om statIiga garantier för lån till skogsindustrin
20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:123, om statIiga garantier för lån till skogsindustrin
Dokumentets text
Prop.
1977/78:123
Regeringens proposition
1977/78:123
om
statliga garantier för lån till skogsindustrin
beslutad
den 2 mars 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
NILS
G. ASLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag om tidsbegränsade åtgärder för alt underlätta
skogsindustrins upplåning i likviditetsförstärkande syfte. Regeringen föreslås
få bemyndigande att under år 1978 ikläda staten garantier för sådan upplåning
till ett sammanlagt belopp av högst 900 milj. kr. Till kreditgarantierna avses
knytas vissa villkor i fråga om bl. a. ökning av ägarkapitalet i företagen.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 123
Prop.
1977/78:123
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-03-02
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson
Föredragande:
statsrådet Asling
Proposition
om statliga garantier för lån till skogsindustrin
1 Inledning
Situationen
för den svenska skogsindustrin, till vilken jag räknar massa- och
pappersindustrin, sågverken samt skivindustrin, har under de senaste två åren
snabbt försämrats. Den försvagning av den internationella marknaden för
skogsindustrins produkter som inträdde redan år 1975 har fortsatt och i vissa
avseenden drastiskt förvärrats under åren 1976 och 1977. Detta gäller framför
allt massa- och pappersindustrin. Stora överlager, lågt kapacitetsutnyttjande
och successivt vikande priser på viktiga produktområden har lett till en starkt
negativ resultat-utveclding. Detta har medfört en snabb försämring av
skogsindustrins finansiella ställning vad avser såväl likviditet som soliditet.
Utvecklingen
under det närmaste året kan inle vänlas bli sådan att situationen för den
svenska skogsindustrin förbättras på något mer avgörande sätt.
Mot
den bakgrunden är det angeläget att åtgärder vidtas för alt stärka företagens
likviditet. Jag kommer i det följande att föreslå åtgärder i delta syfte.
2 Skogsindustrins
struktur och utveckling
En
sammanställning över de större skogskoncernerna och över branschutvecklingen
under 1970-talet har upprättats och bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga.
Prop.
1977/78:123 3
2.1
Branschstrukturen
Skogsindustrin
är en av de största industribranscherna i Sverige. Branschen svarar för närmare
en tiondel av den samlade svenska industriproduktionen och
industrisysselsättningen. Den dominerande delbranschen är massa- och
pappersindustrin som sysselsätter ca 48 000 personer vid totalt drygt
hundratalet anläggningar. Antalet sysselsatta inom sågverksindustrin är närmare
30 000 medan skivindustrin sysselsätter ca 5 000 personer. Antalet sågverk
uppgår till ca 3 000. Skivindustrin består av 35 anläggningar.
Även
vad gäller utrikeshandeln intar skogsindustrin en framskjuten position. Av
landets totala varuexport har branschen under 1970-talet svarat för i
genomsnitt en femtedel. Importinnehållet i branschens produktion är samtidigt
mycket lågt.
Massa-
och pappersbruken är genomgående jämförelsevis stora anläggningar. Detta
förhållande har förstärkts under de senaste årtiondena genom att ett betydande
antal mindre enheter har lagts ned. Samtidigt som produktionskapaciteten för
pappersmassa har mer än fördubblats under de senaste 15 åren har antalet
enheter minskat från 119 till 83. Medelkapaciteten per anläggning har som en
följd härav trefal- digats.
Den
svenska produktionskapaciteten för papper har ökat något snabbare än
kapaciteten för massa. Här har dock inte skett någon påtaglig förändring av
antalet produktionsenheter. Antalet pappersbruk är i dag 66, varav drygt
hälften är integrerade med massafabriker. De integrerade anläggningarna är
genomgående mycket större än de fristående pappersbruken och svarar för närmare
90 % av produktionskapaciteten. För de stora volymprodukterna på papperssidan, L
ex. tidningspapper, liner och kraftpapper, är så gott som hela produktionen
integrerad med massatillverkning.,
På
massasidan är integrationsförhållandena väsentligt annorlunda. Här finns en
betydande del av produktionskapaciteten vid stora enheter-som saknar egen
pappersproduktion och som uteslutande tillverkar massa för avsalu. Avsalumassan
svarar totalt sett för hälften av.den svenska produktionskapaciteten för massa.
