. Sådan regional planering har hittills bedrivits endast i
begränsad omfattning. Erfarenheterna av denna kan dock

s. 312 Kontrollera mot PDF

Del
II Jo:6 Skr 1977/78:103 312

vara
till viss vägledning för hur den fortsatta vattenplaneringen bör bedrivas.

Det
är enligl min mening angeläget alt ytterligare klarlägga hur man i framtiden
skall hushålla med våra vallenresurser. En särskild kommitté bör tillkallas för
atl utreda och lägga fram förslag till former för vattenplanering.

Kommittén bör pröva i
vilken omfattning vattenplanering behövs i dag och i ett längre perspektiv.
Därvid bör kommittén bl.a. klariägga vilket underlag som behövs för att man
allsidigt skall kunna belysa problemen kring utnyttjandet av vatlentillgångarna.
Vidare bör kommittén utreda vilka resurser som behövs för att deUa underlag
skall kunna tas fram.

Flera
statliga myndigheter kan på olika sätt biträda vid ifrågavarande
planeringsarbete. Det gäller bl.a. naturvårdsverket, fiskeristyrelsen, lanlbruksstyrelsen
och länsstyrelserna liksom SMHl och SGU. Kommittén bör pröva vilken
ansvarsfördelning som bör råda vid vattenplanering på olika nivåer samt hur
samordningen med och avgränsningen mot andra planeringsformer bör ske.

Kommittén
bör vara oförhindrad att pröva andra frågor än dem jag nu berört och som har
samband med vattenplanering eller är av betydelse för utredningsarbetet i
stort.

Kommittén
bör arbeta skyndsamt. Förslag bör om möjligt redovisas under första halvåret
1978.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag atl utreda frågan om
vatienplanering,

alt
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, ssikkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

6.
Förutsättningarna för olympiska vinterspel i Sverige år 1984

Dir 1977:72

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Ar
1912 hölls de olympiska sommarspelen och år 1956 genomfördes ryttarolympiaden i
Sverige. Idrottsrörelsen i Sverige har sedan länge visat ett intresse för ett
svenskt arrangemang av olympiska vinterspel. Svensk vinteridrott har av
tradition en stark ställning såväl nationellt som interna-

s. 313 Kontrollera mot PDF

313 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:7

tionellt.
Ar 1970genomfördes utredningarom möjligheterna att genomföra sådana spel i
Östersund år 1976. Någon ansökan från svensk sida gjordes dock aldrig.
Internationella olympiska kommiUén kommer under hösten 1977 au föreläggas
förslag från de länder och orter som har intresse att arrangera 1984 års vinterolympiska
spel. KommiUén kommer vid sammanträde i Aten våren 1978 att slutligt utse
arrangör för 1984 års spel.

Enligt
min mening bör - mot bakgrund av idrottsrörelsens positiva intresse -
möjligheterna till ett svenskt arrangemang av olympiska spel närmare utredas.
Innan ställning las lill en svensk ansökan för 1984 års tävlingar bör utredas
huruvida ekonomiska, arrangemangsmässiga och övriga tekniska förutsättningar
föreligger. Framför alll den eller de orter som är tänkbara arrangörer av
spelen bör fä villkoren för spelens genomförande klariagda. Såsom utgångspunkt
för utredningsarbetet bör gälla att tävlingarna bör kunna genomföras utan stöd
av särskilda statliga insatser.

En
särskild ulredare bör tillkallas för alt utreda dessa frågor i sådan tid att ställning
kan tas till en ansökan för svenskt vidkommande under oktober 1977.

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för ett
svenskt arrangemang av 1984 års olympiska vinterspel,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

7.
Luftvårdsproblem på grund av bilavgaser

Dir
1977:77

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-05

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Under
senare år har betydande insatser gjorts i Sverige inom luftvårdens område. Genom
olika lagar har utsläppen av föroreningar från skilda slag av källor
begränsats.

Utsläppen
av luftföroreningar från industriella anläggningar, anläggningar för värme- och
elproduktion samt sopförbränning m.m. prövas enligl miljöskyddslagen (1969:387).
Därvid kan meddelas de villkor som bedöms nödvändiga från miljöskyddssynpunkt.
Miljökraven skärps successivt i takt med alt reningstekniken utvecklas. Inom
statens naturvårdsverk pågår i samarbete med berörda branscher arbete på alt fä
fram underiag för nya riktvärden för högsta tillåtna utsläpp från olika slag av
anläggningar.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Del
II Jo:7 Skr 1977/78:1(13 314

De
åtgärder som har genomförts vid olika industriella anläggningar har minskat de
totala utsläppen av luftföroreningar inom de flesta industribranscher, trots
att produktionen samtidigt har ökat. Luftföroreningar från industrin påverkar
därför i dag luftkvaliteten i tätorter i Sverige i mindre utsträckning än
tidigare. 1 tätorterna är i stället främst luftföroreningar frän
lokaluppvärmning och från trafiken mer betydande.

Det
finns långtgående program för all komma till rätta med luftföroreningar från
lokaluppvärmning. Den utbyggnad av fiärrvärme som f n. pågår i tätorterna kan
väntas minska föroreningskoncentrationerna där avsevärt. Riksdagen har vidare
beslutat orn begränsningar av utsläppen av svavel från förbränning av bl.a.
olja (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24). Med slöd av lagen
(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle har i förordningen (1976:1055) om
svavelhaltigt bränsle införts begränsningar för utsläppen av svavel från
förbränning av fossila bränslen. Innebörden av dessa begränsningar är alt olja
med högre svavelhall än en viktprocent inle fär användas i stora delar av
landet. Ytteriigare begränsningar kommer successivt alt införas. Syftet med
dessa bestämmelser är atl minska svavelutsläppen lill den nivå som gällde i
början av 1950-talet.

Bestämmelser
om begränsning av utsläppen av luftföroreningar frän fordon har införts
successivt. För bensindrivna fordon har föreskrivits sluten vevhusventilation
på modeller från år 1969 eller senare. Bestämmelser om högsta hall av koloxid
vid tomgångskörning har också införts för alla årsmodeller. För modeller från
år 1971 och senare finns regler om avgasrening. Reglerna har skärpts fr.o.m.
1976 års modeller. I fråga om bilar med dieselmotorer gäller sedan år 1969
vissa bestämmelser om begränsning av sotutsläpp.

Bestämmelserna om
begränsningar av avgasutsläppen från fordon finns i bilavgaskungörelsen
(1972:596). Bestämmelserna täcker fn. inte hela fordonsparken. För utsläpp av
föroreningar frän bensindrivna bilar med motorer som har en cylindervolym
understigande 0,81 eller, om cylindervolymen inte kan bestämmas, en effekt som
understiger 30 hästkrafter (DIN) samt från bensindrivna bilar vars toialvikt är
större än 2,5 lon gäller inga begränsningar. Inte heller gäller begränsningar
för utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselfordon.

Tillsatser lill
motorbränslen kan regleras genom lagen (1973:329) om hälso-och miljöfariiga
varor. Med stöd av denna lag har blyhalten i bensin begränsats lill högst 0,4
g/1. Med stöd av den tidigare nämnda lagen om svavelhaltigt bränsle har vidare
meddelats föreskrifter om svavelinnehållet i motorbränsle. Sålunda har
svavelhalten i bl.a. dieselolja begränsats till högst 0,5 viktprocent för liden
fram lill utgången av september 1980 och till högst 0,3 viktprocent för tiden
därefter.

Föreskrifter av betydelse
för atl begränsa luftföroreningar till följd av bilavgaser finns också i
miljöskyddslagen. Denna lag reglerar visseriigen inle direkt utsläpp av avgaser
från fordon, men den är tillämplig på vägar och andra fasta trafikanläggningar.
Med stöd av miljöskyddslagen kan sålunda ingripande ske mot sådana anläggningar
l.ex. med föreskrifter om skyddsåtgärder eller inskränkningar i den störande
verksamheten. Miljöskyddslagen ses f n. över av en utredning (Jo 1976:06) som
bl.a. har atl överväga också frågor rörande tillståndsprövning av vägar.

Under de senaste åren har
flera undersökningar gjorts för all kontrollera effekten av gällande
begränsningar av bilavgasulsläppen. Samtliga undersökningar visar atl en
betydande andel av de nya bilarna har avgasutsläpp som i

s. 315 Kontrollera mot PDF

315 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:7

ett
eller flera avseenden överskrider gränsvärdena i bilavgaskungörelsen. 1 en
mindre undersökning har även ca fem år gamla bilar provats. Utsläppen från
dessa var avsevärt större än från samma slags bilar då de var nästan nya.

Resultaten
av undersökningarna visar att bilavgaslagstiftningen har medfört en minskning
av föroreningsulsläppen från de enskilda fordonen och således haft positiva
effekter. Minskningen har emellertid inle varit tillräcklig för alt motverka en
ökning av de totala utsläppen till följd av den ökade bilparken. I Sverige har till
skillnad mot vad som skett på vissa håll utomlands och internationellt
gränsvärden för luftkvalitet med hänsyn till föroreningar från bilavgaser ännu
inte fastställts. Mätningar av sådana föroreningar, som under senare år
genomförts i åtskilliga tätorter, visar att de gränsvärden som har antagits
utomlands ofta överskrids.

Frågan
om ytterligare åigärder för att begränsa luftföroreningar genom bilavgaser
behandlades av riksdagen år 1974. 1 en reservation till jordbruksutskottets
betänkande i frågan uttalades bl.a. att förberedelser snarast borde komma lill
stånd för ytteriigare skärpningar av avgasreningsnormerna. Vidare uttalades i
reservationen att frågan om utnyttjande av gas som motorbränsle borde utredas
och atl utvecklingsarbetet beträffande nya motortyper borde intensifleras. Med
bifall till reservationen beslutade riksdagen att ge regeringen till känna vad
som anförts däri (mot. 1974:319, JoU 1974:42, rskr 1974:324).

Som jag inledningsvis har
berört har under senare år betydande insatser gjorts för att begränsa utsläpp
av luftföroreningar från olika källor. Också när det gäller luftföroreningarna
från biltrafiken har bestämmelser om begränsning av utsläppen införts.
Bilavgaserna har emellertid nu, trots de begränsningar av utsläppen som har
skett, blivit det dominerande luftvårdsproblemet framför alll i de större
tätorterna. Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning nödvändigt att
vidta ytteriigare åtgärder för alt minska luftföroreningar från fordon.

Den på kort sikt
viktigaste åtgärden i sammanhanget är att förbättra efterlevnaden av de
bestämmelser som nu gäller om begränsning av avgasutsläppen. Chefen för
kommunikalionsdepartemenlel har tidigare tillkallat en särskild utredare (K
1977:40) med uppdrag att överväga och föreslå förbättringar i
typbesiklningssyslemet m.m. Utredaren kommer i samband med att han behandlar
kontrollen av fordons beskaffenhet från trafiksäkerhetssynpunkt också att ta
upp frågan om en förbättring av kontrollen av att nya bilar uppfyller gällande
avgasbeslämmelser. Utredaren skall vidare bl.a. pröva vilka åigärder som kan
vidtas för att förbättra den löpande kontrollen t.ex. i samband med de åriiga
kontrollbesiklningarna saml hur förbättrade servicemöjligheter när det gäller
avgasrenande syslem skall kunna åstadkommas. Enligt min mening bör vid sidan av
nu nämnda utredning en särskild kommitté tillkallas för alt - mot bakgrand av
en bedömning av bilavgasutsläppen från hälso- och miljösynpunkt - överväga
vilka ytteriigare åigärder som behövs för att minska de luftvårdsproblem som
orsakas genom föroreningsulsläpp från fordon.

Som
underlag för sina överväganden bör kommittén ställa samman nu tillgänglig
kunskap om effekter på människans hälsa och på miljön av utsläpp av bilavgaser.
Även långsiktiga hälsorisker bör därvid beaktas. 1 detta sammanhang bör
kommittén också göra en genomgång av utländska och internationella gränsvärden
för sådana föroreningar som ingår i bilavgaser.

Kommittén
bör vidare söka klariägga effekterna från luftvårdssynpunkt av de olika
åtgärder på bilavgasområdet som hittills har vidtagits i Sverige.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:7
Skr 1977/78:103 316

Bedömningen
av frågan om vilka avgasreningskrav som skall gälla i framtiden måste bl.a. ske
mot bakgrund av utvecklingen utomlands. Kommittén bör därför utvärdera gällande
och planerade utländska avgasreningsnormer. Reningseffekt, kontroll- och
servicebehov under bilens hela livslängd bör studeras. Vidare bör belysas den
tekniska utvecklingen i Sverige och inlemalionellt när det gäller nya fordons-
och motortyper samt bränslen.

Mot
den bakgrund som jag nu har angivit bör kommittén pröva behovet av alt införa
föreskrifter om ytteriigare minskning av föroreningsutsläppen från fordon. 1
första hand bör övervägas bestämmelser om begränsning av avgasutsläppen när det
gäller sådana slag av fordon som f n. inte omfattas av sådana bestämmelser.
Kommittén bör vidare pröva om behov föreligger av en skärpningav nu gällande
avgasreningsnormer. En viktig utgångspunkt för kommitléns överväganden i denna
del bör vara önskemålet om en anpassning till avgasreningskrav som tillämpas
utomlands. Vinsterna från hälso-och miljösynpunkt av föreslagna åtgärder måste
självfallet vägas mot de kostnader förslagen medför. Vid sin bedömning av
frågan om de framtida avgasreningskraven bör kommiUén beakta vilka resultat som
kan nås genom de förslag om förbättrad kontroll som den av chefen för
kommunikationsdepartementet tillkallade utredaren redovisar. Jag vill i detla
sammanhang erinra om alt beslut om skärpning av avgasreningsnormerna först på
lång sikt medför förbättringar från luftvårdssynpunkt. Del är därför viktigt
att kommitléns överväganden sker utifrån ett långsiktigt perspektiv.

Av
vad jag nu har anfört följer atl också andra åigärder bör övervägas för att
särskilt på kort sikt förbättra lufttöroreningssiluationen i de större
tätorterna. Möjligheterna atl minska föroreningshalterna genom t.ex. förbättrad
trafikplanering bör därför också prövas. De åigärder som hittills har
genomförts i detta avseende innefattar olika trafikzonsyslem och irafiksaneringar
i syfte att avlasta utsatta områden från trafik. Vidare har på en del håll
bilfria ytor inrättats och gång- och cykeltrafik separerats från biltrafik.
Visst utvecklingsarbete i syfte alt ta fram bättre underiag för
trafikplanering som motverkar bilavgasproblem pågår i samarbete mellan
naturvårdsverket, SMHl och Stockholms kommun. KommiUén bör överväga införandet
av gränsvärden för luftkvalitet för nu aktuella föroreningar enligt olika
alternativ saml nya modeller för trafikplanering m.m. med hänsyn till
luftförorening från trafik. Därvid bör även kostnaderna för de åtgärder
kommittén föreslår redovisas. Arbetet bör bedrivas i samarbete med
naturvårdsverket, statens planverk och andra berörda myndigheter och mot
bakgrand av pågående arbete inom och utom landet.

Frågor
rörande tillsatser till motorbränslen handläggs, som jag tidigare har anfört,
enligl lagen om hälso- och miljöfariiga varor. Föreskrifter finns om bl.a.
högsta tillåtna blyhalt i bensin. Enligt vad jag har erfarit överväger produktkontrollnämnden
f n. frågan om viss skärpning av dessa föreskrifter. Mera långtgående
restriktioner när del gäller användningen av tillsatsämnen i motorbränslen kan
emellertid ha ett nära samband med motorernas tekniska utformning. Kommittén
bör därför i samråd med produktkontrollnämnden pröva behovet av samordning av
framlida bestämmelser om avgasrening och om tillsatser till motorbränslen.

-
Det dröjer som jag tidigare har berört relativt lång lid innan nya bestämmelser
om avgasrening kan fä avsedd effekt från luftvårdssynpunkt. Detär därför
angelägetatt man också genom forskning och utvecklingsarbete fortlöpande kan
följa såväl riskerna för hälsan och miljön av bilavgaser som

s. 317 Kontrollera mot PDF

317 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Del II
Jo:8

utvecklingen
av nya fordons-och motortyper, bränslen m.m. Kommittén bör såsom en del av sitt
arbete också utarbeta ett program för fortsatt forsknings-och utvecklingsarbete
när det gäller frågor om föroreningar från fordon.

Samråd
bör ske mellan den av mig nu föreslagna kommittén och den av chefen för
kommunikationsdepartementet tidigare tillkallade utredaren med uppdrag att
överväga och föreslå förbättringar i typbesiktningssystemet m.m. Kommittén bör
vidare samråda bl.a. med utredningen för översyn av miljöskyddslagen.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl utreda frågor om
luflvårdsproblem på grund av bilavgaser,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

8.
Tilläggsdirektiv till miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06)

Dir
1977:110

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Vid
en fabrik för framstäUning av bekämpningsmedel i Teckomatorp i Skåne har det
nyligen visat sig att stora mängder miljöfarligt avfall har grävts ned med
allvariiga miljöskador som följd. Vissa ansvars- och ersättningsfrågor i
samband därmed är fn föremål för rättslig prövning. Regeringen har tidigare
denna dag uppdragit åt justitiekanslern att utreda huravida myndigheter eller
enskilda fiänslemän brustit i sina åligganden när det gäller handläggningen av
frågor som rör denna fabrik. Regeringen har vidare förbjudit fortsatt
verksamhet vid fabriken. Regeringen har dessutom redan tidigare ställt medel
till förfogande för undersöknings- och saneringsåtgärder på platsen.

Förutom
de åtgärder jag nu redovisat är det enligl min uppfattning nödvändigt att vi
utifrån erfarenheterna av det aktuella fallet överväger hur gällande
lagstiftning behöver skärpas och vilka andra åtgärder som behöver vidtas för
att motverka all liknande händelser inträffar i framtiden.

Den
18 mars 1976 tillkallades efter bemyndigande av regeringen en utredning (Jo
1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen. Utredningen skall mot
bakgrund av erfarenheterna av miljöskyddslagens (1969:387, omtryckt 1972:782,
ändrad senast 1977:701) fillämpning överväga vilka förändringar av denna
lagsliflning som behöver göras för alt ytteriigare

s. 318 Kontrollera mot PDF

Del
II Jo:9 Skr 1977/78:103 318

förbättra
samhällets möjligheter alt ingripa mot och kontrollera miljöfariig verksamhet.
Enligt direktiven skall utredningen bl a söka åstadkomma en bättre samordning
mellan miljöskyddslagen och annan lagstiftning samt mellan tillståndsprövning
och tillsynsverksamhet. Utredningen skall också undersöka behovet av regler om
skyldighet för den som utövar eller utövat miljöfarlig verksamhet att svara för
återstäUningsåtgärder,

Miljöskyddsulredningen
har enligl sina direktiv att ta ställning till åtskilliga frågor som har
samband med det aktuella fallet. Det är därför enligt min mening lämpligt att
utredningen får i uppdrag atl överväga vilka åigärder som behöver vidtas för
att motverka att liknande händelser inträffar i framliden. Utredningen bör
således föreslå de ytteriigare lagstiftningsåtgärder m m som behövs för all
förbättra samhällels möjligheter att kontrollera miljöfarlig verksamhet.
Utredningen bör särskilt överväga hur en effektivare tillsyn skall kunna uppnås
bl a genom en ökad samverkan mellan olika samhällsorgan. Vidare bör prövas i
vad mån det behövs en skärpning av strafföestämmelserna på miljöskyddsområdet.

Jag
hemställeratt regeringen utvidgar uppdraget till utredningen i enlighet med vad
jag nu anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,
(Jordbraksdepartementet)

9.
Tilläggsdirektiv till 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07)

Dir 1977:115

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-11-10

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Med
stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 9 november 1973 tillkallades särskilda
sakkunniga för att göra en översyn av fiskelagsiiftningen m, m. De sakkunniga,
som har antagit benämningen 1973 års fiskevatlensutredning, avgav i juni 1976
delbetänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevärdsområden,

I
belänkandet föreslås en ny lag om fiskevårdsområden som på ett flertal punkter
skiljer sig från den nu gällande. Den viktigaste förändringen är all
fiskevårdsområde föreslås kunna bildas utan fiskerättsutredning och att
förrättning för bildande av sådant område föreslås ersättas med ett enklare
sammanträdesförfarande.

Betänkandet har varit
föremål för en omfattande remissbehandling. Flertalet remissinstanser
framhåller alt det är angelägel med enklare regler på området men anser att de
föreslagna bestämmelserna för alltför långt och ifrågasätter eller avstyrker
flera av de föreslagna bestämmelserna. Några av remissinstanserna anser att
förslaget bör omarbetas innan det kan läggas lill grund för ny lagstiftning.

Jag delar den uppfattning
sorn framförts av vissa remissinstanser atl frågan om ändrad lagstiftning om
fiskevårdsområden behöver utredas ytteriigare. Uppgiften bör ankomma på
fiskevattensutredningen i samband med dess fortsatta arbete med en översyn av
fiskelagstiftningen.

Den fråga som särskilt
uppmärksammats och blivit mest utsatt för kritik är förslaget att slopa
fiskerätlsutredningoch förrättning. Utredningen bör därför

s. 319 Kontrollera mot PDF

319 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:10

ytterligare
överväga, om inte fiskerättsulredning och förrättning i någon form bör behållas
i den nya lagstiftningen. Nackdelarna med den nuvarande ordningen synes framför
allt bestå i alt fiskerättsutredningar i många fall drar ut på liden och är
kostnadskrävande. Del finns därför skäl att undersöka om det är möjligt att
förenkla formerna för sådana utredningar. En utgångspunkt för sådana
överväganden kan, som statens lantmäteriverk har anfört i sitt yttrande, vara
lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering (ändrad senast
1977:665) som visat sig ändamålsenlig vid utredning av komplicerade
äganderättsförhållanden i fråga om fast egendom bl, a, i Kopparbergs län.

Med
utgångspunkt i atl fiskerättsulredning i någon form bör behållas ligger det
också nära till hands att utredningen ytterligare överväger om lagstiftningen i
större utsträckning än som föreslagits bör anpassas till lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter (ändrad senast 1977:365) eller eventuellt till
annan lagstiftning om fastighetssamverkan.

Utredningen
bör vidare överväga de förslag till ändringar som vissa remissinstanser har
framfört exempelvis i fråga om opinionsmätning, sättet för delgivning av
kallelse m, m.

Utredningen
bör även i övrigt beakta de synpunkter som har kommit fram under
remissbehandlingen.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga som har samband med
fiskevaltensuiredningens uppdrag.

Fiskeadministrativa
utredningen (Jo 1970:25) avgav i december 1975 betänkandet (Ds Jo 1975:14) Ny
organisation av fiskefillsy nen. Utredningens förslag, som har
remissbehandlats, har emellertid inte lett lill någon lagstiftning i ämnet ulan
bör bli föremål för förnyade överväganden. Delta bör lämpligen ske i samband
med översynen av fiskelagsiiftningen. Fiskevattensulredningen bör därför i sitt
fortsatta arbele ägna frågan uppmärksamhet. Utredningen bör därvid samråda med
ordningsvakts-utredningen (Ju 1974:15) och kommittén (H 1977:05) för samordning
och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Jag hemställer att
regeringen meddelar 1973 års fiskevatlensutredning tilläggsdirektiv i enlighet
med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)

10.
Tilläggsdirektiv till jordförvärvsutredningen

Beslut vid
regeringssammanträde 1976-12-09

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Med
slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 har särskilda sakkunniga
tillkallats för all göra en översyn av jordförvärvslagstiftningen. De
sakkunniga har antagit benämningen jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07).

1 de direktiv som lämnades
i samband med lillkallandel av de sakkunniga angavs inte några mer preciserade
riktlinjer för hur jordförvärvslagstiftningen i fortsättningen bör vara
utformad. De sakkunniga har därför i och för sig

s. 320 Kontrollera mot PDF

DelIIJo:10
Skr 1977/78:103 320

frihet
att pröva olika lösningar. Med hänsyn till vad som anförts i
regeringsdeklarationen och i motioner lill riksdagen som jämte
jordbruksutskottets utlåtanden överlämnats till utredningen, finner jag dock
anledning att göra vissa kompletteringar lill direktiven.

1
regeringsdeklarationen anförs att jordförvärvslagstiftningen, liksom
jordbrukspolitiken i övrigt, skall inriktas på att familjelantbrukel skall vara
den dominerande företagsformen. Delta uttalande bör tas till utgångspunkt för
utredningens fortsatta arbete. Jordförvärvslagstiflningen bör sålunda vara ett
hjälpmedel i en strukturomvandling, som har till syfte all främja tillkomsten
av efler ortens förhållanden rationella familjeförelag inom jord-och
skogsbruket samtidigt som spekulations- och kapitalplaceringsköp hindras.

Mot
denna bakgrund bör lagstiftningen ges en sådan utformning att den kan hindra
förvärv som leder till all två eller flera enheter som var för sig är väl
lämpade som familjeföretag förs samman till en brukningsenhet. Mark, som blir
tillgänglig för rationaliseringsändamål, bör i första hand tillföras
utvecklingsbara företag. Vidare bör lagen utformas så alt enskild person som
avser att bosätta sig på fastigheten och bli aktiv brukare, ges företräde som
förvärvare.

Utredningen bör sträva
efler att utforma jordförvärvslagstiflningen så att tillämpningen kan anpassas
lill lokala och regionala förhållanden. 1 vissa bygder kan del på grund av bl.
a. topografiska, arbetsmarknads- eller befolkningspolitiska skäl vara lämpligast
all söka utforma en sådan struktur all fastighetsbeståndet till övervägande del
kommer att beslå av enheter där lantbruksdriften kan ingå som en del i en
yrkeskombination. Exempelvis är jordbruk/skog/fiske en lämplig yrkeskombination
i kustområden särskilt på ostkusten. Vid prövningen av förvärv i sådana bygder
bör en samlad bedömning ske av hela försörjningsunderlagel, jord, skog, fiske,
turism etc. Det bör undvikas alt försörinmgsunderiaget för ortsbefolkningen
minskas genom försäljning av skärgårdsfastighet med tillhörande fiskevatten
till person, som inte bor i skärgården året runt. Utredningen bör därför pröva
möjligheterna att införa bestämmelser, som kan trygga tillgången på fiskevatten
för den bofasta befolkning för vilken fisket utgör en viktig förvärvskälla.

Utredningen
bör överväga möjligheterna atl vid förvärvsprövningen i vissa fall uppställa
som villkor att förvärvaren bosätter sig på fastigheten och själv brukar den.
Därvid bör erfarenheterna från Danmark och Norge studeras.

Statens,
kommunernas och kyrkans förvärv är i nuvarande lag undantagna från
förvärvsprövning. Utredningen bör eftersträva sådana bestämmelser för dessa
köpares förvärv alt de blir föremål för prövning enligt samma grander som
gäller för andra förvärvare. Det finns också anledning överväga på vad sätt
dessa ägarekalegoriers markinnehav på ett aktivt sätt kan utnyttjas i
strukturfrämjande syfte.

Utredningen
bör särskilt uppmärksamma det förhållandet alt juridiska personer och utbor
under senare är kraftigt ökat sitt markinnehav i vissa bygder. Det har medfört
att försörjningsunderiaget för ortsbefolkningen reducerats. En fortsatt
förändring i denna riktning bör så långt möjligt förhindras, bl. a. genom
begränsning av juridiska personers förvärvsrätl. Denna bör i princip kunna
begränsas till att gälla förvärv av skogsmark, som har lill syfte all förbättra
arronderingen. Förvärvsiillstånd bör också kunna förenas med krav på att mark
avstås på annat håll i strukturfrämjande syfte.

s. 321 Kontrollera mot PDF

321 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo: 11

Den
nuvarande jordförvärvslagen är tekniskt myckel komplicerad. Framför alll gäller
detta 4 §. Utredningen bör pröva andra tekniska lösningar som gör lagen mer
begriplig och lättare att tillämpa. Utredningsarbetet bör vidare inriktas på
att ge jordförvärvslagen en sådan utformning atl den inte kan kringgås genom t.
ex. bolagsbildning eller fastighetsreglering.

Den
inriktning av lagsfiftningen som jag här angivit, syftar bl. a. till att stärka
sambandet mellan ägande och brukande av mark samtidigt som
prisslegringslendenserna motverkas, vilket är till fördel för såväl de som
arbetar aktivt inom lantbruket som konsumenterna.

En
jordhävdslag bör ha till syfte atl hindra att mark som är lämpad för
jordbruksproduktion lämnas obrukad. Vid översynen av jordhävdslagen bör
övervägas bestämmelser varigenom alla kategorier markägare kan åläggas tillse
att marken brukas i enlighet med ortens förhållanden. Vidare bör utredningen
särskilt uppmärksamma ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter exempelvis
vid prövning av tillstånd alt plantera skog på åkerjord och kullurbete.

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag aU regeringen meddelar
jordförvärvsutredningen tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

11.
Utredning om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-11-04

Departementschefen,
statsrådet Dahlgren, anför.

Vid
behandlingen av regeringens proposition 1975/76:154 om reglering av priserna pä
jordbraksprodukter, m. m. jämte motioner uttalade jordbraksut-skottet att vissa
frågor rörande avbylarservicen inom jordbruket närmare borde utredas (JoU
1975/76:40). 1 motionerna 1975/76:1630,1679 och 1738 hade förslag lagts fram rörande
avbytarhjälp för jordbrakare vid semester, sjukdom och militärtjänstgöring.
Utskottet erinrade om atl tyngdpunkten i den avbytarverksamhel, som riksdagen
fattade beslut om år 1975 ligger på djurhållares abonnemang på någon eller
några dagars avbytartjänst i månaden (prop. 1975:55, JoU 1975:11, rskr
1975:166). Endast i begränsad omfattning kunde enligt ulskotlel deltagande
jordbrukare tills vidare räkna med atl fä avbytare vid sjukdom och ännu mer
sällan för en längre tids ledighet.

Utskottet
anförde vidare att det under 1975 års riksmöte hade underslmkit angelägenheten
av att avbytarsystemel snabbt fick en bred och stabil grund för sin verksamhet.
Möjligheterna alt utvidga avbylarservicen skulle i hög grad bli beroende av hur
systemet skulle komma atl vidareutvecklas och effektiviseras i praktiken.

Enligt
utskottet skulle det alltjämt krävas åtskilliga insatser innan den
avbytarservice som hade börjat byggas upp hade fält full effekt i hela landet.
Detta borde emellertid inte hindra att man allvariigt uppmärksammade den i

21 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 322 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:
11 Skr 1977/78:103 322

motionerna
åsyftade utvidgningen av servicen. Såväl rättvisekrav som
rekryteringssynpunkter talade enligt utskottet för atl effektiva åigärder sätts
in för alt så snabbt som möjligt skapa en mera tillfredsställande lösning på
problemen. Enligt utskotlets mening borde dessa frågor om avbylarservicen inom
jordbruket närmare utredas.

1
skrivelse till regeringen har riksdagen gett till känna vad jordbruksutskottet
har anfört (rskr 1975/76:332).

I
överensstämmelse med riksdagens beslut har Lantbrukarnas riksförbund (LRF)
åtagit sig uppgiften ati; vara huvudman för avbytarverksamheten.
Tillsynsmyndighet är lantbraksslyrelsen. Ell särskilt samarbelsorgan för
avbylarfrågor, lantbrukets avbylarnämnd, har tillskapats genom LRF:s och
lantbrakssiyrelsens försorg. LRF har inom givna ekonomiska ramar ansvaret för
verksamheten och svarar för alla verkställande funktioner. På lantbraksslyrelsen
ankommer att godkänna planer och redogörelser för verksamheten samt att tillse
att den bedrivs enligt fastställda riktlinjer och på ett effektivt sätt.
Lantbruksstyrelsen skall vidare efter samråd med LRF fastställa regler för
laxesältning, avgiftsreduo;ring och prioritering vid brist på avbytare, m. m.

För egen del vill jag
anföra följande. Lantbrukets Avbytartjänst AB, som för LRF:s räkning handhar
avbytarverksamheten, har uppgett att sedan starten den 1 juli 1975 t. o. m.
juni 1976 har ca 2 850 jordbraksföretag abonnerat på avbytartjänster. För
verksamheten anlitades vid sistnämnda lidpunkt 300 avbytare varav hälften på
hellid. Vidare har uppgetls att 93 % av antalet avbytardagar las ut som
abonnemang på 1-2 dagar per månad, medan 5 % faller på abonnemang om mer än 2
dagar och 2 96 faller på ersättare vid sjukdom. Av dessa uppgifter framgår all
nuvarande system inle ger utrymme för någon nämnvärd avbytarhjälp vid sjukdom,
militärtjänstgöring och semester. Som jordbraksutskottet har anfört måste
effektiva åtgärder sättas in för att så snabbt som möjligt skapa en mera
tillfredsställande lösning på avbytarproblemen också i de sistnämnda fallen. I
likhet med riksdagen anser jag atl dessa frågor bör utredas närmare. Uppdraget
bör anförtros åt en särskild utredare.

Vid avbytarsystemets
tillkomst anslöt sig riksdagen till föredragande departementschefens ståndpunkt
atl systemet i första hand är en angelägenhet för näringens utövare och deras
organisationer. Samhället bör emellertid genom olika åtgärder, t. ex.
arbelsmarknadspoliiiska, underiätta en verksamhet i näringens regi. Detta bör
vara en utgångspunkt för utredningsarbetet. Följaktligen bör även en utbyggd
verksamhet handhas av LRF. För att ett utbyggt sy:5tem skall kunna fä önskvärd
bredd måste jordbrakarnas kostnader för att utnyttja avbylarservicen begränsas.
Finansieringen av systemet bör även fortsättningsvis ske - vid sidan av
avgifter -med medel inom den ram som tillerkänns jordbraket vid regleringen av
priserna på jordbrukets produkter. Utbyggd avbytarhjälp vid sjukdom,
militärtjänstgöring och semester kommer att medföra ett mycket stort behov av
avbytare. Redan nu föreligger på vissa håll svårigheter all rekrytera sådana.
Utredaren bör därför ägna särskild uppmärksamhet ål denna fråga. Härvid torde
den försöksverksamhet som LRF har startat med sammanhängande ledighet för
animalieproducenter ge erfarenheter till ledning för arbetet.

Vad
gäller frågan om avbytarhjälp vid sjukdom och militärtjänstgöring bör utredaren
lämna förslag till samordning med sjukförsäkringssystemet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbraksdepartementet

s. 323 Kontrollera mot PDF

323 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo: 11

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om utbyggd
avbytarservice inom jordbraket,

att besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersättning till
utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives samt

att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Del
II H:l Skr 1977/78:103 324

Handelsdepartementet

1.
Tilläggsdirektiv till insynsutredningen (H 1976:03)

Dir
1977:3

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-13

Departementschefen,
statsrådet Burenslam Linder, anför.

Ett
betydelsefullt inslag i konsumentpolitiken utgör de direkta kontakter som
myndigheterna har med företagen för atl söka påverka dessa att anpassa sin
verksamhet lill konsumenternas intressen. Dessa kontakter har hittills i stor
utsträckning tagit sikte på varor och tjänster som redan finns på marknaden och
på marknadsföringsakliviteter som redan har påbörjats.

Våren
1976 tillkallades sakkunniga (H 1976:03) med uppdrag att utreda frågan om insyn
i företagens marknads- och produktplanering m.m. De sakkunniga har antagit
namnet insynsutredningen. I direktiven anges att övervägandena skall la sikte
på att tillförsäkra de konsumentpoliliskt verksamma organen, i första hand det
nya konsumentverket, möjligheter alt från företagen eller eventuellt deras
organisationer i mån av behov erhålla sådana uppgifter om företagens
verksamhet, som är av betydelse i del konsumenlpolitiska arbetet. Särskilt
skall uppmärksammas behovet av att fä del av uppgifter som möjliggör en
påverkan på företagen redan i deras planeringsstadium.

Enligt
min mening kan del finnas anledning att nu söka ta reda på om en fördjupad
dialog mellan de koinsumentpoliliska organen och företagen i ett tidigare
stadium än f n. skulle kunna ge fördelar för såväl konsumenter som förelag.
Svårigheterna med en sådan ordning skall dock inle underskattas.

Jag vill lill en början
framhålla följande. Senast i anslutning till behandlingen av propositionen
(1975/76:34) med förslag till marknadsföringslag m.m. uttalades atl
konsumentpolitiken skall bedrivas i en decentraliserad ekonomi, där besluten om
produktion och konsumtion fallas av ett stort antal individer under starkt
skiftande förutsättningar. Det framhölls särskilt atl ansvaret för
produktutveckling och marknadsföring i första hand ligger hos de enskilda
företagen och att de närmare formerna förde konsumentpolitiska organens arbete
allmänt måste bestämmas mot bakgrund härav. Detta synsätt måste enligt min
mening utgöra utgångspunkten för övervägandena i de frågor som utredningen har
att la ställning lill. Som jag ser det är företagen generellt sett medvetna om
vad delta ansvar innebär. Sålunda strävar företagen normalt efler att på de
sätt som slår lill buds länga upp konsumenternas önskemål och inrikta
verksamheten så atl efterfrågan tillgodoses. Jag vill också erinra om det
hittillsvarande goda samarbetet mellan företagen och deras organisationer å den
ena sidan och konsumentorganen å den andra.

Sedan insynsutredningen
närmare har kartlagt behovet av och förutsättningarna för ett
informationsutbyte mellan förelag och myndigheter på ett tidigare stadium i
förelagens verksamhet än som hittills har varit vanligt bör den i enlighet med
vad jag nu har sagt i första hand bygga sina överväganden

s. 325 Kontrollera mot PDF

325 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:l

på
den samarbetsvilja som sålunda finns inom näringslivet. En dialog under obundna
former börenligt min mening normalt ha de bästa förulsällningarna att avkasta
för konsumenterna gynnsamma resultat.

Även
den nu antydda uppläggningen av informationsutbytet aktualiserar emellerfid
vissa frågor, som utredningen enligt min mening bör ta upp. Hit hör det förhållandet
att företagen skulle kunna uppfatta en utebliven reaktion från myndighetshåll
som ett godkännande av marknads- och produktplaneringen. Vidare skulle
synpunkter från myndigheterna på begränsade delar av förelagens verksamhet
kunna uppfattas som ett godkännande av övriga delar. Myndigheterna riskerar
härigenom att i praktiken bindas upp på ett sätt som l.ex. kan försvåra
framtida åtgärder mot en olämplig produkt. Riskerna ökas genom att
myndigheterna knappast kan eller bör ges sådana omfattande tekniska och
kommersiella resurser alt de på ett genomträngande sätt verkligen skulle kunna
följa planeringen ute i näringslivet. En given utgångspunkt bör-somjag har
framhållit i del föregående - vara att företagen själva skall ha ansvaret för
produktutvecklingen. De fär inte bibringas uppfattningen atl detla ansvar kan
övertas av någon annan.

En
annan fråga hänger samman med all en stor del av de produkter som marknadsförs
på den svenska marknaden är importerade. Det är givet atl en framtida rätt för
de konsumentpolitiska organen all fä del av företagens planer inle kan gälla
företag utanför riket. DeUa innebär alltså att en stor del av vad som slutligen
bjuds ul på marknaden under alla omständigheter formellt faller utanför ett
eventuellt samråd om produktplaneringen. Utredningen bör undersöka
verkningarna av detta, bl.a. från konkurrenssynpunkt. Man måste undvika en
ordning där företagen exempelvis för all bättre bevara affärshemligheter
överväger att föriägga produktutvecklingen utomlands.

Jag
vill också något beröra de praktiska problem som det diskuterade
informationsutbytet kan föra med sig,särskilt för de mindre företagen. Det är
givet att man här som på andra håll måste hälla ett eventuellt uppgiftslämnande
vid ett absolut minimum. Någon fortlöpande rapportering från företagens sida
bör därför inte komma i fråga annat än i rena undanlagsfall.

Vad
jag nu har anfört innebär vissa preciseringar av utredningsuppdraget. Det är
dock fortfarande tämligen allmänt till sin karaktär. Det lämnar därför i
praktiken utrymme för mycket skilda ambitioner. 1 första hand bör det givetvis
ankomma på utredningen att söka sig fram till lösningar som i resurshänseende
m.m. kan anses rimliga. Utredningen bör dock överväga att efter en första
probleminvenlering i en rapport översiktligt ange tänkbara modeller för den
diskuterade verksamheten. En sådan rapport och debatten kring den kan bli ett
värdefullt hjälpmedel när del gäller alt la närmare ställning lill
utredningsarbetets fortsatta bedrivande.

Slutligen
vill jag beröra insynsutredningens sammansättning. Bemyndigandet atl tillkalla
utredningen gäller sju sakkunniga. Enligt kommittéförordningen (1976:119)
benämns sådana sakkunniga numera ledamöter.

F.n.
svarar två ledamöter för det parlamentariska inslaget i utredningen. Jag finner
det önskvärt att detta inslag breddas. För att möjliggöra detta bör antalet
ledamöter ökas till nio.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

dels
föreskriver att insynsutredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag skall iaktta
vad som har angetts i det föregående.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Del
II H:2 Skr 1977/78:103 326

dels
bemyndigar chefen för handelsdepartementet att tillkalla ytteriigare två
ledamöter i insynsulredningen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

2.
Utredning om exportfinansieringen

Dir
1977:26

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-13

Departementschefen,
statsrådet Burenstam Linder, anför.

Under
senare år har exportkrediter fält växande betydelse i den internationella
handeln och därmed för konkurrensen mellan exportländerna. DeUa gäller framför
allt exporten lill u- länder och slalshandelsländer. Denna export avser i
större utsträckning än tidigare slora affärer eller projekt i form av s.k.
paketleveranser eller färdiga anläggningar, för vilka normalt kreditgivning
kommer i fråga. Även den svenska exporten har kommit att påverkas av denna
utveckling.

I
flera länder kan exportörerna under vissa förutsättningar lämna krediter på
mycket gynnsamma villkor. Delta möjliggörs exempelvis genom förmånlig
refinansiering av krediterna. I många länder finns exportkreditinstitut
inrättade som kan ge exportkredit som innehåller subventionselement. 1 vissa
fall kan exportörerna utnyttja statliga krediter som ställs till vederbörande
importlands förfogande.

I olika internationella
sammanhang har man sökt motverka de ogynnsamma verkningar som följer av ett
långtgående utnyttjande av exportkrediter och kreditvillkor som
konkurrensmedel. Ett resultat av dessa strävanden är alt ett antal större ind
ustriländer nyligen har enats om vissa regler för exportkreditgivningen. Dessa
regler innebär bl.a. att normer har fastställts för kredittider och
räntevillkor. Sverige har inom OECD förklarat sig berett att tillämpa dessa
regler under förutsättning att flera industriländer gör detsamma. Detta skall
ses mo? bakgrand av att del för ett litet land som Sverige är särskilt
angeläget att medverka lill alt konkurrens i form av statligt exportkreditstöd
begränsas.

