om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
50 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:164, om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:164
Regeringens proposition
1977/78:164
om åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet
beslutad
den 30 mars 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJ Ö RN F Ä LLDIN
ROLF WIRT É N
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås förstärkta åtgärder inom både arbelsmarknads-och
utbildningspolitiken i syfte att nå målet att alla unga skall garanteras arbete,
utbildning eller praktik.
Inom
arbetsförmedlingens verksamhetsområde föreslås all särskilda arbetslag skall
kunna bildas på förmedlingskonloren. Lagen skall bestå av bl. a. förmedlare,
yrkesvägledare, syopersonal, psykologer, socialarbetare och andra specialister.
Lokala åtgärdsprogram mot ungdomsarbetslöshet föreslås bli utarbetade i alla
kommuner. Resultaten av åtgärdema skall följas upp lokalt.
Bidragen
till beredskapsarbeten för ungdomar föreslås utgå med 75 % för arbeten hos
såväl kommuner, som företag och organisationer.
Beredskapsarbetena
föreslås också kunna innehålla korta inslag av yrkesvägledning och utbildning.
De
lokala planeringsråden föreslås få i uppgift alt kartlägga behovet av praklikplatser.
Arbetsförmedlingen föreslås vara huvudansvarig för anskaffningen av sädana
platser. Planeringsräden föresläs få väsentlig funktion när det gäller att få
fram tillräckligt antal praklikplatser. Mot denna bakgmnd avvisas en
lagstiftning för att få fram praklikplatser.
Ungdomar
föreslås även i fortsättningen kunna deltaga i arbetsmarknadsutbildning,
kortkurser i gymnasieskolan och ALU-kurser (Arbetsliv och utbildning) med
utbildningsbidrag. Invandramngdomar föreslås få ett särskilt bidrag då de
genomgår s. k. introduktionskurser för gymnasieskolan.
En
försöksverksamhet med yrkesutbUdning i form av varvade teoretiska
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 164
Prop. 1977/78:164 2
studier
och praktiskt arbete föreslås starta höstterminen 1978. Verksamheten inriktas
på ungdomar med lång arbetslöshet bakom sig och för vilka annan utbildning inle
visat sig attraktiv. Elevema föreslås få utbildningsbidrag under de teoretiska
studiema och den praktiska delen av utbildningen föreslås anordnad i form av
beredskapsarbeten. Skolstyrelse och arbetsförmedling får i samarbete med de
lokala planeringsråden i uppgift alt organisera denna verksamhet.
Prop.
1977/78:164
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-03-30
Närvarande:
statsministem FäUdin, ordförande, och statsråden UUsten, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, ÅsUng, Söder, Troedsson, Krönmark,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén.
Föredragande:
statsråden Wirtén och Mogård
Proposition
om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
Statsråden
anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokotlen
för arbetsmarknads- resp. utbildningsdepartementen.
Statsrådet
Wirtén anför.
Ungdomens
arbetsmarknadssituation har under senare år, vid ell flertal tillfällen, varit
föremål för riksdagens behandling bl.a. i anslutning lill regeringens
proposition 1975/76: 211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik och
proposition 1975/76:39 om skolans inre arbete. Genom de beslut riksdagen
fattade i anledning av dessa propositioner har skolans och därmed kommunemas
ansvar för ungdomarnas sysselsättning och utbildning klarlagts och betonats.
Lokala
planeringsråd (SSA-råd) har inrättats i alla kommuner och skolan har givils ett
uppföljningsansvar för aUa ungdomar upp tiU 18 års ålder. Genom de lokala
planeringsråden och de regionala råd som försöksvis har inrättats på vissa håll
har samarbelsorgan skapats mellan skola, arbetsförmedling och arbetsmarknadens
parter. Skolans ansvar för uppföljning av ungdomarna delas av arbetsförmedlingama
och partema på arbetsmarknaden genom bl. a. dessas medverkan i
planeringsråden. Arbetsförmedlingarna har dessutom ett särskilt ansvar för de
ungdomar som i stället för utbildning önskar ett arbele. Riksdagens nämnda beslul
innefattade också ål-gärder för all genom bl.a. utökad studie- och
yrkesorientering (syo) och praktisk arbelslivsorienlering (pryo) knyta skola
och arbetsliv närmare varandra.
Riksdagens
och regeringens ställningslagande i nämnda frågor gmndade sig på bl. a. förslag
från sysselsättningsutredningen (A 1974:02) och utredningen om skolans inre
arbete (SIA). Inom skolans område arbetar f n. fle-
Prop. 1977/78:164 4
ra
utredningar med de problem som möter vid övergången från skola till arbete allemativt
fortsalt utbildning. Gymnasieutredningen (U 1976: 10) intar här en central
plats. Utifrån sysselsättningspolitiska synpunkter bedrivs ell fortsalt arbele
av motsvarande karaktär i sysselsättningsutredningen. Utredningen har i
oktober 1977, som ell delresultat av sitt arbele, lagt fram förslag lill vissa åigärder
för all förhindra arbetslöshet bland ungdom. Utredningens förslag och övriga
förslag till åigärder för all stödja ungdomens sysselsättning och utbUdning bör
behandlas i ett sammanhang. Med hänvisning lill vad nu har anförts hemställerjag
all regeringen i en proposition föreslår riksdagen
all
antaga de förslag som jag och stalsrådet Mogård har lagt fram.
Regeringen
ansluter sig liU föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredragandena har
lagt fram.
Regeringen
föreskriver atl de anföranden och förslag som redovisas i un-derprolokollen
skall bifogas propositionen som bilagor 1 -2.
Prop. 1977/78:164 5
Bilaga I
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-03-30
Föredragande: statsrådet Wirlén
Anmälan till proposition om åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet
1. Ungdomens arbetsmarknad i statistisk belysning
Ungdomar i åldrarna 16-24 år har under de senasie tio åren
mött ökade svårigheter att finna anställning på arbetsmarknaden. Problemen har
varit särskilt markerade under avmaliningar i konjunkturen, men även under
perioder av konjunkturuppgång har svårigheter kvarstått. Denna utveckling är inle
en isolerad svensk företeelse utan motsvarande problem har mött flertalet
västeuropeiska länder. Inom OECD-området har arbetslösheten ökat markant under
den allmänna lågkonjunktur som rått de senasie åren. Sammantaget fanns det i OECD-länderna'
- enligt uppgifter som OECD:s sekretariat sammanställt - närmare 16 miljoner
arbetslösa år
1976. Det motsvarar drygl 5% av den totala arbetskraften
i dessa länder.
Ungdomama svarade för drygt 40% av denna arbetslöshet och den relati
va arbetslösheten för ungdomar inom hela OECD-området år 1976 motsva
rade drygl 10%.
1 följande figur har en jämförelse gjorts mellan de
relativa arbetslöshetstalen för ungdomar i tolv OECD-länder. Materialet är
inte hell jämförbart länderna emellan lill följd av olikheter i det statistiska
materialet, men uppgifterna torde ge en relativt klar bild av vilken
omfattning problemen har i skilda länder.
Som framgår av figuren saknade i flera länder drygl var
tionde ung människa ett arbete år 1976. Läget torde inle ha förändrats
påtagligt under år
1977. De lägsta siffrorna redovisas för Österrike, Japan
och Sverige (3,7 %)
medan Italien och Förenta staterna synes ha de slörsla problemen. Som ti
digare påpekats är materialet behäftat med olikheter ländema emellan var
för en jämförelse måste göras med viss reservation. Som exempel kan
nämnas att Österrikes siffra (1,4%) avser åldersgmppen 15-29 år och Ita
liens (14,4%) åldrarna 14-24 år.
Det har ofta betonats all ungdomar inle har någon egen
arbetsmarknad. De möter därför samma problem på arbetsmarknaden som övriga
grupper.
' Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike,
Förenta statema, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Iriand, Island,
Italien, Japan, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland,
Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Österrike.
It Riksdagen 1977178. I saml. Nr 164
Prop. 1977/78:164
Figur 1.1
% 15-
10 -
6 -
n
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 2
>
-n
-n
*
t. 01
3
in
CA
(/>
C
c u
m
3 Q.
Ö ) IB
5'
3
0) 3 01
a a
D 0> 3 »
3
5 3-
1
>
3
3
0)
3
3
Q.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur 1.1 Relativa arbetslöshetstal för ungdomar år 1976 i
ett antal OECD-länder. Källa: OECD
Konjunkturvariationer
och bristande efterfrågan på personal inom en viss bransch drabbar således även
de yngre. Särskilt markerade blir svårigheterna för ungdomarna all finna
arbete i en konjunklumedgång. Förelagens behov av personal minskar 1 ett sådant
läge, nyanställningarna blir färre eller försvinner kanske hell. För dem som
för första gången söker sig ul på arbetsmarknaden blir då svårigheterna atl finna
ett arbele särskilt slora. Denna utveckling belyses väl av de relativa
arbetslöshetstalens utveckling över ell anlal konjunkturcyklar.
Av
figuren framgår klart atl ungdomarnas arbetslöshet starkt ökar under perioder
av dämpad efterfrågan på arbetskraft. Den grupp som drabbas hårdast är de allra
yngsta och då särskilt de unga flickorna. Oberoende av ålder har i ungdomsgmppen
kvinnorna en högre relativ arbetslöshet än männen. I de yngsta åldersgmppema
har skillnaden meUan män och kvinnor ökat under 1970-lalet. Samma mönster kan
fram till år 1976 avläsas för åldersgruppen 20-24 år. All ungdomama även
bortsett från konjunklurva-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:164
M ä n Kv M ä n Kv
IQ
Di
16-19 ä r 20-24 å r
opaginerad Kontrollera mot PDF
1967 1969
1971
1973
1975
1977
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur 1.2 Relativ arbetslöshet för män resp. kvinnor i
åldersgrupperna 16-19 resp.
20-24 år åren 1967, 1969, 1971, 1973, 1975 och 1977.
Källa: Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar (AKU).
riationerna
har mött stigande svårigheter atl få ett fotfäste på arbetsmarknaden under 1970-lalel
belyses också av figuren.
Man
kan också konstatera att ungdomarnas andel av det totala antalet arbetslösa
successivt har vuxit under 1970-talel (fig. 1.3). Delta beror inte enbart på
att ungdomarna mött ökade svårigheter att få arbete utan också på att allt fler
ungdomar sökt sig ul på arbetsmarknaden. I synnerhet under åren 1973-75 sökte
sig ett växande anlal ungdomar ul på arbetsmarknaden. Benägenheten all efter
grundskolan söka fortsatt utbUdning inom gymnasieskolan var följdaktiigen lägre
under dessa år. Fr. o. m. år 1976 har intresset för gymnasieskolstudier ökal
igen. Under de två senaste åren har ökningen varit mycket stark och andelen
outnyttjad kapacitet i gymnasieskolan är läsåret 1977/78 mycket låg.
Av
en specialundersökning från år 1975 framgår atl ungefär var femte sysselsatt
(21%) i åldern 16-24 år bytte arbetsgivare åtminstone en gång under året. För
samtliga sysselsatta var motsvarande andel var tionde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:164
Figur 1.3
M ä n Kvinnor
2024 16 19
Figur 1.3 Andelen arbetslösa ungdomar i relation till det
totala antalet arbetslösa åren 1968-77. Källa: AKU
Ungdomama
byter således arbetsgivare i betydligt större utsträckning än vad som gäller
för arbetskraften totalt. Detta är ganska naturligt mot bakgrund av all ungdomama
dels befinner sig i en utveckling där de söker sig fram lill lämpligt arbete,
dels ofla får arbeten av lillfällig karaktär. Detla innebär atl ungdomama
också löper större risk all bli arbetslösa i skarven mellan två arbeten. Arbetslöshelstiden
är emellertid normall kortare än för de äldre. Delta kan också uttryckas på så sätl
all risken för de äldre att bli arbetslösa är mindre, men har arbetslöshet väl
uppstått är svårigheterna däremot större för de äldre än för de yngre att
snabbt få ett nytt arbete. I figur 1.4 redovisas de genomsniltiiga
arbetslöshetstiderna fördelat på kön och ålder. Där framgår att arbelslöshelslidens
längd ökar med åldern
Prop.
1977/78:164 9
och
att kvinnor i allmänhet har längre arbelslöshetstider än män. 1 den yngsta
åldersgruppen är emellertid skillnaden mellan män och kvinnor relativt liten.
När
del gäller arbetslöshelstidens längd kan det vara av intresse alt studera inle
bara den genomsnittliga tiden i arbetslöshet utan också hur de arbetslösa
fördelar sig efter arbetslöshelstid. Av tabell l.l framgår all år 1977 hade drygl
40% av 16-19 åringarna en arbetslöshelstid som understeg en månad och mellan
75 och 80% en arbetslöshetsperiod som understeg tre månader. I de yngsta
åldrarna är det en större andel kvinnor än män som har korta
arbetslöshetsperioder.
