om ändring i vapenlagen (1973:1176)
18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:158, om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:158
Regeringens proposition
1977/78:158
om ändring i vapenlagen
(1973:1176)
beslutad
den 16 mars 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
SVEN
ROMANUS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås atl i vapenlagen införs föreskrifter som möjliggör atl
bevakningsförelag kan få tillstånd att inneha skjutvapen för tillfällig
utlåning till väktare som är anställda i företaget. Som villkor för sådant lån gäller
alt väktaren också meddelats personligt tillstånd alt som lån inneha ett
motsvarande skjulvapen. Syftet med förslaget är all begränsa bevakningsföretagens
samlade behov av vapen. Samtidigt föreslås vissa ändringar och tillägg i
vapenlagen av övervägande redaktionell natur.
1 Riksdagen 1977178. I saml. 158
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:158
Förslag till
Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrives i fråga om vapenlagen (1973:1176),
dels atl i 36, 42, 45 och 48 §§ orden "Kungl, Maj:l" skall bytas mot
"regeringen", dels atl 4, 8, 9, 12, 16 och 38 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Lagen gäller ej Med undantag för bestämmelserna
i 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej
1. hagel eller annan massiv kula,
2.
projektil,
avsedd för luft- eller fjädervapen,
3.
hagelpatron
eller tändhalt därtill,
4.
kolsyrepalron,
5.
patron- eller
laddningshylsa ulan tändhalt, avsedd för handvapen på vilket lagen äger
tillämpning och
6.
kulammunilion
med cenlralantändning, som är avsedd för jaklstud-sare.
8§ Tillstånd all inneha skjulvapen får meddelas
1.
enskild person,
2.
skylleförbund, skyltekrets
eller skytteförening som tilUiör del frivilliga, stalskontrollerade skytleväsendet
och
3.
annan
sammanslutning beträf- 3. annan sammanslutning beträffande
vilken Kungl. MaJ:i förord- fande vilken regeringen förordnal nal därom.
därom.
Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att
inneha vapen för utlåning tiU företagels väktare i samband med bevakningsuppdrag
som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats
särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.
9§
Enskild person får meddelas till- Enskild
person får meddelas till
stånd all inneha skjulvapen endasl stånd
all inneha skjulvapen endasl
om han har behov av vapnet och om han har
behov av vapnet och
det skäligen kan antagas all han ej del
skäligen kan antagas alt han ej
kommer atl missbruka del. I fråga kommer
all missbruka del. 1 fråga
om skjutvapen som huvudsakligen om
skjulvapen som huvudsakligen
har affektions- eller prydnadsvärde har
affektions- eller prydnadsvärde
eller jaktvapen som förvärvals på eller
jaktvapen som förvärvats på
Prop. 1977/78:158 3
grund av giftorätt eller genom arv grund av giftorätt eller genom arv
eller
testamente får tillstånd dock eller
testamente får tillstånd dock
meddelas ävenifall då den som vill meddelas även för den som vill in-
inneha vapnet ej har behov av atl neha vapnet för annal äiidaniål ån
kunna använda
det för skjutning. skjutning
Tillstånd att inneha pistol eller annat fickvapen,
kulsprutepistol eller annat automatvapen får meddelas endast om synnerliga skäl
föreligger.
12§
Tillstånd att förvärva ammuni- Tillstånd att förvärva ammuni-
tion får meddelas enskild person el- tion får meddelas
enskild person eller sammanslutning som avses i 8 §. ler
sammanslutning och bevakningsföretag som avses i 8 §.
Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som
är i behov av ammunitionen och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den.
Tillstånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha
sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.
Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd
till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.
16§' Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske utan
särskilt tillstånd i följande fall, nämligen
1.
Enskild person
får införa 1. Enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad skjutvapen, som han är berättigad att här i rikel
inneha för personligt att här i riket inneha för personligt bruk, samt
ammunition som behöri- bruk, samt ammunition som behörigen förvärvals här i
riket. Vad nu gen förvärvals här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande
tillämpning sagts äger motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som
beträffande sammanslutning och avses i 8 §.
bevakningsföretag som avses i 8 S.
2.
För lillfällig
användning vid jakt eller tävling här i riket fär svensk, dansk, finsk eller
norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller
tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i
sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen
under högst tre månader från införseldagen.
3.
Skjulvapen och
ammunition får ej tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen
(1973:670) av annan än den som har tillstånd atl införa sådana varor och ej
heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. I
övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.
38 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
missbrukar rätt
atl inneha skjutvapen genom alt använda det för annat ändamål än han är
berättigad till,
2.
bryter mot
föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19eller27§,
' Senaste lydelse 1973: 1179.
It Riksdagen 1977178. I saml. 158
3. i fråga
om skjutvapen och ammunition, vilka innehaves av sammanslutning som avses i 8§,
eller skjutvapen, som innehaves av vapenhandlare, bryter mot förva-ringsbestämmelserna
i 26 S,
3. i fråga
om skjutvapen och ammunition, vilka innehaves av sammanslutning eller bevakningsföretag
som avses i 8 S, eller skjutvapen, som innehaves av vapenhandlare, bryter mot
förvaringsbestäm-melserna i 26 §,
4.
förvärvar
ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning
enligt 35 § att avlämna ammunition,
5.
överlåter
ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,
6.
idkar handel
med skjutvapen ulan tillstånd.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, dä
lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop.
1977/78:158
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-03-16
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenslam Linder, Wikström,
Johansson, Wirtén.