Svenska företag som lämnar
exportkrediter söker i stor utsträckning au finansiera kreditgivningen genom
lån i banker eller andra kreditinstitut. När denna refinansiering sker hos
inhemska banker och kreditinstitut gäller marknadsmässiga villkor och
upplåningen fär konkurrera om utrymmet på kapitalmarknaden med andra angelägna
upplåningsbehov.

Större svenska företag har
numera möjligheter atl låna utomlands. Även svenska banker och andra
kreditinstitut lar ibland upp lån på de internationella kapitalmarknaderna. I
ett läge med slora underskott i våra löpande utlandsbetalningar har det också
blivit nödvändigt all i största möjliga omfattning refinansiera exportkrediter
utom landet. Utlandsfinansieringen sker av naturiiga skäl på rent
marknadsmässiga villkor. Härtill kommer att upplåning utomlands innefattar risk
för valulakursförändringar.

Under
senare år har man genom olika statliga åtgärder sökt förbättra de

s. 327 Kontrollera mot PDF

327 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:2

svenska
exportörernas konkurrenssituation på finansieringsområdet.

Som
exempel kan nämnas tillskapandet av AB Svensk Exportkredit (SEK), som har till
uppgift att medverka vid finansieringen av svensk export genom kreditgivning.
SEK ägs till hälften av staten och till hälften av ett antal affärsbanker.
Statliga garantier kan lämnas för SEK:s upplåning utomlands. Chefen för
industridepartementet har vidare i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100
bil. 17 s. 362) föreslagit att aktiekapitalet i SEK skall ökas från 200 till
400 milj. kr. Staten skall därvid teckna aktier till ett belopp av 100 milj.
kr. Affärsbankerna är för sin del beredda alt teckna aktier till motsvarande
belopp. Avsikten är bl.a. alt öka SEK:s ullåningskapacilet.

Inom
exportkreditnämnden (EKN) har reglerna för exportkreditgaranlier under senare
år fortlöpande setts över i syfte att anpassa garantiverksamheten till vad som
gäller för motsvarande garantiinstitut i andra länder. Nya former av garantier
har tillskapats. Ett särskilt system med kursgarantier har införts fr.o.m. den
1 juli 1976 genom förordningen (1976:309) om statlig kursgaranti för export.
EKN har också fält förbättrade möjligheter att tillhandahålla
exportkreditgaranlier genom atl ramen för verksamheten successivt har ökal.
Riksdagen har nyligen godkänt att ramen för garantigivningen ökas till 35
miljarder kr., varav 6 miljarder kr. reserveras för s.k. u-garanlier, dvs.
garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas
ekonomiska och sociala utveckling (prop. 1976/77:26, NU 1976/ 77:12, rskr
1976/77:53).

Genom
lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för
exportkredit (ändrad 1975:1150) kan exportstöd medges svenska förelag vid
exportaffarer där det finns anledning alt antaga att utländska konkurrenter har
tillgång till exportkredilstöd. Stödet lämnas i form av avdrag för skillnaden
mellan refinansieringsräntan och räntan på exportkrediten upp till 4 % av
utestående exportkredit. Detla har begränsat problemen med skillnader i
räntenivån mellan Sverige och andra länder.

Det
står dock klart att den svenska exporten trots dessa åigärder arbetar under
mindre gynnsamma betingelser än dem som erbjuds i flera andra länder. Med
hänsyn lill exportens betydelse för vår allmänna ekonomiska utveckling, för
sysselsättningen och för behovet atl nå balans i de utrikes betalningarna bör
därför undersökas huruvida åtgärder bör vidtas för alt ge svenska företag ökade
möjligheter att konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders
förelag i fråga om krediter vid export. En kommitté bör tillkallas för delta
ändamål.

Kommittén
bör pröva om nuvarande system för finansiering eller slöd för finansiering kan
förbättras och om behov därutöver föreligger av att tillskapa nya
finansieringsformer. Kommitténs prövning måste självfallet ske med beaktande av
de samhällsekonomiska och näringspolitiska effekterna av eventuella förslag.

KommUlén
bör i första hand behandla de problem som uppstår vid finansiering av krediter
vid export av kapitalvaror saml vid entreprenadverksamhet och konsulttjänster.
Härvid måste finansieringen av stora exportprojekt som normalt kräver långa
kredittider ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare bör den mindre och medelstora
industrins problem särskilt beaktas.

En
särskild fråga gäller de fall utländska företag utnyttjar de möjligheter till
exportkreditstöd, som finns i del egna landet, i samband med stora projekt på
den svenska marknaden. Konkurrerande svenska företag kan då ha svårt att
erbjuda lika gynnsamma kreditvillkor. Kommittén bör undersöka i vad mån

s. 328 Kontrollera mot PDF

Del II H:3
Skr 1977/78:103 328

detta
utgör ell problem och överväga om del är möjligt och lämpligt att bl.a. med
hänsyn till den allmänna konkurrenssituationen inom landet vidtaga åigärder på
finansieringsområdel i sådana fall.

De
förslag lill åtgärder som kommittén kan komma fram lill bör stå i
överensstämmelse med de strävanden som görs i internationella sammanhang för
alt begränsa användningen av exportkrediter som konkurrensmedel. Eventuella
förslag bör, bl.a. med tanke på Sveriges åtaganden inom GATT, utformas under
beaktande av övriga industriländers åtgärder på detta område.

Kommittén
bör också öveiväga om eventuella åtgärder skall kunna anpassas med hänsyn till
konjunkturförändringar och hur detla skall kunna ske.

Kommittén
bör redovisa de stalsfinansiella konsekvenserna av de förslag som den kan komma
au lägga fram.

Kommittén
bör samråda med 1968 års kapiialmarknadsutredning (Fi 1969:59) och ta del av
denna utrednings överväganden till den del de behandlar problem i samband med
exporlfinansiering.

I
fråga om varvsföretagens fartygsexport bör kommittén inte överväga ändringar i
gällande system för statliga garantier för att underiätta varvens
refinansiering av kundkrediter respektive finansiering av pågående byggnation.

Kommitténs
arbele bör bedrivas skyndsamt. Resultatet bör - om del visar sig ändamålsenligt
- redovisas successivt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet

atl
tillkalla en kommiué med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågor i
samband med exportfinansieringen,

att
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av
dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, samt

atl
kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

3. Utjämning av regionala och lokala prisskillnader på
eldningsolja och bensin

Dir
1977:81

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Burenstam Linder, anför.

Alltsedan
början av 1950-talel, då krigs- och krisårens allmänna regleringar av bl.a.
oljeprodukter avvecklades, har oljeföretagen vid försäljning av olja

s. 329 Kontrollera mot PDF

329 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:3

och
bensin tillämpat ett system med s.k. orts- och zontillägg. Systemet harsitt
ursprung i den praxis som tillämpades under andra väridskriget. De
prisreglerande myndigheterna beviljade då debitering av transporllillägg utöver
gällande stoppriser. Systemet har vidareutvecklats gemensamt av oljeföretagen.
En genomgripande revidering genomfördes åren 1966-1967. Därvid begränsades
bl.a. prisskillnaderna på bensin genom att antalet zoner minskades från sex
till tre. Oljeföretagen har höjt orlstilläggen vid flera tillfällen. Den
senaste höjningen gjordes den 1 oktober 1976.

För
bensin tillämpas f n. en regional prissättning som bygger på att säljarna delat
in landet i tre zoner. Importhamnarna och deras närmaste omland utgör zon O,
Syd- och Mellansverige samt Norrlands kustland ulgör zon I saml nordvästra
Svealand, Gotland och inre delarna av Norriand utgör zon 2.1 zon O Ullas ett
grundpris. Till detta lägges i zon 1 och 2 ett zontillägg om 1 resp. 2 öre per
liter. Zontilläggen är schablonmässigt beräknade för slora områden och
avspeglar inte skillnader i kostnader för transporter till försäljningsställen
inom respektive zon. För eldningsoljor och i vissa fall smörjoljor tillämpas
mer differentierade tillägg för transportkostnader. Systemet bygger på en av
oljeföretagen gemensamt utarbetad orlsförteckning omfattande 4.045 orter. Ortstilläggen
varierar mellan 10 och 64 kr per m3. Tilläggen är lägst i de orter som ligger
närmast importhamnarna och högst i de inre norra delarna av landet.
Oljekonsumenternas förbund har mot ersäUning från övriga förelag utformat
systemet i detalj och svarar löpande fördel tekniska beräkningsarbetet.

Det
bör i sammanhanget erinras om atl det i andra länder tillämpas system för
utjämning av prisskillnader som uppstår lill följd av olikheter i transportkostnader.

Frågan
om utjämning av priserna på petroleumprodukter i Sverige har behandlats i
riksdagen vid flera tillfallen. Det har bl.a. i olika motioner yrkats på
åtgärder för att fä till stånd en enhetlig prissättning. Några av de uttalanden
m.m. som har gjorts under senare år redovisas i det följande.

Näringsulskoltel
uttalade år 1973 (NU 1973:6)aU prisskillnaderna till följd av debiterade orts-
och zontillägg helt betingades av skillnader i fraktkostnader mellan olika
regioner och all dessa prisskillnader utgjorde en del i ett större problem som
har beaktats i den regionalpoiitiska reformverksamheten. Utskottet föratsalte
alt den dåvarande regeringen skulle aktualisera frågan om utjämning av avsedda
priser i samband med regionalpolitisk planering inom transportsektorn.

I
beslut den 17 maj 1974 uppdrog den dåvarande regeringen åt statens pris-och
kartellnämnd (SPK) atl utreda förutsättningarna för alt slopa systemet med
orts- och zontillägg. Syftet var att få bort de skillnader i priser mellan
olika orter som berodde på dessa tillägg.

Dåvarande
chefen för finansdepartementet tog i prop. 1975:92 upp frågan om utjämning av
priset på olja och bensin. Han angav att resultatet av SPK:s utredning
beräknades föreligga under våren 1975 och atl han räknade med att en för hela
riket gemensam prisnivå för petroleumprodukter skulle kunna genomföras fr.o.m.
den 1 januari 1976.

SPK
avlämnade den lOjuli 1975enulredningi vilken skisserades en metod för
avveckling av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i
konsumentledet. Metoden innebar att säljare av oljeprodukter skulle dels betala
en enhetlig transporlutjämningsavgift, dels erhålla ell
transporlkost-nadsbidrag beroende på var i landet produkterna såldes eller
förbrukades. Detta skulle fä till följd att priset på eldningsolja skulle komma
all höjas i

s. 330 Kontrollera mot PDF

Del
II H:3 Skr 1977/78:103 330

kuststäderna
och deras närhet medan priset skulle sänkas på orter i inlandet. När det gäller
bensin skulle resultatet bli att priset i O-zonen höjdes med 1 öre per liter
och sänktes med lika mycket i 2-zonen.

SPK:s
utredning har remissbehandlats. Det framkom därvid att den skisserade metoden
ansågs ha vissa nackdelar. Även om förbrukarna av eldningsoljor i inre Norrland
skulle fä avsevärda prissänkningar skulle priset på olja stiga inte bara i
södra och mellersta Sverige utan även i Norrlands kustland. 1 ett flertal
remissvar påtalades att metoden kunde medföra negativa regionalpolitiska
effekter. Man ansåg bl.a. att risker fanns för att det totala transportarbetet
i landet skulle växa utan motsvarande effektivitetshöjning i produktionen.
Metoden skulle dessutom ge tämligen stora administrationskostnader.

Det
av oljeföretagen nu tillämpade systemet med särskilda orts- och zontillägg för
olja och bensin har tillkommit för alt kompensera oljeföretagen för
transportkostnader m.m. till längre bort liggande orter. Därmed skall dessa
orter tillförsäkras erforderiiga leveranser av olja och bensin. För
konsumenternas del medför systemet dock avsevärda prisskillnader i olika delar
av landet. Jag har förståelse för att det kan uppfattas som orättvist att de
konsumenter i vårt land som på grund av strängare klimat och längre reseavstånd
förbrukar mer eldningsolja och bensin än andra fär betala ett högre pris. Jag
anser därför att möjligheterna lill utjämning av kostnaderna för eldningsolja och
bensin i olika delar av landet ånyo bör övervägas. Problemet med prisskillnader
fiå olja och bensin som beror på orts- och zontillägg har dock visat sig
tekniskt svårt att lösa. Ytteriigare utredningsarbete behövs därför innan man
kan komma till rätta med denna fråga. Jag vill dock i sammanhanget erinra om
att det inte bara är distributionskostnader som varierar i olika delar av
landet. Många andra kostnader är olika höga vilket ofta innebär att varor och
andra nytligheter är dyrare i storstadsregionerna. Atl utjämna alla dessa
olika skillnader är ogörligt inte minst från administrativ synpunkt.
Statsmakterna har därför mestadels valt att åstadkomma utjämning mellan skilda
regioner och befolkningsgrupper med generella medel. Sålunda utgår kommunala
skatteutjämningsbidrag för att man i praktiken skall fä bättre ekonomiska
betingelser för befolkningen i fattigare kommuner.

Jag föreslår all en
särskild utredare tillkallas för att förutsättningslöst granska olika
möjligheter att mitdra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen.
Utredarens uppgift skall sålunda vara att undersöka vilka metoder som praktiskt
kan användas för att bidra till atl minska de geografiskt betingade
prisskillnaderna på eldningsolja och bensin eller föratt på annat sätt kompensera
de högre kostnader som vissa förbrakare av dessa produkter f n. fär vidkännas
på grand av sin boendeort. En utgångspunkt för arbetet skall vara att
resultatet inte fär innebära att en tyngande och kostsam administration byggs
upp. Tidigare utredning har visat att del är tekniskt svårt atl åstadkomma ell
självfinansierande utjämningssystem som ger rimliga förändringar av prisnivån
för alla förbrukare av eldningsolja och bensin. Utredarens förstahandsuppgift
bör likväl vara all försöka utarbeta ett sådant system. Utredaren bör
emellertid också kunna ange andra möjligheter all mildra verkningarna av de
nuvarande orts- och zonlilläggen. Utredarens överväganden bör göras mot
hakgrand av det ansträngda statsfinansiella lägel. Regeringen har i prop.
1976/77:150 framhållit alt de närmaste åren måste inriktas på en strävan all
återvinna balansen mellan resursutvecklingen och ulgiflsambitionen. Den
fortsatta reformpolitiken måste föras i

s. 331 Kontrollera mot PDF

331 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:4

detta
perspektiv.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet

att
tillkalla en särskild ulredare med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de
prisskillnader på eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade
systemet med orts- och zontillägg,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt
ersäUning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

all
kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,
(Handelsdepartementet)

4.
Utredning om samordning och ledning i fred av övervakningen och
räddningstjänsten till sjöss

Dir
1977:88

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen,
statsrådet Burenslam Linder, anför.

Längs
våra kuster utövas genom statliga myndigheters försorg tullkontroll och
smugglingsbekämpning, polisiär övervakning, sjötrafikövervakning, jakt-och
fisketillsyn, naturvårdsullsyn,konfinentalsockelövervakning,övervakning mot
vattenförorening, skyddsområdestillsyn och gränsövervakning. Annan verksamhet är
inriktad på atl underlätta sjöfarten i kustvattnen och att förbättra
sjösäkerheten, såsom isbrytning, lotsning, ulprickning, drift och underhåll av
navigatoriska säkerhetsanordningar, tillsyn av säkerheten på fartyg, sjömälning
saml oceanografiska mätningar. Vidare utövas olika former av räddningstjänst
till sjöss såsom sjöräddning, flygräddning, olje-och kemikaliebekämpning,
brandbekämpning, bärgningstjänst, sjuktransporter etc.

Dessa
uppgifter handhas av en rad olika myndigheter och organ. Lotsning och
isbrylarljänst åligger sålunda sjöfartsverket. Bekämpning av löskommen olja och
andra miljöföroreningar åligger tullverkels kustbevakning. Ulprickning, drift
och underhåll av navigatoriska säkerhetsanordningar åligger sjöfartsverket,
rapport om brister lämnas bl.a. av marinen, kustbevakningen och polisen.
Oceanografiska mätningar utförs av Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, fiskeristyrelsen, marinen, kustbevakningen och sjövartsverkel.
Tillsyn av säkerheten på fartyg åligger sjöfartsverkets sjöfartsinspektion,
som har rätt all fä biträde av polis och kustbevakning. Tullkontroll och
smugglingsbekämpning handhas av tullpersonal. Inom ramen för sin
brottsbekämpande verksamhet ingriper polispersonal även mot tullbron.
Skyddsområdestillsyn åligger polismyndighet, men försvarsmaktens, tullverkets
och sjöfartsverkets personal medverkar vid tillsynen. Fiskelillsynen

s. 332 Kontrollera mot PDF

Del II H:4
Skr 1977/78:103 332

handhas
av polis, kustbevakning och särskilda fiskelillsynsmän. Dessutom medverkar
marinen inom ramen för den ordinarie verksamheten. Sveriges medverkan i den
internationella fiskekontrollen till havs utanför den svenska fiskezonen utförs
av särskilt utsedda inspektörer från kustbevakningen. Fiskeadministraliva
utredningen har i sitt betänkande (Ds Jo 1975:14) Ny organisation av
fisketillsynen behandlat hithörande frågor. Nalurvårdstillsyn och
sjötrafikövervakning handhas av polis och kustbevakning. För sjöräddningen är
sjöfartsverket samordnande myndighet. Genom särskilt avtal medverkar även
sjöräddningssällskapet, kustbevakningen, polisen, försvarsmakten och
televerkets kuslradiostationer i sjöräddningsarbelet. Bärgningstjänst utförs
av privata företag, medan frågan om ansvaret för brandbekämpning lill sjöss f
n. är oreglerad. Sjuktransport åligger landstingen men utförs av
kustbevakningen, marinen, flygvapnet och polisen m.fl. 1 fredstid övervakar
främst kustbevakningen och marinen atl gällande föreskrifter om tillträde till
svenskt sjöterritorium inte överträds och ingriper mot överträdelser. Försvarsmakten
medverkar även i övrigt vid övervakningen, bl.a. genom radarbevakning. Inom
sjöfartsverket och tullverket pågår planläggning av bl.a. datoriserade system
för olika ändamål i vad avser fartygsrörelser till havs och i kustvattnen.
Marinen har redan en övervakningsanläggning i drift på ostkusten och flera
anläggningar planeras.

Länsstyrelserna
svarar för samordningen och ledningen av omfattande räddningsålgärder på andra
ställen än till havs, i kustvattnen, Vänern eller Mälaren.

Verksamheten
längs våra kuster och till havs är alltså splittrad mellan olika myndigheter.
Bilden är lika splittrad när det gäller myndigheternas ansvar och resurser.
Sjöfartsverket och tullverkets kustbevakning har båtar längs hela kusten.
Polisen har en särskild sjöpolisorganisation med båtar och speciellt avdelad
personal, som emellertid i första hand arbetar inom storstadsområdena och vissa
andra kust- och skärgårdsområden med tätare bebyggelse. Ökningen av trafiken
till sjöss, ökat intresse för utvinning av havets naturtillgångar och skyddet
av dessa samt ökal krav på miljöskydd har medverkat lill att de samhälleliga
aktiviteterna lill sjöss successivt har byggts ut. Nya arbetsuppgifter har
tillföirts de olika myndigheter som har huvudansvaret för frågor som rör den civila
sjöfarten saml övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Verksamhet
som har nära anknytning till övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss
behandlas dels av sjöräddningsulredningen (K 1970:42), dels av
kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04).

Den
första utredningen tillkallades för att i samarbete med berörda myndigheter och
organ se över sjöräddningens och kuslövervakningens verksamhetsformer.
Översynen skall syfta till atl - mot bakgrund av en inventering av tillgängliga
materiella och personella resurser - klargöra vilka åtgärder som behöver vidtas
för alt säkra ett effektivare utnyttjande av resurserna. 1 sammanhanget bör
utredningen lägga fast ansvarsförhållandena mellan berörda organ. Därigenom bör
en bällre grand skapas för lämpliga institutionella och mer praktiskt inriktade
samarbets- och samordningsarrangemang.

Kustövervakningsutredningen
har i uppdrag all utreda vissa frågor om samordning m.m. inom den civila
övervakningen till sjöss. I direktiven framhålls all den civila övervakningen
längs våra kuster åvilar såväl tullverkels kustbevakning som polisen.
Utredningen skall - bl.a. mot bakgrund av att en klarare precisering av
arbetsuppgifterna i en del fall har

s. 333 Kontrollera mot PDF

333 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:4

upplevts
som önskvärd - överväga hur gränsdragningen skall göras i det berörda
hänseendet mellan de båda myndigheterna.

Riksdagen
behandlade frågan om gränsdragningen mellan kustbevakningens och polisens
arbetsuppgifter senast år 1967 (prop. 1967:1 bilaga 9 s. 40, SU 1967:7, rskr
1967:7). 1 prop. 1967:1 anförde chefen för finansdepartementet att
kustbevakningen liksom tidigare borde svara för den reguljära sjöövervakningen
längs kusten. I sådana fall där kustbevakningens och polisens uppgifter
sammanföll - vilket torde vara ofrånkomligt när det gäller två organisationer
med lill varandra angränsande arbetsuppgifter som båda är beroende av tillgång
till båtar - borde, framhöll departementschefen, uppgiftema samordnas så att
tillgängliga resurser utnyttjades effektivi. I första hand ankom denna
samordning på generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Frågan behandlades
på nytt av 1970 års riksdag. Enligl utskottet (1 LU 1970:31) innebar den
omständigheten att kustbevakningspersonalen saknade sådana polisiära
befogenheter som all inleda förundersökning, hålla förhör och verkställa
gripande vissa risker för all överträdelser främst mot sjötrafikreglerna och
skyddsområdesbestämmelserna eller mot förbudet mot oljesläpp från fartyg inte
effektivt kunde beivras. DeUa kunde enligt utskottet tala för att
tullpersonalen borde ges ökade befogenheter. Utskottet framhöll emellertid
också all det för den enskildes rättssäkerhet är av den största betydelse atl
ingripande med tvångsmedel mot allmänheten verkställs av personal med tillräckliga
insikter om gällande bestämmelser och med en god allmän polisiär skolning.
Utskottet var inte berett att tillstyrka att kustbevakningspersonalen
omedelbart gavs ökade befogenheter. Det fanns emellertid anledning menade
utskottet att i lämpliga sammanhang göra en översyn av gällande författningar
på de övervaknings- eller tillsynsområden där formella befogenheter saknades
eller stod i mindre god överensstämmelse med den praxis som hade visat sig
lämplig. Utskottet ansåg också att det kunde finnas anledning alt mer ingående
ta upp samordnings- och huvudmannaskapsfrågorna till prövning. Frågan
behandlades ånyo av 1973 års riksdag (JuU 1973:26, rskr 1973:258), som uttalade
sig för att den översyn av hithörande författningar och samordningsfrågor m.m. som
lagutskottet år 1970 hade förordat skulle komma till stånd. Med anledning av
riksdagens beslut tillkallades kustövervakningsutredningen.

1
prop. 1976/77:100 bil. 9 har chefen för kommunikationsdepartementet bl.a.
berört sjöräddningsutredningen och i sammanhanget poängterat angelägenheten av
att resurser som finns inom bl.a. olika myndigheter utnyttjas på rationellast
möjliga sätt och alt därför den organisationsöversyn som sjöfartsverket har
påbörjat kompletteras med en kartläggning av de samordningsmöjligheter som kan
finnas på flera områden än sjöräddningens.

Till
årets riksdag föreligger ell antal motioner som berör räddningsfiänst m.m.

Mot bakgrand av vad
sålunda har förevarit har det ifrågasatts om inte sjöräddningsutredningen och
kustövervakningsutredningen borde ersättas av en ny kommiué vars uppgift det
skulle bli all åstadkomma en samlad lösning. Efler all ha samrått med chefen
för kommunikationsdepartementet harjag kommit lill uppfattningen atl avgörande
skäl talar för att man gör på det sättet. Jag förordar alltså att en kommitté
tillkallas för det ändamål som jag nyss angav.

De
båda nämnda utredningarna behandlar arbetsuppgifter för i första hand
tullverket, sjöfartsverket och polisen. Såväl funktionellt som geografiskt går
utredningsuppdragen delvis i varandra. Samarbetet mellan de olika myndig-

s. 334 Kontrollera mot PDF

Del II H:4
Skr 1977/78:103 334

helerna
har visseriigen i stort sett fungerat väl men det försvåras av den splittrade
arbets- och ansvarsfördelningen myndigheterna emellan. För en samordning krävs många
gånger kontakter eller överiäggningar i varje enskilt fall, Detla är tidsödande
och kan medföra komplikationer, främst vid allvariiga olyckshändelser till
sjöss. Det framstår därför som önskvärt att klarare riktlinjer utarbetas för
ansvarsfördelning, arbetsuppgifter och befogenheter för den civila
övervakningen till sjöss samt alt lill utvecklingen anpassade organisations-
och ledningsformer fastställs för atl de befintliga resurserna skall kunna
utnyttjas på bästa sätt. Betydelsen härav har beaktats vid uppbyggnaden av
samhällets beredskap mot olje- och andra föroreningar till havs och i
kustvattnen. Ansvaret för såväl denna beredskap som för ledningen av
bekämpningsoperalioner har lagts på tullverkets kustbevakning.

Till
vad jag nu har sagl kommer att den civila övervakningstjänsten längs våra
kuster måste övervägas från nya utgångspunkter dels i samband med att
konventionen om skyddet av Östersjöns marina miljö (Östersjökonventio-nen)
träder i kraft, dels inför en eventuell utvidgning av den svenska fiskezonen.

Jag
förordar därför atl kommittén får i uppdrag att överväga lämpliga former för
samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till
sjöss. Kommittén bör vidare överväga om kuslbevakningsper-sonalens befogenheter
behöver kompletteras för atl nödvändiga ingripanden till sjöss och därmed
sammanhängande utredningar skall kunna ske på ett rationellt sätt.

Vad
den av lagutskottet berörda samordningsfrågan beträffar finns exempel på att
denna utomlands lösts genom att ansvaret för huvuddelen av de uppgifter som
nyss har berörts är samlat inom en enda organisation.

En
enhetlig organisation som omfattar alla här aktuella verksamheter lill havs och
längs kusten kan innebära vissa fördelar. Dubbelarbete undviks, övervakningen
kan göras effektivare, fartygsmaterielen kan utnyttjas mer rationellt, behovet
av nyanskaffningar kan överblickas bättre osv. A andra sidan måste de
svårigheter beaktas som inrättandet av en ny organisation skulle medföra.
Eftersom flertalet myndigheter som f n. har arbetsuppgifter till sjöss också
har andra uppgifter kan problem uppstå mellan dessa myndigheter och en ny
kusttevakningsorganisation. Vissa aktiviteter lill sjöss lämpar sig
uppenbariigen heller inle atl ingå i en sådan organisation.

Många
skäl talar enligl min mening för att de största vinsterna kan göras om olika
myndighetsuppgifter samordnas utan att detta leder till en sammansmältning till
en enda kustbevakningsorganisalion. Kommittén bör överväga hur detla skall ske
så all största möjliga effekt uppnås med hjälp av tillgängliga resurser. Frågan
hur en smidig överföring till krigsförhållanden skall ske bör härvid beaktas.
Det fär dock inte uteslutas alt vissa begränsade organisationsändringar i
ralionaliseringssyfte kan behöva övervägas, som dock inte bör leda lill någon
ökning av statsverkets kostnader,

1
likhet med vad chefen för finansdepartementet anförde i prop. 1971:1 anser jag
att kustbevakningen iiven framgent bör svara för den reguljära civila
sjöövervakningen längs kusten.

En
effektiv sjöbevakning förutsätter all tillgängliga informationer kan
sammanställas, bearbetas och delges alla berörda myndigheter.

DeUa
kräver i sin tur en kontinueriig och nära samverkan mellan de myndigheter -
civila och militära - som har uppgifter inom kust- och havsövervakningen.
Kommittén bör mot denna bakgrand utarbeta förslag

s. 335 Kontrollera mot PDF

335 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:4

fill
informations- och samverkansregler avseende sjöövervakningen.

1
fråga om räddningstjänsten fill sjöss har erfarenheter från sjöräddningsövningar
och sjöolyckor visat att det - föralom en effektivare samordning -behövs en
starkare styrning av de olika sjöräddningsresurser som idag finns utspridda
under olika huvudmän. Kommittén bör med utgångspunkt i ett bibehållet
samordningsansvar för sjöfartsverket ifråga om sjöräddning studera vilka
insatser som behövs vid olika tänkbara större olyckor och då olika slag av
räddningstjänst förekommer samtidigt saml framlägga förslag till
ledningsfunktioner i sådana sammanhang. Uppmärksamhet bör även ägnas ål
bekämpningen av gift- och brandolyckor till sjöss.

Vad
gäller kustbevakningens befogenheter har erfarenheterna sedan år 1967 visat att
såväl kustbevakningen som sjöpolisen verksamt har kunnat bidraga lill en
förbättrad övervakning inom våra kust- och havsområden. I en del fall har
emellertid behovet av en klarare precisering av vardera organisationens
arbetsuppgifter upplevts som önskvärd. Mycket talar för att kustbevakningen,
bl.a. lill följd av sin förekomst längs hela kustområdet och sin utmstning, är
lämpad att svara för vissa uppgifter av den art som normall åvilar polisen och
för vilka kustbevakningen genom sin verksamhet och sakkunskap har speciella
förutsättningar. Uttalanden av första lagutskottet (1 LU 1970:31) liksom av
departementschefen i direktiven för kustövervakningsutredningen ligger i linje
med detta. Självfallet bör handhavandet av sådana uppgifter ske i reglerade
former och i samarbete med polisen, dock utan att delta inskränker på polisens
allmänna ansvar för egentligt polisarbete i de berörda områdena. Som framhölls
i direktiven till kustövervakningsutredningen bör det i detta sammanhang
övervägas om någon komplettering behöver ske av kustbevakningspersonalens
befogenheter för att - i fall då tillkallande av polis skulle innebära
praktiska olägenheter för lösande av uppgiftema - nödvändiga ingripanden skall
kunna göras genom kustbevakningens försorg. 1 anslutning härtill bör frågan om
behovet av utbildning av personalen och härav föranledda kostnadsaspekter
beaktas.

KommiUén
bör i sitt arbete ha samråd med direkt berörda myndigheter. Eftersom översynen
av sjöfartsverkets organisation sker i samarbete med statskontoret bör samråd
också äga rum med denna myndighet.

Resultatet
av kommitténs arbele kan - om det visar sig ändamålsenligt -redovisas efter
hand.

I
detta ärende harjag samrått med chefen för jusliliedepartemenlel, chefen för
försvarsdepartementet, chefen för kommunikationsdepartementet och chefen för
jordbruksdepartementet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet

att
tillkalla en kommiué med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågor
rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten
till sjöss,

att
kommittén skall överta de utredningsuppdrag som har lämnats
sjöräddningsutredningen (K 1970:42) och kustövervakningsutredningen (Fi
1974:04),

att
utse en av ledamötema att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommiUén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat.

s. 336 Kontrollera mot PDF

Del
II H:5 Skr 1977/78:103 336

föreskrives,
saml alt kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

5.
Utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport
till Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där

Dir
1977:90

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen,
statsrådet Burenstam Linder anför

Sydafrikas
apartheidpolilik innebär en systematisk kränkning av mänskliga rättigheter. Det
är därför en viktig uppgift för Sverige att föra en utrikespolitik som innebär
att man så effektivt som möjligt stöder kampen för frigörelse och ökar trycket
på den sydafrikanska regeringen.

Rasförtrycket
i Sydafrika och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som den
sydafrikanska rasåtskillnadspoliliken innebär, har engagerat den svenska
opinionen sedan länge. Sverige har i FN karaktäriserat situationen i Södra
Afrika som ell hot mot fretlen. I kraft därav har den svenska regeringen sökt
motverka att nyinvesteringar i Sydafrika kommer till stånd. Riksdagen har
ansett alt Sverige bör agera inom ramen för FN i samverkan med andra länder i
denna fråga. Utrikesutskoltel har tidigare (UU 1975:9) framhållit följande:

"Försök
atl insätta sanktioner som saknar stöd av en eller flera av Sydafrikas
huvudsakliga handelspartners skulle bli ineffektiva. De skulle kunna inleda
Sydafrika i tron alt landet utan påföljd kan fortsätta sin politik. FN:s
prestige skulle i så fall kunna la allvarlig skada".

Sverige har i FN förordat
olika internationella ingripanden mot Sydafrika med anledning av den
sydafrikanska rasåtskillnadspoliliken. Vi stöder sålunda FN-rekommendalionen om
förbud mot krigsmateriel lill Sydafrika. Sverige tillämpar exportförbud mot
krigsmateriel till Sydafrika. Vi har vidare föreslagit, att nämnda
rekommendation skall omvandlas lill ett för alla FN-länder bindande beslut.
Tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder har vi också lagt fram ett
resolutionsförslag, som uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga åtgärder mot
utländska nyinvesteringar i Sydafrika, Förslaget har antagils av
generalförsamlingen. Säkerhetsrådet har ännu inte slutgilfigl behandlat frågan.

Riksdagens
utrikesutskott har i sitt senaste belänkande i frågan (1976/ 77:22) anfört:

"Då det emellertid
inte kan uteslutas alt ett positivt säkerhetsrådsbeslut i denna riktning ännu
länge fördröjs eller under överskådlig lid helt uteblir, finns det enligt
utskottets mening anledning att på svensk sida - trots de betänkligheter som
anförts mot ett sådant ensidigt förfarande - nu gå vidare och överväga atl i
svensk lagstiftning i särskild ordning införa förbud mot vidare kapitalexport
till Sydafrika, liksom till det av Sydafrika alltjämt

s. 337 Kontrollera mot PDF

337 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:5

ockuperade
Namibia, i samband med företagsinvesteringar där".

Utskottet
noterade också:

"all
de båda befrielseorganisationerna ANC och SWAPO enträget vädjat till omväriden
att försöka stoppa forlsalla utländska investeringar i Sydafrika och Namibia
samt att de fatt stöd för denna vädjan från en slor majoritet av FN;s
medlemsstater".

Häratöver
anförde riksdagen:

"Moraliska
argument bör... tillmätas en avsevärd vikt i den situafion som nu råder i
Sydafrika. Frågan om en begränsning av de svenska intressena i Sydafrika är
inte bara en politisk fråga om vad som kan tänkas utgöra effektiva
påtryckningar på den sydafrikanska regeringen. Det är också en fråga om
huruvida svenska förelag skall medverka i eu politiskl system, som bygger på
rasdiskriminering och förtryck av svart arbetskraft."

Riksdagen
har således gjort en ändrad bedömning av hur ell ökat tryck på Sydafrika skall
kunna åstadkommas och har nu hemställt att regeringen bl.a. tillsätter en
utredning om förbudsålgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport
till Sydafrika och Namibia i samband med företagsinvesieringar där (UU
1976/77:22 rskr 1976/77:350). 1 utrikesutskottets nämnda betänkande, vilket
riksdagen har antagit som sin mening, anförs bl.a. följande om utredningens
uppgifter:

"Utgångspunkten
för utredningsarbetet bör vara att Sverige skall bidra till att öka trycket på
Sydafrika. Utredningen bör omfatta de juridiska, folkrättsliga och
utrikespolitiska aspekterna på ett sådant ensidigt åtagande samt en bedömning
av de politiska, ekonomiska och psykologiska effekterna av en dylik åtgärd. Mot
denna bakgrund bör utredningen utarbeta lagförslag avseende förbud mot
kapitalexport. Utredningen bör givelvis även noga följa motsvarande frågas
fortsatta behandling i FN senare i år. Den bör arbeta skyndsamt. Resultaten bör
redovisas för riksdagen jämte regeringens egna slutsatser och förslag i
ärendet."

Vidare
föratsalte utskottet även all regeringen lät ombesörja överläggningar med
närmast berörda svenska förelag i syfte atl åstadkomma en begränsning av dessas
verksamhet i Sydafrika (och i förekommande fall i Namibia) till vad som under
rådande omständigheter synes lämpligt. Därvid borde även beaktas de synpunkter
som anförts från fackligt och kyrkligt håll.

Jag
förordar med anledning av riksdagens hemställan, atl en kommitté tillkallas för
alt utarbeta lagförslag avseende förbud mot kapitalexport lill Sydafrika och Namibia
i samband med förelagsinvesteringar där. Kommittén bör undersöka föratsältningarna
föroch konsekvenserna av ett sådant förbud bl.a. ur juridisk, folkrätlslig och
psykologisk synpunkt samt även i övrigl belysa de frågor som har tagits upp av
riksdagen. Särskilt skall utredas, hur ensidiga svenska åtgärder bör utformas
för att effektivt tiUgodose det av riksdagen angivna syftet, nämligen ett ökat
tryck på Sydafrika.

Kommittén
bör karfiägga de svenska investeringarna i Sydafrika, ävensom företagens
framtidsbedömningar, när del gäller deras investeringar. De ekonomiska
konsekvenserna av olika förbudsåtgärder för berörda svenska företag inkl. för
de anställda i Sydafrika resp. för Sydafrikas ekonomi bör granskas.

Kommittén
bör även granska hur på annat sätt åstadkomna begränsningar av företagens
verksamhet utfaller. Kommittén bör i sill arbele la kontakt med berörda
företag. Kommittén skall särskilt uppmärksamma eventuella problem, som kan vara
förknippade med svenska åtaganden i internationella

22 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 338 Kontrollera mot PDF

Del II H:6
Skr 1977/78:103 338

sammanhang.

Kommittén
bör ange vilka ändringar i gällande författningar som ett förbud mot
kapitalexport till Sydafrika i samband med investeringar kommer alt erfordra.

Kommittén
bör vidare studera åigärder, som har vidtagits eller kan komma att vidtagas i
andra länder, när del gäller investeringar i Sydafrika. Uppmärksamhet bör
ägnas det sätt på vilket sådana åtgärder i praktiken tillämpas. Del pågående
utredningsarbetet i Norge i denna fråga bör noga följas.

Kommittén
bör även redovisa de erfarenheter som finns av ekonomiska sanktioner mot länder
i andra fall.

Utredningsarbetet
bör i enlighet med riksdagens intentioner bedrivas skyndsamt. Resultatet kan,
om del visar sig ändamålsenligt, redovisas successivt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet

alt
tillkalla en kommitté med högst 5 ledamöter med uppdrag att utreda frågan om
förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika
och Namibia i samband med svenska investeringar där,

alt
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersäUning
till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode
enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, samt

att
kostnaderna för kommiUén skall belasta elfte huvudtitelns kommitlé

anslag. ________

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

6.
Utredning om författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsjm
om internationellt erkännande av deposition av mirkoorganismer i samband med
patentärenden

Dir
1977:103

Departementschefen,
statsrådet Burensiam Linder, anför.

Patentpolicykommittén
(H 1969:10) tillkallades för att utreda vissa frågor rörande patent- och
registreringsverket, vilka uppkommit i samband med att Paris- och Bemunionernas
gemensamma internationella organ (BIRPI) hade lagt fram en plan för inlemalionellt
samarbete på patenlområdei, den s.k. PCT-planen (Patent Cooperalion Treaty).

Utredningsuppdraget har
senare utvidgats lill att omfatta dels vissa frågor som föranleddes av
förhandlingar om eU europeiskt patentsystem, dels de frågor om
författningsändringar som kunde uppkomma i anslutning till ett svenskt
tillträde lill en i Washington den 19 juni 1970 avslutad konvention om paienlsamarbele
och en i Miinchen den 5 oktober 1973 avslutad konvention om meddelande av
europeiska patent.

Kommittén
har avgett betänkandena (SOU 1974:63), Internationellt

s. 339 Kontrollera mot PDF

339 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:7

patentsamarbete
1 och (SOU 1976:24-25), Inlemalionellt patentsamarbete 11.

Vid
en diplomatisk konferens i Budapest avslutades den 27 april 1977 en
överenskommelse om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer
i samband med patentärenden. Regeringen har tidigare denna dag beslutat atl
överenskommelsen skall undertecknas.

Efter
samråd med chefen för justitiedepartementet förslår jag att palent-policykommitténs
uppdrag utvidgas lill att omfatta frågorom de författningsändringar, som
föranleds av ett svenskt tillträde lill Budapeslöverenskom-melsen. Kommittén
bör i dessa frågor, liksom hiuills skett i övriga frågor, nära samarbeta med de
övriga nordiska länderna.

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag, att regeringen uppdrar åt patentpolicykommittén
alt utreda de författningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till
Budapeslöverenskommelsen om internationellt erkännande av deposition av
mikroorganismer i samband med patentärenden.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

7.
Överläggningar med svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av
dessas verksamhet i Sydafrika

Dir
1977:111

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-27

Departementschefen,
statsrådet Burenstam Linder, anför.

Riksdagen
beslöt i juni 1977 (UU 1976/77:22, rskr 1976/77:350) att hemställa atl
regeringen skulle tillsätta en utredning om förbudsåtgärder från svensk sida
med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med
företagsinvesteringar där. Regeringen fastställde direktiv för utredningen i
juli. Jag har därefter förordnat ledamöter i den kommitté som skall göra
utredningen. Den är pariamentariskt sammansatt. Kommittén började sill arbele i
september.

I
sitt beslut förutsatte riksdagen även alt regeringen skulle låta ombesörja överiäggningar
med närmast berörda svenska företag i syfte atl åstadkomma en begränsning av
dessas verksamhet i Sydafrika, och i förekommande fall Namibia, lill vad som
under rådande omständigheter synes lämpligt. Därvid borde även beaktas de
synpunkter, som anförts från fackligt-och kyrkligt håll.

Med
anledning härav förordar jag att en särskild utredare utses för atl hålla dessa
överiäggningar. Utredaren bör därvid iaktta vad i detta sammanhang har anförts
i utrikesutskottets nämnda betänkande. En rapport om resultatet av överiäggningarna
bör avläggas skyndsamt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet

att
tillkalla en utredare med uppdrag alt hålla överiäggningar med närmast berörda
svenska företag med verksamhet i Sydafrika och Namibia,

s. 340 Kontrollera mot PDF

Del
II H:8 Skr 1977/78:103 340

alt
besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver,

att
ersättning till utredare, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode
enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Handelsdepartementet)

8.
Översyn av resegarantilagen

Dir 1977:116

Beslut vid
regeringssammanträde 1977-11-03

Departementschefen,
statsrådet Burenstam Linder, anför.