M ä n Kv M ä n Kv M ä n
Kv
IQ
ID SS
16-19 å r 20-24 Sr 16-74 4r
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur
1.4 Arbetslöshet i medeltal antal veckor åren 1971, 1973, 1975 och 1977. Källa:
AKU
A/der\
1-4
5-12
13-26
27-
16-I9 å r_ m ä n
41,8
34,3
16,4
7,5
kvinnor
45,3
32,6
13,7
8,4
20-24 å r m ä n
39,1
33,3
17,4
10,2
kvinnor
32,8
37,0
15,1
15,1
16-74 å r_ m ä n
34,9
32,7
18,8
13,6
kvinnor
34,4
29,7
17,8
18,1
Tabell 1.1 Arbetslösa år 1977 fördelade efter ålder och
arbetslöshetstid. Källa:AKU
1.2
Ungdomarna och gymnasieskolan i statistisk belysning
Under
de senaste åren har ca 100000 ungdomar varje år avslutat utbildning i
grundskolan. Gymnasieskolan är dimensionerad för all kunna ta emot drygl 97% av
antalet I6-åringar. F. n. (1977/78) uppgår antalet faktiskt utiagda intagningsplalser
i gymnasieskolans gmndskoleanknutna studievägar om minst ell års längd till
100200. Denna kapacitet kan uttryckas i relation till antalet 16-åringar och
utgör då ca 95 %. Gymnasieskolan mottar dock även äldre elever vilket innebär
att kapaciteten även måste inrymma andra än direktsökande från gmndskolan.
Läsåret 1977/78 var således 86 % av de antagna till gymnasieskolans Hnjer 16 år
eller yngre. Om utbildningsutbudet i gymnasieskolan och ungdomamas önskemål
helt och hållet stämde överens skulle en stor andel av de som slutar gmndskolan
fortsätta med en utbildning i gymnasieskolan. I verkligheten stämmer emellertid
inte utbud och efterfrågan på utbildning överens på alla punkter. I följande
figur (1.5) redovisas en uppföljning av de elever som slutade gmndskolan år
1971. Snarlika förhållanden torde gälla för utvecklingen under åren därefter.
1971
å rskurs 1 1972 å rskurs 2 1973 å rskurs
3 1974
opaginerad Kontrollera mot PDF
GrundsKolan 103108 elever
:22
opaginerad Kontrollera mot PDF
!;56 'ojxIAfX;;;;;:;;;;; !
utbildning i gymnasieskolan
!'!'I"I"X">X*' » ! » X'!'I'!"
'X*X*I'X;X%%;I;I;!
opaginerad Kontrollera mot PDF
I;q* ö/'xXvv!«!«x»X"
fullbordad utbildning konaie an tv å å f
opaginerad Kontrollera mot PDF
:i3''o:::::::::::
studieavbroii
opaginerad Kontrollera mot PDF
5%
å terg å r liligysk
studier utanf ö r
gymnasieskolan nga studier
Figur \ .5 4-årsuppföljning av elever som lämnade
grundskolan 1971 Källa: SÖ, Pl 1975:21
Under
de senasie åren har i genomsnitt 70-75 % av de elever som slutade gmndskolan fortsatl
direkt i gymnasieskolan. Ca 8% har gått lill annan utbildning, medan ungefär 15
% ej har studerat vidare direkt efler gmndskolan. Härtill kommer alt ca 5 % av
elevema i gmndskolans årskurs 9 har fått en i viss mening ofullständig
utbildning (blivit skolbefriade, totalskolkat en längre tid eller skolkat i
vissa ämnen, fått särskild undervisning eller fått jämkad studiegång). Av dem
som påbörjat utbildning i gymnasieskolan avbryter ca 8 % utbildningen ulan alt
senare fullfölja den.
Även
om del är de ungdomar som saknar yrkesutbildning som löper störst risk all bli
arbetslösa innebär detla inle att alla som avbryter eller av skilda skäl avslår
från en utbildning i gymnasieskolan eller grundskolan kommer atl drabbas av
arbetslöshet. Av de uppföljningsundersökningar som görs ell år efler avslutad gmndskoleulbUdning
framgår vad eleverna gör ca ett år efler avslutad skolgång. Den senasie
undersökningen avser förhållandena för de elever som slutade grundskolan år
1974, dvs. förhållandena våren 1975. Av den studien framgår att 68% av
eleverna befann sig i utbildning, 26% hade arbete, 2% var arbetslösa och 4%
ägnade sig åt övrig verksamhet.
2.
Sysselsättningsutredningens förslag i anslutning till försöksverk samheten med
intensifierad arbetsförmedling för ungdom under 20 år samt praktikgruppens
rapport
Sysselsättningsutredningen
har den 11 oktober 1977 till statsrådet och chefen för
arbetsmarknadsdepartementet överlämnat en skrivelse med för-
Prop. 1977/78:164 12
slag
lill vissa åigärder för att bl. a. underlätta ungdomarnas övergång från skola till
arbete. I skrivelsen behandlas också en rapport av utredningens praktikgrupp.
Remissyttranden
över skrivelsen har avgivits av socialstyrelsen, postverket, statens avlalsverk
(SAV), statens personalnämnd (SPN), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV),
länsslyrelsemas organisationsnämnd, statens handikappråd, institutet för
social forskning (SOFI), statens ungdomsråd, gymnasieutredningen, Södertälje,
Linköping, Malmö och Göteborgs kommuner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Sveriges Hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsmarknadens
yrkesråd. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS),
Sveriges Folkhögskoleelevers Förbund (SFEF), Sveriges AMU-elevers Riksförbund (SARF),
Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning, Moderata ungdomsförbundet
(MUF), Centerns ungdomsförbund (CUF), Folkpartiels ungdomsförbund (FPU),
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Svenska lanlarbelareförbundet
saml syo-konsulenten Åke Söderholm. Uiredningens förslag harockså behandlats i
delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor.
Utredningen
konstaterar inledningsvis all de förslag lill åtgärder som förs fram är
baserade på erfarenheterna från försöksverksamheten med intensifierad
arbetsförmedling för ungdom samt arbetet i utredningens prak-likgrupp. På
grundval av erfarenheterna från försöksverksamheten har utredningen diskuterat
en rad långsikliga åigärder inom de arbelsmarknads-och utbildningspolitiska
områdena. I skrivelsen har utredningen koncentrerat sig på två frågor -
praktik och varvad yrkesutbildning. Övriga problem las upp endast översiktligt
och utredningen har för avsikt all återkomma lill dessa i slutbetänkandet.
Utgångspunkten
för utredningens förslag är all den grupp ungdomar som går direkt ul i
arbetslivet från grundskolan måste få samma slöd som den grupp som väljer utbildning.
Enligl utredningen är det lika angeläget all garantera alla som vill ha arbete
arbetstillfällen som all garantera aUa utbildning som önskar del. De ungdomar
som väljer arbele i stället för utbildning möter stora svårigheter.
Arbetstillfällena är ofta otillräckliga. Inle sällan hamnar de unga i otrygga
anställningar. Så som utbildningen är organiserad visar det sig också i
praktiken svårt alt senare återgå til! utbildning, även om möjlighetema
härvidlag på senare lid har förbättrats. Utbildning och arbete måste enligl
utredningen ses som likvärdiga och arbetslivserfarenhet måste i högre grad än
nu kvalificera ungdomarna till en utbildningsplats. Skolan behöver göras mer arbelslivsinriklad,
ge större praktikmöj-ligheler för alla elever, ge ökad yrkesorientering och
organiseras så att in-
Prop.
1977/78:164 13
dividuelll anpassad utbildning kommer in i skolan på ett
myckel tidigt stadium.
Utredningen betonar alt det inte finns någon särskild
arbetsmarknad för ungdomar och delta betyder all alla insatser som gynnar
utveckling och differentiering av den reguljära arbetsmarknaden också gynnar
ungdomarna. Därutöver fordras insatser både vad gäller arbetsförmedling,
uppföljning, utbildning etc. för all ungdomarna skall få en trygg start i
arbetslivet. Kommunerna har enligl utredningen ett särskilt ansvar för all
motverka ungdomsarbetslösheten. Enskilda och offentliga arbetsgivare samt de
fackliga organisationerna måste också ta aktiv del i detla arbele. Målsättningen
måste vara att bygga upp ell samhälle som inle slår ut ungdomar från
arbetsmarknaden redan i 16- 17-årsåldern.
Utredningen understryker all ungdomsarbetslösheten måste
motverkas genom åigärder på tvä områden - dels åigärder som syftar till att la
fram fler arbetstillfällen, dels åigärder inom del ulbildningspolitiska
området.
I fråga om arbetsförmedlingens resurser konstaterar
utredningen att försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling visat
all synnerligen goda resultat vad gäller arbete ål ungdom kan uppnås genom
utökade personalresurser. Samlidigt framhålls alt utredningen i olika
sammanhang diskuterar arbetsförmedlingens personalresurser för skilda
verksamhetsgrenar. Hur utbyggnaden av arbetsförmedlingen skall ske och vilka
resurser som skall tilldelas olika verksamhetsgrenar kommer alt senare behandlas
av utredningen. Utredningen finnerdet dock befogal atl redan nu klargöra
behovet av förstärkta personalresurser för alt motverka ungdomsarbetslösheten.
Många av de ungdomar som söker arbete har liten erfarenhet av förhållandena på
arbetsmarknaden. De har därför ett stort behov av atl få tala med någon som har
särskild insikt i deras problem. Det är mot denna bakgrund viktigt att det på
varje arbetsförmedling finns personal, som kan ägna sig åt varje individs
problem. Den tid som enarbetsförmedlare kan sälta av för varje enskild
arbetssökande är dock mycket begränsad. Även om man skulle göra en omfördelning
av arbetsförmedlingens nuvarande resurser så att t.ex. mer personal avdelades
för arbetssökande ungdomar under 25 år, skulle detta endasl innebära
marginella förstärkningar. Del är kanske i en del fall nödvändigt alt en
arbetsförmedlare får ägna 1-2 veckor på heltid åt en ung arbetssökande. Ställt
i relation lill vad samhället för övrigt satsar är detta enligt utredningen
ingen orimlig kostnad om man härigenom får in den personen i ett arbete.
Förutom de personalmässigt stora kraven vad gäller platsförmedling,
yrkesvägledning, arbetsvårdande insatser, ställer även annan verksamhet krav på
arbetsförmedlingen. Det gäller aktiv uppföljning av ungdomar som är föremål för
olika åtgärder, arbetet i SSA-råden m.m.
Vikten av samarbete mellan olika organ betonas av
utredningen. Genom att bilda arbetslag på arbetsförmedlingskontoren beslående
av arbetsförmedlare, yrkesvägledare, syo-personal, psykologer och
socialarbetare bör
2t Riksdagen 1977178. I saml. Nr 164
Prop.
1977/78:164 14
man kunna möta de krav och förväntningar som ställs på
service på ett betydligt bättre sätt än om varje kategori arbetar var för sig.
Det är också viktigt all åtgärderna fullföljs när ungdomama har arbetsplacerats
genom ell syslem för introduktion och personligt omhändertagande av nyanställda
ungdomar. Arbetsplatsen skall i samråd med den unge kunna la kontakt med
arbetsförmedlingen om problem uppslår och innan dessa utvecklas till rena
misslyckanden.
Arbetsförmedlingen bör, enligt utredningen, i samråd med
lokala planeringsråd och dislriklsarbelsnämnd kontinuerligt utarbeta åigärdsprogram
och ge resultatredovisningar angående erbjudanden till arbetslösa ungdomar om
arbete, utbildning och praktik. Arbetsförmedlingen har ett ansvar att
tillsammans med de lokala skolmyndigheterna utarbeta lokala handlingsprogram
för arbetsmarknadspolitiska och ulbildningspolitiska insatser riktade till
ungdomarna.
I fråga om beredskapsarbeten för ungdom konstaterar
utredningen alt de senasie årens slora satsning har inneburit att ett stort anlal
ungdomar fått en tids arbetslivserfarenhet som i många fall lett lill fasta
anställningar. Planeringen av beredskapsarbeten sker emellertid enligl utredningens
mening på alltför kort sikt. / länsarbetsnämndernas årliga planering bör ingå
beredskapsarbeten särskilt inriktade på ungdomar. Statsbidragsreglerna bör
vidare utformas så, all arbeten inom tjänstesektorn gynnas. Bered-skapsarbelsplanering
bör dessutom ingå som en del i en årlig planering såväl hos privata som
offentliga arbetsgivare och samhället skall kunna ställa krav på atl alla
arbetsgivare ställer beredskapsarbelsplalser lill förfogande och upprättar
planer. Utredningen kommer senare all behandla frågan om ekonomiskt stöd för planeringsinsalserna.
