Sök i Ratio Lex

med förslag till hyresförhandIingslag m.m.

251 sidor, varav 213 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 213 av 251 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:175, med förslag till hyresförhandIingslag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 175 Regeringens proposition

1977/78: 175

med
förslag till hyresförhandlingslag m. m.;

beslutad
den 30 mars 1978.

Regeringen föreslår rUcsdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag tiU
hyresförhandlingslag. Den föreslagna lagen anger i vilka former och under
vilka förutsättningar kollektiva hyresförhandlingar rörande bostadslägenheter
får bedrivas. Lagen innehåller också regler om förhandlingsöverenskommelsers
rättsverkningar och om den enskilde hyresgästens ställning inom ett kollektivt
förhandlingssystem.

Förhandlingar enligt lagen kan avse ett eUer flera
hus och bedrivs mellan å ena sidan hyresvärden och hans organisation och å
andra sidan organisation av hyresgäster. Förhandlingama grundas på en skriftlig
förhandlingsordning, som normalt avses komma tUl stånd genom avtal mellan de
förhandlande partema. Om avtal inte kan träffas, skaU hyresnämnden på begäran
av hyresgästorganisation eller hyresvärd kunna besluta om införande av
förhandlingsordning. I fråga om hyresgästorganisations rätt att erhålla
förhandlingsordning uppställs inga andra vUlkor än att det bör vara en förening
som åtnjuter förtroende bland de berörda hyresgästerna och som har
förutsättningar för att kunna tillvarata deras intressen.

De förhandlande partema skaU kunna påkalla
förhandling angående samtliga boendeförhållanden som berör hyresgästerna
gemensamt. När det gäller hyran föreslås regler om s. k. primär
förhandlingsskyldighet för hyresvärden. Reglerna innebär att hyresvärd, som är
bunden av förhandlingsordning, är skyldig att påkalla förhandling med hyresgästorganisationen
när han vill höja hyran.

1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 2

Förhandlingsöverenskommelse om hyran m. m. blir
bindande för de enskilda hyresgästerna bara under fömtsättnmg att en s. k.
förhandlingsklausul har tagits in i hyreskontrakten. En sådan klausul innebär
att överenskommelser som träffas vid de kollektiva förhandlingarna blir
gällande för hyresgästen. Motsätter sig hyresgäst att förhandlingsklausul tas
in i hyresavtalet eUer anser han att en befintlig klausul bör slopas, kan han
få frågan om klausulens införande eller slopande prövad av hyresnämnden. En
hyresgäst får på det sättet möjlighet till utträde ur det kollektiva
förhandlingssystemet.

Om en hyresgäst inte är nöjd med vad som för hans
del har bestämts genom en förhandlingsöverenskommelse, skall han utan
uppsägning av hyresavtalet kunna ansöka hos hyresnämnden om prövning av överenskommelsen
i den delen.

De förhandlande parterna får enligt förslaget rätt
att bestämma att i hyran för samtiiga lägenheter skall ingå visst belopp som
utgör ersättning tiU hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete. Av
förhandlingsöverenskommelsen skall framgå hur stor del av hyran som utgör
ersättning av detta slag. Hyresgästen får möjlighet att hos hyresnämnden
begära prövning av ersättningens skälighet.

Om en kollektiv förhandling skulle stranda, får
hyresvärd och hyresgäst rätt att utan uppsägning av hyresavtalet vända sig
till hyresnämnden och begära ändring av hyresvillkoren i den del som
förhandlingen har avsett. Hyresnämndens beslut kommer i princip att börja
tUlämpas tre månader efter det att ansökan gjordes hos nämnden.

Enligt den s. k. awecklingslagen gäller f. n. att
hyrorna för vissa tidigare hyresreglerade lägenheter kan anpassas till en
friare hyresmarknad med bmksvärdehyra under en awecklingsperiod som löper ut
den 30 september 1978. I propositionen föreslås att avvecklingsperioden
förlängs t. o. m. den 31 december 1978.

I propositionen läggs också fram förslag tiU
åtgärder mot den s. k. svarta handeln med bostadslägeidieter. Bl. a. ändras
straffbestämmelserna om uthyrning mot vederlag, så att en särskild straffskala
införs för grova brott. I normalfallet skall straffet vara böter eller fängelse
i högst sex månader. Är brottet grovt, t. ex. därför att det har utgjort led i
en yrkesmässigt bedriven verksamhet, skärps straffet till fängelse i högst två
år.

I propositionen föreslås slutligen att
socialnämnden alltid skall underrättas innan vräkning får ske på gmnd av
betalningsförsummelse.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 3

1
Förslag till Hyresförhandlingslag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Förhandling om hyresförhållanden i fråga om bostadslägenheter

får enligt denna lag föras mellan å ena sidan hyresvärd eller hyresvärd

och organisation av fastighetsägare, i vUken hyresvärden är medlem,

och å andra sidan organisation av hyresgäster. Förhandling förs på

grundval av förhandlingsordning, som kommer till stånd genom avtal

meUan de förhandlande parterna eUer genom beslut av hyresnämnd.

Som hyresvärd anses i lagen den som för annat
ändamål än fritidsändamål regelmässigt hyr ut mer än två bostadslägenheter,
vilka ej utgör del av upplåtarens bostad.

Vad som i lagen sägs om avtal om
förhandlingsordning och om verkan av att sådant avtal har slutits gäUer i
tUlämpliga delar även i fråga om förhandlingsordning som har beslutats av
hyresnämnd.

2 §
Med förhandlingsklausul avses i deima lag bestämmelse i hyres

avtal varigenom hyresgäst, sedan förhandlingsordning kommit tUl stånd

enligt denna lag, förbinder sig att gentemot honom får utan uppsägning

tillämpas bestämmelse om hyra eller annat hyresvillkor, varom överens

kommelse träffas på grundval av förhandlingsordningen (förhandlings

överenskommelse).

Tvist om införande eller bibehållande av
förhandlingsklausul i hyresavtal kan av hyresgästen hänskjutas till prövrung
av hyresnämnd enligt vad som sägs i 12 kap. 49 och 54 §§ jordabalken. I stället
för 48 § tredje stycket jordabalken gäUer att förhandlingsklausul skall föras
in eller bibehållas i hyresavtalet, om det inte med hänsyn tUI hyresgästens
personliga boendeförhållanden, instäUningen hos övriga hyresgäster som berörs
av förhandlingsordningen och andra omständigheter är skäligt att
förhandlingsklausulen inte skall gälla.

Förhandlingsordnings
omfattning och innebörd

3
§ Förhandlingsordnuig skall
omfatta samtiiga bostadslägenheter i ett eller flera hus, om ej parterna är
ense om att undanta viss lägenhet. Förhandlingsordning gäUer ej för
bostadslägenhet, om hyresavtalet till följd av beslut av hyresnämnd inte
innehåller förhandlingsklausul.

4
§ Gäller förhandlingsordning
för visst hus, får ej avtal om förhandlingsordning, som avser det huset,
slutas med annan organisation av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 4

hyresgäster,
förrän den förra förhandlingsordningen har upphört att gäUa där.

FöreUgger särsldlda skäl, får hyresnämnd i tvist
som avses i 2 § andra stycket förordna att förhandUngsordning inte vidare skall
gäUa för det eller de hus som är i fråga.

5
§ Förhandlingsordning medför skyldighet för hyresvärden att påkaUa förhandling
med hyresgästorganisationen i fråga om höjning av hyran eUer ändring av gmndema
för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 a §
jordabalken.

Förhandlingsordning medför vidare, om partema ej
enas om annat, rätt för båda parter att påkalla förhandling i fråga om

1.
hyresvillkoren,

2.
lägenheternas och husets skick,

3.
gemensamma anordningar i huset,

4.
övriga boendeförhåUanden i den
mån de rör hyresgästerna gemensamt.

Om partema är ense därom kan förhandlingsordning
också medföra rätt för hyresgästorganisationen att påkalla förhandUng om fråga
som rör tUlämpning av enskUt hyresavtal tmder förutsättning att hyresgästen
genom skriftiig fullmakt har bemyndigat hyresgästorganisationen att företräda
honom i saken.

Avtal
om förhandlingsordning

6
§ Avtal om förhandlingsordning
skaU upprättas skriftligen och dag-tecknas. Avtalet skaU iimehåUa uppgift om
vilka lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen.

7
§ Om avvikelse skall gäUa från
vad som stadgas i 5 § andra stycket eUer om förhandlingsrätt skall föreUgga i
fråga som avses i 5 § tredje stycket, skaU detta anges i avtalet om
förhandlingsordning.

I avtal om förhandlingsordning skall anges den
tidpunkt från vUken förhandlingsordningen skall tillämpas. Har så ej skett
träder den i kraft omedelbart.

8 §
Avtal om förhandlingsordning gäUer även för ny hyresvärd.

Har den tidigare hyresvärden försummat att upplysa
om att förhandlingsordning gäller och har den nye hyresvärden varken ägt eller
bort äga käimedom om förhandlingsordningen, är den tidigare hyresvärden skyldig
att ersätta skada som förorsakas den nye hyresvärden på grund av försummelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 5

Rätt
till förhandlingsordning

9 §
Vägrar hyresvärd att efter skriftlig begäran från organisation av

hyresgäster sluta avtal om förhandlingsordning, har organisationen rätt

att få frågan om förhandlingsordning prövad av hyresnämnden. Mot

svarande rätt tiUkommer hyresvärd, om organisation av hyresgäster

vägrar att efter skriftiig begäran från hyresvärden sluta avtal om för

handlingsordning.

10
§ Vid prövning av tvist som
avses i 9 § skall hyresgästorganisationen respektive hyresvärden ha rätt till
förhandlingsordning, om det ej med hänsyn tUl organisationens kvalifikationer,
hyresgästemas inställning och omständigheterna i övrigt kan anses obiUigt mot
hyresvärden respektive hyresgästorganisationen eUer mot hyresgästerna att den
begärda förhandlingsordningen skall gäUa.

11
§ Fiimer hyresnämnden part
berättigad till förhandlingsordning, skall nämnden faststäUa
förhandlingsordningens innehåll. Den tidpunkt, från vilken
förhandlingsordningen skall tillämpas, skall bestämmas så alt hyresvärden får
skälig tid för att träffa avtal med hyresgästerna om införande av
förhandlingsklausul i hyresavtalen.

Uppsägning
ocb förlängning av förhandlingsordning

12 §
Förhandlingsordning upphör att gäUa efter uppsägning. Upp

sägning skall vara skriftlig och skall delges motparten.

Gäller förhandlingsordning tills vidare, upphör den
att gälla tidigast vid det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från uppsägningen.

GäUer förhandlingsordning för bestämd tid, skall
uppsägningen ske senast tre månader före utgången av den bestämda tiden.

Saknar förhandlingsordning, som avses i tredje
stycket, bestämmelse om verkan av utebUven uppsägning och sker ej uppsägning i
rätt tid, anses förhandlingsordningen förlängd på ett år.

13 §
Uppsägs förhandlingsordning, har motparten rätt att hänskjuta

fråga om förlängning av förhandUngsordningen till prövning av hyres

nämnden. Ansökan härom skall göras inom tre veckor från den dag då

han fick del av uppsägningen. Senare inkommen ansökan upptas ej till

behandling.

Tvist som avses i första stycket skall prövas
enligt de gmnder som anges i 10 §.

Om part påkallar det, skall hyresnämnden i samband
med att förhandlingsordning förlängs pröva fråga om ändring av dess innehåll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 6

14
§ Är fråga om förlängning av förhandlingsordning ännu ej avgjord, när
förhandlingsordningen på gnmd av uppsägningen skuUe ha upphört att gäUa, skall
förhandlingsordningen tUlämpas till dess att frågan är slutligt avgjord.

Förhandlingen

15 §
Part som vill förhandla skaU göra framställning hos motparten

om förhandling. Är både hyresvärd och fastighetsägarorganisation par

ter enligt förhandlingsordningen, skall båda påkaUa förhandling och

framstäUning om förhandling från motpartens sida göras hos var och

en av dem.

FramstäUning om förhandling skaU vara skriftlig och
ange den eller de frågor om vilka förhandling påkallas.

Sammanträde för förhandling skall hållas inom tre
veckor efter det att förhandlingsframställning kommit motparten tiU hända.

Avvikelse från föreskrifterna i denna paragraf får
göras genom skriftligt avtal.

16 §
Förhandlingsskyldig part skall själv eUer genom ombud instäUa

sig vid förhandlingssammanträde och lägga fram motiverat förslag tUl

lösning av den fråga som förhandlingen avser.

Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär
det, skall föras protokoll som justeras av båda parter.

17
§ Part som vid förhandling
åberopar viss handling skall vid sammanträde hålla den tUlgänglig för
motparten, om denne begär det.

18
§ Om partema ej enas om annat,
skall förhandling anses avslutad, när part som har fuUgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt 16 § första stycket har givit motparten
skriftligt besked om att han frånträder för-handUngen.

Har förhandling om en fråga avslutats utan att överenskommelse
träffats och begär part att förhandling om samma fråga skall åtempptas, är
motparten inte skyldig att träda i förhandling på grund av denna framställning.

Föriiandlingsöverenskommelsen

19
§ Förhandlingsöverenskotnmelse skall avfattas skriftligen och undertecknas
av förhandlingsordningens parter.

Hyresvärden skall imderrätta hyresgästerna om
innehållet i förhand-Itngsöverenskommelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 7

20
§ Genom
förhandlingsöverenskommelse får bestämmas att i hyran för samtiiga lägenheter
skall ingå visst belopp som utgör ersättning tUI hyresgästorganisationen för
dess förhandlingsarbete. Av förhandlingsöverenskommelsen skall framgå hur stor
del av hyran som utgör ersättning av detta slag. Beloppet får ej överstiga vad
som kan anses skäligt med hänsyn tUl hyran i övrigt, förhandlingskostnadernas
storlek och övriga omständigheter.

21
§ I förhandlingsöverenskommelse
om hyra skall lika stora lägenheter i ett hus åsättas samma hyra, om det ej
med hänsyn till vad som är känt om lägenhetemas beskaffenhet och övriga
omständigheter kan anses föreligga skillnad mellan dem i fråga om bmksvärdet.

22
§ Har
förhandlingsöverenskommelse träffats om hyran eUer annat hyresvillkor för
hyresgäst, har hyresgästen rätt att utan uppsägning av hyresavtalet hos
hyresnämnden ansöka om ändring av överenskommelsen i den del den avser honom.
För att kunna upptas tUl behandling skall ansökan ha kommit in tiU hyresnämnden
inom tre månader från den dag då hyresgästen fick underrättelse om det nya
vUlkoret eUer, i fråga om hyra, tre månader från den dag då vUlkoret började
tillämpas mot honom.

Vid
prövning av hyresvUlkor enligt första stycket skall 12 kap. 48 § jordabalken
tiUämpas med den avvikelse som kan följa av 21 §. Skäligheten av belopp som
avses i 20 § får prövas även utan samband med prövning av hyran i övrigt.

Beslut
varigenom hyresvillkor ändras träder i stället för förhandlingsöverenskommelsen
i den delen. Avser beslutet hyra, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till
hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket
jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975: 635) för tiden
från dagen för beloppets mottagande till dess att beslutet har vunnit laga
kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Bestämmelserna i denna paragraf gäUer ej i fråga om
överenskommelse som har ingåtts efter förhandling enligt 5 § tredje stycket.

23 §
Omfattas lägenhet av förhandlingsordning, är avtal som hyres

värden träffar med hyresgästen i fråga som avses i 5 § första stycket

ogiltigt, om förhandling enligt förhandlingsordningen ej har ägt rum.

Sådant avtal är även ogUtigt, om det avser hyreshöjning utöver vad

som medges i träffad förhandlingsöverenskommelse eUer ändring av

grunderna för beräkning av sådan särskUd ersättiung som avses i 12 kap.

19 a § jordabalken i strid med träffad förhandlingsöverenskommelse.

Hyresvärden är skyldig att betala tiUbaka vad han har uppburit för myc-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 8

ket
jämte ränla därpå enligt 6 § räntelagen (1975; 635) från dagen för beloppets
mottagande.

Första stycket gäller ej, om mot förhandling har
mött hinder som ej har berott av hyresvärden eller av
fastighetsägarorganisation som är part enligt förhandlingsordningen.

Rätt
till prövning av hyresvillkoren I vissa fall

24 §
Har förhandUng enligt förhandlingsordning avslutats utan att

överenskommelse träffats, har hyresvärden och hyresgäst rätt att utan

uppsägning av hyresavtalet hos hyresnämnden ansöka om ändring av

hyresvillkoren i den del som förhandlingen har avsett. Detsamma gäller

om mot förhandUng har mött hinder, som ej har berott av den som har

påkallat ändring av hyresviUkoren eller av organisation som enligt för

handlingsordningen är part på hans sida.

Beslut om ändring av hyresviUkoren får ej avse tid
före det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen. Om det av särskild anledning finnes skäligt, får hyresnämnden
dock förordna att beslut om hyra skall avse även tid dessförinnan.

I ansökningen skall anges den tidpunkt från vUken
ändring av hyresvillkoren yrkas. Begärs tillämpning av bestämmelsen i andra
stycket andra meningen, skall skälen härför anges.

25 § Vid prövning av tvist som avses i 24 § gäUer
följande.

Villkoren för den fortsatta förhyrningen skall fastställas enligt 12 kap.

48
§ jordabalken.

Om särskilda skal föreligger, får hyresnämnden
pröva även hyresvillkor som har samband med det viUkor som förhandlingen har
avsett.

Bestämmelsema i 12 kap. 50 § andra meningen och 53
§ jordabalken skall tiUämpas.

Beslut varigenom hyresvillkoren ändras anses som
avtal om villkoren för fortsatt förhyrning.

Skadestånd

26
§ Iakttar hyresvärd inte sin
skyldighet att påkalla förhandling enligt 5 § första stycket eller enligt
föreskrift i förhandlingsordning, är han skyldig att ersätta
hyresgästorganisationen skada som har uppstått till följd av hans försummelse.

27
§ Underlåter part, sedan
motparten i behörig ordning har påkallat förhandling, att foUgöra sin
förhandlingsskyldighet enligt 16 § första stycket eller enligt föreskrift i
förhandUngsordning, är han skyldig att ersätta motparten skada som har uppstått
till följd av hans underlåten-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 9

het.
Detsamma gäller, om part bryter mot 16 § andra stycket eller mot

17 §.

28
§ Vid bedömande om och i vad
mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till parts intresse av att denna
lag och förhandlingsordningen iakttas och till övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.

29
§ Den som vill fordra
skadestånd enligt 26 eller 27 § skall dels inom två månader från det han fick
kännedom om den omständighet på vilken anspråket grundas underrätta motparten
om sitt anspråk, dels också inom två år från det skadan inträffade hänskjuta
tvist om anspråket till hyresnämnden. Försummas det, är rätten till talan
förlorad.

Övriga
bestämmelser

30 §
Fråga enligt denna lag prövas av hyresnämnd. Fråga om skade

stånd som avses i 8 § andra stycket prövas dock av allmän domstol.

1 fråga om förfarandet vid hyresnämnden finns
bestämmelser i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Fastighetsägarorganisation eller
hyresgästorganisation är ej part i ärende, vari enligt 4 § andra stycket upptas
fråga om förhandlingsordnings bestånd, eller i ärende om tvist enligt 22 §.

31 §
Mot hyresnämnds beslut enligt denna lag får part föra talan hos

bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet

meddelades. Mot beslut enligt 4 § andra stycket att förhandlingsordning

inte vidare skall gälla får talan föras även av hyresgästorganisation som

är part enligt förhandlingsordningen.

Besvärshandling
skall inges till bostadsdomstolen.

32 §
1 tvist som avses i 22 eller 24 § skaU vardera parten svara för

sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån ej annat följer av

18 kap.
6 § rättegångsbalken.

33 §
Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag

från tillämpningen av lagen i fråga om hus som ägs av förening eller

aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelsema till bostads

rättslagen (1971: 479).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Lagen
tillämpas inte vid fastställelse eller ändring av övergångshyra enligt lagen
(1974: 1080) om avveckling av hyresregleringen.

Säsom avtal om förhandlingsordning enligt denna lag
anses även avtal som har ingåtts före ikraftträdandet, om avtalet
överensstämmer med bestämmelserna i 1, 3 och 6 §§ samt innefattar rätt att
påkaUa förhandling rörande någon av de frågor som anges i 5 §.

Har
före ikraftträdandet av denna lag förbehåU enligt 12 kap. 19 a §

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 10

andra
stycket jordabalken i dess lydelse före den 1 juli 1978 gjorts i hyresavtal om
att hyran skall ulgå med belopp som bestäms genom överenskommelse meUan å ena
sidan hyresvärden eller fastighetsägarorganisation, i vUken hyresvärden är
medlem, och å andra sidan hyresgästorganisation, har förbehållet aUtjämt
rättsverkan enligt sitt innehåll. Sådant förbehåll skall vid tillämpningen av 2
§ andra stycket och 3 § denna lag anses som förhandlingsklausul enligt lagen.

2 Förslag till

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken

dels att 7 kap. 13 § samt 12 kap. 19 a, 24 a, 35,
44, 46, 63 och 65 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer,
12 kap. 55 a och 65 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
KAP. 13 §

Även om förbehåU ej skett, gäller upplåtelse som
avser arrende eller hyra mot ny ägare av fastigheten, om upplåtelsen skett
genom skriftligt avtal och tUlträde ägt rum före överlåtelsen.

Första stycket gäller ej i fråga om överenskommelse
som avses i 8 §. I fråga om överenskommelse som avses i 7 § gäller första
stycket endast om den förut gäUande upplåtelsetiden utgått före överlåtelsen,
varvid tillträde ej skall anses ha ägt rum innan överenskommelsen trätt i
tUl-lämpning.

Om giltighet av avtal om förhandlingsordning mot
ny hyresvärd finns bestämmelser i hyresförhandlingslagen (1978: 000).

12
KAP.

19 a §

Hyran för bostadslägenhet skall Hyran för bostadslägenhet skall

vara till beloppet bestämd i avta- vara till beloppet bestämd i avta

let. Detta gäller dock ej ersättning let eller, om avtalet innehåller för

för kostnad som hänför sig till handlingsklausul enligt hyresför-

lägenhetens uppvärmning, förse- handlingslagen (1978:000), i fär

ende med varmvatten eller elek- handlingsöverenskommelse. Detta

trisk ström eUer avgifter för vat- gäller dock ej ersättning för kost-

ten och avlopp. nad som hänför sig till lägenhe-

tens
uppvärmning, förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller avgifter för
vatten och avlopp.

1
Omtryckt 1971:1209.12 kap. omtryckt 1974:1083.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Utan hinder av första stycket första punkten gäller
förbehåll i hyresavtal att hyran skall utgå med belopp som bestämmes genom
skriftlig överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden eller organisation av
fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation
av hyresgäster.

Har
avtal träffats i strid med vad som sägs i första och andra styckena, skall
hyran utgå med belopp som är skäligt med hänsyn främst till parternas avsikter
och övriga förhållanden när avtalet träffades.

Föreslagen
lydelse

Har hyran ej bestämts enligt vad som sägs i första
stycket, skall hyran utgå med belopp som är skäligt med hänsyn främst till parternas
avsikter och övriga förhållanden när avtalet träffades.

Om ogiltighet av avtal om hyra för bostadslägenhet
i vissa fall när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser i
hyresförhandlingslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24
a § Bostadshyresgäst har rätt att på egen bekostnad i lägenheten utföra
målning, tapetsering och därmed jämförlig åtgärd. Minskar därigenom lägenhetens
bruksvärde, har hyresvärden rätt till ersättning för skadan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avser
hyresavtalet enfamiljshus som icke är avsett att uthyras varaktigt eUer
lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt, gäller första stycket endast
om ej annat har avtalats.

Avser
hyresavtalet enfamUjshus som icke är avsett att uthyras varaktigt eller
lägenhet, vilken upplåtits av någon som innehade den med bostadsrätt och vUken
aUtjämt innehaves med sådan rätt, gäller första stycket endast om ej annat har
avtalats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om skyldighet för hyresgästen att utgiva
ersättning enligt första stycket prövas av hyresnämnd.

35
§

Hyresgästen får överlåta hyresrätten tUl
bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla annan bostad, om hyresnämnden
lämnar tiUstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om
hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan
påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom
byte och innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas
endast om synnerliga skäl föreUgger.

Första
stycket gäUer ej, om

1.
lägenheten är förhyrd i andra
hand,

2.
lägenheten utgör del av
upplåtarens bostad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är
avsett att uthyras

varaktigt eller i tvåfamiljshus,

4. upplåtaren
innehar lägenhe- 4. lägenheten upplåtits av någon

ten med bostadsrätt, som innehade den med bostads

rätt och lägenheten alltjämt inne

haves med sådan rätl,

5. hyresavtalet avser möblerat mm eller lägenhet
för fritidsändamål

och hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

Medverkar kommun till att hyresgästen får annan
bostad genom att anvisa eller förmedla denna, får kommunen göra framstäUning
hos hyresnämnden om tUlstånd som avses i första stycket. Vad som sagts nu
gäUer även kommunalförbund, som handhar för två eller flera kommuner gemensam
bostadsförmedling.

44 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på gmnd av dröjsmål med
betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt avtalet,
får hyresgästen ej på gmnd av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran
betalas på sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes
hos överexekutor enligl 21 § senast tolfte vardagen efter det att
hyresgästen, i den ordning som gäller för uppsägning, delgivits
underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt äger
återvinna hyresrätten. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort
vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om
vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det att hyresgästen
delgivits underrättelsen.

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1
förverkad på gmnd av dröjsmål med betalning av hyra och har hyresvärden med
anledning därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på gmnd av dröjsmålet
skiljas från lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i 20 § andra eller
tredje stycket eller nedsättes hos överexekutor enligt 21 § senast tolfte
vardagen efter det att hyresgästen, i den ordning som gäller för uppsägning,
delgivits underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt äger
återvinna hyresrätten samt, i fråga om bostadslägenhet, meddelande om
uppsägningen och anledningen till denna lämnats socialnämnden i den kommun där
lägenheten är belägen. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort
vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning
icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det att hyresgästen
delgivits underrättelsen och, i fråga om bostadslägenhet, meddelandet lämnats
socialnämnden.

Första
stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare tid än en
månad efter det att hyresrätten förverkades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 13

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

formulär
till underrättelse som av- formulär till underrättelse och

ses i första stycket. meddelande som avses i första

stycket.

46
§

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet eller, i fall
som avses i 4 § första stycket, anmodat hyresgästen att flytta, har hyresgästen
rätt till förlängning av avtalet, utom när

1.
hyresrätten är förverkad eller
avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet
att upphöra på någon av dessa gmnder,

2.
hyresgästen i annat fall
åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör
förlängas,

3.
huset skall rivas och det ej är
obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

4.
huset skaU undergå större
ombyggnad och det icke är uppenbart att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten
utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande samt det ej är obilligt
mot hyresgästen att hyresförhåUandet upphör,

5.
lägenheten ej vidare skall
användas för bostadsändamål och det ej är obilligt mot hyresgästen att
hyresförhåUandet upphör,

6.
avtalet avser lägenhet i en- 6.
avtalet avser lägenhet i en-eller tvåfamUjshus eller lägenhet eller
tvåfamUjshus och upplåtaren som upplåtaren innehar med bo- har
sådant intresse att förfoga över stadsrätt och upplåtaren har så- lägenheten
att hyresgästen skäli-dant intresse att förfoga över lä- gen
bör flytta,

genheten
att hyresgästen skäligen

bör
flytta,

6 a. avtalet avser lägenhet som upplåtits av någon
som innehade den med bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehaves med sådan
rätt samt bostadsrättshavaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten
att hyresgästen skäligen bör flytta,

1. hyresförhållandet beror av sådan anställning i
statlig eller kommunal verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av
anställning inom lantbmket eUer av annan anställning, om den är av sådan art
att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse
åt anställningens innehavare, samt anställningen har upphört,

8.
hyresförhållandet i annat fall
än som avses i 7 beror av anställning för skötsel och tiUsyn av fastighet samt
anställningen har upphört och det ej är obiUigt mot hyresgästen alt även
hyresförhållandet upphör,

9.
hyresförhållandet beror av
annan anställning än som avses i 7 eUer 8 och som upphört och det ej är
obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om
hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl för
att upplösa hyresförhållandet,

10. det i annat fall icke strider mot god sed i
hyresförhållanden eller

eljest är obUligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om hyresvärdens intresse bUr tillgodosett genom att
hyresgästen avträder endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan
förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av
första stycket rätt tUl sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav
med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen om
möjligt beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i
huset.

55
a §

Om rätt till prövning av hyresviUkoren för
bostadslägenhet i vissa fall när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser
i hyresförhandlingslagen (1978: 000).

63 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 § eUer 42 § första stycket
2, 3 eller 5 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress,
skall hyresvärden anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma
gäller beträffande sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19,
24 eUer 33 §. I faU som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet
är avsänt på annat ändamålsenUgt sätt.

Är
sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 § eller 42 § första stycket
2, 3 eller 5 eller sådant meddelande från hyresvärden till socialnämnd som
avses i 44 § avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress,
skall hyresvärden anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller
beträffande sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24
eller 33 §. I faU som avses i 24 § är det dock tUl fyUest att meddelandet är
avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppställer
någon uppsåtiigen villkor om särskUt vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet
eUer för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Gärningen får icke åtalas av åklagare, om ej åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Uppställer
någon uppsåtiigen vUlkor om särskUt vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet
eUer för överlåtelse av hyresrätt tiU sådan lägenhet, dömes tUl böter eller
fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ej dömas titt straff.

Är brottet grovt, dömes titt fängelse i högst två
år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det utgjort
led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning eller
om gärningsman-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nen eljest i avsevärd mån har missbrukat sin ställning som
ägare eller förvaltare av fastighet.

Villkor som avses i första stycket
är ogiltigt. Den som uppställt villkoret är skyldig att återbära vad han mottagit.

65 a §

Ej får någon mottaga, träffa avtal
om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet.
Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder
som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som uppsåtligen bryter mot
första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet
grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Den som har uppburit otillåten
ersättning är skyldig att återbära den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Har före ikraftträdandet av denna
lag förbehåll enligt 12 kap. 19 a § andra slycket i dess äldre lydelse gjorts i
hyresavtal om att hyran skall ulgå med belopp som bestäms genoni
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden eller
fastighetsägarorganisation, i vilken hyresvärden är medlem, och å andra sidan
hyresgästorganisation, har förbehållet alltjämt rättsverkan enligt sitt
innehåll. Sådant förbehåll skall vid tUlämpningen av 12 kap. 19 a § första
stycket i dess nya lydelse anses som förhandlingsklausul enligt
hyresförhandlingslagen (1978: 000).

Bestämmelsema i 12 kap. 44 § i dsn
nya lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal som har slutits före
ikraftträdandet. Har hyresavtalet uppsagts dessförinnan, gäller dock äldre
bestämmelser.

3 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder ocb
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1973:188) om anendenämn-der och hyresnämnder

dels att 4, 10, 11, 12, 17, 22, 23
och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skaU införas två
nya paragrafer. Ila och 15 a §§, samt närmast före 15 a § en ny rubrik av nedan
angivna lydelse.

» Lagen omtryckt 1974:1090.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2 Hyresnämnd som avses i 12 kap.
68 § jordabalken har tiU uppgift att

1.
medla i hyres-
eller bostadsrättstvist,

2.
pröva tvist om
reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligt 12
kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 3436 §§, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eUer
vilUcor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap.
55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, aUt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor
enligt 2224 §§ hyresförhandlingslagen (1978:000) eller om
återbetalningsskyldighel enligt 23 § samma lag,

3.
pröva tvist om
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen
(1971: 479),

4.
pröva fråga om
godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eUer 56 § jordabaUcen
eUer av beslut som avses i 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,

5.
vara
skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd
och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6.
pröva frågor
enligt bostadssaneringslagen (1973: 531) och bostads-förvalttiingslagen (1977:
792),

7.
pröva frågor
enhgt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Ärende upptages av den hyresnämnd
inom vars område fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9, 17 eller 18 §
lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnänmden i den
ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där
för-valtoingen föres.

10 §

Underlåter sökanden att på kal- Underlåter sökanden att på kal

lelse infinna sig inför nämnd, av- lelse
infinna sig inför nämnd, av-

skrives ärendet. Kommer ej mot- skrives
ärendet. Kommer ej mot

parten tillstädes, får nämnden fö- parten
tillstädes, får nämnden fö

relägga honom vid vite att instäUa relägga
honom vid vite att instäl-

sig inför nämnden. Kommer par- la sig inför
nämnden. Kommer

ten likväl ej tillstädes och är det parten
likväl ej tUlstädes och är

icke antagligt att förlikning kan det
icke antagUgt att förlikning

komma tiU stånd, avskrives aren- kan komma
till stånd, avskrives

det. Rör ärendet tvist som avses i ärendet.
Rör ärendet tvist som av-

1
§ första
stycket 2 eller 4 § första ses i 1 § första stycket 2 eller 4
§ stycket 2 eller 3, avgöres dock första stycket 2, 2 a eller 3, avgö-ärendet utan hinder av partens res dock ärendet utan hinder av utevaro. partens ulevaro.

2
Senaste lydelse
1977: 794.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

UtebUr båda parterna i tvist som domstol hänskjutit
tiU nämnden, avskrives ärendet. UtebUr endast den ena parten, äger första
stycket andra och tredje punkterna motsvarande tiUämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning om
det finns anledning antaga att part har laga förfaU för sin utevaro.

11
§

Rör ärende som avskrivits en- Rör ärende som
avskrivits en

ligt 10 § första stycket första ligt 10 § första stycket första

punkten tvist som avses i 9 kap. punkten tvist som avses i 9 kap.

10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 10 §, 10 kap. 6 § eUer 12 kap. 49

eUer 55 § jordabalken, 5 § lagen eller 55 § jordabalken, 22 eller

(1957: 390) om fiskearrenden eller 24 § hyresförhandlingslagen (1978:

52 § bostadsrättslagen (1971: 479), 000), 5 § lagen (1957: 390) om fis-

skall nämnden återupptaga aren- kearrenden eller 52 § bostadsrätts-

det på ansökan av sökanden. An- lagen (1971: 479), skall nämnden

sökan göres skriftUgen inom tre återupptaga ärendet på ansökan

veckor från den dag beslutet om av sökanden. Ansökan göres

avskrivning meddelades. skriftUgen inom tre veckor från

den
dag beslutet om avskrivning meddelades.

Uteblir
sökanden ånyo, får ärendet icke åtempptagas på nytt.

lla§

Gäller för lägenhet förhandlingsordning enligt
hyresförhandlingslagen (1978:000), får hyresnämnd i hyrestvist enligt 12 kap.
jordabalken icke pröva hyresvärds yrkande om högre hyra, om ej förhandling som
skall påkallas enligt förhandlingsordningen ägt rum rörande tvistefrågan.
Detsamma gäller yrkande om ändring av grunderna för beräkning av sådan särskild
ersättning som avses i 12 kap. 19 a § fordabalken. Har förhandling ej ägt rum,
får yrkande ändå upptagas till prövning, om hyresvärden påkallat förhandling
men mot denna mött hinder som icke berott av hyresvärden eller av fastighetsägarorganisation
som är part enligt förhandlingsordningen.

12 §

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om
medUng icke påkaUats, söka förlika partema.

Kan partema ej förlUcas efter förslag av någondera
parten, skaU nämnden framlägga förslag tiU förlUming, om det ej är uppenbart
att fömtsättomgar för förlUcning saknas.

FörlUcning
skaU avfattas skriftUgen och undertecknas av partema.

2
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Träffas ej förUkning, avgöres
tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller
4 § första stycket 2 eller 3. I annat fall avskrives ärendet.

Föreslagen
lydelse

Träffas ej förlikning, avgöres
tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller
4 § första stycket 2, 2 a eller 3. I annat fall avskrives ärendet.

Ärende angående förhandlingsordning m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 a §

Tvist som avses i 4 § första stycket
5 a hänskjutes till hyresnämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt
innehålla uppgift om parternas namn, den berörda fastighetens belägenhet och
tvistens beskaffenhet.

Bestämmelserna i 8 § andra femte
styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan som avses i första
stycket.

Förhandling skall hållas inför
nämnden, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs. SkaU part inställa
sig personligen, får nämnden förelägga vite.

Underlåter sökanden att pä kallelse
infinna sig inför nämnden, avskrives ärendet. Uteblir motparten, får nämnden
förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Uteblir han likväl,
avgöres ärendet utan hinder av hans utevaro.

Fjärde stycket äger ej tUlämpning
om det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

17 §

Om anledning därtill förekommer,
skall nämnd eller den nämnden förordnar besUctiga den fastighet som ärendet
rör. Partema skall beredas tiUfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får
också föranstalta om annan nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18
eller 21 § jordabalken skaU artende-nämnden inhämta yttrande från
lantbmksnämnden. Hyresnämnd får i ärende som avses i 2 a §
bostadssaneringslagen (1973: 531) inhämta yttrande från byggnadsnämnden.
Yttrande som sagts nu inhämtas från den lantbruksnämnd eUer byggnadsnämnd inom
vars område fastigheten är belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I ärende angående tvist om hyresvillkor enligt 22
§ hyresförhandlingslagen (1978:000) skall hyresnämnden, om det finnes erforderligt,
bereda den hyresgästorganisation som ingått den klandrade överenskommelsen
tillfälle att yttra sig.

Innan
hyresnämnden meddelar beslut som avses i 4 § andra stycket
hyresförhandlingslagen skall den hyresgästorganisation med vilken
förhandlingsordning gäller beredas tiUfälle att yttra sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått när talan får föras
mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 §
första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, 3, 6 eller 7. Vad som sagts nu
gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enUgt 12
kap. 16 § andra stycket eller tUlstånd enUgt 12 kap. 3436 eller 40 §
jordabalken eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971: 479) eller
ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eUer ansökan om förbud
eller medgivande som avses i 2 a § bosladssaneringslagen (1973: 531) lämnats
utan bifall.

Beslut
av nämnd äger, sedan tid för klander eUer besvär utgått när talan får föras mot
beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 § första
stycket 2 eller 4 § första stycket 2, 2 a. 3, 5 a, 6 eller 7. Vad som sagts nu
gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enUgt 12
kap. 16 § andra stycket eller tiUstånd enligt 12 kap. 3436 eUer 40 §
jordabalken eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971:479) eUer ansökan
om uppskov enUgt 12 kap. 59 § jordabalken eUer ansökan om förbud eUer
medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om
rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:000)
lämnats utan bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken
eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eUer särskild förvaltning
eller i ärende enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
finns bestämmelser i 12

Om
fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken
eller hyresförhandlingslagen (1978:000) eller i ärende angående bostadsrätt,
bostadssanering eUer särskUd förvaltning eller i ärende enUgt lagen (1975:
1132) om förvärv av hyres-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Senaste lydelse 1975:1133. Senaste lydelse 1977: 794.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

kap.
70 § jordabalken, 76 § bo- fastighet m. m. finns bestämmel-

stadsrättslagen (1971:479), 21 § ser i 12 kap. 70 § jordabalken,

bostadssaneringslagen (1973:531), 31 § hyresförhandlingslagen, 16 §

34 § bostadsförvaltningslagen bostadsrättslagen (1971:479), 21 §

(1977:792) samt 25 § lagen om bostadssaneringslagen (1973:531),

förvärv av hyresfastighet m. m. 34 § bostadsförvaltningslagen

(1977:
792) samt 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

Mot
beslut av hyresnämnd får talan föras särskUt, om nämnden

1.
avvisat ansökan som avses i
8,11,1416, 16 a eller 16 c §,

2.
avskrivit ärende enUgt 810, 2.
avskrivit ärende enligt 810, 16, 16 a eller 16 c §, dock ej när 15 a. 16, 16 a
eller 16 c §, dock ej ärendet kan åtempptagas, när ärendet kan
åtempptagas,

3.
förordnat angående ersättoing
för någons medverkan i ärendet,

4.
utdömt vite eUer annan påföljd
för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt sttaff för förseelse i
förfarandet.

Särskild talan föres genom besvär hos
bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
BesvärshandUngen skall inges tiU domstolen.

32 §»

Föres ej talan mot nämnds be- Föres ej talan mot nämnds be

slut enligt 9 kap. 14 § eUer 12 kap. slut enligt 9 kap. 14 § eUer 12 kap.

24 a § jordabalken, 13 a § denna 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller

lag eUer 13 eller 15 § eUer 25 § 27 § hyresförhandlingslagen (1978:

första stycket bostadsförvaltnings- 000), 13 a § denna lag eUer 13 el

lagen (1977: 792), får beslutet ler 15 § eUer 25 § första stycket

verkstäUas såsom lagakraftägande bostadsförvaltningslagen (1977:

dom. 792), får beslutet verkställas såsom

lagakraftägande
dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket
bostadsförvaltaings-lagen förordnat att beslut enUgt 13 eUer 15 § eUer 25 §
första stycket nämnda lag skaU lända tiU efterrättelse genast, får även sådant
beslut, om bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkstäUas såsom lagakraftägande
dom.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1978.

4 Förslag
tiU

Lag
om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

iHärigenom föreskrivs att 28 § lagen (1974: 1082)
om bostadsdomstol gkäH ha nedan angivna lydelse.

5 Senaste
lydelse 1977: 794.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses
i 4 § 2, 3, 6 eUer 7 lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vad
som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande
enUgt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 §
jordabalken eUer ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a §
bostadssaneringslagen (1973: 531) lämnats utan bifall.

Beslut
av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses
i 4 § 2, 2 o, 3, 5 a, 6 eller 7 lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om
reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eUer tUlstånd enligt
12 kap. 34 eller 36 § jordabalken eller ansökan om förbud eUer medgivande som
avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rätt till
förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:000) lämnats utan
bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1978.

5
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestänimel-ser för vissa orter

Härigenom föreskrivs
i fråga om lagen (1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
dels att 2 § skall upphöra gäUa, dels att 4 och 6 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ärende
om ersättning enUgt 2 § eller tiUstånd enligt 3 § prövas av hyresnämnd som
avses i 12 kap. 68 § jordabalken.

I
fråga om förfarandet inför hyresnämnd äger 4 § andra stycket, 1721 och 2430
§§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning.

Ärende om tiUstånd enligt 3 § prövas av hyresnämnd
som avses i 12 kap. 68 § jordabalken.

I fråga om förfarandet inför hy-resnänmd äger 4 §
andra stycket, 14, 1721 och 2430 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
som uppsåtiigen bryter mot 2 eller 3 § dömes till böter eUer fängelse i högst
ett år. Han är

1
Senaste lydelse 1975:1137.

1 Senaste lydelse
1974: 823.

2 Senaste lydelse
1974: 823.

Den
som uppsåtiigen bryter mot 3 § dömes tiU böter eUer fängelse i högst ett år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

även
i fall som avses i 2 § skyldig att återbära otillåten ersättning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Bestämmelserna i 2 § och 6 § i dess äldre lydelse
gäller fortfarande beträffande gärning som har begåtts före ikraftträdandet.

6
Förslag till

Lag
om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 16 § bostadsrättslagen
(1971:479) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16 § Bostadsrättshavare kan sedan två år förflutit
från det bostadsrätten upplåts avsäga sig bostadsrätten och därigenom bU fri
från sina förpUktelser som bostadsrättshavare. Avsägelse göres skriftiigen hos
styrelsen.

Sker avsägelse, övergår bostads- Sker avsägelse,
övergår bostads

rätten tiU föreningen på den far- rätten tiU föreningen vid det må-

dag för avträdande av hyrd lägen- nadsskifte som inträffar närmast

het som inträffar närmast efter efter tre månader från avsägelsen

tre månader från avsägelsen. eller vid det senare månadsskifte

som angivits i denna.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1978.

De nya bestämmelsema gäUer även i fråga om
bostadsrätt som upplåtits före ikraftträdandet. Har avsägelse skett
dessförinnan, gäller dock äldre bestämmelser.

7
Förslag tiU

Lag
om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom föreskrivs att 1 § bostadssaneringslagen
(1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

Denna lag äger tiUämpiung på fastighet på vilken
finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt uthyr för aimat
ändamål än fritidsändamål och som ej utgör del av hans egen bostad. Lagen
gäller dock ej fastighet som tillhör staten eller kommim.

När byggnad tiUhör innehavare av inskriven
tomträtt, äger bestämmelsema i denna lag motsvarande tiUämpning på tomträtten.
I fråga om

»
Senaste lydelse 1974: 821.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 23

byggnad
som eljest tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tilllämpliga
delar.

Med
organisation av hyresgäster Med organisation av hyresgäster

avses
i denna lag riksorganisation avses i denna lag organisation som

eller förening, som är ansluten till har avtal om förhandlingsordning

sådan organisation och inom vars för fastigheten eller, om förhand-

verksamhetsområde fasligheten är Ungsordning ej gäller, riksorgani-

belägen. sation eller förening, som är an-

sluten
tUl sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

8
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1974: 1080) om
avveckling av hyresregleringen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Under tiden den 1 oktober 1975 Under tiden den 1 oktober 1975

den 30 september 1978 får hy- den 31 december 1978 får hy

resvärden ta emot högre hyra än resvärden ta emot högre hyra än

som utgått tidigare endast efter som utgått tidigare endast efter

sådan överenskommelse eller sådan överenskommelse eller

prövning som avses i 4 §. prövning som avses i 4 §.

Om den utgående hyran understiger hyran för
lägenheter, som med hänsyn till bmksvärdet är likvärdiga, får hyran under den i
första stycket angivna tidsperioden icke höjas i vidare mån än som motsvarar
skälig andel av skUInaden mellan utgående hyra och hyran för Ukvär-diga
lägenheter. Andelens storlek skall bestämmas så att lägenhetens hyra den 1
oktober 1978 är anpassad tiU hyran för likvärdiga lägenheter. Den högsta hyra
som sålunda får utgå vid varje tidpunkt under övergångstiden betecknas i denna
lag som övergångshyra.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 24

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-02-23

Närvarande:
statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Turesson, Antonsson,
Mogård, Olsson, Dahlgren, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Lagrådsremiss
med förslag till hyresförhandlingslag m. m.

1
Inledning

Hyresrättsutredningen (Ju 1975: 06) tillsattes i
juni 1975 för att se över hyreslagstiftningen. Genom regeringsbeslut den 5
febmari 1976 överlämnades till utredningen promemorian (Ds Ju 1976:1) om kartläggning
av den s. k. svartabörshandeln med bostadslägenheter och av privat yrkesmässig
bostadsförmedling i Sverige.

Hyresrättsutredningen har i oktober 1976 avlämnat
delbetänkandet (SOU 1976:60) Hyresrätt 1 Förhandlingsordningar på bostadshyresmarknaden
m. m. I betänkandet behandlas dels frågan om förhandlingsordningar på
bostadshyresmarknaden, dels frågan om den s. k. svarta handeln med
bostadslägenheter m. m. Betänkandet innehåUer bl. a. förslag till lag om
förhandlingsordning på bostadshyresmarknaden och förslag tUl lag om ändring i
jordabalken. Dessa förslag bör fogas till regeringsprotokoUet i detta ärende
som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av riksåklagaren, bostadsdomstolen, hovrätten för Västra Sverige,
domstolsverket, hyresnämnderna i Stockhohn, Göteborg och Mahnö,
byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, Centralorganisationen SACO/SR,
Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund (HSB), Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Näringslivets byggnadsdelegation, Stockholms kooperativa
bostadsförening. Svenska byggnadsentreprenörföreningen

1 Numera justitierådet Staffan Vängby, ordförande,
direktören Folke Berg, förutvarande riksdagsledamoten, kuratorn Birgit
Hjalmarsson, direktören Sven Jansson, riksdagsledamoten, skoldirektören
Karl-Erik Strömberg och förbundsordföranden Erik Svensson.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 25

som har åberopat det yttrande som har avgelts av NäringsUvets byggnadsdelegation
, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Svenska
riksbyggen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), Sveriges fastighetsägareförbund samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Riksåklagaren har bifogat yttranden av överåklagama
i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt samt länsåklagama i Kalmar,
Kristianstads och Skaraborgs län. Byggnadsstyrelsen har i sitt yttrande
hänvisat tUl en promemoria av statens personalbosladsdelegation. Yttranden har
vidare inkommit från Olivedals stadsdelsförening i Göteborg och Stockholms
bostadsföreningars centralförening.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har i
sitt slutbetänkande (SOU 1975: 51) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag bl. a.
föreslagit att kommunens socialnämnd skall underrättas när hyresrätt är förverkad
på grund av betalningsförsummelse (s. 240244). Betänkandet innehåller i denna
del förslag tiU ändring i 12 kap. 44 § jordabalken (s. 529). Utredningamas
förslag tiU ändring i nämnda paragraf bör fogas till regeringsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. Härvid har
angivet förslag föranlett yttranden av justitiekanslern, bostadsdomstolen,
Svea hovrätt, hyresnämndema i Stockholm och Göteborg, datainspektionen,
socialstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund, bostadsstyrelsen,
länsbostadsnämnden i Malmö, bostadssociala delegationen, Sveriges
kommunförbund. Botkyrka, Göteborgs, Hofors, Jönköpings, Norrköpings och Örebro
kommuner, SABO samt Föreningen Sveriges Kronofogdar.

HSB har i skrivelse tUl justitiedepartementet den
29 september 1976 hemställt om viss ändring i 16 § bostadsrättslagen
(1971:479). HSB:s hemställan har behandlats i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1976: 17) Följdlagstiftning till eh ny föreningslag
(s. 79). Vid remissbehandling av promemorian har den angivna frågan berörts
särskilt endast av HSB och Stockholms bostadsföreningars centralförening.

2
Gällande hyreslagstiftning

2.1
Hyreslagen

De centrala bestämmelserna om hyra finns i 12 kap.
jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen bygger på att villkoren för förhyrning
bestäms av hyresvärd och hyresgäst genom hyresavtalet. I princip fömtsätter
alltså ändring av ett redan ingånget avtal att ny överenskommelse träffas.
Denna huvudregel har emellertid undantag. Dels kan avtalsvUlkor jämkas eller
lämnas utan avseende enligt 36 § lagen (1915: 218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen).

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 26

om
villkoret är oskäligt med hänsyn tiU avtalets innehåll, omständigheterna vid
avtalets tUlkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i
övrigt. Dels har hyresnämnd enUgt 51 och 55 §§ hyreslagen befogenhet att i tUl
nämnden hänskjuten förlängnings- eller villkorstvist faststäUa villkoren för
den fortsatta förhymingen.

I princip innebär hyreslagen att avtalsfrihet råder
i fråga om hyrans storlek. Hyran för bostadslägenhet skall emellertid enligt 19
a § första stycket hyreslagen vara tiU beloppet bestämd i avtalet. Undantag
görs för ersättning för kostnad som hänför sig tiU lägenhetens uppvärmning,
förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller avgifter för vatten och
avlopp. Dessa ersättningar kan tas ut som rörliga tUlägg tUl den bestämda
hyran. Enligt 19 a § andra stycket gäUer vidare att förbehåll får göras i
hyresavtal om att hyran skall utgå med belopp som bestäms genom skriftiig
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av
fastighetsägare, i vUken hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation
av hyresgäster. Bestämmelsen att hyran skall vara till sin storlek bestämd i
avtalet utgör alltså inte något hinder mot s. k. förhandlingsklausuler, dvs.
förbehåll i hyresavtal som innebär att hyran skall utgå med belopp som bestäms
efter förhandlingar med hyresgästorganisation. Undantagsregeln i 19 a § andra
stycket är den enda bestämmelse i hyreslagen som beaktar möjligheten för en hyresgäst
att överlåta bestämmanderätten om hyresvillkoren tUl en organisation (se härom
prop. 1973: 23 s. 160).

I hyreslagen har bostadshyresgäst tillförsäkrats
ett direkt besittningsskydd. Detta innebär att hyresgästen i princip har rätt
att vid hyrestidens utgång få hyresavtalet förlängt. För att
besittningsskyddet inte skall sättas ur spel genom att hyresvärden uppställer
oskäliga hyreskrav eller andra obilUga hyresvillkor har skyddet förenats med
normer för hyressältningen, de s. k. bruksvärdereglema, och fastställandet av
andra hyresvillkor. Bestämmelserna om vUlkoren för fortsatt förhyrning av bostadslägenhet
finns i 48 § hyreslagen.

Enligt 48 § första stycket utgår vid förlängning av
hyresavtal hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skaU
godtas, om den inte är oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den är
påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till braksvärdet är
likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra inte är rimlig med
hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i
nybyggda bostadshus. Vid bmksvärdeprövningen skall enUgt 48 § andra stycket
främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av
allmännyttigt bostadsföretag. Enligt 48 § tredje stycket skall annat av
hyresvärden uppställt vUlkor gälla, om det inte strider mot god sed i
hyresförhåUanden eller eljest är obUligt.

Om hyresvärden önskar höja hyran eller ändra något
annat hyresvUlkor och inte kan komma överens med hyresgästen eller, om
förhand-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 27

lingsklausul
gäller, med hyresgästorganisationen, måste han säga upp hyresgästen tUl
hyrestidens utgång. I princip innebär alltså en uppsägning från hyresvärdens
sida alltid en uppsägning för avflyttning. För att hyresgästen skall bli
skyldig att flytta från lägenheten krävs emellertid enligt 49 § hyreslagen att
hyresvärden lämnar hyresgästen ett s. k. av-flyttningsmeddelande. I regel skall
detta ske senast inom tre månader efter hyrestidens utgång. Vill hyresgästen bo
kvar i lägenheten, måste han inom tre veckor från det han fått del av detta
avflyttningsmedde-lande hänskjuta tvisten tiU hyresnämnden. Gör han inte det,
har han i regel inte rätt tUl förlängning av avtalet. Hänskjuts tvisten till
nämnden inom den föreskrivna tiden skall hyresnämnden pröva förlängningsfrågan.
Om nämnden bifaller hyresgästens yrkande om förlängning av avtalet skall
vUlkoren för den fortsatta förhymingen enligt 51 § hyreslagen faststäUas med
tUlämpning av 48 § hyreslagen.

Hyresgästen kan också få till stånd en prövning av
hyresviUkoren genom att enligt 54 och 55 §§ hyreslagen själv säga upp avtalet.
Han skall i uppsägnmgen ange att han begär ändring av hyresvUlkoren. Gör han
inte det, gäller uppsägningen hyresavtalets upphörande. Hyresgästen måste
alltså till skUlnad mot hyresvärden redan vid uppsägningstillfället ta
ställning tiU om uppsägningen skall avse avflyttning eller villkorsändring.
Har hyresgästen sagt upp avtalet för ändring av hyresvillkoren, skall han inom
tre veckor från sin uppsägning hänskjuta tvisten tiU hyresnämnden. Gör han inte
det är uppsägningen utom i visst undantagsfall utan verkan. Vid prövning
av tvist som har hänskjutits till nämnden med anledning av hyresgästens uppsägning
för villkorsändring skall vUlkoren för den fortsatta förhymingen fastställas
enligt samma bestämmelser som när hyresnämnd har bifalUt hyresgästs
förlängningsyrkande, alltså enligt 48 §. Rätten för bostadshyresgäst att vid
hyrespe-riodens utgång påkalla vUlkorsändring gäller även om förhandlingsklausul
finns i hyresavtalet (se härom prop. 1973: 23 s. 102).

De nu redovisade bestämmelsema om hyra och
hyressältningen gäller endast bostadslägenheter. För övriga lägenheter, s. k.
lokaler, gäller enligt 5660 §§ hyreslagen ett s. k. indirekt
besittningsskydd. Detta innebär bl. a. att hyresviUkoren för lokaler inte kan
faststäUas av hyresnämnd. Hyresrättsutredningen avser att i ett andra
delbetänkande behandla lokalhyresgästemas förhåUanden.

Hyreslagen innehåUer också bestämmelser om
lägenhetens skick och om hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av
lägenheten. Enligt 9 § skall hyresvärden tiUhandahålla lägenheten på
tiUträdesdagen i sådant skick att den enligt allmän uppfattning i orten är fuUt
bmkbar för det avsedda ändamålet. Motsvarande skyldighet åligger hyresvärden
under hela hyrestiden. I fråga om bostadslägenheter går hyresvärdens underhåll-
och reparationsplikt längre än i fråga om andra lägenheter. Enligt 15 § andra
stycket skall hyresvärden i bostadslägenhet med skäliga tids-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 28

mellanrum
ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning
av lägenhetens försämring genom ålder och bmk. Bestämmelsen är tvingande utom
för lägenhet i enfamUjshus. Brister hyresvärden i sin underhåUsskyldighet har
hyresgästen enligt 16 § första stycket rätt att ombesörja reparation på
hyresvärdens bekostnad, s. k. självhjälpsrätt, samt rätt till skälig
nedsättning i hyran under den tid lägenheten är i bristfäUigt skick. Dämtöver
har hyresgästen rätt att häva hyresavtalet om bristen är väsentiig och han har
dessutom rätt tiU skadestånd. Hyresnämnd kan också enligt 16 § andra stycket
på ansökan av hyresgästen ålägga hyresvärden att avhjälpa bristen
(reparationsföreläggande). Hyresgästen är å sin sida skyldig att inte använda
lägenheten för annat ändamål än som avsetts och att väl vårda lägenheten under
hyrestiden (23 och 24 §§ hyreslagen).

2.2
Avvecklingslagen

Lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. upphörde
att gäUa med utgången av september 1975 (se SFS 1974: 213). Ar 1971 beslöts
genomgripande ändringar av hyresregleringslagen, som trädde i kraft den 1 oktober
1972. Systemet med genereUa hyreshöjningar avskaffades och ett nytt
bashyresbegrepp infördes. Huvudansvaret för hyresregleringen lades på
hyresmarknadens organisationer (se härom prop. 1971:103 s. 43). Enligt 3 a§
hyresregleringslagen (i lydelse enligt SFS 1971:418) skulle fastställelse och
ändring av bashyra ske genom skriflig överenskommelse mellan å ena sidan
hyresvärd eller organisation av fastighetsägare, i vUken hyresvärden var
medlem, och å andra sidan organisation av hyresgäster. Med organisation avsågs
därvid riksorganisation eller förening som var ansluten tUl sådan organisation
och inom vars område lägenheten var belägen.

Lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen
(awecklingslagen) har trätt i kraft den 1 juU 1975 (prop. 1974: 150, CU 1974:
36, rskr 1974: 372). AweckUngslagen innehåUer bestämmelser om en särskild
övergångsordning som skall göra det möjligt att successivt anpassa hyrorna för
lägenheter som var hyresreglerade vid utgången av september 1975 till
lägenhetemas bruksvärde.

Övergångsordningen innebär enligt 3 och 4 §§
awecklingslagen att hyran under tiden fr. o. m. den 1 oktober 1975 t. o. m. den
30 september 1978 endast får höjas genom skriftiig överenskommelse mellan å ena
sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare, i vilken hyresvärden är
medlem, och å den andra hyresgästorganisation. Med organisation avses, Uksom i
hyresregleringslagen, riksorganisation eller därtill ansluten förening. Hyran
får under den angivna tidsperioden inte höjas i vidare mån än som motsvarar
skälig andel av skillnaden meUan utgående hyra och hyran för likvärdiga
lägenheter. Andelens storlek skall bestäm-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 29

mas
så att lägenhetens hyra den 1 oktober 1978 är anpassad tiU hyran för Ukvärdiga
lägenheter. Den högsta hyra som får utgå vid varje tidpunkt under
övergångstiden betecknas i lagen som övergångshyra. Hyresvärd som tar emot
högre hyra än fastställd övergångshyra kan dömas tUl böter eller fängelse i
högst ett år. Han är också skyldig att återbära otillåten hyra. Har förhandlingsöverenskommelse
om övergångshyra inte träffats, får hyran på framställning av hyresvärd
bestämmas av hyresnämnd. Hyresnämnden får ta upp frågan endast om förhandling
har ägt mm med hyresgästorganisationen eUer om hyresvärden inte skäligen kan
anses ha varit skyldig att träda i förhandling. Awecklingslagen innehåller
inte några särskUda regler om rätt för enskild hyresgäst att begära prövning
hos hyresnämnden av träffad förhandlingsöverenskommelse (se härom prop.
1974:150 s. 468).

Awecklingslagens bestämmelser om övergångshyra
upphör i princip att vara tUlämpliga, om ny hyresgäst inträder i
hyresförhåUandet. Upplåts lägenheten till ny hyresgäst efter den 30 september
1975, är hyresvärden enUgt huvudregeln oförhindrad att omedelbart ta ut
bruksvärdehyran.

3
Det frivilliga förhandlingssystemet 3.1 Hyresgäströrelsen

Hyresgästemas riksförbund, som bUdades 1923, består
f. n. av 21 regionalt verksamma föreningar med tillsammans ca 650 000
medlemmar. De 21 hyresgästföreningarna består i sin tur av lokalavdelningar,
som normalt omfattar en kommun. Enligt stadgama åligger det lokalavdelning att
bUda kontaktkommittéer för de olika bostadsområdena.

Förbundets högsta beslutande organ är kongressen,
som sammanträder vart fjärde år. Kongressen utser förbundsråd,
förbundsstyrelse och verkstäUande utskott. Förbundsrådet är meUan kongressema
förbundets högsta beslutande organ. Förbundsstyrelsen skall mellan
förbundsrådets sammanträden leda förbundets verksamhet. Verkställande
utskottet, som består av förbundsordföranden, andre förbimdsordföranden och
förbundssekreteraren, har att verkställa kongressens, förbundsrådets och
förbundsstyrelsens beslut och skall svara för handläggningen av löpande
ärenden. Förbundets kansli finns i Stockholm.

Hyresgästföreningens högsta beslutande organ är
fullmäktige, som utses av föreningens avdelningar. Vid årsmötet utser
fullmäktige styrelse, inom vilken bUdats ett arbetsutskott, som behandlar
löpande ärenden. Genom anställda ombudsmän biträder föreningama medlemmama vid
förhandlingar och vid rättstvister.

Lokalavdelningens uppgift är att lokalt bevaka
medlemmarnas intressen och verka för föreningens syften. Avdelningens årsmöte
väljer sty-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 30

relse.
Styrelsen kan delegera vissa arbetsuppgifter tiU de förut nämnda
kontaktkommittéerna. Det åligger styrelsen att minst två gånger om året kalla
kontaktkommittéerna till gemensamma konferenser för information och utbyte av
erfarenheter.

3.2
Den allmännyttiga sektom

1950 bildade ett femtiotal allmännyttiga
bostadsföretag riksorganisationen Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO). F. n. är omkring 230 allmännyttiga bostadsföretag anslutna tiU SABO. De
anslutna företagen förvaltar närmare 650 000 bostadslägenheter.

Är 1957 enades SABO och Hyresgästernas riksförbund
om att rekommendera anslutna bostadsföretag resp. hyresgästföreningar att anta
en av de centrala partsorganen utarbetad förhandlingsordning. Samtidigt enades
partsorganisationema om att inrätta en gemensam hyresmarknadskommitté.

Efter revidering år 1971 har den av
hyresmarknadskommittén rekommenderade förhandlingsordningen följande lydelse:

"1. Vardera parten äger hos den andra påkalla
förhandlingar i frågor som berör hyror eller boendeförhåUanden för en eller
flera av företagets hyresgäster.

2.
Det förutsattes att parterna
genom ömsesidigt hänsynstagande skaU söka att i samförstånd ordna sina
gemensamma angelägenheter och såvitt möjligt förebygga uppkomsten av tvister.

3.
Parterna skaU sträva efter att
uppnå en opartisk lösning av de tvister eller förhandlingsfrågor av annat
slag, som dragits under deras bedömande.

4.
Föreningsrätten skall å ömse
sidor länmas okränkt.

5.
Påkallande av förhandling skall
ske skriftligen med angivande av de frågor som förhandlingen skall omfatla.

6.
Har förhandling påkallats, skaU
sammanträde hållas snarast möjligt och senast inom 14 dagar, såvida inte
parterna enas om annan tid.

7.
Där enighet ej kan uppnås, äger
endera parten rätt att genom respektive huvudorganisation begära att få
tvisten prövad i huvudorganisationernas gemensamma Hyresmarknadskommitté.

8.
Tillägg eller ändring i denna
förhandlingsordning får ej företagas utan medgivande av SABO, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag och Hyresgästemas Riksförbund.

9.
Detta avtal gäUer från den
../.. 19.. tiU den ../.. 19... Har uppsägning ej skett tre månader före
avtalsperiodens slut, är avtalet förlängt på ett år i taget.

Undertecknade antager denna förhandlingsordning.

(Bostadsföretaget) (Hyresgästföreningen)"

Lokala förhandlingsordningar enUgt den
rekommenderade lydelsen utgör grundvalen för de regelbundna hyresförhandlingar
som i hela landet förs meUan hyresgästföreningama och de allmännyttiga
bostadsföretagen. Det totala antalet lokala förhandlingsordningar på den
allmän-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 31

nyttiga
sektorn uppgår f. n. tiU drygt 400. När lokala förhandlingar inte leder till
överenskommelse, hänskjuts tvisten genom någon av huvudorganisationerna tUl
hyresmarknadskommillén, som ger partema förslag till lösning av tvisten. De vid
förhandlingama träffade överenskommelserna om hyror och andra
boendeförhåUanden blir bindande för de enskUda hyresgästerna genom att i deras
kontrakt har införts en förhandlingsklausul. Denna har vanligen följande
lydelse: "Hyresgästen förbinder sig att utan uppsägning av detta
hyresavtal följa de överenskommelser angående hyra m. m. som på grandval av
gällande förhandlingsordning kan komma att träffas mellan hyresvärden och
hyresgästförening, ansluten tiU Hyresgästernas Riksförbund."

På den allmännyttiga sektorn finns också en
överenskommelse från år 1959 mellan HSB:s riksförbund och Hyresgästemas
riksförbund rörande hyressältningen i fastigheter som tUlhör sådana av
HSB-föreningar förvaltade stiftelser, som inte tiUhör SABO. Denna
överenskommelse innehåller ett beslut om bildande av en gemensam kommitté,
"Kommittén för prövning av tvister i hyresfrågor", samt en
rekommendation tUl stiftelser och hyresgästföreningar att anta ett av
riksförbunden utarbetat förslag liU förhandUngsordning. Förhandlingsordningen
överensstämmer i huvudsak med den av hyresmarknadskommittén rekommenderade.
Förhandlingsrätt föreligger i frågor gällande hyressättning och hyresvillkoren
i Övrigt i av stiftelsen förvaltade lägenheter.

3.3
Den enskilda sektorn

Med den enskilda sektorn avses sådana
hyreslägenheter som ägs av enskilda personer eller privata bostadsföretag.
Industriägda bostäder inräknas inte. Den enskilda sektorn består f. n. av ca
800 000 lägenheter.

Riksorganisationen Sveriges fastighetsägareförbund
bUdades år 1914. Fastighetsägareförbundet omfattar numera 33 regionalt
verksamma föreningar samt dämtöver 2 lokala föreningar, som tUls vidare fått
dispens från skyldighet att gå upp i regionförening. Vid ingången av år 1975
hade föreningarna tillsammans ca 23 000 medlemmar.

Ar 1970 träffade fastighetsägareförbundet och
Hyresgästernas riksförbund en överenskommelse om bildandet av ett gemensamt
förhandlingsorgan, kallat bostadsmarknadskommittén. Till skillnad från
hyresmarknadskommittén tar bostadsmarknadskommittén enligt denna överenskommelse
inte upp andra lokala tvister än sådana som rör frågor av principiell
betydelse. Efter revidering år 1973 har den av bostadsmarknadskommittén
rekommenderade förhandlingsordningen följande lydelse:

"Mellan NN, hyresvärd, och XX Fastighetsägareföreningen,
å den ena, samt YY Hyresgästförening, å den andra sidan, har deima dag träffats
överenskommelse att tillämpa denna förhandlingsordning beträffande samtiiga
bostadslägenheter i följande fastigheter: ...

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 32

1.
Vardera föreningen äger hos den
andra påkaUa förhandlingar i frågor som berör hyror och boendeförhåUanden. Det
förutsätts dock att hyresvärd och hyresgäst beträffande andra frågor än hyror i
första hand genom ömsesidigt hänsynstagande skall söka att i samförstånd ordna
sina gemensamma angelägenheter och såvitt möjligt förebygga uppkomsten av
tvister i sådana frågor.

2.
Föreningarna skaU sträva efter
att uppnå en opartisk lösning av de förhandlingsfrågor som dragits under deras
bedömande.

3.
Föreningsrätten skall å ömse
sidor lämnas okränkt.

4.
Begäran om förhandling skaU ske
skriftUgen med angivande av de frågor som förhandlingen skall omfatta. Har
förhandUng begärts, skaU sammanträde håUas snarast möjUgt och senast inom tre
veckor, såvida inte partema enas om annan tid.

Vid förhandling skall, därest så påkaUas, föras
protokoll som justeras av företrädare för vardera föreningen.

5.
Träffade överenskommelser skall
avfattas skriftiigen och undertecknas av hyresvärden och företrädare för
föreningama.

6.
Skulle överenskommelse ej kunna
träffas är det hyresvärd/hyresgäst obetaget att hos vederbörande myndighet
begära prövning av tvisten. Därvid skall dock beaktas den överenskommelse som
träffats mellan riksförbimden angående vissa tvisters hänskjutande tUl Bostadsmarknadskommittén.

7.
Detta avtal gäller från och med
den ../.. 19.. tiU och med den 31/12 19...

Har skriftUg uppsägning ej skett tre månader före
avtalsperiodens utgång är avtalet förlängt på ett år i taget."

Avtalet om förhandlingsordning skaU enligt
rekommendationen skrivas under av hyresvärden, fastighetsägareföreningen och
hyresgästföreningen.

Den av bostadsmarknadskommittén rekommenderade
förhandlingsordningen överensstämmer i aUt väsentligt med den av
hyresmarknads-kommittén rekommenderade. Bland de förhandlingsordningar, som
f.n. gäller på den enskUda sektorn och som tUlsammans berör ca 125 000 lägenheter,
finns emellertid flera äldre förhandlingsordningar, som i skilda hänseenden
avviker från den av bostadsmarknadskommittén rekommenderade och föreskriver en
mindre omfattande förhandlingsrätt. Enligt vissa förhandlingsordningar kan
endast frågor om hyran göras tiU föremål för förhandling. Enligt andra kan
förhandlingar påkallas bara om frågan rör medlem i hyresgästföreningen.

I Ukhet med vad som gäller på den aUmännyttiga
sektorn och i övriga fall där förhandlingsordning finns blir de
överenskommelser, som träffas på grundval av förhandlingsordningen, bindande
för den enskilde hyresgästen genom en i hans hyreskontrakt intagen
förhandlingsklausul.

3.4
Industrisektorn

Ar 1972 träffade Hyresgästernas riksförbund en
central överenskommelse med Industriens bostadsförening om inrättandet av ett
centralt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 33

partsorgan,
industribostadskommittén och om rekommendation till anslutna föreningar och
företag att teckna lokala förhandlingsordningar. Industriens bostadsförenings
medlemsföretag äger eller förvaltar sammanlagt ca 70 000 lägenheter.

Den rekommenderade förhandlingsordningen
överensstämmer i allt väsentligt med de av hyresmarknads- och bostadsmarknadskommittéerna
rekommenderade. Om tvist inte kan lösas vid lokal förhandling, äger enligt
förhandlingsordningen part rätt att genom sin huvudorganisation hänskjuta
tvisten tiU industribostadskommittén.

3.5
Kommun- och landstingssektorn

Kommuner och landsting äger sammanlagt ca 175 000
bostadslägenheter. Är 1973 träffades en central överenskommelse mellan å ena
sidan Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet och å den andra sidan
Hyresgästemas rUcsförbund med i stort sett samma innehåll som redovisats för
industrisektorn. Namnet på det centrala partsorganet är kommimbostadskommittén.

4
Utredningen

4.1
Allmänna synpunkter

Utredningen konstaterar inledningsvis att
partsorganisationerna har kommit att spela en allt viktigare roll på
bostadshyresmarknaden. Inom ramama för dels friviUiga förhandlingsordningar,
dels awecklingslagens förhandlingssystem bestäms f. n. hyresvUlkoren för
flertalet bostadslägenheter i landet under medverkan av partsorganisationerna.

Erfarenheterna i stort av det frivilliga
förhandlingssystemet och av förhandlingsordningarna i hyresregleringslagen och
awecklingslagen måste enligt utredningen bedömas som goda. Partsorganisationema
har visat såväl vilja som förmåga att uppnå för båda sidor godtagbara överenskommelser.

Utvecklingen mot ett förhandlingssystem ser
utredningen främst som resultatet av den organiserade hyresgäströrelsens
strävan att skapa förutsättningar för frivUliga uppgörelser mellan
hyresmarknadens parter. Även fastighetsägarna sägs ha uppfattat
förhandlingssystemet som fördelaktigt. Den främsta vinningen för dem har
enligt utredningen varit den förenkling av i första hand
hyressättningsförfarandet som en förhandlingsordning innebär. I stället för
att förhandla med varje enskild hyresgäst kan fastighetsägaren enligt
förhandUngsordningen förhandla med en enda motpart.

Den hittillsvarande utvecklingen tyder enligt
utredningen på att förhandlingsordningar på frivUlig väg kommer att i ökad
omfattning vinna

3
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 34

insteg
även på den enskilda bostadssektom. Ett inte obetydUgt antal fastighetsägare
kommer dock inte att vilja teckna frivUliga förhandlingsordningar. Enligt
utredningen uppkommer då frågan om en förhandlingsordning allmänt sett kan
anses innefatta sådana fördelar för hyresgästerna att deras organisationer bör
tillerkännas legal förhandlingsrätt, även när fastighetsägaren inte önskar en
förhandlingsordning.

Som utgångspunkt för sitt fortsatta
ställningstagande tUl frågan om en legal förhandUngsrätt framhåller utredningen
att förhållandena på en balanserad bostadshyresmarknad i första hand bör
regleras genom förhandlingsöverenskommelser och inte genom lagstiftning och
myndighetskontroll. Hyresnämnds prövning bör påkallas endast i faU då partema
inte når överenskommelse på frivUUg väg.

Fria förhandlingar fömtsätter emellertid jämställda
förhandlingsparter. På den punkten framhåller utredningen att hyresgästens
rättsliga ställning har förstärkts väsentligt genom ändringar i
hyreslagstiftningen. Hans ställning som utomrättsUg förhandlingspartner till
hyresvärden har emellertid inte stärkts i motsvarande mån.

För att kompensera sitt faktiska underläge som
förhandlingspartner till hyresvärden har hyresgästerna i många fall anslutit
sig till den organiserade hyresgäströrelsen. Därmed har hyresgästerna vunnit
en betydande styrka, när det gäller att hävda sina ståndpunkter i
förhandlingar med hyresvärden. Enligt utredningen kan det dock knappast föras
enskUda förhandlingar för varje hyresgäst även om han biträds av hyresgästföreningen.
I stället torde hyresgästerna genom kollektivt handlande i fria förhandlingar
bäst kunna hävda den ställning de erhållit genom lagstiftningen.
Hyressättningsfrågorna sägs också vara särskilt väl ägnade för
förhandlingsöverenskommelser.

Mot denna bakgmnd finner utredningen att ett
förhandlingssystem, där hyresgästerna representeras av sin organisation,
innebär väsentliga fördelar inte bara för den enskilde hyresgästen och för
hyresgästkoUekti-vet utan även för samhäUet. Fördelama är av den arten att det
inte rimligen kan få ankomma på den enskUde fastighetsägaren att avgöra om
hyresgästerna skaU ha rätt tiU kollektiva överenskommelser. En lagfäst rätt tUl
förhandling skulle också i vissa fall medföra större trygghet för att de
förhandlingsordningar som har uppnåtts på frivUlig väg blir bestående.

En fömtsättning för att ett koUektivt system skall
kunna godtas är enUgt utredningen att systemet innehåller tillräckliga
garantier för den enskildes rättssäkerhet. Utredningen har emeUertid funnit
att ett legalt förhandlingssystem väl kan utformas så, att det uppfyller högt
stäUda krav på den enskildes möjUgheter att ta tUl vara sina intressen gentemot
förhandlingsordningens parter. Utredningen lägger därför fram ett förslag om
lagfäst rätt till förhandlingsordning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 35

4.2
Förhandlingsrättens innehåll

Det föreligger enligt utredningen inte något behov
av att omedelbart inlemma samtiiga hyreslägenheter i landet i ett
förhandlingssystem. Vad det gäller är att skapa en ordning inom vilken
organisation av hyresgäster ges möjlighet att etablera förhandlingsrätt även
om hyresvärden motsätter sig detta. Däremot bör det inte komma i fråga att
genom lagstiftning rubba det friviUiga förhandUngssystemet.

Ett legalt erkännande av förhandlingsrätten på
bostadshyresmarknaden får enligt utredningen praktisk betydelse i första hand
på de områden där friviUiga förhandlingsordningar inte har kommit till stånd.
Det är dock inte oväsentligt att ett bibehåUande av rätten tUl förhandlingsordning
garanteras i lag även för det fall att hyresgästorganisationen redan själv har
förmått hävda sin rätt. Därmed stärks hyresgästorganisationens StäUning
gentemot fastighetsägaren. Lagstiftningen bör därför utformas så att under
denna faUer såväl den förhandlingsrätt som grundas på friviUiga avtal som den
som har tillkommit genom ett tvångsförfarande. All förhandlingsverksamhet på
bostadshyresmarknaden kommer då att vila på samma legala grund.

Enligt utredningen bör förhandlingsrätt även
fortsättningsvis i största möjliga utsträckning komma till stånd genom
frivUliga avtal meUan hyresgästorganisation och hyresvärd eUer fastighetsägarorganisation.
Lagstiftningens primära praktiska syfte blir att ge hyresgästorganisationen
rätt att företräda hyresgästerna i förhandlingar med hyresvärden för att
därigenom möjliggöra en lösning av uppkommande frågor och tvister i
samförstånd. Dämtöver krävs att förhandlingsarbetet kan ske i former, som
garanterar kontinuitet och stadga.

Utredningen erinrar om att förhandlingsrättens
gmndval inom frivil-ligsyslemet utgörs av ett avtal om förhandlingsordning.
Genom detta avtal förbinder sig partema att förhandla i enlighet med en viss
förhandlingsordning. Avtalet gör det möjligt för en hyresgästorganisation att
långsiktigt och kontinuerligt påverka boendeförhållandena för de hyresgäster
den representerar. Mot den bakgmnden är det naturligt att också en legal
reglering av förhandlingsrätten utformas som i första hand en rätt att teckna
förhandlingsordning.

