om ändrade regler för skattetillägg m.m.
307 sidor, varav 200 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 200 av 307 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:136, om ändrade regler för skattetillägg m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:136
Regeringens proposition 1977/78:136
om ändrade regler för skattetillägg m. m.;
beslutad den 23 februari 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
PER AHLMARK
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakUga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i det administrativa
sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen avser alltså
skattetillägg m. m. enligt taxeringslagen (1956: 623), lagen (1968: 430) om
mervärdeskatt, lagen {1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning, vägtraflkskattelagen (1973: 601) och lagen (1959: 552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslagen
innebär i aUt väsentUgt lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga.
Förslagen innebär i huvudsak följande. Nivån på
skattetillägg enligt taxeringslagen sänks från 50 till 40 % i normalfallen och
från 25 till 20% i de fall den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av
visst kontrollmaterial. För hela skatteområdet avses oriktig uppgift i skattemål
kunna föranleda skattetillägg. Reglema om eftertaxering och efterbeskattning
anpassas till detta förslag. Möjligheterna att efterge skattetillägg och
avgiftstillägg föreslås få en mer vidsträckt tUlämpning. Den skattskyldige
resp. den avgiftspUktige får betydligt längre tid för att yrka undanröjande
eller nedsättning av särskild avgift. Taxeringsintendent får rätt att föra
talan om särskild avgift, om han kvittningsvis för talan om den skattskyldiges
taxering.
Enligt gällande rätt skall fråga om eftertaxering ha
avgjorts inom viss tid. För att undvika vissa administrativa problem föreslås
att sådan beskattningsåtgärd får vidtas, om ansökan kommer in före utgången av
samma tid. Prövning får dock inte verkstäUas senare än ett år efter den dag då
ansökan senast skall vara Inkommen.
I propositionen lämnas också vissa förslag som rör
avräkning från svensk inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av att skatt
erlagts i
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 2
utlandet.
Enligt förslaget skall beslut om sådan avräkning kunna ändras om den utländska
skatten nedsätts.
De nya bestämmelserna i
taxeringslagen skall i huvudsak' tiUämpas första gången i fråga om 1978 års taxering.
Motsvarande regler om ikraftträdande föreslås på skatteområdet i övrigt och
beträffande lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:136
1 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:
623)' dels att 114116 j §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas nya bestämmelser, 31 § 3 mom., 101 § 3 mom., 116 k116 t och 121
§§ av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §
3 mom. Har skaltskyldig erhållit avräkning av utländsk
skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelse i
dubbelbeskattningsavtal eller enligt 2428 §§ lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att
anmäla detta till skattechefen. Anmälan skall göras inom tre månader från det
att den skattskyldige fått del av del beslut genom vilket den utländska
skatten nedsatts och skall avfattas på formulär som fastställts av regeringen
eller myndighet, som regeringen bestämmer. Till anmälan skall fogas beslutet
eller bestyrkt kopia av detla.
101 §
3 mom. Har anmälan enligt 31 § 3 mom. gforts eller har på
annat sätt framkommit att beslut meddelats om nedsättning av utländsk skatt,
för vilken skaltskyldig erhållit avräkning, må taxeringsintendent inom tid,
som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring av avräkningen
som kan föranledas av beslutet.
114 §-'
Har skattskyldig i uppgift eller Har skattskyldig
i uppgift eller
upplysning,
avgiven till ledning vid upplysning, avgiven till ledning vid
1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 773. - Senaste lydelse 1972: 83.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:136
Nuvarande lydelse
hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har
meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt
uppbördslagen (1953: 272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige
eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom
samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom
eftertaxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke
påförts är att anse såsom ringa.
Föreslagen lydelse
hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har
meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) på gmnd av taxeringen påförts den skattskyldige
eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad
person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Sådan
rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat orikligt meddelande i mål
om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke
påförts är att anse såsom ringa.
Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall
åsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av
den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna
läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning
av 21 §.
Vad ovan
sagts skaU äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 § första stycket
Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från
taxerings-intendent eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av
den skatterätt, som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges
taxering det år framställningen avser. Sådan framställning skall, med
angivande av yrkande och grunder för talan, ha inkommit två månader före
utgången av den tid, inom vilken fråga om eftertaxering enligt 115 § senast kan
prövas av skatterätt.
115 § förstastycket
Eftertaxering må icke ske med
mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, då
taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Har den skattskyldige
avlidit, åsättes eftertaxering hans
3 Nuvarande lydelse av 116 § andra
116 §.
115 §
Fråga om eftertaxering prövas av skatterätt efter ansökan
av taxeringsintendent. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal
inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den
skatterätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering
det år ansökan avser.
Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till skatterätten
inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första
instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt med-
stycket se vid föreslagen lydelse av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
dödsbo, dock att sådan eftertaxering icke må ske med
mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under
vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.
115 § andrastycket
Har
skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans taxering må, även efter
utgången av den i första stycket angivna tiden, eftertaxering ske för det år,
som åtalet avser. Eftertaxering må dock icke ske med mindre fråga därom prövats
före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den skattskyldige
avlidit, skall fråga om eftertaxering av dödsboet prövas inom sex månader från
dödsfallet. Bifalles åtalet ej tUl någon del, skall den med stöd av detta
stycke åsatta eftertaxeringen undanröjas av skatterätten.
115 § tredje stycket
Andra
stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk
person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.
Föreslagen
lydelse
delande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om
den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skaU
ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter
utgången av det kalenderår, då bouppteckning efter honom gavs in för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans
taxering, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptagas
till prövning även efter utgången av den i andra stycket angivna tiden.
Detsamma gäller, om eftertaxering medför att den skattskyldige enligt 12 §
skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Ansökan skaU
i fall som har sagts nu ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det
då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrotts-lagen vidtogs.
Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av dödsboet ha
kommit in inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering, som har åsatts
efter åtal mot den skattskyldige, skall undanröjas av skatterätten, om åtalet
ej bifalls till någon del. Delta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av
12 § skatlebrottslagen.
Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske
personens taxering eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 §
skattebrottslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
116 § andra stycket
Föreskrifterna
1 denna lag om besvär angående taxering skola i tillämpliga delar gälla i fråga
om besvär rörande eftertaxering.
116 a § första stycket
Har
skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet
till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres
honom särskild avgift (s k a 11 e t i 11-1 ä g g) med femtio procent av den
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till fölfd av avvikelse från den
oriktiga uppgiften, utöver vad som elfest skulle ha utgått, påföres den
skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom
samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett
att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
raed för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetill-lägg med femtio
procent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av
avvikelsen.
Föreslagen
lydelse
116 §*
Eftertaxering får ej ske, om fråga därom ej har prövats
av skatterätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering sena.st
skall ha komma in.
Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering
skall i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.
116 a §
Har skattskyldig i självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering,
lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift
(skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan
uppgift i mål om sin taxering.
Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio
procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga
uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans
make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle
den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272) med för högt
belopp, påförs den skattskyldige skattetiUägg med fyrtio procent av detta belopp.
Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad
make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan
skattskyldig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 a § andrastyckets.»
Avgiftsberäkning
enligt första stycket sker efter tfugofem pro-
Avgiftsberäkning enUgt andra stycket sker efter tjugo
procent i
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Nuvarande lydelse av 116 § första stycket se vid
föreslagen lydelse av 115 § första stycket.
5 Senaste lydelse 1977: 118.
" Nuvarande lydelse av 116 a § tredjesjätte styckena
se vid föreslagen lydelse av 116 b116 e §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
cent / stället för femtio procent om oriktig uppgift har
rättats eller hade kunnat rättas med ledning av taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller
uppgift enligt denna lag som arbetsgivare eller annan än taxeringsnämnd utan
anmaning skall lämna till ledning för annans taxering och som har kommit in
till vederbörande myndighet innan den årliga taxeringen har avslutats.
Föreslagen
lydelse
fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av kontrollmaierial, som normalt är tillgängligt vid
taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det
nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt denna lag
åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för
annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och
självdeklaration för del nästföregående beskattningsåret gäller vad som hur
sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före
utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial
anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 a § tredje stycket''
Skattetillägg
påföres även då avvikelse skett från självdeklaration med stöd av 21 §. /
sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd av uppskattning utgår
utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen. Därvid äga
bestämmelserna om avgiftsberäkning i första och andra styckena motsvarande
till-lärnpning.
116 b §
Har självdeklaration
lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 21 § påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som tUl följd av uppskattning
påförs den skatlskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom.
Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket
tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift
från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a
§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 a § fjärde styckefä
Har
inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven
självdeklaration, påföres skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
utgår på grund av taxeringen med motsvarande tillämpning av bestämmelserna om
avgiftsberäkning
116c§
Har
inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven
självdeklaration, påförs skattetillägg, om självdeklaration ej kommit in trots
att anmaning sänts ut till den skatlskyldige. Tillägget beräknas på den skatt
som till följd av upp-
opaginerad Kontrollera mot PDF
T Senaste lydelse 1977: 118. ö Senaste lydelse 1977: 118.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
i första stycket. Om den skattskyldige lämnat skriftlig
uppgift om inkomst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, beräknas
tillägget på den skatt som på grund av uppskattningen ulgår utöver skatt på
inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften. Därvid äga bestämmelserna om
avgiftsberäkning i första och andra styckena motsvarande tillämpning.
116 a § femte stycket
Beslut
om tillägg enligt fjärde stycket skall undanröjas av skatterätten, om
deklaration inkommh inom två månader efter det den skattskyldige fått del av
beslutet, dock senast innan skatterätten av-gfort besvär över beslutet eller
taxeringen. Inkommer deklaration avseende fysisk person före utgången av året
efter det då tillägget beslutats, skall skattetillägg som nu avses av
skatterätten bestämmas till tio procent av det tillägg, som skulle ha utgått
enligt fjärde stycket med tillämpning av bestämmelserna om avgiftsberäkning i
första slycket, och till högst 10 000 kronor; gör den skattskyldige sannolikt,
att han icke fått kännedom om storleken av skattetillägget inom tid som nu
sagts, skall nedsättning ske om deklarationen inkommit inom två månader efter
det han erhållit sådan kännedom. / fråga om skattetill-lägg, som ingår i
tillkommande skatt, skall nedsätlningen dock beräknas endast på belopp som påförts
utöver tidigare beslutat till-lägg av förevarande slag. Taxeringsintendenten
anmäler till skatterätten fall som avses i detta stycke.
116 a § sjätte stycketio Vid tillämpning av förstafem-
9 Senaste lydelse 1977: 118.
10 Senaste lydelse 1977:118.
Föreslagen
lydelse
skattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter, som den skattskyldige har
lämnat till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna
i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå
enligt bestämmelserna i 116 a §.
116d §
Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av
skatterätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller lokal
skattemyndighet inom två månader från det den skattskyldige fått del av
beslutet.
Har
deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första
stycket angivna tiden men före utgången av året efter det då skattetillägg
enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned tillägget till tio
procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skattskyldige
sannolikt, att han icke fått kännedom om skattetill-läggets storlek inom sist
angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två
månader från det han erhållit sådan kännedom.
116e§
Vid tillämpning av bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
te styckena skaU meddelande, som lämnats för skattskyldig
som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var
uppenbart att uppglftslämna-ren saknat behörighet att företräda den
skattskyldige.
l]6b§
Skattetillägg
utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning. Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelsen avser bedömning
av i skriftligt meddelande framställt' yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag
eller värde av naturaförmån eller tUlgång och avvikelsen icke gäller uppgift i
sak.
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår
ej skattetill-lägg.
Föreslagen lydelse
serna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för
skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om
det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.
116 f§
Skattetillägg
utgår ej 1 samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart
framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den
skattskyldige.
Skattetillägg
utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av 1 skriftligt meddelande
framstäUt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån
eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.
Har
skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetill-lägg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 c §11
Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration,
som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter
utgången av den i 34 §
1
mom. eller
med stöd av 34 §
2
mom.
föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan
avgift påföres annan skattskyldig än aktiebolag med en procent av den högsta
beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i
kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda
skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som
tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300
kronor för en skatt-
11 Senaste lydelse 1972: 764.
116 g §
Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration,
som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter
utgången av den i 34 §
1
mom. eller
med stöd av 34 §
2
mom.
föreskrivna tiden, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan
avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med en procent av den högsta
beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i
kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda
skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som
tiUkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300
kronor för en skatt-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
skyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påföres
förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.
Har
skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid,
bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt
första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.
Har
skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshand-Ung, som ej är
behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke
fullständigas med underskrift inom tid som föreskrives i anmaning. I sådant
fall beräknas avgiften enligt andra stycket.
Föreslagen
lydelse
skyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påförs
förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.
Har
skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid,
bestäms förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.
Har
skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarations-handling, som ej är
behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas
med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas
avgiften enligt andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 d §
första och andrai styckena Skattetillägg må helt eftergivas, om felaktigheten
eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet
eller därmed fämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller
om det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
att anse som ringa.
Första stycket gäller i tillämpliga delar beträffande
förseningsavgift.
116 h§
Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten
eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första
meningen.
Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
att anse som ringa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 d §
tredjei** och fjärde styckena
116 i §
Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige
har avlidit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Senaste lydelse av 116 d § andra stycket 1973: 367.
13 Senaste lydelse av 116 d § tredje stycket 1972:
764.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse
från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.
Vid tUlämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2
mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen om statlig
förmögenhetsskatt må regeringen meddela befrielse från avgift som avses i 116
a eller 116 c §.
116 e § första stycket'
Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas,
såvitt gäller taxeringsnämndens beslut, av den lokala skattemyndigheten i det
fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas
dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer.
116 g § första stycketi"
Skatterätten beslutar om avgift som avses i 116 a eller
116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslul om avgift
föres genom besvär hos skatterätten.
Föreslagen lydelse
Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts,
skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas i fråga om
befrielse från skyldighet att erlägga avgiften.
Vid tiUämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2
mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt eUer 20 § 2 mom. lagen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från
särskild av-gift.
116 j§
Fråga om
särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut samt vid
rättelse av taxering enligt 72 a §, av den lokala skattemyndigheten i det
fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom.
prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen
bestämmer.
Skatterätten prövar fråga om särskild avgift vid
eftertaxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 e § andrafjärde styckena
Lokal
skattemyndighet skall pröva fråga om avgift före den 1 oktober taxeringsåret.
I särskilda fall må beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december
taxeringsåret.
Innan beslut fattas om påförlng av avgift, skaU den
skattskyldige
116 k §
Lokal
skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober
taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15
december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skaU den lokala
skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav föranledd
avgift eller ändring av beslut om avgift.
Innan
beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige
opaginerad Kontrollera mot PDF
1* Senaste lydelse 1972: 83. Nuvarande lydelse av 116 e §
andrafjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 116 k §. 15 Jfr föreslagen
lydelse av 116 I §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter häremot.
Om så finnes påkallat, må yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.
Har
rättelse enligt 72 a § beslutats, skaU den lokala skattemyndigheten utan
hinder av andra stycket besluta om härav föranledd avgift eller ändring av
beslut om avgift.
116 f §16
Lokal
skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c §
skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i
den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse
om avvikelse från självdeklaration.
116 g § första stycketi''
Skatterätten
beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot
lokal skattemyndighets beslut om avgift föres genom besvär hos skatterätten.
116 g § andra stycket
Skattskyldigs
besvär skall vara inkomna till skatterättens kansli inom två månader efter det
han erhållit del av beslutet.
Föreslagen lydelse
beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det
anses påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.
Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skaU
tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom. andra
stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.
116 1§
Talan mot lokal skattemyndighets beslut i fråga om
särskild avgift förs genom besvär hos skatterätten.
116 m§
Skattskyldigs
besvär över lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall ha kommit
in till skatterättens kansli inom två månader från det han erhållit del av
beslutet.
Ulan
hinder av bestämmelsen i första stycket skall skattskyldigs yrkande i fråga om
särskild avgift prövas, om den taxering som avgiften avser icke har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av taxeringsintendent till förmån
för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos
regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild
avgift skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Jfr föreslagen lydelse av 116 q §.
t Jfr föreslagen lydelse av 116 j § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:136
Nuvarande lydelse
13
Föreslagen lydelse
upplagas och vidare handläggas av skatterätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 g § tredje stycket
Taxeringsintendent
äger hos skatterätten yrka påföring eller ändring av avgift. För taxeringsintendent
talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall talan om avgift föras /
samband därmed.
116n§
Taxeringsintendent får hos skatterätten yrka påföring
eller ändring av särskild avgift.
För taxeringsintendent talan i fråga om taxering eller
eftertaxering, skall därav föranledd talan om avgift föras samtidigt. Detsamma
gäller när taxeringsintendenl kvittningsvis framställer invändning mot
skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild avgift i
fall som har sagts nu får ef prövas, om taxeringsintendentens talan beträffande
taxeringen ej upptages till prövning.
Har skriftlig uppgift, som skatt-skyldig lämnat i mål om
taxering, ef godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får
taxeringsintendent hos skatterätten föra därav föranledd talan om
skattetillägg inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt
beslut i målet vunnit laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 o §
Har beslut om skattetillägg vunnit laga krafl, får den
skatlskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet, om
detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skatlskyldige kan åberopa tidigare
ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd för yrkandet och det
framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten
eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av taxeringsintendenl
till den skatlskyldiges förmån.
Taxeringsintendent får genom besvär i särskild ordning
föra ta-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
lan om höfning av skattetillägg, om beslut i fråga om
tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende. Beslutas på grund därav höfning av skattetillägg enligt
116 c § med anledning av utebliven sfälvdeklaration, gäller bestämmelserna i
116 d § i fråga om undanröfande eller nedsättning av tillägget.
Besvär som avses i första eller andra stycket får föras
hos skatterätt. Besvären skall ha kommit in till skatterättens kansli inom fem
år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 i §
Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxering
skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.
116 p§
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Finnes vid
prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsättas, skall även
vidtagas därav föranledd ändring / beslut om särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 f §18
Lokal
skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c §
skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i
den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse
om avvikelse från sfälvdeklaration.
116 q §
Beslut
om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet, till-lämpligt lagrum,
den procentsats efter vilken avgiften skall beräknas, underlaget för
avgiftsberäkningen samt, beträffande förseningsavgift, avgiftens storlek.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 h§i'-'
Avgift som
avses i 116a eller 116 c § påföres som slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen och tillfaller statsverket.
116 r§
Särskild
avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:
272) och anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller det
samman-
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 Jfr föreslagen lydelse av 116 k § tredje stycket.
19 Senaste lydelse 1977: 118.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Påföres någon vid en och samma taxering eller
eftertaxering skattetillägg, som skall beräknas efter såväl 25 procent som 50
procent, gäller följande. Först uträknas skatten på summan av de belopp som
skola utgöra underlag för avgiftsberäkningen. Denna skatt fördelas sedan vid
tillämpningen av de olika procentsatserna efter den kvotdel som underlaget
avseende varje procentsats utgör av det sammanlagda avgiftsunderlaget. Vad nu
föreskrivits gäller även vid beräkning av skattetillägg som påföres utöver
tidigare påfört skattetillägg för samma taxeringsår.
Avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller.
Avgift eller för en och samma taxering utgående avgifter, som ej uppgå till
100 kronor, påföras ej.
Föreslagen
lydelse
lagda beloppet av vid en och samma taxering utgående
avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej. Särskild avgift tillfaller
statsverket.
Skall
någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetill-lägg, som
skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på
summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av
de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna
beloppen ulgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna
i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat fall än som avses där
skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116j§
Om icke
annat följer av 116 d 116 i §§ gäller bestämmelserna i denna lag 1 tUlämpliga
delar beträffande avgift som avses i 116 a eller 116 c §
116 s§
Vad som
föreskrivs i 116 a 116 r §§ om taxering eller taxeringsmål och särskild
avgift i samband därmed gäller, om ej annat framgår, även mål om eftertaxering
och om särskild avgift i sådant mål.
116 t§
Om ej
annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a116 s §§ gäller bestämmelserna i
denna lag, med undantag av 100 §, 101 §, 105 § 1 mom. första stycket tredje och
fjärde meningarna, samma moment andra och tredje styckena samt 114 §, i
tillämpliga delar / fråga om särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närmare föreskrifter om påföring av avgift och befrielse
från avgift meddelas av regeringen el-
Prop.
1977/78:136 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler myndighet, som regeringen bestämmer.
121 P
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt
inom föreskriven tid göra anmälan enligt 31 § 3 mom. skall dömas till böter.
I ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första
stycket.
1.
Denna lag
träder, såvitt avser 31 § 3 mom., 101 § 3 mom. och 121 §, i kraft den 1 juli
1978 och i övrigt dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2.
I fråga om
eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål tillämpas 114 §
första stycket och 115 § andra stycket i den nya lydelsen, om det oriktiga
meddelandet har lämnats efter ikraftträdandet. Har meddelandet lämnats före
ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 114 § första stycket och 115 § första
stycket i den äldre lydelsen.
3.
I fråga om
eftertaxering av skattskyldigs dödsbo, när den skattskyldige har begått
skattebrott, tillämpas 115 § tredje stycket i sin nya lydelse, om dödsfallet
har inträffat efter ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat före
ikraftträdandet, tUlämpas fortfarande 115 § andra stycket i sin äldre lydelse.
4.
De nya
bestämmelsema i 116 a116 d §§ samt 116 h och 116 i §§ tUlämpas första gången i
fråga om skattetillägg vid 1978 års taxering och eftertaxering för samma år. De
nya bestämmelserna tiUämpas dock även i fråga om skattetillägg vid taxering
eller eftertaxering för tidigare år på grund av felaktighet eller underlåtenhet
efter ikraftträdandet. I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt äldre
bestämmelser i 116 a § och 116 d §.
5.
I fråga om
eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 116 h § första
stycket första gången vid 1978 års taxering. Beträffande förseningsavgift vid
1978 års taxering tillämpas därjämte 116 d § första stycket andra ledet samt
andra stycket i den äldre lydelsen. I fråga om förseningsavgift vid taxering
för år 1977 eller tidigare år tiUämpas fortfarande 116 d § första och andra
styckena 1 sin äldre lydelse.
6.
Den nya
bestämmelsen i 116 n § andra stycket andra meningen gäller endast då den
skattskyldiges yrkande framställts efter ikraftträdandet.
20 Förutvarande 121 § upphävd genom 1971: 70.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om
mervärde-skatti
dels att 38, 40, 51, 64 a64 h samt 76 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 64 i64 I §§, av nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till
ledning för faststäUel-se av skatt eller underlåtit att lämna deklaration
eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke faststäUts
eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats
med för högt belopp, sker efterbeskattning.
Har
skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till
ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration
eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts
eller fastställts tUl för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med
för högt belopp, sker efterbeskattning. Detsamma gäller när skattskyldig har
lämnat oriklig uppgift i mål om skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den
skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn
till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskatming sker.
Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till
grund för en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig
grund.
40 § 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Efterbeskattning
får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse meddelats eUer sådant
beslut föreligger enligt 36 § tredje stycket och endast om fråga om efterbeskattning
prövats senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vUket redo-visningsjjerioden gått till ända.
Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om
fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt 36 § tredje
stycket och endast om fråga om efterbeskattning prövats senast under sjätte
året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått
till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får
dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut
i målet vunnit laga kraft.
Lagen omtryckt 1969: 237. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974: 885. Senaste lydelse 1971: 71.
: Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:136
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har
den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning
får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av
det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige lämnats in
för registrering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser
mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra
stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser.
Efterbeskattning får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det under vilket åtalet skett. Har den skattskyldige
avlidit, skaU fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet ej tiU någon del, skall den med stöd av detla
stycke åsatta efterbeskattningen undanröjas av länsstyrelsen.
Tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den
som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser
mervärdeskatt för den juridiske personen.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser
mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra
stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser.
Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 §
skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i
12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om
efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfaUet. Efterbeskattning
som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av
länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om
åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.
Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för
den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12
§ skattebrottslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot
slutligt beslut enUgt 36 § första stycket eller mot beslut att icke meddela
slutiigt beslut eller mot beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyldighet
eUer restavgift föres hos länsskattcrätten genom besvär.
Talan mot
meddelat slutiigt beslut eller mot beslut att icke meddela slutligt beslut
eller mot beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyldighet
eller restavgift förs hos länsskatterätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1974: 885,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot beslut om skatterevision eller mot länsstyrelses
beslut i fråga om registrering eller föreläggande av vite får talan ej föras.
Talan
mot länsstyrelses beslut i övrigt enUgt denna lag föres hos riksskatteverket
genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
64 a § första och andra styckena**, '
Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt
meddelande, avgivet tUl ledning vid fastställelse av hans mervärdeskatt,
lämnat oriktig uppgift påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo
procent av det skattebelopp, som tiU följd av avvikelse från den oriktiga
uppgiften ulgår eller ej skall tillgodoräknas honom.
Skattetillägg utgår även då mervärdeskatten uppskattats
med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket. Tillägg beräknas
härvid på den skatt som på grund av uppskattningen ulgår utöver skatt enligt
vad den skattskyldige uppgivit i deklaration eller i skriftligt meddelande
till ledning vid länsstyrelsens beslut i fråga om skatten.
64 a §
Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt
meddelande, avgivet till ledning för länsstyrelsens beslut om hans skatt,
lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg)
med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som
felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits.
Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om
skatt.
Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med
stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige
skattetillägg med tjugo procent av den skatt som //// fölfd av uppskattning
påförs den skatlskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats
honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från
den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.
Har uppskattning skett med slöd av 30 § tredje stycket
eller 38 § tredje stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den
skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom
till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de
skriftliga uppgifter han har lämnai till ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar rät-
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1971: 71.
= Nuvarande lydelse av 64 a § tredje och fjärde styckena
se vid föreslagen lydelse av 64 b och 64 c §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
64 a § tredje stycket*
SkattetUlägg enligt andra stycket, som länsstyrelse
påfört med anledning av att den skattskyldige ej avlämnat deklaration, skall undanröjas
av länsstyrelsen, om deklaration avlämnas senast inom en månad från den dag då
han fått del av beslutet om skattetill-lägget.
64 a § fjärde styckef
Vid tillämpning av första tredje styckena skall
meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat
av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda den skattskyldige.
64 c § första stycket, 9
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår
icke skattetillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den män avvikelse från
vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning.
64 b §1»
Har skattskyldig, som har att
Föreslagen
lydelse
telse av oriktig uppgift från den skatlskyldige skaU dock
skattetill-lägg utgå enligt första stycket.
64 b §
Skattetillägg enligt 64 a § tredje stycket skaU
undanröjas om deklaration kommit in inom en månad från utgången av den månad
då den skatlskyldige fått del av beslutet om skattetillägg.
64 c §
Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift
skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses
avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda den skattskyldige.
64 d§
Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av
felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat
skriftligt meddelande från den skattskyldige.
Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser
bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat
avdrag eller värde av uttag, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår
icke skattetiUägg.
64 e§ Har skattskyldig, som har att
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Senaste lydelse 1971: 71.
' Senaste lydelse 1971: 71.
» Senaste lydelse 1971: 71.
9 Nuvarande lydelse av 64 c § andra och tredje styckena se
vid föreslagen
lydelse av 64 f §.
" Senaste lydelse 1971: 71.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
avge deklaration för mervärdeskatt utan anmaning,
underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldighet, påföres honom
särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.
Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige
antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet
inom föreskriven tid eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven
tid även för någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestämmes
förseningsavgiften tUl 200 kronor.
Skattskyldig,
som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påföres
förseningsavgift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som
föreskrivits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.
64 c § andra och tredje styckena" SkattetiUägg får
helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den
skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att
anse .som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Andra stycket gäller i tUlämpliga delar beträffande
förseningsavgift. Sådan avgift får även nedsättas.
Föreslagen lydelse
avge deklaration för skatt utan anmaning, underlåtit att
inom föreskriven tid fuUgöra denna skyldighet, påförs honom särskild avgift
(förseningsavgift) med 100 kronor.
Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige
antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet
inom tid som föreskrivits i anmaningen eller underlåtit att avge deklaration
inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna,
bestäms förseningsavgiften tUl 200 kronor.
Skattskyldig,
som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs
förseningsavgift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som
föreskrivits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.
64 f§
Särskild
avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan
antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller därmed fämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig.
Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild
omständighet, som rör annal än vad som sägs i första meningen.
Avser
skattetiUägg orikug uppgift som beror på felräkning, missskrivning eller
annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring, får tillägget helt
eftergivas, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.
Skattetillägg
får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits
genom fel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1971: 71.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
64 e §1
Fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § prövas av
länsstyrelsen.
Har skattskyldig hemstäUt om befrielse från beslutad
avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.
Föreslagen
lydelse
aktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa.
Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har
avlidit.
64 g §
Fråga om särskild avgift prövas av länsstyrelsen. Fråga om
skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av
skatterätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga
uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet,
och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt
beslut i målet vunnit laga kraft.
Har skattskyldig hemstäUt om eftergift av beslutad avgift,
meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.
Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall
skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten
för den redovisningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft.
Detsamma gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig.
Om yrkande som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller
kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas
och vidare handläggas av skatterätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
64 f§"
Finnes
vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt att skatt skall nedsättas
eller återbetalas,
" Senaste lydelse 1971: 71. " Senaste lydelse
1971: 71.
64h§
Bestämmelserna
om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån
det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall
nedsättas eller tiUgodoräknas med ytter-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.
64 g §»
Avgift som
avses i 64 a eller 64 b § anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift
eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till
50 kronor, påföres ej.
64 h §" första stycket
I fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § gäller i
tillämpliga delar, om ej annat följer av 64 c64 g §§, bestämmelserna i denna
lag om skatt.
Närmare föreskrifter om påföring och befrielse från avgift
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
64 d §i«
Avgift .som avses i 64 a § utgår icke i de fall
mervärdeskatt fastställes och uppbäres vid införsel. Avgift som avses i 64 b §
utgår i fräga om sådan mervärdeskatt enligt bestämmelserna i 40 a § tuU-lagen
(1973: 670).
Föreslagen
lydelse
ligare belopp, skall även vidtas därav föranledd ändring /
beslul om skatielillägg.
64 i §
Särskild avgift anges i helt krontal så att öretal
bortfaller. Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående
avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej.
64 j§
Bestämmelserna i 64 a64 i §§ gäller i tUlämpliga delar
även den som oriktigt har uppgivit sig driva verksamhet som medför skattskyldighet
enligt denna lag.
64 k §
Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a64 j §§
gäller bestämmelserna i denna lag, med undanlag av 3841 §§ och 76 § första
stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.
64 1§
Bestämmelserna om särskUd avgift enUgt denna lag tillämpas
icke i de fall skatt fastställs och uppbärs vid införsel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
76 §"
Föreligger
synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medges
befrielse från eller nedsättning av mervärdeskatt får medgivandet avse även
avgift som avses i 64 a eller 64 b §.
Medges
befrielse från eller nedsättning av mervärdeskatt får medgivandet avse även
särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1971: 71. " Senaste lydelse
1974: 885. '* Senaste lydelse 1974: 986. " Senaste lydelse 1974: 885.
Prop. 1977/78:136 24
1.
Denna lag träder i kraft två
veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
2.
I fråga om efterbeskattning på
grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 38 § första stycket i den nya
lydelsen, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har
uppgiften lämnats före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 38 § första
stycket i den äldre lydelsen.
3.
De nya bestämmelserna i 64 a,
64 b och 64 f §§ tillämpas 1 fråga om SkattetUlägg, som påförs genom beslut av
beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de
äldre bestämmelserna i 64 a § och 64 c § andra stycket.
4.
1 fråga om eftergift av
förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelsema i 64 f § första stycket första
gången för redovisningsperiod som gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga
om förseningsavgift för redovisningsperiod som gått till ända före
ikraftträdandet tillämpas fortfarande 64 c § andra och tredje styckena i den
äldre lydelsen.
Prop. 1977/78:136 25
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumlionsbeskattning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959; 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning dels att 20, 21, 37 a37 g och 46
§§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya
paragrafer, 37 h37 j §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse
20 §
Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration
eller annoriedes lämnat oriktig eller annoriedes lämnat
oriktig uppgift till ledning vid fastställan- uppgift till ledning vid
faststäl-de av skatt och har uppgiften lande av skatt och har uppgiften följts
eller har uppgiften eljest följts eller har uppgiften eljest föranlett, att
skatt ej fastställts el- föranlett, att skatt ej fastställts ler fastställts
till för lågt belopp, eller fastställts till för lågt belopp, skall
beskattningsmyndigheten ge- skall beskattningsmyndigheten genom beslut om
efterbeskattning nom beslut om efterbeskattning fastställa skatt som tiUkommer.
faststäUa skatt som tillkommer. Efterbeskattning må dock ej ske. Detsamma
gäller när skattskyldig om det tillkommande skattebe- har lämnat oriktig
uppgift i mål loppet är att anse som ringa eller om skatt. Efterbeskattning må
det med hänsyn till omständighe- dock ej ske, om det tillkomman-terna framstår
som uppenbart de skattebeloppet är att anse som oskäligt att efterbeskattning
sker. ringa eller det med hänsyn till
omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att
efterbeskattning sker.
Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall
äga rum och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av
den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna ligga
till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skaU efterbeskattningen
ske med tillämpning av 18 §.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om
skattskyldig underlåtit att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort
vad som åUgger honom enhgt 7, 8 eller 9 §.
21 § 2
Efterbeskattning må icke ske, Efterbeskattning må icke ske,
med mindre beskattningsmyndig- med mindre
beskattningsmyndig
heten meddelat beslut därom heten
meddelat beslut därom in-
Inom fyra år efter utgången av om fyra år
efter utgången av den
den i 19 § första stycket stadgade i
19 § första stycket stadgade ti-
Senaste lydelse av lagens rabrik 1974: 863. =
Senaste lydelse 1971: 72.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tiden för fastställande av skatt. Har den skattskyldige
avlidit, åsättes efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning
icke må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två
år efter utgången av det kalenderår, under vUket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans
skatt må, även efter den i första stycket angivna tiden, efterbeskattning ske
för det år som åtalet avser. Efterbeskattning må dock ske endast om fråga
därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet
skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av
dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon
del, skall den med stöd av detta stycke åsatta efterbeskattningen undanröjas
av beskattningsmyndigheten.
Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den
som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den
juridiske personens skatt.
Föreslagen
lydelse
den för fastställande av skatt. Efterbeskattning på grund
av oriktig uppgift i mål om skatt må åock ske inom ett år efter utgången av
den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft. Har den
skattskyldige avlidit, åsätts efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning
icke må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två
år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans
skatt må, även efter den i första stycket angivna tiden, efterbeskattning ske
för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att
den skattskyldige enligt 12 § skatlebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar
för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om
fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket
åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skatlebrottslagen vidtogs. Har
den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas
inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal
mot den skatlskyldige skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtalet
ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av
12 § skattebrottslagen.
Andra stycket skaU tillämpas också i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske
personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 §
skattebrottslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
37 a § första och andra styckena''' *
Har
skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till
ledning vid fastställande av hans skatt, lämnat oriktig uppgift, påföres honom
särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som
utgår till fölfd av avvikelse från den oriktiga uppgiften.
SkattetUlägg påföres även då skatten uppskattats med stöd
av 18 §. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av uppskattning
utgår utöver skatt enligt vad den skattskyldige uppgiva i deklaration eller,
såvitt avser beskattningsmyndighetens beslut om skatt, i annat skriftligt
meddelande till ledning vid fastställande av skatten.
Föreslagen lydelse 37 a §
Har skattskyldig i deklaration eller annat skrifUigt
meddelande, avgivet till ledning för beskattningsmyndighetens beslut om hans
skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift
(skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ef skidle ha
påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig
har lämnat sådan uppgift i mål om skatt. I sistnämnda fall påförs dock ej
skattetillägg, om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären kommu in
för sent.
Har
deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 18 §, påförs den
skal t skyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som lill följd
av uppskattning påförs den skatlskyldige utöver vad som annars skulle ha
påförts honom. TiU den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige utgår dock skattetillägg enligt första stycket.
Har
deklaration ej lämnats och uppskattning skett med stöd av 18 §, påförs den
skatlskyldige skattetiUägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom tiU
följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de
skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige utgår dock skattetillägg enligt första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1971: 72.
*
Nuvarande lydelse av tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av
37 b och
37 c §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
37 a § tredje stycket
Skattetillägg
enligt andra stycket, som beskatlningsmyndigheten påfört med anledning av all
den skattskyldige ej avlämnat deklaration, skall undanröjas av beskattningsmyndigheten
efter anmälan av allmänna ombudet om deklaration avlämnas inom en månad från
den dag då den skattskyldige erhållit del av beslutet om skattetillägg.
37 a § fjärde stycket*
Vid
tillämpning av förstatredje styckena skall meddelande, som lämnats för
skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om
det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den
skattskyldige.
Föreslagen
lydelse
37 b §
Skattetillägg
enligt 37 a § tredje stycket skaU undanröjas av beskattningsmyndigheten, om
deklaration kommit in inom en månad från den dag då den skattskyldige fält del
av beslutet om skattetill-lägg.
37 c §
Vid
tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall meddelande, som
lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den
skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda den skattskyldige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 c § första stycket'' '
Har
skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.
Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad den skattskyldige
uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.
37 d§,
Skattetillägg
utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart
framgår av deklaration eller annal skriftligt meddelande från den
skattskyldige.
Skattetillägg
utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande
framställt yrkande och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.
Har
skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37b§»
Har
skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anmaning, underlåtit
att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påföres honom särskild
avgift (förse-
37 e§
Har
skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anmaning, underlåtit
att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påförs honom särskild
avgift (förse-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1971: 72. '' Senaste lydelse 1971: 72. '
Senaste lydelse 1971: 72.
* Nuvarande lydelse av 37 c § andra och tredje styckena se
vid föreslagen lydelse av 37 f §. ' Senaste lydelse 1971: 72.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ningsavgift) med 100 kronor.
Har i fall
som avses i första stycket skattskyldig antingen anmanats atl lämna
deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller har
han underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för någon av de tre
närmast föregående beskattningsperioderna, bestämmes förseningsavgiften till
200 kronor.
Föreslagen
lydelse
ningsavgift) med 100 kronor.
Har i fall
som avses i första stycket skattskyldig antingen anmanats att lämna
deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i
anmaningen eller underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för
minst en av de tre närmast föregående beskattningsperioderna, bestäms
förseningsavgiften till 200 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 c § andra och tredje stycke-nai«:"
SkattetiUägg må helt eftergivas,
om
felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eUer den oriktiga uppgiftens särskilda
beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig,
eller
om det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
att anse som ringa.
Andra
stycket gäller i tiUämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift
må även nedsättas.
37 f§
Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten
eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs
i första meningen.
Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlätenheten är
att anse som ringa.
Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har
avlidit. Har avgift ändå påförts, skall den eftergivas efter anmälan av dödsboet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
31 d §12
Fråga om
avgift som avses i 37 a eller 37 b § prövas av beskatt-nin gsmy ndi ghe ten.
Innan slutUgt beslut fattas om
37 g §
Fråga
om särskild avgift prövas av beskattningsmyndigheten. Fråga om skattetillägg
på grund av oriktig uppgift i mål om skatt
opaginerad Kontrollera mot PDF
»" Senaste lydelse 1971: 72.
Nuvarande lydelse av 37 c § första stycket se vid
föreslagen lydelse av
37 d§.
1- Senaste lydelse 1971: 72.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
påföring av avgift, skall den skattskyldige erhålla
tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.
Föreslagen
lydelse
prövas dock av kammarrätten på talan av aUmänt ombud.
Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter
prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom ett år från
utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.
Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall
skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslul om skatten
för den beskattningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft.
Detsamma gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig.
Om yrkande som har sagts nu framställs först i domstol, kan domstolen förordna
att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av
beskattningsmyndigheten.
37 h§
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 e §13
Finnes
vid prövning av besvär i mål om faststäUande av skatt att skatt skall
nedsättas, skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.
37 f § "
Avgift som
avses i 37 a eller 37 b § angives i helt krontal så att öretal bortfaller.
Avgift eller vid en och samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej
uppgå till 50 kronor, påföras ej.
Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall
nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om
skattetillägg.
37 i §
Särskild
avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och
samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår tUl 50 kronor,
påförs ej.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 Senaste lydelse 1971: 72.
14 Senaste lydelse 1971: 72.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
37 g §'5
I fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § gälla i
tillämpliga delar, om ej annat följer av 37 c 37 f §§, bestämmelserna i denna
lag om skall.
Närmare föreskrifter om påföring av avgift och om
befrielse från avgift meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
Föreslagen
lydelse
37 i §
Om ej
annat framgår av vad som föreskrivs i 37 a37 i §§ gäller bestämmelserna i
denna lag, med undantag av 20 och 21 §§ samt 46 § första stycket, i tiUämpliga
delar i fråga om särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
46 §"
Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger,
när synnerhga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av
skatt. Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut som meddelas
av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu
sagts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medgives
befrielse från eUer återbetalning av skatt, må medgivandet avse även avgift
som avses i 37 a eller 37 b §.
Medgives
befrielse från eller återbetalning av skatt, får medgivandet avse även
särskild avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag träder
i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
2.
I fråga om
efterbeskatming på grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 20 §
första stycket i sin nya lydelse, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter
ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet, tillämpas
fortfarande 20 § första stycket i sin äldre lydelse.
3.
De nya
bestämmelserna i 37 a, 37 b och 37 f §§ tiUämpas i fråga om skattetillägg som
påförs genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt
tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna i 37 a § och 37 c § andra
stycket.
4.
1 fråga om
eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 37 f § första
stycket första gången för redovisningsperiod som gått tiU ända efter
ikraftträdandet. 1 fråga om förseningsavgift för redovisningsperiod som gått
till ända före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 37 c § andra och tredje
styckena i den äldre lydelsen.
i"> Senaste lydelse 1971: 72. i« Senaste lydelse
1974: 863.
Prop. 1977/78:136 32
4 Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)
Härigenom föreskrivs att 24, 27 och 28 §§
vägtrafikskattelagen (1973: 601)1 sall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 §
Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om
efterbeskatming fastställa tiUkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits
genom att
1.
fordon brukats
1 strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon,
2.
föreskriven
anmälan tUl registreringsmyndigheten ej gjorts,
3.
i anmälan eller
ansökan till registreringsmyndigheten lämnats oriktig uppgift,
4.
fordonet ej
undergått föreskriven registreringsbesikming efter ändring som avses i 13 eUer
19 §.
Tillkommande skatt faststäUs
genom beslut om efterbeskattning
även när vägtrafikskatt har un
dandragits genom att oriktig upp
gift har lämnats i mål om skatt.
Vid efterbeskattning enligt förs- Vid
efterbeskattning enligt förs-
ta stycket äger 23 § tredje stycket ta eller andra
stycket äger 23 §
motsvarande tillämpning. tredje stycket motsvarande
till-
lämpning.
Beslut om efterbeskatming meddelas även om skatt
faststäUts enligt 23 § eller tid som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får
ej meddelas senare än fem år från utgången av det skatteår skatten avser. Om
sådant beslut galler i övrigt 21 § första stycket andra punkten samt andra och
tredje styckena lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.
27 §
Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den
skattskyldi ge skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som
tiUkommer.
Skattetillägg som påförts vid ef- Har skattskyldig i mål om skatt
terbeskatlning på grund av under- skriftligen lämnat uppgift som be
låtenhet att lämna föreskriven finnes oriklig, påförs honom skat-
uppgift skall undanröjas av be- tetillägg med tjugo procent av den
skattningsmyndigheten om uppgif- skatt som ej skulle ha påförts, om
ten lämnats inom en månad från den oriktiga uppgiften godtagits,
den dag, då den skattskyldige er- Skattetillägg utgår dock ej, om
hållit del av beslutet om skatte- uppgiften ej prövats med hänsyn
tillägg. till att besvären kommit in för
sent.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
tydelse
I fråga om skattetillägg äger 37 c37 e §§ lagen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tUlämpning.
Uppgår skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt tUl
fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor, påföres ej
tillägg.
Föreslagen
lydelse
I fråga om skattetillägg skall 37 d och 37 f37 h §§ lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas. Uppgår
skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse
föreUggande skattetillägg ej till 50 kronor, påförs ej tiUägg.
Fråga
om skatietUlägg prövas av beskattningsmyndigheten. Fräga om skattetillägg på
grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av kammarrätten på talan
av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har
godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom
ett år från utgången av den månad då dom eller slutUgt beslut i målet vunnit
laga krafl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
28 §
Lämnas
ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om körsträcka för
kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndigheten den som ägde
fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med 100 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att
lämna uppgift men ej efterkommit an-maningen inom föreskriven tid eller har
uppgift ej lämnats inom föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående
uppbördstillfällena, bestämmes förseningsavgiften tUl 200 kronor.
I fråga om förseningsavgift äger 37 c och 37 d §§ lagen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande
till-lämpning.
Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att
lämna uppgift men ej efterkommit anmaningen inom tid som föreskrivits i denna
eller underiätit atl inom föreskriven tid lämna uppgift om fordonets
körsträcka vid minst ett av de tre närmast föregående uppbördstUlfällena, bestäms
förseningsavgiften till 200 kronor.
Fråga
om förseningsavgift prövas av beskattningsmynåigheien. I fråga om
förseningsavgift skall 37 f § första och tredje styckena, 37 g § andra stycket
samt 37 h § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
tillämpas. Utöver vad som föreskrivs i nämnda 37 f § första stycket
gäller att förseningsavgifter
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 34
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får
nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i andra stycket, 1 000
kronor.
1.
Denna lag träder 1 kraft två veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
2. De nya bestämmelserna i 24 § tillämpas om den
oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats
före ikraftträdandet tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna.
3. Den nya bestämmelsen i 27 § andra stycket tillämpas
i fråga om oriktig uppgift som har lämnats efter Ikraftträdandet. Hänvisningen
i 27 § tredje stycket till 37 f § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning skall, i fråga om skattetillägg som påförts genom
beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet, avse sistnänmda lagrums
lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning. I fråga om annat skattetiUägg skall
hänvisningen i de äldre bestämmelserna i 27 § tredje stycket till 37 c §
förstnämnda lag fortfarande gälla och avse detta lagrums urspmngliga lydelse.
4.
I fråga om förseningsavgift för
skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet skall
hänvisningen i 28 § tredje stycket tiU 37 f § första stycket lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss kon-sumtionsbeskatming avse sistnämnda lagrums lydelse
enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning. I fråga om förseningsavgift för annat skatteår eller
annan skatteperiod skall hänvisningen till 37 c § förstnämnda lag fortfarande
gälla och avse lagrummets ursprungUga lydelse.
5.
Den nya bestämmelsen i 28 § tredje
stycket om nedsättning av förseningsavgift tiUämpas i fråga om avgift för
skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet.
Prop.
1977/78:136 35
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959: 552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.i dels att
14, 15, 26 a, 43 och 4549 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas sex nya paragrafer 43 a43 d §§ samt 49 a och 49 b §§ av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Har arbetsgivare i uppgift eUer upplysning, avlämnad till
ledning för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har
meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag
för honom icke bUvit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall
riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda
förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som
undandragits är att anse såsom ringa.
Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som
avses i föregående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och
i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning
icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning
av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning av 10
§.
Vad ovan sagts skaU äga motsvarande tillämpning om
arbetsgivare, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad
upplysning.
Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke
bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren
avlidit, påföres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke
må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det
kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för
registrering.
Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott som avser hans arbets- skattebrott
som avser hans arbets
givaravgift må, även efter utgång- givaravgift
må, även efter utgång
en av den i fjärde stycket angivna en
av den i fjärde stycket angivna
tiden, avgiftsunderlag bestämmas tiden,
avgiftsunderlag bestämmas
för det utgiftsär, som åtalet avser. för
det utgiftsår, som brottet av-
Avgiftsunderlag må dock icke be- ser.
Detsamma gäller, om bestäm-
stämmas med mindre fråga därom mande av
avgiftsunderlag medför
prövats före utgången av kålen- att
arbetsgivaren enligt 12 § skat-
deråret efter det då åtalet skett. tebrottslagen
(1971: 69) år fri från
Har arbetsgivaren avlidit skall frå- ansvar
för sådant brott. Avgifts-
ga om påföring av avgiftsunderlag underlag
som nu har sagts må
för dödsboet prövas inom sex må- dock icke
bestämmas med mind-
' Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 938.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
nåder från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del,
skall det med stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget undanröjas av
riksförsäkringsverket.
Femte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den
som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den
juridiske personen påfört avgiftsunderlag.
Föreslagen
lydelse
re fråga därom prövats före utgången av kalenderåret
efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrouslagen vidtogs.
Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om påföring av avgiftsunderlag för
dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Avgiftsunderlag som påförts
efter åtal mot arbetsgivaren skall undanröjas av riksförsäkringsverket, om
åtalet ej bifalles till någon del. Detta gäller dock ej om åtalet ogillas med
stöd av 12 § skattebrottslagen.
Femte stycket skall tillämpas också i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske
personen påfört avgiftsunderlag eller är fri från ansvar för sådant brott på
grund av 12 § skattebrottslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Underrättelse
om beräkning av avgiftsunderlag som icke överensstämmer med arbetsgivaruppgift
eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning
enligt 7 §, vari vite förelagts, skaU delgivas vederbörande, om det ej är
känt att han icke kan anträffas. Motsvarande gäUer beslut enligt 5 § andra
stycket som går sökanden emot.
Underrättelse
om beräkning av avgiftsunderlag som icke överensstämmer med arbetsgivaruppgift
eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt
7 §, vari vite förelagts, skaU delgivas vederbörande, om det ej är känt att
han icke kan anträffas. Motsvarande gäller / fråga om beslut enligt 5 §
andra stycket som går sökanden emot och då det annars anses vara av betydelse
att erhålla bevis om atl anmaning eller annan handling kommit vederbörande till
hända.
opaginerad Kontrollera mot PDF
26 a §
Bestämmelser i denna lag som avse arbetsgivares avgift
skola i till-lämpUga delar gäUa beträffande särskild avgift, ränta på
överskjutande preliminär avgift, respitränta och anståndsränta.
I belopp, vara särskild avgift el- I belopp, vara särskild avgift el-
ler ränta skall beräknas, inräknas ler ränta skall
beräknas, inräknas ej avgift som avses i 43 eller 44 §. ej avgiftstillägg
eller förseningsavgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Påföres arbetsgivare tillkommande avgift eller sker
ändring eller rättelse av debitering skall ny beräkning av särskild avgift
eller ränta göras. Motsvarande skall gäUa då eljest avgift som legat till grund
för påförande av särskUd avgift eller ränta ändras. Särskild avgift eller
ränta skall därvid beräknas till belopp, som skulle ha utgått om beräkningen
gjorts vid det ursprungliga bestämmandet av den särskilda avgiften eller räntan,
eUer, om sådant bestämmande icke ägt rum, vid den årliga avgiftsdebiteringen
för det utgiftsår avgiften avser. Leder sådan beräkning till att arbetsgivaren
skall utgiva ytterligare särskild avgift eller utgiva eller återbetala ränta,
äga bestämmelserna om tillkommande avgift motsvarande tillämpning.
Riksförsäkringsverket
må, om synnerliga skäl föreligga, besluta att särskild avgift skall utgå med
endast tre procent på den kvarstående avgiften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43 §
första stycket
Har
arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande, avlämnat
tiU ledning vid beräkning av hans avgiftsunderlag, lämnat oriktig uppgift,
påföres honom avgiftstillägg med tjugo procent av arbetsgivaravgift, som
genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha
undandragits.
43 § andra stycket
Avgiftstillägg
utgår även dä avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift
uppskattats med stöd av 10 §. / sådant fall beräknas tillägget på det
avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgiften.
43 § tredje stycket
Har
avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift
ej avlämnats, påföres avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget
eller, om
43 §
Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat
skriftiigt meddelande, avlämnat till ledning vid beräkning av hans
avgiftsunderlag, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påföres honom avgiftstillägg
med tjugo procent av den arbetsgivaravgift som ej skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften godtagils.
43 a §
Har arbetsgivaruppgift lämnats men avvikelse skett från
denna med stöd av 10 § påföres arbetsgivaren avgiftstillägg med tjugo proceni
av det avgiftsbelopp som //// följd av uppskattningen påföres arbetsgivaren
utöver den avgift som eljest skulle ha påförts honom. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall
dock avgiftstillägg ulgå enligt bestämmelserna i 43 §.
43 b §
Har
avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift
ej avlämnats, påföres avgiftstillägg, om arbetsgivaruppgift ej inkommit trots
att
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Nuvarande lydelse av 43 § andrafjärde styckena se vid
föreslagen lydelse av 43 a, 43 b och 49 b §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
arbetsgivaren lämnat skriftligt meddelande till ledning
vid riksförsäkringsverkets beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp
som på grund av uppskattningen utgår utöver avgift enligt meddelandet.
Riksförsäkringsverkets beslut om sådant avgiftstiU-lägg skaU undanröjas av
myndigheten, om arbetsgivaruppgift avlämnas senast inom tre veckor från den
dag då arbetsgivaren fått del av beslutet om avgiftstillägget.
45 § första stycket
Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår
icke avgiftstillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från
vad arbetsgivaren uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning.
45 § andra och tredje styckena Avgiftstillägg må helt
eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till arbetsgivarens
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som
ursäktiig, eller om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Föreslagen
lydelse
anmaning utsänts till arbetsgivaren. Tillägget beräknas
till tjugo procent av det avgiftsbelopp som till följd av uppskattningen påföres
utöver den avgift som skulle ha påförts enligt skriftliga uppgifter, som
arbetsgivaren lämnat till ledning för riksförsäkringsverkets beslut om
avgiftsunderlag. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från arbetsgivaren skall avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i
43 §.
43 c §
Beslut om avgiftstillägg enligt 43 b § skall undanröjas av
riksförsäkringsverket, om arbetsgivaruppgift inkommit inom tre veckor från
den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet.
43 d§
Avgiftstillägg utgår ej i samband med rättelse av
felräkning eUer, misskrivning, som uppenbart framgår av arbetsgivaruppgift eller
annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren.
Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår
icke avgiftstillägg.
45 §
Avgiftstillägg och förseningsavgift må helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med
arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt
förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten
eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad
som säges i första punkten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Nuvarande lydelse av 45 § andra och tredje styckena se
vid föreslagen lydelse av 45 §.
Prop.
1977/78:136 39
Nuvarande hdelse Föreslagen lydelse
Andra stycket gäller i tillämp- Avgiftstillägg må helt eftergivas
liga delar beträffande försenings- även i fall då det
belopp som kun-
avgift. Sådan avgift må även ned- de ha undandragits genom felak-
sättas. tigheten eller underlåtenheten är
att anse som ringa.
46 §
Fråga om avgift som av.ies i 43 Fråga om avgiftstillägg eller
eller 44 § prövas av riksförsäk- förseningsavgift prövas
av riksför-
ringsverket. säkringsverket.
Innan fråga om avgiftstillägg avgöres skall arbetsgivaren
beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.
47 § "
Arbetsgivares yrkande beträffande avgiftstillägg eller
förseningsavgift skall, oavsett vad som eljest föreskrives om besvär, prövas
om beslutet om avgiftsunderlaget icke vunnit laga kraft.
48 §5
Avgiftstillägg eller förseningsavgift må ej påföras efter
utgången av den tidrymd som i 14 § föreskrives i fråga om arbetsgivaravgift.
Detsamma gäller vid rättelse av avgiftstillägg eller förseningsavgift som ej
påförts eller beräknats till för lågt belopp på grund (IV felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende.
A vgiftslillägg eller förseningsavgift må ej påföras
sedan arbetsgivaren avlidit.
49 §'
Bestämmelserna om eftergift skola beaktas även om yrkande
härom ej framställts i den mån det föranledes av vad som förekommit i ärendet
om avgift.itUlägg eller förseningsavgift.
47§''
Finner riksförsäkringsverket vid Om avgiftsunderlag eller arbets
prövning av ansökan om rättelse givaravgift
nedsättes, skall även
eller eljest att avgiftsunderlaget vidtagas
därav föranledd ändring
4 Nuvarande lydelse av 47 § se vid föreslagen
lydelse av 49 § andra stycket.
5 Nuvarande lydelse av 48 § se vid föreslagen
lydelse av 49 a §.
8 Nuvarande lydelse av 49 § se vid föreslagen lydelse av
49 b § andra stycket. " Senaste lydelse 1978: 38.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall därav
föranledd ändring av avgift som avses i 43 eller 44 § beslutas.
Föranleder
försäkringsdomstols prövning av besvär ändring i överklagat beslut, skall
därav föranledd ändring av avgift beslutas.
Föreslagen
lydelse
i beslut om avgiftstillägg eller förseningsavgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
48 §
Avgift som
avses i 43 eller 44 § anges i helt krontal så att öretal bortfaller.
AvgiftstiUägg under 50 kronor påföres ej.
Avgift tiUfaller statsverket.
49 a §
Avgiftstillägg
och förseningsavgift angivas i helt antal kronor så att öretal bortfaller.
Avgiftstillägg under etthundra kronor påföres ej.
Avgiftstillägg och förseningsavgift tillfalla
statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43 §
fjärde stycket
Vid
tillämpningen av första tredje styckena skall meddelande, som lämnats för
arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det
icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.
49 b §
Vid
tillämpningen av bestämmelserna om avgiftstillägg och förseningsavgift skall
meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat
av arbetsgivaren, pm det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda arbetsgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
49 §
/ fråga om
avgift som avses i 43 eller 44 § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer
av 45 48 §§, bestämmelsema i denna lag om arbetsgivares avgift.
Om ej annat framgår av 43 49 a §§ skola bestämmelserna i
denna lag om arbetsgivares avgift i tUlämpliga delar gälla även beträffande
avgiftstillägg och förseningsavgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket 1 Svensk författningssamling.
2.
De nya
bestämmelserna i 4343 c och 45 §§ samt 48 § andra stycket tillämpas första
gången 1 fråga om avgiftstillägg som avser utgiftsåret 1977. De nya
bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om avgiftstillägg för tidigare
utgiftsår på grund av felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet. I
fråga om sådant tillägg gäller 1 övrigt äldre bestämmelser i 43 och 45 §§.
3.
I fråga om
eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 45 § första
stycket första gången i fråga om utgiftsåret 1977. Beträffande förseningsavgift
avseende utgiftsåret 1977 tillämpas därjämte 45 § andra stycket andra ledet
samt tredje stycket i den äldre lydelsen. I fråga om förseningsavgift för
utgiftsåret 1976 eller tidigare år tillämpas fortfarande 45 § andra och tredje
styckena 1 sin äldre lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'
dels att i 1 § första stycket, 2 § 3 mom. första stycket,
13 § första stycket, 27 § 3 mom. andra stycket och 32 § andra stycket orden
"avgift som avses i 116 a § eller 116 c § taxeringslagen" skall bytas
ut mot "skattetillägg eller förseningsavgift enhgt taxeringslagen",
dels att i 2 § 4 mom. femte stycket orden
"förseningsavgift enligt 116 c § taxeringslagen" skaU bytas ut mot
"förseningsavgift enligt taxeringslagen",
dels
att 49 § 5 mom., 68'§ 4 mom. och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 m o m.
Bestämmelserna i 1 4 mom. gälla i tillämpliga delar beträffande beslut om
påföring av avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen.
(Se vidare anvisningarna.)
5 mom.
Bestämmelserna i I 4 mom. gälla i tUlämpliga delar beträffande beslut i fråga
om SkattetUlägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
68 §
4
mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad åter-bekomma erlagt
skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom. för restförd
skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte
därå belöpande restavgift. Återstoden skall gott-skrivas honom till gäldande av
den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan
länsstyrelse med motsvarande till-lämpning av bestämmelserna i 3 mom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning då skattskyldig,
vUken enligt 1 mom. är berättigad återbekom-ma erlagd preliminär skatt eller
ränta enligt 69 § I mom., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på
grund av taxering för inkomst för det år vartiU den preliminära skatten hänför
sig. Har, då återbetalning enligt I mom. skall ske, den tUlkommande skatten
icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer
Vad i
föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tUlämpning då skattskyldig,
vilken enhgt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt eller
ränta enligt 69 § 1 mom., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på
grtmd av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den
preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg
eUer förseningsavgift enligt taxeringslagen som avser samma taxering. Har,
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 771. -' Senaste lydelse 1975: 1179.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvaranåe
lydelse
att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd
taxering eUer om eftertaxering eller av länsstyrelse om höjd debitering eller
av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debitering,
må den preUminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande
skatt påföres.
Föreslagen
lydelse
då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande
skatten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att
påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om
eftertaxering eller avgift som nyss sagts eller av länsstyrelse om höjd
debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller
höjd debitering, må den preliminära skatten eller räntan innehållas i avbidan
på att tillkommande skatt påföres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
87 § '
Besvär över beslut enligt denna lag eller över taxering
inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatt, som besvären rör.
Åtgärd
enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som
föranleder åtgärden icke vunnit laga kraft. Beslut eller utslag i
taxeringsmål, där taxeringen fastställts till lägre belopp än
taxe-rlngslntendenten yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution
om taxeringsintendenten anmält hinder härför. I sistoämnda fall må
länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i 49 § 2
mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i andra stycket om restitution äga motsvarande tillämpning i mål där allmänt ombud
har besvärsrätt.
Bestämmelserna
i andra stycket om restitution äga motsvarande tiUämpning i mål där allmänt ombud
har besvärsrätt samt i mål om SkattetUlägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
3 Senaste lydelse 1974: 771 (ingressen).
Prop. 1977/78:136 43
7 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)
Härigenom föreskrivs att 41a och 56 §§ stämpelskattelagen
(1964: 308)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 a§
I fråga om stämpelskatt, .som 1 fråga om stämpelskatt, som
fastställes av riksskatteverket, gäl- fastställes
av riksskatteverket, gäl
la bestämmelserna om särskilda la
bestämmelserna om särskild av-
avgifter i 37 a37 f §§ och 37 g § gift
i 37 a37 i §§ lagen (1959:92)
andra stycket lagen om förfaran- om förfarandet
vid viss konsum-
det vid viss konsumtionsbeskatt- tionsbeskattning.
ning
56 §
Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger,
när synnerliga skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av
stämpelskatt.
Medgives befrielse från eller Medgives befrielse från eller
återbetalning av skatt, må medgi- återbetalning av skatt, får medgi
vandet avse även särskild avgift vandet avse även särskUd avgift.
som avses i 41 a §.
Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med
stöd av första stycket, ankommer det på regeringen eller myndighet, som där
sägs, att förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas.
Räntan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 §
andra stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen i tiUämpliga
delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.
Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut,
meddelat av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första
stycket.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Den nya lydelsen av 41 a § tillämpas dock endast i fall då deklaration skall
lämnas efter ikraftträdandet. I annat fall tillämpas fortfarande 41 a § i sin
äldre lydelse.
' Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 864. 2 Senaste lydelse 1974: 864.
Prop. 1977/78:136 44
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av
utsäde och om växtförädlingsavgift
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976: 298) om
statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Om växtförädhngsavgift gäller Om växtförädlingsavgift gäller
i tUlämpliga delar lagen (1959: 92) i
tUlämpUga delar lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsum- om
förfarandet vid viss konsum
tionsbeskattning utom såvitt avser tionsbeskattning
utom såvitt avser
37 a37 g §§. Beskattningsmyn- 37 a 37
j §§. Beskattningsmyn
dighet är statens centrala frökon- dighet
är statens centrala frökon-
trollanstalt. Annan som utför trollanstalt.
Annan som utför
statsplombering av utsäde skall statsplombering
av utsäde skall
debitera och uppbära avgiften för debitera
och uppbära avgiften för
centrala frökontrollanstaltens räk- centrala
frökontrollanstaltens räk
ning. Vite förelägges och utdömes ning.
Vite förelägges och utdömes
av lantbruksstyrelsen. Till allmänt av
lantbruksstyrelsen. TUl allmänt
ombud utses tjänsteman hos länt- ombud utses
tjänsteman hos lant
bruksstyrelsen, bruksstyrelsen.
Varje plomberingstlllfälle utgör sådan beskattningsperiod
som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid
tillämpningen av 19 § nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där
angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid
som bestämmes av den som utför statsplombering.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Prop.
1977/78:136 45
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-02-23
Närvarande:
statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Turesson, Antonsson,
Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark,
Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition
om ändrade regler för skattetillägg m. m.
1
Inledning
Ar
1971 infördes ett administrativt sanktionssystem på skatte- och avgiftsområdet.
Det har ett vidsträckt tillämpningsområde och innefattar inkomst- och
förmögenhetsskatterna, mervärdeskatten, punktskatterna, vägtrafikskatten och
arbetsgivaravgifterna. De centrala bestämmelserna om de skatteadministrativa
sanktionerna finns i taxeringslagen (1956: 623), TL, lagen (1968: 430) om
mervärdeskatt, ML, lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning, FFL, vägtrafikskattelagen (1973: 601), VL, och lagen
(1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
AVGL. Samtidigt reformerades reglerna om skattebrott genom en ny lag,
skattebrottslagen (1971: 69), SkBL, (prop. 1971: 10, SkU 1971: 16, rskr 1971:
72, SFS 1971: 6998). Enligt det administrativa sanktionssystemet kan det
påföras skatte- och avgiftstillägg vid oriktig uppgift i deklaration och vid
skönstaxering samt förseningsavgift då deklaration inte har lämnats i rätt tid.
Genom
denna lagstiftning skapades ett enklare, rättvisare och effektivare
sanktionssystem på skatte- och avgiftsområdet. Den nya ordningen innebar också
att man avkriminaliserade skatte- och avgiftsförseelser av mindre allvarligt
slag.
Med
stöd av regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 tiUkal-lade dåvarande
finansministern en kommitté för att se över både materieUa och formella regler
i det skatteadministrativa sanktionssystemet.
Kommittén,
som har antagit benämningen skattetlUäggsutredningen (Fi 1975:06), har den 2
mars 1977 avgett ett delbetänkande (SOU 1977: 6) Översyn av det skatteadministrativa
sanktionssystemet 1, m. m.
Prop. 1977/78:136 46
I betänkandet lägger utredningen fram förslag om bl. a.
vidgade möjligheter att efterge eller sätta ned skattetillägg och
avgiftstillägg. Vidare föreslås regler om lägre skattetillägg på de direkta
skatternas område i vissa fall, där risken för skattebortfall för det allmänna
är förhållandevis liten, på grund av att kontrollmaterial regelmässigt är
tillgängligt vid gransknmgen av den skattskyldiges uppgifter. Slutligen
föreslås författningsändringar som avser vissa processuella frågor m. m.
På grundval av betänkandet har regeringen i prop. 1976/77:
92 föreslagit vissa ändringar av reglema om skattetillägg enligt TL. Förslaget
har antagits av riksdagen (SkU 1976/77: 38, rskr 1976/77: 204, SFS 1977: 118).
De nya bestämmelserna innebär att skattetillägg enligt TL skall utgå med 25 % i
stäUet för 50 %, 1 sådana fall där oriktig uppgift i självdeklaration har
kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
taxeringsnämnden. Bestämmelserna till-lämpas fr. o. m. taxeringen år 1977.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekanslern (JK),
riksåklagaren (RÅ), kammarrätten i Göteborg, riksförsäkringsverket (RFV),
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), riksdagens
ombudsmän (JO), länsstyrelsema i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västemorriands, Jämtlands,
Västerbottens samt Norrbottens län, 1969 års punktskatteutredning,
mervärdeskatteutredningen, centralorganisationen SACO/SR, Svenska
civilekonomföreningen/Civilekonomemas riksförbund (SCF/CR), Föreningen
auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderitjänstemän.
Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska
företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet (SRS), Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Flera
remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheter. Sålunda har RÅ
bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardislrikt, länsåklagarmyndighetema i Malmöhus, Kopparbergs och
Norrbottens län. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från
kronofogdemyndigheten i Stockholm, de lokala skattemyndigheterna i Handens,
Stockholms och Södertälje fögderier, länsstyrelsen i Södermanlands län,
yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Eskilstuna och Nyköpings
fögderier, länsstyrelsen i
Prop.
1977/78: 136 47
Kronobergs
län, gemensamt yttrande från de lokala skattemyndighe-tema 1 Ljungby och Växjö
fögderier och länsstyrelsen i Malmöhus län, yttranden från de lokala
skattemyndigheterna i Malmö och Lunds fögderier. LRF hänvisar till ett av
Lantbrukarnas skattedelegation avgivet yttrande. SAF, Svenska bankföreningen,
Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar yttrande av
Näringslivets skattedelegation. Yttrande har även inkommit från
Medborgarrättsrörelsen.
2
Nuvarande ordning 2.1 Bakgrund
Det
skatteadministrativa sanktionssystemet har tillämpats sedan år 1972. Det
infördes på grundval av de förslag som skattestrafflagutred-ningen lade fram i
sitt betänkande Skattebrotten (SOU 1969: 42).
Den centrala författningen
på skattebrottens område var då skattestrafflagen (1943: 313) SkSL, som
innehöll bestämmelser om brotten falskdeklaration och vårdslös deklaration.
Falskdeklaration förelåg när någon i deklaration eller däremot svarande
skriftlig försäkran till ledning för faststäUande av skatt uppsåtligen hade
lämnat oriktig uppgift, som var ägnad att för honom eller den han företrädde
leda tUl frihet från skatt, tiU för låg skatt eller tUl oriktig återbetalning
av skatt. Med skatt jämställdes i detta sammanhang annan allmän avgift.
Vårdslös deklaration förelåg om någon av grov oaktsamhet begick sådan gäming
som nu sagts. Straffet för falskdeklaration var böter eller fängelse i högst
två år. Böterna skulle bestämmas tUl högst fem gånger det belopp som hade eller
kunde ha dragits undan eller oriktigt betalats tillbaka genom den oriktiga
uppgiften, dock till minst 400 kr., om det undandragna skattebeloppet uppgick
till eller översteg 100 kr. För vårdslös deklaration var straffet böter eller,
om omständigheterna var synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader.
Böterna skulle bestämmas till högst två och en halv gånger det undandragna
skattebeloppet, dock till minst 200 kr., om detta uppgick till eller var större
än 100 kr. Den som hade dömts till fängelsestraff enligt SkSL kunde efter
omständigheterna åläggas straffskatt med högst tre gånger det belopp som hade
eller kunde ha dragits undan eller oriktigt betalats tillbaka.
Skattestrafflagutredningen
lät undersöka hur SkSL hade tillämpats åren 1964 och 1965 beträffande
inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Undersökningen visade att åtalen för
vårdslös deklaration dominerade. Under de båda åren uppgick antalet lagförda
falskdeklarationsbrott till sammanlagt 2 325. Antalet brott som avsåg vårdslös
deklaration under samma tid var 7 365.
I
1 155 eller 49,6 % av falskdeklarationsfallén understeg skatte-
Prop.
1977/78:136 48
beloppet
1 000 kr. Vid vårdslös deklaration var motsvarande antal fall 5 560 eller 75 %.
Ar 1965 avsåg ungefär hälften av åtalen för vårdslös deklaration undandragen
skatt om högst 500 kr.
Skattestrafflagutredningen
konstaterade, att åtalen för brott mot SkSL till ungefär två tredjedelar
riktade sig mot löntagare vars inkomstförhållanden var relativt okomplicerade
och därigenom lätt kunde kontrolleras.
Skattestrafflagutredningen
ansåg att dess undersökningar gav vid handen att reaktionen mot skattefusket
var helt otillfredsställande. För underlåtenhet att avge deklaration till
inkomst- och förmögenhetsskatt
ca 70 000 fysiska personer hade
åsatts taxering i avsaknad av deklaration saknades helt straffrättslig
reaktionsform. Enligt den s. k. deklarationsundersökningen kunde man utgå
ifrån, att det år 1966 ändrades 366 000 deklarationer på grund av oriktig
uppgift till det allmännas nackdel med belopp över 100 kr. I 103 000
deklarationer uppgick ändringen till 1 000 kr. eller mer. Det nu redovisade
undersökningsmaterialet avsåg - som antytts endast självdeklarationer för
inkomst- och förmögenhetsskatt. FörhåUandena inom andra beskattningsområden
hade ej undersökts. De angivna siffroma skulle enligt skattestrafflagutredningen
jämföras med antalet domar för skattebrott åren 1964 och 1965
enligt det föregående i
genomsnitt ca 4 800 om året samt med att det år 1967 dömdes ca 8 000 personer
för deklarationsförsummelse.
Skattestrafflagutredningen
ansåg att påföljdssystemet drabbade ojämnt och slumpvis. Man borde enligt
utredningens uppfattning sträva efter ett system som medförde en jämnare och
mer frekvent reaktion samtidigt som det differentierades med hänsyn till
gärningamas olika art och svårighetsgrad. Utredningen fann att en i
administrativ ordning bestämd ekonomisk sanktion i förening med skärpta straff
för skattebrottslighet av allvarligare art, var utvägen att bota bristerna i
det dåvarande sanktionssystemet.
Som skäl för att föra in
administrativa sanktioner anfördes bl. a. att ett administrativt påföljdssystem
skulle bli snabbare, enklare och mindre kostnadskrävande för det allmänna än
handläggning hos judiciella myndigheter. Den enskUde skulle därigenom besparas
kostnader och besvär. Genom att påföljdema blev mer frekventa än den
dittUlsvarande lagföringen för skattebrott, skulle trycket på de skattskyldiga
att iaktta de åligganden som föreskrivs i skatte- och avgiftsförfattningar
komma att öka.
I
proposition tUl riksdagen (prop. 1971: 10) anslöt sig regeringen till
utredningens synpunkter. Bl. a. pekades det på den negativa verkan som bristema
i det då gällande påföljdssystemet måste ha på skattemoralen (s. 195), Vidare
framhölls att ett administrativt påföljdssystem skulle göra det möjligt att
avkriminaUsera en stor del av skattebrottsligheten. I propositionen
underslröks, att ett ineffektivt påföljdssystem på skatte-
Prop. 1977/78: 136 49
området innebar större faror i rättssäkerhetsavseende än
det hot mot rättssäkerheten som kunde ligga i risken för felaktiga beslut i
fråga om skatte- och avgiftstillägg. Dessa fel kunde rättas till i högre
instans.
2.2 Skatteadministrativa sanktioner enligt TL
2.2.1 Skattetillägg vid oriktig uppgift
Enligt 116 a § TL första stycket påförs skattetillägg om
den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i deklaration eller annat skriftiigt
meddelande avgivet till ledning för taxering.
Skattetillägg för oriktig uppgift förutsätter således att
den skattskyldige har lämnat deklaration eller annat skriftiigt meddelande
till ledning vid sin taxering.
Det skriftiiga meddelandet skall innehålla oriktig
uppgift, vilket bl. a. innebär att intäkt har utelämnats eller redovisats med
felaktigt belopp eller att avdrag inte svarar mot kostnad som den skattskyldige
har haft. Oriktigheten kan utgöras av såväl en osann som en utelämnad uppgift,
som är av betydelse för att åsätta en riktig taxering. Det saknar betydelse om
den oriktiga uppgiften har lämnats av uppsåt eller av vårdslöshet. Den
oriktiga uppgiften skall ha föranlett avvikelse från deklarationen eller annat
skriftligt meddelande från den skattskyldige och vara av sådan art att den
påverkar skatteuttaget.
Meddelande som har lämnats för skattskyldig juridisk
person skall anses vara avlämnat av den skattskyldige, om det ej är uppenbart
att uppgiftslämnaren har saknat behörighet att företräda den skattskyldige.
Oriktig uppgift som har lämnats i mål om taxering eller
eftertaxering har 1 praxis medfört skattetillägg endast i begränsad omfattning.
2.2.2 Skattetillägg vid skönstaxering
Om skönstaxering har vidtagits därför att den
skattskyldiges deklaration eller underlaget för denna är så bristfälligt att
deklarationen inte kan läggas till grund för taxeringen, skall skattetillägg
enligt 116 a § TL andra stycket påföras.
Skönstaxering på grund av att den skattskyldige har
underlåtit att deklarera föranleder skattetillägg enligt 116 a § tredje
stycket. Skattetill-lägg påförs även om anmaning att deklarera inte har
delgetts den skattskyldige.
Skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven
deklaration skall undanröjas av skatterätten om deklaration inkommer inom två
månader efter det att den skattskyldige har fått del av beslutet om tillägget,
dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.
Skattetillägg av detta slag, som avser fysisk person, skall jämkas av
skatterätten om den skattskyldige ger in sin deklaration efter
tvåmå-nadersfristen men före utgången av året efter det då skattetillägget
beslu-
4 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136
Prop. 1977/78:136 50
tades.
Det jämkade tiUägget utgår med 10 % av det tillägg som annars skulle ha utgått,
dock högst med 10 000 kr. Taxeringsintendenten har skyldighet att till
länsskatterätten anmäla fråga om undanröjande eller jämkning av skattetillägg.
Oriktig uppgift i ej undertecknad deklaration har i praxis inte ansetts
medföra skattetillägg enligt 116 a § första stycket utan enligt tredje
stycket, varför undanröjande eller nedsättning av skattetillägg skall ske,'
när deklaration inges.
2.2.3
Skattetilläggets storlek och beräkning
Skattetillägg
vid oriktigt meddelande utgår i normalfall med 50 % av den skatt som skulle ha
undanhållits om den oriktiga uppgiften hade följts. I de fall den oriktiga
uppgiften har rättats eUer har kunnat rättas med ledning av visst
kontrollmaterial utgår skattetillägg fr. o. m. taxeringen år 1977 med 25 % på
den skatt som skuUe ha undanhållits. Det kontrollmaterial som skall beaktas är
taxeringsavi, föregående års deklaration, uppgift enligt TL som arbetsgivare
eller annan än taxeringsnämnd utan anmaning skall lämna tUI ledning för annans
taxering. Om skattetillägg utgår efter både 25 % och 50 % vid en och samma
taxering skall enligt 116 h§ TL det totala skattebelopp som belöper på underlagen
för avgiftsberäkningen fördelas efter den kvotdel som underlaget för 25 % resp.
50 % utgör av det sammanlagda avgiftsunderlaget.
Vid
beräkningen av skattetilläggets storlek beaktas inte enbart den skattskyldiges
debitering utan även makes eller, vad angår förmögenhetsskatten, även annan
med honom samtaxerad persons skatt (omyndiga barns taxering). Sanktionen
påverkas således av alla de konsekvenser för inkomst- och förmögenhetsskatten,
som den oriktiga uppgiften kunde ha fört med sig. Skulle denna ha påverkat
skattereduktionen enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272), UBL, i en för
den skattskyldiges make fördelaktig riktning påförs även skattetillägg.
Skattetillägg
vid skönsmässig avvikelse från deklaration utgår med 50 % av den skatt som till
följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt deklarationen. Dessutom beaktas den betydelse taxeringsbeslutet kan ha i
fråga om beräkning av skattereduktion för make. Skattetillägg beräknas efter
25 % om förutsättningar härför i övrigt föreligger.
Skattetillägg
på grund av utebliven deklaration påförs med 50 % av den inkomst- eller
förmögenhetsskatt, som debiteras på grund av taxeringarna. Har emeUertid den
skattskyldige lämnat skriftligt meddelande om inkomst eller förmögenhet till
ledning för taxeringsnämnden utan att avge deklaration skall hänsyn tas tUl
detta. Avgiftssanktionen beräknas därvid på den skatt som på gmnd av
uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt
uppgiften. Dessutom beaktas den betydelse 'taxeringsbeslutet kan ha 1 fråga om
beräkning av skattereduktion för make.
Prop. 1977/78:136 51
Oriktig uppgift i meddelande som den skattskyldige lämnat
kan föranleda skattetillägg efter den lägre procentsatsen.
2.2.4 Undantagsbestämmelser
SkattetiUägg utgår inte i den mån avvikelsen från den
skattskyldiges meddelande innebär rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning.
Vidare gäller att tUlägg inte utgår i den mån avvikelsen
avser bedömning av i skriftiigt meddelande framstäUt yrkande, såsom fråga om
yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tiUgång om avvikelsen inte
gäller uppgift i sak. Har den skattskyldige frivilligt rättat oriktig uppgift
utgår inte heller SkattetUlägg.
2.2.5 Förseningsavgift
Skattskyldig som inte har lämnat deklaration i laga tid
påförs förseningsavgift. Avgiften är differentierad i enkel och dubbel
förseningsavgift.
Dubbel förseningsavgift påförs skattskyldig som trots
anmaning inte har lämnat självdeklaration inom föreskriven tid.
Har skattskyldig i rätt tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen
inte fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs 1 anmaning.
Enkel avgift utgör för alla skattskyldiga med undantag för
aktiebolag en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen
av inkomst i kommunen samt tre tiondels procent av den faststäUda skattepliktiga
förmögenheten minskad med det skattefria belopp som tillkommer den
skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen. Sanktionen är maximerad till 300
kr. för en skattskyldig vid en och samma taxering. Anknytningen till taxeringen
till kommunal inkomstskatt innebär, att förseningsavgift kan utgå i varje
kommun i vilken den skattskyldige har haft att lämna deklaration. Aktiebolag
påförs enkel förseningsavgift med fast belopp som uppgår till 500 kr.
Dubbel förseningsavgift för annan skattskyldig än
aktiebolag får ej underskrida 100 kr. För aktiebolag är dubbel förseningsavgift
1 000 kr.
2.2.6 Befrielse från särskild avgift
Skattetillägg får helt efterges dels när den
skattskyldiges felaktighet eller underlåtenhet kan anses ursäktlig med hänsyn
till hans ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet, dels då fråga är
om ringa belopp.
I tillämpliga delar gäller detta också beträffande
förseningsavgift.
I fråga om
de olika befrielsegrunderna och utredningsskyldigheten beträffande dessa
anförde departementschefen följande (prop. 1971: 10 s. 272).
Prop. 1977/78:136 52
Med ålder avses inte enbart hög ålder utan även att den
skattskyldige på grund av sin ungdom kan antas vara okunnig i
deklarationsförfarandet. Med sjukdom förstås både fysisk och psykisk sjukdom
som kan antas ha menligt påverkal den skattskyldiges förmåga att fullgöra sina
skyldigheter. Utlänningar, som inte förstår språket och bott här endast kort
tid, är vidare en grupp skattskyldiga som ofta kan förmodas ha bristande
erfarenhet av deklarationsförfarandet.
Ursäktligheten bör emellertid bedömas inte enbart med
hänsyn till den skattskyldiges särskilda subjektiva förhållanden utan det måste
även beaktas vilken typ av felaktighet eller försummelse det är fråga om. En
besvärlig skatterättslig fråga om skattskyldighet bör naturligtvis i detta
sammanhang medföra en helt annan bedömning av ursäktligheten än exempelvis ett
ej redovisat lönebelopp.
De nu berörda befrielsegrunderna bör kunna tiUämpas
generöst, särskilt i samband med att avgiftssystemet introduceras men även
därefter då de första gången kommer i fråga för en skattskyldig. Den myndighet
som har att besluta om skattetillägg har inte skyldighet att självmant
undersöka om befrielsegrund föreligger. Principen bör vara att den
skattskyldige själv, som i princip bör beredas tillfälle att yttra sig innan
beslut om avgift fattas, får anföra de omständigheter som i hans fall kan
föreligga för befrielse. Ett ooh annat undantag från denna regel är emellertid
motiverat, t. ex. när den skattskyldige har hög ålder, vilket framgår direkt av
antingen deklarationen eller taxeringsavin. Deklarationen innehåUer ofta även
upplysning om att den skattskyldige lider av långvarig sjukdom.
Av flera skäl bör tUlägg inte påföras när det är fråga om
ringa belopp. Vad som får anses som ringa får närmare bestämmas av RSV. Den
praxis som i dag tillämpas beträffande gränsen för belopp som bör för anleda
eftertaxering synes kunna vara vägledande i detta sammanhang.
TiU ledning för tillämpningen av bestämmelserna om
särskild avgift vid taxeringen år 1977 har RSV meddelat föreskrifter.
Beträffande eftergift av skattetiUägg anges bl. a.
Allmänt om utredningsansvaret
Den myndighet som har att besluta om skattetillägg är inte
skyldig att självmant undersöka om befrielsegrund föreligger. Huvudregeln bör
vara att den skattskyldige själv får anföra de omständigheter som i hans fall
kan föreligga för befrielse. Undantag från denna regel är motiverat om det av
deklarationsmaterialet eller taxeringsavin framgår sådana omständigheter som
kan innebära ursäktlighet.
Ålder
Skattskyldig, som under inkomståret har fyllt 67 år eller
som uppburit förtidspension, bör om särskilda skäl inte föreligger utan
skriftväxling och särskild prövning befrias från SkattetUlägg. Som särskild
omständighet anses främst att det belopp som enligt bestämmelserna i 116 a § TL
grundar skattetillägg är hänförligt tUl mera betydande inkomst av
förvärvsarbete vid sidan om uppburen pension. I sådant fall bör den lokala
skattemyndigheten söka utreda om förseelsen är av sådan art att skattetillägg
trots den skattskyldiges ålder bör påföras. Om frågan inte kan utredas
eller myndigheten finner att SkattetUlägg
Prop. 1977/78:136 53
bör påföras, får det ankomma på den skattskyldige att visa
att förseelsen eller underlåtenheten har sådant samband med hans ålder att den
på grund härav eller av annan anledning kan anses ursäktlig. Vid 1977 års
taxering bör för mera betydande inkomst vid sidan av pension till-lämpas en
bcloppsgräns på 10 000 kr. Detta innebär att skattskykUg, som utöver
folkpension eller annan pension uppburit inkomst av förvärvsarbete, inte bör
påföras skattetillägg om inkomsten av detta arbete uppgått till högst 10 000
kr. Överstiger emellertid inkomsten detta belopp föreligger förutsättning att
påföra skattetillägg. Skattetillägg skall i sådant fall bestämmas oberoende av
om den felaktiga uppgiften avser förvärvsinkomst eller annan typ av inkomst.
Bristande erfarenhet
Skattskyldig, som för första gången fullgör sin
deklarationsskyldighet, kan i aUmänhet antas ha bristande erfarenhet av deklarationsförfarandet.
Denna befrielsegrund är tillämplig inte enbart beträffande skatt-skyldig, som
på grund av sin ungdom eller otillräcklig skolunderbyggnad kan antas brista i
kunskap och erfarenhet i fråga om deklarationsförfarandet, utan gäller även
när skattskyldig för första gången har att avge självdeklaration. Befrielse
från skattetillägg på grund av bristande erfarenhet kan således medges den som
i mogen ålder efter lång tids bortovaro har trätt in i förvärvslivet och haft
Inkomst som har deklarerats. Samma förhållande gäller t. ex. om en
skattskyldig haft inkomst enbart av tjänst men under beskattningsåret har
erhållit ny förvärvskälla såsom jordbruksfastighet eller rörelse.
Utlänning, som saknar eller har endast ringa kunskap i
svenska språket eller som har vistats kort tid i landet kan oftast förutsättas
ha bristande erfarenhet av deklarationsförfarandet. Med kort tid avses i detta
sammanhang en sammanhängande tidsperiod av tre år. Befrielsegrunden bristande
erfarenhet bör i detta avseende i regel inte anses föreligga när utlänning
skall lämna deklaration för fjärde gången. Framgår det emellertid av
taxeringsmaterialet att skäl för befrielse föreligger, bör skattetillägget
efterges utan skriftväxling med den skattskyldige.
Sfukdom
Med sjukdom förstås både fysisk och psykisk sjukdom som
kan antas ha menligt påverkat den skattskyldiges förmåga att fullgöra sina skyldigheter.
Enbart sjukdom som sådan utgör inte grund för befrielse utan det skall
föreligga ett samband mellan sjukdomen och den oriktiga uppgiften resp.
underlåtenheten. Läkarintyg bör infordras endast om det anses erforderligt for
bedömningen. Om det av deklarationsmatcrialet framgår att skattskyldig lidit av
sjukdom, som kan antas ha påverkat hans fömtsättningar att fullgöra deklarationsskyldigheten,
bör lokal skattemyndighet tiUämpa samma förfaringssätt vid utredningen som har
angivits urider befrielsegrunden ålder.
Uppgift av särskild beskaffenhet och därmed jämförlig
omständighet
Ursäktligheten bör inte bedömas enbart med hänsyn till den
skattskyldiges personliga förhållanden. Det måste också beaktas vilken typ av
felaktighet eller försummelse det är fråga om. En besvärlig skatterättslig
fråga, t. ex. om skattskyldighet, bör i detta sammanhang medföra en helt annan
bedömning av ursäktligheten än exempelvis ett ej
Prop.
1977/78: 136 54
redovisat lönebelopp. Ett självklart krav är emellertid
att den skattskyldige skall redovisa inkomster tUl fulla belopp i
deklarationen och att avdrag skall motsvaras av faktiska kostnader av det slag
som har angivits i deklarationen. Åsidosätter den skattskyldige dessa krav på
sanningsplikt bör skattetillägg påföras om inte omständigheter till grund för
befrielsen föreligger. Har skattskyldig i sin deklaration redovisat inkomst i
enlighet med på kontrolluppgift angivet lönebelopp, som felaktigt har angivits
för lågt, bör skattetillägg ej påföras när fråga är om smärre avvikelser.
En ursäktlig obekantskap med eller missuppfattning av en
författningsbestämmelse bör inte medföra att tiUägg påförs.
Vid 1977 års taxering gäller t. ex. nya regler för
fåmansföretag, företagsledare och delägare i fåmansföretag samt nya regler om
uppdelning av inkomst mellan makar och om beskattning av realisationsvinst.
Dessa bestämmelser kan i vissa delar vara svårtolkade. Anvisningar och information
har inte varit tiUgängliga förrän under senare delen av år 1976. Därför kan
skäl föreligga att se ursäktligt på fel som har uppstått på grund av
missuppfattning av eller obekantskap med de nya reglerna.
Skattetillägg bör inte påföras den som har underlåtit att
deklarera sådan ersättning beträffande vilken det under de senaste åren har
bestämts att den utgör skattepliktig inkomst för mottagaren.
Skattetillägg bör ej påföras när t. ex. make deklarerar
andre maken tiUkommande Inkomster om det inte är uppenbart att det skett i
syfte att erhålla skattelindring.
Beträffande frågor som regleras i dubbelbeskattningsavtal
kan skattetiUägg, som har påförts på grund av att den skattskyldige har lämnat
oriktig uppgift om inkomst eller påförd skatt, efterges av regeringen om den
förordnar att viss inkomst eller förmögenhet inte skall beskattas här 1 landet.
Ringa belopp
Överstiger ej det belopp, som till följd av felaktighet
eller underlåtenhet har undandragits vid inkomsttaxeringen, 1 000 kr. eller
vid förmögenhetstaxeringen 20 000 kr. utöver skattefritt belopp bör i
regel skattetillägg inte påföras. Vidare bör skattskyldig med låg inkomst inte
påföras skattetillägg även om undandragen inkomst skulle något överstiga nämnda
belopp. Med låg inkomst avses i detta sammanhang "sammanräknad
inkomst" som ej uppgår till 15 000 kr. Skattskyldig med låg inkomst bör
inte påföras skattetillägg, om det undanhållna beloppet understiger 1 500 kr.
Ej heller bör tillägg påföras om undandraget belopp utgör endast en obetydlig
del av de totala inkomsterna, dvs. om undanhållet belopp understiger 1 % av
den taxerade inkomsten, dock högst 10 000 kr.
"Mfuk" tUlämpning
Befrielsegrunderna bör vid 1977 års taxering tillämpas
generöst enligt regeln "hellre fria än fälla". Det kan i tveksamma
fall vara lämpligt att låta bero med den skriftväxling som kan ha skett i
avgiftsfrågan med den skattskyldige. Denne bör under alla förhållanden
underrättas om beslutet.
Beträffande
eftergift av förseningsavgift anges i RSV:s anvisningar följande.
Prop. 1977/78: 136 55
Bestämmelserna om befrielse från skattetillägg gäller i
tillämpliga delar även för förseningsavgift.
Befrielsegrunden ålder bör i detta sammanhang tillämpas
endast beträffande fall där åldern kan antas ha ett direkt samband med underlåtenheten,
dvs. åldern som sådan utgör inte grund för befrielse.
Deklarationer från skattskyldiga i utlandet kommer många
gånger in för sent. Om det föreligger särskilda omständigheter som är betingade
av utlandsvistelsen, t. ex. att den deklarationsskyldlgc inte haft tillgång tiU
deklarationsblanketter i tid eller att postgången har fungerat otillfredsställande,
kan förseningen anses ursäktlig. Förseningsavgift bör därför efterges, om det
framgår eller kan antas att förseningen har berott på omständigheter över vilka
den deklarationsskyldige inte har kunnat råda.
Aktiebolag, som har bildats efter den 1 juli 1976 och som
tillämpar kalenderårsredovisning bör vid 1977 års taxering inte påföras
förseningsavgift om bolaget meddelat att räkenskapsåret har förlängts. Ej
heller bör under år 1976 bUdat bolag med brutet räkenskapsår påföras förseningsavgift
vid 1977 års taxering om räkenskapsåret går till ända efter den 28 februari
under taxeringsåret.
2.2.7 Förfarandet vid påföring civ avgift
Beslut i första instans i frågor om skattetillägg och
förseningsavgift fattas av lokala skattemyndigheten i det fögderi där
beskattningsorten är belägen. 1 vissa fall får dock länsstyrelsen bestämma
vilken lokal skattemyndighet som skall besluta i sanktionsfrågan. Om
skattetillägg vid eftertaxering beslutar skatterätten.
Lokala skattemyndigheten skall pröva fråga om
skattetillägg och förseningsavgift före den 1 oktober taxeringsåret.
I särskilda fall får beslut fattas senare t. ex. då
omfattande skriftväxling har varit nödvändig. Beslut får dock ej fattas efter
den 15 december taxeringsåret.
Innan beslut fattas om påföring, skall den skattskyldige
beredas tUlfälle att yttra sig, om inte hinder finns mot detta. Om det är
påkallat, får yttrande även inhämtas av taxeringsnämndens ordförande.
Rättas taxering med stöd av 72 a § TL skall lokala
skattemyndigheten påföra avgift eller ändra redan påförd avgift om det
föranleds av rättelsen av taxeringen.
Beslut om skattetillägg och förseningsavgift skall med
angivande av skälen tillställas den skattskyldige i samma ordning som
underrättelse om avvikelse från deklaration. Beslutet innehåUer dock inte
besked om avgiftens storlek eftersom skatten inte är uträknad, när beslutet om
avgiften sänds till den skattskyldige.
Skattetillägg och förseningsavgift debiteras som slutlig
eller tillkommande skatt enligt UBL och tillfaller statsverket.
Avgiftssanktionerna skall anges i helt krontal så att öretal faller bort.
Understiger skattetill-lägg eller, om även förutsättningar för förseningsavgift
föreligger, summan av skattetillägg och förseningsavgift 100 kr., skall inte
någon påföring ske.
Prop.
1977/78:136 56
2.2.8
Besvär
Besvärsförfarandet
följer i princip de regler som gäller för taxering. Vissa särbestämmelser
gäller bl. a. med hänsyn till att lokala skattemyndigheten och inte
taxeringsnämnden är första instans i sanktionsfrågor som hänför sig till
taxeringsarbetet i första Instans.
Talan
mot lokala skattemyndighetens beslut om skattetillägg och förseningsavgift
förs enligt 116 g § TL genom besvär hos skatterätten, och skall inkomma till
skatterättens kansli inom två månader efter det att den skattskyldige har
erhållit del av beslutet.
Enligt
116 g § tredje stycket kan taxeringsintendenten föra talan om påföring eUer
ändring av avgift. Bestämmelsen innebär bl. a. att han hos skatterätten kan
yrka att skattetillägg eUer förseningsavgift påförs, när lokala
skattemyndigheten har underlåtit detta eller inte haft skäl att gå in på frågan
härom. Vidare föreskrivs i samma stycke att taxeringsintendentens besvär om
sådan avgift skall, om han för talan om taxering eller eftertaxering, föras i
samband med målet om taxering eller eftertaxering. Av den allmänna hänvisningen
i 116 j § till övriga bestämmelser i TL följer bl. a. att taxeringsintendenten
har rätt att anföra besvär hos länsskatterätten intill utgången av april månad
året efter taxeringsåret.
I
116 i § föreskrivs, att om det vid prövning av besvär i taxeringsmål befinns
att taxering skall sättas ned skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.
Det Innebär att skattedomstol oavsett yrkande skall besluta om nedsättning, om
beslut 1 taxeringsfrågan medför ändring av förutsättningarna för beräkningen av
avgifterna tlU den skattskyldiges fördel.
2.3
Skatteadministrativa sanktioner enUgt ML
2.3.1 Inledning
Bestämmelser
om skattetillägg och förseningsavgift finns i 64 a64 h §§ ML. Dessa regler
stämmer i flertalet hänseenden sakligt sett helt överens med motsvarande regler
i TL. Förutsättningarna för att påföra skattetillägg är desamma enligt TL och
ML. SkattetUlägg påförs vid oriktig uppgift i deklaration eller annat
skriftligt meddelande (64 a § första stycket), vid skönsmässig beskattning på
grund av bristfällig deklaration och då skönsbeskattning äger rum på grund av
utebliven deklaration (64 a § andra stycket).
Meddelande
som har lämnats för skattskyldig juridisk person skall enligt 64 a § fjärde
stycket anses vara avlämnat av den skattskyldige, om det inte är uppenbart att
uppgiftslämnaren har saknat behörighet att företräda den skattskyldige.
2.3.2 Skattetillägg
vid oriktig uppgift
För
att skattetillägg vid oriktig uppgift skall utgå krävs att den skattskyldige
har lämnat deklaration eUer annat skriftligt meddelande tiU
Prop.
1977/78:136 57
ledning
för fastställelse av hans egen skatt. Vidare skall det skriftliga meddelandet
innehålla en oriktig uppgift. Begreppet oriktig uppgift kan även innefatta
förtigande av en uppgift som skulle ha haft betydelse vid skattens
fastställande. Någon bestämmelse som motsvarar den i 116 b § TL att
skattetillägg inte utgår vid oriktigt yrkande, finns ej i ML. 1 RSV:s
anvisningar (RSV II 1972: 17) uttalas dock, att oriktigt yrkande ej föranleder
skattetillägg.
Enligt
RSV:s anvisningar bör vidare, vid bedömningen av huruvida tillägg skall utgå
eller ej, beaktas att varje redovisningsperiod utgör en sluten enhet. Det
förhållandet att ett fel i redovisningen för en period har korrigerats eller
kan antas komma att korrigeras i nästkommande period(-er) utan att detta har
meddelats, s. k. periodiseringsfel, utesluter således inte i och för sig att
tiUägg utgår. Detsamma gäller vid transaktioner mellan skattskyldiga parter,
då för lågt redovisad utgående skatt hos säljaren svarar mot ett för lågt
avdrag för ingående skatt hos köparen.
SlutUgen
fordras för skattetillägg för oriktig uppgift att skatten för
redovisningsperioden till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften skall
ha utgått med högre belopp eller tillgodoräknats med lägre belopp än om
meddelandet hade följts vid skattens fastställande.
2.3.3 Skattetillägg
vid skönsbeskattning
Skattetillägg
påförs om skatten med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket ML
har höjts skönsmässigt därför att den inte har kunnat beräknas tillförUtligt
med ledning av lämnad deklaration och övriga handlingar eller har uppskattats
efter skön.
2.3.4 Skattetilläggets
storlek och beräkning
Skattetillägg
vid oriktig uppgift beräknas på det skattebelopp som till följd av avvikelse
från den oriktiga uppgiften utgår eller ej skall tiUgodoräknas den
skattskyldige. I det belopp, på vilket tillägget beräknas, skall således räknas
in även sådan minskning av överskjutande ingående skatt, som skett tUl följd av
att oriktig uppgift har rättats.
Skattetillägg
vid skönsmässig beskattning på grimd av bristfällig deklaration beräknas på den
skatt som utgår utöver vad den skattskyldige har uppgett i deklaration eller
annan handling avgiven tUl ledning vid länsstyrelsens beslut i fråga om
skatten.
Har
deklaration inte länmats, utgår i regel skattetiUägg beräknat på hela den
skönsmässigt faststäUda skatten. Har visst skattebelopp uppgetts i annat
meddelande än deklaration, beräknas tiUägget på det faststäUda belopp som
överstiger beloppet enligt detta andra meddelande.
Skattetillägg
enligt ML utgår med 20 % av avgiftsunderlaget.
Prop. 1977/78:136 58
2.3.5 Undantagsbestämmelser
Tillägg
som har påförts vid utebliven deklaration skall helt undanröjas av
länsstyrelsen om deklaration lämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige
har fått del av beslutet om tillägg.
Skattetillägg
utgår inte i den mån avvikelse från vad den skattskyldige har uppgett innebär
rättelse av uppenbar felräkning eUer miss-skrivning. Sådana fel som har
uppstått på grund av felräkning eller misskrivning i den skattskyldiges
underlag för deklarationen medför däremot att tiUägg i princip skall utgå.
Detta gäller också fel av redovisningsteknisk karaktär, konteringsfel och
liknande.
Har
skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, påförs inte skattetillägg.
2.3.6 Förseningsavgift
Förseningsavgift
kan påföras dels skattskyldig som har att avge deklaration för mervärdeskatt
utan anmaning, dels skattskyldig som enligt 6 § ML är undantagen från
redovisningsskyldighet. I det senare fallet utgår dock avgift först sedan den
skattskyldige har underlåtit att efterkomma anmaning att deklarera.
Förseningsavgift
utgår med 100 kr. Har skattskyldig trots anmaning inte avgett deklaration inom
föreskriven tid, utgår dubbel avgift med 200 kr. Dubbel avgift påförs även i
det fall den skattskyldige för någon av de tre närmast föregående perioderna
har underlåtit att lämna deklaration inom föreskriven tid. Enligt RSV:s
anvisningar bör därvid med underlåtenhet förstås endast sådan som föranlett att
avgift har tagits ut.
2.3.7 Befrielse
från särskild avgift
Bestämmelsema
om eftergift enligt ML har fått ett innehåll som stämmer överens med
motsvarande föreskrifter i TL. Sålunda får skattetiUägg helt efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda
beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig,
eller om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som ringa.
Vad
nu har sagts gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan
avgift får även sättas ned.
I
förarbetena har befrielsegrunderna enligt ML inte särskilt kommenterats. Såväl
skattestrafflagutredningen (SOU 1969: 42 s. 244) som departementschefen (prop.
1971: 10 s. 282) hänvisade till vad som hade sagts beträffande befrielse från
särskild avgift enligt TL.
RSV
har meddelat utföriiga anvisningar i fråga om tUlämpningen av befrielsegmndema
(RSV II 1972: 17 s. 6 och RSV Im 1975: 3).
Prop. 1977/78:136 59
2.3.8 Förfarandet vid påföring av avgift
Länsstyrelsen beslutar i första instans i frågor om
skattetillägg och förseningsavgift enligt ML. Det är således samma myndighet
som fattar beslut om såväl mervärdeskatt som särskild avgift enligt ML. Detta
gäller även vid efterbeskattning.
Beslut om skattetiUägg och förseningsavgift fattas i samma
ordning som beslut i fråga om skatten. Beslut om avgift är således preliminärt
intiU dess slutligt beslut har meddelats eller anses 'föreligga enligt 36 §
tredje stycket ML. Nytt preliminärt beslut skall meddelas när framkomna
omständigheter föranleder att tidigare preliminärt beslut skall ändras.
EnUgt 64 e § andra stycket ML skaU skattskyldig som har
hemställt om befrielse från avgift meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om
hemstäUan inte har bifallits. Även sådant beslut är preliminärt intill dess
slutligt beslut meddelas eller anses föreligga.
Beslut om påföring av särskild avgift i samband med
efterbeskattning fattas av länsstyrelsen i samma ordning som beslutet om
efterbeskattning.
Såväl skatt som avgift påförs direkt i den beslutshandling
som upprättas och delges den skattskyldige i skatte- eller avgiftsfrågan.
Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår
tUl 50 kr., påförs inte.
I 18 § mervärdeskattekungörelsen (1968: 431), MK, finns en
hänvisning tiU 15 § förvaltningslagen (1971:290), FL, som innebär att den
skattskyldige, om det inte är uppenbart obehövligt, skall beredas tillfälle att
yttra sig innan beslut meddelas. Bestämmelsen härom är tillämplig även i fråga
om skattetillägg.
2.3.9 Besvär
Liksom i fråga om fastställd skatt krävs, för att besvär
skall tas upp till prövning, att slutligt beslut har meddelats. Detta kan ske
antingen på begäran av den skattskyldige eller, om särskUda skäl föreligger, av
länsstyrelsen ex officio. Slutligt beslut kan avse såväl fastställd skatt och
avgift som enbart avgift. Om den skattskyldige har begärt slutligt beslut
endast beträffande fastställd skatt och beslutet i fråga om skatten kan komma
att Inverka på påförd avgift bör enligt RSV:s anvisningar det slutliga
beslutet omfatta även avgiften.
Talan mot beslut om skattetiUägg och förseningsavgift förs
i samband med besvär i beskattningsfrågan eller som särskild talan över enbart
avgiftsbeslutet. Härvid gäller de bestämmelser om besvär i fråga om skatt, som
finns intagna i 5157 §§ ML. Det allmännas talan förs av ett i varje län
förordnat allmänt ombud, som i princip har samma uppgifter och StäUning som
taxeringsintendent har enUgt TL.
Om det vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt finns
anled-
Prop. 1977/78:136 60
ning
att sätta ned skatt, som den skattskyldige skall betala, eller höja skatt, som
den skattskyldige skall återfå, (överskjutande ingående skatt) skall därav
föranledd ändring av skattetillägg beslutas.
2.4
Skatteadministrativa sanktioner enligt FFL
Enligt
1 § FFL är lagen tillämplig i fråga om punktskatter i den mån förordnande därom
har meddelats i vederbörande skatteförfattning. Sådant förordnande har
meddelats beträffande flertalet punktskatter. I fråga om vissa skatter såsom
stämpelskatten äger FFL tillämpning endast i vissa delar.
Bestämmelser
om skatteadministrativa sanktioner finns i 37 a37 g §§ FFL. Dessa regler
stämmer i allt väsentUgt överens med motsvarande regler i ML. Eftersom det på
punktskatternas område saknas bestämmelser om att ingående skatt skall
tillgodoräknas, finns till skUlnad från ML inte någon föreskrift om
skattetillägg vid för hög tillgodoräkning av skatt. En annan skiUnad avser
undanröjande av skattetillägg, som har påförts vid utebUven deklaration. Enligt
ML undanröjs tillägget av länsstyrelsen, om deklaration lämnas senast inom en
månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om skattetUlägget.
FFL innehåller i detta hänseende det tillägget att undanröjande skall ske av
beskattningsmyndigheten efter anmälan av allmänna ombudet.
Beslut
om särskild avgift fattas av beskattningsmyndigheten. Talan mot beslut förs
genom besvär hos kammarrätten i Stockholm.
I
förarbetena hänvisas i fråga om befrielsegrunderna i stort till vad som har
sagts beträffande motsvarande föreskrift i ML (SOU 1969: 42 s. 244 och prop.
1971: 10 s. 285).
Varje särskild
punktskatteförfattning innehåller bestämmelser om vem som är skattskyldig. När
skatt utgår för viss vara som fallet är t. ex. i fråga om särskild varuskatt,
energiskatt eller tobaksskatt skall den som bedriver tillverkning av varan
registreras som skattskyldig hos RSV. Anmälan för registrering skall lämnas,
innan den skattepliktiga tillverkningen påbörjas. Enligt vissa författningar
kan återförsäljare eller importör av skattepliktig vara efter ansökan
registreras hos RSV som skattskyldig. På grund av registreringen har de i
regel rätt att både importera och inom landet köpa varor utan att skatt tas ut
på dessa. Registreringen medför skyldighet att deklarera och inbetala skatt
för bestämda beskattningsperioder i regel månad eUer kvartal. Av andra punktskatteförfattningar
följer att skattskyldighet för en och samma skattskyldig i princip endast
Inträder vid ett enda tUlfäUe t. ex. i fråga om stämpelskatt på aktier. För
båda kategorierna av skattskyldiga utgår de skatteadministrativa sanktionerna
efter samma grunder.
I
fråga om förfarandet vid avgiftspåföringen gäUer enligt FFL liksom enligt ML
att beslut om skattetillägg och förseningsavgift skall
Prop.
1977/78: 136 61
fattas
i samma ordning som beslut om fastställande av skatt. Besluten skall dock till
skillnad från ML vara slutliga om inte beskattningsmyndigheten finner
erforderligt att avgiften preliminärt fastställs, innan utredning i ärendet
har slutförts. Vid skönsmässig påföring utfärdas regelmässigt preliminärt
beslut. Har sådant beslut utfärdats, har den skattskyldige även enligt FFL
rätt att begära att slutiigt beslut meddelas. Har särskilt slutligt beslut inte
meddelats, gäller att preliminärt beslut skall anses som slutUgt vid utgången
av kalenderåret efter det under vilket beskattningsperioden i fråga har gått
till ända.
2.5 Skatteadministrativa
sanktioner enligt VL
1
27 § VL föreskrivs att beskattningsmyndigheten i samband med efterbeskattning
skall påföra den skattskyldige skattetillägg med 20 % av det skattebelopp som
tUlkommer genom efterbeskattningen. Har tiUägget påförts på grund av
underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift, undanröjs påföljden om uppgiften
lämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige har erhållit del av
beslutet om skattetillägg. I fråga om sådant skattetillägg äger enligt samma
lagrum bestämmelserna i 37 c37 e §§ FFL motsvarande tillämpning. Uppgår
tillägget eller det sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse
föreliggande skattetillägg inte till 50 kr., påförs inte tiUägg.
I
28 § VL föreskrivs, att förseningsavgift om 100 kr. skall tas ut av
fordonsägaren, om vederbörlig uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt
fordon inte har lämnats inom föreskriven tid. Har ägaren anmanats men ändå
underlåtit att lämna uppgift inom föreskriven tid, fördubblas förseningsavgiften
till 200 kr. Detsamma blir fallet om ägaren inte har lämnat uppgift inom
föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstillfällena. I
fråga öm förseningsavgiften äger 37 c och 37 d §§ FFL motsvarande tillämpning.
2.6 Administrativa
sanktioner enligt AVGL
Arbetsgivarna
betalar årligen avgifter för finansiering av de allmänna socialförsäkringarna
m. m. Arbetsgivaravgifterna tas i princip ut med vissa procentandelar av
utgivna löner och uppdragsersättningar. Avgifterna debiteras och uppbärs av
RFV med tillämpning av AVGL.
Till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag för visst år skall arbetsgivaren i början av därpå följande
år självmant lämna s. k. arbetsgivaruppgift till lokala skattemyndigheten.
Därvid skall i regel ett exemplar av bl. a. kontrolluppgifter enligt TL
bifogas. I slutet av det sistnämnda året bestäms avgiften av RFV.
AVGL innehåUer i 4349 §§
bestämmelser om administrativa sanktioner, som i stort sett är utformade efter
mönster av motsvarande före-
Prop.
1977/78:136 62
skrifter
på den indirekta beskattningens område. I vissa hänseenden har dock i stället
knutits an till TL:s bestämmelser.
AvgiftstUlägg
påförs i samma situationer som skattetillägg. Tillägget utgör 20 % av
arbetsgivaravgift som har eller kunde ha undandragits genom en oriktig uppgift.
Om avgiftsunderlaget bestäms skönsmässigt med avvikelse från
arbetsgivaruppgiften, beräknas tillägget på det tillkommande avgiftsbeloppet.
Har
någon arbetsgivaruppgift inte lämnats, uppskattas avgiftsunderlaget skönsmässigt,
och avgiftstillägg beräknas då på hela det påförda avgiftsbeloppet. Beslut om
sådant tillägg undanröjs om arbetsgivaruppgift lämnas inom tre veckor efter
delgivning av beslutet. Om arbetsgivaren har lämnat annat skriftligt
meddelande om avgiftsunderlaget än arbetsgivaruppgift beräknas tUlägget bara på
tillkommande avgiftsbelopp.
Avgiftstillägg
under 50 kr. påförs inte.
Den
som inte lämnar arbetsgivarappglft i rätt tid påförs liksom 1 fråga om
självdeklaration förseningsavgift. Den utgör 5 % av fastställd arbetsgivaravgift,
dock högst 300 kr. Om arbetsgivaren dessutom har anmanats att lämna sådan
uppgift, blir förseningsavgiften dubbel och minst 100 kr.
Beslut
om avgiftstillägg eller förseningsavgift fattas av RFV och kan överklagas hos
försäkringsdomstolen.
Man
kan befrias från avgiftstillägg och förseningsavgift enligt samma grunder som
på den Indirekta beskattningens område. RFV har i betydande utsträckning
tillämpat eftergiftsgrunderna ex officio.
3
Utredningen
3.1
Kritiken mot det skatteadministrativa sanktionssystemet
3.1.1 Motioner i
riksdagen m. m.
Utredningen erinrar om att
flera riksdagsmotioner har behandlat det skatteadministrativa
sanktionssystemet. I motionerna uttalas att systemet visserligen allmänt sett
har stärkt skattemoralen men att det har skett till priset av beslut som för
den skattskyldige varit obilliga. Genomgående kritiseras bristen på
nyansering. Skatteutskottet (SkU 1975: 31) framhöll att det var angeläget att
utredningen påskyndade sitt arbete och om möjligt med förtur behandlade frågan
om jämkning av skattetillägg.
3.1.2 JO:s
ämbetsberättelser
I
sina ämbetsberättelser för åren 19731975 har JO tagit upp frågor om
tillämpningen av TL:s bestämmelser om skattetUlägg och förseningsavgift.
Inspektioner har visat att tillämpningen inneburit problem.
Prop. 1977/78:136 63
Det
gäller särskilt gränsdragningen mellan yrkande och oriktig sakuppgift.
Ett
annat problem gäller hur lokala skattemyndigheten skulle förfara när den
skattskyldige efter taxeringsnämndens beslut men före beslutet om
skattetiUägg visade att han inte hade haft den intäkt som taxeringsnämnden
hade påfört honom eller att han faktiskt hade haft den kostnad för vilken
taxeringsnämnden vägrat honom avdrag. I dylika fall skall i princip på grund av
lagstiftningens konstruktion skattetillägg påföras. Det förekommer emellertid
i sådana situationer att lokala skattemyndigheten underlåter att påföra
tillägg och i stället lämnar handlingarna till länsskatterätten för åtgärd.
Det kan enligt JO diskuteras om det inte i TL borde skrivas in möjlighet för
lokala skattemyndigheten att i fall av nu angivet slag underlåta att påföra
skattetillägg och i stället lämna över ärendet till taxeringsintendent för
eftergranskning.
Ett
i viss mån likartat problem uppkommer när det av upplysningar i deklarationen
eller eljest framstår som sannolikt att taxeringsnämndens avvikelse är
felaktig, låt vara att den skattskyldige inte har förmått att direkt visa detta
förhållande. I dessa fall kan regelmässigt påföras skattetillägg utan annan
utredning av lokala skattemyndigheten än att tillfälle bereds den skattskyldige
att yttra sig. Detta stämmer också överens med lagstiftningens innehåll. Det
kan därför enligt JO:s uppfattning diskuteras om inte en viss
utredningsskyldighet borde åvila lokala skattemyndigheten när handläggaren
betvivlar att taxeringsnämndens beslut är materiellt riktigt.
I
vissa fall kan det enligt JO diskuteras om det varit rimligt att påföra
skattetillägg.
Det
är mycket vanUgt att den skattskyldige på deklarationens fjärde sida genom
kryssmarkering lämnar felaktiga uppgifter om civUstånd eller barn.
Taxeringsnämnden har i dessa fall genom uppgifterna på taxeringsavin normalt
tillgång till egna uppgifter i dessa hänseenden. Felaktiga uppgifter från den
skattskyldiges sida upptäcks ofta, om ej alltid, och kan därför rättas.
Trots
att felaktighet av detta slag enligt JO ofta får anses bero på oförmåga att
fylla i en blankett utnyttjas möjligheten till eftergift sällan.
Ett
annat fall som har uppmärksammats av JO rör tillämpningen av bestämmelserna om
rätt beskattningsår. Den skattskyldiges felaktiga redovisning behöver ej
alltid medföra att beskattningsresultatet, bedömt under flera år, blir för
lågt. Dessutom är regeln om beskattningsårets slutenhet ej absolut utan
årsskiftesbetalningar kan under vissa förutsättningar hänföras till det ena
eUer det andra året. Frågan om när ett belopp skall anses vara tUlgängligt för
lyftning kan också vara svårbedömd. I dessa fall blir taxeringsnämndens
ståndpunkt automatiskt avgörande för frågan om oriktig uppgift skall anses
föreligga. Enligt JO bor-
Prop.
1977/78:136 64
de
dock skattetillägg många gånger kunna efterges med hänsyn till
ur-säktlighetsrekvisitet "uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed
jämförlig omständighet".
Beträffande
befrielsegrunderna har JO i 1975 års ämbetsberättelse (s. 393394) konstaterat
att RSV:s föreskrifter om deras tillämpning endast innefattade tämligen
generella regler efter vilka prövningen skuUe ske. JO har erfarit, att man
inom RSV i allmänhet har velat vara ganska försiktig med att meddela
anvisningar till ledning för lokala skattemyndigheten då man vill vara säker på
att verkets uttalanden skulle stå sig vid skattedomstolamas prövning. Tyvärr
har lokala skattemyndigheten enligt JO visat en tendens att följa
föreskrifterna till punkt och pricka även när resultatet har blivit materiellt
otillfredsställande. Den mjuka tillämpning som har fömtsatts har ofta inte
alls förekommit. JO har funnit att tillämpningen av skattetillägg har varit
väl hård ibland i de fall där skattskyldiga ungdomar, vars anhöriga tidigare år
hade upprättat den unges deklaration, själva försökt deklarera.
Andra
fall vilka i sanktionshänseende enligt JO kan leda till obilliga resultat
föreligger när arbetsgivarnas information till de skattskyldiga om
löneförhåUandena är bristfällig liksom då avlämnade kontrolluppgifter är
felaktiga. JO anser att det borde övervägas att komplettera RSV:s föreskrifter
beträffande de skattskyldiga löntagare som under beskattningsåret för första
gången redovisar inkomst av annan fastighet. Denna kategori nämns inte
särskilt 1 de nu gällande föreskrifterna om befrielsegrunderna. Det kan enligt
JO:s uppfattning för många nyblivna egnahemsägare, som inte tidigare har ägt
fastighet eller varit skuldsatta, vara svårt att på ett korrekt sätt tillämpa
beskattningsreglerna.
Sammanfattningsvis
uttalar JO i 1975 års ämbetsberättelse (s. 402), att han mot bakgrund av att
det hade varit fråga om en ny lagstiftning och att uttryckligt önskemål om
mjuk tillämpning hade framförts i förarbetena funnit att lokala
skattemyndighetens tiUämpning av befrielsegrundema snarare hade varit väl hård
än generös. JO anser också att besluts- och besvärsförfarandet har en del
svagheter.
3.1.3
Enskilda organisationers kritik
I
skrivelse tUl statsrådet och chefen för finansdepartementet den 3 mars 1975
hemställde vissa enskUda organisationer bl. a. att möjlighet till jämkning av
skattetillägg enligt TL och ML skapades. Det ansågs att en avgörande svaghet i
sanktionssystemet var avsaknaden av möjlighet att nyansera tillämpningen. Både
större och smärre förseelser föU in under samma bestämmelser, men sanktionen
stod inte i förhållande tUl förseelsens svårighetsgrad utan till den skatt som
kunde ha undandragits. Organisationerna ansåg att det inte kunde vara rimligt
att såsom ett genomsnitt påföra större skattetillägg än 25 % av den undandragna
Prop.
1977/78:136 65
skatten. I skrivelsen anfördes också att de inom
mervärdebeskattningen vanligen förekommande periodiseringsfelen inte borde
föranleda skattetUlägg om det på rimliga grunder kan antas att den
skattskyldige skolat uppge beloppet till beskattning.
3.2 Utredningens undersökningar
3.2.1 TL
Genom en enkätundersökning vid årsskiftet 19751976 som
riktade sig tiU samtiiga länsstyrelser och RFV och punktskattesektionerna inom
RSV har utredningen försökt skaffa sig en bild av de aUmänna verkningarna av
det skatteadministrativa sanktionssystemet och synpunkter på behovet av
reformer i fråga om befrielsegrunderna. Nästan samtliga länsstyrelser har
inhämtat synpunkter i de frågor, som ingick i rundfrågningen, från sina lokala
skattemyndigheter. Slutligen har kammarrätten i Sundsvall besvarat
utredningens enkätfrågor.
Dessutom har utredningen tagit fram vissa statistiska
uppgifter. Av sistnämnda material framgår bl. a. följande.
Antalet skattetillägg enligt TL uppgick taxeringsåren
19721976 till 43 049, 49 022, 54 046, 71672 resp. 71377. I siffrorna ingår
tillägg som har påförts på grund av utebliven deklaration. Utredningens undersökning
visar, att av de påförda skattetilläggen vid 1975 och 1976 års taxeringar har
44 733 resp. 47 412 utgått på grund av oriktig uppgift, 8 632 resp. 8 176 på
grund av skönsmässig avvikelse från deklaration och 18 611 resp. 15 901 på
grund av utebliven deklaration. Av de skattetill-lägg på grund av oriktig
uppgift, som drabbat fysiska personer, avsåg 18 718 resp. 18 630 ett
undanhållet inkomstbelopp om 1 0002 000 kr., 17 829 resp. 18 774 2 0015 000
kr. och 7 534 resp. 9 358 belopp, som översteg 5 000 kr.
De synbara positiva effekterna av skattetillägg har enligt
enkätmyndigheterna sammanfattningsvis varit följande. Många skattskyldiga har
blivit försiktigare och motiverar numera i sina deklarationer även dolda
avdragsyrkanden. En ofta förekommande iakttagelse är att skattetilläggen
endast i ringa utsträckning frånsett fall av skönstaxering på grund av
utebliven deklaration drabbar samma personer flera år i rad.
Under
taxeringsåren 19721976 påfördes 28 554, 33 645, 34 020, 38 145 resp. 38 633
förseningsavgifter. Antalet sådana avgifter Ökade således de fyra första åren
varefter en liten minskning har inträtt. Nästan samtliga länsstyrelser, som har
deltagit i enkätundersökningen anser att förseningsavgiften har medfört att deklarationerna
numera kommer in i rätt tid i långt större utsträckning än tidigare.
Länsstyrelserna har i den nyssnämnda enkäten anmodats att
redovisa de typer av fall i vilka skattetillägg kan anses ha lett till obilligt
resultat därför att befrielse eller nedsättning inte har kunnat medges. Utredningen
anför i fråga om enkätsvaren bl. a. följande.
5 Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 136
Prop.
1977/78:136 66
Inläst
an samtliga länsstyrelser anser att skattetillägg drabbar orimligt hårt i de
fall där risken för att felaktigheten undgår upptäckt är liten på grund av att
det finns kontrollmaterial vid taxeringen. I enkätsvaren framhålls, att i de nu
avsedda fallen oftast kan förutsättas att den lämnade oriktiga uppgiften är en
följd av förbiseende från den skattskyldiges sida. Denna kategori innefattar
en rad sinsemellan olika typer av faU. Bland dem kan nämnas det fallet, att
skattskyldig löntagare har vilseletts av felaktiga eller otydliga
kontrolluppgifter när han upprättat sin självdeklaration. Hit hör även det
fallet då för beräkning av förvärvsavdrag oriktig uppgift har lämnats i fråga
om hemmavarande barns ålder. Ett annat fall som är hänförligt till denna
kategori föreligger då den skattskyldige har underiåtit att deklarera
restituerad eller avkortad skatt eller avgift, som har dragits av i tidigare
års deklaration. Vidare kan nämnas sådana oriktiga uppgifter som består 1 att
ingående balanspost på rörelse- eller jordbruksbilaga Inte har tagits upp till
samma belopp som föregående års utgående balanspost.
Åtskilliga
remissinstanser anser, att skattetilläggets storlek inte står i rimligt
förhållande till sådana förseelser, beträffande vilka det är uppenbart att de
inte har begåtts med uppsåt att dra undan skatt och där det allmänna inte gör
någon definitiv skatteförlust utan endast en ränteförlust. Hit hör det fallet,
då den skattskyldige har haft en i och för sig avdragsgill kostnad men hänfört
denna till fel beskattningsår. Ett annat fall är felaktigt beräknade
lagernedskrivningar.
Några
enkätmyndigheter uttalar, att skattetillägget drabbar orimligt hårt då den
skattskyldige med normal omsorg har fullgjort sina bestyr med underlaget till
deklarationen och därefter anlitat medhjälpare som i den skattskyldiges
deklaration lämnat felaktig uppgift utan att den skattskyldige uppmärksammat
detta. Några länsstyrelser anser att skattskyldiga, som har lämnat oriktig
uppgift i sin deklaration och som endast har inkomster under existensminimum,
bör undantas från skattetillägg oberoende av det belopp som har hållits undan
från beskattning.
Enkätmyndigheterna
har även anmodats att lämna förslag till åtgärder, som kan eliminera de
obilliga fallen. I fråga om skattetiUägg vid sådana oriktiga uppgifter som kan
upptäckas med hjälp av tillgängligt kontrollmaterial och vissa andra fel lämnar
utredningen följande redogörelse för enkätsvaren.
Det
övervägande antalet remissinstanser föreslår, att bestämmelser om jämkning av
skattetillägg införs. Hur stor jämkningen bör vara råder det delade meningar
om. Det vanligaste förslaget är att sanktionen bör kunna jämkas tiU hälften.
Någon länsstyrelse föreslår att jämkningsregeln nyanseras. Enligt detta förslag
skall skattetillägget kunna jämkas till två tredjedelar, om det föreligger i
viss mån ursäktliga omständigheter. Vid särskilda skäl, som ej är tillräckliga
för att medföra befrielse, skall jämkning kunna medges till en tredjedel av det
tillägg, som eljest skulle
Prop.
1977/78: 136 67
ha
utgått. Vissa av de enkätmyndigheter som har uttalat sig för en jämkningsregel
anser, att denna skall förenas med ett "tak" för sanktionen. Några av
dem förordar, att detta tak skall anges tiU ett fast belopp medan andra menar
att påföljden bör maximeras i förhållande till den skattskyldiges
skatteförmåga. Enligt en remissinstans bör ansvar för grövre överträdelser
utkrävas enbart enligt SkBL. Ett fåtal länsstyrelser föreslår, att
uttagsprocenten generellt skall sänkas. Flera remissinstanser anser, att
ringabeloppet skall höjas. I enkätsvaren förekommer även kombinationer av nu
angivna förslag. I fråga om fall när den taxeringsåtgärd, som föranleder
skattetillägg uppenbart är felaktig, efterlyses en bestämmelse som gör det
möjligt för lokal skattemyndighet att inte påföra sanktion utan i stället
anmäla förhållandet till taxeringsintendent för åtgärd. Vad slutligen gäller de
påtalade bristema i den extraordinära besvärsrätten påkallas en regel enligt
vilken förekomsten av befrielsegrund alltid utgör grund för prövning av
skattetillägg i särskild ordning.
Kammarrätten
i Sundsvall har i skrivelse till utredningen framfört bl. a. följande
synpunkter.
Det
upplevs som en märkbar svaghet i gällande regler att möjligheterna till
nyansering av tillämpningen är synnerligen begränsade. Både större och mindre
förseelser faller in under samma bestämmelser, och avgiften står inte i
förhållande till förseelsens svårighetsgrad utan tiU den skatt som kunnat
undandras. I sådana fall, där förseelsen inte bedöms som särskilt svår men där
avgiften skulle drabba orimligt hårt, har domstolen att välja mellan att utdöma
avgiften eller att under hänvisning till den rekommenderade
"mjuka" tiUämpningen befria från avgift. Det skulle många gånger ha
varit betydelsefullt om domstolen haft möjlighet att jämka avgiften.
Införande
av möjlighet till jämkning förutsätter att länsskatterätten som förfogar över
juridisk expertis blir första instans i mål av denna art.
Det
synes kunna ifrågasättas om skattetillägg alltid bör utgå i sådana fall där den
utelämnade inkomsten framgår av taxeringsavi eller av föregående års
deklaration. I de fall där detta ter sig obilligt, bör det finnas möjlighet att
befria från skattetillägg.
Flera
fall har förekommit där balansposter inte har upptagits från föregående års
deklaration eller har upptagits till felaktiga belopp. Kammarrätten har i
sådana fall inte ansett sig kunna fria från skattetillägg. Då
erfarenhetsmässigt föregående års deklaration alltid finns tillgänglig för
taxeringsnämnden och balansposterna är bland de uppgifter som kontroUeras av
nämnden, ifrågasätts om inte dessa fall bör undantas från skattetillägg. Det
kan diskuteras, huruvida avgift skall utgå vid olika slag av periodiseringsfel.
Om en person hyser en oriktig uppfattning om rätt beskattningsperiod, kan man
i många fall ha grundad anledning anta att ett belopp, som har utelämnats för
en viss period, kom-
Prop. 1977/78:136 68
mer
att uppges senare, I sådana fall ter det sig obUligt att utdöma en inte sällan
mycket hög avgift.
3.2.2 ML
och FFL
I
fråga om mervärdeskatten redovisas i enkätsvaren i stort sett samma
erfarenheter som i fråga om tUlämpningen av TL.
Antalet
skattskyldiga tiU mervärdeskatt uppgår tUl ca 380 000. Varje år avges ungefär
1,5 milj. deklarationer. För åren 19721974 saknas statistik beträffande
skattetillägg, som har påförts på grund av oriktig uppgift. EnUgt vad
utredningen har inhämtat påfördes under budgetåret 1975/76 6 487 skattetiUägg
på grund av oriktig uppgift. Antalet beslut med avvikelse från deklaration var
under samma tidrymd 28 642.
Detta
innebär bl. a. att var 232: a deklaration befanns innehålla oriktig uppgift som
medfört skattetillägg. Av de felaktigheter som har upptäckts vid
deklarationsgranskning har 22,6 % föranlett skattetiUägg på grund av oriktig
uppgift.
År
1971 uppgick antalet beslut varigenom mervärdeskatt hade uppskattats i
avsaknad av deklaration tiU ca 74 000. Under åren 19721975 påfördes 49 902, 36
931, 31 892 resp. 32 645 skattetiUägg i de nu avsedda fallen. Antalet
skönsbeskattningar på grund av utebliven deklaration har således minskat
kraftigt.
Under
budgetåret 1975/76 påfördes 36 389 skattetillägg på grund av att deklaration
inte hade lämnats. Av dessa undanröjdes 9 658 eUer 26,5 % därför att sådan
handling hade kommit in under den s. k. respit-månaden.
Antalet
påförda förseningsavgifter åren 19721975 var 73 014, 52 047, 46 768 resp. 43
886. Ca 30 % avsåg dubbel förseningsavgift, i regel beroende på upprepade
deklarationsförsummelser. Antalet deklarationsförseelser har således
väsentiigt minskat.
I
utredningens enkätundersökning har den övervägande delen av länsstyrelserna
ansett, att de skatteadministrativa sanktionerna enligt ML har varit
tillräckliga för att motverka det slags förseelser som de är avsedda att
beivra.
1
fråga om punktskatterna är enUgt RSV erfarenhetema av sanktionssystemet i stort
sett desamma som i fråga om mervärdeskatten.
3.2.3 AVGL
RFV
har för utredningen uppgett att de avgiftstiUägg som har påförts under åren
1973 och 1974 erdigt datamaskinellt förd statistik uppgår tlU 2 209 resp. 2
299. För år 1975 finns inte motsvarande statistik. Anledning saknas dock enligt
RFV att anta att antalet avgiftstillägg har minskat. Att ingen minskning kan
konstateras torde emellertid inte bero på att sanktionsformen helt saknar
betydelse för att åstadkomma ett fullständigare och riktigare uppgiftslämnande.
Flertalet avgiftstillägg
Prop.
1977/78: 136 69
orsakas
av att arbetsgivarna underlåter att lämna arbetsgivaruppgift och därför blir
påförda avgifter genom uppskattning av avgiftsunderlaget. Det är oftast fråga
om tillfälliga arbetsgivare, och den uppfostrande effekten av avgiftstillägget
utebUr då. Omsättningen inom arbetsgivarkollektivet är enligt en för några år
sedan gjord undersökning över huvud taget stor.
Som
positiv effekt av bestämmelserna om avgiftstillägg pekar RFV på att antalet s.
k. ändringsuppgifter, dvs. av lokala skattemyndigheten rättade
arbetsgivaruppgifter med anmärkning om självrättelse har ökat väsentligt. A
andra sidan hade lokala skattemyndigheten före tillkomsten av
sanktionsbestämmelserna inte någon anledning att notera om rättelsen hade
gjorts på arbetsgivarens initiativ eller inte.
Beträffande
sanktionsformen avgiftstillägg kan RFV således inte klart ange om den har haft
önskad effekt.
I
fråga om förseningsavgift anser RFV att denna har haft en klart positiv effekt.
Enligt den datamaskinellt förda statistiken över antalet förseningsavgifter har
dessa under åren 19731976 utgjort 30 249, 35 547, 29 338 resp. 23 059.
Statistiken är beträffande de två sista åren ofullständig så till vida att det
till nämnda antal bör läggas ytterligare ca 2 000 förseningsavgifter som har
debiterats under slutet av de åren. Att antalet förseningsavgifter steg mellan
åren 1973 och 1974 anses naturligt med hänsyn till att verket fr. o. m. år 1974
skärpte den praxis som hade tillämpats det första året. Fr. o. m. år 1974 har
tendensen emellertid varit klart sjunkande. Sänkningen mellan åren 1975 och
1976 antas till en del kunna tillskrivas den omständigheten att RFV i januari
1975 för första gången anlitade TV för information om skyldigheten att lämna
arbetsgivaruppgift.
En
annan positiv effekt är enligt RFV att antalet uppskattningsärenden synes ha
minskat något under senare år. TUl detta resultat kan även sanktionsformen
avgiftstillägg och påminnelserna i TV tänkas ha bidragit.
RFV
har slutligen också lämnat utredningen vissa synpunkter och förslag beträffande
ändring i sanktionsbestämmelserna.
3.3
Synpunkter på sanktionssystemet och kritiken av gäUande ordning
Utredningen
anser att systemet med skattetiUägg haft flera positiva effekter. Sålunda slår
utredningen fast att de administrativa sanktionerna har medfört en mer
frekvent, jämnare och från dessa synpunkter en mera rättvis reaktion gentemot
de skattskyldiga som ej iakttar sin uppgiftsskyldighet enligt skatte- och
avgiftsförfattningarna. Förekomsten av sanktionssystemet har inneburit ett
väsentligt ökat tryck mot dem som inte efterkommer sina åligganden 1 nu
förevarande avseende. Ut-
Prop,
1977/78:136 70
redningen
framhåller att skattetillägg i vart fall genomsnittligt sett är mindre
betungande än böter enligt SkSL. ÅtskiUiga faU, i vilka avgift av nu
förevarande slag har eftergivits, torde vara sådana där den tilltalade inte
skulle ha undgått ansvar för vårdslös deklaration enligt judiciell praxis.
Utredningen
påpekar att ett motiv för att föra in det skatteadministrativa
påföljdssystemet var att de rättsvårdande organen inte borde tas i anspråk för
att utreda och handlägga bagatellartad brottslighet och förseelser av
ordningsmässig art. Det judiciella förfarandet med åtal och lagföring skulle
efter reformen kunna reserveras huvudsakligen för medelsvåra och grova fall av
skatteundandragande. Eftersom den administrativa sanktionen skuUe kunna utgå
jämsides med den judiciella påföljden kunde reaktionssystemet differentieras
med hänsyn till gärningens art.
Utredningen
konst.iterar också att antalet domar för skattebrott har minskat och att de
judiciella organen således i hög grad har avlastats, sedan det
skatteadministrativa sanktionssystemet infördes. Utredningen finner det
uppenbart att dessa myndigheters resurser i större utsträckning har inriktats
på medelsvåra och grövre fall av skatteundandragan-den. Den nya ordningen
innebär också på grund härav att reaktionssystemet har nyanserats.
Det
ligger i sakens natur påpekar utredningen vidare att det skatteadministrativa
påföljdssystemet har medfört en snabbare handläggning än den tidigare
judiciella ordningen och även på annat sätt besparat såväl den enskilde som det
allmänna kostnader och besvär.
Utredningen
framhåller att den gällande ordningen att avgifterna påförs även om
försumligheten har berott på "rent slarv" eller glömska har
kritiserats i olika sammanhang. Utredningen anser sig efter studier av olika
utiändska skatteadministrativa sanktionssystem kunna konstatera, att de system
där påföljd förutsätter uppsåt eller oaktsamhet inte av den anledningen
utesluter sådana fall av försumlighet som det svenska sanktionssystemet
omfattar.
Det
är enligt utrednmgens mening bara undantagsvis möjligt att pröva frågan
huruvida en skattskyldig har undanhållit belopp från beskattning av uppsåt,
grov oaktsamhet eller oaktsamhet utan att ingående undersöka omständigheterna
i det enskUda fallet. Vid den praktiska tillämpningen är man därför hänvisad
till att bedöma skuldfrågan med hjälp av presumtioner, sådana som att ett
större belopp i aUmänhet kan antas ha hållits undan av grov oaktsamhet eller
uppsåt och att obetydliga belopp har utelämnats på gmnd av "våda".
Utredningen finner det i princip otjänligt att gradera skattetilläggen efter
den subjektiva skulden hos den skattskyldige med hänsyn tUl att de felaktigheter,
som tUl det yttre ter sig likadana, subjektivt kan ha sin grand i oförstånd,
oaktsamhet, grov oaktsamhet eller uppsåt.
Prop.
1977/78:136 71
Kritiken,
som har riktats mot systemet, tar i hög grad sikte på att det är alltför
odifferentierat för att fylla kraven på hänsyn till ömmande omständigheter och
andra förhållanden i det enskilda fallet.
Utredningen
påpekar att den mest negativa kritiken mot skattetilläggen vanligen inte tar
hänsyn tUl att tillägg vid oriktig uppgift knappast i något fall är hårdare än
det i praxis tillämpade bötesstraffet för vårdslös deklaration enligt SkSL och
i åtskUliga fall är mUdare än detta var. Kritiken mot skattetilläggen torde enligt
utredningen delvis kunna förklaras med att dessa påförs i så många fler fall
än de som tidigare föranledde straff. Från psykologisk synpunkt torde den
omständigheten att förundersökning, åtal och rättegång initierats ha väckt en
viss känsla hos den skattskyldige att en oriktig deklarationsuppgift inte var
en så bagatellartad försummelse som han tidigare kanske hade föreställt sig. De
administrativa sanktionerna påförs genom ett enklare förfarande. Detta inger
enligt utredningen inte samma respekt som ett rättegångsförfarande eller
strafföreläggande. Emellertid saknas det inte kritik mot systemet som grundas
på en ingående kännedom om den praktiska till-lämpningen av det och som enligt
utredningen har fog för sig. Vad nu har sagts gäller i första hand skatteområdet.
Behovet
av en reform av sanktionssystemet är däremot inte lika starkt uttalat på
arbetsgivaravgifternas område. Med hänsyn till intresset av ett enhetligt
system gäller emellertid följande förslag i stor utsträckning också AVGL.
3.4
Förslagen
3.4.1
Lägre skattetillägg i vissa fall
Utredningen
anser att kritilcen mot att skattetillägg påförs för oriktig uppgift trots att
felaktigheten har kunnat upptäckas med ledning av kontrolluppgift och annat
kontrollmaterial som skall finnas tillgängligt vid taxeringen har fog för sig.
Utredningen föreslår därför att avgiften i dessa fall på TL:s område skall
beräknas efter 25 % i stället för 50%.
Det kvalificerande
kontrollmaterialet skall enligt utredningen omfatta taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för närmast föregående beskattningsår, för
taxeringen tiUgänglig underrättelse från annan taxeringsnämnd eller
kontrolluppgift, som annan utan anmaning skall lämna till ledning för den
skattskyldiges taxering. Den lägre avgiftssatsen skall emellertid inte
tillämpas om det får anses uppenbart att den skattskyldige har lämnat den
oriktiga uppgiften i syfte att undgå skatt. Regeln skall inte heller få medföra
att den skattskyldige helt undgår skattetlll-lägg genom att tillägget kommer
att understiga 100 kr. när regeln till-lämpas.
Prop.
1977/78:136 72
3.4.2
Eftergift av hela den särskUda avgiften
Utredningen
delar JO:s uppfattning att eftergiftsgrunderna i många fall har tillämpats på
ett alltför stelt och bokstavligt sätt och att rätts-tUlämpningen synes ha gett
alltför obetydligt utrymme för befrielse-granden "därmed jämförlig
omständighet". Vidare anser utredningen liksom JO att det vid
eftertaxering kan föreligga situationer där skattetillägg inte bör påföras
trots att eftertaxeringen i och för sig grundas på oriktig uppgift från den
skattskyldiges sida.
Utredningen
föreslår att orden "den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller
därmed jämförlig omständighet" byts ut mot "den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskUd omständighet". Ändringen betingas bl. a.
av att den nuvarande lydelsen vållat tolkningsproblem, därför att jämförelse
mellan olika befrielsegrunder inte utan vidare kan göras.
De
föreslagna ändringarna i lagtexten på denna punkt, som avser hela tillämpningsområdet
för det administrativa sanktionssystemet, har enligt utredningen närmast
redaktionell karaktär. Dock framhåller utredningen att den olikhet i
tillämpningen av befrielsereglerna, som synes föreligga i viss utsträckning,
troligen inte blir så markerad om utredningens förslag till hälfteneftergift
godtas. Därmed skulle det nämligen bli möjligt att mildra benägenheten till
"hård" tillämpning som kan finnas i ett eller annat sammanhang.
I
fråga om förseningsavgiften anser utredningen att det inte finns några skäl
till eftergift med hänvisning till ringabeloppsregeln och föreslår ändring i
enlighet härmed.
3.4.3
Delvis eftergift av skatte- och avgiftstillägg
Utredningen
konstaterar att skattetillägget är avsett att ge eftertryck åt skyldigheten att
lämna riktiga uppgifter till underlag för beskattningen och att sanktionen har
en utpräglat allmänpreventiv funktion. Å andra sidan menar utredningen att det
är väsentligt, att en avgift av nu förevarande slag kan minskas, när en
oreducerad avgiftspåföring skulle te sig uppenbart stötande. Utredningen
konstaterar emellertid att det f. n. saknas möjlighet att jämka skattetillägg i
de fall där det föreligger så "ursäktande" omständigheter att
beslutsfattaren inte kan undgå att överväga om avgiften bör efterges. Praxis i
sådana fall går Isär. Utredningen förmodar dock att den stränga praxis som
gällde för tolkningen av SkSL:s rekvisit "grov oaktsamhet" i en del
fall har påverkat bedömningen av befrielsefrågan.
Utredningen
anser att det finns behov av att i vissa fall kunna jämka skatte- och
avgiftstillägg. En sådan jämkningsmöjlighet bör utformas som en regel om
eftergift med viss del av avgiften. Skulle jämkningen nyanseras med flera steg,
medför detta med säkerhet svåra awäg-ningsproblem.
Prop.
1977/78: 136 73
Utredningen
föreslår en ny eftergiftsregel som gör det möjligt att efterge skatte- och
avgiftstillägget med hälften då sådan omständighet som f. n. skall beaktas vid
fråga om befrielse föreligger men den ej är så uttalad att hela tillägget bör
efterges. Bestämmelsen föreslås införd på hela tillämpningsområdet för det
administrativa sanktionssystemet.
Eftergift
med hälften skall också kunna medges om det med hänsyn till den skattskyldiges
ekonomiska och sociala situation skulle vara obilligt att ta ut hela tillägget.
Detta föreslås dock gälla endast i fråga om skattetillägg enligt TL och avse
endast fysiska personer.
Den
föreslagna eftergiftsregeln avses bli til lämpUg även i fråga om sådana
skattetiUägg som enligt utredningens förslag bör beräknas efter 25 % i stället
för 50%.
Därutöver
föreslår utredningen att skattetillägg enligt ML som inte kan efterges helt
skall kunna sättas ned med tre fjärdedelar om tillägget avser oriktig uppgift
som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej
avslutad bokföring och tillägget eljest skulle framstå som uppenbart obilligt.
I
fråga om förseningsavgiften finner utredningen i princip inte några
beaktansvärda skäl för att kunna jämka denna avgift. I ML, FFL och AVGL bör i
likhet med vad som tidigare har skett i TL bestämmelsen om jämkning av denna
avgift utgå ur lagtexten. Inom vägtrafikbeskattningen bör enligt utredningen
den nu förefintliga möjligheten att sätta ned förseningsavgiften dock
bibehållas för det fallet att en och samma ägare till ett stort antal fordon
har försummat att 1 rätt tid sända in avstämplingskort och därvid påförs en
förseningsavgift för varje fordon. Påföljden kan i ett sådant fall komma att
stå i uppenbart missförhållande till förseelsen.
3.4.4
Skatte- och avgiftstillägg för oriktig uppgift i mål
Utredningen
konstaterar att skattetillägg inte f. n. kan påföras om skattskyldig har lämnat
oriktig uppgift först i mål om taxering. Utredningen anser att intresset av
att den skattskyldiges uppgifter är riktiga bör skyddas, även när uppgifterna
lämnas i skatteprocess, och erinrar om att deklaration, som skall avges på
heder och samvete, kan lämnas i vilken instans som helst. Utredningen
framhåller att de nu avsedda fallen torde kunna medföra ansvar för
skattebedrägeri enligt SkBL. Utredningen föreslår därför en regel om att
skattetillägg skall utgå vid oriktig uppgift i mål om taxering. En sådan regel
bör dock tUlämpas med en viss reslriktivitet för att den inte skall komma att
omfatta argumentation i rättsfrågor eller beträffande bevisläget. En oriktig
uppgift i processen skall föranleda skattetillägg endast om den är sådan att
till-lägg skulle ha påförts om den skriftiigen hade lämnats till ledning vid
taxeringen. Reglerna om skattetillägg för oriktig uppgift i mål föreslås få
motsvarande tillämpning på hela tillämpningsområdet för det administrativa
sanktionssystemet.
Prop.
1977/78:136 74
3.4.5 Skatte-
och avgiftstillägg för oriktig uppgift vid skönstaxering,
m. m.
Utredningen
påpekar att självdeklaration anses lämnad i behörig ordning endast om den
skattskyldige ger in undertecknad deklarationsblankett. Det innebär att
taxering som bestäms med ledning av annan handling än undertecknad
deklarationsblankett anses skönsmässigt fastställd även om uppgifterna i sin
helhet har godtagits. Om taxering har bestämts högre än vad handlingen utvisar
utgår skattetillägg, beräknat på skatten på det överskjutande beloppet. Sådant
skattetillägg anses i praxis i sin helhet bestämt enligt 116 a § fjärde
stycket TL på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration, oavsett om
höjningen innefattar konstaterad oriktig uppgift. Det Innebär att
skattetillägget skall undanröjas resp. nedsättas om behörig självdeklaration
lämnas inom vissa tidsfrister även till den del skattetillägget avser den
oriktiga uppgiften.
Den
skattskyldige kan alltså helt undgå påföljd för oriktiga uppgifter i en ej
undertecknad deklaration, om han avger en undertecknad deklaration inom viss
tid från det han har fått meddelande om skönstaxeringen.
Utredningen som anser att
varje meddelande från den skattskyldige i och för den egna taxeringen bör
lämnas under det ansvar och den påtryckning som skattetillägget för oriktig
uppgift utgör finner denna ordning OtUlfredsstäUande. Enligt utredningen bör
den skattskyldige svara för skriftliga uppgifter även om dessa inte har lämnats
i deklaration. Utredningen framhåller att så också f. n. är fallet om den
oriktiga uppgiften lämnas till taxeringsnämnden först sedan deklaration har
lämnats dit. Därför föreslår utredningen att skattetillägg skall påföras på
grund av oriktig uppgift vid taxering som har bestämts genom uppskatming till
den del denna innefattar rättelse av oriktig uppgift. Bestämmelsema om
skattetillägg för oriktig uppgift i samband med skönstaxering föreslås få
motsvarande tillämpning på hela tUlämpningsområdet för det administrativa
sanktionssystemet.
3.4.6 Nedsättning
av skatte- och avgiftstillägg som har påförts på grund
av utebliven deklaration eller uppgift
Utredningen
instämmer i den kritik som har riktats mot bestämmelsen att skattetillägg på
grund av utebliven deklaration helt skall undanröjas om behörig handling
inkommer inom viss tid. Regeln medger enligt kritikerna möjlighet till
spekulation.
Utredningen
framhåller att tillägget i de nu avsedda situationerna avser att få fram de
uppgifter från vederbörande som endast denne har tiUgång tUl. Underlåtenheten
att lämna uppgifter i behörig tid har orsakat administrativa kostnader och
besvär. Därför bör, enligt utredningens mening, en viss ekonomisk sanktion i
form av skattetillägg all-
Prop. 1977/78: 136 75
tid stå kvar, där inte befrielse bör medges. Detta skulle
motverka spekulation i beskattningsåtgärder på skönsmässig grund.
Utredningen anser att skattetUlägg vid skönstaxering på
grund av utebliven deklaration med hänsyn till detta ej bör undanröjas helt i
dessa fall utan i stället sättas ned till 5 % av det tillägg som eljest skulle
utgå om deklaration lämnas inom två månader från meddelande om beslutet om
skattetUlägg.
Den nuvarande bestämmelsen om nedsättning av skattetillägg
för fysisk person till 10 % bör enligt utredningen bibehållas och utsträckas
till att avse även juridisk person. Motivet för att utvidga regelns tillämpningsområde
är att även inom den senare kategorin finns sådana personer vars kontakt med
"det ekonomiska livet" är mer begränsad, t. ex. företrädare för vissa
ideella föreningar. Utredningen finner inte något avgörande skäl för den
nuvarande skillnaden i påföljdshänseende mellan dessa personkategorier och fysiska
personer.
Möjligheten att få skattetillägg nedsatt i det sist
avsedda fallet avser att stimulera den skattskyldige till att komma in med
uppgifter som grundas på hans eget deklarationsunderlag. Eftersom denna grund
för nedsättning förlorat i aktualitet sedan taxeringsmyndigheten själv har
bildat sig en närmare uppfattning om den skattskyldiges inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden, anser utredningen att avgift inte bör kunna sättas
ned till 10 % om den skattskyldige har fått skriftiigt meddelande om
resultatet av taxeringsrevision eller taxeringsintendentens yrkande hos
skatterätten om höjning av den taxering som skattetillägget avser eller om
eftertaxering för samma år.
Enligt utredningen har även när det gäller ML och FFL
berättigad kritik riktats mot att en skattskyldig kan underlåta att lämna
deklaration, avvakta beskattningsmyndighetens beslut och därefter lämna deklaration
på grundval av beslutet. Påfört skattetillägg undanröjs då vilket innebär att
den skattskyldige kunnat göra en riskfri spekulation i skönsbeskattning.
Skatteunderlaget enligt ML och punktskatterna kan för
olika redovisningsperioder variera högst väsentligt. Skattetillägget, som
bestäms efter den skatt som slutligen påförs, förlorar i betydelse som påtryckningsmedel
när den skönsmässigt påförda skatten avsevärt sätts ned eller undanröjs sedan
deklaration har lämnats. I andra fall blir tillägget orimligt högt när fristen
för undanröjande av tillägget försitts. Utredningen föreslår därför att
skattetillägget skall utgå med fasta belopp om deklaration kommer in inom
vissa tidsfrister som bör vara längre än de nu föreskrivna. Dessa åtgärder
torde leda till att de skattskyldiga oftare än nu kommer att avge deklaration
inom rimlig tid sedan de har försummat att iaktta den föreskrivna
deklarationsplikten.
Skattetillägg vid skönsbeskattning till mervärdeskatt eUer
punktskatt bör sålunda bestämmas till 250 kr. dock till högst hälften av påförd
avgift
Prop.
1977/78:136 76
om
deklaration lämnas senast inom två månader efter den månad då den skatlskyldige
har fått del av beslutet om tUlägget och till 500 kr. dock till högst tre
fjärdedelar av påförd avgift om deklaration avges senare men inom åtta månader
efter utgången av den månad när deklaration senast skulle ha lämnats. En sådan
regel saknar egentlig funktion vid efterbeskattning och bör därför inte gälla i
sådant fall. Inte heller bör den tillämpas sedan resultatet av skatterevision
har meddelats den skattskyldige eller fråga har väckts om höjning av skatten
för den redovisningsperiod som skattetiUägget avser.