Beredskapsarbetenas kvalitet bör höjas genom bl.a.
variation av arbetsuppgifterna och kombination med väglednings- och
utbildningsinslag. Utredningen betonar atl beredskapsarbete skall ses som en
tillfällig insats för individen i avvaktan på andra åigärder. Del är därför
angeläget att ungdomarna får information om arbetstillfällen, ulbildningsvägar
etc. under liden de befinner sig i beredskapsarbete.
Inom sysselsättningsutredningen har en särskild
praktikgrupp arbetat. Den har försökt finna ett praktikanslällningsbegrepp som
kan accepteras av parterna på arbetsmarknaden. Arbetsgruppen har också
diskuterat lösningar på hur del slora och växande praklikbehovet skall kunna
tillgodoses och hur samordningen och fördelningen av praklikplalsbehovet skall
fungera.
Arbetsgruppen har som utgångspunkt alt praktikansiäUning
skall vara förknippad med utbildning. Gruppen och utredningen föreslår att för
alt en anställning skall kunna betecknas som praktikansiäUning så skall den
-
vara
föreskriven i läroplan/utbildningsplan eller vara godkänd av avtalsslulande
parter som en del av en utbildning,
-
vara handledd,
Prop. 1977/78:164 15
-
gälla för viss bestämd
tidsperiod och
-
vara förlagd utanför skolan.
Samtliga
villkor måste vara uppfyllda för atl anställningen skall betecknas som praklikanställning.
Lagen om anställningsskydd bör kompletteras med nämnda definition.
Utredningen
och arbetsgruppen föreslår vidare all länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingen
skall ansvara (or anskaffningen av prakiikanstäU-ningsplatser. Utredningen
framhåller samtidigt all inom vissa sektorer finns det ett naturiigt och
etablerat kontaktmönster för anskaffning av platser. Detta bör enligt
utredningen utnyttjas. De lokala och regionala planeringsråden bör svara för
alt behovet av praktikanslällningsplalser kartläggs. I råden bör också en
diskussion föras om hur behovet av platser skall kunna tillgodoses saml om hur
dessa skall fördelas på ortens/regionens arbetsmarknad. Vidare bör aUa
studerande som har praktikinslag i sin uthilåninglillförsäkras möjligheter all
fullgöra hela sin utbildning, dvs. även praktikdelarna. Länsarbetsnämnden
föreslås därför få befogenheter för praktikplatsanskaffning av samma art som de
som gäller för främjandelagen - genom en komplettering av nu gällande lagsliflning.
Riktlinjema
för praktikanställningama på arbetsplatsen bör utformas enhetligt så atl
praktikperioden utgör en praktisk tillämpning och uppföljning av de teoretiska
studierna i utbildningen, information börges om de fackliga organisationernas
verksamhet, praktikanten skall få handledning, handledaren ges möjlighet till handledarulbildning
och skolan skall följa upp och kontrollera praktiken.
Praktikanternas
ekonomiska villkor under praklikliden varierar f.n. avsevärt. Inom vissa
områden utgår lön enligl rekommendation, inom andra lön enligl kollektivavtal,
lön enligt personliga avtal och i vissa fall studiemedel eller dylikt.
Eftersom diskussioner kring dessa frågor pågår mellan arbetsmarknadens parter
går utredningen inte närmare in på frågan.
När
del gäller utbUdningsinsatser för ungdom betonar utredningen vikten av
yrkesutbildning. Man konstaterar samtidigt all gymnasieskolan inle är ell naturiigt
alternativ för alla ungdomar. Av de ungdomar som slutar gmndskolan går idag
70-75% vidare direkt tiU gymnasieskolan. Resten går ul i arbetsUvet utan någon
yrkesutbildning och får i hög utsträckning tillfälliga anställningar. En del av
ungdomama återvänder lill skolan efter något år, men en mycket stor del
befinner sig och stannar kvar på en arbetsmarknad som i många fall erbjuder
tillfälliga och okvalificerade arbeten utan utvecklingsmöjligheter.
Gymnasieskolan är dimensionerad för att kunna ta emot huvuddelen av de ungdomar
som slutar gmndskolan, men av olika anledningar är det många som inte finner
gymnasieskolan attraktiv eller som inte kommer in på den linje de önskar och
därför avslår. Andra avslår därför att de hellre direkt vill ta ett arbete.
För
dem som inle har lust all fortsätta i gymnasieskolan förordar utredningen ett
system med värvning av arbets- och leoriperioder. Detta måste
Prop.
1977/78:164 16
utvecklas så alt de minst studiemotiverade finnerdet
attraktivt. Samhället skall stå som garant för innehåll, läroplaner och
kvalitet även om huvuddelen av utbildningen förläggs utom skolan.
Utgångspunkten bör vara en yrkesinriktad gymnasieutbildning i etapper. Dessa
kurser skall ha samma kompetensvärde som kurser i den nuvarande gymnasieskolan.
För de ungdomar som så önskar bör de kunna vara påbyggbara till en fullständig
gymnasiekompetens. En förutsättning för atl ett sådant utbildningssystem skall
fungera är ett ökat samspel mellan arbetsförmedling, kommun/skola och
företag/förvaltning. Kommunema har redan nu enligl riksdagsbeslut i samband
med den s.k. SIA-propositionen (prop 1975/76: 39) ansvaret för all alla
ungdomar under 18 år erhåller information om och erbjuds utbildning.
För att fler ungdomar skall kunna fås att intressera sig
för utbildning är det enligt utredningen angeläget att skolan anpassar sig lill
de önskemål ungdomama ställer. Kommunema har inle enbart en informationsplikt
gentemot ungdomarna ulan måste också medverka lill att anpassa utbildningsformerna
efter olika krav. Slutmålet bör vara atl alla ungdomar efler grundskolan skall
kunna finna en individuellt anpassad ulbildningsväg och inte hänvisas till en
osäker arbetsmarknad hell i avsaknad av yrkesutbildning. Meningen är att
utbildningsmöjligheter av olika slag skall slå öppna för alla - vara frivilliga
för den enskilde individen, men obligatoriska alt ordna för samhället/kommunen.
Eftersom gymnasieskolan är dimensionerad för ca 97% av
antalet 16-äringar har resurser också avsatts för detta ändamål. Om man tillför
den reguljära utbildningen ett utbildningssystem där företag/förvaltning tar
över delar av gymnasieutbildningen genom att ämnet yrkesteknik förläggs till
arbetsplatserna, är det enligl uiredningens mening rimligt att samhället
ersätter en del av kostnaderna företaget eller förvaltningen tar på sig.
För atl på kort sikt få igång en studieuppläggning av det
slag som skisserats föreslår utredningen att försöksverksamhet med varvad
teori och praktiskt arbele startas på ett antal orter. Försöksperioden bör vara
minst två år och bedrivas i nära samråd mellan arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning,
skolstyrelse och lokalt planeringsråd. Arbetsförmedlingen bör ges resurser att
administrera verksamheten. Arbetsgivare som ställer upp med praktikplats bör få
statsbidrag grundat på lönekostnaden och olika bidragsnivåer bör prövas, dock
högst 75%. Under utbildningsperioderna bör eleverna få studiestöd motsvarande
utbildningsbidrag och statsbidrag bör utgå för arbetet med handledning.
Ett utbildningssystem anpassat till individuella önskemål
ställer enligt utredningen krav på större frihet lokalt vad gäller
utbildningsplanering och läroplansarbete. Decentralisering av beslutsfattande
från SÖ till lokal nivå bör därför övervägas. I samband med försöksverksamhet
med altemativa utbildningar bör, i samverkan med utredningen om skola, stat,
kommun (SSK), närmare studeras hur ett utökat lokalt inflytande skall kunna genomföras.
Prop. 1977/78:164 17
Intagning
till studier sker idag en tiU två gånger per år och del innebär enligt
utredningen både ell slort tryck på arbetsmarknaden vid ell par tillfällen per
år och atl arbetslösa ungdomar kan få vänta orimligt länge innan de kan starta
en utbildning. För alt motverka dessa effekter föreslås/fera kursstarter per
termin eller där så är möjligt kontinuerlig intagning. Övergång lill praktisk
utbildning bör kunna ske när tillfälle erbjuds. 1 del åtgärdsprogram mot
ungdomsarbetslösheten som f. n. gäller ingår möjligheten för ungdomar under 20
år atl dellaga i arbetsmarknadsutbildningens kurser. Denna möjlighet bör även i
fortsättningen bestå. En samverkan mellan gymnasieskola, kommunal
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning bör eftersträvas liksom en
utjämning av de ekonomiska villkoren.
En
övervägande del av de ungdomar som genomgått arbetsmarknadsutbildning har gått
i de s. k. ALU-kurserna (Arbetsliv och utbildning). Erfarenheterna från dessa
kurser är myckel goda. I kurserna ges en fördjupad yrkesvägledning och
möjlighet till korta praktikperioder ute i förelag och förvaltningar. Kurser av
delta slag föreslås utbyggda till hela landet.
Invandrarungdomarna
har ofla både språkliga handikapp och bristande kunskaper i flera skolämnen
vilket resulterar i all de i mindre utsträckning än svenska ungdomar söker sig till
utbildning i gymnasieskolan. För att stödja invandrarungdomarna har kurser om
en lill två terminers längd startals. Där ges en individuellt upplagd
komplettering av skolkunskaperna. Enligl utredningen bör utbildningsbidrag
eller annal förmånligt studiesocialt stöd ulgå lill dem som dellager i denna
förlängda skolgång.
Den uppsökande
studie- och yrkesorienteringen föreslås få förstärkta resurser. Syo-resurserna
bör särskilt inriktas på de elever som lämnar grundskolan ulan atl söka vidareutbildning.
Vidare måste invandramngdomar-nas problem uppmärksammas både genom extra
insatser och genom syo på deras respektive hemspråk. För dem som ej söker lill
gymnasieskolan efter grundskolan, har i en del kommuner försök med s. k.
vägledningsgrupper i årskurs nio genomförts med gott resultat.
Vägledningsgrupperna innebär en fördjupad arbelsUvsorienlering och
studievägledning med möjlighet till pryo-inslag. Arbelel i
vägledningsgrupperna har skett i samverkan mellan skola och arbetsförmedling. Sysselsättningsutredningen
föreslår alt försöken med s. k. vägledningsgrupper i årskurs nio utvidgas lill
atl omfatla hela landet.
Enligl
de riktlinjer som f n. gäller har skolan ett uppföljningsansvar för alla
ungdomar upp till 18 års ålder. Skolan har del primära ansvaret, men även
arbetsförmedlingen är inkopplad när ungdomen söker sig ul på arbetsmarknaden.
De lokala planeringsråden, där både skolans studie- och yrkesorientering och
arbetsförmedlingen är representerade, har del övergripande ansvaret för all
uppföljningen fungerar. Denna bör också fungera sedan ungdomarna kommit ut i
arbetslivet. Mot denna bakgrund förordar utredningen all skolans studie- och
yrkesorientering knyts närmare arbetsförmedlingens verksamhet. Vid den kommande
utvärderingen av försöks-
Prop.
1977/78:164 18
verksamheten med studie- och yrkesorientering förordas all
även huvudmannaskapsfrågan behandlas.
Ett led i all knyta studie- och yrkesorienteringen närmare
lill arbetsförmedlingens verksamhet är enligl utredningen att på försök
anordna någon typ av växeltjänstgöring för skolans syopersonal vid
arbetsförmedlings-kontoren. Försöksverksamhet med tjänstgöring växelvis vid
arbetsförmedlingen och i skolorna förordas starta på några orter i landet.
Vidare föreslås gemensam fortbildning för arbetsförmedlare, yrkesvägledare och syo-funktionärer.
Avslutningsvis konstaterar utredningen all syftet med de
förslag som framförts är atl på en rad områden försöka bygga upp ett finmaskigt
skyddsnät så att ingen ungdom blir utan arbele, utbildning eller praktik.
Huvudinriktningen i alla förslag är atl ställa ökade krav på samhällels organisation
för arbete och utbildning. Individens valmöjligheter skall bli större både vad
gäller arbete och utbildning. Insatserna för ungdomar både på det
arbetsmarknads- och utbildningspolitiska området måste bli av permanent
karaktär. Utredningen kommer alt arbeta vidare på detla fäll och i samband med
slutbetänkandel återkomma med de förslag och åtgärder, som försöksverksamheten
kan ge underlag till.