Utredningen diskuterar härefter frågan om en
förhandlingsordning bör omfatta samtiiga lägenheter i en eller flera
fastigheter. Härvid erinras om att utvecklingen inom det friviUiga
förhandUngssystemet har lett fram till en förhandUngsrätt för den
avtalsslutande hyresgästorganisationen oberoende av hyresgästernas
organisationstiUhörighet. För den angivna ordningen kan enligt utredningen
anföras flera skäl. Det Ugger tUl en början i sakens natur att
förhandUngsöverenskommelser i frågor som berör alla hyresgäster i en fastighet
på ett likartat sätt också kommer att tiUämpas Uka för alla. Beträffande de
viktiga hyressättningsfrågorna

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 36

finner
utredningen det uppenbart att de praktiska vinsterna med en förhandlingsordning
minskar betydUgt, om den endast träffar vissa av fastighetens lägenheter. Sker
hyressältningen såsom på den aUmännyttiga sektorn med hjälp av schabloner,
förutsätter själva metoden att hela det berörda lägenhetsbeståndet omfattas av
överenskommelsen.

För den angivna ordningen talar enligt utredningen,
föratom praktiska hänsyn, även hyreslagens bruksvärderegler. Braksvärdesystemet
innebär inte bara att jämförUga lägenheter får Uka höga hyror utan också,
åtminstone på längre sikt, att hyrorna i hela lägenhetsbeståndet anpassas tUl
varandra efter lägenhetemas varierande standard. I detta system där hyrorna i
olika lägenheter påverkar varandra på grund av objektivt bedömbara faktorer
föreUgger enUgt utredningen ett koUektivt hyresgästintresse att kunna öva
inflytande på samtliga lägenheter i det berörda beståndet. SkuUe vissa
lägenheter undantas från förhandlingsordningen löper man risken att i strid
med bruksvärdesprincipen få skUda hyresnivåer för likvärdiga lägenheter.
Genomfördes en begränsning, skulle det enligt utredningen vidare kunna inträffa
att i en och sanmia fastighet vissa hyror bestämdes i förhandUngar med en hyresgästorganisation,
andra i förhandlingar med en annan gmpp hyresgäster och åter andra i
förhandlingar med de enskilda hyresgästerna. Förhandlingssystemet skuUe därmed
bU omöjligt att i praktiken hantera och därför utan värde för hyrespartema.

Mot denna bakgmnd anser sig utrednmgen kunna
konstatera att en förhandlingsordning måste, såsom faUet redan är enligt de
frivUUga förhandlingsordningarna, irmefatta förhandlingsrätt för samtliga
bostadslägenheter i en eller flera fastigheter. Därför föreslås att den hyresgästorganisation
som får förhandUngsrätt skall förhandla för aUa lägenheter. Denna organisation
får tUlvarata hela hyresgästkollektivets intressen och bevaka hyresfrågorna
inom hela fastigheten.

Förhandlingsrätten avser enligt utredningens
förslag endast vUlkoren för de lägenheter som hyrs ut av hyresvärden i första
hand. VUlkoren för av hyresgästerna gjorda andrahandsupplåtelser omfattas inte
av för-handUngsrätten.

4.3
Rätten tiU förhandlingsordnuig

EnUgt utredningen bör förhandUngsrätt i de enskilda
fallen komma lUl stånd genom frivUlig överenskommelse meUan
hyresgästorganisation -och hyresvärd eller fastighetsägareförening. Kan
förhandUngsrätt inte uppnås på frivUlig väg, måste emeUertid lagen anvisa en
metod för att förhandlingsordning ändå skall kunna genomdrivas. Varje
organisation, som uppger sig vUja företräda hyresgästema i en viss fastighet,
kan enUgt utredningen inte utan vidare tiUerkännas förhandlingsrätt. Därför

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 37

måste
karaktären hos en organisation som bör tUlerkännas sådan rätt preciseras.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang om det
bör krävas att förhandlingsberättigad organisation skaU vara ansluten till
riksorganisation av hyresgäster. Utredningen erinrar om att ett sådant krav
gäUer vid förhandlingar om övergångshyra enUgt awecklingslagen. Enligt utredningen
är vidare de frivUliga förhandlingsordningarna så gott som undantagslöst slutna
med hyresgästförening som är ansluten tiU Hyresgästernas riksförbund som part.
I 19 a § hyreslagen, dvs. den bestämmelse som ger en ram för möjligheten att i
dag teckna förhandUngsordning, ställs det dock inte upp något krav på viss
organisationstUUiörig-het. Av förarbetena framgår att hyreslagen inte lägger
något absolut hinder i vägen för att låta även överenskommelse om hyra, som
träffas av organisation som står utanför hyresgäströrelsen, bli bindande för de
enskilda hyrespartema (prop. 1973: 23 s. 160). Vissa krav ställs dock på en
sammanslutning för att den skaU kunna betraktas som en hyresgästorganisation.
Den måste enligt förarbetena fylla åtminstone de krav som bmkar uppställas för
att en sammanslutning över huvud taget skall kunna betraktas som en ideeU
förening. Däremot krävs det inte att organisationens enda och huvudsakliga
ändamål är att ta till vara medlemmarnas intressen i hyresfrågor.

Även om det bara i undantagsfall kan tänkas
förekomma att en utanför hyresgäströrelsen stående organisation framställer
krav på förhandlingsordning, finns det enligt utredningen inte skäl att
frånkänna en lokal organisation, som har erforderUg kompetens för uppgiften,
förhandlingsrätt. Utredningen föreslår därför att avtal om förhandlingsordning
är giltigt om det har ingåtts av hyresgästorganisation som uppfyUer de krav som
nu gäller enUgt förarbetena tiU 19 a § hyreslagen.

För det fall att förhandlingsrätt inte kan erhållas
på friviUig väg genom avtal föreslår utredningen att tvisten skaU kunna
hänskjutas till prövning av hyresnämnd.

Rent allmänt anser utredningen att det i en sådan
situation bör krävas starka skäl för att en hyresgästorganisations
framställning om förhandlingsordning skaU kunna avvisas. Organisationen måste
dock åtnjuta hyresgästemas förtroende. Berättigad hänsyn bör aUtså tas tiU
uppfattningen hos de berörda hyresgästema. Om en hyresgästorganisation skulle
begära förhandlingsrätt för en fastighet där flertalet hyresgäster bestämt
motsätter sig detta, bör någon förhandlingsordning inte få komma till stånd.
Däremot bör inte krav uppställas på att hyresgästorganisationen skall kunna
uppvisa en viss anslutning av medlemmama bland de berörda hyresgästerna. Om
hyresgästerna mte motsätter sig förhandlingsordning, kan det i vissa lägen
framstå som berättigat att en hyresgästorganisation får förhandUngsrätt, trots
att den inte har några eller har endast ett fåtal medlemmar i den aktueUa
fastigheten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 38

Karaktären hos den organisation som begär
förhandlingsrätt måste dessutom tUlmätas betydelse. En utanför
hyresgäströrelsen stående organisation som kräver förhandlingsrätt måste få
sina kvalifikationer för uppgiften prövade. Det kan enligt utredningen inte
anses rimligt att tvinga hyresvärden att förhandla med en för uppgiften inte
skickad organisation, även om den till äventyrs skulle ha stöd hos åtskUliga
hyresgäster.

Antalet berörda lägenheter kan också spela viss
roll. De praktiska skälen för en förhandUngsordning gör sig i aUmäidiet
starkare gällande ju större lägenhetsbestånd som skaU omfattas av
förhandlingsordningen. Förhållandena kan emellertid också i en mindre fastighet
vara sådana att ett kollektivt agerande från hyresgästemas sida framstår som
särskilt angeläget för att skapa godtagbara boendeförhåUanden.

Åtskilliga omständigheter måste aUtså enUgt
utredningen vägas mot varandra vid avgörandet av huruvida förhandlingsrätt
skall komma tUl stånd i ett läge där hyresvärden har vägrat teckna
förhandlingsordning. Utredningen anser det ogörligt att i lagtext närmare
precisera de omständigheter på vUka hyresnämnden kan gmnda ett ogillande av
hyresgästorganisationens begäran om förhandlingsordning. Den prövning som
skall ske i hyresnämnden bör därför utformas som en obUUghetspröv-ning. Enligt
förslaget skall hyresgästorganisation ha rätt tUl förhandlingsordning, om det
inte efter övervägande av samtiiga på frågan inverkande omständigheter kan
anses obUligt mot hyresvärden eller mot hyresgästema.

En förhandlingsordning, avtalad eller beslutad av
hyresnämnd, måste kunna på begäran av endera parten bringas att upphöra nar
ändrade förhåUanden har inträtt. Detta bör enUgt utredningen ske genom uppsägning.
Utredningen föreslår en minsta uppsägningstid av tre månader. Rätlen tiU
förhandUngsordning skuUe enligt utredningen vara utan värde, om hyresvärden
fritt kunde säga upp förhandlingsordningen. Rätten tiU förhandlingsordning
fömtsätter att en av hyresvärd gjord uppsägning kan hänskjutas tiU hyresnämnds
prövning. Enligt förslaget skall hyresgästorganisationen ha rätt tiU
förlängning av förhandlingsordning enligt samma gmnder som har föreslagits
gäUa för rätt att teckna förhandlingsordning. Endast om förhandUngsordning på
gmnd av ändrade förhåUanden har bUvit obUUg mot hyresvärden eller mot hyresgästerna
bör den få upphöra mot hyresgästorganisationens vilja.

Utredningen berör också frågan om den konkurtens om
förhandlingsordning som kan uppkomma meUan olika hyresgästorganisationer. Utredningen
erinrar om att sådana konkurrensfrågor hittiUs har fått lösas såsom tvist om
förhandlingsklausids obilUghet i förlängnings- eUer viU-korstvist och med
tiUämpning av bestämmelserna i 48 § hyreslagen. Utredningens förslag kan ge
upphov tiU motsvarande prövningssituationer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 39

Någon
särskild reglering för dessa situationer föreslås dock inte, eftersom de antas
säUan aktuaUseras i praktiken. Frågorna får enligt utredningen avgöras inom
ramen för den föreslagna obillighetsprövningen. Härvid sägs att företräde i
allmänhet bör ges åt en organisation med långsiktig målsättning framför en
nybildad sammanslutning, som har uppstått på grund av ett utbrett missnöje i en
enstaka fråga. Enligt utredningen bör det sällan finnas anledning att låta en
bestående förhandlingsordning mbbas av en tillfällig opinion bland
hyresgästerna, även om den skulle omfattas av majoriteten. I sådana faU
framstår det enligt utredningen många gånger som tillräckligt att de missnöjda
hyresgästerna har möjlighet att få förhandlingsöverenskommelsen prövad av hyresnämnd.

Frågan om hyresvärds rätt till förhandlingsordning
tas också upp av utredningen. Även om en hyresvärds begäran om
förhandlingsordning i de flesta fall torde leda lill att ett frivUligt avtal
tecknas och det endast i undantagsfall kan anses skäligt att ålägga en
hyresgästorganisation förhandlingsordning mot dess vilja, är det enligt
utredningen från principiell synpunkt värdefullt att också hyresvärdssidans
behov av förhandlingsordning kommer tUl uttryck i lagen. En sådan rätt bör
enligt utredningen utgöra ett incitament för hyresvärdar att ta initiativ tUl
förhandlingsordning och gynnsamt bidra tUl att frivUUga avtal om förhandUngsordning
tecknas. Från principen om parternas likstäUdhet måste det vidare anses
angeläget att också hyresvärden ges rätt att få en av motparten gjord
uppsägning av förhandlingsordningen prövad av hyresnämnd. Hyresvärden föreslås
därför få rätt tUl förhandUngsordning och rätt tUl förlängning av
förhandlingsordning, om det inte är obUligt mot hyresgästorganisationen eller
mot hyresgästerna. Hyresvärden måste dock rikta sin begäran om
förhandlingsordning tUl en hyresgästorganisation som uppfyller de krav som man
i sammanhanget bör ställa på en sådan. Om en oorganiserad fastighetsägare gör
framställning om förhandlingsordning och hyresgästorganisationen vägrar teckna
förhandlingsordning, talar detta enligt utredningen för att
förhandlingsordningen är obiUig inte bara för organisationen utan också för
hyresgästerna.

Utredningen berör vidare frågan om vad som bör
hända med en förhandlingsordning om fastigheten övergår tiU ny ägare. Härvid
erinras om bestämmelserna i 7 kap. jordabalken, som innebär att de enskilda
hyresavtalen nästan undantagslöst blir gällande mot den nye ägaren. Också en
förhandlingsordning bör enligt utredningen fortsätta att gälla oberoende av
förändringar i äganderättsförhållandena. SkiUle någon av partema i samband med
ägarskifte vilja befria sig från förhandlingsordningen, anses det föreslagna
uppsägningsförfarandet tUlräckligt. Sådana ändringar av förhandlingsordningens
viUkor som kan bU nödvändiga om den nye ägaren tillhör annan organisation än
den förra bör enligt utred-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 40

ningen
undantagslöst kunna komma till stånd utan hyresnämnds medverkan.

4.4
Förhandlingsramen

Gällande förhandlingsordningar på både den
allmännyttiga och den enskilda sektom omfattar numera allmänt både "hyror
och boendeförhåUanden". Det innebär att aUa frågor som kan uppkomma i
förhållandet meUan hyresgäst och hyresvärd såväl rättstvist som
intressetvist kan bli föremål för förhandling enligt de frivUliga
förhandlingsordningarna. Med rättstvister avses då tvister som rör det
enskilda förhållandet mellan hyresgäst och hyresvärd, exempelvis tvist om den
enskilde hyresgästens nyttjande av lägenheten, om ifrågasatta kontraktsbrott
och förverkandegmnder samt om rätt till andrahandsuthyrning, byte och
förlängning av hyresavtalet. Intressetvister däremot omfattar tvister som ofta
angår hela hyresgästkollektivet, exempelvis tvist om hyran och andra
hyresvillkor, om ordningsregler för fastigheten, om sanering och om ombyggnad.

Hyressättningsfrågorna framstår enligt utredningen
som det viktigaste föremålet för förhandlingsrätten. Förhandlingar om och
överenskommelser i frågor som avser lägenhetens beskaffenhet och tUl
lägenheten knutna förmåner kommer enligt utredningen att äga nmi, även om förhandlingsordningen
begränsas tUl frågor om hyran. En betydande nackdel med en sådan begränsning
är emellertid att frågor om lägenhetens beskaffeithet m. m. då bara kan komma
upp i samband med ett krav på högre eller lägre hyra. För att få tUl stånd
förhandlingar om reparationer och liknande måste i så faU avvaktas en
framställning om hyresänd-ring från hyresvärden. Även om hyresgästema redan har
vissa möjligheter att med stöd av 15 och 16 §§ hyreslagen påverka
lägenheternas un-derhåUsstandard, bör enligt utredningens mening frågan om de
enskUda lägenheternas skick kunna göras till föremål för överenskommelser enligt
förhandlingsordning. Frågor om fastighetens skick och om gemensamma
anordningar inom fastigheten har vidare ett så självklart kollektivt intresse
att frågoma inte kan lämnas utanför förhandlingsområdet.

När det gäller övriga frågor som bör bli föremål
för förhandling föreligger enligt utredningen svårigheter att på ett mera
bestämt sätt avgränsa dessa frågor. Beträffande frågor som rör hyresgästerna
kollektivt finns det över huvud taget inte anledning tiU någon begränsning av
förhandlingsområdet. Vid tvister som bara berör enskild hyresgäst
rätts-tvister föreligger enligt utredningen inte ett lika påtagligt koUektivt
intresse att kunna föra dessa frågor tUl förhandling på gmndval av förhandlingsordningen.
En sådan möjlighet bör dock enligt utredningen stå öppen. Någon uppgörelse bör
emeUertid inte kunna komma till stånd

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 41

utan
den berörda hyresgästens medverkan. Sådana frågor föreslås därför kunna föras
tUl förhandUng enligt förhandlingsordning bara om hyresgästorganisationen har
erhållit uppdrag från den enskilde hyresgästen.

Sammanfattningsvis föreslås att rätt för part att
påkaUa förhandling enligt förhandlingsordning skall föreligga i frågor om hyra
och andra hyresvUlkor, lägenhetemas och fastighetens skick, gemensamma anordningar
inom fastigheten samt övriga boendeförhållanden i den mån de rör hyresgästerna
kollektivt eller rör enskUd hyresgäst som har lämnat den
förhandlingsberättigade organisationen uppdrag att förhandla för hans räkning.

4.5
Förhandlingsskyldigheten

Utredningen erinrar om att de frivUliga
förhandlingsordningarna inte föreskriver någon primär förhandlingsskyldighet,
dvs. skyldighet att ta initiativ till förhandlingar. Förhandlingsskyldigheten
inträder i stället först sedan motparten har påkallat förhandling. I praktiken
har det dock inte ifrågasatts alt hyresvärden skulle underlåta att påkalla
förhandlingar i hyressättningsfrågor.

Situationen
är enligt utredningen en annan om förhandUngsordning kommer till stånd mot
hyresvärdens vilja. Enstaka hyresvärdar kan söka undandra sig den
förhandlingsordnuig som har påtvingats dem. Får hyresvärden möjlighet att med
förbigående av hyresgästorganisationen träffa uppgörelser om hyreshöjningar med
de enskUda hyresgästema, förringas avsevärt värdet av en lagfäst
förhandlingsrätt. Hyresvärden föreslås därför ha primär förhandlingsskyldighet
i fråga om hyreshöjningar. Detta innebär enligt utredningen att hyresvärden
sedan förhandlingsordning har avtalats eller beslutals inte utan
förhandlingsöverenskommelse härom får ta ut högre hyra än som har utgått
tidigare.

Som sanktion mot ett åsidosättande av den primära
förhandlingsskyldigheten föreslår utredningen en ogiltighetsregel av innebörd
att avtal om hyreshöjning som hyresvärden träffar med enskild hyresgäst blir
ogiltigt. Hyresvärden föreslås också bli skyldig att betala tillbaka vad han
uppburit för mycket på grand av en sådan ogiltig överenskommelse. Båda
saktionerna kan endast göras gällande av den enskUde hyresgästen.

Genom att åsidosätta förhandlingsordningens regler
gör sig hyresvärden dock i första hand skyldig till en kränkning av sin
motpart enligt förhandlingsordningen. Intresset alt beivra ett brott mot
förhandlingsordningens regler är därför störst hos hyresgästorganisationen.

Att föra in en straffpåföljd för frivilliga
överenskommelser om hyressättning inom den allmänna hyreslagens ram är enligt
utredningen inte behövligt. Utredningen förordar därför inte tillämpningen av
andra än civUrättsliga sanktioner. Härvid framstår enligt utredningen skadeståndet
som den lämpligaste påföljden för att hindra en fastighetsägare att

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 42

sätta
sitt eget intresse före intresset av förhandlingsordningens upprätthållande.
Utredningen har som förebUd använt det s. k. allmänna skadeståndet, som inom
arbetsrätten regelmässigt utdöms för brott mot kollektivavtalsbestämmelser med
karaktär av ordningsföreskrifter, exempelvis regler om förhandlingsordning.

Som en ytterligare sanktion mot åsidosättande av
den primära förhandlingsskyldigheten föreslår utredningen därför att
hyresvärden på talan av hyresgästorganisationen skall kunna åläggas att tiU
organisationen utge allmänt skadestånd. I syfte att förhindra att fastighetsägaren
kringgår förhandUngsskyldigheten på det sättet att han säger upp hyresgästen
för avflyttning och driver sitt krav på högre hyra i en föriängningstvist inför
hyresnämnden föreslås dessutom att hyresnämnden inte skall ha rätt att i
förlängningstvist pröva hyresviUkoren förrän det visats att förhandUngar
enligt förhandlingsordningen har ägt ram i den tvistiga hy-ressättningsfrågan.

Primär förhandlingsskyldighet bör enligt
utredningen finnas också när det gäUer uttagandet av sådan kostnadesersättning
som anges i 19 a§ första stycket hyreslagen, dvs. ersättning för kostnader som
hänför sig till lägenhetens uppvärmning, förseende med varmvatten eller
elektrisk ström eller avgifter för vatten och avlopp. Har förhandlingsordning
träffats, får hyresvärden inte ta ut sådan ersättning efter andra gmnder än
tidigare utan stöd av förhandlingsöverenskommelse. Enligt utredningen bör en
sådan överenskommelse kunna ges formen av en norm för bestämmande av
ersättning.

Övriga frågor inom förhandlingsområdet är enligt
utredningen av mycket olikartad karaktär. De flesta frågor sägs vara av den
arten att det framstår som naturligt att initiativet tiU förhandlingar kommer
från hyresgästemas sida. Utredningen anser sig därför inte ha skäl att föreskriva
primär förhandlingsskyldighet i andra frågor än de angivna hyressättningsfrågorna.

4.6
Förhandlingen

Utredningen betonar att någon rättslig skyldighet
att nå ett förhandlingsresultat inte kan åläggas parterna inom ett system som
bygger på avtalsfrUietens grand. En formeU ordning för förhandUngsarbetets bedrivande
måste dock skapas. Dessutom måste parts skyldigheter vid förhandlingen närmare
slås fast och vara förenade med sanktionsbestämmelser för att
förhandlingsrätten skall få ett reeUt innehåU.

De gmndläggande formella reglerna för den praktiska
förhandlingsverksamheten bör enligt utredningen inte vara tvingande utan
utformas så att parterna kan anpassa förfarandet tiU förhållandena i det
enskUda fallet. Utredningen föreslår en lagregel om att part som vUl förhandla
skall göra skriftiig framställning härom hos motparten och ange de frå-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 43

gor
om vUka förhandling påkallas. Sammanträde för förhandlmg skall hållas inom tre
veckor efter det att förhandlingsframställningen har gjorts hos motparten.
Avvikelse från förhandlingsföreskrifterna föreslås få ske genom att partema
undertecknar ett skriftUgt avtal härom.

Utredningen anger också de formella krav som ett
avtal om förhandlingsordning måste uppfyUa. Förslaget innebär att avtal om
förhandlingsordning skall ange partema, de lägenheter den omfattar, vilka frågor
som kan göras tUI föremål för förhandling och den tidpunkt från vilken den
skall gälla.

När det gäUer att fastslå förhandlingsskyldighetens
närmare innebörd framhåller utredningen till en början att frågan om vilka
former som skall iakttas vid förhandlingsbordet måste avgöras av parterna.
Utredningen föreslår att protokoU skaU föras över förhandlingen bara om part
önskar detta. I fråga om parts närmare skyldigheter i förhandlingsarbetet bör
det kunna krävas att parlen uppträder på ett sådant sätt alt en uppgörelse kan
nås. Utredningen erinrar i detta sammanhang om innehållet i 15 § lagen (1976:
580) om medbestämmande i arbetslivet, som enligt utredningen ger uttryck för
vad som bör gäUa för alla slag av förhandlingar. I överenstämmelse med nämnda
bestämmelse föreslår utredningen därför alt förhandlingsskyldig part skall
själv eller genom ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde och lägga fram
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.

Utredningen
erinrar om att boende- och bostadsfinansieringsulred-ningarna i sitt
slutbetänkande (SOU 1975: 51) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag har
diskuterat (s. 269 och 285) formerna för att ge hyresgästerna rätt tUl ökad
insyn i fastighetsförvaltningen och information om de övriga frågor som berör
dem. Hyresrättsutredningen anser att de i betänkandet berörda frågoma om
inflytande i boendet bör lösas genom frivilliga överenskommelser. Därför
inskränker sig utredningen tUl alt diskutera frågan om rätt till information i
själva förhandlingssituationen.

Utredningen pekar på möjligheten att införa
bestämmelser om infor-mationsslcyldighet i samband med förhandlingar och regler
om tystnadsplikt beträffande den information som har erhållits. Det
ifrågasätts emeUertid om det på hyresrättens område behövs en ingående lagreglering
rörande information och tystnadsplikt.

Utredningen framhåller att vid förhandlingar om
hyran på den allmännyttiga sektorn råder en öppenhet mellan partema som
innebär att hyresgästparten har tillgång tUI underlaget för hyressältningen. I
fråga om det privata bostadsbeståndet har fastighetsägamas möjUgheter att få
tillgång till de allmännyttiga företagens hyror i praktiken lösts förhandlingsvägen.
Denna möjlighet står enligt utredningen också till buds om allmännyttiga
företag önskar få tiUgång till de privata fastighetsägamas hyror. Därför anser
sig utredningen kunna utgå från att frågoma om

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 44

tiUgång
tUl de uppgifter som behövs för hyressättningen och om sekretess för samma
uppgifter kommer att lösas förhandlingsvägen.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen en begränsad
regel av innebörd att part som vid förhandling åberopar viss handling är
skyldig att hålla handlingen tiUgänglig för motparten vid förhandlingen, om
denne begär det. Bestämmelsen sägs bl. a. innebära en skyldighet att vid förhandlingar
om ersättning för exempelvis lägenhetemas uppvärmning, varmvatten, elektrisk
ström eUer avgifter för vatten och avlopp, visa upp fakturor, avräkningsnotor
och andra handUngar som kan anses vara underlag för bedömningen av den gjorda
debiteringens skälighet.

Enligt utredningen måste parts skyldigheter vid
förhandlingen vara sanktionerade. Som lämpUgaste sanktion mot
förhandlingsvägran framstår enligt utredningen Uksom vid fall av
åsidosättande av den primära förhandlingsskyldigheten det allmänna
skadeståndet. Därför föreslås att parts underlåtenhet att fullgöra sin
förhandlingsskyldighet skall medföra skyldighet för honom att utge aUmänt
skadestånd till motparten. Denna sanktionsform föreslås även för det fall att
part underlåter att hålla åberopad handling tUlgänglig för motparten.

4.7
Förhandlingsöverenskommelsen och det enskilda hyresavtalet m. m.

Enligt förslaget har förhandlingsordningens parter
rätt att få till stånd förhandlingar i alla frågor som berör förhållandet meUan
hyresvärd och hyresgäst. Om förhandlingarna leder tiU uppgörelse, uppstår enUgt
utredningen frågan om rättsUga sanktioner behövs för att säkerställa efterlevnaden
av parternas överenskommelse.

Utredningen framhåller till en början att
överenskommelser på grundval av förhandlingsordning träffas mellan hyresvärden
eller hans organisation och hyresgästorganisationen. Mellan dessa parter blir
avtalen bindande enligt vanliga civilrättsliga regler.

Enligt utredningen ligger det i konstmktionen av
den primära förhandlingsskyldigheten att det sanktionssystem som tUlämpas för
att upprätthålla systemet också får verkan som sanktion mot avvikelser från de
överenskommelser som träffas inom detta område. Hyresgästen blir alltså skyddad
genom ogiltighetsregehi och hyresvärdens återbetalnings-skyldighet samt
hyresgästorganisationen genom räiten till aUmänt skadestånd. Ytterligare
sanktioner för alt garantera att träffade överenskommelser följs behövs inle
för detla område.

Utredningen har övervägt om det utanför området för
primär förhandlingsskyldighet finns skäl att tiUskapa ett sanktionssystem som
kan göras gällande av förhandlingsordningens parter mot varandra vid brott mot
förhandlingsöverenskommelser. Denna tanke avvisas dock av utredningen främst
däriör att en skadeståndssanktion skulle kunna försvåra parternas möjligheter
att nå överenskommelser i angelägna frågor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 45

När det gäller att föra över
förhandlingsöverenskommelsen till de enskilda hyresavtalen anger utredningen
två alternativ. Inom det frivUliga förhandUngssystemet förs överenskommelserna
över genom att i hyresavtalen har tagits in en s. k. förhandlingsklausul.
Hyresgästen förbinder sig enligt klausulen att under kontraktstriden utan
föregående uppsägning följa de överenskommelser angående hyra m. m. som kan
komma att träffas på grandval av gällande förhandlingsordning. Detta system,
som år 1972 infördes i hyresregleringslagen, tUlämpas även i fråga om
överenskommelser om övergångshyra enligt awecklingslagen. En annan möjlighet är
enligt utredningen att låta förhandUngsöverenskommelsen redan på grand av lag
få direkt verkan på de enskilda avtalen.

Systemet med förhandlingsklausuler innebär enligt
utredningen att hyresvärden i de faU förhandlingsordning föreligger är tvungen
att träffa avtal med varje enskild hyresgäst om att en förhandlingsklausul skaU
gälla. Först sedan hyresgästen godkänt en förhandlingsklausul kan den hyra som
har bestämts vid förhandUng tas ut av honom. Vägrar hyresgästen alt godkänna
förhandlingsklausulen, får hyresvärden säga upp hyresavtalet vid hyrestidens
utgång. Frågan om hyresgästens skyldighet att underkasta sig
förhandlingsklausulen kan därefter avgöras i villkorstvist inför hyresnämnd.

En brist med systemet är enligt utredningen att det
under en övergångstid i en och samma fastighet kan finnas hyresgäster med
förhandlingsklausul och sådana som motsatt sig denna och därför står utanför
förhandlingsordningen. Ä andra sidan sägs erfarenhetema av förhandlingsklausuler
vara mycket goda. Förhandlingsklausulema har också stora fördelar från
rättssäkerhetssynpunkt. I samband med att förhandlingsklausul begärs av den
enskUde hyresgästen får denne möjlighet att bedöma om den
hyresgästorganisation, med vilken hyresvärden tecknat förhandlingsordning, kan
anses skickad att företräda hyresgästema kollektivt. Anser hyresgästen att
förhandlingsordningen är obiUig, kan han vägra att godkänna
förhandlingsklausulen och föra frågan till hyresnämnden för obUlighetsprövning
enUgt 48 § hyreslagen. Förhandlingsklausulen kan dessutom enligt utredningen
ge hyresgästen möjlighet att få gäUande förhandUngsordning omprövad, när han
anser att den på gmnd av ändrade förhållanden blivit obUlig. Hyresgästen kan då
säga upp hyresavtalet för viUkorsändring med stöd av 54 § hyreslagen och yrka
befrielse från förhandUngsklausulen.

Utredningen anser att andra tänkbara lösnmgar inte
framstår som fördelaktigare än förhandlingsklausulssystemet. Därför föreslås
att systemet tas in i den föreslagna lagen. Med förhandlingsklausul avses härvid
bestämmelse i hyresavtal att överenskommelse om hyra eller annat hyresvUlkor
som träffas efter förhandling enUgt förhandlingsordning
(förhandlingsöverenskommelse) skaU tUlämpas i hyresförhållandet.

Förslaget
om förhandlingsrätt för hyresgästorganisation innebär inte

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 46

nägon
inskränkning av hyresgästens rätt att själv föra talan med stöd av hyreslagens
regler. Fråga uppkommer emellertid enligt utredningen om hyreslagens regler är
tillräckliga från rättssäkerhetssynpunkt, när förhandlingsordning finns.

Utredningen framhåller till en början att de
hyresgäster, vilkas hyresvillkor f. n. fastställs genom det friviUiga
förhandlingssystemet, kan få en förhandUngsöverenskommelse prövad endast genom
att med stöd av 54 § hyreslagen säga upp hyresavtalet för viUkorsändring vid
kontraktstidens slut, varvid en av hyresnämnden beslutad ändring blir gäUande
för den följande hyresperioden. EnUgt 3 a § hyresregleringslagen gäUde att
förhandlingsöverenskommelse om bashyra kunde prövas av hyresnämnd utan
föregående uppsägning av hyresavtalet. Enligt awecklingslagen kan
förhandlingsöverenskommelse om övergångshyra inte prövas särskilt, utan
hyresgästen är hänvisad tUl uppsägningsförfarandet enUgt 54 § hyreslagen (se
prop. 1974:150 s. 468).

Enligt utredningen är det en oundviklig följd av
ett förhandlingssystem att det då och då inträffar att förhandlingsunderlaget
är bristfälligt. Om en lägenhet på grand av bristande underhåll eller av annan
anledning inte uppnår den normalstandard som förutsatts, kan hyran för den
lägenheten komma att sättas för högt. Eftersom hyresgästen därvid är hänvisad
till förfarandet enUgt 54 § hyreslagen kan han enligt utredningen tvingas
betala en felaktig hyra under en tid av minst tre månader upp tUl drygt ett år,
innan en prövning kommer tUl stånd. Dessa förhållanden är otillfredsstäUande.
Det är därför nödvändigt att överväga en särskild ordning för prövning av
förhandlingsöverenskommelser.

I fråga om utformningen av prövningsrätten anser
utredningen att prövningen bör begränsas tUl sådana överenskommelser, som gäUer
villkoren i det enskilda hyresavtalet. Prövningsförfarandet bör vidare utformas
på ett för hyresgästen så enkelt sätt som möjligt. Hyresnämnden skall bara
pröva skäligheten av en viss överenskommelse rörande en enskild lägenhet. Om
hyresavtalets bestånd kan det inte bli fråga. Utredningen föreslår därför att
kravet på uppsägning ges upp och att hyresnämndens beslut om ändring av
förhandlingsöverenskommelse blir omedelbart på grund av lag bindande för båda
parter.

Enligt uiredningens förslag skaU den hyra som
bestäms i förhandlingsöverenskommelse omedelbart kunna tas ut i enlighet med
förhandlingsklausulen. Hyresgästen blir skyldig att betala den nya hyran från
den tidpunkt då den enligt överenskommelsen skall börja utgå. Han bör därefter
ha viss begränsad tid på sig för att begära hyresnämndens prövning av
överenskommelsen. Klagotiden bör räknas från den dag då det nya vUlkoret
började tiUämpas dvs. från den nya hyrans första förfallodag. Skulle
hyresnämnden senare sänka den överenskomna hyran, har hyresgästen rätt att få
tUlbaka vad han erlagt för mycket. Fastställer hyresnämnden överenskommelsen,
fortsätter hyresgästen att betala hyran som förat. Klagotiden föreslås uppgå
tUl tre månader.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 47

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att
enskild hyresgäst får rätt att utan uppsägning av hyreskontraktet hos
hyresnänmd begära prövning av förhandlingsöverenskommelse om hyresvillkor inom
tre månader från den dag då villkoret började tUlämpas mot honom. Eftersom
prövningen avser överenskommelse som träffats meUan två parter, hyresvärd och
hyresgästorganisation, av vilka endast den ena, hyresvärden, är motpart i
prövningstvisten, får hyresnämnden enligt förslaget inte ändra en
överenskommelse utan att hyresgästorganisationen har fått tillfälle att yttra
sig i ärendet.

4.8
Förfarandet när förhandlingar har strandats

Utredningen erinrar till en början om de
förlikningsorgan som hyresmarknadens huvudorganisationer har skapat för
slitande av lokala tvister och vilkas beslut har formen av rekommendationer
tUl partema. Dessa förUkningsorgan måste enligt utredningens mening bibehållas
och ges möjlighet att utvecklas ytterligare, när förhandUngssystemet legaliseras.

Även om man kan anta att ett förhandlingssystem
leder till att de flesta tvister kommer att biläggas genom förhandlingar, kan
man enligt utredningen inte bortse från att uppgörelse i vissa fall inte kommer
att nås och att förhandlingama strandas. För tvister i frågor som är reglerade
i hyreslagen finns därvid möjUgheten att begära hyresnämnds prövning. I
motsvarande situation gäller för både awecklingslagens förhand-Ungssystem och
för frivilligsystemet att tvister inför hyresnämnd bara kan föras mellan de
enskilda hyrespartema, hyresvärd och hyresgäst. Förhandlingsordningens parter
saknar möjUghet alt föra sin tvist till nämnden.

Främst från fastighetsägarhåll har gjorts gällande
att den nuvarande ordningen för villkorsprövning enligt hyreslagen är mindre
lämplig i fall där förhandlingsordning gäller. Enligt utredningen har kritiken
främst gått ut på att kravet på uppsägning tiU kontraktstidens slut för
inledande av villkorstvist leder tUI att man ofta kommer i tidsnöd vid
förhandlingama. Hyresvärden kan tvingas att säga upp hyresgästerna trots att
hans avsikt är att fortsätta att förhandla och trots att möjUgheten till en förhandlingslösning
inte är utesluten. De påtalade olägenhetema är enUgt utredningen beaktansvärda.
Hyresnämndsprövningen bör därför anpassas till det föreslagna
förhandlingssystemet.

Vid övervägande av den ordning som skall gäUa för
att föra över en tvist från förhandlingsordningen till hyresnämnden är det
enUgt utredningen viktigt att förfarandet utformas så att det inte minskar
partemas vilja till förhandUngsuppgörelse.

Den
ordning som antyds i utredningsdirektiven, nämligen att förhand-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 4g

lingsordningens
parter skulle tillåtas att föra sin tvist tUl hyresnämnden för prövning,
avvisas av utredningen såsom behäftad med betydande nackdelar. Systemet sägs
kunna leda tiU dubbelprövning inför hyresnämnden, eftersom de ensldlda
hyrespartema skulle ha kvar rätten att få sina hyresvUlkor prövade av
hyresnämnd. En sådan ordning sägs vidare kunna innebära risk för att partemas
ansträngningar att uppnå förhandlingslösningar i svåra tvister skidle minska.
Enligt utredningen finns i stäUet lösningen inom ramen för det nuvarande
systemet, där tvister inför hyresnämnd sker mellan de enskUda hyrespartema.

Genom förhandlingsklausul har de enskilda
hyrespartema frigjort hy-resändringama från hyrestiden. Enligt utredningen är
det då också naturligt att låta dem föra en tvist om hyrans storlek inför
hyresnämnden under löpande hyresperiod. Därför föreslås att om förhandlingar
enligt förhandlingsordningen strandas så skall hyresvärden resp, den enskilde
hyresgästen kunna föra en tvist om hyresvUlkoren tiU hyresnämnden oberoende av
för vilken tid det enskUda hyresavtalet gäller. Detsamma föreslås gälla,
föratom vid strandning, om motparten eller hans organisation gjort sig skyldig
tUI förhandlingsvägran.

Enligt förslaget frigörs rätten till
villkorsprövning från kontraktstiden. Den tidpunkt från vUken den av
hyresnämnden bestämda hyran skall gälla måste då fastställas på annat sätt.
Utredningen föreslår att detta får ske genom att hyresavtalet sägs upp tUl
visst månadsskifte. Uppsägningen skall endast avse villkorsändring.
Förfarandet kan därför för bägge parter utformas på samma sätt som nu gäller
vid hyresgästens begäran om vUlkorsprövning enligt 54 § hyreslagen. Enligt
förslaget har den part som sagt upp att inom tre veckor från uppsägningen
hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden. Försummar han det, får uppsägningen anses
förfallen.

Utredningen föreslår vidare att uppsägningstiden
bestäms lill tre månader. Med en sådan uppsägningstid sägs problemen med
retroaktiva hyror kunna undvikas i det övervägande antalet fall.

I fråga om retroaktiva hyror framhåller utredningen
också att den av hyresnämnden bestämda nya hyran regelmässigt bör gäUa från det
månadsskifte tUl vilket avtalet sagts upp. Något absolut förbud mot förordnande
om retroaktiv hyra även för tid före denna dag bör dock inte införas. Som
exempel anges att förhandlingsordningens parter fortsatt förhandlingarna under
den uttryckliga förutsättningen att den hyra de kunde komma överens om skulle
få tas ut från en viss tidpunkt, som sedan har passerats utan att uppgörelse
har nåtts. I ett sådant läge är det enligt utredningen rimligt att hyresnämnd
efter en skälighetsbedömning i det ensldlda fallet får möjlighet att förordna
att den bestämda hyran skall utgå även för förfluten tid. Detsamma bör enligt
utredningen gälla i vissa fall då part inför utsikten att nå en
förhandUngsuppgörelse fortsatt förhandlingama utöver den tid som gällde för
den tidigare hyres-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 49

överenskommelsen
och denna tidsutdräkt inte kan läggas honom till last som försummelse.

Utredningen föreslår därför att hyresnämnd får rätt
alt vid viUkors-prövningen förordna om hyra även för tid före den dag tiU vUket
avtalet sagts upp, om det i visst fall av särskild anledning finnes skäligt.

4.9
Ikraftträdande m. m.

EnUgt förslaget skall förhandlingsordningslagen
träda i kraft den 1 juli 1977. Den skaU emellertid inte äga tillämpning i fråga
om fastställelse eller ändring av övergångshyra enligt aweckUngslagen.

Vidare föreslås att lagen skall gälla även avtal om
förhandlingsordning som har ingåtts före ikraftträdandet, om avtalet
överensstämmer med bestämmelsema i den föreslagna lagen samt innefattar rätt
att påkaUa förhandlingar rörande de frågor, som anges i förslaget. Skulle ett
gällande avtal om förhandlingsordning inte uppfylla dessa krav
förhandlingsordningen föreskriver t. ex. en mera begränsad förhandlingsram än
den som anges i förslaget är lagen inte tUlämplig. Parterna får då träffa
nytt avtal eller, om de inte kan komma överens, föra frågan om
förhandlingsordning till Hyresnämnden.

5
Remissyttrandena 5.1 Allmänna synpimkter

Förslaget att i lag reglera formema för kollektiva
förhandlingsöverenskommelser på bostadshyresmarknaden tillstyrks eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland bostadsdomstolen,
hovrätten för Västra Sverige, Hyresgästernas riksförbund. Svenska
kommunförbundet, SABO och Sveriges fastighetsägareförbund. Tre remissinstanser
avstyrker förslaget, nämligen hyresnämnden i Stockholm, Näringslivets
byggnadsdelegation och Sveriges advokatsamfund.

ÅtskUliga remissinstanser framhåller att kollektiva
avtal om h3T:essätt-ning har fått en sådan utbredning att tiden nu är mogen för
att reglera i vUken ordning och under vUka vUlkor förhandlingsverksamheten skaU
bedrivas. Bostadsdomstolen delar utredningens uppfattning att förhållandena på
hyresmarknaden i första hand bör regleras genom förhandlingsöverenskommelser
mellan fastighetsägar- och hyresgästorganisationer och inte genom lagstiftning
och myndighetskontroU. Erfarenhetema i stort av det frivilliga
förhandlingssystemet och av förhandlingsordningarna enligt hyresreglerings-
och awecklingslagama är goda. Genom dessa förhandlingssystem har individuella
tvister mellan enskilda hyresgäster och hyresvärdar i stor utsträckning kunnat
förebyggas. Utveck-

4
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 50

lingen
av det koUektiva förhandlingssystemet har varit en förutsättning för
hyresnämndsorganisationens möjligheter att bemästra sina arbetsuppgifter. Från
fastighetsägamas synpunkt måste det kollektiva förhandUngssystemet i aUmänhet
anses förenat med praktiska och ekonomiska fördelar. Även om ett sådant syslem
i viss utsträckning minskar den enskilde hyresgästens möjligheter att genom
förhandlingar direkt med hyresvärden tiUgodose sina särskUda intressen, torde
likväl fördelarna med systemet också för hyresgästema i allmänhet vida
överväga nackdelarna genom att det stärker deras ställning som förhandlingsparter
tUl hyresvärdarna. En fömtsättning för att ett lagfäst förhandlingssystem
skall kunna godtas är dock att det innehåUer tiUräckliga garantier för den
enskildes rättssäkerhet. Bostadsdomstolen har inte någon erinran mot förslaget
i detta avseende.

Också hovrätten för Västra Sverige ansluter sig tUl
utredningens allmänna synpunkter till stöd för ett lagbundet
förhandlingssystem. Kollektiva förhandlingsöverenskommelser om hyrans storlek
och om andra hyresvUlkor är framför aUt en praktisk nödvändighet. Att lagfästa
en rätt till förhandlingsordning kan visserligen ur strängt principiell synpunkt
sägas strida mot att hyreslagen grandas på partemas rätt att fritt träffa avtal
om vUlkoren för förhyrningen. I förslaget har emellertid byggts in fuUt
betryggande rättssäkerhetsgarantier för framför allt de enskilda hyresgästema.
På grand härav och då det kan finnas ett inte obetydUgt antal fastighetsägare
som inte vUl teckna friviUiga förhandlingsordningar är det fullt motiverat att
man lagfäster rätten till förhandlingsordning efter förebild av det nuvarande
frivilliga systemet. Liknande synpunkter framförs av domstolsverket och
hyresnämnden i Göteborg.

Förslaget är en logisk följd av utvecklingen på
hyresmarknaden, anser hyresnämnden i Malmö. En nackdel med det föreslagna
systemet är dock att möjUgheterna att etablera ett direkt förtroendefullt
förhållande mellan hyresvärd och hyresgäst reellt minskas och ersätts med en
mera formell ordning. De nackdelar som kan ligga i det kollektiva förhandlingssystemet
måste dock vägas mot de praktiska fördelarna och även bedömas under granskning
av den rättssäkerhet för de enskilda hyresgästerna som innefattas i förslaget.
Enligt nämndens mening innehåller förslaget fullt betryggande garantier för
rättssäkerheten för den enskUde hyresgästen.

Enligt LO, som gör jämförelser med arbetsmarknaden,
saknar flertalet hyresgäster käimedom om sina lagliga rättigheter och förutsättningar
att tUlvarata dessa. Hyresgäströrelsen har därför fått en avgörande betydelse
för en fungerande hyresmarknad. Det friviUiga förhandUngssystemet har också
gett stabUitet åt större delen av marknaden. En lagUg gmnd för
förhandUngsskyldighet är dock nödvändig av särsldlt den anledningen att en
stor del av hyresvärdarna står utanför fastighetsägamas

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 51

intresseorganisation.
KSB anser att en lagfäst förhandlingsordning med det ökade hyresgästinflytande
som skisserats på sikt kommer att medföra en jämnare lägenhetsstandard. Ett
ökat hyresgästinflytande kommer förhoppningsvis också att minska utrymmet för
inte regelrätta uthyrningar, exempelvis bostäder som utnyttjas till annat än
bostadsändamål och lägenheter som hyrs ut i andra hand genom s. k.
skenkontrakt.

Att tiden är mogen för en lagreglering av
förhandlingsformerna betonas också i remissyttrandena från
partsorganisationerna på bostadsmarknaden. Hyresgästernas riksförbund
konstaterar att hyresvillkoren för flertalet bostadslägenheter i landet f. n.
bestäms under medverkan av partsorganisationema. Det har lyckats
hyresgäströrelsen att utveckla ett frivilligt förhandlingssystem omfattande
inte endast de allmäimyttiga bostadsföretagens lägenheter utan även en ökande
del av den privata sektom på bostadshyresmarknaden. Erfarenheterna av denna
utveckling har varit mycket goda och även inneburit betydande fördelar ur samhällssynpunkt.
Att förhandUngsordningar i så stor utsträckning kunnat avtalas med
fastighetsägare av olika kategorier sammanhänger med de uppenbara fördelar som
förhandlingsformen innebär även för dem.

SABO betonar att man sedan länge ansett det
självklart att de allmännyttiga bostadsföretagens hyresgäster genom sin
organisation skall kunna förhandla om sina villkor. Förslaget ses som en
formell bekräftelse av den reglering av partsförhållandena, som sedan länge
funnits mellan SABO-företagen och deras hyresgäster. Den modell enligt vilken
parterna inom den allmännyttiga bostadssektorn löst sina mellanhavan-den får
enligt förslaget bilda mönster för den privata hyresmarknaden.

Sveriges fastighetsägareförbund anför att dess
positiva inställning till kollektiva förhandlmgar framgår av att
fastighetsägareförbundet och Hyresgästernas riksförbund redan i september 1970,
inför den väntade avvecklingen av hyresregleringen, antog en
förhandUngsordning, som rekommenderades till föreningama. Denna följdes i mars
1973 av en av riksorganisationerna föreslagen förhandUngsordning, som skuUe undertecknas
även av fastighetsägaren. Under meUantiden hade för enskUt ägda fastigheter
byggda 1958 och senare träffats en del lokala förhandlingsordningar. Antalet
mellan partsorganisationema lokalt träffade frivilliga förhandlingsordningar
(med hyresvärden som tredje part) är f. n. mycket olika i skilda delar av
landet. I Göteborg räknar man med att fastighetsägareföreningen förhandlar med
hyresgästföreningen för nära nog samtiiga enskilt ägda fastigheter byggda 1958
och senare. Liknande är förhållandet i Helsingborgsområdet. Inom vissa
regionsföreningars områden saknas helt förhandlingsordningar. Förhandlingama
sker där direkt med hyresgästema eller hyresgästföreningens ombudsman som ombud
för sina medlemmar.

De remissinstanser som är kritiska mot förslaget
finner det olämpUgt att institutionalisera och lagfästa det på frivUlighetens
väg framväxta

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 52

förhandlingssystemet.
Hyresnämnden i Stockholm anser att det nuvarande förhandlingssystemet bör få
utvecklas vidare utan en lagfäst förhandlingsrätt. Det förefaller tveksamt om
ett gynnsamt förhandlingsklimat kan skapas genom en ordning som innebär att
den ena parten skall kunna tvinga den andra tiU förhandlingsbordet. Nämnden
erinrar om att det stora flertalet hyresgäster på den privata sektorn står
utanför hyresgästorganisationerna. Samtidigt måste principen att
hyresgästorganisation skaU kunna förhandla även för oorganiserade hyresgästers
räkning accepteras. Det kollektiva förhandUngssystemet inrymmer aUtså på denna
punkt intressemotsättningar som kan försvaga ett koUektivt agerande. Många
hyresgäster har svårt att godta att deras hyra bestäms genom förhandlingar där
de förettäds av en organisation i vUken de inte är medlemmar. Bl. a. riskerar
de att hyran anpassas tiU enhetliga normer som varken motsvarar lägenhetens
standard eUer tar hänsyn tUl den utformning hyresgästen med hyresvärdens
medgivande har gett sin lägenhet. Sådana intressemotsättningar inom
hyresgästkoUektivet är ägnade att försvaga hyresgästemas
förhandlingspositioner och förringa värdet av en legal förhandUngsrätt.

Nämnden ifrågasätter också ett annat av
utredningens motiv för förslaget, nämligen att det kommer att finnas ett inte
obetydligt antal fastighetsägare som inte finner förenligt med sina intressen
att teckna förhandUngsordning. Det är givetvis tänkbart att det mom denna
kategori finns fastighetsägare som om de påtvingas en förhandlingsordning
lojalt kommer att följa spelreglema i förhandlingssystemet. Om meningen med
lagstiftningen är att komma tiU rätta med de relativt fåtaliga direkt Ulojala
fastighetsägarna torde däremot inte mycket vara att vinna. Förslaget synes
nämUgen inte i nänmvärd grad minska möjligheterna för ett iUojalt agerande
från hyresvärdens sida. Enligt nämndens mening har utredningen också
underskattat den enskilde hyresgästens möjUgheter att hävda sina intressen. Den
hyresgäst som känner sig okunnig och i underläge gentemot sin hyresvärd kan
redan nu avhjälpa detta genom att bli medlem i hyresgästorganisation och lämna
denna fullmakt att företräda honom vid förhandlingar med hyresvärden. Om han
inte önskar bli medlem i en sådan organisation, kan han låta sig företrädas av
advokat och utnyttja möjligheten till rättshjälp. Eftersom förhandUngssystemet
otvivelaktigt innebär praktiska fördelar också för hyresvärdarna, torde
förhandUngsordningar under aUa förhåUanden komma att i ökad omfattning vinna
insteg också på den ensldlda sektorn. Det ligger närmast tiU hands att man
avstår från lagstiftning om ffätt tiU förhandUngsordning och överlämnar åt
partsorganisationema att i samförstånd bygga ut förhandlingssystemet i den takt
som motsvarar aktuella behov och resurser. Vissa lagstiftningsåtgärder kan ändå
vara påkallade med hänsyn tUl den utvidgning av förhandlingssystemen som är att
vänta. Det synes aUtså befogat att tUlgodose hyresgästernas in-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 53

iresse
att påkalla prövning av förhandUngsöverenskommelse. Vidare bör för
strandningssituationerna införas regler som gör det möjligt för partema att
föra tvistefrågan tUl hyresnämnden oberoende av gällande regler om
villkorsändring. En sådan begränsad reform kan genomföras inom ramen för
hyreslagen.

Även
Näringslivets byggnadsdelegation anser att det finns faktorer som verkar för en
snabb utbredning av frivUliga överenskommelser mellan hyresmarknadens parter.
Så snart en förhandlingsordning har vunnit större utbredning på en lokal
hyresmarknad är det föga mening med att hålla sig utanför denna. För
bostadskonsumenten gäUer att braksvärde-nivån i praktiken blir reglerad genom
förhandlingsordningamas hyresnivå. Möjlighetema att inför hyresnämnd uppnå
någon förändring i förhandlingsresultatet torde vara ytterst ringa. En
bostadssökande har knappast heller någon verklig möjlighet att förhindra att
förhandlingsklausul tas in i hyreskontraktet. För de organiserade partema på
marknaden är det dessutom ändamålsenligt att kunna reglera en mängd hyresfrågor
genom gemensamma förhandlingar som avser störte lägenhets-bestånd. Det finns
dock inget behov av att lagstiftningsvägen befrämja kollektiva förhandlingar på
hyresmarknaden. Utvecklingen hittUls har visat att detta kan lösas på
frivillighetens väg. Det är också av praktiska skäl motiverat att kollektiva
förhandUngssystem utvecklas i den takt parlema hinner bygga ut sina
förhandlingsorganisationer.

Advokatsamfundet
anser att redan den nuvarande ordningen för bestämmande av hyra genom
kollektiva förhandlingsöverenskommelser bör StäUas under debatt. Den kritik som
det nuvarande förhandUngssystemet har gett upphov till har väsentUgen riktats
mot hyresgästorganisationerna men också i vissa fall mot fastighetsägarsidans
representanter. Hyresrättsutredningen, som iimehåUer företrädare för de stora
organisationerna, har varit enig om att bygga ut det nuvarande systemet.
Därmed är inte sagt att de individuella hyresvärds- eller hyresgästsyn-punktema
har beaktats. Organisationema på hyresmarknaden representerar inte någon
majoritet av landets hyresgäster och hyresvärdar. Redan den ställning
organisationerna tillerkänns i gällande lagstiftning inger därför
betänkligheter. Särskilt gäUer detta beträffande hyresgästorganisationerna. I
en tid då frågor om tvångsanslutning är föremål för debatt och i ett läge där
individens ställning och rättsskydd mot dominerande intressen tilldrar sig
stort intresse framstår det som betänkligt att hyresgäster skaU tvmgas
acceptera att inte kimna föra sin egen talan. Den debatt som har förts om hyresgästorganisationemas
önskan att göra åtskillnad mellan medlemmar och icke medlemmar har ytterligare
accentuerat frågan om det riktiga i att låta organisation med bindande verkan
förhandla för personer som inte tillhör organisationen. En lagstiftning i syfte
att ytterUgare bygga ut det nuvarande systemet bör därför inte komma i fråga.
Det system av frivUUga förhandlingsord-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 54

ningar
som byggts upp av partsorganisationema befiimer sig dessutom i en viss
utveckUng. Organisationerna måste om nuvarande ordning bibehålls anses
kapabla att själva styra denna utveckling. SärskUt med hänsyn tUl
utvecklingsbarheten i systemet är en lagreglering om förhandlingsordningar
inte lämplig.

Några remissinstanser pekar på att
partsorganisationernas arbetsbörda kommer att öka tiU följd av reformen.
Enligt bostadsdomstolen har erfarenhetema av förhandlmgarna enligt hyresregleringslagen
och awecklingslagen gett vid handen att partsorganisationerna inte alltid har
haft tiUräcklig kapacitet i förhållande till förhandlingsarbetets omfattning.
Detta har bidragit tiU att förhandUngarna ibland inte har kunnat genomföras så
snabbt och smidigt som har varit önskvärt. Liknande erfarenheter redovisas av
hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg. Dessa remissinstanser understryker
därför att de lokala förhandlingsorganisationerna måste vara redo för
reformen. Tiden för den nödvändiga utbyggnaden av förhandlingsorganisationerna
på ömse sidor får inte bli för knapp.

Reformens effekter för arbetsbelastningen vid hyresnämnderna
tas upp av bostadsdomstolen, som anser att det finns anledning att befara att
utredningen har imderskattat förslagets betydelse härvidlag. Domstolen pekar
särsldlt på att enskUd hyresgäst enligt förslaget får rätt att utan uppsägning
av hyreskontraktet få en förhandUngsöverenskommelse prövad av hyresnämnd. Det
är möjUgt att antalet sådana prövningsärenden kan bU relativt stort. Domstolen
erinrar om att de flesta hyresnämnder utgör små administrativa enheter utan
störte flexibilitet. Även en mera tUlfällig ökning av måltillströmningen kan
lätt leda tUl så besvärande målbalanser att förhandlingsordningssystemet kommer
i olag.

Hyresnämnden i Göteborg framhåUer att förslaget
medför att nya typer av ärenden kommer att handläggas av nämndema. Antalet
hyres-sättningstvister kan komma att öka tiU följd av att hyresgäst ges möjlighet
att omedelbart få en förhandlingsöverenskommelse prövad av hyresnämnden. Detta
kan medföra en avsevärt ökad belastning för nämndema. A andra sidan torde
åtskUliga hyrestvister, som i dag går tUI hyresnämndema för medling eUer
prövning, i fortsättningen komma att lösas förhandlingsvägen. Reformen kan
därför genomföras utan några omedelbara organisatoriska åtgärder för hyresnämndemas
del. Också domstolsverket anser att antalet ärenden om prövning av förhandUngsöverenskommelse
kan komma att bli stort. En sammanvägning av oUka faktorer får dock antas
medföra att den totala arbetsbelastningen kommer att minska i hyresnämnderna.
Som en konsekvens härav kan frågan om hyresnämndemas fortsatta stäUning som
självständiga förvaltnmgs-myndigheter behöva tas upp tiU bedömning.

Bostadsdomstolen
konstaterar att den föreslagna delreformen medför

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 55

att
hyreslagstiftningen kompliceras ytterligare. Som exempel nämns att de
föreslagna reglema om hyresgästs rätt till prövning av
förhandlingsöverenskommelse och reglerna om hyresvärdens och hyresgästs rätt
till prövning av hyresvillkoren, när förhandlingama har strandats, i viss mån
konkurrerar med hyreslagens bestämmelser om uppsägning för vUlkorsprövning.
Domstolen utgår dock från alt utredningens fortsatta arbete, som bl.a.
innefattar en lagteknisk översyn av hyreslagen, kommer att leda till sådana
lösningar att berörda olägenheter inte skall behöva bestå under någon längre
tid.

5.2
FörhandUngsrättens innehåll

Remissinstanserna godtar alt lagstiftningen
utformas så att samma regler kommer att gälla antingen förhandlingsrätt har
uppnåtts på frivillig väg eller vunnits med stöd av lagen. Remissinstanserna
godtar också att förhandlingsrätten utformas som en rätt till förhandlingsordning.
Domslolsverket anser emellertid alt förslaget till lagreglering är krångUgare
än nödvändigt. Syftet att garantera hyresgästerna rätt att genom sin
organisation komma till tals med hyresvärdarna och vice versa förefaller bli
tillgodosett på enklare vis genom en gmndläggande bestämmelse om
förhandUngsrätt och en däremot svarande förhandlingsskyldighet. Med stöd av en
på detta sätt garanterad förhandUngsrätt bör det normalt vara möjligt för en
part att få till stånd en överenskommelse om den ordning i vilken förhandlingar
skaU föras.

Beträffande
förhandlingsordningens parter avstyrker bostadsdomstolen förslaget att
fastighetsägareorganisation skall kunna inta stäUning som part. Part på
hyresvärdssidan bör bara kunna vara den enskilde hyresvärden. Enligt vad
domstolen har sig bekant har hittUls så gott som undantagslöst fullmakt eller
annat uppdrag förelegat, när fastighetsägareförening ingått avtal för medlems
räkning. Någon anledning att frångå en sådan ordning synes knappast föreligga.
Anses likväl skäl föreUgga att ge fastighetsägareförening rätt att med bindande
verkan för medlem ingå avtal om förhandlingsordning, bör detta uttryckligen
anges i lagen.

Förslaget
att förhandlingsordning i princip skall omfatta samtliga bostadslägenheter i
de berörda husen tiUstyrks uttryckligen av bostadsdomstolen, hyresnämnderna i
Göteborg och Malmö samt Sveriges fastighetsägareförbund. En begränsning tiU
endast de lägenheter som innehas av den avtalsslutande hyresgästorganisationens
medlemmar kan enligt dessa remissinstanser inte komma i fråga.

Ett
par remissinstanser som avstyrker hela förslaget kan inte heUer godta förslaget
att samtliga lägenheter skall omfattas. Enligt Näringslivets
byggnadsdelegation bör man i stället hålla fast vid grandsatsen att en
anslutning tUl kollektiva förhandlingsordningar skall bygga på konsu-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 56

menteraas
fria vilja att anlita de tjänster som hyresgästorganisationerna kan erbjuda.
Liknande synpunkter anförs av advokatsamfundet, som tillägger att det inte
finns ett så självklart förtroende från aUa berörda parters sida för de
nuvarande partsorganisationerna att man lagstiftningsvägen bör stärka dessa
organisationers möjlighet att föra talan för andra än sina egna medlemmar.

Några remissinstanser tar i detta sammanhang upp
det av utredningen inle behandlade problemet med hyresgästorganisations
förhandlingskostnader. Kommunförbundet upplyser att hyresgästförening ibland
har ställt som viUkor för förhandUng eller förhandlingsöverenskommelse att
kommunen skall bekosta eller bidra till kostnadema för föreningens
förhandUngar. Det har också hänt att hyresgästförening begärt att kommunen
skall åtaga sig att svara för ett belopp motsvarande hela medlemsavgiften till
hyresgästföreningens medlemmar i det av förhandlingen berörda
bostadsbeståndet. Självfallet måste hyresgästförening genom medlemsavgifter
eller möjligen på annat sätt förses med medel för hyresförhandlingama som ju är
tiU nytta även för hyresvärdssidan. Det är emellertid otUlfredsstäUande för
hyresgästerna när hyresgästförening nödgas ställa upp krav av detta slag på
motparten i samband med hyresförhandUngar. Kommunförbimdet har liksom SABO
rekommenderat kommunerna att som ersättning för förhandlingsarbetet erlägga
ett belopp motsvarande högst 20 kr. per år och lägenhet till resp.
hyresgästförening. Någon förankring för denna lösning har dock inte erhåUits
från Hyresgästernas riksförbund.

Enligt Hyresgästernas riksförbund torde det även i
fortsättningen framstå som naturligt med insatser från samtliga hyresgästers
sida i form av hyresmedel för att skapa de behövliga resurserna för förhandlingsverksamheten.
Detta bör såtillvida beaktas vid genomförandet av en lagfäst förhandlmgsrält
att man inte förhindrar eller försvårar överenskommelser av detta slag. Det
bör ges utrymme för denna synpunkt när hyresnämnd enUgt förslaget har att ta
ställning till om hyresvärds begäran om förhandUngsordning skall anses obiUig
mot hyresgästorganisationen. Detsamma bör gälla när hyresvärd begär
förlängning av förhandUngsordning som har sagts upp av hyresgästföreningen. Om
förbundets förslag inte kan komma tiU direkt uttryck i lagtexten, bör det i
stället klart anges i motiven. Altemativet måste annars bli att hyresgästorganisation
inte skall kunna påtvingas en förhandlingsordning.

Finansieringsfrågan kommenteras också av Sveriges
fastighetsägareförbund, som erinrar om att hyresgäströrelsen först av de
allmännyttiga företagen och sedan också av de enskUda fastighetsägarna har
krävt att medlemsavgiftema skulle uppbäras i samband med hyrorna. De aUmännyttiga
företagen och de flesta enskUda fastighetsägare torde göra detta på hyresavin.
Sedan hyresgäströrelsen enligt awecklingslagen fått förhandlingsmonopol, har
emellertid vissa hyresgästföreningar börjat kräva

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 57

ersättning
av fastighetsägare med förhandlingsordningar för att föreningen förhandlar för
andra än sina medlemmar. Fastighetsägareförbundet har tillrått sina
regionsföreningar att avvisa sådana krav. Enligt vad som nu har upplysts, har
emellertid de allmännyttiga förelagen börjat erlägga sådant arvode. I Göteborg
skall det enligt uppgift kosta de allmännyttiga företagen nära 1 mUj. kr. Det
kan ifrågasättas om detta motsvarar skälig ersättning för förhandlingarna för
dem som inte är medlemmar. Enligt fastighetsägareförbundets uppfattning kan
frågan om ersättning till hyresgästorganisation för förhandlingsarbete komma
att medföra oanade konsekvenser när det gäUer såväl tecknande av förhandlingsordningar
som slutande av förhandlingsöverenskommelser.

I ett system med lagfäst förhandlingsrätt har
enligt advokatsamfundet den enskilde hyresgästen ringa anledning att vara
medlem i hyresgästorganisation som ändå måste sköta förhandlingama för honom.
Åtminstone gäller detta om medlemskapet medför någon nämnvärd kostnad. I ett
sådant läge skulle hyresgästorganisationerna kunna bli beroende av allmänna
bidrag eUer av att kunna träffa avtal med motparten om ekonomiska bidrag till
den egna verksamheten, överenskommelser av sådant slag förekommer redan nu mellan
hyresgästföreningar och allmännyttiga bostadsföretag. Denna typ av beroende av
motparten kan inte vara lillfredsställande och ökar betänkligheterna mot att
införa en lagfäst rätt till förhandlingsordning.

Enligt förslaget kommer hela bostadshyresmarknaden
att omfattas av lagen. Några remissinstanser diskuterar om det finns skäl att
inskränka lagens tillämpningsområde. Enligt bostadsdomstolen bör undantag göras
för en- och tvåfamiljshus. Beståndet av sådana hus är betydligt mer heterogent
än det övriga fastighetsbeståndet och därför typiskt sett mindre lämpat för
koUektiva förhandlingar på grandval av schablonartade bedömningar. Det
personliga förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst är här av avgörande
betydelse. Försök att tvångsvis driva igenom krav på förhandlingsordning skulle
lätt kunna störa relationerna mellan dem på ett sätt som inte står i
proportion tUI intresset av att få förhandlingsordning till stånd.

Också hovrätten för Västra Sverige, domstolsverket,
hyresnämnderna i Stockholm och Malmö samt Sveriges fastighetsägareförbund
förordar att en- och tvåfamUjshus undantas. Hyresgästernas riksförbund anser
däremot att ett sådant undantag inte är motiverat. SjälvfaUet kommer
hyresgästorganisationen i allmänhet inte att ha anledning att i dessa fall
påkalla förhandlingsordning utan kommer att föredra att söka lösa tvister
genom förhandling med stöd av fullmakt. Endast där det av särskilda skäl är
nödvändigt att gå vägen över en förhandlingsordning skulle denna utväg behöva
tillgripas Ett skäl att .inte undanta en- och tvåfamiljshusen är att de inte
sällan uppförs i större serier av samma företag. Sådana bestånd finns hos
exempelvis en del aUmännyttiga bostadsföretag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 58

Det legala förhandlingssystemet bör enligt
Stockholms kooperativa bostadsförening inte omfatla kooperativa bostadsföreningar.
Sådana bostadsföreningar är i fråga om medlemsinflytande och beslutsförfarande
fullt jämställda med bostadsrättsföreningarna. Liksom dessa bör de därför
undantas från lagens tiUämpningsområde. Stockholms bostadsföreningars
centralförening anser att den föreslagna lagen inte bör omfatta
föreningsmedlemmarnas lägenheter men däremot lägenhet som hyrs ut av föreningen
tUl exempelvis en anställd fastighetsskötare. Det finns också ett mindre antal
bostadsaktiebolag, som i praktiken fungerar på i stort sett samma sätt som
bostadsföreningar. Också sådana kooperativa bostadsföretag bör undantas från
tillämpningsområdet.

Byggnadsstyrelsen
konstaterar att utredningen inte har gjort några uttalanden rörande statens
bostadsbestånd. Styrelsen utgår därför från att också lägenheter som hyrs ut av
staten omfattas av förslaget. Emellertid uppstår vissa svårigheter vid
tiUämpningen av förslaget på det lägenhetsbestånd som styrelsen förvaltar. Det
rådgivande organet i hyressättningsfrågor för såväl de statliga bostäderna som
kyrkans tjänstebostäder är statens personalbosladsdelegation. Dess
arbetsuppgift är i huvudsak att lägga fram förslag tUl hyror tUI de
fondförvaltande myndigheterna samt att verka för en enhetlig hyressättning inom
det statliga bostadsbeståndet. Byggnadsstyrelsen svarar för hyressältningen av
ca 2 100 bosläder inklusive de på slottsfonden redovisade bostadslägenheterna.
Dessa lägenheter är utspridda över i stort sett hela landet. Ett mera samlat
bostadsbestånd (mer än 10 lägenheter) finns fömtom i Stockholm och Solna endast
på de orter där mera omfattande statiig verksamhet förekommer såsom
ungdomsvårdsskolor, vårdanstalter, viss högre utbildning etc. Såväl bostädernas
geografiska läge som deras spridning talar med stor sannoUkhet för att
flertalet av styrelsens hyresgäster inte är med i någon hyresgästförening. I
regel finns det inte heUer på platsen någon representant för fastighetsägarsidan,
eftersom hyres-sättningsfrågoma företrädesvis handläggs på central nivå. En
förhandUngsordning för byggnadsstyrelsens s. k. uthymingsbostäder (bostäder
som hyrs ut utan anknytning tUl tjänst) skulle medföra administrativa fördelar
vid handläggningen av hyresfrågor jämfört med den nu gällande ordningen.
Tjänstebostädema torde däremot få lämnas utanför, eftersom de omfattas av annan
förhandlingsordning (statens avtalsverks löneförhandlingar). De speciella
förhållanden som råder beträffande styrelsens bostadsbestånd torde dock i
många fall förhindra eUer åtminstone försvåra införande av lokala
förhandlingsordningar på samma sätt som beträffande kommun- och
industrisektorerna. Om en lokal organisation av hyresgäster exempelvis de
boende inom en ungdomsvårdsskola begär avtal om förhandlingsordning, torde
en central förhand-Ung med statens personalbosladsdelegation som representant
för faslig-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 59

hetsägarsidan
kunna äga rum och detla företrädesvis i förhandlingar rörande de
hyreshöjningar som kan erfordras på grand av hyresutvecklingen inom den
allmänna hyresmarknaden.

För
att bostadslägenhet skall omfattas av förhandlingsordning förutsätts det
enligt förslaget att den är uthyrd. Några remissinstanser tar upp frågan hur
nytillkomna bostadslägenheter (nybyggda hyreshus, lokaler som byggs om tiU
bostadslägenheter) skall behandlas. Enligt hyresnämnden i Göteborg torde inget
hindra att en förhandlingsordning utformas så att den kommer att omfatta också
bostadslägenheter som tillkommer under dess giltighetstid. Någon rätt för
hyresgästorganisationen att mot hyresvärdens vUja få förhandlingsordningen
utformad på detta vis föreligger dock inte. Beträffande nybyggda hyreshus är det
vidare oklart vid vilken tidpunkt rätten till förhandlingsordning inträder.
Hyresnämnden i Malmö anser att man beträffande nyproducerade hyreshus kan
överväga att låta rätten till förhandlingsordning inträda redan under
byggnadstiden. Därigenom skulle också fÖrstagångshyra kunna bestämmas genom
förhandling enligt förhandlingsordning. Liknande synpunkter framförs av
SACO/SR, KSB och Stockholms kommun.

Att
förhandlingsordning inte är tUlämplig beträffande a n d -rahandsupplåtelse, som
gjorts av hyresgäst, kommenteras av hovrätten för Västra Sverige. Den
föreslagna gränsdragningen i fråga om underuthyrning är i och för sig lämplig.
I vissa fall kan det dock uppstå tUlämpningsproblem. Det förekommer t. ex. att
en fastighetsägare hyr ut en del lägenheter till enskilda hyresgäster medan de
övriga lagenhetema i samma hus hyrs ut tiU en studentbostadsstiftelse eller ett
industriföretag, som i sin tur upplåter lägenheterna tiU studerande resp.
anställda. Sådana situationer bör kunna lösas genom att det för fastigheten
ingås två förhandlingsordningar, en mellan fastighetsägaren och en organisation
som företräder de enskilda hyresgästema och en mellan stiftelsen resp.
industriföretaget och en organisation som företräder de studerande resp. de
anstäUda. Detta kan ske genom att man utnyttjar den föreslagna möjUgheten att
från resp. förhandlingsordning undanta vissa lägenheter. Möjligen kan det vara
påkaUat att ha en tredje förhandlingsordning, nämligen mellan fastigheten och
en organisation som företräder stiftelsen resp. industriföretaget i egenskap av
hyresgäst. En nackdel med att undanta vanliga andrahandsupplåtelser är risken
för att lagen kringgås. Fastighetsägaren kan för att komma ifrån
förhand-Ungsskyldigheten formeUt hyra ut alla lagenhetema i ett hus till bulva-ner,
som i sin tur upplåter lägenheter i andra hand. Om en enda bulvan anlitas är
fallet jämställt med exemplet med studentbostadsstiftelsema och hyresgästerna
kan därför begära förhandlingsordning gentemot bul-vanen. Om flera bulvaner
förekommer kan det vara svårt för hyresgästerna att framtvinga en
förhandlingsordning. SkuUe bulvanförhållande

s. 60 Kontrollera mot PDF

påvisas,
bör emeUertid hyresnämnd vara oförhindrad alt besluta att förhandlingsordning
skall gälla direkt mellan de boendes organisation och fastighetsägaren.
Liknande synpunkter framförs av hyresnämnden i Malmö.

5.3
Rätten till förhandlingsordning

Förslaget att förhandlingsrätten för de boende bör
få utövas av h y -resgästorganisation, som avses i 19 a § hyreslagen och som
har erforderlig kompetens för uppgiften, tiUstyrks i allmänhet av remissinstansema.
Bostadsdomstolen framhåUer att ett lagfäst kollektivt förhandUngssystem inte
får ges sådan utformning att det i praktiken förbehålls den etablerade
hyresgäströrelsen. A andra sidan kan självfallet en utanför denna rörelse
stående organisation, som saknar tUlräcklig kompelens, inte mot hyresvärdens
vUja tiUerkännas förhandlmgsrätt även om den tiU äventyrs skulle ha stöd hos
ett stort antal hyresgäster. Det är emellertid inte lätt att i lagtext
precisera vUka kriterier som skaU stäUas upp för att en organisation av
hyresgäster skall kunna anförtros rätten att teckna förhandlingsordning. Frågan
kommer troligen mycket sällan att ställas på sin spets. Något behov av att
införa någon förgranskning eller auktorisation av förhandUngsberätligade
hyresgästorganisationer föreligger knappast.

Byggnadsstyrelsen ser med tUlfredsstäUelse att
avtal om förhandlingsordning som träffas av hyresgästorganisation utanför
hyresgäströrelsen under vissa omständigheter kan tillerkännas giltighet.
Styrelsen ifrågasätter dock om inte den utanför hyresgäströrelsen stående
lokala organisationen på något enkelt sätt borde registreras. En anmälan tUl
hyresnämnden för prövning av föreningens kompetens som förhandlingspart kan
övervägas. Ett sådant förfarande kan bl. a. undanröja hyresvärdens tvivel om
vUken organisation han har att förhandla med. Byggnadsstyrelsen ifrågasätter
vidare om det inte är nödvändigt att närmare precisera de kriterier som ställs
upp för att en lokal organisation skall anses ha förhandlingskompetens.
Motivuttalanden såsom "erforderlig kompetens" och "kvaUficerad
för förhandlingsuppdraget" ger inte tUlräckUg vägledning. Betydande
svårigheter och därmed också tidsutdräkt i förhandlingsproceduren kan väntas,
om inte lagen eller förarbetena på ett mera strikt sätt definierar vilka krav
man bör ställa på förhandlingsberättigad hyresgästorganisation. Stockholms
kommun finner det värdefullt att en enhällig utredning har avvisat tanken på
ett förhandUngsmo-nopol för viss sammanslutning av fastighetsägare eller
hyresgäster.

Utifrån erfarenheter från arbetsmarknaden och den
nya arbetsrättens tUlämpning betonar LO det angelägna i att endast
hyresgästorganisationer med fömtsättningar för uppgiften godtas som
förhandlingsberättigade. De fömtsättningar som i detta avseende har angetts av
utred-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 61

ningen
bör tas in också i lagmotiven. Liknande synpunkter framförs av TCO.

Hyresgästernas riksförbund anknyter tUl
utredningens uttalande att det endast i undantagsfaU kan tänkas förekomma att
en utanför hyresgäströrelsen stående organisation framstäUer krav på
förhandUngsordning. Enligt förbundets mening hade det varit en konsekvent
uppföljning av utredningens uttalanden att ge den organisation, som utvecklat
det nu väl fungerande och omvittaat värdefuUa förhandlingssystemet, det fulla
förtroendet att handha den nya lagfästa ordningen. Anledning saknas att
belasta hyresnämnderna med prövning av framställningar från byalag eller andra
lösligt och ofta tiUfäUigt organiserade aktionsgrupper. Detta kan inte heller
vara ett intresse för fastighetsägarna och deras organisationer.

Advokatsamfundet framhåUer att det är särskUt
viktigt att den organisation som företräder hyresgästema enUgt
förhandUngsordningen har hyresgästernas förtroende. Det är naturUgt att lokal
hyresgästförening, ansluten till Hyresgästernas riksförbund, normalt blir part
på hyresgästsidan. När annan lokal organisation har visat sig ha förtroendet
från majoriteten av hyresgästerna, är det emellertid viktigt att denna organisation
får bli förhandlingspart och att prövning av vad som ur denna synpunkt är
lämpligt sker från faU tUl fall.

Ett par remissinstanser ifrågasätter hur de
föreslagna kompetensvUl-koren koinmer att fungera i praktiken. Enligt
Stockholms kooperativa bostadsförening kan det antas bli svårt för organisation
som inte är ansluten tiU Hyresgästemas riksförbund att bli godtagen som
avtalsberätti-gad. Det kan knappast väntas föreUgga något intresse från de
organisationer som utgör majoritet i hyresnämnder och bostadsdomstol att medverka
tiU att partsmönstret på hyresmarknaden ändras genom tUlkomsten av nya
organisationer. Olivedals stadsdelsförening hyser farhågor för att förslaget i
praktiken skuUe leda tUl ett förhandlingsmonopol för hyresgäströrelsen. Såsom
förslaget är utformat bUr det troUgen den lokala hyresgästföreningen som vid en
prövning i hyresnämnden anses lämpUg som förhandlande organisation för
hyresgästema. Man bör i stället Uta på hyresgästemas omdöme vid val av
förhandlingsorganisation. Det är oriktigt att inte vUja ge en nybUdad
sammanslutning möjlighet att förhandla för hyresgästema. Föreningen hyser
också oro för att hyresnämnden med sm nuvarande partsrepresentation inte
kommer att vara tiUräckligt opartisk vid bedömningen av en konkurrerande
hyresgästorganisations förhandUngskompetens.