Lagen
(1967:203) om ställande av säkerhet vid sällskapsresa lill utlandet trädde i
kraft den 1 juli 1967. Med hänsyn lill all lagstiftningen innebar en nyhet på
del näringsrättsliga området bestämdes det alt den skulle las upp lill förnyad
prövning sedan man haft tillfälle alt studera dess verkningar. Giltighetstiden
begränsades därför fill den 1 juli 1972.

Resegarantilagen
(1972:204) trädde i kraft den 1 juli 1972 och ersatte lagen om ställande av
säkerhet vid sällskapsresa lill utlandet. Den nya lagen gavs samma principiella
innebörd sorn den tidigare lagen.

Resegarantilagen,
som alltjämt gäller, innebär i huvudsak att den som anordnar eller förmedlar
sällskapsresa lill ulomnordiskt land är skyldig all ställa säkerhet i form av betalninigsutfästelse
av bank eller försäkringsbolag. Säkerheterna bestäms med hänsyn lill reseverksamhelens
art och omfattning. Den som enbart förmedlar sällskapsresor skall ställa viss
säkerhet oavsett om resorna anordnas i Sverige eller utomlands. Säkerheterna
lär tas i anspråk för återbetalning av medel som eriagts för resa som inte
kommer till stånd samt för uppehälle, återresa och skälig ersäUning för
förlorade förmåner vid resa som avbryts.

Antalet
sällskapsresor ökade kraftigt efter andra väridskriget. Med den snabba
expansionen inom branschen följde vissa problem. Under början av 1960-lalet
förekom s k skandalresor som arrangerades av små icke seriösa företag. I slutet
av 1960-talet intriiffade också några s k resekrascher där stöne reseföretag
inte kunde fullgöia sina åtaganden gentemot resenärerna. Lagstiftningen om
resegarantier kom till för att undanröja sådana missförhållanden. Sedan
lagstiftningens tillkomst har förhållandena inom resebranschen stabiliserat
sig. Viss ekonomisk garanti måste dock alltjämt anses behövlig om konsumenterna
skall kunna delta i sällskapsresor utan atl utsätta sig för alltför slora
ekonomiska risker. Konsekvenserna för sällskapsresenärer blir kännbara om ett
företag kommer på obestånd eller går i konkurs. Skälen till detta är flera. Här
kan följande nämnas. Reseföretagen vänder sig fill en bred allmänhet. Många resenärer
drabbas samtidigt om ell reseföretag inte kan fullgöra sinsi åtaganden.
Kostnaden för en utlandsresa är en Slor post i den enskildes budget. Resan
betalas som regel i förskott och folk har små möjligheter atl få gottgörelse
för föriorade förmåner vid en konkurs. Bl a av dessa skäl måste enligt min
mening resenärerna liksom hittills

s. 341 Kontrollera mot PDF

341 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:8

garanteras
ett minimiskydd genom lagstiftning av samma principiella innebörd som den
nuvarande.

Man
kan sålunda konstatera att resegarantilagen har verkat sanerande inom
resebranschen. Antalet fall där ställda säkerheter har behövt tas i anspråk har
successivt minskat. Under perioden 1967-1972 utbetalades i genomsnitt 285 000
kr per år. Utbetalningarna sjönk till i genomsnitt 186 000 kr per år under
perioden 1972-1976. Under år 1977 har hittills inga säkerheter tagits i
anspråk. Samtidigt som utbetalningarna av medel har minskat har reseföretagen
måst ställa allt större summor i säkerhet i form av betalningsutfäslelser av
banker och försäkringsbolag. Detla hänger samman med dels den ökande
omfattningen av resandet, dels de stigande priserna på resor. Tillämpad praxis
innebär all varje enskild anordnare eller förmedlare av sällskapsresor skall
ställa en säkerhet som motsvarar förelagels ekonomiska åtaganden. Varje enskilt
företag ansvarar enbart för sina egna utfästelser till resenärema. Endast den
säkerhet som ett förelag självt har ställt kan således användas för goltgörelser
till resenärerna om en resa ställs in eller blir avbraten. Systemet medför
ofrånkomligen au garantisummorna blir stora. Säkerheternas sammanlagda belopp
under några år är följande:

1968
- 35 mkr 1971 40- 48 mkr

1976 80-120
mkr

1977 110-158
mkr

Förhållandet
alt allt störte säkerheter måste ställas trots atl dessa garanlimedel i allt
mindre grad tas i anspråk ger problem. Konsekvensen blir ytterst au de
kapitalkostnader som uppstår får betalas av resenärerna. Man kan vidare
konstatera atl det sammanlagda beloppet av ställda säkerheter motsvarar en
högst osannolik krissituation, nämligen att i stort sett alla reseföretag som
har ställt säkerheter skulle samlidigt bli ur stånd att fullgöra sina åtaganden
mot resenärerna. Det finns skäl att överväga om inte de nuvarande formerna för
finansiering av resenärernas skydd vid sällskapsresor kan förbättras.

Redan
den utredning, resegaranliutredningen, som tillkallades år 1971 för att pröva
den fortsatta giltigheten av lagen om ställande av säkerhet vid sällskapsresa
till utlandet påtalade atl de säkerheter varje företag måste ställa successivt
hade ökat medan utbetalningarna hade minskal.

Utredningen
övervägde av denna anledning om finansieringssystemet kunde utformas efter
andra principer. Två alternativa system skisserades. Del ena innebar att
reseföretagen bildade en gemensam fond och det andra all varje företag skulle
försäkra varje deltagare i en sällskapsresa mot den skada som denne kunde
drabbas av om förelaget inte kunde fullgöra sina åtaganden. Den korta tid som
stod till förfogande gjorde det dock inte möjligt för utredningen all närmare
granska alternativen. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av lagstiftning om
resegarantier och behovet av ett garantisystem förordade utredningen därför att
det gällande systemet med smärte justeringar skulle behåUas tills vidare.

I
förarbetena lill den gällande resegarantilagen (prop 1972:92) uttalade den
dåvarande departementschefen atl de altemativa förslag som resegaranliutredningen
hade skisserat inle avsåg omfattningen av skyddet för resenärerna utan mer den
tekniska frågan om olika metoder för finansiering av garantisystemet. Han ansåg
att genomförandet av en ny resegaraniilagsiiftning inte borde fördröjas av ytteriigare
utredningsarbete

s. 342 Kontrollera mot PDF

Del II H:8
Skr 1977/78:103 342

men
att inget hindrade alt uiredningens förslag om ändring av finansieringssystemet
prövades i annan ordning. Departementschefen förklarade att han i lämplig form
avsåg atl la upp frågan om en sådan utredning.

Jag
har för min del funnit att en viss översyn av resegarantilagen är påkallad. Jag
vill också erinra om att frågan om en översyn av lagen nyligen har
aktualiserats i en motion (motion 1976/77:122). Motionärerna hävdar alt de
nackdelar med det nuvarande finansieringssystemet som resegaranliutredningen på
sin Ud påtalade närmast har ökal i omfattning. Den allmänna uppfattningen hos
berörda branschorganisationer m fl intressenter är vidare, enligt vad jag har
erfarit, atl vissa justeringar av finansieringssystemet är önskvärda. Jag finner
det därför angeläget att möjligheterna all finna en konstmktion för
resegarantier som inte har del nuvarande systemets olägenheter utreds. Systemet
bör samtidigt som det ger resenärerna erforderiigt skydd medföra atl varje
företag har en rimlig grad av eget ansvar. Ett villkor måste även vara att
systemet är smidigt att administrera och kontrollera.

För
den angivna översynen bör en särskild utredare tillkallas.

Under
beredningen av frågan om en översyn av resegarantilagen har vissa förändringar
av lagens omfattning aktualiserats. Del bör slå utredaren fritt att överväga smäne
justeringar av lagens räckvidd.

Jag
vill avslutningsvis erinra om att frågan om lagsfiflning på resebyråområdet
också har tagits upp på det samnordiska planet. Nordiska rådet antog år 1968 en
rekommendation (nr 35/1968) angående enhetlig nordisk resebyrålagsliftning.
Gällande lagstiftningar i de nordiska länderna är olikartade och av olika
ålder. Del har därför konstaterats atl del inte finns praktiska föralsättningar
alt inom Norden uppnå en enhetlig generell lagstiftning för resebyråer. Det bör
däremot vara möjligt och också önskvärt att på enskilda områden uppnå ensartade
regler och så enhetlig tillämpning av dessa som möjligt. Ar 1977 bestämdes av
nämnda anledningar atl Nordiska rådels rekommendation om enhetlig resebyrålagsliftning
fortsättningsvis skall behandlas inom Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté
för konsumentfrågor. Utredaren bör i lämpliga former hålla kontakt med arbetet
inom denna kommitté.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för handelsdepartementet atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag
alt se över resegarantilagen,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver,

atl
ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommiuékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

s. 343 Kontrollera mot PDF

343 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:9

9.
Kommitté för utvärdering av prispolitiken

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-15

Chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Burenslam Linder, anför.

Regeringen
bemyndigade den 24 juli 1975 chefen för handelsdepartementet atl tillkalla en
sakkunnig för aU undersöka verkningarna i olika hänseenden av dels de åtgärder
som har vidtagits med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad
senast 1973:301) under i första hand åren 1972-1975, dels den prisövervakning
som har bedrivits under samma tid. Med stöd av detta bemyndigande har en
sakkunnig förordnals.

Det
är enligl min mening värdefullt att en utvärdering av den under senare år förda
prispolitiken kommer lill stånd. Jag finner det därför angeläget att detta
utredningsarbete fullföljs.

F. n.
bedrivs utredningsarbetet av den sakkunnige med biträde av ett antal experter. Enligl
min mening bör en utredning av det här slaget göras av en kommitté med flera
ledamöter. Jag förordar därför att en kommitté tillsätts för uppdraget.

Kommittén
bör inte bindas av några detaljerade direktiv. Dess allmänna uppgift bör vara
all klariägga huruvida de prisregleringsåtgärder som har vidtagits och den
prisövervakning som har bedrivits sedan år 1972 har haft åsyftad verkan samt i
vilken utsträckning sådana negativa sidoeffekter som ibland sägs förekomma har uppträtt.
Jag tänker då i första hand på konkurrenshämmande producentsamarbete och
snedvridande effekter på produktion och distribution.

Det
har framkommit all prissloppet på baslivsmedel genom sin långvarighel har
förorsakat vissa praktiska problem för såväl myndigheter som företag. Kommittén
bör snarast i ett särskilt betänkande föreslå åtgärder som syftar lill att
undvika sådana problem. De allmänna överväganden som kommittén därefter bör
göra om behovet av prisreglering bör dock självfallet omfatla även
baslivsmedel.

Kommitléns
uppgift är i första hand alt utvärdera den förda prispolitiken. Det bör dock
stå kommittén fritt att komma med förslag till eventuella förbättringar av del
nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen -med
ändring av bemyndigandet den 24 juli 1975 - bemyndigar chefen för
handelsdepartementet

att
tillkalla en kommitfe med högst fyra ledamöter med uppdrag atl i enlighet med
del anförda utreda de frågor som har angetts i det tidigare bemyndigandet,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommitfen.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver,

att
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitfekungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Del II A:l Skr
1977/78:103 344

Arbetsmarknadsdepartementet

1.
Tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Dir
1977:92

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Ahlmark, anför.

Ar
1974 tillkallade arbetsmarknadsministern sakkunniga för att utreda frågan om
den långsiktiga sysselsättningspolitiken. De sakkunniga antog namnet sysselsällningsutredningen
(A 1974:02).

Sysselsättningsutredningen
har i belänkandet (SOU 1975:90) Arbete åt alla bl.a. tagit upp vissa
principiella frågor beträffande anpassning av arbetstillfällena lill
arbetskraftens föralsättningar och krav saml diskuterat behovet av särskilt
stöd för svårplacerade grupper. Utredningen lade fram förslag lill nytt system
för statsbidragsgivningen lill halvskyddad sysselsättning, men gjorde i övrigt inle
någon detaljerad genomgång av de olika sysselsättningspoliliska medlen för
arbetshandikappade. Utredningen ansåg all halvskyddad sysselsättning borde
finnas också inom den statliga sektorn. Bl.a. mot denna bakgrand har regeringen
sedermera beviljat sysselsättningsutredningen särskilda medel för viss
försöksverksamhet i detta syfte. På grundval av sysselsättningsulredningens
belänkande förelades riksdagen i prop. 1975/ 76:211 förslag lill samordnad
sysselsättnings- och regionalpolitik. Riksdagen fattade i denna del beslut i
huvudsaklig överensstämmelse med proposi-tionen(Au 1976/77:7,rskr 1976/77:79). Sysselsättningsutredningen
beräknas i ett särskilt betänkande vid årsskiftet 1977/1978 komma att behandla
övriga former av yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetshandikappade. Mot denna bakgrund och med hänsyn till
betydelsen av den pågående försöksverksamheten som utredningen bedriver anser
jag det lämpligt att sysselsättningsutredningen fär i uppdrag alt också
behandla frågan om arkivarbetels framlida utformning och inriktning.

Arkivarbetets
utveckling

Arkivarbelel
tillkom år 1934 som arbetslöshetshjälp för kontorister m.fi. som inle kunde
placeras i de reservarbeten eller allmänna arbeten som numera är ersatta av
beredskapsarbeten. Arkivarbeiena blev en speciell form av reservarbete och
omfattade gallrings- och regislreringsuppgifter av skilda slag i arkiv och
bibliotek hos ämbetsverk och instilufioner. Anknytningen till reservarbele
innebar atl sådana arbetsuppgifter skulle väljas som inte var aktuella för
omedelbart utförande och att lönen inle fick översliga den lägsta grovarbelariönen
på orten. Under de första åren sysselsattes i medeltal 200-300 personer i
arkivarbete. Efter hand visade det sig olämpligt med en lön som schablonmässigt
anpassades till grovarbetarlönen. En särskild arkivarbetslön infördes därför.

Fram
till år 1943 användes arkivarbete uteslutande för arbetslösa svenska
medborgare, men under 1940-ialet då baltiska flyktingar i större antal kom till

s. 345 Kontrollera mot PDF

345 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:l

Sverige
fick också dessa möjlighet till arkivarbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen
lät i början av 1950-talet utreda frågor rörande arkivarbetet. På grundval av
utredningen föreslog styrelsen bl.a. atl arkivarbete skulle differentieras på
en arbetslöshetslinje och en arbetsvårdslinje. Förslagen föranledde emellertid
inga åtgärder från statsmakternas sida.

Ar
1960 beslöt arbetsmarknadsstyrelsen att på nytt utreda arkivarbetsfrågan.
Styrelsens förslag med anledning av utredningen ledde till att 1962 års riksdag
medgav att en individuell differentiering av arkivarbetslönerna fick införas på
försök. Sådan individuell lönesättning skulle bestämmas av en särskild
lönedelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen. Med stöd av riksdagens medgivande
införde lönedelegationen ett nytt lönesystem omfattande tio lönegrupper som
motsvarade löneklasserna 3-13 på den dåvarande A-löneplanen. Ar 1966 byggdes
löneskalan ut till motsvarande A 21.

Ar 1968 tillsattes inom
dåvarande inrikesdepartementet en särskild arbetsgrupp för att se över
arkivarbetet. Översynen redovisades i en promemoria (Stencil In 1968:3) vari bl.a.
framhölls det angelägna i att åigärder vidtogs för att föra över vissa av de i
arkivarbete sysselsatta till en fastare anställningsform.

Arbetsgruppens förslag
resulterade bl.a. i införandet av personliga tjänster samt enhetliga regler för
semester och löneavdrag vid sjukdom.

Ar 1971 gjordes en ny
översyn av arkivarbetet. Resultat av översynen redovisades i
departementspromemorian (Ds In 1971:15) Beredskapsarbete inom kontor och
förvaltning. 1 promemorian föreslogs bl.a. att den större delen av arkivarbelel
skulle omvandlas till särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning och
ges karaktär av skyddat arbete. En ny finansieringsform för verksamheten
föreslogs som innebar att statsbidrag skulle ulgå med 2/3 av de skäliga
lönekostnaderna. För återstoden skulle den lokala arbetsgivaren svara.

Promemorian har inte
föranlett något förslag till riksdagen. Det har ansetts att förslagen i
promemorian borde behandlas i anslutning lill ett ställningstagande i frågan
om organisation och huvudmannaskap för den skyddade sysselsättningen. Den
senare frågan, som har utretts i två omgångar under 1970-talel (SOU 1972:54 och
SOU 1975:82), bereds f n, inom regeringens kansli. 1 delta sammanhang är kontorsarbelscentralerna
aktuella. Vid dessa sysselsätts f n. ca 1.600 personer Kontorsarbelscentralerna,
vilka ingår som en del i arkivarbetsverksamheten, drivs i arbetsmarknadsverkets
regi med länsarbetsnämnderna som huvudmän. Vid dessa arbetsplatser utfördes
tidigare mer traditionella arkivarbelsuppgifler som t.ex. grafiskt betonade
arbeten, arkiverings- och restaureringsarbelen. Efter hand har man emellertid
övergått lill produktionsinriktat arbete och produktionen prissätts numera
enligt marknadsmässiga normer. Kontorsarbetscentralerna kan därför betraktas
som en form av statliga verkstäder för skyddat arbete inom kontors- och
kontorsservicesektorn. 1 de båda nämnda betänkandena föreslås atl kontorsarbelscentralerna
organisatoriskt samordnas med övriga former av skyddat arbete.

Antalet platser i
arkivarbete ökade relativt långsamt fram fill mitten av 1960-lalel. 1 juli 1960
fanns ca 1.500 platser och samma månad 1965 ca 2.700. Därefter har antalet ökat
snabbt. F.n. sysselsätts ca 15.000 personer i arkivarbete.

s. 346 Kontrollera mot PDF

Del
11 A:l Skr 1977/78:103 346

Gällande
bestämmelser om arkivarbeie

Gällande
bestämmelser om arkivarbete återfinns i arbetsmaknadskungö-relsen (1966:368,
omtryckt 1977:141). Ytterligare bestämmelser för budgetåret 1977/78 finns i
regleringsbrev.

Arkivarbete
kan erbjudas person som har fyllt 16 men inte 65 år. Den sökande skall vara
arbetsför och i övrigt oförhindrad atl åta sig arbele för annan räkning. Den
sökande skall vidare vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och
därvid inle kunna erbjudas lämpligt arbete. Dessutom krävs atl annan åt:?ärd
inte bedöms kunna underiätta den sökandes möjlighet alt fä arbete på den
reguljära arbetsmarknaden (l.ex. utbildning eller arbelsprövning/arbelsträning).

Statligt
arkivarbete anordnas vid statlig myndighet saml slalundersiödd eller annan
allmännyttig institution. För kommunalt arkivarbete utgår statsbidrag med 33 %
av de godkända lönekostnaderna. Om synnerliga skäl föreligger, fär
arbetsmarknadsstyrelsen höja statsbidraget till komrnunall arkivarbete som
anordnas i område med hög och långvarig arbetslöshet samt sjunkande
befolkningstal.

Personer
som sysselsätts i arkivarbete fär lön enligt särskilt avtal.

För
den som i minst fem år har varit sysselsatt i arkivarbete vid statlig myndighet
eller institution kan i vissa fall personlig fiänst inrättas. DeUa innebär atl
vederbörande blir helt likställd med övriga statligt anställda i fråga om bl.a.
pensions- och semesterförmåner.

Behovet
av ny översyn av arkivarbetet

Arkivarbete,
som formellt är en form av arbetslöshetshjälp, har efter hand fatt en dubbel
funktion, dels som tillfälligt sysselsättningsskapande åtgärd för arbetslösa,
dels som skyddad sysselsättning för personer med arbelshandi-kapp.

Arkivarbelsformen
har nu sedan en tid tillbaka övervägts i regeringens kansli, bl.a. med
anledning av ställningstaganden som hargjorts från fackligt håll. Del har
därvid framkommit att sådana ändrade föralsättningar har inträtt sedan 1971 års
arkivarbetsöversyn atl en förnyad översyn av verksamheten är befogad.

Den I juli 1972 infördes
nya bidragsvillkor för den halvskyddade sysselsättningen. Reformen innebar att
statsbidrag fick utgå med 40 % av lönekostnaderna inkl. semesterersättning lill
företag, kommunala myndigheter och statliga affärsdrivande verk som i halvskyddad
sysselsättning anställde personer med så nedsatt arbetsförmåga all de annars inle
kunde beredas arbele på den reguljära arbetsmarknaden. Den 1 januari 1977
infördes ett nytt och väsentligt generösare statsbidragssystem för den halvskyddade
sysselsättningen. De nya bidragsvillkoren bör innebära atl denna anställningsform
för kommuner och allmännyttiga organisationer mer än tidigare framstår som ett
alternativ till arkivarbetsformen.

Det bör i detta sammanhang
framhållas att vid halvskyddad sysselsättning, till skillnad från arkivarbete,
gäller de avtal om lön och anställningsvillkor i övrigt som tillämpas på den
aktuella arbetsplatsen. Så föreslogs inte bli fallet i fråga om del särskilda
beredskapsarbete inom kontor och förvaltning som i 1971 krs
departementspromemoria föreslogs ersätta arkivarbetet.

Vidare bör noteras att
arkivarbetet p.g.a. dess formella status av arbetslöshetshjälp inle omfattas av
lagen (1974:12) om anställningsskydd

s. 347 Kontrollera mot PDF

347 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del 11 A:l

(ändrad
senast 1976:593).

Sedan
år 1973 sluter TCO-S avtal med staten om lön och andra anställningsförmåner
för personer som sysselsätts i arkivarbete.

Även
Statsanställdas förbund inom LO har engagerat sig i arkivarbetsfrågan.

Arkivarbetsfrågan
behandlades hösten 1975 vid Statstjänstemannaförbun-dets kongress. Kongressen
beslöt därvid på förbundsstyrelsens förslag "att Stalsljänstemannaförbundet
gemensamt med TCO och LO med all kraft verkar för all arkivarbelel i framtiden
utformas enligt modell halvskyddat arbete eventuellt med differentierat
bidragssystem och med tillämpning av vid arbetsplatsen gällande avtal".
Till detta ställningstagande anslöt sig TCO vid sin kongress år 1976.

Mot
bakgrund av detla bör som jag tidigare har anfört nu göras en förnyad översyn
av arkivarbetets utformning och inriktning.

Utgångspunkter
for översynen

Arkivarbetsformen
har ett stort värde däri att den möjliggör en individuellt anpassad
sysselsättning - tillfällig eller mer permanent - i en normal arbetsmiljö.
Samtidigt är del ett dokumenterat faktum att många människor som är anvisade
arkivarbete upplever sin arbetssituation som otillfredsställande. Till detta
förhållande medverkar skilda faktorer. En faktor som ofta anförs är den
omständigheten att personer som är anvisade arkivarbete fär sina löner och
anställningsförmåner i övrigl enligt särskilt arkivarbetsavial och inte enligl
avtal som gäller på den aktuella arbetsplatsen. Denna fråga bör beaktas vid
utredningens överväganden rörande arkivarbetets framtida utformning och
formerna för dess finansiering.

Bland
faktorer som bidrar lill att många människor som är anvisade arkivarbete
upplever sin arbetssituation som otillfredsställande kan också nämnas
benämningen av verksamheten. Sedan budgetåret 1975/76 gäller att vid
arkivarbete bör användas yrkesbenämningar som så långt möjligt motsvarar vad
som annars tillämpas för ifrågavarande arbetsuppgifter. Ett mer än 40-årigl
bruk av benämningen arkivarbetare lär emellertid inte helt försvinna med mindre
än att verksamheten som sådan fär en helt ny benämning. Detta ärockså en fråga
som utredningen bör överväga.

Det har från fackligt håll
framförts kritik med innebörden atl vissa av de arbetsplatser som används för
arkivarbete är olämpliga från bl.a. arbelsmiljö-och arbetsledningssynpunkt.
Särskilt gäller detta i fråga om enskilda organisationer där det många gånger
är fråga om mycket små arbetsplatser. Det bör ankomma på utredningen all se
över principerna för val av arbetsplatser med avseende på bl.a. arbetslokaler
och arbetsledning.

Jag vill i detla
sammanhang särskilt framhålla vikten av atl arbetsplace-ringar och därmed
sammanhängande frågor, i likhet med vad som f n. gäller i fråga om halvskyddat
arbete, sker i samråd med den lokala fackliga organisationen och genom en aktiv
medverkan från anpassningsgruppen på arbetsplatsen. Härigenom skapas föralsättningar
för den normalisering av verksamheten som måste eftersträvas.

1 tidigare utredningar och
i en nyligen gjord undersökning av arkivarbetsverksamheten i Malmöhus län har
framkommit att en stor andel av de personer som har arkivarbete utför mycket
goda arbetsprestationer. Trots delta är omsättningen på arkivarbetsplatser
mycket låg. Utredningen bör se närmare också på denna fråga och lämna förslag
till åigärder för atl öka

s. 348 Kontrollera mot PDF

Del
II A:l Skr 1977/78:103 348

utslussningen
till arbete på vanliga villkor.

Som
tidigare har nämnts anordnas arkivarbete inom tre huvudområden: statliga
myndigheter, statsunderstödda och andra allmännyttiga institutioner samt
kommuner. Utredningens arbele kan här utmynna i förslag till skilda lösningar.

Vad
gäller statliga myndigheter bör möjligheterna prövas att helt eller delvis
anknyta till principerna försysselsältningsformen halvskyddat arbele. Den
försöksverksamhet i syfte alt främja nyanställning av arbetshandikappade inom
den statliga och kommunala sektorn som under innevarande och nästa budgetår
bedrivs av sysselsättningsutredningen i samarbete med arbetsmarknadsverket och
statens personalnämnd kan här ge viss vägledning. Oavsett vilken modell som
väljs för medelstilldelning och de statliga myndigheternas budgetering av
verksamheten skall konsekvenserna med avseende på pensionsförmåner, sjuk- och
hälsovårdsförmåner etc. av individens inplacering i organisationen klargöras
till fullo.

Statligt
arkivarbeie anordnas förutom vid statliga myndigheter också vid
statsunderstödda eller andra allmännyttiga institutioner. Som exempel på sådana
institutioner kan nämnas företagareföreningar, skogsvårdsstyrelser,
hushållningssällskap, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, arbetsgivare-
och arbetstagareorganisationer, politiska och religiösa organisationer,
nykterhels- och ungdomsorganisationer, frivilliga försvarsorganisationer,
allmännyttiga stiftelser av skilda slag, turistorganisationer, idrolls-och frilidsorganisalioner,
studieorganisationer och bildningsförbund, forn-minnes- och hembygdsföreningar,
hemslöjdsföreningar, folkrörelsearkiv. Folkets Hus-föreningar, handikeipporganisationer,
patientföreningar, pensionärsföreningar, elevkårer, elevföirbund. Hem och
skola-föreningar, intresseorganisationer såsom fastighetsägare- och
hyresgästföreningar m.m. saml föreningar för invandrare.

Det
är inom de statsunderstödda och andra allmännyttiga institutionerna som arkivarbetsverksamheten
har expanderat kraftigast under senare år. Del är också här de slora
svårigheterna ligger när det gäller all söka finna en ny form för verksamheten.
Ca 6.400 personer sysselsätts f n. i arkivarbeie vid institutioner av här nämnt
slag. Dessa institutioners möjligheter alt själva svara för en del av
kostnaderna för den här aktuella arbetskraften varierar men är i allmänhet
starkt begränsade. Utredningen bör här, på grundval av en kartläggning av
förhållandena i detla avseende, överväga vilka ändrade former för verksamheten
som kan vara ändamålsenliga. Härvid bör förutsättningar prövas alt ersätta arkivarbelsformen
med dels ett system med samma principiella uppbyggnad som det halvskyddade
arbetet, dels beredskapsarbete i någon form.

Vad gäller det kommunala arkivarbelel
kan ifrågasättas om delta längre fyller någon väsentlig funktion. Den statliga
subvention som sedan den 1 januari 1977 utgår i samband med halvskyddat arbele
är numera fullt jämförbar med statsbidraget till kommunalt arkivarbete. Det bör
därför ankomma på utredningen alt särskilt beakta denna fråga.

Vad
jag har anfört i det föregående utgör inte en fullständig förteckning över de frågorsom
utredningen bör behandla. Denna bör vara oförhindrad atl pröva även andra
frågor som kan aktualiseras under arbetets gång. Del bör dock inle ankomma på
utredningen att ta ställning lill arkivarbetsverksam-heiens omfattning.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen

s. 349 Kontrollera mot PDF

349 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:2

uppdrar
åt sysselsättningsutredningen att överväga även frågan om arkivarbetels
framlida utformning och inriktning.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Arbetsmarknadsdepartementet)

2.
Översyn av anställningsskyddslagstiftningen

Dir
1977:102

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-10-06

Departementschefen,
statsrådet Ahlmark, anför.

Lagen
(1974:12) om anställningsskydd ulgör en viktig länk i reformarbetet på
arbetsrättens område. Sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1974 har den
-tillsammans med kraftfulla insatser inom arbetsmarknadspolitiken -bidragit lill
alt hålla nere antalet uppsägningar och permitleringar under den senasie
lågkonjunkturen. Flera domar i arbetsdomstolen (AD) vittnar också om lagens
betydelse som skydd mot obefogade uppsägningar eller avskedanden. De anställdas
befogade krav på trygghet i anställningen ifrågasätts inte i dag i det svenska
samhället.

Den
stora betydelse för arbetslivets förnyelse som lagen har utesluter dock inte
att lagstiftningen kan behöva justeras eller kompletteras, sedan erfarenheter
nu har vunnits om lagens tillämpning under mer än tre år.

En
fråga som allt mer har trätt i förgrunden gäller lagens tillämpning vid
arbetsbrist och därmed jämförliga situationer. Uppmärksamheten har riktats på
hur bräckligt anställningsskyddet trots lagens regler kan vara för arbetstagare
som berörs av driftinskränkningar eller permitleringar. Samtidigt kan den
enskilde arbetsgivaren ha ställts inför situationer som han själv inte har
kunnat påverka och som har gjort det svårt för honom att ensam bära det
ekonomiska och sociala ansvar gentemot de anställda som anställningsskyddslagen
lägger på honom.

Delta senare förhållande
har vid flera tillfällen uppmärksammats av riksdagen (se t.ex. InU 1973:36 s.
46-47 och 84-87, 1974:14 s. 8-9 och 15-16, 1975/76:17 s. 6 och SkU 1974:21).
Förslag har förts fram om hur det ekonomiska ansvaret gentemot de anställda
skulle kunna fördelas på en större krets av arbetsgivare utan att urholka
anställningsskyddet för den enskilde arbetstagaren. Diskussionen har bl.a. rört
inrättande av särskilda försäkringssystem. Den tanken har också förts fram att
den enskilde arbetsgivaren skulle kunna göra avsättningar lill trygghetsfonder
eller alt problemet skulle lösas inom ramen för en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen har också uttalat att de här antydda
problemen är väl värda att övervägas (InU 1974:14 s. 9). Till
arbetsmarknadsdepartementet har även kommit in framställningar av liknande
innebörd, främst från organisationer som företräder mindre företag. 1 de överiäggningar
som fortlöpande har ägt rum mellan en arbetsgrupp inom departementet och
arbetsmarknadens organisationer rörande den arbetsrältsliga lagstiftningen har
denna fråga också förts på tal av arbetsgivarparten vid ett flertal tillfällen.
Vidare har motsvarande problem kunnat noteras vid den översyn som görs av småfö-relagsamheten
och dess villkor.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Del
11 A:2 Skr 1977/78:103 350

Frågan
om arbetsgivarens ekonomiska ansvar närdet råder brist på arbete fär
självfallet än större aktualitet mot bakgrunden av del krav på lagstiftning mot
permittering som Landsorganisationen (LO) har fört fram till arbetsmarknadsdepartementet.
LO föreslår bl.a. alt arbetsgivarens rätt att permittera utan lön slopas och
att det i stället slås fast alt arbetstagare har rätt lill lön och andra
anställningsförmåner när arbetsgivaren inle kan tillhandahålla arbete. Undantag
bör enligl LO liksom hittills gälla för arbete som är säsongbetonat ellerannars
till sin natur inte sammanhängande. Reglerna bör enligt LO kunna göras disposiliva
så alt arbetsmarknadens huvudorganisationer genom kollektivavtal kein anpassa
dem fil! de särskilda förhållanden som råder inom olika delar av näringslivet.

Även
om gällande lagstiftning, kollektivavtal och rättspraxis Ofi t.ex. AD 1976 nr 2
och 4) begränsar användningen av permilleringsinslitutet på den svenska
arbetsmarknaden och på den enskilde arbetsgivaren lägger ett betydande
ekonomiskt ansvar mot de anställda i form av permitteringslöner, är del tydligt
alt anställningsskyddslagen inte löser alla de problem som hänger samman med permitleringar.
Problemet är vidare inte bara ekonomiskt. Del gäller också rätten för den
anställde till meningsfylld sysselsättning. 1 detta .sammanhang kan också
uppmärksammas problemen för säsongarbetslösa arbetstagare med
objektsanställning och del förslag om utbildning för sådana arbetstagare som
Svenska byggnadsarbetareförbundet har tillställt arbetsmarknadsdepartementet.

En
kommitté bör därför tillsättas för att närmare studera de frågor som jag nu har
berört. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara alt med förstärkt
ekonomiskt skydd för den anställde söka finna anordningar varigenom
arbetsgivarnas möjligheter alt utge uppsägnings- och permitle-ringslön
förbättras i de situationer då andra alternativ inle står till buds. Även
alternativ lill uppsägning eller permittering - l.ex. omplacering, omskolning
eller vidareutbildning - bör övervägas av kommittén. Det ligger i sakens natur
att de nu berörda problemen inte uteslutande kan lösas genom ändringar i
anställningsskyddslagen.

Jag
avser att lill kommittén överiämna de framställningar som har inkommit till
arbetsmarknadsdepartementet i dessa frågor. Kommittén bör vidare i sitt arbele
samråda med 1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Ytteriigare
en fråga som rör arbetslösheten bör uppmärksammas av kommittén. Jag tänker på
de grupper - kanske framför allt ungdomar och kvinnor men även äldre och handikappade
-som har svårt alt komma in på arbetsmarknaden på grund av de begränsade
möjligheter som i dag finns för provanställning, praklikarbete och liknande
anställningsformer (jfr InU 1974:26 och mot. 1976/77:542). Flera organisationer
har framhållit hur företagen med hänsyn lill anställningsskyddslagens regler
tvekar alt nyanställa arbetstagare, vilkas kvcilifikationer är oprövade inom
del tilltänkta arbetsområdet. Visar det sig att anställningsskyddslagens regler
om möjligheten alt träffa kollektivavtal om provanställning eller
tidsbegränsad anställning och tillämpningen av kollektivavtalen inle har
fungerat på ell tillfredsställande sätt bör kommittén överväga sådana
jämkningar i lagstiftningen all den medger en rörlighet inom arbetslivet som är
önskvärd från samhällels sida utan att dess syfte förändras. Sådana
ändringsförslag bör läggas fram skyndsamt. Kommittén bör också uppmärksamma de
särskilda problem som finns i verksamheter där en f exibilitel i rekryteringen
och en viss genomströmning av arbetstagare är naturiig med hänsyn lill
verksamhetens art (jfr

s. 351 Kontrollera mot PDF

351 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:2

mot.
1976/77:164) och vid behov lägga fram förslag till hur dessa problem skall
lösas.

I
de nu berörda frågorna, vilka i betydande mån rör de nytillträdandes situation
på den svenska arbetsmarknaden, bör kommittén samråda med sysselsättningsutredningen
(A 1974:02) och kommittén (Ju 1976:08) med uppgift all utreda frågor om
jämställdhet mellan män och kvinnor, m.m. Kommittén bör också överväga i vad
mån lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder kan behöva justeras
eller byggas ut för alt samhället skall fä ökade möjligheter aU komma till
rätta med arbetslöshet av delta slag.

Under
de tre gångna åren har inom arbetsmarknadsdepartementet också uppmärksammats
vissa problem i den gällande lagstiftningen och tillämpningsfrågor, som inte
har kunnat lösas genom kollekiivavialsreglering. Även domar från
arbetsdomstolen visar på liknande problem, t.ex. rörande lagens
preskriptionsregler (AD 1976 nr 88 och 1977 nr 17). Kommittén bör därför göra
en lagteknisk översyn och ta upp sådana tillämpningsfrågor i övrigl som
aktualiseras av arbetsmarknadens parter. Därvid bör den bl.a. undersöka i vad
mån reglerna om varsel m.m. kan samordnas med de nya förhandlings-reglerna i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vidare bör tillämpningsfrågor
som särskilt rör den mindre företagsamheten beaktas. Översynen bör också beröra
de administrativa problemen kring lagens förfaranderegler och de därmed
sammanhängande skadeståndsfrågorna.

Riksdagen
har till regeringen överlämnat dåvarande inrikesulskoltets betänkande (InU
1975/76:18 s. 6, rskr 65) med förslag till översyn av reglerna i 33 §
anställningsskyddslagen om långtidssjuka. Också den frågan bör behandlas av
kommittén.

Jag
anser det också lämpligt atl till kommittén överiämnas andra frågor som har
aktualiserats i arbetsmarknadsdepartementet och som hänger samman med
anställningsskyddslagen.

Jag
vill slutligen påpeka att det numera har inletts ett betydande forskningsarbete
kring arbelslivsfrågorna. 1 den mån det är möjligt och lämpligt kan kommittén
där söka underlag för sina bedömningar.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för arbetsmarknadsdepartementet

alt
tillkalla en kommitté med högst tretton ledamöter med uppdrag att göra en
översyn av anslällningsskyddslagstiflningen m.m.,

alt
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
riksdagens skrivelse 1975/76:65 skall överiämnas lill kommittén,

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Arbetsmarknadsdepartementet)

s. 352 Kontrollera mot PDF

Del II A:3
Skr 1977/78:103 352

3.
Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Beslut
vid regeringssammanträde 1975-10-23'

Statsrådet
Leijon anför.

Gällande
ufiänningslag (1954:193 - UtlL) trädde i kraft den I juli 1954. Lagen utgår
från den internationellt erkända grundsatsen all endast det egna landets
medborgare har en ovillkoriig rätl alt vistas och verka i landet. Vid lagens
tillkomst betonades emellertid också atl den hade lill syfte bl, a, att ge
utlänningar räUsliga garantier mot godtycklig behandling och att ge dem en så
tryggad ställning som möjligt,

I
UllL anges förulsällningarna för att utlänning skall få resa in, vistas och
arbeta i vårt land. Vidare finns bestämmelser om i vilka fall utlänning får
avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas, I övrigl innehåller UtlL bl, a,
bestämmelser om tvångsmedel, verkställighet, beslutande myndighet och besvärsräit.
Närmare föreskrifter angående UllL:s tillämpning finns intagna i
utlänningskungörelsen (1969:136-UtlK),

Sedan
UtlL kom till har vår syn på utlänningarnas ställning och rättigheter
förskjutils i riktning mot alt jämställa dem med svenska medborgare. Reformer i
sådant syfte har fortlöpande genomförts. Jag vill i detta sammanhang peka på
1968 års riktlinjer för invandringspolitiken (prop. 1968:142, SU 1968:196, rskr
1968:405) och riksdagens nyligen fattade beslut om riktlinjer för den framtida
invandrar- och minoritelspoliliken (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:60),

Den
svenska rättsordningen tillerkänner även utlänningar flertalet av de fri- och
rättigheter som tillkommer svenska medborgare. Jag vill erinra om atl 1973 års
fri- och rältighetsulredning (Ju 1973:19) i sill nyligen framlagda betänkande Medborgeriiga
fri- och rättigheter. Regeringsformen (SOU 1975:75) har föreslagit atl ett
skydd i detta hänseende också för utlänningar skall skrivas in i
regeringsformen.

På
utlänningslagstiftningens område har utredningsarbete bedrivits både i vårt
land och i nordiskt sammanhang. Senast har utlänningsutredningen i sina slutbetänkanden
(SOU 1972:84) Flyktingskap och (Ds In 1972:20) Frihetsberövande enligt
utlänningslagen, som avlämnades i november 1972, lagt fram förslag i syfte att
anpassa utlänningslagstiftningen till den utveckling av synen på utlänningens
ställning och rättigheter som sålunda har ägt rum, I betänkandet (Ds In
1972:20) har utredningen lämnat förslag lill nya regler beträffande frihetsberövande
i utlänningsärenden.

Det
nordiska samarbetet har lett till alt medborgare i annat nordiskt land i
särskild grad jämställs med svenska medborgare. Sålunda har år 1954 genomförts
en gemensam nordisk arbetsmarknad. För att underiätta samfärdseln mellan de
nordiska länderna träffades år 1957 en överenskommelse om gemensamt nordiskt passkonlrollområde.
Arbetet inom Norden har fortsatt i syfte all nå ytteriigare harmonisering av de
nordiska ländernas utlänningspolitik och utlänningslagstiftning. 1 belänkandet
(Nordisk utredningsserie 16/70) Utlänningspolitik och utlänningslagstiftning i
Norden har nordiska kommittén lagt fram förslag i detta syfte.

De
nämnda betänkandena härjämte vissa andra förslag lagts lill grund för

' Direktivet infört i 1977 års kommittéberättelse del 11 A
1 till viss del.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:3

en
till riksdagen nu avlämnad proposition med förslag till ändring i UllL (prop.
1975/76:18). I anslutning till asylbestämmelserna föresläs där aU det införs ett
lagstadgat skydd för vissa skyddsbehövande utlänningar. Vidare föreslås bl. a.
vidgad besvärsrätt i främst avvisnings- och förpassningsärenden samt
preskription av avlägsnandebeslut. Bestämmelserna om tvångsmedel i UtlL
anpassas i förslaget närmare lill vad som gäller om de straffprocessuella
tvångsmedlen, Bosättningstillstånd avses bli ersatt av ett permanent
uppehållstillstånd efter eu års bosättning här. Den nuvarande lerrorisllagstiflningen
föreslås efter vissa ändringar bli integrerad i UtlL. Dessutom förordas vissa
mera begränsade ändringar i gällande utlänningslagstiftning. Ändringarna avses
träda i kraft den 1 januari 1976.

1
samband med remiss lill lagrådet av de frågor som tas upp i propositionen
framhöll jag alt omfattningen av reformförslagen i och för sig kunde ha
motiverat en helt ny lag i ämnet. Mot bakgrund av alt vissa frågor krävde ytteriigare
utredning fann jag emellertid lämpligast alt avstå från att lägga fram förslag lill
en ny utlänningslag. Jag anmälde samlidigt att jag hade för avsikt att i annat
sammanhang snarast möjligt la upp frågan. Detta bör ske nu.