Integrationsgraden har dock successivt ökat. Är 1960 var motsvarande antal två
tredjedelar.
Massa-
och pappersindustrin sysselsätter ca 5 % av det totala antalet industrisysselsatta
i landet. I enskilda regioner är dock betydelsen för sysselsättningen betydligt
större. I Västernorrlands län svarar massa-och pappersindustrin för en
fjärdedel av industtisysselsättningen och i ytterligare fyra län för ungefär en
tiondel. I resp. kommun är medl få undantag bruket den helt dominerande
arbetsgivaren.
En
mycket slor del av den svenska massa- och pappersproduktionen säljs på
exportmarknader, i första hand i Västeuropa. Av avsalumassa-leveranserna går sålunda
90 % på export. För pappersproduktionen är motsvarande andel ca 75 %.
Prop. 1977/78:123 4
Den
alldeles övervägande delen av massa- och pappersbruken ingår i koncerner med
omfattande verksamhet på det skogsindustriella området. Endast några få av
dessa koncerner har mer omfattande verksamhet utanför skogsindustrin. Värt att
notera är också att olika kategorier skogsföretag starkt skiljer sig åt vad
avser innehav av såväl egen råvarubas som egen kraftproduktion.
De
börsnoterade företagen har, även om förhållanden varierar påtagligt företagen
emellan, stora skogsinnehav. Dessa företag har även i flertalet fall betydande
intressen i kraftindustrin. Fiskeby AB, som ägs av Kooperativa förbundet, har
en mycket begränsad egen råvarubas. AB Statens Skogsindustrier (ASSI) saknar
egna skogar och försörjs med virke väsentligen av domänverket. Skogsägarindustrierna
äger själva mycket litet skog och förbrukningen av vedråvara baseras till
alldeles övervägande del på leveranser från föreningsmedlemmarna. Det bör
observeras att de producentkooperativa industrierna ägs av resp. skogsägareförening
och inte direkt av föreningsmedlemmarna.
Även
sågverksipdustrin ingår till väsentiig del i de stora skogskoncernerna. Produktionen
av sågade trävaror år 1976 skedde till ca en tredjedel vid denna typ av
sågverk. Antalet sågverk i skogskoncernerna var samma år dock endast ett
åttiotal. De fristående sågverken svarar sålunda för huvuddelen av
produktionen och utgör den alldeles övervägande delen av produktionsenheterna.
Inom
sågverksindustrin har en snabb strukturomvandUng skett under de senaset
årtiondena. Mellan åren 1953 och 1973 minskade antalet sågverk med inte mindre
än 3,400. Minskningen hänförde sig helt till småsågverken. Antalet större
sågverk ökade under samma tid. kraftigt genom såväl utbyggnader som
nyetableringar., Branschen har haft en totalt sett betydande
kapacitetstillväxt. De största sågverken har i dag en kapacitet på ca 200 000 m
per år. Dessa stora sågverk, av vilka det endast finns ett fåtal, svarar dock
vart och ett för endast något över en procent av den samlade svenska
produktionskapaciteten.
Av
den svenska produktionen av sågade trävaror exporteras ca 60 %
Sågverksindustrin
är geografiskt: spridd över hela landet. Dock finns en viss koncentration till
Smålandslänen, Bergslagen och vissa delar av Norrland. Ar 1975 fanns i landet
ett tjugotal kommuner där sågverken .svarade för mer än en fjärdedel av det
totala antalet industrisysselsatta.
Även
inom ski v industrin svarar anläggningarna inom skogs-köiicéfiiéfnä för en
stor del av produktionskapaciteten. För plywood och lamellträ samt för ttäfiberskivor
är andelen ca 15 %, för spån-skivor närmare hälften;
Särskilt
inom spånskiveindustrin har under 1970-talet skett en mycket snabb ökning av
produktionskapaciteten genom i första hand stora nyetableringar. Av
delbranschens totalt 18 produktionsanläggningar har sju tagits i drift under
1970-talet. Dessa anläggningar svarar i dag för
Frop.1977/78:123 5
närmare
60 % av den samlade kapaciteten. Samtidigt har de övriga anläggningarna byggts
ut och den totala svenska kapaciteten är i dag drygt tre gånger så stor sam år
1970.