Enligt SACO/SR kan det vara svårt att avgöra redan
vid en förenings tiUkomst, om den är tUlfälUg och endast har uppkommit på grand
av missnöje i en enstaka fråga. Avgörande för vilken förening som bör ges
förhandlingsrätt i en situation där flera hyresgästorganisationer konkurrerar
om rätten tUl förhandlingsordning bör därför endast vara de be-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 62

rörda
hyresgästemas uppfattning och föreningens kvalifikationer för uppgiften.

EnUgt förslaget får tvist om rätten att teckna
förhandUngsordning lösas genom en obUlighetsprövning av hyresnämnden. Förslaget
kritiseras endast av Sveriges fastighetsägareförbund, som anser att allmänheten
inte kommer att uppfatta tillämpningen på denna punkt som demokratisk. En
förhandlingsrätt som kan genomdrivas på detta sätt kommer snarare att jämföras
med awecklingslagens obligatoriska förhandlingssystem. Att det finns anledning
att göra en sådan jämförelse beror i viss mån på den passivitet som flertalet
hyresgäster har visat i hittiUs påbörjade boendedemokratiska försök. Det kan
också bero på den etablerade hyresgäströrelsens allmänt uppfattade politiska
bundenhet och absoluta dominans. Man slaiUe nå närmare vad hyresgästerna i
allmänhet uppfattar som boendedemokrati, om man uppställde kravet att en
förhandlingsordnings införande eller vidmakthållande måste stödjas av mer än
hälften av hyresgästerna i en fastighet. Därför föreslår
fastighetsägareförbundet att reglerna om prövningsförfarandet omarbetas så att
det framgår att en klart uttalad majoritet skall finnas för att
förhandlingsordning skall kunna beslutas av hyresnämnd när hyresvärden
motsätter sig detta. Med en sådan omarbetning blir det också lättare att
utreda vUken hyresgästorganisation som har majoritetens stöd, om konkurrens
föreligger om rätten att teckna förhandlingsordning.

Enligt förslaget föreligger rätt tUl förlängning av
förhandlingsordning, om inte förhandUngsordningen på grand av ändrade
förhållanden blivit obillig mot motparten eller mot hyresgästerna. Hovrätten
för Västra Sverige vänder sig mot kravet på att ändrade förhållanden skall ha
uppkommit för att hyresnämnden skall kunna låta en avtalad förhandlingsordning
upphöra. De flesta förhandlingsordningar kommer nämligen att bli gällande inte
på grand av hyresnämnds beslut efter en obUlighetsprövning utan genom
frivilliga avtal mellan parterna och i synnerhet utan att partema har behövt
överväga om förhandlingsordningen är obUUg mot hyresgästerna. Liknande synpunkter
framförs av bostadsdomstolen.

Enligt Näringlivets byggnadsdelegation torde det i
många hus endast vara ett fåtal hyresgäster som är anslutna tiU
hyresgästorganisation eller på annat sätt aktivt begär införande av
förhandlingsordning. Situationer kan därför uppkomma där de boende mera allmänt
motsätter sig den förhandlingsordning som tUlkommit därför att de över huvud
taget inte önskar få sina hyresfrågor reglerade genom kollektiva förhandlingar
eller därför att de önskar företrädas av någon annan part än den hyresgästförening
som slutit avtalet om förhandUngsordning. I förslaget har lämnats öppet vilka
krav som skall stäUas på anslutning av hyresgäster för att en
förhandlingsordning skall bestå. Vid tvist om förlängning av
förhandlingsordningen finns visserligen möjlighet till en obiUighetspröv-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 63

ning
inför hyresnämnd. Detla prövningsförfarande står dock endast öppet för de
avtalsslutande parterna. Om kollektiva förhandlingar skall vila på ett
demokratiskt förankrat förtroende från de hyresgäster som representeras, är det
emellertid nödvändigt att en eventuell lagstiftning uppställer krav på
anslutning från berörda hyresgästers sida tUl förhandlingsordning. En
förhandlingsordning bör därför kunna omprövas på begäran av flertalet
hyresgäster i en fastighetsförvaltning eUer en fastig-hel.

Förslaget upptar ingen särskild reglering för fall
av konkurrens mellan olika hyresgästorganisationer om rätten att ingå avtal om
förhandlingsordning. Bostadsdomstolen ifrågasätter om det inte behövs vissa
bestämmelser för sådana situationer. Praktiska skäl talar för att möjlighet ges
att i en process mellan hyresvärd och hyresgästorganisation dra in också annan
organisation, som gör anspråk på förhandlingsrätt. Om hyresvärden friviUigt
har träffat avtal om förhandUngsordning med viss organisation av hyresgäster
och hyresnämnden därefter på yrkande av annan organisation ger den senare rätt
till förhandlingsordning, kommer två förhandlingsordningar avseende samma
faslighet att gäUa vid sidan av varandra. Detta strider mot tanken bakom
förslaget. Enligt bosladsdomslolen är det lämpligt att i lagen uttryckligen
ange att den förra förhandlingsordningen i en sådan situation skaU betraktas
som förfallen eUer i vart fall att hyresnämnden har möjlighet att förklara att
den inle vidare skaU gälla.

Förslaget att också hyresvärden skaU ha lagfäst
rätt tUl förhandlingsordning tillstyrks uttryckligen av hyresnämnden i Malmö,
som framhåller att om en hyresgästförening med dålig representation i en
fastighet anses ha rätt tiU förhandlingsordning, föreningen under motsvarande
förhållanden också bör vara skyldig att på begäran av hyresvärden teckna
sådan. Bostadsdomstolen, som också godtar förslaget, tilllägger alt
utredningen fäst alltför stor vikt vid hyresgästorganisationens rent subjektiva
uppfattning när det gäller prövningen av hyresvärdens begäran om
förhandlingsordning. Enligt domstolens mening bör de sakliga skäl som
hyresgästorganisationen åberopar till stöd för sin vägran att teckna
förhandlingsordning vara avgörande vid obUUghelspröv-ningen. Liknande
synpunkter framförs av Stockholms kooperativa bostadsförening.

Förslaget att avtal om förhandlingsordning bör
gälla också mot n y hyresvärd kommenteras endast av advokatsamfundet, som framhåller
alt en överlåtelse i många fall kan innebära att fastigheten övergår från en
större förvaltning till en mindre. En förhandlingsordning som gäller för
överlåtaren kan vara olämplig för förvärvaren. Samfundet ifrågasätter därför om
det är lämpligt att låta en förhandlingsordning automatiskt bli gällande mot ny
hyresvärd. En lämplig lösning kan vara att låla förhandUngsordning bli bindande
för den nye ägaren men ge

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 64

båda
parter rätt att efter överlåtelsen säga upp förhandlingsordiungen till
upphörande med tre månaders uppsägningstid, även om förhandlingsordningen
eljest skuUe gäUa för längre tid.

Frågan om förslaget bör föranleda följdändringar i
annan lagstiftning tas upp av bostadsdomstolen, som ifrågasätter om inte samma
hyresgästorganisation som företräder hyresgästema enligt förhandUngsordning
också bör företräda dem enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet (omtryckt 1971: 544) och bostadssaneringslagen (1973: 531).
Har kanske i konkurrens med den lokala hyresgästföreningen i orten annan
hyresgästorganisation fått tiU stånd avtal om förhandlingsordning med
hyresvärden, lär hyresgästema elier deras organisation inte aUtid kunna räkna
med att hyresgästföreningen är vUlig att ta på sig kostnadema för och besväret
med en talan vid hyresnämnd och bostadsdomstolen angående åtgärd enligt någon
av de senare lagarna. En jämkning i dessa lagar i syfte att nå kongraens med
förevarande lagstiftning bör därför övervägas.

5.4
Förhandlingsramen

EnUgt förslaget skall förhandlingsrätten omfatta
samtliga boendeförhållanden. En så vid förhandlingsram avstyrks av
Näringslivets byggnadsdelegation, som anser alt förhandlingsrätten inte bör
gälla annat än utgående hyra och hyresvillkor som har samband därmed.

En utvidgning av förhandlingsramen ifrågasätts av
bostadsdomstolen, som pekar på att bara sådana frågor som är dispositiva enligt
hyreslagen föreslås bli förhandlingsbara. Enligt domstolen kan det övervägas om
man inte bör tillåta partema att träffa överenskommelse om avvikelse från vissa
av hyreslagens tvingande bestämmelser.

Förslaget att frågor om lägenhetemas och husets
skick skall vara förhandlingsbara är enligt Stockholms kooperativa
bostadsförening olämpligt för de kooperativa bostadsföreningamas del. I dessa
föreningar är det som regel den boende själv som i större eller mindre
omfattning svarar för lägenhetens underhåU. Det är också olämpligt att låta
förhandlingsrätten omfatta gemensamma anordningar m. m. när det gäller kooperativt
förvaltade hus.

Förslaget att förhandling skaU kunna påkallas
rörande frågor som rÖr enskUd hyresgästs boendeförhållanden kritiseras av
Sveriges fastighetsägareförbund. Behandlingen av sådana frågor är tUlräckligt
tUlgodosedd genom hyreslagens bestämmelser. Enligt förbundet bör det alltså
vara tillräckligt om förhandUng kan påkallas om hyresvUlkoren och övriga
boendeförhållanden i den mån de rör hyresgästerna som kollekliv.

Också hyresnämnden i Malmö är kritisk mot
utredningens förslag i denna del. Eftersom det är fråga om rättstvister, är det
i högre grad än när det gäller kollektiva frågor av vikt att rättssäkerheten
iakttas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 65

EnskUd
part får inle inges den föreställningen att förhandUngsordningen betar honom
rätten tiU rättslig prövning. Förfarandet inför hyresnämnden ger särskilda
garantier för rättsligt rUctiga uppgörelser. Om positionerna är låsta, kan
förhandling enligt förhandlingsordning ofta vara en onödig omgång före en
oundviklig hyresnämndsprövning. Under alla förhåUanden bör det krävas fullmakt
från den enskUde för att partsorga-nisalion skall ha förhandlingsrätt i
rättstvist. Det skuUe vara mycket otiUfredsstäUande om förhandlingar rörande
för den enskilde så viktiga frågor som exempelvis rätten till förlängning av
hyresavtalet skulle kunna äga rum utan att uppdragsförhållandet meUan
hyresgästen och den förhandlande organisationen är klarlagt. Vid förhandlingar
enligt awecklingslagen har det hänt att fastighetsägareförening har förhandlat
för hyresvärd utan formell fullmakt och att hyresvärden sedermera har vägrat
att godkänna den förhandlingsöverenskommelse som träffats. Enligt nämndens
bedömande finns det risk för att motsvarande situation skulle kunna uppstå på
hyresgästsidan, om förslaget genomförs.

5.5
Förhandlingsskyldigheten

Förslaget att hyresvärden skaU ha primär
förhandUngsskyldighet i fråga om höjning av hyran godtas i aUmänhet av
remissinstanserna. SACO/SR ifrågasätter dock om man inte bör gå längre och
införa primär förhandUngsskyldighet också på andra områden av väsentlig
betydelse för hyresgästerna, t. ex. inför viktiga ändringar av gemensamma anordningar
inom fastigheten.

Enligt
några remissinstanser bör det ytterligare preciseras vUka hyressättningsfrågor
som faller under den primära förhandlingsskyldigheten. Hyresnämnden i Göteborg
anser att det uttryckligen bör anges att varje höjnmg av den en gång
överenskomna hyran för lägenheten medför förhandlingsskyldighet. Hyresvärd som
önskar teckna hyresavtal med ny hyresgäst om högre hyra för lägenheten än som
har utgått i det tidigare hyresförhållandet måste alltså först förhandla med
hyresgästorganisationen. Enligt bostadsdomstolen bör det ytterligare belysas
humvida primär förhandlingsskyldighet kan avtalas i fråga om nytUlkomna
bostadslägenheter, t. ex. i nyuppförda hus och beträffande lokal som ändras
tUl bostadslägenhet. Också hovrätten för Västra Sverige och hyresnämnderna i
Göteborg och Malmö anser att förhandlingsskyldighetens räckvidd i fråga om
fÖrstagångshyra bör klargöras. Sveriges fastighetsägareförbund finner det
oklart i vUken utsträckning primär förhandlingsskyldighet avses gälla vid
höjning av ersättningar för bränsle-, va- och elkostnader. Enligt förbundets
mening bör förhandlingsskyldighet åligga hyresvärden endast vid utbyte av
tidigare tiUämpad bränsle- eller va-klausul.

Alt
hyresvärdens primära förhandlingsskyldighet sanktioneras genom

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 175

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175

en
ogiltighetsregel godtas av de flesta remissinstanserna. Näringslivets
byggnadsdelegation anser dock att individuella avtal bör tiUåtas. En önskvärd
utveckling på hyresmarknaden förutsätter att hyresvärdarna har möjlighet att
beakta hyresgästemas individueUa önskemål i fråga om lägenheternas utmstning
och standard. Det är därför nödvändigt att de enskilda hyrespartema tillåts
anpassa hyressättningen tUl sådana individuella variationer beträffande
boendestandarden som de är överens om och som knappast kan beaktas vid de
kollektiva förhandlingarna. För hyresgästen gäller i dessa faU aUtid det
skyddet att han kan få hyran prövad av hyresnämnd enligt braksvärdereglema.

Också Sveriges fastighetsägareförbund, som inte har
något att erinra mot förslaget om primär förhandlingsskyldighet, anser att
huvudprincipen om avtalsfrihet för de enskilda hyrespartema bör behåUas.
Verklig boendedemokrati föratsätter att den enskilde hyresgästen ges rätt att,
när han så finner befogat, träffa avtal om högre hyra än den som följer av
förhandlingsöverenskommelsen. Som exempel på situationer, där det finns behov
av individuella avvikelser från förhandlingsöverenskommelse, kan nämnas att
hyresgästen önskar installation av frysskåp eUer diskmaskin eller i samband med
inflyttning eller reparation föredrar att få heltäckningsmatta eller tapeter av
särskilt hög kvalitet. Enligt förbundets uppfattning har utredningen betydligt
överdrivit faran med att tilllåta individueUa avtal om hyreshöjning vid sidan
av förhandlingsordningens avtalsförfarande. Liknande synpunkter anförs av
Stockholms kooperativa bostadsförening.

Förslaget om allmänt skadestånd tUlstyrks
uttryckligen av bostadsdomstolen, hovrätten för Västra Sverige och
Hyresgästernas riksförbund. Förslaget avstyrks av Sveriges
fastighetsägareförbund, främst som en följd av att förbundet anser att
individuella avtal om hyreshöjning bör vara tiUåtna.

Beträffande skadeslåndsberäkningen anser
bostadsdomstolen att det skulle vara av värde för rättstillämpningen med en
mera ingående diskussion av vilka faktorer som bör inverka på skadeståndets
storlek. Det är inte givet att rättspraxis från arbetsrättens område kan föras
över tUl hyresrättens.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det är
lämpUgt att skadeståndsfrågor prövas av hyresnämnd. Hovrätten erinrar om att
intresseledamöterna i hyresnämnden ofta är nära knutna tUl de lokala partsorganisationema.
För en sådan ledamot kan det vara en vansklig och ömtålig uppgift att pröva ett
skadeståndsyrkande som riktar sig mot den organisation som han själv tUlhör.
Att hyresnämnderna har tiUvunnit sig aUmänt förtroende inte minst från
partsorganisationemas sida beror i hög grad på det goda förhållande som råder
mellan juristordförandena och intresseledamötema och mellan de senare inbördes.
Det finns risk för att detta förhållande kan försämras, om hyresnämnden skall
pröva

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 67

yrkanden
om skadestånd som riktar sig mot samma organisationer som har representanter i
nämnden. Av dessa skäl och då skadeståndsfrågor torde komma att bli sällsynta,
förordar hovrätten att sådana frågor avgörs av bostadsdomstolen som enda
instans. Även i bostadsdomstolen deltar visserligen intresseledamöter i den dömande
verksamheten men dessa ledamöter torde sällan ha lika nära anknytning tiU de
lokala partsorganisationema. Liknande synpunkter framförs av hyresnämnden i
Malmö, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund som
tillägger att, om skadeståndsfrågoma skall handläggas av hyresnämnd, det i så
fall bör ske utan deltagande av partsrepresentanter.

5.6
Förhandlingen

De föreslagna reglema om formema för förhandlingen
kommenteras av några remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige finner det onödigt
att överenskommelse om avvikelse från de föreskrivna förhandlingsformerna skaU
kräva skriftiig form. Sådan överenskommelse bör kunna ingås formlöst. I vart
fall gäller detta beträffande den föreskrivna tidsfristen för inledande av
förhandUngama. I en del fall förefaUer också kravet på obligatoriskt
sammanträde onödigt, exempelvis om motparten medger partens yrkande eller om
motparten på informellt sätt, exempelvis per telefon, lämnar ett motförslag
som parten godtar. Detsamma gäller om tvisten rör mindre viktiga men
brådskande frågor, där telefonkontakter kan vara ett smidigare
förhandlingssystem än formeUa sammanträden. Liknande synpunkter framförs av
hyresnämnden i Malmö, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Beträffande de formella minimikraven på
förhandlingsordningen anser bostadsdomstolen och hyresnämnden i Malmö att det
behövs en kompletterande bestämmelse om verkan av att någon av de angivna
uppgiftema saknas.

I fråga om förhandlingsunderlaget upptar förslaget
endast en föreskrift om att part skall vara skyldig att håUa åberopade
handlingar tUlgängliga för motparten vid sammanträde. Enligt bostadsdomstolen
finns det anledning till viss tvekan om alla övriga problem som rör tUlgången
till faktaunderlag vid förhandUngama kan få en tillfredsstäUande lösning genom
frivUliga överenskommelser mellan parterna. Hyresnämnden i Göteborg
understryker vikten av att de privata fastighetsägarna i förhandlingsarbetet
får tUlgång tiU sådana uppgifter om de aUmännyttiga bostadsföretagens hyror
som har betydelse för hyressättningen på den enskUda sektorn. Motsvarande
informationsproblem kan uppstå, när hyror i privatägda hus skaU prövas av
hyresnänmd. Numera saknar hyresnämnderna uppgifter om de hyror som har faststäUts
genom för-handingsöverenskommelser. Om parterna inför hyresnämnden biträds av
ombudsmän från partsorganisationema, kan det i aUmänhet presente-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 68

ras
en tUlfredsställande utredning i ärendet. Part som själv för sin talan inför
nämnden saknar däremot som regel möjlighet att presentera det underlag som
behövs för bedömningen. Detta medför att hans möjligheter tiU framgång i
nämnden ofta är begränsade.

Också Sveriges fastighetsägareförbund tar upp
frågan om de privata fastighetsägarnas tillgång tUl uppgifter om de
aUmännyttiga företagens hyror. Förbundet förordar att det i lagen tas in en
föreskrift om att jämförelsematerial rörande hyresnivån för Ukvärdiga
lägenheter, som part åberopar vid förhandling, skaU tillhandahållas motparten
inte endast i form av en sammanstäUning av genomsnittshyror utan i dess helhet,
så att verklig jämförelseprövning kan ske. En sådan föreskrift är nödvändig
också med hänsyn till att förhandlingsöverenskommelse kan komma att prövas av
hyresnämnd. Det är olyckligt om nämndens prövning skulle komma att grandas på
annat faktaunderlag än det som har tillhandahållits fastighetsägaren vid
förhandlingen.

5.7
Förhandlingsöverenskommelsen och det enskilda hyresavtalet m. m.

Vad utredningen har anfört om sanktioner vid brott
mot förhandlingsöverenskommelse har inte mött några invändningar vid
remissbehandUngen.

Utredningens förslag att behålla det rådande
systemet med förhandlingsklausuler har inte heUer mött några invändningar vid
remissbehandlingen. Enligt bostadsdomstolen skulle det redan av principiella
skäl te sig stötande om en förhandlingsöverenskommelse direkt på grund av lag
skuUe bli civUrättsUgt bindande t. o. m. för de hyresgäster som inte är
medlemmar i den avtalsslutande hyresgästorganisationen. Vidare är förhåUandena
på hyresmarknaden, bl. a. när det gäUer organisationsanslutningen, alltför
olika dem på arbetsmarknaden för att det skall vara möjligt att tUlämpa samma
princip som gäUer inom den kollektiva arbetsrätten, nämligen att
kollektivavtal, som slutits av arbetstagarorganisation, binder även medlem i
organisation. Av väsentlig betydelse är också att bostadsmarknadens parter
sedan länge har anpassat sig efter ett system med förhandUngsklausuler och att önskemål
om någon annan ordning inte har förts fram. Liknande synpunkter anförs av
hovrätten för Västra Sverige.

Advokatsamfundet ifrågasätter dock förslaget om att
förhandlingsordning i princip skaU gälla också för lägenhet, vars hyresgäst
inte har tecknat förhandlingsklausul. Eftersom förhandlingsöverenskommelse får
verkan för hyresavtalet först sedan hyresgästen har tecknat sådan klausul,
innebär förslaget att hyresvärden kan tvingas tiU förhandlmg om hyresfrågor
vUkas eventueUa lösning sedermera inte kan tUlämpas i praktiken. De skäl som
har anförts för en sådan ordning, nämligen att hyresvärden annars skuUe kunna
urholka värdet av rätten tiU förhand-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 69

lingsordning
genom att underlåta att teckna förhandUngsklausuI, finner samfundet inte
övertygande. Samfundet påpekar att hyresgäst, som önskar få
förhandlingsklausul införd i hyreskontraktet, kan säga upp avtalet för
viUkorsändring och på så sätt få frågan om införande av klausulen prövad av
hyresnämnden.

Beträffande förhandlingsklausulens utfor m n i n g
påpekar flera remissinstanser att förslaget leder till att åtskiUiga typer av
klausuler, som f. n. tiUämpas på bostadsmarknaden, skulle bli ogiltiga och
följaktligen behöva ändras. Enligt bostadsdomstolen saknas det dock anledning
att frånkänna äldre förhandUngsklausuler, som inte överensstämmer med den av
utredningen föreslagna legaldefinitionen, giltighet. Domstolen förordar därför
att lagtexten jämkas på denna punkt.

Hovrätten för Västra Sverige finner det olämpligt
att uppstäUa krav som medför att många av de nu gäUande förhandUngsklausulema
blir oanvändbara. Bostadsföretagen skuUe i så fall påtvingas stora kostnader
för att ändra de gällande kontrakten. Många hyresgäster skulle få svårt att
förstå varför de skuUe behöva imderteckna nya hyreskontrakt eUer göra tUlägg
till de gamla. Hovrätten föreslår att det i övergångsbestämmelserna föreskrivs
att med förhandlingsklausul, som avses med den nya lagen, UkstäUs i hyresavtal,
som har ingåtts före ikraftträdandet, intaget förbehåU som överensstämmer med
19 a § andra stycket hyreslagen i dess nuvarande lydelse. Hyresgästernas
riksförbund förordar att den föreslagna legaldefinitionen ändras så att den
täcker flertalet av de klausuler som används f. n. Om detta inte är möjligt,
bör det enligt förbundet införas en övergångsbestämmelse om att äldre
klausuler, som har utformats i överensstämmelse med 19 a § andra stycket
hyreslagen, skall godtas även i fortsättningen och att därvid med ordet hyra i
äldre klausuler skall likställas enligt nämnda lagmm tUlåtna tiUägg för
bränsle-, va- och el-kostnader. Också Sveriges fastighetsägareförbund samt
hyresnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö anser att utredningens förslag
bör jämkas, så att de nu använda klausulerna inte behöver skrivas om.

Förslaget atl enskild hyresgäst utan uppsägning av
hyresavtalet skaU kunna begära hyresnämndens prövning av förhandlingsöverenskommelse
har med två undantag tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
En sådan prövningsrätt utgör enligt bostadsdomstolen en nödvändig följd av att
förhandUngsordning skall gälla för samtUga bostadslägenheter i huset, oavsett
om hyresgästerna är medlemmar i den avtalsslutande organisationen eUer inte.
Också hyresnämnden i Göteborg anser prövningsrätten nödvändig av
rättssäkerhetsskäl. Svenska riksbyggen betonar att rätten att få förhandlingsöverenskommelse
prövad mnebär en klar förbättring av den enskilde hyresgästens ställning.
Liknande synpunkter anförs av hyresnämn-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 70

den
i Stockholm och advokatsamfundet, som båda anser att rätten tUl prövning bör
genomföras även om det koUektiva förhandlingssystemet i övrigt inte
lagregleras. Olivedals stadsdelsförening, som också välkomnar förslaget, pekar
på att många hyresgäster inte vågar säga upp hyresavtalet för viUkorsprövning,
eftersom de är rädda för att skriva fel och därigenom förlora hyresrätten.

TiU de remissinstanser som är kritiska tUl den
föreslagna prövningsrätten hör SACO/SR, som anser att förslaget närmast tar
sikte på faU då en minoritet av hyresgästema inte är nöjd med den
förhandUngsöverenskommelse som har accepterats av majoriteten. Förslaget kan
också få betydelse i det undantagsfaUet att en majoritet av hyresgästema är
missnöjd med den träffade förhandlingsöverenskommelsen. Båda dessa typfall är
emellertid i princip av sådan art att de bör lösas inom den avtalsslutande
organisationen. Hyresgäster som är missnöjda med utfaUet av en förhandling kan
när som helst vända sig till hyresgästorganisationen och begära påkallande av
nya förhandlingar för att få förhandlings-överenskommelsen ändrad. EnskUd
hyresgäst har också möjUghet att säga upp hyresavtalet för vUlkorsprövning.
Denna möjUghet är fullt tUlräcklig från rättssäkerhetssynpunkt. Liknande
synpunkter framförs av HSB.

Förslaget om en tidsbegränsning av prövningsrätten
har allmänt godtagits vid remissbehandingen. Flera remissinstanser anser dock
att den föreslagna tidsgränsen är aUtför vag. Bostadsdomstolen framhåller att
den valda utgångspunkten för klagotiden, nämligen den dag när det nya
hyresviUkoret började tUlämpas mot hyresgästen, kanske inle våUar några
tUlämpningssvårigheter vid hyreshöjningar. En förhand-lingsöverenkommelse kan
emellertid reglera också andra boendeförhållanden, såsom ordningsföreskrifter,
trappstädning och användandet av tvättstuga. I sådana fall synes det nödvändigt
att ha en mer fixerad utgångspunkt för klagotiden. Att kräva regelrätt
delgivning av förhandlingsöverenskommelsen med de berörda hyresgästerna torde
vara uteslutet av praktiska och ekonomiska skäl. Ett slags förenklat
delgivningsför-farande som kan tjäna som utgångspunkt för klagotiden bör
däremot övervägas. Hyresvärden skidle t. ex. kurma åläggas att låta anslå
själva förhandUngsöverenskommelsen eUer ett av partema godkänt meddelande
därom på lämplig plats i fastigheten, förslagsvis i fastighetens förstuga.
Några väsentUga rättssäkerhetskrav synes inte bU åsidosatta om klanderfristen
räknas från dagen för anslag. Ett sådant delgivningsinsti-tut skulle säkert
snart komma att bU allmänt känt och vedertaget. En normalt uppmärksam hyresgäst
kan knappast imdgå att få del av imder-rättelsen, om han bor i huset, och tmder
alla omständigheter har hyresgästen möjUghet att i efterhand säga upp avtalet
för vUlkorsprövning. Hovrätten för Västra Sverige samt hyresnämnderna i
Göteborg och Malmö pekar också på att det kan råda tvekan om från vUken dag
kla-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 71

gotiden
skaU räknas, särskilt vid retroaktiva hyreshöjningar och när det nya villkoret
avser något annat än hyrans storlek.

Frågan om underrättelse om förhandlingsöverenskommelse
diskuteras också av remissinstanserna från mera allmänna utgångspunkter.
Hovrätten för Västra Sverige anser frågan vara så viktig och generell att den
bör regleras i själva förhandlingsordningen, varvid man bör eftersträva ett
enkelt system, t. ex. anslag i trappuppgångarna. Hyresnämnden i Stockholm
understryker att det från rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att samtUga
hyresgäster fortlöpande hålls underrättade om förekommande förhandlingar och om
förhandlingsresultatet. Också hyresnämnden i Göteborg anser det viktigt att
samtliga hyresgäster genast underrättas om innehållet i träffade förhandlingsöverenskommelser
på ett fullt betryggande sätt. Lämpliga rutiner för detta bör fastställas
förhandlingsvägen. Hyresnämnden i Malmö förordar en kompletterande
lagbestämmelse om att avtal om förhandlingsordning aUtid skall ange hur
underrättelse till hyresgäst skall lämnas. Advokatsamfundet finner det
motiverat att ålägga någon av de parter som träffar
förhandlingsöverenskommelse skyldighet att meddela den enskilde hyresgästen
innehållet i överenskommelsen och vad han har att iaktta, om han inte är beredd
att acceptera denna. Vid bedömning av på vilken part det bör ankomma att
ombesörja ett sådant meddelande ligger hyresvärden närmast till hands,
eftersom det är mot hyresvärden en tvist om viUkorsändring skall anhängiggöras
i hyresnämnden.

5.8
Förfarandet när förhandlingar bar strandats

Förslaget att de förhandlande parterna inte bör
tUlåtas att efter strandning av förhandlingarna föra en tvist öm hyresvUlkoren
vidare till hyresnämnden har föranlett delade meningar bland remissinslanserna.
Förslaget tillstyrks av bostadsdomstolen, som anser att det skuUe verka
hämmande på parternas vUja att nå en förhandUngsuppgörelse, om en sådan utväg
ur en besvärlig förhandlingssituation skulle stå öppen. Hyresgästernas riksförbund,
som också tiUstyrker förslaget, betonar vikten av att rätten till
vUlkorsprövning efter strandade förhand-Ungar utformas på ett sådant sätt att
det inte minskar viljan att nå en förhandlingslösning. Om man skulle vidga
möjlighetema tiU hyresnämndsprövning, skuUe detta i alltför hög grad avlyfta
förhandUngspar-tema ansvaret för att förhandlingarna leder tUI resultat. Därmed
skulle också syftet med den föreslagna lagstiftningen förfelas.

Flera remissinstanser förordar att de förhandlande
parterna får möjlighet att vid en strandning hänskjuta tvisten till medUng
inför hyresnämnden. Hovrätten för Västra Sverige framhåUer att hyresnämndema
med stor framgång har medlat mellan parter som förhandlat på grand-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 72

val
av friviUigt ingångna förhandlingsordningar. Medlingsförfarandet har i dessa
fall kunnat utnyttjas genom att den hänskjutna tvistefrågan, även om den
faktiskt har gäUt en hel fastighet, formeUt har begränsats till att avse
enstaka hyresgäster, vUkas talan har förts av en ombudsman hos
hyresgästföreningen som befullmäktigat ombud. Enligt hovrättens mening har
utredningen underskattat hyresnämndernas effektivitet som medlingsinstans.
Medlingsarbetet har ofta bedrivits framgångsrikt och har starkt bidragit tUl
det stora förtroende som hyresnämndema har tillvunnit sig hos hyresmarknadens
organisationer. Nämndernas erfarenhet av medlingsverksamhet bör därför tas tiU
vara genom att de förhandlande parterna ges rätt att gemensamt hos hyresnämnd
begära medling i tvist där förhandlingsposilionerna är låsta. De av
partsorganisationerna inrättade centrala förhandUngsorganen skuUe ändå fylla en
betydelsfull uppgift, särskilt när det gäller frågor av mera principiell
betydelse. Hyresnämnderna förefaller däremot bättre skickade att genom
medlingsförfarande lösa lokala tvister utan principieU betydelse. Beträffande
tvister som rör fastigheter på långt avstånd från Stockholm, där de centrala
partssammansatta organen har sitt säte, förefaller det också mera praktiskt
att i stället kunna anlita hyresnämnden. Vanligen brakar nämnden sammanträda på
den ort, där fastigheten är belägen. För partema innebär detta en fördel också
i förevarande sammanhang. Vidare kan den lokalkännedom, som finns företrädd
inom nämnden, i många fall utgöra en värdefull tiUgång.

Också domstolsverket förordar att medling mellan
förhandlingsordningens parter bör kunna äga ram inför hyresnämnden. Det
kunnande och den lokalkännedom, som nämnderna besitter, gör dem väl skickade
alt handha denna uppgift.

Ett frivUligt medlingsförfarande torde enligt
hyresnämnden i Göteborg inte få någon avhållande effekt på
partsorganisationemas vUja att bedriva seriösa förhandlingar. Om
förhandlingarna skuUe stranda inom ett större avtalsområde, kan det
ifrågasättas om utredningens förslag kommer att fungera tUlfredsställande i
praktiken. Hyresnämndema kan med nuvarande organisation knappast klara
uppgiften att inom rimlig tid faststäUa hyran för exempelvis hela
lägenhetsbeståndet på en större ort. I en sådan situation skulle det vara tUl
fördel, om förhandlingsordningens parter hade möjUghet att, om de så önskade,
hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling. Under alla förhållanden bÖr
hyresnämnden få befogenhet att kalla partsorganisationema till särskild
förhandling i tvister, som de enskUda hyrespartema har hänskjutit till
prövning efter det att förhandlingarna har strandats. Det är inte uteslutet att
nämnden skulle kunna bilägga åtskilliga tvister vid en sådan förhandling.

Hyresnämnden i Malmö pekar på att en sådan
uppsägning av hyreskontrakten för viUkorsprövning, som med utredningens
förslag skuUe

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 73

följa
på en strandning, skulle kunna få mycket stor spridning. Detta gäller i
synnerhet om strandningen skulle beröra de allmännyttiga bostadsföretagen i de
större städerna. Hyresgästernas reaktion på ett sådant uppsägningsförfarande
skulle troligen bli mycket negativ. En uppsägning upplevs i allmänhet som en
ovänlig handling och många hyresgäster skuUe få svårt att förstå att
uppsägningen i realiteten avser enbart hyresviUkoren. Alla möjligheter att nå
en förhandingsuppgörelse bör därför prövas, innan en så långt gående åtgärd
sätts in. Detta talar för att hyresnämnden bör få befogenhet att medla i
intressetvister, som förhandlingsparterna är ense om att hänskjuta tiU
medling. Nämnden skuUe därvid fungera som medlingsinstans i de partsinrättade
förhandlingsorganens ställe och lägga fram ett förslag till förUkning av tvisten.

Ett par remissinstanser vill gå ett steg längre och
ge hyresnämnden befogenhet att faststäUa ett rambelopp för hyreshöjningar, om
förhandlingar rörande hyressättningen skulle stranda. EnUgt SABO innebär utredningens
förslag att hyresvärdens reella förhandlingsunderläge i hyressättningsfrågor
koinmer att bestå. Vid hyresförhandlingar under senare år har hyresvärden
ibland varit tvungen att acceptera en oförmånUg förhandUngsuppgörelse inför
risken att annars gå miste om hyreshöjning under en hel avtalsperiod. Mot
bakgrund av dessa erfarenheter förordar SABO att hyressättningstvist i
begränsad omfattning får prövas av hyresnämnden när möjligheterna till en
förhandlingslösning är uttömda. Förfarandet bör utformas så att förhandlande
part efter fullgjord förhandUngsskyldighet och sedan tvisten har behandlats i
partemas centrala kommitté får möjUghet att utan uppsägning omedelbart
hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Huvudregeln skaU därvid vara att en eventuell
hyreshöjning skall utgå från den tidpunkt som avsågs när partema inledde sina
förhandlingar. Undantag skall endast få göras om det kan visas alt förseningar
i förhandlingsarbetet har vållats av hyresvärden. Hyresnämndens uppgift skall i
denna prövningsomgång vara begränsad till att söka lösa tvisten i dess
huvuddrag. Detta innebär att nämnden endast skall pröva skäligheten av det
begärda resp. erbjudna totala höjningsbeloppet. Sedan nämnden har fastställt
ett tolalt höjningsbelopp skall de lokala förhandlingsparterna återappta
förhandlingen i syfte att träffa en uppgörelse om hur beloppet skaU fördelas
meUan olika bostadsområden och lägenheter. Vid prövningen av den hänskjutna
förhandlingstvisten skall nämnden alltså inte fastställa de nya hyroma för de
ensldlda lagenhetema. Detta skaU Uksom hittills i första hand ske genom
förhandlingar meUan förhandlingsordningens parter. Om inte heller dessa
förhandUngar skulle leda tiU en förhandUngsöverenskommelse, bör emeUertid
hyresvärden kunna begära hyresnämndens beslut om att förhandUngsskyldigheten är
fuUgjord. Hyresvärden skall därefter ha rätt att själv fördela det faststäUda
höjningsbeloppet. Enskild hyresgäst, som är missnöjd med sin hyra, skaU på
samma sätt som enUgt nu-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 74

varande
ordning kunna vända sig tiU hyresnämnden för att få hyran prövad enligt
bruksvärdereglema. I ett sådant faU kan nämnden alltså tidigare ha prövat
förhandlingstvist om hyreshöjningens totala storlek för det bostadsbestånd som
lägenheten tUlhör. I det förra ärendet har nämnden dock inte gjort någon
bruksvärdesprövning av de enskUda lägenheternas hyror. Från
rättssäkerhetssynpunkt finns det därför inget hinder mot att låta hyresnämnden
i den begränsade omfattning, som här har angetts, pröva tvist om hyreshöjning
som inte har kunnat lösas förhandlingsvägen. Det ligger dock i sakens natur
att ett sådant prövningsförfarande bara kan tillämpas på den allmännyttiga
sektorn, där hyrorna bestäms enligt principen om självkostnadstäckning. En
utvidgning till hela bostadshyresmarknaden skulle strida mot
bruksvärdereglerna, eftersom dessa bygger på "att de allmännyttiga
bostadsföretagens hyror i allmänhet skaU anses ge uttryck för bmksvärdet och
därigenom styra hyresutvecklingen inom övriga sektorer. Det bör vidare
uppställas stränga krav på den förhandlingspart som önskar få en hyressättningstvist
avgjord i sina huvuddrag av hyresnämnden.

Ett liknande prövningsförfarande förordas av
kommunförbundet. Enligt förbundets uppfattning bör hyresnämnden på begäran av
förhandlingspart kunna pröva hyressättningstvist, när förhandUngsskyldigheten
har fullgjorts utan alt överenskommelse har kunnat träffas. En sådan
prövningsmöjlighet är nödvändig för att åstadkomma ett jämbördigt
förhandlingsläge i hyressättningsfrågor. Hyresnämndens prövning skall i denna
situation avse en generell hyresjustering för hela det berörda lägenhetsbeståndet
med utgångspunkt i ett tänkt normalskikt. Såväl hyresgäst som hyresvärd skall
ha kvar möjUgheten att efter uppsägning av hyreskontraktet erhålla en
individuell skälighetsprövning av hyran för viss lägenhet.

Kritik mot utredningens förslag framförs också av
Sveriges fastighetsägareförbund, som anser att förhandlande part i
strandningssituationerna skall ha rätt att utan uppsägningsförfarande
hänskjuta tvistefrågan tUl direkt avgörande av hyresnämnden. Fördelen med en
sådan ordning är bl. a. att frågan om tidpunkten för en eventuell hyreshöjning
inte behöver sättas i fråga. Den relevanta tidpunkten blir alltid den dag från
vilken hyreshöjning ursprangUgen har yrkats, om inte parterna senare har
kommit överens om ändring.

Enligt förslaget bör de enskilda hyrespartema få
rätt att under löpande hyresperiod hos hyresnämnden begära prövning av hyresvUlkor,
som inte har kunnat regleras genom slutande av förhandUngsöverenskommelse.
Införandet av en sådan möjlighet till villkorsprövning efter strandade
förhandlingar tiUstyrks av bl. a. bostadsdomstolen, hyresnämnden i Stockholm
och Hyresgästernas riksförbund, som samtUga delar utredningens uppfattning att
en rättslig prövning av hyresvillkor liksom hittills bör vara inskränkt till
att gälla de enskilda hyresavtalen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 75

Advokatsamfundet
finner den föreslagna lösningen väl avvägd.

Också hovrätten för Västra Sverige är positiv tUl
förslaget. Hovrätten erinrar om att enligt dess mening hyresnämnden dessutom
bör fungera som medlingsinstans i intressetvister. Om hyresnämnden åläggs en
sådan medlingsuppgift, bör detta dock inte frånta de enskilda hyrespartema
räiten att få hyresvUlkoren prövade av nämnden i enUghet med utredningens
förslag. Några kollisionsproblem behöver inle uppstå. Ett ärende om
villkorsprövning, som anhängiggörs medan medlingsförsök pågår, bör lämpligen
förklaras vilande i avbidan på resultatet av medlingen. Liknande synpunkter
anförs av hyresnämnden i Malmö.

Ett
par remissinstanser avstyrker förslaget om en tiU strandningssituationerna
särskilt anpassad vUlkorsprövning. SABO pekar på att prövningen föratsätts ske
efter samma grunder som tUlämpas vid vanlig förlängnings- eller viUkorstvist.
Detta innebär bl. a. att hyrans storlek kommer att faststäUas på grundval av
en bruksvärdesbedönming. Att använda bruksvärdereglerna för att fastställa
hyrorna i t. ex. ett allmännyttigt bostadsföretags hela lägenhetsbestånd
skulle emellertid innebära en ny form av statiig hyresreglering och strida mot
grundtanken bakom bruksvärdesystemet. De lägenheter som förvallas av
allmännyttiga företag föratsätts enligt hyreslagen ha självkoslnadsbestämda
hyror. Dessa lägenheter anses därför enligt hyreslagen böra tUldelas en
prisledande ställning och användas som jämförelseobjekt vid en
braksvärdespröv-ning. Utredningens förslag kan emeUertid få till följd att
hyrorna i hela det allmännyttiga lägenhetsbeståndet på en ort kan komma att bli
bestämda av hyresnämnden med tillämpning av braksvärdemetoden på varje
lagenhet i sänder. Därmed skulle en av grandstenama i de nuvarande
hyressättningsnormema ha raserats. Liknande synpunkter anförs av Svenska
riksbyggen.

Flera
remissinsanser anser att det av utredningen föreslagna kravet på uppsägning är
onödigt. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det ofta framstår som
mycket obehagligt för hyresgästen att bli uppsagd. För många hyresgäster är
det också svårt att skUja mellan uppsägning för vUlkorsändring och uppsägning
för avflyttning. För hyresvärden medför en massuppsägning ofta betydande
kostnader. Rör det sig om ett stort bostadsföretag måste betydande
arbetsresurser tas i anspråk för delgivningsförfarandet. Av dessa skäl bör man
undvika att kräva uppsägning som förutsättning för att hyresnämnden skall
kunna ta upp ärende om villkorsprövning. Det bör räcka med att hyresvärden
eller hyresgästen efter det att förhandlingarna har strandat ger in ansökan
till hyresnämnden om prövning av vilka vUlkor som skall gäUa från det månadsskifte
som inträffar närmast tre månader efter dagen för ingivandet. Liknande
synpunkter framförs av domstolsverket, hyresnämnden i Stockholm,
kommunförbundet och Göteborgs kommun.

EnUgt
förslaget skaU hyresnämnden vid viUkorsprövningen kunna

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 76

förordna
om retroaktiv hyra endast om det i visst fall av särskild anledning finnes
skäUgt. Förslaget har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.

Kritisk tiU förslaget är Näringslivets
byggnadsdelegation, som anser att den av hyresnämnden beslutade hyreshöjningen
i princip bör utgå från den tidpunkt som avsågs vid förhandlingarna. I och för
sig är det önskvärt att undvika retroaktiva hyresbetalningar. En föratsättning
för att detta skall kunna ske är att hyresförhandlingarna kan slutföras inom
rimlig tid. I tidsperioder med snabba kostnadsstegringar tenderar dock förhandlingarna
att bU långdragna. Om förhandlingarna drar ut på tiden, missgynnar detta den
part som svarar för de löpande kostnaderna, dvs. hyresvärden. Om hyresvärden
viU gardera sig mot de ekonomiska konseltvenserna av en försening av
förhandlingarna, måste han relativt snart stranda förhandlingama för att få
uppsägningstiden alt börja löpa. Utredningens förslag skuUe därför kunna bidra
tUl alt göra förhandlingsatmosfären konfUktladdad och framkaUa tidiga
strandningar. Förslaget bör ändras så att tidpunkten för en justering av
utgående hyror i normalfaUet beräknas i enUghet med vad som har varit åsyftat
vid de förhandUngar som har föregått hyresnämndsprövningen. Skäl tiU undantag
från denna regel kan föreligga om t. ex. hyresvärden kan lastas för passivitet
tmder förhandlingsarbetet.

Också kommunförbundet pekar på att inflationen
medför att tiden arbetar till fördel för den förhandUngspart som vUl håUa
kostnaden för hyran konstant. Av större betydelse är dock det hyresbortfall som
uppstår genom att hyreshöjningen fördröjs ett antal månader. Enda möjligheten
att råda bot på detta missförhållande är att hyresnämnden vid vUlkorsprövningen
fastställer de nya hyroma att utgå från den tidpunkt som avsågs vid
förhandlingarna. SABO framhåller att det inte är acceptabelt att ett
regelsystem, som skall ha tiU uppgift att balansera partsintressena på
hyresmarknaden, har sådana brister att den ena parten lätt kan försättas i
omöjliga förhandlingsunderlägen med risk för svåra ekonomiska skadeverkningar.
Liknande synpunkter anförs av hyresnämnden i Göteborg, landstingsförbundet och
Sveriges fastighetsägareförbund.

Ett par remissinstanser är av motsatt uppfattning
och anser att den föreslagna möjUgheten för hyresnämnden att förordna om
retroaktiva hyror bör slopas. Hyresgästernas riksförbund pekar på att en sådan
bestämmelse skulle skapa osäkerhet om från vilken dag en hyresändring kommer
att gälla och bidra tUl att försvåra jämförelseprövningar enligt
bruksvärdereglerna. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Västra Sverige.

EnUgt utredningen kan förhandlingarna inte anses
avslutade förtän också det centrala förhandUngsorganet bar behandlat tvisten,
om endera parten har begärt att tvisten skaU hänskjutas dit. Hyresnämnden i
Göte-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 77

borg
anser att det bör framgå av lagtexten att en förhandUng i vissa faU inte kan
anses avslutad förrän det centrala förhandUngsorganet har behandlat tvisten.

Hyresgästernas
riksförbund föratsätter att förhandlingen inte kan anses avslutad förtän de
lokala förhandlingsparterna har haft tUlfäUe att ta ställning tUl en eventuell
rekommendation från det centrala förhand-Imgsorganet om tvistens lösning.
Förbundet ifrågasätter också om inte en yttersta tidsgräns bör sättas för de
enskilda hyrespartemas uppsägnings- och prövningsrätt i
strandningssituationema. Sluttiden skulle kunna bestämmas på motsvarande sätt
som har skett i fråga om avflytt-ningsmeddelande, nämligen tre månader efter
hyrestidens utgång. Sveriges fastighetsägareförbund förordar en bestämmelse om
en yttersta tidsgräns för förhandlingama, förslagsvis tre månader efter den
tidpunkt tiU vilken ändring i hyran har yrkats. Genom att lagen anger en
sluttid för förhandlingama undviks förseningar och förhalningar i
förhand-Imgsarbetet tiU förfång för antingen hyresgästema, som riskerar kännbara
retroaktiva hyreshöjningar, eUer hyresvärden, som riskerar stora hyresbortfaU.

Bostadsdomstolen
tar upp frågan om hur hyresgästerna skall få i n-formation om att förhandlingarna
har strandat. De som är medlemmar i den förhandlande hyresgästorganisationen
torde bli informerade genom organisationens försorg. Hyresgäster som står
utanför organisationen riskerar däremot att inte få vetskap om strandningen.
Att ålägga organisationen att utsträcka sin service till även icke-medlemmar
synes inte realistiskt. Däremot kan det övervägas att ålägga hyresvärden att i
enkla former, t. ex. genom anslag i fastighetens förstuga, underrätta
hyresgästerna om strandningen.

5.9
Ikraftträdande m. m.

Förslaget att den nya lagstiftningen bör träda i
kraft den 1 juli 1977 kritiseras av hovrätten för Västra Sverige, som anser att
den valda tidpunkten skulle ge upphov tUl åtskilliga övergångsproblem. Tiden
skulle vara alltför knapp för att nya hyreskontrakt eller kontraktslUlägg
skulle hinna bU utformade och undertecknade före den hyresperiod som börjar
löpa den 1 oktober. För det fall att införande av förhandlingsklausul skulle
behöva föregås av hyresnämndsprövning, skulle uppsägningstiden redan vara
försutten. Det skulle också uppstå samordningsproblem med awecklingslagen.
Denna är inte tiUämplig på lägenhet där hyresgästen har flyttat in efter den 1
oktober 1975.1 fråga om sådana lägenheter råder alltså fri hyressättning. Det
kan därför finnas anledning för hyresgästerna att påkaUa förhandlingsordning.
Denna skuUe emellertid i fråga om hyrans storlek få verkan endast för de
hyresgäster som har flyttat in i fastigheten efter den 1 oktober 1975. Två
skUda förhandlings- och hy-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 78

ressättningssystem
skuUe alltså samtidigt komma att gälla för samma fastighet. HärtiU kommer att
de från hyresregleringslagens tid kvar-boende hyresgästema, vUkas hyresavtal är
underkastade awecklingslagen såvitt gäller hyressättningen, bör kunna få
påverka frågan om förhandlingsordning skaU gälla och ge uttryck för sin
uppfattning om vUken organisation som skall företräda dem när awecklingslagen
upphör att gälla vid utgången av september 1978. Dessa skäl talar för att den
föreslagna nya lagen får träda i kraft den 1 oktober 1978. En sådan senareläggning
av tidpunkten för ikraftträdandet förordas också av bostadsdomstolen,
hyresnämnden i Stockholm, Näringslivets byggnadsdelegation och Sveriges
fastighetsägaredelegation.

Också advokatsamfundet finner det nödvändigt att
ikraftträdandet uppskjuts. De flesta avtal om förhandlingsordning, som finns på
den enskilda sektorn, löper per den 1 januari med automatisk förlängning och tre
månaders uppsägningstid. Med hänsyn till bl. a. de föreslagna
ska-deståndssanktionema bör den föreslagna nya lagen inte träda i kraft, förrän
villkor i gällande förhandlingsordningar har kunnat ändras eller bringats att
upphöra.

6
Den s. k. svarta handeln med bostadslägenheter m. m. 6.1 Gällande rätt

Det är f. n. inte tillåtet att utöver den
ersättningsram som hyreslagens braksvärderegler uppställer, bereda sig vinning
av att annan behöver eller av annan anledning önskar överta viss
bostadslägenhet (se prop. 1973: 23 s. 144). I 65 § hyreslagen föreskrivs att
den som uppsåtligen uppställer viUkor om särskUt vederlag för upplåtelse av
bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, dömes
tiU böter eller fängelse i högst ett år. Gärningen får åtalas av åklagare
endast om det är påkallat ur allmän synpunkt. ViUkor om vederlag är ogUtigt och
den som har uppställt villkoret är skyldig att betala tillbaka vad han tagit
emot.

Lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter, bristortiagen, innehåller bl. a. bestämmelser om förbud mot
ersättning vid anvisning av bostadslägenhet. Enligt 2 § får ingen mottaga,
träffa avtal om eller begära ersättnmg av hyressökande för anvisning av
bostadslägenhet. Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling
enligt grunder som bestäms av hyresnämnden. Den som uppsåtligen bryter mot
bestämmelsema dömes tUl böter eller fängelse i högst ett år. Han är även
skyldig att betala tUlbaka otiUåten ersättning. Lagens tillämpningsområde
bestämmes av regeringen. Enligt dess förordnande (SFS 1974: 827) gäller lagen
f. n. i 43 kommuner.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 79

6.2
Departementspromemorian

Enligt promemorian (Ds Ju 1976: 1) förekommer s. k.
svart handel med bostadslägenheter i en visserligen inte fastställd men
säkerligen inte obetydlig omfattning. Framför allt förekommer sådan handel
beträffande lägenheter i storslädemas centrala delar. I åtskilliga faU synes
ett systematiskt samarbete förekomma mellan hyresvärdar och bostadsmäklare. De
nuvarande straffbestämmelsema kan enUgt promemorian inte anses tillräckliga för
att bekämpa denna yrkesmässigt bedrivna lägenhetshandel. Enligt promemorian
bör därför en straffskärpning övervägas.

Som skäl för straffskärpning anförs att de mest
straffvärda fallen ingår som led i en rörelse. Ett förhöjt maximistraff skulle
också ge längre preskriptionstid. Ätalsregeln i 65 § synes ha föranlett
missförstånd. Det anförda talar enligt promemorian för en uppdelning av
gärningen i två brottstyper, ett grovt brott och ett normalfall. Straffet för
det grova brottet bör bestämmas tiU fängelse i högst två år och straffet för
normalfallet till böter eller fängelse i högst sex månader. För normalfallet
bör åtal få väckas bara om det är påkallat ur allmän synpunkt. Som ett altemativ
pekas på möjUgheten att ha endast en brottstyp utan åtalsprövning och dessutom
införa en föreskift om att det inte skall dömas tUl straff i ringa faU.

Bestämmelsen i 2 § bristortiagen om förmedUngsprovision
är enligt promemorian föga känd. Taxoma sägs också vara tUlkrånglade och vidlyftiga.
För att råda bot på dessa brister föreslås att taxebestämmelsema fastställs
centralt och görs tUlämpliga för hela landet. Slutiigen framhålles i
promemorian att lagstiftningen på området är svåröverskådlig. Det skulle vara
till fördel om de ifrågavarande bestämmelsema i hyreslagen och bristortiagen
kunde närmare samordnas med varandra.

6.3
Utredningen

Hyresrättsutredningen slår fast att förfaranden som
syftar tUl att systematiskt undergräva hyreslagens bestämmelser om hyran måste
beivras med kraft. Det undersökningsmaterial som presenteras i promemorian ger
vid handen att försäljning av hyreslägenheter säkerligen förekommer i en inte
obetydlig omfattning i våra största tätorter och att försäljningen i stor
utsträckning sker under medverkan av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Enligt
utredningen kan man visserligen anta att utrymmet för den svarta marknaden
kommer att minska sedan hyresregleringslagen helt har avvecklats. Utrymmet för
otillbörliga transaktioner torde också komma att minska vid ett genomförande av
det föreslagna förhandlingssystemet. Det är ändå realistiskt att räkna med att
det i varje fall i tätorternas centrala delar kommer att finnas ett visst ut-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 80

rymme
för denna marknad. För att effektivt kunna upprätthålla hyreslagens
bestämmelser om hyra även i dessa områden anser utredningen det nödvändigt att
skärpa åtgärderna mot dem som yrkesmässigt ägnar sig åt olaglig
lägenhetsförsäljning.

Utredningen säger sig dela bedömningen i
promemorian att den avskräckande verkan av straffbestämmelsen i 65 §
hyreslagen inte är stor i fråga om den yrkesmässigt drivna verksamheten.
Samhällets åtgärder bör också i första hand riktas mot den verksamheten.
Emellertid måste även enskildas brott beivras. Kan man begränsa den
yrkesmässiga handeln med lägenheter är det enligt utredningen troligt att den
enskilda handeln som en följd därav kommer att minska betydligt. Den ekonomiska
omfattningen av den yrkesmässiga försäljningen av bostadslägenheter gör det
enligt utredningen nödvändigt att de fall som leder tUl fällande dom får en
kraftig reaktion. Straffet för dessa brott bör enligt utredningen skärpas och
i enlighet med promemorians förslag bestämmas till fängelse i högt två år.
Preskriptionstiden för dessa brott kommer då att förlängas till fem år, vUket
är en vinst från utredningssynpunkt.

Enligt förslaget bör den nuvarande straffbestämmelsen
i 65 § hyreslagen ändras så att normalstraffet bestäms till böter eller
fängelse i högst sex månader. För grovt brott, varmed i första hand avses brott
som begåtts yrkesmässigt eUer i större omfattning eller av någon som eljest i
avsevärd mån har missbrukat sin stäUning som ägare eller förvaltare av
fastighet, föreslås straffet uppgå tiU fängelse i högst två år.

Efiersom den särskUda åtalsregeln i 65 § hyreslagen
i praktiken vållat oklarhet och för att klargöra att det bara är helt harmlösa förfaranden
som inte skall föranleda straff, föreslår utredningen att åtalsregeln ersätts
med en regel av innebörd att straff inte skall ådömas i ringa fall.

Utredningen pekar på att förbudet i bristortiagen
hänger samman med hyreslagens förbud mot särskilt vederlag. I många fall tycks
det förekomma ett nära samband mellan hyresvärdar och mäklare, som förmedlar
lägenhetsförsäljningar mot provisioner som vida överstiger de av hyresnämndema
fastställda. För att effektivt kunna bekämpa denna organiserade hyresbrottslighet
måste skärpta åtgärder vidtas även mot mäklarna. Om uppställande av viUkor om
särskilt vederlag vid upplåtelse eller Överlåtelse av hyresrätt i grova fall
beivras strängare än f. n., måste man enligt utredningen samtidigt förhindra
att det i stället kommer att bedömas lönsamt att ge sådant vederlag formen av
ersättning för anvisning av lägenheten. Detta uppnår man enklast genom att anpassa
straffskaloma för de båda brotten tUl varandra. Utredningen föreslår därför
att bestämmelsen om straff för olovligt mottagen ersättning för anvisning av
bostadslägenhet ändras på så sätt att straffet för normalbrottet bestämmes tUl
böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt brott och hit bör enligt
utredningen räknas i första hand fall där överskridanden av gäUande taxa skett
systematiskt och med större be-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 81

lopp
föreslås straffet uppgå tiU fängelse i högst två år.

I fråga om tiUämpningsområdet för bestämmelsema
föreslås att förbudet mot ersättning för anvisning får gälla över hela landet.
Därmed kan emellertid bestämmelsen inte längre placeras i bristortiagen. Bestämmelsen
får antingen placeras i en särskUd lag eller arbetas in i hyreslagen.
Utredningen konstaterar att det finns ett funktionellt samband mellan de båda
straffbestämmelserna om förbud mot förmedUngsprovision och mot tagande av
vederlag. Båda syftar tUl att skapa skydd för hyreslagens regler om hyran och
är att betrakta som nödvändiga komplement tiU dessa regler. Ser man tUl
regelns funktion är det enligt utredningen naturUgt att placera även förbudet
mot förmedUngsprovision i hyreslagen. Därigenom görs också en betydande vinst i
fråga om regelsystemets överskådlighet. Den kritik som från civUrättsUg
systematisk synpunkt kan riktas mot en sådan placering får enligt utredningen
stå tUlbaka. EnUgt förslaget bör därför förbudet mot förmedlingsprovision föras
över från bristortiagen tiU hyreslagen.

Utredningen för också fram förslaget i promemorian
om att bestämmelsema om taxor för yrkesmässig bostadsförmedling skall
fastställas centralt och göras tillämpliga för hela landet. Utredningen
föreslår att uppgiften att bestämma taxor tills vidare läggs på
bostadsdomstolen.

6.4
Remissyttrandena

Utredningens förslag har tiUstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. Från flera håU betonas dock
svårigheterna att effektivt komma till rätta med de missförhåUanden det här
gäller.

Beträffande förslaget om skärpta åtals- och
straffbestämmelser framhåller riksåklagaren att det är ett väsentligt
bostadspolitiskt mål att förhindra överlåtelser av hyreslägenheter med
vinningssyfte. Det erbjuder emellertid vissa problem att straffrättsUgt komma
till rätta med sådana transaktioner. Brottsligheten är svårupptäckt, främst
därför att köpare och säljare ofta handlar i samförstånd. Det är svårt att få
någon säker bild av den nuvarande omfattningen av den svarta bostadsmarknaden.
Man torde likväl böra räkna med att det kommer att finnas utrymme för en svart
marknad även i fortsättningen. Med hänsyn härtUl finns det anledning att
överväga en skärpning av ansvarsreglerna. Enbart detta är dock inte
tUlräckligt. För att bli effektiv måste en straffskärpning kombineras med
andra åtgärder, främst en intensifierad spanings- och utredningsverksamhet
från poUsens sida. En ökad benägenhet hos allmänheten att anmäla
vederlagsbetingade förvärv torde också vara ett verksamt medel. Att
anmälningsfrekvensen f. n. är så låg synes bero på att köparna inte viU eller
vågar agera. Riksåklagaren biträder lösningen att dela upp de förfaranden som
faUer in under 65 § hyreslagen i tre svårighetsgrader. Genom att införa en
särskild skala för grova brott vinner man

6
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 82

både
kriminalpoUtiska och straffprocessuella fördelar, bl. a. en längre
preskriptionstid. Liksom tidigare bör man ha en särskild reglering för mindre
aUvarliga förseelser. Den nuvarande åtalsprövningsregeln har dock föranlett
tiUämpningssvårigheter. Det finns därför inget att invända mot förslaget att
låta den ersättas av en regel om att straff inte skall ådömas i ringa fall. Den
föreslagna bestämmelsen om förmedlingsprovision i 65 a § hyreslagen har en
annan lagteknisk utformning. Något behov av särskUda regler för ringa faU
torde, såsom utredningen har antagit, inte föreligga, eftersom straffbudet
riktar sig mot personer som kan antas känna tiU föreskrifterna om
förmedlingsprovision. Utredningens uppfattning att det däremot behövs en
särskUd skala för grova faU delas av riksåklagaren. MöjUgen bör det ges
vägledning om när grovt brott skall anses föreUgga. Enligt riksåklagarens
uppfattning torde tUl den kategorin böra föras fall där den olagliga
verksamheten skett vanemässigt eller eljest är av stor omfattning.

Domstolsverket betonar att skärpta
straffbestämmelser måste följas upp även av andra åtgärder från samhällets
sida. Resurser för att söka uppdaga och beivra brottsligheten bör sättas in. I
annat faU blir de föreslagna straffbestämmelserna lika overksamma i preventivt
hänseende som de nuvarande. Även LO anser att en fömtsättning för att de nya
bestämmelsema skaU få avsedd effekt är att polis- och åklagarväsende får
tUlräckliga resurser för uppgiftema. Liknande synpunkter framförs av TCO och
SACO/SR.

Stockholms kooperativa bostadsförening anser att
det inle räcker med skärpta åtgärder mot i första hand den som yrkesmässigt
ägnar sig åt olaglig lägenhetsförsäljning. Hyresgäster försöker inte sällan
missbraka bytesrätten genom att kräva kontant ersättning för lägenhetsbyte. Det
förekommer också att hyresgäster bjuder ut sina lägenheter tiU försäljning.
Det är därför viktigt att de skärpta åtgärdema riktar sig mot både hyresvärdar,
mäklare, hyresgäster och andra som ägnar sig åt ifrågavarande verksamhet.

Enligt Sveriges fastighetsägareförbund kan det
övervägas om man inte bör kriminalisera köp av hyreslägenheter. Endast på det
sättet torde man kunna få bukt med den svarta lägenhetshandeln. EnUgt
förbundets mening är derma handel i grand och botten ett regleringsproblem,
som man vuxit fast i. På de orter, där den svarta lägenhetshandeln florerar,
finns det bostadsområden med ett mycket stort antal outhyrda lägenheter. Man
kan då fråga sig varför en hyresgäst är vUIig att betala flera tusen kronor
extra för att få en viss lägenhet. Svaret måste vara att han anser det värt
detta för att få bo i innerstaden i en lägenhet som har de kvalifikationer som
motsvarar hans behov. Hyresgästen är alltså villig att betala en marknadsmässig
hyra för denna lägenhet, men hyresregleringens kvardröjande effekter och
bmksvärdereglemas konslraktion ger honom inte möjlighet tiU detta. Däremot kan
hyresgästen utan större risk er-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 83

bjuda
den avträdande hyresgästen eller fastighetsägaren ett penningbelopp utöver
hyran. Man kan ifrågasätta, om inte båda parter i ett sådant fall är lika
skyldiga.

Förslaget att en för hela landet enhetUg
förmedlingstaxa skall fastställas centralt hälsas med tUlfredsställelse av
hyresnämnden i Stockholm. Nämnden anmärker dock att det kan möta svårigheter
att faststäUa en sådan taxa och att det kan visa sig lämpligare att bestämma
olika regionala taxor med utgångspunkt i en för hela landet lämplig ersättningsnorm.
KSB ifrågasätter om det finns behov av en privat förmedlingsverksamhet, i vart
fall beträffande icke-möblerade lägenheter.

Bostadsdomstolen motsätter sig bestämt att
uppgiften att faststäUa taxa för yrkesmässig bostadsförmedling läggs på domstolen.

7
Föredraganden 7.1 Inledning

För de flesta hyresgäster gäUer numera att hyrans
storlek inte bestäms genom individueUa avtal med hyresvärden utan genom
överenskommelser meUan hyresmarknadens partsorganisationer. De kollektiva
hyresförhandlingarna bedrivs f. n. enligt två olika system. Störst omfattning
har det förhandlingssystem som partsorganisationema själva har byggt upp på
friviUighetens väg. Detta system är också det äldsta. Vid sidan därav finns ett
lagreglerat obligatoriskt hyresförhandlingssystem, som dock har en mera
begränsad inriktaing. Det omfattar endast de tidigare hyresreglerade
lägenheterna i vissa kommuner och utgör en övergångsordning inför
hyresregleringens definitiva avveckling den 1 oktober 1978.

För det friviUiga hyresförhandlingssystemet saknas
i stort sett bestämmelser i lag. Det har väsentligen överlämnats åt
partsorganisationema att själva reglera de frågor som uppkommer inom ramen för
det systemet.

Hyresrättsutredningen har i delbetänkandet (SOU
1976: 60) Hyresrätt 1 föreslagit att förhandlingssystemet regleras genom en
särsidld lag. Den föreslagna lagen anger i vUka former och under vUka
föratsättningar hyresförhandlingar rörande bostadslägenheter bör bedrivas.
Hyresgästemas rätt att genom organiserad samverkan tiUförsäkra sig ställningen
som förhandlingspart till hyresvärden slås fast. Lagförslaget innehåUer också
regler om den enskUde hyresgästens ställning inom ett koUektivt
förhandlingssystem och om förfarandet när förhandUngsuppgörelse inte har kunnat
träffas.

Utredningens
förslag måste ses mot bakgrund av de hyresrättsUga be-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175

stämmelser
som f. n. gäller. Jag skall därför i korthet erinra om huvuddragen av dessa
regler.

De gmndläggande reglerna om hyra finns i 12 kap.
jordabalken (i fortsättningen kaUad hyreslagen). Bestämmelsema är delvis oUka i
fråga om bostäder och lokaler. Eftersom utredningens förslag endast rör
bosUdslägenheter, kommer jag i det följande att bortse frän de regler som är
speciella för lokaler.

EnUgt hyreslagen bestäms hyran och andra
hyresvilUcor vid hyrestidens början genom det avtal som hyresvärd och
hyresgäst ingår. Vad de kommer överens om är i princip bindande för dem under
den hyresperiod som anges i avtalet.

Enligt de flesta hyreskontrakt förlängs avtalet med
ett år i sänder, om inte uppsägning sker senast tre månader före
avtalsperiodens utgång. Förlängningen sker på oförändrade viUkor, om inte
parterna träffar överenskommelse om ändring av vUlkoren. Sådan ändringsöverenskommelse
innebär att det fömtvarande avtalet anses löpa vidare med ändrade viUkor. Kan
enighet om viUkorsändring inte uppnås, får tvisten efter uppsägning hänskjutas
tUl hyresnämnden. Nämnden kan då faststäUa vUka vUlkor som fortsättningsvis
skaU gälla.

Det viktigaste viUkoret i hyresavtalet är vanUgen
det som rör hyran. I princip kan parterna fritt bestämma hur stor hyran skaU
vara. Hyreslagen kräver endast att hyran skaU vara tiU beloppet bestämd i
avtalet. Från förbudet mot s. k. svävande hyror finns emeUertid två undantag.
För det första får ersättningar för bränsle-, va- och elkostnader tas ut som
rörliga tUlägg tUl den bestämda hyran. Det är exempelvis vanligt att ersättning
för bränslekostnad utgår separat enUgt en s. k. bränsleklausul i kontraktet.
För det andra får förbehåU göras i hyresavtalet om att hyran utgår med belopp
som bestäms genom förhandlingsöverenskommelse meUan hyresvärden eUer
fastighetsägareförening, å ena sidan, och hyresgästorganisation, å den andra.
Numera finns i de flesta hyresavtal en s. k. förhandlingsklausul som ger den
regionala hyresgästföreningen rätt att träffa avtal om hyrans storlek för alla
bostadslägenheter i fastigheten. Att sådana klausuler är tUlåtna enUgt lag
utgör en fömtsättning för att förhandlingsöverenskommelse om hyresändring skaU
kunna träffas med verkan för de enskUda hyresavtalen. Jag ämnar strax återkomma
tUl principema för de hyresförhandUngar som bedrivs med tiUämpning av sådana
klausuler.

Frånsett
förbudet mot svävande hyror råder enUgt hyreslagen avtalsfrihet vid
bestämmande av hyran. Avtalsfriheten modifieras dock av jeglema om
besittningsskydd och bmksvärdeprövning av hyran. Regler-ina innebär att
hyresnämnden i förlängnings- eUer viUkorstvist på grandval av en jämförelse
med hyran för lägenheter som har ett likvärdigt bruksvärde kan faststäUa den
hyra som skaU utgå efter föriängningen. Att faststäUa skäUg hyra med ledning av
lagens bruksvärderegler kan

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 85

vara
en tämligen komplicerad prövningsprocess. Jag skall här endast redogöra för
förfarandet i stort. Utgångspunkten är, som jag nyss antydde, att man skall
göra en jämförelse med hyresnivån för lägenheter som med hänsyn tUl braksvärdet
är Ukvärdiga med den lägenhet som prövningen avser. Braksvärdet kan sägas vara
ett samlande uttryck för lägenhetens storlek, läge, planlösning,
modemitetsgrad, reparationsstandard, m. m. Bland jämförelselägenhetema skaU
främst beaktas sådana som ägs ooh förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag.
Är den av hyresvärden fordrade hyran pätagUgt högre än hyran för jämförliga lägenheter,
skaU den anses oskälig och sättas ned tiU skäUgt belopp. En särskild spärregel
blir tillämpUg i ett marknadsläge där fuU balans inte råder mellan tillgäng och
efterfrågan på lägenheter. Enligt denna spärr-regel skaU man vid
jämförelseprövningen bortse från lägenhet vars hyra inte är rimlig med hänsyn
till det aUmänna hyresläget i orten för närmast jämförUga lägenheter i
nybyggda bostadshus. Även vid tiUämpningen av spärregeln skaU främst de
aUmännyttiga bostadsföretagens lägenheter beaktas.

Genom att de allmännyttiga bostadsföretagens
självkoslnadsbestämda hyror har tilldelats en prisnormerande roll, hindrar
bruksvärdereglema att en fri prisbildning får styra utvecklingen på den övriga
hyresmarknaden. Bruksvärdereglerna ger hyresgästen ett skydd mot oskäliga
hyreshöjningar utan att för den skuU någon aUmän hyreskontroU föreligger.

En allmän hyreskontroU tUlämpades däremot enligt
lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. Det är i detta sammanhang av intresse
att något erinra om detta kontrollsystem, som avvecklas definitivt först under
innevarande år. Hyressättningen grundades på fastighetemas beräknade
produktions- och driftkostnader och det var straffbart att ta ut högre hyra än
den maximihyra som hade bestämts med stöd av lagen. Lagstiftningen var avsedd
att vara temporär, men dess gUtighetstid förlängdes successivt. Även om
hyresregleringen hade betydelse för hyresgästema som skydd mot oskäliga hyreshöjningar
till följd av bostads-brislen, kom regleringssystemet att med tiden också
medföra olägenheter. Det ledde till en hyresspUttring mellan hyresreglerade
och inte hyresreglerade fastigheter som i många faU var ogmndad. Det uppstod
också en hyresspUttring inom det hyresreglerade beståndet som inte var
motiverad av skillnader i lägenhetemas standard. Också andra olägenheter blev
så småningom märkbara.

Fr. o. m. 1950-talet avvecklades hyresregleringen i
etapper efter hand som bostadsbristen byggdes bort. I och med att situationen
på bostadsmarknaden successivt förbättrades, blev det aUt tydUgare att den
kvarvarande regleringen medförde sådana olägenheter, som jag nyss nämnde, och
att den inte gav hyresgästema något väsentUgt bättre skydd än hyreslagens
braksvärderegler. Av dessa skäl förlängdes hyresreglerings-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 86

lagen
inte efter utgången av september 1975. Det fanns då cirka 350 000
hyresreglerade lägenheter, varav huvuddelen i de tre största tätorterna. För
att successivt anpassa hyroma för dessa lägenheter till en friare hyresmarknad
med bmksvärdehyra infördes genom lagen (1974: 1080) om avveckling av
hyresregleringen (avvecklingslagen) särskUda skyddsregler om s. k.
övergångshyra. EnUgt dessa får hyresvärden under en treårsperiod t. o. m. den
30 september 1978 ta ut högre hyra än som har utgått tidigare bara efter
överenskommelse med den regionala hyresgästföreningen. Om sådan
överenskommelse inte kan träffas, får övergångshyra bestämmas av hyresnänmden.
BehövUga hyreshöjningar skall ske etappvis så att fuU bruksvärdehyra för
lägenheten uppnås den 1 oktober 1978.

Genom
awecklingslagens förhandUngsordning har det primära ansvaret för fastställelse
och ändring av övergångshyra lagts på partsorganisationerna på hyresmarknaden.
På Uknande sätt hade organisationerna sedan år 1972 haft det primära ansvaret
för hyresregleringen. Då avskaffades nämUgen systemet med genereUa
hyreshöjningar och ersattes med ett individueUt prövnmgssystem enUgt vilket
maximihyran för varje lägenhet i första hand bestämdes genom
förhandlingsöverenskommelse. Förebuden för hyresregleringslagens och
awecklingslagens förhandlingssystem har varit de friviUiga
förhandlingsordningar som har varit i allmänt bmk på den allmännyttiga
bostadssektom sedan år 1958 och som under senare år har bUvit vanUga också på
övriga delar av hyresmarknaden.

De friviUiga förhandlingsordningarna har tiUkommit
genom lokala avtal meUan hyresvärden eUer fastighetsägareorganisation, å ena
sidan, och i allmänhet den regionala hyresgästföreningen, å den andra. Genom
avtalet om förhandlingsordning tillförsäkras partema rätt att så länge avtalet
gäUer påkaUa och föra förhandlingar rörande hyror och boendeförhåUanden i den
eUer de fastigheter som avses med avtalet. Förhandlingsordningen anger de
förhandlande partemas inbördes rättigheter och skyldigheter. Den reglerar också
formerna för förhandlingsarbetets bedrivande. Utformningen följer vanligen
vissa normer som har utarbetats gemensamt av huvudorganisationerna inom resp.
sektor av hyresmarknaden.

På gnmdval av förhandlingsordningarna förs
regelbundna förhandlingar om bl. a. hyresbeloppens storlek. Hyresvärden
biträds då ofta av den organisation tiU vilken han är ansluten. Hyresgästemas förhandlingsdelegation
består i allmänhet av representanter för de organiserade hyresgästema i berörda
fastigheter samt företrädare för föreningen och dess lokalavdelning.

Från båda sidor utgår man i förhandlingsarbetet
från att hyresvärden inte genom avtal direkt med hyresgästema skaU söka ta ut
högre hyra än som har bestämts genom träffade förhandlingsöverenskommelser.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 87

Den
enskUde hyresgästen blir bunden av överenskommelserna om hyrans storiek
oberoende av om han är medlem i hyresgästföreningen eller ej. Bundenheten
följer av den förhandlingsklausul som regelmässigt finns intagen i
hyreskontraktet. Enligt denna förbinder sig hyresgästen att utan att uppsägning
sker av hyresavtalet följa de överenskommelser som kan komma att träffas på
gmndval av förhandlingsordningen.

Förhandlingsklausulen innebär också att ändring av
hyresvillkoren kan ske oberoende av det enskilda hyreskontraktets löplid. En
hyresändring som bestäms genom en förhandlingsöverenskommelse kan alltså
gälla antingen från början av en ny kontraktsperiod eller från viss tidpunkt
under den löpande perioden.

En hyresgäst som är missnöjd med den hyra, som har
bestämts för hans lägenhet, får finna sig i att betala denna hyra tUl
kontraktsperiodens slut, om han inte föredrar att dessförinnan utnyttja sin
rätt att med tre månaders uppsägningstid säga upp sig för avflyttning. Först i
samband med kontraktsperiodens utgång kan hyresgästen få till stånd en prövning
av hyrans skälighet. Genom att med bibehållet besittningsskydd säga upp
avtalet för villkorsändring kan han då få prövat av hyresnämnden vUken hyra
som skall gäUa fr. o. m. den därpå följande avtalsperioden.

SkuUe överenskommelse om hyressättningen inte kunna
uppnås vid de lokala förhandlingama, finns det som regel möjlighet att få
tvisten prövad av ett partssammansatt förUkningsorgan. Förhandlingsordningarna
innehåller nämligen regelmässigt bestämmelser som mer eller mindre ingående
reglerar förhandUngsparts rätt att hänskjuta tvist, som inte har kunnat lösas
vid lokal förhandling, tiU en av vederbörande huvudorganisationer inrättad
central kommitté. Denna kan då avge en rekommendation om hur tvisten bör lösas.
Sådana rekommendationer brakar så gott som undantagslöst följas av
förhandlingsparterna.

Om överenskommelse om hyresändring inte kan träffas
på grundval av förhandlingsordningen, gäller i vanlig ordning den utgående
hyran till dess hyresvärden eller hyresgästen tvingar fram en ändring genom att
säga upp hyresavtalet tUl tidpunkt då detta lagenligt kan ske. I aUmänhet är
det endast hyresvärden som i denna situation har intresse av att söka
åstadkomma en ändring. Hyrans storlek kan därefter på vanligt sätt prövas av
hyresnämnden i förlängnings- eUer viUkorstvist. Möjligheten att få tiU stånd
en hyresnämndsprövning står öppen endast för de enskilda hyrespartema.
Förhandlingsordningens parter kan alltså inte föra en olöst tvist vidare tiU
hyresnämnden.