Inom
vägtrafikbeskattningen skall f. n. skattetUlägg som har påförts vid
efterbeskattning på grund av utebliven uppgift undanröjas, om uppgiften lämnas
inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om
avgiften. Den föreskrivna uppgiften är ett stämpelkort, som skall avstämplas i
ett räkneverk. Eftersom räknarställningen ändras vid körning är det i
normalfallet omöjligt att i efterhand åstadkomma en avslämpling som gäller
just den ifrågavarande perioden. Det är därföi mindre ändamålsenligt att
undanröja skattetillägget när uppgiften inges mom respittiden. Den
skattskyldige har dock försummat sin uppgifts-skyldighet. Utredningen föreslår
att ifrågavarande bestämmelse om undanröjande av skattetiUägg skall utgå.
Utredningen
föreslår slutligen också att avgiftstUlägg som grundas på skönsdebitering vid
utebliven arbetsgivarappglft inte längre skall undanröjas i här avsedda fall.
TUlägget skall i stället sättas ned till en fjärdedel om uppgift lämnas inom
tre veckor från den dag arbetsgivaren fick del av sanktionsbeslutet.
3.4.7
Beräkning av undandraget belopp (kvittning)
Utredningen
framhåller att underlag för skattetUlägg enligt TL kan beräknas på två olika
sätt, när den skattskyldige gör kvittningsinvänd-ning och det belopp som
åberopas kvittningsvis inte äger samband med den oriktiga uppgiften.
Utredningen belyser frågeställningen med följande exempel. En skattskyldig
uppger nettointäkt av viss förvärvskälla tUl 50 000 kr. Vid granskningen
konstateras att en intäkt om 10 000 kr. har utelämnats. Nettointäkten skulle
därför bli 60 000 kr. Emellertid visar den skattskyldige, att han är berättigad
till avdrag med ytterligare 5 000 kr. Nettointäkten fastställs därför till 55
000 kr.
Enligt
det ena betraktelsesättet skall hela den utelämnade intäktsposten på 10 000
kr. läggas tiU grund för beräkning av skattetillägg. Den skattskyldige skulle
rätteligen ha deklarerat med beaktande av avdragsposten 5 000 kr.
Nettointäkten hade då uppgått till 45 000 kr. enligt deklarationen och till 55
000 kr., sedan rättelse vidtagits. Enligt detta synsätt kommer den
skattskyldige inte i bättre läge vid beräkning av skattetUlägget därför att
han 1 efterhand kan åberopa en kvlttningspost.
Utredningen
påpekar att man med ett annat betraktelsesätt kan utgå
Prop.
1977/78:136 77
från
att den skattskyldige ju faktiskt deklarerat en nettointäkt om 50 000 kr.,
varför det allmännas förlust aldrig kan bli större än skatten på 5 000 kr. Det
skulle därför mot bakgrund av skattetilläggets syfte saknas anledning att
beräkna detta på ett högre underlag.
Utredningen
vill för sin del förorda det senare alternativet och framhåller att detta
beräkningssätt skulle undanröja vissa problem i rättstill-lämpningcn. Enligt
utredningen rimmar det också bättre med de fall då underlaget för skattetillägg
reduceras på grund av låg taxering. Vidare åberopar utredningen som stöd för
sin ståndpiinkt, att detta betraktelsesätt är det enda tillämpliga vid
skönstaxering, eftersom en sådan åtgärd alltid avser inkomst av förvärvskälla
eller av förmögenhet (21 § TL). Detta framgår f. ö. av 116 a § andra stycket
TL. Utredningen erinrar också om att den föreslagna beräkningsgrunden synes
vara densamma som skall tiUämpas när för lågt påförd skatt beräknas enligt
SkBL, (prop. 1971: 10 s. 249). Praktiska synpunkter och rättviseskäl talar enligt
utredningens mening för den metoden som förordas. Beräkningssättet bör gälla
även skattetillägg vid oriktigt angiven förmögenhet. Det bör tillämpas
generellt i det nu avsedda administrativa sanktionssystemet.
Utredningen
påpekar att den förordade ordningen inte kommit till uttryck i något av
utredningens författningsförslag. Utredningen anser emellertid inte att
författningsändring är erforderlig för en enhetUg rättstillämpning i dessa
fall. Denna torde kunna styras genom auktoritativa uttalanden om hur gäUande
bestämmelser bör tiUämpas.
För
tydlighetens skull påpekar utredningen, att de belopp man har att utgå från
självfallet måste vara kvarvarande belopp, sedan felräkningar, som framgår av
deklarationen eller motsvarande handling, har rättats. En felräkning i
deklarationen till den skattskyldiges nackdel skall aldrig kunna åberopas till
hans fördel då den nu föreslagna kvitt-ningsmetoden tillämpas. Vidare, framhåller
utredningen, måste det villkoret vara uppfyllt att det avdrag i
förvärvskällan, som yrkas i efterhand, inte förutsätter sådana dispositioner
som medför ändring i bokslut. Däremot, påpekar utredningen, bör kanske en
oriktig uppgift beträffande viss resultatreglerande åtgärd 1 vissa fall kunna
kvittas mot annan ej utnyttjad vinstregleringsmöjlighet.
3.4.8
Besvärsbestämmelserna 3.4.8.1 Allmänt om besvär enligt TL
De frågor av processuell
karaktär, som utredningen behandlar i betänkandet, har i huvudsak samband med
föreslagna ändringar i de materiella bestämmelserna. Sålunda fordrar förslaget
om skattetillägg för oriktig uppgift i skatteprocessen en viss processuell
reglering. För de fall där samme skattskyldig påförs mer än ett skattetillägg
vid samma taxering, t. ex. efter såväl 50 % som 25 %, fordras en bestämmelse om
hur avgifterna skall beräknas, detta med hänsyn till progressionen i
Prop.
1977/78:136 78
skatteuttaget.
Utredningen har sett över de nuvarande besvärsbestämmelserna och erinrar om att
JO har efterlyst förtydliganden. Utredningen har för sin del kommit fram tUl
att besvärsrätten för skattskyldig bör väsentligt utvidgas och i vissa
avseenden regleras självständigt i förhållande till besvärsrätten i skattemål.
Utredningen anser att även andra påpekanden från JO och i motioner bör
föranleda lagändring.
3.4.8.2
Besvär av skattskyldig
Utredningen
påpekar att det enligt uttalande i förarbetena till gällande bestämmelser
(prop. 1971: 10 s. 275) bör anses föreligga yrkande från den skattskyldige att
beslut om särskild avgift skall omprövas även om detta har kommit till uttryck
endast 1 hans argumentering i skattc-mål. Utredningen framhåller emellertid att
det kan synas ologiskt att anse att den skattskyldige besvärat sig i
avgiftsfrågan, när skattskyldig argumenterar om särskild avgift i skattemålet
först sedan besvärstiden har löpt ut.
Utredningen menar att det
för skattskyldiga i allmänhet inte utan vidare torde vara klart att frågan om
skattetillägg nära anknuten tiU taxeringen som den är formeUt ger upphov
till ett särskilt mål. För skattedomstol kan det i vissa fall vara svårt att
avgöra om skattskyldigs besvär över taxering också avser påfört skattetillägg.
Mot denna bakgrund anser utredningen att den förevarande frågan bör lösas efter
en generös princip, nämligen på så sätt att skattskyldigs yrkande att
skattetillägg skall undanröjas eller sättas ned skall prövas så länge den
taxering som tiUägget avser inte har vunnit laga kraft. I de fall sådant
yrkande även argumentationsvis framställs först hos kammarrätt eller
regeringsrätten bör det vara möjligt för domstolen att återförvisa målet till
länsskatterätt för prövning av detta, på samma sätt som f. n. sker vid
extraordinära besvär i skattemål.
Den
nu föreslagna bestämmelsen har enligt utredningen sannolikt mindre betydelse i
fråga om förseningsavgift än beträffande skattetill-lägg. Fall kan dock
förekomma där den skulle fylla en funktion även beträffande den förra typen av
avgift. Utredningen anser därför, att besvärsregeln bör omfatta även denna.
Beträffande besvär i
särskild ordning av skattskyldig erinrar utredningen om att bestämmelserna i
100 § TL gäller i tillämpliga delar även beträffande särskild avgift. Denna
hänvisning har orsakat viss osäkerhet i praxis. Utredningen framhåller också
att analogitolkning av bestämmelserna, som ju har utformats för specifika
situationer i skattemålen, innebär betydande svårigheter.
Utredningen är av den
uppfattningen att specieUa bestämmelser bör gälla för besvär i särskild ordning
i fråga om skattetillägg. I fråga om förseningsavgiften synes dock sådana
regler kunna undvaras, bl. a. med hänsyn till avgiftens relativt ringa storlek
och att förseningsavgiftens belopp enligt utredningens förslag direkt skall
anges 1 beslutet.
Prop. 1977/78: 136 79
Utredningen föreslår att besvär skall kunna anföras i
särskild ordning med yrkande om att skattetillägg skall undanröjas eller
sättas ned om klaganden för detta kan åberopa tidigare inte framförd omständighet
eller nytt bevis. Av praktiska skäl anser utredningen att sådan talan skall få
föras endast hos skatterätten. Besvärsrätten bör avse endast sådant beslut om
skattetillägg som har vunnit laga kraft. I andra fall föreligger ju klagorätt
enligt vad utredningen tidigare har föreslagit. Denna särskilda besvärsrätt,
som alltså endast kan verka till skattskyldigs fördel, bör kunna åberopas även
av taxeringsintendenten. Utredningen förordar att besvärstiden 1 de nu avsedda
fallen blir densamma som eljest gäller för besvär i särskild ordning enligt TL,
alltså fem år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser.
3.4.8.3 Besvär av taxeringsintendent
Utredningen har funnit att besvärsbestämmelserna för
taxeringsintendenten på några punkter är bristfälliga. Enligt utredningen bör
även dessa regler i viss utsträckning regleras särskilt. Utredningen förordar
följande.
Den
ordinarie besvärstiden för taxeringsintendentens talan mot lokala
skattemyndighetens avgiftsbeslut föreslås avsevärt förlängd. Taxeringsintendenten
bör nämUgen ha praktisk möjlighet att granska lokala skattemyndighetens beslut
i avgiftsfrågor och föra den talan till den skattskyldiges fördel eller
nackdel som en sådan granskning kan föranleda. Den nuvarande tidsramen för
besvär torde endast i undantagsfall medge utrymme för sådana åtgärder från
taxeringsintendentens sida. När uppgiften att besluta om särskild avgift går
över på taxeringsnämnden och således antalet beslutande organ väsentligt ökar,
kommer ett tyngre ansvar för en enhetlig rättstillämpning att vila på
taxeringsintendenten. Utredningen föreslår av dessa skäl att
taxeringsintendentens besvärstid skal! avse hela året efter taxeringsåret.
Bestämmelsen
att taxeringsintendenten skall föra talan om avgift avseende taxering i
samband med talan som förs i fråga om taxeringen är ej entydig. Bl. a. kan det
vara tveksamt vid vilken tidpunkt yrkandet om avgift senast skall vara
framstäUt. Utredningen föreslår den ordningen att taxeringsintendentens
avgiftsyrkande skall vara framställt innan hans talan om taxeringen har
prövats. Detta innebär bl. a. att han inte kan yrka att avgift påförs i annan
instans än där han har väckt talan om taxeringen, om avgiftsfrågan har samband
med taxeringsmålet. Utredningen påpekar att en kvitlningsinvändning
regelmässigt tas upp tiU prövning eftersom taxeringsmål anses vara en s. k.
beloppsprocess. Däremot, framhåller utredningen, är det f. n. inte generellt
möjligt för taxeringsintendenten att yrka att särskild avgift skall påföras i
den mån hans kvitlningsinvändning godtas. För att kunna yrka avgifts-påföring
måste taxeringsintendenten avstå från kvittningsinvändningen
Prop.
1977/78:136 80
och
i stället föra talan om eftertaxering av intäkten och skattetillägg i samband
därmed. Utredningen har funnit att situationen inte är ovanlig i praktiken
framför allt inte i de fall då skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad av
deklaration skall sättas ned därför att deklaration har lämnats. I sådana faU
saknas f, n. möjlighet att yrka skattetillägg på gmnd av felaktighet i
deklarationen, som kvittningsvis påtalas om deklaration har ingetts sedan
taxeringsintendentens besvärstid löpt ut. Utredningen anser att förfarandet med
eftertaxering i de nu avsedda fallen medför en processuellt sett otymplig
omgång och föreslår, att en regel införs som medger rätt för
taxeringsintendenten att yrka skattetUlägg med stöd av invändning om kvittning.
Utredningen
förordar att de nu skisserade reglerna om taxeringsintendentens besvärsrätt i
fråga om särskild avgift får tillämpning även vid eftertaxering och besvär i
särskild ordning enligt 101 § TL. Utredningen framhåller emellertid att en
förutsättning för att tillämpa dem bör vara att taxeringsintendentens talan
beträffande taxeringen tas upp till prövning, vilket får särskUd betydelse vid
eftertaxering och besvär i särskUd ordning.
Utredningen erinrar att
även oriktiga uppgifter i skattemål föreslagits skola kunna föranleda
skattetillägg. Utredningen anser att det självfallet bör vara
taxeringsintendentens uppgift att framställa yrkande om att sådan avgift
påförs. Har uppgiften godkänts i skattemålet kan sådan talan föras i samband
med yrkande om eftertaxering. Däremot, påpekar utredningen, fordrar de fall då
uppgiften inte har godtagits en särskUd reglering av talerätten. Utredningen
menar att det bör krävas att den oriktiga uppgiften verkligen har prövats i
målet och underkänts. Är målet desert bör oriktig uppgift i detta således inte
kunna leda till skattetUlägg. Det finns nämligen enligt utredningens mening
inte behov av skydd mot oriktig uppgift i en skatteprocess, om uppgiften inte
har skapat risk för en felaktig taxering. En sådan risk anser utredningen däremot
kunna föreligga i vissa fall när oriktig uppgift återtas av den skattskyldige
eller när han återkallar sin talan. Har denna åtgärd inte skett frivilligt, bör
skattetUlägg kunna påföras för oriktig uppgift i processen, liksom detta kan
ske när oriktig uppgift i deklaration har rättats. Vidare finner utredningen
skäl att tidsmässigt begränsa taxeringsintendentens möjlighet att yrka avgiftspåföring
i de nu avsedda fallen. Utredningen anser att sådant yrkande för att kunna
prövas skall framställas inom ett år från utgången av den månad då slutligt
beslut har meddelats i taxeringsmålet. Utredningen förordar av processuella
skäl att yrkandet bör framställas hos länsskatterätten, oavsett i vilken
instans den oriktiga uppgiften har lämnats.
Utredningen påpekar att
taxeringsintendenten enligt 101 § TL får besvära sig i särskild ordning även
till skattskyldigs nackdel om dennes taxering har blivit oriktig på grund av
felräkning, misskrivning eller an-
Prop.
1977/78: 136 81
nat
uppenbart förbiseende. Motsvarande bör enligt utredningen gälla även i fråga om
påföring av skattetillägg. Dessutom, framhåller utredningen, kan det med den
nuvarande ordningen för avgiftsbeslut inträffa, att lokal skattemyndighet av
förbiseende underlåter att pröva avgiftsfråga där så bort ske. Utredningen
föreslår att det även i sådant fall bör vara möjligt för taxeringsintendenten
att anföra besvär i särskild ordning och därvid yrka att skattetillägg påförs.
3.4.8.4
Besvär enligt ML, FFL och VL
Inom
mervärdebeskattningen bör enligt utredningen införas motsvarande bestämmelser
som i TL. Vissa skillnader i förslagen är motiverade av det annorlunda
beskattningsförfarandet och allmänna ombudets begränsade besvärsrätt enligt
ML. Enligt ML kan länsstyrelsen vanligen inom en mycket vid tidsram fatta
beslut om fastställelse av skatt. Om nya omständigheter ger anledning till att
ändra ett tidigare beslut, kan nytt preliminärt beslut i beskattningsfrågan
meddelas under en tid av tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket
den aktuella redovisningsperioden infaller. Därefter blir det preliminära beslutet
automatiskt "slutligt" och kan ändras endast efter besvär. Ordinarie
besvärsrätt förutsätter att ett slutligt beslut har meddelats av länsstyrelsen.
Detta sker på begäran av den skattskyldige. Allmänna ombudet kan däremot inte
på eget initiativ anföra besvär. Även efterbeskattning sker i första instans
på länsstyrelsens initiativ. Den helt övervägande delen av beslut om
efterbeskattning kan på grund härav meddelas av länsstyrelsen inom en
tidsperiod av sex år efter redovisningsårets utgång. Allmänna ombudets roll är
i praktiken begränsad till att han inträder som den skattskyldiges motpart då
denne har anfört besvär över slutligt beslut av länsstyrelsen eller beslut om
efterbeskattning. Samma ordning gäller i avgiftsprocessen.
Utredningen
har inte ansett det nödvändigt att utvidga allmänna ombudets rätt att i den
ordinära processen yrka påföring eller höjning av särskild avgift. Däremot bör
han enligt utredningen liksom den skattskyldige få möjlighet att under
pågående skatteprocess framställa yrkande om undanröjande eller nedsättning av
särskild avgift även om avgiften inte har något samband med skattefrågan.
Av
samma skäl som har redovisats beträffande skattetillägg enligt TL bör vidare
införas en extraordinär prövningsrätt i fråga om yrkande om undanröjande eller
nedsättning av skattetUlägg när beslut om sådan avgift har vunnit laga kraft.
Sådant yrkande bör kunna prövas av länsstyrelsen inom en sexärsperiod under
förutsättning att nya omständigheter eller nytt bevis kan åberopas till stöd
härför. Förslaget innebär att det blir möjligt för den skattskyldige och
allmänna ombudet att inom den angivna besvärstiden alltid få yrkande om
eftergift prövat i första instans. 6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop.
1977/78:136 82
Enligt
bestämmelser i 55 § ML har aUmänna ombudet extraordinär besvärsrätt i vissa
särskilt angivna fall. Dessa motsvarar i princip vad som gäller för
taxeringsintendent enligt TL. Allmänna ombudets besvärsrätt är begränsad i
fråga om talan till den skattskyldiges nackdel. Den omfattar endast
felaktigheter som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende. I analogi med utredningens förslag beträffande TL bör i ML föras
in en bestämmelse som ger allmänna ombudet rätt att föra talan om särskild
avgift som har samband med besvär i särskild ordning i skattefrågor. Därutöver
bör allmänna ombudets besvärsrätt regleras endast i ett särskilt angivet fall,
nämligen då skattetillägg inte har påförts eller har påförts med för lågt
belopp och detta beror på felräkning, misskrivning eller uppenbart förbiseende.
Någon motsvarighet till den föreslagna möjligheten för taxeringsintendent att
föra talan om skattetillägg när frågan om tillägg inte har prövats av lokala
skattemyndigheten, ehuru detta bort ske anser utredningen inte erforderlig på
mervärdeskattens område.
Förslagen
till ändrade processregler på punktskatteområdet bör enligt utredningen
väsentligen utformas med de föreslagna bestämmelserna i TL som förebild.
Beskattningsförfarandet enligt FFL skiljer sig emeUertid i flera hänseenden
från såväl förfarandet enligt TL som det enligt ML.
Rätten
att meddela beslut om fastställande av skatt är enligt FFL begränsad till ett
år efter utgången av det kalenderår, under vilket viss beskattningsperiod har
gått till ända. Besluten kan vara antingen preliminära eller slutliga. Ett
preliminärt beslut blir automatiskt slutligt vid utgången av den tid som
enligt ovan gäller för att meddela beslut om fastställande av skatt.
Beskattningsmyndigheten har möjlighet att fatta nytt preliminärt beslut för en
och samma beskattningsperiod. Besvär över slutiiga beslut anförs hos
kammarrätt.
FFL innehåller mte några
bestämmelser om extraordinär besvärsrätt. Med TL som förebild föreslår
emellertid utredningen att den skattskyldige och även aUmänna ombudet i fråga
om icke lagakraftvunna beslut i beskattningsfrågan skall få möjlighet att under
pågående process yrka undamöjande eller nedsättning av särskild avgift. Sådant
yrkande skall kunna göras även om avgiften inte har något samband med
skattefrågan. Vidare föreslås att prövningsrätt införs i fråga om yrkande om
undanröjande eller nedsättning av skattetillägg när beslut om sådan avgift har
vunnit laga kraft. Sådant yrkande skaU prövas av beskattningsmyndigheten före
utgången av femte året efter det kalenderår under vilket beskattningsperioden
har gått till ända under förutsättning att nya omständigheter eller nytt bevis
kan åberopas till stöd härför.
När skattetillägg har
blivit för lågt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende ankommer det enligt gällande bestämmelser på
beskattningsmyndigheten att meddela beslut om rät-
Prop. 1977/78:136 83
telse. Utredningen finner inte skäl att föreslå ändring i
FFL på denna punkt.
I likhet med vad som har föreslagits i TL och ML föreslås
att allmänna ombudet skall få föra talan hos kammarrätt om skattskyldig har
lämnat oriktig uppgift i mål om skatt. Talan skall föras inom ett år efter
utgången av den månad då slutligt beslut har meddelats i målet. Det bör i
sådana fall vara möjligt för domstolen att återförvisa målet till
beskattningsmyndigheten för prövning av yrkandet.
VL innehåller inte några processuella regler beträffande
särskild avgift. 1 detta hänseende hänvisas till FFL. Denna ordning bibehålls
i utredningens förslag beträffande FFL som därför gäller även i fråga om
särskild avgift enligt VL.
Vissa ändringar i andra författningar måste enligt
utredningen vidtas till följd av förslagen beträffande FFL. Sålunda bör
hänvisningen i 41 a § stämpelskattelagen (1964: 308) till vissa paragrafer i
FFL ändras. Vidare bör 56 § andra stycket stämpelskattelagen utformas efter
förebild av utredningens förslag till motsvarande paragrafer i FFL. Slutligen
bör hänvisningen i 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om
växtförädling till vissa paragrafer i FFL ändras.
3.4.8.5 Besvär enligt AVGL
Till skillnad från vad som gäller på skatteområdet saknar
den avgiftspUktige motpart i mål om arbetsgivaravgift.
Förslagen om att kunna ompröva skattetillägg eller
förseningsavgift så länge taxeringen inte har vunnit laga kraft vill
utredningen ge motsvarighet inom avgiftsprocessen.
Sanktionssystemet
föreslås även bli kompletterat med vissa bestämmelser om besvär i särskild
ordning efter förebUd av TL:s regler. AVGL innehåller inte några bestämmelser
om extraordinär besvärsrätt, men utredningen föreslår alltså att en sådan rätt
införs i fråga om avgiftstillägg. Arbetsgivares talan om undanröjande eUcr
nedsättning av tillägg bör enligt utredningens mening prövas av RFV om
framställning görs inom sex år från utgången av det utgiftsår tillägget avser,
förutsatt att arbetsgivaren kan åberopa ny omständighet eller nytt bevis till
stöd för yrkandet.
AVGL:s
bestämmelser om arbetsgivaravgift gäller i princip även beträffande
avgiftstillägg och förseningsavgift. Det anges också under vilka
förutsättningar RFV utanför det ordinära förfarandet får ändra avgiftsunderlag
som har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende. Vidare regleras villkoren för att fastställa
avgiftsunderlag i extraordinär väg när arbetsgivaren har lämnat oriktigt
meddelande i uppgift eller upplysning till ledning för avgiftsberäkningen.
Utredningen föreslår av samma skäl som för motsvarande ändring i TL en
bestämmelse som klart anger i vad mån avgiftstillägg och förseningsavgift får
påföras i här avsedda extraordinära fall.
Prop. 1977/78:136 84
3.4.9 Övriga
frågor
Utredningen
föreslår att det lagfästs, att eftergiftsbestämmelserna skall beaktas även om
yrkande om eftergift ej har framställts, i den mån detta föranleds av vad som
har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Utredningen
anser att bl. a. rättssäkerhetssynpunkter talar för att beslutet utformas så
tydligt att den skattskyldige skall kunna få klart för sig vad det innebär och
den debiterande myndigheten skall ha ett säkert underlag för sina åtgärder.
Utredningen föreslår den bestämmelsen att beslut om särskUd avgift skall ange
skälen för beslutet, tillämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften
skall beräknas och underlaget för avgiftsberäkningen. Med undantag för TL skaU
också skatte-och avgiftstilläggets storlek anges. Beträffande förseningsavgift
bör beslutet ange avgiftens storlek.
Utredningen
påpekar att skattetillägg på grund av oriktig uppgift vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen enligt förslaget kan utgå efter olika grunder vid en och
samma taxering samt framhåller att det medför behov av en bestämmelse om hur
avgifterna skall räknas ut för att det skall kunna undvikas att flera
skattetillägg uträknas på grundval av den högsta marginalskatten vid
debiteringen. Utredningen anser att det önskade resultatet nås, om den skatt
som belöper på de sammanlagda underlagen för tilläggen först räknas ut och
detta skattebelopp sedan fördelas på de oUka tUläggen efter den kvotdel som
resp. underlag utgör av de sammanlagda underlagen. Utredningen förordar att
regeln ges tillämpning även då skattetillägg påförs vid eftertaxering om
tillägg tidigare har påförts vid den årliga taxeringen.
Utredningen
understryker att förslagen beträffande besvärsrätt m. m. i mål om särskild
avgift får till följd att motsvarande bestämmelser i TL, ML, FFL, VL och AVGL
inte skall tillämpas i sådant mål och därför UttryckUgen bör undantas från
sådan tUlämpning. Utredningen föreslår också beträffande TL att föreskriften i
105 § TL om överflyttning ex officio av taxering på annan skattskyldig m. m.
inte skall äga tillämpning i skattetilläggsprocessen. Skattetillägg bör, menar
utredningen, självfallet inte kunna påföras enligt ett sådant extraordinärt
förfarande. Eftertaxeringsbestämmelserna bör också undantas (114 § TL). Enligt
utredningens mening bör oriktig uppgift 1 ett avgiftsmål inte grunda särskild
möjlighet för det allmänna att ompröva utgången i målet.
Utredningen har föreslagit
att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, utöver föreskrifter,
skall kunna utfärda anvisningar rörande tillämpningen av 116 a116 t §§.
3.4.10 UBL
Utredningen
föreslår vissa ändringar i UBL. Dessa betingas delvis av ändringsförslagen i
fråga om TL och är i dessa fall av redaktionell
Prop. 1977/78:136 85
art. 1 sakligt hänseende föreslås att rätten att i vissa
fall ta i anspråk eller innehålla preliminär skatt och ränta för betalning av
tillkommande skatt utvidgas så att den omfattar särskild avgift och förmögenhetsskatt.
Utredningen föreslår också ändringar som syftar tiU att restitution av särskild
avgift enligt TL skall följa samma regler som i dessa avseenden gäller för
inkomst- och förmögenhetsskatt. Utredningen föreslår ett tillägg 1
förtydligande syfte i reglerna om anstånd med betalning av sådan avgift.
3.4.11 Ikraftträdaitde m. m.
Utredningen anser att det av tekniska och organisatoriska
skäl blir nödvändigt att räkna med en inte alltför kort förberedelsetid, innan
de föreslagna bestämmelserna kan träda i kraft. RSV och RFV måste ha tid på sig
att utfärda nya föreskrifter och anvisningar och fastställa nya formulär m. m.
Den personal som skall besluta om skattetiUägg bör informeras och utbildas i
de nya bestämmelsema vilka om möjligt bör träda i kraft vid samma tidpunkt
åtminstone i vad de avser skatteområdet.
En särskUd frågeställning anses dock föreligga beträffande
AVGL. Utredningen erinrar därvid om betänkandet (SOU 1976: 53) Försäkringsrätt
och försäkringsöverdomstol. Enligt det förslaget bör besvärs-prövningen av mål
om arbetsgivaravgift m. m. flyttas över till besvärs-organisationen på
skatteområdet. Under ett övergångsskede avses dock en föreslagen
försäkringsrätt i Stockholm vara första besvärsinstans och
försäkringsöverdomstolen högsta instans. Enligt skattetilläggsutredningens
mening finns därför skäl att avvakta med genomförandet av dess förslag på
AVGL:s område till dess de kan fogas in i den nya besvärs-ordningen. Detta
gäller i synnerhet de processuella reglerna i utredningens förslag, medan de
föreslagna materiella bestämmelserna anses kunna genomföras fristående.
Utredningen erinrar om att taxeringsnämnden skall ta över
lokala skattemyndighetens nuvarande uppgift att besluta om särskild avgift
enligt principuttalande i prop. 1975: 87 om riktlinjer för en ändrad
skatteadministration och taxering i första instans m. m. Utredningen påpekar
att dess förslag i fråga om TL, som har utformats på grundval av nu gällande
ordning, måste bearbetas och anpassas till taxeringsnämndens nya beslutsfunktion.
Utredningen framhåller att de föreslagna ändringarna i
sanktionssystemet är av skiftande karaktär. Flera av dem är närmast
redaktionellt betingade. De förslag som avser materiella ändringar innebär i
huvudsak att de nuvarande reglerna mildras. Några förslag innebär dock en
skärpning. De förslag som rör besvärsrätt utvidgar denna såväl för den
skattskyldige som för det allmänna.
När det gäUer frågan om ändringsförslagen skall gälla
retroaktivt, dvs.
Prop. 1977/78:136 86
generellt beaktas vid beslutsfattande efter
ikraftträdandet, konstaterar utredningen att det torde följa av allmänna
rättsgrundsatser att regler av materiellt innehåll som innebär skärpning av
sanktioner inte skall tiUämpas retroaktivt. Förslaget innehåller sådana
bestämmelser och för tillämpningen av dem bör alltså den nu angivna regeln
gälla generellt.
I fråga om sädana föreslagna regler av materiellt innehåll
som innebär lättnader anser utredningen att det finns skäl som talar såväl mot
som för en retroaktiv tillämpning av dem. Utredningen erinrar om att det för
straff processen gäUer att i valet mellan att tillämpa äldre och senare
lagregler skall den regel väljas som medför det mildare straffet. För de
administrativa avgifterna, såsom t. ex. restavgift, torde däremot generellt
gälla att varken skärpande eller mildrande bestämmelse tillämpas retroaktivt.
Också vid införandet av det skatteadministrativa sanktionssystemet har denna
princip valts. Dessa sanktioner skall nämligen ej tillämpas i den mån det är
fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.
Utredningen anser emellertid inte att situationen var fullt jämförbar med den
nu föreliggande, beroende på att man då hade att ta hänsyn tUl den
avkriminalisering som det nya systemet innebär. I det enskilda fallet skulle
det inte med säkerhet kunna avgöras om tiUämpning av SkSL:s bestämmelser eller
det skatteadministrativa systemet medförde den lindrigare påföljden (prop.
1971: 10 s. 109).
Utredningen
konstaterar, att det skulle medföra stora praktiska problem om de lindrigare
reglerna för skattetillägg skulle tillämpas retroaktivt. Om de föreslagna
reglerna om utsträckt besvärstid för skattskyldig ges tillbakaverkande kraft,
skulle besvär med yrkande om avgiftsberäkning efter lägre procentsats uppgå
till flera tusental. Det skulle röra sig om en omprövning av åtskilliga av de
skatte- och avgiftstillägg, som har påförts för de senaste fem åren. Möjligt
vore att låta den lindrigare beräkningen verka retroaktivt endast på sådana
fall som inte slutligt har prövats vid ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna. Från rättvisesynpunkt finner utredningen det emeUertid mindre
tilltalande att skattskyldiga som har anfört besvär över beslut om skattetillägg
och vilkas besvär inte slutligt har prövats enbart av dessa skäl skulle
behandlas förmånligare än andra skattskyldiga som har påförts sådan avgift.
Enligt
utredningens mening bör den förevarande frågan kunna avgöras utan hänsyn till
vad som gäller beträffande retroaktiv tillämpning av påföljdsbestämmelser på
andra områden. Det gäller här en ny form av sanktioner som påförs i
massärendeprocess. Praktiska hänsyn och önskemålet om lika behandling av alla
skattskyldiga för försummelser som avser uppgiftslämnande för en och samma
tidrymd väger här tungt. Mot bakgrand av dessa synpimkter föreslår utredningen
den principen, att de materiella bestämmelsema skall gälla fr. o. m. visst
taxeringsår eller
Prop. 1977/78:136 87
från utgången av viss redovisningsperiod vare sig de
verkar mildrande eller skärpande i fråga om avgiftens storlek.
Från nu angivna princip anser utredningen att det
undantaget bör göras, att de nya bestämmelserna genereUt skall gälla i fråga om
felaktighet eller underlåtenhet som har inträffat efter ikraftträdandet. Detta
innebär t. ex. för TL:s del, att en oriktig uppgift i mål om taxering, som
lämnas efter ikraftträdandet, kan medföra skattetiUägg oavsett vilket
taxeringsår uppgiften avser, men även att bestämmelsen om lägre skattetillägg
i visst faU liksom beträffande hälfteneftergift kan bli tillämplig i sådant
fall.
Vad angår de processueUa bestämmelserna anser utredningen
att det inte finns hinder från principieU synpunkt för att de tillämpas retroaktivt.
Administrativt merarbete torde visserligen uppkomma därigenom men sannolikt bli
mindre omfattande. De föreslagna processuella reglerna verkar i huvudsak till
den skattskyldiges fördel.
Förslaget till övergångsbestämmelser bör enligt
utredningen i princip gälla över hela tillämpningsområdet för det
administrativa sanktionssystemet.
4 Remissyttrandena
4.1 Allmänna synpunkter på det skatteadministrativa
sanktionssystemet
4.1.1 Verkningarna av sanktionssystemet
Utredningens mening att målsättningen med det år 1971
reformerade påföljdssystemet för överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattningar
i stort har förverkligats lämnas utan uttrycklig erinran av nästan samtliga
remissinstanser. Flera av dem bekräftar med utgångspunkt i egna erfarenheter
utredningens uppfattning. En och annan remissinstans ifrågasätter om
utredningen har tUlräckligt stöd för vissa av sina uttalanden i denna fråga.
RA förklarar att reformen från åklagarsynpunkt har gett
önskvärt resultat.
Enligt
kammarrätten i Göteborg tyder allt på att införandet av det
skatteadministrativa sanktionssystemet var ett viktigt steg för att motverka
att den enskilde lämnar beskattningsmyndigheterna oriktiga eller ofullständiga
uppgifter. De skattskyldiga synes fullgöra sin uppgiftsskyldighet mer korrekt
än tidigare. Det nya systemet har medfört att sanktionerna träffar försumliga
uppgiftslämnare mera frekvent än tidigare. Det framstår därför som mera
rättvist. För den enskilde, som utsätts för sanktion. Innebär handläggningen i
administrativ ordning dessutom i regel mindre av lidande, besvär och
kostnader. För det allmänna medför den enklare handläggningsordningen betydande
besparingar.
Prop.
1977/78:136 88
Uttalanden
i samma riktning görs av länsstyrelserna i Södermanlands, Älv.sborgs, Blekinge
och Gävleborgs län.
SACO/SR
slår fast att övergången till ett administrativt sanktionssystem utan tvekan
har Inneburit fördelar i flera avseenden. En viktig fördel är att vissa
lindrigare förseelser har avkriminaliserats och att de enskilda har sluppit
det obehag som är förenat med åtal och domstolsförfarande. Samtidigt har
åklagarmyndigheterna och domstolarna avlastats de bagatellartade
skattebrottsmålen.
LO
framhåller att systemet med skatte- och avgiftstUlägg vid utebliven eller
oriktig deklaration i stort sett synes ha fungerat tUlfredsställande och lett
till att de skattskyldiga är noggrannare med att uppfylla sin
uppgiftsskyldighet.
Svenska
företagares riksförbund uttalar att fördelarna med ett enkelt administrativt
sanktionssystem är så stora att de uppväger olägenheterna med att detta ej
aUtld är rättvist.
Enligt
SRS får det administrativa sanktionssystemet i stort sett anses vara en
acceptabel lösning på frågan om vilken reaktionen bör vara mot brott mot
skattelagstiftningen. Inte minst för de skattskyldiga kan det många gånger vara
att föredra att i administrativ ordning bli påförd en avgift framför att bli
åtalad inför domstol med därmed förenad ökad offentlighet, tidsåtgång för
förhör m. m. och sannoUkt även större kostnader för biträdeshjälp. Till de
positiva effekterna hör också en öppnare redovisning i deklarationerna.
Samma
uppfattning har Sveriges advokatsamfund som framhåller att avsevärda praktiska
och andra fördelar har vunnits i förhållande till tidigare påföljdssystem,
däribland att förfarandet har blivit enklare, snabbare och billigare samtidigt
som en avkriminalisering av en mängd förseelser skett. Liknande uttalanden
görs av Sveriges grossistförbund.
Lantbrukarnas
skattedelegation ställer sig kritisk till utredningens uttalande att många
skattskyldiga har blivit försiktigare och numera motiverar även dolda
avdragsyrkanden samt att man har kurmat märka en större noggrannhet i
uppgiftslämnandet från vissa deklarationsbyråer. Om uppfattningen att
skattetilläggen har höjt deklarationsmoralen skulle vara riktig borde enligt
delegationen som en konsekvens därav antalet påförda skattetillägg minska i
stället för att öka. Det verkar rimligare att tolka den redovisade statistiken
som ett belägg för att merparten av de deklarationsfel som resulterar i
skattetUlägg är av omedveten karaktär än att uppfatta den som ett belägg för
skattetilläggens preventiva effekt. Vidare vänder sig delegationen mot
utredningens uttalande att de administrativa sanktionerna har medfört en mer
frekvent, jämnare och från dessa synpunkter mera rättvis reaktion mot de
skattskyldiga än vad SkSL gav samt mot uttalandet att skattetillägg är mindre
betungande än böter enligt SkSL och att dessa sanktionsformer innebär att
reaktionssystemet har nyanserats. Skattetilläggen påförs enligt delegationen
efter
Prop. 1977/78:136 89
grova schabloner med 50 % eller numera 25 % av det
undanhållna skattebeloppet. SkBL medger betydligt större möjligheter att
variera påföljden. Prövning i judiciell ordning är därför enligt delegationen
mer nyanserad.
4.1.2 Behovet av en reform av sanktionssystemet
Så gott som samtliga remissinstanser vitsordar mer eller
mindre ut-tryckUgt behovet av en reform av det skatteadministrativa sanktionssystemet.
Flera av dem påpekar att införandet av det nu gällande sanktionssystemet
innebar en genomgripande reform. De betonar att det är angeläget att nu göra en
utvärdering på grundval av de erfarenheter som har vunnits. Åtskilliga
remissinstanser understryker eller bekräftar den kritik som i olika sammanhang
har riktats mot påföljdssystemet. Särskilt fäster de sig vid att detta är
alltför onyanserat och att sanktionen inte sällan framstår som orimligt hård i
förhållande till felaktighetens eller försummelsens art. Från flera håll görs
gällande att nu förevarande lagstiftning inte tar tillräcklig hänsyn till den
skattskyldiges av naturliga skäl många gånger bristande förmåga att sätta sig
in i skatte- och avgiftsförfattningarna som ofta är svårtillgängliga. Andra
remissinstanser framhåller att inte alla typer av felaktigheter är lika reaktionsvärda
och anger som exempel härpå bl. a. periodiseringsfelen och i fråga om TL de fel
som har eller hade kunnat rättas med ledning av vid taxeringen tillgängligt
kontrollmaterial. Sanktionen är i sådana och liknande typer av fall ofta inte
rimlig med hänsyn till vad som bör betraktas som en förseelse mot
uppgiftsplikten. Flera remissinstanser förklarar uttryckligen att de påtalade
olägenheterna till största delen har sin grund i den nu förevarande
lagstiftningens materiella innehåll och inte kan förklaras av en stelbent
rättstillämpning. Det nu anförda visar enligt remissinstanserna att det
föreligger ett behov av att sanktionssystemet nyanseras.
4.1.3 Principiella synpunkter på en reform
Ett stort antal remissinstanser framför principieUa
synpunkter i fråga om de riktlinjer efter vilka det skatteadministrativa
sanktionssystemet bör reformeras. Några av dem tar upp frågan huruvida den
nuvarande fördelningen mellan de överträdelser mot skatte- och
avgiftsförfattningarna som prövas i administrativ resp. judiciell ordning är
godtagbar. ÅtskUliga remissinstanser ger synpunkter på i vilken utsträckning
sanktionssystemet kan nyanseras utan att man rubbar de principer, på vilka
detta vilar. Några remissinstanser uttalar sig om hur långt man bör driva
kravet på att sanktionsbestämmelserna inom de oUka beskattningsområdena bör
vara lika. ÅtskiUiga remissinstanser aktualiserar frågan huruvida
skattetilläggets nuvarande storlek är rimlig. Flera av dem på-
Prop.
1977/78:136 90
kallar att statsmakterna redan nu tar ställning till den
generella reaktionsnivån. Andra föreslår alternativa beräkningsgrunder för
skattetill-lägg.
Det nuvarande förhållandet mellan administrativ och
judiciell lagföring
Den nuvarande fördelningen mellan de överträdelser av
skatte- och avgiftsförfattningarna som prövas i administrativ resp. judlcieU
ordning lämnas utan uttrycklig erinran av det stora flertalet remissinstanser.
Som framgår av avsnittet 4.1.1 framhålls av länsstyrelsen i Södermanlands län,
SACO/SR, SRS, Sveriges advokatsamfund och Sveriges grossistförbund, att
avkriminaliseringen av en mängd förseelser har varit en positiv effekt av det
år 1971 införda påföljdssystemet. Några remissinstanser uttalar sig närmare om
det nuvarande förhållandet mellan administrativ och judiciell lagföring.
R.4 anser att om man jämför de skatteadministrativa
sanktionerna och de straffrättsliga påföljderna så framstår det som riktigt att
det nuvarande systemet med avkriminalisering bör vidmakthållas. Reformen har
nämligen i nu förevarande avseende för de judiciella myndigheternas vidkommande
gett önskvärt resultat.
Länsåklagaren i Norrbottens län är av samma mening som RÅ
även om enligt hans mening lagstiftaren torde ha avsett att fler skattebrott än
vad nu är fallet skulle lagforas i judiciell ordning.
Näringslivets skattedelegation konstaterar att endast
några hundra fall har dragits inför allmän domstol och menar att denna
avkriminalisering inte enbart har positiva verkningar.
Några remissinstanser förespråkar att fler överträdelser
mot skatte-och avgiftsförfattningarna lämnas över till åtal.
RSV anser att de grövre fallen av skatteundandragande bör
bedömas straffrättsligt. Det skattetillägg som skall träffa och utgöra en
rimlig sanktion mot förseelser mot uppgiftsplikten måste här ersättas med kraftigare
påföljder. Det är väsentligt att sanktionerna i sådana fall utformas och
tillämpas så att man kan upprätthålla allmänhetens uppfattning att sådana
handlingar är brottsliga. RSV anser det från den synpunkten som en olycklig
utveckling att åtalsfrekvensen nu har tenderat att bli så låg.
Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar att
avkriminaliseringen av överträdelser mot skattelagarna har skett i en
utsträckning som inte kan ha varit avsedd när påföljdssystemet år 1971
reformerades. Sålunda dömdes under vart och ett av åren 1974 och 1975 endast
200300 personer i hela landet för brott mot SkBL. Mot antalet domar står ca
70 000 skattetillägg om året på den direkta beskattningens område, varav ca 65
% eller omkring 45 000 för "oriktig uppgift". Antalet domar utgör
således blott ca 0,5 %. Enligt länsstyrelsens uppskattning uppfyller
åtminstone en fjärdedel av dessa senare fall de 45 000 dvs.
Prop.
1977/78:136 91
ca 11 000 eUer omkring 15 % av totalantalet, rekvisiten
"uppsåt" eller "grov oaktsamhet". Det är sålunda inte någon
rimlig proportion mellan antalet skattskyldiga, som har begått straffvärda
förseelser och antalet under nämnda år lagförda och dömda. Det allmänna
undanhålls varje år miljardbelopp pä grund av brott mot skattelagstiftningen.
Ett brott mot samhället är indirekt också ett brott mot de enskilda medborgarna.
Detta måste bedömas lika allvarligt som annan brottslighet. Det är därför
viktigt att lagstiftarens intentioner att jämställa sådan brottslighet med
bedrägeri verkligen kommer till uttryck. Länsstyrelsen bedömer att det ur
allmänpreventiv synvinkel måste vara en rimlig strävan från samhällets sida att
dra flera fall än f. n. inför allmän domstol. Den nuvarande alltför ringa
frekvensen av åtal synes vara en följd av skattetilläggssystemet.
Lantbrukarnas skattedelegation anser att myndigheterna i
större utsträckning än f. n. bör lämna över de uppenbara och medvetet begångna
felen tiU åtal. Om dessa lagfördes enhgt SkBL skuUe skattetiUäggets
reaktionsnivå kunna sänkas betydligt. Om skattetilläggen var avsedda att träffa
endast slarvfel och liknande fel borde det vara möjligt att införa ett högsta
belopp som skattetillägget inte fick överskrida.
Liknande synpunkter framförs av Svenska företagares
riksförbund.
Synpunkter på i vilken utsträckning nyansering är möflig
inom ramen för sanktionssystemels principiella uppbyggnad
Remissinstanserna synes helt eniga om att de grundläggande
dragen av enkelhet och schablonisering som utmärker det skatteadministrativa
sanktionssystemet bör vidmakthållas vid en reform. Flera remissinstanser som
JK, kammarrätten i Göteborg, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, Föreningen Sveriges
kommunala taxeringsrevisorer, SCF/CR ställer sig under åberopande av dessa
principer avvisande till införande av regler som differentierar reaktioner på
grundval av bedömningar i det enskilda fallet. Andra remissinstanser som JO,
RÅ, överåklagarna i Stockholms och Göteborgs åklagardislrikt, RFV,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus,
Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens
län, 1969 års punktskatteutredning, flertalet av näringslivets organisationer,
LO, SACO/SR, samt Sveriges advokatsamfund uttalar uttryckligen eller får på
grund av innehållet i sina remissvar anses ansluta sig till uppfattningen att
åtminstone en viss nyansering av reaktionen på nu angivet sätt ryms inom ramen
för sanktionssystemets principiella uppbyggnad. Flera remissinstanser inom
båda meningsriktningarna, däribland JO, JK, statskontoret, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer och Sveriges advokatsamfund, pekar på möjligheten att
generellt sänka sanktionsnivån inom
Prop. 1977/78:136 92
den
direkta beskattningen för att där minska behovet av nyanseringsregler av nu
förevarande slag. Detta förslag och andra synpunkter som framförs i fråga om
skattetiUäggets nuvarande storlek och beräkning redovisas mer utförligt i ett
senare avsnitt.
Några
av de remissinstanser som av principiella hänsynstaganden motsätter sig
införandet av regler enligt vilka sanktionen kan differentieras på grundval av
bedömningar i det enskilda fallet har mer ingående utvecklat grunderna för sin
ståndpunkt.
JK
framhåller att avsikten med det ekonomiska sanktionssystemet var att skapa
enkla och effektiva påföljder på skatte- och avgiftsområdet. Genom att ett
sådant system med nödvändighet slår blint fordras naturligtvis att möjlighet
finns till korrigeringar. TiUägg bör således kunna efterges och eventueUt för
vissa faU kunna differentieras. Detta bör dock ske med största försiktighet och
genom lättillämpade regler. Dessa regler bör i största möjliga utsträckning
vara fria från särskilda överväganden och bedömningar i det enskilda fallet. I
annat fall motverkas syftet med sanktionssystemet. JK vill i detta sammanhang
påminna om sanktionssystemet i fråga om olovligt byggande. Den sanktionen kan
anpassas till värdet av det olovligt byggda. Förutom en avgift (byggnadsavgift),
som står i viss relation till den taxa som byggnadsnämnden tar ut för
beviljande av byggnadslov, utgår nämligen för vissa former av olovligt byggande
en s. k. tilläggsavgift. Denna avgift utgår för sådant olovligt byggande som
det är särskilt angeläget att motverka och beräknas efter den yta som den
olovliga åtgärden omfattar. JK vill beträffande betydelsen av enkelhet och
effektivitet hänvisa till vad departementschefen framhöll i propositionen
(prop. 1975/76: 164) med förslag till lag om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande. Departementschefen uttalade (s. 22), att "systemet
medför att avgiftens storlek inte skall sättas i relation till den byggandes
uppsåt eller oaktsamhet" och att "avgiftssanktionen slår lika hårt
oavsett om det olovliga byggandet sker avsiktiigt eller om detta sker av
okunnighet eller oförstånd". Han framhöll också, att detta var en nackdel
men att man måste acceptera den för att få ett effektivt system.
Kammarrätten
i Göteborg förklarar att ett administrativt sanktionssystem också har sina
givna begränsningar. Dessa hänger intimt samman med den administrativa
handläggningsformen. Vid lagstiftningens tillkomst framhölls också att ett
administrativt sanktionssystem måste bygga på enkla och schablonartade regler.
Det finns därför inte samma möjligheter i ett administrativt system som i ett
straffrättsUgt att nyansera påföljden med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. Nu skall man enligt kammarrätten emellertid inte överdriva
värdet av en sådan möjlighet tiU nyansering. Redan tUlämpningen av det tidigare
gällande straffrättsliga sanktionssystemet på området visade att nyanseringsmöjligheterna
är tämligen begränsade i praktiken. Det var sålunda i
Prop. 1977/78: 136 93
regel svårt att styrka i straffprocess att en oriktig
uppgift hade lämnats med uppsåt. Detta förhållande medförde sannolikt att många
uppsåtsfall av åklagare eller domstol i stället rubricerades som grov
vårdslöshet. Vidare gavs rekvisitet grov oaktsamhet en så vidsträckt tillämpning,
att det kunde ifrågasättas om det ej endast var ringa oaktsamhet som lämnades
utanför det straffbara området. Enligt kammarrättens uppfattning ligger det
emellertid ett betydande värde i att på ett område som det förevarande mäta ut
påföljden efter enkla och schablonartade regler. Vad som är centralt i
sammanhanget är inte om den enskildes förfarande eller underlåtenhet beror på
uppsåt, grov oaktsamhet eller vanligt slarv utan att ge eftertryck åt
samhällets krav på att den enskilde skall lämna korrekta uppgifter till grund
för skatte- och avgiftsdebiteringen och därigenom motverka risken för att
denna blir oriktig. Kammarrätten anser därför att man måste vara mycket
restriktiv mot propåer att göra det skatteadministrativa systemets regler mer nyanserade,
i synnerhet om detta innebär att det skall tas större hänsyn till subjektiva
faktorer hos de uppgiftsskyldiga. Annars blir systemet lätt alltför otympligt
för att tillämpas i administrativ ordning med påföljd att den
"förfinade" rättvisa som systemet ger uttryck för stannar på
papperet.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att införandet av
regler som gör det möjligt att sätta ned reaktionen med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet i realiteten innebär att man i det
administrativa sanktionssystemet skulle föra in en judiciell, närmast
domstolsmässig prövning, som inte hör hemma där.
De remissinstanser som anser att en nyansering av
reaktionen på grundval av bedömningar i det enskilda fallet ryms inom ramen för
sanktionssystemets principiella uppbyggnad representerar i ett hänseende skilda
uppfattningar. Dels finns de som mer eller mindre uttryckligen förklarar att de
endast kan tänka sig jämkning av sanktionen i ett steg, i vart fall vad gäller
den direkta beskattningen, däribland JO och flera länsstyrelser, dels finns de,
främst näringslivets organisationer, som förespråkar längre gående
differentieringar.
JO förklarar i fråga om skattetiUägg enhgt TL att han
anser att ett system där alternativet står mellan hel avgift eller ingen avgift
alls i vissa fall lämnar otillfredsställande resuhat. Även om en hel del av
kritiken mot nuvarande avgiftssystem kan hänföras tUl en njugghet att utnyttja
föreliggande möjligheter tiU eftergift, kan man inte frigöra sig från att
nuvarande regelsystem är stelt och onyanserat. Skattetilläggets anknytning
till den "undanhåUna" skatten gör att sanktionen många gånger kan
drabba hårt. Sanktionen kommer därigenom att stå i disproportion till den brist
eller det fel som den skattskyldige gjort sig skyldig till vid deklarationens
upprättande. Man kan inte bortse från att fömtsättningama för att fullgöra
deklarationsplikten på ett korrekt sätt varierar kraftigt mellan olika
skattskyldiga. Uppgiften att fylla
Prop.
1977/78:136 94
i en vanlig löntagardcklaration kan vara en enkel sak för
de flesta men framstå som en ytterligt komplicerad sak för andra. Kunskap,
erfarenhet och omdöme växlar. Men till sådana förhållanden tar nuvarande eftergiftsgrunder
mycket liten hänsyn. En genomgång av de skattetilläggsbeslut som en lokal
skattemyndighet utfärdar under ett år visar att många beslut grundar sig på fel
som sammanhänger med att den skattskyldige inte förstått
deklarationsblanketten eller sina kontrolluppgifter, att han missförstått
deklarationsanvisningarna, att han saknat förmåga att värdera vilka uppgifter
som är väsentliga för bedömning av en skattefråga eller att han inte har
innebörden klar för sig av skilda juridiska och ekonomiska termer. Många
skattskyldiga gör nog så gott de kan men inte desto mindre blir deras
deklaration oriktig och förutsättningar för skattetillägg inträder. Det kan
därför sägas att skattetillägg drabbar den "lilla människan" oftare
och hårdare än den som står bättre rustad i samhället. Visserligen bör ett
administrativt sanktionssystem kännetecknas av enkelhet och tUl sin
grundlösning vara schabloniserat. Ett införande av möjlighet till jämkning av
reaktionen med ett steg Innebär i och för sig en komplicering men inte i sådan
utsträckning att några principiella invändningar bör kunna resas mot det.
RA och länsåklagaren i Malmöhus län ifrågasätter om inte
en jämkningsmöjlighet med ett steg är otillräcklig för det fall
skattetillägget uppgår till extremt högt belopp.
Gradering av de skatteadministrativa sanktionerna efter
subjektiva rekvisit
Ett annat principiellt spörsmål som berörs av ett stort
antal remissinstanser är huruvida det bör vara möjligt att gradera de
administrativa sanktionerna med hänsyn till den subjektiva skulden hos den
skattskyldige. Så gott som samtliga som yttrar sig i frågan nämUgen, JO, JK,
RÅ, kammarrätten i Göteborg, RSV, det stora flertalet länsstyrelser och näringslivets
organisationer, stäUer sig helt avvisande till en sådan ordning. Några få
remissinstanser förklarar sig vara inte alldeles främmande för en sådan lösning
i vissa ytterlighetsfall.
Likformighetskravet och behovet av särregler för olika
beskattningsområden
Några få
remissinstanser nämligen, RSV och Näringslivets skattedelegation, tar från
principiell synpunkt upp kravet på att sanktionsbestämmelserna inom de olika
beskattningsområdena till sitt innehåll bör vara lika men förklarar att detta
krav inte får drivas för långt.
RSV framhåller att hänsyn måste tas till att
beslutsordningen skiljer sig högst avsevärt på olika skatteområden. Om
taxeringsnämnderna tar över uppgiften att påföra avgifter enligt TL kommer
besluten härom att fattas i kanske 3 000 beslutsorgan. På
mervärdeskatteområdet
Prop. 1977/78: 136 95
och i fråga om vägtrafikskatten fattas besluten av ett
fåtal handläggare hos varje länsstyrelse. På punktskatteområdet fattas besluten
i huvudsak av en eller ett par handläggare för varje skatt. Möjligheterna att
upprätthålla en likformighet i beslutsfattandet skiljer sig därmed radikalt på
de olika områdena. Detta förhållande kan tala för att man utan risk för
bristande likformighet kan öppna ett större utrymme för nyanseringsregler på
den indirekta beskattningens område än på den direkta skattens. Även i övrigt
skiljer sig den indirekta beskattningen i väsentliga avseenden från inkomst-
och förmögenhetsbeskattningen. Ett skäl som dock talar starkt för att så stor
enhetlighet som möjligt bör upprätthållas är att kontrollen av olika skatter nu
alltmer sker samordnat genom s. k. integrerad revision. För de skattskyldiga och
för den reviderande personalen kan ett alltför splittrat sanktionssystem te sig
svårförståeligt.
Näringslivets skalledelegation slår fast att förhållandena
för de mervärdeskattskyldiga i många stycken ter sig helt annorlunda än inom
inkomstskattesystemet. Mervärdeskattelagstiftningens speciella karaktär gör
att frågorna om skattetillägg blir särskilt känsliga. De olikartade förhållanden
som råder mellan de båda beskattningsområdena bör enligt delegationens
uppfattning beaktas vid bestämmandet av de faU då skattetillägg skall utgå.
Det framstår som helt orimligt och snarast stötande att det allmänna skall
reagera mot förseelser där samhället inte på något sätt kan riskera att förlora
genom minskade skatteintäkter. Liknande synpunkter kan anföras beträffande
arbetsgivaravgifter av olika slag.
Skattetilläggets nuvarande storlek och beräkning
Åtskilliga remissinstanser aktualiserar frågan huruvida
skattetiUäggets nuvarande storlek är rimlig. Deras uttalanden synes i det
övervägande antalet fall ta sikte på den direkta beskattningen. Från flera håll
lämnas emellertid synpunkter som avser reaktionsnivån inom övriga beskattningsområden.
Flera remissinstanser understryker kraftigt angelägenheten av att frågan om
skattetilläggets storlek bringas till en snar lösning. Som framhållits i det
föregående förklarar flera remissinstanser att behovet av nyanseringsregler,
som tar hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet i viss utsträckning,
minskar vid en mer betydande generell sänkning av reaktionsnivån. Några av
dessa remissinstanser ger uppslag till differentierade skattetiUägg, som bygger
på tanken på ett lågt tUlägg i normalfallet och ett förhöjt sådant i grövre
faU. Från några löntagarorganisationer framförs krav på att sanktionsnivån inom
den indirekta beskattningen anpassas till vad som gäller enligt TL. Ett ej
obetydligt antal remissinstanser understryker behovet av att vissa typer av
felaktigheter som periodiseringsfelen undantas från eller görs till föremål för
en begränsad sanktion. Slutiigen föreslår några remissinstanser principiellt
annorlunda utformade beräkningsgrunder för de nu förevarande påföljderna.
Prop.
1977/78:136 96
Två remissinstanser påkallar uttryckligen en omedelbar
sänkning av den procentsats efter vilken skattetillägg enligt TL skall
beräknas.
RSV förordar att statsmakterna redan nu tar ställning till
om det nuvarande avgiftsuttaget ligger på en lämplig nivå. För egen del är RSV
berett att föreslå att nivån sänks tiU 2030 % av den skatt som belöper på
den oriktiga uppgiften. Med en radikal sänkning av sanktionen skulle mycket av
den kritik som framförts mot skattetilläggssystemet dämpas.
I stort sett samma synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Stockholms län, som föreslår att den procentsats efter vilken skattetillägg
beräknas sätts ned tiU 25 %.
Flertalet av näringslivets organisationer betonar med
skärpa angelägenheten av att frågan om skattetiUäggets storlek snarast löses.
Några remissinstanser, nämligen JO, JK, statskontoret,
länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län, Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer och Sveriges advokatsamfund, framhåller i sin bedömning av
behovet av nyanseringsregler inom den direkta beskattningen att detta skulle
minska vid en mer betydande generell sänkning av sanktionsnivån. I frågan om
hur stor denna bör vara uttalar länsstyrelserna att tUlägget bör beräknas
efter 25 % och JK att det är en öppen fråga, men att han inte är främmande för
att nivån sänks till hälften av den nu gällande.
Några remissinstanser, nämligen, RSV, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län och Näringslivets skattedelegation,
ger uppslag tUl differentierade skattetillägg, som i stort bygger på tanken av
en låg avgiftssanktion i normalfallet och en förhöjd sådan eller eventuellt annan
typ av påföljd i grövre fall.
RSV är medvetet om att den av verket för den
direkta-beskattningen föreslagna sanktionsnivån blir alltför lindrig för grova
fall som rör större belopp. En strängare ekonomisk sanktion än för normalfallen
måste här framstå som motiverad.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som föreslår att den
generella sanktionsnivån inom den direkta beskattningen sänks till 25 %,
förespråkar att det införs regler som gör det möjligt för taxeringsintendent
att vid uppsåtligt brott eller grov oaktsamhet från den skattskyldiges sida hos
skatterätten yrka ett med 25 % förhöjt skattetillägg. Enligt länsstyrelsen
innebär förslaget att obetydUga förseelser träffar mindre hårt än hittUls,
vilket står i överensstämmelse med riksdagens intentioner.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län förordar
i fråga om skattetillägg enligt TL att den procentsats som till följd av
lagstiftningen om lägre skattetillägg i vissa fall kommer att bli den
vanligast förekommande, dvs. 25 %, upphöjs till huvudregel, och att avgiftsuttaget
vid upprepade eller eljest svårartade överträdelser bestäms till 50%.
Prop.
1977/78: 136 97
Näringslivets skattedelegation understryker att
skattetilläggsnivån måste bestämmas efter de lindrigare fallen, vilka utgör den
helt dominerande delen. Om man på något sätt vill bestraffa de uppsåtiiga och
grovt oaktsamma fallen hårdare, bör detta ske genom ett förhöjt skattetUlägg,
utdömt av domstol eller av någon kvalificerad administrativ myndighet.
Från två löntagarorganisationer framförs krav på att
sanktionsnivån inom mervärdebeskattningen anpassas tUl den som gäller enligt
TL.
LO väcker frågan om den lägre procentsatsen för
skattetillägg enligt ML alltid kan anses vara motiverad. De som är skyldiga att
redovisa mervärdeskatt måste i flertalet fall anses bättre informerade om
skattesystemet än de flesta enskilda löntagare. Fusk vid momsredovisningen
torde emellertid vara ganska vanligt. Det bör därför enligt LO:s mening
övervägas om skattetillägg enligt ML inte bör höjas, åtminstone i grövre fall.
TCO vUl i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att
förre departementschefens motivering för ett så lågt skattetillägg som 20 % på
mervärdeskatteområdet främst var baserat på en principiell invändning mot ett
differentierat sanktionssystem som enligt dennes bedömning skulle vara
opraktiskt och svårt att tillämpa. Han menade att procentsatsen i och för sig
kunde framstå som låg vid oriktig uppgift men däremot väl avvägd vad beträffar
uppskattningar med hänsyn till att det på mervärdeskatteområdet ofta är fråga
om beskattningsvärden som inte direkt återspeglar den skattskyldiges vinst av
verksamheten och således inte heller hans beskattningsförmåga. Enligt TCO:s
förmenande måste det anses som obilligt att företeelser inom mervärdebeskattningen
som skett med klart uppsåt skall rendera den skaltskyldige ett lägre
skattetiU-lägg än vad som hade varit fallet om den oriktiga uppgiften lämnats i
samband med den direkta taxeringen. TCO finner det stötande, samt anser att
det stär i motsättning till grundprincipen om likformighet, att sanktionen är
så låg som 20 % av undandragen skatt för liknande förseelser.
Ett ej
obetydligt antal remissinstanser, nämligen överåklagaren i Göteborgs
åklagardislrikt, RSV, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands och Norrbottens
län, FAR, Lantbrukarnas skattedelegalion, Näringslivets skattedelegalion.
Svenska företagares riksförbund, SHIO och SCF/CR understryker behovet av regler
som undantar från sanktion eller maximerar reaktionen i vart fall vid vissa
typer av felaktigheter, t. ex. periodiseringsfel.
Överåklagaren
i Göteborgs åklagardislrikt framhåller att uppsåtliga periodiseringsfel
vanligen syftar till att skaffa en otillåten skattekredit. En straffränta om
25 till 50 % synes inte skälig. Än mer oskälig framstår avgiften om felet har
begåtts av oaktsamhet eller våda.
Enligt RSV finns det anledning att överväga att förse
skattetilläggs-
7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 98
sanktionen med någon form av tak inom såväl direkt som indirekt
beskattning. I fråga om s. k. räkenskapsfel inom mcrvärdebeskattningen
förklarar verket, att sådana fel, till följd av att mervärdeskatten regelmässigt
redovisas med löpande bokföring som underlag, kan uppkomma även hos företag med
välordnad bokföring och utbyggd internkontroll. I de fall omständigheterna är
sådana att förutsättningar för hel befrielse inte föreligger, men risken för
att felet inte skulle ha rättats frivilligt är liten, bör det finnas ett tak om
förslagsvis 10 000 kr. med hänsyn till att det ofta kan vara fråga om stora
skattebelopp och därigenom påföljder som eljest skulle stå i uppenbart
missförhållande till den oriktiga uppgiftens karaktär.
FAR fäster uppmärksamheten på sådana felaktigheter som att
ett företag exempelvis vid avsättning till investeringsfond av förbiseende
glömt att göra inbetalning tUl riksbanken inom föreskriven tid, vilket medfört
skattetillägg. Vid fel av detta slag torde det vara helt uppenbart, att det
icke rör sig om ett undanhållande av skatt, vilket givetvis bör beaktas vid
bedömningen om skattetUlägg skall påföras.
Lantbrukarnas skattedelegation föreslår att skattetillägg
inte i något fall skall kunna påföras med högre belopp än 10 000 kr. I fråga om
periodiseringsfelen framhålls att de normalt inte leder till någon skattevinst
sett över en längre tidsperiod, men att de vid ett isolerat tillfäU kan ge en
skattelättnad. Delegationen reagerar starkt mot att fel av detta slag
resulterar i skattetillägg på samma sätt som vid definitivt skatteundandragande.
Några remissinstanser, nämligen RSV och Lantbrukarnas
skattedelegation, föreslår principiellt annorlunda utformade beräkningsgrunder
för sanktionerna. Två förslag framförs. Det ena tar sikte på beräkningen av
skattetillägg över huvud taget medan det andra gäller endast skattetillägg för
oriktig uppgift som har eller hade kunnat rättas med ledning av vid taxeringen
tillgängligt kontrollmaterial. Förslagen redovisas i det följande var för sig.
RSV anger exempel som är avsedda att belysa de svårigheter
i debiteringsarbetet som differentierade tiUägg leder till och menar att dessa
komplikationer snarast måste undanröjas. Väljer man att acceptera tanken på
differentierade procentsatser för skattetillägg enligt TL måste man enUgt RSV:s
mening noga överväga om man inte bör gå över tUl en annan beräkningsgrund än
den nuvarande. Ett alternativ är det som föreslogs av
skattestrafflagutredningen, nämligen att underlaget skall utgöras av den
undanhållna inkomsten eller förmögenheten och att skattetillägg skall utgå i
procent av det undanhåUna beloppet. En avgörande fördel med den av
skattestrafflagutredningen förordade beräkningsgrunden är att skattetillägget
låter sig uträknas direkt i kronor redan i samband med taxeringen.
Skattetilläggets storlek kan anges i beslutsunderrättelsen. Flera av de
processuella olägenheterna i vårt nuvarande system kan därmed elimineras.
Prop.
1977/78: 136 99
Samma förslag framför Lantbrukarnas skattedelegation som
framhåller, att uttas skattetillägget med utgångspunkt från det undanhållna beloppet
i stället för den undanhållna skatten, undviks den progressiva effekten.
Samtidigt får man med ett sådant förfarande ett skattetUlägg som är relaterat
till de aktuella beloppen. Under förutsättning att den höga skattetilläggsnivå
som gäller i dag över huvud taget skall behållas, måste vid en övergång till
sistnämnda princip självfallet de nuvarande procentsatserna 50 resp. 25 %
sättas ner till ca 25 resp. 10 %. Den föreslagna ordningen skulle medföra en
ökad jämställdhet mellan de skattskyldiga i fråga om tiUämpningen av
skattetillägg.
Det andra förslaget avser, som har framhållits i det
föregående, skattetillägg för oriktig uppgift som har eller hade kunnat rättas
med ledning av vid taxeringen tillgängligt kontrollmaterial.
RSV förklarar att verket i det nu avsedda fallet kan tänka
sig att i stället använda fasta ordningsbotsliknande skattetillägg om några
hundratal kronor eller, när det rör mera betydande belopp, enligt en skala med
fasta avgifter från kanske 1 000 till 10 000 kr. Sådana kontrollavgifter
skulle säkert bidra till allmänhetens förståelse för uppgiftskravet genom att
sanktionen då mera skulle framstå som riktad mot förseelsen mot
uppgiftsplikten som sådan och mindre mot risken för skattebortfall för det
allmänna en risk som i dessa fall skulle vara hypotetisk. Behovet av
ytterligare nyanseringar i form av jämkning med ett steg och en vidsträckt
tillämpning av befrielsegrunder, som komplicerar systemet, skulle med en sådan
lösning kunna tänkas bli mindre. Detta förslag fordrar emellertid en noggrann
analys av regelns tänkta tillämpningsområde och av de eventuella
tröskeleffekter som kan uppkomma, när regeln sätts i sammanhang med de övriga
sanktionsreglerna.
1 stort sett samma inställning har Lantbrukarnas skattedelegation
som särskilt fäster sig vid att det nuvarande systemet innehåUer ett accentuerat
progressivt moment. I det nu avsedda fallet saknas anledning till
"progressiv bestraffning". Fixerade normbelopp borde passa bättre.
4.2 Synpunkter på utredningsförslaget
4.2.1 Inledning
Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar i
princip eller har inte något att erinra mot huvudlinjerna i utredningens
lagförslag. Kompletteringar cUer överarbetningar föreslås emeUertid i flera
hänseenden. Ett mindre antal remissinstanser ställer sig avvisande till
förslaget. Några remissinstanser anser att genomförandet av de föreslagna jämkningsreglerna
främst beträffande TL bör anstå tills frågan om den genereUa sanktionsnivån
har prövats, varvid behovet av dem ånyo får bedömas. Flera remissinstanser
påkallar att de föreslagna besvärsreglerna anpassas till RS-reformen och att
ikraftträdandet samordnas i tiden. Ett
Prop. 1977/78:136 lOO
icke obetydligt antal remissinstanser pekar på behovet av
aktiva insatser från det allmänna och utökade resurser för att
rättstillämpningen skall bli så enhetiig som möjligt.
4.2.2 Detaljförslagen i fråga om TL Lägre skattetillägg i
vissa fall
Utredningens förslag om att skattetillägg för oriktig
uppgift skall beräknas efter 25 % i stället för 50 %, om uppgiften har rättats
eller hade kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial som i princip
skall vara tillgängligt vid taxeringen har i stort redan lett tUl lagstiftning
(prop. 1976/77: 92, SkU 1976/77: 38, rskr 1976/77:204, SFS 1977: 118). På
följande punkter avviker denna lagstiftning från vad utredningen föreslagit.
Underrättelse från annan taxeringsnämnd ingår ej i det kontrollmaterial som
aktualiserar tillämpning av den lägre procentsatsen. Utredningens förslag om
att skattetillägg, oavsett om den oriktiga uppgiften har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av det relevanta kontrollmaterialet, skall beräknas
efter 50 %, om det av omständigheterna får anses uppenbart att den
skattskyldige har lämnat uppgiften i syfte att dra undan skatt, har inte
heller föranlett lagstiftning. Detsamma gäller förslaget om att tillämpningen
av den lägre procentsatsen inte får medföra att skattetillägget helt faller
bort.
Remissinstanserna
är eniga med utredningen om att sanktionen bör mUdras i det fall oriktig
uppgift har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av sådant
kontrollmaterial som taxeringsnämnden normalt har till sitt förfogande vid
taxeringen. Några remissinstanser anser att de med förslaget avsedda fallen är
de vanligast förekom,mande och föreslår därför att den lägre procentsatsen av
förenklingsskäl bör upphöjas tUl huvudregel. Det övervägande antalet
remissinstanser några av dem med hänsyn till att skäligheten av de
förevarande påföljdernas storlek ännu inte har varit föremål för utredning
godtar eller har inte något att erinra mot den valda sanktionsnivån. Åtskilliga
remissinstanser anser emellertid att det föreslagna avgiftsuttaget för den typ
av förseelse det här är fråga om är en alltför sträng reaktion. Flera av dem
förordar att procentsatsen sänks ytterligare eller föreslår att skattetillägget
förses med ett tak. Några remissinstanser förespråkar ett system med fasta avgifter
för att sanktionen mer skulle framstå som riktad mot förseelsen mot uppgiftsplikten
och mindre mot risken för skattebortfall för det allmänna. Ett fåtal
remissinstanser finner det oskäligt att skattetillägg över huvud taget utgår i
här avsedda fall eftersom den typ av förseelser tillägget skall träffa närmast
är att betrakta som otjänliga försök. Nästan samtliga remissinstanser ställer
sig avvisande tUl prövning av det subjektiva rekvisitet i den föreslagna
undantagsregeln. Det stora flertalet remissinstanser anser att det
kontrollmaterial som bör beaktas i sammanhanget i stort bör ha den omfattning
som har angetts i den genomförda
Prop. 1977/78: 136 101
lagstiftningen. Kompletteringar av och inskränkningar i
det relevanta kontrollmatcrialet föreslås dock från några håll. Det övervägande
antalet remissinstanser avstyrker den föreslagna regeln att tillämpning av den
lägre procentsatsen inte får medföra att skattetillägget helt faller bort.
Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus
län anser att tillämpningen av den lägre procentsatsen kommer att bli den vanligast
förekommande och att i utredningsförslaget de mindre vanliga fallen omfattas av
huvudregeln. De ifrågasätter därför om inte av förenklingsskäl den generella
reaktionsnivån bör sänkas och föreslår att förhöjd avgiftssanktion bör utgå 1
de grövre fallen. Den närmare innebörden av detta förslag har redovisats i
avsnittet 4.1.3.
Den föreslagna sanktionsnivån i det nu avsedda fallet
godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÄ, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands och Västerbottens län, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän,
LO, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfimd,
Sveriges grossistförbund och TOR.
Det föreslagna avgiftsuttaget anses alltför högt av
kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands och
Norrbottens län. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, KF, Lantbrukarnas
skattedelegation, Näringslivets skattedelegation, SACO/SR, Svenska företagares
riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO, Sveriges
köpmannaförbund och TCO. Några av dessa remissinstanser, nämligen
länsstyrelsen i Blekinge län. Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer, Lantbrukarnas skattedelegalion. Näringslivets
skattedelegation, SACO/SR och Svenska försäkringsbolags riksförbund,
ifrågasätter uttryckligen om skattetillägg över huvud taget bör utgå i nu
avsedda fall.
Länsstyrelsen i Blekinge län, som i första hand förordar
att skattetill-lägg inte alls skall påföras i nu avsedda fall, föreslår i andra
hand att procentsatsen bestäms till 10 % och understryker att det
beloppsmässiga underlaget för skattetillägg ofta kan vara så stort att även ett
uttag på 25 % kan synas oskäligt.
Lantbrukarnas skattedelegation anser att man i avvaktan på
utredningens slutbetänkande till nöds kan acceptera den föreslagna sanktionsnivån
och förutsätter att skattetilläggets storlek i det nu avsedda fallet nyanseras
betydligt mer.
Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om det finns
någon som helst anledning att sätta skattetillägget i de nu angivna fallen i
relation till det skattebelopp som skulle ha dragits undan. Skall någon
relation finnas mellan denna förseelse och normalförseelsen, bör den inte
sättas högre än till l/lO av den senare. Enligt delegationens uppfattning vore
Prop.
1977/78:136 102
det
rimligast att samhäUet reagerade mot den i och för sig oskyldiga förseelsen på
det viset att den sociala reaktionen utgick med 1/20 av skattebeloppet, med
ett tak vid 1 000 kr.
Sveriges
köpmannaförbund understryker att även det föreslagna 25-procentiga
skattetillägget för många företag är synnerligen betungande.
TCO
anser att det vid felaktigheter av nu förevarande slag inte finns någon
väsentlig risk för att skatt skall dras undan eftersom felet i princip skall
kunna rättas av taxeringsnämnden genom tillgängligt kontrollmaterial. Detta
måste också innebära att den som känner till kontrollförfarandet inte heller
kan ha för avsikt att undgå skatt genom felaktigheten.
Några
av de remissinstanser som anser det föreslagna avgiftsuttaget alltför högt i nu
avsedda fall föreslår takregler eller principiellt annorlunda utformade
beräkningsgrunder. Deras synpunkter i hithörande avseende har berörts i
avsnittet 4.1.3. Detsamma gäller instäUningen till förslaget att i ett undantag
tiU regeln om lägre skattetiUägg införa prövning av subjektiva rekvisit.
Det
stora flertalet remissinstanser anser att det kontrollmaterial som bör beaktas
i sammanhanget i stort bör ha den omfattning som har angetts i den genomförda
lagstiftningen. Kompletteringar av och inskränkningar i det relevanta
kontroHmaterialet föreslås dock från några håll.
Synpunkter
av principiell natur framförs av kammarrätten i Göteborg som framhåller att den
ledande principen bör vara att hänsyn tas till sådant kontrollmaterial som
generellt sett är omedelbart tillgängligt för taxeringsmyndigheten.
Utredningsförslaget lider av den svagheten att då kontroUrutinerna byggs ut och
ändras, slår förändringarna inte omedelbart igenom på skattetilläggssidan.
I
frågan om att låta underrättelse frän annan taxeringsnämnd ingå i det
kontrollmaterial som aktualiserar tillämpning av den lägre procentsatsen och de
problem som hänger samman därmed utvecklar några remissinstanser mer utförligt
sina synpunkter.
JO
slår fast att genom utredningsförslaget kommer man i viss mån till rätta med de
skattetilläggsfall som de skattskyldiga i dag har svårast att acceptera. De
hänvisar just i dessa fall till den obetydliga risken för feltaxering med
hänsyn till tUlgängligt kontrollmaterial. Bland sådant material bör man kunna
beakta allt material som taxeringsnämnd regelmässigt har tillgång till. JO
finner det därför omotiverat att som skett vid lagändringen undanta
underrättelse från annan taxeringsnämnd. De underrättelser enligt 22 §
taxeringskungörelsen som det här är fråga om avser oftast skattskyldiga som
utbotaxerats (jfr 66 § andra stycket TL) eller som gjort avdrag för periodiskt
understöd. JO kan inte se något hinder mot att låta dylika underrättelser ingå
i det kontrollmaterial som motiverar det lägre skattetillägget.
Kammarrätten
i Göteborg finner det rimligt att lägre skattetillägg till-
Prop.
1977/78:136 103
lämpas, om den andra taxeringsnämnden kan hämta den
uppgift som avses med underrättelsen direkt ur tUlgängligt
deklarationsmaterial och regelmässigt vidarebefordrar den, exempelvis
underrättelser om avdrag för periodiskt understöd. Är det däremot fråga om
material som den andra taxeringsnämnden fått fram genom förfrågningar eller på
annat sätt, bör fullt skattetUlägg utgå.
RSV anser att den föreslagna bestämmelsen att för taxering
tillgänglig underrättelse från annan taxeringsnämnd omfattas av 25-procentsregeln
har sina problem. För det första fordras att man avskiljer de faU då den ena
taxeringsnämnden själv utrett att en oriktig uppgift förelegat i den granskade
deklarationen och sedan underrättat den andra taxeringsnämnden om detta
förhållande. Regeln får då självklart inte bli tillämplig. För det andra är
reglerna om de fall där underrättelse sker mellan taxeringsnämnderna rätt vaga.
I vissa faU föreligger enligt 66 § TL en obligatorisk underrättelseskyldighet.
1 andra fall har den underrättelseverksamhet som nu normalt förekommer sitt
stöd i mer löst formulerade regler i samma paragraf och 22 §
taxeringskungörclsen. I de sistnämnda faUen bör 25-proccntsregeln knappast
göras tillämplig. En likformig tUl-lämpning av 25-procentsregeln i underrättelsefallen
förutsätter att taxeringsnämnderna verkligen korrekt fullgör sin obligatoriska
underrättelseskyldighet. Annars blir den skattskyldige lidande på grund av ett
myndighetsfel. Om utbotaxeringarna avskaffas och den skattskyldige endast
behöver lämna en deklaration, en ordning som övervägs inom RS-pro-jektet, blir
behovet av den föreslagna regeln mycket litet.
I stort sett samma synpunkter som anförts av RSV lämnas av
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
Den föreslagna avgränsningen av det relevanta
kontrollmaterialet anses av några remissinstanser vara för vid i vissa
avseenden och för snäv i andra.
RSV framhåller att vissa av reglerna i TL om
kontrolluppgift (37 § 1 mom. 4 om royalty m. m. samt 5 och 6 om vissa vederlag
till jordbrukare m. fl.) avser belopp som redovisas i deklarationen under
inkomst av rörelse eller jordbruk och som därvid många gånger kan ligga dolda i
större poster. Det finns därför skäl som talar för att dessa fall bör hållas
utanför regelns tillämpningsområde. Detsamma gäller uppgiftsskyldigheten enligt
43 § TL, som enligt prop. 1976/77: 92 omfattas av bestämmelserna. Denna regel
avser emellertid enligt ordalagen uppgifter till ledning för egen taxering.
Såvitt RSV kan finna omfattar 25-procentsregeln inte sådana kontrolluppgifter
som inkommer till svenska skattemyndigheter från utländska myndigheter med
stöd av bestämmelser i handräckningsavtal. Det kan vara svårt att avgöra om
dessa uppgifter avlämnats i den utländska staten med stöd av en obligatorisk
uppgiftsplikt eller friviUigt. Vidare kommer sådana uppgifter ofta in sent
under taxcringsperioden eller först under den senare delen av året. Des-
Prop.
1977/78: 136 104
sa
skäl talar för att dessa uppgifter bör håUas utanför regelns tillämpningsområde.
I vissa fall, såsom bl. a. i fråga om svenska sjömän som har inkomster i
Sverige men också inkomster av arbete ombord på t. ex. en dansk båt finns skäl
som talar för att regeln dock borde vara tillämplig i fråga om uppgiften om
den danska sjöinkomsten. Sådana uppgifter är emellertid inte kontroUuppgifter,
utan uppgifter som upprättats av RSV på visst underlag som lämnats till verket.
Länsstyrelsen
i Stockholms län förordar att kontrolluppgift från få-mansbolag undantas från
det kontrollmaterial som kan grunda lägre skattetUlägg.
Någon
remissinstans vill utvidga omfattningen av det kontrollmaterial som kan grunda
lägre skattetillägg.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län framhåller att taxeringsnämnd regelmässigt har tillgång till
annat kontrollmaterial än det som har berörts i betänkandet, exempelvis uppgift
om taxeringsvärde och överlåtelse av fastighet. Det kan hävdas att sådana
uppgifter bör jämställas med de uppgifter som framgår av taxeringsavi.
JO, kammarrätten i
Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs och Gävleborgs
län, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, SRS, Sveriges
grossistförbund och TOR finner det OtillfredsstäUande att sanktionens storlek
kan bli beroende av den större eUer mindre noggrannhet, varmed annan än
skattskyldig fullgör sin underrättelse- eller uppgiftsskyldighet. Flera av dem
föreslår därför, att 25-procentsregeln skall gälla oavsett om vederbörande har
fullgjort eller försummat sin skyldighet i nu förevarande avseende.
Frågan
om vid vilken tidpunkt det relevanta kontrollmaterialet skall ha varit
tillgängligt för taxeringsnämnden berörs av några remissinstanser.
RSV konstaterar att det
enligt prop. 1976/77: 92 avseende den genomförda lagstiftningen inte fordras
att kontrolluppgift skall ha funnits tillgänglig vid taxeringstillfället. Det
räcker att den har kommit in till vederbörande myndighet under
taxeringsperioden. Av 37 § 4 mom. jämförd med 35 § TL framgår att med
vederbörande myndighet åsyftas länsstyrelse, lokal skattemyndighet och
vederbörande taxeringsnämnd. Däremot faller RSV och "fel"
taxeringsnämnd utanför detta uttryck. Om en kontrolluppgift skickas till
sistnämnda myndigheter och sedan inte vidarebefordras i rätt tid, bUr
25-procentsregeln alltså inte tillämplig. Det kan framstå som obiUigt att
sådana händelser skall leda till att den skattskyldige drabbas. Slutligen kan
nämnas att den nu genomförda regeln fordrar att kontrolluppgifter ibland
inkomststämplas med datum.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län understryker värdet av att kontrolluppgifter kommer in i rätt
tid och förklarar att sådan uppgift i framtiden skall registreras för
databehandling. Det är ett led i det tillämnade ADB-stödet för taxeringen. Då
blir det ännu viktigare än nu att kontrolluppgifterna lämnas i tid.
Prop.
1977/78: 136 105
En och annan remissinstans, däribland länsstyrelsen i
Älvsborgs län och TOR, finner det otillfredsställande att det är den
skattskyldige som skall göra troligt, att kontrolluppgift verkligen har
lämnats. Länsstyrelsen i Malmöhus län däremot menar att taxeringsintendent mot
ett åberopat påstående från en arbetsgivare att han lämnat uppgift och eventueUt
företeende av kopia inte synes ha mycket att anföra i praktiken. Från
likformighetssynpunkt kan det därför hävdas att skattetillägg bör påföras med
25 % av undandragen skatt, så snart kontrolluppgift skulle ha lämnats utan
anmaning.
Eftergift av hela den särskilda avgiften
Utredningens förslag till ändringar i 116h § TL första
stycket godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. Från några håll föreslås dock kompletteringar och
överarbetningar. Några remissinstanser framför önskemål om att
befrielse-grunderna vidgas ytterligare till sin innebörd, t. ex. genom
införandet av ett s. k. ägnadrekvisit. Ett mindre antal remissinstanser
påkallar att statsmakterna lagfäster att prövningen av eftergiftsfrågan skall
grundas på en samlad bedömning av samtliga ursäktliga omständigheter i det enskilda
fallet.
Enligt RSV har den kritik som riktats mot
skattetilläggssystemet inte i första hand rört lagstiftningen som sådan. I
mycket är det här, förutom problemet med den generella nivån, i stället fråga
om ett besvärligt rättstillämpningsproblem. Trots uttalanden i förarbetena om
att sanktionen inledningsvis borde tillämpas mjukt efter principen hellre fria
än fälla har praxis hos myndigheterna och skattedomstolarna blivit tämligen
strikt. Härvid har likformighetskravet och det förhållandet att RSV:s
föreskrifter av nödvändighet måste bli ganska aUmänt hållna och inte kan
reglera alla fall helt visst spelat en stor roll. RSV anser att
eftergifts-rekvisiten "den oriktiga uppgiftens särskUda beskaffenhet eller
annan särskild omständighet" nu, såsom utredningen också föreslagit, bör
skjutas i förgrunden. Genom uttalanden i lagstiftningsförarbeten om den
närmare innebörden av dessa rekvisit bör praxis kunna ledas in på en mindre
sträng tUlämpning.
Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp utredningens
uttalande om att den som trots hög ålder fortfarande är ekonomiskt aktiv i
princip bör ha fullt ansvar för felaktighet vid uppgiftslämnandet. Avses härmed
t. ex. den som äger fastighet, vilken sköts och förvaltas av annan, eller som
har annan förmögenhet som ger avkastning, kan länsstyrelsen inte utan vidare
acceptera uttalandet. Begreppet "ekonomiskt aktiv" har vid flera
tillfällen diskuterats inför RSV som inte använder det i sina föreskrifter. I
stället bör uttalandet avse den som trots hög ålder har inkomst av eget arbete
av tjänst eller i t. ex. fastighet eller rörelse.
Länsåklagarmyndigheten i Kopparbergs län och länsstyrelsen
i Göte-
Prop.
1977/78:136 106
borgs och Bohus län ser det som en brist att
befrielsegrunderna inte är utformade för juridiska personer.
En kritisk hållning till de föreslagna ändringarna i denna
del av utredningsförslaget intar kammarrätten i Göteborg som ifrågasätter om
omformuleringarna av lagtexten innebär någon förbättring. De brister i
tillämpningen av eftergiftsinstitutet som har konstaterats torde i första hand
böra avhjälpas genom utbyggda anvisningar tiU de tillämpande myndigheterna och
särskild utbildning på området. Man kan också tänka sig en utbyggd bevakning
från det allmännas sida av att reglerna om skattetillägg blir riktigt
tillämpade. Den kommande överflyttningen av förevarande ärenden från lokal
skattemyndighet till taxeringsnämnd kan dessutom tänkas leda till förbättringar
i hithörande hänseenden.
Några remissinstanser, JO, KF, Lantbrukarnas
skattedelegation och Svenska försäkringsbolags riksförbund, stäUer krav på att
eftergiftsgrunderna till sin innebörd utvidgas ytterligare. Vissa av dem
utvecklar mer utförligt sin mening.
JO ifrågasätter om eftergift inte bör kunna ske i ett fall
där skattetUl-lägg framstår som uppenbart obilligt men där någon av de nu gäUande
befrielsegrunderna inte är för handen. JO tänker här i första hand på att man
möjligen skulle kunna applicera det s. k. "ägnadrekvisitet" i gamla
SkSL på vissa skattetiUäggsfall. Man kan t. ex. praktisera ett sådant resonemang
på rättsfallet R 76 1: 34 i publikationen rättsfallsreferat från regeringsrätten
och kammarrätterna (RRK), där en skattskyldig lantarbetare deklarerat lön som
enda inkomst med 2 900 kr., 1 stället för rätteligen 29 002 kr., men erlagt
preliminär skatt med 10 418 kr. Någon större risk för att taxeringsnämnden
skulle låta deklarationen godkännas utan ändring torde ej föreligga i sådana
fall.
Lantbrukarnas skattedelegalion konstaterar att en
förutsättning för att avgiften skall efterges är att den begångna felaktigheten
eller underlåtenheten framstår som ursäktlig. Detta gör att det i samtiiga
fall måste göras en bedömning av den skattskyldiges person. Det är hans subjektiva
agerande som i sista hand måste bedömas. Trots att den skattskyldiges ålder,
sjukdom eller bristande erfarenhet finns bland rekvisiten är denna
lagstiftningsteknik inte tillfredsställande. Först när eftergiftsparagrafen är
så formulerad att det s. k. lantarbetarfallet faller in under paragrafen kan
den accepteras. I detta fall var den skattskyldige tvungen att tillstå att han
var okunnig och oerfaren för att skattetillägget skulle efterges. Men för att
kunna tillstå detta måste den skattskyldige vara tUlräckligt klok för att
begripa att han skall tala om att han är okunnig. Genom att hålla fast vid
ursäktlighetskravet kan fel av dessa slag endast undantas från skattetillägg,
om den skattskyldige så att säga klassar ner sig själv. De som borde omfattas
av reglerna saknar ju som har nämnts förmåga att framhålla detta. Detta kan
inte vara rimligt. Utmärkande för dessa fall är att felen är så häpnadsväckande
Prop. 1977/78:136 107
att
vem som helst kan upptäcka dem och att de därför inte bör föranleda
skattetillägg. I gamla SkSL frän år 1943 utgick man ifrån att den oriktiga
uppgiften skulle vara ägnad att leda tUl för låg skatt. Detta till-lämpades av
högsta domstolen så att, i de fall det var helt uppenbart att den felaktiga
uppgiften var så absurd, att den inte skulle kunna medföra för låg skatt, på
grund av att det stod klart att taxeringsmyndigheterna skulle upptäcka felet,
ansågs felet inte ägnat att medföra för låg skatt. Följaktiigen utdömdes intet
straffansvar. Delegationen anser att 116 h§ TL första stycket i
utredningsförslaget bör avslutas med "att den kan anses ursäktlig eller
det eljest är uppenbart obUligt att skattetillägg uttages". Med ett
sådant tillägg blir det möjligt att undanta kommande
"lantarbetarfall".
Några
remissinstanser påkallar att statsmakterna lagfäster att prövningen av
eftergiftsfrågan skall grundas på en samlad bedömning av samtliga ursäktiiga
omständigheter i det enskilda fallet.
JO
förklarar att han vid tidigare tillfäUe har framhållit skyldigheten för
tillämpande myndighet att söka göra en samlad bedömning av samtliga kända
omständigheter av betydelse för eftergiftsprövningen. Flera ursäktande
omständigheter av mindre tyngd kan tillsammans ha sådan styrka att eftergift
bör ske. JO konstaterar att utredningen understrukit denna i och för sig
självklara bedömningsprincip.
Enligt
RSV är det särskilt svårt att i anvisningar ge uttryck åt principen att
befrielse bör komma i fråga om det i ärendet föreligger flera befrielsegrunder
som tillsammans har beaktansvärd styrka, även om dessa grunder tagna var och en
för sig framstår som otillräckliga för eftergift. RSV anser att denna självklara
princip är så viktig att den bör anges uttryckligen i lagtexten eller påpekas
i förarbetena till en ny lagstiftning.
Förslaget
om att förseningsavgift inte skall kunna efterges på grund av att det belopp
som hade kunnat dras undan genom underlåtenheten att deklarera i rätt tid är
att anse som ringa godtas eUer lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. En och annan remissinstans finner den föreslagna
skärpningen onödig.
Några
remissinstanser berör ringabeloppets nuvarande storlek.
Statskontoret
konstaterar att det av det statistiska material som redovisas i betänkandet
framgår att ca 40 % av skattetilläggen avser undandragna belopp under 2 000
kr. Flera skäl talar för att lägsta undandragna belopp som leder till skattetillägg
bör höjas till 2 000 kr. Ett skäl är att penningvärdet förändrats sedan år 1972
då 1 000-kronorsgränsen infördes. Ett annat skäl är att påföljden i många fall
kommer att reduceras genom de föreslagna jämkningsreglerna eller genom
nedsättning. En höjning är motiverad också från den aspekten att
skattemyndigheten eljest kommer att lägga ner mycket tid på ärenden vars
handläggningskostnader kommer att överstiga sanktionsbeloppet. Som framgår av
statistiken skulle en betydande del av antalet ärenden försvinna genom
Prop. 1977/78: 136 108
denna höjning, varigenom den mer komplicerade
handläggningen av återstående ärenden i huvudsak kan rymmas inom ramen för
nuvarande resurser. Om inte beloppsgränscn höjs kommer resurserna till stor del
att få ägnas åt smärre förseelser.
Samma uppfattning har bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län.
SACO/SR redovisar en direkt motsatt inställning och
framhåller att enligt RSV:s anvisningar skall skattetillägg i regel inte utgå
om det undandragna beloppet vid inkomsttaxeringen ej överstiger 1 000 kr. Ordningen
innebär att en deklarant med en extrainkomst på 1 000 kr. för vilken
kontrolluppgift inte har lämnats i det närmaste riskfritt kan undanhålla
inkomsten, förutsatt blott att hans skattemoral tillåter detta. SACO/ SR finner
denna möjlighet otillfredsstäUande. Visserligen kan en gräns för
bagatcUförseelser vara motiverad, men en gräns vid 1 000 kr. är anmärkningsvärt
hög jämfört med exempelvis straffen för traditionella förmögenhetsbrott.
Möjligen har utredningen här låtit sig påverkas av sitt resonemang om de
administrativa sanktionernas rättsliga natur, där utredningen bl. a. anför att
skattetillägg inte bör uppfattas som ett straff utan som ett annat medel som
syftar till att "tvinga fram en bättre ordning" och att de som åläggs
skattetiUägg inte skulle vara "brotts-Ungar i social mening".
Skattetillägg och straff har i stort sett samma syften, och undandragande av 1
000 kr. är ett väl så klandervärt beteende som åtskilliga förfaranden som
straffbeläggs i brottsbalken.
Delvis eftergift av skattetillägg
Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges
med hälften, när sådan omständighet som skall beaktas vid fråga om befrielse
från avgift föreligger men denna är ej så uttalad att hela tillägget bör
efterges, godtas av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det stora
flertalet av näringslivets organisationer förespråkar dock längre gående
nyanseringsregler än de föreslagna. Ett inte obetydligt antal av främst de
statliga remissinstanser som är positiva till den föreslagna jämkningsregeln
fäster uppmärksamheten på praktiska svårigheter i tillämpningen. Ett mindre
antal remissinstanser ställer sig under åberopande av principiella och administrativa
skäl avvisande tUl den föreslagna eftergiftsregeln. Utredningens förslag att
skattetillägg skall få efterges med hälften beträffande fysisk person med
hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation får ett blandat
mottagande. Några fler än hälften av remissinstanserna anser sig kunna godta
eller har intet att erinra mot förslaget medan de övriga avstyrker det.
Utredningens förstnämnda förslag godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av JO, RA, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens
län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagar-distrikt,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Prop. 1977/78:136 109
Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs,
Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveriges
fögderiljänstemän, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegalion, Näringslivets
skattedelegalion, Sveriges företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossisiförbund, SHIO, TCO och TOR. Som
framgår av avsnittet 4.1.3 förespråkar det stora flertalet av näringslivets
organisationer längre gående nyanseringsregler än de föreslagna. JO,
länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län och Sveriges advokatsamfund
förklarar mer eller mindre uttryckligen att en sänkning av avgiftsuttaget
rubbar förutsättningarna för deras ställningstagande till det föreslagna nyanseringssystemet.
Ett inte obetydligt antal av främst de statHga remissinstanserna,
som ställer sig positiva tUl de föreslagna jämkningsreglerna, nämligen JO, RRV,
länsstyrelserna i Södermanlands, Öslergötiands, Malmöhus, Hallands,
Västmanlands, Jämtlands och Västernorrlands län, framhåller uttryckligen att
den praktiska tillämpningen kommer att försvåras. Några av dessa
remissinstanser uttalar sig mer utförligt om vilka åtgärder som måste sättas in
för att minimera svårigheterna. RRV anför att även om det merarbete som de
föreslagna jämkningsreglerna föranleder kan hållas inom rimliga gränser, kan
ändringen leda till ökade resurskrav. Enligt RRV:s mening bör en fullständig
prövning av resursbehovet göras efter en tids tillämpning av de nya reglerna.
Redan nu synes den materiella sidan av ärenden om skattetillägg inrymma många
svåra bedömningsfrågor och besvärliga praktiska frågor för de tillämpande
myndigheterna. Även tillämpningen av bestämmelserna rörande eftergift är ofta
svår. RRV anser det vara av stor vikt att ärenden om skattetiUägg handläggs av
tiUräckligt kvalificerad personal. En tilltagande svårighetsgrad i
tillämpningen torde därför kräva ökad utbildning av personal vid de beslutande
organen. Enligt RRV:s uppfattning bör dessa frågor beaktas före
ikraftträdandet.
Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands län som framhåller att
behovet av anvisningar från i första hand RSV men också RFV beträffande
sanktionsformema avgiftstillägg och förseningsavgift blir mycket accentuerat.
Det krävs att verken utförligt beskriver grunderna för bedömningen av fall där
befrielse bör komma i fråga, undantagssituationer osv. Särskilda
utbildningsinsatser erfordras i första hand för den personal som har att
handlägga dessa ärenden, dvs. granskningsassistenter hos länsstyrelsen och
lokal skattemyndighet när den nya taxeringsorganisationen träder i kraft fr. o.
m. taxeringen år 1979.
Avvisande
tiU det nu förevarande förslaget är JK, kammarräiien i Göteborg, statskontoret,
RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och
Bohus län. Föreningen Sveriges kommu-
Prop,
1977/78:136 110
nala laxerlngsrevisorer och SCF/CR. Flera av dem åberopar
principiella eller administrativa skäl till stöd för sitt stäUningstagande.
Deras synpunkter i hithörande hänseende har redovisats i avsnittet 4.1.3.
Utöver nyss angivna synpunkter framför kammarrätten i
Göteborg kritiska anmärkningar mot den konkreta utformningen av utredningsförslaget
i denna del. Kammarrätten slår inledningsvis fast att kritiken mot bristen på
nyansering i det skatteadministrativa systemet inte så mycket synes ha gällt
reglerna som sådana. Av JO:s uttalanden att döma har man i stäUet framför allt
fäst sig vid att de möjligheter till eftergift som reglerna ger inte har
utnyttjats i tillräcklig utsträckning av de tiUämpande myndigheterna. Mot denna
bakgrund är det knappast motiverat att göra regelsystemet om eftergift mer
komplicerat genom att införa möjlighet även till halv eftergift.
Några få remissinstanser föreslår ändringar i den
föreslagna lagtexten.
Svenska företagares riksförbund anser att när det står och
väger för hel befrielse bör endast ett mindre skattetillägg få komma i fråga.
Till-lägg med 10 % av skatten på det undanhållna beloppet bör vara ett fullt
tillräckligt remedium. Enligt utredningen skulle procentsatsen i stället bli
antingen 12,5 eUer 25 %.
Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges
med hälften beträffande fysisk person med hänsyn till den skattskyldiges
ekonomiska och sociala sitiuation godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran
av RA, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, överåklagarna
i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, länsstyrelserna i
Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands,
Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, FAR, Föreningen Sveriges
fögderitjänstemän, KF, LO, Näringslivets skattedelegalion, Sveriges
företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, TCO och
TOR. Flera av dem som intagit en positiv hållning till förslaget understryker
behovet av klargörande anvisningar hur regeln skall tillämpas för att
tillämpnmgen skaU bli enhetlig.
Förslaget avstyrks av JO, JK, kammarrätten i Göteborg,
statskontoret, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens
län, SACO/SR, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Lantbrukarnas
skattedelegalion, SRS, Sveriges grossistförbund och SHIO.
Några av de remissinstanser som ställer sig avvisande tUl
utredningsförslaget i denna del utvecklar grunderna för sin ståndpunkt mera
utförligt.
Enligt JO torde den föreslagna jämkningsregeln, som
innebär tillskapandet av en ny befrielsegrund, inte ens med uppföljande
anvisningar
Prop. 1977/78:136 111
kunna få en tillfredsställande avgränsning. Risk för
betydande svårigheter vid tillämpningen och oenhetliga bedömningar skulle
uppstå.
Kammarrätten
i Göteborg ifrågasätter varför de anförda omständigheterna bör föranleda bara
halv eftergift och inte i något fall hel eftergift. Det mest betänkliga är
emeUertid att förslaget ställer rättstiUämp-ningcn inför närmast oöverstigliga
svårigheter på utrednings- och bedömningsplanet. Domstolen frågar om de
relevanta ekonomiska förhållandena skall föreligga vid deklarationstillfället,
vid tidpunkten för beslut i skattetilläggsfrågan i första instans eller
eventuellt när frågan prövas i besvärsinstans. Enligt kammarrättens uppfattning
bör skattetillägget i fråga om beaktande av den skattskyldiges ekonomi i
princip inte följa andra regler än själva skatten, dvs. eventuella förödande
effekter som tillägget kan få på vederbörandes ekonomi får beaktas på
verkställig-hctsstadiet.
Skattetillägg för oriktig uppgift i taxeringsmål
Utredningens förslag att skattetillägg skall utgå för
skriftlig oriktig uppgift som avges i mål om taxering godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Till
förslaget att även muntliga oriktiga uppgifter i det nu avsedda fallet bör
träffas av sådan påföljd intar remissinstanserna en något försiktigare
hållning, även om det stora flertalet ställer sig positiva härtill. Några av de
remissinstanser som är avvisande till förslaget ifrågasätter huruvida
förvaltningsprocessens principiella uppbyggnad medger att muntliga oriktiga
uppgifter beivras inom ramen för denna. Flera av de positiva remissinstanserna
understryker vikten av att sanktionsbestämmelserna i nu avsedda fall tillämpas
restriktivt. Från några håll påkallas att de föreslagna reglerna överarbetas i
vissa hänseenden.
Förslaget
att skattetillägg skall utgå för skriftlig uppgift som avges i mål om taxering
godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, länsåklagarna i Malmöhus
och Norrbottens län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardislrikt, RRV, statskontoret, RSV, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen
Sveriges fögderiljänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer,
KF, LO, Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, TCO
och TOR.
Avvisande
till förslaget är RÅ, länsåklagaren i Kopparbergs län, kammarrätten i
Göteborg, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Näringslivets skattedelegation
och SHIO samt tills förslaget överarbetats ytterligare Lantbrukarnas
skattedelegation.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:136 1J2
Några
av de remissinstanser som ställer sig positiva till förslaget behandlar detta
mer ingående.
Länsåklagaren
i Norrbottens län slår fast som en positiv konsekvens av förslaget att
skattetillägg skall kunna påföras för oriktiga skriftliga uppgifter, som avges
först i mål om taxering, och att det därigenom blir möjligt att undvika åtal
för denna typ av skatteförseelser. I övriga fall är åtal inte beroende av
påförda skattetillägg utan av de undandragna beloppens storlek.
RRV
anser att någon avgörande invändning inte kan resas mot utredningens
uppfattning att det bör vara möjligt att i nu avsedda fall beivra
skattebedrägeri genom skattetUlägg som ett alternativ till den redan befintliga
möjligheten till åtal för skattebrott. Samtidigt vill verket emellertid starkt
betona utredningens uttalande att den föreslagna regeln bör tUlämpas med
reslriktivitet för att den inte skall komma att omfatta argumentation i
rättsfrågor eller beträffande bevisläget. RRV anser därför att förutsättningama
för påföljd bör preciseras så att tillfredsställande garantier skapas mot att
skattetillägg påförs i strid mot dessa allmänna rättsprinciper.
RSV
framhåller att förslaget att skattetillägg skall kunna påföras för oriktig
uppgift i skattemål Innebär att en lucka i gällande lagstiftning täcks. Liksom
utredningen anser RSV att skattetillägg i princip bör utgå i dylika
förhållandevis sällsynta fall. Saken är dock ganska komplicerad och fordrar
enligt RSV:s mening närmare överväganden.
Enligt
länsstyrelsen i Stockholms län kommer förslagen, om de godtas, att få en viktig
allmänpreventiv funktion men kommer sannolikt också att leda till svåra
gränsdragningsproblem.
SRS
har i princip intet att erinra mot att användningsområdet för skattetillägg
utsträcks att omfatta även uppgifter lämnade i samband med en skatteprocess. Av
utredningens överväganden framgår att regeln bör tillämpas med restriktivitet.
Detta anser samfundet vara en förutsättning. Från en annan synpunkt är
emellertid den föreslagna utvidgningen betänklig. En deklaration kan inte
avges genom ombud. Genom att underteckna deklaration ådrar sig den
skattskyldige ansvar för däri lämnade uppgifter. Däremot kan en skatteprocess
väl föras av ombud på grund av fullmakt. Det vore mycket betänkligt om en
oriktig uppgift lämnad av ett ombud i en skatteprocess skuUe kunna medföra
skattetillägg för den skattskyldige, om denne inte har varit medveten om den lämnade
oriktiga uppgiften. Samfundet vill understryka angelägenheten av att sådana
fall undantas.
Sveriges
advokatsamfund konstaterar att förslaget i denna del har tillkommit för
konsekvensens skull och för att åtal för skattebrott i många fall skall kunna
undvikas. Samfundet kan i och för sig godta att skattetUlägg skall kunna
påföras i uppenbara fall, dvs. när ansvar för skattebedrägeri hade kunnat
dömas ut på grund av den oriktiga uppgiften.
Prop. 1977/78: 136 113
Utredningen ger i någon mån uttryck härför genom att ange
att viss restriktivitet bör iakttas vid tillämpningen. Samfundet vill
understryka nödvändigheten av långtgående restriktivitet vid bestämmelsens
tillämpning.
De remissinstanser som avstyrker förslaget anger
varierande skäl för sin ståndpunkt.
RÅ
förklarar att han hyser förståelse för motiven bakom förslaget, men anser sig
böra uttala tveksamhet om lämpligheten härav. För det första måste konstateras
att skattefrågan i taxeringsmål mestadels måste anses vara så kontroversiell
att den föranleder argumentering och bevisning. Även om man måste ställa stora
krav på den skattskyldiges sanningsenlighet, kan hotet om eventuellt
skattetUlägg i denna situation trots allt verka hämmande på hans rätt att
argumentera. Ett schablonsystem av den modell som nu tillämpas är inte
lämpligt i sådana fall. Hänsyn till den enskilde gör sig i övrigt i dessa fall
alls inte särskilt starkt gällande och av denna anledning har en väsentlig
grund för till-lämpningen av administrativ sanktion fallit bort. De judiciella
myndigheterna torde i de få fall detta kan bli aktuellt handlägga dessa
ärenden i vanlig straffrättslig ordning. För det andra och helt avgörande leder
emellertid förslaget till en inte acceptabel dualism mellan skattedomstolarna
och de aUmänna domstolar som handlägger samma sakliga frågor. Sanningsplikt vid
administrativt äventyr kommer alltså att råda hos skatteorganen medan påföljd
för oriktig uppgift saknas 1 det judiciella förfarandet.
Länsåklagaren
i Kopparbergs län ställer sig frågande inför utredningens uttalande att åtal
skuUe kunna undvikas i fråga om oriktig uppgift som avges i taxeringsmål om
skattetillägg kunde påföras i detta fall. Åtal underlåts ju inte därför att
sådan sanktion utgår. Länsåklagaren förklarar vidare att han har svårt att inse
att inte skattetillägget skulle kunna träffa argumentation i rättsfrågor eller
beträffande rättsläget. I detta sammanhang bör enligt länsåklagaren vidare
beaktas den komplikation som ligger i de olika processuella regler som gäller
för straff-processen och skatteprocessen. Den misstänkte i straffprocessen är
inte skyldig att bidra till utredningen, medan han i en parallellt löpande skatteprocess,
vars utgång ofta är avgörande i brottmålet, har en sådan skyldighet. Enligt
förslaget skulle han löpa risken av skattetillägg om han lämnar oriktiga
uppgifter. Förundersökning angående skattebrott påbörjas ofta i anslutning
till en avslutad taxeringsrevision, eftersom granskade räkenskapshandUngar
måste beslagtas. Vid denna tidpunkt beslutas ofta också om andra
straffprocessuella tvångsåtgärder såsom husrannsakan och anhållande. Det
förekommer att taxeringsrevisorn biträder vid polisförhör och samtidigt
utformar sina taxerings-promemorior och framställer sina förslag om
eftertaxering mer eller mindre på grundval av vad som framkommit
under förundersök-
8 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 136
Prop. 1977/78: 136 114
ningen. Dessa taxeringsrevisorer, som vid muntliga
förhandlingar i skattedomstolarna och i mål om skattebrott ibland lär höras
såsom vittnen, har en ur processuell synpunkt något säregen ställning. En än
svårare position torde de försvarare ha, som söker försvara den misstänkte
genom att biträda honom i skatteprocessen. Denna dubbelstäUning blir mer
markant om förslaget genomförs. Den skulle också innebära en nackdel för de
misstänkta i skattebrottsmålen, då deras processföring i skattedomstolarna kan
komma att åberopas mot dem.
Enligt kammarrätten i Göteborg torde fall av oriktig
uppgift som lämnas först i besvärsprocess vara sällsynta. Något större behov av
att beivra oriktiga uppgifter som lämnats i skattemål genom skattetiUägg synes
inte föreligga. Utredningens undersökningar tyder inte heller på detta.
Bestämmelsema i SkBL torde dessutom ge samhäUet tillräckliga möjligheter att
beivra dessa fall. Det föreslagna institutet är såvitt kammarrätten kan
överblicka unikt för svensk rätt. En bestämmelse, som generellt belägger
oriktig uppgift i taxeringsprocess med sanktion, får antas komma att på ett
olyckligt sätt verka hämmande på skattskyldiga som själva skall föra sin talan
i sådan process. Att märka är att även uppgifter som lämnats av slarv beivras.
Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att
konsekvenserna av förslaget endast har berörts ytligt av utredningen. Eventuella
följdverkningar är ej analyserade. Indirekt kan en bestämmelse av detta slag
medföra att den skattskyldige kommer i underläge i processen även om han
naturiiglvis skall lämna riktiga uppgifter i skatteprocessen. 1 samma riktning
uttalar sig SHIO.
Förslaget att skattetillägg skall utgå även för muntliga
oriktiga uppgifter som avges i mål om taxering godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av JK, länsåklagaren i Malmöhus län, överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän,
KF, LO, Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, TCO
och TOR.
Förslaget avstyrks av JO, RA, länsåklagarna i Kopparbergs
och Norrbottens län, kammarrätten i Göteborg, RSV, Näringslivets skattedelegation.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO samt tills förslaget
överarbetats ytterligare Lantbrukarnas skattedelegation.
Flera av såväl de remissinstanser som tillstyrker eller
uttalar sig i positiv anda som de remissinstanser som ställer sig avvisande
till utredningsförslaget i denna del lämnar i stort samma synpunkter som i
fråga om förslaget att skattetillägg skall kunna påföras för skriftlig oriktig
Prop. 1977/78:136 115
uppgift som lämnas i mål om taxering. Härutöver behandlar
några remissinstanser mer specifikt problematiken kring skattetillägg för muntliga
oriktiga uppgifter i taxeringsmål.
Skatielillägg vid skönsiaxering
Utredningen föreslår såvitt nu är i fråga att skattetillägg
skall påföras på grund av oriktig uppgift vid taxering som har bestärats genom
uppskattning till den del denna innefattar rättelse av oriktig uppgift. Som
ytterligare förutsättning för skattetUlägg på grand av utebliven deklaration
föreslås att anmaning att deklarera skall ha sänts ut till den skattskyldige.
Förslaget godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av samtliga
remissinstanser utom en. Kompletteringar och överarbetningar föreslås från
några håll.
Förslaget att skattetillägg skall påföras på grund av
oriktig uppgift vid taxering som har bestämts genom uppskattning tiU den del
denna innefattar rättelse av oriktig uppgift berörs mer ingående av ett fåtal
remissinstanser.
JO förklarar att han inte har några invändningar mot
förslaget men vill i likhet med utredningen framhålla vikten av att
beslutsmyndigheten vid påföring av skattetillägg klart skiljer mellan
underlaget för oriktig uppgift och underlaget för skönsmässigt tillägg. För att
reglera innehållet i ett skattetilläggsbeslut bl. a. i detta hänseende har
utredningen föreslagit ett särskUt stadgande, 116 q § TL, om vad ett
avgiftsbeslut skall innehåUa. I och med denna senare bestämmelse torde man
också kunna räkna med att fall, såsom det i JO:s ämbetsberättelse 1976/77 s.
228 redovisade, inte skall bphöva uppkomma.
Nedsättning av skattetillägg påfört på grund av utebliven
deklaration
Huvudlinjerna av utredningens förslag i denna del godtas
eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet
remissinstanser. I vissa detalj avseenden föreslås dock ändringar eller
kompletteringar från några håll. Ett fåtal remissinstanser ställer sig
avvisande eller intar en tveksam hållning till grunddragen av förslaget.
Förslaget att skattetillägg på grund av utebliven
deklaration inte skall undanröjas helt när sådan handling kommer in inom viss
tid utan i stället sättas ned tillstyrks eller lämnas utan uttrycklig erinran
av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län, överåklagarna i
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, kammarrätten i Göteborg, RRV,
RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs,
Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, SACO/SR,
SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitfänstemän. Föreningen Sveriges
kommunala taxeringsrevisorer, KF, LO, Svenska företagares riksförbund, Svenska
kommun-
Prop. 1977/78:136 116
förbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.
Flera av de positiva remissinstanserna förklarar
uttryckligen att förslaget bör motverka spekulation i taxeringsmyndigheternas
beskattningsåtgärder.
En avvisande eller tveksam hållning till förslaget intar
länsåklagaren i Norrbottens län, statskontoret, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län. Lantbrukarnas skaltedelegation. Näringslivets skattedelegation och
Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Lantbrukarnas skaltedelegation anser det inte vara
motiverat att införa en speciell regel för skattskyldiga som avvaktar
myndighets beslut och därefter lämnar in deklarationen. Redan nu är det möjligt
att påföra den skattskyldige förseningsavgift och att om så behövs
vitesföre-lägga honom. Att ha tre olika maktmedel för detta rimmar illa med rimliga
krav på rättssäkerhet.
Den föreslagna storleken av den avgift som skall stå kvar
om deklaration kommer in inom tidsfristerna godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län,
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, RSV,
länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Hallands, Älvsborgs,
Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,
SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges kommunala laxerlngsrevisorer, KF,
LO, Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundei. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO,
TCO och TOR.
Det föreslagna avgiftsuttaget i de nu avsedda fallen anses
för lågt av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Kronobergs, Malmöhus och Västerbottens län, Föreningen Sveriges
fögderitfänstemän och SRS. De förklarar att det är tveksamt om ett så lågt
tiUägg är en tillräckligt kraftig reaktion för att utgöra ett verksamt medel
mot spekulationsfallen.
Några av de remissinstanser som förordar att
avgiftsuttaget höjs i de nu avsedda fallen utvecklar grunderna för sin
ståndpunkt mer utförligt.
Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår att
skattetiUägg på grund av utebliven deklaration i stället skall sättas ned till
10 % för skattskyldig, som inkommer med deklaration inom två månader efter det
att meddelande om tillägget har erhållits. Vidare förordar länsstyrelsen att
tillägget höjs i de fall deklaration inkommer efter denna tidpunkt till
förslagsvis 20 %, eventuellt i kombination med en minimiavgift på 5001 000 kr.
Förslaget att den nuvarande bestämmelsen om nedsättning
till 10 % av skattetillägg på grund av utebliven deklaration avseende fysisk
person bör utsträckas till att avse även juridiska personer godtas eller läm-
Prop. 1977/78: 136 117
nas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga
remissinstanser.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Gävleborgs län ställer
sig avvisande till förslaget.
Utredningens förslag att skattetillägg på grund av
utebliven deklaration inte skall få sättas ned till 10 % om den skattskyldige
har fått skriftligt meddelande om resultatet av taxeringsrevision eller
taxeringsintendents yrkande hos skatterätten om höjning av den taxering som
skattetillägget avser eller om eftertaxering för samma år godtas i princip
eller lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga de remissinstanser,
som har ställt sig positiva tiU huvudlinjerna av utredningens förslag till
nedsättningsbestämmelser. Från några håll föreslås smärre ändringar i eller
kompletteringar till de föreslagna reglerna.
Länsstyrelserna i Hallands och Gävleborgs län ifrågasätter
om inte de föreslagna begränsningarna av rätten till nedsättning av
skattetillägg av nu förevarande slag till 10 % bör utvidgas till att avse även
rätten tiU nedsättning till 5 %.
Några remissinstanser föreslår att rätten till nedsättning
skall falla bort tidigare än den tidpunkt då den skattskyldige har fått del av
resultat av taxeringsrevision.
RSV anser att utgångspunkten för valet av tidsgräns bör
vara att till-lämpningen av nedsättningsrätten avskärs när den skattskyldige
med kännedom om revisionspromemorian e. d. så att säga "har facit i sin
hand" när han avlämnar deklarationen. Å andra sidan måste regeln också
utformas så att den inte får olämpliga verkningar på revisionsverksamhetens
bedrivande.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåUer att det är
vanligt och ändamålsenligt att redan under hand eller innan revisionen
avslutas muntiigen delge den skattskyldige vad som kommer fram under
granskningens gång eller resultatet av revisionen. Man synes därför böra
anknyta till den tidpunkt dä förordnandet om revision har delgetts den
skattskyldige. Samma ståndpunkt intar länsstyrelserna i Kronoberg, Göteborgs
och Bohus samt Älvsborgs län och Föreningens Sveriges kommunala laxeringsre
visorer.
Beräkning av undandragen inkomst (kvittning)
Utredningens förslag om utsträckt kvittningsrätt vid
beräkning av den inkomst som skall anses ha undandragits godtas av det helt
övervägande antalet remissinstanser. Några av dem påkallar att gränserna för
kvittningsrätten närmare klargörs. Från några håll framförs krav på att förslaget
lagfästs. Ett mindre antal remissinstanser ställer sig avvisande till
förslaget.
Förslaget
godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i
Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, stats-
Prop. 1977/78:136 118
kontoret, RRV, länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets
skattedelegation, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossisiförbund, SHIO, TCO och TOR.
Några av de positivt inställda remissinstanserna berör
vissa frågor i samband med förslaget.
En helt eller delvis avvisande hållning till förslaget
intar kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus
län och Föreningen Sveriges fögderitjänstemän.
Enligt kammarrätten i Göteborg står de negativa
konsekvenserna av utredningens förslag i öppen dag. Den skattskyldige kan
"spara" ett avdrag för att "ha det i bakfickan" som
motvikt, om en avsiktligt lämnad oriktig uppgift skulle upptäckas. Avdraget
kan han sedan få besvärsvägen. Särskilt betänkligt blir systemet om den
skattskyldige kan i sammanhanget utnyttja avdragsposter, som han kan hänföra
till i stort sett valfritt beskattningsår. Att ge möjlighet till en sådan
spekulation i taxeringsmyndigheternas åtgärder är inte önskvärt. Eftersom
kvitt-ningsregeln måste gälla lika i alla instanser, måste den högre instansen
om taxeringen ändras alltid undersöka om skattetillägg som har påförts kan
bli föremål för kvittning, samt besluta därom. Om taxeringsnämnd har godtagit
ett avdrag som sedan vid skattetilläggsberäkning kvittats mot en oriktig
uppgift följer att, om länsskatterätten skulle vägra avdraget,
underlaget för skattetillägget skall höjas, detta oavsett om talan har förts
beträffande skattetillägget eller ej. Om utredningens förslag godtas, behövs i
motsats tUl vad utredningen påstår lagändring.
RSV hyser förståelse för utredningens förslag främst från
förenklingssynpunkt men menar att olika rättviseskäl kan åberopas såväl för
som emot förslaget. Detta synes inte heller överensstämma med RSV:s nuvarande
föreskrifter, tillämpad praxis eller ett auktoritativt uttalande om nu gällande
lagstiftning. Frågan om kvittning hänger emellertid också samman med vissa
problem som utredningen avser att ta upp i ett kommande betänkande, nämligen
problemet om bl. a. förlustavdragens Inverkan på skattetillägget. Det kan
därför diskuteras om inte kvittnings-frågan bör övervägas ytterligare i det
sammanhanget, särskilt som dessa frågor kan behöva analyseras från nya
utgångspunkter om RSV:s förslag i fråga om ett annorlunda bestämt underlag för
beräkningen av skattetillägg prövas närmare.
Föreningen Sveriges fögderitjänstemän är av den
uppfattningen att den skattskyldige inte från avgiftssynpunkt bör komma i ett
bättre läge
Prop. 1977/78:136 119
genom alt först sedan den oriktiga uppgiften har
konstaterats åberopa den tidigare ej avdragna kostnadsposten. Den undandragna
inkomsten bör i delta fall bestämmas till den oriktiga uppgiftens belopp och
inte till nettobeloppet även om intäkten av förvärvskällan i fråga inte kan
höjas med mer än sistnämnda belopp.
Undantag från påföring av skattetillägg
Utredningens förslag till förtydliganden av de gällande
bestämmelserna om undantag från påföring av skattetillägg och dess uttalande
om bevisbördan vid öppet angivna yrkanden m. m. godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och
Norrbottens län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardislrikt, statskontoret, RRV, RSV, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands,
Västerbottens samt Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges
fögderitjänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, "KF,
LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivels skattedelegalion, Svenska
företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet,
SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.
Några av de positivt inställda remissinstanserna behandlar
förslaget i denna del mer ingående.
JO anser att bevisbördan för att uppgift är oriktig vid
avvikelse från öppet angivet yrkande eller angivet värde av naturaförmån eller
tillgång enligt utredningen skall vila på det allmänna. Förslaget i denna del
innebär den preciseringen att skattetiUägg för oriktigt yrkande inte kan
påföras skattskyldig enbart för att denne inte vill eller kan specificera eller
styrka ett avdragsyrkande sedan han uppmanats göra detta. Under detta stadgande
kommer att falla bl. a. de inte så ovanUga fallen då skattskyldig inte vill
eller förmår styrka avdrag för periodiskt understöd eller underhåU tiU barn
(jfr JO 1975 s. 379), och de fall då skattskyldig gjort avdrag för ränteutgifter
som ej har kunnat styrkas.
Avvisande till eller tveksamma inför förslaget är
kammarrätten i Göteborg och länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att uttrycket
"såvida det ej är uppenbart att den skattskyldige ... lämnat oriktig
uppgift i sak" i den föreslagna 116 f § TL andra stycket är avsett att
understryka att skattetillägg inte får påföras enbart på grund därav att
exempelvis ett avdrag har vägrats i brist på begärda uppgifter I motiven (s.
206) uttalas kategoriskt att bevisbördan för att en uppgift är oriktig vilar
på det allmänna. Konsekvensen av ett kategoriskt krav att taxeringsintendenten
skall bevisa förhandenvaron av en oriktig uppgift är att det blir riskfritt
Prop. 1977/78:136 120
för den skattskyldige att exempelvis yrka avdrag för
skuldräntor, som han aldrig har haft, såvida han vid begäran om verifikationer
endast ger ett allmänt hållet svar eller inget svar alls. Det kan synas som om
utredningen har den uppfattningen att skattetillägg inte skulle kunna påföras
i ett fall som det sist berörda. Länsstyrelsen kan inte instämma i utredningens
kategoriska uttalande vad angår bevisbördan. Däremot synes den föreslagna
lydelsen i paragrafen vara godtagbar.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har samma uppfattning som
länsstyrelsen i Malmöhus län samt tillägger. Utredningens uttalande om
bevisbördan i nu avsett fall skulle kunna tolkas så att om en skattskyldig i
sin deklaration har fantiserat ihop ett ränteavdrag, som han efter anmodan inte
kan styrka helt enkelt därför att han inte har haft några ränteutgifter, så
skulle taxeringsnämnden vara tvingad att tillgripa skönstaxering för att
skattetillägg skuUe kunna påföras. Enligt 116 b § skulle då skattetillägg utgå
enligt 116 a § till den del uppskattningen Innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige, dvs. i exemplet på beloppet for det obehöriga
ränteavdraget.
Den ordinarie besvärsrätten för skattskyldig i fråga om
särskild avgift
Utredningens förslag att yrkande om att särskild avgift
skall undanröjas eller sättas ned skall prövas så länge den taxering avgiften
avser inte har vunnit laga kraft godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig
erinran av samtliga remissinstanser. Några av dem riktar dock kritik mot den
lagtekniska utformningen av den föreslagna bestämmelsen och föreslår ändringar
i denna. Från några håll påkallas atl den nu gällande fristen för skattskyldigs
ordinarie besvär dessutom förlängs. En och annan remissinstans framhåller att
det är önskvärt att besvärsbestämmelserna i fråga om särskild avgift så långt
som möjligt anpassas till motsvarande bestämmelser i taxeringssammanhang.
Kammarrätten i Göteborg har i princip inte något atl
erinra mot den generösa lösning utredningen stannat för. I sammanhanget måste
emellertid uppmärksammas vilka konsekvenser utredningens förslag kan få på
bestämmelserna om prövningstillstånd med hänsyn till utgången i rättsfallet
1972 ref. 66 i regeringsrättens årsbok.
Kritik mot den föreslagna lagtekniska utformningen av nu
förevarande bestämmelse framförs av några remissinstanser.
Länsstyrelsen i Kronobergs län och Föreningen Sveriges
fögderitjänstemän föreslår att den gällande fristen för skattskyldigs
ordinarie besvär förlängs.
Den ordinarie talerätten för taxeringsintendenl i fråga om
särskild avgift Utredningens förslag tUl reglering av den ordinarie talerätten
för taxeringsintendent i fråga om skattetUlägg och förseningsavgift godtas el-
Prop. 1977/78:136 121
ler lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande
antalet remissinstanser. Ändringar och förtydliganden föreslås dock från några
håll. Flera remissinstanser betonar det önskvärda i atl bestämmelserna i nu
förevarande avseende så långt som möjligt erhåller samma utformning som
motsvarande regler vid inkomsttaxeringen. En och annan påkallar att de
föreslagna bestämmelserna stäms av mot RS-projektet och att ikraftträdandet
samordnas i tiden.
Utredningens förslag om förlängning av taxeringsintendents
tidsfrist för ordinarie besvär godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av
JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län,
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, RSV,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands,
Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens län,
SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Föreningen
Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, KF, LO, Näringslivets skattedelegation.
Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, SHIO,
TCO och TOR.
Avvisande till förslaget är JO, kammarrätten i Göteborg,
statskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus län och Hallands län, Lantbrukarnas
skattedelegation, SRS och Sveriges grossisiförbund.
JO konstaterar att som skäl för att taxeringsintendentens
besvärstid skall utsträckas anges att ett tyngre ansvar för enhetlig rättstillämpning
kommer att vila på intendenten när avgiftsbesluten läggs på taxeringsnämnderna.
JO kan för sin del inte finna någon anledning att göra åtskillnad på
besvärsreglerna för taxeringsbesluten å ena sidan och för
skattetilläggsbeslulen å andra sidan. Ett lika slort ansvar för enhetlig
rättstillämpning har ju sedan länge legat på intendenten vad gäller taxeringsbesluten.
Besvärsliden bör därför vara densamma i båda fallen och tills vidare begränsas
till den 30 april året efter taxeringsåret.
Kammarrätten
i Göteborg anser alt praktiska skäl talar för att samma besvärstid bör gälla
både för taxeringsfrågan och för avgiftsfrågan. När taxerlngsintendenlen
överväger åtgärder beträffande taxeringen är det naturligt atl han lar
ställning även i avgiftsfrågan.
Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det i och för sig
välmotiverat att förlänga taxeringsintendents besvärstid till utgången av året
efter taxeringsåret, men det finns inte tillräckliga skäl för något särskUt
stadgande härom i fråga om särskild avgift.
I stort
sett samma synpunkter framförs av Lantbrukarnas skattedelegation.
För SRS, som anser att uppgiften att besluta om särskild
avgift bör ligga kvar hos lokal skattemyndighet, är det inte acceptabelt att en
Prop.
1977/78:136 122
skattskyldig under i det närmaste två år efter
deklarationens avlämnande skall behöva förbli oviss om eventuell påföring
eller förändring av påfört skattetillägg.
Utredningen har föreslagit atl taxeringsintendents yrkande
om särskild avgift skall vara framställt innan hans talan om taxeringen har
prövats. Vidare har föreslagits att en reglering av rätten att föra talan om
sådan avgift i det fall taxeringsintendenl gör kvitlningsinvändning och i del
fall den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift i laxerlngsmål. Dessa förslag
godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av i stort samma remissinstanser
som har ställt sig positiva till förslaget om förlängning av tidsfristen för
taxeringsintendents ordinarie besvär.
Kritiska synpunkter och ändringsförslag i fråga om de nu
förevarande bestämmelserna framförs från några håll.
Kammarrätten i Göteborg framhåller att förslaget all
taxeringsintendenl som för talan om taxering skall ha rätt att framställa
yrkandena angående särskild avgift som har samband med taxeringen innan taxeringsfrågan
har prövats, ger taxeringsintendenten möjlighet att yrka särskild avgift efler
det att hans besvärstid har gått ut. Utredningen har inte anfört något
egentligt skäl för att en sådan ordning införs. Kammarrätten har också svårt
atl se atl det föreligger något sådant skäl.
Den föreslagna regeln att taxeringsintendent som
framställer kvitlningsinvändning mot skaltskyldigs yrkande om nedsättning av
taxering skall kunna föra talan om skattetillägg i samband därmed anser RSV
vara mindre lämplig. Som skäl anför verket att räiten aldrig kommer att pröva
taxeringsintendentens kvitlningsinvändning eller skattetilläggsfrågan öm den
skattskyldige efler utgången av taxeringsintendents besvärslid återkallar sina
besvär eller målet eljest inte tas upp till saklig prövning.
Taxeringsintendenten bör därför i dessa fall anlita taxeringsinslitu-tet.
Förslaget till reglering av talerätten i det fall oriktig
uppgift har lämnats i laxerlngsmål berörs mer ulföriigt av några
remissinstanser.
Den extraordinära besvärsrätten till den skattskyldiges
fördel i fråga om skattetillägg
Utredningens förslag till besvärsrätt i särskild ordning
till den skattskyldiges fördel godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av
det helt övervägande antalet remissinstanser. Ett mindre antal remissinstanser
anser att den föreslagna besvärsrätten är aUtför vittgående och påkallar atl
den Inskränks.
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan uttrycklig erinran
av JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, överåklagarna
i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, statskontoret, RRV,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge,
Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt-
Prop.
1977/78: 136 123
lands, Västernorrlands, Västerbottens saml Norrbottens
län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitfänstemän. Föreningen
Sveriges kommunala taxering.srevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation.
Näringslivets skaltedelegation, Svenska företagares riksförbund, Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO,
TCO och TOR.
Förslaget anses för långtgående av JO, kammarrätten i
Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Göteborgs
och Bohus län.
RSV och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
den föreslagna besvärsrätlen i särskild ordning till den skattskyldiges förmån
är för vid och att den i likhet med 100 § TL bör begränsas med ett
ursäkt-lighetsrekvisit.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att envar
skattskyldig torde kunna framföra någon omständighet som han inte tidigare har
åberopat. Han skulle därför enligl utredningsförslaget få en femårig besvärslid
som helt kan jämföras med ordinär sådan.
Den extraordinära besvärsrätlen för det allmänna lill
nackdel för den skattskyldige i fråga om skattetillägg
Utredningen har föreslagit extraordinär besvärsräit för
det allmänna lill nackdel för den skaltskyldige i del fall skattetillägg inte
har påförts eller har blivit för lågt på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende. Förslaget godtas eller lämnas ulan
uttrycklig erinran av RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län,
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbollens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR,
Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska företagares
riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, TCO och TOR.
Avvisande lill förslaget är JO, JK, länsåklagaren i
Norrbottens län, kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelsen i Malmöhus län. Näringslivets
skattedelegation. Svenska försäkringsbolags riksförbund och SHIO.
Några av de negativt inställda remissinstanserna utvecklar
grunderna för sin ståndpunkt mer ingående.
JO förklarar att han inte kan se någon anledning till att
det allmänna skall ha förlängd besvärstid 1 fall där fråga om skattetillägg
antingen av misstag inte har prövats eller där skattetiUägg blivit oriktigt på
grund av
Prop.
1977/78:136 124
felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Del allmänna bör enligt hans
mening stå risken för atl riktiga beslut fattas från början och den
skatlskyldige skall efler en viss tid kunna utgå från alt så varit fallel.
RSV
kan endast tillstyrka en regel som innebär en besvärsräit i särskild ordning
för taxeringsintendent i de fall skattetillägget blivit för högt på grund av felräkning
etc. 1 de övriga fallen skulle en besvärsrätt för taxeringsintendenten i
praktiken innebära att denne fick en femårig frist för att yrka påföring av
skattetillägg i de fall lokal skattemyndighet gjort en materiell felbedömning
eUer ett formellt fel till den skatlskyldiges fördel. En sådan regel framstår
som slötande.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län framhåller att taxeringsintendent i taxeringsmål äger anföra
extraordinära besvär endasl till skattskyldigs fördel med undantag för
felräkning etc. Granden för den nu föreslagna besvärsrätlen "lokal
skattemyndighet ej prövat, ehuru så bort ske" är alltför vag. Enligt
nuvarande rutiner antecknas lokal skaltemyndighets beslut, när tillägg ej
påförs, på taxeringsavins baksida, ofta med blyerts. Avsaknaden av anteckning
på avin skulle komma att ge taxeringsinlen-denten fem års besvärsrätt till den
skattskyldiges nackdel. Länsstyrelsen förordar alt taxeringsintendentens
extraordinära besvärsrätt begränsas 1 Överensstämmelse med de grunder som
enligt 100 och 101 §§ TL gäller för hans extraordinära besvärsrätt i
taxeringsmål.
Skyldighet
att i vissa fall beakta eftergiftsbestämmelserna ex officio
Remissinstanserna
är eniga med utredningen om alt man bör lagfästa en skyldighet att i viss
utsträckning beakta eftergiftsbestämmelsema, även om yrkande om eftergift ej
har framställts. Från några håll föreslås dock överarbetning av förslaget.
Lantbrukarnas
skattedelegation anser att ett lagfästande av den föreslagna regeln inte är
tillräckligt. Visserligen skall lokal skattemyndighet beakta bestämmelserna om
eftergift även om framställning därom inte har gjorts. Men då skälen, som kan
föranleda eftergift, är av huvudsakligen personlig karaktär och förutsätter
viss skrivförmåga hos den skattskyldige bör denna paragraf utvidgas. Om det
framgår av deklaration eller övriga handlingar att skäl för eftergift av
skattetilUägg kan föreligga på grund av att den skaltskyldige kan åberopa hög
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller Uknande, bör lokal skattemyndighet
eller läns-skatterätten åläggas alt komplettera utredningen och i tveksamma
fall föranstalta om en muntlig handläggning av ärendet.
Innehåll
i beslut om särskild avgift
Utredningens
förslag om vad ett beslut om särskild avgift skall innehålla godtas i princip
eller lämnas utan uttrycklig erinran av samtliga
Prop. 1977/78:136 125
remissinstanser utom en. Från några håll föreslås
ändringar eller klarlägganden.
Näringslivets skattedelegalion konstaterar atl
skalletUläggels storlek enligt utredningsförslaget inte behöver anges i
beslutet men väl underlaget för avgiftsberäkningen. Mot detla vill
delegationen invända att del finns en uppenbar risk för att den skaltskyldige
undervärderar storleken av skattetillägget som han får uppgift om först i
samband med atl debetsedeln utfärdas. Det är önskvärt atl sanktionens storlek
är bestämd i det definitiva beslutet.
Debitering av särskild avgift
Utredningens förslag till förlydliganden i gällande
debileringsregler och förslag till proportioneringsregel i vissa fall godtas i
princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av remissinstanserna. Några av dem
påkallar att innebörden av utredningsförslaget ytterligare klarläggs genom
motivuttalanden. Från några håll föreslås ändringar i den föreslagna lagtexten.
Ikraftträdandet
Uiredningens förslag om den tidpunkt när de föreslagna
bestämmelserna bör träda i kraft godtas eller lämnas ulan uttrycklig erinran
av del övervägande antalet remissinstanser. Som har framhållits i det föregående
anser några remissinstanser alt genomförandel av de föreslagna jämkningsreglerna
bör anstå tills frågan om den generella sanktionsnivån har prövats varvid
behovet av dem ånyo får bedömas. Från flera håll påkallas att de föreslagna
besvärsreglerna anpassas lill RS-projektet och att ikraftträdandet samordnas i
tiden. Ett icke obetydligt anlal remissinstanser pekar på behovet av aktiva
insatser från det allmänna och utökade resurser för att rättstillämpningen
skall bli så enhetlig som möjligt.
De
föreslagna ikraftlrädandereglernas materiella innehåll godtas eller lämnas utan
uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Ett mindre
anlal remissinstanser lar avstånd från förslaget att de processuella
bestämmelserna skall få retroaktiv verkan.
RSV
framhåller, atl i belänkandet (SOU 1975: 75) Medborgeriiga fri-och rättigheter,
s. 157 anförs att förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning naturligtvis
åtminstone genom analogisk lagtillämpning träffar även straffliknande
administrativa påföljder såsom skattetillägg, restavgift och förseningsavgift
enligt olika skatleförfattningar, överlastavgift etc. Verket hänvisar även tiU
samma betänkande s. 438. I prop. 1975/76: 209 s. 125 anslöt sig
departementschefen till detta resonemang. RSV menar alt detla principieUa
ställningstagande är mycket viktigt och att det kan medföra att man även när
det gäller andra regler i fråga om sanktionssystemet än
ikraftträdandebestämmelserna bör göra analogislut
Prop.
1977/78:136 126
från straffrättsliga och sraffprocessuella grundsatser bl.
a. i fråga om de processuella reglernas utformning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att en
retroaktiv tillämpning av de processuella reglerna kan få en högst påtaglig
materiell verkan. Såväl ur administrativ synpunkt som ur rättvisesynpunkt bör
även processuella regler tUlämpas först från och med taxeringen visst taxeringsår
resp. eftertaxering för samma år.
Övriga frågor
JO finner del stötande att skattetillägg kan påföras
dödsbo på grund av oriktig uppgift, som lämnats av den avlidne. JO anser därför
all det bör övervägas en bestämmelse som föreskriver att fråga om särskild avgift
förfaller om den skattskyldige avlidit, innan avgiften påförts.
Åtskilliga remissinstanser aktualiserar frågan vilken
myndighet som bör ha beslutsrätten i fråga om särskild avgift. Flera av dem
anser atl principbeslutet att taxeringsnämnderna skall överta beslutsrätten bör
omprövas. De åberopar därvid risken för olikformighet i den praktiska
tillämpningen om beslutet genomförs och sanktionssystemet blir mer komplicerat.
En och annan remissinstans anser att starka skäl lalar för att
sanktionsfrågorna bör handläggas av förvaltningsdomstol.
4.2.3 Detaljförslagen i fråga om ML, FFL och VL
Utredningens förslag i fråga om sanktioner inom den
indirekta beskattningen godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det
helt övervägande antalet remissinstanser. Kompletteringar och överarbetningar
föreslås dock i flera hänseenden. Åtskilliga remissinstanser behandlar ej
utredningens förslag i denna del mera specifikt utan hänvisar till vad de har
anfört beträffande motsvarande förslag enligt TL. Som har framhållits i
avsnittet 4.1.3 framförs från några håll principiella synpunkter på
likformighetskravet och behovet av särregler beträffande de administrativa
sanktionerna inom de olika beskallningsområdena. De föreslagna reglerna om
nyansering av de administrativa sanktionerna inom den indirekta beskattningen
mottas mer positivt än motsvarande förslag enligl TL. Även i fråga om den
indirekta beskattningen kan man urskilja två meningsriktningar i reaktionen på
uiredningens förslag. Å ena sidan finns de remissinstanser, främst
näringslivets organisationer, som förespråkar längre gående
nyanseringsmöjligheter än de föreslagna. Å andra sidan fiims de som betonar
vikten av återhållsamhet i detta avseende. Flera remissinstanser pekar på
behovet av aktiva Insatser från det allmänna och utökade resurser för att
rättstillämpningen skall bli så enhetiig som möjligt. Några remissinstanser,
främst näringslivets organisationer, är av den uppfattningen att statsmakterna
inte bör ta ställning till utredningens förslag förrän den mera genomgripande
översynen av sanktionsbestämmelserna är slutförd, dock senast hösten 1977.
Prop. 1977/78:136 127
I del följande återges endasl de synpunkter i remissvaren
som direkt lar sikte på utredningens förslag i fråga om de administrativa
sanktionerna enligt ML, FFL och VL.
Eftergift av hela den särskilda avgiften
Utredningens förslag till bestämmelser i 64 h § ML och 37
h § FFL om eftergift av hela avgiften innebär endasl redaktionella ändringar av
gällande bestämmelser och godtas allmänt eller lämnas utan utlryckUg erinran av
remissinstanserna. Detta gäller även förslaget atl slopa möjligheten alt
efterge eller sätta ned förseningsavgift. Från några håll föreslås att den
föreslagna lagtexten skall ändras eller förtydligas efter i huvudsak samma
riktlinjer som har föreslagits i fråga om motsvarande bestämmelse enligt TL.
Delvis eftergift av den särskilda avgiften
Utredningens förslag till eftergiftsbestämmelser i 64 h §
ML och 37 h § FFL anses allmänt utgöra en välkommen förbättring av möjligheterna
att nyansera skattetilläggets storlek. Utredningens uppfattning att s. k.
periodiseringsfel och tillämpningsfel i transaktioner mellan skattskyldiga bör
bedömas välvilligt och ofta kunna leda till atl skattetillägg helt efterges
delas av flertalet remissinstanser som berör frågan. Även förslaget i fråga om
tillägg enligt ML för ursäktliga fel som grundar sig på ej avslutade
räkenskaper mottas positivt. Från några håll föreslås del beloppsgränser som
skattetillägg resp. förseningsavgift enligt VL inte får överskrida.
Uiredningens förslag alt möjligheten att sätta ned förseningsavgift enligt ML
bör slopas, tillstyrks av de remissinstanser som lar upp frågan.
Utredningens förslag till eftergiftsbestämmelser i 64 h §
ML och 37 h § FFL berörs från allmänna utgångspunkter av några remissinstanser.
Enligt RSV utgör de föreslagna nya eftergiftsbestämmelsema
i 64 h § ML och 37 h § FFL underlag för en nyansering i tillämpningen av de
särskilda avgifterna. Denna är i hög grad angelägen i synnerhet på
mer-värdeskalteområdet. Framför allt gäller delta skattetillägg på grund av
oriktig uppgift. Med nuvarande bestämmelser har alllför liten hänsyn kunnat tas
lill mervärdeskattens speciella konstruktion och komplicerade materiella
regler. Mervärdeskatteutredningen ansluter sig till de synpunkter RSV har
anfört.
En och annan remissinstans ställer sig kritisk till
förslaget i denna del.
Kammarrätten i Göteborg erinrar om sin principiella kritik
mot strävandena atl genom differentieringsregler nyansera del skatteadministrativa
sanktionssystemet. En liknande uppfattning uttalar länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län.
Utredningens uppfattning atl s. k. periodiseringsfel och
tUlämpnings-fel i transaktioner mellan skattskyldiga bör bedömas välvilligt och
ofta
Prop.
1977/78:136 128
leda
till hel eftergift delas av flertalet remissinstanser. Några av dem yttrar sig
mer utförligt i frågan.
Kammarrätten
i Göteborg anser liksom utredningen atl de s. k. perio-diserings- och
räkenskapsfelen bör kunna bedömas mer nyanserat än vad som f. n. är fallel.
Detta bör emeUertid enUgt kammarrätten kunna uppnås redan inom ramen för ett
system som saknar annan eftergift än hel sådan.
RSV
delar utredningens uppfattning all hel eftergift i betydande omfattning bör
kunna medges i fall av rena s. k. periodiseringsfel och när fråga är om
felaktigheter av mindre allvarlig karaktär som begås vid transaktioner mellan
skattskyldiga.
Några
remissinstanser, nämUgen RSV, Lantbrukarnas skattedelegalion och Näringslivets
skattedelegation, förordar att de föreslagna bestämmelserna om eftergift med
del av avgiften i fråga om mervärdebeskattningen förses med beloppsgräns
vilken sanktionen inte får överskrida. RSV föreslår därvid 10 000 kr. som
maximibelopp. Lantbrukarnas skattedelegation 3 000 kr. och Näringslivets
skattedelegation 2 000 kr.
Utredningens
förslag om att skattetillägg enligt ML för oriktig uppgift som beror på
felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende i ej avslutad
bokföring i visst fall skaU kunna efterges med tre fjärdedelar föranleder mer
ingående synpunkter från några håll.
Föreningen
Sveriges kommunala taxeringsrevisorer påkallar att den föreslagna regeln
förtydligas så alt sådan eftergift endast skall kunna aktualiseras fram till
dess bokslut bör föreligga enligl god bokföringssed. Lagstiftaren måste
förhindra atl uppmjukningsregeln kommer att åberopas av mindre nogräknade
skattskyldiga som håller sina böcker öppna i det oändUga.
Några
remissinstanser är av den uppfattningen atl del bör vara möjligt att vid nu
förevarande typ av fel i stället efterge hela tillägget.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län ifrågasätter om förslaget i denna del bör kvarstå. Då
skattetillägg med denna beräkning ändå sätts ned till 5 % eller lägst 200 kr.
talar enkelhetsskäl närmast för hel eftergift i dessa fall.
Länsstyrelsen
i Hallands län och SRS är tveksamma om skalletillägg över huvud tagel skall
påföras beträffande sådana felaktigheter som konstaleras på löpande år där
räkenskaperna ännu ej kunnat avslutas och där man med tUlämpande av sedvanlig
bokslutsteknik kan förvänta sig atl felaktigheterna upptäcks och rättas av den
skattskyldige själv. Ett annal förhållande är givetvis om felaktigheterna är
avsiktliga och beror på ren underdeklaralion eller åigärder för uppnående av
större likvidmässiga fördelar.
I
stort sett samma Inställning har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och
SHIO.
Prop.
1977/78: 136 129
Några
remissinstanser framhåller att del skulle kunna uppstå problem atl avgöra
huruvida skattetillägg skall efterges med hälfien eller med tre fjärdedelar i
de fall båda typerna av eftergift skulle förekomma.
RSV
framhåller att en oriktig uppgift kan bestå t. ex. i ett felaktigt avdrag för
förvärv som inle omfattas av avdragsrält enUgl ML men väl är förvärv för den
skattskyldiges yrkesmässiga verksamhet. Ett sådant fel bör normalt kunna
hänföras till kategorin "tUlämpningsfel" och därmed kvalificera för
hälfteneftergift. Om felet upptäcks av länsstyrelsen innan den skaltskyldige
upprättat bokslut, kan även tillämpning av trefjärdedelsregeln aktualiseras.
Det kan då vara svårt att avgöra om den oriktiga uppgiften beror på ett
bokföringsfel, t. ex. en felkontering, eller en felaktig tolkning av de materiella
bestämmelser som reglerar avdragsrätten. RSV anser för sin del atl
trefjärdedelsregeln i dylika fall bör dels ges en generös tillämpning, dels ges
företräde såvida det inte framstår som uppenbart att fråga är om ell
tolkningsfel som inte skulle ha rätlats av den skallskyldige. Detla givetvis
under förutsättning att ur-säklligheten inte är så framträdande atl hel
eftergift kan komma i fråga.
En
och annan remissinstans anser all jämkningsreglerna i 64 h § ML bör utformas
något annorlunda än vad som föreslagils.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län föreslår atl nu förevarande jämkningsregler
formuleras så att del klart framgår att avgiften utgör 10 resp. 5 %. Någon
nedre gräns för skattetillägg bör inte förekomma.
SRS
förordar att 64 h § ML bör kompletteras med en motsvarighet till bestämmelsen i
116 h § TL enligt vilken den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan motivera att skattetill-lägg efterges med
hälften.
Förslaget
att förseningsavgift enligt FFL inte längre bör kunna sättas ned biträds inte
av RSV, som utvecklar grunderna för sin ståndpunkt enligt följande. Möjligheten
att jämka förseningsavgift har hittills använts ganska ofta i fråga om de
olika punktskatterna. Erfarenheterna härav är goda. Skulle en jämkningsregel
beträffande förseningsavgift enligt FFL inte anses lämplig bör man enligt
RSV:s mening överväga att sänka den generella nivån för förseningsavgift enligt
FFL.
Utredningens förslag till
eflergiflsbestämmelser beträffande förseningsavgift enligt VL föranleder
synpunkter från två remissinstanser.
RSV anser liksom
utredningen atl det kan te sig oskäligt att påföra förseningsavgift med fullt
belopp i del fall att ägaren lill ett slort antal fordon har försummat att i
rätt tid sända in samtliga slämpelkort. RSV framhåller all det angivna
problemet kan lösas på annat sätt. I författningen skulle kunna anges atl de
sammanlagda förseningsavgiftema för en och samma fordonsägare för en
skatteperiod inte får överstiga exempelvis 300 kr. om det inte till någon del
är fråga om upprepad förseelse. Vid upprepad förseelse skulle beloppsgränsen
kunna sättas högre, exem-
9
Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136
Prop. 1977/78:136 130
pelvis till 600 kr. Med den sålunda föreslagna ordningen
skulle man redan i meddelande om förseningsavgift kunna ifrågasätta påföring
av rätt belopp. Uiredningens lösning synes inle på samma sätt göra del möjligt
atl pröva avgiftens storlek innan meddelande om ifrågasatt förseningsavgift
skickas ul. Från administrativ synpunkt torde enligt RSV den diskuterade
ordningen med fasta maximibelopp vara att föredra. Antalet ärenden som
länsstyrelserna skulle få all handlägga skuUe minska. Samtidigt skulle man
slippa den prövning av de enskilda fallen som utredningens förslag torde leda tUl
och man skulle således få en mer enhetlig rättslill-lämpning.
Länsstyrelsen i Värmlands län vill med hänsyn till kritik
från skattskyldiga fordonsägare vidga befrielsegrunderna beträffande
förseningsavgift enligt VL.
Skattetillägg för oriklig uppgift i skattemål
Utredningens förslag att skattetillägg skall utgå för
oriktig uppgift som avges först i skattemål föranleder inte några särskilda
synpunkter som tar sikte på förhållandena inom den indirekta beskattningen.
Skattetillägg vid skönsbeskattning
Mot utredningens förslag på denna punkt har någon saklig
invändning inte riktats. Kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Kronobergs
län framhåller att den nya bestämmelsen om oriktig uppgift vid
sköns-beskattning när deklaration har lämnats inle fyller någon funktion eftersom
skattetillägg alltid utgår med 20 % och inle kan sättas ned. Enligt
länsstyrelsens uppfattning gäller delsamma vid skönsbeskattning i avsaknad av
deklaration.
Nedsättning av skattetillägg påfört på grund av utebliven
deklaration
Huvudlinjerna i uiredningens förslag i denna del godtas
allmänt eller lämnas utan uttrycklig erinran av remissinstanserna. I vissa
hänseenden föreslås dock ändringar eller kompletteringar. Några remissinstanser
förordar 1 fråga om skattetillägg enligl ML att tidsfristerna för nedsättning
utformas på annat sätt. En och annan remissinstans anser det föreslagna
avgiftsuttaget för lågt i de nu avsedda fallen. Flera remissinstanser finner
att beloppsgränserna angivils otydligt och påkallar klarläggande. Några remissinstanser
föreslår en annan utformning av undantagsbestämmelserna till
nedsättningsreglerna.
De
föreslagna tidsfristerna i fråga om nedsättning av skattetillägg av nu
förevarande art enligt ML behandlas mer Ingående av några remissinstanser.
Vad först angår utgångspunkten för tidsberäkningen enligt
den i 64 d § första stycket 1 ML föreslagna regeln förordar länsstyrelsen i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 136 13i
Älvsborgs län atl denna bör vara den dag då beslutet har
sänts ul. DeUa skulle förhindra att en tredskande skattskyldig gynnas.
Kammarrätten
i Göteborg har motsatt uppfattning och anser atl del måste utredas när den
skallskyldige har fått del av beslutet. Delgivning bör därför ske. All
bestämma dclgivningsdagen är angeläget även mot bakgrund av att "åttamånadersregeln"
inte blir tillämplig förrän tvåmånadcrsfrislen gått lill ända. Ytterligare ett
skäl för detta är de föreslagna ändringarna i 35 och 36 §§ ML. Det kan också
framhållas atl utredningen i FFL och AVGL har föreslagit att dagen för delgivning
skall vara utgångspunkt för beräkning av motsvarande lidsfrister.
I fråga om längden av de föreslagna tidsfristerna
förklarar RSV inledningsvis atl verket ansluter sig tiU utredningens
uppfattning all respit-månaden kan utnyttjas för spekulationer i aUtför låga
skönsbeskattningar och alt det därför finns grundad anledning att ersätta
denna bestämmelse med regler som markerar en skillnad i påföljd om deklaration
inkommer före resp. efter beslut om skönsbeskatlning. RSV anser vidare att
ytterligare en tidsfrist bör införas, under vilken nedsättning enligt en mera
schablonmässig metod skall ske.
Länsstyrelserna i Blekinge och Göteborgs och Bohus län,
mervärde-skatteiitredningen och Lantbrukarnas skattedelegation har i stort sett
samma inställning som RSV.
Länsstyrelsen i Kronobergs län förespråkar av
förenklingsskäl endasl en lidsfrist för nedsättning av skattetillägg av nu
förevarande slag.
Av samma
uppfattning som länsstyrelsen i Kronobergs län är länsstyrelsen i Malmöhus län
som bl. a. anför. Ett visst skattetiUäggsbelopp bör kvarstå även om deklaration
kommer in inom viss tidsgräns efler del att skönsbeskatlning har sketl.
Förfarandet med skönsbeskattning medför ett betydande merarbete inte bara för
länsstyrelsen utan även för Indriv-ningsmyndighetcrna. Anmaningsförfarandel med
information lill den skattskyldige har visat sig har god effekt, när det gäller
all förebygga skönsbeskattningar. Det bör dessutom uppmärksammas atl befrielse
från eller nedsättning av skattetillägg i särskilda fall kan medges enligt de
föreslagna reglerna i 64 h § ML.
Några
remissinstanser anser det föreslagna avgiftsuttaget i nu avsedda fall för lågt.
Kammarrätten
i Göteborg understryker det angelägna i atl risken för spekulation 1
beskattnmgsmyndighelens åtgärder motarbetas. Därför bör visst skattetillägg
ulgå, även om deklarationen kommer in inom de angivna tidsfristerna.
Länsstyrelsen
i Stockholms län förordar att skattetillägg av nu förevarande slag skall kunna
sättas ned endasl genom att del räknas om efler en lägre procentsats och att
således de föreslagna fasta beloppen bör utmönstras ur lagtexten.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att
skattskyldiga med
Prop.
1977/78:136 132
kredit- och likviditetssvårigheter kan utnyttja del låga
avgiftsbeloppet för att tillfälligt förbättra sin ekonomiska situation. Det kan
enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om det inle vore lämpligare att
utforma bestämmelsen så atl skattetillägg utgår med vissa procenttal alltefter
den tid inom vilken deklaration kommer in.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att gränsbeloppen
höjs lill 500 resp. 1 500 kr. Genom den föreslagna komplelteringsregeln kommer
de mindre företagen inle att drabbas av en sådan höjning.
En och annan remissinstans, däribland Lantbrukarnas
skattedelegation, anser atl den föreslagna storleken av avgiftsuttaget i nu
avsedda fall innebär en skärpning av gäUande regler.
De föreslagna nedsättningsreglerna inom punktbeskattningen
tas upp av några remissinstanser.
RSV avstyrker nedsättning av skattetillägg av nu förevarande
slag om deklaration kommer in inom den föreslagna åttamånadersfristen. Verket
framhåller all de som registreras som skattskyldiga på punktskatteområdet
skriftligen tillställs anvisningar m. m. rörande den aktuella skatten och
dessutom i regel blir besökta av revisorer i nära anslutning till sin
registrering. Vid besöket lämnas information om de gällande bestämmelserna bl.
a. om beskattningsperioder och om hur deklaration skall avges och ifyllas. De
registrerade skallskyldiga får på så sätt en information om
skatteredovisningen, något som väsentligt skiljer sig från vad som sker på
andra skatteområden. Samma ståndpunkt intar 1969 års punktskatteutredning.
Flera remissinstanser framhåller att bestämningen av
beloppsgränserna i de föreslagna nedsättningsreglerna är otydlig och inte
klart anger alt 250 resp. 500 kr. är maximibelopp.
Utredningens förslag att skattetillägg av nu förevarande
slag inte skall sättas ned när tillägget har påförts i samband med
efterbeskattning och inte heller om deklaration kommer in sedan den
skattskyldige har fått skriftligt meddelande om resultatet av skatterevision
eller om att fråga har väckts om höjning av skatten föranleder i stort sett
samma synpunkter som motsvarande förslag enligt TL.
Beräkning av undandraget belopp (kvittning)
Utredningens förslag om utsträckt kvittningsrätt vid
beräkning av undandraget belopp föranleder inte några synpunkter avseende
förhållandena inom den indirekta beskattningen.
Förlängning i vissa fall av den tid inom vilken beslut om
mervärdeskatt eller punktskatt får meddelas
Utrednmgens förslag om förlängning i vissa fall av den tid
inom vilken beslut om mervärde- och punktskatt får meddelas utsätts för erinringar
från några remissinstanser.
Prop. 1977/78:136 133
Länsstyrelsen i Älvsborgs län uppger atl det i praktiken
har visat sig svårt att nå de skattskyldiga, som här avses. För att få
tidsfristen att börja löpa synes enligt länsstyrelsen lämpligen den
kompletteringen böra göras alt skattskyldig skall anses ha fått del av beslutet
när delsamma har sänts ut till honom 1 rekommenderad försändelse eller genom
post-delgivning på den för länsstyrelsen senast kända adressen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåUer att den
skaltskyldige enligt tiUämpade rutiner vid ett flertal tillfäUen blir påmind om
sin underlåtenhet all avlämna deklaration. Det finns dessutom möjlighet atl
anföra besvär hos länsskatterätten över påförda skattetillägg. Länsstyrelsen anser
att någon förlängd tid för meddelande av nytt preliminärt beslut inte är
nödvändig utan endast skulle bli administrativt betungande för myndigheten. På
samma grunder bör enligt länsstyrelsens uppfattning föreslaget tillägg lill 36
§ ML angående tiden för s. k. automatiskt slutiigt beslut bortfalla. 1
förslaget görs tiden för sådant beslut beroende av den tidpunkt då beslul om
skattetillägg har delgetts.
Av delvis samma skäl motsätter sig länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län utredningsförslaget i denna del.
Några remissinstanser påpekar att den föreslagna
utformningen av 51 § ML innebär att även s. k. automatiska slutliga beslut
kommer att kunna överklagas, vilket utredningen inte torde ha avsett.
Den ordinära och extraordinära besvärsrätten till förmån
för skallskyldig i fråga om särskild avgift
Uiredningens förslag att yrkande om undanröjande eller
nedsättning av särskild avgift skall prövas så länge som beslutet om skatten
för ifrågavarande redovisningsperiod inte har vunnit laga kraft kan enligl
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län få till följd atl länsstyrelsen under
pågående process om skattetillägget måste ompröva sitt beslut härom under
förutsättning att skattefrågan inle har vunnit laga kraft.
I fråga om
den föreslagna utformningen av den extraordinära besvärsrätten till förmån för
skattskyldig upprepar några remissinstanser sitt krav beträffande motsvarande
förslag enligt TL nämligen att besvärsrätlen begränsas till sitt omfång genom
ett ursäktlighetsrekvisit.
Kammarrätten
i Göteborg och länsstyrelsen i Kronobergs län påkallar alt instansordningen vid
besvär i särskild ordning klarläggs genom hänvisning till 56 § ML och därmed
till 103 § TL.
RSV
avvisar förslaget att länsstyrelsen som första instans skall pröva besvär i
särskild ordning. Verket anser all även om vissa praktiska skäl finns för en
sådan ordning så talar avgörande principiella skäl för att besvärsprövning bör
ske i besvärsinstans.
Prop. 1977/78:136 134
Den ordinära och extraordinära talerätten för allmänt
ombud i fråga om särskild avgift
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller atl den
föreslagna bestämmelsen i 64 k § ML första stycket synes ge utrymme för
allmänna ombudet all i fall då den skattskyldige har anfört besvär i särskild
ordning yrka all skattetillägg påförs. Som utredningen konstaterar är
ombudels rätl alt i särskild ordning anföra besvär till den skattskyldiges
nackdel begränsad lill de fall då felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende föreligger och beskattningen på grund därav blivit
felaktig. Det finns enligt länsstyrelsen inte skäl atl allmänna ombudet jusl i
sådant fall skaU få rätt atl yrka skattetillägg. Paragrafens två första stycken
bör därför inte införas. I föreslagna 64 k § ML tredje stycket bör anges atl
talan skall föras hos länsstyrelse och inte hos skatterätt.
Skyldig/tet att i vissa fall beakta
eftergiftsbestämmelserna ex officio
De föreslagna bestämmelserna i 64 1 § ML och 37 I § FFL om
att frågan om eftergift i vissa fall skall beaktas ex officio godtas allmänt
av remissinstanserna.
Ikraftträdandet
De föreslagna ikraflträdandebestämmelsernas materiella
innehåll tas upp av två remissinstanser.
RSV framhåller att beskattningsåtgärder enligl ML ofla
sker sedan relativt lång tid förflutit efter det att deklaration har lämnats.
Utredningens förslag atl äldre bestämmelser i princip skall tillämpas när den
i ML föreskrivna senaste deklarationsdagen infaller före den 1 januari 1978
innebär därför all de äldre och de nya bestämmelserna skulle få tillämpas
parallellt under lång tid. Särskilt när del gäller tUlämpningen av de nya
lindrigare bestämmelserna i 64 h § ML kan nackdelar t. ex. i form av felaktig
tillämpning bli följden. RSV anser därför att sistnämnda bestämmelser skall
tillämpas beträffande särskild avgift som påförs genom beslul efter
ikraftträdandet även om avgiften avser redovisningsperiod som gått till ända
före ikraftträdandet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att
skattskyldig som skall lämna deklaration under år 1977 men underlåter del inte
synes kunna påföras skattetillägg om han efler utgången av år 1977 lämnar deklarationen
och den innehåUer oriktig uppgift.
4.2.4 Detaljför.ilagen i fråga om AVGL
RFV instämmer i utredningens åsikt att reformbehovet inte
torde vara lika uttalat på avgiftsområdet som på skattesidan men har ändå
förståelse för atl utredningen vill genomföra ett enhetligt sanktionssystem så
långt del är möjligt. Verket hälsar också med tillfredsställelse
Prop. 1977/78:136 135
några av utredningens förslag, vilka redovisas närmare i
det följande.
Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar också sin
tillfredsställelse med en lindring av avgiftstilläggen men anser de föreslagna
reglerna alltför stränga. Förbundet menar alt såväl författningsbestämmelser
som myndighetsanvisningar och praxis på avgiftsområdet är svårtolkade och atl
delta bör medföra att avgiftstillägg påförs bara i mycket uppenbara fall.
Förbundet hänvisar i övrigt liksom några andra remissinstanser lill del
yttrande från Näringslivels skattedelegation som har redovisats i bl. a.
avsnitt 4.1.3.
1 övrigl är det bara RFV som närmare behandlar
utrednnigens förslag i fråga om avgiftstiUägg. Verket anför bl. a. följande.
RFV hälsar med tillfredsställelse förslaget att
avgiftstillägget i vissa situationer skall kunna sättas ned tiU hälften. Med nu
gällande bestämmelser har avgiftstillägget i här avsedda fall antingen fått
slå kvar i sin helhet, vilket ibland får anses vara väl hårt mot arbetsgivaren,
eller också helt undanröjts, vilket å andra sidan får anses ägnat att motverka
sanktionsbestämmelsernas syfte. Verket påpekar dock att ett differentierat
system medför en mera komplicerad och tidskrävande prövning än det nuvarande
systemet.
Vad gäller förslaget att slopa nedsätlningsmöjligheten i
fråga om förseningsavgift delar verket utredningens åsikt att behov av
nedsättning inle föreligger beträffande en avgift som är begränsad till ett så
relativt lågt belopp som 300 kr. I de fall där dubbel förseningsavgift påförs
torde förutsättning för nedsättning praktiskt taget aldrig föreligga.
RFV ifrågasätter däremot uiredningens förslag all även
oriktig uppgift i mål om arbetsgivaravgift skall kunna föranleda
avgiftstillägg. Även om verket har förståelse för att utredningen vill skapa
ett enhetligt sanktionssystem, anses det vara mindre lämpligt att verket tar
upp ell mål som har avgjorts av försäkringsdomstolen för att pröva huruvida
avgiftstillägg skall påföras för oriktig uppgift i målet. Enligl RFV:s uppfattning
kräver en sådan ordning ett ivåpartsförhållande, dvs. å ena sidan arbetsgivaren
och å andra sidan en part som, i likhet med taxeringsintendent på
skatteområdet, bevakar det allmännas rätt. Verket stryker därför under
utredningens uttalande atl det på avgiftsområdet kan finnas skäl att avvakta
med genomförandet av de processuella reglerna till dess de kan fogas in i en ny
besvärsordning.
RFV finner del tillfredsställande att en arbetsgivare, som
trots ett flertal påminnelser från lokala skattemyndighetens och verkels sida
inte på något sätl har velat medverka lill fastställande av ett riktigt avgiftsunderlag
utan fått detta bestämt genom uppskattning, inle längre skall kunna helt undgå
sanktion genom alt lämna arbetsgivaruppgift inom tre veckor efter
sanktionsbeslutet.
Förslaget
att arbetsgivares yrkande om nedsättning eller undanröjande av avgiftstillägg
eller förseningsavgift skall kunna prövas så länge
Prop.
1977/78:136 136
beslutet
om avgiftsunderlaget i fråga inle har vunnit laga kraft innebär enligt RFV inle
någon ändring i sak på avgiftsområdet. Enligl utbildad praxis prövas frågan
nämligen regelmässigt ex officio, såväl i ärenden som i mål om avgiftsunderlag.
Vad
slutligen angår förslaget till extraordinär besvärsräit för arbetsgivaren har
RFV inte något att erinra, även om behov av en sådan besvärsräit inte anses ha
visat sig i fråga om sanktionerna på avgiftsområdet. Den föreslagna
besvärstiden sex år efter utgiflsåret förefaller verket väl lång men verket
erinrar å andra sidan att den motsvarar den tid inom vilken arbetsgivaravgifter
normalt kan efterdebiteras.
5
Föredraganden
5.1
Allmänna överväganden
Skatte-
och avgiftssystemet bygger till stor del på atl de skattskyldiga medverkar
genom att lämna uppgifter 1 olika former. För att betona vikten av att riktiga
och fullständiga uppgifter lämnas har skattelagstiftningen sedan lång tid
tillbaka innehålUt regler om påföljder för den som inte fullgör sina
skyldigheter i dessa avseenden. Under tiden före 1971 års reform av
påföljdssystemet var åtal och lagföring i princip det enda medel som stod till
buds för att ge eftertryck åt skyldighetema.
Skattestrafflagen
var den centrala lagen på området. Den innehöll bestämmelser om straff för den
som i deklaration lämnade oriktig uppgift som var ägnad att leda till frihet
från skatt eller för låg skall. Falskdeklaration förelåg när någon uppsåtligen
lämnade oriktig uppgift och vårdslös deklaration när sådan uppgift lämnades av
grov oaktsamhet.
Vid
den översyn av påföljdssystemet som år 1965 påbörjades av skattestrafflagutredningen
konstaterades att det dittills rådande systemet fungerat mindre väl.
Utredningen påpekade bl. a. att de rättsvårdande myndigheterna togs i anspråk
för alt utreda och avgöra bagatellartad brottslighet och förseelser av
ordningsmässig art. Samtidigt var det enligl utredningen tydligt att sådana
brott och förseelser inle blev föremål för påföljd i en utsträckning som
bestämmelsema i och för sig gav möjlighet till. Genom den sovring av
ifrågasatta ätalsanmälningar, som förste taxeringsintendenten av praktiska skäl
var tvingad alt göra, uteblev i åtskilliga fall en reaktion på gärningen. Det
kunde sålunda konstateras en påtaglig bristande balans mellan antalet fall av
konstaterade oriktiga uppgifter i deklarationerna och antalet lagförda brott.
Päföljdssystemet drabbade således ojämnt och slumpvis.
Det
påföljdssyslem som infördes genom 1971 års reform innebär i korthet följande.
Skattetillägg
enligt taxeringslagen (1956: 623), TL, påförs, om den skattskyldige i
självdeklaration eller annal skriftligt meddelande tUl ledning för hans
taxering har lämnat oriktig uppgift, om taxering bestämts
Prop.
1977/78:136 137
skönsmässigt
med avvikelse från deklaration eller om taxering verkställts skönsmässigt
därför all deklaration uteblivit. Skattetillägg som påförts i sistnämnda fall
kan undanröjas eller nedsättas, om den skattskyldige kommer in med deklaration
inom viss lid. Skalletillägget beräknas normall efter 50 % på den skatt som
skuUe ha undandragils om den skattskyldiges förfarande hade godtagils. Om
rättelse av oriktig uppgift kunnat vidtas med ledning av visst närmare angivet
kontrollmaterial, beräknas skattetillägget emellertid fr. o. m. 1977 års
taxering efter 25 %. Fel som beror på felräkning, misskrivning eller liknande
föranleder inte skattetUlägg. Sanktion förekommer inle heller med anledning av
yrkande från den skatlskyldige om viss skattemässig behandling. Skattetillägg
kan efterges i vissa fall, om felet är ursäktiigt eller den undandragna
inkomsten eUer förmögenheten uppgått till ringa belopp.
Motsvarande
regler gäller i fråga om de indirekta skatterna och arbetsgivaravgifterna. 1
sistnämnda hänseende kallas den särskilda avgiften avgiftstillägg.
En
grundläggande tanke vid utformningen av systemet har varit att den ekonomiska
sanktionen i form av skatte- och avgiftstillägg skall tas ut efter enkla och
schabloniserade regler. Tillägg skall därför påföras när vissa lätt
konslaterbara förhållanden föreligger. Subjektiva förutsättningar i form av
uppsåt eller oaktsamhet beaktas i princip inte. Det straffrättsliga
päföljdssystemet enligt skatlebrottslagen (1971: 69), SkBL, reserveras för
brott som kräver en mer kraftfull reaktion från samhällets sida.
Det
nya sanktionssystemet, som nu har tillämpats i sex år, har inneburit betydande
förbättringar. På gnmdval av företagna undersökningar kan konstateras att
målsättningen med systemet i stort sett har förverkligats.
Systemet
har emellertid också gett upphov till kritik på en del punkter. Sålunda har
det påpekats att påföljderna i vissa fall varit för hårda. Det har ansetts
utgöra en brist alt skattetillägg påförs ulan beaktande av om den skattskyldige
haft uppsåt att undandra skatt eller om han enbart förfarit oaktsamt.
Möjlighetema alt nyansera tilläggen har vidare ansetts vara för begränsade. Bl.
a. har riksdagens ombudsmän (JO) påtalat att sanktioner i flera fall kommit
att te sig orimligt hårda och stötande.
SkattetlUäggsutredningen
har i uppdrag att se över systemet. Utredningen har i delbelänkandel Översyn
av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1
Prop.
1977/78: 136 138
genomförts med verkan fr. o. m. 1977 års taxering. Skatte-
och avgiftstillägg skall kunna efterges med hälfien, om skäl till eftergift
föreligger men inte är av sådan styrka atl hel eftergift kan meddelas.
Skattetillägg enhgt TL skall också kunna efterges med hälften, om den
skattskyldige är fysisk person och del med hänsyn lill hans ekonomiska
förhållanden och övriga omständigheter skulle vara obilligt att ta ut hela
tillägget. I fråga om mervärdeskatt föreslås alt skattetillägg skall kunna
efterges med tre fjärdedelar, om oriklig uppgift beror på felräkning,
misskrivning eller annal uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring.
Reglerna om hel eftergift föreslås ändrade i klarläggande syfte. Ändringen
möjliggör längre gående eftergift än som hittiUs medgivits i praxis. Skatte-
och avgiftstUlägg på grund av utebliven deklaration eller uppgift skall inte
längre undanröjas, om deklaration inges. 1 stället skaU nedsättning ske. Härigenom
motverkas enligl utredningen spekulation i för låg skönsbeskattning eller för
låg uppskattning av avgiftsunderlag. Skatte- och avgiftstillägg som påförs på
grund av oriktig uppgift i en icke undertecknad handling skall enligt
förslaget inte kunna nedsättas trots att beskattning i sådant fall sker efter
skön. Även detta förslag riktar sig mot spekulation i för låga
skönsbeskatlningar och dess motsvarighet på avgiftsområdet. Oriktig uppgift som
lämnas i mål om skatt eller avgift föreslås kunna föranleda sanktion. Detta
innebär en utvidgning av till-lämpningsområdet och avser atl skydda intresset
av att uppgifter som lämnas i pågående process är riktiga.
Utredningen föreslår vidare, atl man vid beräkning av
underlag för skatte- och avgiftstillägg på grund av oriktig uppgift skaU
tillgodoräkna den skattskyldige vad han uppgett som intäkt i förvärvskällan och
eventuellt glömda avdrag i samma förvärvskälla.
Vissa processuella ändringar föresläs också. Sålunda skall
yrkande om nedsättning av skattetillägg kunna framställas så länge beslul om
skatt eller avgift inte har vunnit laga kraft. Därigenom kan man undvika
sådana fall av rättsförluster som beror på att den skaltskyldige inte känner
till att målet om sanktionen är ett särskilt mål. Besvärstiden för det allmänna
föreslås förlängd i mål om skattetUlägg enligt TL, eftersom
taxeringsintendenten enligt utredningen bör ha praktisk möjlighet alt granska
sanktionsbesluten. En särskild processuell reglering föreslås för det fall
oriktig uppgift lämnas i mål om skatt eller avgift.
Bestämmelserna om rätt att anföra besvär i extraordinär
ordning enligt TL föresläs väsentiigt utvidgade både för den enskilde och för
det aUmänna. Motsvarande ändringar föreslås i fråga om de administrativa
sanktionerna i övrigl.
Med mycket få undantag lämnar remissinstanserna utan
erinran utredningens uppfattning att målsättningen med det administrativa sanktionssystemet
uppnåtts. Några remissinstanser har på grundval av egna erfarenheter framhållit
att de skattskyldiga förefaller fullgöra uppgifts-
Prop. 1977/78:136 139
skyldigheten med större noggrannhet numera. Del anses
allmänt atl systemet är rättvisare än den tidigare ordningen, som drabbade
ojämnt och slumpvis. Flera remissinstanser menar också att reglerna inneburit
fördelar för såväl den enskilde som det allmänna genom att förfarandet
förenklats.
Nästan alla remissinstanser vitsordar emellertid behovet
av en reform. Ett flertal har sålunda framhållit att det är naturligt att verkningarna
av en så genomgripande reform som del år 1971 införda administrativa
sanktionssystemet utvärderas, sedan det har varit i kraft några år. Åtskilliga
remissinstanser anser att sanktionerna i många fall är för kraftiga med hänsyn
lill det begångna felet eller liU oriktigheten. Bristen på möjligheter till
nyansering påpekas. Från några håll framhålls det att gällande lagstiftning
inte i tillräcklig grad beaktar de skattskyldigas många gånger bristande
kännedom om skatteförfatlningarna. Kritik riktas också mot
besvärsbestämmelserna, som anses svåra alt förslå för de skattskyldiga.
Ett stort
antal remissinstanser lämnar principiella synpunkter på hur ett administrativt
sanktionssystem bör utformas. Del stora flertalet har därvid ingen erinran mot
den rådande fördelningen meUan de överträdelser som endast prövas i
administrativ ordning och de som prövas av allmän domstol. Nägra menar
emellertid atl domstolsprövning borde förekomma i större utsträckning. Hit hör
några statliga myndigheter. Även företrädare för näringslivet framhåller att avkriminaliseringen
inte haft enbart positiva verkningar. Några få remissinstanser, främst bland
näringslivets organisationer, kastar fram tanken på att skalletill-lägg skulle
kunna beräknas på annat underlag än undandragen skatt, t. ex. på undanhållen
inkomst.
Remissinstansema
är eniga om att ett administrativt sanktionssystem bör präglas av enkla och
schabloniserade regler. Allmänt avvisas därför möjligheten att gradera skatte-
eller avgiftstillägg med beaktande av subjektiva rekvisit. Det hindrar inte att
många anser atl det finns utrymme för en viss nyansering inom ramen för ett
sådant system. Det stora flertalet remissinstanser godtar eller lämnar utan
erinran förslaget att skattetillägg skall kunna efterges med hälften, när
skälen för eftergift inte är tillräckligt starka för hel eftergift. Åtskilliga
remissinstanser godtar även förslaget om hälfteneftergift av skattetiUägg för
fysisk person med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden m. m. De flesta remissinstanser
som uttalat sig i frågan är dock starkt kritiska till förslaget i denna del.
Ett inte obetydligt antal av främst de statliga remissinstanser som är
positiva till förslaget om hälfteneftergift pekar på de praktiska
tillämpningssvårigheter sådana regler skulle medföra. Flera remissinstanser
lämnar också synpunkter på den generella sanktionsnivån. Både bland dem som
anser att systemet bör vara helt schabloniserat och bland dem som menar att
ett administrativt syslem kan inne-
Prop. 1977/78:136 140
fatta
skilda jämkningsregler finns företrädare för uppfattningen all nivån på
sanktionen bör sänkas. Vad avser de grova överträdelserna hänvisas till
möjligheterna att väcka åtal i större utsträckning än f. n. Förutom önskemålet
om en lägre nivå och vidgade eflergiftsmöjligheter framhåller flera
remissinstans&r all reaktionen varit för hård när myndigheterna med
ledning av tillgängligt kontroUmaterial lätt kunnat rätta felet. Uiredningens
förslag tiU lägre skattetillägg i sådana faU hälsas därför allmänt med
tillfredsställelse.
För
egen del vill jag anföra följande. Som jag tidigare har anfört fungerar det
administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdena i huvudsak
tillfredsställande. Detta bestyrks av utredningens undersökningar. Systemet har
otvivelaktigt inneburit fördelar i många avseenden. En viktig fördel är att man
har kunnat avkriminalisera vissa lindrigare förseelser som 1 det allmänna
rättsmedvetandet inte uppfattas som brott i egentlig mening. De enskilda har
sålunda i åtskilliga sådana fall sluppit det obehag som är förenat med ett
ingripande i form av åtal och domstolsförfarande. Samtidigt har
åklagarmyndigheterna och domstolarna befriats från bagatellfall. Det
skatteadministrativa påföljdssystemet har även medfört en enklare och snabbare
handläggning och därigenom besparat såväl den enskilde som det allmänna
kostnader och besvär. Den förenklade handläggningen innebär också att sanktionerna
har blivit effektivare. Detta innebär i sin tur att det nu framstår som mera
angeläget för de skattskyldiga att iaktta sina skyldigheter i fråga om
uppgiftslämnande m. m.
Vid en bedömning av
kritiken mot det administrativa sanktionssystemet bör man beakta att vårt
beskattningssystem till stor del bygger på uppgifter som de skatt- och
avgiftsskyldiga själva har att lämna. Det är därför av största vikt att
uppgiftsskyldigheten fullgörs korrekt. Sker inte detta kan skattesystemet inte
fungera så som det är avsett. Skattetillägget skall understryka bl. a. kravet
på noggrannhet. Bristande noggrannhet kan därför principiellt sett inle medföra
frihet från sanktion. Det förhåUer sig snarare så att tillägget generellt
sett just avser att träffa sådana lindrigare förseelser som har sin grund i
vad man i dagligt tal brukar beteckna som slarv o. d. För grövre fall där
grov oaktsamhet eller uppsåt föreligger gäller att de utöver skattetillägg
kan föranleda straff enligt SkBL.
Jag anser emeUertid att
den kritik som riktats mot systemet i viktiga avseenden är berättigad. Delvis
har kritiken redan beaktats. Jag tänker då på den redan vidtagna ändring som tUlämpas
fr. o. m. inkomst- och förmögenhetslaxeringen år 1977 (prop. 1976/77: 92, SkU
1976/77: 38, rskr 1976/77: 204 och SFS 1977: 118), varigenom skattetiUägg
beräknas efter 25 %, när rättelse av oriktig uppgift kunnat verkställas med ledning
av visst kontrollmaterial. Jag menar emellertid att det finns skäl till
ytterligare ändringar i mildrande riktning.
Prop. 1977/78:136 141
Det kan däremot starkt ifrågasättas om en reform av
systemet helt bör få den uppläggning som utredningen förordar. Jag tänker här
på förslagen om hälfteneftergift.
När del först gäller förslaget om hälfteneftergift med
hänsyn tiU den skattskyldiges ekonomiska eller sociala situation, intar, som
jag tidigare har nämnt, det stora flertalet av de remissinstanser som uttalar
sig i saken en klart avvisande hållning. Del gäller bl. a. justitiekanslern
(JK), JO, kammarrätten i Göteborg, riksskatteverket (RSV), flera länsstyrelser
och en del företrädare för näringslivet. Bl. a. JO framhåller, all be-frielscgrunden
inte torde kunna ges en tillfredsställande avgränsning och pekar på betydande lillämpningssvårigheter
och risk för oenhetliga bedömningar.
Förslaget om hälfteneftergift, när sådan omständighet som
skall beaktas vid befrielse föreligger men inle är sä uttalad att tillägget bör
efterges helt, tas emot mer positivt av remissinstanserna. Flertalet av dem som
jag nyss har nämnt avstyrker emellertid även delta förslag med hänvisning till
svårigheterna på utrednings- och bedömningsplanen. Även flera av de positiva
remissinstanserna, bl. a. JO, uttrycker viss tveksamhet och pekar pä de
praktiska tUlämpningssvårigheter som en sådan jämkningsregel skulle föra med
sig.
Jag sympatiserar i och för sig med uppfattningen atl man
borde ha mildare regler för fall där det föreligger sådana omständigheter, som
enligt utredningens förslag skall utgöra grund för hälfteneftergift. En sådan
ordning är å andra sidan inte väl förenlig med principerna för ett
administrativt sanktionssystem som för att det skall bli effektivt måste kunna
tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt och till stor del bygga på schabloniserade
bedömningar. Det råder sålunda inte någon tvekan om att regler om hälfteneftergift
skulle komplicera tillämpningen högst väsentligt. Detta gäller särskilt den
föreslagna regeln om hälfteneftergift med hänsyn till den skattskyldiges
ekonomiska eller sociala situation.
Med regler om hälfteneftergift blir det nödvändigt att
göra en avvägning i vissa fall mellan eftergift med hela eller halva avgiften
och i andra fall mellan hälfteneftergift och oreduccrat tillägg. Detta ökar
givetvis kravet på utredningen i det särskilda fallet. Detta gäller inte minst
i fall då den skattskyldiges sociala eller ekonomiska situation skulle kunna
utgöra grund för eftergift. I en massärendeprocess som det här är fråga om är
det emellertid inte rimligt med ett så resurskrävande system.
Jag vill
erinra om alt det ärligen handläggs ett myckel slort antal ärenden om
skattetillägg. Enligt uppgifter siom redovisas i betänkandet påfördes
skattetillägg för oriktig uppgift vid 1976 ärs taxering i 47 412 fall. Antalet
fall som årligen handläggs av de lokala skattemyndigheterna är emellertid
betydligt större, efiersom skattetillägg övervägs i flera fall än de där
tillägg slutligt påförs. Den stora mängden av ärenden gör
Prop.
1977/78:136 ,42
att kraven på enkla och lättillämpade regler måste
tillmätas särskild betydelse. Lämpligt utformade verkstälMuhcrsföreskrifler
kan självfallet bidra tiU att reglerna tillämpas på cU likartat sätl, men det
är inte troligt att man med en sådan slor mängd ärenden kan uppnå en jämn och
rättvis tillämpning av regler om hälfteneftergift. Det grundläggande draget av
enkelhet i systemet måste enligt min mening behållas för all man skall kunna fä
en tillfredsställande likformighet i besluten.
Ytterligare tungt vägande skäl kan anföras mot regler om
halv eftergift. Vad gäller förslaget att halv eftergift skall kunna medges om
skälen för eftergift inte är så uttalade att hel eftergift kan medges med
andra ord "hälfteneftergift på halva skäl" är sålunda tanken atl
samma typ av omständigheter skall utgöra grund för såväl hel som halv
eftergift. Någon klar gränsdragning med hänsyn till styrkan i skälen är dock inle
möjUg. Jag anser för min del att det finns en betydande risk för att sådana
regler skulle medföra en ojämn tillämpning och även få till resultat att
skattetillägg kom att påföras i vissa situationer där befrielse hellre borde
medges.
Mot bakgrund a\' det jag nu har anfört kan jag inte
förorda att utredningens förslag om hälfteneftergift genomförs. Syftet med
förslaget bör emellertid enligt min mening tUl slor del kunna uppnås på andra
vägar.
En väg kan vara atl sänka den generella nivån på skattetillägget,
eftersom denna, såsom flera remissinstanser har framhållit, är av väsentlig
betydelse för utformningen och behovet av bestämmelser om eftergift och
befrielse från särskild avgift. Jag anser också att nivån bör kunna sänkas
något. Därigenom minskar i viss mån behovet av mera komplicerade regler för
nedsättning. Jag skall i det följande återkomma lill frågan om den lämpliga
nivån på skattetillägg enUgl TL.
Vidare bör förutsättningarna för undantag från
skattetillägg resp. för eftergift av sådant tUlägg kunna vidgeis. Ändringarna
bör ha till syfte atl från del sanktionerade området undanta vissa
felaktigheter som enligt gällande praxis medför skattetillägg.
Jag anser också atl reglerna om lägre skattetillägg i fall
där den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial
bör omarbetas. Dessa regler är motiverade av den obetydliga risken för att den
oriktiga uppgiften skall undgå uppläckt. Motsvarande gäller även i andra fall
än de som omfattas av gällande lagstiftning. Reglerna bör därför ändras med
syfte att nå en enhetUg reglering av de fall där faran för alt den oriktiga
uppgiften skall undgå upptäckt generellt sett är obetydlig.
Vid remissbehandlingen har förts fram en hel del förslag tUl
ändringar i det administrativa sanktionssystemet. Ett exempel är den av flera
remissinstanser omfattade tanken pä en spärregel mot beloppsmässigt särskilt
höga tillägg. Vissa skäl kan anföras för en sådan regel.
Prop. 1977/78: 136 143
Jag är dock inle beredd att nu ta ställning i frågan utan
anser att utredningen bör överväga den i sitt fortsatta arbete. Vissa andra
förslag kommer jag atl tichandla i anslutning till min närmare behandling av
utredningsförslaget. I övrigt är utredningen naturligtvis oförhindrad att inom
ramen för sina direktiv i sitt fortsatta arbele ta upp till prövning de
synpunkter och förslag som kommit fram vid remissbehandlingen.
5.2 Särskild avgift enligt TL
5.2.1 Förutsättningar för skattetillägg
Som jag tidigare har nämnt har en del felaktigheter i
deklaration inte ansetts böra träffas av sanktion. 1 fråga om vissa
felaktigheter har direkt föreskrivits att skattetillägg inle utgår (116 b §).
Vidare finns möjlighet alt efterge tiUägg (116 d §).
1 116 b § föreskrivs att skattetiUägg inte ulgår i den mån
avvikelsen avser bedömning av i skriftUgt meddelande framställt yrkande, såsom fräga
om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgäng och avvikelsen icke
gäller uppgift i sak.
Utredningen har föreslagU ändringar av dessa regler i två
avseenden. Den första ändringen innebär all uttrycket "bedömning av i
skriftligt meddelande framställt yrkande" ersätts med orden "öppet
angivet yrkande". Ordalagen "öppet angivet" ansluter enligt
utredningen tiU vad som redan gäller och innebär ett förtydligande, som avser
att understryka alt dolda yrkanden inle avses i bestämmelsen.
Den andra
ändringen rör bevisbördan och beviskravet i fråga om oriktig uppgift.
Utredningen konstaterar atl bevisbördan för all en uppgift är oriktig vilar på
del allmänna. Den skaltskyldige bör alltså enligt utredningens mening inte
påföras skattetillägg för oriktigt yrkande enbart därför att han inle vill
eller kan styrka ett avdragsyrkande sedan han uppmanats att göra delta. Ett
vägrat avdrag eller ett höjt värde av förmån vid taxering behöver sålunda inle
föranleda skalletill-lägg. En annan sak är, påpekar utredningen, att skönsiaxering
kan inbegripa ett allmänt underkännande av kostnadsposter och därför föranleda
skattetUlägg på den gmnden. Utredningen föreslår atl i lagtexten tas in en
föreskrift om beviskravet i detta hänseende. Enligt förslaget skall det för
skattetillägg vid avvikelse från öppet angivet yrkande eller värde av
naturaförmån fordras att det är uppenbart att den skattskyldige lärrmat
oriktig uppgift i sak.
Remissinstansema har i allmänhet inte haft något alt
erinra mot utredningens förslag. En remissinstans efterlyser dock en klarare
gränsdragning mellan yrkande och uppgift i sak. Vidare redovisar några
remissinstanser en tveksam inställning tiU utredningens förslag i fråga om
kravet på bevisning om att oriktig uppgift verkligen har lämnats.
Prop. 1977/78:136 144
För egen del får jag anföra följande. Den grundläggande
förutsättningen för att skattetillägg skall utgå är att den skattskyldige har
lämnat oriktig uppgift. Beträffande denna förutsättning hänvisades i prop.
1971: 10 till 31 § 1 mom. TL, enligt vilken skattskyldig utöver vad dcklaralionsformuläret
föranleder bör lämna alla de upplysningar som kan vara av betydelse för åsättande
av riktig taxering. Det framhölls att den skattskyldige har skyldighet atl
öppet redovisa sådana tveksamma frågor som kan ha betydelse för en riktig
taxering. Sker inle delta, får deklarationen i regel anses innefatta oriklig
uppgift som kan föranleda skattetillägg liksom den även kan föranleda eftertaxering.
I fråga om gränsdragningen mellan oriktig uppgift och yrkande framhölls bl.a.
att undantaget i 116 b § reglerar enbart i deklarationen öppet framställt
yrkande. Det påpekades vidare atl fråga om skälig-helen av yrkade avdrag eller
värde av naturaförmån, skall med nämnda reservation, anses utgöra bedömning av
yrkande. Som oriktiga uppgifter anses alltså inte oriktiga yrkanden och
värderingar, som grundas på den skattskyldiges subjektiva uppfattning. Oriktig
uppgift föreligger däremot om den skatlskyldige lämnar felaktig sakuppgift som
skall ligga lill grund för bedömningen. Det framhölls slutligen att tveksamma
frågor i detta avseende borde kunna avgöras med ledning av de rättsgrundsatser
och den rättstillämpning som utbildats vid tillämpningen av cflerlaxe-ringsinstilutet.
Begreppet oriktig uppgift har alltså utformats med efterlaxerings-rekvisiten
som förebild. Som villkor för eftertaxering gäller att den skattskyldige har
lämnat oriktigt meddelande. Rekvisitet oriktig uppgift förekommer också i SkBL.
Ansvar för skattebedrägeri och vårdslös skat-teuppgifl förutsätter att handling
med oriktig uppgift har avgetts. Enligt förarbetena till SkBL (prop. 1971: 10 s.
247) menas därmed delsamma som i beskatlningsförfattningarna uttrycks med
"oriklig uppgift" och "orikligt meddelande".
Vad jag nu har anfört innebär, alt en enhetlig
gränsdragning meUan oriktig uppgift och oriktigt yrkande är avsedd att gälla pä
de nu berörda områdena. Någon annan ordning torde inte heller vara praktiskt
möjlig att upprätthålla. Uiredningens förslag bör ses mot denna bakgrund.
Av den föregående redogörelsen har framgått att undanlaget
för oriktiga yrkanden Inte avser yrkanden som är dolda i underlaget för deklarationen,
t. ex. i bokföringen. Yrkandet måste framgå av deklarationen eller annan
tillgänglig handling. För att ett felaktigt yrkande inte skall anses innefatta
oriktig uppgift krävs som jag tidigare har nämnt dessutom i princip att den
skattskyldige åtminstone i någon form redovisat de sakförhållanden som ligger
till grund för yrkandet. Även i detta avseende kan man tala om all yrkandet
skall vara "öppet angivet". Det skall med andra ord vara fråga om ett
yrkande i den meningen att det
Prop. 1977/78: 136 145
kan bedömas på grundval av lämnade sakuppgifter eller
andra omständigheter. Det bör framhåUas att man här av naturliga skäl inte kan
driva kravet på uppgiftslämnande alltför långt. Vad jag nu har sagl framgår enligl
min mening redan av gällande lagtext där det angetts att det skall vara fråga
om "bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande".
Utredningen har föreslagit att dessa ord skall ulgå med hänsyn till att även
felaktig muntiig uppgift föreslås kunna ådra den skattskyldige skattetillägg.
Jag avser att behandla frågan om skattetillägg för muntlig uppgift i ett senare
avsnilt. Jag vill emellertid förutskicka alt jag inte är beredd att förorda
utredningens förslag att muntliga uppgifter skall kunna föranleda skattetiUägg.
Uttrycket "bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande"
behöver inte ändras av del skäl utredningen angett. Med hänsyn härtill och då
det föreslagna tillägget att yrkandet skall vara öppet angivet inte är entydigt
anser jag att man bör behålla den nuvarande utformningen av ifrågavarande
bestämmelse.
När det
gäller bevisvärderingen ansluter jag mig till utredningens mening att ett skatterättsligt
underkännande av bevisning om ett avdragsyrkande inte automatiskt innebär tillräckUg
bevisning om att oriktig uppgift har lämnats om avdraget. Det innebär att man
måste hålla isär bedömningen av om avdraget är styrkt i taxeringssammanhang
från bedömningen av om den skatlskyldige lämnat oriktig uppgift i
skattetill-läggssammanhang. I taxeringsfrågan gäller som huvudregel atl den skatlskyldige
har bevisbördan i fråga om yrkade avdrag. Kan han inte på ett tiUfredsställande
sätt styrka avdraget, skall detta vägras. För att skattetillägg skall kunna
påföras måste del å andra sidan framgå av omständigheterna atl det rör sig om
en oriktig uppgift. Motsvarande gäller i fråga om eftertaxering där bevisbördan
i princip åvilar det allmänna. Det åligger således det aUmänna att visa att det
föreligger ett obehörigen åtnjutet avdrag för atl eftertaxering skall kunna
ske. Utredningen har förordat i fråga om påföring av skattetillägg att det
skall vara "uppenbart" alt det föreligger oriktig uppgift i sak. Ett
sådant krav anser jag dock skulle föra för långt.
Vad jag
här har anfört i fråga om krav på utredning och bevisning bör komma lill
uttryck i lagtexten. Det bör emellertid ske i 116 a §. I detta lagrum bör anges
som förutsättning för skattetillägg att uppgift som lämnas av den skattskyldige
befinnes vara oriktig. 116 b § bör lämnas oförändrad i de avseenden jag nu har
behandlat.
Utredningen har också föreslagit ändringar rörande de två
övriga undantag som regleras i 116 b §. EnUgt den nuvarande lydelsen av dessa
undantagsregler utgår inle skattetillägg i den mån avvikelsen innebär rättelse
av uppenbar felräkning eller misskrivning. SkattetiUägg utgår inte heller om
den skattskyldige frivilligt har rättat oriktig uppgift.
Utredningen
föreslår i fråga om felräkning eUer misskrivning att till den nuvarande lydelsen
av författningstexten läggs orden "som fram-
10 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop.
1977/78: 136 146
går av deklaration eUer annat skriftligt meddelande från
den skattskyldige". Tillägget innebär enligt utredningen endast ett
förtydligande i enlighet med uttalandena i förarbeten och praxis. Utredningen
påpekar att för att felaktigheten skall anses uppenbar måste den vara så iögonfallande
att den som granskar uppgiften med normal noggrannhet inle kan undgå att
upptäcka felaktigheten.
Utredningen föreslår vidare att undantaget för fall av
frivillig rättelse skall göras mera vidsträckt och gälla om skallskyldig
"frivilligt vidtagit åtgärd som leder till att skatt kan påföras med rätl
belopp". Utredningen påpekar atl den nuvarande lydelsen avser endast
rättelse av oriktig uppgift, som den skattskyldige har lämnat, medan den
föreslagna lydelsen däremot täcker också andra faU då frivillig åtgärd från den
skatlskyldiges sida kan ligga till grund för beskattningen.
Förslagen lämnas utan erinran av det helt övervägande
antalet remissinstanser.
För egen del kan jag biträda utredningens förslag
beträffande de fall av rättelse av felräkning och misskrivning som inte skall
föranleda sanktion. En redaktionell ändring i lagtexten bör dock göras.
Vad gäUer möjligheterna till frihet från skattetUlägg vid
frivillig rättelse finns det enligt min mening inte något uttalat behov av atl
ändra nuvarande bestämmelse. En regel i överensstämmelse med 12 § SkBL, som
utredningen har föreslagit, kan för övrigl på ett icke önskvärt sätt minska
kraven på atl rättelsen skall vara klar och tydlig. Jag kan därför inte ansluta
mig till utredningens förslag utan förordar all bestämmelsen i nuvarande 116 b
§ förs över oförändrad till 116 f § sista stycket.
5.2.2 SkalletUläggels generella nivå
Den generella nivån för skattetilläggen har självfallet
väsentlig betydelse för behovet av regler om nedsättning av tillägget med
hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Ju lägre det generella tiUägget
sätts, desto mindre blir behovet av särskilda nedsältningsregler. Innan jag
behandlar frågan om de vidgade möjligheterna till nedsättning av skattetillägg
vill jag därför ta upp frågan om en justering av tUläggets generella nivå.
Underlaget vid beräkning av skattetillägg är den
undandragna skatten. F. n. gäller procentsatserna 50 och 25. Den lägre
procentsatsen 25 tUlämpas när skattemyndigheterna har kunnat rätta den oriktiga
uppgiften med ledning av särskilt angivet kontrollmaterial. Procentsatsen 50
tillämpas i övriga faU.
De individuella effektema för olika inkomstlägen och
undandragna belopp framgår av följande uppställning (kommunal utdebitering omkring
27 kr. per skattekrona).
Prop.
1977/78:136 147
Beskattningsbar
EJ uppgiven
Skattetillägg
inkomst enUgt
inkomst
taxeringen
100 000
1 500
569
(50%)
284
(25%)
75 000
1 500
561
(50%)
281
(25%)
50 000
1 500
464
(50%)
232
(25%)
30 000
1 500
276
(50%)
138
(25%)
100 000
7 500
2 844
(50%)
1 422
(25%)
75 000
7 500
2 744
(50%)
1 372
(25%)
50 000
7 500
2 207
(50%)
1 103
(25%)
30 000
7 500
1 332
(50%)
666
(25%)
Andelen
fall där 25-procenttiUägget har påförts för oriktig uppgift vid 1977 års
taxering är drygt hälften av samtUga såvitt gäller fysiska personer Det
framgår av upplysningar, som har inhämtats från ett antal lokala
skattemyndigheter.
De
individuella effekterna innebär enligt min mening en i stort sett rimlig
avvägning mellan å ena sidan samhällets krav på ett riktigt fullgörande av
deklarationsskyldigheten och ä andra sidan deklarantens intresse av att inte
drabbas alltför hårt om han av förbiseende lämnar oriktiga uppgifter. I vissa
fall synes mig emeUertid de nuvarande reglerna drabba väl hårt. En nedsättning
av den generella nivån är därför enligt min mening motiverad. Förslag i denna
riktning har också framförts av flera remissinstanser. Nedsätlningen får dock
inte vara så stor att verkningarna av sanktionen uteblir. Jag anser att en
generell nivå på 40 % innebär en lämplig avvägning. Den lägre procentsats som
bör gälla i kontrolluppgiftsfallen bör då vara 20. Jag kommer alt närmare
beröra dessa fall senare. Accepteras mina förslag till procentsatser bör dessa
ligga fast. Utredningen bör då inte överväga den frågan i .sitt fortsatta
arbete.
De
individuella effekterna av skattetillägg enligt dessa lägre procentsatser
framgår av följande uppställning.
Beskattningsbar
Ej uppgiven
Skattetillägg
inkomst
enligt
inkomst
taxeringen
100 000
1 500
455
(40%)
228
(20%)
75 000
1 500
449
(40%)
225
(20%)
50 000
1 500
371
(40%)
186
(20%)
30 000
1 500
221
(40%)
111
(20%)
Prop. 1977/78:136 148
Beskattnini
?sbar
Ej uppgiven
Skattetillägg
inkomst
en
ligt
inkomst
taxeringen
100 000
7 500
2 276 1 138
(40%) (20%)
75 000
7 500
2 196 1098
(40%) (20%)
50 000
7 500
1766 883
(40%) (20%)
30 000
7 500
1066
533
(40%) (20%)
Jag föreslär sålunda alt skattetilläggets generella nivå
bestäms enligl vad jag nu har anfört. Delta föranleder ändring av 116 a § TL.
5.2.3 SkattetUlägg beräknat efter lägre procentsats
Skattetillägg för oriktig uppgift skall enligt 116 a § i
vissa fall beräknas efter 25 i stället för 50 %. Som jag tidigare har anfört,
bör procentsatserna sänkas till 20 resp. 40 %. Skattetillägg enhgt den lägre
procentsatsen påförs, om den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av
visst kontrollmaterial, som i princip skall vara tillgängligt vid taxeringen.
Det relevanta kontrollmaterialet utgörs av taxeringsavi, den skallskyldiges
självdeklaration för del nästföregående beskattningsåret saml uppgift enligt TL
som arbetsgivare eller annan än taxeringsnämnd ulan anmaning skall lämna tUl
ledning för annans taxering och som har kommit in till vederbörande myndighet
innan den årliga taxeringen har avslutats.
Dessa regler infördes som jag tidigare har sagt på
grundval av utredningens förslag under våren 1977 och började tillämpas fr. o.
m. taxeringen samma år. Lagstiftningen skulle enligt vad jag uttalade i prop.
1976/77: 92 betraktas som ett provisoriskt ingrepp i systemet i första hand med
avseende på 1977 års taxering.
Lagstiftningen avviker från utredningens förslag bl. a. såtUlvida
att skattetillägg enligt utredningen även i fall av här avsett slag skall beräknas
efter 50 % om del av omständigheterna fär anses uppenbart att den skatlskyldige
har lämnat uppgiften i syfte att dra undan skatt. Vidare föreslär utredningen
att underrättelse från annan taxeringsnämnd skall ingå i del relevanta
kontrollmaterialet.
Remissinstanserna är eniga om att man bör se mildare på
sådana fall där oriktig uppgift kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial
som taxeringsnämnden normalt har till sitt förfogande vid taxeringen. Ett fåtal
remissinstanser finner del oskäligt att skattetUlägg över huvud laget utgår i
här avsedda fall eftersom den typ av förseelser tiUägget skall träffa närmast
sägs vara att betrakta som otjänliga försök.
Nästan samtliga remissinstanser ställer sig avvisande till
den av utredningen föreslagna regeln om undantag för uppsåtUga fall. Det stora
flertalet remissinstanser anser att det kontrollmaterial som bör beaktas i
sammanhanget i slort bör ha den omfattning som har angetts i den
Prop. 1977/78:136 149
genomförda lagstiftningen. Kompletteringar av och
inskränkningar i det relevanta kontroHmaterialet föreslås dock från flera håll.
För egen del gör jag följande bedömning. Skattetillägget
har generellt sett funktionen atl understryka vikten av omsorg och noggrannhet
vid fullgörandet av uppgiftspllklen. Som jag tidigare har anfört kan jag mot denna
bakgrund inte biträda den uppfattningen, som har förts fram från nägra
remissinstanser, all man helt bör undanta ifrågavarande felaktigheter frän
skattetillägg. En annan sak är att man i det framtida taxeringsförfarandet bör
sträva efter all lätta pä den skattskyldiges uppgiftsplikl i sådana fall där
uppgifterna normalt redan finns hos myndigheterna.
Den kategori av uppgifter som del här är fråga om bör
således även i fortsättningen lämnas under det ansvar och den påtryckning som
skattetillägget utgör. Den obetydliga risken för all en oriktig uppgift av detla
slag undgår upptäckt bör liksom f. n. beaktas genom att tillägget sätts lägre
än för övriga fall.
Reglerna om lägre skattetillägg har enhgt vad jag nyss har
sagt utformats främst med avseende på 1977 ärs taxering. Jag anser emellertid
att reglema även i fortsättningen bör ha samma principiella utformning.
Subjektiva rekvisit bör sålunda inte föras in i sammanhanget ulan tillämpningen
av reglerna bör vara beroende endast av vad som objektivt sett kan konstateras
föreligga. Jag har emellertid tidigare uttalat mig för atl de nuvarande
reglerna om lägre skattetillägg bör omarbetas i syfte att nå en mer enhetlig
reglering av de fall där risken för att den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt
är obetydlig.
Det kan då
till en början övervägas om man inte bör utvidga tillämpningsområdet för det
lägre skattetillägget utöver sådana oriktiga uppgifter som kan rättas med
ledning av kontrollmaterial. Fall kan sålunda förekomma där en oriktighet i en
lämnad uppgift framstår som mer eller mindre uppenbar med hänsyn tiU t. ex. vad
den skattskyldige i övrigt själv har upplyst i deklarationen. Enligt min mening
lalar vissa skäl för att man behandlar sådana fall på samma sätt som "kontroU-materialfallen".
Samma obetydliga risk för att felet skall undgå upptäckt kan sålunda föreUgga
i båda fallen. En sådan ordning torde emellertid förutsätta att man inför
någon form av riskbedömning vid prövning av skattetilläggsfrågor. Detta bör
inte ske utan en Ingående analys av frågan. Bl. a. måste behovet av en sådan
åtgärd utredas. Jag är därför inte beredd all nu la ställning i frågan ulan
anser alt utredningen bör överväga den i sitt fortsatta arbete. Jag vill dock
påpeka atl det i flertalet av nu avsedda fall finns förutsättningar för att
även utan en allmän riskbedömning tillämpa det lägre skattetillägget med hänsyn
lill atl kontrollmaterial samtidigt finns. I många av dessa fall torde också
förutsättningar för eftergift föreligga.
En annan typ av fel som bör uppmärksammas i detta
sammanhang
Prop. 1977/78:136 150
är
de s. k. periodiseringsfelen. Hit räknas i första hand fel i fråga om rätt
beskattningsår för redovisning av intäkt eller kostnad. Till periodiseringsfel
i en vidare betydelse kan också hänföras fel i fråga om fondavsättningar,
lagervärdering eller annan resultatreglerande åtgärd.
Gemensamt
för dessa fel är att risken för skatleförlust för det allmänna är mindre än
eljest sett över en längre tidsperiod. Utredningen anser att sådana fel i vissa
faU bör kunna medföra hälfteneftergift. Ett stort antal remissinstanser
understryker behovet av en mildare sanktion för dessa fall.
Jag
kan i princip ansluta mig lill uppfattningen atl periodiseringsfelen bör
behandlas mildare än f. n. från skattetilläggssynpunkl. Fall torde f. ö.
förekomma, när förutsättningar för hel eftergift föreligger. Jag är emellertid
medveten om att det vid den tidpunkt då frågan om skattetillägg aktualiseras
för ett sådant fel inte alltid går alt avgöra om felet kommer att innebära ett
definitivt skatteundandragande. Man vet t. ex. inte om en utelämnad intäkt
kommer att redovisas i deklarationen för det följande året. Enligt min mening
kan man emellertid inte bortse från att periodiseringsfelen generellt sett
innebär en lägre risk för slutligt skattebortfall än flertalet andra feltyper.
Därför bör det enligt min mening ankomma på utredningen att överväga hur periodiseringsfelen
bör behandlas.
Reglerna
om lägre skattetillägg behöver som jag tidigare har antytt omarbetas också med
avseende på de fall där kontrollmaterial påverkar bedömningen. Den främsta
anledningen härtiU är den förestående omorganisationen av laxeringen i första
instans. Denna omorganisation kommer att innebära väsentliga förändringar i
förhållande till nuläget bl. a. i fråga om granskningsrutinerna. Av intresse i
detta sammanhang är bl. a. följande.
Taxeringsperioden
förlängs Ull den 30 november. Ett stort antal kontroller som omfattar besök
hos den skaltskyldige företas under taxcringsperioden för att
taxeringsnämndernas beslutsunderlag skall förbättras. ADB-stödet vid
deklarationsgranskningen byggs ut bl. a. genom en omfattande registrering av
uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter. Resultatet av de ADB-tester
som sker av de registrerade uppgifterna skrivs ul på taxeringsavin. Denna
utökas också med vissa andra uppgifter, bl. a. om fastighetsinnehav och om
inbetald preUminär skatt. Deklarationsgranskningen av löntagardeklaralloner
avses 1 slor utsträckning ske utan att föregående års deklaration finns lill
hands. En helt ny rutin läggs upp för lämnandet av kontroUuppgifter. Det avses
ske i en formbunden ordning på i huvudsak förtryckta blanketter. De nämnda
ändringarna genomförs successivt fram lill 1979 års taxering.
Omorganisationen
av laxeringen i första instans innebär sålunda förändringar i fråga om bl. a.
det kontrollmaterial som f. n. skall beaktas
Prop.
1977/78: 136 151
enligt reglerna om lägre skattetillägg. Självdeklaralionen
för det närmast föregående året kommer inte regelmässigt att finnas med vid
granskningen av löntagardeklaralloner.
Som jag nyss har nämnt kommer dock de väsentiiga
uppgifterna i deklarationerna atl registreras med hjälp av ADB. Dessa uppgifter
kommer att vara tillgängliga vid granskningen. Vidare skall föregående års
deklaration i regel finnas med vid granskningen av rörelseidkares och
jordbrukares deklarationer. Jag anser därför inte atl det f. n. finns någon
anledning att ta undan denna handling från del relevanta kontroll-materialet i
fråga om beräkning av skattetillägg efter lägre procentsats.
De ändringar som föresläs beträffande taxeringsavin
föranleder enhgt min mening inle heller att handlingen som sädan bör mista sin
plats bland det kontrollmaterial som skall beaktas i sammanhanget. Vissa av de
uppgifter som kommer att tillföras avin finns emellertid redan f. n. 1 regel tUlgängliga
vid taxeringen utan att de för den skull får beaktas i skatletilläggssammanhang.
Jag avser här uppgifterna om fastighetsinnehav. Dessa uppgifter omfattar bl.
a. taxeringsvärden och anges f. n. på en särskild handUng siom sorleras in i
deklarationen. Enligt min mening bör denna handling 1 avvaktan på att
uppgifterna däri förs in på taxeringsavin hänföras till det kontrollmaterial
som kan grunda lägre skattetillägg.
Det finns
emellertid ocksä andra handlingar som jag anser böra hänföras till detta kontrollmaterial.
Det finns anledning alt räkna med att omorganisationen av taxeringen så
småningom kommer atl innebära all kontrollrutinerna ytterligare byggs ut eller ändras.
Mot denna bakgrund anser jag att man inle kan hälla fast vid den nuvarande
principen att i lagtexten räkna upp alll relevant kontrollmaterial. I stället
bör lagregeln ges en mera generell utformning som kompletteras med en
exemplifierande uppräkning. Innebörden bör vara att hänsyn skall tas till alla
uppgifter som taxeringsnämnden regelmässigt har tillgång till. För att annat kontrollmaterial
än det som f. n. anges i lagtexten skall kunna beaktas bör enligt min mening
som villkor gälla alt det rör sig om material som normalt är tillgängligt vid
taxering. Rätt höga krav bör ställas upp för atl kontrollmaterial skall anses
normalt tillgängligt. I princip bör man till en början kräva att materialet tas
fram årligen för dekarationskon-trollen. Vidare bör materialet vara generellt i
den meningen alt det omfattar alla eller så gott som alla skallskyldiga i
landet eller i visst län som haft intäkt, kostnad etc. av det slag som konlroUmaterialet
avser att ge upplysning om.
Slutligen bör man kräva att det genom administrativa
rutiner är sörjt för att de som granskar deklarationerna regelmässigt får
tillgång lill materialet. I regel bör det vara fråga om sådant material som mer
eller mindre automatiskt överlämnas till taxeringsnämnd, t. ex. genom atl del insorteras
i deklarationerna. Något krav på att materialet skall ha
Prop.
1977/78:136 152
varU
direkt tillgängligt finns dock inte. Även sådant kontrollmaterial i form av t.
ex. ADB-register som finns hos skattemyndigheterna bör beaktas under
förutsättning atl det vid taxeringen rutinmässigt sker en kontroll av
deklarationsuppgifterna mot detta. Även i detta fall måste dock självfallet
kravet på att det skall vara fråga om ett generellt kontrollmaterial i nyss
angiven bemärkelse vara uppfyllt.
Det
anförda innebär atl material som hämtats in genom särskilda förfrågningar,
utredningar eller kontrollaktioner inte omfattas av bestämmelsen. Inte heller
sådana uppgifter som RSV enligt särskild föreskrift i TL kan fordra in
beträffande en viss kategori av skattskyldiga (se t. ex. 40 §) bör räknas till
normalt tillgängligt material. Underrättelser mellan taxeringsnämnder bör
uteslutas från det nu aktuella kontrollmaterialet. Det beror framför alll på
att de f. n. tillämpade rutinerna inte är så utvecklade att detta material
generellt kan påräknas. I förtydligande syfte föreslår jag att detta undantag särskUt
föreskrivs i lagtexten.
Jag
avser att i specialmotiveringen närmare redogöra för de principer som bör gälla
när man bedömer om en uppgift eller handling skall beaktas vid tillämpningen
av nu ifrågavarande regler. Del får sedan ankomma på RSV att efter
bemyndigande av regeringen meddela verkställighetsföreskrifter i frågan.
Kontrolluppgifter
o. d. skall enligl nuvarande ordning beaktas om de har kommit in till
vederbörande myndighet före taxeringsperiodens utgång, dvs. f. n. senast den
30 juni. 1 prop. 1976/77: 92 framhöll jag att man av praktiska skäl inte borde
göra undantag härifrån för de sällsynta fall då kontrolluppgiften har lämnats
först sedan skattemyndigheterna tagit initiativ för att få in uppgiften. Bl.
a. den förestående förlängningen av taxcringsperioden ger mig anledning att ta
upp frågan om de nu angivna förutsätlningarna bör gälla även i den nya
taxerings-organisationen.
Förlängningen av
taxeringsperioden till den 30 november medför med nuvarande lydelse av
reglerna om lägre skattetiUägg automatiskt en motsvarande förlängning av den
tid under vilken kontrolluppgift kan lämnas med verkan att den skall beaktas i
skattetilläggssammanhang. Den förlängda taxcringsperioden i förening med den
utvidgade kontrollverksamheten i första instans medför också att del bhr vanligare
att man redan under taxeringsperioden kan upptäcka sådana fall av underlåtenhet
all redovisa löneinkomst där samtidigt kontrolluppgift saknas. Det kan här röra
sig om fall där arbetsgivaren och den anställde har kommit överens om
"skattefri" lön. I sådana faU kan den anstäUde med nuvarande regler
komma i åtnjutande av det lägre skattetillägget om arbetsgivaren före
taxeringsperiodens utgång sänder in en kontrolluppgift.
Det
kan mot denna bakgrund ifrågasättas om man inte för framtiden bör kräva att
kontrolluppgiften, för att den skall beaktas i skatte-
Prop. 1977/78:136 153
tilläggsfrågan,
skall ha lämnats innan skattemyndigheterna på annat sätt har fått kännedom om
löneutbetalningen. En sådan ordning skulle emellertid medföra problem av bl. a.
administrativ art. Det torde sålunda inte utan omfattande administrativa
rutiner vara möjligt att håUa reda på om en kontrolluppgift har lämnats
självmant eller först efter anmaning eller kontroll. Vidare skulle även i inte
uppsåtliga fall förseningar frän arbetsgivare i fråga om lämnandet av
kontrolluppgifter få olika konsekvenser i skatlelilläggsfrågan beroende på om
den skattskyldiges underlåtenhet all redovisa en löneinkomst hinnner avslöjas
innan kontrolluppgiften kommer in eller först därefter. Med hänsyn till del
anförda kan jag inle förorda att man från tiUämpningsomrädet för det lägre skattetiUägget
tar undan sådana faU där kontrolluppgift har lämnats först sedan
skattemyndigheterna har fått kännedom om den oredovisade inkomsten. Den ytterligare
reaktion som kan vara motiverad i dessa fall bör utdömas enligt SkBL.
Delta ställningstagande
gör att man också bör aktualisera frågan om man skall behålla kravet på att
kontrolluppgiften skall ha kommit in under taxeringsperioden. Ett stort antal
remissinstanser anser att detta krav bör slopas och alt man skall fästa
avseende endast vid om skyldighet att lämna kontrolluppgift utan anmaning i
och för sig har förelegal. Remissinstanserna motiverar sin inställning med att
det är otillfredsställande att sanktionens storlek är beroende av den större
eller mindre noggrannhet, varmed annan än den skatlskyldige fullgör sin
uppgiftsskyldighet.
Som jag nyss har
framhållit gjorde jag beträffande denna fråga i prop. 1976/77: 92 i likhet med
utredningen den bedömningen att tillämpning av den lägre procentsatsen
förutsätter atl klontrolluppgift har kommit in till vederbörande myndighet
före laxeringsperiodens utgång. Däremot ansåg jag inte atl det bör krävas att
uppgiften faktiskt finns till hands vid taxeringstillfället. Det skulle kunna
leda tUl obilliga konsekvenser. Med hänsyn till risken för illojalt
utnyttjande anser jag inte heller nu att man kan gå längre och släppa kravet på
att uppgifterna verkligen har kommit in före taxeringsperiodens slut.
Uppgifterna bör därför ha varit tillgängliga för taxeringsnämnden före
taxeringsperiodens utgång. Motsvarande bör gälla för övrigt kontrollmaterial
utom taxeringsavi och den skattskyldiges deklaration för nästföregående år.
Mitt förslag tiU ändring i
116 a § om skattetUlägg beräknat efter 20 % innebär säledes följande.
Den lägre procentsatsen
tillämpas om rättelse skett med ledning av kontrollmaterial, som normall är
tillgängligt vid taxering. Med undantag för taxeringsavi och självdeklaration
för nästföregående beskattningsår skall kontrollmaterialet vara tillgängligt
för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt
tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande från annan taxeringsnämnd.
Prop.
1977/78: 136 154
5.2.4 Eflergiflsbestämmelser
Enligl 116 d § fär skattetillägg efterges om felaktigheten
eller underlåtenheten "med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller
därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig". Skattetillägg
får också efterges om det belopp som kunde ha undandragits är atl anse som
ringa.
Utredningen framhåller att eftergiftsgrunderna i många
fall har till-lämpats på ett alltför stelt och bokslavUgt sätt och att
rättstillämpningen synes ha gett alltför obetydUgl utrymme för
befrielsegrunden "därmed jämförlig omständighet". Utredningen
påpekar vidare atl flera ursäktande omständigheter av mindre tyngd bör kunna
motivera att avgift efterges om de tiUsammans har beaktansvärd styrka.
Utredningen anser emellertid inte att någon väsentlig
ändring av reglerna om hel eftergift är påkallad. Med hänsyn främst till att
befrielsegrunden "därmed jämförlig omständighet" vållat
tolkningssvårigheter en jämförelse mellan oUka befrielsegrunder sägs inte
utan vidare kunna göras föreslår utredningen vissa ändringar av delvis
redaktionell art.
I förslaget framhävs de objektiva kriterierna. Det anges
att särskild avgift får efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten
"framstår som ursäktlig med hänsyn till den orikliga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild omständighet". Det anges också att
avgift kan efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten "kan antagas
ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom eller bristande
erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses
ursäktlig".
Uiredningens förslag har bedömts positivt av de flesta
remissinstanserna. Några instanser framhåller att det föreslagna eftergiftsrekvisilet
"annan särskild omständighet" ger större möjligheter till eftergift
på objektiva grunder än nuvarande lydelse.
Ett par
remissinstanser anser att del bör komma till uttryck i lagtexten atl flera
omständigheter, som var för sig inte kan föranleda eftergift, sammantagna
skall kunna medföra eftergift. Några remissinstanser anser att det bör
övervägas att möjliggöra eftergift då den skatteundandragande åtgärden inte
har varit ägnad att leda till lägre skall. Det påpekas också att bestämmelserna
om eftergift inte är utformade så all de passar för juridiska personer.
Av min
tidigare redogörelse för den avgränsning av sanktionsområdel som följer av rekvisitet
"oriktig uppgift" framgick det, att kraven på att den skattskyldige
redovisar betydelsefulla sakuppgifter är ganska höga. Del innebär bl. a. att
den skattskyldige måste ha en uppfattning om vilka uppgifter som är väsentliga
för bedömningen av ett yrkande för alt inte riskera att anses ha lämnat oriktig
uppgift och därför bU påförd skattetillägg. Han måste med andra ord ha en viss
kunskap om beskattningsreglerna.
Prop.
1977/78:136 155
Eftergiftsreglerna är avsedda att förhindra att bl. a. en
ursäktlig ovetskap eller missuppfattning om innehållet i en skatteregel skall
föranleda skattetillägg. De skall också förhindra alt andra ursäktliga
felaktigheter vid fullgörandet av deklarationsskyldigheten ådrager den
skattskyldige skattetillägg.
I prop. 1971: 10 framhöll föredraganden att det gäller
särskilt att ta hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den skattskyldige i
fråga om noggrannhet och förmåga att tillgodogöra sig skattereglerna. Befrielsegrunderna
borde enhgt hans mening tUlämpas generöst åtminstone i inledningsskedet.
Skatteutskottet (SkU 1971: 16) gjorde uttalanden i samma riktning. Utskottet
framhöll också, i Ukhet med föredraganden, att påföring av skattetillägg i
regel torde komma att begränsas till sådana fall då det av deklarationen eller
annoriedes klart framgår atl en intäkt utelämnats eller atl avdrag inte motsvaras
av någon kostnad av angivet slag eller uppgiven storlek.
Jag biträder den av utredningen och flera remissinstanser
framförda meningen att befrielsegrunderna har tillämpats med större återhållsamhet
än som avsetts i förarbetena.
Jag vill
även framhålla, att tillämpningen av eftergiflsgrunderna måste bedömas mot
bakgrund av effektiviteten i del administrativa sanktionssystemet som i detta
hänseende skiljer sig väsentligt från den äldre ordningen med enbart
straffpåföljder. Den ordningen innebar att endasl ett mindre antal av alla
skattskyldiga som försökte undandra skatt bestraffades. Med ett sådant system
som i första hand hade en avskräckande effekt, var det nödvändigt all bortse
från den skatlskyldiges eventuella okunnighet om gällande bestämmelser på
beskattningsområdet. Behovet av att ge eftertryck åt samhällets krav på att
korrekta uppgifter lämnas betonas under sådana omständigheter genom en sträng
tillämpning av reglerna i varje enskilt fall som blir föremål för lagföring.
De administrativa sanktionsreglerna verkar som jag nyss antydde genom alt
träffa flertalet skattskyldiga som lämnar oriktig uppgift. Under sädana
förhållanden finns ett betydligt större utrymme för mild bedömning och ökade möjUgheter
att i det enskilda fallet la hänsyn till den skattskyldiges bristande
förtrogenhet med gällande beskattningsbestämmelser. Med hänsyn till
skattelagstiftningens delvis komplicerade natur skulle det f. ö. kunna leda
till obilliga konsekvenser, om inte bestämmelserna om eftergift tillämpades
med generositet.
Av det jag nu har anfört framgår att jag för min del anser
att möjligheterna att efterge särskild avgift bör vidgas och tillämpas med
större generositet än som hittills varit fallet.
Utredningens författningsförslag i förevarande hänseende
medger ökade befrielsemöjligheter. Jag tänker då i första hand på de objektiva
eftergiftsgrunderna "den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet". Även förslaget till ändrad formulering av reg-
Prop.
1977/78:136 156
lerna
om eftergift med hänsyn till den skattskyldiges subjektiva situation ger
enligt min mening större utrymme än hittills för en friare bedömning av eftergiflsfrägorna.
Jag
förordar således att utredningens förslag till ändring i reglerna om eftergift
genomförs med vissa redaktionella justeringar. Den nya utformningen
tillsammans med en allsidig bedömning av eftergiftsfrågorna jag skall strax
återkomma härtiU tUlgodoser enligt min mening behovet av
befrielsemöjligheter. Jag är sålunda inte beredd att som några remissinstanser
har föreslagit införa ytterligare eftergiftsgrunder. En regel som gör det
möjligt att helt befria från skattetillägg, om felet inte har varit ägnat atl
leda till lägre skatt anser jag sålunda inte bör införas. Som jag tidigare
redovisat tillämpas fr. o. m. taxeringen år 1977 en ordning med reducerat skattetUlägg
för det stora flertalet fall, där felet kan sägas inle ha varit ägnat att leda
till för låg skatt, nämligen när rättelse kunnat ske med ledning av normalt tillgängUgt
kontrollmaterial. Behovet av sådana bestämmelser vitsordas av de flesta remissinstanser.
Däremot anses det, med hänsyn till vikten av atl korrekta uppgifter lämnas tUl
taxeringen, inte lämpligt att helt undanta dessa fall från sanktionsområdel. En
regel om eftergift när felet inte har varit ägnat att leda till lägre skatt är
inte förenligt med den bedömning som föranlett nedsätlningen av tillägget i
kontrolluppgiftsfallen.
Mitt förslag innebär
således att skattetillägg får efterges dels om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande alt den kan
anses ursäktlig, dels om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den orikliga uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet, som rör annat än vad som nyss har sagts. Den nuvarande
möjligheten att efterge skattetiUägg i fall då det belopp som kunde ha undandragits
är all anse som ringa står också kvar. Bestämmelserna bör i enlighet med utredningens
förslag tas in i 116 h §.
Jag avser att behandla
eftergiftsgrunderna närmare i specialmoliveringen. Jag vill dock redan här
anföra följande.
Eftergiftsgrunden
"den orikliga uppgiftens beskaffenhet" är främst avsedd att
möjliggöra eftergift i de fall den skallskyldige haft att bedöma en svår
skatterättslig fråga. Frågor av detta slag torde vara vanligast förekommande
vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse men kan givetvis
också förekomma beträffande de övriga inkomstslagen. Bestämmelsen är tillämplig
på såväl fysisk som juridisk person. Det är emellertid meningen att eftergift
skall kunna meddelas med stöd av denna grund inte endast, när skattefrågan
varit svår att avgöra för en skatleexpert utan också då skattskyldig som inte
besitter särskilda insikter begått ett fel och frågan med utgångspunkt i hans
allmänna insikter framstått som svårbedömd.
Prop.
1977/78:136 157
Vad
gäller eftergiftsgrunden "annan särskild omständighet än vad som sägs i
första meningen" bör denna enligl min mening ibland kunna tillämpas när
det'visserligen föreligger en oriklig uppgift men denna särskilt har markerats
av den skaltskyldige. Den skaltskyldige kan t. ex. ha haft svårigheter alt faststäUa
huruvida en lämnad uppgift varit helt riktig och detta har han försökt fästa
myndighetens uppmärksamhet på genom atl uttala sin osäkerhet om uppgiftens
riktighet. I praxis har man enligt min mening ibland Intagit en alltför restriktiv
hållning i här avsedda fall.
Jag
vill även ta upp vissa allmänna frågor om tillämpningen av bestämmelserna om
eftergift.
I de
föreskrifter, som RSV har utfärdat, anges i slor utsträckning genom konkreta
exempel vilka krav som bör ställas på rekvisiten ålder, bristande erfarenhet
etc. för att ursäktlighel skall anses föreligga i skattetilläggssammanhang.
Föreskrifterna bygger på att myndigheterna skall använda vissa presumtioner vid
den praktiska tillämpningen av befrielsegrunderna. Enligt föreskrifterna bör
man sålunda i vissa situationer, där presumtionen starkt talar för att förulsättningarna
för befrielse är för handen, kunna efterge utan särskild prövning 1 det
enskilda fallet av orsakssammanhanget mellan den "ursäktande"
omständigheten och det konstaterade felet. Sådan generell eftergift bör enligt
föreskrifterna i regel ges åt förstagångsdeklaranter, folkpensionärer m. fl.
Det
finns enligt min mening i och för sig inte något att erinra mot atl man vid den
praktiska tillämpningen av befrielsegrunderna använder sig av vissa
schablonregler. En sådan ordning är nödvändig i en massärendeprocess som det
här är fråga om i fall man vill upprätthålla en tillfredsställande Ukformighet
i besluten. Jag anser alt RSV:s föreskrifter i detta avseende i stort sett har
fått en utformning som ger utrymme för en sådan generös tolkning som bör ges
åt befrielsegrunderna.
Jag vill emellertid betona
att det förhållandet att man för vissa fall har ställt upp schabloner för
befrielse självfallet inle får leda till, atl man genomgående vägrar eftergift
i fall där del inte anges att avgift skall efterges utan särskild prövning. Den
omständigheten att det finns regler om en i princip generell befrielse för t.
ex. förstagångsdeklaranter och pensionärer får alltså inte uppfattas så att
bristande erfarenhet och ålder aldrig kan åberopas som grund för befrielse av
den som deklarerar för andra gången resp. inte uppnått pensionsåldern. Gäller
det fall som tangerar de generella befrielsefallén, bör man tillämpa en generös
tolkning av eftergiftsgrunderna. Det åligger myndigheterna att på grundval av tiUgängligt
material noggrant pröva om förhållandena i det enskilda fallet motiverar
eftergift. Detta gäller naturligtvis också för det fall att föreskrifterna
direkt anger att den åberopade omständigheten normalt inte bör föranleda
befrielse. Detta innebär emeUertid inte att myndigheterna har skyldighet att
ingå i prövning av förutsättning-
Prop.
1977/78:136 158
arna
för eftergift utöver vad som föranleds av innehållet i tillgängligt material
eller förhåUanden som på annal sätt är kända för myndigheten. En sådan ordning
stämmer överens med vad föredragande departementschefen anförde i regeringens
förslag till bestämmelser på detla område (prop. 1971: 10 s. 272).
Som
jag tidigare har antytt har emellertid skattemyndigheterna till-lämpat
befrielsegrunderna onödigt stelt. Jag har 1 prop. 1976/77: 92 betonat
nödvändigheten av att myndigheterna söker göra en samlad bedömning av samtliga
kända omständigheter av betydelse för eftergifts-prövningen. Flera ursäktande
omständigheter av mindre tyngd kan tUlsammans ha en sådan styrka att eftergift
bör ske. Flera remissinstanser har i likhet med utredningen understrukit denna
i och för sig självklara bedömningsprincip. Med hänsyn till att den haft vissa
svårigheter att slå igenom 1 tillämpningen har några remissinstanser ifrågasatt
om inte principen bör komma till uttryck i lagen. För egen del anser jag emellertid
att en anvisning av detta slag närmast har sin plats 1 RSV:s föreskrifter.
Utbyggda
anvisningar tiU de tillämpande myndigheterna bör således vara en väg att få en
smidigare tUlämpning av befrielsegrunderna. Det är också viktigt att den
handläggande personalen får en tillfredsställande utbildning. Här har bl. a.
de tjänstemän på länsstyrelserna som utsetts lill särskilda kontaktmän i skattetilläggsfrågor
en viktig uppgift.
Den
kommande handläggningen av skatletilläggsärendena i taxeringsnämnd torde
vidare komma att ge möjligheter till en mer allsidig belysning av
omständigheter av betydelse för om särskild avgift bör efterges.
5.2.5
Övriga materiella förslag 5.2.5.1 Huvudregeln
De grundläggande bestämmelsema
om skattetUlägg på grund av oriktig uppgift i självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande som den skatlskyldige avgett till ledning för sin
taxering finns i 116a § första stycket. SkattetUlägg utgår, som redan har
framgått av vad jag har anfört i det föregående, endast om avvikelse från den
oriktiga uppgiften föranleder att skatt påförs med högre belopp än som annars
skulle ha varit fallet. SkattetUlägg beräknas enligt huvudregeln efter 50 % på
ett underlag, som utgörs av skillnaden mellan den skatt som rätteUgen skall tas
ul och den skatt som skulle tagits ul om den orikliga uppgiften hade godtagits.
Vid beräkning av underlaget beaktas inte endast skatt som skulle ha debiterats
den skattskyldige ulan också skatt, som skulle ha debiterats make eller barn,
med vilken han skall sambeskattas.
Utredningen
har föreslagit en redaktionell ändring i den grundläggande bestämmelsen i 116
a §. Ändringen innebär att lagrummets nuvarande första stycke i förtydligande
syfte delas upp i två stycken. Vidare har
Prop. 1977/78:136 159
utredningen
föreslagit att beskrivningen av underlaget för skattetiUägg ges en något ändrad
formulering. Ändringen hänger samman med förslaget att oriktig uppgift 1 mål
skall kunna föranleda skattetillägg. Utredningen anser också att skalletillägg
bör kunna påföras dödsbo som samtaxerals med annan skattskyldig.
Förslaget
i dessa delar lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Även
jag anser att förslaget kan godtas bortsett från en redaktionell ändring. Jag
har nyss anfört atl skattetillägg bör beräknas efter 40 % i normala fall, och
att det bör anges i lagtexten att skattetillägg förutsätter att uppgift befinnes
oriktig.
5.2.5.2
Oriktig uppgift i skattemäl
Utredningen,
som påpekar att skattetillägg enligl gällande rätt inte kan påföras om oriktig
uppgift lämnas först i mål om taxering, framhåller att Intresset av att den
skattskyldige lämnar riktiga uppgifter bör skyddas oavsett om uppgifterna
lämnas till taxeringsnämnd eller i process vid skattedomstol. Den framhåller atl
deklaration kan lämnas i vilken instans som helst. Detsamma gäller skriftliga
uppgifter med sakliga upplysningar. Utredningen föreslår att både muntlig och
skriftlig oriklig uppgift som lämnas 1 taxeringsmål skall kunna föranleda
skattetillägg. Enligt utredningsförslaget skall skattetillägg emeUertid inte
kunna komma i fråga om uppgift inle har prövats, därför alt besvären inkommit
för sent, eller när besvärsrätt av annat skäl inte föreligger i målet om
taxering.
Flertalet
remissinstanser som uttalar sig i denna fråga anser sig kunna godta att
oriktig uppgift, som lämnas skriftligen, skall kunna grunda skattetillägg.
Några remissinstanser framhåller dock atl bestämmelsen bör tillämpas
restriktivt. En remissinstans understryker del särskilda problem som kan
uppkomma när det gäller att fastställa om den skatlskyldige har varit medveten
om de uppgifter ombud har lämnat. En annan remissinstans anser atl fara
föreligger för att skatt undandras även. om besvär ej prövas på grund av att
besvären har anförts för sent eller för atl rätt till besvär i särskild ordning
ej föreligger. Denna remissinstans framhåller att även för sent anförda besvär
kan prövas. Att de inte prövas i det särskilda fallet kan bero just på att
oriktig uppgift föreligger.
Vad
gäller skattetillägg för oriklig uppgift som lämnats muntligen motsätter sig
ett inte ringa antal remissinstanser förslaget bl. a. med hänvisning till att
handläggningen normalt är skriftUg i förvaltningsmål och alt den muntliga
förhandlingen endast är ett komplement. Det påpekas också att det kan visa sig
svårt att korrekt dokumentera vad som förekommit vid muntlig handläggning.
För
egen del får jag anföra följande. Enligt gällande rätt kan skatte-
Prop.
1977/78:136 160
tillägg
påföras endast i vissa faU när skallskyldig har lämnat oriktig uppgift i
skatteprocess. Jag delar utredningens uppfattning alt det är viktigt atl skydda
intresset av atl den skatlskyldige lämnar riktiga upplysningar i mål om
taxering. Jag anser därför atl bestämmelser om skattetillägg för oriktig
uppgift i mål bör införas. De invändningar och de påpekanden som har framförts
av remissinstansema riktar sig främst mot förslaget att sanktion skall träffa
även muntliga uppgifter i laxerlngsmål. De problem som hänger samman med alt
oriklig skriftlig uppgift skulle kunna föranleda skattetillägg synes kunna
bemästras. Uppgifter som har lämnats muntligen bör däremot inte kunna föranleda
skattetillägg. Del beror bl.a. på att del kan föreligga svårigheter atl
fastställa vad part har sagl särskilt med hänsyn till atl skatteprocessen är
mindre formbunden än vad som gäller förhandling vid allmän domstol.
Skriftliga
uppgifter som lämnats av ombud bör inte behandlas på annat sätt än uppgift
lämnad av den skatlskyldige själv. En annan ordning torde knappast vara
praktiskt möjlig. I den mån den skaltskyldige påförs skattetUlägg på grund av
att ombudet har lämnat oriktiga uppgifter, som inte härrör från den skaltskyldige,
får denne överväga om han vill rikta ersättningsanspråk mot ombudet.
Jag
vUl i sammanhanget understryka viklen av att försiktighet iakttas vid
bedömningen av om uppgift, som lämnats 1 mål, utgör sådan oriktig uppgift som
kan föranleda skattetillägg. Delta gäUer särskilt material som presenteras
argumentationsvis. Meddelanden som därvid innehåller vissa överdrifter eller
förskjutningar av verkliga förhåUanden bör inte föranleda att skattetillägg
påförs. Visserligen saknas ofta någon klar gräns mellan sakupplysningar och
argumentation. Ä andra sidan utgör just detla förhållande ett starkt skäl att
iaktta återhållsamhet vid bedömningen av om en uppgift sakligt sett är
oriktig.
Beträffande
oriktiga uppgifter som skattskyldig lämnar i för sent anförda besvär, får jag
anföra följande.
Jag delar uppfattningen atl
det föreligger risk för att skatt undandras i dessa fall, efiersom del
förhållandel att för sent anförda besvär ej tas upp till prövning kan bero just
på att oriktig uppgift konstaleras föreligga. Tillräckliga skäl att ta undan
sådana fall från den föreslagna regeln om skattetillägg föreligger inte enligt
min mening. Det får därför ankomma på taxeringsintendent att i sådant fall
pröva om förutsättningar föreligger för att framställa yrkande om att
skattetillägg påförs. Skäl att föra sådan talan torde emellertid föreligga
endast undanlagsvis och i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande.
SlutUgen vill jag
framhålla att de skriftliga uppgifter som kan föranleda skattetillägg givetvis
måste ha lämnats av den skattskyldige i meddelande riktat till domstol, alltså
inom processens formella ram.
Regeln
om skattetillägg på grund av skriftlig oriktig uppgift, som skattskyldig lämnar
i mål om sin taxering, bör las in i 116 a §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:136 16i
5.2.5.3 SkattetiUägg vid skönsiaxering
Om inkomster i viss förvärvskälla bestäms skönsmässigt pä
grund av brister i deklaration eller dess underlag påförs skalletillägg enligt
116 a § tredje stycket. Tillägget beräknas normalt efter 50 % på den skall som liU
följd av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt deklaration. Även verkningar i fråga om makes skattereduktion beaktas.
Om ändring till någon del vidtagits med ledning av kontroUmaterial på grund av
konstaterad oriklig uppgift kan tillägget med anledning av denna ändring komma atl
beräknas efter 25 %.
Skönstaxering på grund av utebliven deklaration föranleder
skatletill-lägg enligl 116 a § fjärde slycket. Tillägget utgår i detta fall med
50 % på den inkomst- eller förmögenhetsskatt som debiteras på grund av
taxeringen. Även verkningar i fråga om makes skaltereduktion beaktas.
Skattetillägget kan 1 dessa fall sägas vara ett vite för att förmå den
skattskyldige att ge in deklaration. Mot bakgrund härav har i 116 a § femte
stycket förts in bestämmelser om undanröjande eller nedsättning av
skattetillägg, som påförts med slöd av fjärde stycket, om deklaration ges in
inom viss närmare angiven tid. Påfört tillägg skall enligt dessa bestämmelser
undanröjas av skatterätten, om den skattskyldige lämnar in deklaration inom två
månader från del att han fått del av beslutet om skattetiUägg, dock senast
innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eUer laxeringen. Om skattskyldig,
som är fysisk person, inte lämnai in deklaration inom denna tid men före
utgången av året efter del då skattetillägget beslutats eller, om han gör sannolikt
alt han inte fåll kännedom om tiUägget inom sist angivna tid, inom två månader
från del han fått sådan kännedom, skall tillägget bestämmas till 10 %, dock
högst
10 000 kr.
I fråga om skattetillägg, som ingår i tiUkommande skatt,
beräknas nedsättning endast på belopp som har påförts utöver tillägg
som har beslutats tidigare. Taxeringsintendenten skall lill skatterätten
anmäla fall då skattetillägg skall undanröjas eller nedsättas.
Har den skatlskyldige
lämnat skriftlig uppgift, t. ex. icke undertecknad deklaration, kan inte
skattetillägg påföras enligt 116 a § fjärde slycket, om taxeringsnämnden följer
uppgiften. Däremot kan skattetillägg påföras, om del icke undertecknade
meddelandet inte följs, antingen för att taxeringsnämnden uppskattar inkomsterna
till högre belopp eller därför atl oriktig uppgift konstateras föreligga. I
sistnämnda fall kan skattetillägget beräknas efler 25 % av den skatt som tas ut
utöver skall enligt uppgiften. Även skattetillägg som påförts i dessa fall
anses emeUertid påfört enligt 116 a § fjärde stycket och skall därför
undanröjas eller nedsättas enligt de nyss nämnda bestämmelserna i femte
stycket.
Utredningen,
som har funnit den gällande ordningen delvis otillfredsställande, anser att
alla meddelanden som den skattskyldige lämnar för sin taxering bör lämnas under
det ansvar som skattetUlägg för oriktig
11 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 162
uppgift
innebär. Därför föreslår utredningen att skattetillägg, som föranleds av
oriktig uppgift, oavsett om denna lämnas i en ej undertecknad deklaration eller
i annan skriftlig uppgift, skall påföras enligt reglema i den föreslagna 116 a §.
Det innebär att skattetillägg på grund av utebliven deklaration kan nedsättas
endast till den del tillägget hänför sig lill uppskattningen, utom såvitt avser
konstaterad oriktig uppgift. För att ytterligare motverka spekulation i myndighelsbeslul
föreslår utredningen att skattetillägg på grund av skönstaxering vid utebliven
deklaration inte skall kunna helt undanröjas. Del skall i stället nedsättas tUl
5 % om deklaration inges inom två månader efter det den skattskyldige fått del
av beslutet om tUlägget. Utredningen anser också att skönstaxering på grund av
utebliven deklaration skall föranleda skatletillägg endast om anmaning att
deklarera utsänts till den skattskyldige. Som villkor för påföring av
skattetillägg gäller däremot inte enligt förslaget, att den skattskyldige också
har tagit del av anmaningen. Bestämmelsen, att skattetillägg skall nedsättas lill
10 % om deklaration ges in inom utgången av året efter det då skattetillägget
beslutades, föreslås kompletterad med en regel som betager den skatlskyldige
denna möjlighet i vissa fall. Sålunda anser utredningen atl nedsättning inte skaU
vidtas om deklaration ges in först sedan han fått skriftligt meddelande om
resultatet av taxeringsrevision eller skriftlig underrättelse om
taxeringsintendents yrkande hos skatterätten om höjning av den taxering som
skattetillägget avser, eller om eftertaxering för samma taxeringsår. Nedsättalng
till 10 % föreslås omfatta även juridiska personer. Vidare anser utredningen
att spärrbeloppet 10 000 kr. bör las bort. Även den särskilda regeln om beräkning
av nedsättning av skattetillägg, som ingår i tillkommande skatt, föreslås utgå
liksom skyldigheten för taxerlngsintendenlen att göra anmälan till
skatterätten om de faU då undanröjande och nedsätming skall verkställas.
Remissinstanserna
godtar i allmänhet lydelsen av berörda bestämmelser, som föreslås intagna i
116 b och 116 c §§, samt förslaget att konstaterad oriktig uppgift skall
föranleda skattetillägg enUgt 116 a § även i skönstaxerlngsfallen. En
länsstyrelse föreslår i detta sammanhang att regeln om skattetiUägg vid
skönstaxering med avvikelse från deklaration bör formuleras så alt
skattetillägg kan beräknas på hela det skönsmässigt beräknade tillägget, även
om taxeringen blivit lägre än vad den skattskyldige redovisat i sin
deklaration t. ex. på grund av att vissa intäktsbelopp upptagits för högt.
Länsstyrelsen anser vidare att skattetUlägg enligl nämnda lagrum bör avse
endast den skönsmässiga höjningen, sedan deklarationen korrigerats med ledning
av såväl tiUgängligt kontrollmaterial som vad som i övrigt kunnat konstateras.
Från annat håll har det ifrågasatts, närmast med hänvisning till förslaget
beträffande skattetillägg på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration,
om det går att till-lämpa den föreslagna bestämmelsen om uppdelning av skönsmässig
höj-
Prop. 1977/78:136 163
ning
i en del som avser uppskattning och en del som avser konstaterad oriktig
uppgift.
För
egen del kan jag biträda utredningens förslag. Genom delta görs klart alt hela
den skatt som påförs till följd av uppskattning skall Ugga till grund för beräkning
av skattetillägg. Den skattskyldige skaU således vid beräkning av underlaget
för skattetillägg tillgodoräknas vad som återstår av den av honom uppgivna
inkomsten sedan ändringar i förekommande fall gjorts med anledning av räknefel
och felaktigt upptagna intäkter. I likhet med utredningen anser jag också atl
skattetillägg bör påföras enligt 116 a § i den mån oriktig uppgift konstateras
föreligga i samband med att taxering bestäms med tillämpning av 21 § TL. Några
särskilda svårigheter att tillämpa sistnämnda bestämmelse bör enligt min mening
inte uppkomma. Jav avser att 1 specialmoliveringen till den föreslagna 116 c §
lämna exempel i anslutning till sistnämnda bestämmelse.
Jag
vill också tillägga följande. Del är inle ovanligt att skönsiaxering sker ulan
atl det uttryckligen anges alt viss del av inkomsten avser konstaterade
oriktigheter. Denna ordning har emellertid vållat problem sedan det
administrativa sanktionssystemet infördes på skatteområdet. Det hänger samman
med reglerna om eftergift av skatletillägg samt föreskriften all avvikelse som
innebär atl rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning ej skall
föranleda skattetiUägg. TUlämpning av dessa bestämmelser kan medföra att
skattetillägg på grund av oriktig uppgift ej påförs. Utrymmet för att på sådana
grunder underlåta att påföra skattetiUägg är däremot begränsat, när del är
fråga om skattetillägg lill följd av skönstaxering. Den oriktiga uppgiften kan
ju också vara sådan att skattetillägg för denna skall utgå efler den lägre
procentsatsen. Jag vill med anledning härav understryka vikten av att det i
beslut om skönstaxering noga anges i vad mån en höjning avser direkt
konstaterade oriktiga uppgifter och vilken del som avser skönsmässig höjning.
De flesta
remissinstanserna länmar utan erinran förslaget att skattetillägg vid
skönstaxering inte skall undanröjas utan nedsättas med viss del om deklaration
lämnas inom viss tid efter beslutet om skatletill-lägg. En del remissinstanser
finner de föreslagna procentsatserna för låga och en instans anser att
procentsatserna inte utan undantag bör gälla juridiska personer. Ett icke ringa
antal remissinstanser anser emellertid att skattetUläggen skall undanröjas
sedan deklaration lämnats. De framhåUer att vite och förseningsavgift utgör tUlräckliga
påtryckningsmedel. Även jag anser att möjligheten att undanröja skattetillägg
bör bibehåUas i de fall tiUägget påförts på grund av skönstaxering vid utebliven
deklaration. Det bör kunna ske, oavsett om skatterätten hunnit pröva besvär
över beslutet eller taxeringen. Gällande regler kan visserligen sägas ge visst
utrymme för spekulation 1 myndigheternas taxeringsbeslut. För att motverka
detta har jag nyss föreslagit, att oriktiga uppgifter i skriftligt meddelande,
som lämnas i skönstaxerlngsfallen, skall
Prop. 1977/78:136 164
bedömas
enligt reglerna om skattetillägg för oriktig uppgift. Denna ål-gärd träffar de
fall då skattskyldig, som inte har deklarerat, också har lämnat oriktig uppgift
1 skrift, t. ex. i en inte undertecknad deklaration. Därigenom torde en
väsentlig olägenhet med gällande bestämmelser ha undanröjts.
De
flesta remissinstanser godtar uiredningens förslag all skattetill-lägg på grund
av utebliven deklaration inte skall kunna påföras med mindre anmaning all ge in
deklaration har sänts ut till den skaltskyldige. En remissinstans anser
emellertid att det vore rimligt alt skattetUlägg skulle kunna påföras även om anmaning
av förbiseende inle har sänts till den skattskyldige. Från några
remissinstanser framförs önskemål om förklaringar och förtydliganden med
anledning av förslaget.
Jag
delar den uppfattning som utredningen och de flesta remissinstanser har givit
uttryck för och förordar att det skall utgöra en förutsättning för att påföra
skattetillägg vid skönstaxering atl anmaning har sänts ut till den skaltskyldige.
Krav på delgivning föreslås emellertid inte. Förslaget från en remissinstans
att skatletillägg borde kunna påföras även när myndigheterna av förbiseende
glömt att sända anmaning kan jag därför inte godta.
I
detta sammanhang vill jag också understryka viklen av att anmaningen uppfyller
alla formella krav.
Det
måste t. ex. anges, när deklarationen senast skall lämnas. Del är också
väsentligt alt lokala skattemyndigheten tar reda på den skattskyldiges
aktuella adress för alt anmaningen skall kunna skickas dit. Det måste
naturligtvis också iakttas att anmaning med hänsyn till föreskrifterna i 47 § TL
skall sändas till den deklarationsskyldige som inte alltid är samma person som
den skattskyldige.
Utredningens
förslag att regeln om nedsättning till 10 % skall utsträckas till juridiska
personer har stött på motstånd från några remissinstanser. Jag vill i detta
sammanhang också erinra om atl den gemensamma projektgmpp inom RSV och
statskontoret som utreder skatteadministrationen och taxeringen i första
instans (RS-projektet) i en rapport har föreslagit att någon sådan nedsättning
över huvud taget inte skall förekomma. Med anledning härav och då förslaget
till skatletill-läggsbestämmelser måste anpassas till det förslag till ändrad
skatteadministration och taxering i första Instans som jag avser alt lägga
fram senare, vill jag inte nu la ställnmg till om nedsättning av skattetillägg
till 10 % skall utsträckas till juridiska personer. Detsamma gäller i fråga om
förslaget atl den skallskyldige i vissa fall, bl. a. när han fått del av
resultatet av revision hos honom, skall vara betagen rätten att få tillägget
nedsatt tiU 10 %.
Förslaget
att den särskilda spärregeln på 10 000 kr. vid skönstaxering skall utmönstras
har allmänt godtagits. Även jag ansluter mig tUl förslaget.
Prop.
1977/78:136 165
Förslaget
all utmönstra den särskilda regeln om beräkning av nedsättning av
skattetillägg som ingår i tillkommande skatt lämnas ulan erinran av remissinstansema.
Detsamma gäller förslaget att slopa skyldigheten för taxeringsintendenten att
göra anmälan till skatterätten av de faU då undanröjande och nedsättning skall
verkställas. Förslagen bör enUgt min mening genomföras.
Vad jag
nu har föreslagit innebär att en bestämmelse om skattetillägg vid skönstaxering
med avvikelse från den skattskyldiges deklaration bör införas i 116 b §. Vissa
redaktionella ändringar bör dock göras i utredningsförslaget. 1 116 c § bör
tas in bestämmelsen om skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven
deklaration. Förulsättningarna för påföring av skattetillägg ändras inte,
bortsett från kravet på att anmaning att deklarera skall ha sänts ul till den
skattskyldige. Bestämmelserna om undanröjande och nedsättning av skattetillägg
vid skönstaxering föreslås införda i 116 d §.
5.2.5.4
Beräkning av undandragen inkomst (kvittning)
Enligt
praxis får den skattskyldige inte kvittningsvis tiUgodoräkna sig avdrag på
grund av för högt upptagna intäkter eller för lågt beräknade avdrag, när
undandragen inkomst beräknas. Däremot medges s. k. oäkta kvittning. Det
innebär atl kostnader, som har direkt anknyming till utelämnad Intäktspost,
dras av vid beräkning av undandraget belopp. Som antyds av beteckningen oäkta
kvittning är det 1 sådant fall inte fråga om en verkUg kvitmingsrätt utan om
ett förfarande för beräkning av undandraget belopp.
Utredningen
har funnit att den skattskyldiges kvittningsrätt bör utsträckas. Som motiv har
utredningen åberopat praktiska synpunkter och rättviseskäl. Utredningen har
anfört ett exemjjel för att belysa förslaget.
En
skaltskyldig har angett nettointäkten av viss förvärvskälla till 50 000 kr. Vid
granskning konstateras atl 10 000 kr. utelämnats. Samtidigt konstaleras att
den skatlskyldige är berättigad till avdrag med ytterligare 5 000 kr.
Nettointäkten uppgår därför till 55 000 kr. Enligt ett synsätt har den
skattskyldige undandragit 10 000 kr., varför skattetillägg skall beräknas med
utgångspunkt från detta belopp. Den skatlskyldige skaU inte komma i bättre
läge på grund av att han glömt en avdragsposl. Enligl ett annat betraktelsesätt
skall skattetillägg beräknas med hänsyn tagen också lill kvlttnlngsposlen 5 000
kr. Den skattskyldige har faktiskt redovisat 50 000 kr. Det allmännas förlust
kan då inte bli större än 5 000 kr.
Utredningen
har förordat det sistnämnda alternativet men anser att kvittningsrätten bör
begränsas till den förvärvskälla som den utelämnade intäkten eller det för högt
upptagna avdraget avser.
Prop. 1977/78:136 166
Bland
de remissinstanser som uttryckligen uttalat sig om förslaget är majoriteten
positiva till förslaget. Kritiska röster saknas emellertid inte. Bl. a. har en
del myndigheter framhållit de uppenbara risker för missbruk som förslaget ger
upphov till.
Det
har även framhållits alt en utvidgad kvittningsrätt skulle innebära
administrativa problem. Sålunda har en domstol framhåUit att kvittningsrätten
måste gälla i alla instanser. Därför skulle omräkning av undandragen inkomst
behöva ske i de fall högre instans i taxeringsprocessen vägrar avdrag som
tidigare kvittats mot oriktig uppgift.
För
egen del får jag anföra följande. Kvittning aktualiseras främst i fråga om
oriktig uppgift vid beräkning av rörelseinkomst. Genom utredningsförslaget kan
man visserligen undvika rättstvister huruvida viss avdragspost är hänförlig
till konstaterad oriktig uppgift eller inte. Vissa rättviseskäl synes också
tala för en sådan regel. Det är emellertid uppenbart atl en utvidgad kvittningsrätt
ger utrymme för missbruk om den skattskyldige vid avsiktUg underdeklaration
samtidigt underlåter att yrka avdrag han har rätt till.
Om
underdeklarationen inle upptäcks har den skattskyldige viss möjUghet att i
efterhand begära nedsättning av taxeringarna med hänsyn lill den outnyttjade
avdragsrätten. Jag är med hänsyn till risken för ett sådant missbruk inte
beredd att förorda utredningens förslag.
5.2.5.5
Eftergift av förseningsavgift
Jag
har tidigare lagt fram förslag i fråga om eftergiftsbestämmelserna. I
anslutning härtUI bör bestämmelsen om eftergift av förseningsavgift på grund
av ringa belopp justeras. Bestämmelsen är inlagen i 116 d § andra stycket i
gällande lag.
Utredningen
har konstaterat att avgiften vad gäller TL i huvudsak är avpassad efter
storleken av den skattskyldiges inkomst eller förmögenhet och därför normalt
bortfaller om inkomsten eller förmögenheten är ringa. Det sammanhänger med
bestämmelsen att endast avgift som uppgår till 100 kr. påförs. De fall där
fasta avgifter utgår, oavsett om inkomsten eller förmögenheten är låg, är
sådana där särskilda skäl talar för att ge eftertryck åt skyldigheten att avge
deklaration. Utredningen finner därför inte atl några skäl talar för att
efterge förseningsavgiften med hänvisning tiU regeln om ringa belopp.
Endast
en remissinstans har invänt mot förslaget och uttalat att skärpningen är
onödig.
Jag
finner motiveringen för att ringabeloppsregeln ej skall tillämpas på
förseningsavgift bärande och ansluter mig till vad utredningen anfört i detta
hänseende. Jag föreslår sålunda att förseningsavgift ej skall kunna efterges på
grund av atl det belopp som skulle ha kunnat undandras är ringa.
Prop. 1977/78:136 167
5.2.5.6 Undantag från särskild avgift för dödsbo i vissa
fall
Dödsbo efter här i rikel bosall skallskyldig kan enligl 75
§ 1 mom. kommunalskatielagen (1928: 370) i vissa faU befrias från skatt. Motsvarande
befrielse kan enligl 116 d§ tredje stycket TL medges i fråga om särskild
avgift. Förutsättning för befrielse är att den skattskyldige efterlämnat bodelägare
som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning och all
omständigheterna är ömmande.
Utredningen har inte föreslagit någon annan ändring av
bestämmelsen än att den flyttas till 116 i §.
En remissinstans har funnit det otillfredsställande alt
särskild avgift över huvud laget kan påföras dödsbo på grund av alt den avlidne
lämnat oriktig uppgift.
Jag delar uppfattningen och anser att varken beslut om
skattetillägg eller förseningsavgift bör fattas sedan den skatlskyldige
avlidit. Jag förordar att en bestämmelse av den Innebörden tas in i 116 i §
första stycket. I det andra slycket regleras frågan om särskild avgift som
påförts innan den skattskyldige avlidit. I denna del föreslår jag en
redaktionell justering 1 anslutning till den nu behandlade ändringen.
5.2.6 Besvärsbestämmelser 5.2.6.1 Ordinära besvär
Enligt 116 g § andra slycket gäller f. n. all den
skattskyldiges besvär över påförd särskild avgift skall ha kommit in lill
skatterättens kansli inom två månader efter det all han fått del av beslutet om
påfört skattetillägg. Om den skattskyldige anför besvär endasl över taxeringen
bör enligt uttalande 1 förarbetena (prop. 1971: 10 s. 275) yrkande om omprövning
av beslut om särskild avgift anses ha framställts även om detta framgår endast
av den skattskyldiges argumentering i skattefrågan.
För
skattedomstol kan det emellertid 1 vissa fall vara svårt att avgöra om
skattskyldigs besvär över taxering också avser påfört skattetillägg. För att
undvika rättsförlust för den enskilde föreslår utredningen att skaltskyldigs
eller taxeringsintendents yrkande om atl beslul om särskild avgift skall
undanröjas eller nedsättas skall kunna prövas så länge den taxering som tillägget
avser inle har vunnit laga kraft. Om yrkandet framförs först i regeringsrätten
eller i kammarrätt, skall målet kunna återförvisas till länsskatterätt i denna
del.
Förslaget
godtas av de flesta remissinstanser. En del kritiska synpunkter framförs dock.
Några myndigheter påpekar alt frislen ter sig alltför generös. En länsstyrelse,
som i och för sig har godtagit tanken på en utsträckt besvärstid för den
skattskyldige, framhåller att det med visst fog kan hävdas att taxering inte
vinner laga kraft förrän den 30 april året efter taxeringsåret. Huvudregeln om
två månaders besvärstid
Prop.
1977/78:136 168
skulle
därför ha betydelse endast då besked om skattetillägg har delgivits efter den
sista februari året efter taxeringsåret. En remissinstans anser alt det bör
öppnas möjlighet för domstol all i samband med prövning av taxering ex officio
ändra skattetillägg som domstolen finner felaktigt påfört.
För
egen del vill jag anföra följande. För många skattskyldiga har det varit svårt
all se laxeringen och beslutet om särskild avgift som skilda avgöranden. Detta
har kunnat leda till rättsförluster. Dessa effekter undanröjs om förslaget
genomförs. Några beaktansvärda nackdelar medför inte detta. Jag ansluter mig
därför lill förslaget. Vissa redaktionella justeringar bör vidtas.
Bestämmelserna bör tas in i 116 m§. Om den skattskyldige först i
regeringsrätten eller i kammarrätt framför yrkande beträffande skattetillägg,
kan denna fråga återförvisas till lägre instans. Den omständigheten att besvär,
som anförs av den skaltskyldige sedan den ordinära besvärstiden löpt ut men
före den 30 april året efter taxeringsåret, kan föranleda omprövning av
taxeringen, om taxeringsintendenten tillstyrker besvären, kan givetvis inte
föranleda all besvär över skattetillägg generellt skulle kunna anföras intill
den 30 april året efler taxeringsåret, eller att huvudregeln om två månaders
besvärslid skuUe ha betydelse endast då beslut om skattetillägg har delgivits
efter den sista februari året efter taxeringsåret.
Förslaget
från en remissinstans att domstol ex officio skall ompröva påfört skattetUlägg
i samband med prövning av taxeringen, anser jag leder för långt. En sådan regel
skulle i normalfallet medföra onödigt merarbete. Varje domstol som befattar sig
med en taxeringsfråga skulle i sådant fall nödgas utreda de närmare
omständigheterna kring ett tidigare påfört skattetillägg, oavsett om den
aktuella taxeringsfrågan har samband med skattetillägget. En sådan ordning är
inte godtagbar med hänsyn till det stora antal ärenden det här är fråga om. Min
uppfattning i denna del överensstämmer med skatteutskottets uttalande vid riksdagsbehandlingen
av prop. 1971: 10 (SkU 1971: 16 s. 64).
Bestämmelser
om taxcringsintendentens besvärsräit finns f. n. i 116 g § tredje stycket. Vad
gäller den tid inom vilken besvären skall anföras tillämpas reglerna i 76 §
analogt. Det Innebär atl taxeringsintendenl skall anföra besvär före utgången
av aprU månad året efter taxeringsåret. Utredningen föreslår en utsträckning
av besvärstiden lill utgången av året efler det taxeringsår som skattetUlägget
avser. I denna del bör förslaget tas upp till bedörrming inom ramen för det
förslag till en ändrad skatteadministration och taxering i första instans som
jag avser atl lägga fram senare i år.
Enligt
gällande ordning skall taxeringsintendent föra talan om taxering och särskild
avgift samtidigt. Utredningen föreslår också en ändring av denna bestämmelse.
Som jag nyss framhållit avser jag atl ta ställning till längden av taxeringsintendentens
besvärstid i annal sam-
Prop. 1977/78: 136 169
manhang. Nu ifrågavarande ändring bör behandlas samtidigt.
Jag lägger därför inte nu fram något förslag på denna punkt.
Utöver detta föreslår utredningen att det i andra stycket
i en ny 116 n § tas in en regel atl taxeringsintendent, som kvittningsvis framställer
mvändnlng i laxeringsprocess, får föra talan också i fråga om särskild avgift.
Hans talan om särskild avgift skall dock inle prövas om yrkandet i fråga om
taxeringen ej prövas.
Förslaget tillstyrks eUer lämnas utan erinran av så gott
som samtiiga remissinstanser. Några ifrågasätter emeUertid behovet av sådana bestämmelser.
För egen del finner jag förslaget riktigt i sak och
dessutom ägnat att förenkla rutinerna för taxeringsintendent som kvittningsvis
vill föra talan om taxering och i samband därmed framföra yrkande beträffande
särskild avgift. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag på denna
punkt bortsett från några redaktionella ändringar. Reglerna om laxe-ringsinlendents
besvärsrätt bör tas in i 116 n §.
F. n.
saknas det en särskild regel om taxeringsintendents besvärsrätt i fall då
oriklig uppgift har lämnats i mål om skatt. Utredningen föreslår i delta
hänseende följande. Om den skattskyldige lämnar uppgift i mål om taxering och
uppgiften ej har godtagils eller ej har prövats i målet får taxeringsintendenl
hos länsskatterätten föra talan om att skattetillägg skall påföras. Sådant
yrkande skall framföras inom ett år efler utgången av den månad under vilken
rätten avgjort målet.
Förslaget lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Några menar emellertid att taxeringsintendenten, innan målet
avgörs, bör yrka skattetillägg i den instans där uppgiften lämnats. Del
påpekas ocksä att den föreslagna formuleringen av regeln ger intryck av att
taxeringsprocessen skall ha avslutats innan taxerihgsintendenten äger föra
talan hos länsskatlerätlen.
Med
anledning härav får jag anföra följande. En bestämmelse av detta slag behövs
på grund av förslaget att oriklig uppgift som har lämnats skriftiigen i
taxeringsmål skall kunna föranleda skatletillägg. Ett godtagande av förslaget
från en remissinstans att yrkande om skattetillägg bör göras, innan målet har
avgjorts av den instans där uppgiften har lämnats, skulle innebära atl
instansordningen i flera fall inte iakttas. Del skulle medföra nackdelar för
bl. a. den skattskyldige. Jag kan därför inte ansluta mig till del. Däremot
anser jag det rimligt att besvärstiden 1 dessa fall inte börjar löpa förrän lagakraftvunnet
avgörande föreligger. Annars kan taxeringsinlendenten bli tvungen att föra
talan om skattetiUägg innan saken slutiigen har avgjorts. En sådan situation
uppkommer om den skattskyldige anför besvär över dom, varigenom rätlen ej
godtagit uppgift som den skattskyldige lämnat i målet. Jag biträder alltså
förslaget med den ändringen att besvärstiden 1 dessa fall skall räknas från
utgången av den månad då lagakraftvunnet avgörande
Prop.
1977/78:136 170
i
målet om taxeringen föreligger. Den förhållandevis långa besvärsliden för
taxeringsintendenten är motiverad av att det kan behövas taxeringsrevision för
alt fastställa alt den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Som en följd av
den relativt långa lidrymd som kan behövas för att fastställa att oriktig
uppgift har lämnats är del också nödvändigt att införa en bestämmelse enligt
vilken eftertaxering skall kunna ske med anledning av oriktig uppgift i mål.
Utformningen av en sådan bestämmelse återkommer jag liU.
5.2.6.2
Besvär i särskUd ordning
Enligt
116 j § första stycket gäller om inle annal är föreskrivet övriga
bestämmelser i TL i tillämpliga delar beträffande skattetillägg och
förseningsavgift. Det innebär alt reglerna i 100 och 101 §§ om besvär i
särskild ordning tillämpas analogi i fråga om de särskilda avgiftema.
Utredningen
framhåller att denna ordning har orsakat viss osäkerhet i praxis, eftersom
bestämmelserna har utformats för specifika situationer i skattemålen. Därför
har utredningen föreslagit en särskild reglering av extraordinär besvärsrätt i
mål om skattetillägg. Sådana regler behöver enligt utredningen endast omfatta
skalletillägg, eftersom förseningsavgift påförs med förhållandevis låga belopp
och f. ö. till sitt belopp föreslås skola anges i beslut om sådan avgift.
Enligt förslaget skaU skattskyldig få anföra besvär i särskild ordning om alt
skattetillägg skall undanröjas eller nedsättas om talan stöds av tidigare ej
framförd omständighet eller nytt bevis. Taxeringsintendenl skall enligt förslaget
få föra talan i särskild ordning om att skatletillägg påförs den skattskyldige,
för det fall fråga om skattetillägg ej har prövats av lokal skattemyndighet
trots alt så bort ske. Genom sådana besvär skall taxeringsintendenl också få
föra talan om höjning av skattetillägg om beslut om skatletill-lägg blivit
oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende. Talan skall i båda fallen anföras hos länsskatterätl inom fem år
från utgången av del taxeringsår uppgiften avser.
Förslagen tillstyrks i
huvudsak eUer lämnas utan erinran. Några remissinstanser finner emellertid
förslagen för långtgående i vissa delar. De invänder att extraordinär besvärsräit
för den skattskyldige bör förutsätta att denne har vägande skäl att inte föra
talan inom den normala besvärstiden. Vad gäller möjligheten att anföra besvär
till den skatlskyldiges nackdel riktas kritik mot att sådana besvär skall
kunna las upp om fråga om skattetillägg av förbiseende ej har prövats av lokal
skattemyndighet. En remissinstans påpekar alt föreskriften atl besvär i
särskild ordning skall anföras hos länsskalterält bryter mot den vanUga
instansordningen.
Jag
biträder förslaget att regler om rätt att anföra besvär i särskild ordning
införs i kapitlet om särskilda avgifter 1 TL. Bestämmelserna bör
Prop.
1977/78: 136 171
i
enlighet med utredningens förslag endast gälla skattetillägg. Rätten all anföra
besvär i särskild ordning beträffande förseningsavgift bortfaller därmed.
Besvär till den skattskyldiges förmån skall få anföras både av den skaltskyldige
och av taxeringsintendent. En förutsättning för besvärsrätlen bör, som
utredningen har föreslagit, vara all nya omständigheter eller nytt bevis kan
åberopas. I likhet med några remissinstanser anser jag att man bör kräva all
den skatlskyldige haft skäl för atl inle besvära sig i vanlig lid. Jag föreslår
därför att del som förutsättning för besvärsräit i särskild ordning skall
gälla all del varit ursäktligt all den skaltskyldige inte har fört talan i
ordinär ordning. Till ledning för rättstillämpningen vill jag i sistnämnda
hänseende hänvisa til! den rättspraxis som har utvecklats i fråga om
tillämpning av föreskrifterna om ursäktlighet som förutsättning för besvär enligl
100 § TL. När beslul blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende, bör talan till den skatlskyldiges förmån
också få föras. På grund av sådant fel bör talan därjämte få föras av taxeringsintendent
lill den skattskyldiges nackdel. Däremot bör besvär i särskild ordning tiU
nackdel för den skattskyldige enligl min mening inte få anföras av det skälet
alt myndighetema av förbiseende inte har tagit upp frågan om skattetillägg i räll
lid.
Jag
föreslår vidare att extraordinära besvär i enlighet med utredningens förslag
skall få anföras intill utgången av femte året efler del taxeringsår tillägget
avser. Sådana besvär bör anföras hos skatterätt. Denna avvikelse från annars
gällande regler i fråga om instansordning motiveras av enkelhetsskäl. De
föreslagna besvärsreglerna bör tas in i 116 o §.
5.2.6.3
Skyldighet att i vissa fall ex officio beakta bestämmelserna om eftergift
F.
n. föreskrivs inte någon skyldighet för myndigheterna atl ex officio iaktta
bestämmelserna om eftergift av särskild avgift. I 1971 års förslag om
administrativa sanktionsregler (prop. 1971: 10 s. 272) avvisade föredraganden
en sådan skyldighet. Han framhöll atl den skatlskyldige skulle beredas
tillfälle yttra sig innan beslul om skattetillägg fattades samt alt den
skattskyldige därvid hade tillfälle åberopa de omständigheter som kunde
föranleda eftergift. Skatteutskottet (SkU 1971: 16 s. 64) avvisade tanken alt
överinstans i samtliga mål rörande skattetillägg, oavsett om besvär anförts, ex
officio skulle pröva om eftergiflsgrund kunde föreUgga.
Enligt
uiredningens förslag skall eftergiflsgrund iakttas även om yrkande ej har
framställts om delta föranleds av vad som förekommit i målet om särskild
avgift.
Förslaget har mottagits
välvilligt av remissinstanserna. 1 något fall sägs atl förslaget inte är
tillräckligt långtgående. Sålunda framhåller denna remissinstans att
handläggande myndighet borde åläggas verk-
Prop.
1977/78:136 172
ställa
en mer fullständig utredning 1 de fall del av deklarationen eller andra
handlingar i ärendet framgår all skäl till eftergift föreUgger på grund av
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande.
Jag
finner utredningsförslaget väl avvägt. Med hänsyn till att skattetilläggsprocessen
är av massärendenatur, är det nödvändigt att som utredningen funnit, begränsa
de fall, då myndigheterna på eget initiativ skall tiUämpa eftergiflsreglema.
Genom förslaget tillgodoses i huvudsak också det önskemål som har framställts
vid remissbehandlingen. Jag tiUstyrker sålunda utredningens förslag att del
lagfästs en skyldighet för myndighet som handlägger fråga om särskild avgift
att ex officio iaktta eftergiftsbestämmelserna om det föranleds av vad som
förekommit i ärendet. Den föreslagna regeln bör tas in i 116 p §.
1 detta sammanhang vill
jag också ta upp ett annat fall då frågan om ändring av skattetillägg bör
iakttas ex officio. Det gäller bestämmelsen i den nuvarande 116 i §. Där
föreskrivs atl domstol som ändrar taxering också skall besluta om den ändring
av avgift som föranleds av beslutet i taxeringsfrågan. Denna bestämmelse har
enligt min mening givits en onödigt restriktiv tolkning i vissa fall. De fall
jag åsyftar inträffar när taxering höjs på grund av flera oriktiga uppgifter,
varav en eller flera var för sig inte skulle ha föranlett skattetillägg på
grund av regeln om eftergift när del undandragna beloppet är ringa. Om den
skattskyldiges taxering sedermera sänks, har i praxis endast den del av
skattetillägget som äger samband med ändringen av taxeringen undanröjts. Även
om kvarstående skattetillägg avser en eller flera oriktiga uppgifter som
tillsammans ej uppgår till gränsen för ringa belopp har detla tillägg fått stå
kvar. Denna ordning är mindre tillfredsställande. Jag förordar därför en ändring
av gällande 116 i § som nu föreslås utgöra 116 p § andra stycket. Genom den
ändring som jag föreslår klargörs att eftergiftsbestämmelsen skall iakttas i
fall liknande det jag nyss beskrev.
5.2.6.4
Innehållet 1 beslul om särskild avgift
I
beslut om särskild avgift skall f. n. enUgl 116 f § skälen för sådant beslut
anges. Besluten avfattas på förtryckt blankett. Där anges f. n. skälen för
beslutet, underlaget för avgiftsberäkningen och beräkningsgrunden.
Förseningsavgift anges till sitt belopp. Detta är däremot inte praktiskt
möjligt i fråga om skattetillägget, efiersom den undandragna skatten i
allmänhet räknas ut först efter det alt beslut har fattats om att påföra
skattetillägg.
Utredningen föreslår bl.a.
av rättssäkerhetsskäl alt man närmare reglerar vad beslut om särskild avgift
skall innehålla. Enligt förslaget skall sådant beslut ange skälen för beslutet,
tillämpligt lagrum, den procentsats efter viUcen avgiften skall beräknas,
underlaget för avgiftsberäkningen samt, beträffande förseningsavgift,
avgiftens storlek.
Prop. 1977/78: 136 173
Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget eller
lämnat det utan erinran.
Även jag kan ansluta mig till utredningens förslag. I och
för sig är det givetvis önskvärt att man i beslutet anger det påförda beloppet
av skattetillägget. Det är emellertid inle praktiskt möjligt eftersom den
undandragna skatten ej räknas ut förrän efter beslutet om skattetiUägg. En
bestämmelse av det slag utredningen föreslår bör tas in i 116 q §.
5.2.6.5 Beräkning av skattetillägg efter skilda
procentsatser
I 116 h § andra stycket TL anges hur skattetillägg som
utgår efter skilda procentsatser skall beräknas. Bestämmelsen infördes efter
förslag i prop. 1976/77:92 (SkU 1976/77:38, rskr 1976/77:204, SFS 1977: 118).
Den betingas av att man vid tillämpning av olika procentsatser inte får
beräkna skattetillägget på högre belopp än marginalskatten hänförlig lill de
sammanlagda oriktiga uppgifterna. Vart och ett av de undandragna beloppen skall
således inle betraktas isolerat från de övriga felen, vilket skulle kunna leda
till atl man som undandragen skatt betraktade marginalskallen på varje belopp
för sig. Nuvarande bestämmelse är emellertid mindre väl avpassad bl. a. för
fall som kan uppkomma då skatt skall beräknas med tillämpning av lagen (1970:
172) om begränsning av skatt i vissa fall. Därför föreslår jag en del
redaktionella ändringar. Det bör sålunda anges hur skaltemyndigheterna skall
förfara i ett normalfall då skattskyldig undandragit minst två belopp vid
inkomstbeskattningen. Därefter bör det föreskrivas att motsvarande princip
skall tillämpas även i andra fall. Det gäller t. ex. då skattskyldig
undandragit inkomst som påverkar både inkomstskatten och förmögenhetsskatten
samt fall då både inkomst och förmögenhet undandragits. De föreslagna reglerna
bör tas in i 116 r § andra och tredje styckena.
5.2.6.6 Tillämpligheten av övriga bestämmelser i TL
Av 116 j § första stycket följer även atl bestämmelsema i TL
gäller i tillämpliga delar beträffande mål eller ärende om särskild avgift.
Utredningen, som föreslår en motsvarande bestämmelse i 116
t §, påpekar att flera bestämmelser i TL, som hittiUs tillämpats analogi i mål
eller ärende om särskild avgift, enligt uiredningens förslag las in 1 kapitel
XIV i TL, som reglerar de särskilda avgifterna. Utredningen föreslår att detta
beaktas då man anger vilka regler i övrigt i TL som skall tillämpas i fråga om
de särskilda avgiftema. Dessutom anser utrednmgen att reglerna i 105 § TL om överflyttnmg
ex officio av taxering och i 114 § TL om eftertaxering skall undantas från
tillämpning i mål och ärende rörande särskild avgift. Som skäl anför
utredningen alt ett sådant extraordinärt förfarande som regleras i 105 § inte
bör tiUämpas
Prop.
1977/78:136 174
i
fråga om särskild avgift. Eftertaxeringsbestämmelserna i 114 § bör enhgt
utredningen undantas därför atl oriktig uppgift i mål om särskild avgift, till
skillnad från vad som föreslås i fråga om oriktig uppgift i mål om taxering,
inte bör föranleda skattetillägg.
Vid remissbehandUngen
har uiredningens förslag till 116 t § i huvudsak godtagits. Några myndigheter
har emellertid invänt mot att 105 § helt har undantagits i förslaget.
För
egen del godtar jag förslaget med den enda ändringen att undantaget
beträffande 105 § Inskränks till lagrummets första mom. första stycket tredje
och fjärde meningarna och samma mom. andra och tredje styckena. Genom denna
ändring kommer 105 § att tillämpas vid överflyttning av taxering för en och
samma skattskyldig tUl annan ort. Mitt förslag bör las in i en ny paragraf, 116
t §.
5.2.6.7
Eftertaxering på grund av oriktig uppgift i mål om taxering m.m.
Jag
har i det föregående föreslagit att oriktig uppgift, som lämnas i mål om
taxering, skall kunna föranleda skattetillägg. 1 sådant fall skall
taxeringsintendent inom ett år från utgången av den månad under vilken dom
eller slutiigt beslut i målet om taxering vann laga kraft framställa yrkande
till länsskatterätl om att skattetillägg påförs. En förutsättning är därvid
att uppgiften ej godtagits efter prövrung 1 sak eller ej prövats. Om uppgiften
godtagits föreligger givetvis inte gmnd för all yrka alt skattetillägg påförs.
Anser taxeringsintendent att uppgiften är oriktig, får han i besvär yrka att
saken prövas i målet om taxering. I vissa fall har han inte denna möjUghet. Det
kan förekomma att det inte kommer fram att uppgiften varit oriktig, förrän
efter det att taxerings-intendentens besvärstid i taxeringsmålel gått till
ända. Det kan också tänkas atl oriktig uppgift lämnas först i regeringsrätten
eller i kammarrätt, varefter prövningstillstånd ej meddelas.
I
sådana fall är taxerlngsintendenlen hänvisad till att eftertaxeringsVis yrka
prövning av taxeringsmålet. Viss tveksamhet har emellertid ullalats
beträffande möjligheten att med stöd av 114 § yrka ändring av taxering på grand
av oriktig uppgift, som lämnats i taxeringsmål. Detta har också föranlett
förslaget att 1 116 a § införa bestämmelser om skattetUlägg på grund av oriktig
uppgift 1 mål om taxering.
Bestämmelserna
i 114 § och 116 a § företer Ukheter i fråga om formuleringen. Med hänsyn till
det anser jag att det i 114 § bör anges att eftertaxering kan företas på grund
av oriktig uppgift i mål. Eftersom eftertaxering kan företas också på grund av
oriktig muntlig uppgift, bör även muntlig uppgift i mål om taxering kunna
föranleda eftertaxering. Jag vill erinra om att jag tidigare förordat ett
tillägg tUl 116 a § av innebörd att del vid sidan av övriga förutsättningar för
skattetUlägg krävs att uppgift som lämnats befinnes oriktig. Ändringen innebär
närmast
Prop.
1977/78:136 175
ell
förtydligande. En motsvarande justering anser jag inle behövs beträffande eftertaxering.
I
detta sammanhang vill jag även beröra de tidrymder, inom vUka eftertaxering f.n.
kan företas. Bestämmelserna härom finns i 115 §TL. Normalt gäller att fråga om eftertaxering
skall ha prövats inom fem år efter utgången av det taxeringsår då taxeringen
rätteligen bort verkställas i första instans. Fråga om eftertaxering av skaltskyldigs
dödsbo skall prövas inom två år efter utgången av det kalenderår då bouppteckning
efter honom ingavs för registrering. Har den skattskyldige åtalats för
skattebrott, får eftertaxering för det år som åtalet avser ske även senare. Jag
skall i det följande återkomma till vad som gäller i sistnämnda hänseende och
därvid föreslå vissa ändringar.
Som
framgår av vad jag har anfört nu skall fråga om eftertaxering prövas senast vid
viss i lagen angiven tidpunkt. Ansökan om eftertaxering skall enligt 116 §
första stycket TL ha kommit in till skatterätten två månader före utgången av
den tid inom vilken eflerlaxeringsfrågan senast skall ha prövats av domstolen.
Den nu angivna ordningen har haft flera negativa följder. Tidrymden två månader
är många gånger inte tillräcklig för att skatterätten i erforderlig omfattning
skall kunna bereda eftertaxeringsmålet. Särskilda problem uppkommer i sådana
fall, då den skattskyldige inte kan anträffas för delgivning av taxeringsintendentens
framställning och det av delta skäl blir nödvändigt att tillgripa kungörelsedelgivning.
Det kan t.o.m. inträffa att skatterätten inte hinner pröva målet inom
föreskriven tid. Detta måste självfallet anses otillfredsställande. Även om
målet kan avgöras inom föreskriven tid, kan tidsbrist i dessa fall medföra, atl
skatterättens avgörande måste ske utan att saken 1 tillräcklig grad blivit
genomgången.
I eftertaxeringsmål rör
del sig inle sällan om svåra rättsfrågor, som kräver ingående undersökningar
och överväganden. Alt avgörandena 1 sådana fall beslutas under stor tidspress
befrämjar naturligtvis inte säkerheten i avgörandena. Sådana omständigheter kan
medföra att målet måste föras vidare till högre instans, där erforderligt rådrum
för utredning och prövning av målet kan ges. Det är angeläget att parterna inte
anser sig behöva anföra besvär av sådant skäl. Den nuvarande ordningen medför
vidare betydande svårigheter i skatterätternas arbets-planering. Detta är
särskilt otillfredsställande med hänsyn till de stora målbalanser som för
närvarande finns hos dessa domstolar.
Det jag nu har anfört
utgör enligt min mening tUlräckliga skäl att ändra bestämmelserna om den
tidrymd inom vilken eftertaxering får ske. Starka skäl talar för att en
taxering inte bör kunna ändras sedan lång tid förflutit efter utgången av
taxeringsåret. Det kan därför inte bli tal om någon mer betydande ändring av
nuvarande bestämmelser. Enligt min mening innebär det en lämplig avvägning
mellan enskilda och allmänna intressen alt ansökan om eftertaxering får tas upp
till prov-
Prop.
1977/78:136 176
ning,
om den har kommit in till skatterätt före utgången av den tidrymd under vilken
prövning av frågan nu skall ha skett, dvs. inom fem år efter utgången av det år
då taxering rätteligen bort verkställas i första instans. Det väsentliga för
den enskUde måste nämligen anses vara atl han inom en rimlig perlod får reda på
att det allmänna ställer anspråk på att hans taxering skall höjas på visst
sätt. För att handläggningen i skatterätten inte skall fördröjas i onödan, anser
jag dock att en föreskrift bör införas om atl fråga om eftertaxering inte får
prövas av skatterätten senare än ett år från den dag ansökan därom senast skall
ha kommit in. Detta innebär en allmän förlängning av eftertaxerlngstiderna med
ett år. Ä andra sidan innebär mitt förslag att de tider inom vilka ansökan om eftertaxering
skaU ha kommit in till skatterätten förlängs med endast två månader.
Jag
berörde nyss de särskilda regler om eftertaxering som gäUer för det fall alt
skallskyldig har begått skattebrott. Eftertaxering får då ske senare än vad som
gäller enligt huvudregehi. Bestämmelserna härom finns i 115 § andra och tredje
styckena TL. De innebär, att om åtal har väckts, eftertaxering för det år som
åtalet avser får ske före utgången av kalenderåret efter det år då åtalet
väcktes. Har den skattskyldige avlidit gäller att fråga om eftertaxering av
hans dödsbo skall ha prövats inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering
som har åsatts med stöd av dessa bestämmelser skall undanröjas, om åtalet inte
bifalls till någon del.
De
särskilda bestämmelsema om eftertaxering då den skattskyldige döms för
skattebrott tar sikte framför allt på fall av grovt skattebedrägeri, för vilket
preskriptionstiden är tio år, men de kan i och för sig tillämpas även då någon
har gjort sig skyldig till skattebedrägeri av "normal" svårhelsgrad,
t. ex. genom att lämna oriktig uppgift i taxerings-mål. Preskriptionstiden är
här visserligen endast fem år, men eftersom preskriptionstid genereUt räknas
från den tidpunkt brottet begicks, kan i sådana fall åtal väckas och eftertaxering
åsättas långt efter utgången av den period inom viUten eftertaxering vanligtvis
skall ske. Jag vill i detta sammanhang nämna alt det, för alt skattebedrägeri
skall anses föreligga, måste vara mera betydande skattebelopp som har undandragits.
Undandragande av mindre belopp bedöms nämligen regelmässigt som skatteförseelse
enligt 3 § SkBL. Åtal för sådant brott får enligt 13 § SkBL väckas endast om
det är påkallat av särskilda skäl. Sådana skäl anses föreligga endast
undantagsvis, t. ex. om gärningsmannen inte kan påföras skattetillägg. Normalt
får sådant tillägg anses utgöra tillräcklig sanktion för skatteförseelse. Vad
som har sagts nu gäller i fråga om brott som har begåtts av oaktsamhet. Delta
brott vårdslös skatteuppgift enligt 5 § SkBL kräver för övrigt alt det rör
sig om betydande belopp.
Med
hänsyn liU Innehållet i de bestämmelser jag har berört nu, vill
Prop. 1977/78: 136 177
jag med tanke på några situationer, när eftertaxering kan
bli aktuell, föreslå vissa ändringar.
Jag tänker då särskilt på efterlaxeringsinstilutet i
förhållande till bestämmelserna i 12 § SkBL om frivilligt tillbakalrädande frän
skallebrott.
EnUgt nyss nämnda paragraf inträder ansvar för
skattebedrägeri m.fl. skattebrott inle för den som frivilligt vidtar åtgärd,
som leder till alt skatten eller avgiften kan påföras med rätt belopp. Ett
tillbakaträdande som sker inom fem år från utgången av laxeringsåret kan
föranleda eftertaxering enligt huvudregeln. Även ell llllbakaträdande som sker
senare bör dock kunna grunda eftertaxering för del år som brottet avser. En
bestämmelse härom bör därför föras in i anslutning till reglerna om eftertaxering
av skattskyldig som döms för skattebrott.
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som anknyter till
milt förslag atl eftertaxering skall kunna ske även på grund av oriktig uppgift
i taxeringsmål. Oftast torde de normala tiderna för eftertaxering räcka till
även i sådana fall. Om den oriktiga uppgiften emellertid lämnas först i högre
instans, kan dessa tider visa sig otillräckliga. Med hänsyn härtill, och då
bestämmelserna om eftertaxering på grund av åtal inle är praktiskt tillämpbara
i flertalet fall, behövs del enligt min mening en särskild regel om när eftertaxering
på grund av oriktig uppgift 1 laxerlngsmål senast får verkställas. Jag föreslår
därför atl eftertaxering i sådant fall skall kunna prövas, om taxeringsintendenten
framställer yrkande härom inom ell år från utgången av den månad under vilken
dom eller slutligt beslut i målet vann laga krafl. Denna lid stämmer överens
med den tid inom vilken intendent får föra talan om skattetillägg i taxeringsmål
med anledning av den oriktiga uppgiften.
De
ändringar 1 fråga om eftertaxering som jag nu har föreslagit föranleder viss
omarbetning av 114116 §§ TL. I samband därmed bör även vissa redaktionella
justeringar vidtas.
Vad som enligl
mina förslag bör föreskrivas om taxering eller taxeringsmål och särskild
avgift i samband därmed bör, om ej annat framgår, föreskrivas även om eftertaxering
och om särskild avgift i sådant mål. En bestämmelse härom bör tas in i 116 s §.
5.2.6.8 TUlämpningsföreskrifter
F. n. gäUer enligt 116 j § andra stycket att regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om påföring av
avgift och befrielse från avgift.
Utredningen
har föreslagit att denna regel bibehålls och alt den kompletteras så att myndighet
som regeringen bestämmer får utfärda anvisningar.
Några
myndigheter har satt denna bestämmelse i fråga. De har påpekat alt regeringen enligl
8 kap. 13 § regeringsformen får i förordning
12 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 178
överlåta
ål underordnad myndighet att meddela verkställighelsföreskrifler. Därför
skulle något behov av den föreslagna bestämmelsen inte finnas.
Jag
kan ansluta mig till vad remissinstanserna anfört i denna fråga. Avsikten är
alt senare i administrativ ordning utfärda verkställighetsföreskrifter.
5.2.6.9
Ikraftträdande
De
föreslagna ändringama i det administrativa sanktionssystemet verkar i huvudsak
till förmån för de skattskyldiga. Detta gäller särskilt i fråga om de materieUa
bestämmelser, som reglerar förutsättningarna för påföring och eftergift av
särskild avgift, avgifternas storlek, beräkningsgrunder m. m. Dessa
bestämmelser bör 1 princip träda i kraft omedelbart och tillämpas i fråga om skatletillägg
och förseningsavgift vid 1978 års taxering. Del kan erinras om att påföring av
skattetillägg och förseningsavgift i samband med denna taxering kommer atl ske
i huvudsak under månaderna efter taxeringsperiodens slut den 30 juni 1978. De
nya reglerna bör dock även om de innebär lindringar inte tillämpas i fråga
om avgifter vid 1977 års och tidigare års taxeringar. De skall alltså inte
verka retroaktivt på sådana fall som inte slutligt har prövats vid
ikraftträdandet. Denna ståndpunkt stämmer överens med den som intogs vid de
lindringar i fråga om skattetilläggen som infördes 1977 med verkan från och
med 1977 års taxering (prop. 1976/77: 92, SkLJ 1976/77: 38, rskr 1976/77: 204,
SFS 1977: 118). Ståndpunkten grundas främst på rätlvisehänsyn. I likhet med
vad som ansågs böra gälla vid införandet av de nyss nämnda lindringarna, bör
dock felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet bedömas enligt de
nya reglerna, även om felet eller underlåtenheten avser tidigare års taxering.
I
några hänseenden innebär de nya reglerna mindre skärpningar. Sådana regler bör
inte ges retroaktiv tillämpning. Ett exempel är att förseningsavgift enligt de
nya reglerna inte, som enligt gällande bestämmelser, kan efterges på den
grunden att det är fråga om ringa belopp. Den äldre bestämmelsen om eftergift
av förseningsavgift på grund av ringa belopp bör alltså tillämpas även vid 1978
och tidigare års laxeringar.
När
det gäller ändringar i processuella bestämmelser torde det följa av aUmänna
rättsgrundsatser, alt ändringarna i princip skall slå igenom även på
förhållanden som Ugger i tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En tUlämpning
av denna princip på förevarande förslag iimebär i huvudsak fördelar för de
skattskyldiga och inger såtillvida inga betänkligheter. I vissa fall då förslagen
rörande processuella bestämmelser har en påtagligt materiell innebörd kan dock
en sådan till-lämpning leda till försämringar för de skattskyldiga. En sådan
ordning kan enligt min mening inte anses tillfredsställande. Retroaktiv tillämp-
Prop.
1977/78:136 179
ning
av de nya bestämmelserna bör därför undvikas i sådana fall. Som exempel kan jag
nämna den utvidgade möjligheten för laxeringslnlen-dent att föra talan om
skattetillägg i samband med att han kvitmingsvls framställer invändning mot den
skattskyldiges besvär i fråga om taxering. Denna regel bör gälla endast, om
den skattskyldiges yrkande om ändring av laxeringen framställs efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelsema.
Även
bestämmelserna om eftertaxering är av processuell natur. De föreslagna
ändringarna i dessa bestämmelser bör i princip kunna träda i kraft omedelbart.
Delta innebär att de nya reglerna blir tillämpliga i sådana fall då eftertaxering
fortfarande kan ske enhgt äldre bestämmelser, för normalfallet alltså i fråga
om eftertaxering för 1973 och senare år. En tillämpning av de nya
bestämmelserna fullt ut från ikraftträdandet skulle dock i vissa fall kunna
leda till eftertaxering, trots alt sådan inte är möjlig enligt äldre regler. En
sådan relroaktivitet bör inte komma i fråga. Reglerna om Ikraftträdande bör
utformas med hänsyn tiU det.
Det
jag har anfört nu innebär sammanfattningsvis
atl
nya regler med materiellt innehåll bör tillämpas från och med 1978 års taxering
i den mån de innefattar lindringar men först från ikraftträdandet alltså i
princip från och med 1979 års taxering om de innefattar skärpningar,
att
de nya reglerna dock skall tillämpas även i fråga om skattetillägg vid taxering
och eftertaxering för tidigare år på grund av felaktighet eller underiålenhet efler
ikrafiträdandet,
och
att nya processuella bestämmelser tillämpas från ikraftträdandet, dock att
äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas på förhållanden som Ugger i
tiden före ikraftträdandet, i den mån annat skulle föranleda försämringar för
de skattskyldiga.
Jag
ämnar i specialmotiveringen återkomma till de särskilda regler som behövs för
all övergången mellan nu gällande och föreslagna bestämmelser skall bli den
som jag har beskrivit i det föregående.
5.3
Särskild avgift enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och vägtrafikskattelagen (1973:
601)
Skattetillägg
och förseningsavgift utgör även enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, ML,
de administrativa sanktioner som skall bidra lill att förmå de skattskyldiga
att lämna uppgifter till ledning för fastställelse av mervärdeskatt och att
lämna riktiga sådana uppgifter.
Bestämmelserna motsvarar i
flertalet hänseenden sakligt sett TL:s bestämmelser. Skattetillägg påförs när
oriktig uppgift har lämnats i deklaration eller annat skriftligt meddelande och
när skatt har upp-
Prop.
1977/78:136 180
skattals
skönsmässigt på grund av utebliven eller bristfällig deklaration.
Skatletillägg
beräknas till 20 % av det skattebelopp som den skaltskyldige påförs eller ej
tillgodoräknas tUl följd av avvikelse från oriklig uppgift eller deklaration eUer
i avsaknad av deklaration.
Skattetillägg
som har påförts vid utebliven deklaration skall helt undanröjas av länsstyrelse
om deklaration lämnas inom en månad från den dag då den skatlskyldige har fått
del av beslutet om tiUägg.
1
likhet med vad som gäller enligt TL utgår inle skattetillägg när endast
uppenbar felräkning eller misskrivning rättas och inte heller när den skatlskyldige
frivilligt rättat oriktig uppgift. Även eftergift av skattetillägg följer TL:s
bestämmelser, dvs. skattetillägg kan efterges när den skattskyldiges fel är
ursäktligt på grund av ålder, sjukdom m.m., eUer om skattebeloppet i fråga är
ringa.
Förseningsavgift
kan påföras skattskyldig som inle iakttar sin skyldig-hel att lämna
deklaration. Avgiften är 100 kr. eller, bl.a. vid upprepad förseelse, 200 kr.
Även förseningsavgift kan efterges på de grunder som gäller för eftergift av
skattetillägg. Avgiften kan också sättas ned.
Länsstyrelse
beslutar i första instans om skattetillägg och förseningsavgift enligt ML.
Beslutsordningen är densamma som gäller för beslut om skatt, dvs. beslutet är ell
preliminärt beslut som efter viss lid eller efter särskilt beslut blir ett
slutligt beslut. Endast mot ett särskilt meddelat slutligt beslut kan talan
föras hos länsskatterätl av den skatlskyldige eller av allmänna ombudet.
Bestämmelser
om skattetillägg och förseningsavgift finns också i lagen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning, FFL, som reglerar beskattningsförfarandet
för punktskatterna. Reglerna stämmer i allt väsentligt överens med motsvarande
regler i ML.
Beslut
om skattetillägg och förseningsavgift fattas i samma ordning som gäller för
beslut om skatt men de kan direkt meddelas som slutliga beslul. Besluten
meddelas av beskatlningsmyndigheten, RSV. Mot RSV:8 slutliga beslut förs talan
hos kammarrätten i Stockholm.
Skattetillägg enligt
vägtrafikskattelagen (1973: 601), VL, skaU påföras vid efterbeskattning. FFL:s
regler om undanröjande eller eftergift av skatletillägg gäller även enligt VL.
Förseningsavgift
uttas av fordonsägare som underlåter alt lämna körlängdsuppgift för kilometerskattepliktigt
fordon. Avgiften utgör 100 kr. eller, bl.a. vid upprepad förseelse, 200 kr.
Länsstyrelse meddelar
beslut om skattetillägg och förseningsavgift. Mot sådana beslut förs talan hos
kammarrätt.
Utredningen har med få
undantag föreslagit att enhetliga bestämmelser skall gälla i fråga om de
administrativa sanktionerna enligt TL, ML, FFL och VL. Denna principiella
uppfattning har allmänt godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstansema.
Även om jag är medveten om att behovet av sanktioner kan vara mindre
beträffande vissa in-
Prop. 1977/78: 136 181
direkta skatter anser jag det nödvändigt all behälla
sanktioner på hela skatteområdet. Det är också naturligt alt så långt möjligt
tillämpa likartade bestämmelser i de olika skatteförfattnlngama.
De grundläggande bestämmelserna om skattetillägg i 64 a §
ML och 37 a § FFL i uiredningens förslag överensstämmer i jämförbara delar med
förslaget tlU 116 a § TL. I enlighet med vad jag har uttalat vid behandlingen
av sistnämnda bestämmelse föreslår jag alt utredningens förslag tiU omformulering
av 64 a § ML och 37 a § FFL godtas. Av de skäl som jag anförde, när jag
redovisade mitt förslag beträffande TL bör som ytterligare förutsättning för atl
påföra skattetillägg enligt ML, FFL eller VL anges alt den skattskyldige har lämnai
uppgift som befinnes oriktig. Möjlighet bör också införas i ML, FFL och VL att
påföra skattetillägg när oriklig uppgift lämnas skriftligen i process. Om
sådan uppgift lämnas i besvär, som ej tas upp lill prövning, bör uppgiften ej
kunna föranleda skattetillägg enligl FFL eUer VL, eftersom de lagarna saknar
bestämmelser om extraordinär besvärsräit.
Skattetillägg på den indirekta beskattningens område utgår
med 20 % av den undandragna skatten. Utredningen har fömtskickal, alt den i
sitt fortsatta arbete ämnar överväga skattetilläggets nivå. Efiersom behovet
av en ändring 1 detla hänseende får anses vara mindre uttalat, anser jag det
lämpligt att redovisningen av dessa överväganden avvaktas, innan ståndpunkt
tas i frågan. SkattetiUägget bör alltså tills vidare utgå med oförändrad
procentsats. I detta sammanhang vill jag framhålla, att utredningen även på
detta område bör överväga, om någon form av spärregel bör införas för
undvikande av extremt höga skattetillägg. Jag hänvisar härutlnnan till vad jag
har anfört 1 det föregående om en sådan regel i fråga om skattetillägg enligt TL.
Vad jag nu har anfört bör gälla även i fråga om avgiftstiUägg enligl lagen
(1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.,
AVGL.
Även på förevarande skatteområden har utredningen
föreslagit ändringar beträffande rättelse av felräkning m. m. samt i de fall
den skaltskyldige frivilligt vidtagit rätlelseåtgärd. Av de skäl, jag anförde
i fråga om TL, föreslår jag att föreskrifterna i ML, FFL och VL utformas på
samma sätt. Som utredningen föreslagit bör också föreskrivas atl skattetillägg
ej skall påföras vid avvikelse från yrkande. Regeln bör utformas i nära
anslutning till motsvarande bestämmelse i TL. Nu behandlade regler bör tas in 1
64 d § ML och 37 d § FFL. I 27 § VL görs en hänvisning till sistnämnda
paragraf 1 FFL.
Utredningen
har föreslagit att de nuvarande möjligheterna till hel befrielse från särskUd
avgift med vissa justeringar i mildrande riktning skall kvarstå. Jag delar i
likhet med remissinstanserna den uppfattningen.
Utredningens förslag till nyansering av skatletillägg
genom eftergift
Prop.
1977/78:136 182
med
del av tillägget har 1 stort sett godtagits av remissinstanserna när det gäller
ML, FFL och VL.
Del
är i huvudsak tre fall, som har betonats av utredningen och remissinstanserna
när det gäller partiell eftergift enligl ML. Det första är rena periodiseringsfel,
dvs. fel som innebär att viss skatt har hänförts tiU fel redovisningsperiod,
vilka föreslås bli välvilligt behandlade och ofta kunna leda till hel
eftergift. Detsamma gäller tUlämpningsfel som begåtts i transaktioner mellan
skattskyldiga. Jag delar denna uppfattning. Jag vill dock understryka att reglerna
inte skall ges en sådan tillämpning att skattskyldiga kan systematiskt eller
medvetet begå fel utan reaktion från skattemyndigheterna.
Del
andra fallet, för vilket utredningen har föreslagit att skattetUlägg skall
kunna nedsättas till hälften, omfattar sådana situationer där viss men inte
full ursäktilghet kan åberopas.
Någon
särskild kri 'ik har inte riktats mot detta förslag. RSV har godtagit det i
fråga om ML och FFL och flertalet länsstyrelser har inte haft något atl erinra
mot förslaget. Från några håll har emellertid samma principiella kritik riktats
mot detta förslag som mot förslaget om halv eftergift av skattetillägg enligl TL.
Vid
bedömning av förslaget bör enligt min mening beaktas även det tredje fallel,
som avser räkenskapsfel. Enligt utredningen avses skalletillägg enligt ML
kunna efterges i detta fall. Förslaget tar hänsyn tUl att mervärdeskatt oftast
redovisas flera gånger om året, och innebär atl tre fjärdedelar av ett skattetUlägg
skall kunna efterges, när det har påförts i samband med fel som beror på
uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring. Även denna regel har fått ett
positivt mottagande av remissinstanserna.
Allmän
enighet råder om atl skattetillägg bör kunna efterges när oriktigheten beror på
ursäktliga fel i ej avslutade räkenskaper. Även jag anser det vara väsentligt atl
sådan möjlighet skapas. Jag kan däremot inte dela uiredningens uppfattning att
eftergift skall kunna medges endast med tre fjärdedelar av skattetillägget i
samband med räkenskapsfel. Enligt min mening bör en enklare och rättvisare
tillämpning kunna uppnås om dessa fall behandlas på samma sätt som andra ursäktliga
fel. Vid ursäktliga räkenskapsfel bör alltså skattetillägg kunna efterges
helt.
Genom
en välvillig behandling av s. k. periodiseringsfel och fel i samband med
transaktioner mellan skattskyldiga minskar enligt min mening behovet av
ytterligare eftergiftsmöjligheter. DärtiU kommer att jag avvisade förslaget om
halv eftergift beträffande skattetiUägg enligt TL. Med hänvisning till vad jag
då anförde anser jag att regler om eftergift med hälfien inte heller bör
införas i ML.
Mitt ställningstagande i
dessa frågor bör i tillämpliga delar gälla även skattetillägg enligt FFL och VL.
Prop.
1977/78: 136 183
Uiredningens förslag om alt förseningsavgift enligt ML
inte längre skall kunna nedsättas utan endast kunna efterges helt när ursäktlighel
föreligger har inte mött någon kritik. När det gäller motsvarande förslag i fräga
om FFL har RSV framhållit att förseningsavgiften kan framstå som avsevärd för
vissa skattskyldiga, t. ex. ideeUa föreningar och skallskyldiga som skall lämna
två olika deklarationer vid ett och samma tiUfäUe.
Även om jag har viss förståelse för RSV:s uppfattning, är
jag inte beredd att föreslå all möjligheten till nedsättning av
förseningsavgift enligt FFL skall finnas kvar. Den omständigheten att två
deklarationer i vissa fall skall lämnas på samma deklarationsunderlag innebär
visserligen all två förseningsavgifter kan komma att påföras. Detta beror dock
på att den skattskyldige åsidosatt en dubbel skyldighet att deklarera, och
påföljd bör enligl min mening finnas i båda fallen.
Utredningen har beträffande VL föreslagit att
förseningsavgifter skall kunna sättas ned om de hänför sig till brister i uppgiftslämnandet
för samma skatteperiod. RSV har godtagit detta förslag men för sin del förordat
atl en beloppsgräns om 300 kr. eller, vid upprepad försummelse, 600 kr.
fastställs.
I princip anser jag att varje brist i uppgiftslämnandet
bör bedömas särskilt och ulan hänsyn tUl andra samtidigt föreliggande brister.
För fordonsägare med stora vagnparker kan dock en försummelse att sända in avstämplingskort
röra tiotals fordon. Det bör enligt min uppfattning vara möjligt att ta hänsyn lill
dessa fall genom atl fastställa en övre beloppsgräns för samtidigt påförda
förseningsavgifter enligt VL. Gränsen bör dock sättas något högre än RSV har
föreslagit. Jag föreslår all gränsen dras vid 500 kr. eller, vid upprepad
förseelse, 1 000 kr.
I övrigl vill jag beträffande förseningsavgiften enligt VL
endast framhålla att det praktiska och administrativa förfarandet för
kilometerskatten f. n. ses över av vägtrafikskatteutredningen. När resultatet
av den översynen föreligger kan det finnas anledning att på nytt överväga förseningsavgiftens
utformning i VL.
Jag har i likhet med remissinstanserna ingen erinran mot
utredningens förslag att slopa möjligheten till eftergift av förseningsavgift
när skallebeloppet är ringa. Jag ansluter mig alltså tUl utredningsförslaget.
Utredningen
har föreslagit att skattetillägg vid skönsbeskattning skall påföras särskilt
till den del skönsbeskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift. Jag
anser av de skäl som jag har anfört i fråga om motsvarande bestämmelser i TL
all förslaget med vissa redaktionella ändringar bör genomföras. Även 1 fall då
skönsbeskattning sker enligl ML eller FFL med avvikelse från lämnad deklaration
fyUer bestämmelsen om oriktig uppgift en funktion. Del hänger samman med alt
utrymmet för att tillämpa bestämmelserna om eftergift är begränsat om skönsbeskatlning
sketl. Möjlighet atl tillämpa reglerna i 64 d § ML och 37 d §
Prop.
1977/78:136 184
FFL, som innebär all avgift ej utgår vid felräkning och
misskrivning, föreligger knappast alls i samband med skönsbeskatlning. Till den
del skönsbeskatlning innefattar rättelse av oriktig uppgift kan föreskrifterna
däremot tillämpas.
Del finns enligt de bestämmelser som nu gäller möjlighet
för skallskyldig all, när skattetUlägg påförts i avsaknad av deklaration, få
skattetillägget helt undanröjt genom atl lämna deklaration inom en månad från
del att den skattskyldige fått del av beslutet. Utredningen har föreslagit att
avlämnandet av deklaration skall leda endast till nedsättning av skattetillägg.
Olika nedsättningsnivåer skall därvid gälla beroende pä när deklaration lämnas.
Vidare förbinds nedsätlningen med vissa maximibelopp.
Några remissinstanser har varit kritiska mot utredningens
förslag på denna punkt. Det anses utgöra en ej obetydUg skärpning av sanktionerna
i förhållande till vad som nu gäller. Bland beskattningsmyndigheterna
dominerar farhågor för att det föreslagna systemet skulle bli svårt att
tillämpa.
Jag har förståelse för de skäl som ligger bakom
utredningens förslag. Enligt min uppfattning kan dock starkt ifrågasättas om
en ekonomisk påföljd om högst 250 resp. 500 kr. kommer att ha någon påtaglig
funktion att fylla. Det är ett väsentligt önskemål att beskattning så långt det
är möjligt skall grundas på uppgifter som den skattskyldige lämnai. Den skatlskyldiges
motiv för alt lämna deklaration i de fall som avses bör snarare vara större om
hela skattetillägget därigenom undanröjs. Det bör också påpekas att
förseningsavgift och restavgift resp. ränta utgår oberoende av atl deklaration
lämnas senare. Härtill kommer att skattetillägg som påförts på grund av oriktig
uppgift i samband med skönsbeskatlning med anledning av all deklaration ej
lämnats, t. ex. i en icke undertecknad deklaration, givelvis inte skaU kunna
undanröjas i dessa fall. Därmed får en väsentlig brist i nuvarande regler anses
undanröjd.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att den
nuvarande principen i ML och FFL om helt undanröjande av skattetillägg i dessa
faU bör behållas. Däremot anser jag att viss förenkling kan uppnås när det
gäller ML genom atl låta den tid inom vilken deklaration kan lämnas beräknas
från utgången av den månad då den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg.
I fråga om FFL anser jag dock att vägande skäl lalar för att tiden liksom nu är
fallet räknas från den dag då den skatlskyldige fått del av beslutet om
skattetillägg. Jag föreslår att nya bestämmelser utformas i enUghet härmed.
Mitt StäUningstagande i denna del medför att jag inte
förordar de av utredningen föreslagna ändringarna av beslulsförfärandet i 35
och 36 §§ ML samt 19 § FFL.
För att komma till rätta med några ölägenheter har
utredningen fö-
Prop. 1977/78: 136 185
reslagit att skattetillägg i vissa fall skall kvarstå även
om deklaration ges in. Det gäller faU då deklaration lämnas först sedan efterbeskattning
skett eller den skattskyldige fått kännedom om en planerad eller vidtagen
beskattningsåtgärd. Dessa förslag har i princip godtagils eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna.
Av de skäl
jag har anfört i samband med min redovisning av motsvarande bestämmelse i TL,
är jag inle nu beredd la stäUning tUl en sådan regel.
Enligl
gällande bestämmelser 1 27 § andra stycket VL föreskrivs atl skattetillägg, som
påförts vid efterbeskattning på grund av underlåten-hel alt lämna föreskriven
uppgift, i vissa fall skall undanröjas. Utredningens förslag att denna
möjlighet till undanröjande skall slopas har godtagits av remissinstanserna.
Även jag delar utredningens uppfattning. En utförlig förklaring lämnas i
specialmotiveringen till 27 § VL.
Jag har inte godtagit utredningens förslag om kvittning
vid beräkning av undandraget belopp på området för direkt skatt. Den utvidgade
kviltnlngsmöjlighet som utredningen har föreslagit i fråga om skattetiUägg
enligt ML bör då inle heller genomföras.
Utredningens förslag att bestämmelsema om eftergift skaU
beaktas ex officio finner jag i likhet med remissinstanserna lämpUgt. En mindre
justering bör emellertid vidtas. Beträffande bakgrunden till denna fär jag
hänvisa tUl specialmoliveringen till 64 h § andra stycket ML och 116 p § andra
stycket TL.
I fråga om besvärsförfarandet har utredningen lämnat
förslag som i huvudsak avser att utvidga besvärsmöjligheterna. Dessa förslag
bör bedömas 1 samband med andra förslag som föreligger eller väntas relativt
snart. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05) har 1 betänkandet Översyn av
mervärdeskatten Del III Redovisningsskyldighet m. m. (Ds B 1977: 6) föreslagit
ändringar bl. a. i besluts- och besvärsförfarandel.
Betänkandet
har remissbehandlats och ärendet bereds f. n. inom budgeldepartemenlet. Punktskalteutredningens
uppdrag innefattar även en översyn av FFL. Vägtrafikskatteutredningen kommer
all göra en teknisk översyn av VL och övrig anslutande lagstiftning. Jag är
därför inte beredd att nu ta ställning till uiredningens aUmänna förslag i
denna del.
På två
punkter bör dock enligt min mening utredningens förslag genomföras redan nu.
Jag har tidigare förordat att oriktig uppgift i skatteprocess skall kunna
medföra skattetillägg. Som ett komplement till denna bestämmelse har
utredningen i 64 k § tredje stycket ML och 37 k § FFL föreslagit att allmänt
ombud skall få föra talan otn skattetiUägg i det fall skattskyldigs uppgift i
mål om skatt ej godtagits efter prövning i sak eUer ej prövats i målet.
Jag har föreslagit en motsvarande bestämmelse på området
för direkt skatt. Jag får hänvisa till vad jag då anförde. Jag förordar att
motsvarande ordning skall gälla också 1 ML, FFL ooh VL. Bestämmelserna bör tas
in i 64 g § ML och 37 g § FFL.
Prop.
1977/78:136 186
Även
utredningens förslag att den skatlskyldige skall kunna yrka undanröjande eller
eftergift av skattetUlägg, så länge beslut om skatten för den
redovisningsperiod som avgiften avser icke vunnit laga kraft, vill jag behandla
utan att avvakta de ändringar som kan föranledas av pågående författningsöversyn.
Förslaget
har endast föranlett påpekande som berör frågan om behörig instans. 1 övrigt
har det lämnats utan erinran. Jag finner att förslaget i princip bör
genomföras. Del bör emellertid kompletteras på samma sätl som motsvarande
bestämmelse 1 TL. Om yrkande om eftergift eUer undanröjande framställs först i
regeringsrätten eller i kammarrätt bör domstolen få förordna atl frågan om
särskild avgift skall behandlas av skatterätt eller, såvitt avser FFL och VL, beskaltningsmyndigheten.
Om process pågår i domstol beträffande både skall och särskild avgift skulle
det givetvis slå i strid med allmänna processrättstiga regler om länsstyrelse
log upp den skallskyldiges yrkande om skattetillägg. Med detta förtydligande
anser jag frågan om behörig instans tillräckligt klarlagd. Regeln bör tas in i
64 g § ML och 37 g § FFL.
På
TL:s område har jag tidigare föreslagit vissa ändringar beträffande eftertaxering.
Motsvarande ändringar bör delvis genomföras inom skatteområdet i övrigt. De
ändringar som därvid kommer i fråga är förtydligandet beträffande eftertaxering
för oriktig uppgift i mål och den ändring som avser eftertaxering vid
frivilligt tillbakaträdande från skattebrott. Beträffande skälen till
ändringarna hänvisar jag till vad jag anförde i samband med mitt förslag
beträffande ändring i TL 1 dessa delar.
Utöver
vad jag där anfört vUl jag framhålla följande. Vid tillämpning av FFL och VL är
det inte helt klart i vUken utsträckning tidigare efterbeskattning kan följas
av ny efterbeskattning på grund av att ytterligare omständigheter tillkommit.
Med mitt förslag att efterbeskattning skall kunna verkställas på grund av
oriktig uppgift i mål om skatt avser jag inte att ta ställning tUl detta
problem. I den utsträckning det enligt gällande regler är möjligt alt efter en
tidigare efterbeskattning vidta en förnyad sådan åtgärd, avses denna möjlighet
kvarstå oberoende av mitt förslag rörande efterbeskattning på grund av oriktig
uppgift i mål.
Utredningen har föreslagit
att innehållet i beslut om särskild avgift skall regleras i lagtexten. Vad
remissinstanserna har anfört beträffande motsvarande regel i TL avser i viss
utsträckning även ML, FFL och VL. För egen del får jag anföra följande. TUl
skillnad från vad som gäUer på området för direkt skall finns inle något behov
av sådana regler på det övriga skatteområdet. Det hänger bl. a. samman med att
det inte föreligger samma problem att ange det belopp med vilket skattetillägg
enligt ML, FFL och VL påförts. Föreskrifterna i regeringsformen, förvaltningslagen
(1971:290) och förvaltningsprocesslagen (1971:291) om Innehållet i beslut är
enligt min mening tiUräckliga. De av utred-
Prop. 1977/78:136 187
ningen
föreslagna bestämmelsema i 64 m § ML och i 37 m § FFL återfinns därför inte i
det förslag till författningsändringar som jag behandlar i det följande.
Ändringarna
i FFL föranleder vissa redaktionella ändringar i 41 a § och 56 § andra stycket
stämpelskattelagen (1964: 308) samt 1 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering
av utsäde och om växtförädhngsavgift.
Vad
gäller Ikraftträdandet av de nya bestämmelsema måste de särskilda förhållanden
som gäller i fråga om mervärdeskatt beaktas.
Fråga
om påföring av särskUd avgift prövas av beskattningsmyndigheten. Beslut om avgiftspåföring
kan meddelas tiU utgången av tredje året efter utgången av det år under vilket
redovisningsperioden gått till ända, under förutsättning att slutiigt beslul i
avgiftsfrågan inte föreligger. Om de äldre bestämmelsema skulle tillämpas för
redovisningsperioder som gått till ända före ikraftträdandet och nya bestämmelser
för senare redovisningsperioder skulle beskattningsmyndigheten få tillämpa både
gamla och nya bestämmelser för olika redovisningsperioder under år 1978. Delta
är praktiskt olämpligt. Därtill kan läggas att mervärdeskatteutredningen (Fi
1971: 05) i sill betänkande Översyn av mervärdeskatten Del III
Redovisningsskyldighet m. m. (Ds B 1977: 6) har föreslagit atl en möjlighet
skall införas i ML att hänföra ändring av fastställd skatt för viss
redovisningsperiod under ett beskattningsår till den sista redovisningsperioden
under året. Motsvarande möjlighet kommer enligt förslaget atl finnas i fråga om
fastställelse av skattetiUägg. Jag avser att senare i vår redovisa min
uppfattning i denna fråga. Redan nu vill jag dock framhålla att vissa skäl lalar
för ett sådant system. Tillämpningen därav skulle dock inskränkas avsevärt om
beskattningsmyndigheten skulle vara tvungen att dela upp t.ex. en
skönsbeskattning på de olika redovisningsperioderna under år 1978 och påföra
eller efterge skattetillägg för de olika perioderna enligt olika regler.
Utan
att göra avkall på den principiella uppfattning som jag har redovisat
beträffande ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i TL anser jag att de nya materieUa
bestämmelserna i ML bör tUlämpas i de fall beslul om påföring av skattetillägg
meddelas av beskattningsmyndigheten efler ikrafiträdandet. Det betingas av de
särskilda förhållanden som råder på det indirekta beskattnmgsområdel. Beslut om
sådan skatt kan fattas myckel lång lid efter det att redovisningsperioden gått
till ända. Sådana beslut kan också ändras genom att nytt beslut fattas för
samma redovisningsperiod. Härtill kommer att ändringarna i fråga om indirekt
skatt inle är lika omfattande som ändringarna i TL. Samma synsätt kan anläggas
på FFL och VL. Jag vUl 1 detta sammanhang framhålla att de nya bestämmelserna
om skattetUlägg skall tillämpas på redovisningsperiod som har gått ut före
ikraftträdandet endast när beslut första gången meddelas av beskaltningsmyndigheten,
dvs. när skattetillägg påförs genom preliminärt beslut eller motsvarande. I
övrigt bör
Prop.
1977/78:136 188
på
samma sätt som jag anfört i fråga om TL de nya bestämmelserna inte ges
retroaktiv verkan.
5.4
Administrativa sanktioner enligt lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om aUmän försäkring, m. m.
RFV
debiterar årligen arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna och närliggande
ändamål med tillämpning av AVGL. Debileringen sker med ledning av särskilda
uppgifter om lönesummor m. m. från arbetsgivarna. I AVGL avses med
arbetsgivare även uppdragsgivare. Avgiftsunderlaget kan vid behov uppskattas skönsmässigt,
såväl när arbetsgivaruppgift uteblir som 1 samband med avvikelse från lämnad
uppgift.
AVGL:s
sanktionsbestämmelser är i stort utformade efter mönster från den indirekta
beskattningens område men knyter i vissa hänseenden an till TL:s bestämmelser.
Avgiftstillägg
påförs i motsvarande situationer som skattetillägg och utgör i princip 20 % av
undandragen arbetsgivaravgift. Avgiftstillägg vid utebliven arbetsgivaruppgift
undanröjs om uppgift lämnas inom tre veckor efter sanklionsbeslulet.
Förseningsavgift
för utebliven arbetsgivaruppgift enligl AVGL utgör 5 % av fastställd
arbetsgivaravgift, dock högst 300 kr. Har arbetsgivaren dessutom anmanats atl
lämna arbetsgivaruppgift, blir förseningsavgiften dubbel och minst 100 kr.
Sanktionsibeslulen
fattas av RFV och kan överklagas hos försäkrings-domstolen.
Befrielse
från avgiftstillägg och förseningsavgift kan medges enligt samma grunder som på
beskattningsområdet.
Behovet att reformera
sanktionsbestämmelserna är enligl skattetill-läggsutredningen inte lika starkt
på avgiftsområdet som på beskattningsområdet. I syfte att skapa ett enhetligt
system föreslår utredningen emellertid också nya bestämmelser i AVGL efter
mönster av TL:s regler. Förslaget innehåller också flera tekniska och
redaktionella ändringar av nuvarande bestämmelser. Bl. a. föreslås
bestämmelser om nedsättning av avgiftstillägg till hälften när fullt
tillräckliga skäl för hel befrielse inte föreligger.
Vidare
föreslås att nuvarande möjligheter att jämka förseningsavgift skall slopas,
liksom möjligheten till befrielse vid försummelser som gäller ringa belopp. En
oriktig uppgift i avgiftsprocessen anses av utredningen böra föranleda
avgiftstillägg efter mönster av vad som har föreslagits för
beskattningsområdet.
Det föreslås vidare att avgiftstUlägg
i samband med utebliven arbetsgivaruppgift inte längre skall undanröjas om
uppgift lämnas inom tre veckor efter sanktionsbeslutet utan då bara sättas ned
till en fjärdedel. Också förslagen om att kunna ompröva skattetillägg eller
försenings-
Prop.
1977/78: 136 189
avgift så länge taxeringen inte har vunnit laga krafl vill
utredningen ge motsvarighet inom avgiftsprocessen.
Sanktionssystemet föreslås även bli kompletterat med vissa
bestämmelser om besvär i särskild ordning efter förebild av TL:s regler. AVGL
innehåller f. n. inte några bestämmelser om extraordinär besvärsrätt, men
utredningen föreslår alltså all en sådan rätt införs i fråga om avgiftstillägg.
Vad gäller Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i AVGL
erinrar utredningen om att en annan utredning har föreslagit en ny besvärsorganisation
inom socialförsäkringen (SOU 1976; 53) och menar alt det därför finns skäl att
avvakta med genomförandet, åtminstone beträffande de processuella reglerna.
Frånsett Svenska försäkringsbolags riksförbund, som bl. a.
menar att avgiftstillägg bör påföras endast i myckel uppenbara försummelsefall,
är del av remissinstanserna bara RFV som närmare behandlar utredningens
förslag på avgiftsområdet.
RFV instämmer bl. a. i utredningens förslag om atl sälta
ned avgiftstillägg liU hälfien i vissa fall och om alt slopa nuvarande
möjlighet att sätta ned förseningsavgift.
Vad gäller förslaget om avgiftstillägg för oriktig uppgift
i mål om arbetsgivaravgift förutsätter delta enligl RFV ett Ivåpartsförhållande
liksom på skatteområdet, och verket slryker därför under utredningens
uttalande atl det på avgiftsområdet kan finnas skäl att avvakta med
genomförandel av de processuella reglerna till dess de kan fogas in i en ny
besvärsordning.
RFV finner del däremot tillfredsställande atl
avgiftstillägg i samband med utebliven arbetsgivaruppgift inte längre skall
undanröjas helt på grund av all uppgift senare lämnas inom tre veckor.
RFV har i princip inte heller något alt erinra mot de
föreslagna reglema om att påföljd skall kunna omprövas så länge
avgiftsunderlaget i fråga kan ändras och inte heller mot förslaget om införande
av extraordinär besvärsrätt i fråga om avgiftstillägg. Något behov av sådana
bestämmelser anser verket dock av olika skäl inte föreligga.
För egen del vill jag efter samråd med chefen för
socialdepartementet anföra följande.
Även om reformbehovet inle är lika uttalat på
arbetsgivaravgifternas område som på skatteområdet anser jag det liksom
utredningen lämpligt att sanktionsreglerna är enhetliga så långt som möjligt
och att AVGL:s regler i prmcip utformas efler mönster av bestämmelserna ITL.
Uiredningens
förslag om eftergift av påföljd med hälften har jag tidigare avvisat såvitt gäUer
skaitesidan och det kommer då inle heller i fråga på avgiftssidan. Detsamma
gäller beträffande förslaget att avgiftstiUägg 1 samband med utebliven arbetsgivaruppgift
inte längre skall
Prop. 1977/78:136 190
undanröjas
helt om uppgift senare lämnas inom tre veckor efter delgivning av beslutet om
avgiftstillägg.
I
fräga om påföljd för oriktig uppgift i avgiftsprocessen och besvär i särskUd
ordning vill jag erinra om följande. Riksdagen har nyligen beslutat att en ny
besvärsorganisation inom socialförsäkringen skall inrättas den 1 januari 1979 (prop.
1977/78: 20, SfU 1977/78: 15, rskr 1977/ 78: 113). Delta innebär bl. a. att ett
tvåpartsförfärande införs och all vissa organs nuvarande möjligheter att ex officio
pröva beslut av lägre instans och understäUa högre instans ett beslut för
prövning försvinner. Någon rätt till extraordinära besvär som inom
skatteprocessen har inte införts. RFV har dock enligt 13 och 36 §§ AVGL vissa
möjligheter atl rätta egna beslut, och jag kommer att föreslå ytterligare
förmånliga prövningsregler i 47 och 49 §§ AVGL. Del har slutligen också förutskickats
att handläggningen av avgiftsärenden, såväl i första Instans som i
besvärsinstans, senare skall föras över till myndigheter och domstolar inom
skatteområdet. Mot denna bakgrund finner jag det med hänsyn till vad
utredningen och RFV har anfört inte lämpligt att utredningens förslag om påföljd
för oriktig uppgift 1 avgiftsprocessen eller besvär i särskild ordning
genomförs år 1978. Dessa frågor bör övervägas senare i annal sammanhang.
Utredningens
övriga förslag på avgiftsområdet kan jag i princip instämma i. Jag återkommer
till de närmare bestämmelserna i specialmotiveringen tiU ändringarna 1 AVGL.
På
skalleområdet har jag föreslagit att del för alt skattetillägg för oriktig
uppgift skaU kunna påföras har klarlagts att uppgiften är oriktig. Detta krav
bör också uppställas i fråga om avgiftstillägg. Jag föreslår därför att det i
43 § AVGL anges att avgiftstillägg förutsätter att uppgiften i fråga befiruies
oriklig. Tidigare har jag också föreslagit vissa ändringar i TL rörande eftertaxering
med anledning av tillbakaträdande från skattebrott. Motsvarande ändringar bör
införas i 14 § AVGL.
Vad
jag anfört beträffande ikraftträdandet av bestämmelsema om särskild avgift
enligt TL äger motsvarande tillämpning pä avgiftstillägg och förseningsavgift enUgt
AVGL.
5.5
Uppbördslagen (1953: 272)
Förslagen
till ändringar i TL:s bestämmelser om särskild avgift föranleder vissa
ändringar av redaktioneU art i några paragrafer i uppbördslagen (1953:272), UBL.
Härutöver viU jag föreslå vissa sakliga ändringar 1 68 och 87 §§ UBL.
Enligl 68 § 4 mom. andra
stycket får överskjutande preUminär skatt, som den skattskyldige har rätt att
få tillbaka, och ränta på sådan skatt tas i anspråk för betalning av tiUkommande
skatt som har debiterats den skattskyldige. Har sådan skatt Inte påförts men
kan det med fog
Prop. 1977/78:136 191
antas all påföring kommer att ske, får beloppet innehållas
i avbidan på påföringen. Vad som har sagts nu gäller dock inte i fråga om
tillkommande skatt pä grund av taxering för förmögenhet eller som avser särskild
avgift enligt TL. Enligt min mening bör överskjutande skatt eller ränta på
sådan skall få tas i anspråk även för betalning eller säkerställande av det
allmännas anspråk på förmögenhetsskatt och skatletill-lägg eller
förseningsavgift. Detla kräver vissa tillägg i 68 § 4 mom. andra slycket.
EnUgl 87 § andra stycket UBL kan taxeringsintendenl anmäla
hinder mot restitution av skatt på grund av utslag i taxeringsmål, där taxeringen
har fastställts till lägre belopp än intendenten har yrkat eller medgett.
Motsvarande gäller enligt tredje stycket i uppbördsmål, där allmänt ombud har besvärsräit.
SåJah anmälan om hinder mot restitution som här är i fråga bör enligt min
mening få göras även i mål om särskild avgift. Ett tiUägg för detta fall bör därför
göras i 87 § andra stycket UBL.
5.6 Avräkning av utländsk skatt
Enligl 24-28 §§ lagen (1947: 576) om statUg inkomstskatt
har här i riket bosatt skattskyldig som beskattats för viss Inkomst i utlandet rätl
att få nedsättning av svensk inkomstskatt genom avräkning av den utländska
skatten. Motsvarande gäller enligt flertalet svenska dubbelbeskattningsavtal
både i fråga om inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Avräkning enligt lagen om
statlig inkomstskatt sker efter särskild ansökan genom beslut av skatterätt
(27 §) medan avräkning enligt bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal beslutas i
samband med taxeringen. Avräkningen verkställs vid debitering av skatt.
Det kan
inträffa att den utländska skatten, för vilken avräkning sålunda medgetts vid
svensk beskattning, höjs efter utgången av den ordinarie besvärstiden. Utländsk
skall kan sålunda ha påförts på grund av eftertaxering. Avräkning har då medgetts
med för lågt belopp. Har avräkning skett enligt lagen om statlig Inkomstskatt,
kan ytterligare avräkning erhållas efter ansökan enligt 27 §. Om avräkning medgetts
med stöd av dubbelbeskattningsavtal, har den skattskyldige extraordinär besvärsräti
enligt 100 § punkt 8 TL.
Det
förekommer också att den skallskyldige har besvärat sig, i ordinär eller
extraordinär väg, över den utländska taxeringen enligt vederbörande lands
interna rättsordning och därvid fått skatten nedsatt. I sådant fall har den skatlskyldige
erhållit avräkning med för högt belopp och ändring av det ursprungliga beslutet
borde därför ske. Del är emellertid tveksamt om nuvarande bestämmelser i
taxeringslagen ger möjlighet till sådan ändring. Beslutet om nedsättning av
den utiändska skatten synes knappast kunna utgöra grand för eftertaxering,
eftersom
Prop. 1977/78:136 192
den
skatlskyldige inle kan anses ha lämnat sådant oriktigt meddelande som avses 1
114 § TL vid tiden för avräkningsbeslutet. I TL bör därför införas bestämmelser
som ger det allmänna rätt atl föra talan om ändring av avräkningsbeslutet 1
fall då den utländska skallen har nedsatts sedan avräkning har medgetts vid
svensk beskalning. Detta synes mig rimUgt även mot bakgrund av alt den skatlskyldige
har möjlighet atl erhålla ytterligare nedsättning av svensk skatt enligt nyss
angivna regler, om den utländska skallen sedermera höjs. En sådan rätt för det
allmänna bör givetvis föreligga antingen avräkningen skett enligl lagen om
statlig inkomstskatt eller med stöd av bestämmelse 1 dubbelbeskattningsavtal.
F.
n. torde skattemyndigheterna sällan få underrättelse om att den utländska
skatten har sänkts. För att säkerställa att skattemyndigheterna får sådan
underrättelse bör den skattskyldige vara skyldig att anmäla nedsättning.
Anmälan bör ske till skattechefen, som bedömer huruvida yrkande om ändrad
avräkning skall göras. Avser nedsätlningen av den utländska skatten ett mindre
belopp, torde yrkande om ändring kunna underlåtas.
För
att understryka viklen av att anmälningsskyldigheten fullgörs bör underlåten
anmälan medföra straff, lämpligen böter. Bl. a. med hänsyn till påföljden vid
underlåten anmälan bör den skaltskyldige i samband med beskedet om den ursprangUga
avräkningen erinras om sin anmälningsskyldighet. Sådan erinran bör lämpUgen
göras av debiteringsmyndigheten, dvs. den lokala skallemyndigheten. Föreskrift
härom kan utfärdas i administrativ ordning.
Det
allmännas räll till besvär över avräkningen bör vara begränsad i tiden på samma
sätt som gäller för den skattskyldige enligt 100 § TL, och således anföras inom
fem år efter taxeringsåret i fråga. Den föreslagna besvärsrätlen kan sägas
vara likställd med den besvärsrätt som taxerlngsintendenlen har enligt 101 § TL.
Jag finner det därför naturligt all de föreslagna bestämmelserna om
taxeringsintendentens rätt alt yrka omprövning av avräkningsbeslut införes i
ett nytt moment av denna paragraf.
De
nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1978 och tillämpas om det
ursprungliga avräkningsbeslutet har meddelats efler nämnda dag.
5.7
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet upprättats
förslag till
1.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623),
2.
lag om ändring i lagen (1968:
430) om mervärdeskatt.
Prop. 1977/78:136 I93
3.
lag om ändring
i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskattning,
4.
lag om ändring
i vägtrafikskallelagen (1973: 601),
5.
lag om ändring
i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om aUmän
försäkring, m. m.,
6.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),
7.
lag om ändring
1 slämpelskattelagen (1964: 308),
8.
lag om ändring
i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växlförädllngsavgift.
Del under 5 angivna förslaget har upprättats i samråd med
chefen för socialdepartementet. Det under 8 angivna förslaget har upprättats i
samråd med chefen för jordbruksdepartementet.
5.8 Specialmotivering
5.8.1 Förslag till lag om ändring i TL
Här kommenteras endast ändringarna i bestämmelserna i
kapitel XIV a, som har rubriken "Om särskilda avgifter". Beträffande
ändringarna i 31, 101, 114116 och 121 §§ hänvisas tiU allmänmotiveringen
(avsnitt 5.2.6.7 och 5.6). Samtliga paragrafer i kapitel XIV a har ändrats,
några dock endast redaktionellt. Kapitlet har utökats med tio nya paragrafer,
116 k116 t §§, 1 huvudsak till följd av atl den gällande 116 a har delats upp
i tre nya paragrafer och atl nya besvärsregler m. fl. processuella regler
införs.
Förutsätlningarna
för att påföra skattetillägg och grunderna för hur denna avgift skaU beräknas
anges 1 116 a116 f §§ och 116 i § första stycket. Bestämmelser om
förseningsavgift finns i 116 g §. Eftergift av särskild avgift regleras i 116 h
och 116 i §§. Paragraferna 116 j och 116 k innehåller bestämmelser om
behörighet att besluta om sådan avgift och om handläggning av avgiftsfrågan.
Bestämmelser om besvär finns i 116 I116 o §§. I 116 p § föreskrivs viss officialprövning
i ärende eller mål om särskild avgift och i 116 q § vad ett beslul om skatletillägg
eller förseningsavgift skall innehåUa. I 116 r § finns bestämmelser om
debitering av avgift. 1 fråga om de återstående föreslagna paragraferna kan
nämnas, all 116 t § Innehåller en bestämmelse om i vilken utsträckning TL:s
bestämmelser 1 övrigt skall gälla beträffande särskild avgift.
116a§
Paragrafen har tre stycken. Det första och det andra
motsvarar närmast det första enligt gällande lydelse. Del tredje stycket
motsvarar det som f. n. är det andra stycket. De nuvarande tredjesjätte
styckena motsvaras närmast av de föreslagna 116 b116 e §§. Första slycket
första meningen InnehåUer liksom f. n. villkor för att skattetUl-
13 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78: 136 194
lägg
skall kunna påföras om oriktig uppgift föreligger. 1 lagtexten har som
förutsättning för att påföra skattetillägg tillagts atl uppgiften i fråga
skall befinnas oriktig. Det innebär att det skall krävas atl oriktigheten
framgår av omständigheterna. I detta hänseende torde del inte föreligga något
problem då det är fråga om intäkter som utelämnats. I dessa fall konstaterar
taxeringsnämnd eller skattedomstol atl viss inläkt utelämnats och taxeringen
höjs. Med hänsyn till den oriktiga uppgiften skall också, i den mån övriga
förutsättningar föreligger, skattetillägg påföras. I fråga om avdragen är
situationen ibland mera komplicerad. Den skattskyldige kan inle påföras
skattetillägg enbart på den granden att han vägrats ett icke styrkt avdrag. Det
ankommer vid taxeringen på den skattskyldige att visa att förutsättningar föreUgger
för att medge avdrag. Kan han inte fullgöra detta tillfredsställande, skall
avdraget helt eller delvis vägras. Detla Innebär emellertid inte atl man ulan
vidare kan säga att oriktig uppgift har lämnats. Om den skattskyldige visserligen
inle visat sig berättigad lill avdraget men vissa omständigheter lalar för att
han kan ha haft den uppgivna kostnaden bör skattetillägg ej påföras. Föregående
års deklaration kan Innehålla betydelsefulla upplysningar. 1 de fall fråga är
om betalning från den skaltskyldige tUl viss angiven person kan denna som ett
led i utredningen tillfrågas om betalningen mottagils. Om del därvid
konstateras att betalning sketl skall skatletillägg givetvis inle påföras.
Framför den skattskyldige ett yrkande om avdrag ulan alt ange något stöd för
detta, och svarar han inte på förfrågningar torde man emellertid ofta kunna
utgå Ifrån atl det finns förutsättningar för att påföra skattetillägg. Enbart
de obesvarade förfrågningarna utgör emellertid inle tUlräckliga skäl alt
påföra skattetillägg. En annan sak är att skönstaxering enligl 21 § kan inbegripa
ett allmänt underkännande av kostnadsposter och därför medföra skattetillägg enligl
bestämmelserna i 116 b eller 116 c §§.
Innehållet
i andra meningen är nytt. Där anges atl skattetillägg skall påföras även när skattskyldig
skriftligen har lämnat oriktig uppgift i mål om sin taxering. På grund av den
nya 116 s § skall bestämmelsen gälla även 1 mål om eftertaxering.
Bestämmelsen
innebär att området för avgiftspåföring utvidgas. Enligt gällande regler torde
oriktig uppgift som lämnats i mål om taxering kunna föranleda skatletillägg
endast i speciella fall t. ex. om uppgiften lämnats i deklaration i samband med
besvär över skönstaxering.
Den
oriktiga uppgiften skall ha lämnats i mål om taxering eller eftertaxering. Har
den avgelts i annan typ av mål, t. ex. mål om eftergift av särskild avgift, kan
den inte föranleda skattetillägg. Den skattskyldige skall ha lämnat uppgiften 1
ett meddelande riktat till domstolen. Oriktig uppgift i samband med revision i
anslutning till talan mot taxeringsnämndens beslut kan alltså inte i och för
sig föranleda skattetillägg.
Det
är utan betydelse i vilken typ av handling som den oriktiga upp-
Prop.
1977/78:136 195
giften
har lämnats. Fråga om sådan avgift kan således aktualiseras för oriktiga
uppgifter som förekommer i besvärsskrift, genmäle, annat sva romål eller annan
handling.
Självfallet
får flera skattetillägg inte påföras med anledning av att samma oriktiga
uppgift lämnats flera gånger. Har en skattskyldig påförts skattetillägg på
grund av att han lämnai oriktig uppgift i sin deklaration, skall han således
inte på nytt påföras skattetillägg för att han senare lämnar samma uppgift i
mål om taxeringen. Gör han i målet felaktigt gällande atl hans inkomst har varit
lägre än han tidigare har uppgett, kan han naturligtvis påföras tillägg på
grund av den oriktiga uppgiften i målet.
Lämnar
skattskyldig i en fråga flera olika uppgifter i mål om taxering, varav en är
riktig, får frågan om påföljdsansvar bedömas mot bakgrunden av bestämmelsen om
frivUlig rättelse i den föreslagna 116 f § tredje stycket.
Bestämmelsen
gäller även i fall då den orikliga uppgiften inte har prövats i taxeringsmålet.
Detta kan bero på t. ex. att den skattskyldige återtagit uppgiften eller
återkallat sin talan. Utredningen har föreslagit två undantag från den nu
angivna regeln. Det ena avser det fallet att uppgiften inte har kunnat prövas
därför att besvären anförts för sent och det andra att prövning uteslutits
därför att besvär anförts under åberopande av 100 eller 101 §, men där avsedd besvärsräti
ej har ansetts föreligga. Vid remissbehandlingen påpekades att också oriktig
uppgift i samband med för sent anförda besvär kunde Innebära risk för att
skatt skulle dras undan. Därför har inte något undantag gjorts för dessa fall.
Den möjlighet taxeringsintendenten därmed får att yrka skattetill-lägg torde
emellertid komma att begagnas med stor återhållsamhet och tillgripas endast i
flagranta fall.
Besvärsrätten
för taxeringsintendenten vid fall av oriktig uppgift i taxeringsmål regleras i
116 n § tredje stycket.
Andra stycket i den
föreslagna 116 a § motsvarar senare delen av första stycket i paragrafens
gällande lydelse. Enligl de föreslagna bestämmelserna skall skattetillägg
beräknas efter 40 % av den undandragna skatten i stäUet för 50 % enligt
gällande rätt. Orden "om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle
ha påförts" har ersatt "till följd av avvikelse från den oriktiga
uppgiften utöver vad söm eljest skulle ha utgått, påföres". Det
förstnämnda uttrycket har valls särskilt med hänsyn till fall av skattetillägg
vid oriktig uppgift i skatteprocessen. Vidare har av redaktionella skäl orden
"med honom samtaxerat bam" ersatt "med honom samtaxerad
person". Stycket innehåller också ett tUlägg som avser det fallet, att
skattskyldigs dödsbo samtaxeras med efterlevande make. Även då skall
underlaget för skattetillägg beräknas på det sätt som anges i stycket.
Ändringen är ett förtydligande.
Av
bestämmelsen i andra stycket följer all skattetiUägg kan påföras
Prop. 1977/78:136 196
endasl
om uppgiften har kunnat påverka skatteberäkningen. Underlaget för avgiften är
således högst den beskattningsbara inkomsten resp. skattepliktiga
förmögenheten. Härvid beaktas även den inverkan den oriktiga uppgiften kan ha
vid beräkning av sådan inkomst eUer förmögenhet för den skattskyldiges make.
I
tredje stycket anges att skattetillägg i vissa fall skall beräknas efter 20 1
stället för 40 %. Enligl gällande regler skall den lägre avgiftssatsen
tillämpas då rättelse vidtagits eller kunnat vidtas med ledning av visst i
bestämmelsen angivet kontroUmaterial. De nya bestämmelserna går längre.
Enligt
dessa skall avgiftsberäkning verkställas efter 20 % om rättelse vidtagits eller
kunnat vidtas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid
taxering. 1 lagrummet lämnas exempel på sådant material.
Det kontrollmaterial
som anges är taxeringsavi, den skatlskyldiges självdeklaration för
nästföregående beskattningsår samt till vederbörande myndighet inkommen
uppgift som det enligt denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning
lämna till ledning för annans taxering.
Taxeringsavin
innehåller f. n. uppgift om bl. a. skaltskyldigs civilstånd, barn under 18 år och
16 år, debiterad kvarstående eUer överskjutande skall samt kvarskatteavglft
och ö-skatteränta. Längre fram torde den ange även fastighetsinnehav och
fastighetens taxeringsvärde.
Självdeklaration
för det nästföregående beskattningsåret hör till det relevanta konlroUmaterialet.
EnUgt 17 § taxeringskungörelsen (1957: 513), TK, skaU självdeklaralioner
avlämnade till ledning vid nästföregående taxering sändas till
taxeringsnämnden. Har den skatlskyldige på grund av ändrat räkenskapsår inle
taxerats det föregående taxeringsåret får deklarationen för den skatlskyldiges
näst sista beskattningsår anses relevant vid tillämpning av bestämmelsen.
För
fel som kunnat rättas med ledning av taxeringsavi eller den i lagrummet
avsedda självdeklarationen tillämpas den lägre procentsatsen även om sådan
handling inte varit tUlgänglig vid taxeringen.
Skyldigheten
för arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna uppgift till ledning för
annans taxering regleras i bl. a. 37, 38, 42 och 42 a §§ TL. Bestämmelserna
omfattar en rad sinsemellan olika typer av uppgifter. Hit hör bl. a. inkomsluppgift
för anstäUning eller uppdrag och åtnjuten pension. Undantag från
uppgiftsskyldigheten föreskrivs angående bl. a. folkpension och smärre
inkomstbelopp. Bestämmelserna omfattar också bl. a. uppgifter från
riksförsäkringsverket samt vissa uppgifter från allmän försäkringskassa och
från arbetslöshetskassa och ytterligare om inköp av vissa produkter från
jordbrak m. m. (37 §). Handelsbolag, kommanditbolag och rederi skaU lämna
vissa uppgifter om sin verksamhet och om delägarna (38 §). Bostadsförening och
bostads-
Prop. 1977/78:136 197
aktiebolag
skall 1 vissa fall lämna uppgift om medlems resp. delägares inbetalningar (42 §).
Juridisk person som förvallar samfäUighcl skall lämna uppgift om bl. a.
utdelning tUl delägare (42 a §). I fråga om sådant kontrollmaterial som inle tUlhör
det i lagtexten särskilt angivna blir tillämpningen av bestämmelsen beroende av
om materialet kan anses vara normalt tillgängligt vid taxering. Principerna
för denna bedömning har angetts i den allmänna motiveringen. Till ledning för
tillämpningen kan anges att uppgift om aktieutdelning enligt 43 §, som det utdelande
bolaget utan särskUd anmaning skaU lämna in till skattemyndigheterna, bör
omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäller besked från värdepapperscentralen
angående verkställd utdelning, bilregister-utdrag, uppgift om försäljning av
fastighet och uppgift om taxeringsvärde.
TUl
normalt tUlgängUgt kontroUmaterial räknas däremot inle uppgifter som RSV eller
viss länsstyrelse på grund av kontrollaktion ställer till taxeringsnämnds
förfogande. Som anges direkt i lagtexten har meddelande från annan
taxeringsnämnd uttryckligen undantagits från de uppgifter som kan grunda
tillämpning av lägre procentsats.
För
samtliga de fall som kan grunda avgiftsberäkning enhgt den lägre procentsatsen
gäller utom då fråga är om taxeringsavi och självdeklaration för
nästföregående år att uppgiften skall ha kommit myndigheten tUl banda före laxeringsperiodens
slut dvs. senast den 30 juni för att kunna beaktas vid tillämpning av nu
Ifrågavarande bestämmelse. Av praktiska skäl skall undantag inte göras för de
sällsynta fall då kontrolluppgiften har lämnats först sedan skaltemyndigheterna
tagit initiativ för att få in uppgiften. Allmänt sett åligger del den skaltskyldige
att göra troligt alt så är faUel, om den saknas där.
Den oriktiga uppgiften
skall ha rättats' eller ha kunnat rättas med ledning av det i lagrummet avsedda
kontrollmaterialet. Uppgiftens oriktighet skall således klart framgå av detta
material. Det räcker inte att man pä grund av kontrollmaterialet kan misstänka atl
den lämnade uppgiften är felaktig. Däremot krävs inte att felets omfattning
direkt framgår av materialet. Kan man sålunda av ett tUl deklaration bifogat
bilregisterutdrag, konstatera att den skattskyldige har bil, vars värde inte
redovisats på förmögenhetsbilagan, föreligger förutsättning tillämpa den lägre
procentsatsen utan hinder av att bilens värde ej anges på utdraget.
Bedömningen blir densamma
om den skattskyldige underlåtit redovisa bilförmån, trots atl det av
kontrolluppgift framgår att han åtnjutit sådan förmän. Däremot skall
skattetillägg inte beräknas efler den lägre procentsatsen om kontroHmaterialet
inte ger någon ledning för att vidla rättelse. Det torde normalt gälla t. ex.
ett företag för vilket utfärdats kontrolluppgift på grund av mottaget royaltybelopp.
Del är i sådant fall inte möjligt stämma av deklarationen mot
kontrolluppgiften.
Prop. 1977/78:136 198
Generellt
gäller att om taxeringsnämnd inte rättat felaktigheten trots att det nu avsedda
kontrollmaterialet har varit tiUgängligt är bestämmelsen ändå tiUämplig. Detta
bör särskilt iakttas när taxeringsintendent upptäcker felaktigheten vid eftergranskning
och sanktionsfrågan aktualiseras först i länsskatterätten.
När
skattetillägg beräknas efler den lägre procentsatsen skall i övrigl gälla bestämmelsema
om avgiflsberäkningen i andra stycket. 1 tredje stycket regleras endast
förutsättningarna för den mildare reaktionen.
De
bestämmelser som avses gäUa 1 fråga om debitering av skaltetill-lägg i de faU oUka
procentsatser skall tUlämpas vid beräkning av skattetillägg för en och samma skaltskyldig
finns i den föreslagna 116 r § andra stycket.
116b§
Paragrafen
motsvarar tredje stycket i gäUande 116 a §. Den anger villkoren för att
skattetillägg skall få påföras vid skönsmässig avvikelse från deklaration
enligt 21 § och anger vidare hur avgiften skall beräknas i sådant fall. Vissa
ändringar är av redaktionell art. Vidare anges alt i övrigt bestämmelserna i
116 a § andra stycket skall tiUämpas vid beräkningen. Slutiigen föreskrivs,
alt skattetUlägg skall utgå enligt 116 a § till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige.
Genom
tillägget att bestämmelserna i 116 a § andra stycket i övrigl skall tillämpas
vid beräkningen lagfästs något som 1 och för sig kan anses självklart, nämligen
alt bestämmelserna i nämnda lagrum gäller vid beräkning av skattetillägg enligt
förevarande paragraf. Av delta följer bl. a. all tillägget utgår med 40 % av
den skatt som hade undgått debitering om den uppgift, som frångåtts, hade
godtagits. Vidare klargörs att man vid beräkning av skatt som undgått
debitering beaktar skattereduktion som den skatlskyldiges make skulle ha blivit
berättigad tiU om skönstaxering inte skett.
Vid
beräkning av skattetillägg på grund av avvikelse från deklaration med stöd av
21 § skall följande iakttas. Underlag för beräkning av skattetiUägg enligl 116
b § utgörs av skatten på skilhiaden mellan nettointäkten i förvärvskällan
bestämd med stöd av 21 § och det belopp deklarationen utvisar efler
korrigering. Det innebär att deklarationen först skall rättas med hänsyn till
fel som kan konstateras såsom febäkning och felaktigt upptagna intäktsposter.
Det framgår av den föreslagna lydelsen "utöver den skatt som annars
skulle ha påförts honom". Följande exempel kan tjäna tUl ledning vid tillämpning
av bestämmelsen. Den skattskyldige har redovisat inkomst i sin deklaration med
35 000 kr. Det föreligger förutsättningar att tillämpa 21 § TL.
Taxeringsnämnden, som finner att ett avdrag på 5 000 kr. inte har utnyttjats,
bestämmer
Prop.
1977/78: 136 !99
den taxerade inkomsten skönsmässigt till 50 000 kr. Med
anledning av detla skaU skattetiUägg beräknas på skatten på skillnaden mellan
50 000 kr. och 30 000 kr. i inkomst.
Den föreslagna sista meningen i paragrafen innebär att beslutsmyn-dighelen
skall undanta rättelse av oriktig uppgift, som kan föranleda skattetillägg, när
man beräknar avgiften pä del skönsmässiga tillägget. Avgiftsunderlaget skall säledes
i fortsättningen delas upp pä oriktig uppgift och övrig del av den skönsmässiga
uppskattningen. Till den del höjningen sker på grund av uppskattning skall skattetUlägg
beräknas enligt 116 b § med tillämpning i övrigt av 116 a § andra stycket.
Till den del höjningen innefattar konstaterade oriktiga uppgifter, skall
tillägget dock beräknas enligt 116 a § andra slycket. Effekterna av att
skattetillägg beräknats enligt 116 b § eller enligt 116 a § är olika. Detta
beror på flera omständigheter. Ett skäl är att skattetillägg som påförs skaltskyldig
på grund av skönsiaxering med ledning av kontrollmaterial som anges i 116 a §
tredje slycket, skall beräknas efter den lägre procentsatsen. Uppdelning av
avgiftsunderlaget är emeUertid av betydelse även om endast en procentsats skall
tillämpas. Skälen till detta är flera. Det ligger ett värde i att skälen för
beslut om skattetillägg är så klart angivna, att parterna lätt kan ange ramen
för en eventuell besvärsprocess. Processlägel kan vara olika i fråga om en
oriklig uppgift och ett skönsmässigt påslag. Någon möjlighet att med tillämpning
av 116 f § underlåta alt påföra skattetillägg som skall påföras enligt 116 b §
kan knappast alls komma i fråga. Även utrymmet för eftergift enligt 116 h § av
sådant skaltetill-lägg är begränsat.
TiUämpning
av bestämmelsen kan illustreras med följande exempel. En skattskyldig uppger
nettointäkt av en förvärvskälla till 50 000 kr. Vid granskning av deklarationen
konstateras, att ett avdrag har tagits upp 4 000 kr. för högt och att en
balanspost har förts över med felaktigt belopp från nästföregående ärs
deklaration och sänkt nettointäkten med 6 000 kr. Bristfällig bokföring m. m.
ger stöd för skönstaxering. Nettointäkten bestäms därför tiU 75 000 kr.
Skattetillägg avseende 10 000 kr. (=4 000-f6 000) skall beräknas enligt 116 a §.
Därvid sker avgiftsberäkning enligt andra stycket såvitt avser 4 000 kr. och
enligt tredje stycket såvitt avser 6 000 kr. Till den del taxeringsbeslutet
innefattar uppskattning dvs. 15 000 kr. skall skattetUlägg beräknas enligl 116
b § med till-lämpning av 116 a § andra stycket.
116c§
Paragrafen motsvarar fjärde stycket i gäUande 116 a §. Den
anger villkoren för att skattetUlägg skall kunna påföras när skattskyldig har skönstaxerats
därför att han inte har lämnat självdeklaration och anger vidare hur avgiften
skall beräknas i sådant fall.
Den nya lydelsen innehåller 1 sakligt avseende följande
ändringar.
Prop. 1977/78:136 200
Som
ytterligare förutsättning för skattetillägg föreslås gälla att anmaning all
deklarera skall ha sänts ut tUl den skatlskyldige. Det anges vidare att
bestämmelserna i 116 a § andra stycket skall i övrigt tillämpas vid
beräkningen. Slutiigen föreskrivs i överensstämmelse med sista meningen i 116
b § atl skatletillägg skall ulgå enligt 116 a § till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skaltskyldige. 1 denna del
hänvisas till fjärde och femte styckena i specialmotiveringen till 116 b §.
Kravet
på alt anmaning att deklarera skall ha sänts ut tUl den skattskyldige för all
skattetillägg skall kunna påföras på grund av utebliven deklaration skall ses
mot bakgrund av att deklarationsanmanlng regelmässigt bör sändas till den
skattskyldige innan tillägg påförs. (JO:s ämbetsberättelse 1975 s. 386.) Den
skattskyldige behöver däremot inte ha tagit del av anmaningen för atl
skattetillägg skall kunna påföras. Det är tillräckligt att sådant meddelande
sänts lill honom. Det är viktigt att anmaningen avfattas i enlighet med TL:s
bestämmelser rörande innehållet 1 anmaning. Brister i sådant hänseende kan
medföra att skattetillägg inte kan påföras. Om taxeringsnämnd underlåter att
sända ut anmaning till den skattskyldige eller om sådan anmaning av förbiseende
inle sänts ut kan skattetillägg givetvis inte påföras. Villkoret kan emellertid
bli uppfyllt sedermera genom att taxeringsintendenl utfärdar sådan anmaning.
Har däremot taxeringsnämnd anmanal den skattskyldige har en förnyad anmaning
från taxeringsintendent inte någon betydelse i avgiftsfrågan. Om ytterUgare
påtryckning anses erforderlig i sådant fall bör taxeringsintendenl förelägga
den skaltskyldige vite.
Beträffande
regeln att vid avgiftsberäkningen bestämmelserna i 116 a § andra stycket i
övrigt skall tillämpas, hänvisas tUl kommentaren tUl 116 b §. Bestämmelsen
innebär inte någon ändring i förhållande tUl praxis. Utöver den förklaring som
lämnats vid 116 b § kan följande exempel tjäna tiU ledning för tillämpningen.
En skattskyldig har i deklaration, som han inte har undertecknat, tagit upp
intäkter i förvärvskällan rörelse med 15 000 kr. och yrkat avdrag med 5 000
kr. Han uppger således en nettointäkt på 10 000 kr. Taxeringsnämnden finner avdragen
styrkta till endast 2 000 kr. Inkomsten i förvärvskällan bestäms skönsmässigt tiU
40 000 kr. Skattetillägg enligt 116 c § skall i detta faU beräknas på skatten
på 30 000 kr. (=40 00010 000). Om det av om-ständighetema framgår att yrkandet
beträffande de 3 000 kr. för vilka avdrag vägras innefattar oriktig uppgift,
skall skattetillägg beräknas på detta belopp enligt 116 a §. SkattetUlägg
enligt 116 c § skaU då beräknas på skatten på 27 000 kr. ( = 30 0003 000) i stäUet
för på skatten på 30 000 kr.
Utöver
vad som har uttalats i kommentaren till 116 b § i fråga om sista meningen kan
anmärkas följande.
I
fall då taxering sker på grundval av ifylld men ej undertecknad de-
Prop.
1977/78:136 201
klaralionsblanketl
är laxeringen i sin helhet skönstaxering enligl 21 §. Delta har ansetts medföra
all påfört skatletillägg i sin helhet skall undanröjas eller sättas ned lUl 10
% av det tillägg som eljest skuUe påföras, om deklaration sedermera avlämnas,
även i det fall att rättelse av lämnad oriktig uppgift ingår i taxeringen.
Av
de nya reglerna följer att varje skriftligt meddelande från den skattskyldige i
och för taxeringen lämnas under den påtryckning som risken att påföras
skattetillägg vid oriktig uppgift utgör. Detta är motivet till bestämmelsen
att skattetillägg skall ulgå "enligt" 116 a § lill den del
uppskattningen innefattar rättelse av sådan uppgift.
Bestämmelsen medför att
den lägre procentsatsen enligl 116 a § tredje stycket kan bli tillämplig.
I 116 d § föreskrivs att skattetiUägg
som påförs enligt 116 c § vid utebliven deklaration skall undanröjas resp.
nedsättas under vissa förutsättningar, om deklaration sedermera avges. Sådan
nedsättning kan emellertid inte komma i fråga till den del uppskattningen avser
oriktig uppgift, lämnad i skriftligt meddelande, eftersom skattetUlägg på sådan
grund utgår enligt 116 a §.
Skattetillägg enUgt 116 a
§ kan alltså påföras även vid oriklig uppgift som lämnas i ej undertecknat
skriftligt meddelande. Det ligger i sakens natur, att meddelandet måste
innehålla något som ger belägg för att del kommer från den skattskyldige som
del avser. I del enskilda fallet måste det saknas anledning anta att det härrör
från någon annan person. Vad som mer konkret erfordras 1 bevishänseende får
avgöras från fall till fall. Erfarenhetsmässigt får det anses vara ytterst ovanUgt,
att någon lämnar deklarationsuppgift för annan utan dennes vetskap och vilja. I
nästan samtliga faU har den omständigheten att deklarationen eller meddelandet
inte har undertecknats en mera näraUggande och naturlig förklaring.
Kan det vid granskningen
av meddelandet med ledning av vid taxeringen tillgänglig kontrolluppgift slås
fast, att flertalet sakupplysningar om den skatlskyldiges personliga och
ekonomiska förhållanden är korrekta, talar detta givetvis starkt för att
meddelandet härrör från honom. Nästföregående års deklaration kan också utgöra
en viktig upplysningskälla i frågan om vem som lämnat det ej undertecknade
meddelandet. Har den skattskyldige sedan han har beretts tillfälle att yttra
sig över ifrågasatt avvikelse från meddelandet inte tagit avstånd från detta,
får denna omständighet anses styrka antagandet att det härrör från honom.
Skulle åter den skattskyldige göra gällande att meddelandet lämnats utan hans
vetskap eller vilja får påståendets sannolikhet bedömas mot bakgrunden av de
omständigheter som anförts till stöd för detta. Finner beslulsmyndigheten att
meddelandet härrör från den skatlskyldige skall liksom f. n. de inkomster som
han har redovisat i detla räknas honom till godo vid avgiftsberäkningen.
Prop. 1977/78:136 202
116d §
Paragrafen
motsvarar närmast femte stycket i gällande 116 a §. Den anger vUlkoren för
undanröjande resp. nedsättning av skattetillägg enhgt den föreslagna 116 c §,
alltså skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration.
Paragrafen
har två stycken. Förutsättningarna för undanröjande anges i första slycket och
för nedsättning till 10 % i det andra. Såsom redan nu är förhåUandet kan skattetiUägg
enligt förslagets 116 c § aldrig öka i storlek, om deklaration föreligger vid
omprövning av taxeringen. Däremot kan skattetillägg påföras enligt 116 a § om
sådan deklaration innehåller oriktig uppgift.
Om
skattskyldig ger in deklaration ulan följeskrivelse Inom den föreskrivna
tidsfristen, får det anses innebära att han anför besvär med yrkande att
skattetillägget skall undanröjas eller nedsättas och taxeringen bestämmas
enligt uppgifterna i deklarationen.
Endast
skattetillägg som har påförts enligl den föreslagna 116 c § kan undanröjas
resp. sättas ned. Avser tillägget rättelse av oriktig uppgift i lämnat meddelande
har det påförts enligt 116 a § varför bestämmelsen i förevarande 116 d § inte
är tillämplig.
Första
stycket motsvarar i stort sett nuvarande lydelse av 116 a § femte stycket
första meningen.
Vissa
ändringar i lagtextens utformning är av redaktionell art. Del anges att
deklaration skall ha kommit in till länsskatterättens kansli eller lokal
skattemyndighet. Deklaration som lämnats till den länsstyrelse till vilken
skatterättens kansli hör skall därmed anses Inkommen till skatterätten. Har
deklaration kommit lokal skattemyndighet till banda skall myndigheten givetvis
se till att den sänds över till behörig domstol. Ett av de gällande villkoren
för undanröjandet har utgått, nämligen atl deklaration skall ha kommit in
senast innan skatterätten har avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.
Bestämmelsen atl taxeringsintendent skall anmäla fall som här avses lill
skatterätten har också utgått.
I
motsats till vad som nu gäller skall sålunda regeln om undanröjande tUlämpas
även när deklarationen lämnas, sedan skatterätten avgjort besvär över
avgiftsbeslutet eller taxeringen. Sådana situationer som den nuvarande
bestämmelsen avser torde vara sällsynta; att den bör utgå grundas på den
åsikten atl alla skattskyldiga skall ha besvärstidens två månader till
förfogande för att få skattetUlägget undanröjt. Första stycket gäller även i
det fall att skattetillägget har påförts först hos länsskatterätten och vare
sig detta berott på att taxeringen höjts eller på atl taxeringsnämnden har
bestämt taxeringen utan atl ha sänt anmaning till den skaltskyldige att lämna
deklaration.
Ett
speciellt fall där undanröjande resp. nedsättning kan ske framgår av 116 o §
andra stycket.
Andra
stycket motsvarar andra meningen i gällande 116 a § femte
Prop.
1977/78:136 203
stycket och föreskriver att skattetillägg, som påförts på
grund av utebliven deklaration, under vissa förutsättningar skall nedsättas lUl
10 %. Vissa ändringar är betingade av att bestämmelsen har flyttals till annat
lagrum och nytt stycke. De är således av redaktionell art. Följande sakliga
ändringar föreslås.
Regeln alt skattetillägget i nu avsedda fall inte får
bestämmas till högre belopp än 10 000 kr. har tagils bort, eftersom en sådan
föreskrift skulle ha betydelse endast i ett fåtal fall, i vilka det inle
föreligger skäl till begränsning av skattetiUägget. Den nu berörda ändringen
skall dessutom ses mot bakgrunden av förslaget att tvåmånadcrsfrislen för
undanröjande av skattetillägg skall gälla i alla fall av skattetUlägg enligt 116
c §.
Den nuvarande bestämmelsen alt nedsättning av
skattetillägg enligt 116 c § som ingår i tillkommande skatt skall beräknas endasl
på belopp som har påförts utöver tidigare beslutat tillägg av samma slag tar
sikte på det fallet atl tUlägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration
har påverkats av två eller flera beslul om taxeringen. Bestämmelsen har
ansetts kunna utgå. Den avser knappast något praktiskt eller beaktansvärt fall.
Den nu föreskrivna skyldigheten för taxeringsintendent atl
anmäla fall som avses i denna paragraf till skatterätten har utgått.
Denna skyldighet torde nämligen inte fylla någon funktion
bl. a. av det skälet all nedsättning skall ske även om taxeringsintendenl inte
yttrat sig över deklarationens uppgifter. Däremot bör det åligga skatterätten
att begära yttrande från taxeringsintendenl i avgiftsfrågan, när deklarationen
har kommit skatterätten till hända. I normalfallet bör denne inte ha något att
erinra mot att tillägget sätts ned. Däremot kan han ha skäl atl motsätta sig
ett nedsätlningsyrkande. Vidare kan han ha anledning atl agera med slöd av de
bestämmelser som föreslagits i 68 och 87 §§ UBL.
n6e§
Frånsett en redaktionell ändring motsvarar paragrafen helt
116 a § sista stycket enligl gällande lydelse.
116f §
Paragrafen motsvarar gällande 116 b §. Den anger de fall
då skattetillägg på grund av avvikelse från den skattskyldiges uppgifter eller
yrkanden inte skall påföras. Innehållet 1 paragrafen är uppdelat i tre stycken.
I första stycket finns den gällande bestämmelsen, att skattetiUägg
inte utgår vid rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Den har
underkastats en redaktionell ändring bl. a. genom att orden "som uppenbart
framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skatlskyldige"
har lagts till. Detta innebär endast ett förtydligan-
Prop. 1977/78:136 204
de.
Del överensstämmer med uttalanden i förarbetena (prop. 1971: 10 s. 269) och med
praxis. Bestämmelsen rymmer flera olika typer av fall. I första hand är det
meddelanden för taxeringsnämnds granskning som är relevanta i detta sammanhang.
Emellertid täcker bestämmelsen även uppenbara felräkningar och misskrivningar i
handling som lämnas i taxeringsmål. Som framhållits i prop. 1971: 10 (s. 269)
krävs för att en felaktighet skall anses uppenbar att den är så iögonfallande
att den som granskar uppgiften med normal noggrannhet inte kan undgå att
upptäcka felaktigheten.
En
deklaration eller annat skriftligt meddelande som innehåUer oriktig uppgift skall
alltid "rätträknas" innan underlaget för tillägg beräknas. Rättelse
av uppenbar felräkning i nu åsyftade fall innebär atl taxering höjs med det
belopp denna åtgärd avser men skaU inte föranleda skattetiUägg.
Andra
stycket motsvarar helt andra meningen 1 gäUande 116 b §. Lagtexten anger
endast att yrkande till skillnad från oriktig uppgift inle föranleder
skattetillägg. Vad som ulgör riktig resp. oriktig uppgift skall ses mot
bakgrund av föreskriften i 31 § 1 mom. TL att envar bör, utöver vad
deklarationsformuläret föranleder meddela de upplysningar tiU ledning för egen
taxering, som kan vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering. Om den
skaltskyldige inte fullgör denna uppgifts-skyldighet, kan oriktig uppgift
föreligga.
Tredje
stycket motsvarar andra stycket i gällande 116 b §.
116
g §
Innehållet
i paragrafen motsvarar helt gällande 116 c §. Den anger villkoren för påföring
av förseningsavgift.
116h
§
Paragrafen
motsvarar närmast gällande 116 d § första och andra styckena. Den reglerar
eftergift av särskild avgift på grund av ursäktlighet och ringa belopp.
Paragrafen har två stycken. Det första avser både skattetillägg och
förseningsavgift, medan det andra gäller endast i fråga om skattetillägg.
Bestämmelserna
om eftergift är tillämpliga beträffande såväl fysiska som juridiska personer.
Som framgår av specialmotiveringen till 116 f § skall begreppet oriktig uppgift
ses mot bakgrund av 31 § 1 mom. TL. Det Innebär atl oriktig uppgift föreligger
när den skatlskyldige lämnar ett besked som är osant. Oriktig uppgift kan också
föreligga om han förtiger uppgifter som är erforderliga för att bedöma om ett
yrkande kan medges. Den skaltskyldige måste sålunda ha en viss kännedom om skattelagstiftningen
för att veta i vilken utsträckning uppgifter behöver lämnas. Efiersom
skattelagstiftningen i vissa delar är komplicerad, skulle det ibland kunna leda
till obilliga konsekvenser om inte bestämmelserna
Prop.
1977/78:136 205
om
eftergift tillämpas med generositet. Utöver en sådan allmän regel om generös
tillämpning av eftergiftsreglerna skall det, vid bedömning av om eftergift
skall meddelas, iakttas all det av naturliga skäl inte kan ställas samma krav
på alla skattskyldiga beträffande riktigt uppgiftslämnande. De föreslagna
bestämmelserna ger ökat utrymme både för all meddela eftergift i allmänhet och
för att beakta alt de skattskyldiga har skiftande förutsättningar för alt
deklarera korrekt.
Vidare
bör understrykas att flera omständigheter av mindre vikt, som kan anses ha försvårat
för den skattskyldige att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, vid en samlad
bedömning bör kunna grunda rätl tUl eftergift. Givetvis bör vid en sådan
bedömning beaktas omständigheter av mindre vikt som hänför sig till både första
och andra punkten.
Första
slycket motsvarar närmast första ledet i gällande 116 d § första stycket. Vissa
ändringar är av redaktionell art. De föreslås i syfte att göra lagtexten
tydligare.
Första meningen gäller
eftergift om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan anses som ursäktlig. Bestämmelsen lar alltså
sikte på den skattskyldiges personliga situation. Orden "kan antagas ha
sådant samband" innebär att för eftergift inte fordras fuU bevisning om
orsakssammanhanget mellan den åberopade omständigheten och den konstaterade
felaktigheten eller underlåtenheten. Så är även f. n. fallet och detta har
utgjort grunden för RSV:s föreskrifter om generell eftergift för förstagångsdeklaranter,
folkpensionärer och utlänningar i vissa fall. I fråga om tillämpningen av
sådana anvisningar skall iakttas att dessa av naturliga skäl är skrivna med
tanke på att i vissa angivna fall ge grund för att meddela eftergift ulan
närmare utredning. Så anges t. ex. att person som uppnått viss ålder inte skall
påföras skattetillägg. Del innebär givetvis inte att en några år yngre person
inte skulle kunna få eftergift i det särskilda fallet om del på grund av utredningen
i ärendet eller målet kan antas att felet eller underlåtenheten har samband med
den skatlskyldiges ålder.
Beträffande de angivna ursäkllighetsgrunderna
skall därutöver följande anmärkas. Uttrycket ålder omfattar som framhållits
i prop. 1971: 10 (s. 272) och som f.n. framgår av RSV:s föreskrifter inte
endast hög ålder. Detta skäl kan åberopas även av den som med anledning av sin
ungdom kan antas vara okunnig 1 deklarationsförfarandet. Denna ursäktlighetsgrund
vilar på det antagandel att sådana skattskyldiga ofta har sämre möjligheter än
andra att sköta sina rättsliga angelägenheter. Emellertid gäller detta inte
beträffande alla som hör till dessa personkategorier. I princip bör därför den
som trots hög ålder fortfarande är ekonomiskt aktiv ha fullt ansvar för
felaktighet vid uppgiftslämnandet. Detla utesluter inte att hög ålder normalt
skall vara
Prop. 1977/78:136 206
ursäktlighetsgrund.
Den motsatta bedömningen bör fordra särskild utredning.
Ursäktlighetsgrunden
sjukdom avser givetvis i första hand den skattskyldiges egen sjukdom. Även
medhjälpares sjukdom kan någon gång vara grund för eftergift. Vid bedömningen
av ursäktlighelen i sådant fall bör särskild vikt fästas vid om den
skattskyldige har varit beroende av medhjälparen för all kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighel
på ett riktigt sätt.
Ursäktlighetsgrunden
bristande erfarenhet är relevant då den skattskyldiges erfarenhet av skatlebestämmelser
beträffande viss förvärvskälla är obetydlig. Den tar således hänsyn lill
dennes personliga förhållanden. Det kan t.ex. vara fråga om skattskyldig som
deklarerar första gången eller som trots att han tidigare lämnat deklaration
för första gången har upprättat deklarationen själv vid den aktuella
taxeringen. Andra fall då eftergift kan komma i fråga avser skattskyldiga som
under längre tid gjort uppehåll i sitt förvärvsarbete. Motsvarande bedömning
kan föranleda atl eftergift meddelas en person som behärskar svenska språket
mindre väl. Vid bedömande av om den oriktiga uppgiften kan anses ursäktlig
skall 1 dessa fall beaktas huruvida det rör sig om inkomster som skall beräknas
enligt skatlebestämmelser beträffande vilka det kan antas atl den skattskyldige
saknar erfarenhet. Del kan t. ex. vara fråga om inkomster från utlandet eller
inkomster hänförliga till en förvärvskälla av vilken den skaltskyldige inte
normalt har inkomst.
Jämförbara
med de specifikt angivna förhållandena alltså som "därmed jämförUgt
förhållande" bör anses inträffad yttre omständighet som erfarenhetsmässigt
brukar påverka en persons handlingsförmåga, t. ex. skilsmässa, nära anförvants
sjukdom eller dödsfall.
EnUgt
den andra meningen får särskild avgift efterges om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild omständighet av objektiv natur. Bestämmelsen
har sin motsvarighet i gäUande lydelse. Orden "den orikliga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet" har bytts ut
mot "den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskUd
omständighet, som rör annat än vad som sägs 1 första meningen". Ändringen
betingas bl. a. av att den nuvarande lydelsen vållat tolkningsproblem, därför
att jämförelse mellan olika befrielsegrunder inte utan vidare kan göras.
Nu
angivna eftergiflsgrund innehåller ett objektivt element dvs. del kan i de
flesta fall förutsättas att sakläget framgår av vad som objektivt kan
konstateras föreligga, i motsats till de fall som behandlas i första meningen,
beträffande vilka ett visst mått av antagande om sakläget måste göras. Den
orikliga uppgiften kan således 1 sig själv framstå som ursäktiig. Uppgiften kan
ha blivit felaktig genom att lagstiftning eller praxis inte har gett klart
besked om gällande rätt i den fråga som
Prop. 1977/78:136 207
uppgiften avser. Frågan kan också vara ovanlig i
beskattningssammanhang även för den som har god kännedom om beskatlningsfrågor.
1 sådana faU kan ursäktlighet anses vara för handen oberoende av den
skattskyldiges särskilda situation.
Bestämmelserna om eftergift är emellertid avsedda atl få
en vidare tillämpning. Även bestämmelserna i denna mening ger sålunda utrymme
för atl beakta ett subjektivt element, t. ex. då oriktiga uppgifter lämnas
därför atl den skattskyldige, hans företrädare eller anställd hos den skatlskyldige
funnit den föreliggande frågan svårbedömd och därför förfarit felaktigt. I
dessa fall kan det också bli aktuellt atl tillämpa efler-giftsgrunden
"bristande erfarenhet".
Sådana frågor är inte begränsade till något visst
inkomstslag men torde vara vanhgast förekommande, när det gäller beräkning av
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Bestämmelsen avser även eftergift av förseningsavgift.
Även i sådant fall kan ursäktlighetsgrunden någon gång objektivt konstateras
föreligga, t. ex. olyckshändelse eller naturhinder (force majeure).
Del föreslagna andra stycket gäller eftergift när det
belopp som kunde ha dragils undan genom felaktigheten eller underlåtenheten är
atl anse som ringa. Bestämmelsen avser i motsats till gällande lydelse av 116 d
§ andra slycket endast skattetillägg.
Beloppsgränsen för eftergift på grund av ringa belopp har
i praktiken bestämis till 1 000 kr. i undanhållen inkomst för normalfaUet. Om
flera ringa belopp föreligger bör denna gräns förskjutas uppåt till 1 500 kr.
Eftergift bör alltså medges om avvikelsen som i och för sig grundar
skattetillägg sammanlagt inte överstiger I 500 kr. om inte något av dem är
större än 1 000 kr.
Nu angivna grunder för ringabeloppsregeln bör tillämpas i
varje mål för sig. Det innebär att ringa belopp vid den årliga taxeringen för
visst år inle bör läggas samman med ringa belopp vid eftertaxering för samma
år. Skälet härför är av praktisk natur. Bl. a. kan inte ändringar i den årliga
taxeringen avseende mål om skatletillägg iakttas ex officio i fråga om skatletillägg
vid eftertaxeringen.
I vad mån eftergiftsreglerna skall beaktas ex officio
framgår av den föreslagna 116 p § och kommentaren till denna.
116 i §
Paragrafen motsvarar närmast tredje och fjärde styckena i
gällande 116 d §. Den anger 1 huvudsak villkor för befrielse av särskUd avgift
i vissa faU. Ändringarna är av redaktionellt slag utom på en punkt. Del gäller
fall då lokal skattemyndighet inte har fattat beslul om särskUd avgift innan
den skaltskyldige har avlidit. Enligl första stycket får sådant beslut inle
fattas efler den tidpunkt som nyss har sagts. Bestämmelsen står i
överensstämmelse med de allmänna principer som gäller
Prop.
1977/78:136 208
i fråga om påföljder. Har särskild avgift påförts 1 strid
mot denna regel och har dödsboet försuttit den ordinarie besvärstiden
föreligger rätt atl anföra besvär i särskild ordning med stöd av 116 o §.
116 j §
Av paragrafens båda stycken motsvarar del första gäUande
116 e § första stycket och det föreslagna andra stycket nuvarande 116 g §
första stycket. Paragrafen reglerar behörigheten för lokal skattemyndighet och
skatterätt att besluta om särskild avgift. Ändringarna är av redaktionell art.
116 k §
Paragrafens första stycke motsvarar 116 e § andra och
fjärde styckena, det föreslagna andra stycket samma paragraf tredje stycket
och det föreslagna tredje stycket nuvarande första stycket i 116 f §. Paragrafen
reglerar lokal skallemyndighets handläggning av frågor om särskild avgift. Ändringama
är av redaktioneU art.
1161 §
Paragrafen motsvarar i sak gällande 116 g § första stycket
andra punkten. Den föreskriver alt talan mot lokal skattemyndighets beslut om särskUd
avgift förs genom besvär hos skatterätten. Den ändring som företas är av
redaktionell art.
116 m §
Paragrafen reglerar skaltskyldigs rätt att i ordinär
ordning anföra besvär över beslut om särskild avgift. I visst fall avser
paragrafen även taxeringsintendents besvärsrätt.
Enligt första stycket skall skattskyldigs besvär över
lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift vara inkomna till
skatterättens kansli inom två månader efter det atl han erhållit del av
beslutet. Bestämmelsen motsvarar, i sak oförändrat, innehållet i gäUande 116 g
§ andra slycket.
Andra stycket är helt nytt. Där sägs att skattskyldigs
yrkande i fråga om särskild avgift skal) prövas om den taxering som avgiften
avser inte har vunnit laga krafl.
Bestämmelsen
gör det möjligt för den skaltskyldige att yrka omprövning av avgiflsbeslul
även om detta inte har överklagats inom den besvärstid som föreskrivs i första
stycket. Förutsättningen härför är att den taxering avgiften avser inte har vimnit
laga kraft med hänsyn till ordinarie besvärstid. I princip skall det pågå en
process i fråga om den skattskyldiges taxering; processen får dock ej avse
besvär enligt 99, 100 eUer 101 §. Del saknar betydelse vem som för talan i taxermgs-målet.
Även taxeringsintendent kan utnyttja bestämmelsema i fråga om
Prop. 1977/78:136 209
yrkande lill den skatlskyldiges förmån. Besvär kan anföras
såväl över beslut om skattetillägg som förseningsavgift.
Det kan inträffa att yrkande av nu förevarande slag
framställs först i överinstans. Därför har del i överensstämmelse med
föreskrifter i 103 § sista stycket öppnats en möjlighet atl i sådant fall
förordna att skatterätt i första hand skall handlägga frågan. I den mån
yrkandet framställs först 1 kammarrätt erfordras givetvis inte
prövningstillstånd för att frågan om särskild avgift skall tas upp till
prövning av regeringsrätten.
Till belysning av det sagda anförs följande exempel. En
skattskyldig har anfört besvär över länsskatterättens beslut i en
beskattningsfråga visst laxeringsår. Vid samma taxering har avvikelse skett i
en annan beskattningsfråga och skatletillägg påförts av lokala
skallemyndigheten. I denna fråga har besvär inle anförts hos länsskatlerätlen
eller kammarrätten. Sedan kammarrätten har meddelat beslut i den fråga som har
överklagats, kan den skaltskyldige och taxerlngsintendenlen inom besvärstiden
föra talan mot beslutet om skattetillägg trots atl detla inte har klandrats
tidigare.
116 n §
Paragrafen har tre stycken. Den reglerar
taxeringsintendentens ordinära besvärsräit.
I första siyckei finns den grundläggande bestämmelsen om
taxerings-intendentens rätt att föra talan. Den motsvarar 116 g § tredje
stycket första meningen. Endasl en redaktionell ändring har företagits.
Andra
stycket första meningen motsvarar gällande 116 g § tredje stycket andra
meningen. Enligl andra meningen får taxerlngsintendenlen föra talan om
särskild avgift i praktiken skalletillägg om han kvittningsvis har
framställt invändning mot skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering.
Även i detta fall måste avgiftsyrkandet ha samband med laxeringsintendenlens
yrkande beträffande taxeringen. Avgiftsyrkandel måste vidare för alt kunna
prövas vara framställt i samband med del kvittningsvis framställda yrkandet.
Bestämmelsen tar sikte på bl. a. del inle ovanliga fallet att skattskyldig, som
skönstaxerats därför alt han inle lämnat deklaration, sedermera inger en sådan
med yrkande om nedsättning av laxeringen. Enligt den föreslagna bestämmelsen
kan taxeringsinlendenten framställa sådant yrkande om skattetillägg på grund
av oriktig uppgift i deklarationen som har samband med hans kvittningsvis
framställda invändning mot den skattskyldiges nedsätlningsyrkande. Kvitlningsinvändning
från taxeringsintendentens sida kan förekomma i alla instanser.
Av lagtexten
framgår atl kvittning mellan olika skattetillägg inte avses. Ett yrkande om
nedsättning av sådan avgift kan aldrig mötas med invändningen alt skalletillägg
hade bort påföras av annal skäl än som avses med taxeringsinlendentens yrkande
i taxeringsmålet.
14 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136
Prop. 1977/78:136 210
Tredje meningen begränsar möjligheten att pröva laxeringsintendenlens
avgiftsyrkande enligt nyss berörda bestämmelser. Sådant yrkande får inte prövas
om laxeringsintendenlens talan beträffcmde taxeringen inte tas upp till
prövning. Bestämmelsen avser del fallet alt taxeringsbesvären har kommit in för
sent eller yrkande om eftertaxering ej kan prövas. Det ligger i sakens natur
att kviltningsyrkande från taxeringsintendentens sida förfaller om den
skattskyldiges talan inte prövas.
Paragrafens tredje stycke avser laxeringsintendents rätt
alt yrka skattetillägg i speciella fall, när skattskyldig skriftligen har lämnai
oriktig uppgift i mål om taxering. Bestämmelsen avser de faU att den oriktiga
uppgiften ej godtagits efter prövning 1 sak eller ej prövats. Taxeringsintendentens
talan om skattetillägg på grund av oriktig uppgift skall då föras inom ett år
från utgången av den månad då domen eller slutligt beslut i målet om taxering
har vunnit laga kraft.
De materiella villkoren för skattetillägg vid oriktig
uppgift i taxeringsmål finns i 116 a § första stycket. Av bestämmelserna
framgår att skattetillägg i dessa fall kan påföras även om laxerlngsbesvären
har kommit in för sent eller besvärsrätt eljest ej föreligger. Den särskUda
regeln om taxeringsintendentens besvärsrätt med anledning av oriktig uppgift i
mål om taxering betingas av att avgiftsfrågan i de nu avsedda fallen inte kan
tas upp i samband med fråga om taxeringen. En sådan reglering skulle bryta mot
principen om instansordning. Har uppgiften godtagits får taxeringsintendenten
yrka ändring av taxeringen besvärsvägen eller 1 mål om eftertaxering. I
förstnämnda fall föreligger inte förulsätming att hos skatterätt yrka skattetillägg
på grund av oriktig uppgift i mål om taxering, förrän taxeringsintendentens
talan i taxeringsmålel i anledning av den orikliga uppgiften vunnit bifall
helt eller delvis och domen i sådant mål vunnit laga kraft.
Om taxeringsintendenl anser uppgift, som har lämnats i mål
och godtagits, vara oriktig kan det visa sig nödvändigt företa
taxeringsrevision för att utreda omständigheterna i målet. En sådan kontroll
torde i allmänhet inle hinnas med, innan besvärstiden i taxeringsmålet löpt tUl
ända. Taxeringsinlendenten får då om förutsättning för detla föreUgger
yrka ändring 1 taxeringen med åberopande av bestämmelserna om eftertaxering.
Talan om skattetillägg förs i sådant fall i samband med eftertaxeringsmålet.
Frågan om skatletillägg 1 de fall den skattskyldige har
återtagit sin uppgift blir beroende av om frivilUg rättelse enligt 116 f §
föreligger.
När prövning i sak har ägt rum i mål om taxering, vari den
skaltskyldige har lämnat oriktig uppgift, torde det framgå av domen huruvida
domstolen ansett att viss uppgift varit oriktig.
116 o § 1 paragrafen anges förutsätmingarna för att anföra
besvär i särskild
Prop. 1977/78:136 211
ordning
angående skatletillägg. Den avser besvärsräit i fråga om skattetillägg som har
påförts genom lagakraftvunnet beslut. Bevärsrätten omfattar således inte förseningsavgift.
Har
beslut om skattetUlägg vunnit laga krafl får den skallskyldige enligt första Slycket
genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet om detta bUvU oriktigt
på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller om
han kan anföra tidigare ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd
för yrkandet. I sistnämnda fall skall det material som åberopas ha varit okänt
för den myndighet eller domstol som tidigare har bedömt avgiftsfrågan. 1 faU
omständigheten varit känd för den skallskyldige, när del ifrågasattes all
påföra skattetillägg, eller om han fick kännedom därom senare, skall del
framstå som ursäktligt atl han inte har utnyttjat den besvärsräti som
föreskrivs 1 116 m §. Taxeringsintendenl kan föra talan som har sagts nu lill
den skattskyldiges förmån.
Enligt
andra stycket får taxeringsintendent genom besvär i särskild ordning föra talan
om påföring eUer höjning av skattetiUägg om beslut blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbar förbiseende. ViUkoren stämmer
överens med förutsättningarna för taxeringsintendenls rätt atl enligt 101 §
föra talan lill skattskyldigs nackdel i fråga om taxering. Med hänsyn till den
skatlskyldiges berättigade intresse av trygghet i dessa sammanhang bör
bestämmelsen ges en restriktiv tillämpning.
I
andra stycket sista meningen hättvisas tiU bestämmelserna i 116 d §, som avser
nedsättning av skattetillägg enligt 116 c § vid skönstaxering i avsaknad av
deklaration. Genom hänvisningen klargörs, att skattskyldig som har påförts
sådant skattetillägg på yrkande av taxeringsintendenl i särskild ordning, har
möjlighet att få tillägget nedsatt enligt 116 d § genom att lämna in
deklaration.
Enligt
tredje stycket första meningen får besvär enligt första och andra stycket
anföras inom fem år efter utgången av del taxeringsår, som tillägget avser. I
tredje stycket andra meningen föreskrivs att besvären skall anföras hos
skallerätt. En motsvarighet till dessa bestämmelser finns i 103 § TL. Där
föreskrivs vilken domstol som skall ta upp besvär i särskild ordning över
inkomst- eller förmögenhelstaxering. Sådana besvär skall prövas av den
skatterätt som skolat pröva besvären över taxeringen. Har skatterätten
emellertid redan prövat laxeringen skall kammarrätt pröva besvären. Har
kammarrätt prövat taxeringen skall besvären prövas av regeringsrätten.
Regeringsrätten eller kammarrätten får emellertid förordna att målet skall tas
upp och vidare handläggas av skatterätt. En sådan ordning skulle kunna
föranleda vissa komplikationer i fråga om mål om särskild avgift. Härtill
kommer att regeringsrätten eller kammarrätt regelmässigt torde komma att
förordna att skatterätt skall ta upp frågan. Undantag härifrån skulle
förmodligen före-
Prop. 1977/78:136 212
komma
endast i de fall taxeringsintendent tUlstyrker den skattskyldiges talan. Därför
föreskrivs att besvär enligt 116 o § skall anföras hos skatterätt.
116
p §
Paragrafen
anger de fall då lokal skattemyndighet och skattedomstol skaU ex officio beakta
vissa regler om särskild avgift.
Enligl
första stycket, som är helt nytt, skall bestämmelserna om eftergift beaktas
även om yrkande härom inte har framstäUts, i den mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Den
föreskrivna skyldigheten all beakta eftergiftsreglerna är alltså begränsad till
de fall då frågan om eftergift har aktualiserats av vad som har förekommit i
ärende hos lokal skattemyndighet eller mål hos domstol om särskild avgift.
Den
ursäktiighetsgrund som anknyter till åldern framgår vanligen av deklaration
eller kontrolluppgift för anställd och regelmässigt av taxeringsavi. Frågan om
eftergift på annan grund aktualiseras oftast genom att den skattskyldige har
tagit kontakt med taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet. I vissa fall kan
dock dennes bristande erfarenhet utläsas redan av deklarationshandluigarna.
Det torde vidare i många fall vara möjligt att bilda sig en uppfattning om
huruvida felaktigheten är ursäktlig med hänsyn till den orikliga uppgiftens
beskaffenhet. Av deklarationshandlingarna kan framgå omständigheter som tyder
på att den skaltskyldige lider av sjukdom eller handikapp. När del finns grund
för antagandet atl viss ursäktlighetsgrund föreligger skall beslutsfattaren
höra med den skallskyldige om ytterligare upplysningar kan lämnas för bedömning
av frågan om eftergift. I detta sammanhang kan erinras om lokala
skaltemyndighetens möjlighet att enligt 116 k § andra stycket höra
taxeringsnämndens ordförande i fråga om avgift.
Andra
slycket motsvarar gällande 116 i §. I bestämmelsen föreskrivs att domstol som
sätter ned taxering också skall vidta den ändring i beslutet om särskild avgift
som föranleds av beslutet att sätta ned taxeringen. På grund härav skall
skalletillägg undanröjas eller sättas ned om den höjning av deklarerat belopp
som har föranlett skatletillägg undanröjs eUer reduceras. Undanröjs laxeringen
påförs givetvis inte skattetillägg.
Även eftergift på grund av
ringabeloppsregeln i 116 h § bör iakttas ex officio vid prövning av besvär
rörande den taxering skattetUlägget avser. Om skatletillägg har beräknats på
grund av höjning av taxering på 10 000 kr., men höjningen efter besvär
reduceras till endast 1 000 kr., skall således skalletillägget efterges. Detta
har föranlett den ändringen i den föreslagna paragrafen att uttrycket
"skall därav föranledd ändring
Prop.
1977/78: 136 213
av
avgift beslutas" har bytts ut mot "skall även vidtagas därav föranledd
ändring i beslul om särskild avgift".
116
q §
Paragrafen,
vars innehåll i slorl sett är nytt, föreskriver atl beslut om särskild avgift
skall ange skälen för beslutet, tiUämpligt lagrum, den procentsats efter vilken
avgiften skall beräknas, underlaget för avgiftsberäkningen saml, beträffande försenmgsavgifl,
avgiftens storlek.
Skall
skattetillägg påföras efter olika grander skall del av beslutet klart framgå
hur tillägget fördelar sig på dem.
Storleken
av särskild avgift bestäms f. n. först vid debiteringen. Lagförslaget innebär inle
någon ändring i detta avseende såvitt gäller skattetillägg.
Förseningsavgiftens
storlek skall däremot siffermässigt anges i beslutet. Uträkningen av beloppet
är betydligt enklare än beträffande skattetillägget.
116
r §
Första
slycket motsvarar gällande 116 h § första och tredje styckena. Vidtagna
ändringar är redaktionellt betingade.
Innehållet i andra stycket
motsvarar gällande 116 h § andra stycket. Vissa ändringar av i huvudsak
redaktionell karaktär har vidtagits. Reglerna i delta stycke har kommit till
som en följd av atl skattskyldig kan påföras skattelillägg beräknat efler
skilda procentsatser avseende samma taxering. Genom det föreslagna
beräkningssättet undviks att två eller flera skattetillägg beräknas på
marginalskatten vid taxering lill statiig inkomstskatt, vilket i vissa fall kan
medföra all skattetilläggen blir för högt beräknade. Bestämmelsema reglerar hur
tUlägget skall beräknas då skilda procentsatser skall tillämpas. I sådant fall
läggs först de olika underlagen för avgiftsberäkningen samman. Härefter räknas
skallen ut på de sammanlagda beloppen. Den sammanlagda undandragna skatten
utgörs av skatten enligt beskattningsmyndighetens beslut minskad med skatten på
deklarerat belopp, sedan deklarationen rätt-räknats med tillämpning av 116 f §
första stycket och ändrats på grand av andra avvikelser som inte grundar
skattetillägg. Den kvotdel som underlaget för varje särskilt tillägg utgör i
förhållande till det totala underlaget fastställs. Det uträknade skattebeloppet
fördelas därefter mellan de olika tilläggen efter kvotdelarna.
Ett
exempel får belysa beräkningsmetoden. Den skallskyldige har fått sin taxering
till statlig inkomstskatt höjd med 15 000 kr. och sin taxering till kommunal
Inkomstskatt höjd med lika stort belopp. Med hänsyn till omständigheterna bör
skattetillägg på den skatt som belöper på 5 000 kr. utgå efter 20%. Skatten
utgör sammanlagt 9 000 kr.
Prop.
1977/78:136 214
Skattetillägg
skall sålunda utgå med 40 % på av 9 000 kr. och
15
000
med
20 % på av 9 000 kr. Samma förfarande tillämpas vid be-15 000
räkning
av skattetillägg efter skilda procentsatser vid eftertaxering eller om tillägg
tidigare har påförts också vid motsvarande årliga taxering. Det kan förekomma
att undandraget belopp är högre än beskattningsbar inkomst eller förmögenhet.
I sådant fall beräknas skattetiUägget på högst den beskatmingsbara inkomsten
resp. den beskattningsbara förmögenheten. Del framgår av 116 a § andra stycket
och specialmoliveringen lill del stycket. I dessa fall skall skatten på den
beskattningsbara inkomsten fördelas på de två procentsatserna för beräkning av
skattetillägg efter förhållandet mellan de undandragna beloppen. Förfarandet
framgår av följande exempel, avseende aktiebolag. Förulsättningarna är därvid
desamma vid såväl den statliga som kommunala taxeringen.
5 000
kr.
10 000
kr
15 000
kr.
6 000
kr.
9 000
kr.
4 950
kr.
Uppgiven
inkomst Undandragen inkomst
Sammanräknad
inkomst
Förlustavdrag
Taxerad och
beskattningsbar inkomst
Skatt
Av
del undandragna beloppet skulle tre fjärdedelar föranleda skalletillägg efter
20 % och en fjärdedel efter 40 % om hela den undandragna inkomsten skulle
utgöra underlag för beräkning av skattetillägg. Eftersom den beskattningsbara
inkomsten är lägre än det undandragna beloppet, sker beräkning av
skalletillägg enligl följande.
32_x 1X4 950=742 100
10 000
xiiX
4 950=495 100 10 000
Av
tredje stycket följer att proportioneringsregeln skall tillämpas även i andra
fall än sådana som gäller undandragen inkomst. Den skall t. ex. tiUämpas
beträffande undanhållen förmögenhet. Andra fall som åsyftas med bestämmelserna
1 tredje stycket är de då skatt skaU beräknas med tillämpning av lagen (1970:
172) om begränsning av skatt i vissa fall. Enligl bestämmelserna i den lagen
skall begränsning ske av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt avgift
enligt lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift om summa skatter och
sociala avgifter överstiger viss del av den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten justerad med vissa belopp. Om en skattskyldig på
vilken denna be-
Prop.
1977/78: 136 215
gränsningsregel skall tillämpas undandragit inkomstbelopp
för vilka skilda procentsatser skall tillämpas vid beräkning av skattetillägg,
sammanläggs den undandragna inkomstskatten med förmögenhetsskall som kan ha undandragits
genom den oriktiga uppgiften och dess Inverkan på tillämpningen av nyss nämnda
begränsningsregel.
116 s §
Paragrafen innehåller den bestämmelsen atl vad som
föreskrivs 1 116 a116 r §§ om taxering eller taxeringsmål och särskild avgift
i samband därmed gäller även mål om eftertaxering och om särskild avgift i
sådant mål.
116 t §
Enligt nuvarande lydelse av 116 j § första stycket gäller TL:s
bestämmelser i tillämpliga delar även särskild avgift om ej annat framgår av
de särskilda avgiftsbestämmelserna.
Den föreslagna paragrafen har i princip samma innehåll. 1
förtydligande syfte har emellertid uttryckligen undantagits vissa paragrafer i
TL, nämUgen 100 och 101 §§. De avser besvär i särskild ordning. De ersätts av
särskilda besvärsbeslämmelser i lagförslaget.
Vidare undantas uttryckligen 105 § 1 mom. liU den del
denna paragraf medger överflyttning av taxering till annat beskatmingsår eller
till annan person i vjssa faU. Överflyttning av särskild avgift 1 motsvarande
fall skall således inte kunna ske.
Detsamma gäller påföring av särskild avgift i en situation
motsvarande den som föreligger vid eftertaxering, dvs. när oriklig uppgift har
lämnats i ett mål om särskild avgift. Därför har 114 § undantagits.
Bland de regler i TL som sålunda skall tillämpas 1
avgiftsmål märks bestämmelserna i 96 och 98 §§ om besvär över skatterätts och
kammarrätts beslut, 105 § I mom. angående överflyttning av inkomst till annan
kommun, 106 § om taxeringsintendents rätt atl föra besvär till skattskyldigs
förmån och 108 § om s. k. anslutningsbesvär.
Ikraftträdande
Principerna för utformningen av övergångsbestämmelserna
har angetts i aUmänmotiveringen. Utgångspunkten när det gäller ändringar 1 de
materiella reglerna är att de nya bestämmelserna skall tillämpas första gången
vid 1978 års taxering men först fr. o. m. 1979 års taxering, i den begränsade uisträckning
som de innefattar skärpningar. Oberoende av vilket års taxering det gäller,
skall dock felaktighet eller underlåtenhet efler ikraftträdandet behandlas
enligt de nya reglerna. 1 fråga om de processuella reglerna gäller i princip
alt de föreslagna ändringarna skall tillämpas generellt från ikraftträdandet,
dock att äldre bestämmelser skall tillämpas fortfarande på förhållanden, som
ligger 1 tiden före Ikraftlrä-
Prop.
1977/78:136 216
dandel,
i den mån annat skulle föranleda försämringar för de skattskyldiga.
Enligt
punkt 2 skall de nya bestämmelserna i 114 § första stycket och 115 § andra slycket
om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande som lämnats först i laxeringsmål
tillämpas endasl om meddelandet har lämnats efter ikraftträdandet. I den
utsträckning äldre bestämmelser medger eftertaxering i motsvarande fall tUlämpas
de fortfarande, då meddelandet har lämnats före ikraftträdandet.
De
nya bestämmelserna om senaste tidpunkt för ansökan om eftertaxering och om
prövning av ansökan gäller i huvudsak från ikraftträdandet och blir således i
normalfallet tiUämpliga i fråga om eftertaxering för 1973 eller senare år. I
punkt 3 har en särskild regel införts för del fallet att eftertaxering skall åsättas
dödsboet efter en skattskyldig som har begått skattebrott. Enligt denna regel
är det tidpunkten för dödsfallet, som avgör om nya eller äldre bestämmelser skaU
tiUämpas. Avsaknad av en sådan regel skulle i vissa fall kunna medföra eftertaxering
enligt de nya bestämmelserna trots att det inte längre skulle kunna ske enligt
äldre bestämmelser. En sådan verkan har ansetts böra undvikas.
I
enlighet med den tidigare angivna huvudprincipen i fråga om ikraftträdandet av
de materiella ändringarna i bestämmelserna om skalletillägg, anges i punkt 4
att dessa skall tillämpas första gången vid 1978 års taxering. I fråga om skatletillägg
vid taxering eller eftertaxering för år 1977 eller tidigare år tiUämpas däremot
fortfarande äldre bestämmelser i 116 a och 116 d §, såvida inte tillägget
skall utgå på grand av felaktighet eller underiålenhet efter ikraftträdandet. I
sistnämnda fall gäller de nya reglerna, oavsett vilket år taxeringen eller eftertaxeringen
avser. De situationer som här är aktuella är i första hand då skallelill-lägg
skall påföras på grund av orUctig uppgift i laxeringsmål. Men även
skattetillägg på grund av oriktig uppgift i deklaration behandlas enligl de nya
reglerna, om deklaration lämnas efter ikraftträdandet, oavsett om deklarationen
avser ett tidigare taxeringsår.
Bestämmelsen
i 116 h § första stycket om eftergift av särskild avgift tUlämpas enligt punkt
5 i vad avser förseningsavgift fr. o. m. 1978 års taxering. Vid nyssnämnda års
taxering kan förseningsavgift även efterges med stöd av ringabeloppsregeln 1
äldre 116 d § första slyckel andra ledet och andra stycket. Motsvarande regel i
nya 116 h § andra slycket är däremot begränsad till skattetillägg. Vid 1979
eller senare års taxering kan eftergift av förseningsavgift därför meddelas
med stöd endasl av ursäktsgrunderna i 116 h § första stycket. Förseningsavgift
för år 1977 eller tidigare år följer heU äldre bestämmelser i 116 d §.
Den nya bestämmelsen i 116
n § första stycket tredje meningen, som ger taxeringsintendent rätt att, när
han kvittningsvis framställer invändning mot skattskyldigs yrkande om
nedsättning av taxering även föra
Prop. 1977/78:136 217
talan om särskUd avgift i samband därmed, har ansetts inte
böra tUlämpas annal än då den skattskyldiges nedsätlningsyrkande har
framställts efter ikraftträdandet. En bestämmelse härom har tagits in i punkt
6.
5.8.2 Förslag lill lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt
38 och 40 §§
Beträffande ändringarna i dessa paragrafer hänvisas till
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6.7 och 5.3).
51 §
I paragrafens första stycke har orden "slutiigt
beslut enligt 36 § första stycket" ersatts med "meddelat slutiigt beslul".
Ändringsförslaget innebär att även beslul enligl 64 g § andra stycket kan
överklagas den ordinarie besvärsvägen. De beslul som avses med den nämnda
paragrafen är sådana som meddelas med anledning av hemställan om eftergift
från skattskyldig, som har påförts avgift. Beslut av nu förevarande slag anses
redan f. n. enUgt praxis som slutliga och kan överklagas. Ändringen innebär
således i detta avseende ett förtydligande som knyter an till nuvarande rältstUlämpning.
64 a §
Paragrafen motsvarar första och andra styckena i 64 a §
enligt nuvarande lydelse och 64 a64 c §§ i uiredningens förslag.
I paragrafens första stycke återfinns bestämmelsen om påföring
av skattetillägg vid oriktig uppgift. I fråga om Innebörden av ullrycket
"uppgift som befinnes oriktig" hänvisas till vad som anförs 1 specialmotiveringen
till 116 a § TL.
Uttrycket "vid fastställelse av skatt" har i
förtydligande syfte ersatts med "beslul om skatt". Ändringen betingas
närmast av att "fastställelse" i viss mening endasl omfattar beslut
enligt 3037 §§, dvs. beslut som meddelas i det ordinarie
beskattningsförfarandet. Med den föreslagna lydelsen framgår del med större
tydlighet all skattetillägg kan utgå även vid efterbeskattning.
1 likhet
med vad som föreslås i fråga om 116 a § TL har i lagförslaget definitionen av
del belopp som skall utgöra avgiftsunderlag förtydligats. Motiven härför är i
stort sett desamma som framgår av specialmoliveringen till den föreslagna 116
a § TL.
Andra meningen i första stycket innehåller en ny
bestämmelse. Enligl denna skall skattetiUägg utgå även när skattskyldig har
lämnat oriktig uppgift först i mål om skatt. I fråga om förslaget i denna del
hänvisas till specialmotiveringen till motsvarande bestämmelse i den föreslagna
116a§TL.
Prop.
1977/78: 136 218
Paragrafens
andra stycke motsvarar den del av bestämmelserna i det andra slycket av
gällande 64 a § som anger villkoren för att påföra skattetillägg vid skönsmässig
avvikelse från deklaration med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje
stycket samt reglerar hur avgiften skall beräknas i sådana fall. Den föreslagna
lydelsen innehåller följande ändringar i förhållnade till den gällande.
Förutom
en redaktionell ändring i paragrafens början har definitionen av det belopp
varpå skaltellllägget skall beräknas ändrats. Ändringen innebär atl skattelillägg
skall ulgå även vid sådan avvikelse varigenom överskjutande ingående skatt skönsmässigt
tillgodoräknas den skattskyldige med lägre belopp än vad denne har uppgett i
deklaration eller annat skriftligt meddelande.
Hur
avgiften skall beräknas i de skilda typer av fall som kan förekomma framgår av
följande exempel.
Exempel
1 (såväl deklarerad som uppskattad skall är positiv)
Deklarerad skatt 10 000 kr.
Skall
enligt beslut 15 000
Avgiftsunderlag 5 000 ,,(15 00010 000)
Exempel
2 (deklarerad negativ skatt ändras till positiv)
Deklarerad skatt 5 000 kr.
Skatt
enligt beslut 15 000,,
Avgiftsunderlag 20 000 ,(15 000 (-5 000))
Exempel
3 (såväl deklarerad som uppskattad skatt är negaliv)
Deklarerad skatt 25 000 kr.
Skatt
enligt beslul 10 000
Avgif
isunderiag 15 000 ( -10 000 (- 25 000))
Vidare
föreslås i ett tillägg till den nuvarande lagtexten atl, lill den del uppskatmingen
vid skönsmässig avvikelse från deklaration innefattar rättelse av oriktig uppgift
från den skattskyldige, skattetiUägg skall utgå enligt första stycket. Bland
skälen till detla förslag kan pekas på att förutsättningarna för alt tillämpa
bestämmelserna 1 64 d och 64 f §§ är olika, beroende på om skattetillägg
påförts enligl 64 a § första stycket eller 64 a § andra eller tredje stycket.
En förutsättning för att påföra avgift enligt första slycket i sådant fall är
att en klart definierbar och beloppsmässigt bestämd oriktig uppgift föreligger.
Det kan därvid t. ex. röra sig om viss skattepliktig omsättning som har sketl
med för lågt skatteuttag eller ett felaktigt avdrag för ingående skatt som har
rättats samtidigt som andra bristfälligheter i redovisningen har föranlett
att
Prop.
1977/78:136 219
skatten
beräknats skönsmässigt. I beslutet anges hur tillägget fördelar sig på oriktig
uppgift och skönsmässigt påslag.
Paragrafens
tredje stycke motsvarar bestämmelserna i nuvarande andra stycket av 64 a § om atl
skattelillägg skall påföras då skatt har fastställts i avsaknad av deklaration.
1 den föreslagna lydelsen är följande ändringar sakligt betingade.
Bestämningen
av vad som skaU utgöra avgiftsunderlag har ändrats av samma skäl och efter
samma förebild som motsvarande bestämmelse i andra stycket.
Vidare
föreslås i sista meningen, all lill den del uppskattningen i avsaknad av
deklaration innefattar rättelse av oriklig uppgift skall skattelillägg utgå enligl
första stycket. Skälet lUl denna ändring har redovisats i specialmotiveringen
till 64 a § andra slyckel.
Den
nu föreslagna regeln får emellertid betydelse även i de fall då undanröjande
med stöd av 64 b § aktualiseras. Enligl denna skall skatletillägg, som har
påförts med stöd av 64 a § tredje stycket under vissa förutsättningar
undanröjas om deklaration sedermera avges. Undanröjande kan däremot inte
omfatta den del av höjningen som avser rättelse av oriktig uppgift.
I
likhet med vad som f.n. gäller skall tillägget enligl förslaget beräknas på
den skatt som utgår utöver skatt som den skattskyldige har uppgett i skriftiigt
meddelande till ledning för beslut om skatten.
Hur
bestämmelserna i den föreslagna lydelsen av tredje stycket skall tillämpas iUuslreras
med följande exempel.
En
skallskyldig har kommit in med en Ifylld deklarationsblankett som dock inte har
undertecknats. Den ingivna handlingen utgör därför inte någon behörig
deklaration. Den skattskyldige underlåter trots anmodan atl underteckna
deklarationsblanketten. Skatten skall då enligl 30 § tredje stycket fastställas
efter skälig grund (skönsmässigt). Skall all betala enligt den skattskyldiges
uppgifter i den ej undertecknade deklarationsblanketten uppgår till 4 000 kr.
Vid utredning kommer del fram, alt den skaltskyldige har dragit av ingående
skall med 4 500 kr. för anskaffning av en personbil, som används i
verksamheten men som enligl bestämmelserna i 18 § första stycket 3 inte får
dras av. Med hänsyn lill att redovisningen enligl det skriftliga meddelandet
även har visat sig vara behäftad med andra brister, fastställs skatten skönsmässigt
till 10 000 kr. SkattetiUägg skall i detta fall påföras enligt första stycket
med 900 kr. (20 % av 4 500) och enligt tredje stycket med 300 kr. (20 % av 10
000 (4 000 + 4 500).
Den
del av tillägget som har påförts med slöd av 64 a § tredje slyckel skall enligl
den föreslagna 64 b § undanröjas om behörig deklaration kommer In inom den i
paragrafen angivna tidrymden. Dessutom kan givetvis någon av eflergiftsgrunderna
1 den föreslagna 64 f § med undanlag av "den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet" vara tillämplig.
Prop.
1977/78:136 220
(I exemplet förutsätts att inte någon av undantagsreglerna
i 64 b § andra stycket äger tiUämpning.)
Vid beräkning av avgiftsunderlaget skall hänsyn kunna las inle
bara till exakt angivna skattebelopp i ett skriftligt meddelande. Har en skattskyldig
i särskild skrivelse lämnai uppgifter om t. ex. storleken av omsättning och
varuinköp etc. men inte räknat fram skattebeloppet, bör länsstyrelsen beräkna
skatten med ledning av den skattskyldiges uppgifter och i förekommande fall
minska avgiftsunderlaget med detta belopp.
Bestämmelsen 1 paragrafens nuvarande fjärde stycke har
förts över tiU den föreslagna 64 c §.
64 b §
Paragrafen svarar närmast mot tredje stycket i gällande 64
a § och mot 64 d § i utredningens förslag. Den anger viUkoren för atl undanröja
skattetillägg som har påförts enUgt den föreslagna 64 a § tredje stycket vid
skönsbeskattning på grund av utebliven deklaration, när sådan handling har
lämnats inom viss tidsfrist.
Bestämmelserna motsvarar, bortsett från vissa mindre avvUcelser,
vad som f. n. gäller i de fall deklaration kommer in inom viss angiven tidrymd.
I motsats till vad som föreslås i fråga om TL anges endast en tidsfrist,
nämligen en månad efter utgången av den månad då den skaltskyldige har fått del
av beslutet om skattetillägg. Kommer deklarationen in inom respittiden,
undanröjs skattetiUägget helt.
Den föreslagna utformningen av paragrafen innebär viss
förlängning av den nuvarande respittiden. Det blir också betydUgt enklare att
avgöra om deklaration har kommit in inom någon av tidsfristerna. Den nuvarande
tidsberäkningen har sin utgångspunkt i den dag då den skattskyldige har fått
del av beslutet om tillägg. Den förutsätter alt länsstyrelsen i tveksamma fall
regelmässigt måste undersöka vilken dag den skattskyldige har löst ut
försändelsen med beslutet från poslanstalt. Med den föreslagna utformningen,
som innebär att tvåmånadersfristen börjar löpa från utgången av den månad då
den skattskyldige har fått del av beslutet, bör detla i normalfallet inte bli erforderUgt.
64 c §
Bortsett från en redaktionell ändring stämmer paragrafens
innehåll helt överens med 64 a § fjärde slyckel enligt gällande lydelse och med
64 e § 1 utredningens förslag.
64 d §
Första och tredje styckena svarar mot den nuvarande
lydelsen av 64 c § första slycket. För att felräkning eller misskrivning skall
omfattas av bestämmelsen i första stycket krävs att det uppenbart framgår av
Prop. 1977/78:136 221
deklaration eller annal skriftligt meddelande från
den skaltskyldige. Detta har tidigare ej uttryckligen angetts i lagtexten.
Enligt andra stycket utgår skattelillägg inte vid
avvikelse från yrkat avdrag eller värdering av uttag, om avvikelsen inte gäller
oriktig uppgift i sak. Bestämmelser härom finns f. n. ej 1 ML, men RSV:s anvisningar
har haft denna innebörd. 1 praktiken sker aUtså inle någon saklig ändring.
64 e §
Innehållet i paragrafen har i sak oförändrat flyttals över
från gällande 64 b §. Den anger viUkoren för atl påföra förseningsavgift.
Andra stycket innehåller ett förtydUgande beträffande förutsättningama för att
dubbel förseningsavgift skall påföras och den tidpunkt efler vilken sådan
avgift skall påföras.
64 f§
Paragrafen svarar närmast mot gällande lydelse av 64 c §
andra och tredje styckena och mot 64 h § första och andra styckena samt tredje
stycket andra punkten i utredningens förslag. Den anger villkoren för eftergift
av särskUd avgift på grund av ursäktlighet och ringa belopp samt fall då
särskild avgift ej skall påföras. Paragrafen har fyra stycken. Det första och
det fjärde avser både skattetillägg och förseningsavgift medan det andra och
det tredje gäller endast i fråga om skattetillägg.
Första stycket anger föratsältningarna för eftergift av
skattetill-lägg och förseningsavgift. Det innehåller förutom redaktionellt betingade
ändringar även motsvarande sakliga ändringar som i den föreslagna 116 h § TL.
Dessa har kommenterats utförligt i specialmotiveringen tUl 116 h § TL. I fråga
om hur eftergiftsgrunderna bör tillämpas mera allmänt hänvisas i första hand
dit. I det följande skall behandlas vissa speciella förhållanden som råder inom
mervärdeskattens område och i vissa fall bör påverka tillämpningen av förevarande
bestämmelser när det gäller skattetillägg på grund av oriktig uppgift.
Prövningen
av eftergiftsfrågan bör innefatta en samlad bedömning av den skatlskyldiges
personliga förutsättningar att rätt fullgöra sin deklarationsskyldighet med
hänsyn till uppgiftens beskaffenhet och de särskilda omständigheter som kan ha
förelegat i det enskilda fallet.
Inom vissa
delar av mervärdebeskattningen styrs tillämpningen av förhåUandevis
komplicerade detaljbestämmelser. Det kan i vissa fall vara svårt för de skallskyldiga
att håUa sig helt informerade om dessa. Flertalet skattskyldiga är utpräglade
småföretagare. Inte alla har själva eUer genom medhjälpare tUlräcklig kompetens
på mervärdeskattens område. Riskema för oavsiktliga tillämpningsfel, såväl med
hänsyn lill uppgifternas beskaffenhet som till mångfalden av bestämmelser som
skall liU-lämpas i en viss verksamhet, kan tiUsammans med den skattskyldiges
Prop. 1977/78: 136 222
personliga förutsättningar i sådana fall utgöra grund för
att efterge särskild avgift.
S. k. periodiseringsfel
är vanligt förekommande inom mervärdebeskattningen. Detta hänger samman med de
korta redovisningsperioder som gäller för flertalet av de skattskyldiga. Sådana
periodiseringsfel som har rättats eller automatiskt skulle ha rätlats i
deklarationen för en senare redovisningsperiod bör regelmässigt kunna medföra
eftergift av skatletillägg, om någon av eftergiftsgrunderna enligt lagrummet är
för handen. Det skall således vara fråga om ett fel som kan anses ur-säktUgt.
I vissa fall kan sådana fel upptäckas vid länsstyrelsens
deklarations-granskning eller vid skallerevision på ett så tidigt stadium att
felet inte har hunnit rättas eller utjämnas 1 den skattskyldiges kommande
redovisning. På grund av felels art och omständigheterna 1 övrigt kan det dock
i det enskUda fallet framstå som uppenbart atl det inle förelegat någon
egentlig risk för att felet inte skulle komma att rättas till. Även i sådana
fall bör eftergift av tillägget kunna ske.
Har den skattskyldige uppenbarligen periodiserat skatten
felaktigt för att vinna likviditets- eller andra fördelar saknas grund för
eftergift.
Felaktigheter som begås vid transaktioner mellan
skattskyldiga medför i likhet med periodiseringsfelen inte någon definitiv
skatteförlust för det allmänna. En skattskyldig köpare har ju rätt att dra av
ingående skatt som belöper på förvärv för den verksamhet som medför skattskyldighet.
Under förutsättning atl köparen skulle ha haft avdragsrätt för den skatt som
rätteligen skulle ha utgått och att felen i sådana fall kan antas bero på en
ursäktlig feltolkning av bestämmelsema eller annat misslag, bör frågan om
eftergift bedömas välvilligt.
Undantagsvis kan hel eftergift medges ex officio, t. ex.
då det är fråga om uppenbara tolkningsfel. Det kan t. ex. redan i samband med
skatterevision eller annan utredning ha kommit fram sådana omständigheter som
bör föranleda alt tillägget efterges.
Enligl andra stycket, som är nytt, kan skattetillägg
efterges om det avser oriktig uppgift som beror på uppenbart förbiseende i ej
avslutade räkenskaper.
Bestämmelsen
är tillämplig endast i fråga om sådana oriktiga uppgifter, som beror på
felaktigheter i den skattskyldiges löpande bokföring, s. k. räkenskapsfel Det
skall vara fråga om fel av sådant slag att de kan uppslå även i en välordnad
bokföring. De bör vidare karakteriseras av atl de med stor sannolikhet skulle
ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslut. Härvid bör en
bedömning göras av säkerheten i den skattskyldiges bokföringssystem och
interna kontrollrutiner. I det särskilda fallet ankommer det på den skatlskyldige
att visa atl denna säkerhet är tUlfredsställande.
Räkenskapsfelen kan bestå av konteringsfel, t. ex. att ett
varuinköp
Prop. 1977/78: 136 223
bokförts
med varukostnaden på kontot för ingående skatt och den ingående skatten på varukontol,
felaktig avläsning av datalistor, fel vid omräkning eller överföring av poster
o. d.
En
grundläggande förutsättning för att tillämpa denna regel är all den skaltskyldige
ännu inte har avslutat sin bokföring för det aktuella räkenskapsåret med
bokslut, när den oriktiga uppgiften lämnades. Har felaktigheten inte upptäckts
och rätlats i anslutning till bokslutet, är bestämmelsen inte tillämplig.
Ytterligare
en förutsättning måste vara uppfylld för att det skall bli aktuellt att efterge
tillägget på denna grund. Avgiften skall framstå som uppenbart obillig om
eftergift inte medges. Del skall således vara fråga om tlUäggsbelopp som inte
står i rimligt förhållande till det fel som har orsakat den oriktiga uppgiften.
I
många fall kan omständigheterna vara sådana atl det med hänsyn till den
skattskyldiges räkenskaper och tidigare skatteredovisning kan finnas anledning
alt tillämpa bestämmelsen ex officio. Detta kan också vara fallet om den
skattskyldige med anledning av en mera allmänt hållen förfrågan från
länsstyrelse har gjort en sådan utredning för atl klarlägga och rätta felet atl
hans åtgärder i detta hänseende gränsar till frivillig rättelse.
Eftergift av hela
tillägget bör kunna medges den skattskyldige efter ansökan om det med hänsyn
till nyss angivna omständigheter och felets art framstår som uppenbart att
felet skulle ha upptäckts och frivilligt ha rätlats i samband med bokslut.
Tredje
stycket behandlar förutsättningarna för eftergift när det belopp som kunde ha
dragits undan genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Bestämmelsen avser i motsats till gäUande lydelse av 64 c § tredje stycket
endast skattetiUägg.
Enligt
fjärde stycket får särskild avgift icke påföras dödsbo på grund av fel eller
underlåtenhet av den avlidne.
64
g §
Paragrafen
innehåUer tre stycken. Bortsett från redaktionella ändringar motsvarar de två
första styckena bestämmelsema i 64 e § enligt gällande lydelse om behörigheten
att besluta om särskild avgift. Dessa stycken motsvarar 64 i § 1 utredningens
förslag. Dessutom Innehåller första stycket bestämmelser om rätt för allmänt
ombud att föra talan med anledning av oriklig uppgift i mål om skatt. Det tredje
stycket innehåUer en besvärsregel som är ny.
EnUgt paragrafens första
stycke skall fråga om särskild avgift prövas av länsstyrelse, dvs. av samma
myndighet som har att i första instans besluta om skall. I den föreslagna 64 k
§ anges alt lagens bestämmelser om skatt gäller i tillämpliga delar även i
fråga om särskild avgift. Hänvisningen innebär bl. a. att sådana frågor handläggs
inom ramen för det
Prop.
1977/78:136 224
ordinarie beskattningsförfarandet. Avgift påföres således
normalt genom preliminärt beslut. Vill den skaltskyldige anföra besvär över
beslutet enligt de ordinära besvärsreglerna i 51 § första stycket, måste han
först begära slutligt beslul. Det är emellertid också möjligt för honom all hos
länsstyrelse framstäUa yrkande om att påförd avgift skall efterges. Länsstyrelse
skall 1 sådant fall enligt de allmänna bestämmelsema om skatt i 33 § meddela
nytt preliminärt beslul och därvid beakta de omständigheter som har kommit
fram i den skattskyldiges yrkande.
Atl nytt beslut skall meddelas även om yrkandet avslås och
del nya beslutet således inte innebär någon ändring i förhållande till del
tidigare meddelade beslutet framgår av paragrafens andra stycke.
Inom den tidsram som anges i 35 § är det således
länsstyrelse som prövar yrkande om undanröjande eller eftergift av avgiften.
Förutsättning härför är i regel att framställning härom har kommit in till
länsstyrelse senast den 30 november tredje året efter utgången av det kalenderår
under vilket redovisningsperioden i fråga har gått till ända (35 § första
stycket), och all slutligt beslut enligt 36 § första slycket om skatt eller
avgift inte har meddelats dessförinnan.
I första stycket regleras även det allmänna ombudels rätt
att föra talan om skattetUlägg enligt 64 a § första stycket då oriklig uppgift
har lämnats först i mål om skatt. Sådan talan skall prövas av skatterätten. Bestämmelsema
härom har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelse i den föreslagna
116 n § tredje stycket TL. Vad som skall gälla i de nu avsedda fallen framgår
närmare av specialmotiveringen lill paragrafen i TL.
Beslut om särskild avgift är i besvärsförfarandet ett
särskilt avgörande i förhållande till beslutet om skatten. Detla innebär, att
talan mot avgifIsbeslutet normalt skall föras enligt 51 § första stycket hos
läns-skatterätt. Fullföljd av talan kan vidare ske enligt hänvisningsbestämmelsen
i 54 § till 96 och 98 §§ TL.
Bestämmelsen i tredje stycket gör det möjligt atl ompröva avgiflsbeslul
även om den skatlskyldige framställer yrkande härom efter besvärs-tidens
utgång. Förutsättningen härför är att beslutet om skatten för den
redovisningsperiod avgiften avser inte har vunnit laga kraft. I princip
föreligger alltså lalerätt enligt lagrummet så länge skalleprocessen pågår. Det
saknar betydelse vem som för talan. Även allmänt ombud kan utnyttja
bestämmelsen till förmån för den skattskyldige.
Om yrkande, som nu avses, framställs först i
regeringsrätten eller kammarrätt, får domstolen förordna att det därmed
uppkomna målet om särskild avgift skall upptas och vidare handläggas av
skatterätt.
64 h§ Paragrafen anger de fall då länsstyrelse och skattedomslol
skall ex of-
Prop. 1977/78:136 225
ficio beakta vissa regler om särskild avgift. Den
motsvarar 64 1 § i utredningens förslag.
Enligt första slycket, som är helt nytt, skall
bestämmelserna om eftergift beaktas även om yrkande härom inle har
framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om särskild avgift.
I fråga om länsstyrelses handläggning av avgiflsfrägan
innebär delta att eftergiflsgrunderna skall prövas ex officio redan då frågan
om påföring av avgift prövas, om det i samband med utredning i beskattningsärendet
har kommit fram omständigheter som kan anses ursäktliga i det enskilda fallet. Ursäklligheten
behandlas mera utförligt i special-motiveringen lill 64 f §.
Andra stycket innehåller bestämmelsen i gällande 64 f § om
att skattetillägg skall sättas ned i den mån det föranleds av atl den skatt
som utgör underlag för tillägget eller på annat sätt påverkal detta sätts ned
då beslut om skatten prövas.
Eftersom något kvarstående avgiftsbelopp inte kommer att
finnas vid undanröjande enligt 64 b § behövs inle del av utredningen föreslagna
undantaget från nedsättning enligt denna paragraf.
64 i §
Paragrafen svarar mot 64 g § enligl dess gällande lydelse
och 64 n § i utredningens förslag. Den innehåller bestämmelser om att särskild
avgift skall anges i krontal så att öretal faller bort och att avgift eller
för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 100
kr., ej skall påföras. Beloppsgränsen har således i lagförslaget höjts från 50
till 100 kr.
64 j§
Paragrafens innehåll är helt nytt och föreskriver, att
bestämmelserna om särskild avgift i 64 a64 i §§ i tillämpliga delar skall
gälla även den som oriktigt har uppgett sig driva verksamhet som medför
skattskyldighet för mervärdeskatt. Paragrafen motsvarar 64 o § i uiredningens
förslag.
Paragrafen
tar i första hand sikte på de fall dä någon i registreringsanmälan oriktigt
har utgett sig för att driva verksamhet som medför s. k. teknisk
skallskyldighet enligt bestämmelser i 2 § första stycket 2 eller andra stycket
för att därigenom erhålla återbetalning av skatt. Avger han deklaration med
oriktig uppgift, skall skattetUlägg påföras även sedan det visat sig att han
inte är skattskyldig för verksamheten eller över huvud taget Inte driver någon
verksamhet i lagens mening.
Om den som
har utgett sig för att vara skattskyldig är juridisk person skall tiUägget, i
likhet med vad som gäller faktiskt skattskyldiga, påföras den juridiska
personen.
15 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136
Prop.
1977/78:136 226
Den föreslagna bestämmelsen innebär att också övriga
regler om avgift blir tillämpliga på den person som utgett sig för att vara
skattskyldig. Lämnas inte deklaration skall således förseningsavgift och
skattetillägg påföras i samband med alt skönsbeskatlning sker. En annan följd
är att påförda avgifter skall stå kvar även sedan det har uppläckts att
skattskyldighet inte har förelegal.
Bestämmelserna blir 1 princip tillämpliga även på den som
i god tro har låtit registrera sig och som gör sig skyldig till försummelse som
kan medföra särskild avgift för honom. Obilliga effekter till följd härav kan
undanröjas genom eftergift.
64 k §
Paragrafen svarar närmast mot gällande 64 h § första
stycket och mot 64 p § i utredningens förslag. Den anger vilka bestämmelser i
ML som i tillämpliga delar skall gälla i fråga om särskild avgift. 1 den föreslagna
lydelsen har hänvisningen till vissa paragrafer tagils undan. Det första
undantaget gäUer bestämmelserna om efterbeskattning i 3841 §§. Dessa
bestämmelser avser skatt och skall inle kunna tillämpas analogt beträffande de
särskilda avgifterna.
Vidare har 76 § första stycket undantagits. Härav följer
att regeringen kan medge befrielse eller nedsättning av särskild avgift endasl
i samband med befrielse eller nedsättning av skatt. Undantaget innebär ett
lagfästande av vad som redan f. n. torde gälla.
Någon motsvarighet till nuvarande andra stycket i 64 h §
behövs inte längre, eftersom den rätt som därav följer för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer atl utfärda föreskrifter numera framgår
direkt av 8 kap. 13 § regeringsformen.
64l§
Paragrafen är oförändrad i sak. Den motsvarar 64 q § 1
utredningens förslag.
5.8.3 Förslag UU lag om ändring i lagen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
20 och 21 §§
Beträffande ändringarna i dessa paragrafer hänvisas till
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6.7 och 5.3).
37 a §
Paragrafen svarar mot de första och andra styckena enhgt
deras gällande lydelse och mot 37 a37 c §§ i utredningens förslag. Den överensstämmer
nära med 64 a § ML. I fråga om innebörden av uttrycket
Prop.
1977/78: 136 227
"uppgift, som befinnes oriktig" hänvisas till specialmoliveringen
till 116 a § TL. Eftersom tillgodoräkning av s. k. ingående skall inte som är
fallet enligl ML förekommer på punktskatteområdet har bestämmelsen om
skattetillägg vid för högt tillgodoräknande av skall inte tagits in i FFL. TUl
skillnad från vad som gäller enligl motsvarande bestämmelse i ML kan oriklig
uppgift i mål om skatt enligt FFL inle föranleda skattetillägg, om uppgiften ej
prövats med hänsyn till all besvären inkommit för sent. Det hänger samman med
att några regler om extraordinär besvärsräti inte finns i FFL.
37 b §
Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 37 a § tredje slycket.
37 c §
Paragrafen motsvarar 1 sak gällande 37 a § fjärde stycket
och 37 e S i utredningens förslag.
37 d§
Paragrafens första och tredje stycken motsvarar 37 c §
första stycket i dess gäUande lydelse och 37 f § första och tredje styckena i
utredningens förslag. Det andra stycket är nytt och föreskriver alt
skattetillägg inle utgår vid avvikelse från yrkat avdrag, om avvikelsen inte
gäller oriklig uppgift i sak. I praktiken innebär bestämmelsen inle någon ändring
utöver vad som angivits i specialmotiveringen lill 64 d § ML.
Paragrafen stämmer nära nog helt överens med den
föreslagna 64 d §ML.
37 e§
Irmehållet i paragrafen har i princip oförändrat flyttats
över från gällande 37 b § och överensstämmer helt med utredningens förslag
till 37 g §. Paragrafen överensstämmer vidare med 64 e § ML. Jag hänvi-.sar i
övrigt till specialmotiveringen tUl sistnämnda paragraf.
37 f§
Paragrafens första och andra stycken svarar mot gällande
lydelse av 37 c § andra och tredje styckena och 37 h § första och andra
styckena i utredningens förslag. Tredje stycket är nytt och motsvarar i
huvudsak 64 f § fjärde stycket ML.
Någon
motsvarighet till den i 64 f § andra stycket ML angivna ned-sättningsgrunden
fel i ej avslutade räkenskaper har inte upptagits. Anledning härtill är all
den typ av oriktiga uppgifter som åsyftas i bestämmelsen, dvs. felaktigheter
som normalt antas bli rättade i samband med bokslutet, knappast
förekommer på punktskatteområdet.
Prop.
1977/78:136 228
Upprättande
av ell bokslut torde endast i undantagsfaU kunna leda lill rättelse av
felaktigheter i skatteredovisningen som begåtts under bokföringsåret.
I
fråga om eftergiftsgrunderna i övrigt hänvisas till specialmoliveringen tiU
den föreslagna 64 f § ML.
Särskild
avgift kan, trots bestämmelsen i tredje stycket första meningen, komma att
påföras sedan skallskyldig har avlidit, nämligen om beskatlningsmyndigheten
saknar kännedom om dödsfallet när avgiften påförs. Besvär i särskild ordning
kan inte anföras enligt FFL. För att inte försvåra för dödsboet att få
felaktigt påförd avgift undanröjd, föreslås all beskatlningsmyndigheten efter
anmälan av dödsboet skall besluta om eftergift i nu avsedda fall.
37
g §
Paragrafen
innehåller två stycken. Första stycket första meningen svarar mot första
stycket i gällande 37 d §. Andra slycket innehåller en besvärsbestämmelse som
är ny.
I
första stycket första meningen regleras behörigheten för beskatlningsmyndigheten
att besluta om särskUd avgift.
Enligt
FFL skall beslut om faststäUande av skatt vara slutligt, om inte
beskattningsmyndigheten finner det erforderligt, att skatten fastställs
preliminärt, innan utredning i ärendet har slutförts. Bestämmelserna om skatt
skall i princip gäUa även särskild avgift (jfr den föreslagna 37 j §). Sådant
beslut om påföring av skattetiUägg som avses i 37 a § första stycket bör i
enlighet härmed vara slutligt.
Läget är ett annat när
avgift påförs med stöd av det föreslagna andra eller tredje stycket i 37 a §.
Sådana beslut grundas på skönsmässig beskattning och bör därför vara
preliminära. Därtill kommer alt enligt den föreslagna 37 b § skall tillägg som
har påförts med slöd av 37 a § tredje stycket undanröjas, om deklarationen
kommer in inom viss tid. Beskatlningsmyndigheten bör därför kunna förfoga över
besluten såväl i vad avser skattctiUäggen som själva skatten. Så bör också vara
fallet, om den 1 den föreslagna 37 b § angivna tidsfristen gått ut. Den anpassning
av skattetillägget tiU den skatt som senare kan komma alt slutligt fastställas
t. ex. efter revision bör göras av beskattningsmyndigheten (jfr 37 h §
andra stycket) så länge så är möjligt enligt bestämmelserna i 19 §.
Första stycket andra
punkten i paragrafen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 64 g §
första stycket ML och i sak med utredningens förslag i 37 k §.
Nuvarande 37 d § andra
stycket är med hänsyn till förvaltningslagen och 37 j § inte längre nödvändigt.
Andra
stycket motsvarar i huvudsak 64 g § tredje stycket ML. I fråga om innebörden
hänvisas till specialmoliveringen tiU 64 g § ML.
Prop. 1977/78:136 229
37 h§
Bestämmelsen motsvarar helt den föreslagna 64 h § ML.
37 i §
Paragrafen motsvarar gällande 37 f § och 37 n § i
utredningens förslag. Till skillnad från den föreslagna 64 i § ML har
beloppsgränsen 50 kr. bibehållits.
37 j§
Paragrafen motsvarar närmast nuvarande 37 g § första
stycket. De undantagna 20 och 21 §§ avser efterbeskattning. I fråga om undantaget
för 46 § första stycket hänvisas tiU motsvarande lagförslag beträffande 76 §
ML i den föreslagna 64 k §.
Av huvudregeln följer att bl. a. 19 § första stycket och
22 § är analogt tillämpliga i fräga om särskild avgift.
5.8.4 Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen
(1973:601)
24 §
Beträffande ändringen i denna paragraf hänvisas lill
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6.7 och 5.3).
27 §
Paragrafen anger villkoren för att påföra skattetillägg
och hur detta skall beräknas.
Den
föreslagna lydelsen innehåller förutom vissa redaktionella ändringar den
sakliga ändringen att det nuvarande andra stycket föreslås utgå. I detta
stycke föreskrivs att skattetillägg som har påförts vid efterbeskattning på
grund av underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift skall undanröjas, om denna
lämnats inom viss tid efter det att den skatlskyldige har fått del av beslutet
om tiUägget.
Det
bakomliggande motivet för den föreslagna ändringen är följande. Skattskyldig
som har underlåtit att lämna stämpelkort för viss period påförs f. n.
automatiskt skall som har beräknats dalamässigt efler ett i förväg fastställt
program. Påföringen sker inom ramen för det ordinarie beskattningsförfarandet
och inte som efterbeskattning. Först om det påförda beloppet har befunnits vara
för lågt efterbeskattas den skattskyldige. Härvid utgår, om underlåtenheten att
lämna uppgiften fortgår, även skattetillägg enligt bestämmelserna i andra
stycket. Tillägget skall enUgl bestämmelserna undamöjas, om uppgiften lämnas
inom en månad från den dag då den skallskyldige har erhåUit del av beslutet.
Den avsedda uppgiften är ett stämpelkort som avstämplas i en räknare
Prop. 1977/78:136 230
som
vid körning får ändrad räknarstäUning. Del är därför i normalfallet omöjligt
att i efterhand åstadkomma en avstämpUng som gäller just den avsedda perioden.
Dagen för avslämpling framgår ej av kortet. Därtill kommer att detta ej
innehåller uppgift om körsträcka ulan om en räknarstäUning som används liU
ledning vid datamässig beräkning av körsträckan. Del bör i sammanhanget också
påpekas att ett stämpelkort som avges för en senare period också
"läcker" den tidigare period för vilken kort inte lämnats.
Enligt
andra stycket, som är nytt, skall skattetillägg kunna påföras för oriktig
uppgift 1 mål. Bestämmelsen överensstämmer i sak med motsvarande regel i FFL.
I
det föreslagna tredje stycket hänvisas till de paragrafer i FFL som har
relevans i fråga om vägtrafikbeskattningen. Dessa paragrafer har tidigare
kommenterats.
Fjärde:
stycket, som innehåller bestämmelser om behörighet atl pröva fråga om särskild
avgift, motsvarar 37 g § första stycket andra meningen FFL och 64 g § första slycket
andra meningen ML. I fråga om specialmotivering hänvisas till
specialmotiveringen till sistnämnda paragraf.
28
§
Paragrafen
anger villkoren för att påföra förseningsavgift. Den föreslagna lydelsen
innehåller följande ändringar i förhållande till den nuvarande.
I
andra stycket har orden "ej efterkommit anmaningen inom föreskriven
tid" bytts ul mot "ej efterkommit anmaningen inom tid som föreskrivits
i denna". Ändringen är avsedd atl förtydliga lagtexten.
Vidare
har i samma stycke orden "har uppgift ej lämnats inom föreskriven
tid" ersatts med "underlåtit att inom föreskriven tid lämna uppgift
om fordonets körsträcka". Ändringsförslaget är betingat av atl
underlåtenheten f. n. är knuten endasl till fordonet. Enligt den före- slagna
lydelsen är den upprepade försummelsen knuten till såväl ägaren som fordonet.
Dessutom uttrycks klarare än tidigare att det räcker med en försummelse för atl
den högre avgiften skall påföras.
Tredje
stycket hänvisar till de paragrafer i FFL som skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om förseningsavgiften och innehåller ändringsförslag som
betingas av att bestämmelserna i FFL har redigerats om.
Vidare
föreslås i ett tillägg till tredje stycket alt förseningsavgift även får sättas
ned i det fall att ägaren till ell slorl antal fordon har försummat att i rätt
tid sända in samtliga avstämplingskort. Högsta belopp per skatteperiod föreslås
utgöra 500 kr. eller vid upprepad förseelse 1 000 kr.
Förseningsavgiften
enligt VL är i det praktiska förfarandet anknuten
Prop.
1977/78:136 231
till fordonet. I den mån del inte är praktiskt möjligt att
ex officio beakta denna nedsältningsgrund får den skattskyldige, i de relativt
fåtaliga fall som del här är fråga om, begära all bestämmelsen om nedsättning tiUämpas.
5.8.5 Förslag UU lag om ändring i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allinän försäkring, m. m.
14 §
Beträffande ändringarna i denna paragraf hänvisas till
allmänna motiveringen (avsnilt 5.2.6.7 och 5.4).
15 §
Paragrafen föreskriver delgivning av vissa handlingar enligl
AVGL, bl. a. anmaningar med vitesföreläggande. JO har ansett det önskvärt att
myndigheterna ges möjlighet att anlita delglvningsförfärandet även 1 fråga om anmaningar
utan vitesföreläggande. En bestämmelse härom borde enligt JO utformas efter
förebild av 54 § TL. Därför föreslås det nu att anmaning eller annan handUng
som avses i AVGL i princip skall delges, om del anses vara av betydelse all få
bevis om att handlingen har kommit den sökte till hända,
26 a §
Ändringarna i denna paragraf är endast redaktionella.
43 §
Paragrafen motsvarar första stycket av paragrafens
nuvarande lydelse. De övriga nuvarande styckena motsvaras närmast av de
följande 43 a43 c§§. I denna paragraf anges villkoren för atl påföra avgiftstillägg
för oriktig uppgift 1 arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande. I
likhet med vad som har föreslagits i fråga om 116 a § TL har gjorts justeringar
i fråga om förutsättningarna för avgiftstiUägg och i definitionen av del belopp
på vilket avgiftstillägget skall beräknas.
43 a§
Paragrafen svarar mot nuvarande andra stycket av 43 § och
gäller avgiftstillägg vid skönsmässig avvikelse från avgiftsunderlag som framgår
av lämnad arbetsgivaruppgift. Förutom vissa redaktionella ändringar föreslås
liksom i 116 b § TL en ny definition av det underlag på vilket tillägget skall
beräknas. Vidare föreslås 1 paragrafens sista punkt all, till den del uppskatmingen
innefattar rättelse av oriktig uppgift, avgiftstillägg skall ulgå enligl 43 §.
I fråga om tillämpningen av dessa bestämmelser hänvisas till specialmoliveringen
till 116 b § TL.
Prop. 1977/78:136 232
43 b §
Paragrafen motsvarar närmast nuvarande 43 § tredje stycket
första punkten och gäller avgiftstillägg då avgiftsunderlag fastställs skönsmässigt
på grund av all arbetsgivaren inte har lämnai arbetsgivaruppgift. Som ytterUgare
villkor har efter mönster av 116c § TL föreskrivits att anmaning atl lämna arbetsgivaruppgift
har sänts ut till arbetsgivaren.
Definitionen av det underlag på vilket tillägget skall
beräknas har ändrats liksom i 43 a §, och även här föreslås atl till den del
skönsuppskattning av avgiftsunderlag Innefattar rättelse av oriktig uppgift avgiftstiUägg
skaU utgå enligt 43 §.
43 c §
Paragrafen motsvarar i princip tredje stycket sista
punkten av nuvarande 43 §.
43 d §
Paragrafen innehåUer vissa undantag från bestämmelserna om
avgiftstiUägg. Den svarar närmast mot nuvarande 45 § första stycket men har
redigerats om efler förebild av 116 f § TL. I del nya första stycket återfinns
bestämmelsen atl avgiftstillägg inte skall utgå vid rättelse av uppenbar felräknuig
eller misskrivning. Genom den föreslagna lydelsen har markerats att det skall
vara fråga om felräkning eller misskrivning i arbetsgivaruppgift eller annat
skriftligt meddelande från arbetsgivaren, t. ex. kontrolluppgifter, som
uppenbart framgår av det lämnade materialet. Förslaget innebär inte någon
ändring 1 sak.
45 §
Paragrafen, som närmast motsvarar tidigare 45 § andra och
tredje styckena, anger vUlkoren för eftergift av avgiftstillägg och
förseningsavgift på grund av ursäktlighet m. m. Första stycket innehåller
förutsättningarna för eftergift av avgiftstillägg och förseningsavgift efter
mönster av 116 h § TL. Hur eflergiftsgrunderna bör tillämpas framgår av specialmotiveringen
lill den paragrafen. Andi-a slycket behandlar förutsättningarna för eftergift,
då det avgiftsbelopp som kunde ha dragits undan genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som ringa. Bestämmelsen avser i fortsättningen
endast avgiftstillägg.
46 §
Ändringarna i denna paragraf är endast redaktionella.
47 §
Enligt denna paragraf skaU oavsett vad som föreskrivs om
besvär arbetsgivares yrkande beträffande avgiftstillägg eller
förseningsavgift prövas så länge beslutet om det grundläggande
avgiftsunderlaget inte
Prop. 1977/78:136 233
har vunnit laga kraft. Motivet lill lagförslaget framgår
av specialmotiveringen lill 116 m § andra slyckel TL. Den nya bestämmelsen gör
det möjligt all ompröva beslul om avgiftstillägg eller förseningsavgift även om
besvär över beslutet inte har anförts i ordinär ordning.
48 §
Paragrafens innehåll är nytt. I första stycket anges att
avgiftstillägg eller förseningsavgift inte får påföras efter utgången av den
tid som i 14 § föreskrivs 1 fråga om debitering av arbetsgivaravgift, dvs. i
allmänhet sex år efter ulgiftsåret. Samma tidsgräns gäller vid rättelse av
tidigare felräkningar m. m.
I andra stycket föreskrivs att särskild avgift inte får
påföras dödsbo på grund av fel eller underiålenhet av den avlidne. Bestämmelsen
motsvarar 116 i § första stycket TL.
49 §
Enligt denna paragraf skall vissa regler om befrielse från
avgiftstillägg och förseningsavgift beaktas ex officio. Enligt första stycket
skall bestämmelserna om eftergift beaktas i ärende om avgiftstillägg och förseningsavgift
även om arbetsgivaren inte har framställt yrkande härom. Har det i ärendet
förekommit omständigheter som utgör skäl för att efterge avgift, skall
eftergift således medges ex officio. Den föreslagna bestämmelsen lagfäster en
praxis som redan gäller. Närmare synpunkter på hur bestämmelsen skall tillämpas
finns 1 specialmotiveringen till 116 p§ första slyckel TL. Andra stycket
motsvarar nuvarande 47 §. Beträffande tolkningen av bestämmelsen hänvisas till
specialmotiveringen till 116 p § andra stycket TL.
49 a §
Paragrafen svarar mot nuvarande 48 §. Minimigränsen för avgiftstiUägg
har dock höjts från 50 tiU 100 kr. Höjningen föranleds bl. a. av penningvärdels
utveckling under senare år och har av RFV ansetts väl motiverad.
49 b §
Till denna paragrafs första stycke har bestämmelserna i
nuvarande 43 § sista slycket förts över och gjorts tillämpliga även på
förseningsavgift. Andra slycket svarar närmast mot nuvarande 49 §. Del anger
vilka övriga bestämmelser i AVGL som skall gälla i fråga om avgiftstillägg och
förseningsavgift.
Övergångsbestäirmielserna
Dessa bestämmelser har utformats med motsvarande regler 1 TL
som förebild.
Prop. 1977/78:136 234
6
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt antaga förslagen till
1.
lag om ändring 1 taxeringslagen
(1956: 623),
2.
lag om ändring i lagen (1968:
430) om mervärdeskatt,
3.
lag om ändring i lagen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskattning,
4.
lag om ändrmg i
vägtrafikskattelagen (1973: 601),
5.
lag om ändring 1 lagen (1959:
552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.,
6.
lag om ändring 1 uppbördslagen
(1953: 272),
7.
lag om ändring i
stämpelskattelagen (1964: 308),
8.
lag om ändring i lagen (1976:
298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.
7 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1977/78:136 235
Innehål!
Propositionens
huvudsakliga innehåll 1
Lagförslag
1.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623), 3
2.
lag om ändring i lagen (1968:
430) om mervärdeskatt, 17
3.
lag om ändring i lagen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning, 25
4.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1973: 601), 32
5.
lag om ändring 1 lagen (1959:
552) om uppbörd av vissa avgifter en-
ligt
lagen om allmän försäkring, m. m., 35
6.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953: 272), 41
7.
lag om ändring i
stämpelskattelagen (1964: 308), 43
8.
lag om ändring i lagen (1976:
298) om statsplombering av utsäde
och
om växtförädhngsavgift 44
1
Inledning 45
2
Nuvarande ordning 47
2.1
Bakgrund 47
2.2
Skatteadministrativa sanktioner
enligl TL 49
2.2.1
Skattetillägg vid oriktig
uppgift 49
2.2.2
SkattetUlägg vid skönstaxering 49
2.2.3
Skattetilläggets storlek och
beräkning 50
2.2.4
Undantagsbestämmelser 51
2.2.5
Förseningsavgift 51
2.2.6
Befrielse från särskild avgift 51
2.2.7
Förfarandet vid påföring av
avgift 55
2.2.8
Besvär 56
2.3 Skatteadministrativa
sanktioner enligt ML 56
2.3.1
Inlednmg 56
2.3.2
Skattetillägg vid oriktig
uppgift 57
2.3.3
Skattetillägg vid skönsbeskattning 57
2.3.4
Skattetilläggets storlek och
beräkning 57
2.3.5
Undantagsbestämmelser 58
2.3.6
Förseningsavgift 58
2.3.7
Befrielse från särskild avgift 58
2.3.8
Förfarandet vid påföring av
avgift 59
2.3.9
Besvär 59
2.4
Skatteadministrativa sanktioner
enligt FFL 60
2.5
Skatteadministrativa sanktioner
enligt VL 61
2.6
Administrativa sanktioner
enligt AVGL 61
3 Utredningen 62
3.1 Kritiken
mot det skatteadministrativa sanktionssystemet 62
3.1.1
Motioner i riksdagen, m. m. 62
3.1.2
JO:s ämbetsberättelser 62
3.1.3
Enskilda organisationers kritik 64
3.2 Utredningens
undersökningar 65
3.2.1
TL 65
3.2.2
ML och FFL 68
3.2.3
AVGL 68
Prop.
1977/78:136 236
3.3
Synpunkter på sanktionssystemet
och kritiken av gällande ordning 69
3.4
Förslagen 71
3.4.1
Lägre skattetillägg i vissa
fall 71
3.4.2
Eftergift av hela den särskilda
avgiften 72
3.4.3
Delvis eftergift av skatte- och
avgiftstillägg 72
3.4.4
Skatte- och avgiftstillägg för
oriktig uppgift 1 mål 73
3.4.5
Skatte- och avgiftstillägg för
oriklig uppgift vid skönsiaxering, m. m. 74
3.4.6
Nedsättning av skatte- och
avgiftstillägg som har påförts
på
grund av utebliven deklaration eller uppgift 74
3.4.7
Beräkning av undandraget belopp
(kvittning) 76
3.4.8
Besvärsbestämmelserna 77
3.4.8.1
Allmänt om besvär enligt TL 77
3.4.8.2
Besvär av skattskyldig 78
3.4.8.3
Besvär av taxeringsintendenl 79
3.4.8.4
Besvär enligt ML, FFL och VL 81
3.4.8.5
Besvär enhgt AVGL 83
3.4.9 Övriga
frågor 84
3.4.10
UBL 84
3.4.11
Ikraftträdande, m.m. 85
Remissyttrandena 87
4.1 Allmänna
synpunkter på det skatteadministrativa sanktionssyste
met 87
4.1.1
Verkningarna av sanktionssystemet 87
4.1.2
Behovet av en reform av sanktionssystemet 89
4.1.3
Principiella synpunkter på en
reform 89
4.2 Synpunkter
på utredningsförslaget 99
4.2.1
Inledning 99
4.2.2
Detaljförslagen i fråga om TL 100
4.2.3
Detaljförslagen i fråga om ML, FFL
och VL 126
4.2.4
Detaljförslagen i fråga om AVGL 134
5
Föredraganden 136
5.1
AUmänna överväganden 136
5.2
Särskild avgift enligl TL 143
5.2.1
Förutsättningar för skattetiUägg 143
5.2.2
Skattetilläggets generella nivå 146
5.2.3
Skatletillägg beräknat efler
lägre procentsats 148
5.2.4
Eftergiftsbestämmelser 154
5.2.5
Övriga materiella förslag 158
5.2.5.1
Huvudregeln 158
5.2.5.2
Oriktig uppgift i skattemål 159
5.2.5.3
Skattetillägg vid skönsiaxering 161
5.2.5.4
Beräkning av undandragen
inkomst (kvittning) 165 5.2.5.5. Eftergift av förseningsavgift 166
5.2.5.6 Undantag från särskild avgift för dödsbo i vissa fall 167
5.2.6 Besvärsbestämmelser 167
5.2.6.1 Ordinära besvär 167
Prop.
1977/78:136 237
5.2.6.2 Besvär i särskild ordning 170
5.2.6.3 Skyldighet att 1 vissa fall ex officio
beakta bestämmelserna om eftergift 171
5.2.6.4 Innehållet i beslul om särskild
avgift 172
5.2.6.5 Beräkning av skattetillägg efter
skilda procentsatser 173
5.2.6.6 Tillämpligheten av övriga
bestämmelser i TL 173
5.2.6.7 Eftertaxering på grund av oriktig
uppgift i mål om 174 taxering m. m.
5.2.6.8 Tillämpningsföreskrifter 177
5.2.6.9 Ikraftträdande 178
5.3 Särskild avgift enligt lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning
och vägtratikskaltelagen (1973:601) 179
5.4 Administrativa sanktioner enligl
lagen (1959: 552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. 188
5.5 Uppbördslagen (1953: 272) 190
5.6 Avräkning av utländsk skatt l9l
5.7 Upprättade lagförslag 192
5.8 Specialmotivering 193
5.8.1 Förslag till lag om ändring i TL 193
5.8.2 Förslag tUl lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt 217
5.8.3 Förslag lill lag om ändring i
lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning 226
5.8.4 Förslag tUl lag om ändring i vägtrafikskallelagen
(1973:
601) 229
5.8.5 Förslag lill lag om ändring i lagen
(1959:552) om upp
börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. 231
6
Hemställan 234
7
Beslut 234
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 197e 770630
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
133 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (91)
91 kopplingar i 28 dokument.
- Prop. 2025/26:210 Bidragsspärr och sanktionsavgift i socialförsäkringen s. 55 om s. 205 i texten
- Prop. 2025/26:43 Kompletteringar och förtydliganden i fråga om sanktioner vid skatteundandragande och bedrägerier s. 25 om s. 144 i texten
- SOU 2023:99 Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods s. 558 om s. 206 i texten
- SOU 2019:31 F-skattesystemet - en översyn s. 297 · s. 392 i texten
- SOU 2017:94 Beräkning av skattetillägg - en översyn av reglerna s. 40 om s. 143 · s. 40 om s. 165 · s. 62 · s. 199 om s. 165 · och 1 till i texten
Rättsfall (27)
27 kopplingar i 18 dokument.
- HFD 2011 ref. 58 om s. 158 · om s. 194 · om s. 195 ur registret · i texten
- RÅ 2008 ref. 1 om s. 182 · om s. 222 ur registret · i texten
- RÅ 2006 ref. 18 om s. 143 ur registret
- RÅ 2004 ref. 107 om s. 148 ur registret
- RÅ 2004 ref. 75 om s. 197 ur registret
- RÅ 2002 ref. 75 om s. 197 ur registret
- RÅ 2002 ref. 20 om s. 144 ur registret
- RÅ 2001 ref. 32 om s. 197 ur registret
- RÅ 2001 ref. 20 om s. 65 · om s. 165 ur registret · i texten
- RÅ 1995 ref. 5 ur registret
- RÅ 1994 ref. 10 ur registret
- RH 2023:56 om s. 49 ur registret
Doktrin (15)
15 kopplingar i 4 dokument.
- Påhlsson, Riksskatteverkets rekommendationer, 1995 s. 354 om s. 205 · s. 354 om s. 206 · s. 355 om s. 206 · s. 358 om s. 145 · och 8 till i texten
- JT 2019/20 s. 224 s. 231 om s. 144 i texten
- JT 2002/03 s. 232 s. 239 om s. 144 i texten
- Tjernberg, Fåmansaktiebolag, 1999 s. 169 om s. 209 i texten