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition om ändring i vapenlagen (1973:1176)
1 Inledning
Vapenlagen (1973:1176; ändrad 1973:1179) och
vapenkungörelsen (1974: 123, ändrad 1975:35) innebar i förhållande till äldre
bestämmelser på området en utökad kontroll av vapenhanteringen här i landet.
Avancerade luft- och fjädervapen liksom vissa vapendelar, som enligl 1949 års
vapenförordning kunnat förvärvas fritt, belades med licenstvång. Reglerna om
förvaring och utlåning av vapen skärptes. Föreskrifter gavs om reparation och
översyn av vapen.
De nya vapenförfatlningarna har nu varit i kraft i mer än
tre år. Under denna tid har det visat sig att bestämmelserna på en del punkter
har fått en utformning som innebär ölägenheter i praktiken och från olika håll
har man framställt önskemål om vissa författningsändringar.
Allmänna Bevaknings Aktiebolaget (ABAB) har sålunda hos
regeringen hemställt om dispens från bestämmelsema i vapenkungörelsen om alt
såväl ansökan som bevis om tillstånd alt inneha vapen skall innehålla uppgifi
om vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer.
Justitiekanslern (JK) har i anledning av ell ärende
angående rikspolisstyrelsens (RPS) anvisningar för tillämpningen av vapenlagen
pekat på två fall där praxis i vapenärenden synes slå i strid mot gällande
bestämmelser. Bl. a. mot bakgrund av dessa förhållanden har JK i en skrivelse lill
chefen för justitiedepartementet förordat atl vapenlagstiflningen nu ses över.
RPS, som har yttrat sig med anledning av ABAB:s och JK:s
skrivelser, har tagit upp frågan om ytterligare ändringar i vapenlagstiflningen.
Även från andra håll har det framförts önskemål om ändringar i de aktuella
författningarna. I överensstämmelse med vad JK förordat fmns sålunda
Prop. 1977/78:158 6
anledning att nu se över gällande bestämmelser på området.
Arbetet därmed har redan påbörjats inom jusiitiedepartementet. Avsikten är att
hittills framförda förslag till ändringar skall behandlas i en promemoria som
sedan får remissbehandlas. Den av ABAB aktualiserade frågan kräver emellertid
en skyndsam lösning. Mot bakgrund av RPS:s yttrande i ärendet harjag därför
funnit anledning att redan nu ta upp denna fråga till särskild behandling.
Hinder synes inte heller föreligga mot att samtidigt även pröva de båda frågor
av delvis tolkningskaraktär som JK aktualiserat i sin skrivelse.
2. Gällande lagstiftning
Nu gällande bestämmelser om förvärv, innehav och införsel
till riket av skjutvapen och ammunition finns i huvudsak i vapenlagen (VL)och
vapen-kungörelsen (VK).
Allmänna anvisningar rörande tillämpningen av VL härden 30
december 1976 utfärdats av RPS. Vissa särbestämmelser finns också i andra
författningar. Rätten att föra skjutvapen och ammunition ul ur landet regleras
inte - med visst undantag som anges i 17 § VL - i VL ulan i kungörelsen
(1949:614) angående förbud mot utförsel från rikel av krigsmateriel (omtryckt
1972:202; senast ändrad 1974: 127). Bestämmelser om ammunition finns förutom i VL
också i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor (ändrad 1977:424)
och i förordningen (1949:341) om explosiva varor (omtryckt 1977:361) saml i
lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad 1976: 592). I fråga
om luft- och fjädervapen finns föreskrifter även i allmänna ordningsstadgan
(1956:617; senast ändrad 1976: 1003).
VL:s föreskrifter omfattar skjutvapen och ammunition till
sådant vapen. Begreppen definieras i lagens inledande bestämmelser. Med
skjutvapen förstås vapen med vilket kula, hagel eller annan projektil kan
skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller
annat liknande utskjutningsmedel. Hit räknas också apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål är jämförligt med vapen som nämnts nyss. Vad som
sägs om skjutvapen gäller även obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle
räknas som skjutvapen, löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör eller pipa till
skjutvapen och annan anordning som möjliggör alt till ett skjutvapen används
annan ammunition än vapnet är avsett för (1 §). Lagen gäller inte skjutvapen
som har tillverkats före år 1860, bultpistol som är avsedd all användas inom
byggnadsindustrin, skjutapparat för slakt, sig-nalgivning, livräddning eller
annat liknande ändamål och slarlvapen (2 §).
Med ammunition förstås i VL patron eller projektil lill
handvapen på vilket lagen äger tillämpning samt tändhalt eller annal ländmedel lill
sådan patron eller projektil (3 §). Vissa typer av ammunition, bl.a. hagel och
projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen har emellertid undantagits från
lagens tillämpningsområde (4 S).
Prop.
1977/78:158 7
1 5-7 SS ges allmänna bestämmelser om tillståndsplikt för
innehav, införsel och handel med skjutvapen samt förvärv och införsel av ammunition.