Beträffande det frivUliga förhandlingssystemet vill
jag tUlägga att förhandlingarna på den enskUda sektom syftar tiU att
åstadkomma överenskommelser om hyror som svarar mot lägenhetemas braksvärde
oberoende av hyresvärdens kostnader. Hyressättningen sker på grundval av det
jämförelsematerial som partema kan redovisa. Vid jämförelse-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 88

prövningen
spelar hyresutvecklingen inom den allmännyttiga bostadssektom en avgörande
roll. På i huvudsak Uknande sätt bedrivs också förhandlingama på
industrisektorn samt pä kommun- och landstingssektorn.

På den allmännyttiga sektorn används en annan
förhandUngsmetod. Hyresläget för det aUmännyttiga lägenhetsbeståndet fastställs
med utgångspunkt i resp. bostadsföretags självkostnader. TUl grund för hyresförhandlingama
ligger en av bostadsföretaget upprättad hyreskalkyl, som irmehåller uppgift om
företagens självkostnader för kapital, underhåll och drift. På grandval av
kalkylen söker parterna komma överens om hur stora företagets sammanlagda
kostnader för bostäder skall anses vara under den tid, vanUgen ett år, som de
nya hyroma skall gäUa. Sedan det totala hyresbeloppet har fastställts, fördelar
partema denna totalsumma, den s. k. hyrespotten, mellan företagets olika
bostadsområden och fastigheter, i vissa faU med tillämpning av ett visst
hyressätt-ningssystem som har utarbetats av de centrala organisationerna. Inom
varje fastighet fördelas därefter den del av hyrespotten, som faller på
fastigheten, i form av hyror mellan de enskilda lägenheterna. Hänsyn tas härvid
tUl oUka lägenhetsstorlekar och i regel vissa andra inbördes variationer enligt
ett standardiserat hyresfördelningssystem, som likaså har antagits centralt av
organisationema. Avsikten är att likvärdiga bostäder inom resp.
bostadsföretags lägenhetsbestånd skall ha lika höga hyror.

7.2
AUmänna synpunkter

Enligt utredningen måste erfarenheterna i stort av
det frivUliga förhandlingssystemet och av de obUgatoriska systemen enligt
hyresregleringslagen och awecklingslagen bedömas som goda. Det kan enligt utredningen
konstateras att de kollektiva hyresförhandlingama innebär betydande praktiska
fördelar för både hyresgäster och hyresvärdar. Genom att uppträda kollektivt
synes hyesgästeraa bäst kunna hävda de rättigheter som hyreslagstiftningen ger
dem. Ett förhandlingssystem borgar ocksä för en sund utveckling på
hyresmarknaden utan ingripanden frän myndighetemas sida. En ordning med
förhandlingar framstår enligt utredningen dessutom som en god väg mot
fördjupad boendedemokrati.

Utredningens förslag innebär i vrlsentUga stycken
ett lagfästande av den förhandlingsmodell som har utvecklats av
partsorganisationema. Utredningen utgår från att ordningen med
förhandlingsklausuler i de enskilda hyresavtalen bör behållas. En annan utgångspunkt
är att förhandlingsverksamheten skall grundas på en lokal förhandlingsordning
som gäller för en eUer flera fastigheter. Utredningen räknar med att

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 89

förhandlingsordningar
normalt skaU komma tiU stånd genom frivUliga avtal. Vid en legal reglering av
förhandlingssystemet kan man dock enUgt utredningen inte nöja sig med att låta
rätten tiU förhandUng vara helt beroende av motpartens inställning. Det bör
finnas en möjUghet att etablera förhandlingsrätt också i sådana fall där
motparten inte vill tillmötesgå ett önskemål om förhandUngsordning. Enligt
utredningen bör hyresnämnden få befogenhet att under vissa förutsättningar
besluta om införande av förhandlingsordning, om detta begärs av hyresgästorganisation
eller hyresvärd som av sin motpart har blivit förvägrad rätt att teckna
förhandlingsordning. Om rätten tUI förhandling på detta sätt lagfästs, blir det
också nödvändigt att tillskapa vissa sanktionsmedel för att säkerställa
efterlevnaden av förhandlingsordningen.

Remissinstansema har med några enstaka undantag
tillstyrkt att förslaget i sina huvuddrag läggs tiU grund för lagstiftning.
Hyresmarknadens huvudorganisationer har en positiv gmndinställning tiU
förslaget. Från många håll betonas alt det kollektiva förhandlingssystemet har
fått en så stor utbredning att tiden nu är mogen för en lagreglering av
förhandlingsverksamheten. Tre remissinstanser, nämligen hyresnämnden i
Stockholm, NäringsUvets byggnadsdelegation och Sveriges advokatsamfund, anser
däremot att det frivUliga förhandlingssystemet bör få utvecklas vidare utan en
lagfäst förhandUngsrätt. Det finns faktorer på bostadsmarknaden som verkar för
en snabb utbredning av frivilliga förhandlingsordningar och det bör enligt
dessa remissinstanser överlämnas åt partsorganisationerna att i samförstånd
bygga ut förhandlingssystemet i den takt som motsvarar aktuella behov och
resurser. Advokatsamfundet anser att redan den nuvarande ordningen med kollektiva
förhandlingsöverenskommelser bör ställas tmder debatt.

För egen del vill jag i fråga om behovet av en
lagreglering tUl en början framhåUa att kollektiva
förhandlingsöverenskommelser om hyrans storlek och andra hyresvillkor allt mer
kommit att framstå som en praktiskt nödvändig lösning. Hyreshöjningar påkaUas
varje år för nästan alla uthyrda bostadslägenheter. Att årligen genom
individuella avtal eller hyresnämndsbeslut justera hyroma för de närmare 1,7
miljoner bostadslägenheter, som finns i vårt land, är av tekniska skäl inte möjligt.
För att vara garanterad möjligheten att få ersättning för allmänna
kostnadsökningar skulle hyresvärden i aUmänhet rutinmässigt behöva säga upp
hyreskontrakten senast tre månader före kontraktstidens utgång.

Erfarenhetema av de hittiUs tillämpade förhandlingssystemen
visar också att hyresfrågor i allmänhet är väl lämpade för att lösas genom
koUektiva förhandlingar. Inom ramen för det friviUiga förhandlingssystemet och
de obligatoriska systemen enUgt hyresregleringslagen och avvecklingslagen har
partsorganisationema visat både vilja och förmåga att komma överens.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 90

Den betydelsefuUa roll som koUektiva
förhandlingsöverenskommelser numera spelar på hyresmarknaden gör att
hyreslagens bestämmelser om ändring av hyresviUkoren ter sig föråldrade. Som
framgår av vad jag har anfört tidigare utgår dessa bestämmelser från att
viUkorsänd-ringar kommer tiU stånd genom individuella avtal eUer genom beslut
av hyresnämnd i det enskilda fallet. Den enda bestämmelse som för vanliga
hyresförhåUanden beaktar att en ändringsöverenskommelse kan vara kollektiv är
den tidigare nämnda regeln om att förhandlingsklausuler är tillåtna. I övrigt
avspeglar hyreslagen inte den utveckUng mot en kollektivisering av avtalsförhåUandet
mellan hyresvärd och hyresgäst som har ägt rum.

Tiden är enligt min mening inne för att anpassa
lagstiftningen till denna rättsutveckling. Den omfattning som det frivUliga
förhandlingsarbetet numera har och det stora antalet lägenheter som berörs gör
det motiverat att de grandläggande principema för förhandlingsverksamheten
slås fast i lag. De koUektiva förhandlingsöverenskommelsema aktualiserar
emeUertid inte bara frågor som gäller förhandlingspartemas inbördes rättigheter
och skyldigheter och rättsverkningarna av träffade uppgörelser utan också
frågor som rör den enskUdes rättssäkerhet. Utredningen har funnit att den
enskUde hyresgästens stäUning inom ett kollektivt förhandlingssystem behöver
stärkas och har lagt fram förslag med denna inriktning. Också från denna
synpunkt är en legal reglering av förhandlingssystemet påkallad.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den
slutsatsen att de frågor som hänger samman med kollektiva förhandlingar på
bostads-hyresmarknaden bör regleras genom en hyresförhandlingslag. Det kan
emellertid diskuteras hur pass ingripande denna reglering bör vara. Jag skaU i
detta avsnitt gå in på vissa allmänna principer som har betydelse för lagens
utformning.

Som jag har nämnt är utredningens förslag utformat efter
mönster av den förhandlingsmodell som har utvecklats av hyresmarknadens
partsorganisationer. Det är alltså inte fråga om att införa ett obligatoriskt
förhandlingssystem för samtUga bostadslägenheter i landet. För att man skaU
övergå tiU att förhandla koUektivt beträffande en viss grupp av lägenheter,
måste antingen hyresvärden eUer företrädare för hyresgästema ta initiativ till
detta. Även jag emser att en sådan uppläggning av lagstiftningen är lämpUg. På
så sätt blir det möjligt för partema att på det lokala planet bygga ut
koUektiva förhandlingssystem i den takt som motiveras av föreUggande behov och
praktiska förutsättningar.

En central fråga är om man vid en legal reglering
bör låta förhandlingssystemet ha en aUtigenom frivUUg karaktär, eUer om man,
såsom utredningen har föreslagit, bör gå ett steg längre och lagfästa rätten
tUI förhandling. Det senare altemativet innebär att part under vissa förut-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 91

sättningar
ges möjUghet att på rättsUg väg genomdriva att förhandlingar om hyresviUkoren
i fortsättningen skaU bedrivas koUektivt.

Enligt utredningen torde det vara realistiskt att
utgå från att det kommer att finnas ett inte obetydUgt antal fastighetsägare,
som inte finner det förenUgt med sina intressen att medverka tiU att kollektiva
förhandlingar kommer tUl stånd. Utredningen anser med hänsyn härtiU att en
lagfäst rätt tUI koUektiva förhandlingar utgör en väsentiig och nödvändig
förbättring av hyresgästemas stäUning på hyresmarknaden.

I lUchet med utredningen räknar jag med att en
lagfäst förhandlingsrätt i praktiken främst skulle få betydelse för
hyresgästema. Avgörande för frågans bedömning är därför dels om hyresgästemas
förhandlings-position aUmänt sett behöver stärkas, dels om i så fall införandet
av en lagfäst rätt tiU koUektiva förhandUngar skulle vara ett lämpligt sätt att
förbättra deras ställning.

TiU en början viU jag erinra om att den nuvarande
bostadspolitiken bygger på uppfattningen att en sund utveckling på hyresmarknaden
bäst främjas av att hyran och andra hyresviUkor fastställs genom förhandlingar
och avtal utan ingripande av lagstiftare och myndigheter. En grundläggande
fömtsättning för att en sådan ordning skall ge från samhäUets synpunkt
godtagbara resultat är att förhandlingsparterna är jämställda.

Den enskilde hyresgästens förhandlingsposition
måste emellertid i aUmänhet betecknas som förhåUandevis svag. VisserUgen
innehåUer hyreslagen ett stort antal tvingande regler tiU hyresgästens förmån.
Viktigast i detta sammanhang är besittningsskydds- och bruksvärdereglema. Det
förhåUandet att hyresgästen numera har fått en relativt stark rättslig
ställning innebär emellertid inte att hans utomprocessuella förhandlingsposition
har stärkts i motsvarande mån. Sålunda torde den enskilde hyresgästen inte så
ofta ha sädana kunskaper och erfarenheter på hyresrättens område som
hyresvärden i aUmänhet besitter. Många hyresgäster saknar närmare kännedom om
sina lagUga rättigheter. Många drar sig också för att föra en process inför
hyresnämnden. Dessa omständigheter medför att hyresgästen kan ha svårt att
utnyttja sin rättsUga stäUning i en utomprocessuell förhandling.

Om man särskUt betraktar hyressättningsfrågorna,
vilka för de flesta hyresgäster framstår som de viktigaste, har den enskUde
hyresgästen säUan sådana specialkunskaper som behövs för att han skall kunna
bedöma om hyresvärdens krav på hyreshöjning kan anses skäUgt. Det finns därför
risk för att den enskUde på gmnd av bristande kunskap och erfarenhet i en del
faU kan komma att godta aUtför stora hyreshöjningar.

Jag viU här skjuta in att den enskUde i allmänhet
inte kan komma ifrån dessa svårigheter genom att mer eller mindre på måfå eUer
utan närmare utredning föra frågan vidare tUl hyresnämnden. Processen i braksvärdetvister
är dispositiv och avgörandet skaU i princip grundas på den utredning och
bevisning som partema har valt att lägga fram.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 92

Det nu anförda torde vara tillräckUgt för att visa
att många hyresgäster behöver sakkunnig hjälp i hyresangelägenheter. Frågan är
då vUka möjligheter de har att få sådan hjälp.

En möjlighet är att en hyresgäst enskUt eller
gemensamt med andra hyresgäster uppdrar åt ett sakkunnigt ombud, t. ex. en
advokat, att sköta hyresförhandlingarna med fastighetsägaren. Denna utväg
torde dock av bl. a. kostnadsskäl inte bU alhnänt utnyttjad.

Ett annat sätt för hyresgästema att lösa saken är
att sammansluta sig i en intresseorganisation och genom den kanalisera sina
krav och synpunkter. Utvecklingen på hyresmarknaden visar att en organisation
genom att ta tUlvara hyresgästernas gemensamma resurser kan samla sådana
kunskaper och erfarenheter att den kan möta hyresvärden på jämställd fot. En
organisation kan också anUta ombudsmän och andra, som kan hävda hyresgästernas
ståndpunkter i förhandling. För de enskilda hyresgästerna torde sammanslutning
i en organisation vara det ojämförligt enklaste och billigaste sättet att
erhålla sakkuimig hjälp för bevakning av sina intressen.

Från organisationens synpunkt är det mera rationeUt
att driva förhandlingar som gäller flera hyresgäster på en och samma gång än
att förhandla för varje hyresgäst enskUt. Hyressättningsfrågorna berör ofta
samtUga hyresgäster inom en fastighet eller ett bostadsområde på ett likformigt
sätt. Erfarenhetema från det frivUliga förhandlingssystemet visar att
kollektiva förhandUngar då är lämpliga. En rätt att bedriva koUektiva
förhandlingar gör det också möjligt för organisationen att långsiktigt och
kontinuerligt påverka boendeförhållandena för de hyresgäster som den
representerar.

Det koUektiva förhandlingsförfarandet har på
frivUUg väg fått en för varje år allt större utbredning på bostadsmarknaden.
Mycket tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta. I de fall där
koUektiva förhandlingar för fastighetsägaren framstår som den enklaste och
smidigaste metoden för fastställelse och ändring av hyresvillkoren torde man
kunna förutsätta att ett avtal därom kommer tiU stånd. Över huvud taget kan man
räkna med att en hyresgästorganisation får gehör för sitt krav på att få
förhandla koUektivt i de fall fastighetsägaren uppfattar en sådan
förhandlingsmetod positivt. Som utredningen har påpekat kan man emellertid inte
bortse från risken att det kommer att finnas en del fastighetsägare som av
olika skäl inte finner det förenUgt med sina intressen att medverka tiU att
koUektiva förhandlingar kommer tUl stånd.

Om en fastighetsägare vägrar att tUlmötesgå en
hyresgästorganisations krav på koUektiva förhandlingar, är organisationens
möjligheter att sätta makt bakom orden ofta begränsade. Detta är särskilt påtagligt,
när det råder knapphet på bostäder. På grund av det sagda talar starka skäl för
att hyresgästema ges en lagfäst rätt tiU kollektiva förhandlingar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 93

En lagfäst rätt tiU koUektiva förhandlingar skuUe
enligt min uppfattning bU särsldlt värdefull för hyresgästerna när det gäller
hyressättningsfrågorna. Jag vUl emeUertid i Ukhet med utredningen peka på att
en sådan förhandUngsrätt också kan bli av värde för att öka hyresgästernas
inflytande över gemensamma anordningar och boendemiljön i stort. Så snart det
är fråga om sådant som har upplåtits tiU gemensamt begagnande av hyresgästema,
t. ex. tvättstuga, käUarutrymmen, trapphus, markområde m. m., måste ett
hyresgästinflytande ske i kollektiva former.

Jag har mot bakgrund av dessa överväganden kommit
tUl att hyres-förhandUngslagen bör innefatta en lagfäst rätt tiU koUektiva
förhandlingar. Mitt ställningstagande innebär att part bör ges möjUghet att
med stöd av lagen kunna etablera förhandlingsrätt i sådana fall där motparten
utan godtagbara skäl motsätter sig detla. Utredningen har föreslagit att ett
prövningsförfarande inför hyresnämnd anordnas för sådana fall. Jag finner detta
vara en lämpUg lösning. Part som har krävt att få förhandla kollektivt men som
har förvägrats detta bör aUtså ha rätt att föra frågan vidare till
hyresnämnden. Under vissa fömtsättningar skall nämnden då kunna besluta att
partema i fortsättningen skaU tillämpa ett kollektivt förhandlingsförfarande.
En viktig fråga är naturligtvis att fastställa de kriterier efter vUka nämndens
prövning bör ske. Jag återkommer senare tiU denna fråga (avsnitt 7.5).

En annan fråga som måste uppmärksammas vid en
lagreglering av förhandlingssystemet gäller den enskUde hyresgästens ställning.
En ordning med kollektiva förhandlingsöverenskommelser leder i viss utsträckning
tiU att de enskilda hyresgästemas krav och önskemål måste sam-manjämkas i
enhetliga ställningstaganden. Avvägningen meUan individens och kollektivets
bestämmanderätt måste noga prövas. Som utredningen har framhållit kan det för
det första inte komma i fråga att inskränka någon av de möjUgheter hyresgästen
f. n. har enhgt hyreslagen att få sina förhållanden prövade av hyresnämnden. En
sådan inskränkning skulle strida mot huvudsyftet med förslaget, nämligen att
stärka hyresgästens ställning.

En förutsättning för att ett lagbundet kollektivt
förhandlingssystem skall kunna godtas bör enUgt min uppfattning vara att det i
själva systemet byggs in tiUfredsställande garantier för den enskildes
rättssäkerhet Utredningens förslag syftar tUl att göra den enskUde
hyresgästens ställning starkare än den är inom de förhandlingssystem som f. n.
till-lämpas. Vid remissbehandlingen har från bl. a. domstolshåll vitsordats att
utredningens förslag innehåUer betryggande rättssäkerhetsgarantier för de
ensldlda hyresgästema. Jag kan på de flesta punkter ansluta mig till denna
bedömning. I vissa avseenden anser jag emellertid att man i större utsträckning
än vad utredningen har föreslagit bör ta hänsyn tiU den enskUde hyresgästens
uppfattning. Jag kommer i det följande att i

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 94

olUca
sammanhang ta upp frågan om hur man bör förbättra den enskUdes möjUgheter att
få gehör för sina synpunkter.

Liksom enUgt det hittiUsvarande frivUUga
förhandUngssystemet bör de koUektiva hyresförhandlingama i fortsättningen föras
på grundval av förhandlingsordningar, som gäller för ett eUer flera hyreshus.
Genom avtalet om förhandlingsordning förbinder sig partema att så länge avtalet
gäller förhandla i enUghet med förhandlingsordningens bestämmelser. I
förhandUngsordningen anges förhandlingsrättens omfattning och partemas inbördes
rättigheter och skyldigheter. Förhandlingsordningen reglerar också formerna
för förhandUngsarbetets bedrivande.

Som jag nyss anförde biträder jag utredningens
förslag att förhandlingsordning i det enskilda fallet inte bara som f. n.
skall kunna komma till stånd genom frivilligt avtal utan också genom beslut av
hyresnämnd. Liksom utredningen anser jag vidare att samma regler bör gälla för
förhandlingsverksamheten oberoende av om förhandlingsordning har tUlkommit
genom frivilligt avtal eller genom beslut av hyresnämnd eller
bostadsdomstolen.

När jag i det följande redogör för de föreslagna
reglernas innehåU, tar redogörelsen ofta sikte på friviUigt ingångna avtal om
förhandlingsordning, eftersom överenskommelser på frivUlig väg kan antas bli
det normala sättet för hyresvärdar och hyresgäster att gå över tUl att förhandla
kollektivt om hyresvillkoren. Jag viU med hänsyn härtiU påpeka att vad som i
fortsättningen sägs om t. ex. förhandlingsordningars innehåU och rättsverkningar
i lika mån gäller om förhandlingsordning som har meddelats av hyresnämnd, även
om detta inte klart utsägs.

En viktig fråga är hur
förhandlingsöverenskommelsens bestämmelser om hyresvUlkoren skall föras över
tiU de enskilda hyresavtalen. Som redan har nämnts har utredningen stannat för
den lösningen att man bör behålla det nuvarande systemet med
förhandlingsklausuler i de enskilda avtalen. Systemet iimebär som jag
inledningsvis påpekade (se avsnitt 7.1) att det genom en särskUd bestämmelse i
hyreskontraktet slås fast att överenskommelser om hyresvUlkor, som träffas
efter kollektiva förhandlingar enligt den förhandlingsordning tiU vilken
bestämmelsen hänvisar, är tUlämpUga i hyresförhållandet. Utredningens förslag
har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Jag återkommer senare
tiU denna fråga (avsnitt 7.9) men viU redan nu fömtskicka att jag anser att
övervägande skäl talar för att man bör behåUa det nuvarande systemet att ta in
förhandUngsklausuler i hyreskontrakten.

Det förslag tiU hyresförhandlingslag som jag nu
lägger fram gäUer i likhet med utredningens förslag enbart bostadslägenheter.
Det fortsatta reformarbetet inom hyresrätten kommer att beröra också en rad
andra frågor. Utredningen väntas inom kort lägga fram ett delbetänkande som
behandlar reglema om lokalhyra. Utredningen avser därefter att i ett
slutbetänkande ta upp de övriga frågor som ingår i utredningsuppdra-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 95

get.
Bland dem kan nämnas bränsleklausuler o. d., andrahandshyresgäs-temas
ställning, proceduren i förlängnings- och vUlkorstvister, hyresnämndemas
kompetens och en lagteknisk översyn av hyreslagen.

SABO har nyUgen i en skrivelse till
justitiedepartementet aktuaUserat frågan om en översyn av bruksvärdesystemet
och därvid pekat på vissa olägenheter som för medlemsföretagens del följer av
nuvarande bruksvärderegler. FramstäUningen övervägs f. n. inom
justitiedepartementet.

7.3
Lagens tillämpningsområde

Vid ett genomförande av utredningens förslag skulle
hela bostads-hyresmarknaden komma att omfattas av hyresförhandlingslagen. Det
skulle innebära alt en lagfäst rätt tUl kollektiva förhandlingar skulle
föreligga vid i princip all uthyrning som sker för bostadsändamål. Det enda faU
där lagen inte skulle vara tillämplig är när enstaka lägenhet hyrs ut i andra
hand av bostadshyresgäst.

Vid remissbehandUngen har det framförts kritUc mot
att någon begränsning av tillämpningsområdet inte har gjorts. Flera
remissinstanser förordar att en- och tvåfamiljshus inte skall omfattas av
lagen. Det personUga förhåUandet mellan hyresvärd och hyresgäst har i dessa
fall stor betydelse. Försök att tvångsvis driva igenom krav på kollektiva förhandlingar
skuUe enligt dessa remissinstanser lätt kunna störa relationerna meUan partema
på ett sätt som inte står i rimUg proportion till det allmänna intresset av att
kollektiva förhandlingar kan komma tUl stånd beträffande denna typ av hus.
Hyresgästemas riksförbimd har å andra sidan inte funnit det motiverat med något
imdantag för en- och tvåfamiljshus. Förbundet pekar på att det inte är ovanUgt
att en- och tvåfamiljshus uppförs i större serier av samma företag och därefter
upplåts med hyresrätt. Sådana bostadsbestånd finns enligt förbundet hos en del
allmännyttiga bostadsföretag.

Enligt min uppfattning kan både praktiska och
principieUa skäl anföras mot att en- och tvåfamUjshus, som hyrs ut av enskild
person, omfattas av lagen. Endast när uthyming av småhus sker i störte
om-fattaing anser jag att det finns bärande motiv för att lagen bör vara
tillämplig beträffande denna typ av hus. Enligt min uppfattoing kan man uppnå
en tillfredsställande avgränsning av tiUämpningsområdet genom att anknyta till
bestämmelserna i 1 § bokföringslagen (1976: 125) om bokföringsskyldighet för
innehavare av hyresfastighet. Enligt dessa bestämmelser undantas enskild person
från bokföringsskyldighet för sådan uthymingsverksamhet som ej omfattar mer än
två lägenheter. Bokföringsskyldighet gäUer däremot alltid för aktiebolag,
handelsbolag och ekonomisk förening. Uthyrning av enstaka en- eller
tvåfamiljshus faller aUtså utanför bokföringsplikten, om hyresvärden är enskUd
person. Av lagens förarbeten framgår att det med hänsyn till bl. a. hyres-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 96

gästernas
intresse har ansetts angeläget att aU egentlig uthyrningsverksamhet omfattas
av bokföringsskyldighet (se prop. 1975: 104 s. 140).

Man vinner enligt min mening ytterligare en fördel
genom att låla den föreslagna lagen bU tillämplig endast i fråga om
bokföringspliktig uthyrningsverksamhet. EnUgt uttedningens förslag avses med
hyresvärd även person som hyr ut lägenheter i andra hand. Det har dock inte
varit utredningens avsUrt att rätt tiU kollektiva förhandlingar skall föreUgga,
när en vanUg hyresgäst har hyrt ut sin lägenhet i andra hand. Vid remissbehandlingen
har påpekats all gränsdragningen i fråga om andrahandsuthyrning är oklar. Om
man begränsar lagens tillämpningsområde på det sätt som jag nyss nämnde blir
det emeUertid klarlagt att koUektiv förhandlingsrätt endast föreUgger, om
enskild person regelmässigt hyr ut mer än två lägenheter i andra hand.

Mot bakgranden av det anförda förordar jag alt
tUlämpningsområdet begränsas genom en föreskrift om att såsom hyresvärd i
lagens mening anses endast den som är bokföringsskyldig för uthyrning av bostad
för annat ändamål än fritidsändamål.

Jag övergår härefter till frågan om den föreslagna
lagen bör vara tUlämplig på kooperativa bostadsföretag. Vissa äldre föreningar
och aktiebolag har alltjämt rätt att utan hmder av bestämmelserna i bostadsrättslagen
(1971: 479) upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att hyra lägenhet i hus
som tUlhör föreningen eller bolaget. Verksamheten i ett sådant företag bedrivs
ofta på sätt som står bostadsrättsföreningarnas verksamhetsformer nära. Detta
innebär bl. a. att hyran och andra hyresviUkor fastställs av hyresgästemas
valda representanter i stället för att bestämmas genom avtal mellan företaget
och den enskilde hyresgästen. Ofla gäller också andra principer rörande
lägenhelsunderhållet än i vanliga hyresförhållanden. Medlem i bostadsförening
är t. ex. enligt föreningens stadgar vanUgtvis skyldig att på egen bekostnad
hålla lägenheten i gott skick. Bland dessa bostadsförelag finns det å andra
sidan också exempel på företag där lägenhetsinnehavarna har endast begränsade
möjligheter att utöva inflytande på sina boendeförhållanden.

De remissinstanser som företräder de kooperativa
bostadsföretagen har hemstäUt att företagen i fråga imdantas från lagens
tiUämpningsområde. De hänvisar till att de föreslagna bestämmelsema inte
passar för dessa företag med hänsyn till de former i viUca fastighetsförvaltningen
bedrivs och hyresgästinflylandet utövas.

Av skäl som har anförts nu bör de berörda
företagens önskemål om att bU undantagna från tiUämpningsområdet tiUgodoses. F.
n. gäller att bostadsdomstolen får medge att sådant företag tillämpar
bestämmelse som strider mot 19 a § hyreslagen (se punkt 9 av övergångsbestämmelserna
tiU lagen, 1973: 187, om ändring i jordabalken i lydelse enligt SFS 1974: 1084
samt prop. 1973: 23 s. 196 och 1974: 151 s. 137). Enligt min mening bör denna
administrativa uppgift inte handhas av

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 97

bostadsdomstolen
utan av länsstyrelsen (se exempelvis 25 § bostadssaneringslagen 1973: 531). På
grand av det anförda förordar jag att länsstyrelsen får rätt att medge undantag
från lagens tillämpning när det gäller ifrågavarande företag.

7.4
Hyresgästorganisations rätt att förhandla för oorganiserade hyresgäster

Den förhandlingsrätt som tillkommer parterna enligt
avtalet om förhandlingsordning bör avse hyresförhåUandena och därmed sammanhängande
frågor i det eller de hyreshus som avtalet gäller. Jag skall senare återkomma
till frågan om förhandUngsramen, dvs. ämnesområdet för förhandlingar enligt
lagen (avsnitt 7.6), och går nu in på frågan huravida det böra gälla någon
inskränkning i hyresgästorganisationens rätt att förhandla för de berörda
hyresgästernas räkning.

Enligt den förhandlingsordning som ursprungligen
utarbetades av de centrala organisationerna på den allmännyttiga sektorn var
förhandlings-rätlen begränsad till de hyresgäster som var medlemmar i den förhandlande
hyresgästföreningen. Det visade sig emeUertid att de hyror som bestämdes vid de
lokala förhandlingarna kom att tillämpas också för bostadsföretagets övriga
hyresgäster. En sådan praxis underlättades av att de allmännyttiga företagens
hyresavtal regelmässigt innehåller en förhandlingsklausul, varigenom tidpunkten
för eventuella hyresändringar har frigjorts från den avtalade hyrestiden. Trots
förhandUngsordningens begränsning till medlemmarna kom alltså förhandlingarna
alt i praktUcen omfatta samtliga bostadsföretagets hyresgäster. Genom revision
av förhandlingsordningen år 1971 bringades denna i överensstämmelse med de
faktiskt rådande förhållandena. Förhandlingsrätten enligt den reviderade
förhandlingsordningen omfattar alltså samtUga bostadsföretagets hyresgäster
utan någon begränsning. Samma omfattoing har också de förhandlingsordningar som
har utarbetats av de centrala partsorganen på övriga sektorer av
hyresmarknaden.

Utredningen anser det ligga i sakens natur att
förhandlingsöverenskommelser i frågor som berör alla hyresgäster i en
fastighet på ett likartat sätt också kommer att tillämpas lika för aUa.
ÅtskiUiga frågor kan inte lösas på skilda sätt för olika hyresgäster. I andra
frågor kan man i och för sig tänka sig skilda lösningar, men detta får då i de
flesta faU icke önskvärda konsekvenser från allmän synpunkt. Enligl
utredningens mening talar därför både praktiska hänsyn och principiella skäl
för att lagen på denna punkt bör utformas i överensstämmelse med rådande
praxis. Utredningen föreslår därför att hyresgästorganisations förhandlingsrätt
enligt förhandlingsordningen i princip skall omfatta samtUga bostadslägenheter
i den eller de berörda fastigheterna.

7
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 98 Kontrollera mot PDF

Mot utredningens förslag på den aktuella punkten
har från ett par remissinstanser, som är kritiska mot hela lagförslaget,
invänts att anslutningen till det kollektiva förhandlingssystemet i varje
enskilt fall bör bygga på hyresgästens önskan att anlita de tjänster som den
avtalsslutande hyresgästorganisationen kan erbjuda. De flesta remissinstanser
har emellertid i Ukhet med utredningen funnit alt det inte kan komma i fråga
att begränsa förhandlingsrätten till endast de lägenheter som innehas av
medlemmar i den avtalsslulande hyresgästorganisationen.

För egen del vill jag till en början erinra om att
som en följd av hyresregleringen och det frivUUga förhandlingssystemet har
individuella hyresförhandlingar inte förekommit på hyresmarknaden i någon
större omfattning efler år 1942. De flesta hyresgäster är vana vid att frågan
om de årliga hyresjusteringarna kan lösas utan att de personligen behöver ta
ställning tiU hyreskraven. Det har heller inte varit nödvändigt att de har vidtagit
någon annan åtgärd, exempelvis att ansluta sig till den förhandlande
hyresgästföreningen. Hyresgästen har endast behövt godta en förhandlingsklausul
i kontraktet.

Om man för framtiden skulle begränsa
förhandlingsrätten, så att de oorganiserade hyresgästerna ställdes utanför de
kollektiva förhandlingarna, skulle detta innebära en drastisk förändring av de
förhållanden som man sedan länge har inrättat sig efter på hyresmarknaden.
Många hyresgäster skulle omedelbart ställas inför valet att antingen själva
sköta förhandlingarna med hyresvärden eller inträda som medlemmar i en
hyresgästförening.

Från fastighetsägarsynpunkt skulle en begränsning
av förhandlingsrätten till organisationsmedlemmar kunna medföra att de
praktiska fördelarna med alt bedriva hyresförhandlingarna kollektivt gick
förlorade. I ett ytterlighetsfall skulle en sådan begränsning av
förhandlingsrätten kunna leda till att i en och samma fastighet vissa hyror
bestämdes i förhandlingar med den regionala hyresgästföreningen, andra i
förhandlingar med en minoritetsgrupp av hyresgäster och åter andra i förhandlingar
med de enskilda hyresgästerna. Vidare skulle förhandlingarna med de hyresgäster
som stod utanför de kollektiva förhandlingarna få ske med beaktande av
hyreskontraktens bestämmelser om hyres- och uppsägningstider. I fråga om den
vanUga typen av hyreskontrakt, som löper per den 30 september årligen, skulle
detta innebära att hyresvärden för att gardera sig mot alla eventuaUteter
skulle vara tvungen att säga upp hyresavtalen senast den 30 juni i de fall
ändringsöverenskommelse inte hade träffals vid denna tidpunkt. En sådan
ordning skuUe göra förhandlingssystemet svårt att hantera och avsevärt minska
dess värde för såväl fastighetsägare som hyresgästorganisationer och enskilda
hyresgäster. Särskilt gäUer detta beträffande större faslighels-förvaltningar.

Som
utredningen har påpekat är det emellertid inte bara praktiska

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 99

hänsyn
som talar för att de kollektiva förhandlingama som regel bör omfatla samtliga
lägenheter i den eller de berörda fastigheterna. Braksvärdesystemet innebär
principiellt inle bara att jämförliga lägenheter får lika höga hyror ulan även,
åtminstone på längre sUct, att hyrorna i hela lägenhetsbeståndet anpassas till
varandra efter lägenheternas varierande braksvärde. De faktorer som har
betydelse vid denna jämförelseprövning skall bedömas objektivt. Bruksvärdehyran
skall alltså vara densamma oberoende av vilken hyresgäst som bor i lägenheten.

Den objektiva bedömning av lägenheterna som skall
ske enligt bruksvärdesystemet talar mot en begränsning av förhandlingsrätten
till endast medlemmar i den avtalsslutande hyresgästorganisationen. Undantas en
stor del av lägenheterna från förhandUngsordningen, finns risk, att i strid med
bruksvärdeprincipen, skilda hyresnivåer kan uppkomma för likvärdiga lägenheter.

Del anförda visar enligt min mening att en
förhandlingsordning Uksom nu bör innefatta förhandlingsrätt för i princip
samtUga bostadslägenheter i den eller de berörda fastigheterna. Jag biträder
därför utredningens förslag att bestämmelserna om förhandlingsordnings omfattning
utformas i enlighet med denna grundsats. Detla hindrar inte att undantag görs,
så att en eller flera lägenheter lämnas utanför det kollektiva
förhandlingssystemet. Jag återkommer lill denna fråga i det följande.

Enligt utredningens uppfattning bÖr förekomsten av
förhandlingsklausul i det enskilda hyresavtalet inle utgöra någon
föralsältning för alt kollekliva förhandlingar skall äga rum beträffande en
viss lägenhet. Jag delar den uppfattningen. En ordning där förhandlingsordning
gällde för en lägenhet endast under förulsätming att det enskilda hyresavtalet
innehöll förhandlingsklausul skulle göra det möjligt för en hyresvärd, som
motsatt sig etablerandet av förhandlingsrätt, alt urholka denna rätt genom alt
underlåta att teckna förhandlingsklausuler med sina hyresgäster. Jag ansluter
mig därför till uiredningens förslag atl förhandlingsordning i princip bör
gälla mellan de avtalsslutande partema oberoende av om förhandlingsklausul
finns intagen i de enskilda hyresavtalen eller inte. Detta får betydelse
framför allt för hyresvärdens primära förhandlingsskyldighet (se avsnitt 7.7).

Från regeln att förhandlingsordning bör omfatta
samtUga lägenheter bör, såsom utredningen har förordat, två undantag göras.
Dels bör förhandlingsordningens parter kunna komma överens om att undanta viss
eller vissa lägenheter. Dels bör förhandlingsordning inte längre anses omfatta
en viss lägenhet, om hyresnämnden i förlängnings- eller viUkorstvist har
funnit att hyresavtalet inte bör innehålla förhandlingsklausul. Jag kommer
senare att redogöra för prövningsförfarandet i sådana fall (avsnitt 7.5 och
7.9). Jag vill också framhålla att hyresgästorganisationens rätt att utan
särskilt bemyndigande förhandla för aUa

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 100

lägenheter
endast gäller frågor som rör hyresgästema koUektivt. För att tvist som rör en
hyresgästs enskUda boendeförhållanden skaU kunna tas upp till förhandling bör
det fordras att hyresgästen har lämnat organisationen uppdrag att företräda
honom i saken i(se vidare avsnitt 7.6).

Förslaget att den avtalsslutande
hyresgästorganisationen skall förhandla för samtliga bostadslägenheter och
hyresgäster i den eller de berörda fastigheterna innebär inte att
organisationen har någon legal fullmakt att företräda hyresgästema i förhåUande
till hyresvärden. En föralsättaing för att en förhandlingsöverenskommelse, som
organisationen träffar, skall få verkan för det enskUda hyresförhållandet bör,
såsom jag tidigare har nämnt, vara att hyresavtalet innehåUer en förhandlingsklausul.
Huruvida förhandlingsklausul skall tillämpas i hyresförhållandet eller inte
bör liksom nu vara en sak enbart meUan hyresvärden och hyresgästen som inte
angår partsorganisationerna.

Den praktiska betydelsen av denna begränsning i
hyresgästorganisations behörighet alt företräda hyresgästerna torde inte bU
slor. Som jag tidigare har nämnt bör nämligen förekomsten av
förhandlingsklausul i det enskilda hyresavtalet i princip inte utgöra någon
förutsättning för att förhandlingsrätt skall föreligga beträffande en viss
lägenhet. Inte heller torde man i allmänhet ha anledning anta att hyresgästen
kommer att motsätta sig att förhandlingsklausul av sedvanlig typ förs in i
kontraktet, om hyresvärden påfordrar det. Med hänsyn härtill och till de
faktiska förhållandena i övrigt torde man kunna räkna med att förhandlingsarbetet
också i fortsättningen i de flesta fall kommer att praktiskt bedrivas på
ungefär samma sätt som om organisationen var behörig att företräda
hyresgästerna i förhållande till hyresvärden.

Att en organisation, låt vara med nyss angivna
behörighetsbegränsning, ges rätt att förhandla för andra än medlemmarna i
organisationen avviker från vanliga fullmakts- och föreningsrätlsliga regler.
Normalt har en organisation rätt till förhandling enbart på medlemmars vägnar.
På denna princip bygger exempelvis lagen (1976: 580) om medbestämmande i
arbetslivet (se prop. 1975/76: 105 Bilaga 1 s. 226 och 349).

Ett erkännande av en förhandlingsrätt utan
anknytoing till medlemskap utgör emeUertid ingen nyhet på hyresrättens område.
Som jag redan har nämnt innebär de frivilUga förhandlingsordningarna att den
avtalsslutande hyresgästföreningen förhandlar för samtliga bostadslägenheter
och bostadshyresgäster i den eller de berörda fastigheterna. Också enUgt
avvecklingslagens förhandlingssystem berör förhandlingama alla hyresgäster som
bor kvar i de tidigare hyresreglerade lagenhetema. De nuvarande
förhandlingssystemen har emeUertid inte gått fria från kritik på denna punkt.
KritUcen har gått ut på att det i samband med förhandlingarna i vissa fall
skulle ha förekommit tendenser till en diskriminering av hyresgäster som inte
är medlemmar i den förhandlande hyresgästföreningen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 101

Riksdagen behandlade år 1976 en motion i vUken
hemställdes att rUcsdagen skuUe besluta om sådan ändring i hyreslagen att
medlemskap i organisation av hyresgäster inte skall medföra särskUda förmåner
vid hyressättning. Civilulskottet framhöll i sitt betänkande rörande motionen
(CU 1975/76; 26 s. 5) att grunderna för hyreslagstiftaingen enligt utskottets
mening är att uppfatta så att medlemskap i viss organisation i och för sig inle
skall inverka på hyressättningen. Utskottet framhöll vidare att det är
intresseorganisationerna obetaget att för sina medlemmars räkning hävda att
objektiva skillnader mellan vissa lägenheter m.m. skall beaktas i de
individuella avtalen. Det är inte heller något hinder mot att ett
bostadsföretag genom bidrag eller eljest tar på sig ett visst ekonomiskt ansvar
för hyresgäströrelsens medverkan i ett förhandlingsarbete som kommer alla
boende till godo. Utskottet förklarade sig emellertid la bestämt avstånd från
ett förfaringssätt som leder till särskilda rabatter för hyresgäströrelsens
medlemmar innebärande skilda hyresnivåer för medlemmar och icke medlemmar.
Utskottet ville dock inte tillstyrka att riksdagen skuUe genom ändring i
hyreslagen skriva in ett allmänt förbud med den i motionen föreslagna
utformningen. Om utvecklingen inte vilket utskottet fömtsatte skuUe lösas
genom överenskommelser eller på annat sätt borde enligt utskottets uppfattning
regeringen ha att ta de initiativ i frågan som kunde anses påkallade. Med
bifall till utskottets hemställan beslöt riksdagen att dels avslå motionen,
dels som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 1975/76:
277).

För egen del vill jag framhåUa att det problem som
riksdagen här har pekat på är en direkt följd av att förhandlingsrätt
föreligger även beträffande hyresgäster, som inte är medlemmar i den
förhandlande organisationen. Enligl aUmänna föreningsrättsliga grundsatser är
en hyresgästorganisation skyldig att behandla alla medlemmar lika i den mån
inte stadgarna uttryckUgen anger annat. I fråga om rättsförhållandet mellan
organisationen och de oorganiserade hyresgästerna finns det däremot inga allmänna
föreningsrättsliga regler som kan tjäna till vägledning för bedömningen.

Inte heller kan hyreslagens regler anses klargöra
vilka skyldigheter en förhandlande hyresgästorganisation har gentemot de
hyresgäster som står utanför organisationen. Det enda man i detta avseende har
att hålla sig till är, såsom riksdagen har framhåUit, att det i och för sig
inte är förenligt med hyreslagens hyressättningsnormer att medlemskap i viss
organisation får inverka på hyresnivån.

Jag vUl också fästa uppmärksamheten på att avsikten
med den nu föreslagna lagen inte är att vissa specieUa hyresgästorganisationer
skall få förhandUngsrätt av den typ som föreUgger enUgt avvecklingslagen för en
bestämd krets av hyresgäster. Den föreslagna förhandlingsrätten har alltså inte
något offentUgrättsUgt inslag, som tolkningsvis skuUe

s. 102 Kontrollera mot PDF

kunna
anses innebära att hyresgästerna måste behandlas principiellt lika. Även om en
hyresgästorganisation får förhandUngsrätt, har den enligt förslaget helt kvar
sin privaträttsliga karaktär. Visserligen kan det hävdas att det torde följa av
det förhandlingsuppdrag som organisationen har åtagit sig enligt
förhandlingsordningen att organisationen har att behandla de företrädda
hyresgästema principiellt lika vid uppdragets fuUgörande. Det torde emellertid
f. n. vara oklart i vilken utsträckning det med stöd av uppdragsrättsliga
grundsatser kan krävas att organisationen i förhandlingsarbetet iakttar
principen om lika behandling av hyresgästerna.

Eftersom det frivilliga förhandUngssystemet hittUls
i endast ringa omfattning har uppmärksammats i lagstiftningen, är det
förklarligt att rättsläget f. n. är oklart när det gäller frågor som
aktualiseras av att förhandlingsrätten omfattar både organiserade och
oorganiserade hyresgäster. I samband med den nu föreslagna lagregleringen av
förhandlingssystemet måste man emeUertid ta ställning tiU hur dessa frågor bör
lösas. Som framgår av riksdagens beslut uppkommer i detta sammanhang också
frågan i vad mån de oorganiserade hyresgästerna bör bidra tUl finansieringen av
förhandUngsverksamheten. Det förekommer redan nu att det i den hyra som
debiteras hyresgästerna ingår viss avgift som tUlförs den förhandlande
hyresgästföreningen som ersättning för dess medverkan i
förhandlingsverksamheten. Frågan om de oorganiserade hyresgästernas deltagande
i finansieringen kan, som flera remissinstanser har understrukit (se avsnitt
5.2), inte förbigås med tystnad vid en lagreglering av förhandlingssystemet.

Sedan riksdagen meddelade sitt beslut har frågan om
de s. k. medlemsrabatternas tUlåtlighet inte genom partsorganisationemas
initiativ förts närmare en lösning. En fråga som i så hög grad berör den
enskilde hyresgästens rättssäkerhet är enligt min uppfattning inte heller
lämpad för att överlämnas tiU en lösning i sådan ordning. Enligt min mening
behövs det lagstiftningsåtgärder, om man för framtiden vill förebygga
misstankar om att det via medlemsrabatter uppstår skilda hyresnivåer för
medlemmar och icke medlemmar i den avtalsslutande organisationen.

Det är emeUertid inte bara fråga om att se tUl att
hyresnivåerna så långt möjligt bUr desamma för medlemmar och icke medlemmar.
Ett system med medlemsrabatter kan också innebära att likvärdiga lägenheter
visserligen åsätts samma hyra men att hyresvärden betalar en del av hyresmedlen
till hyresgästorganisationen, som sedan använder det mottagna beloppet tUl att
bl. a. sänka medlemsavgiften för sina medlemmar. I den mån beloppet kan anses
utgöra skäUg kompensation för hyresgästorganisationens förhandlingsarbete,
torde någon invändning inte kunna riktas mot förfarandet. Jag återkommer strax
tiU den frågan. Om emellertid hyresgästorganisationen förhandlar för såväl
medlemmar

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 103

som
icke medlemmar och så mycket av hyresmedlen lämnas till organisationen att de
medlemsavgifter som annars skulle ha utgått kan sättas ned radikalt eller t.
o. m. helt falla bort, innebär det att icke organiserade hyresgäster får bidra
till att bekosta den del av organisationens verksamhet som riktar sig enbart
till medlemmarna. Ett sådant förfarande kan enligt min mening inte godtas.

Mot bakgrunden av det anförda förordar jag att det
i hyresförhandlingslagen tas in vissa regler som är ägnade att medföra att
även de oorganiserade hyresgästemas intressen tas till vara i tiUräcklig
utsträckning i förhandlingsarbetet. Jag vill emellertid imderstryka att
reglerna måste utformas så att de inte medför någon inskränkning i den fria
förenings- och förhandlingsrätten. Jag erinrar om att en hyresgästorganisation
från föreningsrättsUg synpunkt är en ideell förening som, förutom befrämjande
av vissa rent ideella ändamål, har tUl syfte att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Vid utformningen av förslaget på denna punkt måste man
därför ta hänsyn till att en hyresgästorganisation har ett legitimt behov av
att i kollektiva förhandlingar om hyresvUlkor kunna hävda sina medlemmars
intressen och söka tillförsäkra dem förmåner i bl. a. ekonomiskt avseende.

Vad först gäller hyressättningen vUl jag erinra om
att hyreslagens regler bygger på principen att jämförliga lägenheter skall ha
lika höga hyror. Detta innebär bl. a. att hyrans storlek i princip inte bör
påverkas av vilken hyresgäst som för tUlfället hyr lägenheten. För att
tillgodose de oorganiserade hyresgästernas intressen bör man till en början
söka skapa regler som gör tUlämpningen av denna hyressättningsnorm tvingande.

När hyran på en och samma gång skall bestämmas för
ett större antal lägenheter, kan man räkna med att hyrorna i princip måste
göras beroende av lägenhetemas beskaffenhet. Det inbördes förhållandet mellan
hyror för olika lägenhetsstorlekar brukar fastställas med ledning av standardiserade
normer och andra fasta förhandlingsrutiner.

Inom ramen för den hyresstmktur som parterna kommer
överens om med tiUämpning av sådana enhetUga beräluiingsmetoder ankommer det på
den förhandlande hyresgästorganisationen att bevaka enskilda hyresgästers
individuella intressen så att särskilda avvikelser som kan föreligga mellan i
övrigt likvärdiga lägenheter ger utslag i hyran. Om t. ex.
utrustningsstandarden är olika i lägenheter som i övrigt är Uka, kan detta
motivera en skillnad mellan hyrorna. Som exempel på andra särskUda avvikelser
som bör kunna påverka det inbördes förhåUandet mellan hyrorna kan jag peka på
oUka lägesförhållanden inom huset, såsom att vissa lägenheter är belägna
ovanför eller bredvid en lokal med störande buller eller att vissa lägenheter
är utsatta för en besvärande insyn.

Vilket
utslag faktorer av detta slag kan komma att ge vid hyressätt-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 104

ningen
beror i hög grad på hyresgästorganisationens förhandUngsinsat-ser i det
konkreta faUet. Vilka insatser som görs beror i sin tur till stor del på det
interna föreningsarbetet, bl. a. kontakterna med de enskUda medlemmama.

En fördel med medlemskapet i en
hyresgästorganisation är just att hyresgästen normalt torde ha goda möjligheter
att få sina synpunkter beträffande lägenheten beaktade i förhandlingsarbetet.
I fråga om hyresgäster som står utanför organisationen har organisationen rent
faktiskt inte möjUghet att på samma sätt engagera sig i hyresgästernas individuella
önskemål. Någon anledning att i detta avseende ändra förutsättningarna för
förhandlingsarbetet föreligger enligt min mening inte.

Som ett led i sin bevakning av enskilda
hyresgästers individuella intressen kan en hyresgästorganisation alltså hävda
att det föreUgger objektiva skUhiader meUan vissa lägenheter, även om de i de
flesta avseenden är lika, och att hyroma därför bör differentieras. En sådan
differentiering kan vara fuUt motiverad från bmksvärdesynpunkt också när det
rör sig om lägenheter av samma storlek inom samma hus. I enhetlighetens
intresse är det emellertid viktigt alt differentieringen genomförs konsekvent.
Det kan t. ex. tänkas att de förhandlande parterna har klart för sig att en
viss omständighet, t. ex. lägre standard eUer bullerstörningar, föreligger
beträffande fler lägenheter inom gruppen än som har åberopats från
organisationens sida men att parterna ändå inte beaktar detta vid
hyressättningen. Om en förhandUngsöverenskommelse utformas på detta sätt,
innefattar den ett medvetet avsteg från en korrekt tillämpning av
bruksvärdereglerna.

Jag är övertygad om att sådana medvetna avsteg från
hyreslagens hyressättningsnormer inte är vanliga. Bl. a. torde gälla att
hyresvärden normalt har intresse av att ha en enhetlig behandling av
lägenhetsbeståndet och hyresgästema. Såvitt gäUer den kommunala sektom kan jag
hänvisa till att kommunförbundet år 1976 i ett cirkulär till kommunerna har
avrått dessa från att träffa överenskommelser som innebär medlemsrabatter i en
eller annan form. I cirkuläret erinrar förbundet om att en sådan
överenskommelse kan vara olaglig på så sätt att den strider mot den kommimala
s. k. likställighetsprincipen och därför kan komma att upphävas efter
kommimalbesvär. Liknande rekommendationer har också gjorts från SABO:s sida
beträffande den aUmännyttiga sektom (se CU 1975/76: 26 s. 23 och 27).

I de oorganiserade hyresgästemas intresse bör det
finnas en garanti för att den rådande avtalsfriheten rörande hyressättningen
inte medför att bruksvärdereglema sätts ur spel i den situation som jag nyss
har beskrivit. Jag föreslår därför att det i hyresförhandlingslagen föreskrivs
att vid förhandlingsöverenskommelse om hyra skall lika stora lägenheter inom
samma hus åsättas lika höga hyror. För att avvikelse skall få göras från denna
huvudregel bör det fordras att det med hänsyn tUl

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 105

vad
som är känt om lägenhetemas närmare beskaffenhet och övriga omständigheter kan
jmses föreligga en skUlnad mellan dem med avseende på bmksvärdet.

Om föreskriften utformas på detta sätt, får bäde
hyresgästorganisation och hyresvärd ett ansvar för att de oorganiserade
hyresgästema behandlas kortekt vid hyressättningen. Att även hyresvärden skall
ha ett sådant ansvar finner jag befogat med hänsyn till att nuvarande praxis
med förhandlingsrätt oberoende av medlemskap gäller också i hyresvärdamas
intresse.

Den föreslagna föreskriften torde medföra att
hyresvärdar behöver hålla sig bättre underrättade om lägenhetemas skick än vad
f. n. ibland kan vara fallet. En sådan utveckUng synes innebära klara fördelar.

Om en hyresgäst anser att den hyra som har
överenskommits för hans lägenhet utan gUtig orsak överstiger hyran för en eUer
flera lägenheter av samma storiek inom huset, bör han ha möjlighet att få hyran
nedsatt av hyresnämnden. Om nämnden finner att det inte föreUgger sådan
skiUnad i bruksvärdehänseende meUan lagenhetema att den högre hyran är
motiverad, bör nämnden kunna sätta ned hyran för prövningslägenheten så att den
överensstämmer med hyran för den eller de lägenheter som jämförelsen avser. I
ett sådant fall bör alltså hyresgästen kunna tvinga fram en hyressänkning,
oavsett om en regelrätt bmksvärdeprövning kanske skuUe ge vid handen att hyran
för hans lägenhet inte är påtagUgt högre än den hyresnivå man i så fall hade
att utgå från. I hyresförhandlingslagen bör införas en regel som gör en sådan
sänkning möjUg. Jag kommer senare att behandla utredningens förslag om enskUd
hyresgästs rätt i övrigt att få förhandlingsöverenskommelse prövad av
hyresnämnden (avsnitt 7.9).

Som jag tidigare nämnde har frågan om de
oorganiserade hyresgästemas rättigheter vid förhandlingarna ett nära samband
med frågan i vad män de bör bidra tiU att skapa behövUga resurser för
förhandlings-verksamheten. Från Hyresgästemas riksförbund har det sedan länge
hävdats att det inte är rimligt att ett förhandlingsarbete, som kommer samtliga
hyresgäster tiU godo och som också innebär arbets- och kostnadsbesparingar för
fastighetsägaren, skall finansieras enbart genom medlemsavgifter. Härvid brukar
också påpekas att på den aUmännyttiga bostadssektorn fördelas
fastighetsägarsidans förhandlingskostnader i praktiken likformigt meUan samtUga
hyresgäster.

Uppfattningen att också hyresgästorganisationens
förhandlingskostnader bör fördelas mellan samtUga hyresgäster har fått stöd av
kommunförbundet och SABO. På den aUmännyttiga sektorn tiUämpas i viss
utsträckning ett förfarande som innebär att hyresgästorganisationen eidigt
förhandlingsöverenskommelsen tillförsäkras viss ersättning för sin medverkan i
förhandlingsverksamheten. Ersättningen utges av bostadsföretaget, som direkt
eUer indirekt kompenserar sig för denna

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 106

kostnad
vid hyressättningen. Samtliga hyresgäster kommer härigenom att i form av
hyresmedel lämna bidrag till organisationen för dess förhandlingsarbete. Det
finns också på den privata bostadssektorn exempel på överenskommelser, där
ersättningsfrågan har lösts på detta sätt.

Riksdagen har i det tidigare nämnda beslutet
förklarat att det enligt dess mening inte föreUgger något hinder mot att
fastighetsägaren genom bidrag eUer eljest tar på sig ett visst ekonomiskt
ansvar för hyresgästorganisationens medverkan i förhandlingsarbetet.
Förhandlingsöverenskommelser som innebär att en viss del av hyran tiUförs
hyresgästföreningen har, såvitt jag känner till, endast i ett faU prövats av
hyresnämnd. I det fallet utgick enligt överenskommelsen ersättning till hyresgästföreningen
med visst belopp per kvadratmeter bostadsyta och år i hyresvärdens fastigheter.
Ersättningen avsåg föreningens medverkan i boendedemokratifrågor samt dess
informations- och förhandlingsverksamhet. Hyresnämnden konstaterade först att
det belopp som avsåg ersättning tUl föreningen utgjorde en del av hyran. Vid
en prövning av hyrans storlek enUgt braksvärdereglema fann nämnden sedan att
den överenskomna hyran inte kunde anses oskälig. Avgörandet är f. n. föremål
för prövning av bostadsdomstolen. Man kan därför ännu inte med säkerhet säga
vad som är gällande rätts ståndpunkt när det gäller denna typ av
finansieringsförfaranden.

Den kritik som har framförts mot att också de
oorganiserade hyresgästerna ibland får bidra tiU att finansiera förhandlingsverksamheten
torde delvis hänga samman med att man på sina håll befarar att de oorganiserade
hyresgästemas intressen inte alltid tas väl tUl vara i för-handUngsarbetet. Om
man emellertid såsom jag nyss har föreslagit inför en regel som är ägnad att
medföra att alla hyresgäster behandlas principiellt lika i situationer där
lägenheter typiskt sett bör ha Uka höga hyror, torde denna grund för kritiken i
allt väsentligt faUa bort. EnUgt min mening får det med en sådan ordning
snarare anses rimligt att också hyresgäster, som av oUka skäl föredrar att stå
utanför den organisation som har erhålUt förhandlingsrätten, ändå tar på sig
ett visst ekonomiskt ansvar för att skapa de resurser som behövs för att
för-handUngsarbetet skaU kunna bedrivas effektivt.

Även om frågan om de oorganiserade hyresgästernas
ersättningsskyldighet för förhandlingskostnaderna nu skuUe lämnas oreglerad,
kan man räkna med att det också i fortsättningen kommer att finnas
feistig-hetsägare som är vUIiga att medverka till att behövliga ekonomiska resurser
ställs tiU den förhandlande hyresgästorganisationens förfogande. I sådana fall
torde det också gå att finna metoder för att lösa ersättningsfrågan.
Lagligheten av den metod som väljs i det enskilda fallet kan emeUertid från
olika utgångspunkter komma att sättas i fråga av de berörda hyresgästerna.

För
att undvika tvister om lagligheten av förfaranden, som direkt el-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I07

ler
indirekt innebär att viss del av hyran utgör ersättning tiU hyresgästorganisationen
för dess förhandlingsarbete, bör emellertid enligt min mening ersättningsfrågan
regleras i hyresförhandlingslagen. Som jag redan har sagt anser jag det också i
många fall vara rimligt att de oorganiserade hyresgästerna i skälig omfattning
bidrar tUl finansieringen av hyresgästorganisationens förhandlingskostnader.
Att gå så långt som att förplikta hyresvärd att tiUföra den
hyresgästorganisation som är hans motpart vid förhandUngama viss andel av
hyresintäkterna kan emellertid redan av principiella skäl inte komma i fråga.
Huruvida ersättning skall utgå till hyresgästorganisation måste Uksom hittills
få bero av överenskommelse mellan förhandlingsordningens parter.

På grund av det anförda förordar jag att det i
hyresförhandlingslagen förs in bestämmelser som gör det möjUgt för
förhandlingsordningens parter att, om de är ense, besluta att i hyran för
samtUga lägenheter skall ingå visst belopp som utgör ersättning till
hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete. Enligt min mening är det
angeläget att det klart redovisas hur stort detta belopp är. Även om det utgör
en del av hyran bör det aUtså alltid anges särskilt. Lagen bör därför innehåUa
en regel om att det av förhandlingsöverenskommelsen skaU framgå hur stor del av
överenskommen hyra som utgör ersättning för förhandlingsarbete.

Ersättning för förhandlingsarbete bör inte få
överstiga vad som är skäligt med hänsyn tUl hyran i övrigt,
förhandlingskostnadernas storlek och övriga omständigheter. En regel härom bör
tas in i lagen. Vidare bör lagen innehålla en bestämmelse om rätt till prövning
hos hyresnämnden av ersättningens skälighet. Det förhållandet att ersättningen
för förhandlingsarbete kan utgöra en del av hyran medför visserligen att
skäligheten av ersättningen kan prövas enUgt de vanliga bruksvärdereglerna. En
sädan prövning blir emeUertid av begränsat värde, eftersom den kommer att avse
den totala hyran. Nedsättning kan alltså ske bara om den totala hyran är
oskälig. Jag anser därför att möjUghet bör införas att särskilt pröva
skäUgheten av det belopp som avser ersättning för förhandUngsarbete.

Som jag tidigare har berört kan det tänkas att de
förhandlande parterna kommer överens om att hyresgästorganisationen skaU ha
ersättning även för annat än förhandlingsarbete. I praktiken har det också
förekommit att ersättning har utgått för organisationens medverkan i
boendedemokratifrågor och för dess informationsverksamhet. Sådan ersättning
kommer inte att kunna prövas enligt den nyss förordade prövningsregeln, som ju
endast avser skäUgheten av ersättning för förhandlingsarbete. Om emeUertid
förhandUngama helt eller delvis avser oorganiserade hyresgäster, kan en ordning
där hyresvärden lämnar över en del av hyresmedlen i ersättning för annat än
förhandlingsarbete komma att strida mot grunderna för förhandlingssystemet.
Detta kan ju innebära att hyresgäster som inte är medlemmar i den avtals-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 108

slutande
organisationen tvingas att indirekt betala för förmåner som kommer endast
medlemmama till godo. Skulle ett sådant förfarande tillämpas, kan det utgöra en
anledning för de oorganiserade hyresgästema att få förhandlingsklausulen
slopad. Vidare kan förhandlingsordningen komma att upphävas för huset i fråga
(se avsnitt 7.5).

7.5
Rätten tiU förhandlingsordning

En förutsättaing för att kollektiva förhandlingar
skall komma till stånd bör, som jag tidigare har nämnt, vara att det i det
enskUda faUet finns en pä giltigt sätt tiUkommen förhandlingsordning. Normalt
torde partema själva komma överens om att börja förhandla kollektivt.
Överenskommelsen får ömsesidigt förpliktande verkan i och med att partema
tecknar ett avtal om förhandUngsordning som överensstämmer med lagens
föreskrifter.

Undantagsvis kan det inträffa att sådant avtal inte
kan uppnås på friviUig väg. Om part har vägrats rätt tiU kollektiva
förhandlingar bör han, som tidigare har nämnts, ha möjlighet att hänskjuta
frågan om förhandUngsordning tUI hyresnämnden. Det bör då ankomma på nämnden
att pröva om det med hänsyn tUl förhåUandena i det enskilda fallet föreUgger
förutsättningar för att tUlerkänna parten förhandlingsrätt. Anses sådana
förutsättningar föreUgga, bör nämnden ha befogenhet att med för partema
tvingande verkan besluta om införande av förhandUngsordning. En sådan
tvångsvis genomdriven förhandlingsordning bör i enlighet med vad jag tidigare
har anfört medföra samma rättsverkningar för partema som en
förhandlingsordning som har tUlkommit genom frivUligt avtal.

Frågan om vUka rättssubjekt som bör tiUerkännas
förhandlingsrätt enligt den föreslagna lagen synes inte vålla några problem när
det gäller fastighetsägarsidan. Jag biträder utredningens förslag att förhandlingsrätt
skall tillkomma inte bara enskUd hyresvärd utan också fastig-hetsägarförening i
vUken värden är medlem. De bör aUtså var för sig äga behörighet att ingå avtal
om förhandlingsordning. En remissinstans har visserUgen ifrågasatt om det finns
behov av att fastighetsägarför-ening ges behörighet att ingå sådant avtal utan
fuUmakt från medlemmen (se avsnitt 5.2). Jag vUl med anledning därav erinra om
att hyreslagens bestämmelser om förhandlingsklausul utgår från att förhandlingspart
på fastighetsägeursidan kan vara den fastighetsägarförening som hyresvärden är
medlem i. Några praktiska olägenheter av dessa bestämmelser har inte påvisats.
Bostadsmarknadskommittén har dock rekommenderat att avtal om
förhandlingsordning undertecknas såväl av fastighetsägaren som av den
fastighetsägarförening som företräder värden vid förhandling enUgt
förhandUngsordningen. Detta förfarande kommer med all säkerhet att bli aUmänt
tiUämpat på den enskUda sektorn.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 109

Med hänsyn till det sagda delar jag utredningens
uppfattning att det inte finns någon anledning att föreslå ändring i nu
gällande regler om fastighetsägarförenings behörighet. Fastighetsägarförening
bör alltså också i fortsättningen utan särskilt bemyndigande kunna träffa
bindande avtal om förhandUngsordning förutsatt att denna avser hus som innehas
av medlem i föreningen. Jag vUl dock betona att vad som nu har sagts endast
gäUer behörigheten att ingå frivilligt avtal. Som jag kommer att närmare
utveckla i specialmotiveringen (avsnitt 9.1) bör fastighetsägarförening
däremot inte kunna uppträda som part i tvist om införande av
förhandlingsordning. I sådan tvist bör i enlighet med utredningens förslag
partsbehörigheten endast tillkomma den enskilde hyresvärden. En annan sak är
att fastighetsägarförening självfaUet kan uppträda som ombud för hyresvärden.

Jag tar nu upp frågan om vad som bör gäUa för att
en sammanslutning av hyresgäster skall tUlerkännas förhandlingsrätt.

Enligt awecklingslagen har förhandlingsrätt
förbehållits hyresgästorganisation som är ansluten tiU riksorganisation av
hyresgäster. Det har därvid förutsatts att ingen annan riksorganisation än
Hyresgästernas riksförbund kommer att finnas. Motsvarande förbehåll gällde
tidigare vid förhandlingar om bashyra enUgt hyresregleringslagen.

Enligt hyreslagens bestämmelser om
förhandlingsklausul vilka indirekt anger gränsema för rätten att f. n. ingå
avtal om förhandlingsordning gäller däremot inte något krav på anknytning
tiU central organisation. Av förarbetena framgår att hyreslagen inte lägger
något hinder i vägen för att låta överenskommelse om hyra, som träffas av hyresgästorganisation
som står utanför riksorganisationen, bli bindande för de enskilda hyrespartema
(se prop. 1973: 23 s. 160). Det framhålls dock att vissa krav måste stäUas på
en sammanslutning för att den skall kunna betraktas som en
hyresgästorganisation. Den måste sålunda fylla åtminstone de krav som brakar
uppställas för att en sammanslutaing över huvud taget skaU kunna betraktas som
en ideell förening. Däremot bör det enligt förarbetena inte krävas att
organisationens enda och huvudsakliga ändamål är att ta tiU vara medlemmarnas
intressen i hyresfrågor. Som exempel anges att en studentförening bör kunna
träffa överenskommelse om hyran för studentbostäder.

Något krav på att hyresgästorganisationen skall ha
viss representativitet finns inte uppställt i lagtexten, och frågan berörs ej
heller i motiven. Inte heller i övrigt lämnas någon närmare ledning angående
de kvalifikationer som en hyresgästorganisation bör ha för att godkännas. Det
betonas dock att lagens reglering inte innebär att den enskilde hyresgästen
skall vara förpliktad att godta en förhandlingsklausul oavsett vilket innehåU
den har. Det påpekas därvid att hyresnämnden i förlängnings- eUer villkorstvist
kan pröva om det är skäligt att hyresgästen skall vara bunden av en klausul som
hänvisar tiU förhandlingsordning med organisation som står utanför
riksorganisationen.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 HO

Utredningen föreslår att hyresgästorganisation som
uppfyller de minimikrav som nu gäller enligt hyreslagen bör kunna teckna avtal
om förhandlingsordning med giltig verkan i avtalsrättsligt hänseende.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i
denna del i allmänhet godtagits ulan erinringar. Flera remissinstanser
understryker att ett legalt förhandlingssystem inte får ges en sådan utformning
att förhandlingsrätten förbehålls de i Hyresgästernas riksförbund organiserade
hyresgästföreningama. Dessa remissinstanser noterar därför med tUlfredsställelse
att något förslag inte förs fram om att dessa föreningar skall få
förhandlingmonopol på lUoiande sätt som är fallet enligt avvecklingslagen.
Också Hyresgästemas riksförbund godtar förslaget om att avtal som träffas av en
utanför förbundet stående hyresgästorganisation i och för sig bör tUlerkännas
rättslig gUtighet.

För egen del ansluter jag mig till utredningens
allmänna utgångspunkt att den föreslagna lagstiftningen bör vara neutral tiU
hyresgästernas val av intresseorganisation. Att en organisation som vUl
företräda hyresgästsidan saknar anknytning till någon av de nuvarande hyresgästorganisationerna
bör inte diskvalificera den som förhandlingsberättigad organisation i
hyresförhandlingslagens mening.

Jag biträder aUtså förslaget att inga formella krav
bör ställas upp utöver dem som får anses ligga i begreppet
hyresgästorganisation. Det innebär att det skall vara fråga om en rättskapabel
ideell förening med uppgift att ta tUl vara medlemmarnas intressen i hyresfrågor.
Den närmare prövningen av fömtsättalngama för förhandUngsrätt blir, som jag
strax återkommer tiU, en fråga för hyresnämnden, om partema inte kan enas om
att teckna förhandlingsordning genom frivUUg överenskommelse.

Förslaget innebär att det i första hand blir
hyresvärden som får bedöma om en organisation av hyresgäster kan anses ha de
kvaUfikalioner som bör krävas för att den skall få företräda de berörda
hyresgästerna i kollektiva förhandlingar. Självfallet kan dock inte
hyresvärdens bedömning få bli utslagsgivande i denna fråga. Hyresgästerna har
ett berättigat intresse av att företrädas av en kompetent organisation som kan
föra deras talan vid förhandlingama.För att förhandlingsverksamheten skall
leda till att hyresgästema får ett verkligt inflytande på boendeförhållandena,
fordras dessutom att den förhandlande organisationen är representativ för de
boende och åtnjuter deras förtroende.

Jag vill i det sammanhanget erinra om att systemet
med förhandlingsklausuler innebär att den enskUde hyresgästen har möjlighet
att förhindra att en med värdens samtycke införd förhandlingsordning kommer att
tiUämpas på hyresavtalet. När avtal om förhandUngsordning har träffats
beträffande viss fastighet kommer hyresgästema att göras uppmärksamma på detta
genom att hyresvärden begär att förhandlingsklausul skall föras in i
hyreskontrakten. Redan enligt gäUande

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 111

rätt
har hyresgästema då möjUghet att vända sig tUl hyresnämnden och låta nämnden
pröva huravida det kan anses skäligt att de skall bli bundna av klausulen i
fråga. Denna prövningsmöjlighet bör självfallet behällas. Som jag senare skaU
återkomma tUl (avsnitt 7.9) kan det dessutom finnas anledning att ändra
föratsättningama för nämndens prövning, så att hyresgästema lättare än f. n.
kan bli fria från en förhandlingsklausul. I vissa situationer bör nämnden
vidare kunna upphäva förhandlingsordningen för det hus som det är fråga om.

Även om det inte stäUs upp något formellt krav på
att hyresgästernas mening först bör inhämtas innan avtal om
förhandlingsordning ingås, kan det alltså i praktiken bli nödvändigt för
hyresvärden och hyresgästorganisationen att bilda sig en uppfattning om
hyresgästernas inställning innan de ingår ett sådant avtal. Avtalet kan annars
komma att upphävas, och det blir i vUket fall som helst av begränsat värde, om
det visar sig omöjligt att få förhandlingsklausuler införda i de olika enskilda
hyresavtalen.

Jag övergår nu tUl att behandla frågan efter vilka
kriterier hyresnämndens prövning bör ske i de fall en hyresgästorganisations
framställning om förhandlingsordning har avvisats av hyresvärden och frågan
därför har hänskjutits till nämndens prövning.

EnUgt utredningens förslag bör det krävas starka
skäl för att en hyresgästorganisations framställning om förhandlingsordning
skall kunna avvisas. En föratsättning för förhandlingsrätt måste dock enligt
utredningen vara att organisationen åtnjuter hyresgästernas förtroende. Om en
hyresgästorganisation skulle begära förhandlingsrätt för en fastighet där
flertalet hyresgäster motsätter sig detta, bör alltså någon förhandlingsordning
inte få komma till stånd. Däremot bör det enligt utredningen inte uppställas
något krav på att hyresgästorganisationen har förvärvat en viss anslutning av
medlemmar bland de berörda hyresgästerna. Om framställningen om
förhandlingsordning har gjorts av en utanför riksorganisationen stående
organisation, anser utredningen att organisationens kvalifikationer för
uppgiften dessutom måste prövas. En sådan prövning måste enligt utredningen ske
även om organisationen i fråga till äventyrs skulle ha stöd hos åtskUliga
hyresgäster.

Det sagda innebär enligt utredningen att tvist
rörande rätten tUl förhandlingsordning skall avgöras på grundval av en
obUlighetsprövning, där de faktorer som inverkar på bedömningen får vägas mot
varandra. Huvudregeln bör enligt utredningen vara att hyresgästorganisation
skall äga rätt till förhandUngsordning. Sådan rätt skall dock inte föreligga i
de fall där den begärda förhandlingsordningen efter övervägande av samtUga
omständigheter framstår som obillig mot hyresvärden eller mot hyresgästema.

Enligt utredningen behövs det inte nägra särskUda
regler för den situationen att det föreUgger konkurrens om rätten tUl förhandlingsord-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 112

ning
mellan oUka hyresgästorganisationer. FaU där konkurrerande organisationer kan
komma att uppträda mot varandra torde i praktiken bU säUsynta. De bör enligt
utredningens mening kunna hanteras tUlfredsstäUande genom den föreslagna
regleringen. Utgångspunkten kommer regelmässigt att vara att hyresnämnden i en
process har att pröva fråga om förhandlingsordning eUer förhandlingsklausul
beträffande en av de konkurrerande organisationerna. Humvida denna organisation
bör uteslutas med hänsyn tUl att annan organisation som redan har eller
önskar få förhandlingsordning är bättre skickad att företräda hyresgästema
får enligt utredningen avgöras inom ramen för en obUlighetsprövning enligt de
nyss angivna riktiinjerna. Utredningen tillägger att företräde i aUmähet synes
böra ges åt en organisation med långsiktig målsättning framför en nybUdad
sammanslutaing, som uppstått på grund av ett utbrett missnöje i en enstaka
fråga. Det torde sålunda säUan finnas anledning att låta en bestående
förhandlingsordning rab-bas av en tillfälUg opinion bland hyresgästema även om
den skulle omfattas av majoriteten.

En förhandlingsordning kan gälla tUIs vidare eUer
för bestämd tid. Enligt utredningen bör skriftiig uppsägning aUtid krävas för
att en förhandlingsordning skall upphöra att gäUa. Den lagfästa rätten tUI förhandlingsordning
skulle emellertid vara utan värde, om fri uppsägningsrätt tUlåts. Utredningen
föreslår därför att en av hyresvärden gjord uppsägning av förhandlingsordningen
skaU kunna hänskjutas till prövning av hyresnämnden. Prövningen av tvist om
förlängning av förhandlingsordning föreslås ske enUgt samma normer som enligt
förslaget bör tillämpas i tvist om rätt tUl förhandlingsordning.

Förslaget att förfarandet inför hyresnämnden när
det gäUer rätten tiU förhandlingsordning bör utformas som en obiUighetsprövning
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. I allmänhet instämmer remissinstansema
också i utredningens uttalanden angående vilka faktorer som bör tillmätas
betydelse vid prövningen. Sveriges fastighetsägareförbund framhåUer dock att
en hyresgästorganisation som begär förhandlingsordning aUtid måste ha ett
klart uttalat stöd från en majoritet av hyresgästerna för att hyresnänmden
skall få bifaUa framstäUningen. Viss kritUc riktas också mot utredningens
uttalanden när det gäller en från riksorganisationen fristående organisation av
hyresgäster. Det påpekas exempelvis att frågan vUka kompetenskrav som bör
ställas på en sådan organisation är ofullständigt belyst. Vissa remissinstanser
betonar också starkare än vad utredningen har gjort att man i ett sådant fall
i första hand bör låta hyresgästemas egen inställning tiU frågan om
förhandlingsordning vara utslagsgivande. Detta bör enUgt dessa remissinstansers
uppfattning särskilt gälla, om det föreligger konkurrens mellan olUca
organisationer om rätten tUl förhandlingsordning.

Också jag anser att den prövning som skaU ske i
hyresnämnden bör utformas som en obUUghetsprövning, varvid partemas motstående
in-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 113

tressen
får vägas mot varandra. I de flesta fall torde denna intresseavvägning inte
komma att innebära några svårigheter för hyresnämnden. Mera svårbedömda
situationer torde egentligen endast uppkomma, om det är en fristående
organisation av hyresgäster som har begärt att få förhandlingsordning.

Som utredningen har föreslagit bör huvudregeln vid
hyresnämndens prövning vara att hyresgästorganisation skaU äga rätt till
förhandlingsordning. En grandtanke bakom den föreslagna lagen är ju att det
kollektiva förhandlingsförfarandet innebär väsentUga fördelar för hyresgästerna.
Det bör därför fordras starka skäl för att en hyresgästorganisations
framställning om förhandUngsordning skall kunna ogillas av hyresnämnden. Det
bör ske endast om det på grund av omständigheterna i det enskilda fallet
framstår som obiUigt mot hyresvärden eUer hyresgästema att organisationen
tUlerkänns förhandlingsrätt.

Liksom är fallet när det gäller hyrestvister av
annat slag bör det åligga den part som påstår att obilUghet föreUgger att
styrka detta. När hyresgästorganisation har hänskjutit tvist om
förhandlingsordning tUl hyresnämnden, bör det alltså ankomma på hyresvärden
att åberopa och styrka de omständigheter som enligt hans mening är ägnade att
göra förhandlingsordningen obUlig. De omständigheter som kan göra den begärda
förhandlingsordningen obilUg torde i allmänhet röra dels organisationens
förhandUngsförmäga, dels hyresgästernas inställning. Som vägledning för
hyresnämndens bedömning av dessa förhållanden vill jag framhålla följande.

Har framställningen om förhandlingsordning gjorts
av någon av de till riksorganisationen anslutna hyresgästföreningarna torde det
knappast finnas någon anledning för hyresnämnden att ifrågasätta organisationens
aUmänna kompetens för förhandUngsuppdraget. En närmare prövning av
förhandlingskapaciteten kommer alltså i praktiken bara att behöva företas, om
framställningen härrör frän en fristående organisation av hyresgäster.