Utvecklingen
inom träfiberskiveindustrin har varit den motsatta. Här har antalet
anläggningar minskat något under 1970-talet och uppgår nu till ett tiotal.
Några nyetableringar har inte skett och sammantaget har produktionskapaciteten
minskat med drygt 10 %.
Industrin
för plywood och lamellträ är den minsta delbranschen inom skivindustrin.
Tillverkningen sker vid tiotalet anläggningar. Några större strukturella
förändringar har inte skett under 1970-talet.
Även
skivindustrin är i hög grad spridd över landet. Regionalt kan dock resp.
anläggning vara av väsentlig betydelse för sysselsättningen. I drygt tiotalet
kommuner svarar sålunda skivindustrin för mer än 10 % av induslrisysselsätlningen.
I ett par kommuner är andelen väsendigt högre.
2.2
Branschutvecklingen under de senaste åren
Skogsindustrin
har alltid varit en av våra mest konjunkturkänsliga industribranscher.
Utvecklingen under 1970-talet har dock inneburit osedvanligt kraftiga konjunkturella
svängningar. Från högkonjunkturåret 1970 minskade massa- och pappersindustrins
produktion och leveranser år 1971 för att åter öka något år 1972. Priserna
stagnerade eller sjönk i vissa fall något. För sågade trävaror hölls
produktionsvolymerna väl uppe vid en för båda åren oförändrad prisnivå. Även skivindustrin
kunde upprätthålla såväl volymer som priser. Sammantaget kan konstateras att
lågkonjunkturen åren 1971 och 1972 medförde en kortvarig och relativt
begränsad nedgång för svensk skogsindustri.
Under
år 1973 inträdde en betydande ökning i efterfrågan på skogsprodukter. Som
exempel kan nämnas att den västeuropeiska papperskonsumtionen steg med ca 10 %.
Denna eflerfrågeökning fick ett omedelbart genomslag i den svenska exporten,
som steg med 15 % mätt i volym. Prisutvecklingen på papper var under år 1973
svagt uppåtgående. Ar 1974 blev ett för pappersindustrin mycket gott år.
Priserna steg mycket kraftigt under året samtidigt som leveransvolymen ökade
ytterligare. Mätt i löpande priser steg värdet av den svenska pappersexporten år
1974 med 50 %.
Massakonjunkturen
låg tidsmässigt något före papperskonjunkturen. Redan år 1973 steg
massapriserna kraftigt och leveransvolymen ökade samtidigt med närmare 30 %.
Priserna fortsatte att stiga i snabb takt även år 1974. Trots en viss nedgång i
volymerna ökade därför leverans-värdet åter kraftigt. Värdet av den svenska
massaexporten, mätt i löpande priser, fördubblades mellan åren 1972 och 1974.
För
sågade trävaror steg leveranserna och priserna kraftigt år 1973.
Prop. 1977/78:123 6
Här
vände dock utvecklingen snabbare än för massaindustrin. Redan år 1974 minskade
efterfrågan på främst exportmarknaderna. Samtidigt föll priserna.
Också
för skivindustrin var pris- och volymutvecklingen i slort sett genomgående
mycket positiv under åren 1973 och 1974.
Sammantaget
arbetade den svenska skogsindustrin under såväl år 1973 som år 1974 med ett i
del närmaste maximalt kapacitetsutnyttjande, 90 % eller något däröver. För
sågverksindustrins del kunde dock denna höga produktionsnivå år 1974 uppehållas
endast genom en betydande lageruppbyggnad.
Samtidigt
som leverans- och produktionsutveckhngen var mycket gynnsam, steg
produktionskostnaderna väsentligt långsammare än försäljningspriserna. Detta
medförde att skogsindustrin de aktuella åren nådde en för svensk industri
exceptionellt hög vinfitnivå.