Från tillståndsplikten görs vissa undantag. Bl. a. får den som har fyllt 18 år
utan särskilt tillstånd inneha, införa och handla med luft- eller fjädervapen,
som är avsett för målskjutning och har en i förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt. Överlåtelse och upplåtelse av licenspliktiga
föremål regleras också. Det är sålunda som regel inte tillåtet att överlåta
eller upplåta skjulvapen eller ammunition till annan än den som är berättigad
att inneha vapnet eller alt förvärva ammunitionen (6 S). Frågor om tillstånd
prövas av polismyndighet (7 §). TUlstånd att inneha skjutvapen får meddelas
enskild person, skylleförbund, skyltekrets eller skytteförening som tillhör det
frivilliga, stalskontrollerade skytteväsendet och annan sammanslutning
beträffande vilken regeringen förordnat därom (8 S). Enskild person får
meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och
det skäligen kan antas att han inte kommer att missbruka det. I fråga om
skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller
jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente
får tillstånd dock meddelas även i fall då den som vill inneha vapnet inte har
behov av att kunna använda det för skjutning. Tillstånd att inneha pistol eller
annnal fickvapen, kulsprutepistol eller annat automatvapen får meddelas endast
om synnerliga skäl föreligger (9 §). Tillstånd all inneha skjutvapen meddelas
för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får förenas med villkor atl vapnet
görs varaktigt obrukbart eller med närmare föreskrifter om hur vapnet skall
förvaras (10§). Motsvarande gäller i stort sett för förvärv av ammunition (12,
13 §§).
I 14-17 §§ regleras frågor om tillstånd lill införsel av
skjutvapen eller ammunition. I de därpå följande paragraferna ges bestämmelser
om handel med skjutvapen (18-20 §§) och om vapen i dödsbo och konkursbo (21 §).
Beträffande utlåning av skjutvapen (22 §) gäller att den
som är berättigad atl inneha skjutvapen får tillfälligl låna ut vapnet lill
annan under vissa villkor. Sålunda får utlåning ske endast för kortare tid,
högst två veckor. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens
tillstånd avser. Vidare skall låntagare ha fyllt 18 år. Vapen får dock lånas ul
även till den som inte fyllt 18 år, om det skall användas vid övning eller
tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare
får annat vapen än pistol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller
annat automatvapen lånas ul även till den som fyllt 15 men inte 18 år i fall då
vapnet endasl skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplålaren.
Utlåning av pistol eller annal fickvapen eller
kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endasl för användning i
upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll
av sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är berättigad alt
inneha ett vapen av samma typ.
Prop. 1977/78:158 8
Om tillstånd för enskild att inneha visst slag av
skjulvapen enligl särskild föreskrift inte får meddelas med mindre vederbörande
genom avlagt skytteprov eller på annat sätl visat atl han är lämplig all
inneha vapnet, får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar
samma krav. Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för
provskjutning, övning eller tävling på skjutbana.
Vapenhandlare får lill spekulant, som fyllt 18 år, för
provskjutning på skjutbana låna ut vapen under samma förutsättningar som gäller
för utlåning av pistol m. m. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som
godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.
Utlåning av skjutvapen enligl nu redovisade föreskrifter
får inte ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller
tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat eller som av annat skäl kan
antagas komma alt missbruka vapnet (23 §).
I 24-28 §S ges för.ikrifter om ändring och reparation av
skjutvapen samt om förvaring av skjutvapen och ammunition.
1 fråga om återkallelse av tillstånd gäller all om
innehavare av skjulvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsamhet med det
eller på annat sätt visat alt han är olämplig all inneha vapen eller om det annars
föreligger skälig anledning till det, får tillstånd att inneha eller införa
skjulvapen återkallas (29 S). Särskilda regler gäller i fråga om återkallelse
av tillstånd att förvärva ammunition (30 §).
Föreligger
risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta att vapnet med
därtill tillhörande ammunition skall omhändertas. Är faran för missbruk
överhängande får sådan åtgärd beslutas av polisman. Finns det någon som har
tillstånd atl inneha den omhändertagna egendomen och återkallas inte
tillståndet, skall egendomen återlämnas lill innehavaren så snart det skäligen
kan antas atl det inte längre föreligger någon risk för missbruk (32 §).
Skjutvapen
och därtill hörande ammunition skall lösas in av staten, om tillstånd som
medför rätl att inneha vapnet har återkallats utan atl egendomen har
förklarats förverkad eller är lagen i beslag eller om vapeninnehavaren har
avlidit. Delsamma gäller i fall där ansökan om tillstånd till innehav av vapen
som förvärvats genom arv, testamente eller på grund av giftorätt har avslagits
eller domstol har funnit atl vapen, som innehas av någon som inte är berättigad
därtill, inte skall förklaras förverkat (33 §). För vapen och ammunition som
inlöses skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar egendomens
marknadsvärde (36§).
I 37-41 §§ finns ansvarsbestämmelser m. m. medan
besvärsordningen regleras i 42 och 43 §§. Som tidigare har nämnts prövas
tillståndsfrågorna i första instans av polismyndigheten (7 §). Talan mot
polismyndighetens beslut får enligt 42 § föras hos länsstyrelsen genom besvär.
Från länsstyrelsen får endast vissa ärenden föras vidare till regeringen.
I särskilda bestämmelser i 44-49 §§ ges regler om lagens
tillämpnings-
Prop.
1977/78:158 9
område. Lagen gäller inte för bl. a. staten och
sammanslutning, beträffande vilken regeringen förordnat därom (45 S).
3 ABAB:s skrivelse
I skrivelse den 20 april 1977 till chefen för justitiedepartemenlet
har ABAB hemställt om dispens från bestämmelserna i 8 och 13 SS vapenkungörelsen
atl ansökan om tillstånd att inneha visst vapen och bevis om sådant tillstånd
skall innehålla uppgift om vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer.
Som skäl härför har bolaget anfört bl. a. följande.