För att en organisation skall kunna föra
förhandlingar för samtliga hyresgäster i ett eller flera hus krävs det att
organisationen har möjlighet att fortlöpande bevaka hyresgästernas intressen
på ett tUlfredsställande sätt. Prövningen av förhandlingskapaciteten blir i
praktiken aktueU endast när förhandlingsordningen omfattar ett större
lägenhetsbestånd. Är det däremot fråga om ett enstaka hus med ett mindre antal
lägenheter bör det enligt min uppfattning inte ställas nägra större anspråk,
framför aUt inte om alla eller nästan aUa hyresgästema är medlemmar i
organisationen. Även i ett sådant fall bör ett minimikrav dock vara att
organisationen förfogar över personer som kan ta ansvar för
förhandlingsverksamheten och som har möjUghet att delta i sammanträden med
hyresvärden i den utsträckning som ett regelbundet bedrivet förhandlingsarbete
fordrar.

8 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 jj4

Som jag nyss antydde kan hyresvärden också komma
att åberopa att hyresgästema är negativa till organisationens krav på
förhandlingsrätt. Beträffande denna typ av invändning vill jag understryka
vikten av att största möjUga hänsyn tas tUl hyresgästemas mening i frågan. Att
genomdriva en förhandlingsordning i strid mot den förhärskande uppfattningen
hos de hyresgäster, vilkas rätt skaU tUlvaratas, står inte i överensstämmelse
med lagens syften. Man bör i detta sammanhang också ta med i bedömningen att,
om organisationen tUlerkänns förhandlingsrätt, även de oorganiserade
hyresgästema i enlighet med vad jag tidigare har föreslagit (se avsnitt 7.4)
kan bli skyldiga att i skälig omfattning bidra tiU finansieringen av
förhandlingsverksamheten.

Det bör enligt min mening inte krävas att en
hyresgästorganisation skaU kunna uppvisa en viss anslutning av medlemmar bland
de berörda hyresgästema. En särskild fråga blir därför, när tvist föreligger om
rätten tiU förhandlingsordning, hur hyresgästernas inställning till organisationens
begäran skaU komma tiU uttryck i processen.

Jag delar på denna punkt utredningens uppfattning
att det redan av praktiska skäl är olämpligt att ge hyresgästerna
partsställning i tvisten. Det måste anses fullt tUlräckligt att de bland
hyresgästema rådande meningarna får föras fram i processen genom hyresvärden
resp. hyresgästorganisationen.

Hävdar hyresvärden att det finns en stark opinion
bland hyresgästerna mot den ansökande organisationen, måste han enligt de nyss
berörda bevisbördereglerna söka bevisa detta. Det kan han göra exempelvis genom
att låta utföra en undersökning bland hyresgästema om deras uppfattning och
presentera denna inför hyresnämnden. Han kan vidare påkalla vittnesförhör inför
nämnden med ett antal hyresgäster. För att bemöta hyresvärden kan
hyresgästorganisationen å sin sida också gå ut bland hyresgästerna för att söka
få gensvar för sitt krav på förhandUngsordning.

Det kan inte uteslutas att det ibland visar sig
råda delade meningar bland hyresgästema. Om så är fallet, torde det inte finnas
någon annan lösning än att hyresnämnden på grundval av den förebringade utredningen
söker fastställa, vUken mening som omfattas av flest hyresgäster, och låter
denna bU bestämmande för utgången. Eftersom bevisbördan åvUar hyresvärden, bör
organisationens framställning ogUlas, om det framgår av utredningen att
flertalet hyresgäster motsätter sig den begärda förhandliagsordningen. Kan
detta inte anses vara utrett, bör framställningen bifallas.

Läget kan kompUceras av att det råder konkurrens om
rätten till förhandlingsordning mellan olika hyresgästorganisationer. I det sammanhanget
viU jag tiU en början understryka att mer än en förhandlingsordning inte kan
gäUa samtidigt för ett och samma hus. En i praktiken ohåUbar situation skulle
nämligen uppstå, om hyresvärden kunde

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 115

ådra
sig förhandlingsskyldighet gentemot flera, sinsemellan oberoende organisationer
beträffande samma bestånd av lägenheter. Detta kan sägas komma tiU uttryck i den
föreslagna regeln att förhandlingsordning i princip skaU omfatta samtliga
lägenheter i ett eUer flera hus (se avsnitt 7.4). Eftersom utredningens
förslag på denna punkt har gett upphov till missförstånd vid
remissbehandlingen, bör emeUertid lagtexten förtydligas. Jag förordar därför
att det i lagen tas in en bestämmelse av innebörd att, om visst hus omfattas av
förhandUngsordning, nytt avtal om förhandlingsordning beträffande det huset ej
får slutas med annan hyresgästorganisation, förtän den förra förhandlingsordningen
har upphört att gälla för det huset.

En fråga som har specieU betydelse för prövningen
av tvister, där konkurrerande organisationer uppträder mot varandra, är vUket
lägenhetsbestånd som hyresnämnden bör utgå från, när nämnden har att bedöma
vem som bör tiUerkännas förhandlingsrätt. Hyresvärden kan ha ett stort antal
fastigheter på samma ort, och de kan då utgöra en förvaltningsenhet som från
hyresvärdens synpunkt bör omfattas av en och samma förhandlingsordning. A andra
sidan kan hyresgästema i ett hus ha intresse av att få till stånd en egen
förhandlingsordning som gäller just det huset.

Jag har tidigare understrukit att hyresnämnden vid
en obUUghetsprövning mäste fästa stort avseende vid vilket stöd en
hyresgästorganisation kan visas ha hos hyresgästema. När hyresnämnden skall
försöka bilda sig en uppfattning om hyresgästemas inställning, bör nämnden
enligt min uppfattning endast fästa avseende vid vad de hyresgäster anser som
bor i det eller de hus som direkt berörs av den till nämnden hänskjutna
tvisten. Det är aUtså uppfattningen hos dessa hyresgäster som nämnden bör lägga
tiU grund för bedömningen i denna del.

En annan sak är att hyresnämnden som en faktor vid
obiUighets-prövningen kan ha att beakta en invändning från hyresvärden om att
det är till fördel både för honom själv och för hyresgästerna i gemen att aUa
hans fastigheter omfattas av en och samma förhandlingsordning. Hur stor hänsyn
som bör tas tiU en invändning av detta slag får enUgt min mening bero på
omständlghetema i det enskilda faUet. Jag viU emellertid understryka att om de
av tvisten direkt berörda hyresgästernas inställning kommit tUl klart uttryck
i processen så bör detta alltid anses utslagsgivande för utfallet av
obilUghetsprövningen.

En konkurrenssituation som det finns anledning att
särskUt uppehålla sig vid är den situationen att hyresvärden redan har ingått
avtal om förhandlingsordning med en hyresgästorganisation och att det senare
framsläUs begäran om avtal av en annan organisation. ViU hyresvärden
tillmötesgå den nya organisationens begäran, mäste han först säga upp den redan
ingångna förhandUngsordningen. Godtas inte uppsäg-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 116

ningen,
får tvisten hänskjutas tUl hyresnämnden. Parterna har då att förebringa
utredning om hyresgästemas mening i frågan. Ger utredningen vid handen att
majoriteten av hyresgästerna motsätter sig att förhandlingsordningen förlängs,
kommer uppsägningen att stå fast. Det står sedan hyresvärden fritt att träffa
avtal med den nya organisationen.

Om hyresvärden däremot inte är vUUg att tUlmötesgå
den nya organisationens begäran om förhandlingsordning, kan organisationen
inte hos hyresnämnden begära beslut om förhandlingsordning, eftersom det ju redan
finns en förhandlingsordning för huset. Däremot kan de enskUda hyresgästema,
om de stöder den nya organisationen, säga upp sina hyresavtal för
vUlkorsändring och begära att förhandUngsklausulema i kontrakten skaU slopas.
Hyresvärden torde emellertid inte ha anledning att acceptera en sådan ändring,
eftersom den redan ingångna förhandlingsordningen ändå skuUe fortsätta att gäUa
för lagenhetema. Hyresgästerna kan då hänskjuta tvisterna rörande
förhandlingsklausulema tiU hyresnämnden, som i sin tur kan förordna om
gemensam handläggning av ärendena.

Framkommer det vid hyresnämndsprövningen att en
majoritet av de boende är negativt instäUd tiU förhandlingsordningen, får hyresnämnden
besluta att förhandlingsklausulema skall slopas. De hyresgäster som berörs av
beslutet kommer därefter att stå utanför de koUektiva förhandlingama. För
förhandUngsordningens parter är det i detta läge ohåUbart att fortsätta med
förhandlingsverksamheten, eftersom de förhandlingsöverenskommelser som kan
komma att träffas endast kommer att gäUa för en mindre del av de boende.
Hyresvärden och den avtals-slutande organisationen har därför anledning att
bringa förhandlingsordningen att upphöra. Sedan förhandlingsordningen har
upphävts, kan den nya organisationen begära att få sluta avtal om förhandlingsordning.
SkuUe värden motsätta sig denna begäran, kan tvisten om rätten tiU
förhandlingsordning hänskjutas tiU hyresnämnden.

EnUgt min uppfattning visar det anförda att den
tidigare föreslagna regleringen i stort sett bör kunna fungera tiUfredsstäUande
också när det gäUer en konkurrenssituation av det här skisserade slaget. Det
kan emeUertid inte bortses från att de parter som ursprangUgen har ingått avtal
om förhandUngsordning någon gång kan motsätta sig att förhandlingsordningen upphör,
trots att hyresgästema i huset eUer större delen av dem har fått sina
förhandlingsklausuler upphävda och därför inte är bundna av överenskommelser
som ingås med stöd av förhandlingsordningen. På det sättet kan en ny
organisation utestängas från möjligheten att få till stånd en
förhandlingsordning. En sådan situation kan enUgt min mening inte accepteras.
Jag anser därför att det bör införas en regel som ger hyresnämnden befogenhet
att i samband med avgörande av tvist om slopande av förhandlingsklausul
förordna att förhandlingsordning inte vidare skaU gäUa. Eftersom den här
skisserade

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 117

konkurrenssituationen
kan uppkomma redan i samband med att hyresvärden begär att förhandlingsklausuler
skall föras in i hyresavtalen, bör hyresnämnden, som jag tidigare har antytt,
ha motsvarande befogenhet i tvist om införande av förhandlingsklausul.

Sammanfattaingsvis förordar jag aUtså att
hyresgästorganisation, som av hyresvärden förvägrats att sluta avtal om
förhandlingsordning, skall kunna hänskjuta frågan tUl prövning av hyresnämnden.
Nämnden har att avgöra frågan om förhandUngsrätt efter en obUUghetsprövning,
där alla relevanta omständigheter, t. ex. organisationens kvaUfikalioner och
hyresgästemas instäUning, får vägas samman. Hyresgästorganisation skaU
tillerkännas förhandlingsrätt om det inte är obUUgt mot hyresvärden eUer
hyresgästema. Nämnden skall i så faU faststäUa en förhandlingsordning alt
gälla mellan partema. Rättsäkerheten för de enskilda hyresgästerna tillgodoses
genom bibehållande av systemet med förhandlingsklausuler. De hyresgäster som
är missnöjda med den för huset gällande förhandlingsordningen kan efter
uppsägning av hyreskontrakten för vUlkorsändring få fråga om slopande av
klausulema prövad av hyresnämnden (se vidare avsnitt 7.9). Om hyresnämnden
skulle bifalla hyresgästernas talan, skall förhandlingsordningen inte längre
anses omfatta de av dem förhyrda lägenheteroA. Vid avgörande av tvist om införande
eller slopande av förhandlingsklausul får hyresnämnden, om särskUda skäl
föreligger, förordna att förhandlingsordning som redan gäUer inte vidare skaU
äga bestånd.

Jag biträder utredningens förslag i fråga om
hyresgästorganisations rätt tUl förlängning av förhandlingsordning som har
sagts upp av hyresvärden. Också tvist om förlängning av förhandlingsordning
skall alltså av organisationen kunna hänskjutas tiU prövning av hyresnämnden.
Prövningen av sådan tvist bör i princip ske enUgt samma gmnder som tiUämpas i
tvist om rätt tUl förhandlingsordning.

Utredningen har också behandlat frågan om
hyresvärds rätt till förhandlingsordning. Utredningen har därvid funnit att
hyresvärdens intresse av att få tUl stånd förhandUngsordning i åtskiUiga fall
är så stort att det framstår som rimligt att han också får rätt att påkalla
prövning av denna fråga.

Förslaget att också hyresvärden skall ha lagfäst
rätt tiU förhandlingsordning har tUlstyrkts av remissinstanserna. Även jag
biträder förslaget. Hyresvärd bör aUtså tiUerkännas såväl rätt tiU
förhandUngsordning som rätt att få förhandlingsordning förlängd, om det inte är
obilligt mot hyresgästorganisationen eUer mot hyresgästerna.

I faU då hyresvärden har påkallat hyresnämnds
prövning av en framställning om förhandlingsordning bör i princip samma
kriterier gälla som jag tidigare har förordat för de faU då prövning har
begärts av en hyresgästorganisation. Beviskraven för motparten bör dock kunna
sättas lägre när det är hyresvärden som begär förhandlingsordning. Om

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 Hg

den
tiUtänkta hyresgästorganisationen invänder att den inte är representativ för
dem som bor i fastigheten synes denna invändning böra godtas av nämnden, om
inte omständigheterna föranleder tUl annat. På lUcnande sätt bör hyresnämnden
enligt min uppfattning godta en invändning om att organisationen inte har
tiUräckliga resurser för förhandlingsuppdraget. Det bör nämhgen inte komma i
fråga att ålägga en hyresgästorganisation ett vidsträcktare förhandlingsansvar
än organisationen har möjlighet att åla sig. Som framgår av vad jag nu har
anfört torde det endast i sällsynta undantagsfall kunna bU aktueUt att ålägga
en hyresgästorganisation förhandlingsordning mot dess vUja.

En förhandUngsordning syftar tiU att skapa en
bestående grund för överenskommelser om hyror och andra boendeförhåUanden i en
fastighet eUer ett fastighetsbestånd. Förändringar på hyresvärdssidan bör i
princip inte påverka en förhandlingsordnings bestånd. Jag ansluter mig därför
till utredningens förslag att förhandlingsordning skaU gälla också mot ny
hyresvärd. Jag kommer att i specialmotiveringen (avsnitt 9.1) närmare redogöra
för förslagets innebörd i detta avseende.

Jag kommer i specialmotiveringen (avsnitt 9.7)
också att ta upp frågan om hyresgästinflylandet enligt bostadssaneringslagen
(1973: 531).

7.6
Förhandlingsramen

De frågor som kan föranleda tvister mellan
hyresvärdar och hyresgäster är av skilda slag. En återkommande anledning tiU
meningsmotsättningar är självfallet frågan om hyrans storlek. Under hyrestiden
kan dessutom uppkomna frågor om repeirationer, om utnyttjande av gemensamma
anordningar i huset, om försummad hyresbelalning, om vanvärd av lägenheten, om
tiUstånd tUl andrahandsuthyming eUer till byte av bostad m. m. I samband med
hyresperiodens utgång kan det uppstå tvister om rätten att bo kvar eller om
vUlkoren för den fortsatta förhymingen.

En del av dessa tvister kan sägas röra det enskilda
rättsförhållandet meUan hyresvärd och hyresgäst. Som exempel kan nänmas tvister
som avser ifrågasatta kontraktsbrott och förverkandegmnder samt tvister
angående tiUstånd till andrahandsuthymmg och tiU bostadsbyte. Tvister som gäUer
rätten tiU förlängning av hyresavtalet hör också i aUmänhet tiU denna kategori.
Denna grupp av tvister har i diskussionen ibland benämnts rättstvister.

En annan grapp av tvister kan sägas röra frågor av
gemensamt intresse för samtiiga hyresgäster i fastigheten. Hit hör tvister som
avser t. ex. hyran och andra hyresvillkor, ordningsregler för fastigheten,
nyttjande av gemensamma anordningar samt sanerings- och ombyggnadsfrågor. Som
gemensam benämning har i diskussionen stundom använts uttrycket
intressetvister.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 119

Enligt de gällande förhandUngsordningarna på både
den allmännyttiga och den enskUda sektom anges numera aUmänt ämnesområdet för
förhandUngar vara hyror och boendeförhållanden. Med uttrycket boendeförhållanden
åsyftas i princip alla frågor som kan uppkomma i förhållandet mellan hyresgäst
och hyresvärd.

EnUgt utredningen bör ämnesområdet för
förhandlingar enligt den föreslagna lagen ha samma omfattning som enUgt de
frivilliga förhandlingsförordningarna. Utredningen förordar alltså att aUa
frågor som kan uppkomma i förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst bör kunna
bli föremål för förhandling. Eftersom uttrycket boendeförhållanden är tämligen
vagt, föreslår utredningen att de förhandlingsbara frågorna räknas upp i
lagtexten.

Den av utredningen föreslagna förhandlingsramen har
i allmänhet godtagils av remissinstanserna utan erinringar. Vid
remissbehandlingen har det dock framförts spridda förslag tiU jämkningar i både
utvidgande och inskränkande riktning. När jag nu går närmare in pä de olika
detaljfrågorna kommer jag att följa den av utredningen gjorda uppräkningen.

För egen del finner jag det ligga i hyresgästemas
intresse att ämnesområdet för förhandlingar enligt den föreslagna lagen blir
vidsträckt. VisserUgen torde hyressättningsfrågorna för dem framstå som det viktigaste
föremålet för förhandlingsrätten. Jag erinrar emeUertid om att
bruksvärdesystemet innebär att en stor mängd faktorer som rör lägenhetens,
husets och bostadsområdets beskaffenhet inverkar på hyrans storlek. Även om en
förhandlingsordning formellt skulle avse endast frågan om hyrans storlek,
skulle med nödvändighet sådana faktorer som jag nu har nämnt komma att bli
föremål för diskussion mellan de förhandlande partema. Hyresgästema kan som
vUlkor för att godta en begärd hyreshöjning t. ex. uppställa krav på
reparationer eller förbättrad fastighetsservice. Förhandlingar om och
överenskommelser i sådana frågor kommer alltså att äga rum, även om
förhandlingsordningen formellt begränsas till frågan om hyresbeloppet. En
betydande nackdel som skuUe följa av en sådan begränsning är emellertid att
förhandlingar i dessa frågor endast skulle kunna komma tiU stånd i samband med
att framställning görs om ändring av hyran. I de allra flesta fallen kommer
det att vara hyresvärden som har intresse av att påkalla förhandling för att
få hyran ändrad. För att kunna få tUl stånd förhandlingar om t. ex.
lägenhetsreparationer skulle aUtså hyresgästorganisationen normalt bli tvungen
att avvakta en framställning från hyresvärden om hyreshöjning. Liksom
utredningen finner jag detta otillfredsställande. Jag ansluter mig därför tiU
förslaget att frågor om de enskilda lägenheternas skick bör kunna tas upp tiU
koUektiv förhandling när helst någon av förhandlingsparterna önskar detta. Jag
vill här skjuta in att den föreslagna regeln inte medför någon begränsning av
hyresgästens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 12o

möjligheter
att med stöd av hyreslagen begära reparationsföreläggande för att förmå
hyresvärden att fuUgöra sin underhåUsskyldighet.

Beträffande frågor som rör fastighetens skick eller
gemensamma anordningar inom fastigheten delar jag utredningens uppfattning att
de har ett så självklart kollektivt intresse att de bör ingå i det område där
parterna har rätt att påkalla förhandling.

Att beträffande de övriga boendefrågor som kan
beröra hyresgästerna koUektivt söka dra någon bestämd gräns meUan frågor som
bör vara förhandlingsbara och sådana som skuUe kunna lämnas utanför förhandlingsområdet
synes inte vara möjligt. Jag biträder därför förslaget att alla frågor som rör
hyresgästerna gemensamt bör kunna bli föremål för förhandling enligt den
föreslagna lagen.

Vad härefter angår frågor som bara berör enskild
hyresgäst är skälen för att tvist av detta slag bör kunna tas upp till
förhandling enligt förhandlingsordningen betydUgt svagare. Någon uppgörelse i
tvisten kan ju inte komma tUl stånd utan den berörde hyresgästens medverkan.

Som utredningen har framh&Uit finns det å andra
sidan ett allmänt intresse av att hyrestvister i så stor utsträckning som
möjligt kan göras upp i godo när föratsättningar för detta föreUgger. För den
enskilde hyresgästen kan det ofta vara naturUgt att vända sig till den förhandlingsberättigade
hyresgästorganisationen även i frågor som endast rör hans egen hyresrätt.
Utredningen har vidare hänvisat tiU att det inom det frivilliga
förhandlingssystemet har förekommit flera faU, där tvister om bl. a.
ifrågasatta kontraktsbrott har kunnat bUäggas genom förhandlingar som har
påkallats med stöd av förhandUngsordningen.

Jag ansluter mig därför tiU utredningens bedömning
att den möjlighet till konfliktiösning, som f. n. föreligger enligt de
frivUliga förhandlingsordningarna beträffande tvist rörande tiUämpningen av
enskilt hyresavtal, bör slå öppen också enligt hyresförhandlingslagen. Även sådana
frågor bör alltså kunna bli förhandlingsbara om förhandlingspar-tema är överens
om delta. Det bör dock alltid krävas fullmakt från den berörde hyresgästen för
att hyresgästorganisation skall kunna ta upp enskild tvist till förhandling på
grandval av förhandUngsordningen.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att rätt för
part att påkalla förhandling skall, om inte partema enas om annat, föreligga i
fråga om hyra och andra hyresvUlkor, lägenhetemas och husets skick, gemensamma
anordningar i huset samt övriga boendeförhåUanden i den mån de rör
hyresgästerna gemensamt. Om partema är överens om det, skall
hyresgästorganisation också ha rätt att påkalla förhandling om fråga som rör
tillämpningen av enskUt hyresavtal under föratsättning att hyresgästen har
lämnat hyresgästorganisationen fullmakt att förhandla för hans räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 12i

7.7
Förhandlingsskyldheten

Enligt de frivUliga förhandlingsordningarna
uppkommer förhandlingsskyldighet för part först i och med att motparten
påkallar förhandling i viss fråga. Det föreskrivs ingen s. k. primär
förhandUngsskyldighet, dvs. att part är skyldig att själv ta initiativet till
förhandling, innan han får fatta beslut eller vidta åtgärd i viss fråga.

Anledningen tiU att de frivUliga
förhandlingsordningarna inte ens beträffande planerade hyreshöjningar
föreskriver primär förhandlingsskyldighet torde vara att det koUektiva
förhandlingssystemet i jämförelse med enskilda förhandlingar har framstått som
så fördelaktigt för bägge parter att det i praktiken inte har ifrågasatts att
hyresvärden skulle underlåta att påkalla förhandlingar i hyressättningsfrågor.

Jag vill emeUertid peka på att föratsättningama för
förhandlingsverksamheten är annorlunda, om en hyresvärd såsom jag nyss har
föreslagit kan åläggas förhandUngsordning mot sin vUja. VisserUgen bör det
enligt min mening kunna förväntas att hyresvärden i ett sådant fall i aUmänhet
kommer att lojalt följa hyresnämndens beslut om förhandlingsordning och alltså
påkalla förhandUng med hyresgästorganisationen så snart en hyreshöjning blir
aktueU. Det kan dock inte uteslutas att enstaka hyresvärdar kan komma att i det
längsta söka undandra sig förhandling när en förhandUngsordning har genomdrivits
utan värdens samtycke. Fräga uppkommer därför om den lagfästa rätten tUl förhandlingsordning
gör det nödvändigt att införa primär förhandlingsskyldighet för part i vissa
frågor.

Enligt utredningens mening skulle värdet av en
lagfäst förhandlingsrätt avsevärt förringas, om hyresvärden har möjUghet att
med förbigående av hyresgästorganisationen träffa uppgörelser om
hyreshöjningar med de enskilda hyresgästema. Utredningen föreslår därför att
hyresvärden skaU ha primär förhandlingsskyldighet i fråga om hyreshöjningar.

Också jag anser att om hyresgästerna i en fastighet
har fått rätt att låta sig företrädas av en organisation i koUektiva
förhandlingar med hyresvärden, så bör inte värden ha möjlighet att gå förbi
organisationen och träffa avtal om hyreshöjningar med de enskilda hyresgästema.
För att SäkerstäUa organisationens inflytande i hyressättaingsfrågor bör hyresvärden
vara skyldig att göra dem tiU föremål för förhandling. Jag biträder därför
liksom remissinstanserna förslaget att hyresvärden skall ha primär
förhandUngsskyldighet i fråga om hyreshöjningar. Jag delar också utredningens
uppfattning att hyresvärden alltid bör vara skyldig att påkalla förhandling, om
han viU ändra innehållet i en tUlämpad bränsle- eller va-klausul.

Den nu föreslagna primära förhandUngsskyldigheten
kommer i praktiken vanligen att leda till att en hyresvärd, sedan
förhandlingsordning

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 122

har
avtalats eUer beslutats, inte kan ta ut högre hyra än som har utgått tidigare,
utan att förhandlingsöverenskommelse om hyreshöjning har träffats. SjälvfaUet
kan det dock inte i lag föreskrivas skyldighet för förhandUngsordningens parter
att uppnå ett förhandlingsresultat som kan accepteras av dem båda. Om
förhandling om hyreshöjning har förklarats strandad, har aUtså hyresvärden i
och för sig fullgjort sin förhandUngsskyldighet. Han har i det läget möjlighet
att, om han så önskar, söka träffa uppgörelse direkt med hyresgästema om
hyreshöjning.

Om hyresgästerna, vUket i och för sig är naturUgt,
vägrar att frivilUgt gå med på hyreskraven sedan förhandlingarna har strandat,
måste det finnas möjUghet att få frågan om hyreshöjning prövad av hyresnämnden.
Jag koinmer senare att ta upp frågan om det behövs särskUda processueUa regler
för denna prövning (se avsnitt 7.10). Vad som i förevarande sammanhang är
viktigt att observera är emellertid att det inte bör vara möjUgt för
hyresvärden att kringgå kravet på primär förhandlingsskyldighet på det sättet
att han säger upp hyresgästen för avflyttning och driver sitt krav på högre
hyra i en vanUg förlängningstvist inför hyresnämnden. För att hindra sådana
försök att gå vid sidan av förhandlingsordningens bestämmelser har utredningen
föreslagit att det i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder tas
in en föreskrift om att hyresnämnd i tvist om hyresvUlkor enUgt hyreslagen
inte får ta upp till prövning fråga om höjning av hyran förrän det har visats
att förhandlingar enUgt förhandUngsordningen har ägt rum i frågan. Också jag
anser att en sådan föreskrift bör införas.

Som sanktion mot ett åsidosättande av den primära
förhandUngsskyldigheten har utredningen föreslagit en ogiltighetsregel av
innebörd att avtal om hyreshöjning som hyresvärden träffar med enskild hyresgäst
blir OgUtigt. Hyresvärden föreslås också bli skyldig att betala tUlbaka vad
han har uppburit för mycket på grund av en sådan ogiltig överenskommelse.
Sanktionerna kan enligt förslaget endast göras gällande av den enskilde
hyresgästen.

Förslaget att hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet skall sanktioneras genom en ogUtighetsregel och
föranleda återbetalningsskyldighet för hyresvärden har godtagits av de flesta
remissinstanserna. Några anser dock att förslaget går för långt och att
individuella hyresavtal bör kunna tiUerkännas giltighet i vissa situationer.
Som exempel pekas på faU då det samtidigt är fråga om att tiUgodose individueUa
önskemål i fräga om lägenhetemas utrustning och standard i övrigt.

Jag är medveten om att en generell ogUtighetsregel
beträffande enskUda överenskommelser om hyreshöjning går mycket långt och att
det kan synas befogat att göra vissa undantag. Klart är emeUertid att det från
allmän hyresgästsynpunkt föreligger ett intresse av att motverka avtal om
hyreshöjning som inte har föregåtts av förhandUngar enUgt

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 123

förhandlingsordningen.
Det är också uppenbart att det skuUe vålla allvarUga gränsdragningsproblem om
vissa avtal av detta slag skuUe tUlerkännas gUtighet och andra inte. En
hyresgäst kan vidare ha lika stort behov av att få hjälp från
hyresgästorganisationen när han har framställt speciella önskemål om
lägenhetens utrustning osv. som i andra situationer. Ibland torde det t. ex.
vara vanskligt för hyresgästen att avgöra vUka arbeten eUer
utrastningsdetaljer som bör anses utgöra en standardförbättring och därmed
motivera hyreshöjning och vilka som bör anses ingå i det löpande underhållet.
Hyresgästen kan också vara ovetande om att hyresgästorganisationen som viUkor
för hyreshöjning har ställt krav på att vissa reparationsarbeten skall utföras.
Om det är fråga om en mindre seriös hyresvärd finns det då risk för att en
enskild hyresgäst, som samtycker till individuell hyreshöjning, får betala
extra för en del av de reparationsarbeten som beaktas vid fastställandet av den
genereUa hyreshöjningen.

Mot bakgranden av dessa överväganden biträder jag
utredningens förslag om att sådana individueUa avtal om hyreshöjning som
innebär ett åsidosättande av den primära förhandUngsskyldigheten skall vara
ogUtiga och föranleda återbetalningsskyldighet för hyresvärden.

De nu angivna sanktionerna mot att den primära
förhandlingsskyldigheten åsidosätts kan emeUertid enUgt utredningens
uppfattning inte anses tillräckliga. Genom att åsidosätta
förhandlingsordningens regler gör sig hyresvärden också skyldig tUl en
kränkning av sin motpart enligt förhandlingsordningen. Som en ytterUgare
sanktion föreslår utredningen därför att hyresvärden på talan av
hyresgästorganisationen skall kunna åläggas att tiU organisationen utge s. k.
aUmänt skadestånd. Fräga om skadestånd skaU cnUgt förslaget prövas av
hyresnämnd.

Jag delar utredningens uppfattning att det behövs
ytterligare sanktioner mot ett åsidosättande av den primära förhandlingsskyldigheten.
Jag erinrar om att ogUtighetsregeln och regeln om skyldighet för hyresvärden
att betala tUlbaka för mycket uppburen hyra endast kan göras gällande av den
enskUde hyresgästen. Dessa sanktioner framstår aUtså främst som ett skydd för
den enskUde hyresgästen för det fall att han har förletts att godta högre hyra
än en förhandlingsöverenskommelse skuUe ha berättigat honom tiU. Också
hyresgästorganisationen har emeUertid ett berättigat intresse av att kunna
beivra att förhandlingsordningens regler sätts åsido. Från organisationens
synpunkt framstår skadestånd som den lämpligaste påföljden för att hindra en
mindre nogräknad fastighetsägare från att sätta sitt eget ekonomiska intresse
före intresset av förhandlingsordningens upprätthåUande. Remissinstansema har
med något enstaka undantag tillstyrkt utredningens förslag att man efter
förebUd av den arbetsrättsUga lagstiftningen bör införa en regel om att
fastighetsägare, som åsidosätter sin primära förhandlingsskyldighet, skaU
kunna åläggas att utge aUmänt skadestånd tiU hyresgäst-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I24

organisationen.
Också jag stäUer mig bakom förslaget. Jag vUl emeUertid i Ukhet med
bostadsdomstolen framhåUa att rättspraxis från arbetsrättens område inte utan
vidare kan tjäna tiU vägledning för bedömningen, t. ex. när det gäller
skadeståndets storlek. Det kan enligt min mening normalt inte bli fråga om
tillnärmelsevis så höga ersättaingsbelopp som förekommer där.

När det gäUer den processueUa handläggningen av
skadeståndsfrågor finner jag det naturUgt att prövningen får ankomma på
hyresnämnd och bostadsdomstolen i likhet med vad som har föreslagits
beträffande andra tvister meUan hyresgästorganisation och hyresvärd, t. ex. tvist
om rätt tiU förhandlingsordning. Jag finner inte anledning biträda vad vissa
remissinstanser har anfört om att de rättstiUämpande organen med hänsyn till
den jävssituation som kan uppkomma för intresseledamötema bör ha annan
sammansättning än eljest vid handläggningen av skadeståndsfrågor.

EnUgt utredningens uppfattning föreligger det inte
skäl att föreskriva primär förhandlingsskyldighet beträffande någon av de
övriga frågor som kan bli föremål för förhandUng enligt förhandlingsordning.
Jag ansluter mig till detta förslag som inte har ifrågasatts under
remissbehandlingen.

7.8
Förhandlingen

I enlighet med vad jag har sagt förut bör grunden
för förhandlingsarbetet läggas fast genom att partema antar eUer hyresnämnden
beslutar om en förhandUngsordning. En förhandlingsordning måste uppfylla vissa
formella krav. Dessa bör anges i lagen. Av förhandlingsordningen måste framgå
mellan vilka parter den gäller, vUka lägenheter den omfattar och vilka frågor
som skaU eller kan göras tiU föremål för förhandling. Vidare bör av
förhandingsordningen framgå från vUken tidpunkt den skaU gäUa.

Redan i benämningen förhandUngsordning Ugger att en
sädan, utöver de nyss angivna tämligen självklara uppgiftema, också måste innehåUa
närmare föreskrifter om den formeUa ordningen för hur förhandlingsarbetet skaU
bedrivas. Jag syftar här på regler om hur förhandling skall påkallas, om
frister för utsättande av sammanträde för förhandUng, om protokoUföring vid
sammanträde osv.

När det gäUer dessa grundläggande formella regler
för det praktiska förhandlingsarbetet anser jag i likhet med utredningen att
det i första hand bör ankomma på partema själva att komma överens om vad som
skaU gälla dem emeUan. Som utredningen framhåller skuUe en tvingande legal
detaljreglering av dessa frågor säkert i många fall framstå som otympUg och
leda tUl ett onödigt byråkratiskt förfarande. Det är enUgt min mening vUstigt
att partema här ges möjlighet att anpassa förfarandet till förhåUandena i det
särsldlda faUet.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 125

Man kan emellertid inte helt imdvara
lagbestämmelser i de berörda frågorna. Det krävs sålunda vissa grundläggande
regler som anger vad som skaU gälla när partema inte kan enas. Sådana regler
torde också underlätta tUlkomsten av frivilUga förhandlingsordningar och i viss
utsträckning bli normerande för dessa. Regleringen bör utformas så att parter,
som godtar den föreskrivna ordningen, inte behöver särskilt avtala att denna
skaU gäUa.

Förebilder till regler om de närmare
förhandlingsformerna kan, som utredningen påpekar, hämtas från 16 §
medbestämmandelagen och från de förhandlingsordningar som har rekommenderats av
de centrala organisationerna på hyresmarknaden.

I anslutning tiU dessa förebUder föreslår utredningen
att i lagen föreskrivs dels att förhandlingsframställning skaU vara skriftiig
och ange den eller de frågor om
vUka förhandling påkallas, dels att sammanträde för förhandling skall håUas
inom tre veckor från det att förhandUng begärts. Vidare föreslär utredningen
att avvikelse från dessa föreskrifter förutsätter skriftlig överenskommelse.

Utredningens förslag har kritiserats av några
remissinstanser, som anser att den förelagna ordningen är aUtför tungrodd och
att också muntliga överenskommelser om avvikelse bör godtas om partema är ense.

Som jag redan har sagt bör de nu behandlade reglema
gripa in endast om partema inte kan enas om förhandlingsordningens innehåll eller
om de i denna avstått från att reglera de närmare förhandlingsformerna.
Partema skaU alltså, om de kan enas, vara oförhindrade att bestämma en annan
ordning än den som lagen anvisar. Emellertid är det enligt min mening av vikt
att det står helt klart vad som i nu berörda hänseenden skall gäUa meUan
partema. Detta är av betydelse inte minst för möjligheten att tUlämpa de
sanktioner mot tredskande part, vartiU jag strax återkommer. För att undanröja
tvekan om vad förhandUngsordningen innebär är det därför lämpligt att, som
utredningen föreslår, ställa upp ett krav på att, om partema önskar att annan
ordning skaU gälla än den som anges i lagen, överenskommelse härom skall
träffas i skriftUg form.

För att de nu berörda bestämmelserna skaU bli
effektiva, måste de kompletteras med en regel, som ålägger part skyldighet att
infinna sig tiU utsatt förhandlingssammanträde. VUka former som skaU iakttas
vid förhandlingsbordet bör man däremot överlåta åt parlema att bestämma. Part
bör dock som utredningen föreslår i lag tUlförsäkras rätt att, om han önskar
det, få protokoU fört över förhandlingen. Vidare bör enligt min mening den
aUmänna regeln att förhandUngsarbete skall bedrivas så skyndsamt som möjUgt
komma till uttryck också i hyresförhandlingslagen på samma sätt som i
medbestämmandelagen.

För att meningsfuUa förhandUngar skall komma tiU
stånd är det emeUertid inte tillräckUgt att den förhandlingsskyldiga parten
infinner

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 126

sig
tiU ett utsatt sammanträde och där tar del av motpartens krav och synpunkter.
För att förhandUngsrätten skall få ett reeUt innehåU måste med
förhandlingsskyldigheten följa en pUkt att medverka till ett
för-handlingsresiUtat genom att ingå i svaromål på förhandlingsframställningen
och bidra tiU att klargöra tvistefrågoma. Utredningen har efter förebild av 15
§ medbestämmandelagen föreslagit att i lagen tas upp en tvingande bestämmelse,
som ålägger förhandlingsskyldig part att vid förhandlingssammanträde lägga fram
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Ingen
remissinstans har haft någon erinran mot den föreslagna bestämmelsen. Också jag
anser att en sådan regel har sin plats i en hyresförhandlingslag.

Föreskriftema om parts skyldigheter att enligt
förhandUngsordningens regler infinna sig tiU sammanträde och att där träda i förhandling
på sätt jag nyss har berört mäste för att bli effektiva förenas med sanktionsbestämmelser.
Som utredningen anför behövs sanktioner mot förhandlingsvägran redan för att
markera den vikt som måste fästas vid ett lojalt iakttagande av de elementära
spelreglema inom ett förhandlingssystem. Man kan inte heUer bortse från
möjUgheten att den som mot sin vUja tvingats godta ett beslut om
förhandlingsordning skulle försöka att på olika sätt dra sig undan sina
förpliktelser, om han inte riskerade att träffas av sanktioner.

Utredningen föreslår att part, som gör sig skyldig
tiU förhandlings-vägran, skaU kunna åläggas att utge allmänt skadestånd till
motparten. Motsvarande gäller sedan länge på kollektivavtalsområdet. Jag
biträder förslaget, som lämnats utan erinran av remissinstansema.

En förutsättning för att meningsfulla förhandlingar
skaU kunna föras mellan parterna är att båda sidor kan få tUlgång tUl den
information som behövs för ett stäUningstagande till de frågor som diskuteras.
För att tillgodose behovet av information i själva förhandlingssituationen
föreslår utredningen en regel av innebörd att part som vid förhandling åberopar
viss handling skaU vara skyldig att håUa handlingen tUlgänglig för motparten
vid förhandlingen, om denne begär det. Också denna bestämmelse föreslås bli
skadeståndssanktionerad.

Jag instämmer, liksom remissinstanserna, i
utredningens åsikt att det behövs regler om s. k. editionsplikt vid de
kollektiva förhandlingama. Part är visserUgen i princip skyldig at redogöra för
skälen tUI sin ståndpunkt i tvisten och därmed också för de omständigheter som
styrker hans uppgifter om fakta när dessa är tvistiga. Denna skyldighet torde
emellertid i avsaknad av särsldlda bestämmelser inte sträcka sig så långt som
tiU en förpUktelse att även förete bevis i form av skriftUg handling. Jag
förordar därför att det i den föreslagna lagen tas upp en
skadeståndssanktionerad regel om editionspIUtt i enlighet med utredningens
förslag.

Flera remissinstanser har emeUertid ifrågasatt om
det inte också behövs mera genereUa informationsregler. De pekar härvid på
problemet

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I27

om
hur de privata fastighetsägama i förhandlingsarbetet skall få tUlgång till
sådana uppgifter om de allmännyttiga bostadsföretagens hyror som har betydelse
för hyressättningen på den ensldlda sektorn.

Utredningen har delvis tagit upp detta problem tiU
diskussion. EnUgt utredningen har emellertid frågan lösts förhandlingsvägen.
Utredningen har därför inte ansett sig behöva föreslå några regler i ämnet.

För egen del får jag emeUertid framhåUa att det
informationsproblem som remissinstansema här pekat på ännu inte har fått en
helt tUlfredsstäUande lösning i praktiken. SABO har i oktober 1975 i cirkulärbrev
till medlemsföretagen anfört att det tUlkommer resp. bostadsföretag att i
varje särskilt faU självt ta ställning tiU om uppgifter om företagets hyror
bör lämnas ut till utomstående. Det förekommer också i flera fall att
bostadsföretagen regelbundet lämnar ut uppgifter av detla slag till
fastighetsägarföreningama. Vidare brukar de privata fastighetsägarna i samband
med hyresförhandlingama kunna få tillgång tUl vissa hyresuppgifter genom den
regionala hyresgästföreningens försorg.

Som framgår av remissvaren finns det emeUertid ännu
inga fasta rutiner för hur de privata fastighetsägarna och deras
organisationer skall få tiUgång tiU sådana uppgifter om de allmännyttiga
bostadsföretagens hyror som har betydelse för hyressättningen på den enskUda
sektorn. Det synes inte heUer vara tUlräckUgt att det förekommer ett visst informationsutbyte
i dessa frågor meUan de allmännyttiga bostadsföretagen och
fastighetsägarföreningama. Jag erinrar om att också en enskild hyresgäst, en
hyresgästorganisation som inte är ansluten tUl Hyresgästemas riksförbund och
en oorganiserad fastighetsägare i samband med t. ex. en hyrestvist ofta har
behov av att kunna åberopa uppgifter om de utgående hyroma i hus som förvaltas
av ett aUmännyttigt företag.

Enligt min uppfattning är det angeläget att få tUl
stånd en mera allmän lösning av frågan hur privata fastighetsägare m. fl.
skall få tillgång till behövUgt jämförelsematerial för hyresförhandlingar och
bruks-värderingar. De ändringar som genomfördes i braksvärdereglema med verkan
fr. o. m. den 1 januari 1975 har bl. a. inneburit att hyrorna på den privata
sektorn har knutits närmare tUl hyroma i det allmännyttiga lägenhetsbeståndet.
För att sådana lägenheter skaU anses vägledande vid hyresprövningen behöver de
numera inte vara dominerande i jämförelsematerialet. Praktiskt sett har de
ändrade reglema medfört att de privata fastighetsägama i större utsträckning än
tidigare behöver tUlgång till uppgifter om de aUmännyttiga företagens
hyressättning.

En lösning av det här berörda informationsproblemet
kan enligt min mening emellertid inte åstadkommas i detta lagstiftningsärende.
De konkurrens- och sekretessynpunkter som aktuaUseras i sammanhanget medför att
frågan om de allmännyttiga företagens medverkan vid utlämning av hyresuppgifter
till utomstående måste övervägas ytterUgare. För de berörda företagen har
uppgiftslämnandet också en kostnadsaspekt.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 128

7.9
FörhandUngsöverenskommelsen och det enskilda hyresavtalet m. m.

Utredningen tar upp frågan om det behövs rättsliga
sanktioner för att säkerställa efterlevnaden av överenskommelser som på
grandval av förhandUngsordning träffats meUan hyresvärd eUer hans organisation
och hyresgästorganisation. Mellan dessa parter blir avtalen bindande enligt
vanliga civilrätlsliga regler. Enligt utredningen ligger det i konstruktionen
av den primära förhandUngsskyldigheten (se avsnitt 7.7) att det sanklionssystem
som tillämpas för att upprätthåUa förhandlingsskyldigheten också får verkan
som sanktion mot avvikelser från de överenskommelser som träffas inom det
område där förhandlingsskyldighet gäller. Hyresgästen bUr alltså skyddad genom
ogUtighetsregeln och regeta om hyresvärdens återbetalningsskyldighet. På
motsvarande sätt skyddas hyresgästorganisationen genom att rätt till allmänt
skadestånd föreligger, om förhandlingsskyldigheten åsidosätts. Ytterligare
sanktioner för att garantera att träffade överenskommelser följs behövs enligt
utredningen inte.

Utredningen har vidare övervägt om det utanför
området för primär förhandlingsskyldighet finns skäl att tillskapa ett
sanktionssystem som kan göras gällande av förhandlingsordningens parter mot
varandra vid brott mot förhandlingsöverenskommelser. Denna tanke avvisas dock av
utredningen främst därför att en skadeståndssanktion skulle kunna försvåra
parternas möjligheter att nå överenskommelser i angelägna frågor.

Vad utredningen har anfört om sanktioner vid brott
mot förhandlingsöverenskommelse har inte mött några invändningar. Även jag
ansluter mig tiU uiredningens bedömningar och anser aUtså inte att del finns
något behov av en skadeståndsanktion utöver vad som redan har föreslagits i
fråga om den primära förhandUngsskyldigheten.

Inom det nuvarande frivilliga förhandUngssystemet
blir den enskilde hyresgästen bunden av förhandUngsöverenskommelser genom att
det i hyreskontraktet finns en förhandUngsklausuI. Klausulen innebär atl
hyresgästen förbinder sig att under kontraktstiden utan föregående uppsägning
följa de överenskommelser om hyra m.m. som kan komma att träffas på grundval av
gäUande förhandlmgsordning. Förhandlingsklausulen innebär att ändring av
hyresvUUcoren kan ske oberoende av det enskilda hyreskontraktets löptid.
Systemet med förhandUngsklausuler tiUämpas också i fråga om överenskommelser
om övergångshyra enligt awecklingslagen.

Utredningen anser att
systemet med förhandUngsklausuler i de enskilda hyresavtalen bör behållas och
remissinstanserna har inte framfört några invändningar på den punkten. Som jag
redan har förutskickat (se avsnitt 7.2) anser även jag att man bör behålla
detta system. Systemet med förhandlingsklausul innebär att hyresvärden i
de

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 129

fall
förhandlingsordning föreUgger är tvungen att träffa avtal med varje enskUd
hyresgäst om att en förhandlingsklausul skall gälla. Först sedan hyresgästen
godkänt en förhandUngsklausuI kan den hyra som har bestämts vid förhandling tas
ut av honom. Vägrar hyresgästen att godkänna förhandlingsklausulen, får
hyresvärden säga upp hyresavtalet till hyrestidens utgång. Frågan om
hyresgästens skyldighet att underkasta sig förhandUngsklausulen kan därefter
prövas i förlängningstvist inför hyresnämnd.

Termen förhandUngsklausuI har inte tidigare använts
i lagtext. Utredningen föreslår nu en legaldefinition för att sådan användning
skall kunna ske. Också jag anser det lämpligt att termen definieras i hyresförhandlingslagen.
Den närmare utformningen av utredningens förslag kritiseras emellertid av flera
remissinstanser, som framhåller att det skulle leda till alt åtskilliga typer
av klausuler som f. n. tiUämpas skulle behöva ändras. Jag finner denna kritik
befogad. För att övergången till förhandlingar enligt den nya lagen skall kunna
gå så smidigt som möjligt måste målsättningen enligt min mening vara att
gällande förhandlingsklausuler inle skall behöva ändras. Jag återkommer i
specialmotiveringen tUl hur förslaget bör utformas för att uppfylla denna
målsättning (se avsnilt 9.1 och 9.2).

Systemet med förhandlingsklausul har som
utredningen framhåller stora fördelar från rättssäkerhetssynpunkt. I samband
med att hyresvärden begär att den enskUde hyresgästen skall teckna
förhandlingsklausul får denne möjUghet att bedöma, om den hyresgästorganisation
med vilken hyresvärden tecknat förhandUngsordning kan anses skickad att
företräda hyresgästerna kollektivt. Anser hyresgästen att förhandUngsordningen
är obUlig, kan han som jag nyss nämnde vägra godkänna förhandlingsklausulen och
föra frågan vidare till hyresnämnden. Förhandlingsklausulen ger dessutom
hyresgästen möjlighet att få gällande förhandlingsordning omprövad. Hyresgästen
kan då säga upp hyresavtalet för villkorsändring och begära att bli befriad
från klausulen. Också i detta fall kan frågan föras vidare tUl hyresnämnden.

Enligt nuvarande ordning sker hyresnämndsprövningen
i dessa faU med tillämpning av 48 § tredje stycket hyreslagen. Där föreskrivs
att vid prövning av tvist, som gäller andra hyresvillkor än hyrans storlek
eller hyres- eller uppsägningstidens längd, skall det av hyresvärden uppstäUda
villkoret gälla, om det inte strider' mot god sed i hyresförhåUanden eller på
annat sätt är obiUigt. I förarbetena framhålls att ett sådant hyresvilUcor i
allmänhet är obilUgt, om hyresvärden inte har nämnvärt intresse av vilUcorets
upprätthållande och en tillämpning av villkoret förorsakar hyresgästen kännbara
olägenheter (se SOU 1961: 47 s. 105). Att det prövade villkoret kan vara en
förhandlingsklausul berörs inte i förarbetena.

Enligt min mening bör det i stället för 48 § tredje
stycket hyresla-9 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 130

gen
införas särskilda regler tiU vägledning för hyresnämndens bedömning, när prövningen
avser en förhandlingsklausul. Jag förordar att reglema tas in i
hyresförhandlingslagen.

Av dessa regler bör framgå att, om en majoritet av
hyresgästerna klart motsätter sig den förhandlingsordning till vilken de
omtvistade förhandlmgsklausulerna hänvisar, hyresvärden inte bör ges rätt att
införa resp. behålla klausulerna i hyreskontrakten. Jag hänvisar till vad jag
redan har anfört (se avsnitt 7.5) om att hyresgästerna gemensamt kan hänskjuta
tvister om införande eller bibehåUande av förhandlingsklausul i hyresavtalen
till hyresnämndens prövning för att på delta sätl ge uttryck för en samlad
opinion mot en viss förhandlingsordning. I en sådan situation är det alltså
instäUningen hos samtliga hyresgäster som berörs av förhandlingsordningen som
bör läggas till grund för nämndens bedömning av om hyresavtalen bör innehåUa
förhandlingsklausul och om förhandlingsordningen dessutom bör upphävas.

En hyresgäst kan givetvis också hänskjuta tvist
rörande förhandlingsklausul lill hyresnämndens prövning utan att det för den
skull behöver vara fråga om en gemensam aktion från de boendes sida. Det kan
tänkas alt hyresgästen inte motsätter sig kollektiva förhandlingar beträffande
det hus i vUket han bor. På grund av omständigheter som hänför sig till hans
personliga boendeförhållanden önskar han emellertid själv stå utanför dessa
förhandlingar och ha kvar sin rätt att träffa individuella avtal om ändringar
av hyran med hyresvärden.

I ett sådant fall har hyresnämnden att bedöma
styrkan hos de skäl som hyresgästen i det enskilda fallel åberopar till stöd
för sin talan. Samtidigt har nämnden att beakta alt hyresvärden med hänsyn till
bl. a. bruksvärdesyslemets tillämpning har intresse av att de kollektiva förhandlingarna
omfattar så många av lägenheterna som möjUgt.

Även om hyresvärden i och för sig har ett
beaktansvärt inttesse av att förhandlingsklausul tas in i hyresavtalet, kan det
i åtskilUga fall vara befogat att hyresgästen får sitt önskemål om individuell
förhandlingsrätt tillgodosett. Som jag nyss antydde får hyresnämnden här göra
en avvägning mellan å ena sidan intresset av att ett rationeUt förhandlingsarbete
i hyressättningsfrågor inte försvåras och å andra sidan det principieUa kravet
på största möjliga avtalsfrihet för den enskilde hyresgästen. Omständigheter
som talar för att hyresavtalet inte skall innehålla förhandlingsklausul kan
hänga samman med lägenhetens och husets beskaffenhet. Det kan sålunda vara
fråga om lägenhet av speciell typ som den koUektiva förhandlingsformen inte
passar särskilt bra för. Prövningen kan också gälla ett äldre hus med betydande
kvaU-tetsskillnader mellan lägenheterna. Om hyresgästen då anser sig kunna
uppnå bättre anpassade hyresvillkor genom att förhandla direkt med värden, kan
det finnas skäl för att låta honom göra detta. Alt för handUngsordningen
omfattar endast ett mindre antal lägenheter, kan

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 131

enligt
min mening också utgöra skäl för bifall tiU hyresgästens talan.

Ett fall som också kan föranleda att en lägenhet
undantas från de kollektiva förhandlingarna är att det föreligger släktskap
eller andra personliga relationer mellan hyresgästen och hyresvärden. I så fall
torde dock parterna normalt vara överens, och hyresnämnden behöver då inte gå
in på någon sakUg prövning.

Hyresgästen kan också tänkas åberopa att
förhandlingsverksamheten i det enskilda fallet inte har bedrivits på ett sätt
som slår i överensstämmelse med hyresförhandUngslagens bestämmelser. Omständigheter
av detta slag måste självfallet tillmätas stor vikt vid hyresnämndens
prövning. Enligt min mening bör förhandlingsklausulen slopas, om det t. ex.
framgår av utredningen att det vid hyresdebite-ringen sker ett uppenbart
överatlag av ersättoing till hyresgästorganisationen (se avsnitt 7.4).

Sammanfattningsvis förordar jag alltså att det i
hyresförhandlingslagen tas in en bestämmelse rörande grunderna för
bedömningen, när hyresnämnden har att pröva tvist om införande eller
bibehållande av förhandlingsklausul i hyresavtal. Bestämmelsen bör gå ut på alt
hyresavtalet skall innehålla förhandlingsklausul, om det inte med hänsyn till
hyresgästens personliga boendeförhållanden, inställningen hos övriga
hyresgäster som berörs av förhandlingsordningen och andra omständigheter är
skäligt att förhandUngsklausuI inte skall gälla.

Jag går därefter över tiU att behandla frågan om
enskild hyresgästs rätt lill prövning av förhandlingsöverenskommelse.

F. n. gäller i fråga om det frivilUga
förhandlingssystemet alt hyresgästen kan få en förhandUngsöverenskommelse
prövad endast genom att med stöd av 54 § hyreslagen säga upp hyresavtalet för
villkorsändring. Sådan uppsägning kan ske först till kontraktstidens slut och
en av hyresnämnden beslutad ändring kommer att gäUa först under den följande hyresperioden.
Inte heller enligt avvecklingslagen finns det någon särskild prövning av
förhandlingsöverenskommelse om övergångshyra utan hyresgästen är även i det
fallet hänvisad till uppsäg-ningsförfarandet enligt 54 § hyreslagen (se prop.
1974:150 s. 468). Tidigare gällde däremot enligt 3 a § hyresregleringslagen
att förhandUngsöverenskommelse om bashyra kunde prövas av hyresnämnd utan
föregående uppsägning av hyresavtalet.

Enligl utredningen är det en oundvikUg följd av ett
förhandlingssystem att det då och då inträffar att förhandUngsimderlaget är
brist-fälUgt. Om en lägenhet på grund av bristande underhåll eUer av annan
anledning inte uppnår den normalstandard som förutsatts, kan hyran för den
lägenheten komma att sättas för högt. Eftersom hyresgästen därvid är hänvisad
till förfarandet enligt 54 § hyreslagen kan han enligt utredningen tvingas
betala en felaktig hyra under en tid av minst tre månader och upp tiU drygt ett
år, innan en prövning kommer till

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 132

stånd.
Dessa förhållanden är otillfredställande. Det är därför nödvändigt att överväga
en särskild ordning för prövning av förhandlingsöverenskommelser.

I fråga om utformningen av prövningsrätten anser
utredningen atl prövningen bör begränsas tiU överenskommelsen i den del den
avser villkoren i det enskilda hyresavtalet. Prövningsföfarandet bör vidare
utformas på ett för hyresgästen så enkelt sätt som möjligt. Hyresnämnden skall
bara pröva skäUgheten av en viss överenskommelse rörande en enskild lägenhet.
Om hyresavtalets bestånd kan det inle bli fråga. Utredningen föreslår därför
alt kravet på uppsägning slopas och att hyresnämndens beslut om ändring av
förhandlingsöverenskommelse bUr omedelbart bindande för båda parter.

Remissinslanserna är positiva och betonar bl. a.
att rätten att få förhandlingsöverenskommelse prövad mnebär en klar förbättring
av den enskilde hyresgästens ställning. Endast två remissinstanser är kritiska
och anser i huvudsak att problem med missnöje med en förhandlingsöverenskommelse
bör lösas inom den avtalsslutande organisationen.

Jag har redan tidigare framhåUit alt det är en
föratsättning för att ett lagbundet kollektivt förhandlingssystem skall kunna
godtas att del i systemet byggs in garantier för den enskildes rättssäkerhet.
Viktigast i detta hänseende är givetvis att hyresgästen får en rätt att påkalla
prövning av en förhandUngsöverenskommelse som han är missnöjd med. En hyresgäst
skall inte behöva acceptera ens misstanken att hans hyra har bestämts på ett
felaktigt sätt i förhandlingsöverenskommelsen. Den garanti som en rätt till
prövning av förhandlingsöverenskommelse innebär är naturUgtvis särskUt viktig
för en hyresgäst som inte är medlem i den förhandlande organisationen.

Det är en natarlig tanke att hyresnämnden på
begäran skall kunna pröva om en förhandlingsöverenskommelse stämmer med de
regler som finns i 48 § hyreslagen om bestämmande av hyra och andra
hy-resvUUcor. Det är också angeläget att hyresgästen får möjUghet till omedelbar
rättelse. Det är aUtså enligt min mening inte nog att hänvisa till
hyresgästens rätt tUl villkorsprövning efter uppsägning till hyresperiodens
slut. FörhandUngssystemet innebär ju också att man har frikopplat frågan om nya
hyresviUkor från hyrestiden. Det är då naturUgt att hyresgästens rätt tiU
prövning av förhandUngsöverenskommelse på motsvarande sätt frikopplas från
hyrestiden. Detta sker som utredningen har föreslagit enklast genom alt kravet
på uppsägning slopas och att hyresgästen får rätt att omedelbart begära
hyresnämndens prövning.

Jag ansluter mig aUtså till uiredningens förslag
att enskUd hyresgäst får rätt att utan uppsägnmg av hyreskontraktet hos
hyresnämnd begära prövning av förhandlingsöverenskommelse såvitt gäller hyresvillkoren
för hans lägenhet.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 133

Flera remissinstanser har understrukit all det är
angeläget att samtliga berörda hyresgäster på ett betryggande sätl blir
underrättade om innehållet i träffade förhandlingsöverenskommelser. Också jag
anser att del av rättssäkerhetsskäl behövs regler om en sådan underrättelseskyldighet.
Det bör enligt min mening ankomma på hyresvärden att underrätta hyresgästerna
om förhandUngsresultatet. Jag föreslår därför alt det i lagen tas in en
föreskrift om att hyresvärden skall underrätta hyresgästema om innehållet i
förhandlingsöverenskommelse. Informationen kan ske antingen i brev till varje
hyresgäst eller genom anslag i porten. Hur informationen skall ske behöver
enligt min mening inte regleras i lag. Det bör i stället överlämnas åt
förhandlingsordningens parter alt finna lämpUga former för information till hyresgästema.

Utredningen föreslår att hyresgästens rätt alt
begära hyresnämndens prövning av förhandUngsöverenskommelse tidsbegränsas.
Enligt utredningen bör en klagotid av tre månader räknas från den dag då viUkoret
började tillämpas. Förslaget har aUmänt godtagits av remissinstanserna. Flera
remissinstanser anser dock att tidsgränsen är aUtför vag när del gäller annat
hyresvilUcor än hyra.

Även jag anser att det är nödvändigt med en
tidsbegränsning. Innan jag går in på hur en sådan tidsbegränsning skall
konstrueras skaU jag emellertid något uppehålla mig vid vad som bör gäUa i
avbidan på alt klagotiden går ut resp. hyresnämnden eller bosladsdomslolen
avgör tvisten mellan den enskilde hyresgästen och hyresvärden.

En förhandlingsöverenskommelse kan avse dels hyrans
storlek, dels andra hyresvillkor än hyran. Beträffande samtliga hyresvillkor
bör gälla att de får tillämpas från den dag som anges i överenskommelsen. Är
det fråga om en hyreshöjning blir hyresgästen alltså skyldig att betala den
högre hyran i enlighet med förhandlingsöverenskommelsen. Om hyresnämnd eller
bostadsdomstol senare sänker hyran, blir hyresvärden skyldig att betala
tiUbaka vad han har uppburit för mycket jämte ränta. Om hyran inte ändras
fortsätter hyresgästen att betala samma hyra som förut. När det gäUer annat
hyresviUkor än hyra är det däremot i allmänhet osäkrare när vilUcoret
aktualiseras gentemot den enskilde hyesgäslen och det bUr kanske inle på samma
sätt påtagligt för hyresgästen att ett nytt vUlkor gäller. HyresviUkoret bör
dock, som jag nyss nämnde, få tillämpas tUl dess det eventuellt ändras av
hyresnämnd eller bostadsdomstol.

Vad jag nu har sagl innebär att utredningens
förslag om utgångspunkten för hyresgästens klagotid utan vidare kan godtas när
det gäller hyran. Klagotiden bör alltså räknas från första förfaUodag för den
nya hyran. Är det fråga om ett annat hyresvillkor, bör utgångspunkten för
klagotiden enligt min mening vara den dag då hyresgästen fick underrättelse om
det nya hyresvillkoret. Jag har redan föreslagit att

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 134

sådan
underrättelse alllid skall lämnas. Om en hyresvärd underlåter att underrätta
hyresgästerna om innehållet i förhandUngsöverenskommelse, bUr resultatet i
fråga om annat hyresvilUcor än hyra att klagotiden inte börjar löpa.

När det därefter gäller frågan om klagofrislens
längd anser jag att den föreslagna tremånadersliden är lämpligt avvägd.

Sammanfattaingsvis förordar jag att en hyresgäst
som vill påkalla prövning av förhandUngsöverenskommelse skall göra detla senast
tre månader från den dag då han fick underrättelse om det nya villkoret eller,
i fråga om hyra, tre månader från den dag då villkoret började tillämpas mot
honom.

FörhandUngsöverenskommelsen träffas mellan två
parter, hyresvärd eller fastighetsägarorganisation och hyresgästorganisation,
av vilka endast hyresvärden blir motpart tiU hyresgästen i prövningstvisten.
Som utredningen har anfört är det emeUertid befogat att hyresgästorganisationen
får tiUfälle att yttra sig i prövningsärendet innan hyresnämnden ändrar en
förhandlingsöverenskommelse. Jag föreslår därför en regel av denna innebörd.

7.10
Förfarandet när förhandlmgar har strandats

Även om man kan anta alt förhandUngssystemet leder
tiU att flertalet tvister kommer att lösas genom förhandlingar, kan man enUgt
min mening inte bortse från att uppgörelse i vissa faU inte kommer att nås och
att förhandlingarna strandas. För tvister i frågor som regleras i hyreslagen
finns alltid möjligheten att begära hyresnämnds prövning. Frågan är emellertid
nu om det nya förhandUngssystemet motiverar särskilda regler när det gäller att
föra över en tvist från förhandlingar till hyresnämnd.

F. n. gäller både i det frivilliga
förhandUngssystemet och enligt avvecklingslagen att förhandlingsordningens
parter saknar möjlighet att föra sin tvist till hyresnämnden. Tvisten inför
hyresnämnden kan bara föras mellan de enskilda hyrespartema, hyresvärd och
hyresgäst. Enligt det frivilliga förhandUngssystemet gäller vidare att en
hyresnämndsprövning bara kan ske efter uppsägning tUl kontraktstidens slut. De
nya hyresvillkoren kommer aUtså att gälla först för följande hyresperiod.
Enligt avvecklingslagen får däremot hyresnämnden, om överenskommelse inle har
träffats, på framställning av hyresvärd omedelbart pröva fråga om
övergångshyra.

Jag skall först behandla frågan om
förhandlingsordningens parter bör tiUåtas att föra sin tvist tiU hyresnämnden
för avgörande.

Utredningen avvisar för sin del en sådan ordning
såsom behäftad med betydande nackdelar. Systemet skulle enligt utredningen
kunna

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 135

leda
till en dubbelprövning inför hyresnämnden, eftersom de enskilda hyrespartema
skulle ha kvar rätten alt få sina hyresvillkor prövade av hyresnämnd. En sådan
ordning skuUe enligt utredningen vidare kunna innebära risk för att parternas
ansträngningar att uppnå för-handlingslösningar i svåra tvister skuUe minska.
Utredningen anser alltså att det liksom hittills bara bör vara de enskilda
parterna som skall få föra talan vid hyresnämnden.

Utredningens förslag har föranlett delade meningar
bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrks av bostadsdomstolen och Hyresgästernas
riksförbund. Flera remissinstanser förordar emellertid att de förhandlande
parterna får möjlighet alt vid strandning hänskjuta tvisten till medling inför
hyresnämnd.

Ett par remissinstanser viU gå ett steg längre och
ge hyresnämnden befogenhet att fastställa ett rambelopp för hyreshöjningar, om
förhandlingar rörande hyressättningen skulle stranda. Till dessa instanser hör
SABO, som anser att utredningens förslag innebär att hyresvärdens reella
förhandlingsunderläge i hyressättningsfrågor kommer att bestå. SABO förordar
all förhandlande part ges rätt att begära hyresnämndens prövning av
skäligheten av det totala höjningsbeloppet. Hyresnämnden skulle alltså inte
fastställa de nya hyrorna för de enskilda lägenheterna utan del totala
höjningsbeloppet skulle vid fortsatta förhandlingar fördelas mellan olUca
bostadsområden och lägenheter. Ett liknande prövningsförfarande förordas av
kommunförbundet.

KrilUc mot utredningens förslag framförs också av
fastighetsägareförbundet, som anser att förhandlande part i
strandningssituationerna skall ha rätt att utan uppsägning hänskjuta tvisten
till direkt avgörande av hyresnämnden.

Jag vill för min del kraftigt understryka vikten av
att förfarandet vid strandning inte utformas så att det minskar de förhandlande
parternas vilja till förhandUngsuppgörelse. Jag anser därför i likhet med
utredningen att det inle är lämpligt att låta de förhandlande parterna föra sin
tvist tiU hyresnämnd för avgörande. När det gäller tanken att låta hyresnämnden
träffa ett prmcipavgörande om skälig totalhyra för det bostadsbestånd som den
strandade förhandlingen avser vill jag dessutom särskilt framhålla att
hyreslagen saknar materiella regler för en sådan prövning.

Att medling sker när förhandlingar har strandat kan
uppenbarligen många gånger vara till stor nytta. Det finns f. n. särskUda
fÖrlUcnings-organ som har inrättats av hyresmarknadens huvudorganisationer för
slitande av lokala tvister. Det är också enligt min mening lämpligast att även
i fortsättningen låta de förhandlande partema själva svara för den
medlingsverksamhet som behövs. Parterna bör då också få avgöra formerna för
medlingsverksamheten. F. n. avger förliknings-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 136

organen
endast rekommendationer om hur hänskjutna tvister bör lösas. Om parterna i
speciella fall har behov av bindande avgöranden i mer skiljedomslUtnande former
kan de exempelvis tiUåta att de partssammansatta organen kompletteras med en
fristående ordförande. Det bör emellertid ankomma på de förhandlande parterna
att tills vidare vidareutveckla en sådan ordning. Jag anser aUtså att hyresnämndema
inte bör ges någon medlingsroll i den nya förhandUngsla-gen.

Vad jag nu har anfört innebär att del endast bör
vara de enskilda parterna, hyresvärd och hyresgäst, som när förhandUngar
strandar kan påkalla ett avgörande av hyresnänmd. Hyresnämndens prövning kommer
alltså Uksom hittills endast att gälla de enskilda hyresavtalen.

Utredningen föreslår att de enskilda hyrespartema
skall få föra tvist om hyresvillkoren inför hyresnämnd under löpande
hyresperiod. Som jag tidigare har anfört innebär förhandUngsklausulema att
hyresänd-ringama har frigjorts från hyrestiden. Det finns då inte heller någon
anledning att i strandningssituationen hålla fast vid kravet på uppsägning
till hyresperiodens slut. Jag föreslår alltså i överensstämmelse med
utredningens förslag att de enskilda parternas rätt till villkorsprövning
frigörs från kontraktstiden.

Delta förslag innebär att hyresvärden inte längre
behöver riskera att förlora den högre hyran för ett helt år om han missar den
uppsägningstid som gäller enligl kontraktet. Förslaget är emeUertid till
förde! även för hyresgästsidan, eftersom det innebär alt hyresvärden inte
behöver riskera att medan förhandlingar pågår komma i tidsnöd och enbart av det
skälet tvingas atl säga upp hyresgästerna till den löpande hyresperiodens slut.

Utredningen föreslår alt det fortfarande skall
krävas uppsägning för villkorsändring och att uppsägningstiden bestäms till tre
månader. Flera remissinstanser anser emellertid att kravet på uppsägning är
onödigt.

Jag
vill framhåUa att en uppsägning nästan aUtid torde upplevas som mycket obehagUg
av hyresgästen. Detta gäUer även om uppsägningen endast avser vUUcorsändring,
eftersom det för många hyresgäster kan vara svårt att skilja mellan sådan
uppsägning och uppsägning för avflyttning. För hyresvärden medför en
uppsägning av ett större antal hyresgäster extra arbete och kostnader. Det kan
också vara svårt att delge vissa hyresgäster. Jag anser på grand av det anförda
att kravet på uppsägning bör slopas. Det bör enUgt min mening räcka att
hyresvärden ger in en ansökan tiU hyresnämnden om vilka villkor som skall gäUa
från det månadsskifte som inträffar närmast tre månader efter dagen för
ingivandet av ansökan. Hyresnämnden kommer sedan att svara för att ansökan
delges berörda hyresgäster. I ansökan till hyresnämnden bör anges den
viUkorsändring som

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 137

begärs.
Genom den av utredningen föreslagna och av mig godtagna tremånaderstiden kommer
de nya vilUcoren som kan bli ett resultat av hyresnämndens prövning att gälla
tidigast från utgången av denna tid. Härigenom skulle man i det övervägande
antalet fall undvika problemet med retroaktiva hyror. Om hyresvärden i
september ansöker om hyreshöjning per den 1 januari nästa år och tvisten avgörs
före årsskiftet, kan den nya hyran ulgå omedelbart. Om tvisten avgörs först
efter årsskiftet bUr det emeUertid nödvändigt all eventuell meUanskill-nad
mellan gammal och ny hyra betalas i efterhand.

Utredningen behandlar även frågan om retroaktiv
hyra i en annan situation. Fråga är härvid om hyresvärden i det nyss återgivna
exemplet skall kunna begära hyreshöjning från ett tidigare datum än årsskiftet
även om ansökan till hyresnämnden görs först under september. Utredningen anser
att det inte bör införas något absolut förbud mot förordnande om retroaktiv
hyra. Som exempel anger utredningen att förhandUngsordningens parter fortsatt
förhandlingarna under den uttryckliga förutsättningen att den hyra de kunde
komma överens om skuUe få tas ut från en viss tidpunkt, som sedan har passerats
utan att uppgörelse har nåtts. I ett sådant läge är det enligt utredningen
rimligt att hyresnämnd efter en skälighetsbedömning i det enskilda fallet får
möjUghet att förordna att den bestämda hyran skall utgå även för förfluten tid.
Detsamma bör enligl utredningen gälla i vissa faW då part inför utsikten att nå
en förhandlingsuppgörelse har fortsatl förhandlingarna utöver den tid som
gällde för den tidigare hyresöver-enskommelsen och denna tidsutdräkt inte kan
läggas honom till last som försummelse. Utrednmgens förslag innebär alt
hyresnämnd vid villkorsprövning får rätt att förordna om hyra även för tid före
tre-månadersfrislens utgång, om det av särskild anledning finnes skäligt.

Utredningens förslag har fått en blandat mottagande
vid remissbehandlingen. Fastighetsägarsidan anser att hyreshöjning som
beslutats av hyresnämnd bör utgå från den tidpunkt som avsågs vid förhandlingama.
Hyresgästernas rUcsförbund anser däremot atl den föreslagna möjligheten för
hyresnämnd att förordna om retroaktiva hyror helt bör slopas.

Jag anser att retroaktiva hyror såvitt möjUgt bör
undvikas. NormalfaUet bör också, som jag redan har redovisat, vara att en
hyreshöjning får tas ut tidigast tre månader efter hyresvärdens ansökan om
villkorsprövning. Med en sådan konstruktion kan det emeUertid undantagsvis
vara rimUgt att hyresnämnden får förordna om retroaktiv hyra. Jag ansluter mig
tiU vad utredningen har anfört i den delen och förordar alltså att hyresnämnden
får förordna om retroaktiv hyra, om det av särskild anledning finnes skäUgt.

Ansökan tUl hyresnämnd om vUlkorsprövning bÖr få
göras först när förhandUng har avslutats utan att överenskommelse har nåtts. I
av-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 138

sikt
alt underlätta bevisningen i frågan om en förhandling är att anse som avslutad
föreslår utredningen en bestämmelse som innebär att förhandlmg skall anses
avslutad då part som fullgjort sin förhandlingsskyldighet ger motparten
skrifligt besked om att han frånträder förhandlingen. Förslaget har godtagits
av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till det.

Om det inte lämnas något sådant besked får man med
vanUg bevisprövning bedöma om förhandlingen kan anses avslutad. Det bör stå
parterna fritt att i avtalet om förhandUngsordning genereUt eller för särskUt
fall bestämma att förhandlingen skall anses avslutad vid annan tidpunkt,
exempelvis när justerat förhandUngsprotokoU föreligger. Om
förhandlingsparterna har inrättat ett särskilt förlUcnings-organ, torde det
ofta följa av förhandUngsordningen att förhandlingarna inte kan anses
avslutade förrän också detta organ behandlat tvisten. Någon särskild lagregel
härom behövs enligt min mening inte. Jag anser det inte heller lämpligt att
föreskriva någon yttersta tidsgräns för förhandlingarna som stöd för den part
som gör gällande att dessa har avslutats.

En remissinstans tar upp frågan om hur de enskilda
hyresgästema skall få information om att förhandUngar har strandats. Att
förhandlingarna har strandats innebär emeUertid att hyresvillkoren tills
vidare förblir oförändrade. Det är först genom en ansökan om villkorsprövning
som frågan om nya vilUcor ånyo aktuaUseras och en sådan ansökan av hyresvärd
kommer alllid att delges varje berörd hyresgäst genom hyresnämndens försorg. Är
det däremot hyresgästorganisationen som har påkallat förhandlingar om
vUUcorsändring är det vid strandning endast hyresgästerna som kan ta initiativ
tiU vUlkorsprövning. Dessa kommer att underrättas av organisationen om de misslyckade
förhandUngama om organisationen anser att frågan bör drivas vidare. Jag anser
på grund av det anförda inte att det finns något behov av bestämmelser om
information om att förhandlingama har strandats.

7.11
Den s. k. svarta handeln med bostadslägenheter m. m.

Det är inle tUlåtet att, utanför den ram som
hyreslagens regler om bestämmande av hyra uppställer, bereda sig vinning av att
annan behöver eUer av annan anledning önskar överta viss bostadslägenhet
(prop. 1973: 23 s. 144). I 65 § hyreslagen föreskrivs att den som uppsåtUgen
uppställer vUlkor om särskUt vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet eller
för överlåtelse av hyresrätt tUl sådan lägenhet, dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.

Lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter, bristortiagen, innehåller bl. a. bestämmelser om förbud mot
ersättning

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 139

för
anvisning av bostadslägenhet. Enligt 2 § får ingen mottaga, träffa avtal om
eller begära ersättoing av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan
ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grander som
bestäms av hyresnämnden. Den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna dömes
tiU böter eUer fängelse i högst ett år. Bristortiagen gäller f. n. i 43
kommuner.

Både i 65 § hyreslagen och i bristortiagen
föreskrivs skyldighet att återbära otiUåten ersättning.

I en inom justitiedepartemenlet upprättad
promemoria (Ds Ju 1976:1) har gjorts en kartläggning av den s.k.
svartabörshandeln med bostadslägenheter och av privat yrkesmässig bostadsförmedling
i Sverige. Kartläggningen avser förhållandena i 17 kommuner under år 1975.
Promemorian har överlämnats till hyresrättsutredningen.

Enligt promemorian förekommer handel med
bostadslägenheter i en visserligen inte fastställd men säkerligen inle obetydlig
omfattning i våra största tätorter, främst Stockholm. Yrkesmässiga bostadsförmedlare
medverkar i stor utsträckning till försäljningarna. Enligt promemorian
förefaUer en del mäklare i särskilt Stockholmsområdet att samarbeta med
hyresvärdar som systematiskt upplåter sina lägenheter mot speciellt vederlag.

Enligt min mening måsle den svarta handeln med
bostadslägenheter bekämpas med all kraft. Viktigt är alltså att brotten
upptäcks och föranleder lagföring. Den intensiva debatt som har förekommit i
massmedia under senare år har säkerligen gjort allmänheten mera benägen att
göra polisanmälan. Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm har genom aktivt stöd
åt hyresgästerna avslöjat olagliga förfaranden av betydande omfattning.
Antalet anmälningar för hyresbrott har också ökat markant hos polisen i
Stockholm. På sUct bör detta leda till att brotts-Ugheten minskar.

Jag delar emellertid utredningens uppfattnmg att
den avskräckande effekten av straffbestämmelsen i 65 § hyreslagen inte torde
vara tUlräckligt stor när det gäller systematiskt och yrkesmässigt bedriven
verksamhet. Jag anser också att det i första hand är mot sådan verksamhet som
samhällets åtgärder bör riktas. Detta innebär dock inte att brott av enskilda
kan tolereras.

Utredningen anser att det är nödvändigt med en
kraftig reaktion mot yrkesmässiga försäljningar och föreslår en straff
skärpning i 65 § hyreslagen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av samtiiga remissinstanser. Även jag anser att förslaget är ägnat att
motverka svart handel med bostadslägenheter.

Jag biträder alltså utredningens förslag att
straffet för brott som begåtts yrkesmässigt eller i störte omfattning eUer av
någon som eljest i avsevärd mån har missbrukat sin ställning som ägare eller
förvaltare av fastighet bör skärpas till fängelse i högst två år. Genom
höjningen

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 140

av
strafflatituden åstadkoms en förlängning av preskriptionstiden för dessa brott
från två till fem år. Detla kommer att vara till fördel från
utredningssynpunkl. Det har nämUgen visat sig att en förhållandevis stor andel
av de fall som f. n. anmäls redan har preskriberats, när de kommer till
polisens kännedom.