Remissyttranden
Utredningens betoning av atl de unga som från grundskolan
går direkt ul i arbetslivet har ett speciellt utsatt läge och därför fordrar
särskilt slöd stryks under av flertalet remissinstanser. Alt dessa ungdomar
måste få stöd i samma omfattning som kommer de ungdomar lill del som väljer utbildning
direkt efler grundskolan framhålls av bl.a. AMS och LO. 7"CO betonar all
en omfattande arbetslöshet bland ungdomar har en negaliv social inverkan på
såväl ungdomarna som på samhället i sin helhet. Särskilt för ungdomar som
kommer från svåra sociala förhållanden utgör arbetslösheten ett hot. SAF och
AMS slryker under uiredningens konstaterande all ungdomen inle har någon egen
arbetsmarknad och SAF betonar att en samhällsekonomi i balans är den bästa
grunden för arbele åt ungdomar.
Behovet av personal förstärkningar inom
arbetsmarknadsverket framhålls av bl. a. SÖ, TCO, LO och SACOISR. AMS pekar på
att platsförmedling för ungdom ställer slora krav på individuell hjälp till de
sökande i form av ackvisillon av arbele och kontakter med arbetsgivare. AMS
betonar också viklen av all arbetsförmedlingen kan bedriva en aktiv uppföljning
av ungdomar i olika åigärder, t. ex. arbetsmarknadsutbildning och
beredskapsarbete. SAF menar atl det i sysselsättningsulredningens skrivelse är
oklart i vilken utsträckning utredningen anser att förslagen kräver
personalförstärkningar inom arbetsmarknadsverket. Enligl SAF:s mening bör
resursbehovet kunna tillgodoses genom omdispositioner av arbetsmarknadsverkets
nuvarande personal.
Prop. 1977/78:164 19
För
all lokall stärka och samordna insatserna mot ungdomsarbetslösheten har utredningen
föreslagit all särskilda arbetslag bildas vid arbetsförmedlingama. Förslaget
tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen, SÖ och SPN. Socialstyrelsen betonar alt de
försök som bedrivs i ell anlal kommuner för att stödja ungdomar med omfattande sociala
problem visar all de sociala myndighetema är en synneriig viktig
samverkanspartner när det gäller alt söka lösa många ungdomars problem. Statens
handikappråd menar all i arbetslagen bör ingå också yrkesgrupper som har
specialkunskap 1 handikappfrågor.
Förslaget
om en förbättrad introduktion och ell personligt omhändertagande på
arbetsplatserna har inle mött några invändningar vid remissbehandlingen. Likaså
har förslagen om all arbetsförmedlingarna i samråd med distriktsarbelsnämnderna
och planeringsråden skall utarbeta åtgärdsprogram och resultatredovisningar
över erbjudanden om arbete, utbildning och praktik mötts positivt. SÖ
framhåller i sammanhanget att skolmyndigheterna har ett särskilt ansvar för
uppföljning av ungdomar i åldern 16-18 år.
När
det gäller beredskapsarbeten för ungdom har utredningen föreslagit alt det i länsarbetsnämndernas
årliga planering skall ingå alt planera för beredskapsarbeten särskilt inriktade
på ungdomar. Därutöver föreslås statsbidragsreglerna få en sådan utformning
all arbeten inom tjänstesektorn gynnas. De remissinstanser som särskilt behandlat
dessa förslag har strukit under viklen av åigärder i denna riktning. TCO
framhåller t.ex. all del är väsenlligl atl ett statsbidragssystem kommer till
stånd som möjliggör beredskapsarbeten inom arbetsmarknadens alla delar.
Förslaget
om skyldighet för alla arbetsgivare all upprätta beredskapsarbetsplaner och atl
ställa beredskapsarbelsplalser till arbetsförmedlingens förfogande tillstyrks
av SPN, SÖ, LO, CUF, FPU och SSU. TCO framhåller i sill yttrande alt det är
väsentligt all både offentliga och privata arbetsgivare årligen planerar beredskapsarbelsverk-samheten
tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna. Enligt TCO:s mening bör dock
förslaget om särskilda planer konkretiseras från utredningens sida. Även UHÄ
är tveksamt till hur planema skall utformas. SPN säger i sammanhanget all
möjligheterna att utnyttja de arbelsmarknadspoliiiska åtgärderna skulle öka om
personaladminitraliva beslul inom myndigheterna delegerades i vidgad uisträckning.
Utredningens
förslagom förbättrad kvalitet på beredskapsarbetena genom variation i
arbetsuppgifter och ökade väglednings- och ul-bildningsinslag tiUstyrks av bl.a.
SÖ, LandsUngsförbundet och TCO. SÖ framhåller all planering av utbildnings- och
vägledningsinsalser bör ske i samråd med de lokala planeringsråden.
Uiredningens
definition av begreppet praktikansiäUning tillstyrks av bl.a. SPN, UHÄ, AMS,
gymnasieutredningen, TCO, SA-
Prop. 1977/78:164 20
COISREO,
CUF och FPU. Likaså tillstyrks definitionen av en majoritet inom Svenska
kornmunförbundet. LO framhåller att det f n. råder slor begreppsförvirring när
det gäller praktikanter, vilket enligl LO:s mening har medfört alt begreppet
"praktikant" har kunnat användas för ungdomsanställningar med dåliga
löner och anställningsförhållanden. En klar definition av begreppet praklikanställning
är enligl LO:s mening nödvändig för all inle syftet med lagen om
anställningsskydd skall urholkas. SÖ anser att en definition av begreppet praklikanställning
bör anslå till dess att innebörden av begreppen praklikplals, arbetsplats,
beredskapsplats, inbyggd utbildning, lärlingsutbildning och liknande termer är
klarlagda. Liknande synpunkter anförs av Svenska kommunförbundet. AMS
framhåller i sitt yttrande att man ser det som en fördel alt parterna i sysselsättningsutred-ningens
praklikgmpp har enats om en definition av praklikanställning som kan ligga till
grund för avtalsregler om praktikanternas anställningsvillkor. Samtidigt
betonar styrelsen, i likhet med flera remissinstanser, atl det härutöver finns
behov av praktik och korttidsarbete bland andra kategorier av studerande saml
bland unga och äldre nytilllrädande på arbetsmarknaden. Det är enligl
styrelsens mening nödvändigt att arbetsmarknaden kan tillgodose alla dessa praklikbehov
som för individerna känns angelägna.
Förslaget
att arbetsförmedlingen skall ha ell huvudansvar för anskaffningen av praklikplatser
biträds av bl.a. SPN, AMS, gymnasieutredningen, TCO, SACOISR, LO och SARF.
Skolans ansvar för prak-likplatsanskaffningen betonas av SÖ, UHÄ, CUF,
landstingsförbundet och SFS. Såväl LO som Landstingsförbundet framhåller i sina
yttranden atl på de områden där det finns ell väl fungerande mönster för
praktikanskaffning genom skolans försorg så bör detta utnyttjas. UHÄ som
ansluter sig till atl arbetsförmedlingen har det övergripande ansvaret för praktik-ackvisilion
och praklikförmedllng framför synpunkter i linje med LO och landstingsförbundet.
Uiredningens
förslag alt alla studerande som har praktikinslag enligl den tidigare
definitionen i sin utbildning skall tillförsäkras praklikplals och atl
länsarbetsnämnderna i detta syfte bör få befogenheter motsvarande de som gäller
för främjandelagen har mötts av delade meningar i remissvaren. Den allmänna
uppfattningen är atl alla bör tillförsäkras praklikplals. Att detta bör ske
genom alt länsarbetsnämnden ges lagstiftade befogenheter tillstyrks av TCO, LO,
FPU, SSU, och SARF. LO menar att del under lång tid har gjorts misslyckade
försök alt klara praktikplalsan-skaffningen på frivillig väg. Med hänsyn
härtill återstår enligt LO:s mening inget annal än att ge länsarbetsnämnderna
större befogenheter. Negativa lill en lagstiftning år postverket, SPN, UHÄ, SAF
och MUF. SAF framhåller alt den utredning som tillsatts för översyn av vissa
delar av lagen om anställningsskydd har lill uppgifi all bl. a. studera de nytillträdandes
situation. Enligl SAF:s mening har sysselsällningsutredningen genom förslaget
om lagsliflning fört fram en åtgärd som är föga ägnad alt förbättra läget för
Prop.
1977/78:164 21
de
ungdomar som har svårt atl finna anstäUning. AMS pekar i sitt yttrande på atl
partema i planeringsråd och distriktsarbetsnämnder har ansvaret för alt praktikmöjligheter
tiUskapas inom alla sektorer av arbetsUvet. Parterna bör härigenom aktivt
stödja arbetsförmedlingen i detta arbele. Om det visar sig att dessa vägar
inte är framkomliga kan enUgt AMS lagstiftning i någon form bli nödvändig.
Förslaget om en enhetlig utformning av de praklikanställdas villkor har inte
väckt några erinringar från remissinstansema.
Målsättningen
att skapa en yrkesinriktad gymnasieutbildning med varvad teori och arbete
stöds av flera remissinstanser. SÖ framhåller bl. a. att starka ansträngningar
bör göras för alt utveckla och pröva ett syslem med gymnasieutbildning i
etapper eller moduler.Systemet kan enligl SÖ:s mening byggas upp så all ulbildningsperioder
i skola eller på arbetsplats varvas med lägre eller kortare arbetsperioder i
förelag och förvaltningar. CUF vill atl ett Irelerminerssyslem med två
terminers studier och en termin av praktik i arbetslivet genomförs.
Utredningens
förslagom en försöksverksamhet med individua-liserad gymnasieutbildning tillstyrks
genomgående av remissinstanserna. SÖ framhåller dock alt riskerna måste
elimineras för alt ell pa-rallellskolesystem skall uppslå genom alt
verksamheten organisatoriskt skulle falla utanför gymnasieskolan. SACOISR slryker
under alt de alternativa utbildningsvägama bör ge fullständig yrkesutbildning
liksom möjlighet att återgå till sammanhängande gymnasieutbildning. LO menar
likaså atl utbildningen skall vara likvärdig med den som ges i gymnasiets
tvååriga yrkesinriktade linjer. SkUInaden skall enligt LO:s mening endast vara atl
det som i läroplanen anges som arbetsteknik förläggs till förelag. Perioderna
med arbetsteknik bör dock kunna förlängas med hänsyn tiU den enskilde
individens inställning till skolarbete.
När
del gäller de allmänna förutsättningarna för försöksverksamheten framhåller
flertalet remissinstanser bl.a. SÖ, UHÄ, Svenska kommunförbundet , SHIO, TCO, SACOISR
och Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning all ansvaret för utbildningens
uppläggning bör åvila skolan. TCO menar bl.a. atl skolan ej bör avskärmas från
ansvaret för ungdomar som av ohka anledningar har svårigheter. Förslagen om statsbidrag
lill arbetsgivare för praklikplals, särskilt studiestöd och statsbidrag för handledare
lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Ell
decentraliserat beslutsfattande när del gäller läroplansarbete och
utbildningsplanering tillstyrks av bl. a. SÖ och LO. SÖ framhåUer härvid all länsskolnämndernas
rollmåsle beaktas vid en sådan översyn.
LO
betonar att ett decentraliserat beslutsfattande inte får leda tiU att de utbildningar
som dessa elever får blir av lägre kvalitet än andra motsvarande utbildningar.
Kursstarter
flera gånger per år tiUstyrks av bl.a. 5Ö, 7CO, LO
Prop.
1977/78:164 22
och CUF. LO framhåller del positiva i alt ungdomar kan
börja en utbildning utan alt i vissa fall få vänta närmare ett år. TCO menar
all del inte finns anledning motsätta sig kontinuerlig intagning till praklikdelen
av en utbildning. Beträffande den skolmässiga delen av utbildningen föreligger
emellertid enligt TCO:s mening i många fall slora svårigheter varför man
föreslår intagning vid ett begränsat anlal tillfällen per år. SACOISR avslår, i
avvaktan på ett mer preciserat förslag, att ta ställning till förslaget om kursstarter
flera gånger per år eftersom det enligt organisationens mening är svårt alt av
föreliggande material klart avläsa de närmare följdema vad gäller
arbetsbelastningen för bl.a. skolledare och lärare.
En utbyggnad av ALU-kurser över hela landet tillstyrks
genomgående, liksom förslaget om särskilt studiestöd till invandrarungdom som
dellager i introduktionskurs för gymnasieskolan. 5/V framhåller i detla
sammanhang viklen av att invandramngdomama ges särskild uppmärksamhet.
Arbetslösheten bland invandramngdom är betydligt högre än bland svenska
ungdomar och deras benägenhet att gå vidare till gymnasieskolan är mindre än
bland de svenska kamraterna. Studieavbrotten är dessutom vanligare bland invandramngdom.
En förstärkt studie- och yrkesorientering samt utvidgning
av s.k. vägledningsgrupper till hela landet tillstyrks av bl. a. SÖ, TCO och
LO. SÖ betonar att syoresursema måste stärkas väsentligt. Under nuvarande
förhållanden har syofunktionären i genomsnitt en timme per elev och läsår att
tillgå och detta är enligt SÖ:s uppfattning hell otillräckligt och går ul över
den förebyggande verksamhet som studie- och yrkesorienteringen utgör. Enligl
gymnasieutredningen bör förslaget om vägledningsgrupper behandlas i samband
med SÖ:s förslag lill läroplansöversyn.