Ar
1975 minskade efterfrågan markant på massa- och papper. Papperskonsumtionen
inom EG-länderna sjönk med drygt 20 %. Detta medförde en mycket kraftig nedgång
i de svenska leveranserna av såväl papper som massa. De svenska brukens massa-
och pappersleveranser minskade år 1975 med en tredjedel resp. en fjärdedel
jämfört med år 1974, Även till den inhemska marknaden sjönk leveranserna om än
mindre drastiskt. Genom en kraftig lagerökning vid bruken kunde leveransminskningarnas
effekt på produktionen och därmed också på sysselsättningen begränsas. Detta
gällde särskilt för avsalumassa, där producenterna tvingades lägga en femtedel
av sin årsproduktion i lager. Trots detta sjönk produktionen med 15 %.
Kapacitetsutnyttjandet var strax under 80 %.
Inom
pappersproduktionen, där möjligheterna till produktionsregleringar genom
lagerförändringar är betydligt mera begränsade än på massasidan, blev
lagerökningen mindre. Pappersproduktionen var år 1975 ca 20 % lägre än år 1974
och kapacitetsutnytljandet sjönk till ca 10%.
Trots
den vikande marknaden fortsatte massa- och papperspriserna att stiga år 1975.
Sågverkens
leveranser fortsatte att sjunka år 1975. Exportvolymen detla år blev endast
drygt hälften av vad den hade varit år 1973. Trots en fortgående lagerökning
minskade produktionen med en fjärdedel. Trävarupriserna sjönk kraftigt. Skivindustrin
upplevde år 1975 en svag efterfrågan och en stagnerad prisnivå.
Till
skillnad från åren 1973 och 1974 hade den svenska skogsindustrin år 1975 inga
möjligheter att intäktsmässigt kompensera sig för fortsatta höjningar av
produktionskostnaderna. Inte minst kostnaderna för vedråvara steg avsevärt
under år 1975. Enligt skogsstyrelsens beräkningar låg prisnivån detta år för
massaved 50 % högre än år 1974. För sågtlmmer, där en mycket kraftig
prisstegring hade skett under år
Prop.
1977/78:123 7
1974,
var priserna år 1975 dubbelt så höga som år 1973. Produktionskostnadsökningen,
det låga kapacitetsutnyttjandet och kostnaderna för den ökade lagerhållningen
medförde en mycket kraftig försämring av branschens lönsamhet. För massa- och
pappersindustrin blev dock resultatet någoriunda tillfredsställande.
Under
början av år 1976 fanns tecken på en konjunkturuppgång. Denna utveckling bröts
dock under sommaren 1976 varefter orderingången minskade. För såväl massa och
papper fick industrin vidkännas en viss sänkning av exportpriserna.
Vad
avser leveranserna, innebar år 1976 en väsentlig återhämtning för
pappersindustrin. Exportleveranserna steg med ca 20 %. Produktionen ökade med
drygt 10 %, vilket medförde att kapacitetsutnytljandet inom branschen steg
till 80 %. Också massaindustrins leveranser ökade år 1976 om än i betydligt
lägre grad än pappersindustrins. Uppgången var dock så begränsad att
produktionen, trots en fortsatt lagerökning, föll med ytterligare inemot 10 %.
Kapacitetsutnyttjandet sjönk därmed till 70 %.
Leveranserna
av sågade trävaror ökade kraftigt under år 1976. Även produktionen steg om än i
mindre omfattning. Priserna kunde höjas väsentligt.
För
massatillverkarna innebar år 1976 en fortsatt mycket negativ resultatutveckling.
Även pappersproducenternas lönsamhet var klart otillfredsställande. Den
förbättring som noterades för sågverksindustrin var alltför begränsad för att
återföra branschen till en tillfredsställande lönsamhetsnivå.
Den
svenska skogsindustrins finansiella situation var sålunda totalt sett starkt
försvagad vid ingången av är 1977. Under året kom situationen att ytterligare
allvarligt försämras. Detta blev särskilt framträdande för producenterna av avsalumassa
som för tredje året i rad tvingades minska sina produktionsvolymer.
Produktionen år 1977 blev den lägsta på 15 år och kapaciteten kunde utnyttjas
till endast knappt 60 %. Leveranserna kunde visserligen ökas något men
samtidigt sjönk priserna ytterligare. Trots en relativt betydande lageraweckling
under årets senare del fanns fortfarande slora överlager vid slutet av året.