ABAB bildades genom riksdagsbeslut år 1964. Därvid
fastställdes att bolaget bl.a. skulle utföra vissa speciella
bevakningsuppgifter för totalförsvaret. Genom förordningen (1975:874) om
anordnande av bevakning har regeringen föreskrivit atl vissa statliga
myndigheter skall anlita ABAB för bevakning av lokaler, förvaringsutrymmen och
andra anläggningar som är betydelsefulla från totalförsvarssynpunkl, I enlighet
härmed bevakar ABAB ett stort antal totalförsvarsobjekt, både militära och
civila. Bevakningspersonalen som tjänstgör vid dessa objekt skall enligt
vederbörlig myndighels beslut vara utrustad med skjutvapen (revolver) under sin
tjänstgöring.
Under senare år har bolaget vidare övertagit vissa
bevakningsuppgifter som tidigare ombesörjdes av polis. Det gäller framför allt
bevakning av ambassader. För ambassadbevakning krävs att vederbörande väktare
är utrustad med skjutvapen.
All företagets bevakningspersonal får i samband med
grundutbildningen utbildning i handhavandet av och skjutning med revolver samt
undervisning angående RPS:s föreskrifter för användandet av skjutvapen i polistjänsten.
Utbildning och prov är godkända av RPS. Dessutom ges utbildning för handhavande
av tårgas. Bevakningspersonalen genomgår också utbildning till och erhåller av RPS
förordnande som ordningsvakter.
Huvuddelen av bolagels bevakningspersonal är engagerad i
bevakningsuppgifter för totalförsvaret eller polisen. Övrig bevakningspersonal
fungerar jämsides med sina direkta arbetsuppgifter som ersättare för dem som
arbetar med de nyssnämnda uppgifterna. Behovet av flexibilitet gör att samma
krav beträffande bl.a. skjutulbildning och formell behörighet alt i tjänsten
bära skjutvapen för användning av tårgas måste ställas på all
bevakningspersonal i förelaget.
Enligt Kungl. brev den 4 december 1964 var 1949 års
vapenförordning inte tillämplig på ABAB. Detta innebar bl.a. att förbudet i 5S
2 mom. förordningen att överlåta eller upplåta skjutvapen till annan än den som
på grund av tillstånd ägde inneha vapnet inle gällde beträffande upplåtelse
från bolaget till befattningshavare hos bolaget av sådant vapen, som vederbörande
enligt utfärdade föreskrifter var skyldig att inneha i tjänsten. Dispensen tillkom
mot bakgrund av bolagels uppgifter för totalförsvaret.
Prop. 1977/78:158 10
1 samband med 1973 års väpenlagstiftning upphörde ABAB:s
dispens att gälla. Från företaget gjordes därför den 27 januari 1975 och den 19
juni 1975 framställningar till polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt om
någon form av fortsatt dispens för ABAB vad gällde innehav och utlåning av
tjänstevapen och ammunition. Något sådant tillstånd erhölls inte, vilket
innebär att ABAB är skyldig att helt följa bestämmelserna i VL och VK.
Den 14 jaunari 1977 utfärdade polisstyrelsen i Stockholms
distrikt en s. k. huvudlicens. Licensen upptar samtliga bolagets vapen med
angivande av deras tillverkningsnummer.
Genom ABABis försorg har ansökningar om personliga
vapenlicenser för bolagets bevakningsmän givits in till ca 85 polismyndigheter
i rikel. Ansökningarna har sänts till den ort där bevakningsmannen är kyrkobokförd.
Ansökningarna gäller drygt 1 100 personer. Av dessa ansökningar var i april
1977 ungefär hälften handlagda och beviljade. Inte i något fall innehåller
licensen uppgift om bestämt vapens tillverkningsnummer. På rekommendation från
polisstyrelsen i Stockholm och i avvaktan på justitiedepartementets beslut i
frågan har bolaget ännu inte delat ut de personliga licenserna till
bevakningspersonalen.
Såsom ABAB
anfört till polismyndigheterna anser företaget att det på grund av kravet på
stor flexibilitet vid personvalet för de olika bevakningstjänsterna är mycket
svårt och dessutom opraktiskt atl upprätthålla en ordning som innebär att en
väktares personliga vapenlicens måste knytas till vapen med angivet
tillverkningsnummer. Vid passavlösningar överlämnas vapnet ofiast från hand till
hand. Det förekommer inle i något fall att tjänstevapen utdelas personligt och
inte heller för personlig förvaring. I samband med vapenvård sker också utbyte
av vapen mellan olika arbetsplatser. Om bolaget inte kan undvika all knyta
bestämt vapen lill bestämd individ, måste det sålunda av organisatoriska skäl
anskaffa ytterligare ett stort antal vapen, vilket enligt förelaget inle är
önskvärt från flera synpunkter. Förvaringen av vapnen, som nu sker i enlighet
med RPS:s föreskrifter för vapenhandlare, skulle också bli besvärlig och
kostsam.
.-XBAB föreslår därför en ordning som skulle innebära att
bevakningspersonal, som i tjänsten måste vara beväpnad med skjutvapen eller
anordning för användning av tårgas, förutom personlig licens medför en plastlamine-rad
kopia av bolagets huvudlicens såsom ersättning för uppgifterna om vapens
tillverkningsnummer i de personliga licenserna.
RPS har anmodats att avge yttrande över ABAB:s ansökan.
Styrelsen, som tillstyrker förslaget, påpekar att dåvarande departementschefen
i proposition till VL (prop. 1973: 166 s. 122) uttalat bl. a. all ett sätl att
förbättra vapenkontrollen var att utfärdade tillståndsbevis försågs med
uppgifter om vapnens fabrikat och tillverkningsnummer. Föreskrifter härom
intogs sedermera i 8 och 13 S§ VK. Det finns därför enligl styrelsens mening inle
något utrymme för en tolkning som innebär att polismyndighet kan medge undantag
från VK:s krav på att vapenlicens skall innehålla uppgift om vapnets fabrikat
och tillverkningsnummer.
Prop. 1977/78:158 11
Att bevakningsföretags och väktares vapeninnehav är
underkastade det allmännas tillsyn är enligt RPS:s uppfattning betydelsefullt
inte minst med hänsyn till den samhällsdebatt som f. n. pågår om
bevakningsföretagens ställning och arbetsuppgifter. RPS är emellertid medveten
om de praktiska svårigheter som kan föreligga för bevakningsförelagen vid
fördelningen av vapen till väktare med olika bevakningsuppdrag, olika tjänstgöringstider
osv., om de i VK intagna idenlifieringskraven strikt skall iakttagas. Detta
torde även få den konsekvensen atl företagens behov av vapen kan komma att öka
- en utveckling vars önskvärdhet starkt kan sättas ifråga. Såvitt RPS kan
bedöma bör därför en avvägning ske mellan angelägenheten av att
bevakningsföretagens vapeninnehav begränsas, samhällets krav på en tillfredsställande
förvaring av dessa vapen samt lagstiftarens krav på att vapen som innehas av
enskild person när som helsl skall kunna identifieras. Bevakningsföretagets
åtgärd alt framställa en plaslbehandlad kopia av innehavstillståndet för
företagels samtliga vapen och förse varje väktare som för bevakningsuppdrag
erhållit personligt innehavstillstånd med denna kopia uppfyller enligl RPS:s
uppfattning de fordringar på en tillfredsställande vapenidentifiering vid
vapenkontroller som åsyftats i propositionen till VL.
RPS har bifogat en skrivelse den 25 mars 1977 från
polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt. Av denna framgår alt
polismyndigheten, för att i största möjliga mån tillfredsställa såväl formella
som praktiska krav, föreslär att ordningsvakternas tillstånd utformas så alt
tillståndet för den anställde vaktmannen får kallas "lånelicens".
Härigenom markeras alt det gäller ett andrahandsinnehav och alt varje
"lånelicens" skall hänvisa till vapnen på en för bolaget utfärdad
huvudlicens.
4 JK:s skrivelse
I en till JK den 15 febmari 1977 inkommen skrivelse har
länsstyrelsen i Norrbottens län hemställt om JK:s prövning huruvida av RPS den
30 december 1976 meddelade allmänna anvisningar rörande tillämpningen av VL är
i behörig ordning utfärdade och i överenstämmelse med lagens innehåll. I
sistnämnda hänseende har länsstyrelsen i skrivelsen förklarat sig på några punkter
ha en från anvisningarna avvikande mening. Sedan RPS yttrat sig i ärendet har
JK den 31 augusti 1977 meddelat beslut i anledning av länsstyrelsens skrivelse.
Samma dag har JK i skrivelse till chefen för justitiedepartementet framfört
uppfattningen all vapenlagsslift-ningen behöver ses över. Sill
ställningstagande bygger JK delvis på iakttagelserna i nyss nämnda ärende,
delvis på uppgifter från RPS.
Av JK:s beslut framgår atl denne i följande två avseenden
ifrågasätter ändringar i VL.
Prop. 1977/78:158 12
4.1 Behovskravet i fräga om jaktvapen, som
tillfallit sökanden genom famil-
jerättsligt fång
Enligt 48 § VL meddelar Kungl. Majl:s (numera regeringen)
närmare föreskrifter om villkor för tillstånd enligt lagen. Med stöd härav har
i 6 S 2 VK intagits en bestämmelse om behovskravet beträffandet salongsgevär.
Bestämmelsen innebär atl den som söker tillstånd lill innnehav av sådant vapen
måste kunna styrka ett kvalificerat behov av vapnet, t.ex. för yrkesmässig
jakt. Den fråga som då uppkommer är hur denna bestämmelse förhåller sig lill 9§
VL. Enligl denna paragraf får nämligen tillstånd till innehav av jaktvapen -
inkl. salongsgevär - meddelas enskild person, som fått sådant genom familjerättsligt
fång, även om han "ej har behov av atl kunna använda det för
skjutning". Enligt JK:s mening kan sistnämnda bestämmelser, tolkade efter
ordalagen, rimligen inte uppfattas på annat sätt än all de särskilda kraven
enligt 6 § 2 VK inte gäller, om salongsgevär förvärvats genom familjerättsligt
fång.
JK anser emellertid alt den tolkning som bäst stämmer med
lagstiftningens syfte är den som hävdas av RPS i styrelsens anvisningar till VL.
Denna innebär att de nyss återgivna orden i 9 § VL inle avser andra fall än
sådana då sökanden över huvud laget inte ämnar begagna vapnet för skjutning
utan endast t.ex. såsom prydnadsföremål. Vill han använda vapnet för skjutning,
måste behovskravet i 6 § 2 VK däremot vara uppfyllt. Det kan anser JK inte vara
lagens mening att göra skillnad i fråga om rätten alt använda jaktvapen för
skjutning alltefter arten av det fång varigenom vapnet förvärvats. Med den nu
angivna tolkningen torde enligt JK:s mening 9 § VL och 6 § 2 VK vara
sinsemellan förenliga.
JK anser sålunda all RPS:s anvisningar inte strider mot
lagstiftningen eller dess syften på förevarande punkt. Lydelsen av 9 § VL är
emellertid enligt JK:s uppfattning så otillfredsställande atl en ändring bör
komma lill stånd.
4.2 Omhändertagande och inlösen av ammunition som
Inte är tillståndsplik-
tig
I 4 § VL uppräknas vissa slag av ammunition, beträffande
vilka lagen uttryckligen inle gäller. Motsvarande gällde i sak enligt 1949 års
vapenförordning.
Fast praxis alltsedan 1949 års vapenförordning synes vara
alt omhändertagande och inlösen av vapen regelmässigt omfattar även tillståndsfri
ammunition. Denna pra.xis tycks tillämpas också av regeringen som högsta
besvärsinstans. RPS:s anvisningar är utformade i enlighet med nämnda praxis.
JK finner för sin del alt ifrågavarande praxis klart
strider mot 4§ VL (liksom mot 2 § andra stycket i 1949 års vapenförordning).
Anses nämnda praxis lämplig, bör därför enligt JK:s mening lagändring ske.
Prop. 1977/78:158 13
5 Föredraganden
Den t juli 1974 trädde vapenlagen (1973: 1176; VL) i kraft.
VL ger de grundläggande reglerna för vapenhanteringen här i landet. Närmare
föreskrifter finns i vapenkungörelsen (1974: 123; VK) och i de allmänna anvisningar
rörande tillämpningen av VL som rikspolisstyrelsen (RPS) har utfärdat.
1973 års vapenlagstifning byggde på äldre bestämmelser men
innebar i viktiga avseenden en utökad och skärpt kontroll av vapen och ammunition.
Här skall endast nämnas all avancerade luft- och fjädervapen lades under licenslvång,
och alt reglerna om förvaring av vapen och ammunition liksom bestämmelserna om
utlåning av vapen skärptes. VL innebar också att prövningen av frågor om
tillstånd atl bedriva handel med skjutvapen och att införa sådana vapen lill
Sverige överflyttades från länsstyrelse lill polismyndighet.
Den nya ordningen har nu tillämpats i drygl tre år. Med
tanke på del stora antalet vapenärenden som handläggs varje år synes vapenlagstiflningen
fungera i stort sett bra. Detta kan sägas inle minsl mot bakgrund av att den
aktuella lagstiftningen på åtskilliga punkter är resultatet av en svår
avvägning mellan i och för sig motstridiga intressen, nämligen å ena sidan att
hindra att vapen kommer i händerna på olämpliga personer och å andra sidan att inle
i onödan försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål. Det är
därför också naturligt att vapenlagstiftningen ständigt är föremål för en
kritisk granskning från båda dessa utgångspunkter.
Under den tid som VL har varit i krafl har från olika håll
efler hand framställts önskemål om ändringar och tillägg i den nya
lagstiftningen. Flertalet av de föreslagna ändringama har närmast karaktär av förtydliganden
av nuvarande regler. Vad som emellertid särskilt påkallar en mera omedelbar
uppmärksamhet är en av Allmänna Bevaknings Aktiebolaget (ABAB) ingiven ansökan
om dispens från vissa föreskrifter i gällande författningar. Enligt min mening
framstår del från olika synpunkter som angeläget att man snarast lar ställning lill
den av ABAB aktualiserade frågan. 1 samband därmed bör även de förslag lill
lagändringar som JK satt ifråga behandlas. Övriga förslag om ändringar i vapenförfatlningarna
bör som jag inledningsvis har anfört prövas ytterligare inom justitiedepartementet
och sedan bli föremål för en mera omfattande remissbehandling.
ABAB har hos regeringen hemställt om undanlag från
föreskrifterna i VK om att vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer
skall anges i såväl ansökan om tillstånd att inneha vapen som bevis om sådant
tillstånd. Företagels verkställande direktör har nu licens för ett antal vapen
som lånas ut lill förelagels väktare i samband med bevakningsuppdrag som
förutsätter all vederbörande är beväpnad. Vid vaktavlösning överlämnar den
avgående bevakningsmannen vanligen sill vapen till den väktare som
Prop. 1977/78:158 14
övertar bevakningsuppgiften. Vederbörande väktare har var
för sig polismyndighets tillstånd alt bära den aktuella typen av vapen. Det är
emellertid enligt ABAB önskvärt att man inte genom kravet på uppgifi om
tillverkningsnummer e.d. knyter väktarnas personliga vapenlicenser till ett
visst vapen. ABAB önskar nämligen ha en flexibel organisation där fördelningen
av bevakningsuppdrag mellan företagets väktare inte behöver styras av vem som
råkar ha licens för del vapen som används i visst bevakningsuppdrag. Om
väktarna på grund av licensens utformning måste utrustas med
"personliga" vapen, omöjliggörs del nyss redovisade systemet med ett
vapen för varje bevakningsuppdrag och ABAB tvingas anskaffa ytterligare ett
antal vapen. ABAB föreslår därför en ordning som innebär att varje väktare
efter polismyndighetens prövning i det enskilda fallet utrustas med dels en
personlig vapenlicens som berättigar honom atl bära ell icke närmare
identifierat vapen av viss typ, dels en plasllnfaltad kopia av AB AB :s
vapenlicens av vilken framgår tillverkningsnummer m. m. för bolagets samtliga
vapen inkl. det vapen väktaren bär när han fullgör sin bevakningsuppgift. De
båda licenserna i kombination ger då möjlighet alt kontrollera väktarens rätt
att bära del aktuella vapnet.
RPS, som har anmodats avge yttrande över ABAB:s
framställning, har i skrivelse till justitiedepartementet tillstyrkt förslaget.
Bevakningsförela-gets föreslagna åtgärd att framställa en plaslbehandlad kopia
av innehavs-tillståndet för företagets samtliga vapen att lämnas till varje
väktare som för bevakningsuppdrag fått personligt innehavslillstånd uppfyller
enligt RPS:s uppfattning de fordringar på en tillfredsställande
vapenidentifiering vid vapenkontroller som lagstiftaren åsyftat. Polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt anför liknande synpunkter i skrivelse tiU RPS.
För egen del vill jag anföra följande. Enligl 8 § VK skall
ansökan om tillstånd atl inneha visst bestämt vapen innehålla uppgifi om bl. a.
vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer. Samma uppgifter skall även
anges i bevis om tillstånd atl inneha vapen (13 § VK). Slutligen föreskrivs i
16 § VK att den som förvärvar vapen med stöd av innehållstillslånd som inle
avser visst bestämt vapen skall senast en månad efler förvärvet förete
tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om vapnets fabrikat
och tillverkningsnummer. Uppgifterna skall av polismyndigheten antecknas på
beviset. Bakgrunden lill ifrågavarande föreskrifter är vissa uttalanden av
dåvarande departementschefen i propositionen lill VL (prop. 1973: 166 s. 122).
Denne framhöll atl del är angeläget alt alla möjligheter atl förbättra
vapenkontrollen tillvaratas samt all polisens arbele på detla område görs mera
effektivt. Departementschefen förordade därför en ordning som innebär alt
vapenlicenserna och på sikt även registren över beviljade tillstånd tillförs
uppgifter om det aktuella skjutvapnets fabrikat och tillverkningsnummer för alt
underiätta övervakningen av jakt- och vapenförfattningarnas efterlevnad. Den
föreslagna ordningen förutsätts också medföra betydande fördelar i samband med
spaning och utredning
Prop. 1977/78:158 15
av vissa allmänna brottmål. Över huvud taget bygger VL på
principen att varje tillståndsbevis är knutet till ett visst vapen och att det
som regel är den enskilde licensinnehavaren som svarar för bl.a. förvaringen av
vapnet. VL:s föreskrifter om lån är vidare så utformade att de knappast kan
tillämpas på den situationen som ABAB beskriver. En tillfredsställande
reglering i enlighet med förelagels framställning förutsätter därför att VL
ändras. För en sådan lösning talar också det förhållandet att ifrågavarande
problem inte torde beröra enbart ABAB utan varje auktoriserat bevakningsföretag
som utför uppdrag där en beväpning av väktarna i vissa fall kan vara ett
oeftergivligt villkor.
Som RPS har framhållit i sitt remissyttrande är del
betydelsefullt att bevakningsförelags och i sådana företag anställda väktares
vapeninnehav är underkastade del allmännas tillsyn. Det förhåller sig
emellertid utan tvekan på det sättet att en tillämpning av nuvarande krav på
att bevis om personligt tillstånd lill innehav av vapen skall vara knutet till
ett bestämt vapen innebär stora praktiska svårigheter för bevakningsförelagen.
En från allmän synpunkt allvarligare följd av denna ordning är att företagens
behov av vapen kan komma alt öka. En sådan utveckling bör så långt som möjligt
undvikas. Den avvägning mellan å ena sidan intresset av att vid kontroll av
vapeninnehav omedelbart kunna fastställa vapnets rätta identitet med ledning
av tillståndsbevisels uppgifter om fabrikat och tillverkningsnummer och å
andra sidan intresset av en begränsning av bevakningsföretagens vapeninnehav
och kravet på en tillfredsställande förvaring av dessa vapen som ligger till
grund för gällande bestämmelser på området bör därför prövas om. Vid en sådan
prövning anserjag att en lösning som liggeri linje med de förslag som nu har
presenterats av ABAB och tillstyrkts av RPS och polisstyrelsen i Stockholms
distrikt väl skulle kunna tillgodose de olika intressen som här gör sig
gällande. Jag föreslår därför atl VL:s bestämmelser om tillstånd och utlåning
kompletteras. Förslaget innebär att ett auktoriserat bevakningsförelag, som kan
styrka att det på grund av sina uppdrags art och karaktär har ett oundgängligt
behov av visst eller vissa vapen för sin verksamhet, får möjlighet att i eget
namn erhålla tillstånd (huvudlicens) att inneha vapen för utlåning lill sina
väktare i samband med de bevakningsuppdrag som oundgängligen kräver beväpning.
Som ytterligare fömtsättning för sådan utlåning bör gälla att den enskilda
väktaren av polismyndigheten har fatt särskilt personligt tillstånd all låna
sådant vapen (lånelicens). För såväl huvudlicens som lånelicens skall VL:s
allmänna bestämmelser om tillståndsprövningen gälla. Polismyndigheten skall
således när den utfärdar lånelicens för den enskilda väktaren ställa samma
krav som i övrigl gäller för llllslånd atl inneha vapen av den typ som del är
fråga om. Vidare förutsätts atl myndigheten i samband med tillståndsprövningen
noga beaktar behovet av särskilda föreskrifter om bl.a. hur vapnet eller vapnen
skall förvaras. På så sätl bör en effektiv kontroll av de vapen som det här är
fråga om kunna upprätthållas.
Prop. 1977/78:158 16
Jag övergår härefter till alt behandla en skrivelse från justitiekanslern
(JK) om vissa vapenfrågor. JK har tagit upp bl. a. frågan om behovskravel när
det gäller jaktvapen, som tillfallit sökanden genom ett familjerättsligt fång.