Mindre grova brottsliga förfaranden bör i enlighet
med utredningens förslag hänföras till en Undrigare straffskala, där straffet
bestäms till böter eller fängelse i högst sex månader. Härander faller enstaka
upplåtelse av fastighetsägare eller fastighetsförvaltare Uksom överlåtelse av
enskild hyresgäst mot vederlag.

Sveriges fastighetsägareförbund har ifrågasatt om
inte vid överlåtelse av lägenhet också köparen bör straffas. Med aU sannolikhet
skulle emellertid möjlighetema alt genom poUsanmälan få kännedom om en olaglig
hyresaffär i så fall bli avsevärt försämrade. Ingen av de i affären inblandade
skulle då ha något intresse av att saken blev känd. Enligt min mening bör
därför inte straff införas för köparen.

I 65 § hyreslagen finns f. n. en särskild
åtalsregel av innebörd alt åklagare får åtala endast om det är påkallat från
allmän synpunkt. Denna åtalsregel synes i praktUcen ha vållat viss oklarhet.
För att klargöra att det bara är harmlösa förfaranden som inte skaU föranleda
straff, bör i enUghet med utredningens förslag åtalsregeln ersättas av en regel
om alt straff inte skaU ådömas i ringa fall.

Förbudet i 2 § bristortiagen mot särskild
ersättaing för anvisning av bostadslägenhet hänger samman med bestämmelsema i
65 § hyreslagen. För alt effektivt motverka en organiserad hyresbrottslighet
som sker i samarbete meUan hyresvärd och mäklare, föreslår utredningen att
bestämmelserna om straff för olovligt mollagen ersättaing för anvisning av
bostadslägenhet skärps och arbetas om på i huvudsak samma sätl som 65 §
hyreslagen.

Utredningen föreslår vidare alt förbudet mot
ersättning för anvisning av lägenhet sträcks ut att gäUa över hela landet.
Därmed kan bestämmelsen inte längre finnas kvar i bristortiagen. Utredningen
föreslår därför att förbudsbeslämmelsen och den till denna knuina straffbestämmelsen
förs över från bristortiagen till hyreslagen.

Utredningens förslag i fråga om olovlig ersättning
för anvisning av bostadslägenhet har godtagits av remissinstanserna. Även jag
finner förslagen lämpliga. Förbuden mot förmedlingsprovision och mottagande av
annat vederlag i fråga om bostadslägenheter har ett sådant funktionellt
samband att de lämpUgen bör tas in i samma lag. Jag förordar därför att den
föreslagna bestämmelsen om förbud mot förmedUngsprovision med den därtill
knutna straffbestämmelsen tas in i hyreslagen i anslutning tUI 65 §.

Jag biträder vidare utredningens förslag om att en
för hela landet enhetiig taxa för yrkesmässig bostadsförmedling bör införas.
Ärenden om

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 141

fastställande
av förmedlingstaxa ankommer f. n. på hyresnämnderna. Som utredningen anför bör
den uppgiften läggas på regeringen eller på en central myndighet som regeringen
bestämmer. Enligt utredningens förslag skall det ankomma på bostadsdomstolen
att faststäUa taxan. Bostadsdomstolen har emellertid bestämt motsatt sig att
denna uppgift läggs på domstolen. Efer samråd med chefen för
handelsdepartementet anser jag att uppgiften att fastställa ifrågavarande taxa
tiUs vidare bör anförtros åt kommerskollegium. Jag kommer att senare anmäla
denna fråga tUl regeringen.

7.12
Ikraftträdande m. m.

De lagförslag som jag nu har redogjort för bör
träda i kraft den 1 juli 1978. Jag kommer att i specialmotiveringen (se avsnitt
9.1 och 9.2) redogöra för de övergångsbestämmelser som behövs för att det nuvarande
frivilliga förhandlingssystemet på ett smidigt sätt skaU kunna föras in under
den nya lagens reglering.

Särskilda bestämmelser behövs också för att
åstadkomma en smidig övergång mellan avvecklingslagen och hyresförhandUngslagen.
Som jag inledningsvis nämnde (se avsnitt 7.1) är syftet med avvecklingslagen
att hyrorna för de tidigare hyresreglerade lägenheterna skall kunna anpassas
till lägenheternas bruksvärde successivt och utan större påfrestningar för de
boende. Om den hyresreglerade hyra som utgick den 30 september 1975 understeg
hyran för lägenheter, som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, får
enligt awecklingslagen hyran under tiden fr. o. m. den 1 oktober 1975 t. o. m.
den 30 september 1978 inte höjas mer än som motsvarar skälig andel av
skillnaden mellan utgående hyra och bruksvärdehyran. Andelens storlek skaU
bestämmas så att den utgående hyran den 1 oktober 1978 är anpassad till
bruksvärdehyran. Avsikten är aUtså att lägenheten senast vid denna tidpunkt
skall ha sin fulla bruksvärdehyra. Den högsta hyra som får utgå under
avvecklings-perioden kallas övergångshyra.

För fastställelse eller ändring av övergångshyra
gäUer enligt awecklingslagen en särskild ordning. Hyresvärden får intUI dess
avvecklings-perioden löper ut den 30 september 1978 ta ut högre hyra än som har
utgått tidigare endast efter överenskommelse med den regionala hyresgästföreningen.
Om sådan överenskommelse inte kan träffas, får hyresnämnden på framställning
av hyresvärd pröva frågan om fastställelse eller ändring av övergångshyran. Det
krävs härvid inte att värden först säger upp hyresgästen. Bestämmelserna om
övergångshyra är straffsanktionerade.

Som jag nyss nämnde innebär avvecklingslagen att
den utgående hyran senast den 1 oktober 1978 skaU vara anpassad tiU
braksvärdehyran. I lagen fixeras alltså endast den tidpunkt då den totala
anpassningen

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 142

till
bruksvärdehyran skall ha skett. Hur många etappvisa höjningar som det kan bli
fråga om anges däremot inte närmare. I förarbetena till lagen sägs dock att om
hela awecklingsperioden behöver tas i anspråk för anpassning till
bruksvärdehyra, bör den behövliga hyreshöjningen normalt ske i fyra etapper (se
prop. 1974:150 s. 522). De rekommendationer om riktlinjer för tiUämpningen av
awecklingslagen som har utfärdals gemensamt av Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund utgår också från att behövliga hyreshöjningar
skall genomföras i fyra etapper. Med tUlämpning av riksförbundens riktUnjer har
tre etappvisa höjningar hittills genomförts. Överenskommelserna har i allmänhet
inneburit alt övergångshyran har höjts per den 1 oktober varje år, varvid den
överenskomna hyran har gällt tUls vidare (jfr prop. 1974: 150 s. 469).

Inför den fjärde etappen av förhandlingarna enligt
awecklingslagen har det uppstått svårigheter för partsorganisationerna att
komma överens om från vilken lidpunkt en ändring av övergångshyran skulle
kunna ske under år 1978. Svårigheterna hänger samman med att reglerna om
övergångshyra upphör att gäUa den 30 september 1978. Det innebär att en
hyresvärd som vill få lill stånd en hyreshöjning per den 1 oktober och som inte
är bunden av en förhandlingsordning enligt den nya lagen kan anlita hyreslagens
uppsägningssystem. Han kan alltså framtvinga en hyreshöjning genom att med slöd
av hyreslagen säga upp de hyresgäster till avflyttning som inle i förhandling
direkt med värden går med på en sådan höjning.

En ordning som innebär alt hyreslagens uppsägningsförfarande
anlitas för att hyran för de lägenheter som omfattas av avvecklingslagen skall
anpassas slutligt till bruksvärdenivån skulle emellertid strida mot
intentionerna bakom avvecklingslagen. Ett sådant förfarande skulle också slå i
strid med de förutsättningar som gällt för de hittUls genomförda
hyreshöjningsetapperna. För att i det nu uppkomna läget ge hyresgästerna det
skydd som de enligt avvecklingslagen bör ha rätt till anser jag att
avvecklingsperioden bör förlängas med ett kvartal.

Mot bakgranden av det anförda förordar jag att
awecklingsperioden förlängs t. o. m. den 31 december 1978. Däremot bör den
tidpunkt som skall ligga till grund för anpassningen av den utgående hyran tUl
bruksvärdenivån inte ändras. Liksom hittills bör alltså riktmärket för denna
anpassning vara den 1 oktober 1978. Den av mig förordade förlängningen av
avvecklingsperioden innebär alltså inte all förutsättningarna i övrigt för
förhandlingsarbetet ändras.

Som jag inledningsvis nämnde (se avsnitt 1) vill
jag i detta lagstiftningsärende ta upp ytterligare några lagstiftningsfrågor
till behandling. Det gäller för det första frågan om alt införa ett förbättrat
skydd mot vräkning. Vidare ämnar jag gå in pä reglerna om avsägelse av bostadsrätt.
Jag kommer atl redogöra för förslaget i dessa delar i specialmoti-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 143

veringen
(se avsnitt 9.2 och 9.6). Jag kommer där också alt föreslå ett förtydligande av
hyreslagens regler om hyresgästens besittningsskydd när hyresavtalet avser en
bostadsrättslägenhet. Också de nu nämnda lagförslagen bör träda i kraft den 1
juli 1978.

8 Upprättade
lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag tiU

1.
hyresförhandlingslag,

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen (1974:
1082) om bostadsdomstol,

5.
lag om ändring i lagen (1973:
189) med särskUda hyresbestämmelser för vissa orter,

6.
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479),

7.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),

8.
lag om ändring i lagen
(1974:1080) om avveckling av hyresregleringen.

Förslagen bör fogas tiU regeringsprotokoUet i detta
ärende som bilaga 5.1

9 Specialmotivering

9.1
Förslaget till hyresförhandlingslag

Beträffande lagens rabrik har utredningen
föreslagit att lagen får heta "Lag om förhandlingsordning på
bostadshyresmarknaden". Förslaget har kritiserats av bl. a.
bostadsdomstolen som anser att lagen bör få en kortare och mer slagkraftig
benämning, exempelvis "Hyresförhand-Ungslag". Även jag anser att
detta är en lämpligare benämning.

Inledande
bestämmelser

I detta inledande avsnitt anges bl. a. vilka som
kan förhandla enligt lagen. Här finns också bestämmelser om
förhandlingsklausul.

1§

Paragrafen motsvarar delvis 1 § i utredningens
förslag. Andra stycket saknar motsvarighet i utredningsförslaget.

I första stycket anges vilka parter som kan förhandla
enligt lagen. I den delen görs inte någon saklig ändring i förhållande tUl vad
som f. n. gäller enligt 19 a § andra stycket hyreslagen.

1 Bilagan har uteslutits här, såvitt gäller de
under 38 angivna lagförslagen. I dessa delar är bilagan likalydande med de
förslag som är fogade lill propositionen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I44

I första stycket sägs vidare att förhandlmg förs på
grundval av förhandlingsordning, som kommer tUl stånd genom avtal mellan de
förhandlande parterna eUer genom beslut av hyresnämnd. Det normala torde bli
att förhandlingsordning kommer till stånd genom avtal. I det följande talas
därför i första hand om vem som är behörig att sluta avtal om
förhandlingsordning. I princip gäller emellertid samma regler, när hyresnämnd
beslutar om förhandUngsordning. En bestämmelse härom har tagits upp i tredje
stycket av förevarande paragraf.

På fastighetsägarsidan kan avtal om
förhandlingsordning slutas av hyresvärd eUer fastighetsägarorganisation i vUken
hyresvärden är medlem. Jag hänvisar tiU vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.5) om att det normala torde bU att sådana avtal på den
privata sektorn i enlighet med bostadsmarknadskommitténs rekommendation
kommer att imdertecknas av såväl hyresvärden som den fastighetsägarförening i
vUken han är medlem. EnUgt lagen är det dock tillräckligt om antingen
hyresvärden eller föreningen är avtalsslutande part.

När det gäller förutsättningama för att hyresvärd
skaU kunna ingå avtal om förhandlingsordning vUl jag framhålla att det saknar
betydelse med vUken rätt hyresvärden förfogar över de uthyrda lägenheterna.
Hyresvärden behöver alltså inte vara fastighetsägare. Han kan också förfoga
över lägenheterna i egenskap av nyttjanderättshavare, t. ex. på grund av
upplåten tomträtt. Med hyresvärd avses i princip också en hyresgäst som hyr ut
lägenheter i andra hand. Det förekommer exempelvis att ett allmännyttigt
bostadsföretag hyr ut lägenheter tUl en studentbostadsstiftelse, som i sin tur
hyr ut lägenheterna tiU de studerande. Avtal om förhandlingsordning kan i ett
sådant fall tecknas meUan hyresgästorganisation, som företräder de studerande,
och studentbostadsstiftelsen.

För att en fastighetsägarorganisation skall kunna
vara part i avtal om förhandlingsordning måste avtalet avse lägenheter som hyrs
ut av medlem i organisationen. Någon fuUmakt från hyresvärden behövs däremot
inte. I övrigt krävs det endast att organisationen uppfyller förutsättningarna
för rättskapacitet och att dess karaktär av fastighetsägarorganisation framgår
av stadgama.

Som jag har framhåUit i den aUmänna motiveringen
(se avsnitt 7.5) är fastighetsägarförening inte behörig att i händelse av tvist
hänskjuta frågan om rätten tiU förhandlingsordning tiU prövning av hyresnämnden.
Möjligheten alt på denna väg tvångsvis genomdriva förhandUngsordning står
enligt 9 § öppen endast för hyresvärden. På motsvarande sätt kan en
hyresgästorganisation inte med rättsUga medel framtvinga en förhandlingsordning
med en fastighetsägarorganisation utan endast med hyresvärden.

För att en sammanslutning av hyresgäster skaU vara
behörig att ingå avtal om förhandlingsordning måste sammanslutoingen uppfyUa de
aU-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I45

manna
krav som brukar uppställas i rättstiUämpningen för att en ideell förening skaU
vinna erkännande som ett självständigt rättssubjekt. EnUgt fast praxis anses
en sådan förening äga rättskapacitet då den har antagit stadgar, som anger hur
beslut i föreningens angelägenheter skall fattas, och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte de
enskilda medlemmarna. Stadgarna avgör föreningens organisation och inre
rättsförhållande. Styrelsen handhar löpande ärenden och andra ärenden som
stadgarna eller föreningsstämman anförtror den. I övrigt är föreningsstämman
beslutande genom i regel enkel majoritet, om stadgarna ej föreskriver annat.
Särskilt ingripande beslut, t. ex. ändring av föreningens ändamål, torde kräva
samtycke från alla föreningsmedlemmar. Beslut som strider mot föreningens
ändamål är ogUtigt, såvida inte alla medlemmar ger sitt samtycke.

Förutom att förutsättningama för rättskapacitet
måste vara uppfyllda gäller endast det kravet att det skall framgå av
föreningens stadgar att föreningen har tUl uppgift att ta till vara
medlemmarnas intressen i hyresfrågor eller att en sådan uppgift i varje fall är
förenlig med stadgarna. Däremot behöver denna uppgift inte vara föreningens
enda eller huvudsakliga ändamål. Liksom f. n. bör exempelvis en studentförening
kunna förhandla koUektivt om hyran för studentbostäder.

Som jag anförde i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 7.3) bör en-och tvåfamiljshus, som hyrs ut av enskild person, undantas
från lagens tillämpningsområde. I enlighet härmed föreskrivs i andra stycket
att som hyresvärd anses i lagen endast den som enligt 1 § bokföringslagen
(1976:125) är bokföringsskyldig för uthyrning av bostadslägenhet för annat
ändamål än fritidsändamål. Om enskild person hyr ut byggnad eUer del av
byggnad, föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verksamheten är
att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två
lägenheter som regelmässigt hyrs ut. Uthyrning av ram i hyresvärdens egen
bostad grundar inte bokföringsplikt.

Uthyming av enstaka en- eller tvåfamiljshus faller
alltså utanför bokföringsplikten, om hyresvärden är enskild person. I dessa
fall kan inte heller koUektiva förhandlingar komma till stånd med stöd av
hyresför-handlingslagen.

Om mer än två lägenheter hyrs ut av enskUd person,
saknar ändamålet med uthyrningen betydelse för bokföringspUkten. Det föreUgger
i sådant fall bokföringsplikt vid uthyrning såväl för stadigvarande bostadsändamål
som för närings- eller fritidsändamål. Som framgår av andra stycket är
emeUertid hyresförhandlingslagen tUlämplig endast på uthyming av
bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål. Att fritidshus undantas
från tillämpningsområdet motsvarar vad som gäller enligt 1 §
bostadssaneringslagen (1973: 531) och 1 § bostadsförvaltningslagen (1977:
792).

10
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 146

Aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar
är enligt bokföringslagen alltid bokföringsskyldiga. Om ett sådant
rättssubjekt hyr ut bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål, är
alltså hyresförhandlingslagen tUlämplig oavsett uthyrningsverksamhetens omfattning.
I dessa fall har å andra sidan förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst inte
den personUga prägel som utgör det främsta motivet för att en- och
tvåfamUjshus, som hyrs ut av enskild person, har undantagits från
tUlämpningsområdet.

Att hyresförhandUngslagen är tillämpUg endast i
fråga om bokfö-ringspUktig uthyrningsverksamhet får betydelse också vid
andrahandsuthyming. När bostadslägenhet hyrs ut i andra hand av enskild person,
måste alltså minst tre lägenheter hyras ut samtidigt för att lagens
bestämmelser om förhandlingsordning skall vara tiUämpliga.

Som jag har understrukit i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 7.2) bör samma regler gälla för
förhandlingsverksamheten oberoende av om förhandUngsordning har tillkommit
genom frivUligt avtal eller genom beslut av hyresnämnd eUer bostadsdomstolen. I
enlighet härmed anges i tredje stycket att vad som i lagen sägs om avtal om
förhandlingsordning och om verkan av att sådant avtal har slutits gäller i
tillämpUga delar även i fråga om förhandlingsordning som har beslutats av hyresnämnd.
Självfallet gäller motsvarande även om bostadsdomstolen har beslutat om
förhandlingsordning.

2§

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § i
utredningens förslag. Andra stycket saknar motsvarighet i uiredningens
förslag.

Förhandlingsklausul har blivit den gängse
benämningen på sådana bestämmelser i hyresavtal, som innebär att kollektiva
överenskommelser om hyresvillkoren skall tiUämpas i hyresförhållandet. Termen
förhandlingsklausul har inte tidigare använts i lagtext. Frän redaktionella
synpunkter är det en betydande vinst att kunna använda ett kort uttryck för
att ange de åsyftade bestämmelserna. Man undviker härigenom att i olika
sammanhang behöva upprepa den tyngande omskrivning som f. n. återfinns i 19 a
§ andra stycket hyreslagen. Termen förhandlingsklausul täcker väl vad som
åsyftas och har redan vunnit hävd hos hyresmarknadens parter. Första stycket
innehåUer en legaldefinition av termen förhandlingsklausul och preciserar vad
en sådan klausul skall innehåUa.

EnUgt nuvarande 19 a § andra stycket hyreslagen är
det tiUräckligt att förhandlingsklausul hänvisar tUl skriftlig överenskommelse
om hyran som kan komma att träffas mellan hyresvärden eller hans organisation
och hyresgästorganisation. F. n. uppställs aUtså inte något krav på att särskUd
förhandlingsordning skall gälla meUan de förhandlande partema. Det förekommer
också på en del håll i landet att de lokala

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I47

partsorganisationerna
genom årliga förhandUngsöverenskommelser bestämmer hyroma för åtskUliga
lägenheter inom verksamhetsområdet utan att ha slutit avtal om
förhandlingsordning. Detsamma gäller i mänga fall vid förhandlingar om
övergångshyra enUgt awecklingslagen.

När
det gäller frågan hur termen förhandlingsklausul bör definieras i
hyresförhandlingslagen, vUl jag erinra om att lagen inte bara syftar till att
slå fast förhandlingspartemas inbördes rättigheter och skyldigheter. Som jag
flera gånger har framhållit i den allmänna motiveringen innebär lagregleringen
också att det i själva förhandlingssystemet byggs in garantier för den enskilde
hyresgästens rättstrygghet. Dessa skyddsregler är enligt min mening av sådan
vikt för den enskUde, att man i princip inte bör tUlåta att kollektiva
överenskommelser, som har träffats enligt ett annat förhandlingsförfarande än
som föreskrivs i hyresförhandUngslagen, kan få verkan i det enskilda
hyresavtalet. Detta inverkar på definitionen av termen förhandlingsklausul.
Det anges sålunda i definitionen att förhandlingsklausul alltid skall hänvisa
till förhandlingsöverenskommelse som träffas på grundval av
förhandlingsordning enligt denna lag. Detta innebär att endast
förhandlingsöverenskommelse som har träffats på grundval av en mellan de
förhandlande parterna gällande förhandlingsordning som följer lagens regler kan
anses bindande för den enskilde hyresgästen.

En
förhandlingsklausul, som uppfyller kraven enligt första stycket, kan vara
utformad pä exempelvis följande sätt: "Hyresgästen förbinder sig alt utan
uppsägning av detta hyresavtal följa de överenskommelser angående hyra m. m.
som på grundval av gällande förhandlingsordning kan komma att träffas meUan
hyresvärden och hyresgästföreningen X." Exemplet
överensstämmer i huvudsak med de klausuler, som f. n. rekommenderas av
partsorganisationerna på hyresmarknaden.

En
förhandlingsklausul som överensstämmer med lagens krav har samma
rättsverkningar som enligt gällande rätt följer av en klausul av denna typ.
Förhandlingsklausulen ger alltså hyresvärden rätt att tUlämpa de med
hyresgästorganisationen överenskomna vUlkoren i hyresförhållandet, t. ex. att
ta ut den hyra som organisationen har medgett. Någon skyldighet för
hyresvärden att tiUämpa dessa vUlkor följer däremot inte av själva
förhandUngsklausulen. Att hyresvärden dock inte har rätt att ta ut högre hyra
än som har angetts i förhandlingsöverenskommelsen framgår av 23 §.

Jag är medveten om att det i dag finns åtskilliga
förhandUngsklausuler som saknar hänvisning till förhandlingsordning trots att
sådan gäller mellan de förhandlande partema. Som flera remissinstanser har
anfört skulle en omskrivning av sådana klausuler i hyreskontrakten medföra
betydande olägenheter och kostnader (se avsnitt 5.7). Jag kommer därför
beträffande 19 a § andra slycket hyreslagen att föreslå en sådan

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 148

övergångsordning
att förhandlingsklausuler i äldre hyreskontrakt som överensstämmer med detta
lagram i dess nuvarande lydelse också i fortsättningen skall äga verkan mot
hyresgästerna (se avsnitt 9.2). En liknande övergångsbestämmelse har tagits in
i övergångsbestämmelserna till hyresförhandlingslagen. Jag kommer senare också
alt ta upp frågan om den fortsalla giltigheten av sådana förhandlingsöverenskommelser
som f. n. i vissa fall träffas utan att det finns någon förhandUngsordning.

Motsätter sig hyresgäst att förhandlingsklausul tas
in i hyresavtalet eller anser han att befintUg klausul bör slopas, har han
enligt hyreslagen möjlighet att få frågan om klausulens införande eller
bibehåUande prövad av hyresnämnden i förlängnings- resp. vUlkorstvist. I andra
stycket första meningen upptas en erinran om att denna prövningsmöjlighet står
öppen för hyresgästen.

Om hyresvärden önskar införa förhandlingsklausul
trots att hyresgästen motsätter sig detta, måste hyresvärden säga upp
hyresgästen till hyrestidens utgång. För att hyresgästen skall bli skyldig att
flytta från lägenheten krävs dessutom enligt 49 § hyreslagen att hyresvärden
lämnar hyresgästen ett s. k. avflyttningsmeddelande. ViU hyresgästen bo kvar i
lägenheten, måste han inom tre veckor från det han fått del av detta
avflyttningsmeddelande hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden. Hänskjuts tvisten
till nämnden inom den föreskrivna tiden, skall nämnden pröva
förlängningsfrågan. Om nämnden bifaUer hyresgästens yrkande om förlängning av
hyresavtalet, skall nämnden enligt 51 § hyreslagen fastställa vUlkoren för den
fortsatta förhymingen med tillämpning av 48 § samma lag. I förevarande fall
skall nämnden aUtså i samband med att avtalet förlängs ta ställning till om avtalet
i fortsättningen skall innehåUa förhandlingsklausul eller inte.

Om hyresgästen önskar få en i hyreskontraktet
intagen förhandlingsklausul slopad, kan han enUgt 54 och 55 §§ hyreslagen med
bibehåUet besittningsskydd säga upp hyresavtalet tUl hyrestidens utgång. Han
skall i uppsägningen ange att han begär ändring av hyresvUlkoren. Har hyresgästen
sagt upp avtalet för ändring av hyresvillkoren, skaU han inom tre veckor från
sin uppsägning hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden. Vid prövning av tvist som har
hänskjutits tUl nämnden med anledning av hyresgästens uppsägning för
viUkorsändring skaU viUkoren för den fortsatta förhymingen faststäUas enUgt
samma bestämmelser som när hyresnämnd har bifaUit hyresgästs
förlängningyrkande, dvs. enligt 48 § hyreslagen.

I hyresrättsutredningens uppdrag ingår att göra en
översyn av proceduren i förlängnings- och villkorstvister. EnUgt utredningens
direktiv bör det ligga nära tiU hands att stäUa upp krav på att det även i
hyresvärdens uppsägning skaU anges om den avser avflyttning eller villkorsändring.
Det kan i det sammanhanget övervägas att låta det ankomma

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 149

på
hyresvärden alt hänskjuta tvist om införande av förhandlingsklausul till
hyresnämnden. Jag utgår från att också denna fråga kommer alt prövas under den
nu pågående översynen av uppsägningsförfarandet och
besittningsskyddsproceduren.

I andra stycket andra meningen anges efler vilka
grunder hyresnämnden har att pröva frågan huruvida det är skäligt att
förhandlingsklausul skall gälla i hyresförhållandet eller inte. Denna
bestämmelse ersätter 48 § tredje slycket hyreslagen. Bestämmelsen har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5 och 7.9).

Förhandlingsordnings
omfattning och innebörd

I delta avsnilt av lagen har tagits in bestämmelser
om bl. a. förhandlingsordnings omfattning, hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet och förhandUngsramen.

3§

I denna paragraf, som motsvarar 3 § första stycket
i utredningens förslag, anges förhandlingsordnings omfattning.

Jag har i den allmänna motiveringen (se avsnitt
7.4) redovisat skälen tUl att det inte är möjligt att begränsa
förhandlingsrätten tUl endast de lägenheter som innehas av medlemmar i den
avtalsslutande hyresgästorganisationen. I enlighet härmed slås i förevarande
paragraf fast att förhandlingsordning i princip skall omfatta samtUga
bostadslägenheter i det eller de hus som enligt partemas avsikt skall ingå i
förhandlingsverksamheten.

Uttrycket bostadslägenhet används i lagen i samma
betydelse som i 1 § tredje stycket hyreslagen. Eftersom förhandlingsordningen
endast omfattar bostadslägenheter, faller uthyrda affärslokaler o. d. utanför
förhandlingsordningens bestämmelser. Detta gäller även för det fall att hyresvärden
skulle hyra ut en bostadslägenhet, som har omfattats av förhandlingsordningen,
som exempelvis kontor. Huruvida kontorise-ringen i ett sådant fall har
genomförts i enlighet med föreskriftema i 3 § lagen (1973: 189) med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter saknar i princip betydelse för frågan om
förhandlingsordningens omfattning. Även om kontoriseringen är olaglig och
alltså bör föranleda straffpåföljd, kan hyresvärden inte anses ådra sig
skadeståndsskyldighet för att ha åsidosatt den primära förhandlingsskyldigheten
i samband med upplåtelsen. Om en tidigare som affärslokal uthyrd lägenhet hyrs
ut för bostadsändamål, blir förhållandet det motsatta.Förhandlingsordningens
bestämmelser måste därefter iakttas beträffande lägenheten.

Som jag anförde i anslutning tiU 1 § kan avtal om
förhandlingsordning slutas också när det är fråga om andrahandsuthyrning, t.
ex. när en studentbostadsstiftelse förhyr ett antal lägenheter i ett hus och i
sin tur hyr ut dessa lägenheter till studerande. När hyresvärden endast för-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 150

fogar
över ett begränsat antal lägenheter i ett hus, kan förhandUngsordningen
självfaUet inte sträcka sig utöver dessa. Paragrafens innebörd fär i sådana
fall anses vara att förhandlingsordningen i princip skall omfatta samtliga
lägenheter i huset, vilka hyresvärden på grund av egen hyresrätt förfogar över.

I anslutning till vad jag nu har sagt beträffande
kollektiva förhandlingar vid andrahandsuthyrning vill jag påpeka att förhandlingsrätten
enligt en viss förhandlingsordning endast avser hyresviUkoren i de hyreskontrakt
som har ingåtts direkt med den hyresvärd som är part i avtalet om
förhandlingsordning. Villkoren för andrahandsupplåtelser som har gjorts av
hyresgästema omfattas aUtså ej av förhandlingsrätten enligt denna
förhandUngsordning.

Ofta torde partema finna det praktiskt att låta
förhandlingsordningen omfatta hela det bostadsbestånd som hyresvärden förfogar
över på en ort. FörhåUandena är emellertid skiftande och någon allmän regel av
denna innebörd kan inte ställas upp. I tvister där konkurrerande hyresgästorganisationer
uppträder vid sidan av varandra får frågan vUket lägenhetsbestånd en
förhandlingsordning bör omfatta specieU betydelse. Jag hänvisar tiU vad jag har
anfört beträffande denna fråga i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.5).

Undantag av viss eller vissa lägenheter från
förhandlingsordningens tUlämpning får enligt förevarande paragraf göras om
partema är ense. Detta gäller också när förhandlingsordning beslutas av
hyresnämnd. Undanlag av lägenhet kan avse hela den tid förhandlingsordningen
skall gäUa eller endast den tid lägenheten bebos av viss hyresgäst.

En lägenhet kan vidare imdantas från
förhandlingsordningen genom att hyresnämnd vid faststäUande av vilUcoren för
den fortsatta förhyrningen i förlängnings- eUer villkorstvist lämnar
hyresvärdens begäran om införande eller bibehåUande av förhandlingsklausul i
hyresavtalet utan bifaU. Eftersom det då har slagits fast att hyresvärden inte
kan föra över innehåUet i träffade förhandlingsöverenskommelser tiU det enskUda
hyresförhållandet, fmns det inget skäl för att låta lägenheten i fråga omfattas
av de kollektiva förhandlingarna. I enlighet härmed föreskrivs i förevarande
paragraf att förhandlingsordning ej gäller för bostadslägenhet, om
hyresavtalet tiU följd av beslut av hyresnänmd inte innehåller
förhandlingsklausul. Självfallet avses här också beslut av bostadsdomstolen.
Beslutet avseende förhandlingsklausul gäller endast den enskUde hyresgästen och
kan bara meddelas i tvist mellan denne och hyresvärden. Sådant beslut kan aUtså
inte meddelas av hyresnämnden i tvist meUan hyresvärd och hyresgästorganisation
om rätt tUl förhandlingsordning eUer rätt tUl förlängning av
förhandlingsordning.

Det är att märka att hyresvärden inte har möjUghet
att ensidigt disponera över förhandUngsordningens omfattning genom att
underlåta att teckna förhandlingsklausuler med sina hyresgäster. Som jag har
an-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 151

fört
i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.4) utgör förekomsten av
förhandlingsklausul i det enskilda hyresavtalet i och för sig inte någon
förutsättning för att förhandlingsordningens föreskrifter skall iakttas
beträffande viss lägenhet. Även om hyresvärden har underlåtit alt begära att
förhandlingsklausul skall tillämpas i hyresförhållandet, är han alltså enligt
lagen skyldig att beträffande lägenheten i fråga följa förhandlingsordningens
bestämmelser. Detsamma gäller om hyresvärden har begärt förhandlingsklausul men
inte har lyckats träffa avtal därom med hyresgästen. Endast om hyresavtalet tiU
följd av beslut av hyresnämnd resp. bostadsdomstolen inte innehåller
förhandlingsklausul, upphör förhandlingsordningen att gälla för den berörda lägenheten.

4§

I paragrafen, som saknar motsvarighet i
utredningens förslag, behandlas det fallet att förhandlingsordning redan
gäller för visst hus, när fräga om förhandlingsrätt aktualiseras av annan
hyresgästorganisation än den som redan är part.

Första stycket innehåller en begränsning av den
avtalsfrihet som råder när det gäller att införa förhandlingsordning för ett
hus. Gäller redan förhandlingsordning för visst hus, fär enligt detta stycke
avtal om förhandlingsordning, som avser det huset, ej slutas med annan organisation
av hyresgäster, förtän den förra förhandlingsordningen har upphört att gälla
där.

I den situation som åsyftas i första stycket kan
den gällande förhandUngsordningen bringas att upphöra på tre olika vägar.
Förhandlingsordningens parter kan sålunda i det rådande läget komma överens om
att förhandlingsordningen skall upphöra med eller utan iakttagande av
uppsägningstid enligt 12 §. Vidare kan hyresnämnden vid prövning enligt 13 §
lämna yrkande om förlängning av förhandlingsordningen utan bifall. SlutUgen har
hyresnämnden i fall som avses i andra stycket av förevarande paragraf möjlighet
att förordna att förhandlingsordningen inte vidare skaU gälla.

Avtal om förhandlingsordning som träffats i strid
med första stycket får betraktas som en nuUitet.

Första stycket tar sikte på det normala
förhållandet att ett av fastighetsägaren slutet avtal om förhandlingsordning
omfattar samtliga lägenheter i huset. I samband med andrahandsuthyming kan det
emellertid hända att en hyresvärd, som bara disponerar över ett visst antal av
husets lägenheter, önskar bedriva koUektiva förhandlingar beträffande dessa.
Det kan också tänkas att fastighetsägaren i ett sådant fall har intresse av att
förhandla kollektivt beträffande de lägenheter som inte omfattas av den
pågående andrahandsuthymingen. Första stycket utgör inte något hinder mot att
två förhandlingsordningar undantagsvis blir tUlämpliga beträffande samma hus,
om förhandlingsordningarna

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 152

har
tecknats av två olika hyresvärdar. Jag viU emellertid understryka viklen av alt
de avtalsslutande parterna i ett sådant fall noggrant anges i resp.
förhandlingsordning vUka lägenheter som inte omfattas av förhandlingsordningen.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 7.5) bör en förhandlingsordning, som har stöd hos endast en minoritet
av hyresgästerna, i princip inte få stå hindrande i vägen för en annan hyresgästorganisations
strävanden att få till stånd ett avtal om förhandlingsordning. I andra stycket
upptas därför en regel som ger hyresnämnden befogenhet att i samband med
avgörande av tvist om införande eller bibehåUande av förhandlingsklausul i
hyresavtal förordna att förhandlingsordning inte vidare skaU gälla. Sådant
förordnande får meddelas endast om det föreligger särskUda skäl därtill.

I anslutning lill 2 § framhöU jag att hyresgästerna
kan utnyttja möjligheten att låta hyresnämnden pröva förhandUngsklausuls
skälighet som ett medel för att ge till känna en samlad opinion mot en viss förhandlingsordning.
I en sådan process kan det stå klart för hyresnämnden att utfallet av
prövningen kommer att innebära att eventuella förhandlingsöverenskommelser i
fortsättningen endast kan göras gällande mot en minoritet av hyresgästerna i
det eller de hus som direkt berörs av tvisten. I samband med alt hyresnämnden
meddelar beslut av innebörd atl de prövade hyresavtalen inte skall innehåUa
förhandlingsklausul, får nämnden då också förordna att förhandlingsordningen
inte vidare skall gäUa.

Eftersom den hyresgästorganisation som har slutit
avtalet om förhandlingsordning inte är part i processen, är det befogat att
nämnden bereder organisationen tUlfälle att yttra sig i frågan. En bestämmelse
härom har tagits in i 17 § nämndlagen (se avsnitt 9.3).

En förutsättning för att förhandlingsordningen
skall upphävas bör vara att det är utrett att en annan hyresgästorganisation
avser att försöka etablera förhandlingsrätt för det eller de berörda husen. Om
anledningen till hyresgästernas negativa inställning till förhandlingsklausulerna
är att de viU förhandla individueUt med hyresvärden, föreligger det inte skäl
att upphäva förhandlingsordningen.

Om det finns en ny hyresgästorganisation som vill
ha förhandlingsrätt, skall hyresnämnden dock inle i detta sammanhang företa
någon närmare prövning av den organisationens förhandlingsförmåga eller liknande.
Skulle hyresvärden senare vägra att sluta avtal med organisationen, får frågan
huruvida organisationen är berättigad att erhålla förhandlingsordning prövas
enligt 9 och 10 §§.

Beroende pä omständigheterna i det enskilda fallet
kan förordnande enligt andra stycket innebära att förhandUngsordningen antingen
upphävs helt och hållet eUer att den skall upphöra att omfatta lägenheterna i
visst eller vissa hus. Om förhandlingsordningen omfattar ett större

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 153

fastighetsbestånd
än det eller de hus där de hyresgäster bor, vilkas hyresavtal är föremål för
prövning, kan förhandlingsordningen upphävas enbart i fråga om det eller de
sistnämnda husen.

I förordnandet kan anges att förhandUngsordningen
skall upphöra att gälla fr. o. m. viss tidpunkt. I annat fall upphör
förhandlingsordningen att gäUa i och med att hyresnämndens beslut vinner laga
kraft.

5§

Paragrafen, som motsvarar 3 § andra stycket i
utredningens förslag, innehåller bestämmelser om hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet och om ämnesområdet för förhandlingar.

Den primära förhandUngsskyldigheten har behandlats
i den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.7). Den innebär alt hyresvärden är
skyldig att ta initiativ tUl och genomföra förhandling i fråga om hyreshöjning
innan han har rätt att få prövning av hyresvillkoren enligt 24 § denna lag
eller få hyran prövad i förlängningstvist enligt 49 § hyreslagen. Avtal om
hyreshöjning som hyresvärd ingår med enskild hyresgäst trots att det föreligger
primär förhandlingsskyldighet blir ogUtigt enligt 23 §. Hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet är vidare skadeståndssanktionerad i 26 §.

I första stycket anges den minsta ramen för
hyresvärdens primära förhandlingsskyldighet. Om parterna är ense därom, kan de
utvidga området för denna skyldighet. I så fall blir också den mera omfattande
förhandlingsskyldigheten skadeståndssanktionerad genom bestämmelserna i 26 §.
Däremot kan parterna inle genom avtal vidga området för tillämpningen av
ogUtighetsregeln i 23 §.

Regeln om primär förhandlingsskyldighet innebär bl.
a. att hyresvärd som är bunden av förhandlingsordning inte utan ny
förhandlingsöverenskommelse härom får ta ut högre hyra än som i enlighet med
tidigare träffad förhandlmgsöverenskommelse utgår enligt de gällande hyresavtalen.
Om annat ej har avtalats, omfattar den primära förhandlingsskyldigheten alltså
ej s. k. fÖrstagångshyra, dvs. den hyra som avtalas när lägenheten för första
gången upplåts tiU hyresgästen.

Liksom i hyreslagen avses med uttrycket hyra i
denna och övriga paragrafer i hyresförhandlingslagen hela det vederlag
hyresgästen har alt erlägga för lägenhetens nyttjande, dvs. vad man brakar
benämna totalhyran. Enligt 19 a § hyreslagen skall hyran för bostadslägenhet
vara till beloppet bestämd i avtalet. Undantag från denna huvudregel gäller
dock i fråga om kostnader som avser lägenhetens uppvärmning, förseende med
varmvatten eller elström eller avgifter för vatten och avlopp.

Ersättningar för värme och varmvatten m. m.
debiteras enligt åtskilliga hyresavtal enligt viss norm som framgår av en i
hyreskontraktet intagen klausul. De klausuler som f. n. tUlämpas har olika
utformning

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 154

och
tar i skiftande utsträckning hänsyn till faktiska bränslepriser och faktisk
förbraknmg. I dessa fall medför enligt första stycket den primära
förhandlingsskyldigheten att hyresvärden måste påkalla förhandling om han avser
att ta ut ersättning efter annan norm än den tidigare. Förhandlingsskyldighet
föreligger däremot inte om en förhöjning av uttaget följer av en redan
tidigare tillämpad norm. Om hyresgästorganisationen önskar ändring av den
gällande normen, får organisationen påkalla förhandlingar i frågan. Leder
sådana förhandlingar inte tUl resultat kan hyresgästorganisationen stranda
förhandlingarna och biträda hyresgästerna vid uppsägning och tvist om normens
skälighet enligt 24 §.

I andra stycket anges den vidare förhandUngsramen,
dvs. de frågor rörande vilka part har rätt att påkalla förhandUng enligt
förhandlingsordningen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 7.6). Som jag då anförde innebär lagen att samtliga boendeförhållanden
i den mån de rör hyresgästerna gemensamt kan göras till föremål för förhandUng.
Om parterna önskar tUlämpa en snävare förhandlingsram, t. ex. begränsa
förhandUngsrätten tiU frågor rörande hyresvillkoren, kan de dock utforma
förhandlingsordningen i enlighet härmed.

Av tredfe stycket framgår att förhandlingsrätt
också kan föreligga i tvist som rör tiUämpningen av enskilt hyresavtal. För att
detta skall vara fallel, krävs det tUl skillnad mot vad utredningen har
föreslagit att de avtalsslutande parterna är ense om att förhandlingsordningen
skall innefatta förhandlingsrätt i fråga om enskild hyresgästs
boendeförhållanden. Ytterligare avvikelser från utredningens förslag är att
förhandling rörande sådana frågor endast kan påkallas av
hyresgästorganisationen samt att det aUlid krävs att organisationen har fått
skriftlig fuUmakt av hyresgästen att företräda honom i tvisten.

Avtal
om förhandlingsordning

Detta avsnitt, som omfattar 68 §§, innehåller
regler om formen för avtal om förhandlingsordning och vad ett sådant avtal
skall innehålla. Här finns också en regel om förhandlingsordnings verkan mot ny
hyresvärd.

6§

I denna paragraf, som motsvarar 4 § i utredningens
förslag, behandlas formkravet för avtal om förhandlingsordning. Kravet på att
ett sådant avtal skaU vara skriftiigt motiveras av behovet att undanröja meningsskiljaktigheter
rörande avtalets tiUkomst och innehåU och vidare av att avtalet får betydelse
för en ofta stor personkrets. Formkravet innebär att avtalsinnehåUet skaU
finnas nedtecknat i en särskUt upprättad handling som förses med partemas
imderskrifter. Motsvarande krav

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 155

gäUer
också i fräga om ändringar i eUer tillägg till ett redan träffat avtal.

7§

I denna paragraf, som motsvarar 5 § i utredningens
förslag, uppställs vissa krav på vad ett avtal om förhandlingsordning skall
innehålla. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.8) bör
parterna ha stor frihet att själva utforma innehåUet i förhandlingsordningen.
Lagregleringen har därför begränsats tUl krav på reglering av sådana frågor som
framstår som särskilt väsentliga. De uppställda kraven är sålunda att uppfatta
som minimikrav.

Att partema skall anges och att avtalet skall vara
daterat framstår som självklart. Punktema 1 och 2 torde därför inte fordra
någon närmare kommentar.

Av punkten 3 följer att avtalet måste ange vUka
lägenheter som är objekt för förhandUngsrätten. Den av bostadsmarknadskommittén
rekommenderade förhandlingsordningen anger som objekt "samtiiga lägenheter
i följande fastigheter", medan den av hyresmarknadskommittén
rekommenderade förhandlingsordningen anger motsvarande objekt som
"företagets hyresgäster". Inget av de nyss redovisade uttrycken torde
ge anledning tUl tUlämpningssvårigheter och någon skillnad i sak torde ej vara
avsedd. De av kommittéerna rekommenderade förhandlingsordningarna bör enligt
min mening anses nöjaktigt uppfylla kravet på att avtalet skaU ange de
lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen. De lokala
förhandlingsordningar som har antagits inom resp. sektor med den centralt
rekommenderade utformningen bör därför utan olägenhet kunna tiUämpas även
efter hyresförhandlingslagens ikraftträdande.

Vad som föreskrivs under punkten 4 torde ej fordra
någon närmare förklaring.

Vad gäller punkten 5 vUl jag erinra om att
förhandlingsöverenskommelse får verkan för de enskilda hyresavtalen först
sedan de enskilda hyresgästerna tecknat förhandlingsklausul. En
förhandlingsordning är därför utan egentligt värde för partema innan sådana
klausuler himnit tecknas. Detta innebär att en förhandUngsordning inte kan
komma i praktisk tiUämpning förrän hyresvärden, sedan avtal om förhandUngsordning
träffats, utverkat förhandlingsklausul av sina hyresgäster. Vilken tid som
åtgår härför är naturligtvis i första hand beroende av det antal hyresgäster
som berörs av förhandlingsordningen.

Denna fråga kan partema själva bäst överblicka.
Till undvikande av tvister bör det emellertid krävas att partema i avtalet
uttryckligen anger den tidpunkt från vilken förhandlingsordningen skall
tUlämpas. Punkten 5 har utformats i enhghet härmed.

När
hyresnämnd beslutar om förhandlingsordning måste den också

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 156

ange
den tidpunkt från vilken den av nämnden fastställda förhandlingsordningen skaU
tUlämpas. En bestämmelse härom finns i 11 §.

8§

I paragrafen, som motsvarar 11 § i utredningens
förslag, regleras fall då förändring sker på hyresvärdssidan.

I första stycket slås fast att avtal om
förhandlingsordning alltid gäller för ny hyresvärd. Bestämmelsen har
behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.5).

I de flesta fall torde byte av hyresvärd ske genom
att fastigheten byter ägare. Paragrafens bestämmelser gäller emeUertid även
sådana förändringar på hyresvärdssidan som sker genom överlåtelse av tomträtt
eller hyresrätt. I det följande kommer jag framför allt att uppehålla mig vid
det vanliga fallet att förändringen på hyresvärdssidan sker genom
fastighetsöverlåtelse. Vad som sägs torde emellertid gälla även för övriga fall
av succession på hyresvärdssidan.

Regler om säljarens ansvar gentemot köparen för
sådana begränsade rättigheter till fastigheten som gäller mot köparen finns i 4
kap. 17 § jordabalken, som i sin tur hänvisar tUl 12 § samma kapitel. Nämnda 17
§ tar närmast sikte på de i jordabalken reglerade begränsade sakrätterna
nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Stadgandet anses
emellertid i princip tUlämpligt också på andra, i balken inte reglerade
rättigheter. Besväras fastigheten av sådan rättighet utan att köparen vid
köpet ägde eller bort äga kännedom därom, skall de i 12 § givna reglerna
tUlämpas. Enligt dessa regler får köparen göra avdrag på köpeskUlingen eller
häva köpet. Han har också rätt tUl skadestånd. Om skadan är av ringa betydelse
får köpet hävas endast om säljaren förfarit svikligt.

Rätten till förhandlingsordning har inte sådan
karaktär att den kan räknas in bland de rättigheter som avses med 4 kap. 17 §
jordabalken. Inte heUer kan enligt min mening de sanktionsmöjligheler, som
enligt 4 kap. 12 § jordabalken står köparen till buds, anses lämpliga för del
fall köparen av en hyresfastighet inte vid köpet ägde kännedom om en gällande
förhandlingsordning. Förekomsten av en förhandlingsordning kan i och för sig
inte anses inskränka köparens rådighet över fastigheten och kan inte heller i
övrigt anses nedsätta fastighetens värde eUer utgöra något men för
fastighetsägaren. Det finns därför inte anledning atl knyta några
sanktionsregler enbart till köparens bristande kännedom om
förhandlingsordningens existens. Däremot kan en köpare, som inte vet om att
förhandlingsordning gäller, i god tro göra sig skyldig till brott mot den honom
åUggande primära förhandlingsskyldigheten och drabbas av skadeståndsansvar
gentemot den förhandlingsberättigade hyresgästorganisationen. Det kan också
inträffa att avtal om hyreshöjning som han ingått blir ogiltiga och att han
blir skyldig att betala tUl-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 157

baka
felaktigt uppburen hyra. För skada som pä det sättet drabbar köparen till
följd av säljarens underlåtenhet att upplysa om förekomsten av
förhandlingsordning bör köparen vara berättigad till ersättning av säljaren.

Mot
bakgrunden av det nu anförda föreskrivs i andra stycket att, om den tidigare
hyresvärden har försummat att upplysa om förekomsten av förhandlingsordning,
han skall vara skyldig att ersätta den nye hyresvärden skada som har uppkommit
till följd av att denne varken ägt eller bort äga kännedom om
förhandlingsordningen. Fråga om skadestånd prövas av allmän domstol (se 30 §).

Förekomsten
av bestämmelsen i andra stycket torde i och för sig skapa vissa garantier för
att säljare och köpare vid köpet tar upp frågan om förekomsten av
förhandUngsordning. Beträffande omfattningen av säljarens upplysningspUkt
resp. köparens undersökningsskyldighet i förevarande fall bör ledning kunna
hämtas i reglerna i 4 kap. jordabalken. I allmänhet torde en säljare få anses
ha uppfyllt sin upplysningsplikt om han låtit köparen få ta del av ett
hyreskontrakt med förhandlingsklausul.

Under
hänvisning till att det i allmänhet brakar ställas upp krav på publicitet som
en förutsättning för sakrättsliknande verlcningar har utredningen föreslagit
att hyresvärdar och hyresgästorganisationer, som träffar avtal om
förhandlingsordning, åläggs skyldighet att insända kopia av avtalet till
hyresnämnden. Några rättsverkningar föreslås dock inte bli knutna till denna
åtgärd. Utredningen anser att föreskrifter om skyldighet att anmäla avtal om
förhandlingsordning lämpligen bör meddelas av regeringen.

Förslaget
har mött kritik vid remissbehandlingen. Hyresnämnden i Göteborg anser att
förslaget kommer att medföra betydande registreringsarbete för nämndema. Det
bör därför genomföras endast om det tillgodoser ett viktigt allmänt eUer enskUt
intresse. Nämnden ifrågasätter emellertid om ett sådant intresse finns. Också
hovrätten för Västra Sverige anser att den föreslagna ordningen är obehövlig.
Det av utredningen åberopade kravet på publicitet anser hovrätten föga
bärande, eftersom förekomsten av en förhandlingsordning knappast är en verklig
belastning för en fastighet. Liknande synpunkter framförs av bostadsdomstolen
samt hyresnämndema i Stockholm och Malmö.

Inte
heller jag anser att det finns tiUräckUga skäl att föreskriva att avtal om
förhandlingsordning skall anmälas på det sätt som utredningen har föreslagit.
Jag biträder aUtså inte förslaget i den delen. Jag vill påpeka att om
hyresnämnden själv vid handläggningen av ett ärende skulle behöva tUlgång tiU
avtalet om förhandUngsordning, torde partema självmant ge in kopia av avtalet.

Förevarande
paragraf tar endast sikte på avtalet om förhandUngsordning. I vad män
förhandUngsöverenskommelser som har träffats fö-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 158

re
överlåtelsen är bindande också för den nye hyresvärden får avgöras med lednmg
av bestämmelsema i 7 kap. jordabalken. Utredningen har inle funnit det
behövligt att föreslå bestämmelser om att träffade förhandlingsöverenskommelser
skall vara bindande för ny hyresvärd utöver vad som följer av 7 kap.
jordabalken. Jag delar utredningens uppfattning, som också har godtagits av
remissinstansema.

Rätt
titt förhandlingsordning

I detta avsnitt, som omfattar 911 §§, finns regler
om rätt för part att efter prövning hos hyresnämnd erhålla förhandUngsordning.

9
och 10 §§

I dessa paragrafer, som motsvarar 7 och 8 §§ i
utredningens förslag, ges bestämmelser om hyresgästorganisations resp.
hyresvärds rätt till förhandlingordning.

Lagens utgångspunkt är, som jag tidigare
framhållit, att förhandlingsordningar i största möjUga utsträckning skall
komma tiU stånd på frivillig väg. Hyresnämnds prövning av frågan bör inte
påkaUas, förrän försök verkligen har gjorts att uppnå förhandlingsrätt genom
överenskommelse. 19 uppstäUs därför krav på att ansökan till hyresnämnden
skall ha föregåtts av skriftUg begäran hos motparten om förhand-lingsordmng.
Först sedan motparten efter sådan begäran vägrat att sluta avtal om
förhandlingsordning eller inte låtit sig avhöra inom rimUg tid från det han
mottog den skriftliga begäran bör saken tas upp i hyresnämnden. Några formeUa
sanktioner för att säkerställa att förhandUngar föregår hänvändelse tiU
hyresnämnden anser jag dock inte behövliga. Hyresnämnden kan om så behövs
verka för att förhandlingar kommer till stånd genom att medla mellan parterna.
Nämnden bör också på parts begäran kunna förklara ärendet vilande i avbidan på
utgången av påbörjade förUkningsförhandlingar.

Som jag har erinrat om tmder 1 § kan endast
hyresvärd och hyresgästorganisation uppträda som parter i tvist om rätt tUl
förhandlingsordning.

1 10 § föreskrivs som huvudregel att
hyresgästorganisation resp. hyresvärd har rätt tUl förhandUngsordning. En
begäran om förhandlingsordning skaU lämnas utan bifaU endast om
förhandlingsordningen kan anses obiUig i de i paragrafen angivna hänseendena.
Jag har i den aUmänna motiveringen (se avsnitt 7.5) behandlat frågan efter
vUka kriterier hyresnämndens prövning bör ske i tvist om rätten till
förhandUngsordning.

II §

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i
utredningens förslag, ges regler om vad hyresnämnden skall iaktta när den
beslutar om förhandlingsordning.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 159

I samband med beslut om förhandUngsordning skaU
hyresnämnden också fastställa förhandlingsordningens innehåU i de hänseenden
som anges i 7 §. Nämnden bör därför vid förhandlingen ta upp dessa frågor tiU
diskussion med partema för att få reda på deras inställning tiU förhandlingsordningens
innehåU. Ofta torde det också vara lämpUgt att nämnden tillfrågar partema om de
viU göra avvikelse från bestämmelsema i 15 §. Även sådan avvikelse skaU anges
i beslutet om förhandlingsordning.

Enligt särskild föreskrift äUgger det nämnden att
se till att den tidpunkt från vUken förhandlingsordningen skaU tillämpas
bestäms så att hyresvärden får skälig tid för att träffa avtal med hyresgästema
om införande av förhandlingsklausul i hyresavtalen. Beträffande denna fräga
hänvisar jag tUl vad jag anförde i anslutning tUl 7 §.

Uppsägning
och förlängning av förhandlingsordning

12 § innehåUer bestämmelser om uppsägning av
förhandlingsordning, medan 13 och 14 §§ behandlar frågan om förlängning.

12 §

Paragrafen, som motsvarar 6 § i utredningens
förslag, innehåUer bestämmelser om hur förhandlingsordning kan bringas att
upphöra att gälla.

I
första stycket anges att uppsägning alltid krävs för att förhandUngsordning
skall upphöra. Kravet på uppsägning kan anses motiverat redan av hänsyn till
parternas och hyresgästemas trygghet. Ett uppsägningsförfarande är dessutom
nödvändigt med tanke på reglema om rätt till förlängning av förhandlingsordning
enligt 13 §.

Av bl. a. rättssäkerhetsskäl har det vidare ansetts
motiverat med en föreskrift om att uppsägningen skall vara skriftlig och att
den skall delges motparten. För delgivningen gäller i tiUämpliga delar
delgivningslagen (1970: 428).

Förhandlingsordning kan gälla tUls vidare eUer för
bestämd tid. Partsorganisationemas centrala organ har samtUga rekommenderat att
avtal om förhandlingsordning ingås för ett år med bestämmelse att avtalet
skall anses förlängt på ytterUgare ett år om det inte sägs upp tre månader före
avtalsperiodens utgång.

I
andra stycket ges bestämmelser om uppsägning av förhandlingsordning som gäller
tUls vidare. Sådan förhandlingsordning upphör att gäUa tidigast vid det
månadsskifte som inträffar närmast tre månader efter uppsägningen.
Uppsägningstiden tre månader överensstämmer med vad som gäller enligt de
frivUliga förhandlingsordningama och synes väl avpassad även med hänsyn tiU
hyresnämnds möjlighet att avgöra en tvist om förlängning av förhandlingsordning
före den dag tUl vUken den har sagts upp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 16o

Tredje stycket reglerar uppsägningstiden för det
fallet att förhandlingsordningen gäller för bestämd tid. Parterna är
självfaUet oförhindrade att bestämma längre uppsägningstid än den i lagen
föreskrivna tiden av tre månader.

Som jag nyss nämnde innehåller de frivUUga
förhandUngsordningarna regelmässigt en föreskrift om att förhandlingsordningen
skaU anses förlängd på ytterligare ett år om uppsägning inte sker. Enligt 3 §
tredje slycket hyreslagen gäller för hyresavtal, som har träffals för bestämd
tid och som saknar bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning, att avtalet
anses förlängt på med visst undantag ett år, om det inte sägs upp inom rätt
tid. I fjärde slycket upptas en motsvarande bestämmelse för avtal om
förhandUngsordning.

13
och 14 §§

I dessa paragrafer, som motsvarar 9 och 10 §§ i
utredningens förslag, behandlas tvist om rätten tiU förlängning av
förhandlingsordning.

Förfarandet vid tvist om förlängning av
förhandlingsordning har utformats efter förebild av reglerna om tvist om
förlängning av hyresavtal i 49 och 50 §§ hyreslagen.

Prövning av tvist om förlängning av
förhandlingsordning avses ske enligt i princip samma grander som tUlämpas i
tvist om rätt till förhandlingsordning. NaturUgtvis kommer dock det
förhåUandet att förhandlingsordningen har gällt under viss tid att få betydelse
vid obiUig-hetsprövningen. SärskUt om en förhandlingsordning gäUt under lång
tid bör det normalt fordras starka skäl för att en begäran om föriängning skall
lämnas utan bifaU. Om emellertid en hyresvärd eller hyresgästorganisation har
gjort sig skyldig tiU förhandlingsvägran, förhalat förhandlingsarbetet eUer på
annat sätt underlåtit att uppfyUa sina förpliktelser enligt
förhandlingsordningen, kan detta medföra att rätten tUl förhandUngsordning bör
anses förfallen.

Bestämmelsema i övrigt i dessa paragrafer torde
inte erfordra någon närmare motivering.

Förhandlingen

1 detta avsnitt av lagen finns regler om den
formeUa ordningen för påkallande, genomförande och avslutande av förhandling.

15
§

Paragrafen motsvarar 12 § i utredningens förslag
och är utformad efter förebUd av 16 § lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.
De förhandlingsordningar som har rekommenderats av partsorganisationemas
centrala organ innehåUer motsvarande bestämmelser.

Bestämmelsema har behandlats i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 7.8).

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 161

Av första slycket framgår att förhandling skall
inledas med att part gör framställning om förhandling hos motparten. Om både
hyresvärd och fastighetsägarorganisation är parter enligt förhandlingsordningen
skall förhandlingsframställning göras av dem båda.

Enligl andra stycket skall
förhandlingsframställning vara skriftiig och ange den eller de frågor om vilka
förhandling påkallas.

Tredfe slycket innehåUer en regel om tid för
inledande av förhandling. Det får anses åligga den part som påkallar
förhandling att föreslå tidpunkt för sammanträde.

Av fjärde stycket framgår att paragrafens
föreskrifter är dispositiva. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 7.8) bör det i första hand ankomma på parterna själva att reglera de
former under vilka förhandUngama skall bedrivas. Tredje stycket ger parterna
möjlighet att helt eller i vissa avseenden föreskriva en annan ordning för
påkallande av förhandling och en annan tidsfrist än vad som anges i första och
andra styckena. Vill de tiUämpa ett enklare och kanske smidigare
förhandlingsförfarande än det som lagen anvisar, behöver de alltså endast i
skriftligt avtal ange vad som sålunda skall gäUa i stället för lagens
föreskrifter. Detta kan ske i själva förhandlingsordningen, i ett senare tUlägg
tUl denna eller i en fristående handling.

Har partema avstått från att själva reglera
förhandlingsformerna och kan i ett visst fall sammanträde för förhandling inte
hållas inom den i lagen föreskrivna tiden, kan det vara lämpligt alt parterna
träffar avtal om avvikelse från förhandlingsordningen i det konkreta fallet i
den ordning som anges i tredje stycket.

16
§

Paragrafen, som motsvarar 13 § i utredningens
förslag, har utformats efter förebild av 15 § lagen (1976: 580) om
medbestämmande i arbetslivet.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.8).

Första slycket anger vad som konkret ligger i parts
förhandUngsskyldighet. Parten skall inställa sig vid förhandlingssammanträde
och lägga fram motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.
Förhandlingsskyldighet fullgörs alltså endast om parten ingår i sakUg
överläggning med motparten angående förhandlingsfrågan. I förhandlingsskyldigheten
Ugger däremot inte någon rättslig skyldighet att nå fram tiU en lösning. Kan de
förhandlande parterna inte enas, kan de enskilda hyrespartema hänskjuta tvister
om hyresvUlkoren till hyresnämndens prövning enligt reglerna i 24 §. I tvister
om lägenheternas eller fastighetens skick får hyresgästorganisationen eller de
enskilda hyresgästerna anlita de möjUgheter att begära hyresnämndens prövning

11
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 162

som
föreUgger enUgt olUca bestämmelser i hyreslagen, bostadssaneringslagen (1973:
531) och bostadsförvaltningslagen (1977: 792). I andra tvister åter saknas
möjlighet tiU prövning, om förhandlingsordningens parter inte kan enas.

Vägran eUer underlåtenhet att fullgöra
förhandlingsskyldighet kan medföra skadeståndspåföljd enligt 27 §. I fråga om
den närmare innebörden av parts förhandUngsskyldighet torde viss ledning kunna
hämtas från den praxis som har utbUdat sig vid arbetsdomstolens tiUämpning av 4
§ lagen (1936: 506) om förenings- och förhandUngsrätt samt motsvarande regler
i förhandlingsordningar som har bestämts genom kollektivavtal. De viktigaste
avgörandena på det området finns redovisade i arbetsrättskommitténs betänkande
(SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen (s. 775 f). Det är dock inte givet
att rättspraxis från arbetsrättens område tiU aUa delar kan föras över tiU
hyresområdet. Det får överlämnas tUI rättstiUämpningen att härvidlag göra
nödvändiga detalj-bedömningar.

I andra stycket första meningen har tagits in en
bestämmelse att förhandling skall bedrivas skyndsamt. En motsvarighet härtill
finns i 16 § tredje stycket medbestämmandelagen.

Begär ena parten att protokoll skaU föras och
justeras, är motparten enUgt andra stycket andra meningen skyldig att medverka
därtiU. Bestämmelsen har motsvarighet i föreskrifter i de frivilliga
förhandlingsordningama.

Reglema i andra stycket är i prmcip
skadeståndssanktionerade genom 27 §. Om båda parter kan i ungefär lika mån
lastas för dröjsmål med förhandling, ligger det i sakens natur att skadestånd
inte kan komma i fråga. Kan däremot ena parten visas bära ansvaret inträder
skadeståndsskyldighet.

17 §

Paragrafen, som motsvarar 14 § i utredningens
förslag, ålägger part skyldighet att medverka tiU förhandlingsresultatet genom
att på begäran hålla åberopade handlingar tiUgängliga för motparten vid sammanträde.

Jag har i den allmänna motiveringen (se avsnitt
7.8) redogjort för motiven tiU den editionsplUct som åvUar förhandlande part.
Som där har framhålUts är regetas syfte att göra parterna jämspelta på det
sättet att allt faktamaterial som åberopas står till båda parters förfogande
vid förhandUngen. EditionsplUcten omfattar aUtså handUngar som ger upplysning
om faktiska förhåUanden som åberopas i förhandlingen. Part äi däremot inte på
grund av paragrafen skyldig att lämna ut handlingar som innehåUer partens egna
överväganden eUer förhandlmgstaktiska dispositioner. InnehåUer handling
uppgifter av båda slagen ankommer det på den förpUktade parten att finna en
form för utiämnande av de

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 163

uppgifter
som omfattas av editionsplikten, t. ex. genom bestyrkt utdrag av handUng som
motparten har rätt att ta del av. Det Ugger i sakens natur att editionsplikten
endast gäUer handling som parten själv har tillgång tiU. Editionsplikten är
skadeståndssanktionerad genom 27 §.

18
§

I paragrafen upptas bestämmelser som är avsedda att
underlätta bevisningen i frågan när förhandling skaU anses avslutad.
Paragrafen motsvarar 20 § i utredningens förslag och har viss förebild i 16 §
tredje stycket lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetsUvet.

Det är framför allt vid tiUämpningen av 23 § andra
stycket och 24 § hyresförhandlingslagen som det är viktigt att kunna bestämma
tidpunkten när förhandling skaU anses avslutad. Tidpunkten har emeUertid betydelse
även i ett annat sammanhang. När lägenhet omfattas av förhandlingsordning, bör
hyresvärden inte kunna kringgå kravet på primär förhandlingsskyldighet på det
sättet att han säger upp hyresgästen för avflyttning och driver sitt krav på
högre hyra i en förlängningstvist inför hyresnämnden. För att hindra sådana
försök att gå vid sidan av förhandlingsordningens bestämmelser har i 11 a §
nämndlagen (se avsnitt 9.3) tagits in en bestämmelse om att hyresnänmd i tvist
om hyresviUkor enUgt hyreslagen inte får ta upp tiU prövning fråga om höjning
av hyran förrän det har visats att förhandlingar enligt förhandlingsordningen
har ägt ram i frågan. Också i detta sammanhang är det alltså av vikt att kunna
klarlägga, när förhandlmg skaU anses avslutad.

I första stycket föreskrivs att förhandling skaU
anses avslutad, när part som har fullgjort sin förhandUngsskyldighet enligt 16
§ första stycket har givit motparten skriftUgt besked om att han frånträder förhandlingen.
Den avgörande tidpunkten är den då motparten får del av beskedet. Det ligger i
sakens natur att ett besked bör lämnas i någorlunda anslutning tiU
förhandlingen.

Bestämmelsen i första stycket är dispositiv. Om
partema enas om att förhandling skaU anses avslutad vid annan tidpunkt, skaU
aUtså den tidpunkten gäUa. Sådan överenskommelse meUan partema kan antingen ta
sikte på ett särskUt faU eller ta sig utryck i genereUa bestämmelser i
förhandlingsordningen, t. ex. att förhandling skall efter fuUgjord
förhandlingsskyldighet anses avslutad då partema åtskiljs från sammanträde i
tvistefrågan, då justerat förhandUngsprotokoU föreligger etc.

Kan tvist inte lösas vid lokal förhandling, har
part enligt de frivilUga förhandlingsordningama i allmänhet rätt att hänskjuta
tvisten tiU ett partssammansatt centralt förUkningsorgan. Detta kan då avge en
rekommendation om hur tvisten bör lösas. Har endera parten begärt sådant
hänskjutande, bör förhandlingama i aUmänhet inte anses avslutade förrän också
den centrala kommittén har haft tiUfäUe att behandla

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 I64

tvisten.
I vUken utsträckning part har rätt att göra undantag från förhandUngsordningens
bestämmelser i detta avseende, får i händelse av tvist härom avgöras genom
tolkning av bestämmelserna i fråga.

Sedan förhandling rörande viss fråga har förklarats
strandad, är det självfaUet tänkbart att ena parten på nytt gör framställning
om förhandling i frågan. Motparten torde ofta ha anledning att ställa sig positiv
tiU en sådan förhandUngsinvit. En ny förhandlingsomgång kan då inledas som
kanske resulterar i att uppgörelse kan träffas. Om motparten å andra sidan
inte är vilUg att på nytt uppta förhandling i frågan, torde det inte vara
meningsfuUt att genom en lagbestämmelse ålägga honom förhandlingsskyldighet.
Det finns därför enUgt min mening inget behov av att i lagen söka närmare
reglera vUka rättigheter och skyldigheter förhandlingsordningens parter har
gentemot varandra, när en strandningssituation har inträffat.

Sedan tvist efter strandade förhandlingar har
hänskjutits tUl hyresnänmden enUgt 24 § hyresförhandUngslagen eller 49 §
hyreslagen kan nämnden emeUertid komma att ställas inför problemet humvida en
ny framstäUning om förhandling i den fråga som processen rör skaU anses utgöra
ett processhinder. För att förebygga tvekan på denna pimkt föreskrivs i andra
stycket att part som har mottagit en sådan framställning inte på grand därav
är skyldig att återapptaga förhandlingen. FöljaktUgen föreligger inte något
processhinder. Ej heUer kan i ett sådant läge uppkomma skadeståndsskyldighet
för förhandUngsvägran.

Förhandlingsöverenskommelsen

I detta avsnitt av lagen upptas i 1921 §§ vissa
bestämmelser om förhandlingsöverenskommelses form och innehåll. Vidare
regleras här förhåUandet mellan förhandlingsöverenskommelsen och det enskUda
hyresavtalet. Hyresgästs rätt att få förhandlingsöverenskommelse prövad av
hyresnämnd behandlas i 22 §. I 23 § återfinns regeln om att avtal om
hyreshöjning meUan hyresvärd och hyresgäst är ogUtigt, om hyresvärden har
åsidosatt sin primära förhandlingsskyldighet.

19
§

Paragrafens första stycke, som motsvarar 15 § i
utredningens förslag, innehåUer en bestämmelse om att
förhandUngsöverenskommelse skall upprättas skriftUgen för att vara gUtig.
Skriftlighetskravet är motiverat främst av rättssäkerhetsintresset.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i
utredningens förslag, innehåUer en regel om att hyresvärden är skyldig att
underrätta hyresgästerna om innehåUet i förhandUngsöverenskommelse. Regeln har
behandlats i den alhnänna motiveringen (avsnitt 7.9).

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 165

20 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om ersättning för hyresgästorganisations
förhandlingsarbete.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.4). Skäligheten av belopp som enligt förhandlingsöverenskommelse
skall utgöra ersättning för förhandlingsarbete kan prövas dels i samband med en
bruksvärdeprövning av det totala hyresbeloppet dels också utan samband med
hyran i övrigt (se 22 § andra stycket).

21 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om att i förhandlingsöverenskommelse om hyra
lika stora lägenheter i ett hus i princip skall åsättas samma hyra.

Bestämmelserna har behandlats i den aUmäna
motiveringen (avsnitt 7.4). Som har angivits där innebär bestämmelsema att
hyresgästen kan tvinga fram en hyressänkning även om en regelrätt
bmksvärdeprövning kanske inte skuUe ge vid handen att hyran för hans lägenhet
är oskäligt hög. I 22 § andra stycket första meningen har tagits in en erinran
om detta förhåUande.

Vid tillämpningen av paragrafen skall självfaUet
bortses från ersättning för bränslekostnader och andra rörUga tiUägg tiU hyran
i den mån debitering sker på grundval av den individueUa förbmkningen eUer eljest
efter grunder som medför att ersättningen inte utgår med samma belopp per
kvadratmeter lägenhetsyta för de berörda hyresgästema.

22 §

Paragrafen, som motsvarar 16 § i utredningens
förslag, innehåUer bestämmelser om hyresgästs rätt att få förhandUngsöverenskommelse
prövad av hyresnämnd.

Bestämmelsema har behandlats i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 7.9).

Av första stycket första meningen framgår att
prövningsrätten är begränsad till hyresviUkor som har reglerats genom den
klandrade förhandlingsöverenskommelsen. Om förhandUngsöverenskommelsen gäUer
endast hyrans storlek har hyresgästen inte möjUghet att få andra hyresvUlkor
prövade i ärendet. Den enskUde hyresgästens prövningsrätt är vidare naturligen
begränsad tiU den del av förhandlingsöverenskommelsen som avser honom.

Prövningsrätten är enhgt första stycket andra
meningen tidsbegränsad. Ansökan som kommer in för sent skaU avvisas. Med
ändring av utredningens förslag har utgångspunkten för tremånadersfristen bestämts
oUka i fråga om hyran och andra hyresviUkor. I fråga om hyra räknas tiden från
första förfaUodag för den nya hyran. Beträffande an-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 166

nat
hyresvUlkor räknas tiden däremot från den dag då hyresgästen fick underrättelse
om det nya vUlkoret. Det krävs aUtså i detta fall att hyresvärden särskUt
informerar hyresgästen om det nya viUkoret för att fristen skall börja löpa.
Det har överlämnats åt förhandlingsparterna att finna lämpUga former för denna
information.

Hyresgäst som har försuttit tremånadersfristen har
alltid kvar sin rätt att påkaUa viUkorsprövning enUgt 54 § hyreslagen efter
uppsägning tiU kontraktstidens slut. En hyresgäst som är missnöjd med en
förhandlingsöverenskommelse kan givetvis också vända sig tUl hyresgästorganisationen
och begära att organisationen påkaUar nya förhandlingar. En
förhandUngsöverenskommelse kan ju när som helst ändras av förhandlingsordningens
parter. Om det är fråga om felaktigheter i förhandlingsöverenskommelsen som
beror på felräkning eUer liknande är det naturUgt att rättelse sker på detta
sätt.

Parter vid prövning av förhandlingsöverenskommelse
är hyresgästen och hyresvärden. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen
(avsnitt 7.9) är det emeUertid befogat att hyresnämnden bereder hyresgästorganisationen
tUlfäUe att yttra sig i ärendet. En bestämmelse härom har tagits in i 17 §
nämndlagen (se avsnitt 9.3).

I andra stycket första meningen hänvisas när det
gäller den materiella prövningen tUl 48 § hyreslagen. Hänvisningen har
kompletterats med en erinran om att de nya bestämmelserna i 21 § kan innebära
avvikelse frän bruksvärdereglema. Andra stycket andra meningen innehåller den
vid 20 § berörda regeUi att skäligheten av belopp som utgör ersättning för
förhandlingsarbete får prövas även utan samband med prövning av hyran i övrigt.

Vid prövning av förhandlingsöverenskommelse fär
hyresvärden inte begära högre hyra än den som han har avtalat med
hyresgästorganisationen. Däremot kan hyresvärd och hyresgäst naturUgtvis
förlikas om lägre hyra.

I tredje stycket första meningen anges att beslut
varigenom hyresvUlkor ändras träder i stäUet för förhandUngsöverenskommelsen i
den delen. Beslutet skall gäUa från den tidpunkt då överenskommelsen trädde i
kraft. Som framhålUts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.9) är hyresgästen
skyldig att följa de villkor som har bestämts genom överenskommelsen tUl dess
han får tUl stånd en ändring. Om överenskommelsen avser hyra är hyresgästen
aUtså skyldig att betala den avtalade hyran tiU dess ett lagakraftvunnet
ändringsbeslut föreUgger.

Om hyran sänks av hyresnämnd har hyresgästen
betalat för mycket och hyresvärden skaU åläggas återbetalningsskyldighet.
Bestämmelser härom finns i tredje stycket andra meningen.

23 § Paragrafen, som motsvarar 17 § i utredningens
förslag, innehåller

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 167

bl.
a. en bestämmelse om ogUtighet av avtal som hyresvärden med åsidosättande av
den primära förhandlingsskyldigheten träffar med hyresgäst. InnehåUet i
paragrafen har behandlats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.7).

Ogiltighetspåföljden i första stycket första och
andra meningarna korresponderar mot hyresvärdens primära förhandlingsskyldighet
enligt 5 § första stycket. Den gäller aUtså dels hyreshöjning, dels ändring av
bränsle- eUer va-klausul. I det senare faUet är ett individueUt avtal ogiltigt
oavsett om ändringen leder tiU en höjning eller en sänkning av
ersättningsbeloppet. Om förhandlingsordnmgens parter enas om att utvidga
området för den primära förhandUngsskyldigheten och hyresvärden träffar enskUt
avtal i strid med denna överenskommelse, blir avtalet inte ogiltigt (jfr
däremot i fråga om allmänt skadestånd 26 §).

Utanför området för hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet föreUgger inte något hinder mot individuella avtal om
hyran. Det är tillåtet för hyresvärd och hyresgäst att komma överens om lägre
hyra än den vid förhandlingen bestämda. Förhandlingsöverenskommelse om hyra bör
alltså betraktas som ett avtal om högsta tiUåtna hyra.

Det bör framhållas att förekomsten av
förhandUngsklausuI inte i och för sig är någon föralsättaing för
förhandlingsskyldighet. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitt
7.4) gäller den primära förhandlingsskyldigheten oberoende av om förhandlingsklausul
finns eller inte. Genom denna ordning kommer de vid förhandUngama bestämda
hyrorna att i princip bli omedelbart gällande för hela lägenhetsbeståndet. De
förhandlande partema kan emeUertid enligt 3 § enas om att undanta viss lägenhet
från förhandUngsordningen. Vidare kan förhandUngsordningen enUgt samma
paragraf upphöra att gälla för viss lägenhet om hyresnämnd meddelar beslut av
innebörd att hyresavtalet inte skall innehåUa förhandlingsklausul. I dessa fall
gäller inte hyresvärdens primära förhandlingsskyldighet. Det slår då också
värden fritt att träffa enskilt avtal med hyresgästen.

I första stycket tredje meningen slås fast att
hyresvärden är återbe-talnmgsskyldig. EnUgt utredningen följer det direkt av
räntelagen (1975: 635) att hyresvärden är skyldig att betala avkastningsränta.
EnUgt min mening bör emeUertid hyresvärden betala den högre dröjsmålsräntan
enligt 6 § räntelagen. Lagtexten har kompletterats med en bestämmelse härom.
Tvist om vad hyresgästen är berättigad att få ut skall prövas av hyresnämnd (se
30 §).

Om hyresvärden i och för sig har fullgjort sin
primära förhandlingsskyldighet men förhandlingama har strandat, står det
hyresvärden fritt att träffa enskUda hyresavtal med hyresgästema. Detta framgår
av första stycket. Detsamma gäller om hyresgästorganisationen har gjort sig
skyldig tUl förhandlmgsvägran e. d. En bestämmelse härom har tagits in i andra
stycket.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 J68

Rätt
titt prövning av hyresvillkoren i vissa fall

Detta avsnitt av lagen innehåller regler om hur
hyresvärd och hyresgäst imder löpande hyresperiod kan få tvist, som inte har
kunnat lösas genom kollektiv förhandling, prövad av hyresnämnden.

24
§

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 18 § i
utredningens förslag, innehåUer bestämmelser om rätt för hyresvärd och
hyresgäst att hos hyresnämnden påkalla ändring av hyresvillkoren när
förhandlingar har strandats.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.9). I förhållande till utredningens förslag har den
ändringen skett att kravet på uppsägning helt har slopats.

Av första stycket framgår att avslutade
förhandUngar eUer inträffad förhandlingsvägran är en förutsättning för rätten
tiU vUlkorsprövning. Det åUgger inte hyresnämnden att självmant undersöka om
dessa förutsättaingar är uppfyllda. Gör motparten gällande att
föratsättningama för ansökan om viUkorsprövning brister, åUgger det den som har
ansökt om villkorsprövning att visa att någon av de båda i paragrafen angivna
föratsättningama föreligger. Om han inte kan det bör ansökan avvisas av
hyresnämnden. För att underlätta bevisningen i frågan om en förhandUng är
avslutad finns den tidigare behandlade regeta i 18 § första stycket.

I andra stycket föreskrivs att beslut om ändring av
hyresvUUcoren ej får avse tid före det månadsskifte som inträffar närmast efter
tre månader från dagen för ansökningen. I tmdantagsfall får emeUertid hyresnämnden
besluta om retroaktiv hyra (jfr 19 § tredje stycket i utredningens förslag).

Enligt tredje stycket skaU i ansökningen anges den
tidpunkt från vilken ändring av hyresviUkoren yrkas. Begärs retroaktiv hyra,
skall skälen för denna begäran anges.

25
§

Paragrafen, som motsvarar 19 § i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om vad som gäller vid villkorstvist enUgt 24
§.

Av bestämmelserna är det endast tredje stycket som
behöver någon närmare motivering. Lagrummet hänger samman med att
hyresnämnds-prövning enligt 24 § får användas endast när möjlighetema att nå en
förhandlingsuppgörelse har uttömts. Prövningen får endast avse hyresvillkor
som förhandlingen har avsett. Det är alltså inte möjUgt att stranda
förhandlingar rörande ett hyresviUkor och sedan ansöka om prövnmg av ett annat
hyresvillkor. Det kan emeUertid undantagsvis inträffa att det hyresvillkor
tvisten gäUer har sådant samband med annat vUlkor att det framstår som både
rimligt och praktiskt att även det senare

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 I69

villkoret
prövas. I tredje stycket föreskrivs därför att hyresnämnd får ta upp sådant
viUkor tUl prövning om särskUda skäl föreligger. Liksom utredningen anser jag
alt det i allmänhet inte torde möta några svårigheter för en hyresnämnd att
avgöra när den bör tillåta sådan prövning.

Skadestånd

26-29
§§

Dessa paragrafer, som motsvarar 2124 §§ i
utredningens förslag, innehåller bestämmelser om skadestånd.

I 26 § sanktioneras hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet (se avsnitt 7.6). Skadestånd kan utgå till
hyresgästorganisationen om hyresvärden åsidosätter den primära
förhandlingsskyldighet som åvilar honom enligt 5 § första stycket eller enligt
särskild föreskrift i förhandlingsordningen. Som anförts vid 5 § står det
partema fritt att genom avtal utvidga hyresvärdens primära
förhandlingsskyldighet i förhåUande tUl vad som följer av lagen. Sådant avtal
är alltså skadeståndssanktio-nerat.

I 27 § sanktioneras bestämmelserna om hur
förhandling skall gå till (se avsnitt 7.7). Om part vägrar att fullgöra sin
skyldighet att träda i förhandUng enUgt 16 § första stycket eller enUgt
föreskrift i förhandlingsordning har motparten rätt att kräva skadestånd.
Enligt paragrafen kan skadestånd utgå också om part underlåter att följa de
bestämmelser som gäller för förhandlingen enligt 16 § andra stycket och 17 §.

I 28 § slås fast att skadestånd skall avse inte
bara ekonomisk skada utan även skada som inte är av ekonomisk natur. Det är
alltså fråga om den särskUda form av skadestånd som förekommer inom arbetsrätten
under namn av aUmänt skadestånd (se avsnitt 7.6). Paragrafen har utformats i
huvudsaklig överensstämmelse med 55 § lagen (1976: 580) om medbestämmande i
arbetsUvet.

Enligt 29 § gäUer dels en tvåmånadersfrist för att
framställa skadeståndsanspråk hos motparten, dels en tvåårsfrist för att
hänskjuta tvisten tiU hyresnämnd. Liknande bestämmelser flnns i 6468 §§ lagen
om medbestämmande i arbetslivet.

Övriga
bestämmelser

3033
§§

3032 §§ motsvarar 2528 §§ i utredningens förslag.
33 § saknar motsvarighet i utredningens förslag.

1 30 § anges att frågor om tUlämpningen av lagen
skall prövas av hyresnämnd. Fråga om skadestånd enligt 8 § andra stycket skall
dock

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 170

prövas
av domstol som avses i 10 kap. 1 § rättegångsbalken. Paragrafen innehåUer också
en hänvisning tUl nämndlagen i fråga om förfarandet vid hyresnämnden (se
avsnitt 9.3).

31
§ innehåller bestämmelser om
förfarandet vid fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut och motsvarar vad
som gäller enligt exempelvis 34 § bostadsförvaltningslagen (1977: 792).

32
§ mnehåller en speciell regel
om rättegångskostnader i bostadsdomstolen, som överensstämmer med vad som i
motsvarande typ av tvister gäUer enUgt 73 § hyreslagen (se om sistnämnda
paragraf prop. 1968: 91 bihang A s. 244, 353 och 367 samt prop. 1974: 151 s.
97).

I 33 § öppnas en möjlighet för vissa
bostadsföreningar m. m. att hos länsstyrelsen utverka dispens frän tiUämpning
av lagen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
7.3). Paragrafen har utformats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i
25 § bostadssaneringslagen (1973: 531) (se om sistnämnda bestämmelse CU 1974:
36 s. 58).

Övergångsbestämmelser

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

För det tidigare hyresreglerade lägenhetsbeståndet
finns i avvecklingslagen bestämmelser om faststäUelse och ändring av
övergångshyra för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1975 t. o. m. den 31 december
1978 (se avsnitt 9.8). För bestämmandet av sådan hyra gäller en särskUd förhandlingsordning
enUgt aweckUngslagen. Bestämmelserna om övergångshyra är också
straffsanktionerade.

UppenbarUgen kan hyresförhandUngslagen inte
tUlämpas när det gäller att bestämma hyran för lägenheter som är underkastade
avvecklingslagens reglering. Jag biträder därför utredningens förslag att den
nya lagen inte skaU gäUa fråga om fastställelse och ändring av övergångshyra
enligt awecklingslagen. Detta innebär inte att hyresvärd och
hyresgästorganisation är förhindrade att träffa giltigt avtal om förhandlingsordning
beträffande lägenheter på vUka avvecklingslagen är tilllämplig. Däremot kan så
länge awecklingslagen gäUer för lägenheterna frågor om övergångshyra inte
behandlas enligt bestämmelsema i hyresförhandUngslagen utan endast enUgt
awecklingslagen. Det kan vara lämpligt att förhandlingsordningens temporära
begränsning i detta avseende anmärks i avtalet.

Hyresförhandlingslagen är i väsentliga stycken
utformad efter mönster av den förhandUngsmodeU som har utvecklats av
hyresmarknadens partsorganisationer. Som utredningen har föreslagit bör
övergångsbestämmelsema därför utformas så att de frivUliga
förhandUngsordningar som f. n. är i brak i så stor ulsträcknmg som möjligt
kommer att jämstäUas med förhandlingsordningar som har tillkommit efter lagens
ikraftträdande.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 171

Merparten av de nuvarande friviUiga avtalen om
förhandUngsordning torde i allt väsentligt uppfyUa de formeUa krav som i lagen
ställs upp på ett sådant avtal. Detta är t. ex. regelmässigt faUet beträffande
sådana avtal som är utformade i enUghet med de rekommendationer som har
utfärdats genom de centrala organisationemas försorg (jfr avsnitten 3.23.5).

I fråga om förhandlingsrättens innehåU skiljer sig
de frivilliga förhandlingsordningama dock på några punkter från vad som gäller
enligt den nya lagen. En viktig skiUnad är att de frivilliga förhandlingsordningarna
inte föreskriver någon primär förhandlingsskyldighet för hyresvärden i fråga
om höjning av hyran. Som jag tidigare har framhållit (se avsnitt 7.7) beror
detta på att förhandlingsordningarna har tillskapats just för att få tUl stånd
kollektiva förhandlingar om hyran och att det därför aldrig har ifrågasatts att
hyresvärden skulle underlåta att påkalla förhandling i dessa frågor. I
praktiken anses dessa förhandlingsordningar alltså innefatta primär
förhandlingsskyldighet i fråga om hyreshöjningar, låt vara att denna
skyldighet är osanktionerad. Med hänsyn härtill kan det enligt min mening inte
anses strida mot parternas avsikter med avtalen, om lagens föreskrifter om
primär förhandlingsskyldighet görs omedelbart tUlämpliga på dessa avtal. För
att hyresvärden i dessa fall skall bli bunden av lagens föreskrift om primär
förhandlingsskyldighet och av de därtill knutna sanktionsbestämmelsema bör det
alltså inte krävas att särskild överenskommelse därom träffas mellan partema.

För att undvika oklarhet om vUka av de vid lagens
ikraftträdande gäUande avtalen om förhandlingsordning som därefter skall
medföra de i lagen angivna rättsverkningarna har en föreskrift härom tagits in
i övergångsbestämmelsema. Enligt denna föreskrift gäUer lagen även avtal om
förhandUngsordning som har ingåtts före ikraftträdandet, om avtalet
överensstämmer med bestämmelsema i 1, 3 och 6 §§ samt 7 § 13 och innefattar
rätt att påkaUa förhandling rörande någon av de frågor som anges i 5 §.

Uppfyller ett gällande avtal om förhandlingsordning
inte de sålunda föreskrivna kraven, kan avtalet inte tillerkännas giltighet som
förhandlingsordning i lagens mening. Detta innebär att de prövnings- och sanktionsbestämmelser
som upptas i lagen inte kan tUlämpas på avtalet i fråga. Vidare torde en
förhandlingsklausul som hänvisar till ett sådant avtal inte böra godtas av
hyresnämnden, om hyresgästen motsätter sig klausulen.

Om ett avtal som uppfyUer kraven för att
tUlerkännas fortsatt giltighet i något avseende skuUe avvika från en
dispositiv bestämmelse i lagen, skall avtalets bestämmelser på denna punkt
självfaUet vara bindande också i fortsättningen. Innefattar ett sådant avtal
däremot avvikelse frän en indispositiv bestämmelse, skall lagens regler
tillämpas i stället

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 172

för
vad avtalet föreskriver. Som jag nyss nämnde bör t. ex. reglerna om primär
förhandlingsskyldighet omedelbart lända till efterrättelse. Som ett ytteriigare
exempel på en tvingande regel kan jag peka pä föreskriften i 5 § tredje
stycket om att skriftiig fuUmakt från hyresgästen alltid krävs för att en
hyresgästorganisation skaU ha rätt att påkalla förhandling rörande tvist om
tillämpnmgen av hans hyresavtal.

Övergångsbestämmelsema innebär alltså att flertalet
av de nuvarande frivUUga förhandlingsordningama omedelbart kommer att inrymmas
under lagens tUlämpningsområde. I konsekvens härmed bör de förhandlingsklausuler
som har tecknats i anslutning tUl dessa förhandlings-orctaingar och som har
utformats i enlighet med 19 a § hyreslagen i dess nuvarande lydelse tiUerkännas
fortsatt gUtighet. En föreskrift av detta innehåll finns i
övergångsbestämmelserna tiU lagen om ändring i jordabalken (se avsnitt 9.2). En
liknande föreskrift har tagits in i hyresförhandlingslagens
övergångsbestämmelser. Där föreskrivs också att en sådan förhandlingsklausul
skaU anses som förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen vid
tillSmpningen av 2 § andra stycket och 3 § samma lag.

9.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

19 a
§

I första stycket föreskrivs som en huvudregel att
hyran skall vara till sin storlek bestämd i hyresavtalet. EnUgt nuvarande andra
stycket utgör denna regel inte något hinder mot förbehåll i hyresavtal som
innebär att hyran skall ulgå med belopp som bestäms efter förhandUngar med
hyresgästorganisation. Förhandlingsklausuler har alltså gUlig verkan. Som jag
utvecklat under 2 § hyresförhandUngslagen bör efter hyresförhandlingslagens
tillkomst endast förhandlingsklausul, som uppfyller kraven enligt denna lag,
godtas. Eftersom hyressättning genom förhandlingsöverenskommelser enligt det
lagfästa förhandlingssystemet kan antas bli helt dominerande på
bostadshyresmarknaden, är det missvisande att i lagtexten låta lUlåtiigheten av
förhandUngsklausuler framstå som ett undanlag från en eljest gällande
huvudregel. I stället bör som huvudregel gäUa att hyran skaU vara tUl beloppet
bestämd antingen i avtalet eller, om avtalet innehåller förhandlingsklausul
enligt hyresförhandlingslagen, i förhandlingsöverenskommelse.

Paragrafens första stycke har ändrats i enUghet
härmed. Ändringen medför att det nuvarande andra stycket kan utgå och att en
smärre justering får göras i nuvarande tredje stycket. Samtidigt bör en
redaktioneU jämkning göras där i förtydligande syfte. Jag återkommer i samband
med förslaget tiU övergångsbestämmelser till frågan om fortsatt gUtighet av äldre
förhandlingsklausuler.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 173

Ett nytt sista stycke till paragrafen innehåller en
erinran om att det i hyresförhandlingslagen finns bestämmelser om ogUtighet av
avtal om hyreshöjning (se 23 § hyresförhandlingslagen).

44
§

Gällande rätt Hyresavtal rörande bostadslägenhet är
i princip förenat med ett s. k. direkt besittningsskydd, som innebär att
hyresgästen har rätt att vid hyrestidens utgång få hyresförhåUandet förlängt.
Bestämmelserna om bostadshyresgästs rätt tUl förlängning av hyresavtalet finns
i 4553 §§ hyreslagen.

Besittaingsskydd föreligger emeUertid inte om
hyresrätten är förverkad. I 42 § hyreslagen anges de situationer som kan leda
till att hyresrätten förverkas. EnUgt första stycket 1 är hyresrätten i
princip förverkad om h3Tesgästen dröjer med betalnmg av hyra utöver två
vardagar efter förfallodagen. Hyresrätten kan också förverkas om hyresgästen
åsidosätter vissa andra skyldigheter enUgt hyreslagen eller hyresavtalet.

När hyresrätten är förverkad, är hyresvärden
berättigad att säga upp hyresgästen tiU avflyttning. Om hyresrätten förverkas
på grand av alt hyresgästen inte har betalat hyran men betalning sker innan
hyresvärden gjort bruk av sin rätt att säga upp avtalet, kan hyresgästen enUgt
43 § dock inte därefter skiljas från lägenheten på den granden. Om hyresrätten
har förverkats genom dröjsmål med betalningen och hyresvärden på grund därav
har sagt upp avtalet, har hyresgästen ändå möjlighet att återvinna
hyresrätten. EnUgt 44 § första stycket kan hyresrätten sålunda återvinnas genom
att hyran betalas eller sätts ned hos överexekutor senast tolfte vardagen
efter det att hyresgästen, i den ordnmg som gäller för uppsägning, delgetts
underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt äger återvinna
hyresrätten. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad som
behövs för att återvinna hyresrätten, får beslut om vräkning inte meddelas
förrän 14 vardagar förflutit från det att hyresgästen delgetts underrättelsen.

EnUgt 44 § andra stycket gäller inte bestämmelsema
om återvinning i faU då skyldighet att flytta inträder inom kortare tid än en
månad efter det att hyresrätten förverkades.

Med stöd av 44 § tredje stycket har regeringen
fastställt formulär till underrättelse som skaU användas i förevarande fall (se
SFS 1973: 199 och 1974: 826).

När hyresrätten har förverkats och återvinning av
denna inte kan ske, är hyresgästen efter uppsägning skyldig att flytta. Gör han
inte det, kan hyresvärden hos överexekutor begära handräckning för avhysning av
hyresgästen (vräkning). Bestämmelsema om överexekutors rätt att förordna om
vräkning av hyresgäst finns i 192 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1).
Hyresvärden kan även utverka domstols dom eUer utslag i lag-sökningsmål med
förordnande om sådan handräckning. Förordnande

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 174

om
vräkning verkstäUs av utmätningsman (kronorfogdemyndighet). Vräknmg får inte
ske med mindre hyresgästen senast fyra dagar dessförinnan blivit underrättad
av utmätningsmannen om att verkstälUghet begärts (193 § 1 mom.
utsökningslagen). Utmätningsmannen fär, om förhållandena föranleder det, medge
särskUt anstånd med vräkningen under högst en vecka. Om synnerUga skäl
föreligger och vissa andra fömtsättningar är uppfyUda, får anståndet utsträckas
till högst fyra veckor (193 § 2 mom.).

F. n. pågår inom justitiedepartementet arbete på en
ny uisökningsbalk. I samband därmed sker en översyn av de nu behandlade bestämmelsema
om avhysning.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningamas
förslag. I sitt slutbetänkande (SOU 1975: 51) Bostadsförsörjning och
bostadsbidrag har boende- och bostadsfinansieringsutredningama behandlat frågan
om skydd mot vräkning (s. 240244).

Utredningarna konstaterar att vräkning alltid är en
drastisk åtgärd, som medför aUvarliga konsekvenser för hyresgästen och hans
famUj. Även om de vräkta kan beredas en ny bostad, medför vräkningen i
allmänhet att de tvingas byta bostadsområde med allt vad detta innebär i fråga om
avbrutaa kontakter med grannar, ny mUjö för bamen och i övrigt ändring av
invanda förhåUanden.

Vräkning bör därför enligt utredtaingama anlitas
som en sista utväg. I och för sig kan vräkning vara en rationeU åtgärd frän
fastighetsägarens utgångspunkt. Han har då gett upp hoppet om att få in hyran
och viU få lägenheten disponibel för uthyming tUl annan så snart som möjUgt.
Någon lösnmg på den utsatta famUjens situation är däremot inte en vräkning. I
ett större perspektiv kan förhåUandena tvärtom riskera att försämras. Kommunen
bör därför ges möjUghet att ingripa och se till att familjen får bo kvar, om
kommunens bedönming av de sociala förhåUandena ger tiU resultat att vräkning
inte bör ske.

Utredningarna framhåller att vräknmg tUl följd av
betataingsförsum-melse ofta torde kunna imdvikas, t. ex. genom att social
myndighet träder emeUan och betalar förfedlen hyra. En nackdel f. n. är
emeUertid att myndighetema ofta får vetskap om förhållandet på ett aUtför sent
stadium, nämligen när hyresrätten redan har förverkats och återvinningsmöjligheten
gått förlorad. Om hyresgästen inte själv tar kontakt med myndigheten och
berättar om sin situation, får myndigheten i regel vetskap om den hotande
vräkningen först genom meddelande från kronofogdemyndigheten, som regelmässigt
underrättar de sociala myndigheterna i kommunen om inkomna ansökningar om
vräkning.

För att ge kommunen möjUghet att förhmdra vräkning
och bevara hyresrätten åt hyresgästen i faU av betataingsförsummelse föreslår
ut-redningJima att kommunens sociataämnd aUtid skaU delges underrättelse när
hyresrätten är förverkad av denna anledning. Utredningarna

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 175

föreslår
därför ett tUlägg till 44 § första stycket hyreslagen av innebörd att
återvinningsfristen skaU börja löpa först sedan vederbörande socialnämnd
delgivits underrättelse om uppsägningen och anlednmgen tUl denna. På så sätt
vinner man enligt utredningama den fördelen att man inte behöver överlämna åt hyresgästen
att själv ta initiativet tiU en förfrågan om socialhjälp.

Utredningama föratsätter att underrättelse tUl
socialnämnd skall betraktas som handUng i ärende rörande socialhjälp och att
den som sådan är underkastad sekretess.

Remissyttrandena. Så gott som aUa remissinstanser
som har yttrat sig i frågan tillstyrker utredningamas förslag eller lämnar det
utan erinran.

Från kommunförbundets och samtliga kommuners sida
uttrycks tiUfredsstäUelse över förslaget. Jönköpings, Göteborgs och Hofors kommuner
nämner att systemet med anmälan tiU socialnämnd fungerar redan i dag för de
aUmännyttiga bostadsföretagens del.

Jönköpings m. fl. kommuner framhåUer att en
vräkning under alla förhållanden har negativa konsekvenser för dem det berör
och ifrågasätter om inte en anmälan tiU socialnämnd borde göras också när vräkning
skaU verkstäUas av andra skäl än betalningsförsummelse.

Norrköpings kommun anser att ett beslut om vräkning
inte bör få meddelas förrän en månad förflutit från det att sociataämnden underrättats
i ärendet. 14 dagar anser kommunen vara en aUtför kort tid för att
socialnämnden skaU ha tillräckligt rådrum att hjälpa hyresgästen.

Bostadsdomstolen anser det tveksamt om man bör
ändra reglema så snart efter den tidigare reformen. Enligt bostadsdomstolen bör
underrättelseskyldigheten avse kommunen och inte socialnämnden.

Justitiekanslern påpekar att viss justering bör
göras av lagtexten så att det klart framgår att socialnämnden endast skaU ha
möjlighet att ingripa när det är fråga om fysisk person.

Datainspektionen avstyrker utredningamas förslag.
Som skäl anför inspektionen att det kan uppfattas som ett otUlbörUgt intrång i
den personliga integriteten. Verket åberopar bl. a. utredningamas eget uttalande
att det fortfarande råder ett motstånd hos många att begära hjälp från sociala
myndigheter. Även Sveriges fastighetsägareförbund anser att
mtegritetsskyddssynpunktema måste beaktas.

Föredraganden. Trots att bosladshyresgästemas
stältamg gentemot hyresvärden i förverkandefallen har förbättrats (se prop.
1973: 23 s. 168 170), har det visat sig att vräkning i många faU inte har
kunnat undvikas. Det är i allmänhet personer med sociala problem i ett eller
flera hänseenden som drabbas av att bli vräkta från sin bostadslägenhet. Inte
sällan är det fråga om människor som av olika skäl inte kommer sig för med alt
själva begära stöd från samhäUets sida.

Vräknmg
är en åtgärd som medför aUvarliga konsekvenser för hyres-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 176

gästen
och dennes familj. Den innebär i allmänhet inte nägon lösning på den utsatta
famUjens situation utan kan tvärtom få omfattande skadeverkningar. Vräkning
bör därför så långt det är möjligt undvikas. EmeUertid kan man inte bortse från
hyresvärdens stältaing i ett ömsesidigt förpliktande avtalsförhållande.
Hänsynen till hyresvärden kräver att vräkningsinstitutet måste kunna användas
som yttersta påföljd när rättelse inte har skett.

Vräkning torde emellertid många gånger kunna
undvikas, om kommunala organ kopplas in i vräkningsfallen. De kommunala
organen har då bl. a. möjlighet att betala förfallen hyra. Kommunen bör emellertid
då kopplas in på ett så tidigt stadium att möjUgheten för hyresgästen att
återvinna hyresrätten inte har gått förlorad. För att man skall nå detta syfte
har boende- och bostadsfinansieringsutredningama föreslagit ett tiUägg till 44
§ första stycket hyreslagen. Enligt förslaget skall återvinningsfristen i delta
lagram börja löpa först sedan också socialnämnden i den kommun, där lägenheten
är belägen, har delgivits underrättelse om uppsägningen och anledningen till
denna.

Förslaget har vunnit anslutning bland så gott som
samtliga remissinstanser. Även jag finner den anvisade lösningen vara
ändamålsenlig. Det måste ligga i samhällets intresse att i här åsyftade
situationer så långt möjligt söka förhindra att ytterligare sociala problem
uppstår. Att kommunen kopplas in på detta tidiga stadium har betydelse även i
de fall då kommunen inle avser att betala förfallen hyra men kommunens
medverkan ändå behövs för att lösa hyresgästens akuta bostadsproblem. Enligt
min mening behöver man inte befara att en underrättelse från hyresvärden till
sociataämnden vid fall av uppsägning på grand av betalningsförsummelse skall
uppfattas som ett otUlbörligt intrång i den personliga integriteten. Jag vUl
erinra om att underrättelsen måste betraktas som handling i ärende rörande
socialhjälp. Den blir därför underkastad de sekretessbestämmelser som gäller
för sådan handling.

Hyresgästens återvinningsmöjUghet enligt 44 § avser
f. n. endast förverkande på grund av betataingsförsummelse. Det finns enligt
min menmg ingen anledning att nu vidga bestämmelsernas tillämpning att avse
även andra fall av förverkande.

Att begränsa undertättelseskyldigheten till fall
där hyresgästen är en fysisk person är enligt min mening inte lämpligt.
Därigenom skulle man utesluta möjligheten för socialnämnd att ingripa när
hyresgäst är t. ex. ett dödsbo.

Vidare anser jag att nu gällande tidsfrister om 12
resp. 14 vardagar bör vara tiUräckUga för att socialnämnden skall ha rådrum att
hjälpa hyresgästen.

I enlighet med det anförda har första stycket
första meningen kompletterats med en bestämmelse om att återvinning, i fråga
om bostadslägenhet, kan ske genom betalning av hyran senast tolfte vardagen
efter

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 177

det
att socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen delgivits
underrättelse om uppsägningen och anledningen till den. Vidare har första
stycket andra meningen kompletterats med en bestämmelse om att beslut om
vräkning inte får meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det alt
socialnämnden delgivits underrättelsen. Om hyresgäst och socialnämnd delges vid
olika tidpunkter räknas tidsfristerna givetvis från den senaste tidpunkten.

Ändringama i 44 § har försetts med
övergångsbestämmelser som motsvarar vad som gällde vid 1973 års ändringar i
paragrafen (se punkt 11 i övergångsbestämmelserna tUl SFS 1973: 187).

Jag kommer att senare anmäla frågan om ändring av
kungörelsen (1973: 199) om undertättelse enligt 12 kap. 44 § jordabalken
(ändrad senast 1974: 826).

46
§

Bostadshyresgäst har besittningsskydd tUl sin
lägenhet. I 46 § hyreslagen anges emeUertid en rad s. k.
besittningsskyddsbrytande grunder, dvs. omständigheter som medför att
hyresgästen ändå kan gå miste om rätten tiU förlängning av hyresavtalet. Det är
hyresnämnden som i förlängningstvist prövar om omständlghetema är sädana att
förlängning skall vägras eUer inte.

Enligt 46 § första stycket 6 skaU
besittningsskyddet brytas bl. a. om avtalet avser lägenhet som upplåtaren
mnehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över
lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta. Besittningsskyddet är alltså
svagare i fråga om en bostadsrättslägenhet som hyrs ut än när det är fräga om
en vanlig hyreslägenhet.

Det har i flera fall förekommit att ett hyreshus
har förvärvats av en bostadsrättsförening och att bostadsrätt har upplåtits tUl
lägenheter som redan har varit uthyrda av den tidigare fastighetsägaren.
Hyresgästema har aUtså hyreskontrakt med den ursprungUge fastighetsägaren men
trots detta förvandlas lägenheterna tiU bostadsrättslägenheter. Om bostadsrättshavaren
tUl en lägenhet säger upp hyresgästen bör frågan om dennes besittningsskydd
bedömas på samma sätt som om bostadsrättshavaren varit ny ägare av
fastigheten. Hyresgästen bör alltså i denna situation ha ett starkare
besittningsskydd än hyresgäst som har ingått hyresavtal med vetskap om att
upplåtaren mnehade lägenheten med bostadsrätt. Denna princip har också följts i
ett flertal avgöranden före bostadsdomstolens tillkomst (se statens hyresråds
praxissamling betr. 12 kap. 46 § 3:71, 4:71, 6: 74/75 och 8: 74/75 samt
Knutsson-Lindqvist Bostadsrättslagen s. 85 och Lejman Den nya hyresrätten s.
317).

Bosladsdomslolen har emellertid i en
förlängningstvist av denna typ (se rättsfall från bostadsdomstolen 13: 76)
funnit att den under 46 § första stycket 6 upptagna upphörsgranden formeUt sett
är tiUämplig.

12 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 175

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 178

EnUgt
bostadsdomstolens uppfattning borde hyresförhållandet visserligen kunna
upplösas åtminstone på sikt men hyresgästen borde anses ha ett starkare
besittningsskydd än om hyresavtalet ingålls med vetskap om att upplålaren
innehade lägenheten med bostadsrätt. På grund därav och med hänsyn framför allt
tUl upplåtelsens varaktighet och till att den erbjudna ersällningslägenheten
inte ansågs skäUgen böra godtas av hyresgästen biföU bostadsdomslolen dennes
förlängningsyrkande. Bostadsdomstolen avkortade dock hyrestiden från ett år
lill sex månader.

Enligt min mening är det viktigt alt hyresgästemas
besittningsskydd inte urholkas. När ett hyreshus förvandlas till ett
bosladsrättshus bör detta inte få medföra någon försämring i den enskilde
hyresgästens ställning. I ett sådant fall bör alltså den under 46 § första
slycket 6 angivna upphörsgrunden inte få tiUämpas för att upplösa hyresförhållandet.

I 7 kap. 1121 §§ jordabalken finns bestämmelser om
nyttjanderälts StäUning vid fastighetens övergång tUl ny ägare. Viktigast i
detta sammanhang är 13 § som slår fast att hyresupplåtelse gäller mot ny ägare
av fastigheten, om upplåtelsen skett genom skriftiigt avtal och tiUträde ägt
rum före överlåtelsen. Hyresavtalet skall alltså gälla oförändrat.

För att klarlägga att bostadsrättsupplåtelsen i den
beskrivna situationen inte bör medföra någon försämrmg i hyresgästernas stältaing
har i ett nytt sista stycke i 46 § tagits in en erinran om att bestämmelserna i
7 kap. om nyttjanderälts ställning vid fastighetens övergång till ny ägare kan
medföra att första stycket 6 inte skall tillämpas även om uppsägningen har
gjorts av någon som har förvärvat bostadsrätt till lägenheten.

Enligt 35 § andra stycket 4 hyreslagen gäller inte
hyresgästs bytesrätt om upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt (se också
24 a § andra stycket). Jag har inte funnit det nödvändigt att beträffande bytesrätten
föra in någon bestämmelse som motsvarar vad jag nyss har föreslagit beträffande
besittningsskyddet. Det måste ändå av 7 kap. kunna följa att hyresgästen inte
går miste om sin bytesrätt. En annan sak är att lägenheten kan bli mindre
attraktiv som bytesobjekt, eftersom den som genom byte övertar hyresrätten får
nöja sig med det svagare besittningsskydd som följer av 46 § första stycket 6.
TiU denna fråga avser jag att återkomma i annat sammanhang.

55
a §

Paragrafen innehåUer endast en ermran om att
viUkorsprövning i vissa faU kan ske även enUgt hyresförhandlmgslagen.

65
§

Paragrafen
innehåUer straffbestämmelser för fall då någon begär ve-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 179

derlag
för upplåtelse eller överlåtelse av bostadslägenhet. Paragrafen fick sin
nuvarande lydelse är 1973 (se prop. 1973: 23 s. 143148). Straffbestämmelserna
har nu skärpts i enlighet med vad som har anförts i den aUmänna motiveringen
(avsnitt 7.11).

Enligt första stycket första meningen är normalstraffet
böter eller fängelse i högst sex månader. Härander faller enstaka upplåtelse av
hyresvärd och enstaka överlåtelse av hyresgäst. I första hand bör böter komma i
fråga, men när omständigheterna är försvårande bör frihetsstraff bli följden.
Som exempel på försvårande omständigheter vid enstaka upplåtelse eller
överlåtelse kan anföras att gärningsmannen genom annonsering eller annoriedes
själv har tagit initiativet tiU transaktionen eller att han på annat sätt har
gått planmässigt tiU väga. Att gärningen avsett betydande belopp är givetvis
också en omständighet som skall beaktas.

Den tidigare särskilda åtalsregeln i första stycket
andra meningen har ersatts av en regel om att straff inte skaU ådömas i ringa
faU. Avsikten är att det bara är helt harmlösa förfaranden som inte skall
föranleda straff. Härmed avses t. ex. fall där någon i samband med överlåtelse
av hyresrätten betingar sig en mindre ersättning för reparationer som han har
låtit utföra i lägenheten eller kräver en i endast ringa mån otillbörlig
gottgörelse för egendom som han har lämnat kvar.

För grovt brott skall enligt andra stycket dömas
till fängelse i högst två år. Vid bedömande av frågan huruvida brottet är grovt
skall särskilt beaktas om det utgjort led i en verksamhet som har bedrivits yrkesmässigt
eller i större omfattning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd mån har
missbrukat sin ställning som ägare eller förvaltare av fastighet.

Tredje stycket motsvarar tidigare andra stycket och
är oförändrat. Det förhållandet att straff inte skall ådömas i ringa fall
påverkar självfaUet inte skyldigheten att återbetala den uppburna
ersättningen.

65
a §

Paragrafen är ny i hyreslagen men motsvarar 2 och 6
§§ bristortiagen. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.11).

Första stycket mnehåller bestämmelser om förbud mot
ersättning utöver fastställd taxa vid lägenhetsanvisning. Bestämmelsema
motsvarar 2 § bristortiagen utom såvitt gäUer den myndighet som skaU faststäUa
taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Denna uppgift, som nu ankommer på
hyresnämnd, skall enUgt andra menmgen ankomma på regermgen eller myndighet som
regermgen bestämmer. I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.11) har
föratskickats att uppgiften kommer att anförtros åt kommerskollegium.

Andra
slycket ersätter straffbestämmelsen i 6 § bristortiagen vid otUl-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 jg

låten
ersättning for anvisning av bostadslägenhet. Straffskalan har anpassats tUl
vad som enligt 65 § föreslås gäUa beträffande otUIåtet vederiag vid upplåtelse
eller överiåtelse av bostadslägenhet. För normal-brottet är straffet böter
eller fängelse i högst sex månader. Vid valet mellan böter och strängare
påföljd bör främst beaktas huravida gärningsmannen utnyttjat annans särskUda
trångmål. Storieken av den otillåtna ersättnmgen har givetvis också mtresse i
sammanhanget.

För grovt brott är straffet fängelse i högst två
år. Som grovt brott bör främst räknas faU då den olagUga verksamheten har skett
vanemässigt eUer eljest är av stor omfattning. Något behov av särskilda bestämmelser
för ringa faU har inte ansetts föreUgga.

Tredje stycket föreskriver skyldighet att betala
tiUbaka otUlåten ersättning och motsvarar 6 § andra meningen bristortiagen.

Av förslaget tiU övergångsbestämmelser tUl
ändringama i bristortiagen (avsnitt 9.5) framgår att äldre straffbestämmelser
skaU gäUa för gäming som har begåtts före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelser

Ändringama föreslås träda i kraft den 1 juU 1978.
Vid 44 § har jag redan berört de övergångsbestämmelser som behövs tiU nämnda
paragraf. I övrigt är det endast ändringama i 19 a § som nödvändiggör särskilda
övergångsbestämmelser.

Som jag har berört tmder 2 § hyresförhandlmgslagen
har flera remissmstanser pekat på att förslaget att förhandlmgsklausul skaU
innehålla en uttrycklig hänvisning tUl förhandUngsordning medför att åtskiUiga
hyreskontrakt måste skrivas om, om mte särskilda övergångsbestämmelser
meddelas. Jag har i fråga om hyresförhandUngslagens ikraftträdande föreslagit
sådana övergångsbestämmelser att merparten av nu gäUande, friviUiga
förhandUngsordningar omedelbart mryms under lagens tUlämpnmgsområde. I
konsekvens härmed bör naturUgtvis också de förhandlingsklausuler, som tecknats
i anslutamg tUl dessa förhandUngsordningar och som utformats i enlighet med då
gällande bestämmelser, tiUerkännas fortsatt gUtighet,

När
det gäller det mmdre antal äldre förhandlmgsordningar, på vilka
hyresförhandlingslagen inte kan tiUämpas, och sådana förhandlingsöverenskommelser,
som enUgt praxis på vissa håU i landet regelbundet träffas utan stöd av
förhandUngsordning, anser jag mig ha anlednmg att utgå från att de förhandlande
partema oavsett hur övergångs-regleringen närmare utformas tämUgen omgående
kommer att anpassa sig tUl det lagfästa förhandlmgsystemet och teckna
förhandlings-ordnmgar enligt hyresförhandlingslagen. En sådan anpassning torde
bli nödvändig redan därigenom att överenskommelser, som träffats i den äldre
ordnmgen, mte kan göras gällade i hyresförhållanden som uppkommer efter de nya
bestämmelsemas ikraftträdande. Man ställs då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 18i

inför
valet att låta hyran för nyinflyttade hyresgäster bestämmas efter enskUda
förhandlingar eUer att teckna förhandUngsordnmg enligt hyresförhandlingslagen.
De äldre förhandlingsmodeUema kommer aUtså snart att visa sig opraktiska. Det
föreUgger emeUertid enligt min mening mte tiUräckUga skäl att omedelbart
förbjuda tiUämpnmgen av överenskommelser som träffats i dessa äldre former.
IntiU dess att de förhandlande partema anpassat sig tUl hyresförhandlmgslagens
system, bör nya överenskommelser kunna träffas i den äldre ordningen och få
verkan mot de hyresgäster, som tecknat hyresavtal före de nya bestämmelsemas
ikraftträdande. Jag anser inte heller att man behöver begränsa tiUämpningen av
de äldre förhandlingsformerna till en viss övergångstid. Som jag nyss sade
kommer dessa förhandlingsformer att kunna fungera endast under en kortare tid.
Man kan då enUgt min menmg överiåta åt de förhandlande parterna att själva
avgöra när de skall gå över till det nya systemet. Kan de inte enas om detta
står möjligheten öppen att med stöd av hyresförhandUngslagen föra frågan tUl
prövning i hyresnämnd.

En ytterligare fråga i samband med övergången från
dessa äldre förhandlingsformer tUl det legala förhandlingssystemet är om de
äldre förhandUngsklausulema skall anses gäUa också förhandUngsöverenskommelser,
som mgås på grandval av en förhandUngsordnmg enligt hyresförhandlingslagen som
i sm tur träffas meUan de i klausulen angivna partema. Genom att underteckna
dessa klausuler har hyresgästema överlämnat bestämmanderätten om hyresvUlkoren
tUI de förhandlande partema. Det finns då inte skäl att avkräva hyresgästema en
ny klausul enbart av den anlednmgen att de förhandlande parterna anpassar sig
till ett system, som också innebär att den enskUde hyresgästen får en starkare
stäUning. Övergångsbestämmelsema bör därför ges sådant innehåll att de gamla
klausulema i dessa faU får fortsätta att gälla. Jag förutsätter härvid att de
förhandlande partema på lämphgt sätt underrättar hyresgästema om att avtal om
förhandlingsordning har träffats.

Som jag har framhåUit i anslutning tiU 2 § innebär
övergångsregleringen att förhandUngsklausuler i äldre hyreskontrakt som
överensstämmer med 19 a § andra stycket hyreslagen i dess nuvarande lydelse
också i fortsättaingen skaU äga verkan mot hyresgästema (jfr avsnitt 9.1). Som
utredningen har påpekat kan det ibland uppstå tvekan om huruvida ordet
"hyra" i en äldre förhandUngsklausid omfattar dels separat
debiterade bränslekostnader m. m., dels frågor som rör andra boendeförhåUanden
än hyrans storlek.

I likhet med utredningen anser jag att frågan vad
en äldre förhandlingsklausul skaU anses omfatta måste avgöras genom en toLknmg
av klausulen. Härvid skaU självfaUet vanUga metoder för avtalstolkning
tillämpas. Klausulens ordalydelse bör aUtså inte vara det enda som tiUmäts
betydelse vid tolkningen. Man måste också beakta såväl parter-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 182

nas
avsikter och övriga förhåUanden, när avtalet träffades, som den praxis parterna
har utbUdat vid tUlämpnmgen av klausulen. Har klausulen tUlkommit för att
möjliggöra genomförande av överenskommelser enligt en förhandlmgsordning med
en vidare förhandlingsram än själva hyran, ligger det enligt min uppfattning
nära tUl hands att anse klausiden omfatta samtUga överenskommelser enligt
förhandlingsordningen. Detsamma bör enUgt min mening gäUa om de förhandlande
partema sedvanemässigt kommit att tUlämpa en vidare förhandlmgs-ram än den
urspmngliga. Skulle emellertid en tolkiung av en äldre förhandlingsklausul ge
vid handen att den avser en snävare förhandlingsram än den som en i
överensstämmelse med hyresförhandlingslagen nytecknad förhandUngsordning
mnehäUer, måste klausulen skrivas om för att överenskommelser, som ligger
utanför den gamla klausulens tillämpningsområde, skall kunna göras gäUande mot
hyresgästema.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har ändringen
i 19 a § försetts med en övergångsbestämmelse som innebär att
förhandlmgsklausul som mförts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande och
som utformats i enlighet med 19 a § andra stycket i dess äldre lydelse, fortfarande
skall äga verkan mot hyresgästerna. En sådan äldre förhandUngsklausuI skaU vid
tUlämpningen av den i 19 a § första stycket upptagna bestämmelsen om förbud mot
svävande hyra anses som förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen.

9.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hjresnämnder

4§

EnUgt hyresförhandlingslagen kan hyresnämnds
prövnmg påkallas i två principiellt olUca typer av ärenden. Den ena typen är
tvister mellan enskUd hyresgäst och hyresvärd. Dessa tvister kan gälla prövning
av förhandUngsöverenskommelse enUgt 22 §, giltighet av hyresviUkor enligt 23 §
eUer återbetahungsskyldighet enUgt samma paragraf eller prövning av
hyresvillkor enligt 24 § hyresförhandlingslagen. Den andra ärendetypen är
tvister meUan hyresgästorganisation och hyresvärd. Dessa tvister kan gäUa rätt
till förhandlingsordning eUer rätt tiU förlängning av sådan eidigt 9 eller 13 §
hyresförhandUngslagen eUer rätt tiU skadestånd enUgt 26 eller 27 §
hyresförhandlingslagen.

De tvister meUan enskild hyresgäst och hyresvärd,
som med stöd av hyresförhandUngslagen kan hänskjutas tUl hyresnämnden, skfljer
sig i princip mte från de i hyreslagen reglerade förlängnings- och
villkors-tvisterna. De kan handläggas på samma sätt som de vanliga hyrestvis-tema.
För handläggnmg av de nytUlkomna ärendena om tvist mellan hyresgästorganisation
och hyresvärd krävs däremot särsldlda bestämmelser.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 183

I första stycket har i en ny punkt, 2 a, angivits
att hyresnämnd har tiU uppgift att pröva tvist om hyresvillkor enligt 2224 §§
hyresförhandlingslagen samt tvist om återbetalningsskyldighet enligt 23 §
samma lag. Härigenom kommer handläggningsreglerna i 713 a §§ för ärende om
hyrestvist m. m. att bli tillämpliga. Vissa följdändringar krävs dock i dessa
paragrafer.

Vidare har i en ny punkt, 5 a, angivits att
hyresnämnd har till uppgift att pröva tvist mellan hyresvärd och
hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen. I 15 a § har tagits in nya
handläggningsregler för dessa ärenden.

10 § I paragrafen har endast gjorts en följdändring
till ändringen i 4 §.

n§

Paragrafen innehåller bestämmelser om
återupptagande av ärende som avskrivits på grand av sökandens utevaro. Genom en
ändring i paragrafens första stycke har bestämmelsema gjorts tillämpliga på
tvister enUgt 22 och 24 §§ hyresförhandUngslagen. Jag anser däremot i likhet
med utredningen att de rättssäkerhetssynpunkter, som ligger bakom bestämmelsema
om återupptagande, inte motiverar att bestämmelsema gäller även tvist enligt
23 § hyresförhandUngslagen.

lla§

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
förbud för hyresnänmd att pröva hyresvärds yrkande om hyreshöjning, om
hyresvärden inte iakttagit sin primära förhandlingsskyldighet enUgt
hyresförhandUngslagen. Också yrkande om ändring av bränsle- eller va-klausul
omfattas av förbudet.

Bestämmelsema har behandlats i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 7.7). Syftet med bestämmelsema är att förhmdra att
hyresvärden kan kringgå kravet på primär förhandlingsskyldighet genom att säga
upp hyresgästen för avflyttning och driva sitt krav på högre hyra eller ändring
av bränsleklausul m. m. i en förlängningstvist inför hyresnämnden. Det i
paragrafen upptagna processhindret skall iakttas av hyresnämnd självmant. Detta
är nödvändigt eftersom bestämmelsen syftar tUl att UpprätthåUa
förhandlingsordningens regler och den ena parten i avtalet om
förhandlmgsordning, hyresgästorganisationen, inte är part i hyres-tvisten.
Hyresnämnd får alltså i hyrestvist enligt hyreslagen, där hyresvärd t. ex.
begärt högre hyra, först utreda om förhandlingsskyldighet föreligger och, när
så är fallet, om denna har fullgjorts. Kan hyresvärden inte visa att han har
fullgjort sin förhandlingsskyldighet, bör hyresnämnden omedelbart avvisa hans
yrkande om höjnmg av hyran. Det bör understrykas att bestämmelserna endast
avser hyrestvist enligt hyres-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 I84

lagen.
Om förhandlingar förs enUgt hyresförhandlingslagen är det naturligt att
hyresvärden använder sig av den nya prövningsmöjUgheten enligt 24 §
hyresförhandlingslagen.

Enligt 3 § hyresförhandUngslagen kan hus som
omfattas av förhand-Imgsordnmg iimehåUa lägenhet som är undantagen från
förhandUngsordningen. Om hyreshöjntag krävs för sådan lägenhet, åligger det hyresvärden
att förebringa utredning om att förhandUngsordningen mte gäUer för lägenheten.
Om förhandlingsordning däremot saknas för ett hus, bör hyresnänmden i allmänhet
kunna godta hjTesvärdens uppgift att så är fallet.

12 §

I paragrafens sista stycke har gjorts en
följdändring tiU ändringen i4§.

15
a §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
ansökan i ärende om förhandlingsordning m. m. och om hyresnämnds handläggning
av sådant ärende. Bestämmelserna torde inte kräva någon närmare motivering.

17
§

I paragrafen har lagts tiU två nya stycken, som
mnehåller bestämmelser om skyldighet för hyresnämnden att bereda hyresgästorganisation
tiUfälle att yttra sig i vissa ärenden.

Tredje stycket avser tvist om hyresvUlkor enUgt 22
§ hyresförhandUngslagen. Den av hyresgästen klandrade
förhandlmgsöverenskommel-sen har ingåtts mellan hyresvärd och
hyresgästorganisation. Det är därför naturligt att hyresgästorganisationen får
tiUfälle att framföra sina synpunkter även i hyresnämnden. Jag hänvisar till
vad jag har anfört härom i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.9). Yttrande
från hyresgästorganisationen bör i allmänhet inhämtas skriftligen. Om det
anses påkaUat, möter det inte hinder att kaUa hyresgästorganisationen tUI
sammanträde med parterna inför nämnden.

Fjärde stycket avser den situationen att
hyresnämnden i tvist om förhandlmgsklausul anser att det föreligger skäl alt
förordna att förhandlingsordning mte vidare skaU gälla (se 4 § andra stycket
hyresförhandlingslagen). Ett sådant beslut bör naturUgtvis inte få meddelas
innan hyresgästorganisation som har förhandlingsrätt enligt förhandlingsordningen
har fått tillfälle att yttra sig.

22
§

Paragrafen innehåUer f. n. bestämmelser om
rättskraft hos vissa beslut av hyresnämnd (se härom prop. 1973: 23 s. 205).

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 185

De ärenden hyresnämnd får att pröva enligt hyresförhandlingslagen
är med ett undantag sådana att hyresnämnds avgörande i ärendena bör äga
rättskraft, om beslutet inte överklagas, dvs. tilläggas samma verkan som
domstols lagakraftvunna dom. Undantaget avser beslut varigenom ansökan om rätt
tiU förhandUngsordnmg enligt 9 § hyresförhandlingslagen har lämnats utan
bifaU. Ett sådant beslut bör mte utgöra hinder för hyresgästorganisation eUer
hyresvärd att få tiU stånd ny prövning av den genom beslutet avgjorda frågan.
Skulle hyresvärden eUer hyresgästorganisation, som vägrats rätt tUl
förhandlingsordning, göra en ny ansökan på samma skäl och samma utrednmg som i
föregående ärende, kommer ansökningen givetvis regelmässigt att ogillas under
hänvisning till att sökanden mte åberopat annat än vad som har anförts i det
tidigare ärendet.

Paragrafen
har ändrats i enlighet med det anförda.

23
§

Paragrafens första stycke mnehåller hänvisningar
till den lagstiftning som innehåller bestämmelser om talan mot hyresnämnds
beslut. Uppräkningen har kompletterats med en hänvisning till
hyresförhandlingslagen. Andra stycket innehåller en uppräknmg av de fall då
särskUd talan får föras mot beslut av hyresnämnden. Bestämmelserna har kompletterats
så alt de kommer att avse båda typer av ärenden enligt hyresförhandlingslagen.

32
§

Paragrafen mnehåUer f. n. bestämmelser om att vissa
beslut av hyresnämnd får verkställas som lagakraftägande dom. Paragrafen har
kompletterats så att motsvarande gäUer dels beslut om återbetalning av för
mycket uppburen ersättning enUgt 22 eller 23 § hyresförhandlingslagen, dels
beslut om skadestånd enligt 26 eller 27 § hyresförhand-lingslagen.

9.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Ändringen i 28 § motsvarar den ändring som gjorts i
22 § nämndlagen (se avsnitt 9.3).

9.5
Förslaget till lag om ändrmg i lagen (1973:189) med särskOda hyresbestämmelser
för vissa orter

Ändringama i lagen föranleds av förslaget att
flytta förbuds- och straffbestämmelsema rörande förmedlingsprovision i 2 och 6
§§ tUl

s. 186 Kontrollera mot PDF

65
a § hyreslagen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.11).

Ändringarna innebär att 2 §, som innehåller själva
förbudsbestämmelserna, upphävs och att straffbestämmelserna för brott mot 2 §
samt bestämmelsen om återbetalningsskyldighet utmönstras ur 6 §. Vidare har
förfarandereglema i 4 § första stycket rörande ärende om ersättning enligt 2 §
tagits bort. Detta föranleder i sin tur en jämkning av bestämmelserna i 4 §
andra stycket. Den ursprungliga lydelsen av 4 § andra stycket upptog en
hänvisning till 14 § nämndlagen, varav följde att bl. a. fråga om faststäUelse
eUer ändrmg av bostadsförmedlmgstaxa endast kunde tas upp av hyresnämnd efter
ansökan. För att ge hyresnämnd möjlighet att ta egna mitiativ i dessa ärenden
och för att nämnds beslut skulle bli bmdande för aUa berörda, togs sedan hänvisningen
tiU 14 § nämndlagen bort ur 4 § andra stycket (prop. 1974: 150 s. 516). Flyttas
bestämmelsema om förmedUngsprovision till hyreslagen omfattar bristortiagen
endast de s. k. kontoriseringsärendena. Dessa ärenden bör endast kunna tas upp
av hyresnämnd efter ansökan. Hänvisningen tUI 14 § nämndlagen har därför åter
förts in i 4 § andra stycket.

I en övergångsbestämmelse sägs att de nuvarande
bestämmelserna rörande otillåten förmedlingsprovision i 2 och 6 §§ skall gäUa i
fråga om gäming som begåtts före ikraftträdandet. Bestämmelsen är ett uttryck
för den allmänna princip som återfinns i 5 § andra slycket andra punkten lagen
(1964: 163) om införande av brottsbalken.

9.6
Förslaget tiU lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)

16 §

Paragrafen ger i sin nuvarande lydelse rätt för
bostadsrättshavare att sedan två år förflutit från det bostadsrätten uppläts
avsäga sig bostadsrätten, varigenom han blir fri från sina förpliktelser.
Bostadsrätten övergår då till bostadsrättsföreningen, men först på den fardag
för avträdande av hyrd lägenhet som inträffar närmast efter tre månader från
avsägelsen.

Enligt 4 a § hyreslagen har bostadshyresgäst sedan
den 1 januari 1975 generell rätt att säga upp hyresavtal att upphöra vid
månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen. Som
motivering till denna regel anfördes att hyreslagens aUmänna bestämmelser om
uppsägning kunde medföra att hyresgästen, om han flyttade i förtid, tvmgades
betala dubbel hyra under lång tid samt att en sådan betalningsskyldighet i
många fall kunde framstå som oskäligt betungande (se prop. 1974: 150 s. 459 och
484).

HSB har hemställt att 16 § bostadsrättslagen ändras
så att även avsägelse av bostadsrätt efter den tvååriga karenstiden skaU kunna
ske

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 187

med
tre månaders uppsägnmgstid. Som motivering har HSB anfört att det visserligen
inte är särskUt vanligt att problemet uppkommer inom HSB:s
bostadsrättsföreningar men att det ter sig svårförklarligt att principen om
laga fardag inte har övergivits även i bostadsrättslagen.

HSB:s hemställan har behandlats i en mom
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1976: 17) Följdlagstiftning
till en ny föreningslag. Promemorian har remissbehandlats.

Enligt promemorian finns det utöver den tvååriga
karenstiden ingen anlednmg att uppställa strängare krav i fråga om rätten alt
avsäga sig bostadsrätt än som gäller för uppsägning av hyresavtal.

I promemorian anförs vidare att bestämmelsen i 4 a
§ hyreslagen innebär att hyresgäst har möjUghet att säga upp hyresavtal till
en senare tidpunkt än vid det månadsskifte som mträffar tidigast efter tre månader
frän uppsägningen. En motsvarande möjUghet bör föreligga också vid avsägelse
av bostadsrätt, inte mmst därför att det ligger i föreningens intresse att
avsägelse sker på ett så tidigt stadium som möjligt. Om bostadsrättshavare
vill att bostadsrätten skall övergå till föreningen vid senare tidpunkt än vid
det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från avsägelsen, bör
han ange tidpunkt i avsägelsen. Av praktiska skäl bör övergång äga rum endast
vid månadsskifte. I promemorian föreslås i enlighet härmed en ändring i 16 §
andra stycket bostadsrättslagen.

Vid remissbehandlingen av promemorieförslaget har
detta tUlstyrkts av de två remissmstanser som särskUt yttrat sig i frågan,
nämligen HSB och Stockholms bostadsförenmgars centralförening.

Jag anser att HSB:s hemställan bör bifallas. 16 §
bostadsrättslagen har ändrats i enUghet med promemorieförslaget.

Som föresläs i promemorian bör den föreslagna bestämmelsen
gälla även i fråga om bostadsrätt som har upplåtits före ikraftträdandet. Har
avsägelse skett dessförinnan, bör dock äldre bestämmelser gälla. Övergångsbestämmelserna
har utformats i enlighet härmed.

9.7
Förslaget tiU lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Enligt 1 § tredje stycket bostadssaneringslagen
(1973:531) avses i denna lag med organisation av hyresgäster riksorganisation
eller förening som är ansluten tiU sådan organisation och inom vars verksamhetsområde
fastigheten är belägen (se prop. 1974: 150 s. 444 och 508). Sådan organisation
har på olika sätt tUlförsäkrats mflytande vid tUl-lämpningen av lagen. Sålunda
föreskrivs i 2 § att organisation av hyresgäster får ansöka hos hyresnämnden
om upprustningsåläggande eller använctamgsförbud. Enligt 2 a § första stycket
kan organisation av hyresgäster hos hyresnämnden ansöka om förbud för
fastighetsägare att utföra åtgärd som inte kräver byggnadslov, om inte åtgärden
behövs

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 188

för
att bostadslägenhet skaU uppnå lägsta godtagbara standard. EnUgt 2 a § andra
stycket kan organisation av hyresgäster motsätta sig annan åtgärd som kräver
byggnadslov än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara
standard. Hyresnämnden kan dock medge fastighetsägaren att utföra åtgärden.

Vid byggnadslovsprövningen kontroUerar
byggnadsnämnden att bestämmelsema i 2 a § andra stycket iakttas. Detta sker i
normalfaUet genom att den som ansöker om byggnadslov bifogar ett intyg från hyresgästföreningen
om att föreningen inte motsätter sig åtgärden (se prop. 1974: 150 s. 448 och
528). Bestämmelser som berör organisation av hyresgäster fmns också i 19 och 22
§§.

Hyresgästmflytandet enligt bostadssaneringslagen
bör enUgt mm mening kunna utövas även av sammanslutaing av hyresgäster som
står utanför riksorganisation. Jag hänvisar tiU vad jag har anfört i dessa frågor
i den allmänna motivermgen (avsnitt 7.5) och vid tillkomsten av
bostadsförvaltamgslagen (1977: 792), som har trätt i kraft den 1 januari 1978
(prop. 1976/77: 151 s. 53). Samtidigt medför utformningen av hyresgästemas
vetorätt enUgt 2 a § andra stycket att fastighetsägaren aUtid måste veta tiU
vUken organisation av hyresgäster han skaU vända sig för samråd om planerade
åtgärder i fastigheten.

Saken bör enligt min menmg lösas sä, att
hyresgästinflytandet i första hand utövas av den organisation som har avtal om
förhandlingsordning för fastigheten. Saknas förhandUngsordnmg bör
fastighetsägaren dock liksom f. n. kunna vända sig tiU riksorganisation eller
förenmg som är ansluten tiU riksorganisation. Det är då också sådan organisation
som bör få mitiativrätt enligt lagen.

Definitionen i I § tredje stycket har ändrats i
enUghet med det anförda.

Jag kommer att i annat sammanhang ta upp frågan om
den geografiska begränsnmg som f. n. gäller i fråga om hyresgästinflytandet
vid tUlämpnmgen av 2 och 2 a §§ (se övergångsbestämmelserna tUl SFS 1974: 821
samt SFS 1976: 673).

9.8
Förslaget till lag om ändring I lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen

Ändringen i 3 § innebär att avvecklmgsperioden
förlängs t. o. m. den 31 december 1978. Skälen för förlängningen har redovisats
i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.12).

10
Hemställan

Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen tUl 1.
hyresförhandlingslag,

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 189

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändrmg i lagen (1974:
1082) om bostadsdomstol,

5.
lag om ändring i lagen
(1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

6.
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479),

7.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),

8.
lag om ändring i lagen
(1974:1080) om avveckling av hyresregleringen.

11
Beslut

Regeringen
beslutar i enUghet med föredragandens hemställan.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 190

Bilaga 1 Hyresrätlsutredningens förslag

1
Förslag till

Lag
om förhandlingsordning på bostadsbyresmarknaden

Härigenom
föreskrives följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Avtal om förhandlingsordning enligt denna lag slutes mellan hy

resvärd eller organisation av fastighetsägare, i vUken hyresvärden är

medlem, och organisation av hyresgäster.

Vad som sägs om avtal om förhandlmgsordnmg och om
verkan av att sådant avtal träffats gäller i tiUämpliga delar även beslut om
förhandUngsordning som meddelats av hyresnämnd eller bostadsdomstolen.

2 §
Med förhandlmgsklausul avses i denna lag bestämmelse i hyresav

tal att överenskommelse om hyra eUer annat hyresvUlkor, som träffas

efler förhandlmg enligt förhandlmgsordning (förhandlingsöverenskom

melse), skaU tiUämpas i hyresförhållandet.

Förhandlingsrätten

3 §
FörhancUmgsordning skall omfatta samtliga bostadslägenheter i ett

eller flera hus, om ej parterna är ense om att undanta viss lägenhet. För

handlingsordning gäller ej för bostadslägenhet, om hyresnämnd eUer bo

sladsdomslolen lämnat hyresvärdens talan om införande eller bibehål

lande av förhandlmgsklausul i hyresavtalet utan bifall.

Förhandlmgsordnmg innebär skyldighet för
hyresvärden att påkalla förhandlmg i fråga om höjning av hyran och rätt för
båda parterna att påkalla förhandling åtmmstone i fråga om

1.
hyresvUlkoren,

2.
lägenhetemas och husets skick,

3.
gemensamma anordnmgar,

4.
övriga boendeförhållanden i den
mån de rör hyresgästerna som kollektiv eller rör enskUd hyresgäst, som
uppdragit åt den förhandlingsberättigade hyresgästorganisationen att företräda
honom i saken.

Fastställande,
uppsägning och förlängning av förhandlingsordning

4
§ Avtal om förhandlingsordning
skall upprättas skriftiigen och undertecknas av parterna.

5
§ Avtal om
förhandlingsordning skaU ange:

1.
parterna,

2.
de lägenheter som avses med
förhandlingsordnmgen,

3.
de frågor utöver dem som nämns
i 3 §, rörande vUka förhandUng skall eUer kan påkallas,

4.
den tidpunkt från vUken
förhandlmgsordningen skall gäUa.

6 §
Förhandlmgsordnmg upphör att gäUa efter uppsägning. Uppsäg

ning skaU vara skriftlig och skall delges motparten.

GäUer förhandlmgsordning tills vidare, upphör den
att gälla tidigast vid det månadsskifte som mträffar närmast efter tre månader
från uppsägningen.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 191

GäUer förhandlmgsordning för bestämd tid, skaU
uppsägningen ske senast tre månader före utgången av den bestämda tiden för att
förhandlingsordningen skall upphöra att gälla.

Saknar förhandlmgsordning, som avses i tredje
stycket, bestämmelse om verkan av utebliven uppsägnmg och sker ej uppsägning i
rätt tid, anses förhandlingsordnmgen förlängd på ett år.

7
§ Vägrar hyresvärd att efter
skriftlig begäran från organisation av hyresgäster sluta avtal om
förhandlmgsordning eller uppsäges förhand-Imgsordnrngen från hyresvärdens sida,
har hyresgästorganisationen ändå rätt lUl förhandlingsordning, om det ej kan
anses obUligt mot hyresvärden eUer mot hyresgästema.

8
§ Vägrar organisation av
hyresgäster att efter skriftUg begäran från hyresvärd sluta avtal om
förhandlmgsordning eUer uppsäges förhandlmgsordningen av
hyresgästorganisationen, har hyresvärden ändå rätt till förhandUngsordnmg, om
det ej kan anses obilligt mot hyresgästorganisationen eller mot hyresgästema.

9
§ Föreligger tvist om förlängning
av förhandlingsordning enligt 7 eller 8 §, har part som blivit uppsagd att
senast tre veckor efter det att han fått del av uppsägningen hänskjuta tvisten
till hyresnämnden. Gör han det ej, är rätten tUl förlängnmg förfallen.

10
§ Är fråga om förlängning av
förhandlingsordning ärmu ej avgjord, när förhandUngsordnmgen på grund av
uppsägnmgen slculle ha upphört alt gälla, skall förhandlingsordningen tUlämpas
tiU dess att frågan är slutiigt avgjord.

11
§ Avtal om förhandUngsordning
gäller även för ny hyresvärd.

Har den tidigare hyresvärden försummat att upplysa
om att förhandlmgsordning gäller för bostadslägenhetema, är han skyldig att
ersätta den nye hyresvärden skada som uppstått till följd av att denne varken
ägt eller bort äga kännedom om förhandlingsordningen.

Förhandlingen

12 §
Part som vill förhandla skall göra framsläUrung hos motparten

om förhandling. FramstäUningen skall vara skriftUg och ange den eUer

de frågor om vUka förhandUng påkallas.

Sammanträde för förhandling skall hållas inom tre
veckor efter det att förhandltagsframstäUning gjorts hos motparten.

Avkelse från föreskriftema i första och andra
styckena får göras genom avtal i den ordning som sägs i 4 §.

13 §
Förhandlmgsskyldig part skall själv eller genom ombud mställa

sig vid förhandlingssammanträde och lägga fram motiverat förslag tUl

lösning av den fråga som förhandlingen avser.

Om
part begär det, skaU föras protokoll som justeras av båda parter.

14 §
Part som vid förhandling åberopar viss handlmg skaU vid sam

manträde håUa den tiUgängUg för motparten, om denne begär det.

Förhandlingsöverenskommelsen

15 §
Förhandlmgsöverenskommelse skall avfattas skriftligen och un

dertecknas av partema.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 192

16 §
Har förhandlmgsöverenskommelse träffats om hyran eller annat

hyresvUlkor för bostadslägenhet, har hyresgästen rätt att inom tre måna

der från den dag då vUlkoret började tillämpas i hyresförhållandet be

gära hyresnämndens prövnmg av överenskommelsen.

Vid prövning av det hyresvUlkor som
överenskommelsen avser skall 12 kap. 48 § jordabalken äga motsvarande
tillämpning.

Beslut varigenom hyresvUlkor ändras träder i stäUet
för förhandlmgs-överenskommelsen i den delen.

Ändras förhandlingsöverenskommelse genom beslut av
hyresnämnd eller bostadsdomstolen, är hyresvärden skyldig att tUI hyresgästen
betala tiUbaka vad han till följd därav uppburit för mycket jämte ränta. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975: 635) för tiden från dagen för beloppets
mottagande tiU dess att beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

17 §
Gäller förhandUngsordnmg, är avtal om hyreshöjning som hyres

värden träffar med hyresgäst ogiltigt och hyresvärden skyldig att betala

tillbaka vad han uppburit för mycket.

Första stycket gäller ej, om förhandUng om den
begärda hyran avslutats utan att överenskommelse träffats eller om mot sådan
förhandling mött hinder, som ej berott av hyresvärden eUer av den organisation
som företräder honom enUgt förhandlmgsordningen.

Rätt
till prövnmg av hyresvillkoren i vissa fall

18 §
Har förhandUng erdigt förhandlmgsordnmg avslutats utan att

överenskommelse träffats, har hyresvärden och hyresgäst rätt att upp

säga hyresavtalet för ändring av hyresvUlkoren i den del som förhand

lingen har avsett. Detsamma gäUer om mot förhandling mött hinder,

som ej berott av den som påkallat ändrmg av hyresvUlkoren eller av den

organisation, som företräder honom eidigt förhandUngsordningen.

Uppsägnmg för ändamål som avses i första stycket
får ske till det månadsskifte som inträffar närmast tre månader efter
uppsägningen. I uppsägnmgen skall anges den villkorsändring som begärs.

Den, som uppsagt hyresavtalet enligt första
stycket, skall inom tre veckor från uppsägningen hänskjuta tvisten tUl hjrresnämnden.
Gör han det ej, är uppsägnmgen utan verkan. Vad som har sagts nu gäller ej i
fråga om hyresgästs uppsägning, om mom samma tid tvist hänskjutes till nämnden
enUgt 12 kap. 49 § tredje stycket jordabalken.

19 § Vid prövning av tvist som avses i 18 §
gäller följande.

Villkoren för den fortsatta förhyrningen skaU fastställas enligt 12 kap.

48
§ jordabalken.

Om särsldlda skäl föreUgger, får hyresnämnden pröva
även hyresviUkor som har samband med det vUlkor som förhandlingen har avsett.

Om det av särskUd anledning fiimes skäligt, får
hyresnämnden förordna att beslut om hyra skall avse jämväl tid före den dag
till vilken avtalet uppsagts.

Bestämmelsema i 12 kap. 50 § andra punkten och 53 §
jordabalken äger motsvarande tUlämpning.

Beslut varigenom hyresvillkoren ändras anses som
avtal om villkoren för fortsatt förhyrning.

20 §
Vid tUlämpnmgen av 18 § skall, om förhandlingsordningens par-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 193

ter
ej enats om annat, förhandUng anses avslutad när part som har fuUgjort sm
förhandUngsskyldighet enligt 13 § första stycket ger motparten skriftiigt
besked om alt han frånträder förhandUngen.

Skadestånd

21
§ Iakttar hyresvärd icke sm
skyldighet att påkalla förhandlmg enUgt 3 § eUer enligt föreskrift i
förhandlingsordning, är han skyldig att ersätta hyresgästorganisationen skada
som uppstått tUl följd av förfarandet.

22
§ Underiåter part, sedan
motparten i behörig ordnmg kallat till förhandlmg, att fullgöra sm
förhandUngsskyldighet enUgt 13 § första stycket eller eidigt föreskrift i
förhandlingsordmg, är han skyldig att ersätta motparten skada som uppstått tiU
följd av förfarandet. Detsamma gäller, om part bryter mot 13 § andra stycket
eUer mot 14 §.

23
§ Vid bedömande om och i vad
mån skada uppstått skaU hänsyn tas även till parts mtresse av att denna lag och
förhandlingsordnmgen iakttas och tiU övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

24
§ Den, som vill fordra
skadestånd enligt 21 eUer 22 §, skall dels inom två månader från det han erhöll
kännedom om den omständighet på vUken anspråket grundas underrätta motparten om
sitt anspråk, dels också mom två år från det skadan inträffade hänskjuta tvist
om anspråket tUl hyresnämnden. Försummas det, är rätten till prövning av
anspråket förlorad.

Övriga
bestämmelser

25
§ Fråga enligt denna lag
prövas av hyresnämnd.

26
§ I fråga om förfarandet vid
hyresnämnden fuins bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder.

27
§ Talan mot hyresnämnds beslut
enligt denna lag föres hos bostadsdomstolen genom besvär mom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skaU inges tUl domstolen.

28
§ I tvist som avses i 16 eller
18 § skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i
den mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 men äger
ej tiUämpiung i fräga om faststäUelse eUer ändring av övergängshyra enligt
lagen (1974:1080) om awecklmg av hyresregleringen. Lagen gäller även avtal om
förhandUngsordnmg som ingåtts före ikraftträdandet, om avtalet överensstämmer
med bestämmelserna i 1 §, 3 § första stycket, 4 och 5 §§ samt mnefaltar rätt
att påkalla förhandlmgar rörande de frågor, som anges i 3 § andra stycket 14.

13
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 175

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 194

2
Förslag fill

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrives i fråga om 12 kap. jordabalken,

dels
att 19 a, 49 och 65 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i kapidet skall införas två nya paragrafer, 55 a och 65 a §§.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 a §1 Hyran för bostadslägenhet skall vara till
beloppet bestämd i avtalet. Detta gäller dock ej ersättaing för kostaad som
hänför sig till lägenhetens uppvärmnmg, förseende med varmvatten eller
elektrisk ström eller avgifter för vatten och avlopp.

Ulan hinder av första stycket Utan hmder av
första stycket

första punkten gäUer förbehåll i första punkten gäUer förhand

hyresavtal att hyran skall utgå lingsklausul enligt lagen

med belopp som bestämmes ge- (1977:000) om förhandlingsord-

nom skriftlig överenskommelse ning på bostadshyresmarknaden,

mellan å ena sidan hyresvärden el

ler organisation av fastighetsägare,

i vilken hyresvärden år medlem,

och å andra sidan organisation av

hyresgäster.

Har avtal träffats i strid med vad som sägs i
första och andra styckena, skall hyran utgå med belopp som är skäligt med
hänsyn främst lill partemas avsikter och övriga förhållanden när avtalet
träffades.

Om ogiltighet av avtal om hyra

för bostadslägenhet i vissa fall när

förhandlingsordning gäller finns

bestämmelser i lagen om förhand

lingsordning på bostadshyres-

n marknaden.

49 §2 Föreligger tvist om förlängnmg av hyresavtal
enligt 46 eller 47 § eller om vUlkor för sådan förlängning, åligger det
hyresvärden att skriftiigen meddela hyresgästen, att denne, om han icke går med
på att flytta, har' att senast tre veckor efter det att han fått del av
meddelandet hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden. Meddelandet skaU lämnas i den
ordning som enligt 8 § gäller för uppsägnmg. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket
tredje punkten gäller dock ej.

Meddelande som avses i första stycket skall lämnas
senast mom tre månader efter hyrestidens utgång. Iakttages ej tiden, är
uppsägningen utan verkan, om hyresgästen ej före tremånaderstidens utgång har
hänskjutit tvisten tUl hyresnämnden eUer ändå avflyttat.

1 Senaste
lydelse 1973: 187.

2 Senaste
lydelse 1974: 820.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom
enligt första och andra styckena, har den som fordrar förlängning att hänskjuta
tvisten tiU hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej
deima, förfaUer rätten till förlängning av avtalet. Vad som har sagts nu gäUer
ej, om inom samma tid tvist hänskjutes till nämnden enligt 54 § fjärde stycket.

Föreslagen lydelse

Om hyresvärden fuUgjort vad som åligger honom
enligt första och andra styckena, har den som fordrar förlängning att hänskjuta
tvisten tUl hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej
denna, förfaUer rätten tiU förlängning av avtalet. Vad som har sagts nu gäller
ej, om inom samma tid tvist hänskjutes till nämden enligt 54 § fjärde stycket
eller av hyresgästen enligt 18 § tredfe stycket lagen (1977:000) om
förhandlingsordning på bostadshyresmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

55
a §

Om rätt till prövning av hyresvillkoren för
bostadslägenhet i vissa fatt när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser
i lagen (1977: 000) om förhandlingsordning på bostadshyresmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

65 Uppställer någon uppsåtUgen vUlkor om särskilt vederlag för
upplåtelse av bostadslägenhet eUer för överlåtelse av hyresrätt tiU sådan
lägenhet, dömes tiU böter e//er fängelse i högst ett år. Gärningen får icke
åtalas av åklagare, om ej åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Uppställer någon uppsåtiigen vUlkor om särskilt
vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet eUer för överlåtelse av hyresrätt
tUl sådan lägenhet, dömes tUl böter eller fängelse i högst sex månader. I
ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två
år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall
särskilt beaktas om det utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt
eller i större omfattning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd mån har
missbrukat sin ställning som ägare eller förvaltare av fastighet.

ViUkor som avses i första stycket är ogUtigt. Den
som uppstäUt vUlkoret är skyldig att återbära vad han mottagit.

3
Senaste lydelse 1973:187.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 196

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

65
a §

Ej får någon mottaga, träffa avtal om eller begära
ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning
får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som bestäms av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket dömes
till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, dömes till
fängelse i högst två år.

Den som uppburit ersättning i strid med första
stycket är skyldig att återbära vad han mottagit.

Denna
lag träder i kraft den 1 jiUi 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Förslag i SOU 1975: 51

Boende-
och bostadsfinansieringsutredningamas förslag till ändring i 12 kap. 44 §
jordabalken (se SOU 1975: 51 s. 529).

12
kap.i 44 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1
förverkad på grund av dröjsmål med betalning av hyra och har hyresvärden med
anledning därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet
skiljas från lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i

20
§ andra eller tredje stycket
eller nedsättes hos överexekutor enligt

21
§ senast tolfte
vardagen efter det att hyresgästen, i den ordning som gäller för uppsägnmg,
delgivits underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt
äger återvinna hyresrätten. / avvaktan på att hyresgästen visar sig ha
fullgjort vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut
om vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det att
hyresgästen delgivUs underrättelsen.

Föreslagen
lydelse

Är hyresrätten enUgt 42 § första stycket 1 förverkad
på gnmd av dröjsmål med betalnmg av hyra och har hyresvärden med anlednmg
därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från
lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i

20
§ andra eller tredje stycket
eller nedsättes hos överexekutor enligt

21
§ senast tolfte vardagen
efter det att hyresgästen, i den ordnmg som gäUer för uppsägnmg, delgivits
undertättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt äger återvinna
hyresrätten samt socialnämnden i den kommun inom vilken lägenheten är belägen
underrättats om uppsägningen och anledningen till den. Beslut om vräkning får
icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det att hyresgästen och
socialnämnden fått del av underrättelse som sagts nu.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta
inträder inom kortare tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

Regeringen
eUer myndighet som regermgen bestämmer faststäUer formulär till underrättelse
som avses i första stycket.

1
Kapitlet omtrycket 1974:1083.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 198

Bilaga 3 De remitterade förslagen

1
Förslag till Hyresförhandlingslag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Förhandling om hyresförhåUanden i fråga om bostadslägenheter

får enUgt denna lag föras mellan å ena sidan hyresvärd eUer organisa

tion av fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å andra

sidan organisation av hyresgäster. Förhandlmg förs på grandval av för

handlingsordning, som kommer tUl stånd genom avtal mellan de för

handlande partema eller genom beslut av hyresnämnd.

Som hyresvärd anses i lagen endast den som enligt 1
§ bokföringslagen (1976: 125) är bokföringsskyldig för uthyming av
bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål.

Vad som i lagen sägs om avtal om förhandlmgsordning
och om verkan av att sådant avtal har slutits gäller i tiUämpUga delar även i
fråga om förhandUngsordning som har beslutats av hyresnämnd.

2 §
Med förhandlingsklausul avses i denna lag bestämmelse i hyres

avtal varigenom hyresgäst, sedan förhandlmgsordning kommit tiU stånd

enligt denna lag, förbinder sig att gentemot honom får utan uppsägnmg

tiUämpas bestämmelse om hyra eller annat hyresvUlkor, varom överens

kommelse träffas på grundval av förhandlingsordnmgen (förhandlings

överenskommelse).

Tvist om införande eller bibehållande av
förhancUingsklausul i hyresavtal kan av hyresgästen hänskjutas till prövnmg av
hyresnämnd enUgt vad som sägs i 12 kap. 49 och 54 §§ jordabaUcen. I stället för
48 § tredje stycket jordabalken gäller att förhandlmgsklausul skall föras in
eUer bibehåUas i hyresavtalet, om det inte med hänsyn till hyresgästens
personUga boendeförhållanden, insläUnmgen hos övriga hyresgäster som berörs av
förhandUngsordnmgen och andra omständigheter är skäligt att
förhandlingsklausulen inte skall gälla.

Förhandlingsordnings
omfattning och innebörd

3
§ Förhandlingsordning skaU
omfatta samtUga bostadslägenheter i ett eller flera hus, om ej parterna är ense
om att tmdanta viss lägenhet. Förhandlingsordning gäller ej för
bostadslägenhet, om hyresavtalet till följd av beslut av hyresnämnd inte
innehåller förhandlingsklausul.

4
§ Gäller förhandlingsordning
för visst hus, får ej avtal om förhandlingsordning, som avser det huset,
slutas med annan organisation av hyresgäster, förtän den förra
förhandlingsordningen har upphört att gälla där.

Föreligger särskilda skäl, får hyresnämnd i tvist
som avses i 2 § andra stycket förordna att förhandlingsordning inte vidare
skall gälla för det eUer de hus som är i fråga.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 199

5 §
Förhcuidlingsordning medför skyldighet för hyresvärden att på

kaUa förhandling med hyresgästorganisationen i fråga om höjning av

hyran eller ändring av grandema för beräkning av sådan särskild er

sättning som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken.

Förhandlingsordning medför vidare, om parterna ej
enas om annat, rätt för båda parter att påkalla förhandling i fråga om

1.
hyresvUUcoren,

2.
lägenhetemas och husets skick,

3.
gemensamma anordnmgar i huset,

4.
övriga boendeförhåUanden i den
mån de rör hyresgästerna gemensamt.

Om parterna är ense därom kan förhandlingsordning
också medföra rätt för hyresgästorganisationen att påkaUa förhandUng om fråga
som rör tillämpning av enskilt hyresavtal under förutsättning att hyresgästen
genom skriftlig fullmakt har bemyndigat hyresgästorganisationen alt företräda
honom i saken.

Avtal
om förhandlingsordning

6
§ Avtal om förhandlmgsordning
skall upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.

7
§ Avtal om
förhandlingsordning skall ange

1.
partema,

2.
den tidpunkt när avtalet har
slutils,

3.
de lägenheter som omfattas av
förhandlingsordningen,

4.
de frågor rörande vilka
förhandUng skall eller kan påkallas dels i den mån förhandUngsordningen avviker
från 5 § andra stycket, dels i den mån förhandlingsordningen omfattar
förhållande som avses i 5 § tredje stycket,

5.
den tidpunkt från vilken
förhandUngsordningen skall tillämpas.

8 §
Avtal om förhandlingsordning gäller även för ny hyresvärd.

Har den tidigare hyresvärden försummat att upplysa om att förhand

lingsordning gäUer och har den nye hyresvärden varken ägt eller bort

äga kännedom om förhandUngsordningen, är den tidigare hyresvärden

skyldig att ersätta skada som förorsakas den nye hyresvärden på grand

av försummelsen.

Rätt
till förhandlmgsordning

9 §
Vägrar hyresvärd att efter skriftiig begäran från organisation av

hyresgäster sluta avtal om förhandUngsordnmg, har organisationen rätt

alt få frågan om förhandUngsordning prövad av hyresnämnden. Mot

svarande rätt tillkommer hyresvärd, om organisation av hyresgäster

vägrar att efter skriftlig begäran från hyresvärden sluta avtal om för

handlingsordning.

10 §
Vid prövning av tvist som avses i 9 § skall hyresgästorganisatio

nen respektive hyresvärden ha rätt tiU förhandlingsordning, om det ej

med hänsyn tiU organisationens kvalifikationer, hyresgästemas inställ

ning och omständlghetema i övrigt kan anses obilligt mot hyresvärden

respektive hyresgästorganisationen eUer mot hyresgästerna att den be

gärda förhandlingsordningen skall gälla.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 200

11
§ Finner hyresnämnden part berättigad till förhandlingsordning, skaU nämnden
faststäUa förhandUngsordningens innehåll. Den tidpunkt, från viUcen
förhandUngsordningen skall tiUämpas, skall bestämmas så att hyresvärden får
skälig tid för att träffa avtal med hyresgästema om införande av
förhandlingsklausul i hyresavtalen.

Uppsägning
ocb förlängning av förhandlingsordning

12 §
FörhandUngsordnmg upphör att gäUa efter uppsägning. Upp

sägning skall vara skriftUg och skall delges motparten.

GäUer förhandlingsordning tills vidare, upphör den
att gäUa tidigast vid det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från uppsägningen.

Gäller förhandUngsordnmg för bestämd tid, skall
uppsägningen ske senast tre månader före utgången av den bestämda tiden.

Saknar förhandUngsordning, som avses i tredje
stycket, bestämmelse om verkan av utebUven uppsägning och sker ej uppsägning i
rätt tid, anses förhandlingsordningen förlängd på ett år.

13 §
Uppsägs förhandlingsordning, har motparten rätt att hänskjuta

fråga om förlängning av förhandlmgsordningen till prövning av hyres

nämnden. Ansökan härom skall göras inom tre veckor från den dag då

han fick del av uppsägningen. Senare mkommen ansökan upptas ej tUl

behandUng.

Tvist som avses i första stycket skall prövas
enligt de grunder som anges i 10 §.

Om part påkallar det, skall hyresnämnden i samband
med att förhandlingsordning förlängs pröva fråga om ändring av dess innehåll.

14 §
Är fråga om förlängning av förhandUngsordnmg ännu ej av

gjord, när förhandUngsordningen på grand av uppsägningen skuUe ha

upphört att gälla, skall förhandlingsordningen tUlämpas till dess att

frågan är slutligt avgjord.

Förhandlingen

15 §
Part som viU förhandla skaU göra framstäUnmg hos motparten

om förhandling. Är både hyresvärd och fastighetsägarorganisation parter

enligt förhandUngsordnmgen, skaU båda påkalla förhandUng och fram

ställning om förhandling från motpartens sida göras hos var och en av

dem.

Framställning om förhandUng skaU vara skriftlig och
ange den eller de frågor om vUka förhandling påkaUas.

Sammanträde för förhandling skaU hållas inom tre veckor
efter det att förhandlingsframställning kommit motparten tiU hända.

Avvikelse från föreskrifterna i denna paragraf får
göras genom skriftligt avtal.

16 §
Förhandlingsskyldig part skall själv eUer genom ombud instäUa

sig vid förhandlingssammanträde och lägga fram motiverat förslag tiU

lösning av den fråga som förhandUngen avser.

Förhandling skaU bedrivas skyndsamt. Om part begär
det, skaU föras protokoU som justeras av båda parter.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 201

17
§ Part som vid förhandling
åberopar viss handUng skall vid sammanträde håUa den tUlgänglig för motparten,
om denne begär det.

18
§ Om partema ej enas om annat,
skall förhandling anses avslutad, när part som har fuUgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt 16 § första stycket har givit motparten skriftUgt
besked om att han frånträder förhandlingen.

Har förhandUng om en fråga avslutats utan att
överenskommelse träffals och begär part att förhandlmg om samma fråga skall
återupptas, är motparten inte skyldig att träda i förhandling på grand av denna
framställning.

Förhandlingsöverenskommelsen

19 §
Förhandlingsöverenskommelse skall avfattas skriftligen och un

dertecknas av förhandUngsordningens parter.

Hyresvärden skall underrätta hyresgästema om
innehåUet i förhandUngsöverenskommelse.

20
§ Genom
förhandlingsöverenskommelse får bestämmas att i hyran för samtUga lägenheter
skall ingå visst belopp som utgör ersättamg tiU hyresgästorganisationen för
dess förhandUngsarbete. Av förhandlingsöverenskommelsen skall framgå hur stor
del av hyran som utgör ersättning av detta slag. Beloppet får ej överstiga vad
som kan anses skäligt med hänsyn tiU hyran i övrigt, förhandlingskostaadernas
storlek och övriga omständigheter.

21
§ I förhandlingsöverenskommelse
om hyra skall Uka stora lägenheter i ett hus åsättas samma hyra, om det ej med
hänsyn till vad som är känt om lägenhetemas beskaffenhet och övriga
omständigheter kan anses föreligga skillnad meUan dem i fråga om braksvärdet.

22
§ Har
förhandlingsöverenskommelse träffats om hyran eller annat hyresvilUcor för
hyresgäst, har hyresgästen rätt att utan uppsägning av hyresavtalet hos
hyresnämnden ansöka om ändring av överenskommelsen i den del den avser honom.
För att kunna upptas tiU behandling skall ansökan ha kommit in till
hyresnämnden inom tre månader från den dag då hyresgästen fick underrättelse om
det nya villkoret eUer, i fråga om hyra, tre månader från den dag då villkoret
började tiUämpas mot honom.

Vid prövning av hyresvillkor enligt första stycket
skaU 12 kap. 48 § jordabalken tillämpas med den avvikelse som kan följa av 21
§. SkäUgheten av belopp som avses i 20 § får prövas även ulan samband med
prövning av hyran i övrigt.

Beslut varigenom hyresvillkor ändras träder i
stäUet för förhandUngsöverenskommelsen i den delen. Avser beslutet hyra, skall
hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tiUbaka vad han till
följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skaU beräknas enUgt 5 §
räntelagen (1975: 635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess
alt beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden
därefter.

23 §
Omfattas lägenhet av förhandlingsordning, är avtal som hyres

värden träffar med hyresgästen i fråga som avses i 5 § första slycket

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 202

ogiltigt,
om förhandling enligl förhandlingsordningen ej har ägt rum. Sådant avtal är
även ogiltigt, om det avser hyreshöjning utöver vad som medges i träffad
förhandUngsöverenskommelse eller ändring av grunderna för beräkning av sådan
särskUd ersättning som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken i strid med träffad
förhandUngsöverenskommelse. Hyresvärden är skyldig att betala tiUbaka vad han
har uppburit för mycket jämte ränta därpå enligt 6 § räntelagen (1975: 635)
från dagen för beloppets mottagande.

Första stycket gäUer ej, om mot förhandUng har mött
hmder, som ej har berott av hyresvärden eller av fastighetsägarorganisation som
är part enligt förhandlingsordningen.

Rätt
till prövning av hyresvillkoren i vissa fall

24 §
Har förhandling enUgt förhandlingsordning avslutats ulan att

överenskommelse träffats, har hyresvärden och hyresgäst rätt att utan

uppsägning av hyresavtalet hos hyresnämnden ansöka om ändrmg av

hyresvUUcoren i den del som förhandlingen har avsett. Detsamma gäller

om mot förhandlmg mött hinder, som ej har berott av den som har på

kallat ändrmg av hyresviUkoren eller av organisation som enligt för

handlingsordnmgen är part på hans sida.

Beslut om ändring av hyresviUkoren får ej avse tid
före det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen. Om det av särskild anledning fmnes skäUgt, får hyresnämnden dock
förordna alt beslut om hyra skaU avse även tid dessförinnan.

I ansöknmgen skall anges den tidpunkt från vUken
ändrmg av hyresvillkoren yrkas. Begärs tiUämpning av bestämmelsen i andra
stycket andra meningen, skall skälen härför anges.

25 § Vid prövning av tvist som avses i 24 §
gäller följande.

VilUcoren för den fortsatta förhyrnmgen skall fastställas enUgt 12 kap.

48
§ jordabaUcen.

Om särskilda skäl föreUgger ,får hyresnämnden pröva
även hyresvUlkor som har samband med det vilUcor som förhandlmgen har avsett.

Bestämmelsema i 12 kap. 50 § andra meningen och 53
§ jordabalken skall tiUämpas.

Beslut varigenom hyresvillkoren ändras anses som
avtal om villkoren för fortsatt förhyrning.

Skadestånd

26
§ Iakttar hyresvärd inte sin
skyldighet att påkalla förhandling enUgt 5 § första stycket eller enligt
föreskrift i förhandUngsordning, är han skyldig att ersätta
hyresgästorganisationen skada som har uppstått tUl följd av hans försummelse.

27
§ Underlåter part, sedan
motparten i behörig ordning har påkaUat förhandling, att fullgöra sin
förhandlingsskyldighet enligt 16 § första stycket eller enligt föreskrift i
förhandUngsordnmg, är han skyldig att ersätta motparten skada som har uppstått
till följd av hans underlåtenhet. Detsamma gäller, om part bryter mot 16 §
andra stycket eller mot 17 §.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 203

28
§ Vid bedömande om och i vad
mån skada har uppstått skall hänsyn tas även tiU parts mtresse av att denna
lag och förhandlingsordningen iakttas och till övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.

29
§ Den som viU fordra skadestånd
enligt 26 eUer 27 § skall dels inom två månader från det han fick kännedom om
den omständighet på viUcen anspråket gnmdas underrätta motparten om sitt
anspråk, dels också inom två år från det skadan inträffade hänskjuta tvist om
anspråket till hyresnämnden. Försummas det, är rätten till talan förlorad.

övriga
bestämmelser

30 §
Fråga enUgt denna lag prövas av hyresnämnd. Fråga om skade

stånd som avses i 8 § andra stycket prövas dock av allmän domstol.

I fråga om förfarandet vid hyresnämnden finns
bestämmelser i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

31
§ Talan mot hyresnämnds beslut
enUgt denna lag förs hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skaU inges till domstolen.

32
§ I tvist som avses i 22 eller
24 § skall vardera parten svara för sin rättegångskostaad i bostadsdomstolen, i
den mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbaUcen.

33
§ Om särskilda skäl föreligger,
kan länsstyrelsen medge undantag från tillämpnmgen av lagen i fråga om hus som
ägs av förening eller aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelsema
till bostadsrättslagen (1971: 479).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Lagen
tillämpas inte vid fastställelse eUer ändring av övergångshyra enligt lagen
(1974:1080) om avveckUng av hyresregleringen.

Såsom avtal om förhandlmgsordning enligt denna lag
anses även avtal som har mgåtts före ikraftträdandet, om avtalet överensstämmer
med bestämmelsema i 1, 3 och 6 §§ samt 7 § 13 och innefattar rätt att påkaUa
förhandlmg rörande någon av de frågor som anges i 5 §.

Har före ikraftträdandet av denna lag förbehåU
enligt 12 kap. 19 a § andra stycket jordabalken i dess lydelse före den 1 juU
1978 gjorts i hyresavtal om att hyran skaU utgå med belopp som bestäms genom
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden eller fastighetsägarorganisation,
i vUken hyresvärden är medlem, och å andra sidan hyresgästorganisation, har
förbehåUet alltjämt rättsverkan enligt sitt innehåll. Sådant förbehåU skall
vid tillämpningen av 2 § andra stycket och 3 § denna lag anses som
förhandlingsklausul enligt lagen.

2
Förslag tiU

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken

dels
att 12 kap. 19 a, 44, 46 och 65 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

» 12
kap. omtryckt 1974:1083.

opaginerad Kontrollera mot PDF

dels att i balken skaU införas två nya paragrafer, 12 kap.
55 a och 65 a §§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hyran för bostadslägenhet skall vara tiU beloppet bestämd
i avtalet. Detta gäUer dock ej ersättning för kostnad som hänför sig till
lägenhetens uppvärmnmg, förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller
avgifter för vatten och avlopp.

Hyran för bostadslägenhet skall vara tUl beloppet bestämd
i avtalet eller, om avtalet innehåller förhandlingsklausul enligt hyresförhandUngslagen
(1978:000), i förhandlingsöverenskommelse. Detta gäller dock ej ersättning för
kostnad som hänför sig tUI lägenhetens uppvärmnmg, förseende med varmvatten
eUer elektrisk ström eller avgifter för vatten och avlopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ulan hinder av första stycket första punkten gäller
förbehåll i hyresavtal att hyran skall utgå med belopp som bestämmes genom
skriftlig överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden eller organisation av
fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation
av hyresgäster.

Har avtal träffats i strid med vad
som sägs i första och andra styckena, skall hyran utgå med belopp som är skäligt
med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet
träffades.

Har hyran ej bestämts enligt vad
som sägs i första stycket, skall hyran utgå med belopp som är skäligt med
hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet
träffades.

Om OgUtighet av avtal om hyra för
bostadslägenhet i vissa fall när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser
i hyresförhandlingslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på
grund av dröjsmål med betataing av hyra och har hyresvärden med anledning
därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från
lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i 20 § andra eUer tredje
stycket el-

Är hyresrätten enUgt 42 § första stycket 1 förverkad på
grund av dröjsmål med betalnmg av hyra och har hyresvärden med anledning därav
uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grand av dröjsmålet skiljas frän
lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i 20 § andra eller tredje
stycket el-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 205

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ler
nedsättes hos överexekutor en- ler nedsättes hos överexekutor en

ligt 21 § senast tolfte vardagen ef- ligt 21 § senast tolfte vardagen ef

ter det att hyresgästen, i den ord- ter det att hyresgästen, i den ord

ning som gäller för uppsägning, ning som gäUer för uppsägning,

delgivits underrättelse om att han delgivits underrättelse om att han

genom att betala hyran på angi- genom att betala hyran på angivet

vet sätt äger återvinna hyresrät- sätt äger återvinna hyresrätten

ten. I avvaktan på att hyresgästen samt, i fråga om bostadslägenhet,

visar sig ha fullgjort vad som så- socialnämnden i den kommun där

lunda fordras för att återvinna hy- lägenheten är belägen delgivits un-

resrätten får beslut om vräkning derrättelse om uppsägningen och

icke meddelas förrän fjorton var- anledningen till den. I awaktan

dagar förflutit från det att hyres- på att hyresgästen visar sig ha full

gästen delgivits underättelsen. gjort vad som sålunda fordras för

att
återvinna hyresrätten får beslut om vräkning icke meddelas förrän fjorton
vardagar förflutit från det att hyresgästen och, i fråga om bostadslägenhet,
socialnämnden delgivits underrättelsen.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta
inträder inom kortare tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär tiU undertättelse som avses i första stycket.

46 § Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet eller, i
faU som avses i 4 § första stycket, anmodat hyresgästen att flytta, har
hyresgästen rätt tiU förlängning av avtalet, utom när

1.
hyresrätten är förverkad eller
avtalet kan uppsägas enUgt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att
upphöra på någon av dessa grunder,

2.
hyresgästen i annat fall
åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäUgen icke bör
föriängas,

3.
huset skaU rivas och det ej är
obilUgt mot hyresgästen att hyresförhåUandet upphör,

4.
huset skall undergå större
ombyggnad och det icke är uppenbart att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten
utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande samt det ej är obilUgt
mot hyresgästen att hyresförhåUandet upphör,

5.
lägenheten ej vidare skaU
användas för bostadsändamål och det ej är obilUgt mot hyresgästen att
hyresförhåUandet upphör,

6.
avtalet avser lägenhet i en-
eUer tvåfamiljshus eUer lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och
upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att hyresgästen
skäligen bör flytta,

7.
hyresförhållandet beror av
sådan anställning i statUg eller kommunal verksamhet som är förenad med
bostadstvång eUer av anställning mom lantbruket eUer av annan anställning, om
den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över
lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt anstäUningen har
upphört,

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 206

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8.
hyresförhållandet i annat fall
än som avses i 7 beror av anstäUning för skötsel och tiUsyn av fastighet samt
anstäUningen har upphört och det ej är obUUgt mot hyresgästen att även
hyresförhåUandet upphör,

9.
hyresförhåUandet beror av annan
anställning än som avses i 7 eUer 8 och som upphört och det ej är obilligt mot
hyresgästen att även hyresförhåUandet upphör samt, om hyresförhåUandet varat
längre än tre år, hyresvärden har synnerUga skäl för att upplösa
hyresförhåUandet,

10. det i annat faU icke strider mot god sed i
hyresförhållanden eller

eljest är obiUigt mot hyresgästen att hyresförhåUandet upphör.

Om hyresvärdens mtresse blir tUIgodosett genom att
hyresgästen avträder endast en del av lägenheten och avtalet lämpUgen kan
förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hmder av
första stycket rätt till sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav
med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen om
möjligt beredas tiUfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset.

Av bestämmelserna i 7 kap. om nyttfanderätts
ställning vid fastighetens övergång till ny ägare kan följa att första stycket
6 ej skall tillämpas även om uppsägningen har gjorts av någon som har förvärvat
bostadsrätt till lägenheten.

55
a §

Om rätt till prövning av hyresvillkoren för
bostadslägenhet i vissa fall när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser
i hyresförhandlingslagen (1978:000).

65 §

UppstäUer någon uppsåtligen Uppställer någon uppsåtligen

viUkor
om särskilt vederlag för villkor om särskUt vederlag för upplåtelse av
bostadslägenhet eUer upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av
hyresrätt tUl så- för överlåtelse av hyresrätt tUI dan lägenhet, dömes tiU
böter el- sådan lägenhet, dömes tiU böter ler fängelse i högst ett år. Gär-
eller fängelse i högst sex månader, ningen får icke åtalas av åklagare, I ringa
fall skall dock ej dömas om ej åtal finnes påkallat ur all- titt straff, män
synpunkt.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst tvä
år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det utgjort
led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning eller
om gärningsmannen eljest i avsevärd mån har missbrukat sin stäUning som ägare
eller förvaltare av fastighet.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 207

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

VUUcor som avses i första stycket är ogiltigt. Den
som uppställt viUkoret är skyldig att återbära vad han mottagit.

65
a §

Ej får någon mottaga, träffa avtal om eller begära
ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning
får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som föreskrivs
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket dömes
till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, dömes till
fängelse i högst två år.

Den som har uppburit otillåten ersättning är
skyldig att återbära den.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Har före ikraftträdandet av denna lag förbehåU
enligt 12 kap. 19 a § andra stycket i dess äldre lydelse gjorts i hyresavtal om
att hyran skall utgå med belopp som bestäms genom överenskommelse mellan å ena
sidan hyresvärden eller fastighetsägarorganisation, i vilken hyresvärden är
medlem, och å andra sidan hyresgästorganisation, har förbehållet alltjämt
rättsverkan enligt sitt innehåll. Sådant förbehåU skall vid tUlämpningen av 12
kap. 19 a § första stycket i dess nya lydelse anses som förhandlingsklausul
enligt hyresförhandlingslagen (1978: 000).

Bestämmelsema i 12 kap. 44 § i den nya lydelsen
gäller även i fråga om hyresavtal som har slutits före ikraftträdandet. Har
hyresavtalet uppsagts dessförinnan, gäller dock äldre bestämmelser.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 208

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1978-03-30

Närvarande:
justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl, justitierådet Höglund,
justitierådet Hessler.

Enligt protokoU vid regeringssammanträde den 23
februari 1978 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Friggebo beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
hyresförhandUngslag,

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol,

5.
lag om ändring i lagen
(1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

6.
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479),

7.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),

8.
lag om ändring i lagen
(1974:1080) om avveckUng av hyresregleringen.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Staffan Janvid.

Förslagen
föranleder följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget
till hyresförhandlingslag

Lagrådet:

Från principiell synpunkt tiUdrar sig det
remitterade förslaget intresse därigenom att det genom lagfästandet av det
kollektiva förhandlingssystemet kan sägas utgöra en nyskapelse inom vår
avtalsrätt. Förslaget medför sålunda att ratten på hyresgästsidan att avtala om
hyreshöjningar och i viss mån andra ändringar av hyresvillkoren i stor utsträckning
flyttas över tUl en organisation av hyresgäster. Den föreslagna ordningen har i
viss mån sin förebild inom arbetsrätten men den teknik som här kommer tUl
användnmg är en annan. Inom arbetsrätten avtalar, generellt uttryckt,
organisationen för sina medlemmar direkt på grund av medlemskapet. Förslagets
metod är, att det i de individuella hyresavtalen införs en särskild
avtalsbestämmelse, benämnd förhandlingsklausul, som innebär att hyresgästen
utan uppsägning underkastar sig de hyres-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 209

villkor som blir resultatet av förhandlingar mellan
hyresvärden och en i klausulen angiven hyresgästorganisation. Införandel av
förhandlingsklausul kan, om det bestrids av hyresgästen, ske tvångsvis genom
beslut av hyresnämnd efter viss skälighetsprövning. De förhandlingar som förutsätts
i förhandlingsklausulen förs enligt en mellan hyresvärden och
hyresgästorganisationen avtalad förhandlingsordning. För hyresvärdens del
innebär ell sådant avtal om förhandUngsordning, att hyresvärden inte kan träffa
överenskommelse direkt med hyresgästen om hyreshöjning. Ett avtal med denne
blir i princip ogiltigt. Åtgärden kan även föranleda skadeståndsskyldighel för
hyresvärden mot den organisation som är hans motpart.

När det nu ifrågavarande systemet
genomförs som en lagfäst och i viss utsträckning tvångsvis tillämpad metod för
förändringar i viktiga rättsförhållanden, kan sägas, att fråga är om ell
principiellt och praktiskt viktigt avsteg frän gängse principer inom svensk
avtalsrätt. Enskilda avtalsparters angelägenheter överlämnas åt organisationer
för reglering genom kollektiva förhandlingar. Med ell sådant system kan inte
undvikas att vissa risker uppkommer för alt enskilda hyresgästers intressen
inte blir tillgodosedda fullt ut. Av betydelse i delta hänseende blir vilken
organisation som i den enskilda hyresgästpartens ställe skall handha
avtalsslutandet. I nära samband därmed står frågan, om och på vUket säll den
som är missnöjd med vad som avtalats av organisationen har möjlighet att få
till stånd en rättelse.

Tanken synes vara all normalt den
etablerade hyresgäströrelsen skall företräda hyresgästsidan. Hyresgästerna
skall dock, om mer pålagUgt intresse och önskemål hos dem gör sig gällande,
kunna företrädas av annan organisation, som har erforderliga kvalifikationer.
Oavsett vilken organisation som kommer att företräda hyresgästerna kan med det
föreslagna systemet inträffa, att organisationen kommer att fä förhandla och
träffa avtal inte bara för sina medlemmar utan också för hyresgäster, som ej är
medlemmar i organisationen och som kanske rentav saknar förtroende för denna.
Redan av det förhållandet att organisationen åtagit sig förhandlingsuppdraget
lärer, som framhålls i remissprolokollet, följa en viss skyldighet att
tUlgodose även icke-medlemmars intressen. Om, såsom föreslås ,organisationen
får rätt att tUlgodogöra sig viss ersättning för förhandlingsarbetet även från
oorganiserade hyresgäster, kan detta sägas innefatta en markering av att också
denna kategoris intressen bör tillgodoses i skälig omfattning. Det är dock
ovisst, hur myckel man kan bygga på sådana allmänna rättsprinciper. Ett mera
direkt uttryck för tanken, all skilda hyresgästkategorier skaU behandlas lika
vid tUlkomsten av förhandlingsöverenskommelse, finns i 21 § i förslaget till
hyresförhandlingslag, där principen att lika stora lägenheter i ett hus skaU
åsättas samma hyra slås fast. Alt gå längre är nog praktiskt ogörligt.

Från rättssäkerhetssynpunkt bUr den slutliga prövostenen,
vUka möj-

14 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 175

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 210

ligheter
den enskilde hyresgästen har atl få en ändring till stånd i vad som avtalats av
organisationen. Förslaget innebär på den punkten att den missnöjde, ulan
uppsägning för viUkorsändring, kan vända sig till hyresnämnd för prövning av
hyra och andra villkor enligl regler, som inle är ofördelakligare för honom än
om någon förhandlingsordning ej funnits. Det blir enligt 22 § i förslaget till
hyresförhandlingslag fråga om en viUkorsändringsprövning med tillämpning av
reglerna i 12 kap. 48 § jordabalken, kompletterade med föreskriftema i 21 § i
förslaget till hyresförhandlingslag. RimUga anspråk på rättssäkerhetens
tillgodoseende synes därmed vara uppfyllda. Förslaget behöver därför enligt lagrådets
mening inle möta några principiella invändningar.

1§
Lagrådet:

Enligt 1 § första slycket i det remitterade
förslaget får förhandling om hyresförhållanden i fråga om bostadslägenheter
enligt den föreslagna lagen föras mellan å ena sidan hyresvärd eller
organisation av fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å andra
sidan organisation av hyresgäster. Vidare föreskrivs, alt förhandlmg förs på
grundval av förhandlingsordning, som kommer till stånd genom avtal mellan de
förhandlande parterna eller genom beslut av hyresnämnd.

Avtalspart på hyresvärdssidan kan sålunda vara
antingen hyresvärden själv eller organisation av fastighetsägare, i vilken han
är medlem. De har behörighet var för sig att träffa avtal. Uppkommer tvist om
förhandUngsordning är däremot fastighetsägarorganisation inte behörig att uppträda
som part i tvisten inför hyresnämnden. Partsbehörighet i sådan tvist tillkommer
enbart hyresvärden. Det följer av 9 § i det remitterade förslaget, som stadgar
att rätten att till hyresnämndens prövning hänskjuta fråga om
förhandlingsordning tiUkommer endast hyresvärden. På motsvarande sätt kan enUgt
samma paragraf hyresgästorganisation framtvinga en förhandUngsordnmg endast
med hyresvärden.

I 5 § i det remitterade förslaget anges vissa
betydelsefulla verkningar av all förhandlingsordning kommit lill stånd. Bland
dessa märks den i första stycket stadgade s. k. primära förhandUngsskyldigheten
för hyresvärden i fråga om höjning av hyran eUer ändring av grunderna för beräkning
av särskUd ersättnmg för uppvärmning m. m. Innebörden därav är att hyresvärden
inte kan träffa gUtigt avtal med hyresgäst i dessa delar innan förhandUng ägt
rum och ej heller kan träffa avtal som innebär högre hyra eUer andra grunder
för beräkning av särskild ersättning än som följer av träffad
förhandUngsöverenskommelse. Denna verkan av förhandlingsordningen är emeUertid,
enligt vad som blivit upplyst vid ärendets föredragning inför lagrådet, avsedd
att inträda på grand av avtalad förhandUngsordning endast när hyresvärden själv
är avtalspart

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 211

på
hyresvärdssidan, ensam eller i förening med fastighetsägarorganisation.

Om avsikten med förslaget är att denna vikliga
verkan av en avtalad förhandlingsordning skall inträda endast när hyresvärden
själv medverkat till avtalet om förhandlingsordning, blir den föreslagna
lydelsen av 1 § första stycket, enligt vilken sådant avtal kan träffas av
antingen hyresvärd eller fastighetsägarorganisation, missvisande. Det blir ju
inte stor mening med en förhandlingsordning, som inte medför den i 5 § första
slycket stadgade primära förhandlingsskyldigheten för hyresvärden. För att
hindra missförstånd om den fulla innebörden av en avtalad förhandlingsordning
bör 1 § i den föreslagna lagen ges sådan lydelse att därav framgår, alt avtal
om förhandlingsordning alltid skall träffas under medverkan av hyresvärd.

Om krav på hyresvärdens medverkan sålunda införs,
blir det egentligen onödigt att i lagbestämmelsen upptaga den formen av avtal
som nu förekommer inom den privata sektorn av hyresmarknaden och som innebär
alt både hyresvärd och fastighetsägarorganisation uppträder som part pä
hyresvärdssidan. Denna form kan ändå tillämpas. Det har emellertid upplysts att
en sådan ordning är så vanlig och tiUmäts sådan betydelse att den bör
återspeglas i lagen.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 1 §
första stycket första meningen får det innehållet att förhandUng om
hyresförhållanden i fråga om bostadslägenheter får enligt lagen föras meUan å
ena sidan hyresvärd eller hyresvärd och organisation av fastighetsägare, i
vilken hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation av hyresgäster.

Enligt andra stycket i paragrafen skall som
hyresvärd anses endast den som enligt 1 § bokföringslagen (1976: 125) är
bokföringsskyldig för uthyrning av bostadslägenhet för annat ändamål än
fritidsändamål. Avsikten med bestämmelsen är i första hand att från
hyresförhandlingslagens tillämpningsområde undanta en- och tvåfamiljshus som
hyrs ut av enskild person. Genom hänvisningen tUl 1 § bokföringslagen kommer
emellertid lägenheter som hyrs ut av stat och kommun att generellt undantas.
EnUgt vad som upplysts för lagrådet bör dock hyresförhandlings-lagen i princip
vara tUlämplig även på bostadslägenheter som stat och kommun hyr ut. Detta kan
uppnås genom att i nära anslutning till vad som föreskrivs i 1 § andra
stycket bokföringslagen andra stycket i förevarande paragraf får lydelsen,
att som hyresvärd anses i lagen den som för annat ändamål än fritidsändamål
regelmässigt hyr ut mer än två bostadslägenheter, vilka ej utgör del av
upplåtarens bostad.

Med denna avfattning kommer undantaget för
uthyrning av högst två lägenheter att avse även uthyrning som företas av
juridiska personer. Några betänkligheter häremot torde dock inte möta.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 212

Lagrådet:

Mot innehållet i förevarande paragraf har lagrådet
ej funnit anledning till erinran. Av lagtexten och vad som i anslutning därliU
anförs i remissprotokollet framträder emeUertid vissa särdrag hos del
avtals-system som innefattas i lagförslaget. Det finns därför skäl att något
beröra den närmare innebörden.

Enligt den i paragrafen givna definitionen av
begreppet förhandlingsklausul innebär en sådan klausul, all hyresgästen blir
bunden av vad som avtalas i överenskommelse som träffas på grundval av gällande
förhandlingsordning, i lagförslaget benämnd förhandlingsöverenskommelse.
Däremot medför klausulen som sådan inle någon motsvarande bundenhet för
hyresvärden. Ej heller är meningen alt villkor och åtaganden i en
förhandlingsöverenskommelse skall anses bli en del av hyresavtalet och på detta
sätt bli bindande för hyresvärden gentemot hyresgästen. Däremot får en
förhandlingsöverenskommelse sådana verkningar för hyresvärden när det gäller
frågor om hyreshöjning och särskild ersättning för uppvärmning m. m. att den i
dessa hänseenden kan sägas bli bindande för hyresvärden både i förhållande till
de enskilda hyresgästerna och i förhållande lill hyresgästorganisationen såsom
avtalspart. Hyresvärden har sålunda inte möjUghet att höja hyran eller ändra
grunderna för den särskilda ersättningen, om det strider mot förhandlingsöverenskommelsen.
Träffar han det oaktat avtal med hyresgästen härom, kan denne göra gällande
ogillighel och återbetalningsskyldighel, och hyresgästorganisationen kan
utkräva skadestånd.

Förslaget har tillkommit främsl för alt stärka
hyresgästens ställning i frågor om hyreshöjning. Det har emeUertid sitt
intresse alt även undersöka, hur saken ställer sig om en
förhandlingsöverenskommelse i stället innebär att hyran sänks och sålunda är
lill fördel för hyresgästen. Denna situation lorde visserligen under
överskådUg lid framstå som ovanlig. Med hänsyn bl. a. tUl innehållet i 21 § i
förslaget kan den dock ej antagas sakna all praktisk betydelse.

Om hyresvärden i den angivna situationen trots den
i överenskommelsen avtalade hyressänkningen utkräver den i hyreskontraktet
angivna hyran, uppslår fråga om detta kan anses utgöra otillåten hyreshöjning.
Vad förslaget innebär i denna situation synes oklart. Om i kontraktet intagils
förhandlingsklausul, synes det dock ligga närmast lUl hands att besvara frågan
med beaktande av 12 kap. 19 a § jordabalken i föreslagen lydelse. Av detta
lagrum följer att, när i kontraktet finns förhandlingsklausul, hyran anses
bestämd till del i förhandUngsöverenskommelsen angivna beloppet. Detla skuUe
mnebära alt hyresvärden inle äger rätt atl utkräva del i kontraktet angivna,
högre beloppet. Om så sker, får anses att åtgärden är alt jämställa med
otillåten hyreshöj-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 213

ning,
som kan drabbas av de förutnämnda sanktionerna.

Om hyreskontraktet inte innehåller någon
förhandlingsklausul, synes 12 kap. 19 a § jordabalken i den föreslagna lydelsen
innebära, att en enligt förhandUngsöverenskommelse avtalad hyressänkning ej
slår igenom i det enskilda hyresförhåUandet. Någon annan bestämd hyra än den
ursprungUgen i hyreskontraktet angivna torde då inte kunna anses föreligga.
Principen, att förhandlmgsöverenskommelsen som sådan inle binder hyresvärden,
leder sålunda till att hyresgästen saknar möjlighet alt få hyressänkningen
genomdriven. Skulle han betala enligt förhandUngsöverenskommelsen, oaktat han
krävts på den i kontraktet angivna hyran, gör han sig skyldig tUl
betalningsdröjsmål med därav följande risker för förverkande av hyresrätten.
Han torde ej heller ha möjUghet att vända sig tiU hyresnämnd och begära att med
omedelbar verkan få förhandlingsklausul införd (jfr Rättsfall från
bostadsdomstolen, 1976, 20: 76). Hyresgästorganisationen torde ej kunna göra
gällande skadeståndsskyldighet utan endast få Uta tiU sådana mer indirekta
sanktionsmedel som består i att vägra träffa nya överenskommelser, innan
hyresvärden uppfyllt sina åtaganden o. d.

6
och 7 §§ Lagrådet:

Det bör klart framgå, vUka uppgifter i ett avtal om
förhandlmgsordning som är så centrala att de måste finnas för att ett gUtigt
avtal över huvud skall föreligga. Särskilt kan erinras om att ett gUtigt avtal
enUgt 4 § i förslaget utgör spän mot att nytt avtal träffas.

Som centralt för gUtigt avtal kan betraktas att
avtalet fått skriftiig utformning samt att det framgår, när avtalet upprättats
och vUka lägenheter det avser. Uppgift om tidpunkten för avtalet är av
betydelse bl. a. med hänsyn till att förhandUngsklausuI, enligt 2 § första
stycket, skall avse en redan föreliggande förhandlingsordning. Nu angivna krav
på gUtigt avtal kan lämpUgen upptas i 6 §. Att något gUtigt avtal ej föreligger,
förrän parterna eller deras ombud undertecknat avtalet, torde inle behöva
särskilt utsägas.

Önskar partema i avtalet göra avvikelse från
föreskrifterna i 5 § andra stycket om vilka frågor som skall vara föremål för
förhandling eller vill parterna alt förhandlingsrätt skaU föreligga i fråga som
avses i 5 § tredje stycket, måste naturligen detta anges i
förhandlingsordningsav-talet. Föreskrift härom kan upptas i 7 §. I denna
paragraf bör också ges en regel om när avtalet skaU börja tUlämpas. Regeln kan
lämpligen utformas så att om ej i avtalet utsatts särskild tidpunkt avtalet
skall träda i tillämpning omedelbart.

Om vad här uttalats vinner gillande, kan 6 ooh 7 §§
få följande lydelse:

15 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 175

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 214

"6
§ Avtal om förhandlingsordning skall upprättas skriftiigen och dagtecknas.
Avtalet skall innehåUa uppgift om vilka lägenheter som omfattas av
förhandlingsordningen.

7
§ Om avvikelse skall gälla från vad som stadgas i 5 § andra slycket eller om
förhandlingsrätt skall föreUgga i fråga som avses i 5 § tredje stycket, skall
detta anges i avtalet om förhandlingsordning.

I avtal om förhandlingsordning skall anges den
tidpunkt från vUken förhandlingsordningen skall tiUämpas. Har så ej skett
träder den i kraft omedelbart."

8§
Lagrådet:

Att avtal ingåtts om förhandlingsordning betyder
att hyresvärd och hyresgäst blir förhindrade att på det sätt som annars skulle
gälla genomföra sådan ändrmg i hyreskontraktet att hyran höjs eller bränsleklausul
e. d. ändras. Även beträffande andra frågor som omfattas av
förhandlingsordningen koinmer rent faktiskt hinder mot direkta överenskommelser
mellan hyresvärd och hyresgäst alt föreligga. Förhandlingsordningens tillkomst
synes därför betyda delsamma som att det sker en ändrmg i eller ett tUlägg till
kontraktet.

Ändringen eller tillägget kan inte anses falla in
under bestämmelsen i 7 kap. 8 § andra stycket jordabalken rörande ändring eller
tillägg "med tiUämpning av bestämmelse i lag om rätt till förlängning
av" hyresavtalet (jfr NJA II 1972 s. 214 f.). Enligt
reglerna i 7 kap. jordabalken skulle förhandlingsordningen därför kunna
åberopas mot ny ägare i god tro endast om antecknmg skett på fastighetsägarens
exemplar av nyttjanderättsavtalet (7 kap. 8 § första stycket, 12 §, 13 § andra
stycket). Nu förevarande paragraf innebär emellertid att förhandlingsordning
alltid skall kunna göras gällande mot ny ägare. Fråga är alltså om en avvikelse
från vad eljest, enligt reglerna i 7 kap. jordabalken, skulle gälla.

Enligt lagrådets mening bör i 7 kap. jordabalken
införas en erinran om bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf.
Denna erinran kan lämpligen få sin plats i 7 kap. 13 § och innehålla atl om
giltighet av avtal om förhandUngsordning mot ny hyresvärd finns bestämmelser
i hyresförhandlingslagen.

22
§ Lagrådet:

Paragrafen innehåUer bestämmelser om hyresgästs rätt
att få förhandUngsöverenskommelse prövad av hyresnämnd.

Bestämmelsema avser förhandlingsöverenskommelse om
hyran eUer annat hyresvillkor för hyresgästen. Härmed torde avses
överenskommel-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 215

se
som träffats efter förhandling enligt 5 § första eUer andra stycket i
förslaget. Däremot torde avsikten ej vara att prövnmgsrätten skaU avse
överenskommelse som ingås efter förhandling enligt 5§ tredje stycket, dvs.
överenskommelse om tiUämpnmg av hyresgästens enslcUda hyresavtal. En
förutsättning för att hyresgästorganisation skaU äga förhandlingsrätt och
därmed behörighet att ingå överenskommelse beträffande frågor av sistnämnda
slag är nämUgen enligt lagrummet att hyresgästen genom skriftlig fullmakt har
bemyndigat hyresgästorganisationen att företräda honom i saken. Om sådan
fullmakt givits, blir hyresgästen emellertid enligt fuUmaktsrättsUga regler
bunden av hyresgästorganisationens överenskommelse med hyresvärden, och
hyresnämnd bör ej i sådant fall kunna ändra överenskommelsen.

Lagrådet förordar att för tydUghetens skuU till
paragrafen fogas ett stadgande om att bestämmelserna i paragrafen ej gäller i
fråga om överenskommelse som mgåtts efter förhandling enligt 5 § tredje
stycket.

1 anslutning tUl bestämmelsema i förevarande
paragraf viU lagrådet beröra ett par spörsmål beträffande själva den prövning
av hyresbelopp som hyresnämnd på begäran av hyresgäst skaU företa enligt
paragrafen.

Det första spörsmålet är följande. Det kan tänkas,
att förhandUngsöverenskommelsen innebär, att vid faststäUandet av hyra för
oorganiserad hyresgästs lägenhet hänsyn ej tagits tiU viss omständighet, som i
fråga om organiserad hyresgästs lägenhet fått leda tiU lägre hyra. Läget i
ärendet hos hyresnämnd vid prövning enUgt 12 kap. 48 § jordabalken kan då bli,
att hyran för den prövade lägenheten visserligen är högre än som är motiverat
med hänsyn tiU braksvärdet för jämförUga lägenheter men dock inte påtagUgt
högre. Om sådant fall som avses i 21 § förslaget till hyresförhandlingslag ej
är för handen, uppstår fråga hur bedömningen bör bU.

För normalfall torde gäUa att en hyra, som ej
påtagUgt överstiger hyran för likvärdiga lägenheter, vid prövning enUgt 12 kap.
48 § första slycket inte kan betraktas som oskälig (prop. 1968: 91 BUiang A s.
54). Lagtexten i 48 § första stycket är emeUertid förenlig med den i motiven
uttryckta uppfattningen, att hyra får godtagas endast om den inte påtagligt
överstiger hyran för Ukvärdiga lägenheter och dessutom inte är oskälig (jfr
prop. Bihang A s. 55). Menmgen torde vara, att om det på grand av specieUa
omständigheter framstår som påkaUat, fordrad hyra kan vara att betrakta som
oskälig, även om den inte påtagUgt överstiger hyran för jämförliga lägenheter.

Enligt lagrådets mening bör den nyss nämnda
situationen kunna ses som exempel på fall, där en sådan särskild
skälighetsprövning kan te sig befogad. Om det framstår som helt klart, att den
ifrågavarande omständigheten förelegat för såväl organiserade som icke
organiserade hyresgästers lägenheter men fått påverka hyran blott för de
förras del, bör vid prövning enligt reglema i 12 kap. 48 § första stycket den
för prövmngs-

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 216

lägenheten
fordrade hyran kunna vara att betrakta såsom oskälig.

Det andra spörsmålet som här skaU beröras angår
underlaget för den prövning som hyresnämnden skaU företa. Enligt en 1974 i 12
kap. 48 § jordabalken införd regel skaU vid den braksvärdesprövning som skall
ske enligt stadgandet främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och
förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Någon lagUg skyldighet för de
ifrågavarande bostadsföretagen att tUUiandahålla det material som behövs för
prövningen finns emeUertid mte.

I ärende mför hyresnämnd angående fastställande av
hyra torde det ankomma på part själv, hyresvärd eUer hyresgäst, att förebringa
erforderUgt material för prövningen. EnUgt lagrådets mening får detta förhåUande
samt den nyss berörda regeln i 12 kap. 48 § jordabalken om faststäUande av
braksvärde anses fömtsatta, att det skall vara möjUgt, ej endast för
hyresmarknadens organisationer, vilka torde kunna få till stånd
överenskommelser i saken, utan även för enskild hyresvärd eUer hyresgäst som är
part i hyrestvist, att utan svårighet kunna skaffa sig tiUgång till materialet.
En utväg kunde vara att det får bli en uppgift för hyresnämnd att ex officio
mskaffa och åt parterna tUlhandahåUa allt material som kan vara behövUgt för
nämndens bedömning. Att parter i lag skaU hänvisas tUl att argumentera på
grundval av material som de ej med säkerhet kan få tiUgång tiU, torde ej böra
få komma i fråga.

Här behancUade fråga har berörts i remissprotokoUet
utan att föranleda något förslag. Lagrådet vill understryka vikten av att
frågan får en snar lösning.

30
och 31 §§ Lagrådet:

Enligt 4 § andra stycket i förslaget tiU
hyresförhandUngslag skall hyresnämnd i tvist meUan hyresvärd och hyresgäst om
mförande eller bibehållande av förhandlingsklausul kunna förordna att
förhandlingsordning inte vidare skaU gäUa. I specialmotiveringen tUl 4 §
uttalas att, eftersom den hyresgästorganisation som slutit avtalet om
förhandUngsordning inte är part i processen, det är befogat att nänmden
bereder organisationen tUlfäUe att yttra sig i frågan. En bestämmelse härom
föreslås bU införd i 17 § lagen (1973:188) om artendenämnder och hyresnämnder.

Hyresnämnderna är att anse som
förvaltningsmyndigheter, på vilka förvaltnmgslagen är tiUämpUg, i den mån mte
avvikande bestämmelser meddelats i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
eUer i annan författnmg (prop. 1971: 30 s. 607, NJA II 1973 s.
301). Riktigheten av det nyssnämnda uttalandet att hyresgästorganisationen inte
har ställnmg som part torde mot denna bakgrand kunna ifrågasättas såvitt avser
förvaltningsärende, vari frågan om förhandlingsordningens bestånd tagits

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 217

upp
till behandling med stöd av 4 § andra stycket hyresförhandlingslagen. Enligt
14 och 15 §§ förvaltningslagen, vUka gäller för hyresnämnd, har sökande,
klagande eller annan part rätt lill s. k. aktinsyn och till kommunikation. Det
förvallningsrätlsliga partsbegreppet lorde ej kunna tolkas så snävt att endast
hyresgäst och hyresvärd har parts-ställning när fråga om förhandUngsordningens
bestånd kommer upp i ärendet. Hyresnämndens beslut får en direkt rättsverkan på
avtalet om förhandlingsordning, i vUket hyresgästorganisationen är
avtalsslutande part. Även fastighetsägarorganisation kan vara avtalspart.
Enligt allmänna förvaltnmgsrättsUga principer torde härmed organisationema
inta partsslällning i ärendet (SOU 1964: 27 s. 187).

Än tydligare torde organisations saklegitimation
vara i fråga om besvär över hyresnämnds beslut, varigenom förhandlingsordning
förklaras inte vidare skola gälla. Besvärsbestämmelsen i 31 § i förslaget till
hyresförhandlingslag säger endast att talan mot hyresnämndens beslut förs hos
bosladsdomslolen genom besvär inom viss tid. Beträffande besvärsrätlen torde
11 § förvaltningslagen vara tUlämplig. EnUgt detta lagrum får talan mot sådant
beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär föras av den som beslutet
angår, om det gått honom emot. Sak-legitimerad enligt bestämmelsen är enUgt
förvaltningsrättsliga grand-satser bl. a. den, vars rättsUga ställning påverkas
av beslutet (prop. 1971: 30 s. 391 och 399). Det torde i enlighet härmed stå
klart att en organisation, som slutit ett civUrättsUgt gUtigt avtal, får sin
rättsliga ställning påverkad genom ett beslut som förklarar att avtalet inte
skaU gäUa.

Förslagets ståndpunkt är emellertid, att
organisationen inte bör äga motsätta sig alt förhandlingsordning upphävs, om
det föreligger sådana skäl mot förhandlingsordning som anges i 10 §; i ärende
av detta slag bör organisationen endast äga rätt att yttra sig.

För att organisationens ställning i
hyresnämndsärendet skaU bli den i remissen sålunda åsyftade en ordning för
vilken vissa sakliga skäl kan anföras lorde erfordras en lagreglering som
innebär avvikelse från förvaltningslagens bestämmelser. En sådan reglering bör
avse inte endast ärenden, vari förhandlingsordnings bestånd prövas med stöd av
4 § andra stycket i förslaget tUl hyresförhandlmgslag, ulan även ärenden
enligt 22 § i samma förslag angående tvist om hyresvUlkor, som bestämts genom
förhandlingsöverenskommelse.

På grand av det anförda förordar lagrådet att i ett
nytt tredje stycke i 30 § anges, att fastighetsägarorganisation eUer
hyresgästorganisation ej är part i ärende, vari enligt 4 § andra stycket upptas
fråga om förhandlingsordnings bestånd, eller i ärende om tvist enligt 22 §.
Vidare bör 31 § innehålla, att mot hyresnämnds beslut enUgt denna lag får part
föra talan hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades samt atl besvärshandlingen skaU inges tUl domstolen.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 218

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:

Iakttas vad lagrådet föreslagit under 6 och 7 §§,
bör i andra stycket av övergångsbestämmelserna hänvisningen tiU 7 § 13 utgå.

Förslaget
till lag om ändring I jordabalken

Lagrådet:

Såsom anförts vid 8 § förslaget tUl
hyresförhandlingslag bör i 7 kap. 13 § jordabalken införas en erinran om
bestämmelsen i förstnämnda lagrum om gUtighet av avtal om förhandlingsordning
mot ny hyresvärd.

12
KAP. 44 § Lagrådet:

Förslaget åsyftar att stärka hyresgästens skydd mot
vräkning genom att kommunen kopplas in i uppkommande tvister. Den enligt
förevarande paragraf gäUande återvinningsfristen skaU därför enligt förslaget
börja löpa först sedan också socialnämnden i den kommun där lägenheten är
belägen delgivits underrättelse om uppsägningen och anledningen till denna.

Det
uppställda kravet att underrättelse skall delges med socialnämnden innebär att
giltig undertättelse kommer tiU stånd endast om föreskriftema i
delgivningslagen (1970: 428) iakttas. Enligt lagrådets mening skuUe emellertid
ett sådant krav många gånger medföra onödig omgång och besvär. Frågan vem som
är behörig att ta emot delgivning för socialnämnd kan för övrigt i det enskUda
faUet vara oklar (jfr RRK 1976 R 2: 74). En enklare form för underrättelse
synes kunna föreskrivas. Kravet på rättssäkerhet torde få anses uppfyllt om
man här anknyter till det förfarande som enligt 12 kap. 63 § jordabalken är
medgivet för vissa meddelanden från hyresvärd tiU hyresgäst. Eidigt detta lagmm
är det tiUräckligt att meddelandet avsänts i rekommenderat brev under
mottagarens vanUga adress.

Lagrådet förordar att det tUlägg som nu föreslås
tUI 12 kap. 44 § första stycket får avse, att återvinningsfrist, såvitt nu är i
fråga, skaU börja löpa från det att meddelande om uppsägnmgen och anledningen
tiU denna lämnats sociataämnden i den kommun där lägenheten är belägen. I
anslutning härtiU bör slutmenmgen i första stycket samt tredje stycket i
lagranunet jämkas. Vidare bör bestämmelsen i 12 kap. 63 § första meningen
kompletteras så att det framgår att vad där stadgas även gäUer i fråga om
sådant meddelande från hyresvärd till socialnämnd som avses i 12 kap. 44 §.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 219

46
§

Hesser,
Hamdahl och Höglund:

Förevarande paragraf innehåUer bestämmelser om
andra inskränkningar i det besittningsskydd som tillkommer bosladshyresgäst än
sådana som fått formen av generella undantag från besitlningsskyddsreglerna och
som behandlas i 12 kap. 45 §. Nu ifrågavarande inskränkningar är utformade som
s. k. besitlningsskyddsbrylande grunder, dvs. grandersom vid en prövning i det
enskUda fallet leder till att förlängning av hyresförhållandet inte sker.
Bland hithörande grunder upptas under punkt 6 det fallet att hyresavtalet avser
lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som upplåtaren innehar med
bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att
hyresgästen skäligen bör flytta. Bestämmelsen bygger bl. a. på tanken att huset
eller bostadsrätlslägen-helen vanligen tillkommit för att tjäna som bostad åt
ägaren och i allmänhet inte kan överlåtas utan att en lägenhet kan fristäUas
för förvärvarens räkning (prop. 1968: 91 Bihang A s. 68). Enligt motiven bör i
överensstämmelse härmed hyresgästen i nämnda fall inte vara berättigad till
förlängning av hyresförhåUandet, om uthyraren har för avsikt att bosätta sig i
lägenheten (prop. Bihang A s. 69 och 92).

I remissprotokollet har till behandUng upptagits
ett speciellt förhållande i fråga om bostadsrättslägenheter. Det sägs sålunda
att det i flera fall förekommit, att ett hyreshus har förvärvats av en
bostadsrättsförening och att bostadsrätt har upplåtits tUl lägenheter som
redan varit uthyrda av den tidigare fastighetsägaren. I en föriängningstvist i
sådant fall mellan hyresgästen och den som förvärvat bostadsrätten har bostadsdomstolen
genom ett avgörande år 1976 (Rättsfall från bostadsdomstolen 13: 76) funnit,
att den under punkt 6 i förevarande paragraf upptagna
besittningsskyddsbrytande grunden formellt sett är tillämpUg. Bostadsdomstolen
ansåg dock i fallet, att hyresgästen borde anses ha ett starkare
besittningsskydd än om han ingått hyresavtalet med vetskap om att upplåtaren
innehade lägenheten med bostadsrätt, och biföll hyresgästens
förlängningsyrkande, dock med avkortning av hyrestiden från ett år lill sex
månader.

Enligt remissprotokoUet bör den omständigheten att
ett hyreshus förvandlas till ett bostadsrättshus inte få medföra någon
försämring i den enskilde hyresgästens ställning. Den här ifrågavarande i punkt
6 upptagna besittningsskyddsbrytande grunden bör således inte få tillämpas för
att upplösa hyresförhållandet. I anslutning härtill erinras i remissprotokollet
om bestämmelserna i 7 kap. 1121 §§ jordabalken om nyttjanderälts StäUning vid
fastighetens övergång till ny ägare och framhålls särskUt 13 §, som slår fast
att hyresupplåtelse gäller mot ny ägare av fastigheten, om upplåtelsen skett
genom skriftligt avtal och tillträde ägt rum före överlåtelsen. För att vinna
det angivna syftet föreslås, att som

s. 220 Kontrollera mot PDF

ett
nytt fjärde stycke i 12 kap. 46 § tas in en erinran om att det av bestämmelserna
i 7 kap. om nyttjanderälts ställning vid fastighetens övergång till ny ägare
kan följa att första stycket 6 ej skall tillämpas även om uppsägningen har
gjorts av någon som har förvärvat bostadsrätt lill lägenheten.

Enligt lagrådets mening kan den önskade ordningen
inte uppnås genom en bestämmelse, som endast innebär en hänvisning till
reglema i 7 kap. jordabalken. En annan utväg att genomföra det eftersträvade
skyddet för hyresgästen bör därför prövas.

Av förarbetena till 12 kap. 46 § första stycket 6
att döma har bestämmelsen såvitt den avser bostadsrättslägenhet tillkommit med
tanke på det fallet att upplåtelsen av hyresrätten gjorts av en
bostadsrättshavare och att lägenheten fortfarande vid uppsägningen av hyresavtalet
innehas med bostadsrätt. Det förhållandet att ett hyreshus efter
hyresupplåtelsen omvandlas till ett bostadsrättshus synes vara en ny företeelse
som ej vunnit beaktande vid bestämmelsens tUlkomst och som med tanke på
motiven till bestämmelsen inte heller torde omfattas av denna. Den
rättstillämpning som enligt vad som anförs i remissprotokoUet förelåg innan
bostadsdomstolen träffade sitt nyssnämnda avgörande synes därför ha de bästa
skälen för sig. Det lämpligaste sättet alt lösa det uppkomna problemet synes
vara att förtydliga innebörden av punkt 6 i 12 kap. 46 §. Detta kan ske genom
att i bestämmelsen uttryckligen anges, att den i fråga om bostadsrättslägenhet
avser det faUet att lägenheten upplåtits av någon som innehade den med bostadsrätt
och att lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt. För att punkten 6 inte
skall bli alltför otymplig efter ett sådant tiUägg torde den böra delas upp på
två särskilda punkter, av vUka den första, betecknad 6, får avse lägenhet i en-
eller tvåfamUjshus och den andra, betecknad 6 a, får avse
bostadsrättslägenhet. I enlighet härmed skulle 12 kap. 46 § första stycket
kunna ges sådan lydelse att det upptar i punkt 6 det fallet att avtalet avser
lägenhet i en- eller tvåfamiljshus och upplåtaren har sådant intresse att
förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta samt i punkt 6 a
det faUet att avtalet avser lägenhet som upplåtits av någon som innehade
lägenheten med bostadsrätt och lägenheten aUtjämt innehas med sådan rätt samt
bostadsrättshavaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att
hyresgästen skäligen bör flytta.

Lagrådet förordar att motsvarande förtydligande
görs i 12 kap. 24 a § andra stycket och 12 kap. 35 § andra stycket 4
jordabalken.

De nu föreslagna ändringama i 12 kap. 24 a, 35 och
46 §§ jordabalken innebär, såsom framgår av det sagda, närmast ett
förtydligande av gällande rätt. De synes därför utan vidare kunna bli
tiUämpUga på redan ingångna hyresavtal, även i fall då upplåtelsen av
bostadsrätt skett före lagändringens ikraftträdande. Någon särskild
övergångsbestämmelse torde följaktligen ej erfordras.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 221

Hessler:

Ifrågavarande tillägg till 12 kap. 46 § jordabalken
i remissförslaget har avseende på bestämmelsen i punkt 6 i 46 § första slycket
om skydd för hyresgäst, då upplålaren är bostadsrättshavare. Tillägget
innefattar en hänvisning till alt av bestämmelserna i 7 kap. jordabalken om
nytt-janderätls ställning vid fastighetens övergång till ny ägare kan följa,
att punkt 6 ej är tillämplig även om uppsägning skett av bostadsrättshavaren.
Enligt remissprotokoUet är avsikten, att då någon hyrt av en "vanlig"
fastighetsägare och fastigheten därefter överlåts till bostadsrättsförening,
som upplåter bostadsrätt till den uthyrda lägenheten, besittningsskyddet för
hyresgästen skall bedömas efter samma regler som om någon överlåtelse av
fastigheten eller upplåtelse av bostadsrätt aldrig ägt rum. Detta skulle,
enligt remissprotokollet, följa av att hyresgäst enligt reglema i 7 kap.,
närmast 1121 §§, är skyddad mot ny ägare av fastigheten.

Tanken synes vara, att det hyresavtal som gäller
mellan överlåtaren och hyresgästen på grund av bestämmelserna i 7 kap.
jordabalken blir gällande mot ny ägare av fastigheten. TUI hyresavtalet
"hör" de regler om direkt besittningsskydd som finns i 12 kap. 45 och
följande §§. En av dessa bestämmelser är 46 § första slycket punkt 10, som ju
för normala fall skapar ett långtgående besittningsskydd för hyresgäst. Då en
"vanlig" fastighetsägare överlåter fastigheten till en
bostadsrättsförening, som sedermera upplåter bostadsrätt till den lägenhet som
vid överlåtelsen är uthyrd, blir det därför, menas det tydligen, punkt 10 i 46
§ första stycket som s. a. s. dragés med och blir tUlämpUg. Det är m. a. o.
inte den i förhållandet meUan en bostadsrättshavare som upplåtit hyresrätt och
hyresgästen för den senare mindre fördelaktiga regeln om besittningsskydd i
punkt 6 som skall tUlämpas.

Efler
min mening kan invändningar resas mot detta resonemang.

I första hand må framhållas att
besiltningsskyddsreglema Över huvud inte är knutna till reglerna i 7 kap.
jordabalken om hyresgästs skydd mot ny ägare av fastigheten.
Besittningsskyddsreglerna gäller oberoende av om skydd för nyttjanderälten mot
ny ägare i den mening som avses i 7 kap. jordabalken sakrättsligt skydd
föreligger eller inte.

Sålunda gäUer besittningsskydd enligt 12 kap.
jordabalken ej endast då hyresavtalet är skriftligt utan även då det är
muntiigl (jfr NJA II 1968 s. 310 f.), medan för skydd enligt 7 kap. mot
ny ägare (som ej är i ond tro rörande nylljanderätten) krävs skriftligt avtal
(7 kap. 13 § jordabalken). Vidare slår besittningsskyddsreglerna till även i
det fall alt nyttjanderälten vid exekutiv försäljning inte blir skyddad ulan
faller bort enligt reglerna i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom (se
denna lag 30 och 46 §§ samt Walin-Lorichs, Exekution i fast egendom, luftfartyg
m. m., 1973, bl. a. s. 39 f., s. 108 ff). För reglerna i 7 kap.

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 222

jordabalken
är ju däremot just kännetecknande att de inte bereder skydd i detta fall.

Det kan anmärkas, att det föreligger vissa
olikheter mellan det skydd som resulterar av reglema i 7 kap. jordabalken och
det som blir följden, om endast besitlningsskyddsreglerna i 12 kap. är
tillämpliga. I det förra fallet blir den nye ägaren helt och hållet bunden av
bestämmelserna i kontraktet mellan förre ägaren och nyttjanderättshavaren.
Löper exempelvis avtalet på fem år, blir nye ägaren bunden under denna tid vid
den hyra och de viUkor i övrigt som upptas i kontraktet. Om däremot endast
besittningsslcyddsreglema är tiUämpliga, kan nye ägaren få till stånd ändring
av hyresbelopp och annan jämkning till sin förmån av hyresvillkoren enligt de
regler som upptas i 12 kap. jordabalken.

Om hyresgästens skydd i det i remissförslaget
berörda fallet skulle vara beroende av att reglerna i 7 kap. vore tUlämpliga,
uppstår tydligen frågan, vad som skaU gälla, om dessa regler ej är tUlämpliga.
Skall, oaktat besittningsskydd enligt 12 kap. i princip råder, bedömningen då
bli en annan än man tänkt sig för normalfallet, då 7 kap.:s regler är tillämpUga?
Resultatet skulle väl i så fall bli, att i nämnda situation inte punkt 10 utan
endasl punkt 6 i 12 kap. 46 § första stycket får till-lämpas. Detta förefaller
ganska irrationellt. Vad man vUl uppnå med det föreslagna tillägget tiU 46 § är
ju uppenbarligen, att hyresgästens ställning, då besittningsskydd gäUer, inte
alls skall bli försämrad på den grund att överlåtelse sker till en
bostadsrättsförening som upplåter bostadsrätt.

Också ett annat spörsmål skulle kunna uppkomma med
det resonemang som ligger till grund för remissförslaget. Antag att läget är
det motsatta mot det som diskuteras i remissprotokollet. En bostadsrättsförening,
där bostadsrättshavare haft lägenheten uthyrd, överlåter huset tiU en
"vanlig" fastighetsägare. Skall i ett sådant faU en uppsägning bedömas
efler reglerna i 12 kap. 46 § första stycket punkt 6? Och hur skall i så faU en
sådan bedömning ske?

Innebörden av det ovan utvecklade är, att 7 kap.
jordabalken inte säger något om besittningsskydd enligt 12 kap. 45 och följande
§§. Än mindre kan man hämta någon ledning i 7 kap. beträffande vilka bland
flera olika tänkbara regler om besittningsskydd som i ett konkret fall skall
tUlämpas, sålunda om besittnmgsskydd skall kunna brytas enligt 46 § första
stycket punkt 6 eller endast enligt punkt 10 i samma stadgande. Reglerna i 7
kap. 1121 §§ innebär intet annat än atl, om skydd mot ny ägare är för handen,
den nye ägaren blir bunden under den hyrestid som anges i kontraktet av de
bestämmelser som upptas i detla.

Ej heller torde man nå fram till önskat resultat
genom att såsom stundom skett hänvisa tiU reglerna om dubbelupplåtelse av
nyttjanderätt

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 223

Dessa
regler anger intet annat än vilken av två nyttjanderättsupplåtelser som på
grand av upplåtelsen skall ha företräde framför den andra. Vad som kännetecknar
den föreliggande konflikten är, att den ena nyttjanderätlshavaren
bostadsrättshavaren på ett sätt som inte torde ha full motsvarighet i annat
fall får en ägarliknande ställning med avseende på lägenheten. Och den fråga
det gäUer är, vilka befogenheter han i den egenskapen skall ha gentemot
hyresgästen. Om detta spörsmål ger dub-belupplåtelsereglema mte någon
vägledning.

TUl stöd för alt hyresgästs stäUning i här
diskuterade situation ej bör kunna försämras skulle man emeUertid kunna åberopa
en annan rättsprincip. Den finns upptagen i 27 § skuldebrevslagen och innebär,
kort uttryckt, att gäldenär i ett rättsförhållande, som blir föremål för överlåtelse,
inle kan försättas i en sämre ställning genom själva överlåtelsen. Annat gäller
om det för viss typ av rättsförhållande finns regler om negoliabilitet, sålunda
att nye borgenären åtminstone vid god tro får en bättre ställning än
överlåtaren, såsom t. ex. vid löpande handlingar (jfr även 7 kap. 17 §
jordabalken).

Det bör dock medges, att tiUämpligheten och
framför alll räckvidden av principen i 27 § skuldebrevslagen i det faU som
här är i fråga inte är så alldeles given att det är tillfredsstäUande att
endast ha denna princip att hänvisa tiU. Såsom man tänkt sig i remissförslaget
bör därför ett klarläggande göras genom lagbestämmelse. Detta bör ske ej endast
beträffande det fall som avses i 12 kap. 46 § jordabalken utan även i fråga om
ett par andra fall, där hyresförhållande vid bostadsrätt är aktuellt, nämligen
dem som avses i 12 kap. 24 a och 35 §§. Klargörandet bör ske genom
lagbestämmelser varav direkt framgår att bestämmelserna skall tiUämpas endast
om själva hyresupplåtelsen från början gjorts av bostadsrättshavare och endast
om lägenheten alltjämt innehas med bostadsrätt. Rörande utformningen av
lagbestämmelserna instämmer jag med övriga ledamöter.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

23
§ Lagrådet:

De tiUägg som med anledning av den föreslagna
hyresförhandlings-lagens tillkomst föreslås i förevarande paragraf föranleder
ej erinran från lagrådets sida.

I samband med lagrådets granskning av förslaget har
emeUertid iakttagits, att paragrafens andra stycke genom en tidigare
lagändring, år 1974 (1974: 1090), fått en mindre tUlfredsställande lydelse.
Stycket innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot beslut av
hyresnämnd,

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:175 224

när
nämnden meddelat avvisnings- eller avskrivningsbeslut (punkterna 1 och 2),
förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet (punkt 3) eller
utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eUer
ådömt straff för förseelse i förfarandet (punkt 4). Mot hyresnämndens beslut i
dessa hänseenden får enligt styckets lydelse "talan föras särskilt".
I ett tredje stycke av paragrafen tUlfogas, alt särskUd talan föres genom
besvär hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades
samt att besvärshandlingen skall inges till domstolen.

Den nu återgivna lydelsen av andra och tredje
styckena tiUkom i samband med inrättandet av bostadsdomstolen som överinstans
till hyresnämnderna och har föranletts av att fullföljd av talan till
bostadsdomstolen trätt i StäUet fÖr andra fuUföljdsformer (prop. 1974: 151, LU
36). De beslut som nämns i andra stycket har i föredragande statsrådets motivermg
till lagändringen givits den sammanfattande benämningen processueUa beslut
(prop. s. 149 och 150), tydUgen i betydelsen beslut som ej avser själva saken,
och har som sådana blivit föremål för gemensam reglering. Att märka är
emellertid att avvisnings- och avskrivningsbeslut tiUika är slutliga beslut. I
fråga om sådana beslut är enUgt gängse terminologi inom processrätten
oegentligt att säga, att talan får "föras särskilt", eftersom detta
uttryck brakar användas för att markera, att talan får föras annoriedes än i
samband med talan mot slutUgt beslut, antingen detta avser själva saken eUer
ej. Uttrycket passar därför inte för beslut som självt är ett slutligt beslut.
Avvisnings- och avskrivningsbesluten bör till följd härav behandlas särskilt i
paragrafen. Lagrådet finner en ändring av lydelsen ej vara nödvändigtvis
påkallad i nu förevarande lagstiftningsärende men har velat fästa
uppmärksamheten på förhållandet för rättelse i lämpUgt sammanhang.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 225

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-03-30

Närvarande:
statsmmistern Fälldm, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Krönmark,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Proposition
med förslag till hyresförhandlingslag m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1.
hyresförhandUngslag,

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen (1974:
1082) om bostadsdomstol,

5.
lag om ändrmg i lagen (1973:
189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

6.
lag om ändrmg i
bostadsrättslagen (1971: 479),

7.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),

8.
lag om ändring i lagen (1974:
1080) om avveckling av hyresregleringen.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till hyresförhandlingslag

Lagrådet har i aUt väsentUgt godtagit det framlagda
förslaget. På några punkter har lagrådet dock framfört erinringar mot
förslagets utformning.

Jag kan i aUt väsentUgt ansluta mig tUl vad
lagrådet har anfört. Jag tiUstyrker de ändringar och tUlägg som lagrådet
förordar beträffande 1, 6, 7 och 22 §§ samt övergångsbestämmelserna.

Lagrådet har vid 22 § bl. a. behandlat frågan om
möjUghet för enskild hyresvärd och hyresgäst att få tiUgång tUl sådana
uppgifter om de allmännyttiga bostadsföretagens hyror som har betydelse för
hyressätt-

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 23 februari 1978.

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 226

ningen
på den enskilda sektorn. Lagrådet understryker vikten av att frågan får en snar
lösning.

Även jag anser att det berörda
informationsproblemet måsle lösas (se avsnitt 7.8 i remissprolokollet). Frågan
får behandlas i samband med den fortsatta översynen av hyreslagstiftningen.

Beträffande 30 § förordar lagrådet att man i ett
nytt tredje stycke anger att fastighetsägarorganisation eller
hyresgästorganisation inte är part i ärende, vari enligt 4 § andra stycket upptas
fråga om förhandlingsordnings bestånd, eller i ärende om tvist enligt 22 §.
Jag tillstyrker förslaget i den delen.

Lagrådet förordar vidare att 31 § ändras så alt det
framgår att endast part får föra talan mot hyresnämnds beslut. Enligt min
mening är det emellertid rimligt all, om hyresnämnd enligt 4 § andra stycket
har förordnat att förhandlmgsordning inte vidare skall gälla, även hyresgästorganisation
som är part enligt förhandlingsordningen får föra talan mot beslutet. Jag
tiUstyrker lagrådets förslag beträffande 31 § med angivet tillägg.

Förslaget
till lag om ändring i jordabalken

Jag ansluter mig tiU vad lagrådets majoritet har
anfört vid 12 kap. 46 § och biträder uttalandet att de föreslagna ändringarna
inte förutsätter några övergångsbestämmelser.

Jag kan även i övrigt ansluta mig tiU vad lagrådet
har anfört och tillstyrker alltså de föreslagna ändringarna i 7 kap. 13 § samt
12 kap. 24 a, 35, 44, 46 och 63 §§.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

I anledning av vad lagrådet har uttalat om 23 § viU
jag påpeka att hyresrättsutredningen har i uppdrag att göra en lagteknisk
översyn av hyreslagstiflnmgen och att denna översyn omfattar även lagen om arrendenämnder
och hyresnämnder.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens
överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 227

Innehåll

Propositionen
................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Lagförslag ...................................................... 3

1.
hyresförhandlingslag.......................................... .... 3

2.
lag om ändring i jordabalken................................ 10

3.
lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder 15

4.
lag om ändring i lagen (1974:
1082) om bostadsdomslol 20

5.
lag om ändring i lagen
(1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 21

6.
lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971: 479)...... 22

7.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531) .. 22

8.
lag om ändring i lagen
(1974:1080) om avveckling av hyresregleringen 23

Utdrag
av regeringsprotokollet den 23 februari 1978.... 24

1
Inledning ................................................... .. 24

2
Gällande hyreslagstiftning ................................ .. 25

2.1
Hyreslagen ........................................... 25

2.2
Awecklingslagen ...................................... .. 28

3 Del
frivilliga förhandlingssystemet......................... 29

3.1
Hyresgäströrelsen....................................... .. 29

3.2
Den allmännyttiga sektorn............................ .. 30

33
Den enskilda sektorn ................................ .. 31

3.4
Industrisektorn ..................................... .. 32

3.5
Kommun- och landstingssektorn
.................. .. 33

4 Utredningen
................................................. .. 33

4.1
Allmänna synpunkter ................................ .. 33

4.2
Förhandlmgsrättens innehåU ...................... .. 35

4.3
Rätlen till förhandUngsordnmg ....................... 36

4.4
Förhandlingsramen ................................... 40

4.5
Förhandlingsskyldigheten ......................... 41

4.6
Förhandlingen .......................................... 42

4.7
Förhandlingsöverenskommelsen
och det enskilda hyresavtalet m. m 44

4.8
Förfarandet när förhandUngar
har strandats .... 47

4.9
Ikraftträdande m. m.................................... 49

5 Remissyttrandena
.......................................... .. 49

5.1
Allmänna synpunkter ................................. .. 49

5.2
Förhandlingsrättens innehåll ....................... .. 55

5.3
Rätten till förhandUngsordning ...................... .. 60

5.4
Förhandlingsramen ................................... 64

5.5
Förhandlingsskyldigheten ......................... 65

5.6
Förhandlingen .......................................... 67

5.7
Förhandlingsöverenskommelsen
och det enskilda hyresavtalet m. m 68

5.8
Förfarandet när förhandlingar
har strandats .... .. 71

5.9
Ikraftträdande m. m.................................... .. 77

6 Den
s. k. svarta handeln med bostadslägenheter m. m 78

6.1
GäUande rätt ......................................... .. 78

6.2
Departementspromemorian ........................... .. 79

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:175 228

6.3
Utrednmgen ............................................ ... 79

6.4
Remissyttrandena....................................... ... 81

7 Föredraganden
.............................................. ... 83

7.1
Inledning ................................................ 83

7.2
Allmänna synpunkter ................................... ... 88

7.3
Lagens tiUämpningsområde ...................... ... 95

7.4
Hyresgästorganisations rätt att
förhandla för oorganiserade hyresgäster 97

7.5
Rätten tiU förhandlingsordning ...................... 108

7.6
Förhandlingsramen .................................... . 118

7.7
Förhandlingsskyldigheten .......................... . 121

7.8
Förhandlingen .......................................... . 124

7.9
Förhandlmgsöverenskommelsen och
det enskilda hyresavtalet m. m 128

7.10
Förfarandet när förhandUngar
har strandats ... . 134

7.11
Den s. k. svarta handeln med
bostadslägenheter m. m. .. 138

7.12
Ikraftträdande m. m..................................... 141

8
Upprättade lagförslag ...................................... 143

9
Specialmotivermg ........................................... . 143

9.1
Förslaget tUl
hyresförhandUngslag.................. . 143

9.2
Förslaget tiU lag om ändrmg i
jordabalken ..... . 172

9.3
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnänmder 182

9.4
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol 185

9.5
Förslaget tUI lag om ändring i
lagen (1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 185

9.6
Förslaget till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479) 186

9.7
Förslaget tiU lag om
ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) 187

9.8
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1974: 1080) om avveckUng av hyresregleringen 188

10
HemstäUan...................................................... 188

11
Beslut .......................................................... 189

Bilaga
1 Hyresrättsutredningens förslag .................. 190

Bilaga
2 Boende- och bostadsfinansiermgsulredningarnas förslag

tiU
ändring i 12 kap. 44 § jordabalken............. 197

Bilaga
3 De remitterade förslagen............................. 198

Utdrag
av lagrådets protokoll den 30 mars 1978......... 208

Utdrag
av regeringsprotokollet den 30 mars 1978 ..... 225

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H78

Doktrin (4)

  1. Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt?, SvJT 2024 s. 695, på s. 713 · Fritt tillgänglig
  2. Daniel Stattin, Skadeståndsansvar i ideella föreningar, SvJT 2006 s. 470, på s. 481 · Fritt tillgänglig
  3. Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik, SvJT 1991 s. 161, på s. 166, 177 · Fritt tillgänglig
  4. Svensk rättspraxis Nyttjanderätt, SvJT 1985 s. 561, på s. 596 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

211 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (165)

165 kopplingar i 60 dokument.

  1. Prop. 2024/25:192 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 33 om s. 118 · s. 34 om s. 90 i texten
  2. Ds 2025:13 Rätt att installera laddpunkt hemma s. 141 om s. 167 i texten
  3. SOU 2025:65 En mer flexibel hyresmarknad s. 117 om s. 95 · s. 277 om s. 95 i texten
  4. SOU 2024:62 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 42 om s. 135 · s. 43 om s. 93 i texten
  5. Prop. 2023/24:112 Åtgärder för tryggare bostadsområden s. 135 om s. 146 i texten

Visa alla 60

Rättsfall (33)

33 kopplingar i 21 dokument.

  1. RH 2026:15 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 2023:21 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 2018:37 om s. 137 ur registret
  4. RH 2017:53 om s. 157 ur registret
  5. RH 2016:34 om s. 118 ur registret
  6. RH 2015:4 om s. 137 ur registret
  7. RH 2013:9 om s. 137 ur registret
  8. RH 2012:1 om s. 113 ur registret
  9. RH 2004:36 om s. 134 ur registret
  10. RH 1997:68 om s. 117 · om s. 118 · om s. 188 ur registret · i texten
  11. RH 1997:109 om s. 132 ur registret
  12. RH 1995:54 om s. 179 · om s. 180 ur registret · i texten

Visa alla 21

Doktrin (13)

13 kopplingar i 7 dokument.

  1. JT 2013/14 s. 237 s. 259 om s. 42 · s. 260 om s. 122 · s. 263 om s. 43 i texten
  2. Westerlind, Kommentar till Jordabalken Kap. 7, 1984 s. 272 · s. 273 om s. 214 · s. 273 om s. 226 i texten · dokumentnivå
  3. JT 2011/12 s. 273 s. 277 om s. 174 · s. 288 i texten · dokumentnivå
  4. SvJT 1991 s. 161 Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik s. 166 · s. 177 i texten
  5. SvJT 2024 s. 695 Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt? s. 713 i texten

Visa alla 7