Pappersleveranserna
fortsatte totalt sett att öka under år 1977 men låg trots detta fortfarande
under 1973 och 1974 års nivåer. Detsamma gällde produktionen för vilken
kapaciteten kunde utnyttjas till endast ca 75 %. För flertalet produktgrupper
föll priserna ytterligare.
Utvecklingen
var dock väsentligt olikartad mellan enskilda produktgrupper inom
pappersområdet. Särskilt kraflpapper, som tidigare var den största
produktgruppen, fick vidkännas en väsentligt efterfrågened-gång även under år
1977, medan däremot t. ex. tidnings-, journal- och finpapper samt papp kunde
levereras i ökad omfattning. För tidningspapper steg också priserna.
Prop.1977/78:123 8
Som
tidigare har nämnts, var år 1976 ett dåligt är för svensk massa-och
pappersindustri. Sammanlaget för de 16 största skogskoncernerna var vinslen
efter avskrivningar och räntor för detla år endast drygt 700 milj. kr. Detla
skall jämföras med motsvarande resuhat åren 1974 och 1975, som var ca 5 500
resp. närmare 2 500 milj. kr. Det skall vidare noteras att spridningen i
resultaten har varit mycket stor mellan de olika företagen. För inemot hälften
av företagen var lönsamheten redan år 1976 negativ och vissa fall var
förlusterna av betydande omfattning. Dessa företag har i regel mycket svaga
resultat även år 1975.
Resultatförsämringen
år 1977 var oerhört kraftig. En överslagsmässig beräkning ger vid handen att
den samlade förlusten för de 16 största koncernerna uppgick till över 2 000
milj. kr. Detta skulle betyda att resultatet försämrades med närmare 8 000
milj. kr. mellan åren 1974 och 1977. Även år 1977 var spridningen mycket stor mellan
företagen. Några företag hade sålunda ett visserligen begränsat men dock fortfarande
positivt resultat. Generellt gällde att företag med en särskilt stark
inriktning på vissa bulkprodukter, i första hand avsalumassa, kraflpapper och liner,
fick vidkännas den mest negativa resultatutvecklingen.
De
omfattande förlusterna har inneburit att företagen tvingats kraftigt öka sin
upplåning. Under år 1976 ökade de 16 koncernerna sina korta och långa skulder
med totalt närmare 7 000 milj. kr. Härav utgjorde drygt 2 000 milj. kr.
kortfristig upplåning. Företagens finansnetto fördubblades härigenom.
Upplåningen fortsatte att öka under år 1977, dock i betydligt mindre omfattning
än år 1976. Finansnettot försämrades ytterligare och är nu mer än tre gånger
större än år 1975. Också här är spridningen stor mellan företagen.
Som
tidigare har redovisats svarar de stora skogskoncernerna också för en avsevärd
del av produktionen av trävaror och skivor. Det ekonomiska resultatet av denna
verksamhet, som ingår i tidigare redovisade totalresultaten, har också det
varit otillfredsställande. För de från dessa skogskoncerner fristående
sågverken och skivindustriema saknas motsvarande beräkningar. Det är dock helt
klart att även dessa fått vidkännas en kraftig resultatförsämring på grund av
lågt kapacitetsutnyttjande och svag prisutveckling.
3
Föredraganden
Skogsindustrin
spelar en central roll i det svenska näringslivet. Sammantaget svarar
branschen för närmare en tiondel av induslrisysselsätlningen i vårt land.
Branschens andel av den samlade svenska industriproduktionen är ungefär
densamma. Sysselsättningsmässigt är branschens betydelse dock betydligt större
än vad den nämnda andelen ger intryck av. Inom många regioner är skogsindustrin
den helt domine-
Prop. 1977/78:123 9
rande
arbetsgivaren. Till detta kommer den mycket stora indirekta sysselsättningseffekt
som branschen har genom sin roll som avnämare för vedråvara. Sammanlagt uppgår
sysselsättningen inom skogsindustrin och skogsbruket till ca 140 000 personer.
Branschen har också en utomordentligt stor betydelse för vår utrikeshandel. Är
1977 uppgick sålunda exporten av skogsinduslriprodukter till närmare 15 000
milj. kr., vilket motsvarade inemot en femtedel av den totala svenska vaniexporten.