Uiredningens förslag all syo-verksamheten fastare skall
knytas lill arbetsförmedlingen tillstyrks av bl. a. LO. SÖ, TCO och SACOISR
avstyrker förslaget. AMS framhåller i sitt yttrande all del är viktigt all
samarbetet med arbetsförmedlingen uppmärksammas i utvärderingen av den nya syo-organisationen.
Alt genom växeltjänslgöring uppnå närmare kontakter mellan syo och
arbetsförmedling biträds av SÖ, gymnasieutredningen, och Svenska föreningen för
studie- och yrkesorientering. TCO finner inte anledning motsätta sig ökade
kontakter mellan syo och arbetsförmedling, men framhåller samtidigt atl dessa
bör kunna uppnås ulan alt delta binds i organisatoriska former. SACOISR menar
däremot all växeltjänslgöring inle leder lill önskvärda resultat därför alt arbetsuppglftema
inte svarar mot varandra. Gemensam fortbildning tillstyrks av alla instanser
som har tagit upp frågan bl. a. 5Ö, TCO, SACOISR och Svenska föreningen för
studie- och yrkesorientering.
3. Föredraganden
Jag har inledningsvis myckel kort redovisat utvecklingen
av arbetslösheten bland ungdomar, arbetslöshelstider och även gjort en intemationell
Prop.
1977/78:164 23
utblick.
Den internationella konjunkturavmattningen i västvärlden under de senaste åren
har inneburit stora påfrestningar både för samhällena och individerna. De unga
har drabbats särskilt hårt. När den ekonomiska aktiviteten sjunker minskar
efterfrågan på personal. Detla drabbar i första hand de unga, de som skall söka
sitt första arbele. De har i vårt land och i många andra länder ofta mötts av anstäUningsstopp.
Inom OECD-länderna var år 1976 i genomsnitt ca 10% av alla ungdomar ulan arbele.
Motsvarande siffra för Sverige var 3,7 % Ett fullständigt inlemalionellt
jämförelsematerial saknas för år 1977. Vi kan emellertid konstatera alt
arbetslösheten bland ungdomar i åldrarna 16-24 år för Sveriges del stigit något
från år 1976 eller till 4,4%. Vid en intemationeU jämförelse har vi dock en
relativt låg arbetslöshet bland ungdomar.
Målet
för sysselsättningspolitiken är arbele åt alla. Del innebär alt alla som kan
och vill arbeta också skall ha möjlighet till ell arbele som upplevs som
meningsfullt. Detta mål omfattar också de unga. Samhällels insatser för all
motverka arbetslöshet måste för de unga i hög grad bygga på en samverkan meUan
utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Det är mot denna bakgrund som
jag efter samråd med statsrådet Mogård vill ge en samlad redovisning för de
insatser som är nödvändiga för all vi skall närma oss målet atl alla unga skall
garanteras arbete, utbildning eller praktik, del som brukar kallas ungdomsgaranlin.
De
svårigheter som unga människor i dag möter när det gäller alt få en fast
förankring på arbetsmarknaden beror i första hand på konjunkturutvecklingen
men även på stmkturella förändringar. Den tekniska utvecklingen har gjort atl
kraven på yrkesutbildning har ökal. Många av de unga som i dag är arbetslösa
saknar yrkesutbildning. Dessa ungdomar erbjuds i stor utsträckning arbeten av
tillfällig natur. Det skapar otrygghet och ger ofta inte den yrkeserfarenhet
som behövs för en mera långsiktig anställning. Den tekniska och ekonomiska
utvecklingen har också inneburit alt många arbeten som tidigare var naturliga inkörsporlar
för ungdomar har försvunnit. Förändringar i de skilda samhällssektoremas
tillväxt påverkar likaså de ungas möjligheter atl finna arbele. Ett arbele inom
del enskilda näringslivet har traditionellt varit det första arbetet för
flertalet ungdomar. Arbele inom denna sektor dominerar fortfarande för
ungdomarna. År 1976 hade således 85 % av de sysselsatta männen och 61 % av
kvinnorna i åldrarna 16-19 år arbete inom det enskilda näringslivet. Dessa tal
kan jämföras med 72 resp 48% för de sysselsatta i åldrarna 16-74 år. I
nuvarande konjunkturläge då induslrisysselsätlningens tillväxt stagnerat och
övriga delar av del enskUda näringslivet endasl långsamt växer minskar ungdomarnas
möjligheter till arbete inom dessa områden. Atl den enskilda sektorn samlidigt
är mer konjunkturkänslig än den offentiiga innebär att ungdomamas
sysselsättningsmöjligheter ytterligare försämras vid en konjunkturnedgång av
den styrka vi haft under de senaste åren. En ekonomisk politik som bl.a. ökar investeringsbenägenheten
i näringslivet och i sin lur skapar större efterfrågan på personal är således
en gmndläggande förut-
Prop.
1977/78:164 24
sättning
för all vi skall komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken
kan hjälpa ell slorl anlal människor lill ett arbele, men den kan aldrig bli
riktigt framgångsrik utan en bättre spontan efterfrågan på personal än den vi
har i dag. Viklen härav kan belysas med ett räkneexempel. År 1974 som var ett
för industrin relativt gott år anmäldes 160000 lediga platser inom industrin lill
arbetsförmedlingen. År 1977 var motsvarande anlal 70000. Del fanns således år
1974 ca 90000 fler chanser för bl. a. ungdomar all få ett arbete inom industrin
än under år 1977.
Bland
de arbetslösa ungdomarna är de unga kvinnorna särskilt utsatta. Arbetslösheten
i de yngre åldersgrupperna är genomgående högre bland kvinnorna än bland
männen. Utmärkande för kvinnorna är också all de har ett smalare yrkesulbud än
vad männen har. Detta kan avläsas inle bara i deras yrkesfördelning utan också
i fördelningen på uibUdningsvägar. De traditionellt kvinnliga utbildningsvägama
- vårdlinje, distribution- och kontorslinje, konsumlionslinje m. fl. -
domineras forifarande av kvinnor. Detta innebär alt kvinnorna redan genom sitt ulbildningsval
begränsar sina möjligheter på arbetsmarknaden. Trots det intensiva arbete som
bedrivs av bl. a. jämställdhetskommitlén synes del t.o.m. vara så atl unga
kvinnor i högre grad än äldre återfinns i vad som betecknas som traditionellt
kvinnliga arbeten. Detla behöver å andra sidan inle enbart vara en följd av ell
val från kvinnornas sida. Del kan också vara ett ullryck för de svårigheter kvinnor
möter all tränga in på typiskt manliga yrkesområden i en lid när de traditionellt
manliga arbetena inle växer i anlal. Enligl min uppfattning är det viktigt all
kvinnorna i större uisträckning stimuleras atl välja l.ex. tekniska yrken och
männen yrken inom t.ex. vård- och bamlillsynsområde-na.
En
utbredd ungdomsarbetslöshet kan komma atl prägla en hel generations
uppfattning om tillvaron. Pessimism, dålig tilltro lill sin egen förmåga och
avståndstagande från ett samhälle som, med rätl eller orätt, ges ansvaret för
arbetslösheten kan lätt bli följden. Ungdomsarbetslöshet är således särskilt allvariig.
Samhället måste därför effektivisera och förbättra möjligheterna för alla
ungdomar atl erhålla arbete, utbildning eller praktik.
Insikten
om de särskilda problem som möter ungdomama vid övergång-från skola till
arbetsliv utgör bakgrunden lill de åtgärder inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken som statsmakterna har vidtagit och utvecklat under senare
år. I det reguljära skolsystemet har undervisningen inriktats mot och
kompletterats med åtgärder som syftar tUl all vidga informationen om
arbetslivets villkor och rådgivningen inför yrkesvalet. Arbetsförmedlingama
har prövat nya former för atl intensifiera sina insatser att hjälpa ungdomar
som slutat skolan alt få arbete, arbetslivserfarenhet eller kompletterande
utbildning. Försöken med s. k. intensifierade arbetsförmedlingsinsatser visar
all detta många gånger är ett tidskrävande arbele men också atl svårigheterna
kan övervinnas om personalen vid arbetsförmedlingen kan avsätta den lid som
behövs i de enskilda fallen. Melodema för yrkesvägledning och praktisk
yrkesorientering inom arbetsförmedling-
Prop. 1977/78:164 25
en
har förbättrats och byggts ul bl. a. genom kurserna Arbetsliv och utbildning (ALU).
De ulgör värdefulla medel när del gäller all hjälpa de många ungdomar som har
svårigheter med yrkesvalet.
Bristen
på yrkesutbildning är ett svårt hinder för många ungdomar som bara har
grundskolan bakom sig och inle kan beredas möjlighet alt eller inte vill
fortsätta i den ordinarie gymnasieskolan. För dessa har skapats möjlighet atl
fä sådan utbildning dels genom särskilda kortare, yrkesinriktade kurser inom
gymnasieskolans ram om högst tio veckors längd och dels genom att de beretts
tillfälle atl på särskilda villkor dellaga i arbetsmarknadsutbildningen.
Kursutbudet inom denna utbildningsform vidgades under hösten 1977 då
arbetsmarknadsstyrelsens bemyndigades all köpa ledig utbildningskapacitet inom
näringslivet. Under januari månad i år deltog ca 3 700 ungdomar i
gymnasieskolans kortare yrkesinriktade kurser och totalt ca 20000 ungdomar
under 20 år i arbetsmarknadsutbildning. Många ungdomar är emellertid skollrölla
eller av andra skäl inle motiverade för ytterligare utbUdning. Dessa ungdomar
kan genom arbetsförmedlingens försorg sedan några år tillbaka få arbetslivs-
och yrkeserfarenhet genom särskilt anordnade s. k. praktikarbeten i form av
dagsverksbilliga beredskapsarbeten. Sådana arbeten anordnas såväl inom den
statliga som inom den kommunala och enskilda sektorn. Till kommuner och
enskilda organisationer och företag ulgår därvid förmånliga statsbidrag med upp
till 75% av kostnaderna, för enskilda dock maximerat till 15 kr/timme. I febmari
månad i år befann sig 29 000 ungdomar i sådana praktikarbeten varav 5000 i den statliga
sektorn, 17050 i den kommunala och 4950 i den enskilda sektorn.
På
begäran av riksdagen har regeringen nyligen tillsatt en särskild ungdomsdelegation
med övergripande ansvar för ungdomamas sysselsättning. Arbetsmarknadsverket har
betydande personella och tekniska resurser som succesivl skall byggas ul och
förbättras. Inom skolans område arbetar såväl skolöverstyrelsen som ett flertal
utredningar i syfte all skapa en skola som passar alla och som bällre skall
förbereda ungdomarna för arbetslivet. På kort sikt är del arbelsmarknadspoliiiska
åigärder som måste utgöra tyngdpunkten i arbetet, medan de ulbildningspolitiska
åtgärderna får ökad vikt i del längre perspektivet.
Jag
vill i detla sammanhang erinra om de förslag till åigärder inom ar-betsmarknadssektom
som regeringen föreslår i propositionen (1977/78:105) om åtgärder mot narkotikamissbmk.
Bl.a. förelås atl en arbetsgmpp tillsätts för atl aktivt leda och befrämja
samarbetet mellan arbetsförmedling och behandlingshem för narkotikamissbmkare.
Arbetsgmppen föreslås bli knuten tiU arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsdele-galion.
1 propositionen betonas särskih insatsema mot ungdomsarbetslösheten som en av
de mest angelägna åtgärdema för att förebygga missbmk.
Gmnden
för ell framgångsrikt arbete är ett förtroendefullt samarbete mellan skola,
arbetsförmedling, sociala myndigheter och arbetsmarknadens parter. Huvuddelen
- ca 83 % - av de ungdomar som varje år slutar
Prop. 1977/78:164 26
grundskolan
fortsätter i utbildning antingen inom eller utom gymnasieskolan. De som inte
går vidare till utbildning eller avbryter sin utbildning är den grupp som löper
den största risken atl drabbas av arbetslöshet. Genom riksdagens beslut (prop.
1975/76:39, UbU 1975/7.6:30, rskr 1975/76:367) har skolan och kommunerna ålagts
att tillsammans med arbetsförmedlingarna och de sociala myndigheterna under
två år följa alla dem som lämnar grundskolan. Härigenom har en grund lagts till
ett system med vars hjälp alla dessa ungdomar skall kunna garanteras arbete,
yrkesutbildning eller praktik.