Enligt 6 S 2 VK måste den som söker tillstånd till innehav
av salongsgevär visa att han har ett kvalificerat behov av vapnet, t. ex. för
yrkesmässig jakt. Jämlikt 9SVL får tillstånd till innehav av jaktvapen -
innefattande även salongsgevär - meddelas enskild person, som fått sådant vapen
genom familjerättsligt fång, även om han "ej har behov av alt kunna
använda det för skjutning". JK finner alt, om dessa bestämmelser tolkas
efter ordalagen, de inte kan uppfattas på annat sätt än all de särskilda kraven
enligt 6 § 2 VK ej gäller, när salongsgevär förvärvats genom familjerättsligt
fång.
JK anser emellertid att en sådan tolkning strider mot
lagstiftningens syfte. 1 stället måste bestämmelserna tolkas så atl de nyss
citerade orden i 9 § VL inte avser andra fall än då sökanden över huvud laget inle
har för avsikt att använda vapnet för skjutning ulan endast t. ex. såsom
prydnadsföremål. Önskar han använda vapnet för skjutning, måste däremot det
särskilda behovskravel i 6 § 2 VK vara uppfyllt. Det kan inle vara förenligt
med lagstiftningens mening att göra skillnad i fråga om rätlen alt använda
jaktvapen för skjutning alltefter arten av del fång varigenom vapnet förvärvats.
Enligl JK:s uppfattning är emellertid lydelsen av 9 § VL så otillfredsställande
att en ändring bör ske.
Jag kan instämma i vad JK har anfört. Den tolkning som
sålunda förordas har också legat till grund för de anvisningar som RPS har
utfärdat i ämnet. För att göra helt klart hur 9§ VL förhåller sig lill 6§ I VK
bör emellertid en redaktionell jämkning företas i lagen.
I JK:s skrivelse diskuteras också frågan om
omhändertagande och inlösen av ammunition som inte är tillståndspliktig. I 4 §
VL uppräknas vissa slag av ammunition, beträffande vilka lagen uttryckligen
inte gäller. Motsvarande gällde i sak enligt 1949 års vapenförordning. Av RPS:s
yttrande till JK framgår, atl fast praxis alltsedan nämnda förordning är atl
omhändertagande och inlösen av vapen regelmässigt omfattar även tillståndsfri
ammunition. Denna praxis har enligt JK också tillämpats av regeringen som
högsta besvärsinslans. RPS:s anvisningar är utformade 1 enlighet med nämnda
praxis. JK anserför sin del ifrågavarande praxis strida mot 4 §VL. Anses nämnda
praxis lämplig, bör därför enligt JK:s mening en lagändring ske.
Jag kan vitsorda vad JK har anfört i fråga om
tillämpningen av 32 och 33 §§ VL. I 32 § VL föreskrivs alt polismyndighet, om
risk för missbmk föreligger, kan besluta all vapen och därtill hörande
ammunition skall omhändertas. Uttrycket "därtill hörande amunilion"
återkommer i både 33 § VL som reglerar de fall i vilka vapen och ammunition
skall inlösas av staten och i 40 § om förverkande. Denna praxis har gällt redan
innan VL
Prop.
1977/78:158 17
trädde i kraft och någon ändring i denna torde inte ha
åsyftats med den nya vapenlagstiftningen. Den nu beskrivna tillämpningen av 32
och 33 S§ VL har förestavats av bl.a. säkerhetsskäl. Det måste sålunda bedömas
som olämpligt alt en person som ansetts inle längre böra betros med vapen genom
innehav av överbliven ammunition frestas till vapenbruk eller annan riskfylld
användning av denna. Som RPS har framhållit i sin skrivelse till JK finns det
självfallet möjlighet för den mot vilken omhänderlagande-eller
inlösenförfarande riktas att genom nytt inköp skaffa sig tillgång till
ammunition som inle är tillståndspliktig. I praktiken torde detta emellertid
vara sällsynt. För vissa personer l.ex. psykiskt sjuka kan man dessutom
förvänta sig att det kan uppslå betydande faktiska svårigheter all genomföra
ett sådant nytt förvärv av ammuniton, speciellt om det gäller explosiva varor.
Några skäl att ändra tillämpningen av VL i nu angivna hänseenden föreligger
enligt min mening inte. Jag kan i detta sammanhang vidare peka på att
ammunition till luft- och fjädervapen som används i strid mot 6§ andra slycket
allmänna ordningsstadgan (1956:617) enligt 30 § stadgan kan förverkas trots alt
ammunitionen inle är tillståndspliktig enligt VL. Det kan dock i anledning av
vad JK har påpekat sättas i fråga om den tillämpning av VL som här har skett
stämmer överens med lagtexten. Jag förordar därför alt en klargörande
föreskrift i ämnet las in i 4 § VL. Vidare föreslås vissa redaktionella
ändringar 1 lagtexten.
7 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställerjag
alt regeringen föreslår riksdagen
att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (10)
10 kopplingar i 6 dokument.
- Prop. 2025/26:141 En ny vapenlag s. 160 om s. 15 · s. 162 om s. 13 i texten
- SOU 2024:31 En ändamålsenlig vapenlagstiftning s. 540 · s. 555 om s. 15 · s. 558 om s. 13 · s. 685 i texten
- Ds 2018:30 Tillståndsprövning av vapendelar m.m. s. 79 om s. 13 i texten
- SOU 1998:44 En samlad vapenlagstiftning s. 89 om s. 9 i texten
- Bet. 1984/85:FöU1 om kvinnors deltagande i officersutbildning s. 1 i texten