De
senaste åren har inneburit mycket kraftiga påfrestningar för många företag inom
skogsindustrin. Branschen har haft en negativ utveckling som i omfattning och
varaktighet saknar motsvarighet under efterkrigstiden. Sålunda har produktionen
av avsalumassa sjunkit tre år i rad. Samtidigt har priserna på massa gått ned.
Detsamma gäller papperspriserna. Även inom pappersproduktionen är kapaciletsulnyttjandet
mycket lågt. Förlusterna för åren 1976 och 1977 har varit stora, vilket har
medfört en starkt försämrad likviditet och soliditet i företagen. Under hösten
1977 blev det alltmer uppenbart att delar av branschen löpte risk att komma i
akuta finansiella svårigheter om inte i första hand marknadsförhållandena förbättrades.
Någon sådan förbättring har inte skett och flertalet större skogsbolag förutser
fortsatta slora förluster också under år 1978.
Den
finansiella utvecklingen har närmare analyserats inom regeringskansliet.
Analysen, som har omfattat ett tjugotal av de största skogskoncernerna, visar
att akuta likviditetsproblem kan komma att uppstå i vissa av företagen inom en
snar framtid. Fortsatt otillfredsställande leverans- och prisutveckling kommer
att successivt utöka denna krets av företag.
Innan
jag går in på de åtgärder jag förordar för att förbättra likviditetssituationen
i förelagen vill jag beröra frågan om den svenska skogsindustrins utveckling
på något längre sikt.
Den
för dagen mycket svåra situationen för stora delar av branschen, den begränsade
råvarutillgången samt de långsiktiga förändringarna i utbuds- och efterfrågeförhållandena
för skogsindustriprodukter i världen har av många tolkats som tecken på alt
del har skett en radikal och bestående försämring av den svenska
skogsindustrins internationella konkurrenskraft. Detta är enligt min bedömning
en felaktig slutsats. De senaste årens utveckling har förvisso varit myckel
negativ med en för många produkter svag efterfrågan och pressade priser.
Samtidigt har de svenska tillverkningskostnaderna utvecklats ofördelaktigt
jämfört med kostnaderna i flera av våra konkurrentländer och den svenska skogsindustrin
har inte förmått hålla sina marknadsandelar på viktiga produktområden. Denna
utveckling får dock inte skymma det faktum att svensk skogsindustri har en i
stora delar modern och effektiv produktionsutrustning, en väl utbyggd
försäljningsapparat och ett genomgående mycket kvalificerat yrkeskunnande hos
de anställda. Sammantaget är detta ett gott utgångsläge för en långsiktigt
positiv branschutveckling.
Prop.
1977/78:123 10
Enligt
min mening finns det således all anledning atl ha en positiv syn på den svenska
skogsindustrins framtid. Självfallet kominer dock inte utvecklingen framdeles,
lika litet som den tidigare har varit det, att bli problemfri. Inom för den
svenska industrin betydelsefulla produktområden har den internationella
konkurrensen hårdnat markant. Denna utveckling synes komma att fortsätta. Den
begränsade tillgången på vedråvara kommer att skärpa kraven på ett effektivt
utnyttjande, både produktionstekniskt och vad avser användningsområden. Inom
delar av branschen finns alltjämt betydande miljöproblem som måste lösas. Bl, a.
dessa förhållanden kommer att kräva en fortsatt anpassning till utvecklingen
såväl inom de enskilda företagen som vad gäller branschstrukturen.
En
positiv utveckling av skogsindustrin är av utomordentlig betydelse för hela den
svenska ekonomin. Det är därför angeläget att effektivitetshöjande
anpassningsåtgärder vidtas. Det är emellertid minst lika viktigt alt dessa
åtgärder genomförs på ett planerat sätt och i nära samverkan mellan berörda
parter. Att underlätta och där så är erforderligt medverka i denna process är
en viktig industripolilisk uppgift. Inom regeringskansliet pågår ett omfattande
utredningsarbete som syftar till att ge underlag för en bedömning av den
framtida branschutvecklingen och behovet av näringspolitiska insatser inom det
skogsindustriella området.