En
skyndsam handläggning av ärenden som rör utlännings rätt all fä stanna kvar i
vårt land är av slor betydelse, inte minst för utlänningens egen del. Statens
invandrarverk har i skrivelse lill regeringen pekat på att det i betydande
utsträckning förekommer att utlänningar som fåll avslag på ansökan om
uppehållstillstånd stannar kvar i landet under lång tid. I brist på arbetstillstånd
är utlänningarna i dessa fall ofta hänvisade till försörjning genom socialhjälp
eller illegal arbetsanställning. Verket har därför föreslagit en ordning som
innebär att förpassningsbeslut i regel meddelas i omedelbart samband med
beslutet att vägra uppehållstillstånd. En sådan ordning stöter emellertid på
praktiska svårigheter genom att utlänningsnämnden, som enligt gällande
bestämmelser skall höras i förpassningsärenden, inte är dimensionerad fördel
stora antal förpassningsärenden som skulle bli följden av förslaget. Verket
menar emellertid att utlänningsnämnden bör kunna avskaffas sedan en allmän besvärsräu
har införts i avvisnings- och förpassningsärenden.

För egen del framhöll jag
i samband med lagrådsremissen all jag delade invandrarverkels uppfattning, alt
den nuvarande ordningen medför betydande olägenheter, vilka skulle kunna
avhjälpas genom den ordning som verket har föreslagit. För utlänningen måste
del i allmänhet vara en fördel att så tidigt som möjligt och i ett sammanhang
få besked om möjligheterna att få stanna kvar i vårt land. Till detta kommer
att samhällets kostnader, i form av socialhjälp m. m., för de utlänningar som
vistas här i avvaktan på förpassning är betydande. Den nuvarande ordningen
skapar vidare en grund för illegala arbeisanställningar. De arbets- och
löneförhållanden som därvid erbjuds utlänningen är inte sällan undermåliga. Jag
ansåg emellertid atl ytteriigare överväganden behövde göras innan
invandrarverkets förslag kunde tas upp ull behandling. Den föreslagna ordningen
skulle i praktiken bl. a. medföra en avsevärd ökning av antalet ärenden i
regeringskansliet. En sådan utveckling synes stå i strid med strävandena att
flytta beslutanderätten i olika ärenden från regeringen och ned på myndighetsnivå.

Även andra åtgärder för
att förkorta handläggningstiden i de fall som jag nu har berört liksom i
utlänningsärenden i allmänhet är emellertid enligt min mening nödvändiga och
bör därför nu göras lill föremål för närmare utredning. Olika länkbara framkomstvägar
bör övervägas. En av de möjlig-

23 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 354 Kontrollera mot PDF

Del II A:3
Skr 1977/78:103 354

heter
som därvid bör granskas är att, som invandrarverket har föreslagit, avskaffa
utlänningsnämnden. Huruvida en sådan lösning bör väljas beror självfallet på
vilken betydelse nämnden allfiämt kan anses ha för utformningen av praxis,
inte minst i frågor om politiskt flyktingskap. Jag vill emellertid i detta
sammanhang peka på att besvärsrätten i bl. a. avvisnings-och förpassningsärenden
enligl den lill riksdagen lämnade propositionen inte längre blir beroende av
nämndens ställningstagande.

Ett
annat näriiggande alternativ är atl begränsa utlänningsnämndens uppgifter,
exempelvis på sådant sätt att nämnden i förpassningsärenden hörs endast när
invändning har gjorts om politiskt flyktingskap och påståendet enligt
invandrarverkets mening inte kan lämnas obeaktat. Om utlänningsnämnden anses
böra finnas kvar, bör undersökas vilka personalförstärkningar som nämnden kan
behöva för att handläggningstiderna skall kunna begränsas, också om del bedömts
lämpligt att genomföra invandrarverkets förslag om förpassningsbeslut i direkt
anslutning till beslut om vägrat uppehållstillstånd.

Som
jag framhöll i samband med den förut nämnda lagrådsremissen bör man vidare
överväga möjligheten att inrätta ett särskilt organ med uppgift att vara
slutlig besvärsinstans i utlänningsärenden. Inrättas ett sådant organ bör
enligt min mening utlänningsnämnden inte behållas. Storieken och organisationen
av eU sådant organ bör prövas. Vidare bör undersökas vilka möjligheter som bör
finnas all till regeringen fullfölja talan i ärenden där invändning gjorts om
politiskt flyktingskap samt i ärenden av prejudicerande natur.

De
frågor som jag nu har berört angående snabbare handläggning i främst förpassningsärenden,
ändring av utlänningsnämndens nuvarande ställning och funktion saml lämplig besvärsinslans
bör utredas skyndsamt. Förslag i dessa delar bör föreligga senast under oktober
månad 1976.

Ell
annat frågekomplex soin bör bli föremål för en förutsättningslös utredning är förvisningsinsiilulets
framtida utformning. Förvisning beslutas av allmän domstol. Enligt 26 § UtlL
skall domstolen, vid bedömande om utlänning bör förvisas, ta hänsyn till hans
levnads- och familjeförhållanden samt till längden av hans vistelse i Sverige.
Har utlänningen bosättningstillstånd eller har han varit bosalt här i minst
fem år, krävs synneriiga skäl för förvisning. Förvisas utlänning, skall det men
han därigenom lider beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet.

Möjlighet
atl avlägsna utlänning som.här i landet har dömts för allvariigare brott bör
även fortsättningsvis finnas. Det kan emellertid finnas skäl att överväga om
den nuvarande föivisningsmöjligheten är alltför vidsträckt. Av intresse är
också att klariägga hur nuvarande bestämmelser faktiskt har tillämpats av
domstolarna och därvid inte minst huruvida praxis har varit enheUig.

En
begränsning av möjligheten att förvisa utlänning kan sägas ligga i linje med
den ändrade syn på utlännings ställning som har vuxit fram i värt land under
senare år. F. n. krävs synneriiga skäl för förvisning endast i de fall då
utlänningen har bosättningstillslånd eller har varit bosalt här i minst fem år.
Föratom atl regleringen framstår som alltför snäv ger den sannolikt upphov till
viss stelhet i tillämpningen. Begränsning av möjligheterna att döma till
förvisning bör enligt min mening införas även i andra fall. Jag tänker då
främst på politiska fiyktingar och andra grupper som har behov av särskilt
skydd. Utlänningens levnads- och familjeförhållanden bör i högre grad än nu
beaktas vid bedömningen av om utlänningen skall kunna förvisas. Ett

s. 355 Kontrollera mot PDF

355 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:3

förhållande.
som bör uppmärksammas i deua sammanhang är att de nuvarande begränsningarna av förvisningsmöjllghelen
inle gäller nordiska medborgare i samma utsträckning som övriga utlänningar,
eftersom dessa inte får bosättningstillstånd. 1 fråga om denna grupp bör
övervägas särskilt långtgående inskränkningar av förvisningsmöjligheten. Frågan
bör prövas mot bakgrund av de bestämmelser som gäller eller kan komma aU gälla
för svenska medborgare som vistas i annat nordiskt land.

De
begränsningar som nu gäller i fråga om förvisningsinslilutel finns även
beträffande utvisning. De synpunkter jag nu har fört fram har därför
motsvarande tillämpning i fråga om utvisningsinstilutet. Jag vill emellertid
nämna atl utvisning under senare tid praktiskt tagel inte kommit lill
användning gentemot andra utlänningar än medborgare i annat nordiskt land.
Skall som en konsekvens av vad jag nyss har anfört i fråga om
förvisningsinstitutets användning på medborgare i annat nordiskt land sådan
medborgare endast i sällsynta fall kunna utvisas, får därför utvisningsinstilutet
en mycket begränsad betydelse. Den möjlighet att avlägsna utlänning på grund av
asocialitet o. d. som utvisningsinstitutet nu ger bör emellertid finnas kvar.
En ordning som bör närmare undersökas är om i stället förvisnings- och
utvisningsbestämmelserna bör, i sitt ändrade skick, sammanföras lill ell
institut, som då eventuellt kan kallas utvisning. Vidare bör övervägas om inle
också de nuvarande förpassningsbestämmelserna kan inordnas i detta, så alt ullänningslagsfiftningen
i framtiden kommer att innehålla ett avvisnings- och ett utvisningsinslitut.

I
fråga om förvisningsinstitutet vill jag vidare anföra följande.
Förvisnings-institutet bör ses över även från andra utgångspunkter än dem som
jag hittills har berört. Före år 1954 prövade länsstyrelse om utlänning borde
avlägsnas ur landet på grund av brott. Prövningen skedde efter det
brottmålsdomen hade vunnit laga kraft och avlägsnandeformen kallades då
utvisning. I samband med UllL:s tillkomst överfördes förvisningsprövningen lill
den domstol som dömde i brottmålet. Denna ordning syftade enligt föredragande
departementschefen bl. a. till en förbättring från rättssäkerhetssynpunkt. En
prövning av förvisningsfrågan samtidigt med ansvarsfrågan bedömdes också
innebära väsentliga fördelar bl. a. när det gällde att bestämma och samordna
samhällets reaktioner mot brott.

Frågan
om samordningen av de olika påföljderna har nyligen berörts i annat sammanhang.
Åtalsrättskommittén (Ju 1971:63) har i en den 16 juni 1971 dagtecknad stencilerad
promemoria (Ju 1971:14) lämnat förslag till ändrade regler om beivrande av
vissa brott, begångna av utlänningar. Vid sidan av regler om underlåtande av
åtal i vissa fall föreslås i promemorian, att domstolarna skall fä vidgade
möjligheter att ge utlänning villkoriig dom när del slår klart alt utlänningen
skall avlägsnas ur landet. Visar det sig senare att avlägsnandebeslutet inle
kan verkställas, skall enligl förslaget domstol på talan av åklagaren kunna
ompröva påföljdsfrågan. Förslaget, som har remissbehandlats, har hittills inte
lett till lagändring.

Vidare
har i justitieutskotlels betänkande (JuU 1973:28) med anledning av en motion
behandlats frågan om häktning vid förvisning av utlänning. 1 gällande rätt föreligger
osäkerhet beträffande möjligheten att hålla utlänning häktad till dess
förvisning har verkställts. Riksdagen har i skrivelse fill regeringen (rskr
1973:277) med hänvisning till utskottsullåtandet hemställt om en översyn av de
nu berörda reglerna.

Slutligen
har brottsförebyggande rådet aktualiserat vissa problem som uppkommer i samband
med förvisningsbeslut och deras verkställighet. Man

s. 356 Kontrollera mot PDF

Del 11 A:3 Skr
1977/78:103 356

pekar
på den orättvisa i förhållande till andra dömda som blir följden av att ett
förvisningsbeslut, som sedan inte kan verkställas, medfört sänkning av annan
samtidigt ådömd påföljd. Ovisshet om verkställigheten skapar dessutom ofta
otrygghet hos den förvisade. Ett definitivt ställningstagande lill
verkställighetsfrågan bör därför enligt rådet ske så tidigt som möjligt och
helst redan i domslutet. Man pekar också bl. a. på vissa svårigheter vid
behandlingsplaneringen.

För
egen del vill jag beträffande de nu berörda frågorna anföra följande.

Nuvarande
ordning, som alltså innebäratt domstol dömer till förvisning i samband med ådömandet
av övriga påföljder, är förenad med vissa nackdelar. Svårigheterna bottnar
främst i atl domstolen har begränsade möjligheter att bedöma frågan om
politiskt flyktingskap och därmed sammanhängande verkställighetshinder. Genom
att förvisningsbeslutei skall beaktas vid bestämmandel av påföljden i övrigt,
kommer utlänning, som dömts till förvisning vilken sedermera inle kan
verkställas, i förmånligare ställning än den som döms för samma brott utan att
dömas till förvisning. Särskilt stötande blir resultatet om förvisning ådömts tiUsammans
med villkoriig dom eller om föivisning kombinerats med påföljdseflergift.
Allmänt sett kan utfallet av påföljdens bestämmande med nuvarande ordning inle
sällan bli slumpartat och stötande från rättvisesynpunkt.

Atalsrätlskommitténs
förslag hade bl. a. till syfte att åstadkomma förbättringar på denna punkt. Enligl
förslaget skulle omprövning av den ådömda påföljden kunna ske när
förvisningsbeslutet inte kan verkställas. Även en sådan ordning medför dock
problem. Det torde bli nödvändigt atl knyta konstaterandet av
verkställighetshinder till en viss sista tidpunkt, då förfarande för ändring av
påföljden kan inledas. Därvid måste beaktas alt denna tidpunkt måste läggas så sient
att talan i verkställighetsärendet hinner fullföljas och ärendet slutligt
avgöras. Till delta kommer att en sådan ordning får till följd atl den dömde
själv disponerar över möjligheten att mot vart annat väga förvisningsmenei och
den väntade skärpningen av påföljden i övrigt, något som enligt min mening får
anses mindre lämpligt.

En
annan lösning skulle kunna vara atl ta hänsyn till förvisningen först på
verkställighetsstadiet. En sådan ordning fär i praktiken betydelse främst om
utlänningen döms lill frihetsberövande påföljd. Domstolen skulle då inle låta
förvisningen påverka valet och omfattningen av övriga påföljder. Kriminalvårdsorganen
skulle i stället ha möjlighet och skyldighet att frige den dömde före
strafftidens utgång i samband med verkställighet av förvisningen. Också en
sådan ordning leder lätt till olikartad behandling av likartade fall, eftersom verkslällighelsproceduren
kan ta längre eller kortare tid i anspråk. Vid kortare frihetsstraff kan det
sålunda inträffa att straffet hinner verkställas innan frågan om verkställighet
av förvisningspåföljden hunnit slutligt avgöras.

Ytteriigare
en möjlighet är en återgång till ett system, där förvisningen beslutas av annan
myndighet än domstol, exempelvis av invandrarverket. Förvisningspraxis skulle
då kunna samordnas med ullänningspolitiken i övrigt. En enhetlig praxis skulle
lättare uppnås. Domstolen skulle med en sådan ordning bortse från vilka
åtgärder enligt UllL som den av domstolen ådömda påföljden kan ge upphov till.
En sådan ordning skulle då ses som en konsekvens av att utlänning till skillnad
från svensk medborgare inte har en ovillkoriig rätt alt stanna här. E:n föralsältning
för en lösning efter dessa riktlinjer måste emellertid vara, att möjligheterna
till förvisning kraftigt inskränks. Den nu nämnda lösningen kan eventuellt
kombineras med den möjlighet alt avbryta straffverkställigheten som jag nyss
har berört.

s. 357 Kontrollera mot PDF

357 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:3

Som
har framgått av vad jag nu har anfört är åtskilliga frågor och problem
förknippade med förvisningsinstitulel. Jag har i detta sammanhang endast kunnat
peka på några av dem. Det är emellertid enligt min mening angeläget all frågan
om förvisning i hela dess vidd görs till föremål för en förutsättningslös
granskning. Övervägandena bör avse såväl förutsättningarna för förvisning som
formerna för beslut om verkställighet. Frågan huruvida förvisningsbeslut skall
kunna preskriberas kan böra övervägas i delta sammanhang. Vidare bör beaktas
frågan om tvångsmedel i samband med verkställighet av förvisningsbeslut, vilken
har aktualiserats i den förat nämnda riksdagsskrivelsen, liksom de synpunkter
som framförts av brottsförebyggande rådet. Beträffande frågan om tvångsmedel i
samband med förvisning bör samråd ske med utredningen (Ju 1974:17) angående
översyn av häktningsbestämmelserna.

En
annan fråga som jag vill ta upp i detla sammanhang rör verkställighet av beslut
om avlägsnande. Beslut om verkställighet av förpassnings-, förvisnings- och
utvisningsbeslut fattas av länsstyrelse, medan själva verkställigheten handhas
av polismyndighet. Innan länsstyrelse meddelar verkställighetsbeslut infordras
yttrande från polismyndigheten angående lämpligt sätt för verkställigheten.
Verkställighet av avvisningsbeslut handläggs av polismyndigheten ensam.
Riksdagens revisorer har i skrivelse till regeringen ifrågasatt om det inte
skulle vara en mera rationell ordning att låta polismyndighet fatta det
formella verkställighelsbeslulet också i fråga om förpassnings-, förvisnings-
och utvisningsbeslut. Vidare har revisorerna pekat på konsekvenserna för
länsstyrelsernas handläggning av verkställighetsärendet av att utlänningen på verkställighetsstadiel
hos regeringen begär återbrylning av avlägsnandebeslutet.

I
de nu berörda frågoma krävs en närmare undersökning innan ställning kan tas. I
fråga om verkställighet har därför i den nu avlämnade propositionen endast
intagits en särbestämmelse beträffande verkställighet av utvisnings-beslut som
rör terrorist. 1 sådant fall föresläs regeringen få förordna att verkställighet
skall kunna beslutas av annan myndighet än länsstyrelse. Det är emellertid
enligt min mening angeläget aU alla de frågor som rör formerna för
verkställighet enligl UtlL ses över närmare. Åtskilligt talar för att, som
riksdagens revisorer föreslår, polismyndighet ensam handhar verkställigheten
och sålunda även fattar del formella beslutet. Därigenom undviks att
ytterligare en myndighet, som vanligen inte tidigare haft befattning med
ärendet, behöver kopplas in. A andra sidan måste tillses att en sådan ordning
inte för utlänningen medför försämring från rättssäkerhetssynpunkt. Frågan hur verkslällighetsmyndigheierna
skall handla när återbrylning begärs i verkställighetsskedet bör också
undersökas närmare. Även i övrigt bör frågor som rör verkställigheten göras
till föremål fören genomgripande översyn mot bakgrund av en kartläggning av
gällande praxis. Ett av syftena, vid sidan av rältssäkerheiskravet, bör därvid
vara att såvitt möjligt åstadkomma garantier för en enhetlig praxis hos de
verkställande myndigheterna. Eftersom verkställigheten i många fall medför
mycket kännbara påfrestningar för utlänningen, bör undersökas på vilket sätt
delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut kan ske med så stort
hänsynstagande som möjligt till dennes intressen.

Som
jag anförde inledningsvis intar medborgare i de nordiska länderna en särstäUning
bland de utlänningar som vistas i vårt land. I den nu avlämnade propositionen
föreslås all de får möjlighet att bedriva näring i värt land utan
näringstillstånd, vilket medför alt de i ännu ett hänseende jämställs med

s. 358 Kontrollera mot PDF

Del II A:3
Skr 1977/78:103 358

svenska
medborgare.

Det
finns enligt min mening skäl atl ta ytterligare steg på den inslagna vägen. Jag
har redan nämnt att särskilt långtgående begränsningar av nuvarande möjlighet
att förvisa eller utvisa nordiska medborgare bör övervägas. Vid sidan av delta
bör de eventuella skillnader med anknytning lill utlänningslagstiftningen som i
övrigt föreligger i fråga om behandlingen av svenska medborgare och medborgare
i annat nordiskt land närmare analyseras i syfte att undersöka i vad mån ökad
likställighet kan införas.

Som
framgått av min redogörelse återstår åtskilliga frågor alt lösa på utlänningslagstiftningens
område. Jag har likväl i det föregående endast tagit upp vissa frågor av större
vikt. Under utredningsarbetet bör därför i samråd med berörda myndigheter och
organisationer göras en karlläggning av problem och frågor som har aktualiserats
vid den praktiska tillämpningen av nuvarande utlänningslagstiftning. Mot
bakgrund av vad därvid framkommer får övervägas vilka ändringar i
utlänningslagstiftningen som är påkallade i olika hänseenden utöver dem jag
särskilt har behandlat.

Gällande
utlänningslag har nu varit i kraft i mer än 20 år. Omfattande ändringar har
fortlöpande skett inom ramen för den ursprungliga lagen. De ändringar som nu
föreslås i propositionen är också av stor omfattning. Delta har bl. a. fält
till följd alt lagstiftningen blivit svåröverskådlig med de konsekvenser detta
får för den praktiska tillämpningen.

Det
nu förordade utredningsarbetet bör därför enligl min mening leda fram till
förslag till en helt ny utlänningslag, som på ett så överskådligt sätt som
möjligt tar upp de bestämmelser beträffande utlänningar som förutsätter
lagreglering. I anslutning till denna bör utarbetas förslag till
tillämpningsförordning.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

atl
tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att företa en översyn av
utlänningslagstiftningen,

att
utse en av de sakkunniga att vara ordförande,

att
besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl
de sakkunniga fär samråda med myndigheter saml begära uppgifter och yttranden
från dem,

att
ersättning till sakkunniga, experter och sekreterare skall ulgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att
kostnaderna för utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:l

Bostadsdepartementet

1.
Tilläggsdirektiv för gatukostnadsutredningen

Dir
1977:60

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen,
statsrådet Olsson, anför.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 tillkallade chefen för
bostadsdepartementet en utredningsman (B 1975:02) med uppgift att se över
byggnadslagens regler om avgiftssystem för kommunalt gatubyggande m.m.
Utredningsmannen har antagit namnet galukostnadsutredningen.

I
direktiven (se 1976 års kommittéberättelse B 15) erinras om att 1969 års vägutredning
(K 1970:35)1 principbetänkandet (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild väghållning
har föreslagit bl.a. att det skall ankomma på kommun aU handha väghållningen i
område med byggnadsplan såvida inle annat har bestämis i planen och all
kommunen skall ha rätt att ta ut avgift enligl taxa för den väghållning som den
ombesörjer i egen regi. Om förslaget genomförs, innebär det att kommunerna fär
ett presumtivt ansvar för väghållningen inom byggnadsplanelagda områden med
möjligheter till i princip full kostnadstäckning.

Vägutredningens
förslag har remissbehandlats och därefter vidareutvecklats. Utredningen avser
nu inom kort lägga fram förslag till bestämmelserom väghållning i områden
utanför stadsplan.

Ett
nytt regelsystem för kommunalt gatubyggande börenligt direktiven för
gatukostnadsutredningen ges ett sådant innehåll alt de ekonomiska förhållandena
gestaltas på i huvudsak samma sätt oberoende av vilken planform som används.
Vissa principer som bör kunna läggas till grund för ett framtida syslem anges i
direktiven.

I
direktiven konstateras emellertid att det nuvarande regelsystemet i
byggnadslagstiftningen är mycket komplicerat och att det inle har belysts hur
det fungerar i praktiken. 1 en första etapp borde utredningsmannen därför
kartlägga och utvärdera nuvarande system och klariägga dess brister.

Utredningsmannen
har i huvudsak slutfört denna första etapp. Utredningsarbetet har visat alt
gällande regler på gatuväsendets område är klart otillfredsställande. En reform
av dem framstår som behövlig. Föreskrifterna är invecklade och tidsödande att
tillämpa. Vad kommunerna framför allt finner otillfredsställande är att de inle
kan räkna med skälig kostnadstäckning för sina invesieringsulgifter för galor,
parker och andra allmänna platser och all ingen ersättning medges för drift och
underhåll. Den belastning delta innebär för kommunernas ekonomi har blivit mera
kännbar i och med alt kommunerna har fält anledning alt i större utsträckning
än tidigare tillämpa byggnadslagens galukoslnadsregler. Detla aren följd av den
stora satsningen i många kommuner på sanering och byggande i mindre enheter.
Även ur markägarnas synvinkel talar flera skäl för en reform, bl.a. den ojämna
fördelningen av gatukostnader mellan äldre och nyare fastigheter samt mellan
fastigheter i områden med stadsplan och i områden med byggnadsplan.

s. 360 Kontrollera mot PDF

DelllBo:! Skr 1977/78:103 360

Med
hänsyn dels lill behovet att snabbt fä fram tidsenliga och rättvisa
gatukostnadsregler, som lar sin utgångspunkt i den nytta fastigheterna inom ett
sammanhållet område har av kommunernas insatser, och dels till att sådana
regler såvitt möjligt bör samordnas med reglerna om väghållning i områden med byggnadsplan
bör galukostnadsutredningen fä tilläggsdirektiv om atl lägga fram förslag till
ny lagstiftning i fråga om galuväsendet.

1 2
§ kommunala renhållningslagen (1970:892) finns bestämmelser om befogenhet för
kommun att ålägga fastighetsägare att fullgöra viss renhållningsskyldighet i
fråga om gångbana eller annat för gångtrafiken erforderiigt utrymme utanför
fastigheten. Riksdagen har hos regeringen hemställt om en översyn av
ifrågavarande bestämmelser (JoU 1976/77:10, rskr 1976/ 77:48).

Det
bör uppdras åt gatukostnadsutredningen atl verkställa en sådan översyn och att
framlägga förslag till en mer ändamålsenlig reglering av renhållningsskyldighelen
belräflände gångbanor m.m.

Galukostnadsutredningen
bör därför få i uppdrag alt skyndsamt utforma och lägga fram förslag till nya
regler om avgifter för gatubyggande m.m. Förslaget bör utformas sä att man fär
en god samordning mellan föreskrifterna för gatuhållning och för annan
kommunal väghållning, för vilken bestämmelser kan komma att föreslås i vägutredningens
väntade betänkande. En utgångspunkt för utredningens arbete bör också vara att
ta bort sådan statlig detaljreglering som med hänsyn till kommunernas ställning
och resurser inle längre är nödvändig. Utredningens förslag bör inte onödigtvis
föregripa en samlad långsiktig lösning av frågorna om lagstiftning för
markanvändning och byggande.

Jag hemslälleratl
regeringen utvidgar galukostnadsutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu
har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Bostadsdepartementet)

s. 361 Kontrollera mot PDF

361 Kommittéer:Industridepartementet Del II 1:1

Industridepartementet

1. Tilläggsdirektiv till delegationen (I 1975:02) för
energiforskning

Dir
1977:27

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-10

Departementschefen,
statsrådet Asling, anför.

Med
slöd av regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 tillkallade dåvarande chefen
för industridepartementet en delegation (1 1975:02) för energiforskning med
uppgift att bl.a. ta fram underlag för planering av forskning och
utvecklingsarbete inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv. I direktiven
för delegationens arbete angavs att underlaget bör redovisas på sådant sätt alt
det kan tjäna som underiag för statsmakternas beslut om omfattning och
inriktning av forskningen och utvecklingsarbetet på energiområdet sedan det nu
löpande treåriga energiforskningsprogrammet genomförts.

Delegationens
uppdrag i detta avseende angavs närmare genom tilläggsdirektiv den 10 juni
1976. Dessa innebar bl.a. att delegationen i sitt underiag skulle redovisa
alternativa förslag. Ett alternativ borde i förhållande till insatserna inom
energiforskningsprogrammet under budgetåret 1977/78 innebära en oförändrad
ambitionsnivå. Ett alternativ borde bygga på en tjugo-procentig minskning av
ambitionsnivån. Delegationen skulle däratöver vara oförhindrad att redovisa ett
av delegationen avvägt alternativ som innebär ökad ambitionsnivå.

Vid anmälan den 22
december 1976 av frågan om tillkallande av en energikommission angav statsrådet
Johansson att delegationens direktiv bör ändras i vad avser de alternativa
förslag som delegationen har all redovisa. Ett alternativ bör allfiämt innebära
en oförändrad ambitionsnivå i förhållande till insatserna inom energiforskningsprogrammel
under budgetåret 1977/78. Därutöver bör delegationen redovisa två av delegationen
avvägda alternativ som innebär högre ambitionsnivå. Härvid bör belysas främst
möjligheterna att öka insatserna vad gäller utvecklingen av förnyelsebara
energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling
som behövs för alt anpassa olika konsumtionssektorer lill ökal utnyttjande av
sådana energikällor. Delegationens direktiv bör nu ändras i enlighet härmed.

Som angavs vid anmälan av
frågan om tillkallande av en energikommission finns ett nära samband mellan
delegationens och kommissionens uppgifter. Det är väsentligt att
förutsättningar skapas för eU väl fungerande, ömsesidigt informationsutbyte och
en koordinering av de arbeten som syftar lill att förse regeringen med underiag
beträffande utsikterna för nya tekniska lösningar m.m. Delegationens
sammansättning har därför nyligen ändrats så att ett personsamband skapats
mellan delegationen och kommissionen. Det är emellertid, som också angavs vid
det nämnda tillfället, angelägel att pågående utrednings- och förslagsverksamhet
inom energiområdet fortgår och genomförs ulan avvaktan på energikommissionens
mer långsiktiga och

s. 362 Kontrollera mot PDF

Del
n 1:2 Skr 1977/78:103 362

övergripande
överväganden. Vad gäller delegationen för energiforskning vill jag därvid
särskilt framhålla betydelsen av att delegationens uppgifter som programansvarigi
organ för programmet Allmänna Energisystemstudier och för samordning av den
totala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet kan
genomföras under i huvudsak oförändrade arbetsformer.

Jag
hemställer att regeringen bestämmer uppdraget till delegationen för
energiforskning på det sätt jag har angett.

.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans
hemställan. (Industridepartementet)

2.
Kooperationen och dess roll i samhället

Dir
1977:28

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-10

Departementschefen,
statsrådet Asling, anför.

Kooperationen
spelar en viktig roll inom det svenska samhället. En stor del av landets
befolkning är som medlemmar, kundereller anställda engagerade i den kooperativa
verksamheten. Genom sin folkrörelsekaraklär bidrar kooperationen verksamt till
samhällets ekonomiska, sociala och demokratiska utveckling.

Grundläggande regler för
de kooperativa föreningarnas verksamhet ges i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar. Utmärkande fören ekonomisk förening är att den genom verksamhet i
vilken medlemmarna på ett eller annat sätt deltar, t.ex. som avnämare eller
leverantörer, skall främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Lagen föreskriver
i övrigt bl.a. öppet och frivilligt medlemskap, demokratisk förvaltning, att
räntan på medlemmarnas insatta kapital skall vara begränsad och alt överskott
i stället skall fördelas i förhållande till medlemimarnas användning av
föreningens tjänster. För vissa slag av ekonomiska föreningar finns särskild
lagstiftning. Det gäller bl.a. bostadsrättsföreningar som regleras av bostadsrättslagen
(1971:479).

Inom
konsumentkooperationen, dvs. främst konsumtionsföreningar anslutna till
Kooperativa Förbundeloch Oljekonsumenternas Förbund,samt i
bostadsrättsföreningar anslutna till HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen
finns drygt tre miljoner medlemmar, eller ca två miljoner om dubbelanslutningar
räknas bort. Konsumentkooperationen sysselsätter i sina föreningar och i de
dotterföretag som drivs i aktiebolagsform ca 80.000 personer. Marknadsandelen
inom så betydande sektorer som livsmedelshandeln, bensinhandeln och
bostadsproduktionen ligger vid ca 20 %.

Inom producentkooperalionen,
där lantbrukskooperalionen är den övervägande delen, uppgår antalet medlemmar
till närmare en miljon eller ca 200.000 om dubbelanslutningar räknas bort. 1 de
producentkooperativa företagen sysselsätts ca 70.000 personer. Lantbrukskooperalionen
har en helt dominerande ställning inom vissa led och delar av
livsmedelsproduktionen, bl.a. när det gäller mejeri- och slakleribranscherna.
Av den totala livsme-delsindustriproduklionen svarar lantbrukskooperationen för
ca 50 96. 1

s. 363 Kontrollera mot PDF

363 Kommittéer:lndustridepartementet Del II 1:2

lantbrukskooperationen
ingår också större delen av det privata skogsbruket och en växande sektor inom
skogsindustrin.

Kooperationens
näringspolitiska roll har inle varit föremål för någon närmare karlläggning
eller analys. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten har
dock under 1976 tagit initiativ till en kartläggning av konsument- och
producentkooperationen. Preliminära resultat från denna kartläggning väntas
föreligga under våren 1977. Därutöver berörs kooperationen eller vissa delar
därav även av andra aktuella utredningar. Som har nämnts inledningsvis, ges
grundläggande regler för de kooperativa föreningarna i lagen om ekonomiska
föreningar. Den lagen är i tekniskt avseende uppbyggd efter förebild i 1944 års
aktiebolagslag. Ar 1975 antog riksdagen en ny aktiebolagslag (SFS 1975:1385).
Med anledning därav har inom justitiedepartementet gjorts en översyn av
föreningslagstiftningen. Resultatet av översynen redovisas i promemorian (Ds Ju
1976:11) Förslag fill lag om ekonomiska föreningar m.m. Det i promemorian
framlagda lagförslaget innefattar närmast en teknisk översyn av föreningslagsliftningen.
Vissa betydelsefulla nyheter föreslås emellertid. De innebär dock inte några
ändringar i de grundläggande reglerna på föreningslagstiftningens område.
Promemorian remissbehandlas f n.

Frågan
om kooperationens kapitalförsörjning torde direkt eller indirekt beröras av
både 1968 års kapiialmarknadsutredning (Fi 1969:59) och utredningen om
löntagarna och kapitaltillväxten. Kooperationen berörs även av förelagsskatteberedningens
(Fi 1970:77) arbete. Vissa distributionsfrågor har utretts av dislribulionsutredningen
(H 1970:14) och redovisats i betänkandet (SOU 1975:69) Samhället och
distributionen. Konkurrensfrågorna utreds av utredningen (H 1974:05) rörande
översyn av konkurrensbegränsningslagen och av sakkunniga (H 1975:06) för
utvärdering av prispoliliken. På det konsumenlpolitiska området utreds vissa
frågor av utredningen (H 1976:03) om insyn i företagens marknads- och produktplanering
m.m. och andra av utredningen (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk
verksamhet. På regeringens uppdrag kartlägger statens industriverk fn. ägarkoncentra-tionen
i det svenska näringslivet, inbegripet kooperationen. Vissa av de branschutredningar
som pågår berör branscher med stor kooperativ andel. Industriverket utreder
sålunda bl.a. problemen inom livsmedelsindustrin, medan frågor rörande
skogsindustrin utreds inom industridepartementet med skogsbranschrådet som
referensorgan.

Frågan
om kooperationens ställning har tagils upp i riksdagen. 1 motion 1975/76:1747
av herr Alsén m.fi. hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om
utredning av frågan om kooperationens ställning i näringslivet.
Näringsutskottet framhöll i sitt betänkande (NU 1975/76:54) bl.a. atl en sådan
utredning skulle kunna ge värdefull information om ett område inom näringslivet
som det f n. är svårt att fä en samlad överblick över. En utredning borde även
kunna ge betydelsefulla uppslag beträffande näringspolitikens utformning.
Riksdagen beslöt att hos regeringen begära utredning i enlighet med vad
utskottet hade anfört (rskr 1975/76:388).

Det svenska näringslivet
är i huvudsak grundat på privat företagsamhet. Även om de statliga och
kooperativa företagen inom vissa sektorer spelar en betydande roll utgör dessa
förelagsgrupper totalt sett endast en mindre del av näringslivet. Näringslivet
präglas av snabb strukturomvandling samt krav på demokratisering och
decentralisering. Under dessa förhållanden är det från samhällets synpunkt
angeläget att den kooperativa förelagsformen utvecklas som ett livskraftigt
alternativ och komplement till både den privata och den

s. 364 Kontrollera mot PDF

Del
II 1:2 Skr 1977/78:103 364

statliga
företagsformen. De traditionella kooperativa grundsatserna synes i flera
avseenden kunna tjäna som riktlinjer för handläggningen och lösningen av
väsentliga näringspolitiska problem. Mot denna bakgrund finns det anledning atl
pröva förutsättningarna och villkoren för kooperationens medverkan i näringslivets
omvandling.

En
utredning om kooperationen och dess roll i samhället bör därför nu komma till
stånd. Jag förordar att en kommitté tillkallas för ändamålet. Till närmare
vägledning för utredningsarbetet vill jag efler samråd med chefen för handelsdepartementet
anföra följande.

Arbetet
bör i första hand inriktas på en komplettering av den kartläggning och analys
av konsument- och producentkooperationens uppbyggnad, omfattning och verksamhet
sorn pågår genom utredningens om löntagarna och kapitaltillväxten försorg. Bl.a,
bör utvecklingen inom kooperationen i fråga om regional betydelse, struktur,
marknadsandelar, nya verksamhels-grenar och andra förhållanden av betydelse för
belysning av kooperationens roll i näringsliv och samhälle analyseras. Kooperationens
relativa styrka fördelar sig tämligen ojämnt på olika branscher; innebörden och
konsekvenserna härav, liksom möjliga utvecklingstrender med avseende på
konkurrens och regional fördelning bör likaledes uppmärksammas, KommiUén bör
även ägna uppmärksamhet åt innebörden och betydelsen av olika särdrag i
kooperationens mål och funktion, exempelvis den demokratiska verksamhetsformen,
I dessa frågor bör kontakt hållas med referensgrappen för folkrörelsefrågor
inom kommundepartementet som arbetar med ett allmänt översynsarbete när det
gäller relationerna mellan samhället och folkrörelserna.

En
betydelsefull fråga, som bör belysas närmare, är kooperationens möjligheter alt
medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv. Kommittén bör här bl,a. söka ange
vad de nära kontakter med råvaruproduktion eller avsättningsmarknader som utmärker
kooperationen innebär för dess industriella förutsättningar och i anslutning
härtill studera på vad sätt dessa kan komma allmänna näringspolitiska syften lill
godo. Också tillkomsten av nya företag på kooperativ grund som ett
betydelsefullt alternativ vid nyetableringar av företag bör uppmärksammas.

Det
torde också vara av särskilt intresse att studera vad konsumentkooperationen
har inneburit när det gäller konsumenternas kunskap om och inflytande på
produktion och distribution av viktigare varor och fiänster. Motsvarande analys
bör göras beträffande bostadskooperationen.

Kommittén
bör vidare söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbetar under och
analysera frågan om ekonomisk verksamhet i kooperativa företagsformer på några
väsentliga punkter bedrivs under andra villkor än dem som gäller för företagen
i allmänhet. En naturlig första åtgärd härvidlag bör vara atl belysa de
skillnader som följer av reglerna i lagen om ekonomiska föreningar och
aktiebolagslagen. Jag vill härutöver peka på ett område där del är av särskilt
intresse att få en jämförelse mellan de olika förelagsformernas
verksamhetsbetingelser.

När det gäller
kooperationens kapitalförsörjning är det angeläget all jämföra insatskapitalets
roll med aktiekapitalet i aktiebolag. Kommittén bör bl.a. pröva möjligheterna
alt underlätta uppbyggnaden av eget kapital i kooperativa företag. Det är också
angeläget att kooperationens kapitalförsörjningsproblem i övrigl blir närmare
belysta. Speciellt bör försöriningen med långa krediter och riskkapital
studeras. Det bör undersökas om kooperationen i finansieringshänseende särbehandlas
genom gällande regler och etablerad

s. 365 Kontrollera mot PDF

365 Kommittéer:lndustridepartementet Del II 1:2

praxis.
1 dessa frågor bör kontakt hållas med 1968 års kapiialmarknadsutredning.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att företagsbeskattningen f n. ses över inom
företagsskatteberedningens ram. Skattefrågorna bör därför inte omfattas av
utredningsuppdraget.

En
annan fråga som bör belysas är de krav som ofta ställs, från medlemmar och
andra, atl kooperativ verksamhet skall upprätthållas trots att detta från rent
affärsmässiga utgångspunkter ulgör en belastning för organisationen. Denna
konflikt mellan sociala hänsyn och krav på affärsmässighet ställer
kooperationen inför svåra avvägningsproblem. Kommittén bör analysera betydelsen
härav i ett samhälleligt perspektiv och belysa hur kooperationens
konkurrensförutsättningar påverkas.

Ytteriigare
en fråga som bör tas upp i detta sammanhang är de kooperativa företagens
medverkan i demokratiseringen av näringslivet. Eventuella problem i
gränsdragningen mellan den kooperativa medlemsdemokralins och
företagsdemokratins ansvarsområden bör analyseras och bedömas.

Kommittén
bör också belysa den viktiga internationella roll som de kooperativa rörelserna
spelar. Traditionella internationella förbindelser mellan kooperativa rörelser
främst i industriländerna har steg för steg vidgats att även omfatta ett stort
antal utvecklingsländer. Det kooperativa alternativet har också varit av
betydelse inom sistnämnda länder, såväl ide'ologiskt som vid praktisk medverkan
i olika projekt. Kooperationens internationella roll bör också ses mot bakgrund
av den snabba framväxten av multinationella företag såväl i Sverige som i andra
länder. Inom vissa sektorer, t.ex. livsmedelsbranschen, spelar kooperationen
redan idag en stor roll och ulgör en balanserande faktor gentemot
multinationella förelag. Kommittén bör undersöka kooperationens framlida förulsäuningar
även i detta internationella perspektiv.

Den
karlläggning och analys som jag nu har uttalat mig för bör bli ett värdefullt
underlag för framtida åtgärder inom såväl de kooperativa organisationerna som
den offentliga näringspolitiken. Kommittén bör givetvis -mot bakgrund av de rön
som utredningsarbetet kommer att föra med sig -kunna lämna förslag till sådana åigärder.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementel

atl
tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågan om
kooperationen och dess roll i samhället,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl
kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Industridepartementet)

s. 366 Kontrollera mot PDF

Del II 1:3 Skr
1977/78:103 366

3.
Delegation för glesbygdsfrågor

Dir
1977:31

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen,
statsrådet Åsling, anför.

Ar
1973 beslöt chefen för inrikesdepartementet alt inrätta en särskild arbetsgrupp
för glesbygdsfrågor i Kungl. Maj:ls kansli. 1 gruppen ingår representanter för
departement som handlägger glesbygdsfrågor, för Svenska kommunförbundet och för
en av länsstyrelserna i skogslänen.

1
enlighet med riksdagens uttalande (InU 1974:7, rskr 1974:203) knöts år 1974 en pariamentariskt
sammansatt referensgrupp till arbetsgmppen. Referensgruppen (A 1974:11) skall
enligt direktiven följa arbetsgruppens verksamhet och yttra sig över åigärder
av större principiell betydelse, som arbetsgruppen kan komma alt föreslå.
Gruppen skall också kunna initiera utredningar om åtgärder för glesbygden.

Det finns som jag ser del
avgörande nackdelar med den organisation för behandling av glesbygdsfrågorna
som jag nu har beskrivit. En bättre ordning är enligt min mening all i stället
för arbelsgrappen och referensgruppen inrätta ett enda organ med uppgift atl
bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsalser.

Detta
organ, som lämpligen bör betecknas glesbygdsdelegalionen, bör bl.a. la upp
frågan om statlig garanti för att upprätthålla servicen på vissa orter i de
geografiskt större glesbygdskommunerna. Härvid bör delegationen samråda med den
till konsumentverket knutna glesbygdsnämnden, socialstyrelsens glesbygdsgrupp
och andra organ som handlägger glesbygdsfrågor. Vid sidan av frågan om den
kommersiella och samhälleliga servicen bördelegationen behandla för
glesbygderna specifika sysselsättningsproblem. Arbetet skall inriktas på att
förbättra glesbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i olika delar av landet.
Den mest utpräglade glesbygden i skogslänens inre delar och skärgårdsområdena
bör dock ägnas särskild uppmärksamhet.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

atl tillkalla högst 8
ledamöter att ingå i en delegation för glesbygdsfrågor

alt
utse en av ledamöterna alt vara ordförande

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål
delegationen.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning till
ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl
kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives

atl kostnaderna för
delegationen skall betalas från trettonde huvudtitelns

kommittéanslag._______________

Regeringen
ansluter sig til! föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Arbetsmarknadsdepartementet)

s. 367 Kontrollera mot PDF

367 Kommittéer:Industridépartementet Del II 1:4

4.
Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Dir
1977:58

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-12

Departementschefen,
statsrådet Asling, anför.

Under
åren 1966-1970 ökade folkmängden i Göteborgsregionen med i genomsnitt 12.000
personer per år. Ökningen berodde till största delen på en omfattande
inflyttning. Sedan år 1972 har befolkningen i Göteborgs kommun minskat medan
förortskommunerna i regionen, framför allt Kungsbacka, Ale och Härryda, har
haft stor nettoinflyUning. Totalt sett har regionen haft ett
utflyttningsöverskott.

Spridningen
av bebyggelsen och arbetsplatsernas koncentration till ett fåtal platser i
regionen medför en omfattande arbelskraftspendling. Denna bedöms komma all öka i
framtiden.

Arbetsplatserna
i Göteborgsregionen är i slor utsträckning koncentrerade till Göteborgs,
Mölndals och Partille kommuner till vilka inpendling av arbetskraft har skett.
Pendlingen går i stor utsträckning över länsgränser. Ale och Lerum i Älvsborgs
län och Kungsbacka i Hallands län haren omfattande pendling till Göteborgs och
Bohus län.

Näringslivet i
Göteborgsregionen barett betydande industriellt inslag. Till skillnad från
övriga storstadsområden dominerar den tunga verkstadsindustrin som svarar för
omkring 60 % av den totala industrisysselsättningen. Volvo, SKF och varven ger
i dag arbele åt ca 40 % av alla industrisysselsatta inom regionen. Vid sidan av
verkstadsindustrin utgör transporlverksamhet och partihandel de mest
karakteristiska inslagen i regionens näringsliv. 1 jämförelse med övriga
storstadsregioner är andelen yrkesverksamma kvinnor och andelen sysselsatta med
längre utbildning liten.

Tjänstesektorn
har en i förhållande lill andra storstadsregioner liten andel av de sysselsatta.

Uppgifter
hämtade från länsplaneringen visar att sysselsättningsutvecklingen förde
närmaste åren väntas bli svag. Inom industrin beräknas ca 8.000
arbetstillfällen försvinna under den närmaste femårsperioden. Byggnadssektorn
som tidigare har minskat kraftigt bedöms nu stabiliseras. Sysselsättningsökning
väntas främst inom den offentliga sektorn och där särskilt inom vårdsektorn.

De
mera långsiktiga sysselsättningsfrågorna belyses inom länsplaneringen. Del
gäller bedömningen av såväl näringslivets utveckling som tillgängligheten till
de arbetsplatser som finns. 1 Göteborgsregionen ingår, som jag tidigare har angett,
kommuner i såväl Göteborgs och Bohus län som Älvsborgs och Hallands län. Denna
uppdelning på flera län försvårar planeringen i Göteborgsregionen. En bättre
samordning av den statliga planeringen i regionen är därför angelägen.

Berörda länsstyrelser har
i länsplaneringen redovisat olika syn på den roll som skilda delar av regionen
bör spela. 1 riksdagsbeslutet om samordnad sysselsäUnings- och regionalpolitik (prop.
1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) sägs därför att regeringen skall
överväga hur samordningen av den stadiga planeringen i Göteborgsregionen skall
förstärkas. En organisation för samarbete mellan kommunerna finns redan.

De sysselsättningsproblem
som har nämnts i det föregående väntas snabbt slå igenom på Göteborgsregionens
arbetsmarknad. Den aktuella produk-

s. 368 Kontrollera mot PDF

Del II 1:4
Skr 1977/78:103 368

tionsinskränkningen
för Gölaverken innebär en direkt minskning under de närmaste åren med 4.700
arbetstillfällen. Särskilt för tjänstemännen vid varven torde problemen vara slora.

En
minskning av antalet arbetstillfällen av den storiek som det har är fråga om
påverkar i hög grad möjligheterna för de nytilllrädande på arbetsmarknaden att
finna arbete. På sikt torde detta kanske utgöra ett större problem än de
omedelbara effekterna för dem som friställs.

Jag
förordar efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet all en
särskild delegation tillkallas med uppgift alt behandla sysselsättningsproblemen
i Göteborgsregionen. Delegationen bör verka för alt sysselsättnings-planeringen
i regionen samordnas och på länsplaneringens grand belysa de omedelbara
arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av driftsinskränkningarna inom
varvsindustrin i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Delegationen
bör vidare överväga de åigärder inom regionen i dess helhet som kan erfordras
för all förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen, För den sistnämnda
uppgiften bör till delegationen knytas en särskild arbetsgrupp.

När
del gäller samordningen av sysselsäliningsplaneringen bör delegationen tjäna
som forum för överläggningar i frågor som berör de tre länen. Hit hör den avgränsning
av Göteborgsregionen som kan behövas i den regionala samhällsplaneringen,
fastställandet av befolkningsramar för kommunerna i regionen, val av lokala
arbetsmarknader som skall kartläggas enligt regeringens uppdrag den 3 mars
1977 om fullföljandet av länsplanering 1974 samt övriga beslut av statliga
länsorgan av betydelse för utvecklingen i regionen.

Arbetet
bör genomföras i nära kontakt med den planeringsverksamhet som bedrives vid
berörda länsstyrelser och länsarbetsnämnder. Det bör bedrivas så att endast
principiella frågor av väsentlig betydelse för planeringen i regionen bör hänskjutas
till regeringen för avgörande. Arbetet bör i denna del avslutas i samband med
alt länsstyrelserna rapporterar nästa fullständiga länsplaneringsomgång.

De
frågor som har samband med de omedelbara sysselsättningsproblemen bör angripas
med förtur. Därvid bör i nära samråd med arbetsmarknadsverket åtgärder
övervägas som erfordras för att behandla de sysselsättningsproblem som kommer
alt bli en följd av produktionsinskränkningar vid i första hand varven. Härvid
bordet s.k. Lindholmenprojeklel, som avser en samordning av varvens utbildning,
forskning och produktion, särskilt prövas. Förslag till konkreta åigärder som
kan förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen bör lämnas efter hand.
Denna del av arbetet bör läggas upp så att verksamheten kan avslutas den I juli
1978.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementet

att
tillkalla en delegation med högst åtta ledamöter med uppdrag att behandla
sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt all lill delegationen knyta
en arbetsgrupp med högst nio ledamöter med uppgift aU behandla de akuta
sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen,

atl
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

s. 369 Kontrollera mot PDF

369 Kommittéer:Industridepartementet Del II 1:5

föreskrivs,
alt kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Induslrideparlementet)

5.
Begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål

Dir
1977:69

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Statsrådet
Johansson anför.

I prop.
1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m. framhöll jag
att det är angeläget att begränsa ökningstakten i elförbrakningen för att öka
handlingsfriheten vad avser den framtida inriktningen av elproduktionen. Bl.a.
inom uppvärmningsseklorn finns möjligheter alt vidta åtgärder som bidrar till
en sådan begränsning.

Valet
av uppvärmningssystem för byggnader har en betydande inverkan på utvecklingen
inom energiområdet. F.n. förses flertalet byggnader med värme från individuella
oljepannor. Såväl fjärrvärme som elvärme är emellertid på stark frammarsch och
enligt gjorda prognoser kommer uppvärmningen av nyproducerade bosläder atl till
myckel stor del baseras på fjärtvärme eller elvärme. En Övergång från enskild
oljeuppvärmning i befintliga byggnader till fjärrvärme eller elvärme pågår
också och väntas fortsätta.

1
system med individuell oljepanna liksom i fjärrvärmesystem och system baserade
på en panncentral som är gemensam för flera byggnader sker värmedistributionen
inom byggnaderna i regel via s.k. vattenburen värme med vattenradiatorer i
varje ram.

Individuell
uppvärmning torde av praktiska och ekonomiska skäl under lång lid framåt i
huvudsak komma att baseras på olja. Denna uppvärmningsform har ofta nackdelar
såväl från miljösynpunkt som från energihushållningssynpunkt. En ytterligare
nackdel är alt man i allmänhet är bunden till olja som enda bränsle.

Uppvärmning
baserad på fiärrvärme eller lokala panncentraler medför i allmänhet ett
effektivare energiutnyttjande. Dessutom erhålls i allmänhet förbättringar från
lokal miljösynpunkt jämfört med individuell uppvärmning. I centrala
anläggningar är det i princip möjligt att utnyttja såväl olja och naturgas som
kol och andra fasta bränslen.

1 områden som planeras för
fjärrvärme men där anslutningen till fjärrvär-mesystemel inle kan ske
omedelbart förekommer del ofta atl vattenburen elvärme utnyttjas som en
temporär lösning.

Eluppvärmning
kan ske med direktverkande elradiatorer - vilket är det normala i nyproducerade
bostäder - eller med s.k. elpanna vid vattenburen värme. 1 det senare fallet
kan elvärmen antingen vara direktverkande eller ackumulerande. Ackumulerande
elvärme innebär alt värme lagras nattetid för att användas under dagtid. Delta
bidrar till ett jämnare utnyttjande av landets kraftsystem.

Direktverkande
elvärme med elradiatorer har under senare år expanderat

24 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 370 Kontrollera mot PDF

Del II 1:5
Skr 1977/78:103 370

kraftigt
på småhusmarknaden. F.n. förses ca 75 % av alla nybyggda småhus med sådan
elvärme.

Elvärmens
snabba expansion har i väsentlig grad varit baserad på en fortsatt kämkraftutbyggnad.
Kärnkraftprogrammel omprövas f n. Vid en fortsalt kraftig elvärmeexpansion
finns risk för atl el för uppvärmningsändamål kan komma att produceras i fossileldade
kondenskraftverk. Föratom negativa miljöeffekter innebär detla lill följd av
sådana anläggningars låga verkningsgrad en utveckling sorn inte är förenlig med
god energihushållning. Detla förhållande accentueras om olja används som
bränsle i de fossileldade kondenskraftverken. Det finns därför anledning att nu
vidta sådana åtgärder som ger ökad handlingsfrihet och som inte innebär
låsningar för framtiden.

Direktverkande
elvärme med elradiatorer har den nackdelen att endast el kan användas som
energibärare. Värmesystem som baseras på cirkulerande vatten ger däremot
möjlighet att basera uppvärmningen på såväl fjänvärme som el - även av
ackumulerande typ - eller individuell oljepanna. Denna ökade fiexibilitet
uppnås till priset av ökade investeringskostnader.

Nya
uppvärmningsmetoder, t.ex. utnyttjande av solvärme eller värmepump, är eller
kan komma alt bli ekonomiskt konkurrenskraftiga. Metoderna föratsätter
värmedistribution baserad på vallen eller luft. Moderna vattenburna syslem kan
emellertid inte pä ell enkelt sätt anpassas för dessa nya tillämpningar efiersom
väsenlligl större vallenflöden och radialorytor behövs än i dagens valtensnåla
syslem. Detta hänger samman med att man i den nya tekniken arbetar med
väsentligt lägre valtenlemperaturer.

Jag
förulskickade i prop. 1976/77:129 (s. 57) alt jag avsåg all ta initiativ fill
en utredning av frågan om hur en begränsning av elkonsumtionen för
uppvärmningsändamål lämpligen kan åstadkommas. Chefen för bostadsdepartementet
har i prop. 1976/77:107 (s. 32) berört samma fråga. Jag föreslår nu alt en-särskild
utredare tillkallas för uppgiften. Vad gäller utredningsarbetets närmare
omfattning och inriktning vill jag anföra följande.

Det
är enligt min mening angelägel atl användningen av el för uppvärmningsändamål
begränsas i bebyggelse eller inom områden där från energihushållningssynpunkl
lämpligare alternativ såsom fiärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet
värmesystem är eller avses bli introducerat. Utredarens främsta uppgift bör
vara all utarbeta förslag till bestämmelser som gör det möjligt alt begränsa
eller förbjuda användningen av el i direktverkande elradiatorer i sådan
bebyggelse. Restriktioner bör i första hand omfatta installation av elvärme av
denna typ vid nybyggnad eller sådan ombyggnad som är att hänföra till nybyggnad
men också beträffande annan bebyggelse bör restriktioner övervägas i fiåga om
övergång från vattenburet värmesystem till elvärme med elradiatorer.
Bebyggelse där elvärme redan installerats eller beslutals bör lämnas utanför
regleringen.

Genom avgränsning till
bebyggelse där fjärtvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem
är eller avses bli introducerat kommer användningen av el för uppväimning i
glesare liggande bebyggelse eller i områden med fritidsbebyggelse atl falla
utanför den föreslagna regleringen. Som framhållits i civilutskoltets
betänkande 1976/77:39 bör motsvarande överväganden även ske i områden som i och
för sig faller utanför denna utredning. Denna fråga tas dock ej upp i detta
sammanhang.

Utredningen
bör gälla endast direktverkande elvärme med elradiatorer. Vattenburen värme,
även om el utnyttjas som energibärare i avvaktan på anslutning lill fiärrvärme e.d.,
skall inte omfattas av restriktionerna.

s. 371 Kontrollera mot PDF

371 Kommittéer:Industridépartementet Del II 1:6

Detsamma
gäller också för fall då uppvärmningen huvudsakligen baseras på solvärme,
värmepump e.d. och elradiatorer används endast för tillskottsvärme. I
sistnämnda fall blir det nödvändigt att ange kriterier för när elvärme är att
anse som tillskotlsvärme.

En
begränsning av användningen av direktverkande elvärme med elradiatorer kan
behöva förenas med möjligheter till undantag. 1 utredningsarbetet bör ingå atl
överväga i vilken omfattning undantag bör kunna medges och vilka krav som bör
ställas härför. Hänsyn bör härvid tas lill tekniska, ekonomiska och
miljömässiga synpunkter.

Förslag
om begränsning av användningen av elvärme bör innebära en så administrafivl
enkel hantering som möjligt. Prövningen bör ankomma på statlig myndighet.

Utredaren
bör översiktligt ange de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder
framför allt för kommuner och enskilda personer.

I
arbetet bör även ingå en kartläggning av de inhemska företag som sysslar med
tillverkning av utraslning för uppvärmningssystem baserade på elradiatorer. Konsekvensema
i olika avseenden för dessa företag av ev. åtgärder baserade på utredningens
förslag bör redovisas.

Arbetet
bör bedrivas skyndsamt. Samråd bör ske med energikommissionen (I 1976:05).

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om begränsning av
användningen av el för uppvärmningsändamål,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag all regeringen föreskriver

alt
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Industridepartementet)

6.
De internationella investeringarnas näringspolitiska effekter

Dir
1977:94

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Asling, anför.

Svensk
industri investerar i betydande omfattning utomlands. Flera av våra stora
företag hade redan före andra världskriget etablerat sig utomlands. Denna
utveckling fortsatle sedan efler kriget. Sedan slutet av 1960-talel ligger
utlandsinvesteringarna på en hög nivå. De största investeringarna utomlands har
företagits inom maskin- och eleklroindustrin. De svenska utlandsinvesteringarna
har huvudsakligen skett i industrialiserade marknadsekonomier. Antalet anställda
i svenskägda företag utomlands uppgick i slutet av år 1974 lill mer än 300.000
varav närmare 250.000 inom tillverkningsindustrin. Den

s. 372 Kontrollera mot PDF

Del II 1:6
Skr 1977/78:103 372

senare
siffran motsvarade delta år drygt en fjärdedel av antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin
i Sverige.

Under
1960-talet har den utlandskonlrollerade företagssektorn i Sverige expanderat.
Dess tillväxt har emellertid inte varit lika påtaglig som den svenska elableringen
utomlands och har under senare år snarast tenderat att minska. De utländska direklinvesleringarna
har inle heller samma volymmässiga omfattning som de svenska
direktinvesteringarna utomlands. Ullandsägda företag i Sverige sysselsatte år
1974 drygt 100.000 personer. Inom tillverkningsindustrin var detta år drygt
50.000 sysselsatta i ullandsägda företag, dvs. ca 5 % av antalet sysselsatta.

Kontrollen
av de in- och utgående direktinvesteringarna sker inom ramen förden svenska valutalagstiflningen.
Från den 1 juli 1974 har genom ändring i valutalagen (1939:350, ändrad senast
1975:204) den penningpoliliska bedömningen av svenska företags
utlandsinvesteringar kompletterats med en prövning utifrån industri- och sysselsällningspolitiska
synpunkter. Enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m.m. finns möjlighet att förhindra utländskt övertagande
av svenska företag då överlagandet skulle vara oförenligt med väsentliga
inhemska intressen. Lagen ses fn. över inom utredningen (Ju 1973:17) om
utländska övertaganden av svenska företag.

Flera
utredningar om internationella investeringars effekter har gjorts. Framför allt
har effekterna på sysselsättningen studerats. Dessa utredningar är inle
entydiga. Till stor del beror delta på skillnader i anlaganden om vad som
händer om en utlandsinvestering inte kommer till stånd. Om alternativet är
investeringar av motsvarande storlek i hemlandet blir det naturiiglvis sysselsättningsföriuster.
Är å andra sidan en investering hemma inle ett egentligt allernativ och uppslår
en export av insatsvaror och tjänster till det tillverkande dotterbolaget kan :5yselsätlningsvinster
uppkomma i hemlandet. Utrymmet för olika bedömningar blir därför betydande, len
nyligen framlagd amerikansk kongressrapport' har utlandsinvesteringarna diskuterats
bl.a. vad gäller effekten på sysselsättningen i Förenta Staterna. 1 rapporten
hänvisas lill undersökningar som gjorts av The Bureau of Labor Stalislics och
som påvisar all de amerikanska utlandsinvesteringarna åren 1966-1969 medfört
alt en halv miljon arbetstillfällen gått föriorade i Förenta Staterna.
Samtidigt pekas på andra studier som i stället resulterat i att de amerikanska
utlandsinvesteringarna har ansetts bidraga lill att stimulera sysselsättningen
i Förenta Staterna.

Sysselsättningseffekterna
av svenska utlandsinvesteringar har bedömts på motsvarande sätt här i Sverige.
De fackliga organisationerna har pekat på riskerna för sysselsättningen i
Sverige. Företrädare för industrin har däremot hävdat atl utlandsinvesteringar
är en föralsältning för atl vidmakthålla svenska förelags internationella
konkurrenskraft och därmed garantera sysselsättningen också i Sverige.

Flera
utredningar i Sverige har behandlat frågor som berör det internationella
företagandet och dess effekter. Koncentrationsutredningen (Fi 1962:31)
presenterade i siU betänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i
industriländer en huvudsakligen teoretisk analys av det internationella

'
International Investment Uncertainty, Report Prepared by the Staff of the Subcommittee
on International Trade, Investment and Monetary Policy of the Commiltee on
Banking Currency and Housing, House of Representatives, 94th Congress, Second
Session, December 1976

s. 373 Kontrollera mot PDF

373 Kommlttéer:Industridepartementet Del II 1:6

företagandels
effekter. Näringslivets organisationer och industrins utredningsinstitut har i
flera studier belyst olika delaspekter av det internationella företagandet.
Även de fackliga organisationerna har bedrivit ett omfattande utredningsarbete.
Vissa delfrågor kommer dessutom att bli belysta i en nära framlid. Sålunda har
utredningen (H 1974:04) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen bl.a.
till uppgift att studera de speciella problem som det internationella
företagandel kan ge upphov till på konkurrensområdet. 1 december 1976 gav
regeringen statens industriverk i uppdrag att utreda de multinationella
företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling.

Regeringen
utsåg nyligen en särskild ulredare för att företa en översyn av Sveriges
utvecklingssamarbete på industriområdet (UD 1977:02). Delta arbele kommer bl.a.
att beröra möjligheterna atl i olika former engagera svenska förelag för
insatser i u-länder.

Trots
del omfattande utredningsarbete som har nedlagts saknas fortfarande
betydelsefullt underiagsmaierial rörande de internationella investeringarnas
samlade näringspolitiska effekter i stort - framför alll saknas på flera
delområden empiriska uppgifter med direkt anknytning till Sverige.

Valutastyrelsen,
som har att pröva företagens ansökningar om tillstånd till valutautförsel enligl
valutalagen, har nyligen i en rapport till riksbanksfullmäktige tagit upp
behovet av en utredning om de svenska ullands-investeringarnas effekter.
Valutastyrelsen framhåller att en sakprövning i riksbanken av en investerings
exportfrämjande- eller betalningsbalansmässiga effekter är svår alt göra
främst på grund av svårigheterna att få fram erforderiiga uppgifter för en
sådan analys. Det betonas atl med hänsyn fill all utlandsinvesteringarna utgör
en ständigt ökande del av det totala svenskägda realkapitalet bör kontrollen av
dem inte ses isolerat som en valutaregleringsfråga utan snarare som ett
betalningsbalansproblem med industri- och sysselsättningspolitiska aspekter.
Valutastyrelsen framhåller det angelägna i all en samlad utredning av de
svenska utlandsinvesteringarnas effekter och därmed sammanhängande problem så
snart som möjligt kommer lill stånd.

Landsorganisationen
har i skrivelse den 21 februari 1977 hemställt att en offentlig utredning
tillsätts med uppgift att utreda frågor som sammanhänger med internationella
investeringars samhällsekonomiska effekter.

Mot
bakgrund av de direkta investeringarnas växande betydelse och behovet av ett
bättre underlag fören bedömning av konsekvenserna av denna utveckling bör
enligt min mening en utredning om de internationella investeringarnas
näringspolitiska effekter komma lill stånd. Jag förordar alt en kommitté
tillkallas för ändamålet. Till närmare vägledning för utredningsarbetet vill
jag anföra följande.

Kommittén
bör beakta koncentrationsutredningens belänkande och de synpunkter som har
kommit fram vid remissbehandlingen av belänkandet, och även i övrigt la del av
redan befintligt material. Kommittén bör vidare söka tillgodogöra sig
tillämplig information i internationella organisationer som FN och dess
fackorgan, i synnerhet ILO, samt OECD. Utredningsuppdraget bör omfatta
effekterna av såväl svenska investeringar utomlands som utländska investeringar
i Sverige. Kommittén bör i första hand inrikta sitt arbele på
tillverkningsindustrins investeringar.

En
uppgift för kommiUén bör vara att belysa betydelsen av de iniernaiio-nella
investeringarnas expansion för den svenska indusiristrakluren såväl i del
förflutna som vad gäller effekter på den nationella industriella utveck-

s. 374 Kontrollera mot PDF

Del II 1:6
Skr 1977/78:103 374

lingen
på sikt. De intemationella investeringarnas inverkan på branschstrukturer och industrikoncenlralion
är av särskilt intresse.

Kommittén
bör söka klariägga vilken betydelse de internationella investeringarna
hittills har haft och kan beräknas få för induslrisysselsätlningen i Sverige på
sikt. En strävan bör vara att belysa såväl den samlade sysselsättningseffekten
som eventuella regionala effekter på sysselsättningen. Även effekter på
yrkessammansättningen bör belysas.

KommiUén
bör särskilt studera sådana effekter som kan förväntas uppkomma på längre sikt.
Kommittén bör bl.a. undersöka i vilken utsträckning utlandsetableringar leder
till att varuexport överflyttas från svenska till utländska produktionsenheter.

Undersökningen
bör inte begränsas till de omedelbara effekterna på industristruktur och
sysselsättning. Den bör även behandla de indirekta återverkningarna på
företagens internationella konkurrenskraft som en följd av deras utländska
investeringar. De internationella investeringarnas effekter på de nationella
konkurrensförhållandena bör studeras i nära samarbete med konkurrensulredningen.

Kommittén
bör vidare uppmärksamma effekterna av de internationella investeringarna på
teknisk utveckling och deras betydelse för produktivitetsutvecklingen i svensk
industri. En väsentlig uppgift är all klargöra i vilken utsträckning de
internationella investeringarna inverkat på lokaliseringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten
samt av avancerad tillverkning och produktionsmetoder. I denna del bör
kommittén i största möjliga utsträckning bygga på resultat av statens
industriverks utredningsarbete om de multinationella förelagens betydelse för
svensk industriell teknisk utveckling.

Utredningen skall samråda
med den utredning som fillkallals av chefen för ekonomidepartementet angående
översyn av valutaregleringen. Så långt det bedöms möjligt bör i berörda delar
samordning ske. Jag har i detla hänseende samrått med chefen för ekonomidepartementet.

Kommittén
bör hålla nära kontakt med den fidigare nämnda utredaren som gör en översyn av
Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet.

Slutligen
bör kommittén utreda och lämna förslag till det statistik- och informationssystem
som bedöms nödvändigt för att kunna följa utvecklingen av de internationella
investeringarna.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl utreda frågan om
de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter,

atl
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Industridepartementet)

s. 375 Kontrollera mot PDF

375 Kommittéer:lndustridepartementet Del II 1:7

7.
Riktlinjerna för det statliga stödet till hemslöjden

Dir
1977:95

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Asling, anför.

Den
svenska hemslöjden har ekonomiska, kulturella och sociala värden. Från
sysselsättningssynpunkt och i socialt hänseende har hemslöjden SärskUd
betydelse för människor i glesbygd och för människor med handikapp.

Ur
den organiserade hemslöjdsrörelsen har successivt en omfattande försäljningsverksamhel
för hemslöjdsprodukler vuxit fram. Landets hemslöjdsföreningar - f n. ca 50
föreningar - och deras huvudorganisation Svenska Hemslöjdsföreningamas
Riksförbund (SHR) har under 1900-talet effektivi verkat för atl saluföra
kvalitativt högtstående hemslöjdsprodukler. Hemslöjdsföreningarna förser slöjdare
med råvaror, mönster och modeller samt övertar alster för försäljning.

I
föreningarnas verksamhet ryms en betydande del ideell verksamhet, som syftar
till bl.a. att sprida kunskap om hemslöjdens kulturella värden. Föreningarna
anordnar kurser, föredrag och utställningar samt ger råd och upplysningar åt slöjdare
och allmänhet.

I
vart och ett av de tjugofyra länen finns sedan eU antal år tillbaka en länshemslöjdskonsulent
som på hel- eller deltid arbetar för alt vidareutveckla hemslöjden inom sin
region. Konsulentverksamheten är i regel främst inriktad på s.k. mjuk slöjd
(textilier o.dyl.). Tjugo av konsulenterna är anställda hos en
hemslöjdsförening eller ett länshemslöjdsförbund. De övriga fyra konsulenterna
är anställda hos resp. landstingskommun. Stat och landsting svarar i princip
för hälften var av konsulenternas lönekostnader m.m.

Föratom
länshemslöjdskonsulenlema finns ytteriigare sju hemslöjdskonsulenter i
sammanlagt sex län samt en specialkonsulenl för knyppling i Östergötlands län
och en konsulent för hemslöjden i Stockholms skärgård. Dessa konsulenter är med
undanlag för konsulenten för knyppling anställda hos resp. landstingskommun,
som huvudsakligen svarar för deras kostnader. SluUigen finns också en sameslöjdskonsulenl
som är anställd hos Same-Älnams slöjdutskott. Kostnaderna för den konsulenten
bestrids genom statsbidrag. För budgetåret 1977/78 har riksdagen anvisat medel
för ytterligare en sameslöjdskonsulenl (prop. 1976/77:100 bil. 17,s.79,NU
1976/77:26, rskr 1976/77:236).

Statens
industriverk är central förvaltningsmyndighet för bl.a. hemslöjdsfrågor. TiU
industriverket finns knuten en hemslöjdsnämnd med uppgift alt bistå verket i
viktigare hemslöjdsfrågor.

För statliga bidrag till
olika hemslöjdsändamål har för budgetåret 1977/78 anvisats 1.952.0(X) kr.
Medlen fördelas av industriverket enligl riktlinjer som fastställdes vid 1968
års riksdag (prop. 1968:1 bil. 9 s. 91-93, SU 1968:7, rskr 1968:7). Bidragen,
som i princip utgår endast till den ideella verksamheten inom hemslöjden, avser
i första hand kostnaderna för länshemslöjdskonsulenlema.

Föralom del statliga slöd
som hemslöjden åtnjuter enligl vad jag nu har sagt främjas
hemslöjdsverksamheten även genom statsbidrag till kursverksamheten vid SHR:s
kursgård i Insjön-Sätergläntan, Hemslöjdens gård.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Del 11 1:7 Skr
1977/78:103 376

Bidrag
lämnas enligt bestämmelserna i förordningen (1971:342) om enskilda yrkesskolor
(ändrad senast 1977:473). Vidare finns möjligheter att genom regionalpolitiska åigärder
särskilt stödja hemslöjden i glesbygder och i skärgårdsområden. Slutligen kan
stöd ulgå till hemslöjdsföreningarnas affärsverksamhet enligt bestämmelserna i
kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och
småindustri (ändrad senast 1976:471).

1
skrivelse den 29 november 1976 har statens industriverk med överiäm-nande av en
inom verket upprättad promemoria. Det statliga stödet lill hemslöjden,
långsiktigt program - synpunkter och förslag, hemställt att vissa
hemslöjdsfrågor görs till föremål för särskild översyn. 1 skrivelsen framhålls bl.a.
alt de utgångspunkter som ligger lill grand för inriktningen av del statliga
slödel lill stora delar är föråldrade och all även andra sy npunkter än de som
hittills har varit vägledande för stödet bör beaktas.

Jag
instämmer i uppfattningen alt riktlinjerna för det statliga slödel till
hemslöjden inte längre är helt tidsenliga och förordar därför atl dessa ses
över. Med hänsyn till all hemslöjdsfrågorna berör så många intressenter - bl.a.
de enskilda slöjdarna, hemslöjdsrörelsen, landstingskommunerna och staten
-anser jag att en särskild utredare bör tillkallas för att göra översynen.

Utredaren
bör sålunda fä i uppdrag all med utgångspunkt i bl.a. industriverkets skrivelse
och promemoria ge förslag till inriktning och omfattning av ell fortsatt
statligt slöd lill hemslöjden. Utredaren bör särskilt analysera och ta
ställning till följande frågor.

För dsi
första bör övervägas om det statliga stödet även i fortsäuningen i princip bör
begränsas till den ideella hemslöjdsverksamheten.

För
det andra bör utredaren överväga om det nuvarande verksamhetsområdet för länshemslöjdskonsulenlema
behöver utvidgas. F.n. omfaUas vissa slag av hemslöjdsarbeten endast i ringa
mån eller inte alls. Jag avser då i första hand den s.k. hårda slöjden (trä,
metall o. dyl.), knypplingsverksamheten, hemslöjden i skärgårdsområden och
upprätthållandet av olika invandrar-grappers hemslöjdstraditioner. Utredaren
bör föreslå de eventuella förändringar som kan behövas i fråga om
konsulenternas organisation och utbildning med hänsyn till sina överväganden om
den framlida verksamhetsinriktningen.

För
det tredje bör utredaren ta ställning lill frågan om huvudmannaskapet för länshemslöjdskonsulenlema.
Som jag nyss har nämnt är fiugo konsulenter anställda hos hemslöjdsförening
eller motsvarande medan övriga fyra konsulenter är anställda hos landstingskommun.
Enligt industriverket finns skäl som talar för atl konsulenterna bör vara landstingsanstäUda.
Utredaren bör redovisa för- och nackdelar av att huvudmannaskapet för samtliga länshemslöjdskonsulenter
förs över till landstingsorganisationen. Utredaren bör även ta ställning till
om ändrade fördelningsprinciper beträffande kostnadema för konsulenterna bör
komma ifråga.

Fördei£ärde
bör utredaren överväga om det statliga stödet till hemslöjden bör innefatta
även driftsbidrag lill SHR:s kursgård Sälerglänlan eller om eventuella
driftsunderskott bör kunna finansieras på annat sätt, t.ex. genom höjda
kursavgifter.

För
de\ femte bör bedömas om hemslöjdssammanslutningar utanför den organiserade
hemslöjdsrörelsen, dvs. sammanslutningar som inle är knutna fill SHR, och som i
dag inle omfattas av det statliga slödel i fortsäuningen bör kunna komma i
åtnjutande av sådant stöd. En skälig utgångspunkt vid bedömningen av denna
fråga är enligt min mening atl inom en given

s. 377 Kontrollera mot PDF

377 Kommittéer:Industridepartementet Del II 1:8

resursram
all seriös hemslöjdsverksamhet bör främjas.

För
det sjätte bör utredaren överväga om statens industriverk även i fortsäuningen
bör vara den centrala myndigheten för hemslöjdsfrågor.

Utredaren
bör vara oförhindrad atl ta upp även andra frågor med direkt anknytning till
hemslöjden.

Kostnaderna
för genomförande av de förslag som läggs fram bör redovisas. Om förslagen
innebär ökade medelsbehov bör även redovisas hur verksamheten på bästa sätt
bör utformas inom en oförändrad medelsram.

Utredaren
bör redovisa resultaten av sitt arbete före utgången av oktober 1978.

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementet

att
tillkalla en särskild ulredare med uppdrag aU göra en översyn av gällande
riktlinjer för del statliga stödet till hemslöjden,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnadema skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Industridepartementet)

8.
Tillkallande av en energikommission

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-22

Statsrådet
Johansson anför.

År
1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975:30, NU 1975:30,
rskr 1975:202) för tiden lill år 1985. Förslag belrän"ande energipolitiken
under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl. a.
bättre erfarenhetsunderiag väntades föreligga beträffande dels energisparinsatsernas
effekter, dels driftsäkerhet m. m. i svenska och utländska kärnreaktorer. 1
någon utsträckning skulle också resultat från energiforskningsprogrammel då
kunna föreligga.

Under den lid som
programmet har varit i kraft har i huvuddrag följande åtgärder förberetts eller
vidtagits. Det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i bostäder och
andra lokaler och inom näringslivet har utvidgats. Noggranna studier av
industrins energianvändning har inletts och förslag har utarbetats beträffande
nya eller förstärkta sparåtgärder. Byggnadsnormer har beslutats, som väntas
leda till avsevärt sänkt energiåtgång i nybyggnader. Underiag har lagils fram
för en lagstiftning om kommunal energiplanering. En lång rad forsknings- och
utvecklingsprojekt har startats. Vidare har, som jag för vissa fall kommer att
redovisa närmare i det följande, eU antal utredningar och studier inletts i
syfte aU la fram delar av det underiag som kommer att behövas för att utforma
energipolitiska riktlinjer för tiden efler år 1985.

s. 378 Kontrollera mot PDF

Del
II 1:8 Skr 1977/78:103 378

Som
framgår av regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 är det regeringens avsikt atl
föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger
handlingsfrihet för framtiden.

Regeringen
avser atl presentera program för effektivare energianvändning främst vid
bostads- och lokaluppvärmning samt i industriprocesser. En plan skall upprättas
för utbyggnad av kraft värme verk. Särskilda finansiella föralsättningar skall
skapas för en snabb utbyggnad av industriellt mottryck och utnyttjande av
spillvärme.

Energiforskningen
skall i ökad utsträckning inriktas på att utveckla teknik för användning av
förnyelsebara energikällor, såsom solenergi, vindkraft och jordvärme.

Ell
effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall
eftersträvas. De outbyggda norriandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor
skall bevaras. Elproduktionen i oljekondensanläggningar skall så långt som
möjligt begränsas.

Vidare
konstaleras i regeringsförklaringen aU kärnkraften är förenad med slora problem
och risker. Främst gäller det hanteringen av det använda bränslet och del
högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske om inle dessa risker
bemästras på ett betryggande sätt. I rådande läge måste ställas som villkor att
kärnkraftsaggregat, som f n. är under byggnad, inte får las i drift, om inte
det berörda kraftföretagel dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av ulnytfial
kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av del
högakliva avfallet kan ske.

Sludigen
framhålls att en särskild kommission skall tillkallas för aU förbereda nästa
beslut rörande energipolitiken. Kommissionen skall bl. a. ha lill uppgift aU
granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens
säkerhet och miljöpåverkan samt hanteringen av det högaktiva avfallet. Den
skall vidare ange tänkbara modeller får ett nytt energipolitiskt förslag som skall
föreläggas riksdagen 1978. En beredskapsplan för avveckling av kärnkraften
skall upprättas för att sällas i kraft, om säkerhetsproblemen inle kan lösas.
Kommissionen skall belysa den försörjningslrygghet som kan uppnås på längre
sikt med de olika handlingsalternativen och ge en bedömning av kostnaderna.
Vidare skall klarläggas möjligheten alt, om opinionen inför nämnda
riksdagsbeslut fortfarande är starkt splittrad, företa en rådgivande
folkomröstning.

Den
nya energipolitik som markeras i regeringsförklaringen bygger på en ekologisk
grandsyn som syftar till all successivt ersätta användning av utlömliga
resurser med förnyelsebara resurser.

Energiförsörjningen
skall bereda trygghet och säkerhet, arbete och utkomst. En viktig förutsättning
för att uppfylla dessa krav är att handlingsfriheten i framtiden främjas. En
god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan
handlingsfrihet.

Jag
vill nu anmäla frågan om en energikommission och närmare ange vilken arbetsinriktning
den bör ha.

Kommissionens
huvuduppgift bör vara att samla, utvärdera och redovisa material samt göra
nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underiag för regeringens
ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens
inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionen bör vara
oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett
längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bor ha formen av alternativa
energiprogram för liden lill år 1990, Antalet alternativ bör det ankomma på
kommissionen att besluta om, liksom

s. 379 Kontrollera mot PDF

379 Kommittéer:Industridepartementet Del II 1:8

de
karakteristika som skall gälla för alternativen.

Jag
vill emellertid i delta sammanhang anföra följande som bakgrund till
utformningen av de olika alternativen. Energipolitiken måste utformas så att
den på ett effektivt sätt medverkar till att uppnå de övergripande mål som vi
har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra lill hög sysselsättning, fortsau
ekonomisk utveckling saml social och ekonomisk utjämning. Den får inte medföra
att vårt nationella oberoende försvagas. Kommissionens redovisning måste därför
innefatta en bedömning av de långsikliga konsekvenserna i dessa avseenden av de
olika alternativen.

Som
framgår av regeringsförklaringen bör minst ell alternativ innebära atl
kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets mitt. Kommissionen bör
upprätta en lids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. Kommissionen
bör också undersöka och ge förslag till administrativa och andra åigärder som
krävs för att eventuellt behövliga anläggningar för alternativ kraftproduktion
snabbt skall kunna byggas. Kommissionen är oförhindrad att, för genomförande
redan före år 1978, föreslå sådana åtgärder som främjar handlingsfriheten,
särskilt beträffande elförsörjningen.

1
de alternativa energibalanserna för år 1990 bör kommissionen så långt möjligt
redovisa samhälleliga konsekvenser, dvs. ekonomiska, sysselsättningspoliliska,
handels- och beredskapspoliliska saml hälso- och miljömässiga. Kommissionen bör
också analysera hur olika energialternativ påverkar Sveriges internationella
beroende. De distributionssystem som alternativen förutsätter bör beskrivas.
Kommissionen bör även redovisa vilka förändringar inom näringsliv, kommunikafioner
och boende, som kan bli följden av eller som kan krävas för de olika
alternativen. Bl. a. de ekonomiska, hälso- och miljömässiga, försörjningsmässiga
och sociala konsekvenserna bör redovisas så ingående att de olika alternativen
kan värderas vart och ett för sig. De ekonomiska konsekvenserna bör bedömas med
utgångspunkt från att varje energislag skall bära sina egna kostnader, varvid
även kostnader som beräknas uppkomma i framtiden så långt möjligt bör beaktas.
Med tanke på önskemål om framtida handlingsfrihet på energiområdet är det
väsentligt, att de olika energibalansernas flexibilitet undersöks och värderas.

De
utvärderingar som görs bör beakta den samhällsekonomiska och sociala
utvecklingen, så all de ger en fullständig och konsistent beskrivning av
konsekvenserna av de olika alternativen. Kommissionen bör därför uppmärksamma
det arbete med långtidsutredning och långsiktiga perspektivplaner som pågår
inom regeringskansliet.

Som
framhålls i regeringsförklaringen skall en avveckling av kärnkraften ske om de
problem och risker, som denna energiform för med sig, inte kan lösas. Med
hänsyn härtill och lill att kärnkraftverk är och kommer alt vara i drift under
i varje fall en övergångslid är det angeläget att kärnkraftens säkerhetsfrågor,
inkl. frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall m. m., blir
ingående belysta.

Jag
vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen har remitterat till
lagrådet ett förslag till lag om särskilt tillstånd för alt få ta kärnreaklor i
drift. Lagförslaget innebär att en kärnreaklor får tas i drift endast om
innehavaren har företett avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet
av upparbetning av använt kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker
slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan
ske. Alternativt skall han kunna visa hur och var en helt säker slutlig
förvaring av använt kärnbränsle kan ske utan föregående upparbetning.

s. 380 Kontrollera mot PDF

Del II 1:8
Skr 1977/78:103 380

Frågor
om tillstånd enligt lagen prövas av regeringen.

1
energikommissionens uppdrag bör ingå att granska och utvärdera tillgängligt
underlagsmaterial. Aka-utredningens (1 1972:08) betänkande (SOU 1976:30 och 31)
Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör, tillsammans med remissyttrandena
över betänkandet, överlämnas till kommissionen för atl ingå i undertaget för
dess bedömningar.

Kommissionen
bör även la del av och följa de undersökningar som kommer att göras inom landet
av bl. a. programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kärnbränsleförsörjning
AB, Kommissionen bör även följa vad som görs i fråga om använt kärnbränsle
utomlands och ta del av utländska erfarenheter beträffande upparbetning,
avfallshantering, förvaring och slutdeponering. Även drifterfarenheter i
Sverige och utomlands samt erfarenheter rörande kärnkraftens miljöpåverkan bör
belysas och granskas, I detta sammanhang vill jag erinra om att statens kärnkraflinspektion
har regeringens uppdrag att analysera erfarenheterna från driften av lättvatlenreaktorer.
Denna reaktorsäkerhetsstudie skall överiämnas till regeringen senast den 30
juni 1977,

Vad
gäller övriga energislag - olja, gas, kol, vattenkraft osv, - är en miljö-och säkerhetsmässig
värdering också nödvändig om man skall kunna avgöra vilket energisystem som
totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och
är det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga. På samma sätt som gäller för
kärnkraft bör en ingående bedömning ske av riskerna för hälsa och miljö med
övriga energislag. På detla område finns redan nu visst underlagsmaterial, t.
ex. betänkandena (SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö ;5om bl.a.
redogör för miljöeffekterna vid utbyggnad av vattenkraft. Nytt material håller
också på alt tas fram, t. ex. inom energi- och miljökommittén (Jo 1976:02).
Kommissionen bör ta del av detta material och göra de kompletteringar som kan
erfordras för kommissionens egna bedömningar. Kommissionen bör i sammanhanget
beakta atl riksdagen nyligen har lagt fast ett mål för de tillåtna utsläppen av
svavel i Sverige år 1985 (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24).
Målet är att till dess sänka de totala utsläppen till samma nivå som rådde i
början av 1950-talet.

Vid
utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem krävs vidare att
kommissionen gör en bedömning av möjligheterna all förse Sverige med energi av
olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna
internationellt, t.ex. i fråga om olja, naturgas, kol och kärnbränsle, dels de
inhemska föratsältningarna för primärenergiproduktion och för produktion av
elektrisk energi, fiärrvärme m. fl. sekundära energiformer. Kommissionen bör i detla
sammanhang bl. a. uppmärksamma arbetet inom OECD på en revidering av
organisationens långsikliga energisludie. Kommissionen bör analysera de risker
som vårt lands stora oljeberoende för med sig. Liksom hittills bör ett viktigt
inslag i svensk energipolitik vara att delta beroende så långt möjligt skall
begränsas. De modeller som kommissionen tar fram bör utgå härifrån.

Det krävs även en
bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till
utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i
Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i regeringsförklaringen, ägnas åt
möjligheterna att ulnylfia de förnyelsebara energikällorna. Möjligheterna bör
undersökas att härvidlag utvidga eller intensifiera nuvarande
energiforskningsprogram. Vid dessa bedömningar bör kommissionen beakta
de resultat som kommer fram inom

s. 381 Kontrollera mot PDF

381 Kommittéer:lndustridepartementet Del II 1:8

energiforskningsprogrammet.
Kommissionen bör även försöka att bedöma när de nya energiformerna eller de nya
tekniska lösningarna kan bli tillgängliga för en bredare introduktion i vårt
land och hur detta beror av de ambitionsnivåer som väljs ifråga om
forskningsinsatser, samt vilka sidoeffekter på hälsa och miljö eller annoriedes
som de kan väntas ha. Inom delegationen (I 1975:02) för energiforskning tas f n.
fram material som bör kunna tjäna som bedömningsunderiag i nu nämnda avseenden.

En
central uppgift för kommissionen bör vara all utarbeta förslag till åtgärder
som medför en effektiv energianvändning. Statens industriverk planerar att
under andra halvåret 1977 lägga fram en prognos för energianvändningen fram
till år 1990 eller år 1995. Kommissionen bör ta del av industriverkets
prognosarbete och göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall
tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Alla möjligheter till bättre
energihushållning bör prövas, inkl. sådana som innebär atl energiproduktion kan
ske i anslutning till industriella tillverkningsprocesser, t. ex. genom att
utnyttja avfallsprodukter eller spillvärme, eller genom att producera motlryckskraft.
De risker som härvid kan uppkomma för hälsa och miljö bör även belysas. Mot
bakgrund av det underiag som kommer fram inom delegationen för energiforskning
bör förslaget utarbetas om intensifierad forsknings- och utvecklingsverksamhet
för alt förbättra energihushållningen på alla områden.

Kommissionen
bör vidare undersöka de medel som står till buds för alt påverka
energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som härvid bör belysas hör
inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor
gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till
investeringar med förbättrad energihushållning som syfte. 1 detta sammanhang
bör beskattningens roll särskilt beaktas. Efter samråd med chefen för budgetdepartementel
föreslår jag att kommissionen skall överta energiskatleulredningens (Fi
1975:07) uppgifter med i huvudsak oförändrade direktiv.

Traditionellt
har utformningen av energibeskattningen väsentligen betraktats som en skallepolitisk
fråga. Vid sidan av detta fiskala element torde energiskatten framöver i högre
grad än hittills komma all användas i ett vidare energipolitiskt syfte.
Kommissionen bör vara oförhindrad att föreslå inskränkningar i beskallningsområdets
omfattning eller skattefrihet för viss energiförbrukning. Däremot bordet,
liksom tidigare, inte ingå i uppdraget att ta upp frågan om atl ersätta den
nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom
mervärdeskattens ram.

Till
tidigare uppgifter bör läggas att överväga energibeskattningens inverkan på
kostnadsrelationen energi-arbetskraft inom företagen. Därvid bör undersökas den
betydelse som energipris och energiskatt kan ha för den långsikliga
utvecklingen av industrins investeringar och efterfrågan på arbetskraft och för
skilda branschers internationella konkurrenskraft.

Vidare
bör kommissionen vid sina överväganden om ändringar i energiskattens avvägning
för att främja en bättre energihushållning även undersöka sådana ändringar som
kan stimulera till att förnyelsebara energikällor utvecklas och utnyttjas.

Resultaten
av kommissionens överväganden om energiskattens utformning bör redovisas lill
statsrådet och chefen för budgetdepartementet.

Institutionella faktorer
inom och utanför energisektorn som påverkar effektiviteten hos de olika
styrmedlen bör också beaktas, i. ex.

s. 382 Kontrollera mot PDF

Del
II 1:8 Skr 1977/78:103 382

konstruktionen
av hyreskontraki och leveransavial för elenergi.

Del
är angelägel atl kommissionen analyserar konsumlionsutvecklingen samt hittills
vidtagna hushållningsåtgärder och anger, sektor för sektor, vilka ytteriigare
åtgärder som kan vidtas. I detla sammanhang är kommissionen oförhindrad atl
också studera allernativ till nuvarande bidragssystem för energibesparande
åtgärder, t. ex. olika former av låne- och lånegaranlisystem. Redovisning bör
ske i form av ett åtgärdsprogram, eller flera alternativa program, som
kompletteras med en redogörelse för samhälleliga konsekvenser av olika slag
(ekonomi, sysselsättning, hälsa, miljö, etc). Redovisningen bör i möjligaste
mån vara sådan att en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionsseklorer
i syfte att nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i
relation lill insatta medel och resurser.

Kommissionen
är givetvis oförhindrad alt redovisa även åtgärdsprogram där
besparingsansträngningarna inriktas främst på särskilda energiformer, t. ex.
oljeprodukter eller elektrisk energi, oavsett konsumtionsseklor.

I
sammanhanget vill jag erinra om atl verksamhet f n. pågår på ett antal olika
håll för all utarbeta förslag om energihushållningsåigärder. Bl. a. har energisparkommittén
(11974:05) i uppgift alt undersöka förutsättningarna för alt införa direkta
restriktioner eller förbud I syfte att varaktigt minska energianvändningen.
Statens planverk har fått i särskilt uppdrag atl närmare utreda möjligheterna lill
energibesparing i det befintliga byggnadsbeståndet. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar utreder vissa frågor om värmetaxering av fastigheter.
Konsumentverket har i uppdrag att belysa sambandet mellan energiförbrakningen
och den privata konsumtionens sammansättning. Statens industriverk utreder
industrins energihushållning.

Det
är angeläget all pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiområdet
fortgår och genomförs utan atl avvakta kommissionens mer långsiktiga och
övergripande överväganden.

Nu
gällande energiforskningsprogram omfattar tiden t. o. m. den 30 juni 1978.
Delegationen för energiforskning har i uppdrag bl. a. att lill den 28 september
1977 ta fram underlag för stalsmaklernas beslut om forsknings-och
utvecklingsarbete inom energiområdet under treårsperioden därefter. De
tilläggsdirektiv som regeringen den 10 juni 1976 meddelade för delegationens
arbete härvidlag bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen
har att redovisa. Ett allernativ bör alltjämt innebära en i förhållande till
insatserna inom energiforskningsprogrammet under budgetåret 1977/78 oförändrad
ambitionsnivå. Däratöver bör delegationen redovisa två alternativ som innebär
högre ambitionsnivåer. Härvid bör belysas främst möjligheterna till ökade
insatser vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser
bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för alt anpassa
olika konsumlionsseklorer fill ett ökat utnyttjande av dessa energikällor.

Delegationens uppgift
hänger nära samman med de uppgifter som jag förordar skall läggas på
energikommissionen. Nära beröring med kommissionens uppdrag har även
delegationens övergripande och mer långsiktiga verksamhet - att la fram
underlag för planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom
energiområdet i ett långsiktigt perspektiv -liksom dess verksamhet som
ansvarigt organ för programmet Allmänna energisysiemstudier. Jag avser att
återkomma lill frågan om ändrade direktiv för delegationen. Jag avser också att
senare göra sådana förändringar i delegationens sammansättning att ett
personsamband skapas mellan

s. 383 Kontrollera mot PDF

383 Kommittéer:Indu.stridépartementet Del II 1:8

kommissionen
och delegationen.

När
det gäller de långsiktiga perspektiven bör kommissionen uppmärksamma den
verksamhet som styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier
ansvarar för, särskilt det nu pågående projektet Energi och samhälle.

Kommissionens
arbete bör bedrivas med stor öppenhet. Information bör fortlöpande lämnas om
hur arbetet fortskrider och tillfälle bör ges till offentliga utfrågningar och
debatter även med internationell expertis. Vidare bör stor vikt läggas vid atl
utforma kommissionens redovisningar och förslag så alt de blir lättlästa och
tillgängliga för en störte allmänhet.

Arbetet
bör bedrivas skyndsamt. Huvudalternativ skall redovisas senast den I mars 1978.
Vissa frågor bör behandlas med förtur. Dessa frågor rör dels den fortsatta
forsknings- och utvecklingsverksamheten när nuvarande program upphör, dels
utformning av och nivå för de ekonomiska styrmedel som har generellt och starkt
inflytande över konsumtionens utveckling, särskilt energibeskattningen.
Uppdraget skall i sin helhet vara redovisat senast den I juli 1978.

Det
är väsentligt, och med hänsyn till tidplanen nödvändigt, alt kommissionen
bedriver sitt arbete i nära samverkan med de myndigheter, kommittéer m. fl. som
enligt vad jag tidigare har nämnt f n. utreder frågor inom energiområdet. Med
hänsyn härtill bör vissa myndigheter och kommittéer få i uppdrag atl biträda
kommissionen i dess arbele.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

all
tillkalla en kommission med högst 15 ledamöter, med uppdrag atl utarbeta
alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram till år
1990,

alt
utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommissionen,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommissionen.

Vidare
hemställer jag atl regeringen

dels uppdrar åt
statistiska centralbyrån, statens naturvårdsverk, statens slrålskyddsinstitul,
konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, bostadsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning,
statens planverk, statens industriverk, nämnden för energiproduktionsforskning,
programrådet för radioaktivt avfall, statens kärnkraftinspektion, styrelsen (U
1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier, energi- och miljökommittén (Jo
1976:02), energisparkommittén (I 1974:05) och delegationen (I 1975:02) för
energiforskning att utöver vad som följer av 6 § första stycket
kommittéförordningen (1976:119) lämna kommissionen det biträde som den behöver
för att fullgöra sitt uppdrag,

dels
föreskriver

alt
energiskalteutredningens (Fi 1975:07) uppdrag skall vara avslutat,

alt kommissionen skall
överta energiskatleulredningens uppdrag med de ändringar jag nu har förordnat,

atl
ersäUning ull ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 384 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:l
Skr 1977/78:103 384

Kommundepartementet

1. Länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.

Dir
1977:4

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför.

Den
1 juli 1971 organiserades länsstyrelserna om på grundval av riktiinjer som
statsmakterna hade bestämt år 1970 (prop 1970:103, SU 1970:132, KU 1970:34, rskr
1970:248 och 308), Länsstyrelserna delades in i tre avdelningar, en planeringsavdelning,
en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stockholms län
fick dock en organisation med fem avdelningar, planeringsavdelningen,
taxeringsavdelningen, kameral- och uppbördsavdelningen, länsskalterättsavdelningen
och förvaltningsavdelningen, 1 varje län inrättades en länsskatterätl och en
länsrätt. Den 1 juli 1975 inrättades också en fastighetstaxeringsrält i varje
län (prop, 1973:162, SkU 1973:70, rskr 1973:391), 1 administrativt hänseende ärdomslolarna
knutna till länsstyrelsen.

Inom
förvaltningsavdelningen i Stockholms län finns kansli för länsrätten, Länsskalterättsavdelningen
är kansli för länsskalierälten och faslighetstaxe-ringsrätlen, Förvallningsavdelningarna
i övriga län, utom Gofiands län, består av en rättsenhet och en allmän enhet, Rältsenhelen
ulgör kansli för länsskatlerätlen och faslighelslaxeringsrällen, medan allmänna
enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs även vissa
förvaltningsärenden t,ex, ärenden orn pass, val, lotterier, fordonsregislrering,
utfärdande av körkort, socialvård och exekutiv försäljning av fast egendom.

Bestämmelser
om länsdorristolarnas kompetensområden samt om domförhel, omröstning och
ledamöter i domstolarna finns i lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrält
och länsrätt (ändrad senast 1976:566). Vid länsskatterätt handläggs bl.a.
besvär över taxeringsnämnds beslut om inkomst- och förmögenhetstaxering (3 §).
Mål om fastighetstaxering handläggs vid faslighetsiaxeringsrätl. Vid länsrätt
handläggs enligt 4 § bl.a. barnavårds- och nyklerhetsvårdsmål, mål enligt 21
kap. föräldrabalken, mål om utvisning och mål om återkallelse av körkort.
Riksdagen har under våren 1976 fatlat principbeslut om att handläggningen av
frågor om körkortsåter-kallelse på grund av vissa trafikbrott skall flyttas
från länsrätt till tingsrätt (prop. 1975/76:155, TU 1975/76:28, rskr
1975/76:390). Utredningen (K 1976:02) om vissa körkortsfrågor har genom
tilläggsdirektiv den 21 oktober 1976 fäll i uppdrag att överväga bl.a. de
gränsdragningsproblem som uppkommer i delta sammanhang.

Länsdomslolarna
består enligt huvudregeln i 5 § av ordförande och nämndemän. I fastighetstaxeringsrält
ingår även värderingstekniska ledamöter. För alla länsdomslolarna gäller att bl.a.
vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam (6 §). Ordföranden skall
enligt 7 § vara jurist. Han är tjänsteman hos länsstyrelsen och i regel chef
för förvaltningsavdelningen.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

rältsenhelen
eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande tillsätts av regeringen efter
förslag av länsstyrelsen. Även om några formella krav på juristutbildning inte
har ställts upp i fråga om föredragandena i länsdomslolarna, är dessa oftast
jurister. De har i regel fasta tjänster i länsstyrelsen. Det processuella
förfarandet i länsdomslolarna regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291,
ändrad senast 1975:1298).

Fi-ågan
om fristående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan vid tillkomsten
av länsskatterätterna och länsrätterna. Innebörden av förslagen i prop.
1970:103 och 1971:14 var aU domstolarna i administrativt hänseende skulle vara
knutna till länsstyrelserna. Såväl statsutskottet (SU 1970:132 s. 9) som civilutskotlet
(CU 1971:9 s. 11) uttalade att principiella skäl kunde anföras för fristående länsdomslolar.
Utskotten ansåg dock alt länsskallerältema och länsrätterna enligt Kungl. Maj:ts
förslag i praktiken skulle fä en oberoende och jävsfri ställning. De ansåg
därför atl förslaget borde godtas men all det slutliga ställningstagandet till
frågan om frislående länsdomslolar borde anslå. I reservationer till ulskottsullåtandena
gjordes uttalanden lill förmån för fristående domstolar. Lagrådet hade med anledning
av remiss den 20 november 1970 av förslag till lag om skatterätt och länsrätt i
första hand uttalat sig för helt fristående länsdomstolar Lagrådet anförde även
all det framstod som naturligt all de två länsdomstolarna, sedan de hade varit
i verksamhet någon lid och länsrätternas kompetensområde hade vidgats, lades
samman till en domstol.

Länsberedningen
fann i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan inte skäl att
föreslå någon ändring i fråga om länsdomstolarnas organisatoriska anknytning
till länsstyrelsema. Beredningen föreslog dock alt domstolarna skulle läggas
samman till en domstol. 1 ett särskilt yttrande till betänkandet uttalade fyra
ledamöter, atl del på förvaltningsrättskipningens område på sikt borde byggas
upp en organisation som motsvarade organisa-uonen inom del allmänna
domstolsväsendet, där också domstolarna i första instans är organisatoriskt
fristående.

I prop.
1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation anförde föredraganden alt övervägande skäl talade
för all de tre länsdomslolarna lades samman lill en domstol. Innan beslut härom
fattades, borde emellertid vissa organisatoriska frågor undersökas. Enligt
föredragandens mening fanns det inte anledning att låta utreda även frågan om
en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I
motionerna 1975/76:664 och 877 hemställdes att riksdagen skulle uttala att
länsdomstolarna i framtiden borde vara organisatoriskt fristående från
länsstyrelserna. Den aviserade utredningen om länsdomstolarna borde enligt
motionen 1975/76:2507 inriktas på all ge dessa domstolar ställning av
frislående regionala förvaltningsdomstolar. I motionen 1975/76:2509 hemställdes
att riksdagen skulle begära en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelsema.

Konstitutionsutskotlet
(KU 1975/76:55) hemställde atl motionerna skulle .avslås. 1 en reservation
anfördes att den utredning som hade aviserats i proposUionen borde ges sådana
direktiv atl den kunde inrikta sill arbete på att länsdomstolama skulle brytas
ut ur länsstyrelsema och ges en organisatoriskt fristående ställning. Riksdagen
biföll utskoltels hemställan (rskr 1975/ 76:370).

Länsstyrelsernas
uppgifter och organisation har förändrats väsentligt under senare år. Det
viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av
planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna

25 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 386 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:l
Skr 1977/78:103 386

har
också påbörjats som ell led i den allmänna effektivisering av skatteadministrationen
som stalsmaklema har beslutat om. Jag finnerdet naturiigt alt även rikta
uppmärksamheten mot förvaltningsavdelningarna och länsdomstolama. Verksamheten
där rör frågor som ofta har stor betydelse för de enskilda människorna. Det är,
som också riksdagen har uttalat i olika sammanhang (senast KU 1976/77:15), en
angelägen uppgift atl vidta åigärder för att stärka rättssäkerheten och de
enskilda människornas förtroende för myndigheternas saklighet och opartiskhet.

Erfarenheterna
av länsdomstolarna är i huvudsak goda. I fråga om lämpligheten av den
organisatoriska anknytningen till länsstyrelserna föreligger dock delade
meningar. Vid bedömningen av om detla samband bör brytas är föreskriften i 11
kap. 2 § regeringsformen en viktig utgångspunkt, Enligt denna bestämmelse fär
ingen myndighet bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ell särskilt fall.
Bestämmelsen garanterar länsdomstolarnas självständiga ställning gentemot
länsstyrelsen. Enligt min mening kan det med fog påstås all länsdomstolarna
också i praktiken intar en självständig ställning i den dömande verksamheten.

Vad
jag nu har anfört hindrar inte atl anknytningen till länsstyrelsen är ägnad att
minska tilltron till länsdomstolarnas opartiskhet. Del har hävdats atl den
nuvarande ordningen innebär alt länsdomstolarna framstår mera som enheter inom
länsstyrelsen än som självständiga domstolar. 1 detta sammanhang har man särskilt
påpekat att länsskatterätterna och fastighetslaxerings-rällerna har att döma i
mål där det allmännas talan förs av tjänstemän på länsstyrelsens
skatteavdelning. Från principiell synpunkt har invändningar vidare riktats mot
att länsstyrelserna - som saknar erfarenhet av dömande verksamhet - skall avge
förslag till tillsättning av domartjänslerna och vid sina
anslagsframställningar göra en avvägning mellan medelsbehovet för l.ex.
planeringsavdelningen och medelsbehovel för länsdomstolarna.

En
ordning med frislående länsdomstolar skulle enligt min mening innebära fördelar
inte bara från principiell synpunkt. Inom de allmänna domstolarna utgör det ett
väsentligt inslag i domarulbildningen att tjänstgöringen växlar mellan de
olika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip gemensam
domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är enligl min mening ägnad atl stärka
kvaliteten på förvallningsrätlskipningen. Förutsättningarna för en sådan
utveckling skulle förbättras, om länsdomslolarna bröts ul från länsstyrelserna
och integrerades med rättsväsendet i övrigt. Jag vill framhålla alt det är
angelägel atl tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts mot den lägsta domstolsinslansen.
En kvalitativ förstärkning av länsdomstolarna är lill fördel inte bara för
rättssäkerheten ulan även på det sättet all den kan antas minska belastningen
på kammarrätterna.

En
utbrytning av länsdomslolarna skulle emellertid kunna medföra vissa svårigheter
för länsstyrelserna. En stor del av den verksamhet som f n. ankommer på förvallningsavdelningarna
är inte av sådan karaktär atl del framstår som lämpligt all den förs över till
förvaltningsdomstol. Den har inte heller något nära samband med de uppgifter
som ankommer på länsstyrelsen i övrigt. 1 varje fall i de mindre länen skulle
en utbrytning av domstolarna -särskilt om den förenades med en vidgning av
deras målområde - göra det svårt all skapa en lämplig organisation för
handläggningen av de uppgifter som fortfarande skulle ankomma på länsstyrelsen.
Den personal som skulle svara för dessa uppgifter skulle kanske fä svårt alt
som ell naturligt led i sin karriär tidvis tjänstgöra inom andra myndigheter
eller inom förvaltnings-

s. 387 Kontrollera mot PDF

387 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

domstolarna.
DeUa kan i sin tur leda till rekryleringssvårigheter för länsstyrelserna. Del
kan vidare vara svårt atl på ett naturiigt sätt inlemma den personal som f n.
svarar för beredningen och föredragningen av målen i länsdomstolarna i en sådan
organisation med fristående länsdomslolar som jag har skisserat i det
föregående.

Enligt
min mening talar starka skäl för alt länsdomslolarna bryts ut från
länsstyrelserna och för alt förvaltningsdomstolsorganisationen byggs upp enligl
samma mönster som de allmänna domstolarna. A andra sidan är det tydligt att en
utbrytning skulle medföra vissa praktiska svårigheter som måste lösas.

Jag
anser atl frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna nu
bör las upp till en allsidig prövning. Jag förordar atl en särskild kommitté
tillsätts med uppdrag atl göra den utredning som behövs för ett
ställningstagande. Kommittén bör utgå frän att de nuvarande tre länsdomslolarna
skall läggas samman till en domstol.

Kommittén
bör i stora drag redovisa förslag lill en organisation för frislående
länsdomstolar och till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelsema
som föranleds av förslaget i principfrågan. Kommittén bör söka anvisa lösningar
på de problem som enligt vad jag har antytt i del föregående kan föranledas av
en ändrad organisation samt belysa organisationsändringens konsekvenser från
kostnadssynpunkt. Om kommittén skulle finna alt avgörande praktiska skäl talar
för aU anknytningen till länsstyrelsema behålls, bör den i stora drag redovisa
förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av sammanslagningen
till en länsdomslol. Kommittén bör i detla fall också överväga om åigärder av
organisatorisk eller annan art kan vidtas för atl stärka länsdomstolens
självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Omfattningen av verksamheten
hos länsstyrelsen i Stockholms län och de förvaltningsdomstolar som är knutna fill
denna länsstyrelse medför självfallet att de organisatoriska frågorna måste
övervägas särskilt i fråga om detla län.

Länsrätternas
kompetensområde är ganska begränsat. Det föratsättes emellertid vid
länsdomstolarnas fillkomsl att kompetensområdet så småningom skulle utökas (prop.
1970:103 s. 152 och prop. 1971:14 s. 59). Au vissa typer av mål regelmässigt
innehåller svårbedömda rättsliga frågor kan enligt vad föredragande
departementschefen anförde i prop. 1971:14 (s. 55) vara anledning alt anse all
målet bör handläggas vid domstol. Om avgörandet i ett mål kan vara av
ingripande betydelse i ekonomiskt eller personligt avseende för enskild part är
det, framhöll departementschefen, särskilt angeläget att målet handläggs vid
domstol och inte vid en instans, som har atl i andra sammanhang företräda
exempelvis del allmännas fiskaliska intresse. Detta gäller även om målet är av
tämligen enkel beskaffenhet. Till dessa synpunkter kan jag för egen del ansluta
mig.

Bl.a.
vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för prop. 1971:14
och av länsberedningens belänkande har föreslagils att länsrätterna skall
tillföras ytteriigare målgrapper. Därvid har nämnts bl.a. besvär över beslut av
byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmål och
vissa mål enligt brandlagstiftningen och djurskyddslagen (1944:219, ändrad
senast 1974:350).

Kommittén
bör också överväga frågan om vilka målgrapper som lämpligen kan föras över till
länsdomstol. Utredningsarbetet bör inriktas på sådana mål som f n. handläggs på
juridiska enheten inom planeringsavdelningen eller på förvaltningsavdelningen
och där talan mot länsstyrelsens beslut förs hos

s. 388 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:l
Skr 1977/78:103 388

kammarrätt.
Lagberedningen har i sitt betänkande (SOU 1973:22) Utsök-ningsbalk föreslagit atl
överexekutors befattning med exekutiva ärenden skall upphöra och alt dessa uppgifter
skall flyttas över lill kronofogdemyndigheterna. Betänkandet bereds f n. inom
regeringskansliet. Med hänsyn härtill bör kommitténs överväganden inte omfatta
de exekutiva ärendena. På åtskilliga andra områden pågår utredningsarbete i
vilket frågan om en viss målgrapp bör föras över från länsstyrelsen lill
länsdomstol kan bli berörd. Som exempel kan nämnas det arbete som bedrivs av socialutredningcn
(S 1969:29), hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) och utredningen om vissa
körkortsfrågor (K 1976:02). Det utredningsarbete som jag har förordat bör i
första hand inriktas på sådana områden som inte övervägs i särskild ordning.
Arbetet bör inte omfatta frågan om överföring av kommunalbesvärsmålen från
länsstyrelsen. Jag ämnar nämligen begära bemyndigande alt tillkalla en särskild
kommitté för atl se över kommunalbesvärsprocessen (jfr prop. 1975/ 76:187 s.
317, 551). Vid sina överväganden av de organisatoriska frågor som jag har angett
i del föregående bör kommittén beakta konsekvenserna av alt målgrapper förs
över från länsstyrelsen till länsdomstol.

Om
länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna, talar, som framgår av vad jag
har anfört i det föregående, starka skäl för att de i administrativt hänseende
inordnas under domstolsverket och för alt en gemensam domar-kartiär skapas för länsdomstolama
och kammarrätterna. Kommittén bör överväga dessa frågor och lägga fram de
förslag som föranleds av övervägandena. Det bör dock inte ankomma på kommittén
alt i detalj gå in på organisationsfrågor.

Även
om kommittén stannar för alt länsdomslolarnas anknytning till länsstyrelserna
bör behållas, bör den överväga utbildnings- och karriärfrågorna för
föredragandena i dessa domstolar. Från flera synpunkter kan det vara värdefullt
om utbildning som anordnas för personal i kammarrätterna kan fä utnyttjas även
av länsdomslolarnas personal. Som framgår av vad jag har anfört i det
föregående finns det vid länsdomstolarna inle någon motsvarighet lill de lingsfiskalstjänster
som finns vid tingsrätterna. Det förekommer emellertid i tämligen stor
utsträckning att kammarrätlsfiskaler under kortare lid förordnas att tjänstgöra
i länsstyrelse. Flertalet fiänslgör därvid som ordförande i länsdomstol. Domaratredningen
framhöll i betänkandet (SOU 1974:96) En öppnare domarbana, all det är
angelägel att tjänster för domaralbildade jurister inrättas vid länsstyrelserna
för tjänstgöring främst vid länsdomslol. 1 viss utsträckning förekommer det
också att länsstyrelse-jurister tjänstgör som ledamöter i kammarrätt. Som jag
har nämnt förat måste en sådan växeltjänslgöring betraktas som värdefull.
Kommitténs uppdrag bör omfatta också friigan om vilka åtgärder som, för det
fall att länsdomslolarnas anknytning till länsstyrelserna behålls, kan vidtas
för all förbättra förutsättningama för ett ökal utbyte av personal mellan
länsdomstolarna och kammarrätterna.

I
förvaltningsärenden finns lill skillnad från vad som gäller i mål vid allmän
domstol ofta bara en part - den enskilde. Det allmänna företräds då
regelmässigt av den beslutande myndigheten. Ell sådant system innebär vissa
svårigheter, efiersom myndigheten samtidigt skall ta till vara det allmännas
intresse gentemot den enskilde och opartiskt tillämpa gällande rättsregler,
ölägenheterna hämied har man inom vissa förvaltningsområden sökt motverka genom
atl inrätta särskilda organ - allmänna ombud - med uppgift att inför den
beslutande myndigheten bevaka del allmännas intresse gentemot den enskilde.

s. 389 Kontrollera mot PDF

389 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

För
processen vid länsdomstolarna är tvåpartsförhållandel mest utpräglat när det
gäller inkomst-, förmögenhets- och fastighetstaxeringsmålen. En fiänslemän vid
länsstyrelsens skatteavdelning har i dessa mål att ta till vara det allmännas
intresse. För mervärdeskaltemål, uppbördsmål och väglrafik-skaltemål finns
allmänna ombud som oftast är tjänstemän hos länsstyrelsen. 1 vissa mål, t.ex.
körkortsmålen, finns dock endast en part. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål
ulreds f n. av körkortsutredningen. I samband med utredningen av
länsdomstolarnas målområde bör kommittén överväga om allmänna ombud bör
inrättas i sådana målgrupper som redan tillhör eller föreslås ingå i
målområdet. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål eller på andra områden som
övervägs i särskild ordning bör dock inte tas upp i detta sammanhang.

Under
utredningsarbetet bör kunna tas upp även frågor som har nära samband med de
frågor som jag har nämnt i det föregående.

Kommittén
bör bedriva sitt arbete med frågan om länsdomslolarnas organisatoriska
ställning skyndsamt. Den bör redovisa resultatet av sina överväganden i den
delen i ett delbetänkande, som efter remissbehandling kan ligga till grund för
förslag till 1977/78 års riksmöte. 1 det sammanhanget bör kommittén endast i
den mån det behövs som underiag för övervägandena i principfrågan gå in på de
andra frågor som ingår i utredningsuppdraget.

KommiUén
bör lägga fram de förslag fill författningsändringar som föranleds av
ställningstagandena i sakfrågorna.

Kommittén
bör samråda med socialulredningen, hälsovårdsstadgeutredningen, utredningen (Kn
1976:04) om vidgad länsdemokrati, utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av
länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m. och
andra utredningar som behandlar frågor med anknytning lill kommitténs uppdrag.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om
länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.,

alt
utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag aU regeringen föreskriver

alt
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnadema skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommundepartementet)

s. 390 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:2
Skr 1977/78:103 390

2.
Översyn av allmänna ordningsstadgan

Dir
1977:15

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför.

Allmänna
ordningsstadgan (1956:617) (AOst) innehåller huvudsakligen bestämmelser om
ordningen på allmän plats och om offentliga tillställningar. Bestämmelser om
allmänna sammankomster finns i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster
(LAS).

11 §
AOst finns en definition av begreppet allmän plats. 1 2-6 §§ meddelas
föreskrifter om nyttjande och renhållning av allmän plats, skydd för
trafikanter och säkerhetsåtgärder vid schaktning, grävning m.m. samt om
sprängning, fyrverkeri och skjutning. Dessa föreskrifter avser i huvudsak plats
som enligl definitionen i 1 § är aU anse som allmän. Bestämmelserna om
säkerhetsåtgärder vid schaktning, grävning m.m. samt om sprängning, fyrverkeri
och skjutning är emellertid inte begränsade fill sådan plats.

AOst
innehåller endast grandläggande ordningsbestämmelser. Ytteriigare föreskrifter
om den allmänna oulningen kan meddelas i lokal ordningsstadga (7 §). 1 sådan
stadga kan bestämmas atl med allmän plats skall likställas andra områden som är
upplåtna till allmänt begagnande. För särskilda fall fär polismyndigheten
dessutom rtieddela de ordningsföreskrifter som kan behövas i fråga om bl.a.
handel och liknande verksamhet, som bedrivs utomhus på allmän plats eller
angränsande område (8 §). Sådana föreskrifter får avse också användande av
badplats eller lägerområde, som allmänheten har tillträde till, samt hållande
av lokal eller plats för sport, spel eller liknande.

AOst
innehåller vidare bestämmelser om offentliga tillställningar (9 och 11-22 §§).
Inte heller dessa bestälmmelser gäller bara i fråga om allmän plats. Enligt 11
§ fär sålunda regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen
under krigsfara eller andra ulomordenfiiga förhållanden förordna att offenfiig
tillställning inte får hållas inom visst län eller del därav och enligl 12 §
andra stycket fordras alltid polismyndighetens tiUstånd för att offenfiig
danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreslällning, tivoli- och
marknadsnöjen, motortävling m.m. skall fä anordnas. Oavsett tillställningens
art krävs tillstånd om den skall äga mm på allmän plats (12 § första stycket).
113 § anges aU anmälan skall göras till polismyndigheten, om någon inom stadsplanelagl
eller byggnadsplanelagt område vill anordna offentlig tillställning för vilken
del inte behövs tillstånd. Enligt 16 § första stycket svarar anordnaren för att
god ordning råder vid fillställningen. Han är sky Idig aU rätta sig efler de föreslcrifler
med avseende på ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Anordnaren
kan enligt 17 § åläggas alt bekosta sådan ordningshållning som äger rum inom
lokal eller plats där offentlig tillställning hålls saml vid ingångarna och
särskilda parkeringsplatser. Polismyndigheten kan under vissa förutsättningar
inställa eller upplösa offenfiig tillställning och förbjuda förnyande av
offentlig tillställning (19 och 20 §§).

Lokal
ordningsstadga antas av kommunfullmäktige (23 §). Beslutet skall underställas
länsstyrelsens prövning. Reglementen eller taxor för åkare, spårvägsförelag,
stadsbud m.fl. kan utfärdas av länsstyrelsen efter hörande av
kommunfullmäktige, om inle annat är föreskrivet (25 §). Ansvarsbestäm-

s. 391 Kontrollera mot PDF

391 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

melser
finns i 28 och 29 §§. För brott mot bestämmelserna om offentliga
tillställningar kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. 1
samband med ändringar i AOst år 1973 infördes fängelse i straffskalan för atl
motverka den brottslighet som i vissa fall förekommer i anslutning till s.k. sexklubbar
och poseringsateljéer(prop. 1973:115, JuU 1973:26, rskr 1973:258, SFS
1973:561). I 30 § finns reglerom förverkande. Enligt 31 § kan polismyndigheten
förelägga vite, om någon har underiätit att utföra arbete eller vidta annan
åtgärd som åligger honom enligt AOst eller lokal ordningsstadga.
Polismyndigheten kan också låta utföra arbetet eller vidta åtgärden på den
försumliges bekostnad.

Som
jag har framhållit förat innehåller AOst endast grandläggande
ordningsföreskrifter, medan mera detaljerade bestämmelser beträffande den
allmänna ordningen meddelas i lokal ordningsstadga. Till ledning för kommunerna
har inom Svenska kommunförbundei utarbetats ett normalförslag till lokal
ordningsstadga. Normalförslaget innehåller bestämmelser om bl.a. renhållning, ordning
på allmän plats, allmänfariiga åtgärder, affischering, reklam, mattpiskning,
störande buller, bad, camping, hundar, adressnummerskyllar och namn- och adresskyltar
på cyklar. De flesta bestämmelserna avser allmän plats, husvägg e.d. som vetter
mot sådan plats, öppet område som portgång e.d. som gränsar till allmän plats
eller åtgärder som vidtas så nära allmän plats att olägenhet för trafikant kan
uppkomma. Föreskrifterna om störande buller, bad och camping haremellertid inte
någon direkt anknytning till begreppet allmän plats. De lokala ordningsstadgoma
torde i regel vara utformade i huvudsaklig överensstämmelse med normalförslaget.

Enligl
den nya regeringsformen (RF) ankommer den centrala delen av normgivningen på
riksdagen. Riksdagens föreskrifter meddelas i form av lag. Enligt 8 kap. 2 § RF
skall sålunda föreskrifter om enskildas personliga ställning och om deras
personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigl avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden meddelas också genom lag (3 §). Detsamma gäller i
fråga om bl.a. grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer
samt i fråga om kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden (5 §). 1
8 kap. 7 § föreskrivs emellertid att regeringen utan hinder av 3 eller 5 § kan efler
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om
föreskrifterna avser l.ex. skydd för liv, personlig säkerhet, hälsa, irafik
eller ordningen på allmän plats. Sådant bemyndigande medför dock inte rätt all
meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter.

Samtidigt
som riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne kan
riksdagen enligt 8 kap. 11 § medge all regeringen överlåter åt
förvaltningsmyndighet eller kommun alt meddela bestämmelser i ämnet (subdelegation).

Bestämmelsen
i 11 § ger bl.a. slöd för den s.k. kommunala förordnings-maklen. Genom vissa
författningar som regeringen har beslutat ges kommunfullmäktige rätt all
besluta föreskrifter som är bindande för allmänheten. Dessa föreskrifter är i
regel straffsanktionerade i den författning som innehåller bemyndigandet. Exempel
på sådana föreskrifter utgör lokala ordningsstadgor, hamnordningar,
brandordningar och hälsovårdsordningar. Fullmäktiges beslut måste dock
fastställas av länsstyrelsen för aU bli giltigt. De föreskrifter som del här är
fråga om avser ämnen som det i första hand

s. 392 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:2
Skr 1977/78:103 392

ankommer
på riksdagen att bes;lula om. Detta innebär alt de regeringsför-fallningar som
innehåller bemyndiganden för kommunerna att meddela sådana föreskrifter måste
grunda sig på delegafion enligl 8 kap. 7 § RF. Den normgivningskompetens som
kan delegeras vidare lill förvaltningsmyndighet eller kommun är formellt inle
begränsad till närmare bestämmelser i ämnet ulan avser bestämmelser över huvud
taget i detta. Vid RF;s tillkomst förutsattes emellertid alt subdelegation i
allmänhet skulle omfatta endast en del av den normgivningskompetens som
regeringen hade fått genom bemyndigandet och atl strafilDestämmelser inte
skulle bli föremål för subdelegation (prop. 1973:90 s. 320).

AOst
innehåller i huvudsak bestämmelser som är "betungande" för enskilda
och som således enligt 8 kap. 3 § RF skall meddelas genom lag. Bemyndigande enligl
8 kap. 7 § RF kan meddelas i fråga om de bestämmelser i AOst som gäller
"ordningen på allmän plats". Sådana bestämmelser finns i 2-4 §§
(nyttjande av allmän plats, renhållning och skydd för trafikanter).
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om schaktning, grävning, sprängning, fyrverkeri,
skjutning m.m. gäller inte enbart i fråga om allmän plats. Bemyndigande enligt
8 kap. 7 § RF torde emellertid ändå kunna meddelas eftersom bestämmelserna flr ansies
gälla skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.

Bestämmelser
som inskränker rätten alt anordna offentliga tillställningar på plats som inte
är allmän syne:? inte utgöra delegeringsbart ämne. Lagform torde därför krävas
beträffande 11-13 och 16-21 §§ AOst, i den mån bestämmelsema inte gäller skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Även bestämmelsema om straff i 29 § iböter
eller fängelse) och om förverkande i 30 § kräver lagform enligl nya RF (jfr prop.
1973:90 s. 314).

Flertalet
övriga bestämmelser i AOst torde kunna meddelas av regeringen som verkslälligheisföreskrifter
eller med stöd av regeringens befogenhet all besluta föreskrifter som inte
enligt grundlag skall meddelas av riksdagen (8 kap. 13 § RF).

I
lokala ordningsstadgor kan, som framgår av vad jag har anfört i det föregående,
finnas bestämmelser som inle fär meddelas på annat sätt än genom lag eller som
lär meddelas i annan ordning endast med stöd av bemyndigande enligt 8 kap. 7
och 11 §§ RF. Dessa bestämmelser, liksom de bestämmelser i AOst för vilka på
motsvarande sätt krävs lagform, gäller fortfarande enligl
övergångsbestämmelserna lill RF.

1 prop.
1975:8 om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens
bestämmelser om normgivning anförde föredraganden bl.a. alt del knappast är
godtagbart all i längden låta bestämmelser som kräver lagform stå kvar i
författning på lägre nivå än lag och atl det inle sällan kan visa sig lämpligt
att göra behövliga anpasisningar i samband med alt det regelkomplex i vilket
den berörda författningen ingår ses över av andra skäl (prop. s. 41).

Bl.a.
genom framställningar av riksdagen och olika organisationer har fråga väckts om
sakliga ändringar i flera av bestämmelserna i AOst. Enligt min mening bör en
särskild utredare tillkallas för alt se över AOst i syfte atl anpassa stadgan
till RF:s bestämmelser om normgivningsmakten. I utredarens uppdrag bör också
ingå alt överväga vissa sakliga ändringar i AOst. Jag återkommer i det följande
lill de materiella frågor som bör tas upp i utredningsarbetet. 1 fråga om
anpassningen till RF innebär uppdraget självfallet atl det skall överväg:äs
vilka bestämmelser som bör beslutas av riksdagen genom lag och i vilken
utsträckning regeringen - med eller ulan

s. 393 Kontrollera mot PDF

393 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

befogenhet
till subdelegation - bör bemyndigas alt meddela föreskrifter. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt det förhållandel att de lokala ordningsstadgoma
ibland torde innehålla bestämmelser som enligl RF inte fär meddelas i annan
ordning än genom lag. Utredaren bör överväga om bestämmelser av det slag det
här kan vara fråga om behövs och i vilken form de i så fall bör meddelas. I prop.
1976/77:1 Minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m. (s. 102) anför
föredraganden atl formema för beslut om lokal ordningsstadga liksom den
åtminstone delvis föråldrade bestämmelsen i 25 § AOst om underställning av
vissa reglementen eller taxor bör prövas. Utredaren bör behandla också dessa
frågor.

Jag
övergår nu till de frågor om sakliga ändringar i AOst som bör tas upp i
utredningsarbetet.

Definitionen
i 1 § av begreppet allmän plats har nära samband med de lagtekniska frågor som
jag förat har berört. Utredaren bör överväga om definitionen är lämpligt
utformad och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt s.k. innetorg och liknande
anläggningar.

Med
anledning av motionen 1975:1102 har riksdagen begärt en öveisyn av bestämmelserna
om tillståndslvång för galumusicerande (CU 1975:11, rskr 1975:98). I motionen
föreslogs alt AOst ändrades så att tillstånd generellt inte skulle krävas för galumusicerande.
Utskottet uttalade att inskränkningar i rätten aU utöva gatumusik bör göras
endast i den mån de motiveras av särskilda ordningsskäl m.m. men att
regelområdet är komplicerat och anknyter även till andra regelsystem. Vid sina
överväganden på denna punkt bör utredaren beakta de ändringar som nyligen har
gjorts i LAS och AOst (prop. 1976/77:39, KU 1976/77:16, rskr 1976/77:56) med
anledning av att grundlagsskyddet för mötesfriheten har utvidgats till atl avse
också sammankomster för framförande av konstnärliga verk (prop. 1975/76:209,
KU 1975/ 76:56, rskr 1975/76:414, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2).

Sveriges
Motorfederation har begärt alt 12 § AOst ändras så att tillstånd av
polismyndigheten inte längre skall behövas för tävling eller uppvisning med
motorfordon på plats som inte är allmän. Enligt federationen har motorsporten
genom det generella tillståndskravet satts i särställning i förhållande till
övriga idrotter.

Med
anledning av ett anlal motioner vid 1974 års riksdag har riksdagen efter
hemställan från kulturalskottet anhållit att regeringen måtte överväga en sådan
ändring i gällande bestämmelser alt avgift för polisbevakning inte skall fä
krävas i fråga om ideellt inriktade offentliga tillställningar (KrU 1974:21, rskr
1974:322).

Svenska
livräddningssällskapet har i en skrivelse lill regeringen framhållit all det är
angeläget alt kommunerna åläggs skyldighet att se lill atl det vid friluftsbad
och andra badanläggningar finns effektiva anordningar för atl hindra drunkningsolyckor.
Sällskapet påpekar atl föreskrifter i detla hänseende inte finns i AOst eller
annan allmän författning.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län har i skrivelse till regeringen anhållit atl frågan om
säkerheten i bl.a. liftanordningar och skidbackar måtte utredas. Därvid bör
ansvarsfördelningen mellan enskild person, innehavare av liftanordning, kommun
och landstingskommun klarläggas.

I belänkandet (Ds I
1975:2) Pyrolekniska varor, risker och regler tar pyroteknikutredningen upp bl.a.
frågan om tillämpningen av bestämmelserna i 6 § AOst alt fyrverkeri inte fär
äga rum inom stadsplanelagl område ulan tillstånd av polismyndigheten.
Utredningen anför att osäkerhet råder om vad som avses med fyrverkeri och alt
begreppet "stadsplanelagl område"

s. 394 Kontrollera mot PDF

Del n Kn:3 Skr 1977/78:103 394

vållar
tillämpningsproblem samt föreslår vissa ändringar i 6 § AOst. Skilda
uppfattningar redovisas av de remissinstanser som har yttrat sig över
ändringsförslagen. Efter samråd med chefen för induslrideparlementet förordar
jag atl utredaren också överväger behovet av ändring av AOsi:s bestämmelser om
fyrverkeri.

Utredaren
bör vidare överväga åtgärder för att undanröja eller minska de olycksrisker och
ölägenheter som uppställning av containers, byggnadsställningar, cyklar m.m.
på gångbanor kan medföra särskilt för synskadade.

Utredaren
bör också kunna ta upp frågor som har samband med de frågor som jag nämnt i del
föregående.

Jag
har inte funnit del nödvändigt att närmare ange efter vilka riktlinjer som
utredningsarbetet bör bedrivas. Jag vill emellerfid framhålla att flera av de
frågor som ingår i uppdraget är av sådan karaktär alt kontakter med myndigheter
och organisationer måste bli ell väsentligt inslag i arbetet. Utredaren bör
vidare, särskilt i lörfattningslekniska frågor, samråda med hälsovårdsstadgeutredningen
(S 1974:08).

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl göra en översyn av allmänna
ordningsstadgan,

alt
besluta om sakkunniga, e:(perter, sekreterare och annat biträde åt utredningen.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

atl
ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form
av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartementet)

3.
Översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m.

Dir
1977:47

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför.

De
nuvarande reglerna om kommunalbesvär går i huvudsak tillbaka till 1862 års
kommunalförordningar. Någon allmän och samlad översyn av kommunalbesvärsinslitutel
har aldrig gjorts.

Till kommunalbesvär är i
första hand atl hänföra besvär som anförs med stöd av 76 och 78 §§ kommunallagen
(1953:753, omtryckt 1969:765), 80 och 82 §§ kommunallagen (1957:50) för
Stockholm (omtryckt 1969:766) och 78 § landstingslagen (1954:319, omtryckt
1972:101). Även talan som förs enligt 20 § lagen (1957:281) om kommunalförbund,
23 och 43 §§ lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiasfik indelning
(omtryckt 1969:770) samt 21 § lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade
betraktas som kommunalbesvär, trots atl dessa bestämmelser innehåller vissa
avvikelser från de allmänna kommunalbesvärsreglerna. Besvär som anförs med stöd
av

s. 395 Kontrollera mot PDF

395 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

89,91
och 92 §§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500) och 21 §
lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade hänförs också till
kommunalbesvären. Efler 1971 års förvaltningsrättsreform gäller, utöver
kommunallagarnas besvärsregler, i tillämpliga delar förvaltningslagen
(1971:290) för handläggningen av kommunalbesvärsmål i länsstyrelsen och förvaltningsprocesslagen
(1971:291) för handläggningen av sådana mål i regeringsrätten.

De
kommunala beslutande församlingarnas beslut överklagas genom kommunalbesvär. De
kommunala nämndernas beslut kan överklagas genom kommunalbesvär, om inte annat
är särskilt föreskrivet. 1 fråga om de s.k. specialreglerade nämndernas beslut
finns vanligen särskilda besvärsbestämmelser i de lagar och andra
författningar som reglerar nämndernas verksamhet. I dessa fall blir reglerna
om förvaltningsbesvär tillämpliga. Ibland saknas emellertid sådana
besvärsbestämmelser eller också täcker de inte alla typer av beslut som den specialreglerade
nämnden kan fatta. 1 sådana fall överklagas besluten genom kommunalbesvär
enligt reglerna i kommunallagarna.

1 kommunalbesvärsmål
är länsstyrelsen i regel första instans. Besvär över länsstyrelsens beslut i kommunalbesvärsmål
kan anföras hos regeringsrätten. Landstings och landslingskommunala nämnders
beslut överklagas direkt hos regeringsrätten.

Alla
protokollförda beslut av de beslutande församlingarna kan överklagas.
Möjligheten att överklaga nämndernas beslut är begränsad genom ett uttryckligt
förbud mot besvär över beslut av rent förberedande eller rent verkställande art.
Rätt alt anföra kommunalbesvär har varje kommunmedlem, oavsett om han eller
hon särskilt berörs av beslutet eller ej. Besvärstiden är tre veckor och räknas
från den dag då justeringen av protokollet över beslutet kungjordes på den
kommunala anslagstavlan. De kommunala besluten kan angripas endast på de
särskilda besvärsgrander som anges i kommunallagarna. Besvärsprövningen kan
något förenklat sägas innebäraatl det är lagligheten och inle lämpligheten hos
beslutet som prövas. Besvärsmyndigheternas prövning avser endast sådana
felaktigheter hos beslutet som klaganden åberopar inom besvärstiden. Om
besvären bifalls, kan besvärsmyndigheten i princip inte göra mer än upphäva
det felaktiga beslutet. Besvärsmyndigheten kan således inte ändra beslutets
innehåll så alt detla blir riktigt. Dessa karakteristiska drag hos
kommunalbesvären skiljer dessa från förvallningsbesvären. De har sin bakgrand i
tanken atl kommunmedlemmarna bör kunna påkalla statlig kontroll av de
kommunala organens beslut men all denna kontroll av hänsyn till den kommunala
självstyrelsen bör hållas inom bestämda gränser.

Riksdagen har nyligen
antagit förslag till ny kommunallag (prop. 1975/ 76:187, KU 1976/77:25, rskr
1976/77:148, SFS 1977:179). Lagen, som ersätter bl. a. 1953 års kommunallag,
kommunallagen för Stockholm och landstingslagen, träder i kraft den 1 juli
1977. Bestämmelserna om kommunalbesvär i den nya kommunallagen stämmer med
några undantag överens med vad som hittills har gällt och innebär inga
ändringar i de huvudprinciper som jag här har redovisat. Föredragande
departementschefen pekar emellertid på vissa brister i nuvarande besvärsordning
och besvärsförfarande saml i de nuvarande kommunallagarnas regler om
kommunalbesvär och besvärsnämnder. Han framhåller att kommunalbesvärsprocessen
bör ses över på ett mera genomgripande sätt än som har varit möjligt inom ramen
för kommunallagsreformen (prop. 1975/76:187 s. 317, 551). Konstitutionsut-

s. 396 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:3
Skr 1977/78:103 396

skottet
anser också alt det är angeläget att en sådan översyn kommer till stånd (KU
1976/77:25 s. 41,86).

Jag
anser atl en allsidig översyn av kommunalbesvärsprocessen nu bör göras och
förordar alt en kommiué tillsätts för detla ändamål. Kommitténs uppdrag bör
omfatta alla former av kommunalbcsvär och den särskilda typ av besvär som
anförs hos kommunal eller landstingskommunal besvärsnämnd.

Kommunalbesvären
tjänar framför allt som medel för kommunmedlemmarna atl utlösa statlig
kontroll av kommunala besluts laglighet. Funktionen att i likhet med förvallningsbesvären
möjliggöra för enskild person att fä rättelse för egen del kommer numera i
andra hand. Kommunalbesvären lämpar sig mindre väl som rättsmedel i fråga om
beslut som rör enskild persons förhållanden. 1 sådana fall är från den enskildes
synpunkt förvaltningsbesvär att föredra. Dessa besvär kan medföra en mera
fullständig omprövning av det överklagade beslutet än vad som är möjligt i ett kommunalbesvärsmål.
Det är därför inte utan betydelse vilken typ av besvär som väljs i samband med lagsliflning
som rör exempelvis enskildas rättigheter och skyldigheter. Vid detta val måste
en avvägning göras mellan olika intressen - behovet av statskontroll, det
kommunala självslyrelsein-tresset och de enskilda medborgarnas intresse av
effektiva rättsmedel. Valet bör också göras så att tvekan inte uppkommer huravida
förvaltningslagen (1972:290) är tillämplig eller ej vid handläggningen av ett
visst ärende hos en kommunal myndighet. Kommittén bör överväga frågan om
lämplig besvärs-typ för olika slag av kommunala beslut och söka ange vilka
principer som bör gälla för valet mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.
Det bör inte i första hand vara kommitléns upf)gifl att utarbeta förslag lill
ändringar i de besvärsbestämmelser som f n. finns i de särskilda lagar och
förordningar som reglerar olika kommunala verksamhetsområden. En närmare
uppdelning mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär på de olika sakområdena
bör göras i samband med alt lagstiftningen på resp. område ses över.

I
praxis vållar gränsdragningen mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär
ibland avsevärda problem Besvärsmyndighelema har haft svårt alt avgöra om vissa
beslut skall överklagas med kommunalbesvär eller med förvaltningsbesvär. De
enskilda medborgarna har i allmänhet ingen kännedom om skillnaden mellan de
båda besvärstyperna. Kommittén bör undersöka vilka vägar som står lill buds för
atl komma lill rätta med problem av detta slag.

En
av kommitléns huvuduppgifter blir att behandla besvärsordningen. Kommunalbesvärsmålen
är nu den största grappen av mål som prövas av regeringsrätten ulan alt
regeringsrätten dessförinnan har meddelat prövningstillstånd. Efter 1971 års föivaltningsräUsreform
gäller med några fä undantag alt regeringsrätten prövar förvaltningsbesvär
endast om prövningstillstånd har meddelats. Förvallningsdomstolskommiltén
föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:70) Förvaltningsrällskipning att
kommunalbesvär inte skulle anföras hos länsstyrelsen ulan i stället hos kammartälten
och därifrån fullföljas till regeringsrätten där prövningstillstånd skulle
krävas. Förslaget kritiserades emellertid vid remissbehandlingen och
föredragande departementschefen ansåg det lämpligast atl behålla den gamla
besvärsgången (prop. 1971:30). Under de senaste åren har antalet kommunalbesvärsmål
hos regeringsrätten ökat kraftigt. Aren 1968-1971 var antalet kommunalbesvärsmål
som kom in till regeringsrätten lägst ca 190 och högst ca 250 per år. Enligt
tillgänglig statistik inkom 410 mål år 1972 och 530 mål år

s. 397 Kontrollera mot PDF

397 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

1976.
Denna utveckling härlett till att balansen av kommunalbesvärsmål hos
regeringsrätten har ökal från 298 vid årsskiftet 1971-1972 till 562 vid
årsskiftet 1976-1977. Detta medför olägenheter av olika slag för såväl enskilda
som kommuner och landstingskommuner. Prövningen av kommunalbesvärsmål bör inte
fä en sådan omfattning att regeringsrättens ställning som prejudikatsinstans
påverkas. Mot denna bakgrund synes det vara ofrånkomligt att kommittén
överväger frågan om begränsning av rätten all fullfölja kommunalbesvär lill
regeringsrätten. En eventuell fullföljdsbegränsning behöver inte nödvändigtvis
vara av det slag som följer av nuvarande bestämmelser om prövningstillstånd.
Tvärtom kräver kommunalbesvärens särart sannolikt särskilda regler om
tillståndsprövning i sådana mål.

Fullföljdsbegränsning
kan inte införas i kommunalbesvärsmålen utan all frågan om lämplig mellaninslans
övervägs. 1 landstingskommunala besvärsmål saknas f n. mellaninslans. Det är
tveksamt om denna ordning bör behållas ens om rätten atl överklaga
landstingskommunala beslut hos regeringsrätten inle begränsas. Inslansordningen
bör om möjligt vara densamma i alla typer av kommunalbesvärsmål. Del finns
alltså skäl som talar för att mellaninslans införs även för de
landstingskommunala målen. Länsstyrelsens lämplighet som mellaninslans kan med
hänsyn till länsstyrelsens roll i samspelet mellan stat och kommun
ifrågasättas framför allt när del gäller de landstingskommunala målen.
Kommittén bör pröva hela frågan om mellaninslans i kommunalbesvärsmål. Föratom
länsstyrelsen torde kammarrätten och länsrätten vara de alternativ som ligger
närmast lill hands. KommiUén bör naturiiglvis även pröva möjligheten all skjuta
in kammarrätten som en ny instans mellan länsstyrelsen eller länsrätten och
regeringsrätten. Målet bör vara alt åstadkomma en besvärsordning som möjliggör
en snabb, sakkunnig och öppen handläggning av målen och som ger utrymme för den
typ av prövning som kommunalbesvärens särart kräver.

En
annan huvuduppgift för kommittén blir atl se över besvärsförfarandet. För kommunalbesvärsprocessen
finns tre olika regelsystem, nämligen kommunallagarnas, förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens.
Hos länsstyrelsen gäller kommunallagarnas besvärsregler och förvaltningslagen.
1 regeringsrätten gäller kommunallagamas besvärsregler och förvaltningsprocesslagen.
Dessutom kan regeringsrätten bli tvungen att bedöma länsstyrelsens tillämpning
av förvaltningslagen i kommunalbesvärsmål. De tre regelsystemenär inte
samordnade med hänsyn till en kommunalbesvärslalan genom flera instanser och i
vissa frågor har reglerna olika innebörd. Denna ordning synes onödigt
komplicerad. Svårigheterna atl överblicka de regler som gäller för kommunalbesvärsprocessen
i de olika instanserna drabbar inte endast besvärsmyndigheterna utan även
kommunmedlemmar som vill anföra besvär saml kommunerna och landstingskommunema.
Kommittén bör behandla dessa frågor och utforma ett så långt möjligt enheUigt
besvärsförfarande. Lösningama på problemen blir delvis beroende av hur
besvärsordningen utformas och torde underiäUas, om länsstyrelsen som mellaninslans
ersätts av en förvaltningsdomstol.

De
besvärsgrunder som anges i kommunallagarna är kommunalbesvärsin-slilutels
kärna. De bör vara uttryck för en rimlig kompromiss mellan intresset av
statskontroll och kommunala självstyrelseintressen. I sin nuvarande utformning
är besvärsgrandema delvis föråldrade, svåra atl använda praktiskt och inte
särskilt lättillgängliga för enskilda som vill överklaga kommunala beslut. Besvärsgrandema
behöver alltså moderniseras. Kommittén bör se över dem i både sakligt och formelll
hänseende och pröva i vad mån de kan

s. 398 Kontrollera mot PDF

Dein Kn:3 Skr 1977/78:103 398

mönstras
ut eller behöver ändras. Kommittén bör i det sammanhanget undersöka om
möjligheterna att anföra och fullfölja uppenbart meningslösa kommunalbesvär kan
begränsas ulan alt detla i övrigt inskränker de besvärsmöjligheier som finns i
dag. Översynen av besvärsgrunderna bördock inle leda till alt kommunalbesvärens
karaktär av rättsbesvär ändras.

Kommunalbesvärsreglerna
motsvarar inte fullt ut de anspråk på klarhet som allmänheten och kommunerna
har rätt att ställa. Den grundläggande regeln atl besvärsmyndighelema inle
prövar sådana omständigheter som klaganden åberopar efter besvärslidens utgång
eller först i högre instans framgår sålunda inte av lagtexten. Kommittén bör
överväga om det är lämpligt aU behålla denna princip som ofta är okänd för
klagandena. 1 delta sammanhang bör komillén också ta upp frågan om hur omfaUande
besvärsmyndighelernas ulredningsansvar bör vara i kommunalbesvärsmålen.

Kommitléns
uppdrag bör, som jag har nämnt förat, omfatta även besvär som anförs hos kommunal
eller landslingskommunal besvärsnämnd, även om sådana besvär inle gärna kan
betecknas som kommunalbesvär. De bör ses som en särskild typ av besvär som är sarhordnade
med kommunalbesvären men som också har lånat vissa drag från förvaltningsbesvären.
Kommittén bör se över bestämmelserna om besvärsnämndernas behörighet och organisation
samt den särskilda besvär5;nämndsprocessen. 1 delta sammanhang bör kommittén
undersöka bl.a. hur den nya arbetsrättsliga lagstiftningen kan komma att
påverka besvärsnämiidernas verksamhet och behovet av sådana nämnder. Riksdagen
har flera g:ånger avslagit motionsyrkanden atl ålägga samtliga kommuner och
landstingskommuner alt inrätta besvärsnämnder (senast mot. 1975/76:91, KU
1976/77:25, rskr 1976/77:148). Kommittén bör inte behandla frågan om atl göra
besvärsnämnden obligatorisk.

I
utredningsarbetet bör kommittén i första hand gripa sig an med frågan om
besvärsordningen. Kommittén bör själv få avgöra om det är lämpligt att redovisa
resultatet av övervägandena i den delen i ett delbetänkande.

KommiUén
bör samråda med utredningen (Kn 1977:01) om länsdomslolarnas organisatoriska
ställning, målområde m.m. och andra kommittéer som behandlar frågor med
anknytning till kommitléns uppdrag.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartementet

atl
tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag alt göra en översyn
av kommunalbesvärsprocessen m.m.,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta fiortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

s. 399 Kontrollera mot PDF

399 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:4

4.
Översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i
Stockholm

Dir
1977:78

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen,
statsrådet Äntonsson, anför.

Riksdagen
har under våren antagit en ny kommunallag (prop. 1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr
1976/77:148, SFS 1977:179). Genom den nya lagen har alla de grandläggande
bestämmelserna för kommunerna och landstingskommunerna samlats i en lag. När
den nya lagen träder i kraft, den 1 juli 1977, upphör bl.a. kommunallagen
(1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm och landslingslagen
(1954:319) att gälla.

Den nya kommunallagen
innehåller, trots alt enhetlighet har eftersträvats, ett stort anlal
särbestämmelser för Stockholms kommun. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt
betänkande att delta är ägnat all i viss mån minska lagens överskådlighet (bet.
s. 44). Även när del gäller bestämmelsernas sakliga innebörd framstår
särregleringen enligl utskottet ibland som mindre lämplig. Inte minst med
hänsyn fill alt de största kommunerna och landstingskommunema har
administrativa problem av samma art och omfattning som Stockholms kommun anser ulskotlel
att den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm bör ses
över. Med sitt beslut har riksdagen ställt sig bakom detta uttalande.

Jag
förordar atl det uppdras ål en särskild utredare att göra den översyn som
riksdagen har uttalat sig för.

Översynen bör, som
framhölls vid riksdagsbehandlingen, ske i nära samarbete med företrädare för
Stockholms kommun.

Med hänvisning till vad
jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att fillkalla en särskild
utredare med uppdrag att göra en översyn av den särskilda organisationen av
kommunalförvaltningen i Stockholm,

all besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

all ersättning till ulredare,
sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen
(1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta fiortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

s. 400 Kontrollera mot PDF

Del
II Kn:5 Skr 1977/78:103 400

5.
Översyn av lagen om församlingsstyrelse

Dir
1977:80

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-05-12

Statsrådet
Antonsson anför.

I
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500) (LFS) finns
grundläggande bestämmelser om de kyrkliga kommunema. LFS överensstämmer i slora
delar både lill form och fill innehåll med 1953 års kommunallag. Ell av
huvudsyftena med LFS var att anpassa församlings-styrelselagstiftningen lill
kommunallagen. Senare ändringar i kommunallagen har ofta åtföljts av
motsvarande ändringar i LFS.

Riksdagen har nyligen
antagit förslag till enhetlig kommunallag med nya bestämmelser som syftar lill
all stärka medborgarnas inflytande (prop. 1975/ 76:187, KU 1976/77:25, rskr
1976/77:148). Den nya kommunallagen bygger på principen att kommuner och
landstingskommuner skall ha största möjliga frihet att anpassa sina
arbetsformer till de lokala förhållandena och atl onödig detaljreglering av den
kommunala verksamheten bör undvikas.

LFS
berörs inte alls av kommunallagsreformen. Den likformighet som hiuills har rätt
är emellertid av så slort värde att man nu bör se över LFS i syfte all anpassa
lagen till den nya kommunallagen. För denna uppgift bör en särskild utredare
tillkallas.

Översynen
bör vara inriktad på alt bringa LFS i överensstämmelse med den nya
kommunallagen i den mån olikheter inte är sakligt betingade. Det blir till stor
del fråga om en rent lagteknisk anpassning. 1 den mån kommunallagen innehåller
sakliga nyheter - del gäller framför allt de regler som bygger på förslagen i kommunaldemokiatiutredningens
huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati - bör i varje särskilt fall
övervägas om del är lämpligt att dessa nya princip£;r kommer alt gälla även för
de kyrkliga kommunema. Därvid bör naturiiglvis beaktas att dessa i olika
hänseenden arbetar under andra villkor än de borgeriiga kommunerna och alt
församlingsindelningens straktur skiljer sig från den borgeriigt kommunala
indelningens.

Resultatet
av de överiäggningar mellan staten och svenska kyrkan som nu pågår bör inte
föregripas. Översynen bör därför avse endast en anpassning av LFS till den nya
kommunallagen. Några ändringar i övrigt av innehållet i LFS bör sålunda inle
övervägas i detta sammanhang.

Utredaren
bör samråda med kyrkominislems stat-kyrkagrupp (U 1976:15) och den kommiué för
översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m. som jag inom kort ämnar begära
bemyndigande atl tillkalla.

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
mig

atl
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen om församlingsslyrelse,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form
av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

s. 401 Kontrollera mot PDF

401 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:6

alt
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)

6.
Vissa kommunaldemokratiska frågor

Dir
1977:96

Beslut
vid regeringssammanträde 1977-08-04

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför.

Den
kommunala självstyrelsen har grundläggande betydelse för den svenska
demokratin. I en utsträckning, som saknar motsvarighet i andra länder, har hos
oss samhällsuppgifter anförtrotts kommunala organ på både del lokala och det
regionala planet. Bakom detta ligger uppfattningen alt samhällsuppgifterna bör
handhas så nära de enskilda människorna som möjligt så atl dessa fär inflytande
och kontroll över hur den offentliga verksamheten bedrivs. En föralsältning för
delta är en levande kommunal demokrati som kommer till uttryck både genom ett
högt valdeltagande och genom ett aktivt medborgarinflytande mellan valen.

Den kommunindelningsreform
som riksdagen beslöt år 1962 och som var genomförd vid årsskiftet 1973-74 har
på ett avgörande säU förändrat det kommunala livet. Den kommunala demokratin
fick sämre arbetsförutsättningar genom alt avstånden ökade mellan de kommunala
organen och de enskilda kommunmedlemmarna samlidigt som antalet förtroendevalda
minskade väsentligt. Övergången till ell valsystem med gemensam valdag för
riksdagsval och kommunalval gav upphov till ökade farhågor för den kommunala
demokratin. 1 samband med beslutet om den partiella förfalt-ningsreformen år
1968 beslöt därför riksdagen atl la initiativet lill en samlad översyn av den
kommunala demokratin.

Med
anledning av riksdagens beslut tillkallades år 1970 utredningen om den
kommunala demokratin. Denna lämnade år 1975 sitt huvudbetänkande (SOU 1975:41)
Kommunal demokrati. Detta lades till grand för en proposition som behandlades
vid 1976/77 års riksmöte(prop 1975/76:187,KU 1976/ 77:25, rskr 1976/77:148). De
reformer som riksdagen beslöt var inte genomgripande vad gäller den kommunala
demokratins arbetsvillkor. 1 stor utsträckning blir emellertid resultatet beroende
av de åigärder som vidtas av kommunerna och landstingskommunerna själva.

Det
har inle från något håll hävdals alt resultatet av arbetet inom utredningen om
den kommunala demokratin helt kan undanröja de nackdelar som kommunindelningsreformen
för med sig från kommunalde-mokralisk synpunkt. Det är därför angelägel att
följa utvecklingen och få lill stånd ytteriigare reformer för atl stärka den
kommunala demokratin. Jag föreslår att en kommitté tillsätts för delta ändamål.

En
huvuduppgift för kommittén bör vara alt överväga reformer som kan stärka medborgarinflytandet
inom kommuner och landstingskommuner. Detla kan ske på flera olika säli. En
möjlighet, som har diskuterats i den kommunaldemokratiska debatten och
behandlats av utredningen om den kommunala demokratin, är att ändra den
kommunala organisationen genom

26 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

s. 402 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:6
Skr 1977/78:103 402

inrättande
av olika typer av lokala organ, framför allt kommundelsorgan med övergripande
uppgifter, lokala styrelser vid kommunala institutioner och distriktsnämnder.
Kommittén Ixir, med utgångspunkt i uiredningens undersökningar, kartlägga och
utvärdera den verksamhet med sådana organ som förekommer. Den bör sedan pröva
vilka reformer inom lagstiftningen som behövs för att de lokala organen skall
kunna bidra verksamt till aU förstärka medborgarinflytandet inom kommunerna.
Förslagen bör utgå från principen att lagstiftningen skall ge kommunerna
största möjliga frihet att anpassa sin organisation och sina arbetsformer till
de lokala önskemålen. Det bör alltså inte bli fråga om att föreskriva
kommunerna en viss organisation.

Kommunallagen
(1977:179) medger i princip inle att det inrättas kommundelsorgan med
förvaltande och verkställande uppgifter. Varje kommun skall vara en odelad
förvaltningsenhet. De kommundelsorgan som inrättas i dag kan därför endast ges
beredande och rådgivande uppgifter. Det finns däremot i regel inget hinder mot atl
skapa lokala styrelser för förvaltningen av en viss institution, l.ex. en
fritidsanläggning eller ett daghem. Sociala distriktsnämnder och sjukhusdireklioner
ulgör undantag från principen att kommunen resp. landstingskommunen skall vara
en odelad förvaltningsenhet. Möjlighet saknas alt låta medborgarna utse
ledamöter i kommundelsor-ganen genom direkta val.

De
begränsningar som fn. gäller i fråga om möjligheterna att låta kommundelsorganen
väljas direkt och ge dem olika slag av arbetsuppgifter hänger samman med bl.a. atl
frågorna om valsätt och om avgränsning av kommundelsorganens kompetens har
ansetts svåriösta. Kommittén bör ta upp dessa frågor till noggrann prövning
samt utarbeta förslag till lösningar. Arbetet bör syfta till alt de kommuner
som så önskar skall kunna inrätta direktvalda kommundelsorgan under nästa
valperiod.

Målet
måste vara all i alla kommuner skapa förutsättningar för ell från demokratisk
synpunkt väl fungerande syslem. Svårigheterna är givetvis störst i stora lätortskommuneroch
i glesbygdskommuner med stor geografisk omfattning. Där kan en utbyggd förtroendemannaorganisalion
med direktvalda kommundelsorgan innebära en lösning. Det är emellertid
angeläget all kommundelsorganen fogas in på ell naturligt sätt i den kommunala
organisationen. Detta torde underlättas om de kan anförtros vissa förvaltningsuppgifter.
Med en sådan utformning skulle en organisation med direktvalda kommundelsorgan
kunna ses som ell alternativ till en indelningsändring som skulle vara
önskvärd från rent kommunaldemokralisk synpunkt.

Institutionsstyrelser
och distriklsnämnder förekommer i dag på några områden. Kommittén bör studera
erfarenheterna från dessa och pröva föratsältningarna för sådana
organisationsformer även på andra områden. Kommitléns uppdrag bör även omfatta
frågan om möjlighet för dem som utnyUjar kommunal service alt delta i
institutionsstyrelsernas verksamhet. Inom utbildningsdepartementel övervägs f n.
frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna. Kommittén bör i sitt arbete
beakta resultat av dessa överväganden.

Inrättande
av särskilda lokala organ inom den kommunala organisationen utgör ett av flera
sätt att stärka den kommunala demokratin och undanröja de nackdelar som kommunindelningsreformen
medförde. Andra möjligheter erbjuder de polifiska partierna, kvinno- och
ungdomsförbunden, folkbUdningsorganisationerna och andra folkrörelser. Dessa
organisationer, liksom den lokala tidningspressen och lokalradion, har fäll ett
väsentligt ökat ansvar

s. 403 Kontrollera mot PDF

403 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:6

för
alt hålla den kommunala debatten och medborgarengagemanget levande. Det
föreligger redan nu ett tämligen omfattande utredningsmaterial i dessa frågor,
varför det knappast finns behov av atl igångsätta särskilda undersökningar. KommiUén
bör emellertid överväga åtgärder för att förbättra möjligheterna att även på de
här angivna vägama stimulera och stärka den kommunala demokratin.

Det
förefaller emellertid tveksamt om man kan fullt ut eliminera kommunindelningsrcformens
nackdelar från kommunaldemokralisk synpunkt med åtgärder av del slag som jag
nu har berört. Mot den bakgrunden framstår det som angeläget att man nu fär underiag
för en samlad och allsidig bedömning av reformens för- och nackdelar genom att
belysa dess återverkningar i skilda hänseenden, för medborgarinflytande och medborgarkonlroll,
för samhällsplanering, kommunal service och näringsliv, för kommunernas
administration och ekonomi etc.

Kommittén
bör ha som en andra huvuduppgift att utarbeta förslag till hur kommunindelningsreformen
skall utvärderas. Kommitténs förslag lill program för utvärderingen bör läggas
fram under första halvåret 1978. Kommittén bör noggrant överväga vilken
omfattning utvärderingen bör ha med hänsyn lill redan ulfört utrednings- och
forskningsarbete, i vilken utsträckning den kan begränsas lill ett urval av
kommuner och om den bör genomföras i etapper. Programmet bör utformas så all
man kan utnyttja erfarenheterna frän de indelningsärenden som kan komma all
avgöras före 1979 års val och beakta resultatet av det fortlöpande arbetet med
att stärka den kommunala demokratin. Kommittén bör lägga fram detaljerade
förslag till program för utvärderingen samt göra noggranna kostnadsberäkningar.
Den bör härvid hålla nära kontakt med den statsvetenskapliga forskningen om
kommunala frågor. Del bör inle vara en uppgift för kommittén alt själv
genomföra särskilda undersökningar. Del får ankomma på regeringen att ta StäUning
lill formerna för utvärderingens genomförande och kommitténs närmare roll i
delta sammanhang, sedan kommittén har lagt fram sitt programförslag.

Till
1968 års partiella författningsreform hörde beslut om en enhetlig treårig
mandatperiod för såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige saml om
gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval. Ordningen med gemensam valdag
diskuterades grundligt inför reformen och har även senare varit uppe till
debatt. Som jag har nämnt i det föregående har den gemensamma valdagen ansetts
kunna inverka ofördelaktigt i olika avseenden på den kommunala demokratin. Den
medför speciella problem då man överväger atl införa direktvalda kommundelsorgan.
Ett nära samband föreligger mellan den gemensamma valdagen och den treåriga
mandatperioden. Enligt en åsikt som ofta förs fram är tre år en alltför kort
mandatperiod. Kommittén bör ha som en tredje huvuduppgift atl undersöka vilka
återverkningar den gemensamma valdagen och den treåriga mandatperioden har på
den kommunala demokratin. Kommittén bör överväga vilka lösningar som är
tänkbara och som från kommunal synpunkt är de lämpligaste i dessa frågor men
bör inle lägga fram förslag till ändrad ordning.

Kommunallagen
innebär atl fullmäktige som ett led i beredningen av ett ärende kan besluta att
synpunkter skal! inhämtas från medlemmar i kommunen eller landstingskommunen
genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Valnämnden i
kommunen får därvid anlitas (2 kap. 18 §). Kommittén bör följa tillämpningen av
den nya lagstiftningen och utnyttjandet av de möjligheter som den ger. KommiUén

s. 404 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:7
Skr 1977/78:103 404

bör
därvid vara oförhindrad aU ta initiativ till ytteriigare regleringar och
kompletteringar för att åstadkomma en lämplig utveckling av folkomrösl-ningsinstitutet
som ett led i en fördjupad kommunal demokrati.

Kommittén
bör samråda med utredningen (Kn 1976:04) om vidgad länsdemokrati, utredningen (Kn
1976:05) om kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan och andra
kommittéer som behandlar frågor med anknytning till kommitténs uppdrag.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartementet

att fillkalla
en kommitté med högst sju ledamöter för fortsatl utredning av vissa
kommunaldemokratiska frågor,

all
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

7.
Utredning om kontaktema mellan medborgare och samhällsorgan

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-22

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför

Vårt
samhälles alltmer komplicerade karaktär med omfattande regleringar och
svåröverskådlig myndighetsorganisation medför åtskilliga problem för de
enskilda medborgarna. Samhället är enligt mångas mening alltför byråkratiskt
med onödigt många och invecklade bestämmelser och dålig kontakt mellan
myndigheterna och medborgarna. Det är självfallet allvarligt om enskilda
människor upplever sig stå i en motsatsställning till samhället och känner ett
avstånd till myndigheterna. Det är därför angeläget atl åtgärder vidtas för alt
underlätta medborgarnas kontakter med myndigheterna och över huvud taget minska
byråkratin i samhället.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 19 augusti 1976 har tillsatts en arbetsgrapp
(Kn 1976:01) för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan. 1
arbetsgruppen ingår bl. a. företrädare för kommunförbunden, försäkringskasseförbundei
och de tre fackliga huvudorganisationerna.

Arbetsgmppens
uppdrag har nyligen berörts av konstilulionsutskottet i ett betänkande
(1976/77:15) med anledning av motioner om den enskildes rättssäkerhet i
förvaltningen m.m. I betänkandet, som har godkänts av riksdagen, anför
utskottet att arbetsgruppen är ett steg i rätt riktning men atl man kan ställa
sig något tveksam till uppläggningen av arbetet. Det är därför enligt utskottet
naturiigt om regeringen prövar hur utredningsarbetet skall

s. 405 Kontrollera mot PDF

405 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:7

bedrivas
i fortsättningen.

Jag
kan i allt väsenlligl ansluta mig till de riktlinjer som drogs upp i direktiven
för arbetsgruppen. Dessa kan alltså enligt min mening ligga lill grund för det
fortsatta arbetet. Jag haremellertid en annan uppfattning om de lämpligaste
formerna för arbetets ledning och organisation.

Frågornas
karaktär gör del enligt min mening önskvärt att arbetet ges en stark pariamentarisk
förankring. Jag anser därför aU arbetsgruppen bör ersättas av en pariamentarisk
kommitté. Samtidigt anser jag emellertid atl del är nödvändigt all bedriva
arbetet i nära kontakt med de stora organisationerna. Detta bör ske genom att
företrädare för dessa knyts fill utredningen som sakkunniga.

Utredningsarbetet
kommer att sträcka sig över vida fält och beröra frågor av mycket skiftande
karaktär. Arbetets närmare uppläggning måste därför ägnas noggranna
överväganden. Även om del måste bli kommitténs uppgift att själv finna de
lämpligaste arbetsformerna, vill jag i anslutning till de nämnda
riksdagsuttalandena utveckla några synpunkter i detta avseende.

Kommitténs
utredningsarbete kan enligl min mening lämpligen organiseras i arbetsgrupper.
Utan alt vilja binda kommitténs ställningslagande på denna punkt vill jag peka
på att uppgifterna läcker åtminstone fyra i princip skilda arbetsfält, som vart
för sig kräver aktiva insatser.

En
central uppgift för kommittén blir alt pröva om ändringar kan göras i sådana
författningsbestämmelser som allmänheten uppfattar som omotiverade eller
onödigt komplicerade. För atl nå resultat av verklig betydelse för de enskilda
bör kommittén i enlighet med de tidigare direktiven göra det möjligt för
enskilda och organisationer all framföra synpunkter och önskemål om
förändringar. Denna del av utredningsarbetet kan enligt min bedömning fä slor
omfattning. Det är uppenbart att de företrädare för organisationer som knyts
till kommittén bör kunna lämna viktiga bidrag i detta arbete.

En
annan grapp av uppgifter gäller möjligheterna att förbättra informationen om
samhällsorganens verksamhet och att bistå medborgarna på bästa sätt vid deras
kontakter med myndigheter. Till detla område hör frågor om kontaktpersoner vid
myndigheter, om kommunbibliotekens roll som förmedlare av information, om lokalkonlorsverksamhet
m. m. Med hänsyn lill att många av dessa frågor har en nära anknytning till den
kommunala verksamheten bör utredningen kunna dra särskild nytta av
kommunförbundens sakkunskap och erfarenheter.

En
grupp för sig bildar de frågor om myndigheternas språk och om utformningen av
skrivelser och blanketter etc. som nämns i arbetsgruppens direktiv. Det är av
stor vikt att kraftfulla insatser görs för att åstadkomma förbättringar på
dessa områden.

Ett
annat arbetsområde omfattar frågor av juridisk karaktär, t. ex. de som gäller
förvaltningslagen (1971:290) och rätlshjälpslagen (1972:429). Jag vill
understryka betydelsen av att i detta utredningsarbete beakta synpunkter som
gäller de enskildas rättssäkerhet inom förvaltningen. På detta område skall kommiUén
ha befogenhet att själv utarbeta förslag lill partiella reformer. Det skall
däremot inte vara en uppgift för kommittén att gå närmare in på
lagstiftningsfrågor av större räckvidd. 1 det utskottsbetänkande som jag
tidigare nämnde framhålls som särskilt angeläget all förvaltningslagen blir
föremål för översyn. Kommittén bör ta upp denna fråga med förtur och i första
hand redovisa en allmän bedömning av reformbehovet. Räushjälps-

s. 406 Kontrollera mot PDF

Del n Kn:8 Skr
1977/78:103 406

systemet
i dess helhet ses f n. över av rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07). Efiersom
den utredningen har till huvuduppgift att effektivisera det nuvarande systemet
på området, bör kommitténs undersökning i denna del främst inriktas på frågan
om rättshjälpsreformen är tillräckligt känd förden breda allmänheten.

Kommittén
bör under arbetets gång samråda med, förutom nämnden för samhällsinformation,
statens personalutbildningsnämnd och rättshjälpsutredningen som nämns i arbetsgrappens
direktiv, även besparingsutredningen (Fi 1975:01),
decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) och den kommitté med uppdrag att
utreda frågan om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna
som jag i dag ämnar begära bemyndigande alt få tillkalla.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartementet

atl
tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att göra en översyn
av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan,

att
utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt
kostnaderna skall belasta Ijorlonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen
ansluter sig til! föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

8.
Utredning om minskad statskontroll över kommunema och landstingskommunerna

Beslut
vid regeringssammanträde 1976-12-22

Departementschefen,
statsrådet Antonsson, anför.

Den
kommunala självstyrelin är av stor betydelse för vårt lands styrelseskick.
Genom att väsentliga samhällsuppgifter decentraliseras till kommunerna och
landstingskommunerna kan former skapas för ett aktivt medborgarinflytande. Det
är mot den bakgrunden angeläget atl åigärder vidtas för att stärka kommunernas
och landstingskommunernas roll i samhället.

Statsmakterna
har del övergripande ansvaret för samhällets utveckling och uppgifter. De måste
därför ange ramarna för kommunernas och landstingskommunernas befogenheter.Slatlig
tillsyn och kontroll kan inte heller undvaras. Utvecklingen gick under läng tid
i riktning mot en allt starkare statlig detaljstyrning. På detta sätt
urholkades den kommunala självstyrelsen.

Under
de senaste decennierna har förutsättningarna för att öka kommunernas och
landstingskommunernas ansvar och handlingsfrihet i hög grad förbättrats. De har
numera resurser att självständigt handha de uppgifter som

s. 407 Kontrollera mot PDF

407 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:8

har
lagts på dem. Del är därför en angelägen uppgift att öka den kommunala
handlingsfriheten och därmed ge den kommunala självstyrelsen ett större reellt
innehåll.

Under
senare år har reformer genomförts på olika områden för alt minska den statliga
detaljregleringen. Exempel härpå utgör beslut vid 1969 och 1972 års riksdagar
om att begränsa kommuns underställningsskyldighet i vissa ärenden (prop.
1969:63, KU 1969:44, rskr 1969:405 och prop 1972:12, KU 1972:11, rskr 1972:45).
Inom kommundepartementet har ett fortlöpande översynsarbete bedrivits i syfte
att mönstra ut sådana föreskrifter om statlig tillsyn och kontroll som inte
längre behövs. Som ett led i detla arbete har i en proposition (1976/77:1)
lagts fram förslag som avses öka kommunernas och landstingskommunernas
möjligheter att anpassa organisation och arbetsformer efter skiftande lokala
förhållanden och behov.