Arbetslösheten
bland ungdomar är forifarande relativt hög trots de åtgärder som har
vidtagits. Det visar atl åtgärderna inte har haft rätt inriktning eller atl de
inte har kunnat ges den omfattning som behövs. Vi måste därför arbeta vidare
med att utveckla de åigärder som redan är i kraft och all söka finna de nya
medel som krävs. En strävan måste därvid vara att samordna de olika åtgärderna till
ett system som är så uppbyggt och dimensionerat att varje ung människa som
behöver samhällets hjälp för att komma in i arbetslivet också kan få det och i
en form som tillgodoser hans eller hennes individuella önskemål och behov.
Först när vi nått därhän kan vi tala om all vi har en ungdomsgaranti, dvs. en
garanti för atl alla ungdomar skall kunna få arbete, utbildning eller praktik.
För att uppnå detta mål som naturligtvis kräver betydande ekonomiska insatser
är det viktigt all i nuvarande stalsfinansiella läge effektivisera och samordna
pågående verksamhet. Sysselsättningsutredningen har i sin skrivelse lagt fram
en rad olika förslag som bl. a. innebär atl sådana samordningsvinster kan
uppnås och jag övergår nu till all behandla utredningens olika delförslag.
3.1
Arbetsförmedlande åtgärder
Arbetsförmedlingen
ärdet viktigaste hjälpmedlet inom arbetsmarknadspolitiken. En tillräcklig och
väl utbildad personal vid våra förmedlingar utgör grunden för ett
framgångsrikt arbete i strävan all undvika arbetslöshet. Många ungdomar som
vänder sig lill arbetsförmedlingen är osäkra över yrkesval, har dåligt självförtroende
och kanske dåliga betyg. För att kunna hjälpa dessa ungdomar måste
arbetsförmedlingens personal kunna ägna god lid ål varje enskild person. Sysselsättningsutredningen
och flera remissinstanser, bl. a. LO, TCO och SACO/SR , har också framhållit
viklen av all arbetsförmedlingen dimensioneras så atl personalen får tid att
hjälpa de ungdomar som söker stöd. I årets budgetproposition (prop. 1977/78:
100 bil. 15) har också framhållits atl särskilda insatser för ungdom och handikappade
är och måste vara synnerligen personalkrävande.
Sysselsällningsutredningen
har inte gjort några beräkningar av den personalökning som skulle behövas vid
förmedlingarna för särskilda insatser för ungdomar. Jag har för avsikt att
senare ta upp frågan om eventuella behov av personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingarna för att dessa skall
Prop. 1977/78:164 27
kunna
tillgodose de krav på service som ställs från olika grupper av arbetssökande
däribland ungdomar, kvinnor och handikappade. I detta sammanhang avser jag
också atl behandla de försök som, i bl.a. Södertälje, bedrivs för socialt
handikappade ungdomar.
När
det gäller arbetsförmedlingarnas verksamhet har sysselsättningsutredningen
föreslagit all särskilda arbetslag bör bildas på förmedlings-kontoren beslående
av förmedlare, yrkesvägledare,syopersonal, psykologer och socialarbetare.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av flertalet
remissinstanser. Statens handikappråd har framhållit atl i arbetslagen också
bör ingå yrkesgmpper med kunskap i handikappfrågor. Jag finner det naturiigt atl
det samarbete som succesivl vuxit fram mellan olika organ också följs upp genom
all arbetslag bildas på del sätt som utredningen förordat. Det bör också
självklart vara så atl arbetslagen sätts samman på ett sådant sätt all olika
gruppers behov t.ex. handikappades och invandrares kan las upp.
Lokalt
och regionall haren samverkan mellan arbetsförmedling, parterna på
arbetsmarknaden, skolväsendel m.fl. successivt byggts upp. Distriktsarbelsnämnderna
är en del i denna samverkan, de lokala och regionala planeringsråden (SSA-råden)
en annan. Enligt min mening fyller dessa organ viktiga funktioner inte minsl
när det gäller samlade insatser för att förhindra och åtgärda arbetslöshet
bland ungdomar. Det bör dock understrykas alt skolan har ett primärt ansvar i
detta hänseende när det gäller ungdomar som slutar skolan.
Utredningen
har föreslagit att arbetsförmedlingarna i samråd med di-striktsarbelsnämnd och
planeringsråd skall utarbeta åigärdsprogram och resultatredovisning över
erbjudanden om arbele, utbildning eller praktik. Sådana åtgärdsprogram bör
liksom redovisningar av åtgärdernas effekt enligt min mening kunna fylla en
viktig funktion när man lokall skall fatta beslut rörande omfattning och
inriktning av olika åigärder. Likaså bör utbyte av erfarenheter mellan kommuner
och regioner underlättas härigenom.
3.2
Beredskapsarbeten för ungdom
I
det åtgärdsprogram som arbetsförmedlingarna har lill sitt förfogande för att
skapa sysselsättning för såväl arbetslösa ungdomar som vuxna utgör, som jag
tidigare har nämnt, beredskapsarbetena ell väsentiigt inslag. 1 februari 1978
hade 47200 personer arbele genom beredskapsarbeten och av dessa var 29000
ungdomar dvs. ca 61 %.
Beredskapsarbeten
som anordnas särskilt för ungdomar leder ofta till fast anställning. I de
fallen kan det viktigaste syftet med beredskapsarbetet sägas vara uppfyllt, alt
ge ungdomama en arbetslivserfarenhet som gördel möjligt för dem att få fast
anställning på den öppna arbetsmarknaden. De uppföljningar som AMS fortfor år
1977 har givit vid handen atl ca 51 % av dem som haft ett beredskapsarbete hade
en fast anställning en månad sena-
Prop.
1977/78:164 28
re.
Efter tre månader hade andelen stigit lill 59%. När del gäller enskilda
beredskapsarbeten var resultaten 79 resp. 83 %. Motsvarande uppföljning i år
som endast avser förhållandena efter högst en månad efter beredskapsarbetets
slut visar på något sämre resultat eller 33% totalt och 63% för enskilda
beredskapsarbeten. Härvid bör man dock notera att antalet ungdomar som i
januari i år slutade beredskapsarbete var drygl dubbelt så stort som vid
motsvarande uppföljning år 1977 eller 4550 mot 2 200. Även om andelen ungdomar
som har fåll fast anställning sjunkit jämfört med föregående år kan det
konstateras all antalet som har fåll fast anställning efter beredskapsarbete
har vuxit från ca 1 100 till drygt I 400.
Sysselsällningsutredningen
har föreslagit all statsbidragssystemet för beredskapsarbeten ändras så all del
gynnar anordnandet av sådana arbeten inom tjänstesektorn och därmed av arbeten
lämpliga för ungdomar. Jag vill med anledning härav erinra om atl i årets
budgetproposition har lagts fram förslag att statsbidraget lill kommunala och
enskilda beredskapsarbeten skall ändras från f n. 33% av totalkostnaden lill
högst 75% av lönekostnaderna (inkl. sociala avgifter) för de lill
beredskapsarbetet anvisade arbetslösa samt därutöver - i fråga om invesleringsarbeten
- 20% av återstående kostnader. Detta syslem gynnar beredskapsarbeten inom tjiinsleseklorn,
som i de flesta fall endasl drar en kostnad motsvarande lönekostnaderna för
anvisade arbetslösa, framför invesleringsarbelena. Sys-selsältningsutredningens
förslag torde därmed vara tillgodosett. Jag har för avsikt alt senare föreslå
regeringen alt statsbidraget till lönekostnaderna alllid skall utgå med 75 %
när det gäller såväl kommunala som enskilda beredskapsarbeten som anordnas
särskilt för ungdomar. Jag vill också erinra om atl regeringen med stöd av finansfullmaklen
gell AMS möjlighet att i viss utsträckning tillämpa de föreslagna reglerna
redan nu.
Planeringen av beredskapsarbetena
har diskuterats av sysselsättningsutredningen, som har föreslagit att alla
arbetsgivare skall upprätta beredskapsarbetsplaner och att arbetsgivarna skall
åläggas all ställa beredskapsarbelsplalser till förfogande. Förslaget har
tillstyrkts av vissa remissinstanser men föranlett tveksamhet från andra.
Länsarbetsnämndernas planering av beredskapsarbetena går så till alt nämnderna
varje höst har kontakter med kommunema, statliga arbetsgivare m. fl. och
diskuterar arbeten som kan vara lämpliga som beredskapsarbeten. Jag finner det
naturligt atl man vid denna planering lägger särskild vikt vid arbeten
lämpliga för ungdomar. Jag förutsätter alt arbetsgivarna är beredda atl
medverka i ett samrådsförfarande som lar sikte på alt la fram lämpliga
beredskapsarbeten. Därför är jag angelägen betona viklen av alt
arbetsförmedlingarna vid planeringen av beredskapsarbetena kontaktar inte bara
statliga och kommunala myndigheter utan också enskilda förelag och
organisationer för att klargöra om lämpliga arbetstillfällen finns
tillgängliga. Del måste på varje arbetsplats av någorlunda storlek finnas
arbetsuppgifter lämpade som beredskapsarbeten för ungdom ulan all delta behöver
tvingas fram genom lagsliflning. Mot bakgrund av ett förverkligande av en ungdomsgaran-
Prop. 1977/78:164 29
ti kommer jag att noga följa utvecklingen av såväl antalet
beredskapsarbeten som antalet praklikplatser för ungdomar.
Sysselsättningsutredningen har med instämmande av flera
remissinstanser framhållit att kvaUteten på beredskapsarbetena bör förbättras
genom variation i arbetsuppgifter och inslag av utbildning/yrkesvägledning. För
egen del kan jag ansluta mig lill del utredningen har anfört i detla sammanhang.
Man måste dock komma ihåg atl beredskapsarbeten normalt till sin karaktär är en
tidigareläggning av en uppgift som skulle ha ulförts senare. 1 de fall då
beredskapsarbetena är särskilt tillrättalagda för atl exempelvis ge ungdomar
arbetslivs- och yrkeserfarenhet är del väsenlligl all arbetsuppgifterna
varieras, eftersom ett av syftena är att den som har arbetet skall få
vägledning inför ett yrkesval. Häri ligger också att de ungdomar som har ell
beredskapsarbete bör ges möjlighet all inom ramen för arbetet få kortare
inslag av yrkesvägledning och utbildning då delta är möjligt.
Innan jag går över lill all behandla praktikfrågoma vill
jag kort uppehålla mig vid volymen av beredskapsarbeten för ungdom. I februari
i år hade som tidigare sagts 29000 ungdomar sysselsättning i beredskapsarbete.
Det är 15000 fler än vid motsvarande lid år 1977. Huvuddelen av volymen och
även av ökningen ligger på primärkommunerna, vilket framgår av följande tabell.
Tabell
3.1 Ungdomar i beredskapsarbete fördelade efter huvudmän
opaginerad Kontrollera mot PDF
staten
primärkommunema
landstingskommunema
enskilda (15-kronan)
övrigt
summa
februari
1977
februari
1978
2500
5 000
6300
14200
1250
2850
2600
4950
1300
2000
14000
29000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Även inom landstingskommunerna och den statliga sektorn
har antalet ungdomar i beredskapsarbeten ökal. Denna volym bör enligl min åsikt
kunna vidgas ytterligare. Inom ramen för den prioritering som landstingskommunema
måste göra av långtidssjukvården torde del även finnas utrymme för ytterligare
beredskapsarbeten. Inom den statliga sektorn har SPN gjort inventeringar som
visar all ca 8000 årsplatser skulle kunna tas fram under innevarande budgetår.
AMS har nyligen samlat företrädare för de statliga myndighetema och verken och
därvid betonat viklen av att de skapar sysselsättningstillfällen för ungdomar.
Jag vill understryka denna maning och samtidigt framhålla all det erfordras atl
arbetsgivare och fackliga organisationer inom både den privata och den
offentliga sektorn engagerar sig i uppgiften all skapa sysselsättning för de
unga. Även de politiska partierna har här en roll all fylla. Partierna måste
ute i kommunerna aktivt arbeta för all skapa arbele eller utbildning för
ungdomarna. Beredskapsarbeten inom företag och förvaltningar i varje kommun är
en väg all hjälpa ungdomarna till sådan arbetslivs- och yrkeserfarenhet som de
behöver för all få en fast anställning.
Prop. 1977/78:164 30
3.3
Praktik
Inom
sysselsällningsutredningen har en särskild praktikgrupp arbetat med den mycket
svåra frågan att söka finna ett praktikanslällningsbegrepp som parterna på
arbetsmarknaden kan enas om. Gruppens förslag, som utredningen ställt sig
bakom, innebär all en anställning skall betraktas som praklikanställning om den
är förenad med utbildning och uppfyller vissa förutsättningar. Den skall vara
föreskriven i läroplan/utbUdningsplan eller godkänd av partema, den skall vara handledd,
gälla för viss bestämd tidsperiod och vara förlagd utanför skolan. Enligt
utredningens mening bör denna definition föras in i lagen om anställningsskydd.
Flera remissinstanser är av samma mening.
Föregen
del vill jag i likhet med bl.a. LO framhålla alt begreppet praktik under senare
år har givits en mycket skiftande tolkning. Även de åigärder som samhället har
vidtagit har bidragit lill oklarheter om vad som är praktik. Beredskapsarbeten
inom bl. a. den statliga sektorn bedrivs under benämningen statliga praktikarbeten.
Orsaken till denna utveckling är i allmänhet att praktik har varit ell bra och
samlande ullryck för atl beskriva den arbetslivserfarenhet som man velat bereda
arbetslösa ungdomar genom l.ex. ett beredskapsarbete.
Förhandlingar
pågår f. n. mellan arbetsmarknadens parter om villkoren för praktikanställning
och näraliggande frågor. Även om jag finner den definition som sysselsättningsutredningen
har kommit fram till i slorl sell väl avvägd är jag inle beredd att nu föreslå atl
lagen om anställningsskydd kompletteras på del sätt som utredningen har
föreslagit. Skälen härtill är dels de pågående förhandlingarna, dels det arbete
som bedrivs i kommittén för översyn av anställningsskyddslagstiftningen. I
kommitténs uppdrag ingår som en huvuduppgift atl i samarbete med sysselsättningsutredningen
studera de nytillträdandes situation och jag finner del då naturligt alt utredningen
också lar upp praklikfrågan.
Under
de närmaste åren kommer utbildningsväsendet all kräva ell kraftigt ökal
utrymme i arbetslivet för arbelslivsorienlering och praklikarbete av olika
slag. De nytillträdandes behov av all få en lids arbetslivserfarenhet kommer
med all säkerhet att växa i framliden och delta kommer all ställa stora krav på
både förelag och förvaltningar när det gäller all få fram platser härför. Det
kommer också atl fordra att behovet av praklikplatser på ett samordnat sätt
kartläggs lokall. Likaså fordras en samordning av anskaffningen av praklikplatserna.
Sysselsättningsutredningen har föreslagit all behovet av praktikplatser skall
kartläggas genom de lokala planeringsråden. Jag finner det naturligt atl så
sker eftersom både skola, arbetsförmedling och arbetsmarknadens parter är
representerade i råden. Det är dessa parter som gemensamt har ansvaret för atl
utbildningen utformas i samklang med de krav som arbetslivet ställer och
planeringsråden bör således vara ett lämpligt fomm för denna uppgifi. När det
gäller anskaffning-
Prop. 1977/78:164 31
en
av praktikplatser har utredningen föreslagit att arbetsförmedlingen skall ha
huvudansvaret. Samtidigt framhåller utredningen med instämmande av LO,
Landstingsförbundet och UHÄ att i de fall det finns naturliga och etablerade
kontakter mellan skola och arbetsplatser bör dessa utnyttjas. Enligt min mening
är det en klar fördel att ansvaret för praktikplalsanskaff-ningen samlas hos en
huvudman, nämligen arbetsförmedlingen. Detta bör dock inle hindra att man i det
praktiska arbetet lokalt kommer överens om all inom ett visst område skolan
skall svara för denna verksamhet. En sådan uppdelning måste emellertid vila på
klara överenskommelser i planeringsråden så att man undviker all skola och
arbetsförmedling dubblerar ell arbete.
Den
fråga som naturligt följer av en diskussion om praktik och beredskapsarbeten
för ungdom är hur man skall få ett tillräckligt anlal platser. Sysselsättningsutredningen
menaratt ett tillräckligt anlal praklikplatser för dem som har praktikinslag i
sin utbildning inte kan uppnås på frivillig väg. Enligl utredningen bör länsarbelsnämndema
därför fä befogenhet att skaffa praklikplatser inom ramen för främjandelagen
för atl kunna erbjuda sådan plats åt alla som har praktik som en obligatorisk
del av sin utbildning. Remissinstansernas uppfattning på denna punkt är
splittrad. AMS har i sitt yttrande framhållit atl alla som önskar praktik eller
praktisk arbetslivserfarenhet måste ges en möjlighet all få detta oberoende av
om denna är ett nödvändigt inslag i en utbildning eller ej. Jag delar AMS
uppfattning all detta bör vara målsättningen. För den enskilde kan en period av
praklikarbete vara myckel angelägen även om den inle ingår i en utbildning.
Emellertid kan situationer uppslå då tillgången på platser är otillräcklig och
då måste prioriteringar göras. 1 ell sådant läge måste det vara naturligt all
de som är beroende av en period av praktiskt arbete för all kunna fullfölja sin
utbildning prioriteras.
Som
jag tidigare har framhållit bör planeringsråden ha ansvaret för all behovet av praklikplatser
kartläggs. I planeringsråden bör, som utredningen har framhållit, också kunna
diskuteras hur behovet av praktikplatser skall kunna tillgodoses och hur plalsema
bör fördelas på ortens/regionens arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen bör däremot
ha ansvaret för anskaffning av sådana platser i de fall då enligt vad jag nyss
har sagt detla inle efter överenskommelse lokall anförtros åt annan instans.
Flertalet planeringsråd har hittills varit verksamma under knappt ett år och har
nu börjat finna formema för sitt arbete. Förslaget all i detta läge, dvs. innan
effektiviteten i den samverkan som måste komma till stånd mellan arbetsförmedling
och planeringsråd hunnit prövas, införa en lagstiftning av typ främjandelagen
för att få fram praklikplatser kan jag inte biträda. Jag är övertygad om all
råden och distriktsarbelsnämnderna kommer alt arbeta mycket intensivt för atl
tillgodose behovet av praktikplalser. Som jag tidigare har framhållit avser jagatl
noga följa utvecklingen av antalet praktikplalser.
För
alla som börjar ell arbele är del som utredningen har framhålUl synneriigen
viktigt all en ordentlig introduktion och handledning ges. Del gäl-
Prop. 1977/78:164 32
ler
både för dem som går till ett reguljärt arbete, ett beredskapsarbete eller någon
form av praktikarbete. Den nyanställde måste få väl tilltagen tid för alt sälla
sig in i arbelel och han/hon bör få handledning och information om bl. a. den
fackliga verksamheten på arbetsplatsen. För dem som har en sådan
praktikanställning, som ulgör led i en utbildning, måste särskilt stora krav
ställas på sådan handledning. En uppföljning och kontroll måste ske från
skolans sida och särskild utbildning lill handledarna är i dessa fall många
gånger nödvändig. Hur introduktion och handledning m.m. skall läggas upp måste
avgöras från fall till fall, men vissa allmänna riktlinjer bör dock kunna
utarbetas. Detta är en fråga som i första hand ankommer på parterna på arbetsmarknaden
tillsammans med skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna.
3.4
Utbildningsåtgärder inom arbetsmarknadsutbildningens ram
Många
av de ungdomar som i dag möter svårigheter på arbetsmarknaden har som jag
tidigare har framhållit mycket kort eller ingen yrkesutbildning. Del är
ungdomar som inle kommit in på gymnasieskolan överhuvudlaget eller avstått från
en plats därför atl de inle har kommit in på önskad linje eller har svagt
intresse av all fortsätta i gymnasieskolan. En yrkesutbildning är den bästa
grunden för alt förhindra arbetslöshet och stora ansträngningar måste därför
göras för atl erbjuda ungdomar en utbildning som är anpassad lill deras behov
och önskemål. I detta syfte fordras förändringar både på kort och lång sikt,
både i grundskola och gymnasieskola. Kompletterande insatser kan vid behov
åstadkommas inom bl. a. arbetsmarknadsutbildningens ram. Statsrådet Mogård
kommer senare all närmare redovisa de åigärder som berör del reguljära
skolväsendet och jag kommer här alt uppehåUa mig vid åigärder inom
arbetsmarknadsutbildningens ram.
F.n.
dellager ca 20000 ungdomar i arbetsmarknadsutbildning. Del är närmare 5 000
fler än forell år sedan. Den slora ökningen i jämförelse med föregående år
faller lill slor del på de s. k. kortkurser som hittills under delta läsår
berört ca 15 000 ungdomar. Dessa kurser anordnas inom gymnasieskolans ram i
samarbete med arbetsförmedlingen. Genom dessa kurser erbjuds arbetslösa
ungdomar korta yrkesinriktade studier eller fördjupad studie- och yrkesvägledning.
På många håll har kurserna kombinerats med beredskapsarbete vilket på ett
naturligt sätt har givit den arbetslivsanknyl-ning som många av dessa ungdomar
saknar. Som statsrådet Mogård senare kommer alt betona har dessa kurser varit
myckel effektiva för all slussa ungdomar från arbetslöshet lill utbildning
eller arbete.
Med
stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1975:45, InU 1975: 14, rskr 1975: 178)
har regeringen under senare år medgivit atl ungdomar på vissa villkor får delta
i arbetsmarknadsutbildning. Det har varit utbildning i form av kursen Arbetsliv
och utbildning (ALU) och utbildning på vakanta
Prop. 1977/78:164 33
platser
inom arbetsmarknadsutbildningens kursutbud. Därtill har arbetsmarknadsstyrelsen
som jag har nämnt bemyndigats alt anordna kurser om högst 40 veckor, förlagda lill
företag. De ungdomar som har deltagit i gymnasieskolans kortkurser eller i
arbetsmarknadsutbildning har fått utbildningsbidrag enligt särskilda bestämmelser.
För ungdomar som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd har detla
inneburit ett bidrag om f. n. 70 kr. per dag. Jag vill här erinra om alt
regeringen nyligen har förelagt riksdagen förslag om att detta bidrag skall
höjas till 75 kr. per dag från den I juli 1978. De ungdomar som inte har varit
berättigade lill kontant arbetsmarknadsstöd har fått utbildningsbidrag
motsvarande studiebidraget inom studiehjälpen. Dämtöver har de efler fullföljd
kurs fått en premie om 200 resp. 400 kr. beroende på kursens längd. Jag anser
det befogal att samma möjligheter slår öppna under hela år 1978. För riksdagens
kännedom vill jag anmäla att jag avser föreslå regeringen all de särskilda
premier som jag nyss har talat om höjs lill 300 resp. 600 kr.
1 detta
sammanhang vill jag också beröra invandrarungdomarnas utbildningssituation. Sysselsättningsutredningen
har framhållit atl invandrarungdomar söker till gymnasieskolan i mindre
utsträckning än svenska ungdomar. Detta har SIV också fäst uppmärksamheten vid
i sill yttrande. Invandrarungdom avbryter också sin gymnasieutbildning
relativt ofla. Den främsta orsaken till detta är att invandrarungdomar befinner
sig i ett sämre utgångsläge inför en gymnasieutbildning än vad svenska ungdomar
gör. De har ofta svaga kunskaper i framför alll svenska språket men också i
andra ämnen. För att underlätta deras övergång till gymnasieskolan har regeringen
bemyndigat skolöverstyrelsen att starta särskilda introduktionskurser för
invandrarungdom. Dessa kurser är på en eller två terminer och avser alt
förbereda för gymnasieskolan. En effekt av dessa kurser är atl invandrarungdomarna
får sin skolgång förlängd i motsvarande mån i jämförelse med svenska elever.
Sysselsättningsutredningen har mot denna bakgrund föreslagit att särskilt
förmånliga studieförmåner bör utgå under dessa kurser.
Remissinstanserna
har inle haft något alt invända mot detta förslag.Jag delar utredningens
uppfattning och förordar att de invandrarungdomar som dellager i inlroduklionskursema
får en särskild premie utformad på ett sätt motsvarande del som enligt vad jag
nyss har nämnt bör gälla för ungdomar som inte är berättigade till kontant
arbetsmarknadsstöd. Under den ordinarie gymnasieutbildningen bör reguljärt
studiestöd utgå.
Inom
arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs sedan ett anlal år tillbaka en
verksamhet inom den kommunala sektorn där arbetsmarknadsutbildning kombineras
med beredskapsarbete. Anställd personal inom den kommunala sektorn med
bristfällig yrkesutbildning kan 1 begränsad utsträckning få sådan inom ramen
för arbetsmarknadsutbildningen under förutsättning att en av arbetsförmedlingen
anvisad arbetslös i form av beredskapsarbete får gå in som ersättare. Kommunema
skall betala full lön
Prop. 1977/78:164 34
lill
den som går i utbildning och statsbidrag utgår med 75 % av ersättarens lön.
Till ersättare skall företrädesvis ullagas ungdomar. Denna verksamhet fyller
två syften, nämligen alt dels förbättra utbildningen hos de redan anställda och
dels ge möjlighet för ungdomar alt få arbetslivserfarenhet. Sedan verksamheten
startade år 1972 har närmare 20000 anställda inom i första hand vårdseklom fått
förstärkt utbUdning och inemot 15 000 ungdomar har fått arbete som ersättare.
Del finns enligt min mening anledning att fortsätta denna verksamhet under hela
år 1978.
På
utbildningsområdet vill jag slutiigen beröra sysselsättningsulredningens
förslag om en individualiserad utbildning riktad tiU arbetslösa ungdomar som inle
har kunnat få lämplig utbildningsplats i gymnasieskolan. Förslaget som
tillstyrks av remissinstanserna innebär i korthet atl ell individuellt
utbildningsprogram skall läggas upp för varje i försöksverksamheten deltagande
elev. "Skolmässigutbildning" skaU därvid varvas med "utbildning
i arbetslivet". Längden av dessa perioder och hur de skall läggas in i
programmet skall avgöras från fall lill fall. Avsikten med förslaget är alt en
utbildning skall kunna erbjudas som är flexibel och anpassad lill den enskildes
behov och önskemål. Jag finner denna inriktning riklig och vill samlidigt
ytterligare en gång betona all en god yrkesutbildning är av grundläggande
betydelse när det gäller all få och behåUa ell arbele.
För
dem som inle kunnat få en god yrkesutbildning med nuvarande utbildningsutbud
är del således nödvändigt all öppna möjlighet till sådan utbildning i former
som kan attrahera dem som i dag lämnar den obligatoriska utbildningen i
grundskolan ulan all kunna eller vilja utnyttja gymnasieskolans
yrkesutbildning. Sysselsättningsulredningens förslag har detta syfte och jag
förordar därför, efler samråd med statsrådet Mogård, all en begränsad
verksamhet av det slag utredningen förordat inleds höstterminen 1978.
Verksamheten har som främsta syfte atl effektivisera och samordna existerande åigärdsprogram
1 form av kortkurser och beredskapsarbeten. Stalsrådet Mogård kommer senare atl
närmare behandla uppläggningen av verksamheten. I de delar förslagen berör mitt
ansvarsområde vill jag anföra följande.
I
sysselsättningsulredningens förslag ingår all arbetsförmedlingen skall
administrera den föreslagna verksamheten. För egen del finner jag del emellertid
naturiigt alt samma ansvarsfördelning gäller mellan skola och arbetsförmedling
som i fråga om de s. k. kortkurserna. Skolan skall således i samarbete med
arbetsförmedling och planeringsråd svara för utbildningens uppläggning.
Urvalet av elever bör göras av arbetsförmedlingen efter samråd med skolan
varvid bör beaktas att utbildningen skall vända sig till ungdomar med särskilt
stora problem att få en förankring på arbetsmarknaden.
Utbildningen
skall alltså vara öppen för arbetslösa ungdomar som har lång lid av
arbetslöshet bakom sig och för vilka annan utbildning inle är ett realistiskt altemativ.
Sysselsättningsutredningen har föreslagit att elever-
Prop.
1977/78:164 35
na
under teoretiska studier skall få utbildningsbidrag och all arbetsperioderna
bör läggas upp i form av beredskapsarbeten med lön. De ungdomar som således kan
komma i fråga för denna typ av individualiserad utbildning är ungdomar som
redan i dag är berättigade lill utbildningsbidrag vid l.ex. genomgång av s. k.
kortkurser inom gymnasieskolan. De kan också med arbetsförmedlingens hjälp få praklikarbete
i form av beredskapsarbete inom den offentliga eller enskilda sektom. Mot
denna bakgmnd innebär utredningens förslag i dessa delar ingen förändring av de
principer som nu gäller i fråga om möjligheter för ungdomar all få
utbildningsbidrag efter avslutad gmndskola. Jag vill därför tillstyrka
utredningens förslag. De kostnader som föranleds av verksamheten under
anslagen B 2. Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning och B 3. Sysselsättningsskapande
åtgärder ryms inom de ramar som har föreslagits för budgetåret 1978/79.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag atl regeringen föreslår
riksdagen
alt
godkänna de åigärder för alt motverka arbetslöshet bland ungdomar som jag har
förordat.
Prop. 1977/78:164 36
Bilaga 2
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-03-30
Föredragande: stalsrådet Mogård
Anmälan till proposition om åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet
Som redan har anförts har samhällets ansvar för ungdomar
som har lämnat den obligatoriska skolan ökal starkt under 1970-talet. Inom
skolområdet kan här nämnas genomförandet av den sammanhållna gymnasieskolan,
vidgning av skolans uppföljningsansvar, en successiv utvidgning av studie-och
yrkesorienteringen, införande av regionala och lokala planeringsråd samt inle
minst en försöksverksamhet med särskilt utformade kurser för sådana elever som
inte nås av gymnasieskolans reguljära kursutbud.
Flera av de av sysselsättningsutredningen redovisade
förslagen ligger väl i linje med den utveckling som skett och sker inom
gymnasieskolan.
Enligt sysselsättningsulredningens förslag skall ett mera
systematiserat program göras upp för sådana ungdomar som är arbetslösa eller
som inle fått utbildningsplats i gymnasieskolan. Uiredningens förslag om en
individualiserad utbildning tillstyrks av remissinstanserna. Förslaget innebär
i korthet all ett individuellt utbildningsprogram skall läggas upp för varje i
försöksverksamheten deltagande elev. "Skolmässig utbildning" skall
därvid varvas med "utbildning i arbetslivet". Längden av dessa
perioder och hur de skall läggas in i programmet skall avgöras från fall lill
fall. Utredningens förslag, som enligl vad utredningen själv framhåller,
närmast är en skiss, behöver ytterligare bearbetas.
Jag delar den uppfattning som utredningen redovisat att
det är viktigt atl de åtgärder som redan i dag vidtas för att lösa den
arbetslösa ungdomens problem så långt som det är möjligt samordnas. Av bl.a. detla
skäl har regeringen vid utfärdandet av bestämmelser för försöksverksamheten
med de korta yrkesinriktade kurserna framhållit att vid uppläggningen av dessa
kurser skall särskilt uppmärksammas möjligheterna all koppla samman beredskapsarbete
eller praktik för arbetslös ungdom med kurserna. Regeringen har av bl. a. arbelsmarknadsskäl
för innevarande budgetår medgivit att de ramar som fastställts för
gymnasieskolan får överskridas med totalt 3 700 årselevplalser för att utnyttjas
för bl. a. de korta yrkesinriktade kurserna. Redan under innevarande budgetår
föreligger således förutsättning-
Prop. 1977/78:164 37
ar
för all få till stånd en verksamhet med den inriktning som sysselsällningsutredningen
angivit. Enligl vad jag under hand inhämtat från skolöverstyrelsen har
resultatet av verksamheten med bl. a. de korta yrkesinriktade kursema varit
framgångsrik.
Sysselsättningsulredningens
förslag ligger således i linje med de åtgärder regeringen vidtagit för att
bereda arbetslös ungdom utbildning och arbete. Jag finner del därför motiverat atl
en begränsad försöksverksamhet i syfte att systematisera och effektivisera
kombinationen konkurser och beredskapsarbete kommer till stånd i ell begränsat
antal kommuner, med varierande arbetsmarknads- och utbildningsmöjligheter. För
riksdagens känne-kom vill jag nämna all jag avser föreslå regeringen all
försöksverksamheten under budgetåret 1978/79 skall omfatta högst tio kommuner
och totalt 200 elever. Det bör ankomma på SÖ alt i samråd med AMS och gymnasieutredningen
lokalisera försöksverksamheten. Skolstyrelsen bör lokalt ha ansvaret för
försöksverksamheten. Ell nära samarbete bör därvid äga rum med
arbetsförmedlingen som liksom hittills bör svara för anskaffningen av beredskapsarbeten.
De lokala planeringsråden har likaså en viktig uppgift all fyUa vid
genomförandet av försöksverksamheten.
SÖ
bör vid sin planering och uppföljning av försöksverksamheten samråda med gymnasieulredningen.
Intagning av elever till försöksverksamheten bör göras av arbetsförmedlingen
och skolstyrelsen i samråd.
Riktlinjer
för försöksverksamheten bör dras upp av skolöverstyrelsen i nära samarbete med
AMS, gymnasieutredningen saml berörda kommuner och länsskolnämnder. Jag vill
härvid peka på all en förutsättning för atl en sådan försöksverksamhet som här
skisserats skall bli framgångsrik är alt den ges en klar lokal förankring och
utformas utifrån de lokala förutsättningar som finns. Utformningen av del mera
detaljerade utbildningsprogrammet för varje elev bör därför ske på lokal nivå
och i nära samråd mellan elev, skolstyrelse, arbetsförmedling,
arbetsmarknadsutbildning, lokalt planeringsråd och aktuellt/aktuella förelag
och förvaltningar.
Studieprogrammen
bör omfatla en total lidsperiod av lägst ett år och högst två år och så långt
som det är möjligt leda fram till en yrkesutbUdning. Uppläggningen av
verksamheten bör gå ut på alt för de ungdomar som nu är i den situationen att
de är berättigade tiU utbildningsbidrag söka finna en organiserad och mer
systematiserad form for en individuellt avpassad kombination av utbildning och
praktikarbete i beredskapsarbetets form. Om en plan läggs upp för omväxlande
sådan utbUdning och praktikperioder kan dess olika element tiU sill innehåU
anpassas liU en individs önskemål och därigenom också bUda integrerade delar i
en yrkesutbildning. Avsikten är således inte alt införa en altemativ form av
gymnasieutbildning med annoriunda studiestöd än det som ulgår vid sådan
utbildning ulan syftet är atl effektivisera kombinationen av kortkurser och
beredskapsarbete. Jag vill också betona all den av mig föreslagna verksamheten
inte skall ses som ell föregripande av gymnasieulredningens (U 1976:10) arbete.
Prop. 1977/78:164 38
För
verksamheten bör utgå bidrag efler samma grunder som gäller för bidrag lill
kortare kurser. Eleverna bör, som chefen för arbetsmarknadsdepartementet
tidigare föreslagit, få utbildningsbidrag enligt gäUande bestämmelser under de
teoretiska momenten och statsbidrag liU anordnaren av den praktiska delen bör ulgå
enligt reglerna för beredskapsarbeten.
Jag
avser all i samråd med arbelsmarknadsminislem återkomma lill regeringen med
förslag till närmare bestämmelser för försöksverksamheten.
Beträffande
den fortsatta planeringen av korta yrkesinriktade kurser räknar jag med att SÖ
i god tid före läsårets början hösten 1978 inkommer tiU regeringen med förslag liU
dimensionering av sådana kurser och övriga villkor som bör gälla för fortsall
försöksverksamhet under läsåret 1978/79. En viktig uppgifi blir då atl fortsälla
del redan påbörjade arbelel med all samordna utbildningsinsatser och övriga
insatser som vidtas för all förbätlra den arbetslösa ungdomens situation. Jag
återkommer således till regeringen med förslag i detla avseende.
Sysselsällningsutredningen
föreslår även att planeringen av utbildningen och läroplansarbetet decentraUseras
från SÖ tiU lokalnivå. Jag vUl här erinra om alt i den nu föreslagna
försöksverksamheten är del lokala inflytandet över utbildningen myckel slorl.
Även inom försöksverksamheten med bl. a. korta yrkesinriktade kurser har del
lokala och regionala inflytandet över utbildningens innehåll och lokalisering
förstärkts. Enligt min mening finns del starka skäl som talar för atl del
lokala och regionala inflytandet över utbildningsplaneringen förstärks även
när del gäller gymnasieskolans reguljära kursutbud. Jag är emellertid inte
beredd att nu föreslå några åigärder i den riktningen ulan avser all i annal
sammanhang återkomma till regeringen i frågan.
Sysselsättningsutredningen
föreslår även att intagning till gymnasieskolan skall ske flera gånger per
termin eller där så är möjligt kontinueriigt. Jag vill här endasl erinra om alt
gymnasieulredningen enligt sina direktiv har all överväga ell system med
kontinuerlig intagning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning.
De
av sysselsättningsutredningen föreslagna åtgärdema för den uppsökande studie-
och yrkesorienteringen bör enligt min mening prövas i samband med del årliga
budgetarbetet. Jag avser således återkomma till regeringen i frågan i samband
med budgetarbetet inför budgetåret 1979/80.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen
all
godkänna de av mig förordade åtgärdema inom skolans område mot
ungdomsarbetslöshet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 11 dokument.
- Bet. 1979/80:FiU10 Med anledning av motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m. s. 24 · s. 31 · s. 41 i texten
- Bet. 1978/79:AU21 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller Arbetsmarknad m. m. jämte motioner s. 53 i texten
- Bet. 1978/79:AU15 med anledning av propositionen 1978/79:50 om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde jämte… s. 11 i texten
- Rskr. 1977/78:359 i texten
- Bet. 1977/78:AU40 med anledning av propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet jämte motioner s. 1 · s. 2 · s. 30 · s. 40 · och 1 till i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 1 dokument.
- Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 289 · s. 290 om s. 14 · s. 290 om s. 30 · s. 585 i texten