Den mycket negativa
utvecklingen inom skogsindustrin under de senaste åren är emellertid oroande.
Som jag tidigare har nämnt löper flera företag risk att inom en snar framtid
komma i akuta likviditetsproblem. De åtgärder som företagen kan tvingas vidta
för att undvika en likvidilelskris är ofta drastiska. Snabbt genomförda
nedläggningar av produktionsenheter eller försäljning av för den fortsatta
verksamheten på längre sikt betydelsefulla tillgångar, bl. a. skog och
kraftintressen, är exempel härpå. Genom sådana åtgärder kan företagens
långsiktiga planering kullkastas. De negativa konsekvenserna kan bli betydande
inte bara för det enskilda företaget ulan också för branschen i dess helhet.
Jag vill även peka på att såväl samhällets som företagens möjligheter att
framgångsrikt möta uppkommande sysselsättningsproblem härigenom starkt minskas.
Det är enligt min mening
angeläget att motverka en sådan utveckling. Detta kan ske genom att företagen
ökar den kortfristiga upplåningen för att stärka sin likviditet. Den analys som
har genomförts visar emellertid att företagen under de senaste åren redan
myckel kraftigt har ökat sin upplåning. En ytterligare upplåning av här
aktuellt slag kan därför i vissa fall endast ske med statliga garantier. De
system för statliga kreditgarantier som finns i dag är i detta sammanhang inte
ändamålsenliga. Jag förordar därför att staten ikläder sig särskilda garantier
inom en angiven ram för upplåning i syfte att förstärka Ukviditeten hos
Prop.
1977/78:123 11
företag
eller koncerner som huvudsakligen bedriver skogsindustrien verksamhet.
De
kreditgarantier som jag här förordar är sålunda avsedda att möjliggöra en
kortfristig upplåning för att överbrygga likviditetsproblem i företagen.
Härigenom förbättras förutsättningarna för att den strukturella utveckhngen
inom branschen skall kunna genomföras på ett ur såväl företagens som samhällets
synvinkel tillfredsställande sätt. Jag vill särskilt understryka att avsikten
inte är alt konservera en mindre rationell branschstruktur. En fortsall
anpassning till de ändrade förhållandena i vår omvärld och i vårt eget land är
som jag tidigare har framhållit nödvändig för att branschen skall vara
internationellt konkurrenskraftig. Dessa anpassningskrav bör väga tungt vid de
bedömningar som .görs i samband med företagens ansökningar om statliga
kreditgarantier.
Garantierna
bör beviljas för lån i affärsbanker, sparbanker, föreningsbanker,
kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som regeringen godkänner.
Prövningen av frågor om garantier bör ankomma på regeringen.
Garantierna
är avsedda att möjliggöra en upplåning för att överbrygga akuta likviditetsproblera.
Garantier bör därför lämnas endast under år 1978. Löptiden för garantierna bör
begränsas till högst fem år.
För
garantin bör låntagaren erlägga en särskild årlig garantiavgift till staten.
Garantiavgiften bör utgöra ett belopp motsvarande 1 % ränta på det under resp.
år genomsnittligt utestående garantibeloppet. För lån mot garanti bör ställas
säkerhet som regeringen godkänner.
För
garantierna bör las upp en sammanlagd ram om 900 milj, kr. Förluster i
anledning av dessa lånegarantier bör täckas från ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Täckande av förluster vid lånegarantier till skogsindustrin. Anslaget
bör i statsbudgeten för budgetåret 1978/79 tas upp med ett belopp av 1 000 kr.
Som
jag tidigare har framhållit har företagen de senaste åren loraftigt ökat sin
upplåning och därmed sina räntekostnader och amorteringar. Det är enligt min
mening angeläget att även resp, företags ordinarie långivare nu bidrar till att
överbrygga svårigheterna för berörda företag. Lån mot statliga garantier bör
sålunda inte få användas för att minska andra kreditgivares åtaganden. Tvärtom
bör enligt min mening övriga längivare normalt, genom t. ex. anstånd med
räntebetalningar och amorteringar av befintliga lån, temporärt lätta den
finansiella bördan hos de aktuella företagen.