Det
är enligt min mening angeläget atl en samlad översyn nu görs av statens
tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommunema och landstingskommunerna.
Jag vill därför föreslå atl en kommitté tillsätts med uppgift att pröva vilka ytteriigare
förändringar som kan göras för att i delta avseende stärka den kommunala
självstyrelsen.

Syftet
med översynen bör vara att mönstra ut sådana detaljföreskrifter som med hänsyn
till de kommunala och landstingskommunala organens ställning och resurser inte
längre är nödvändiga. Det finns enligt min mening flera motiv för att på detla
sätt decentralisera ansvar och befogenheter. Statsförvaltningen kan avlastas
arbetsuppgifter och få bättre tid för planering och andra övergripande frågor.
Från demokratisk synpunkt aren förstärkning av kommunernas och
landstingskommunemas roll i beslutsfattande av stor vikt för att
samhällsverksamheten skall kunna utformas nära de enskilda människorna. I
utredningsarbetet bör synpunkter av delta slag väga tungt. Samtidigt måste
självfallet kraven på samordning och likformighet i samhällsarbetet beaktas.
Det är exempelvis nödvändigt att statsmakterna meddelar bestämmelser av olika
slag för att uppnå övergripande mål i fråga om rättssäkerhet, sysselsättning
och lika tillgång till samhällsservice. Vid utformningen av den statliga
tillsynen och kontrollen över kommuner och landstingskommuner måste enligt min
mening en avvägning mellan delvis motstridiga intressen göras i varje särskih
fall.

Kommittén
bör göra det möjligt för kommuner och landstingskommuner att under arbetets
gång framföra synpunkter och önskemål om förenklingar. Del är väsentligt atl de
kommunala självstyrelseorganens kunskap och erfarenheter av kontakter med
statliga tillsynsmyndigheter tas till vara i utredningsarbetet. Med
utgångspunkt häri bör kommittén kartlägga och behandla olika former av statlig
tillsyn och kontroll. Särskild uppmärksamhet bör ägnas beslut som kräver fastställelseprövning
av regeringen eller statlig myndighet. 1 prop. 1976/77:1 har en genomgång i
detta hänseende gjorts beträffande kommunerna och förslag lagts fram om
begränsningar i underställningsskyldigheten. Föralsättningar finns enligt min
bedömning för att i ökad utsträckning låta de kommunala självslyrelseorganen
avgöra frågor i vilka beslutanderätten f n. är delad mellan statliga och
kommunala eller landstingskommunala myndigheter.

Frågor
som rör stora delar av kommunernas och landstingskommunernas verksamheter
utreds av olika statliga kommittéer. I direktiven för vissa kommittéer anges
att omfattningen av den statliga tillsynen och kontrollen på resp. område skall
prövas med syfte att föreslå begränsningar. Utredningsuppdrag med denna
inriktning har bl. a. utredningen (U 1972:06) om skolan.

s. 408 Kontrollera mot PDF

Del n Kn:8 Skr 1977/78:103 408

slatenoch
kommunerna, hälsovårdsstadgeutredningen (SI 974:08) och hälso-och
sjukvårdsutredningen (S 1975:04). Vidare har utredningen (Fi 1976:06) om
kommunernas ekonomi i uppdrag att behandla frågan om övergång lill mera
generella former för statsbidragsgivningen. Frågan om förhållandel mellan
statliga och kommunala myndigheter bör normalt prövas i samband med att
sakområdet utreds. Den kommitté som jag har förordat i det föregående bör
därför i första hand överväga förändringar som framstår som särskilt angelägna
och som kan göras oberoende av överväganden om andra förändringar inom ett
visst sakområde. Kommittén bör självfallet samråda med de kommittéer som
utreder särskilda kommunala och landstingskommunala verksamhetssektorer. Ett
fortlöpande samråd bör ske med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01).

En
betydande del av den statliga tillsynen och kontrollen av kommunerna och
landstingskommunerna sker genom de statliga myndigheternas föreskrifter,
anvisningar och råd. Grunden för myndigheternas befogenheter i detla avseende
finns bl. a. i resp. myndighels instruktion samt i lagar och andra förfatlningarsomreglerarolika
kommunala och landslingskommunala verksamhetsområden. En begränsning av
myndigheternas rätl härvidlag har införts genom en särskild kungörelse
(1970:641). 1 denna föreskrivs alt myndighet inle utan regeringens medgivande
lär ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar eller råd som kan påverka
gällande standard eller tillämpade normer och som i väsentlig grad kan leda
till direkta eller indirekta kostnadsökningar. Det ankommer på
riksrevisionsverket alt inom ramen för den förvaltningsrevision som verket
bedriver följa de verksamheter som berörs av kungörelsen samt därvid bedöma de kostnadsmässiga
konsekvenserna. Det är enligt min mening också angeläget att ägna
myndigheternas föreskrifter m. m. uppmärksamhet från kommunal självsiyrelsesynpunki.
KommiUén bör därför behandla de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av
kommuner och landstingskommuner i syfte att avveckla föreskrifter, anvisningar
och råd som inte längre kan anses behövliga.

Kommittén
bör lägga fram förslag till de författningsändringar som föranleds av
kommitténs överväganden. Det bör dock inte vara en uppgift för kommittén alt
utarbeta förslag till ändringar av myndigheternas föreskrifter m. m.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar
chefen för kommundepartemenlet

atl
tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag ätt utreda frågan om
minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommiUén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

all
ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

s. 409 Kontrollera mot PDF

409 Kronologiskt register

Kronologisk förteckning över kommittédirektiv i
departementsvis ordning

(Direktiv som inte har publicerats i 1977 års berättelse
eller Ingår i 1977 års direktivserie redovisas sist inom resp. departementsavsnitO

Nr Rubrik Nr Kommitté-

del 11 del 1 beteckning

Justitiedepartementet (Ju)

45

Ju 1977:01

46

Ju 1977:02

48

Ju 1977:04

41

Ju 1976:04

47

Ju 1977:03

7

Ju 1971:06

50

Ju 1977:06

49

Ju 1977:05

51

Ju 1977:07

40

Ju 1976:02

52

Ju 1977:08

53

Ju 1977:09

34

Ju 1975:05

55

Ju 1977:11

56

Ju 1977:12

54

Ju 1977:10

57

Ju 1977:13

14

Ju 1973:08

50

Ju 1977:06

58

Ju 1977:14

59

Ju 1977:15

45

Ju 1977:01

60

Ju 1977:16

4

UD 1977:01

1
Förstärkt skydd
i regeringsformen for de medborgerliga fri- och rättigheterna (Dir 1977:1)

2
Lagrådets
ställning och uppgifter (Dir 1977:2)

3
Vissa
straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet (Dir 1977:5)

4
Tillägssdirektiv
till utredningen för översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott (Dir
1977:6)

5
Fömyad översyn
av sedlighetsbrotten (Dir 1977:7)

6
Tilläggsdirektiv
till konkurslagskommittén (Dir 1977:9)

7
Översyn av rättegångsförfarandel
vid allmän domstol (Dir 1977:10)

8
Överlåtelse och
panlsältning av byggnad på annans markm. m. (Dir 1977:12)

9
Ställföreträdare
for dödsbo i vissa fall m. m. (Dir. 1977:13)

10
Tilläggsdirektiv
till utredningen om upphovsrätt (Dir, 1977:21)

11
Förstärkning av
barns räusliga ställning (Dir 1977:25)

12
Översyn av det
militära ansvarssystemet (Dir 1977:36)

13
Tilläggsdirektiv
till utredningen om väktarulbildning (Dir 1977:51)

14
Utredning om de
allmänna advokatbyråerna m,,m, (Dir 1977:54)

15
Översyn av
bestämmelserna om tomträttsavgäld (Dir 1977:67)

16
Ny yitrandefrihetsgrundlag
(Dir 1977:71)

17
Konsumentköp
(Dir 1977:83)

18
Tilläggsdirektiv
till produktansvarskommittén (Dir 1977:84)

19
Tilläggsdirektiv
till rättegångsutredningen (Dir 1977:91)

20
Dödsbodelägares
ansvar för avlidens skulder m, m, (Dir 1977:97)

21
Arbetstagares
uppfinningar (Dir 1977:100)

22
Tilläggsdirektiv
till rättighetsskyddsutredningen (Dir 1977:112)

23
Översyn av
sjölagen (Dir 1977:114)

Utrikesdepartementet (UD) 1 Det svenska kultur-
och informationsutbytet med utlandet (Dir 1977:20)

27 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr del II

Rubrik

Nr dell

Kommittébeteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

17

2
Sveriges
utvecklingssamarbete på industriområdet (Dir 1977:59)

3
Tilläggsdirektiv
för bistånd:>politiska utredningen (Dir 1977:68)

Försvarsdepartementet (Fö)

1
Tilläggsdirektiv
till försvarets fredsorganisationsutredning (Dir 1977:22)

2
Tilläggsdirektiv
till försvarsmaktens ledningsutredning (Dir 1977:30)

3
Utredning om
formerna m, m, för de vämpliktigas medinflytande (Dir 1977:34)

4
Utredning
rörande datasystemens sårbarhet (Dir 1977:56)

5
Överföring av
civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter (Dir
1977:61)

6
Utredning om formema
fcr tandvård för värnpliktiga m, fl, (Dir 1977:66)

Socialdepartementet (S)

Utredning om prostitution m, m, (Dir 1977:11)
Sjukvårdens inre organisation (Dir 1977:32) Tobakskommitté (Dir 1977:37)
Kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning (Dir 1977:39)

Ledningsgrupp
för narkotikafrägor (Dir 1977:41) Utredning om barnolycksfall (Dir 1977:42)
Utredning om ADB inom den allmänna försäkringen m, m, (Dir 1977:52)

Utredning
avseende vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre (Dir 1977:57)
Kontinuitet i öppen vård mellan patient och läkare (Dir 1977:62)

Vissa
frågor om verksamhsten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (Dir
1977:64) Utredning om läkemedelsinfomiation (Dir 1977:73) Viss omsorg om handikappiade
(Dir 1977:89) Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset (Dir 1977:101)

Samhällsstödet till enssimstående föräldrar
(Dir 1977:104)

Översyn av THX-frågan mm, (Dir 1977:106) Förberedelser
för internaticnella barnåret (Dir 1977:108) Sjukvården i krig

1 2 3 4

5 6

7

10

11 12 13

14

15 16

UD 1977:02 UD 1972:03

15

F ö 1968:20 F ö 1974:03 F ö
1977:01 F ö 1977:02 F ö 1977:04 F ö
1977:03

16

24

S 1977:01

25

S 1977:02

26

S 1977:03

27

S 1977:04

29

S 1977:06

30

S 1977:07

33

S 1977:10

28

S 1977:05

31

S 1977:08

32

S 1977:09

34

S 1977:11

35

S 1977:12

37

S 1977:14

39

S 1977:16

40

S 1977:17

42

S 1977:19

23

S 1976:05

opaginerad Kontrollera mot PDF

411

Kronologiskt register

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr del II

Rubrik

Nr del 1

Kommittébeteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

28

29

30

Kommunikationsdepartementet
(K)

1
Sveriges
meterologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation m, m,
(Dir 1977:19)

2
Huvudmannaskap
för driften av Göta kanal (Dir 1977:33)

3
Förbättringar i
typbesiktningssystemet m, m, (Dir 1977:40)

4
Vissa containerfrågor
(Dir 1977:65)

5
Sjöfartspolilisk
utredning (Dir 1977:74)

6
Tilläggsdirektiv
till fartygsmiljöutredningen (Dir 1977:75)

7
Tilläggsdirektiv
till befälsbemanningsutredningen (Dir 1977:76)

8
Tilläggsdirektiv
till SMHI-utredningen (Dir 1977:99)

Ekonomidepartementet (E)

1
Utredning
angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling (Dir 1977:46)

2
Utredning om
lönsparande (Dir 1977:70)

3
Översyn av
valutaregleringen (Dir 1977:85)

4
Statistiska
centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling (Dir
1977:87)

5
Översyn av
lagen om försäkringsrörelse m, m, (Dir 1977:113)

6
Kommiué for att
utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar'

Budgetdepartementet (B)

1
Bokföringen
inom jordbruket (Dir 1977:17)

2
Teknisk översyn
av vägtrafikbeskattningen (Dir 1977:44)

3
Utredning om
vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom
arbetsrättens område (Dir 1977:48)

4
Tilläggsdirektiv
till utredningen om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella
och humanitära ändamål (Dir 1977:50)

5
Översyn av reglema
om stämpelskau och expeditionsavgift (Dir 1977:55)

6
Lokalisering av
ny verksamhet till Västerbottens län (Dir 1977:63)

7
Utredning om
särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m. m,
(Dir 1977:86)

8
Delegation för
företagens uppgiftslämnande m, m, (Dir 1977:98)

9
Utredning om
avdragsrätt vid inkomsttaxering för gåvor till ideella och humanitära ädanmål'

19

K 1977:01

21

K 1977:03

20

K 1977:02

22

K 1977:04

23

K 1977:05

8

K 1973:04

2

K 1970:29

19

K 1977:01

10

E 1977:01

11

E 1977:02

12

E 1977:03

13

E 1977:04

14

E 1977:05

8

E 1976:02

24

B 1977:03

26

B 1977:05

25

B 1977:04

17

B 1976:01

17

B 1977:06 B 1977:07 B 1977:08 B 1977:09 B 1976:01

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr Rubrik Nr Kommitté-

del II del I beteckning

10
Utredning om
bättre medoder för planering och hushåll- 22 B 1977:01 ning i statsförvaltningen'

11
Utredning om
vissa personaladministrativa informat- 23 B 1977:02 ionsbehandlingsfrågor

Utbildningsdepartementet (U)

47

U 1976:10

55

U 1977:03

16

U 1974:04

54

U 1977:02

33

U 1975:14

56

U 1977:04

57

U 1977:05

59

U 1977:07

58

U 1977:06

60

U 1977:08

12

U 1972:07

61

U 1977:09

63

U 1977:11

1!

U 1972:06

52

U 1976:16

25

Jo 1977:01

26

Jo 1977:02

27

Jo 1977:03

28

Jo 1977:04

30

Jo 1977:06

31

Jo 1977:07

32

Jo 1977:08

20

Jo 1976:06

8

Jo 1973:07

11

Jo 1974:07

1
Tilläggsdirektiv
till utredningen om den gymnasiala utbildningen (Dir 1977:14)

2
Kommitté med
uppgift att öka andelen kvinnor pä skolledande befattningar (Dir 1977:16)

3
Tilläggsdirektiv
till 1974 års lärarutbildningsutredning (Dir 1977:18)

4
Översynen av
det statliga litteraturstödet (Dir 1977:24)

5
Tilläggsdirektiv
till utredningen om studiedokumentation och statistik för högskolan (Dir
1977:29)

6
Utredning om
vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m, m, (Dir 1977:49)

7
Samhällets
insatser på videogramområdet (Dir 1977:53)

8
Utredning om museijärnvägsföreningar
(Dir 1977:79)

9
Utredning om
vårdutbildningen inom högskolan (Dir 1977:82)

10
Utredning om
visningsersättning (Dir 1977:93)

11
Tilläggsdirektiv
för bibelkommissionen (Dir 1977:105)

12
Utgivning av
svenskt uppslagsverk (Dir 1977:109)

13
Beredning av
vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar
(Dir 1977:119)

14
Tilläggsdirektro
till utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK)'

15
Organisationskommitté
för bildandet m, m, av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

Jordbruksdepartementet (Jo)

1
Viss översyn av
renhållningislagstiftningen (Dir 1977:8)

2
Finansiering av
djursjukhusen, m, m, (Dir 1977:23)

3
Vissa
utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (Dir 1977:35)

4
Översyn av
vissa Jakt- och viltvårdsfrågor (Dir 1977:38)

5
Vattenplanering
(Dir 1977:45)

6
Förutsättningarna
för olympiska vinterspel i Sverige år 1984 (Dir 1977:72)

7
Luftvårdsproblem
på grund av bilavgaser (Dir 1977:77)

8
Tilläggsdirektiv
till miljöskyddsutredningen (Dir 1977:110)

9
Tilläggsdirektiv
till 1973 års fiskevattensutredning (Dir 1977:115)

10 Tilläggsdirektiv till jordförvarvsutredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

413

Kronologiskt
register

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr del II

Rubrik

Nr dell

Kommittébeteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredning
om utbyggd avbytarservice inom Jordbruket'

24

Jo 1976:11

s. 21 Kontrollera mot PDF

Handelsdepartementet
(H)

1
Tilläggsdirektiv
till insynsutredningen (Dir 1977:3)

2
Utredning om exportfinansieringen
(Dir 1977:26)

3
Utjämning av
regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (Dir 1977:81)

4
Utredning om
samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till
sjöss

(Dir 1977:88)

5
Utredning om
förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika
och Namibia i samband med svenska investeringar där (Dir 1977:90)

6
Utredning om
författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen om
internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med
patentärenden (Dir 1977:103)

7
Överläggningar
med svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet
i Sydaf rika (Dir 1977:111)

8
Översyn av
resegarantilagen (Dir 1977:116)

9
Ändrade
direktiv för den sakkunnige för utvärdering av prispolitiken'

Arbetsmarknadsdepartementet (A)

1
Tilläggsdirektiv
till sysselsättningsutredningen (Dir 1977:92)

2
Översyn av
anställningsskyddslagstiftningen (Dir 1977:102)

3
Översyn av
utlänningslagstiftningen

Bostadsdepartementet (Bo) 1 Tilläggsdirektiv för
gatukostnadsutredningen (Dir 1977:60)

Industridepartementet (1)

1
Tilläggsdirektiv
till delegationen för energiforskning (Dir 1977:27)

2
Kooperationen
och dess roll i samhället (Dir 1977:28)

3
Delegation för
glesbygdsfrågor (Dir 1977:31)

4
Sysselsättningsproblemen
i Göteborgsregionen (Dir 1977:58)

5
Begränsning av
användningen av el för uppvärmningsändamål (Dir 1977:69)

6
De intemationella
investeringamas näringspolitiska effekter (Dir 1977:94)

7
Riktliner för
det statliga stödet till hemslöjden (Dir 1977:95)

II

H 1976:03

13

H 1977:01

15

H 1977:03

17

H 1977:05

16

H 1977:04

1

H 1969:10

18

H 1977:06

19

H 1977:07 H 1975:06

2

A 1974:02

17

A 1977:01

11

A 1975:04

8

B 1975:02

7

I 1975:02

20

I 1977:01

21

I 1977:02

22

I 1977:03

23

I 1977:04

25

I 1977:06

24

I 1977:05

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr Rubrik Nr Kommitté-

del II del I beteckning

8 Tillkallande av en energikommission' 19 11976:05

Kommundepartementet (Kn)

19

Kn 1977:01

20

Kn 1977:02

23

Kn 1977:05

24

Kn 1977:06

22

Kn 1977:04

25

Kn 1977:07

15

Kn 1976:05

16

Kn 1976:06

1
Länsdomstolarnas
organisatoriska ställning, målområde m, m, (Dir 1977:4)

2
Översyn av
allmänna ordningsstadgan (Dir 1977:15)

3
Översyn av kommunalbesvärsprocessen
m, m, (Dir 1977:47)

4
Översyn av den
särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm (Dir 1977:78)

5
Översyn av
lagen om försarnlingsstyrelse (Dir 1977:80)

6
Vissa
kommunaldemokratiska frågor (Dir 1977:96)

7
Utredning om kontaktema
mellan medborgare och samhällsorgan'

8
Utredning om
minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna'

' Ingår inte i 1977 års direktivserie

Direktivet
redovisat till viss del i 1977 års kommittéberättelse. Ingår inte i 1977 års

direktivserie.

s. 1 Kontrollera mot PDF

415 Kronologiskt register

Kronologisk förteckning över 1977 års direktivserie

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr

tivnr del 1 del II

1 Förstärkt skydd i regeringsformen för de
Ju 45 Ju I

medborgerliga fri- och rättigheterna

(Ju 1977:01)

Ju 46

Ju

2

H 11

H

1

Knl9

Kn

1

Ju 48

Ju

3

Ju 41

Ju

4

Ju 47

Ju

5

Jo 25

Jo

1

Ju 7

Ju

6

Ju 50

Ju

7

S 24

S

1

Ju 49

Ju

8

Ju 51

Ju

9

U 47

U

1

Kn20

Kn

2

U 55

U

2

B 24

B

1

U 16

U

3

2
Lagrådets
ställning och uppgifter (Ju 1977:02)

3
Tilläggsdirektiv
till insynsutredning (H 1976:03)

4
Länsdomstolarnas
organisatoriska ställning (Kn 1977:01)

5
Vissa
straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet (Ju 1977:04)

6
Tilläggsdirektiv
till utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om
förmögenhets-brott

7
Förnyad översyn
av sedlingsbrotten (Ju 1977:03)

8
Viss översyn av
renhållningslagstiflningen (Jo 1977:01)

9
Tilläggsdirektiv
till konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

10
Översyn av rättegångsförfarandel
vid allmän domstol (Ju 1977:06)

11
Utredning om
prostitutionen m. m. (S 1977:01)

12
Överlåtelse och
pantsättning av byggnad på annans mark m. m. (Ju 1977:05)

13
Ställföreträdare
för dödsbo i vissa fall m. m. (Ju 1977:07)

14
Tilläggsdirektiv
till utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala utbildningen

15
Översyn av
allmänna ordningsstadgan (Kn 1977:02)

16
Kommitté med
uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattningar (U 1977:03)

17
Bokföringen
inom Jordbruket (B 1977:03)

18
Tilläggsdirektiv
lill 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04)

19
Sveriges
meterologiska och hydrologiska insti- K 19 K 1 tuts verksamhet
och organisation m. m. (K 1977:01)

20
Det svenska kultur-
och informationsutbytet UD 4 UD 1 med utlandet (UD 1977:01)

21
Tilläggsdirektiv
till utredningen (Ju 1976:02) om Ju 40 Ju 10 upphovsrätt

22
Tilläggsdirektiv
till försvarets fredsorganisa- Fö 1 Fö 1 tionsutredning (Fö
1968:20)

23
Finansieringen
av djursjukhusen, m. m. Jo 26 Jo 2 (Jo 1977:02)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Direk-
Rubrik och kommittébeteckning tivnr

Nr dell

Nr del II

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fö 6

24
Översyn av det
statliga litteraturstödet (U 1977:02)

25
Förstärkning av
barns rättsliga ställning (Ju 1977:08)

26
Utredning om exportfinansisring
(H 1977:01)

27
Tilläggsdirektiv
till delegationen (I 1975:02) för energiforskning

28
Kooperationen
och dess roll i samhället (I 1977:01)

29
Tilläggsdirektiv
till utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

30
Tilläggsdirektiv
till försvarsmaktens ledningsulredning (Fö 1974:03)

31
Delegatlon för
glesbygdsfrågor (I 1977:02)

32
Sjukvårdens
inre organisation (S 1977:02)

33
Huvudmannaskap
för driften av Göta kanal (K 1977:03)

34
Utredning om
formerna m. m. för de värn-pliktags medinflytande (Fö 1977:01)

35
Vissa
utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (Jo 1977:03)

36
Översyn av det
militära ansvarssystemet (Ju 1977:09)

37
Tobakskommitté (S
1977:03)

38
Översyn av
vissa Jakt- och viltvårdsfrågor (Jo 1977:04)

39
Kartläggning av
narkotikamissbrukets omfauning (S 1977:04)

40
FörbäUringar i
typbesiktningssystemet m. m. (K 1977:02)

41
Ledningsgrupp
for narkotikafrågor (S 1977:06)

42
Utredning om bamolycksfall
(S 1977:07)

43
-

44
Teknisk översyn
av vägtrafikbeskattningen (B 1977:05)

45
Vattenplanering
(Jo 1977:061

46
Utredning
angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling (E 1977:01)

47
Översyn av kommunalbesvärsprocessen
m. m. (Kn 1977:05)

48
Utredning om
vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
område (B 1977:04)

49
Utredning om
vissa tjänsteorganisatoriska frågor Inom högskolan m. m, (U 1977:04)

u

54

U

4

Ju

52

Ju

1)

H

13

H

2

I

7

1

1

I

20

I

2

U

33

U

5

Fö 2

I 21 S 25 K 21

1

S K

3

2 2

F ö 14

F ö

3

Jo 27

Jo

3

Ju 53

Ju

12

S 26 Jo 28

S Jo

3 4

S 27

S

4

K 20

K

3

S 29 S 30

S S

5 6

B 2

B 26

Jo 30 E 10

Jo 5 E 1

Kn23

Kn 3

B 25

B 3

U 56

U 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

417 Kronologiskt register

s. 4 Kontrollera mot PDF

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr

tivnr del I del II

50 Tilläggsdirektiv lill utredningen (B
1976:01) om B 17 B 4

avdragsrält vid inkomsttaxeringen för gåvor till

ideella och humanitära ändamål

Ju 34

Ju 13

S 33

S 7

U 57

U 7

Ju 55

Ju 14

B 27

B 5

Fö 15

Fö 4

S 28

S 8

I 22

1 4

UD 5

UD 2

Bo 8

Bo 1

Fö 17

Fö 5

S 31

S 9

B 28

B 6

S 32

S 10

K 22

K 4

Fö 16

Fö 6

Ju 56

Ju 15

UD 2

UD 3

I 23

1 5

E II

E 2

Ju 54

Ju 16

Jo 31

Jo 6

51
Tilläggsdirektiv
till utredningen (Ju 1975:05) om väktarulbildning

52
Utredning om
ADB inom den allmänna försäkringen m, m, (S 1977:10)

53
Samhällets
insatser på videogramområdet (U 1977:05)

54
Utredning om de
allmänna advokatbyråerna m,m, (Ju 1977:11)

55
Översyn av
reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift (B 1977:06)

56
Utredning
rörande datasystemens sårbarhet (Fö 1977:02)

57
Utredning
avseende vissa frågor rörande hälso-och sjukvård för äldre (S 1977:05)

58
Sysselsättningsproblemen
i Göteborgsregionen (I 1977:03)

59
Sveriges
utvecklingssamarbete på industriområdet (UD 1977:02)

60
Tilläggsdirektiv
för gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

61
Överföring av
civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter
(Fö 1977:04)

62
Kontinuitet i
öppen vård mellan patient och läkare (S 1977:08)

63
Lokalisering av
ny verksamhet till Västerbottens län (B 1977:07)

64
Vissa frägorom
verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)(S 1977:09)

65
Vissa
containerfrågor (K 1977:04)

66
Utredning om
formerna för tandvård för värnpliktiga m, n, (Fö 1977:03)

67
Översyn av
bestämmelserna om tomträttsavgäld (Ju 1977:12)

68
Tilläggsdirektiv
för biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)

69
Begränsning
av användningen av el för uppvärmningsändamål (I 1977:04)

70
Utredning om
lönsparande (E 1977:02)

71
Ny yttrandefrihetsgmndlag
(Ju 1977:10)

72
Förutsättningarna
för olympiska vinterspel i Sverige år 1974 (Jo 1977:07)

73
Utredning om läkemedelsinformation S 34 S 11 (S 1977:11)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr

tivnr del I del II

K 23

K

5

K 8

K

6

K 2

K

7

Jo 32

Jo

7

Kn24

Kn

4

U 59

U

8

Kn22

Kn

5

H 15

H

3

U 58

U

9

Ju 57

Ju

17

Ju 14

Ju

18

E 12

E

3

B 29

B

7

74
SJöfartspolltisk
utredning (K 1977:74)

75
Tilläggsdirektiv
till fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

76
Tilläggsdirektiv
till befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

77
Luftvårdsproblem
på grund av bilavgaser (Jo 1977,08)

78
Översyn av den
särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stixkholm (Kn 1977:06)

79
Utredning
om museijärnvägsföreningar (U 1977:07)

80
Översyn av
lagen om församlingsslyrelse (Kn 1977:04)

81
Utjämning av
regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (H 1977:03)

82
Utredning om
vårdutbildningen inom högskolan (U 1977:06)

83
Konsumentköp
(Ju 1977:13)

84
Tilläggsdirektiv
till produkKansvarskommittén (Ju 1973:08)

85
Översyn av
valutaregleringen (E 1977:03)

86
Utredning om
särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m, m,

(B 1977:08)

87 Statistiska centralbyråns framtida
behov av E 13 E 4

utrustning för automatisk databehandling

(E 1977:04)

88 Utredning om samordning oih ledning i fred
av H 17 H 4

övervakningen och räddningstjänsten till sjöss

(H 1977:05)

89
Viss omsorg om
handikappade (S 1977:12) S 35 S 12

90
Utredning om
förbudsåtgärder från svensk sida H 16 H 5 med avseende på kapitalexpcrt
till Sydafrika och

Namibia i samband med svenska investeringar där(H 1977:04)

Ju 50

Ju 19

A 2

A 1

U 60

U 10

I 25

I 6

I 24

I 7

Kn25

Kn 6

Ju 58

Ju 20

91
Tilläggsdirektiv
till rättcgångsutredningen (Ju 1977:06)

92
Tilläggsdirektiv
till sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

93
Utredning om visningsersäuning
(U 1977:08)

94
De
internationella investeringarnas näringspolitiska effekter (1 1977:06)

95
Riktlinjerna
fördel statliga stixlet till hemslöjden (1 1977:05)

96
Vissa
kommunaldemokratiska frågor (Kn 1977:07)

97
Dödsbodelägares
ansvar för avlidens skulder m, m.(Ju 1977:14)

opaginerad Kontrollera mot PDF

419 Kronologiskt register

opaginerad Kontrollera mot PDF

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr

tivnr del I del II

B

30

B

8

K

19

K

8

Ju

59

Ju

21

S

37

S

13

A

17

A

2

H

1

H

6

98
Delegation
för företagens uppgiftslämnande m, m, (B 1977:09)

99
Tilläggsdirektiv
till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Ju 45

Ju 22

E 14

E 5

Ju 60

Ju 23

Jo 8

Jo 9

100
Arbetstagares
uppfinningar (Ju 1977:15)

101
Huvudmannaskapet
för karolinska sjukhuset (S 1977:14)

102
Översyn av anställningsskyddslagsliftningen
(A 1977:01)

103
Utredning om
författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen om
internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med
patentärenden (H 1969:10)

104
Samhällsstödet
till ensamstående föräldrar S
39 S 14 (S 1977:16)

105
Tilläggsdirektiv
för bibelkommissionen U 12 U 11 (U 1972:07)

106
Översyn av THX-frågan
m,m,(S 1977:17) S 40 S 15

107
Utredning av
vissa frågor på semesterrättens S 18 S 3 område

108
Förberedelser
för intemationella barnåret S 42
S 16 (S 1977:19)

109
Utgivning av
svenskt uppslagsverk (U 1977:09) U 61 U 12

110
Tilläggsdirektiv
till miljöskyddsutredningen Jo 20
Jo 8 (Jo 1976:06)

111
Överiäggningar
med svenska företag i syfte aU H 18 H 7 åstadkomma en
begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika (H 1977:06)

112
Tilläggsdirektiv
till rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

113
Översyn av
lagen om försäkringsrörelse m, m, (E 1977:05)

114
Översyn av
sjölagen (Ju 1977:16)

115
Tilläggsdirektiv
till 1973 års fiskevattensutred-ning(Jo 1973:07)

116
Översyn av
resegarantilagen (H 1977:07) H 19
H 8

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr 1977/78:103 420

Sakregister till kommittédirektiv

Sakregistret omfattar del II, Referenserna till del I innehåller alltid I,
Referenserna till del II saknar
motsvarande beteckning)

A

ADB se Databehandling

Advokatbyråer Ju 14; 1 Ju 55

.Allmän domstol Ju 7; 1 Ju 50

Allmän ordningsstadga Kn 2; I Kn 20

Allmän rättshjälp Ju 14; I Ju 55

Allmänna advokatbyråer Ju 14; I Ju 55

Allmänna energisysiemstudier I I; 1 I 7

Allmänna ./orsäkringens datasystem S 7; I S 33

Anställningsskyddslagsliftning A 2; I A 17

Ansvarssystem, militärt Ju 12; I Ju 53

Arbetsrätt, organisatoriska frågor B 3; I B 25

.Arbetstagares uppfinningar Ju 21; I Ju 59

Arv Ju 20; 1 Ju 58

Avbytarservice iiwm jordbruket Jo 11; I Jo 24

Avdragsrätt 8 4, 9; 1 B 17

Avgijtssystem B 5, Bo 1; I B 27, Bo 8

Avlidens skulder Ju 20; I Ju 58

B

Barns rättsliga ställning Ju 11; I Ju 52

Barnolycksfall S 6; I S 30

Barnåret 1979 S 16; I S 42

Befattning, skolledande U 2; 1 U 55

Be/alsbemanningsulredningen K 2; 1 K 7

Bensin H 3; 1 H 15

Besvärsprocess, kommunal Kn 3; 1 Kn 23

Bevakningsföretag Ju 13; I Ju 34

Bevaknlngsiippgifl inom civilförsvarei Fö 5; I Fö 17

Bibelkommissionen U 11; I U 12

Bilavgaser, luflvårdsproblem Jo 7; 1 Jo 32

BiståndspoUtiska utredningen UD 3; 1 UD 2

Bok/oring inom jordbruket B I; 1 B 24

Bostads- och folkräkningar E 6; I E 8

Brott

Förmögenhelsbroll Ju 4; 1 Ju 41

Sedlighetshrotl Ju 5; 1 Ju 47

Budapeslöverenskommelsen H 6; I H 1

Byggnad,
överlåtelse och pantsättning Ju
8; I Ju 49

Byråkraliulredningen Kn 7; I Kn 15

C

Civilförsvarets
ordnings- och bevakningsuppgifier Fö
5; I Fö 17

Containerfrågor K 4; I K 22

D

Databehandling

Allmänna försäkringens ADB-system S 7; I S 33

(ALLFA)

Datasystems sårbarhet (SÅRK) Fö 4; I Fö 15

Personaladministrativa informationsbehandlings- B
11; I B 23

.frågor

Statistiska centralbyråns ADB-utrustning E 4; I E 13

s. 12 Kontrollera mot PDF

Djursjukhusens
finansiering Dödsbo, ställföreträdare Dödsbodelägares ansvar

Jo 2; 1
Jo 26 Ju 9; I Ju 51 Ju 20; 1 Ju 58

s. 13 Kontrollera mot PDF

El för uppvärmningsändamål

Eldningsolja

Energiforskning

Energikommissionen

Ensamstående
föräldrars samhällsstöd

Expeditionsavgift

Exporlfinansiering

1 5; 1
23 H3;I H 15 I 1;1 I 7 I 8; I 1 19 S 14; 1 S 39 B 4; I B 27 H 2;I H 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Fartygsmiljöutredningen K 4; I K 8

Fiskevatlensutredning. 1973 års Jo 8; 1 Jo 9

Folk- och bostadsräkningar E 6; I E 8

Fredsorganisationsulredningen Fö I; I Fö 1

Fredstandvård-80 Fö 6; 1 Fö 16

Fri- och räuigheler Ju 1; 1 Ju 45

Företag

Sydafrikakommiltén H 5; I H 16

Uppgiflslämnande B 8; I B 30

Sydafrika, begränsning av företagsverksamhet H 7; I H 18

Förmögenhetsbrott Ju 4; I Ju 41

Församlingsslyrelse Kn 5; I Kn 22

Försvarsfrågor

Civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter Fö 5; 1 Fö 17

Datasystems sårbarhet (SÅRK) Fö 4; I Fö 15

Fredstandvård Fö 6; I Fö 16

Försvarets fredsorganisationsutredning Fö 1; I Fö 1

Försvarsmaktens ledningsulredning Fö 2; I Fö 6

/Militära ansvarssyslemet Ju 12; I Ju 53

Straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet Ju 3; 1 Ju 48

Tandvård för värnpliktiga Fö 6; I Fö 16

Värnpliktigas medin/lytande Fö 3; 1 Fö 14

Försäkring, dalasystem S 7; I S 33

Försäkringsrörelse E 5; I E 14

Förvaltning B 10; I B 22

s. 15 Kontrollera mot PDF

Galukostnadsutredningen

Glesbygdsfrågor, referensgrupp

Gymnasial
utbildning

Göta
kanal

Göteborgsregionens
sysselsättningsproblem

H

Handikappade

Hemslöjd

Humanitära
ändamål

Hälso-
och sjukvård för äldre

Högskola

Studiedokumentation och statistik

Tjänsteorganisation

Vårdutbildning

Bo 1; I
Bo 8

I 3; I
21 U 1;I U47 K 2; I K 21 I 4; 1 22

S 12; IS 35 I 7; 1 I 24 B4, 9;I B 17 S 8; IS 28

U 5; I U 33 U 6; I U 56 U 9; I U 58

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ideella
ändamål

B 4, 9; I B 17

Inkomsttaxering

B4, 9;IB 17

Insynsutredningen

H 1;I H 11

Imernalionella
barnåret

S 16; I S42

Internalionella
investeringar

I 6; I I 25

Imernationelll
bistånd

UD 3; I UD 2

J

Jakt-
och viltvårdsfrågor

Jo 4; I Jo 28

K

Karolinska
sjukhuset

S 13; IS 37

Kommunalbesvärsprocessen

Kn 3; I Kn 23

Kommunaldemokraliska
frågor

Kn 6; I Kn 25

Konsumentköpsutredningen

Ju 17; I Ju 57

Kontakter
patient och läkare

S9;l S31

Kooperationsulredningen

1 2; 1 1 20

Kultur-
och informationsutbyte med utlandet

UD 1;I UD4

L

Lagrådsutredningen

Ju 2; 1 Ju 46

Litleralurstödsulredningen

U 4; 1 U 54

Läkemedelsinformation

S 11; IS 34

Länsdomstolskommittén

Kn l;l Kn 19

Lärarutbildningsutredning.
1974 års (LUT-74)

U3;I U 16

Lönsparande

E2;I E 11

M

Militäransvarskommittén

Ju 12;1 Ju 53

Monopol

B 7; I B 29

Museijärn
vägs/Öreningar

U 8; I U 59

N

Narkotikafrågor,
ledningsgrupp

S 5; I S 29

Narkotikamissbrukets
omfattning

S 4; I S 27

Nya lesiameniel

U 11;I U 12

O

Obligalorieuiredningen

U 13; I U63

Olympiska
spel 1984

Jo 6; 1 Jo 31

Omsorgskommiitén

S 12; 1 S35

Ordningsstadgeutredningen

Kn 2: 1 Kn 20

P

Palentpolicykommiltén

H 6; I H 1

Personaladministraliva
informationsbehandlingsfrå-

B 11; I B 23

gor

Prisreglering

H 9; I H 8

Prisskillnader
på eldningsolja och bensin

H3;l H 15

Prost
itutionsulredningen

S 1; I S 24

R

Regelsystem
för stadsplanelagda områden

B 1;1 Bo8

Renhållning

Jo 1; I Jo 25

Resegaranliutredningen

H8;1H 19

s. 17 Kontrollera mot PDF

R iks/orsäkringsverke
I Räddningstjänst Rältegångsutredningen Rätligheisskyddsutredningen

S 7; I S
33 H4;l H 17 Ju 7, 19; I Ju 50 Ju 1,22;1 Ju 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

Sexuatbroltskommiitén, 1977 års Ju 5; I Ju 47

Sjukvård för äldre S 8; 1 S 28

Sjukvård i krig S 17; I S 23

Sjukvårdens inre organisation S 2; I S 25

Sjöfartspoliliska utredningen K 5; I K 23

Sjölagen Ju 23; I Ju 60

SMHI-utredningen K 1, 8; I K 19

Spionbrottsutredningen Ju 3; I Ju 48

Statistiska centralbyrån E 1, 4; I E 10,

Slatskonirollkommillén Kn 8; 1 Kn 16

Stämpekkatteuiredningen B 5; I B 27

Sydafrikakommittén H 5; 1 H 16

Sydafrika, begränsning avföretags verksamhet H 7; 1 H 18

Sysselsällningsutredningen A 1; I A 2

Sårbarheiskommittén
(SÅRK) Fö 4; I Fö 15

s. 1 Kontrollera mot PDF

T

THX-frågan
Tobakskommiltén Tomträltskommiltén Typbesiktningsutredningen

S15; IS 40 S 3; I S 26 Ju 15; I Ju 56 K 3; 1 K 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

U

Upphovsrältsutredningen

Uppslagsverkskommiltén

Uppvärmning med el

Utbildningsradio

Ullänningskommlltén

Utvecklingssamarbetet
på industriområdel

Ju 10; I Ju 40 U 12; I U61 1 5; I 23 U 15; I U52 A 3; 1 A II UD 2; I UD 5

s. 3 Kontrollera mot PDF

V

Valulareglering E 3; I E 12

Vattenplanering Jo 5; I Jo 30

Veterinärmedicin (VU 77) Jo 3; I Jo 27

Videogramutredningen U 7; I U 57

Visningsersäuning U 10; I U 60

Vinterspel, olympiska Jo 6; 1 Jo 31

Vårdutbildningar inom högskolan (VÅRD 77) U 9; I U 58

Vägirq/ikskaneulredningen B 2; I B 26

Väktarutbildningsutredningen Ju 13; I Ju 34

Värnpliktsin/lylandekommitlén (VIK) Fö 3; 1 Fö 14

Västerbottens
län, lokalisering av ny verksamhet B
6; I B 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yltrandefrihetsutredning

Ju 16; I
Ju 54

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

övervakning
lill sjöss

H4;I H 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehåll

Bilaga
2, Kommittéberättelse 1978

Jusliliedeparlementet
(Ju)............................... 3

Utrikesdepartementet
(UD)............................ ... 114

Försvarsdepartementet
(Fö)........................... ... 128

Socialdepartementet
(S)............................... ... 142

Kommunikationsdepartementet
(K)................... ... 186

Ekonomidepartementet
(E).. ....................... 207

Budgetdepartementet
(B).............................. 229

Utbildningsdepartementet
(U)......................... 250

Jordbruksdepartementet
(Jo).......................... ... 301

Handelsdepartementet
(H)............................. ... 324

Arbetsmarknadsdepartementet
(A).................. 344

Bostadsdepartementet
(Bo)........................... ... 359

Industridepartementet
(1).......... ,................. 361

Kommundepartementet
(Kn)........................... ... 384

Kronologiskt
register till kommillédirektiv i deparlemenlsvis

ordning....................................................... 409

Kronologiskt
register över 1977 års direktivserie. 415

Sakregister................................................. 420

GOTAB 56332 Siockholm 1977

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.