De
senaste årens mycket dåliga resultat och ökade upplåning har, som jag redan har
framhållit, i hög grad försämrat också företagens soliditet. För den närmaste
tiden förutses, om inga åigärder vidtas, en fortsatl försämring.
Genom
den finansiella urholkningen har företagens utvecklingsmöj-3igheter starkt
beskurits. Förutsättningarna att möta framtida förluster
Prop. 1977/78:123 12
har
försämrats. Möjligheterna att finansiera angelägna investeringar har minskat.
Även om situationen i detta avseende i flertalet fall är mindre akut än i fråga
om likviditeten, är även dessa förhållanden oroande. Mot denna bakgrund är det
angeläget all förelagens kapitalstruktur förbättras. Som villkor för att ett
företag skall erhålla kreditgarantier bör därför föreskrivas att förelaget
under garantitiden skall tillföras externt riskvilligt kapital. Som ett
riktmärke bör gälla att detta kapitaltillskott motsvarar en fjärdedel av
garantibeloppet och att det till en väsentlig del har formen av bundet eget
kapital. Vidare bör föreskrivas att för utdelning på aktier disponibelt kapital
stannar kvar i företaget under hela eller delar av kreditgarantins löptid.
4
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att
1.
godkänna de av mig anförda riktiinjerna
för åtgärder för att underlätta skogsindustrins upplåning,
2.
bemyndiga regeringen atl under
år 1978 ikläda staten garantier för lån till skogsindustrin med sammanlagt
högst 900 000 000 kr.,
3.
till Täckande av förluster vid
lånegarantier till skogsindustrin för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
5 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.
Bilaga
Vissa uppgifter om de större skogsindustriföretagen år
1976
Företag/koncern
Antal
enheter
Produktion
Antal anställda
Massa-/
Sågverk
Massa (1
000 ton)
Papper
Sågade
pappers-
och papp
trävaror
bruk
Totalt
därav avsalumassa
(1000 ton)
(1000 m=)
Börsnoterade
företag
Billerud
4
2
654
306
351
207
6 492
Holmen
3
1
499
7
598
36
4 036
Iggesund
2
3
298
148
157
317
5 262
Korsnäs-Marma
3
2
411
236
175
161
4 427
MoDo
6
2
675
543
193
71
8 690
Munksjö
4
8
209
131
110
186
2 841
Papyrus
7
2
783
324
471
206
5 722
SCA
6
4
900
298
619
404
16 302
Stora
Kopparberg
6
4
745
447
376
388
19 738
Uddeholm
2
2
326
106
210
171
12 412
Producentkooperativa
företag
NCB
7
7
569
431
158
291
6 413
Skåneskog
1
2
52
24
28
31
880
Södra
Skogsägarna
13 ,
17
900
740
250
508
10 386
Vänerskog
4
11
184
60
121
388
4 000
Konsumentkooperativa företag
Fiskeby 3
Statsägda företag
ASSI 4
69
Totalt
Andel av total svensk produktion (%)
358
272
4 088
6
559
174
401
551
6516
73
8 036
3 984
4 576
3 916
118 205
99
93
35
97
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Avser hela verksamheten inom resp. koncern, d.v.s.
inklusive verksamhet utanför skogsindustrin samt vid utländska dotterbolag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:123
Skogsindustrins utveckling under 1970-t3let
14
Milj ton AVSALUMASSA
6
1
Milj ton PAPPER
OCH PAPP
7i , Kapacitet
6 5-1
.-
Produktior » Leveranser
Leveranser 4-
Produktion
3
Lager
2
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
1970
71 72 73 74 75 76 77
1970
71 72 73 74 75 76 77
opaginerad Kontrollera mot PDF
Milj m S Å GADE
TR Ä VAROR 14n
13-
\
12-
y
\ \
11-
' \ V''' Produktion
Leveranser totalt
10-
A
9-
8-
y
\
7-
"
\
** /"-.
6-
* y « Leveranser
export
V
5-
,--
4-
" / - Lager
"--'
3-
L
1970 71 72 73 74 75 76 77
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780215
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
20 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (20)
20 kopplingar i 14 dokument.
- Prop. 1983/84:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Bet. 1980/81:NU54 över proposition 1980/81:130 i vad avser skogsindustrin jämte motioner s. 5 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten