Sök i Ratio Lex

med förslag till lagstiftning om marknadsfiringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

90 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 88 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:178, med förslag till lagstiftning om marknadsfiringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 Regeringens proposition

1911 jn-. 178

med
förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och
tobaksvaror;

beslutad
den 6 april 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

STAFFAN
BURENSTAM LINDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om marknadsföringen av
alkohol och tobak.

Riksdagen
beslutade under 1976/77 års riksmöte att begära att regeringen skulle lägga
fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Redan tidigare har riksdagen
uttalat sig för åtgärder i syfte att minska tobaksbraket.

Förslaget
i propositionen får ses mot bakgrund härav och de allvarliga hälsorisker som
är förbundna med bruket av alkohol och tobak. De föreslagna reglerna omfattar
alla slag av marknadsföringsåtgärder som näringsidkare riktar till konsumenter
och som avser spritdrycker, vin, starköl och öl samt tobak. Däremot lämnas
lättöl utanför regleringen.

Grundregeln
i förslaget är att särskUd måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen, dvs.
reklamen skall i den mån den får förekomma vara starkt begränsad och återhållsam.
Förbud skall gälla mot marknadsföring som är påträngande, uppsökande eller som
uppmanar tUl bruk av alkohol och tobak. Detta innebär att bl. a. utomhusreklam
och direktreklam till konsumenter inte får förekomma.

Tidningsannonsering
för spritdrycker, vin och starköl förbjuds utom i viss fackpress.
Tobaksannonsering får endast förekomma i starkt begränsade och återhållsamma
former samt under förutsättning att i annonsen på ett framträdande sätt
återges den varningstext och innehåUs-deklaration som enligt lag skall finnas
på varans förpackning.

Tillämpningen
av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen och kommer alltså att handhas
av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979, om riksdagens
beslut kan fattas under innevarande riksmöte.

1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 178

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178

1
Förslag till

Lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser alko

holdrycker och som vänder sig till konsumenter.

Med
alkoholdrycker förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa
beteckningar har i lagen (1977: 292) om tillverkning av drycker, m. m.

2 §
Med hänsyn tUl de hälsorisker som är förbundna med brak av

alkohol skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av alko

holdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsförings

åtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som

uppmanar till bruk av alkohol.

Vid
marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell
annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen
är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tUlhandahålls
endast på försäljningsstäUe för sådan dryck.

3
§ Handling som strider mot 2 §
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara
otillbörlig mot konsumenter.

4
§ Om förbud mot vissa
marknadsföringsåtgärder finns bestämmelser i lagen (1977: 293) om handel med
drycker.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178

2
Förslag till

Lsg med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag gäller
näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till
konsumenter.

2
§ Med hänsyn till de
hälsorisker som är förbundna med brak av tobak skaU särskild måttfullhet
iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam-
eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller
uppsökande eller som uppmanar tUl brak av tobak.

3
§ Användes vid marknadsföring
av tobaksvara kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för
dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan
varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975: 1154) om varningstext
och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har
flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid
upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och
såvitt möjligt i lika stor omfattning.

Varningstext
och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i
ändamålsenlig form.

4 § Handling som strider
mot 2 eUer 3 § skall vid tiUämpning av

marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara otiUbörlig mot konsu

menter.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration pä
tobaksvaror

Härigenom
föreskrivs att 9 § lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9
§ Den som uppsåtligen eUer av oaktsamhet

1. underlåter att förse förpackning till tobaksvara
med föreskriven varningstext eller innehållsdeklaration eller som däri lämnar
uppgift som är i väsentligt hänseende oriktig,

2.
eljest bryter mot föreskrift
som har meddelats med stöd av 1 §,

3.
bryter mot 3 § dömes tiU böter.

Ansvar
enligt denna lag inträder Ansvar enligt denna lag inträder

ej om gämingen är belagd med ej om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken eller omfattas straff i brottsbalken eUer omfattas

av vitesförbud enligt lagen (1970: av vitesförbud eller åläggande vid

412) om otillbörlig marknadsfö- vite enligt marknadsföringslagen

ring. (1975:1418).

Den
som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud dömes ej till ansvar
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1977: 293) om handel med drycker skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
§ Denna lag gäller försäljning och införsel av spritdrycker, vin, starköl och
öl (alkoholdrycker) samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker.

Beteckning
i denna lag har samma betydelse som I lagen (1977: 292) om tillverkning av
drycker, m. m.

Föreskrifter
om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i denna lag, även i lagen
(1978: 000) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-09

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och
statsråden UUsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo,
Wirtén

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Lagrådsremiss med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

1 Inledning

Efter bemyndigande den 20 december 1974 tillkallade
dåvarande chefen för handelsdepartementet en sakkuimigi för att utreda frågan
om lämpliga former för införande av förbud mot tobaksreklam. Utredningen (H
1974: 06) som antog namnet tobaksreklamutredningen avlämnade i juni 1975
delbetänkandet (Ds H 1975: 2) Varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror. På grundval av detta betänkande förelades och antog riksdagen
lagen om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror (prop.
1975/76:49, SoU 1975/76:27, rskr 1975/76: 83). Lagen (1975: 1154) trädde I
kraft den 1 januari 1977.

Genom
tilläggsdirektiv den 12 februari 1976 utvidgades utredningsuppdraget till att
även gälla frågan om alkoholreklam. Utredningens namn ändrades därvid till
tobaks- och alkoholreklamutredningen. Utredningen avlämnade i oktober 1976
slutbetänkandet (SOU 1976: 63) Reklamen för alkohol och tobak. En
sammanfattning av betänkandet samt de författningsförslag som läggs fram i
detta bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RA), hovrätten
för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, rikspo-

1 Lagmannen Carl-Edvard Sturkell. Vidare förordnades
numera byråchefen

Krister Johansson, numera t. f. departementsrådet Sven Norberg, numera de

partementsrådet Ingemar Nygren, medicinalrådet Malcolm Tottie, mark

nadsdirektören Klaus Unger och direktören Erik Warnergård att som experter

biträda den sakkunnige.

2 Som
ytterligare expert förordnades därvid numera byråchefen Åke Weger-

man.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 7

lisstyrelsen
(RPS), socialstyrelsen som därvid har hört sin nämnd för hälsoupplysning, riksskatteverket
(RSV), skolöverstyrelsen (SÖ), statens livsmedelsverk, kommerskollegium (KK),
marknadsdomstolen (MD), näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket,
statens ungdomsråd, länsnykterhetsnämnden I Stockholms län, länsnykterhetsnämnden
i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län.
Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare. Systembolaget aktiebolag,
Aktiebolaget Vin & Spritcentralen (Spritcentralen), Svenska
tobaksaktiebolaget, landstingsförbundet. Svenska handelskammarförbundet,
Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges marknadsförbund, Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM),
Nämnden för granskning av rusdrycksreklam, Föreningen utländska vin- och
spritproducenters ombud i Sverige, Svenska bryggareföreningen, Svenska
tobaksbranschföreningen, Tobaks- och servicehandelns riksförbund, Dagligvaruleverantörers
förbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Pressens samarbetsnämnd.
Svenska annonsörers förening, Sveriges direktreklamförening. Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Riksförbundet mot alkoholmissbruk (RFMA),
Nykterhetsrörelsens landsförbund, lOGT-NTO, Nationalföreningen för upplysning
om tobakens skadeverkningar (NTS), Riksförbundet VISIR, Sveriges blåbandsförbund.
Riksföreningen mot cancer, Verdandi, Svenska läkaresäUskapet, Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Svenska
kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
restaurangaktiebolag (SARA), Svenska reklambyråförbundet och Centralorganisationen
SACO/SR har beretts tiUfäUe att avge yttrande men har avstått härifrån.
Remissinstanserna har bifogat yttranden, kom-merskollegium från handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län samt Västsvenska handelskammaren, länsstyrelsen
i Stockholms län från Stockholms kommun och länsläkarorganisationen i
Stockholms län samt länsstyrelsen i Malmöhus län från länsläkarorganisationen i
Malmöhus län.

En
sammanfattaing av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 3.

I
anslutning tiU riksdagens behandling av prop. 1976/77: 108 om alkoholpolitiken
togs frågan om reglering av reklamen för alkohol upp i flera motioner.
Riksdagen beslutade med anledning härav begära att regeringen till nu
innevarande riksmöte lägger fram förslag om förbud mot alkoholreklam (SkU
1976/77: 40, rskr 1976/77: 231).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 8

2
Bakgrund

2.1 Inledning

Frågan
om förbud mot tobaks- och alkoholreklam har sedan länge diskuterats. Olika
utredningar har under senare år prövat frågan. De förslag som har lagts fram
har dock inte lett tiU lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för
vad som har föregått det nu framlagda förslaget samt för de bestämmelser som f.
n. gäller för marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror.

2.2 Tidigare
behandling av frågan om förbud mot alkohol- och tobaks

reklam

2.2.1
Alkoholreklamen

Motbokssystemet
avskaffades år 1955. I samband därmed bedrevs en statiig upplysningskampanj
under tiden september 1954februari 1955. Ett reklamstopp genomfördes under den
tid kampanjen pågick. Det slogs vidare fast att reklamen därefter skulle
begränsas genom att Sprit-centralen i köpeavtalen med sina leverantörer skulle
ta in bestämmelser som innebar att reklamen endast fick omfatta varans märke,
ursprung, typ, karaktär och pris.

Ar
1957 omprövades den nämnda begränsningen på grundval av ett förslag av 1956 års
rusdrycksförsäljningsutredning. Omprövningen ledde till att reglerna för
alkoholreklam mjukades upp. Skälen för ändringen framgår av departementschefens
uttalande i propositionen (1957: 143) med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförord-ningen.
I propositionen konstaterades att svårighetema på det nykterhetspolitiska
området inte i nämnvärd omfattning hängde samman med alkoholdrycker för vilka
reklam fördes. Departementschefen menade att det var sannolikt att en friare
ordning skulle kunna innebära ett stöd för strävandena att inrikta konsumtionen
på svagare drycker. Följaktligen skulle det stå de statliga monopolbolagen
fritt att inrikta konsumenternas intresse på dessa drycker. Det påpekades
vidare att ingripande restriktioner på reklamområdet var förbundna med
avsevärda nackdelar.

1961
uttalade bevillningsutskottet att varaktiga och väsentiiga begränsningar av
alkoholreklamen borde övervägas. 1961 års nykterhets-lagskommitté tillsattes.
Kommittén avgav år 1964 betänkandet (SOU 1964: 6) Alkoholreklam. I fråga om
starksprit föreslog utredningen tämligen långtgående restriktioner. I reklam
skulle inte annan avbUdning än flaska eller etikett få förekomma. Texten
föreslogs inte få innehåUa annat än uppgifter om varuslag, namn, tillverkare,
tillverkningsområde samt pris och katalognummer vid utminutering.

Beträffande
viner och starköl uppställdes inga andra regler än de som fanns i 7 § dåvarande
rusdrycksförsäljningsförordningen, nämligen att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 9

all
försäljning av rusdrycker skuUe anordnas och handhas så att så ringa skada som
möjligt skulle uppkomma. Beträffande öl räknade kommittén med att
bryggeriindustrin, som i fråga om starkölet var underkastad reglerna för
rusdrycksreklam, utan särskUda bestämmelser skulle följa dessa även beträffande
reklamen för vanligt öl, självfallet med de modifikationer som betingades av
denna drycks relativa ofarlighet. Kommitténs förslag överlämnades 1967 till
alkoholpolitiska utredningen (APU) för beaktande.

Vid
1968 års riksdag föranledde motioner i frågan om alkoholreklam en hemställan
från bevillningsutskottet att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära förslag
till 1969 års vårriksdag om förbud mot reklam för spritdrycker. Riksdagen
godkände betänkandet. Någon proposition om förbud mot spritreklam framlades emeUertid
inte. Orsaken härtill var att regeringen bedömde att det fanns hinder från
tryckfrihetssynpunkt att lagstifta om generellt förbud mot spritreklam.

APU föreslog i sitt
betänkande (SOU 1974: 9093) AlkoholpoUtik att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för alkoholdrycker med vissa undantag skulle förbjudas.
Det förhållandet att alkoholdrycker får säljas betar enligt APU på intet sätt
statsmakterna möjligheten att tUl förekommande av missbruk meddela
restriktioner. APU menade vidare att den varuinformation konsumenterna kunde
vara i behov av när det gäUde spritdrycker, vin och starköl långt bättre kunde
meddelas genom det alkoholbolag man föreslog skulle inrättas än genom den
kommersiella reklamen. Enligt APU:s uppfattning fanns det skäl att anta att
reklamen utöver en inverkan på valet mellan olika märken också hade en konsumtionshöjande
effekt. APU anförde att det i och för sig vore tänkbart att begränsa ett
förbud till att avse enbart spritdryckema. Motiveringen härför skulle då vara
att reklamen för vin och öl skulle kunna utgöra ett stöd för strävandena att inrikta
konsumtionen på svagare drycker. APU avvisade dock en sådan lösning. APU
menade att alkoholreklamen vilka varor den än avsåg och hur neutral den än
utformades var agnad att öka intresset för alkoholdrycker och bidra till en
glorifiering av bruket av denna vara. APU föreslog vissa undantag från
reklamförbudet nämligen för butiksreklam, reklam i restauranger och reklam i
utländska publikationer. Det föreslagna alkoholbolaget skulle också vara undanlaget
från regleringen.

Inom
APU förekom i denna fråga skiljaktiga meningar. Två ledamöter viUe gå längre
än utredningen och inte alls tUlåta alkoholbolagets reklam medan två ledamöter
förordade en återhållen reklam kontrollerad av KO med stöd av
marknadsföringslagen.

Efter
remissbehandUngen av APU:s förslag tillkallade regeringen i februari 1976 en
beredningsgrupp för frågor avseende alkoholpolitiken. 1 anslutning härtill
anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet till regeringsprotokollet att
APU:s förslag om förbud mot reklam och

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 10

andra
åtgärder för marknadsföring av alkoholdrycker hade avstyrkts eller föranlett
erinringar från ett stort antal remissinstanser. Frågoma avseende
alkoholreklamen bedömdes ha samma karaktär som motsvarande frågor beträffande
tobaksreklamen varför en samordnad bedömning borde komma till stånd. Regeringen
beslutade därför att utvidga uppdraget för den vid årsskiftet 19741975
tillsatta utredningen angående tobaksreklam till att även gälla alkoholreklam.

I
riksdagen väcktes år 1975 och år 1976 motioner med yrkande om förbud mot
alkoholreklam. Skatteutskottet hänvisade till att tobaks- och alkoholreklamutredningens
arbete skulle slutföras under år 1976 och ansåg att riksdagen borde avvakta
regeringens förslag i frågan (SkU 1975/76: 64). Utskottet var därför inte
berett att förorda några omedelbara åtgärder mot alkoholreklamen men
underströk vikten av en stark begränsning av densamma. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.

Tobaks- och alkoholreklamutredningen
överlämnade som tidigare har nämnts i oktober 1976 sitt slutbetänkande Reklamen
för alkohol och tobak.

Beredningsgruppen för
frågor avseende alkoholpolitiken lämnade i december 1976 en rapport över sitt
arbete (Ds S 1977: 1). Denna rapport låg till grund för det förslag till ett
nytt samlat alkoholpolitiskt program som förelades och antogs av riksdagen
under våren 1977 (prop. 1976/77: 108, SoU 1976/77: 4, SkU 1976/77: 40, rskr
1976/77: 231). Syftet med de åtgärder som ingår i programmet anges vara att nå
sådana begränsningar av den totala alkoholkonsumtionen att alkoholmissbruket
trängs tillbaka och att alkoholskadorna därmed motverkas. Socialpolitiska
åtgärder anges ha en given plats då det gäUer att främja en sådan utveckling.
Vidare innehåller programmet restriktioner för handeln med alkoholdrycker
främst som ett skydd för ungdomen. Beslutade åtgärder innebär vidare ökad
satsning på information. Reklamen för alkohol togs inte upp tUl behandling i
propositionen med anledning av att tobaks-och alkoholreklamutredningens förslag
övervägdes inom handelsdepartementet. Med anledning av motioner i frågan
hemställde skatteutskottet att riksdagen skuUe begära att regeringen kom med
förslag om förbud mot alkoholreklam till riksmötet 1977/78. Riksdagen biföll
utskottets hemställan,

2.2.2
Tobaksreklamen

Under
de senaste decennierna har frågan alltmer debatterats hur tobakskonsumtionen
och dess skadeverkningar skall kunna begränsas. Ett förbud mot tobaksreklam har
vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen. Ar 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt
socialstyrelsen att redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande
tobakskonsumtionen. En särskild arbetsgrupp tobaksutredningen fick av
socialstyrelsen i uppdrag att lösa uppgiften. Tobaksutredningen föreslog i sin
rapport år 1973 bl. a.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 11

att
förbud skulle utfärdas för alla marknadsbearbetande åtgärder som inte kunde
visas direkt stödja det program utredningen utarbetat med uppgift att begränsa
tobakskonsumtionen. Utredningen framhöll att det inte fanns belägg för att
avskaffandet av den del av marknadsföringen som är synlig, nämligen reklamen,
skulle få påvisbar betydelse för den totala tobakskonsumtionen på längre sikt.
Tvärtom fanns starka skäl att tro att ett förbud enbart mot detta
konkurrensmedel inte skulle få avsedd verkan då företagen har möjlighet att gå
över till andra konkurrensmedel. Enligt utredningen kunde det finnas skäl för
samhället att bevilja ett företag rätten att vända sig till rökare till priset
av en skyldighet att samtidigt informera om tobakens skadeverkningar.
Utredningen bedömde att sådan information kunde ha mycket stor effekt hos ickerökare
t. ex. genom att hjälpa ungdomar som inte debuterat att avstå även i
fortsättningen. Informationen bedömdes också kunna ha effekt på rökare. Vidare
anfördes att samhället har anledning att låta företagen marknadsföra
tobaksprodukter som är mindre skadliga än de som tidigare har funnits på
marknaden. Utredningen hänvisade till att det tidigare har framhåUits att
produktutveckling av tobaksvaror inte är någon lösning på tobaksproblemen.
Utredningen menade att sådana varor inte desto mindre kan tänkas vara en övergångshjälp
vid begränsningen av rökningen. Det vore därför egendomligt om samhället
behandlade marknadsföringen av dessa varor lika snävt som marknadsföringen av
de mer hälsofarliga varorna. En begränsning av marknadsföringsåtgärderna kunde
enligt utredningen åstadkommas genom en vidareutveckling av den marknadsreglerande
verksamhet som fanns vid den aktuella tidspunkten dvs. konsumentombudsmannens
arbete med stöd av marknadsföringslagen, frivUliga åtaganden från företagens
sida m. m. En stor fördel med ett sådant system ansågs vara att samhället i
varje enskilt fall inte behövde utöva förhandsgranskning av
marknadsföringsåtgärder beträffande tobaksvaror.

År
1974 överlämnade socialstyrelsen med eget yttrande fobaksutred-ningens rapport
till socialministern. Förslaget mottogs i huvudsak positivt vid remissbehandUngen.

I
riksdagen väcktes år 1974 flera motioner i tobaksfrågan. Man begärde bl. a.
lagstiftning om upplysningsplikt på såväl cigarrettförpackningar som på
andra reklambärare rörande tobakens skadeverkningar samt förslag om förbud
mot alla former av reklam för tobak och därtill kraftigt ökad
informationsverksamhet. Socialutskottet hänvisade (SoU 1974: 5) tiU sitt
betänkande SoU 1971: 21 vari hade uttalats att det torde råda allmän enighet om
att även i vårt land måste ske en systematisk satsning för att få tiU stånd en
minskning av tobakskonsumtionen. I anslutning till detta uttalade utskottet I
1974 års betänkande att det sedan socialstyrelsens tobaksutredning nu
framlagts och även remissbehandlats var angeläget att Kungl. Maj:t utan
dröjsmål gav riksdagen till-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 12

fälle
att ta stäUning tUl ett program, som Innefattade åtgärder för en sådan
satsning. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 1974:12). Vidare
tillsattes vid årsskiftet 19741975 utredningen beträffande frågan om
tobaksreklam (senare tobaks- och alkoholreklamutredningen).

Sedan
utredningen lämnat delbetänkandet Varningstext och innehålls-deklaration på
tobaksvaror (Ds H 1975: 2) avgav regeringen en proposition (1975/76:49) i
tobaksfrågan.'Propositionen innehöll bl. a. förslag till lag om varningstext
och innehållsdeklaration på tobaksvaror. I sitt betänkande (SoU 1975/76: 22) över
propositionen, som bifölls av riksdagen, uttalade socialutskottet att
socialstyrelsens tobaksutredning och remissyttrandena däröver borde kunna tas
till utgångspunkt för regeringens överväganden i frågan. Utskottet framhöll
att det sagda inte innebar att utskottet tagit ställning till enskildheterna i
tobaksutredningens förslag. Utskottet ansåg det emellertid uppenbart att
tyngdpunkten i programmet måste läggas på omfattande och allsidiga
informationsinsatser, vUka borde kunna stödjas av andra åtgärder. Utöver de
förslag som lades fram i propositionen borde enligt utskottet resultatet av to-baksreklamutredningens
fortsatta arbete kunna bidra till att komplettera åtgärdsprogrammet.

I
en motion till 1975/76 års riksmöte hemstäUdes att riksdagen hos regeringen
skulle begära förslag om förbud mot all reklam och marknadsföring av
tobaksvaror. Socialutskottet hänvisade vid behandlingen av motionen tUl att tobaksreklamutredningen
arbetade på åtgärder mot to-baksreklam. Utskottets hemställan om avslag på
motionen blföUs av riksdagen (SoU 1975/76: 39, rskr 1975/76: 299). Som har
nämnts tidigare överlämnade nämnda utredning sitt slutbetänkande i oktober
1976.

Regeringen
tUlsatte i mars 1977 en särskUd kommitté (dir. 1977: 37) som har till uppgift
att bereda frågorna om och avge förslag till ett fortsatt åtgärdsprogram med
syfte att minska tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar. I
direktiven för kommittén hänvisas till att frågan om reklam för alkohol och
tobak bereds i handelsdepartementet.

2.2.3
Ändring år 1973 i tryckfrihetsförordningen

Massmedieutredningen
lämnade år 1972 delbetänkandet (SOU 1972: 49) Tryckfriheten och reklamen. På
grundval av bl. a. denna utredning lade regeringen år 1973 fram ett förslag (prop.
1973: 123) tiU ändring i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF). Detta
ändringsförslag som bifölls av riksdagen innebär att möjligheter har öppnats
att utan hinder av tryckfrihetsförordningen förbjuda kommersiell annonsering
vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror (KU 1973: 23, rskr
1973: 229, KU 1974: 2, rskr 1974: 10).

Föredraganden
uttalade i nämnda proposition (s. 44) att det fanns starka skäl att öppna en
möjlighet att vid behov gripa in mot reklam i tryckt skrift för tobak och
alkohol. Han underströk dock att han genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 13

detta
ställningstagande inte hade uttalat sig om i vad mån sådana ingripanden skulle
göras. Syftet med ändringen var således endast att göra klart att det från
tryckfrihetssynpunkt inte fanns något hinder för ingripande mot kommersiell
annons som används vid marknadsföring av alkohol och tobak.

2.2.4
Rekommendationer av vissa internationella organ m. m.

En
expertgrupp, inom Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderade år 1974 att
alkoholreklamen i massmedier så långt som möjligt skulle elimineras. En annan
expertgrupp inom WHO rekommenderade samma år bl. a. att alla former av reklam
och annan aktiv marknadsföring av tobaksvaror skulle begränsas eller
förbjudas.

Europarådets
ministerkommitté antog år 1973 en rekommendation till medlemsstaterna att vidta
restriktiva åtgärder mot alkohol- och tobaksreklam. De åtgärder som
rekommenderades var bl. a. att medlemsstaterna strikt reglerar eUer förbjuder
alkohol- och tobaksreklam i TV och radio samt allmänt begränsar denna reklam
särskilt i press samt på teatrar, gator, allmänna platser och
idrottsanläggningar.

Vid
Nordiska rådet har tobaksreklamen behandlats år 1972 och alkoholreklamen år
1974. Både beträffande tobaksreklam och alkoholreklam har flera medlemmar väckt
förslag om ett nordiskt förbud. Såväl vid remissbehandlingen som inom rådet
förelåg starkt delade meningar beträffande förslagen. Rådets juridiska utskott
instämde i att det fanns ett behov av en reglering och begränsning av tobaks-
och alkoholreklamen men ansåg genereUt förbud mot reklamen som olämpligt och
opåkallat. Nordiska rådets majoritet beslutade dock att som rekommendation anta
en uppmaning till medlemsstatemas regermgar att införa förbud mot alkohol- och
tobaksreklam.

I
de övriga nordiska länderna har på förevarande område vissa regleringsåtgärder
vidtagits. En redogörelse härför finns i tobaks- och alkoholutredningens
slutbetänkande (s. 101111).

2.3
Gällande bestämmelser

2.3.1
Lagstiftningen beträffande tillverkning av och handel med alkoholdrycker m. m.

Den
nuvarande alkohoUagstiftningen trädde i huvudsak i kraft den 1 januari 1978.

Bestämmelser
inom området återfinns bl. a. i lagen (1977: 292) om tUlverkning av drycker, m.
m. och i lagen (1977: 293) om handel med drycker samt i lagen (1961: 181) om
försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (ändrad senast 1977:
294). I det följande lämnas en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i
bestämmelserna.

Med
spritdryck förstås enligt lagen om tillverkning av drycker sprit

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 14

som
är avsedd att förtäras som dryck. Med sprit förstås vara, som innehåller
alkohol i en koncentration av mer än 1,8 viktprocent. Vin eller maltdryck anses
dock inte som sprit. Med alkohol avses etylalkohol.

Med
vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär,
frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22
volymprocent alkohol. Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15
volymprocent och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men inte 22
volymprocent.

Med
maltdryck förstås jäst, odestiUerad dryck som är framställd med torkat eller
rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne. Med starköl förstås maltdryck
som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol. Öl är en maltdryck vars alkoholhalt
överstiger 1,8 men inte 2,8 viktprocent. Lättöl är en maltdryck som innehåller
högst 1,8 viktprocent alkohol.

Tillverkning
av spritdrycker får bedrivas endast av det s. k. partihandelsbolaget. I detta
bolag. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (Spritcentralen), är staten
delägare. Staten har dock ett avgörande inflytande över bolagets verksamhet,
vilken regleras genom ett särskilt avtal. Enligt 1977 års alkoholpolitiska
beslut skall Spritcentralen bli ett av staten helägt företag. Medel härför har
begärts av riksdagen (prop. 1977/78: 101).

För
tillverkning av vin, starköl och öl krävs tillstånd, om det inte är fråga om tiUverkning
i hemmet för eget behov.

I
det följande används uttrycket alkoholdrycker som en samlingsbeteckning för
spritdrycker, vin, starköl och öl, dvs. i huvudsak de alkoholhaltiga drycker
som vållar eller kan vålla alkoholpolitiska problem.

Försäljningen
och införseln av alkoholdrycker är, med vissa undantag, underkastad
bestämmelserna i lagen om handel med drycker. Undantagen avser bl. a.
försäljningen av spritdrycker, vin och starköl för tekniskt, industriellt,
medicinskt, vetenskapligt eller likartat ändamål. För sådan försäljning gäUer
lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Med
partihandel i detta sammanhang avses försäljning till återförsäljare i och för
hans rörelse. Annan försäljning benämns detaljhandel, eller, om den sker för
förtäring på stället, servering.

Partihandeln
och importen av spritdrycker, vin och starköl omhän-derhas, med vissa undantag
av Spritcentralen. Undantagen från partihandelsmonopolet avser bl. a. rätt för
tillverkare av vin och starköl att sälja sina varor för export och till
Spritcentralen. Tillverkare av starköl får även sälja sådan vara till det för
detaljhandel bildade statliga detalj-handelsbolaget. Systembolaget Aktiebolag
(Systembolaget), och tiU annan tillverkare av starköl samt till den som har
tillstånd att servera starköl. Vidare har Systembolaget rätt att sälja
spritdrycker, vin och starköl till den som har rätt att servera sådana drycker.

Partihandel
med öl får bedrivas av den som har tillstånd tiU detalj-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 15

handel
med sådan dryck. Efter tillstånd får sådan handel även bedrivas av den som
yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt för in öl
till landet. Den som driver partihandel med öl får även sälja sådant öl för
export.

Detaljhandel
med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av Systembolaget. Bolaget
beslutar om försäljningsstäUenas förläggning enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen. I beslut den 17 november 1977 har regeringen meddelat sådana
bestämmelser. Det totala antalet systembutiker i landet var 311 år 1975.
Dessutom fanns 474 s. k. ut-lämningsställen.

Detaljhandel
med öl får bedrivas av Systembolaget och av den som har tUlstånd tUl sådan
handel. Öl saluhåUs i så gott som alla matvarubutiker. Antalet butiker med tUlstånd
var 12 720 år 1975.

I
detta sammanhang kan anmärkas följande. Spritcentralen och Systembolaget har,
som tidigare har nämnts, monopol på import, respektive detaljhandel
beträffande spritdrycker, vin och starköl. För bolagen finns således inte
anledning att bedriva reklam för enskUda produkter i importsortimentet. Däremot
kvarstår de utländska producenternas intresse av att göra reklam för sina varor
på den svenska marknaden. TUl följd härav förekommer reklam bl. a. för den s.
k. märkesimporten. I allmänhet företräds de utländska producenterna därvid av
ombud här i landet. Huvuddelen av dessa ombud (s. k. vinagenter) är anslutna
till Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige.

Servering
av alkoholdrycker får, med visst undantag, ske endast om tillstånd har
meddelats. Antalet spritrestauranger med rättighet tiU års-ulskänkning uppgick
år 1975 till 1 793 och antalet vinrestauranger var samma år 927.

Socialstyrelsen
ansvarar på central nivå för samhällets alkoholpolitik. Styrelsens uppgift är
främst att verka för att alkoholpolitiska synpunkter noga beaktas i
samhällsutvecklingen och att samordna olika alkoholpolitiska insatser med
varandra och med insatser på angränsande områden. Dessutom har socialstyrelsen
till uppgift att ta initiativ till särskilda insatser på informationens
område, inom fritidslivet och på forskningsområdet. Till styrelsen har knutits
en nämnd, socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, med bred förankring i
samhällslivet.

Det
regionala huvudansvaret för frågor rörande försäljningen av alkoholdrycker
åvilar länsstyrelsen. Efterlevnanden av bestämmelsema övervakas vidare av bl.
a. länsnykterhetsnämnd, kommunal nykterhetsnämnd och polismyndighet.

I
avsnitt 2.3.3 lämnas en redogörelse för vissa andra bestämmelser som närmare
berör marknadsföringen av alkoholdrycker.

2.3.2
Marknadsföringslagen

Före
år 1970 saknades lagstiftning för ingripanden mot vUseledande eller på annat
sätt olämpliga metoder vid marknadsföring. En annan

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 16

form
av normbildning växte i stället fram. SkUda s. k. opinionsnämnder inrättades
för att i konkreta fall yttra sig om vad som var god affärssed. Särskild
betydelse fick Näringslivets Opinionsnämnd som kom till år 1957.

Samhällsingripanden
mot olika marknadsföringsåtgärder blev möjliga år 1970 genom tillkomsten av lagen
om otillbörlig marknadsföring (1970: 412). Den nu gällande marknadsföringslagen
(1975: 1418) trädde i kraft den 1 juli 1976.

I
1 § marknadsföringslagen slås fast att lagen har tiU ändamål att främja
konsumentemas Intressen 1 samband med näringsidkares marknadsföring av bl. a.
varor och att motverka marknadsföring som är otiUbörlig mot konsumenter eller
näringsidkare. Begreppet marknadsföring har en vidsträckt innebörd. I begreppet
ligger enligt förarbetena att det skall vara fråga om åtgärder som syftar till
att främja avsättning av bl. a. varor (prop. 1970: 57 s. 64 och 1975/76: 34 s.
124). Hit hör i första hand framställningar och andra handlingar som vänder sig
tiU allmänheten eller en viss grupp av intressenter, exempelvis annonser och säljfrämjande
åtgärder av allmän inriktning. Begreppet täcker emellertid också åtgärder som
är inriktade på enskUda individer, t. ex. sälj argument som en försäljare
använder vid förhandling med en enskUd kund. Också själva saluhållandet, även
om det är helt passivt, bör anses utgöra marknadsföringsåtgärd.

Marknadsföringslagens
ändamål tillgodoses i första hand genom att konsumentverket och
konsumentombudsmannen (KO) bevakar marknaden och vid behov tar upp
överläggningar med berörda näringsidkare i syfte att på frivillig väg få till
stånd en marknadsföring som står i överensstämmelse med konsumenternas
intressen. För det fall att den verksamhet som sålunda bygger på att
frivilliga åtgärder vidtas inte leder tUl önskat resultat, ger lagen
möjligheter att i vissa fall vidta tvingande åtgärder mot näringsidkare.
Sådana tvångsåtgärder kan åstadkommas med stöd av tre generalklausuler, som har
upptagits i 24 §§ i lagen. TUl-lämpningen av dessa bestämmelser har anförtrotts
åt KO och marknadsdomstolen.

Generalklausulen i 2 §
riktar sig mot otUlbörlig marknadsföring. Företar näringsidkare vid
marknadsföring av vara m. m. reklamåtgärd eller annan handling, som genom att
strida mot god affärssed eller på annat sätt är OtUlbörlig mot konsumenter
eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att
fortsätta därmed eller att företa annan liknande handling.

Den i 3 § intagna
generalklausulen syftar till att få till stånd tillräcklig information i
samband med marknadsföring. Underlåter näringsidkare vid marknadsföring att
lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, kan
marknadsdomstolen ålägga honom att lämna sådan information.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 17

Med
stöd av generalklausulen i 4 § kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkare att
saluhålla eller tiU uthyrning mot vederlag erbjuda vissa farliga eller
uppenbart otjänliga varor. Vid tillkomsten av denna bestämmelse framhölls att
de konsumentpolitiska instanserna dock inte bör ingripa mot själva saluhåUandet
av sådana produkter, som samhäUet kan anses ha prövat och godkänt i annan
ordning (prop. 1975/76: 34).

Förbud
eller åläggande enligt 24 § kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan
som handlar på näringsidkares vägnar. Förbud mot handling som innebär otUlbörlig
marknadsföring kan enligt 2 § därjämte meddelas var och en som I övrigt
väsentligen har bidragit tUl handlingen.

Förbud
eller åläggande skaU enligt 5 § förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl
är obehövligt. Till stöd för användandet av vite i stället för straff anfördes
vid tillkomsten av lagen om otillbörlig marknadsföring (prop. 1970: 57 S. 78)
att vitet kan riktas inte bara mot fysiska utan också mot juridiska personer
och att detta har stor betydelse när det är fråga om att reglera företagens
handlande. En annan fördel ansågs vara att vitet kan bestämmas tiU ett
väsentligt högre belopp än vad som skulle kunna dömas Ut i form av dagsböter.

KO behöver inte alltid
vända sig till marknadsdomstolen för att få till stånd ett förbud eller
åläggande enligt 24 §. Ifall som inte är av större vikt får frågan nämligen
enligt 14 och 15 §§ prövas av KO själv genom förbudsföreläggande eller
informationsföreläggande. Förbudsföreläggande innebär att den som antas ha
företagit handling, som avses i 2 eller 4 §, föreläggas förbud vid vite att
fortsätta därmed eller, i faU som avses i 2 §, att företa annan liknande
handling. Informationsföreläggande sker på likartat sätt. Har föreläggande
godkänts gäller det som förbud eller åläggande som har meddelats av
marknadsdomstolen.

Om
förbud eller åläggande som har förenats med vite överträds, kan vitet utdömas.
Av 17 § första stycket framgår att fråga om utdömande av vite prövas av allmän
domstol på talan av åklagare. Åklagaren får dock väcka sådan talan endast efter
anmälan av KO eller, i vissa fall, av annan som hos marknadsdomstolen har
ansökt om förbudet eller åläggandet.

Utmärkande
för generalklausulen om otiUbörlig marknadsföring är att i denna inte i detalj
räknas upp vad som är tillåtet eUer ej. Den formella normbildningen sker I
stället genom marknadsdomstolens avgöranden i enskUda fall.

Marknadsdomstolens
beslut i ett visst ärende får emellertid betydelse också som vägledning för
andra näringsidkare. Vidare har KO ofta lagt domstolens beslut i principfrågor
till grund för överenskommelser med berörda näringsidkare inom en viss bransch
eller för riktlinjer som KO har antagit för sin granskningsverksamhet. Sådana
överenskommelser och riktiinjer har ibland täckt även förfaranden som inte har
prövats av domstolen och därigenom kommit att utgöra en blandning av rättsligt

2
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 178

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 18

faststäUda
normer samt normer av annan art, exempelvis frivilliga åtaganden av grapper av
näringsidkare.

Den
verksamhet som bedrivs inom marknadsföringslagens ram utgörs, som tidigare har
berörts, till stor del av förhandlingar mellan konsumentverket och berörda
näringslivsorganisationer och/eller branschföreträdare. Flertalet ärenden
klaras av genom att företagen eller organisationerna frivUligt utfiister sig
att ändra marknadsföringen. Konsumentverket utfärdar också allmänna riktUnjer
rörande marknadsföringen. Dessa är inte rättsligt bindande men utgör
rekommendationer till företagen hur de enligt verkets mening bör uppträda på
marknaden i olika hänseenden. I förarbetena till marknadsföringslagen betonades
att önskvärda förändringar av marknadsföringsmetoderna så långt som möjligt
borde genomföras på grundval av friviUiga åtgaganden från företagens sida.
Tvingande åtgärder förutsattes endast undantagsvis behöva tillgripas (prop.
1975/76: 34 s. 94).

Uttalanden
om den rättsliga karaktären hos de riktlinjer för marknadsföringen som konsumicntverket
kan utfärda förekommer bl. a. i förarbetena tUI konsumentkreditiagen (1977:
981). Här anfördes bl. a att en utgångspunkt vid bedömningen av riktiinj ernås
karaktär var att de skall ses som rekommendationer (prop. 1976/77: 123 s. 370).
Formellt sett kan de varken tvinga en näringsidkare att handla på ett visst
sätt eUer binda marknadsdomstolens prövning av t. ex. huruvida ett visst förfarande
skall anses lagstridigt och därför förbjudas. En följd härav torde vara att riktiinjema
inte kan överklagas. Det ligger emellertid i sakens natur att riktiinjema i
praktiken måste få en väsentlig betydelse, särskUt när de återspeglar även
branschorganisationens uppfattning eller i övrigt ger uttryck för vad som får
anses vara god sed på marknaden. Vidare framhölls att det förhållandet att
konsumentverket kunde komma att publicera riktiinjema i den författningssamling
verket enligt författningssamlingsförordningen (1977: 725) har ålagts att utge
inte förändrar riktlinjernas karaktär av rättsligt sett ej bindande
rekommendationer.

2.3.3
Författningsföreskrifter för marknadsföring av alkoholdrycker

I
avsnitt 2.3.1 har lämnats en översiktlig redogörelse för lagstiftningen beträffande
bl. a. tillverkning av och handel med spritdrycker, vin, starköl och öl
(alkoholdrycker).

Marknadsföringen
av alkoholdrycker regleras I viss utsträckning genom bestämmelser i lagen
(1977: 293) om handel med drycker. Enligt 7 § första stycket skall all
försäljning av alkoholdrycker skötas på ett sådant sätt att skador i
möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning med försäljning av drycker
skall enligt andra stycket tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder på
försäljningsstället. I förarbetena anförde föredraganden bl. a. att regeln är
att anse som en anvisning främst till de myndigheter och enskUda som har att tiUämpa
lagens bestämmelser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 19

De
allmänt hållna krav som ställs är avsedda att ge uttryck för lagens anda (prop.
1976/77: 108 s. 65).

Enligt
8 § första stycket gäller att den som tUlverkar, säljer eller förmedlar
försäljning av alkoholdrycker i sin rörelse får lämna sådan dryck som gåva
endast i form av varaprov. Vid handel med andra varor än alkoholdrycker får
enligt andra stycket sådan dryck inte lämnas som gåva. I förarbetena anförde
föredraganden bl. a. att förbudet i andra stycket har till syfte att förhindra
förfarande, varigenom alkoholdrycker ges i gåva som säljargument för vissa andra
varor (prop. 1976/77: 108 s. 66).

Den
nu nämnda paragrafen ersätter 5 § rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521).
Paragrafen har dock gjorts tiUämpUg även beträffande öl. I förarbetena till
denna lag anförde departementschefen bl. a. att bestämmelsema avser att
förhindra att tillverkare eller agent skänker bort rusdrycker i samband med
rörelsens bedrivande, t. ex. i reklamsyfte (prop. 1957: 143 s. 97). En
konsekvens av gåvoförbuden ansågs vara att tillverkare eller agent ej heller i
annan form exempelvis kontantbetalning till restauratör för försäljning av
viss kvantitet, betalning av "kork- eller kapsylpengar" till
restaurangpersonal eUer ersättning av Uknande slag till den som säljer
rusdrycker får lämna gåvor till återförsäljare. Lämnas gåvor av nu avsett
slag, borde detta kunna ge Spritcentralen och Systembolaget anledning ompröva
huruvida de i fortsättningen skall upprätthålla affärsförbindelser med
vederbörande tillverkare eUer agent.

Partihandelsbolaget
(Spritcentralen) och detaljhandelsbolaget (Systembolaget) är enligt 16 § andra
stycket lagen om handel med drycker skyldiga att verka för att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på ett
sätt som uppenbarligen står i strid mot det i 7 § första stycket angivna
syftet.

Bestämmelsen
i 16 § andra stycket ersätter 69 och 75 §§ rusdrycksförsäljningslagen. I
förarbetena till dessa bestämmelser anförde departementschefen bl. a. att det
självfallet borde fasthållas, att all reklam på rusdrycksområdet borde bedrivas
med känsla för det därmed förbundna ansvaret att man borde undvika uttalanden
som kunde uppfattas som propaganda för dryckesseden (prop. 1957: 143 s. 90).
Ingripanden i första hand genom föreställningar borde ske i den mån reklam
bedrevs på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman borde framstå som OtillbörUgt.
Departementschefen räknade med att Spritcentralen endast skulle behöva Ingripa
I sällsynta undantagsfall.

Enligt
53 § lagen om handel med drycker får på serveringsställe inte vidtas åtgärd i
syfte att förmå gäst till inköp av alkoholdrycker. I förarbetena anförde
föredraganden bl. a. att en förfrågan från serveringspersonal om ytterligare
alkoholdrycker önskas före serveringstidens utgång inte anses strida mot
förbudet. Liksom tidigare borde förbudet begränsas till åtgärder som innebär
aktiv påverkan (prop. 1976/77: 108 s. 8586).

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 20

De
nu nämnda bestämmelsema är inte straffsanktionerade. Enligt 64 § finns dock
vissa möjligheter att ingripa med administrativa åtgärder mot sådan
försäljning som äger rum med tiUstånd. Om försäljningen föranleder olägenheter
i fråga om ordning, nykterhet och trevnad eller om bestämmelser i lagen eller
med stöd därav meddelade föreskrifter inte iakttas, kan tillståndet återkallas eUer
begränsas. Möjlighet finns också att meddela varning eller särskilda
föreskrifter.

2.3.4
Andra normer än författningsregler för alkoholdrycker

Normbildningen
för alkoholreklam intensifierades i början av 1950-talet i anslutning till att riktiinjema
drogs upp för den framtida nykterhetspolitiken. Spritcentralen tillkallade en särskUd
nämnd. Samarbets-nämnden för alkoholreklam, för tolkning av den praktiska
tillämpningen av det reklamförbud som infördes i anslutning till slopandet av
motboken.

Samarbetsnämnden
utarbetade riktlinjer för alkoholreklam. Nämnden fick också en rådgivande
funktion. Den finns fortfarande kvar men dess verksamhet har efter hand så gott
som upphört. Nämnden för granskning av rusdrycksreklam inrättades år 1962. På
grundval av ingripanden som nämnden har gjort i enskilda fall har den också
utfärdat anvisningar för hur alkoholreklam bör bedrivas. De senaste
anvisningarna RiktUnjer för vin- och spritreklam antogs år 1970.

Beträffande starköl har en
speciell ordning tillämpats. Svenska bryggareföreningen beslutade år 1970 för
medlemmarnas räknmg att under två års tid avstå från all reklam riktad till
konsumenter på den svenska marknaden. Föreningen åtog sig också att följa särskUda
anvisningar för försäljning av starköl. Systembolaget å sin sida förband sig
bl. a. att lämna viss information om starkölssortimentet. Är 1970 antog vidare Svenska
Bryggareföreningen regler för reklam avseende öl klass II. Reglerna
för sälj aktiviteterna för öl kom att utsträckas också till detaljhandeln.
Frivilliga begränsningar av reklam för öl tillämpas alltjämt. Reglerna
innehåller allmänna föreskrifter om reklamens syfte, bl. a. att den skall
främja strävandena från det allmännas sida att få en övergång från
alkoholstarka till alkoholsvaga drycker. För detta syfte skall ölreklamen verka
genom saklig upplysning och med hjälp av lämpliga medier. När det gäller
budskapets Innehåll får reklamen inte främja missbruk, riktas till barn och
ungdom, avbUda ungdomar, innehålla uttalanden eller bilder av personer som kan
framstå som idoler, ge uppfattningen att öl befordrar hälsa m. m. Reklamen får
ej förekomma i publikationer som hu-rvudsakligen riktar sig till ungdomar, vid
utbildningsanstalter m. m. för iimgdomar, vid sportarrangemang m. m., på sätt
som anknyter till motorism eUer på sätt som stimulerar konsumtion av öl på
arbetsplats.

Normerna
för alkoholreklamen har utvecklats under 1970-talet. Detta har bl. a. skett
genom att marknadsdomstolen med stöd av marknadsföringslagen vid några
tillfällen har fått ta ställning till frågor om alkohol-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 21

reklam.
Den 29 januari 1976 utvidgades de frivUliga begränsningarna av alkoholreklamen
genom en branschöverenskommelse som KO träffade med huvuddelen av de utiändska tUlverkamas
ombud (numera sammanslutna i Föreningen utländska vin- och spritproducenternas
ombud i Sverige) här i landet. Reklamen skall enligt avtalet präglas av balans
och måttfullhet. I bUd får visas endast själva varan samt råvara, flaska eUer
burk och varumärke eller annat kännetecken i bildform samt för drycken
avpassat, kännetecknande glas eller tillbehör för servering (t. ex. is-hink).
Bakgrunden skall vara neutral. Text får endast innehålla varans namn, varumärke
eller tillverkarens namn samt sakliga uppgifter om bl. a. varans art,
egenskaper, användningssätt, användningsområde, förpackningens utseende,
råvaror, tillverkningsplats och pris.

Förbud gäller mot bl. a.
direktreklam, filmreklam, stiUbUdsreklam på biografer och teatrar, reklam på aUmän
plats o. d., reklam genom högtalare e. d. samt mot reklam i veckotidningar m. m.
som främst riktar sig till ungdomar under 20 år, på dagspressens idrottssidor m.
m. samt bl. a. i sjukhus, lokaler för huvudsakligen ungdom och vid
idrottstävlingar. Vidare förbjuds provutdelning, kostnadsfri avsmakning och
presenterbjudanden. Pristävlingar för allmänheten får inte heUer förekomma. En
annons får i dagspress inte överstiga 780 spaltmUUmeter samt i populär-och
fackpress 3/4 sida. Förekommer i ett tidningsnummer flera annonser för samma
märkesvara gäller begränsningen den sammanlagda ytan.

2.3.5
Författningsföreskrifter för marknadsföring av tobaksvaror

Den
1 januari 1977 trädde lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror I kraft.

Lagen föreskriver att det
i den utsträckning som i första hand regeringen bestämmer skall finnas
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvara som är avsedd att saluhållas
till konsumenter inom landet. Texten skall lämna upplysning om hälsorisker
förbundna med brak av tobak. Deklaration skall lämna uppgift om skadliga ämnen
som varan innehåller eUer den ger upphov tUl. Tobaksvara får inte säljas om den
saknar föreskriven text eller deklaration eller om dessa är uppenbart oriktiga.
Ansvaret för att varan märkes ligger på tillverkaren. För importerade varor
har dock den ansvaret som saluför dem inom landet.

Regeringen
har med stöd av lagen föreskrivit (SFS 1975: 1163) att socialstyrelsen skall
ha tiUsyn över efterlevnanden av lagen och de föreskrifter som utfärdas i
anslutning till den. Styrelsen skall vidare bestämma om vilka varor som skall
ha varningstext och innehåUsdeklara-tion samt hur text och deklaration skall se
ut.

Den
31 maj 1976 utfärdade socialstyrelsen en kungörelse (SoS FS 1976: 31) om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Om dess innebörd kan här framhåUas
följande. Varningstext skaU finnas på alla tobaksvaror utom på s. k. luktsnus.
Beträffande cigaretter har före-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 22

skrivits
att 16 skilda texter skall i lika stor omfattning användas vid märkning av de
förpackningar som är avsedda att spridas i handeln. För förpackning som
innehåller piptobak och rulltobak finns en särskild text liksom för förpackning
som innehåller cigarrer och cigariller. En gemensam varningstext finns vidare
för förpackning som innehåller snus-och tuggtobak. Innehållsdeklaration skall
enligt socialstyrelsens föreskrifter ange innehållet i röken av rökkondensat
("tjära"), nikotin och kolmonoxid (koloxid) beräknat per cigarrett I
förpackningen samt för att möjliggöra en jämförelse de genomsnittsvärden
som i dessa avseenden gäUer för cigarettmärken i Sverige.

2.3.6
Andra normer än författningsregler för tobaksvaror

På
tobaksområdet har inte funnits någon motsvarighet tUl de nämnder som inrättats
för alkoholreklamfrågor. Näringslivets Opinionsnämnd som numera upphört har
dock haft att pröva flera ärenden som rört tobaksreklam. Som underlag för
nämndens bedömning tjänade bl. a. Internationella Handelskammarens Grundregler
för reklamen, däribland en alltjämt gällande regel att reklamen inte får
främja överdrivet bruk av tobak och Inte heller får riktas till barn och
ungdom. Vidare har sedan år 1965 näringsidkarna inom tobaksbranschen tillämpat
särskilda regler för cigarrettreklam, vUka sedermera omarbetats. Den
normbildning som därefter skedde i anslutning tiU marknadsföringslagen kom att
i flera avseenden göra näringsidkarnas regler inaktuella. Bl. a. har marknadsdomstolen
fattat flera beslut i fråga om tobaksreklam. Det har därför föranlett nya
branschregler på området. Redan år 1973 träffades en överenskommelse mellan KO
och Svenska Tobaksbranschföreningen om sådan reklam. Denna ersattes av en ny
överenskommelse den 10 juni 1975. Enligt överenskommelsen skall reklamen präglas
av balans och måttfullhet.

På
cigarrettförpackning får inte förekomma bUd av mänsklig modell eller
natursceneri, såvida den inte ingår i varumärke eller utformats på ett hårt stUiserat
sätt. I övrig tobaksreklam får I bild visas endast varan, varans förpackning
och/eller varumärke samt i förekommande fall bild av pipa o. d. övriga element
i reklamen skall vara neutrala. Text får endast innehålla uppgifter om varans
art, användningsområde, tillverk-ningssätt och egenskaper, förpackningens
utseende och egenskaper, råvarans ursprung och liknande samt pris och säljstäUen
m. m.

Förbud
gäller vidare mot bl. a. direktreklam, fUmreklam, stillbildsreklam på
biografer och teatrar, utomhusreklam utom vid säljstäUen samt mot reklam i
veckotidningar o. d. som främst riktar sig tiU ungdom under 21 år, på
dagspressens idrottssidor m. m. samt i bl. a. sjukhus, lokaler för
huvudsakligen ungdom samt vid idrottstävlingar o. d. Provutdelning av
cigarretter får inte ske till barn och ungdom. En annons får i dagspress inte
överstiga 1 520 spaltmillimeter samt i populär- och fackpress en helsida.
Förekommer i ett tidningsnummer flera annonser för samma märke gäller
begränsningen den sammanlagda ytan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 23

3
Föredraganden

3.1
Allmänna överväganden

Med
hänsyn till vad som är känt om alkoholens och tobakens skadeverkningar har det
i olika sammanhang framställts krav på ytterligare åtgärder av marknadsreglerande
art för dessa varor. Frågan om förbud mot reklamen för alkohol och tobaksvaror
har sedan länge diskuterats. Olika utredningar har under senare år också prövat
denna fråga. De förslag som har lagts fram har dock inte lett till
lagstiftning. En av orsakerna härtill har varit att det bedömts som oförenligt
med tryckfrihetsförordningen (TF) att lagstifta om generellt förbud mot
alkohol- och tobaksreklam. Ar 1973 gjordes dock en ändring i TF för att
möjliggöra förbud mot kommersiell annons för tobak och alkohol (prop. 1973: 123,
KU 1973: 23, rskr 1973: 229, KU 1974: 2, rskr 1974: 10).

Beträffande
tobaken begärde riksdagen år 1974 (SoU 1974: 5, rskr 1974: 12) att regeringen
skulle lägga fram ett program som kunde leda till minskning av
tobakskonsumtionen. Dåvarande chefen för handelsdepartementet tUlkallade vid
årsskiftet 19741975 mot bakgrund härav en sakkuimig som bl. a. skulle utreda
frågan om lämpliga former för förbud mot tobaksreklam. Utredningen antog
benämningen tobaksreklamutredningen.

Vad gäller alkoholen lämnade
den alkoholpolitiska utredningen (APU) år 1974 ett förslag (SOU 1974: 9093) om
förbud mot reklam och andra marknadsföringsåtgärder. Inom APU förelåg
skiljaktiga meningar angående lämpliga former för regleringen av
alkoholreklamen. Remissinstanserna var också splittrade i sin bedömning av
utredningens förslag. Detta ledde tUl att tobaksreklamutredningen genom tUläggsdirektiv
i februari 1976 fick i uppdrag att också pröva alkoholreklamfrågan. Utredningen,
som därför ändrade benämningen till tobaks- och alkoholreklamutredningen,
lämnade I slutet av oktober 1976 betänkandet (1976: 63) Reklamen för alkohol
och tobak tiU handelsministern. Förslaget har remissbehandlats.

I
samband med riksdagsbehandlingen av den alkholpolitiska propositionen under
våren 1977 väcktes motioner i alkoholreklamfrågan. Riksdagen biföll en
hemställan av skatteutskottet, som hade anslutit sig tiU socialutskottets
yttrande I frågan, att begära att regeringen till det nu innevarande riksmötet
skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam (SkU 1976/77: 40, SoU
1976/77: 4 y, rskr 1976/77: 231).

Syftet
med de socialpolitiska åtgärder av olika slag som skaU genomföras enligt
riksdagens alkoholpolitiska heslut under våren 1977 preciserades av föredragande
deplartementschefen i den alkoholpolitiska propositionen (prop. 1976/77: 108)
som låg tiU grund för beslutet. Sålunda anfördes att det var fråga om åtgärder
som leder till en begränsning av den totala alkholkonsumtionen och som bidrar
till att akoholmissbruket

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 24

trängs
tiUbaka och alkoholskadorna därmed motverkas. Som särskilt angelägna framhöll
departementschefen sådana åtgärder som skyddar ungdomen från skadeverkningar
som följer med bruket av alkohol. Det av riksdagen antagna alkoholpoUtiska
programmet innebär bl. a. ställningstagande beträffande olika restriktioner
när det gäUer handeln med alkoholvaror. När det gäller tobaksområdet har
statsmakternas mål varit att få till stånd en minskning av totalkonsumtionen
med särskild tyngpunkt på att så få ungdomar som möjligt skall börja röka (prop.
1975/76: 142).

Tobaks-
och alkoholreklamutredningen har vid prövning av frågan om lämpliga former för
ett reklamförbud haft som utgångspunkt för den föreslagna regleringen de
allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak.
Utredningen har därför ansett att de åtgärder som är möjliga och som kan tänkas
bidra till en förändring av kunskaper och beteenden i tobaks- och alkoholfrågan
på lång sikt måste vidtas.

I
den alkoholpolitiska propositionen framhölls det att alkoholfrågan måste sättas
in i sitt sociala och samhäUspolitiska sammanhang. Samordnade åtgärder måste
därför vidtas på en mängd områden i syfte att nedbringa alkoholkonsumtionen och
alkoholskadorna. Liknande resonemang har också förts nar det gäller åtgärder
för en begränsning av tobakskonsumtionen. Flera av de remissinstanser som har
granskat tobaks- och alkoholreklamutredningens förslag framhåller att
regleringen av alkohol- och tobaksreklamen, om den skall få någon betydelse,
måste ingå i ett långsiktigt, väl samordnat och allsidigt åtgärdsprogram. Förbud
mot reklam som en isolerad åtgärd bedöms således vara verkningslöst.
Remissinstanserna framhåller att problem av den räckvidd och den sammansatta
karaktär och med den kompdicerade orsaksbakgrund det här är fråga om måste
lösas med samordnande åtgärder bl. a. i kombination med intensifierade
upplysnings- och informationskampanjer. Det av riksdagen antagna
alkoholpolitiska programmet innebär bl. a. ställningstagande beträffande olika
restriktioner när det gäller handeln med alkoholvaror. Bland insatserna i
övrigt för en begränsning av alkoholmissbruket märks ökade resurser för
förebyggande verksamhet och upplysning.

På
tobaksområdet har statsmakterna tagit ställning till olika åtgärdsprogram för
begränsning av tobakskonsumtionen. Riksdagen antog år 1975 lagen (1975: 1154)
om varningstext och innehåUsdeklaration på tobaksvaror. I propositionen
1975/76: 142 lades förslag fram om upplysning i alkohol- och tobaksfrågor m. m.
Regeringen tiUsatte vidare under våren 1977 en kommitté (dir. 1977: 37) som skaU
ge förslag till ett fortsatt åtgärdsprogram med syfte att minska tobakskonsumtionen
och motverka dess skadeverkningar.

Vid
prövning av frågan om skärpt reglering av reklamen för alkohol och tobak
inställer sig också den komplicerade frågan i vad mån och på

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 25

vilket
sätt reklamen påverkar efterfrågan på dessa varor. Enligt utredningens
bedömning torde man i allmänhet vara ense om att reklamen kan ha viss betydelse
vid konsumenternas val mellan olika märken. Utredningen menar att det däremot
är mera oklart huruvida det samlade reklamutbudet kan ha effekten att
totalkonsumtionen vidmakthålls eller ökar. Remissinstanserna är mycket
splittrade när det gäller frågan om reklamens effekter. Några remissinstanser
anför att reklamen utnyttjas för att påverka konsumentemas kijpintresse och
att det således i varje form av reklam ligger en konsumtionsuppmaning som är
ägnad att öka totalkonsumtionen. Andra hävdar att reklamen endast kan åstadkomma
förskjutningar mellan skilda varumärken.

Jag
anser det självklart att frågan om förbud mot tobaks- och alkoholreklam måste
bedömas i det hälso- och socialpolitiska sammanhang jag här har redovisat. Den
utgångspunkt tobaks- och alkoholreklamutredningen har haft för sitt arbete
måste mot den bakgrunden vara riktig, nämligen att de åtgärder som är möjliga
och som kan tänkas bidra till en förändring av kunskaper och beteenden i
tobaks- och alkoholfrågan på lång sikt måste vidtas. Denna utgs,ngspunkt är
också helt i överensstämmelse med statsmakternas tidigare ställningstaganden i
alkohol-och tobakspolitiska frågor. Jag vill sålunda betona att åtgärder mot reklamen
för alkohol och tobak skall ses som en del av de åtgärdsprogram statsmakterna
har initierat mot tobaks- och alkoholkonsumtionen.

Som jag tidigare har påpekat
har varken tobaks- och alkoholreklam utredningen eller någon annan kunnat
klarlägga reklamens inverkan på alkohol- och tobakskonsumtionen, varför jag mot
bakgrund av regeringens strävanden att undvika onödigt krångel och mer
byråkrati givetvis noggrant övervägt om de av utredningen föreslagna
regleringarna är det lämpligaste sättet att nå de av statsmakterna uppsatta
målen på ifrågavarande område. Med hänsyn till de allvarliga hälsorisker som
är förbundna med bruket av alkohol och tobak framstår det emellertid som
angeläget att man från samhällets sida genomför en skärpt reglering av alkohol-
och tobaksreklamen. Jag vill dock här erinra om att det redan i dag råder
tämligen långtgående begränsningar av reklamen för alkohol och tobak genom
frivilliga åtaganden från berörda branscher.

3.2
Den närmare utformningen av lagstiftningen

3.2.1
Allmänt

Jag
vill först behandla den diskussion utredningen har fört rörande själva
reklambegreppet. Utredningen har ingående granskat oUka reklamdefinitioner och
därvid funnit att reklambegreppet saknar en aU-mängiltig innebörd. Utredningen konsta.terar
att det inte är svårt att beskriva huvuddelen av reklamens former men att
svårigheterna visar sig när begreppet skall avgränsas. Reklam är endast ett av
de medel som

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 26

företagarna
använder i konkurrens med varandra. Företagens konkurrensmedel är i viss mån
utbytbara. När hinder möter mot konkurrens i en form finns det ibland
möjligheter att som ersättning satsa mer på ett eller flera av de andra medlen.
Utredningen har därför som utgångspunkt för sitt arbete lagt, inte
reklambegreppet, utan vad som faller under det vidsträcktare begreppet
marknadsföring. Detta begrepp avser alla slags åtgärder som syftar till att
främja avsättningen av en vara och täcker även ett rent passivt saluhållande.
Remissinstanserna delar samstämmigt utredningens uppfattning att man vid
överväganden om restriktioner inte bör inskränka sig till enbart reklamen utan
bör uppmärksamma alla slags marknadsföringsåtgärder. Även jag delar denna
bedömning.

Den nuvarande regleringen
av alkohol- och tobaksreklam sker huvudsakligen utan stöd av detaljerade
författningsregler. I stället har ett regelsystem vuxit fram i anslutning till
marknadsföringslagen (1975:1418). Reglerna har utformats i marknadsdomstolens
avgöranden och genom överenskommelser mellan konsumentombudsmannen (KO) och
berörda branschorganisationer. Erfarenheterna av detta system bedöms allmänt
vara goda.

När det gäller den närmare
utformningen av en skärpt reglering av reklamen för alkohol och tobak slår
utredningen tUl en början fast att ett totalt förbud mot all sådan reklam inte
är möjligt att genomföra. Så länge handeln med dessa varor är tUlåten blir
åtminstone vissa budskap rörande bl. a. varufakta nödvändiga. Utredningen
prövar härefter frågan om införande av s. k. partiella förbud, dvs. direkta
förbud mot en eller flera av reklamens spridningsvägar. Härvid framhåller
utredningen svårigheterna i att vid sådana förbud, särskilt om de är straffsanktionerade,
skilja mellan det som kan förbjudas och det som måste tillåtas för att
möjliggöra handeln med alkoholdrycker och tobaksvaror. Enligt utredningens
bedömning möter här betydande gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter
främst beträffande butiksreklam och tidningsannonsering. Dessa överväganden
jämte de överhängande risker utredningen bedömer föreligga för att långtgående
partiella förbud kan leda till att säljarna i stället börjar använda sig av
olika former av svårkontrollerbara otillbörliga affärsmetoder har lett fram tUl
att utredningen bedömer partieUa förbud beträffande annonsering och
butiksreklam inte vara en framkomlig vag.

Utredningens förslag går i
stället ut på att man skall bygga vidare på det system som gäller i dag. Enligt
förslaget skall det i lag slås fast att näringsidkare skall iaktta särskild
måttfullhet vid marknadsföringen av alkoholdrycker och tobakvaror. Detta
innebär att vissa reklamformer ir.te får förekomma och att i övrigt stark
begränsning och återhåUsam-het skall iakttas. TUl detta förslag, vilket sålunda
skall ansluta till marknadsföringslagens regelsystem, har utredningen också
kopplat en skyl-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 27

dighet
för näringsidkare som annonseiar för tobaksvaror att i annonserna ta in
upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak.

Bland
remissinstanserna råder en bred uppslutning kring utredningens bedömningar.
Sålunda stödjer hälften av remissinstanserna utredningens förslag. Härtill
kommer en mindre grupp som i och för sig anser att en reglering enligt gällande
system är tillräcklig. Av den tredjedel av remissinstanserna som förordar en mer
långtgående reglering är det endast tre som uttalar sig för ett totalförbud mot
all reklam, medan flertalet förordar en reglering i enlighet med utredningens
förslag men kombinerad med särskilda förbud mot framför allt
tidningsannonsering. Därvid föreslår dock en remissinstans att utredningens
begrepp särskUd måttfullhet byts ut mot synnerlig återhållsamhet.

Också
jag delar bedömningen att den lämpligaste formen för en skärpt reglering av
reklamen för alkohol och tobak är att bygga vidare på det system som hittiUs
har vuxit fram i anslutning till marknadsföringslagen. Jag ansluter mig härvid
också i huvudsak tUl utredningens förslag om regelsystemets utformning.. Vad
gäller det närmare ställningstagandet till enskUda reklamformer återkommer jag
i det följande.

3.2.2
Tillämpningsområdet

Utredningen
föreslår att regleringen skall gälla marknadsföringsåtgärder som en
näringsidkare använder sig av gentemot konsumenter inom landet. Detta innebär
att regleringen skaU omfatta alla de åtgärder som kan anses riktade tUl
konsumenterna men däremot inte sådana som exempelvis en tillverkare vidtar i
förhållande till återförsäljare. Inte heller skaU marknadsföringsåtgärder som
riktar sig till konsumenter i andra länder än Sverige falla in under den nya
ordningen.

Vad
gäller varuområdet har utrednuigen föreslagit att regleringen på alkoholsidan
skall gälla spritdrycker, vin, starköl och öl (tidigare benämnda öl klass III
och II). Däremot delar utredningen APU:s uppfattning att
det inte är nödvändigt eller ens önskvärt att utsträcka restriktionerna till
lättölet (öl klass I). Beträffande tobaken föreslår utredningen däremot att
regleringen skall gäUa alla varor som till någon del innehåller tobak och som
är avsedda att brukas som njutningsmedel. Detta innebär att regleringen skulle
gälla alla slag av sådana tobaksvaror men däremot inte tillbehör tiU dem, såsom
pipor, cigarrettpapper etc.

Utredningens
förslag beträffande regleringens tlUämpningsområde har lämnats utan erinran av
de allra flesta remissinstanserna. Även jag finner förslaget lämpligt.

En
remissinstans har hävdat att öl inte borde omfattas av regleringen med hänsyn
till intresset av att genom marknadsföring kunna stödja de alkoholsvaga
dryckerna. För egen del vUl jag dock instämma i utredningens av en övervägande
remissopinion understödda bedömning att

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 28

regleringen
även bör gälla öl. Att genereUt undanta öl från tillämpningsområdet synes,
även om denna dryck tillhör de alkoholsvagare dryckerna, mindre lämpligt. Ett
sådant undantag skulle, i anslutning tiU att marknadsföringen av övriga
alkoholdrycker kraftigt inskränks, kunna leda till en ej önskvärd utvecklnig av
markandsföringsaktiviteterna beträffande öl. Härtill kommer att
marknadsföringen av denna dryck redan f. n. omfattas av begränsningar på
frivillig väg. Det bör därför finnas möjlighet att ingripa med stöd av den nya
regleringen även mot olämpliga marknadsföringsåtgärder i fråga om öl. Som skäl
för en reglering av marknadsföringen av öl talar också att försäljningen av
denna dryck, liksom Övriga nu nämnda drycker, bl. a. genom lagen (1977: 293) om
handel med drycker är underkastad särskilda restriktioner. Önskemålet att
regleringen inte bör omöjliggöra en marknadsföring av alkoholsvaga drycker
återkommer jag till vid behandlingen av frågan om tidningsannonsering (avsnitt
3.2.4).

Systembolaget, som har
förordat ett totalförbud för reklam för sprit, vin och starköl, har i sitt
remissyttrande begärt att bolaget dock helt skall undantas från regleringen.
Till stöd härför anför bolaget bl. .a att det saknas anledning anta att
bolaget, som ägs av staten och arbetar utan vinstintresse skall göra
kommersiell reklam för alkoholhaltiga drycker. Till dessa och andra synpunkter
i bolagets yttrande återkommer jag närmare i det följande (avsnitten 3.2.3,
3.2.4 och 3.2.5). Jag viU dock redan nu framhåUa, att jag inte har funnit att
det kan anses befogat att undanta bolagets verksamhet från regleringens tillämpningsområde.
Självfallet innebär detta dock inte att den marknadsföring som Systembolaget
bedriver för alkoholfria drycker såsom en ersättningsdryck för alkoholdrycker
berörs.

3.2.3
Grundregeln om särskild måttfullhet

Som
tidigare har anförts föreslår utredningen att som en lagfäst grundregel bör
gälla att marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror endast får ske i
särskilt måttfulla former. Syftet med en sådan reglering är att säkerställa att
marknadsföringen inte medverkar till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av
alkohol- och tobaksvaror och inte heller bidrar till en positiv inställning tiU
bruket av dessa varor.

Jag
har i det föregående uttalat att jag I likhet med det stora flertalet av
remissinstanserna ansluter mig tiU förslaget att en skärpt reglering skall
bygga på en grundregel om särskUd måttfullhet. Jag delar också i allt
väsentligt utredningens uppfattning om vilken innebörd en sådan regel bör ges,
en uppfattning, om vilken det för övrigt endast i liten utsträckning har
funnits avvikande meningar bland remissinstanserna. Med hänsyn härtill anser
jag det lämpligt att vid den närmare redovisningen för innebörden av
grundregeln i huvudsak knyta an till vad utredningen har anfört därom.

Vid
en sådan reglering som den föreslagna bör man enligt utred-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 29

ningen
utgå från två principer. Den ena är att de stora grupper av befolkningen som
använder alkohol och tobak måste i ändamålsenliga former få tillgång till relevant
produktinformation. Den andra är att man av näringsidkarna bör kräva stark
begränsning och stark återhållsamhet såväl när det gäller reklamens
spridningsvägar och innehåll m. m. som när det gäller andra
marknadsföringsmetoder. Regleringen bör, framhåller utredningen, inom ramen
för dessa ])rinciper medge förbud både mot spridningsvägar som inte kan godtas
och mot olämpligt innehåll i de budskap som förs fram på tillåtna vägar. Vidare
bör förbud vara möjliga mot vissa andra marknadsföringsmetoder som framstår
som olämpliga mot bakgrund av regleringens syfte.

I motsats till vad som är särskUt
måttfullt ställer utredningen bl. a. sälj aktiviteter som bedrivs på ett sätt som
gentemot konsumenterna är påträngande, uppsökande, övertalande eller i annat
hänseende mer aktiva.

När det gäller reklamens spridnings-\'ägar
anser utredningen att alkohol- och tobaksreklam inte skall få förekomma I
medier med stor genomslagskraft som tv, radio och film samt inte heller i
ungdomstidningar m. m. Vad som brukar kallas utomhusreklam bör inte heller
tilllåtas. Metoden utmärks av att den är påträngande. Detsamma är förhållandet
med den s. k. direktreklamen, dvs. meddelanden som skickas direkt till konsumentema.
Däremot måste, framhåller utredningen, reklam i viss omfattning få förekomma på
förpackningar och I butiksmiljö och den bör likaledes I viss omfattning vara
tillåten i annonser. Utredningen understyrker i anslutning härtill att föi-bud
mot utomhus- och direktreklam inte torde medföra risk för smygreklam o. d. så
länge en begränsad annonsering och butiksreklam är tUlåten.

Kravet på stark
återhållsamhet och begränsning bör gälla även innehållet i den reklam som förs
fram på de spridningsvägar som samhället kan godta. De kommersiella budskapen
bör därför enligt utredningen begränsas till relevanta fakta rörande varan och
dess egenskaper, presenterade i så saklig form som möjligt och utan
ovidkommande inslag. Bildmässigt bör reklamen inskränkas tUl att visa själva
varan och vad som på ett naturligt sätt kan hänga samman med denna, exempelvis
förpackningen och vissa tillbehör. Också frågor som rör budskapens utförlighet
samt färg, typografi, lay-out o. d. får bedömas mot bakgrand av kravet på/Särskild
måttfullhet.

Regleringen bör vidare
leda till att reklamen inte får färgas av mer eller mindre påtagliga
värdeomdömen. Däremot går det knappast att undvika varje form av värdering.
Redan en saklig beskrivning av en vara kan nämligen för den som tar del därav
framstå som värderande genom bl. a. de associationer budskapet väcker. Regeln
om särskild måttfullhet bör i princip tillämpas även beträffande förpackningar.

Beträffande
tillämpningen av måttfnllhetsregdn i fråga om annonse-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 30

ring
och reklam på försäljningsstäUet avser jag att återkomma närmare i det följande
(avsnitten 3.2.4 och 3.2.5).

Sammanfattningsvis
erinrar utredningen beträffande reklamens spridningsvägar, innehåll, volym och
frekvens om att regleringen bör medge att konsumenterna i ändamålsenliga former
får tiUgång till relevant produktinformation, allt dock inom ramen för en
starkt återhållsam marknadsföring.

Utredningen
framhåller att gränsen mellan reklam och annan marknadsföring i viss mån är
flytande. I enskUda fall kan utformningen av rabatter och prisnedsättningar
vara en på detta område olämplig marknadsföringsåtgärd. Säljfrämjande åtgärder
som pristävlingar, varaprov och presenter, allt riktat till allmänheten,
framstår i princip som oförenlig med kravet på särskild måttfullhet. Också vid
den del av marknadsföringen som utgörs av själva saluhållandet bör iakttas en
hög grad av återhållsamhet. Regleringen bör sålunda ge möjlighet att förbjuda
påträngande metoder.

Ett par remissinstanser
har berört frågan om man vid tillämpningen av måttfullhelsregeln inte borde
ställa mindre stränga krav beträffande exempelvis svagare alkoholdrycker än
starkare. Jag viU med anledning därav framhåUa att vid tiUämpningen av den
föreslagna regleringen kravet på måttfullhet vid marknadsföringen självfallet
inte bör drivas så långt att man därigenom motverkar det alkoholpolitiskt
starka intresset att främja en övergång till svagare drycker. Jag vill i detta
avseende också understryka vad utredningen har uttalat om att begränsningarna
bör utformas med beaktande av att det är angeläget att såväl främja en övergång
tUl mindre hälsofarliga varor som att undvika propaganda för själva bruket av
varorna.

Som förut har anförts, har
Systembolaget, som förordar ett reklamförbud för spritdrycker, vin och
starköl, därvid framhållit att bolaget dock bör undantas från regleringen.
Bolaget anför bl. a att ett genomförande av utredningsförslaget utan undantag
för bolaget skulle medföra att detta inte kan fortsätta med sin
konsumentupplysning i nuvarande omfattning, vare sig i fråga om den rena vaminformationen
eUer upplysningen om risker för alkoholskador. Som skäl härför anför bolaget
att konsumentupplysningen inte gärna kan vara "måttfull" om den skaU
få någon effekt. I så fall kommer den inte att märkas i all den information som
strömmar över dagens konsumenter.

Jag
vill framhåUa att systembolagets försäljningsverksamhet beträffande
alkoholdrycker principiellt torde falla in under begreppet marknadsföring i
marknadsföringslagen med hänsyn till den vidsträckta innebörden av
marknadsföringsbegreppet. Som jag redan tidigare har anfört innefattar ju detta
även ett passivt saluhåUande (jfr prop. 1975/76: 34 s. 124). Det sagda innebär
givetvis inte att allt vad bolaget företar sig i samband därmed kan anses
utgöra marknadsföring. Exempelvis måste, vilket jag närmare kommer att behandla
i samband med frågan om tid-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 31

ningsannonsering,
konsumentupplysning som är inriktad på att styra konsumtionen till de svagare
dryckerna anses falla utanför marknadsföringsbegreppet.

För
egen del kan jag inte finna att regleringen skulle medföra någon inskränkning
av Systembolagets nuvarande aktiviteter. Anledning saknas därför att göra ett genereUt
undantag fö:: bolaget.

Vid den hittiUs lämnade
redovisningen för den principieHa innebörden av grundregeln om särskild
måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror har endast
några av de huvudsakliga formerna av marknadsföringsåtgärder berörts. Det är
givet att reklam kan spridas på andra vägar än de som här har behandlats.
Likaså kan på motsvarande sätt marknadsföringsåtgärder av annat slag än reklam
förekomma. Det är såsom utredningen också har framhållit svårt att I förväg slå
fast vad som därvid är möjligt. På grand härav är det av vikt att regleringen
ger samhället möjlighet att hejda nya och kanske oförutsedda reklammetoder m. m.
som är mer aktiva än som kan sägas svara mot särskUd måttfuUhet. Såsom
utredningen anför har nuvarande branschöverenskommelser rörande alkohol- och
tobaksreklam drivit utvecklingen ett gott steg framåt i riktning mot en sådan
stark återhåU-samhet som den nu aktuella. Regeln om särskild måttfullhet får
redan från början en rätt hög grad av konkretion genom att den kan grundas på
nuvarande branschavtal som ett slags minimistandard. Det är emellertid
uppenbart att man också kan gå än längre i begränsningshänseende. Detta gäller
såväl den tUlåtna reklamens spridningsområde som reklamens innehåll, volym och
frekvens. Till detta kommer att de krav som följer med en princip om särskild
måttfullhet bör drivas igenom också på de delar av marknadsföringsområdet som
inte täcks av branschöverenskommelsema.

Som framgår av det
föregående delar jag till fullo uppfattningen att utgångspunkten för
regleringen skall vara att marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror
skall ske med iakttagande av särskUd måttfullhet. Jag har även anslutit mig
till utredningens synpunkter om vad som i princip kan anses falla inom och utom
måttfullhetsbegreppet. För att ytterligare understryka vikten av att
marknadsföringen av alkohol och tobak sker i starkt återhållsamma former vill
jag dock föreslå att det i lag skrivs in ett klart förbud mot användning av
marknadsföringsåtgärder som gentemot konsumenterna framstår som påträngande
eller uppsökande eller som uppmanar till brak av alkohol och tobak. Som utredningen
har framhålUt står sådana säljaktiviteter i klar motsats till vad som kan anses
vara särskilt måttfullt. Exempel på sådana reklamformer som kommer att träffas
av förbudet är reklam på allmänna platser, på sjukhus, i lokaler för ungdom och
vid idrottstävlingar, reklam som sänds eUer delas ut direkt tiU konsumenterna
samt reklam i radio, television och film. Den av utredningen utförligt
behandlade frågan om tidningsannonsering återkommer jag till i avsnitt 3.2.4.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 32

3,2.4
Annonsering i tidningar

Innan
jag går närmare in på frågan om lagstiftningen skall innehålla en särskild
bestämmelse om ett förbud mot annonsering vill jag något beröra den ändring i
tryckfrihetsförordningen som trädde I kraft år 1974. Genom ändringen har det
blivit möjUgt att förbjuda kommersiell annons i den mån annonsen används vid
marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. I propositionen
(1973: 123 s. 44) anförde föredragande statsrådet bl. a.

Jag
vUl i detta sammanhang understryka att jag inte genom detta ställningstagande
uttalat mig om i vad mån sådana ingripanden också skall genomföras. Det har vid
remissbehandlingen getts uttryck för åsikten att det skulle vara för tidigt
att nu ta stäUning tiU det berättigade i en bestämmelse sådan som den av mig
förordade bl. a. med hänsyn tiU den ringa kunskap som besittes i frågorna kring
reklamens verkningar och betydelsen av reklamförbud. Det har vidare framförts
farhågor för att ett totalförbud mot reklam för alkohol och tobak skulle leda
näringslivet över till andra, mindre kontroUerbara marknadsföringsåtgärder.
Synpunkter av detta slag måste givetvis beaktas om de möjligheter till
ingripanden som en bestämmelse i TF öppnar också skall utnyttjas genom särskUd
lagstiftning. Självfallet bör beslut om ingripanden mot reklam föregås av
Ingående överväganden. De erfarenheter som reklamutredningen och
alkoholpolitiska utredningen kan komma att redovisa i frågan bör därvid kunna
tjäna till vägledning. Av betydelse nu är enbart att det görs klart att det
från tryckfrihetssynpunkt inte är något hinder mot ingripanden mot kommersiell
annons som används vid marknadsföring av alkohol och tobak.

Förbud
mot kommersiell tobaks- och alkoholreklam kan först och främst ges genom
lagbestämmelser som direkt riktar sig till annonsörer, tidningsföretag, m. fl.
Utan hinder av 1 kap. 3 § TF kan alltså i lag meddelas föreskrifter om
straffpåföljd och annan rättsverkan av överträdelse av ett förbud och om vem
som skall kunna göras ansvarig. Något hinder föreligger inte att låta påföljd
träffa annonsören. Överträdelse av ett reklamförbud innebär inte
tryckfrihetsbrott. TF:s regler om tillsyn, åtal och rättegång i tryckfrihetsmål
blir alltså inte tiUämpliga. Förfarandet vid prövningen får i stället följa
bestämmelser i allmän lag.

Självfallet
behöver ett annonsförbud inte ha innebörden av totalförbud. Förbudet kan
inskränkas att gälla vissa varor, det kan innefatta villkor för annonseringen
eller annars avse begränsningar i rätten att annonsera vUka är mindre
långtgående än ett fullständigt förbud.

Ordet
förbud är avsett att täcka också ett förbudsförfarande av den typ som anges i 1
§ marknadsföringslagen, dvs. ett förfarande som innebar att myndighet meddelar
förbud, ev. vid vite, mot viss annonsering i tryckt skrift. På denna väg kan
alltså alkohol- och tobaksreklamen begränsas även i andra fall än då ett
ingripande mot sådan reklam är möjligt med stöd av gällande bestämmelser I
marknadsföringslagen. I lag kan vidare ges bestämmelser som innebär att
myndighet eller annat allmänt organ uppställer villkor om eller på annat sätt
medverkar till antagandet av branschöverenskommelser rörande alkohol och tobak
och eventuellt tillgriper sanktionsåtgärder om överenskommelse åsidosätts.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 33

Beträffande
frågan om en särskild lag mot här avsedd reklam uttalade konstitutionsutskottet
att det inte tagit ställning till frågan om en sådan lag borde stiftas eller
inte.

Tobaks-
och alkoholreklamutredningen har som nämnts övervägt frågan om partiella
reklamförbud, dvs. förbud mot en eller flera av reklamens spridningsvägar men
inte alla. Utredningen har därvid anfört att ett partiellt förbud som avser
annonsering inte synes vara en framkomlig väg. Utredningen betonar att man vid
partiella förbud måste noga skilja meUan det som kan förbjudas och det som
måste tillåtas och anser att här möter betydande svårigheter beträffande bl. a.
annonsering. Vidare framhålls att vid ett annonsförbud frågan om särskUda undantag
måste diskuteras, exempelvis beträffande nya, väsentligt mindre skadliga
tobaksvaror. Erforderliga undantag kan leda till omfattande
gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter. Utredningen anser att det
finns en risk för att man löpande måste utfärda tillämpningsföreskrifter i den
svårbemästrade frågan var gränsen skall dras mellan det förbjudna och det
tillåtna. Ett särskUt problem anses därvid utgöras av reklamen för varor som
inte är alkoholdrycker eller tobaksvaror men som i större eller mindre grad
associerar till sådana. Redan i dag lanseras olika artiklar under samma
varumärke som alkoholdrycker eller tobaksvaror.

Den
möjlighet som här skulle kunna öppnas kan, anför utredningen, tänkas bli
utnyttjad av producenter i direkt syfte att trots ett annonsförbud ändock
annonsera på den svenska marknaden. En producent kan sålunda lansera olika
artiklar som saknar naturligt samband med alkoholdrycker och tobaksvaror men
som har samma varumärke och/eller producentnamn. Vissa element i
förpackningsdekoren på producentens alkohol- eller tobaksprodukter kan därvid
återgå också på de "neutrala" varorna. I annonser visas sedan de
sistnämnda i bUd och görs på annat sätt reklam för dem. Men lanseringen kan
också gälla artiklar som verkligen har ett naturligt samband med
alkoholdrycker och tobaksvaror, artiklar som konsumenterna använder som
tillbehör vid bruket av alkohol och tobak. Som exempel nämner utredningen
korkskruvar, glas, askkoppar, tändstickor och annat dylikt.

Man
kan vid ett förbud mot alkohol- och tobaksreklam söka hindra företeelser som de
här nämnda oavsett om de syftar till förbjuden reklam eller inte. Det blir
då fråga om att ingripa mot reklam för sådana varor som inte är alkohol eller
tobak men som i ett eller annat hänseende associerar till vissa alkoholdrycker
och tobaksvaror. Ett sådant förbud skulle, understryker utredningen, kunna få
vittgående konsekvenser, svåra att överblicka. Man fick ta ställning tiU
sådant som annonser för läskedrycker tiUverkade av en ölproducent o. d. Till
detta

3
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 178

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 34

kommer
att reklamen kan ta sikte på att endast nämna ölproducentens namn samt enbart
tala om dennes "produkter". Sådan reklam kan tolkas så att den
syftar även på de av producentens varor för vilka reklamförbud råder och inte
bara på dem för vilka reklam är tillåten. Detta intryck kan förstärkas genom
att förpackningarna utformas på liknande sätt. Försök att lagstiftningsvägen
hejda sådana företeelser, vare sig de åsyftar förbjuden reklam eller inte, kan
bli föga effektiva. Vid förbud av denna art måste vidare uppmärksammas frågor
som bl. a. rör grundlagsregleringen av yttrandefriheten och tryckfriheten samt
vidare frågor avseende varumärkesrätt och våra internationella åtaganden i
handelsavtal e.d

När det sedan gäller den
effekt en reglering med partiella förbudsföreskrifter kan få menar utredningen
att långtgående förbud kan leda till att säljarna börjar att använda olämpliga
affärsmetoder. Utredningen konstaterar att på såväl alkohol- som tobaksområdet
förekommer konkurrens om än i olika omfattning. Av grandläggande betydelse vid
bedömningen är därför enligt utredningen att ett annonsförbud inte rubbar det
förhållandet att konkurrens råder. Utredningen anser att det blir en öppen
fråga vilka uttryck denna konkurrens kommer att ta sig efter ett sådant förbud.
Vid ett reklamförbud kan det ligga nära tUl hands att vissa producenter
försöker påverka detaljhandlarna att gynna vissa produkter på bekostnad av
andra. Påverkan kan också tänkas utövas när det gäller restaurangernas utskänkning.
De som efter ett förbud är obenägna att använda olämpliga metoder skulle komma
i ett sämre konkurrensläge än de som inte hyser sådana betänkligheter. Vidare
menar utredningen att smygreklam i olika former inte kan uteslutas, bl. a. i
redaktionella sammanhang. Utredningen pekar också på att ett långtgående förbud
kan gynna utländska intressen då bl. a. annonsering i utländska tidningar inte
kan förbjudas. Vidare framhåller utredningen att konsumentema har ett
berättigat intresse av att kunna överblicka marknadens utbud. Genom annonsering
kan konsumenterna bevaka prisnivån och styra sina inköp.

Frågan
om annonsering skall vara tUlåten eller ej utgör den avgörande skiljelinjen
mellan de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag och de som
förordar en strängare reglering. Flera remissinstanser tar därvid klart avstånd
från tidningsannonseringen. Det framhålls bl. a. att annonseringen i dags- och
veckopress är uppsökande och inte kan räknas till passiv marknadsföring. Vidare
anförs att man genom annonseringen når nya konsumentgrupper.

De
remissinstanser, som förordar en strängare reglering av marknadsföringen än
vad utredningen har föreslagit, vitsordar i allmänhet att ett reklamförbud inte
kan införas utan undantag.

Bland
de undantag som anses nödvändiga märks bl. a. varuinformation i branschtidskrifter,
annonser i utländska tryckta skrifter samt upp-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 35

lysning
på försäljnings- och serveringsställen. Jag vill med anledning härav erinra om
vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt 3.2.2) beträffande regleringens
tillämpningsområde i allmänhet. Ett eventuellt annonsförbud skulle således i
princip inte gälla den annonsering som förekommer i utländska tidskrifter utan
inriktning på Sverige eller som i facktidskrifter vänder sig till andra
intressenter än konsumenter.

Mot
denna allmänna bakgrund har jag funnit skäl att vid prövningen av frågan om
annonsförbud behandla alkohol- och tobaksreklam var för sig. Jag tar först upp
frågan om ett eventuellt annonsförbud avseende tobaksvaror.

Handeln
med tobaksvaror är i princip helt fri. Den ende tillverkaren av dessa varor
inom landet är emellertid det av staten ägda Svenska Tobaksaktiebolaget
(Tobaksbolaget). Konkurrens förekommer dels mellan Tobaksbolaget och de
utländska tillverkarna, dels mellan de utländska tillverkarna inbördes och dels
inom detaljhandeln med tobaksvaror.

I detta sammanhang måste
beaktas att det i fråga om tobaksvaror pågår en konsumentinriktad produktutveckUng
som syftar till att få fram mindre hälsofarliga produkter, exempelvis
cigarretter av lågtjäretyp. Utredningen har också framhållit att man vid ett
långt gående annonsförbud måste diskutera frågan om undantag för ny,
väsentligt mindre hälsofarlig tobaksvara. Denna uppfattning delas av flera
remissinstanser. Det har sålunda från flera håll framhållits bl. a. att ett
långt gående reklamförbud skulle försvåra produktutvecklingen av sådana varor
samt att detta i sin tur skulle minska möjligheterna att påverka konsumenterna
att gå över till mindre hälsofarliga produkter.

Även
jag delar denna uppfattning. Som jag tidigare har framhållit syftar den
föreslagna regleringen, förutom till att minska den totala konsumtionen av
tobaksvaror, även tUl att främja en övergång till mindre hälsofarliga tobaksvaror.
En reglering måste sålunda utformas på sådant sätt att den inte hämmar
produktutvecklingen av mindre farliga varor. En av förutsättningarna härför är
att producenten kan nå ut till konsumenterna med information om de nya
produkterna.

En
annan invändning mot ett annonsförbud, som såväl utredningen som flera av
remissinstanserna har tagit upp, är att ett sådant förbud skulle drabba svenska
tillverkare i större omfattning än de utländska konkurrenterna eftersom de
senare bl. a. annonserar i utiändska tidningar med spridning i Sverige. De utiändska
producentema skulle således gynnas på bekostnad av inhemska Intressen med en
snedvridning av konkurrensen som följd.

Även
jag delar de farhågor som i det här avseendet har framförts av utredningen och
remissinstanserna. Vid ett annonsförbud som gäUer tobaksvaror finns det
uppenbarligen en risk för att de svenska produkterna skulle komma i ett sämre
läge i förhållande till de utländska. De erfarenheter från andra länder som
utredningen redovisar pekar också i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 36

denna
riktning. Givetvis måste man av det av staten ägda Tobaksbolaget kunna förvänta
att detta ställer sig helt lojalt och respekterar ett eventuellt annonsförbud.
Vad gäller de utländska tillverkarna måste beaktas att de genom bl. a.
annonsering i utländsk press som har spridning i Sverige kan påverka den
svenska marknaden. HärtUl kommer att ett stort antal svenskar som turister
årligen under utlandsresor kommer i kontakt med marknadsföringsåtgärder för
utländska tobaksmärken. Utredningen anför att det inte heller kan uteslutas att
utländska företag genom olika former av smygreklam söker undgå effekterna av
annonsförbudet. TiU följd av olika sådana faktorer kan ett annonsförbud väntas
leda tUl att Tobaksbolagets andel av den svenska marknaden minskas utan att man
uppnår någon minskning av den totala tobakskonsumtionen i landet. Därmed kan
sysselsättningen inom Tobaksbolaget påverkas i negativ riktning.

De
skäl som nu har anförts talar, såsom utredningen också har funnit, mot ett
annonsförbud beträffande tobaksvaror. Innan jag tar definitiv ställning i
denna fråga vill jag dock något beröra utredningens förslag att tobaksannonser
skall innehålla upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av
tobak.. Utredningen har som skäl för detta förslag bl. a. anfört att man på så
sätt upprätthåller en balans gentemot det kommersiella budskapet. Därigenom
torde man också, framhåller utredningen, vinna att reklamens värderingar
effektivt dämpas eftersom de kommer i klar motsättning till en faktaorienterad
tobaksupplysning om de hälsorisker som är förbundna med brak av tobak. Som jag
närmare kommer att utveckla vid behandlingen av detta förslag (avsnitt 3.2.6)
anser jag att en sådan upplysningsplikt skulle kunna få positiva effekter på en
i övrigt starkt återhållsam annonsering för tobaksvaror.

På
grund av det här anförda ansluter jag mig till utredningens bedömning att
något generellt förbud mot tobaksannonsering inte bör införas.

I
samband med behandlingen av grundregeln om särskild måttfullhet (avsnitt 3.2.3)
anmälde jag min avsikt att närmare återkomma tUl vad denna princip kan innebära
vid annonsering. Med hänsyn tUl mitt ställningstagande vad gäller
tobaksannonsering vUl jag därför nu något behandla vad regeln om särskild
måttfullhet kan ges för innebörd beträffande sådan annonsering.

Jag
har redan tidigare framhållit att kommersiella budskap i den mån de får
framföras i visst medium e. d. bör begränsas till relevanta fakta rörande
varan och dess egenskaper, presenterade i så saklig form som möjligt och utan
ovidkommande Inslag. Jag har därvid också framhåUit att reklamen bildmässigt
bör inskränkas tiU att visa själva varan och vad som på ett naturligt sätt kan
sägas hänga samman med denna. Även sådant som budskapens utförlighet, färg,
typografi, lay-out o. d. får bedömas mot bakgrand av kravet på särskUd
måttfullhet. Vidare

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 37

bör
med hänsyn härtill gälla att text och bUd i annonser skall lämnas mot helt
neutral bakgrund. Såsom utredningen också har framhåUit är det av vikt att
budskapen inte görs särskilt framträdande eller slående. Vad jag nu har uttalat
har alltså tillämpning också på tobaksannonsering.

Inte heller reklamens
volym och frekvens får lämnas obeaktade. Särskild måttfullhet skall således
iakttagas även beträffande annonsemas storlek. Om en sådan regel skall kunna
upprätthållas effektivt fordras dock såsom utredningen har framhållit vid
tillämpningen någon form av frekvensangivelser. Som möjligt framstår därvid en
begränsning av den totala yta som i ett och samma tidningsnummer får användas
för annonsering om en tobaksvara. Däremot kan det möta svårigheter att genomföra
en reglering som skall begränsa det antal gånger annonsering för dessa
produkter får förekomma i skilda publikationer. En sådan reglering torde bl.
a. kräva ett invecklat kontrollsystem. Däremot torde regeln om obligatorisk
tobaksupplysning i annonser kunna minska benägenheten att kompensera en
reducering av annonsformatet med ökad annonsfrekvens.

Jag övergår härefter till
frågan om annonsering för alkoholdrycker, dvs. spritdrycker, vin, starköl och
öl.

Som tidigare har framgått
(avsnitt 3.1) har riksdagen begärt att regeringen till riksmötet 1977/78 skall
lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Riksdagen uttalar sig inte
närmare om innehållet i ett sådant förbud, men med hänsyn till den tidigare
diskussionen och behandlingen av frågan om tidningsannonsering torde
riksdagsbeslutet få uppfattas som avseende framför allt tidningsannonseringen
för de alkohol-starkare varuslag, som är underkastade den strängaste
regleringen vad gäller försäljning och servering.

Parti- och detaljhandeln
med spritdrycker, vin och starköl handhas huvudsakligen av två statliga
monopolbolag, AB Vin- & Spritcentralen (Spritcentralen) och Systembolaget
AB (Systembolaget). Systembolaget ägs helt av staten och Spritcentralen skall
enligt 1977 års alkoholpolitiska beslut överföras i statens ägo. Bolagens
verksamhet regleras genom särskilda avtal med staten. Import av och partihandel
med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas I huvudsak endast av
Spritcentralen. Detaljhandel med dessa drycker får bedrivas endast av
Systembolaget.

Beträffande handeln med öl
gäUer bl. a. att partihandel får bedrivas av den som har tillstånd tUl
detaljhandel med sådan dryck. Detaljhandel får bedrivas av Systembolaget och av
den som har särskilt tUlstånd. Öl säljs dock inte av Systembolaget men däremot
i så gott som samtliga landets matvarabutiker. Utredningen har angett antalet
försäljningsställen för sådant öl år 1975 till betydligt över 20 000.

För
att få servera alkoholdrycker krävs som regel särskilt tillstånd. Servering
förekommer bl. a. på ett stort antal restauranger.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 38

Den
konkurrens som förekommer inom det detaljreglerade alkoholområdet är inte lika
markant som inom tobaksområdet. Beträffande spritdrycker, vin och starköl råder
import- och försäljningsmonopol. Fastän de utiändska och svenska producenterna
inte deltar i försäljningen till konsumenterna hindrar detta dock inte att
deras intresse av att hävda sig inbördes kvarstår. Vidare finns konkurrerande
intressen inom restaurangsektorn, bryggerinäringen och inom detaljhandeln beträffande
bl. a. öl, intressen som kan vara såväl svenska som utländska.

Här
bör också nämnas den verksamhet som bedrivs på den svenska marknaden av de utländska
tillverkarna av alkoholdrycker. Dessa tillverkare företräds i allmänhet av
ombud här i landet (ofta benämnda vin-agenter). Ombuden har inte någon
förmedlande uppgift, eftersom Spritcentralen placerar sina beställningar direkt
hos de utländska leverantörerna, utan ägnar sig endast åt vissa åtgärder för
marknadsföring av de märken de representerar. Den information om spritdrycker,
vin och starköl som möter konsumenterna torde sålunda huvudsakligen komma till
uttryck genom den märkesreklam för butdjimporterade varor som dessa ombud
bedriver och endast till en mindre del genom Systembolagets
upplysningsverksamhet.

Systembolaget
uttalar sig, som förut har nämnts, för förbud mot reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för sprit, vin och starköl men med undantag för
bolaget. Därvid framhåller bolaget att väsentliga olikheter föreligger mellan
spritdrycker, vin och starköl, s. k. systemvaror, och öl. Risken för att ett
starkt ökat intresse för tillåtna reklamåtgärder skulle vålla olägenheter synes
enligt bolaget knappast föreligga i fråga om systemvarorna. Vidare framhålls
möjligheterna för bolaget att genom avtal med tUlverkarna stoppa överträdelser
av ett förbud. Någon risk föreligger inte enligt bolaget för att användning av
avtalsvägen skulle leda till köpstopp för allt flera kända utländska
märkesvaror. Bolagets erfarenhet är att agenter och producenter är mycket
känsliga för påpekanden. När det gäller konsumenternas intresse av att kunna
överblicka marknadens utbud framhåller bolaget att systemvarorna säljs av ett
enda företag som alltså tillhandahåller hela sortimentet och följaktligen kan
lämna en fuUständig och, på gmnd av att vinstintresse saknas, objektiv
överblick över de tUlgängliga varorna.

I
likhet med Systembolaget vill jag starkt understryka de väsentliga olikheter
som föreligger meUan, å ena sidan, handeln med spritdrycker, vin och starköl
samt, å andra sidan, handeln med öl.

Vad
först gäller spritdrycker, vin och starköl måste beaktas att handeln med dessa
drycker bedrivs under starkt kontrollerade former och i huvudsak endast av två
statliga monopolbolag. De argument som i allmänhet kan anföras mot ett
annonsförbud måste anses ha mindre tyngd på ett område där vi redan har ett
system som erbjuder goda möjligheter att komma till rätta med
marknadsföringsåtgärder som innebär att förbudet kringgås.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 39

Med
hänsyn till vad som får uppfattas vara riksdagens bedömning av frågan får jag
mot denna bakgrund föreslå en reglering som innehåUer ett förbud mot
kommersiell annonsering för spritdrycker, vin och starköl. En närmare
redogörelse för vad som omfattas av detta förbud och hur begreppet kommersiell
annons skall tolkas lämnas i specialmotiveringen. Jag är dock angelägen om att
redan här framhålla att under detta begrepp inte faller s. k. åsiktsannonsering
i fråga om alkohol eller de moment i den propaganda för övergång från starkare
till svagare alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens alkoholvanor.
Likaså faller en annons som härrör från annan än den som har ett kommersiellt
intresse av att avsätta en annonserad vara alltid utanför begreppet kommersiell
annons.

Vad härefter beträffar
handeln med öl är denna, även om viss reglering förekommer, i princip fri. Ett
annonsförbud avseende denna dryck skulle med all sannolikhet leda till en
ökning av marknadsföringsaktiviteterna inom områden där förbud inte råder.
Dessa aktiviteter skulle dessutom med hänsyn till den fria handeln med öl från
som tidigare har nämnts 12 000 försäljningsställen vara ytterligt svåra att
övervaka. Härtill kommer också att öl är en förhållandevis alkoholsvag dryck.
Ett annonsförbud skulle i viss mån kunna inverka negativt på samhäUets strävanden
att främja övergången till svagare drycker. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag
starka skäl föreligga mot ett annonsförbud avseende öl. Det bör dock framhållas
att även om annonsering för öl får förekomma, denna måste ske med iakttagande
av särskild måttfullhet, dvs. vara starkt begränsad och starkt återhållsam.

Enligt den förut nämnda
föreskriften i TF föreligger I och för sig möjlighet att förbjuda annonsering i
andra tryckalster än tidningar, exempelvis reklambroschyrer. Enligt min
uppfattning bör dock det föreslagna förbudet begränsas till att avse
annonsering i tidningar, tidskrifter och därmed jämförliga tryckalster.

Flera remissinstanser har
framhållit det väsentliga i att information kan lämnas på försäljningsstället.
Jag delar denna uppfattning och vill därför föreslå att annonsförbudet inte
skall äga tillämpning på sädana skrifter som tillhandahålls på
försäljningsställen för spritdrycker, vin och starköl, dvs. i huvudsak på
restauranger och i Systembolagets butiker. Det bör dock understrykas att även
den annonsering som sålunda kan förekomma i sådan form skall präglas av
särskild måttfullhet. Vad gäller de trycksaker eller annan information som
Systembolaget tillhandahåller i sina butiker får dessutom förutsättas att
presentationen av olika märken etc. sker på ett objektivt och neutralt sätt, så
att inte vin-och sprittillverkare otillbörligt missgynnas. Tillverkarnas och
deras ombuds möjligheter att direkt kommunicera med konsumenterna blir ju genom
den föreslagna regleringen starkt begränsade.

Beträffande
den närmare innebörden av de nu föreslagna bestämmel-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 40

serna
vill jag som nyss har nämnts hänvisa till specialmotiveringen till 2 §
förslaget tUl lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

3.2.5
Reklamen på försäljningsstället

Den
föreslagna regleringens starka begränsning av bl. a. vägarna för marknadsföring
av alkoholdrycker och tobaksvaror kommer naturligen att leda till att den
reklam som kan göras på försäljningsstället, dvs. reklamen i butiker och på
restauranger, får en större betydelse även med beaktande av att också den
kommer att styras av principen om särskUd måttfullhet. Att här i detalj ange
hur en särskilt måttfull marknadsföring på försäljningsstället skall bedrivas
är varken möjUgt eller ens önskvärt. Detta får i stället ske genom
konsumentverkets riktUnjer och i sista hand genom marknadsdomstolens
avgöranden. Såsom också har framgått av utredningens överväganden är det inte
heller praktiskt möjUgt att utan en omfattande byråkrati ange generella regler
som kan gälla för alla försäljningsställen. Jag vill därför i det följande
endast behandla de viktigare principerna samt några frågor som Systembolaget
har tagit upp i sitt remissyttrande.

I
butiksmiljö kan reklam förekomma i en mängd olika former, exempelvis på
skyltar, broschyrer, affischer, pennor, underlägg, montrar och andra föremål
som reklambudskap kan anbringas på. Till butiksreklam måste också räknas
reklambudskap i s. k. butiksradio. En viktig form av butiksreklam är varuexponeringen.
Vid prisnedsättningar är det brukligt att lägga fram varorna i särskilda
montrar försedda med anslag som anger extraerbjudandet. Man kan också väcka
kundernas uppmärksamhet genom butiksarrangemang som att särskilda stånd eUer
miljöer byggs upp. Vidare kan man påverka kunderna genom olika former av varude-monstrationer.

Som
jag tidigare har anfört måste man vid regleringen utgå bl. a. från den
principen att de stora grapper av befolkningen som använder alkohol och tobak
måste i ändamålsenliga former få tUlgång till relevant produktinformation.
Denna princip måste beaktas särskilt vid utformningen av marknadsföringen i
butiker och andra försäljningsställen. Konsumenterna måste således inom ramen
för en särskilt måttfull marknadsföring tillförsäkras sådan saklig information
om alkohol- och tobaksvaror som erfordras för att ett medvetet val mellan
olika produkter skall kunna göras. Det bör här framhållas att även de
remissinstanser som har förordat ett mer långtgående reklamförbud än det
utredningen har föreslagit har ansett bl. a. konsumentupplysande information på
försäljningsstället nödvändig.

Vad
jag tidigare har anfört om att man bör kräva en stark begränsning och
återhållsamhet beträffande bl. a. reklamens spridningsvägar och innehåll måste
i allt väsentiigt och i tiUämpliga delar gälla även för

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 41

den
marknadsföring som bedrivs på försäljningsstället. I allmänhet torde vidare
böra gälla att måttfullhetskravet får ställas högre beträffande
marknadsföringen i butiker som till skillnad från specialbutiker tillhandahåller
också andra varor än alkohol- eller tobaksvaror. Vad man här kan kalla blandade
butiker besöks ju av kunder som kan ha andra ärenden än att göra inköp av
alkohol- eller tobaksvaror.

När
det gäUer reklambudskapens spridningsvägar är det befogat att kräva att
reklambroschyrer och andra former av reklam inte på ett påträngande eller
övertalande sätt tillhandahålles konsumenterna. Inte heller bör påträngande
marknadsföringsmetoder som innebär att man mer aktivt försöker påverka
konsumenterna, exempelvis i form av personlig hänvändelse (jfr 20 § tredje
stycket i numera upphävda rusdrycksförsäljningslagen 1954: 521) eller genom
kundradio få förekomma. Vid själva saluhållandet är det dock ofrånkomligt med
en viss form av påverkan. Det måste således vara möjligt för en försäljare
eller expedit att få lämna relevant information rörande t. ex. varusortimentets
egenskaper. Jag viU i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i 53 § lagen (1977:
293) om handel med drycker (det s. k. animeringsförbudet) vilken anger att
åtgärder inte får vidtas på serveringsställe i syfte att förmå gäst till inköp
av alkoholdrycker. Under förarbetena till denna bestämmelse anfördes bl. a. (prop.
1976/77: 108 s. 8586) att en förfrågan från serveringspersonal om ytterUgare
alkoholdrycker önskas före serveringstidens utgång inte kunde anses strida mot
förbudet.

Systembolaget
har anfört bl. a. att ett genomförande av utredningsförslaget skulle medföra
att bolaget inte kan fortsätta med sin konsumentupplysning i nuvarande
omfattning, vare sig i fråga om den rena varuinformationen dier upplysningen om
risker för alkoholskador.

När det gäller
Systembolagets verksamhet kan det till en början förtjäna att påpekas att
bolaget i likhet med Spritcentralen enligt 16 § andra stycket lagen (1977:
293) om handel med drycker är skyldigt att verka för att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på sätt
som uppenbarligen står i strid med syftet enligt 7 § första stycket samma lag
att försäljning av drycker som omfattas av lagen skall skötas på sådant sätt
att skador i möjligaste mån förhindras.

Sedan
ett antal år tillbaka har Systembolaget i stor utsträckning ersatt den tidigare
propagandan för att inrikta konsumtionen på svagare drycker med en
konsumentupplysning som utöver ren varuinformation syftar till att meddela
fakta om riskerna för alkoholskador och hur sådana kan undvikas.
Konsumentupplysningen bedrivs utom genom annonsering bland annat genom
affischer i butikerna och broschyrer och annat som tUlhandahålls konsumentema
där och även på begäran sänds till olika intresserade. I de former den för
närvarande förekommer synes den stå i god överensstämmelse med den av det
allmänna förda

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 42

alkoholpolitiken.
I den mån upplysningsverksamheten också kan bedömas som marknadsföring torde
den i allmänhet inte strida mot kravet på särskild måttfullhet. Såsom jag nyss
anförde är det av vikt att konsumenterna tillförsäkras saklig information om
varasortimentet så att ett medvetet val mellan olika produkter kan göras.
Kravet på måttfullhet vid marknadsföringen får därför inte drivas så långt att
man inte på försäljningsstället kan tillhandahålla kunderna sådan sakUg
varainformation.

3.2.6
Upplysningsplikt i annonser

Jag
har redan (avsnitt 3.2.4) uttalat mig för skyldighet att i annonser upplysa om
tobakens skadeverkningar. I det följande utvecklar jag närmare skälen för mitt
ställningstagande.

Tobaks-
och alkoholreklamutredningen framhåller att, med hänsyn till de attityder och
konsumtionsmönster vi har beträffande tobaken, omfattande och allsidiga
informationsåtgärder är av största betydelse om konsumtionen skall kunna
minskas. Utredningen menar därför att näringsidkares annonsering skulle kunna
användas så att den bidrog till det informationsflöde som krävs. Utredningen
anför flera skäl för tobaksupplysning i annonser. Bl. a. skulle man på så sätt
kunna upprätthålla en balans gentemot det kommersiella budskapet. Utredningen
menar också att det är naturligt med tobaksupplysning i annonser med tanke på
att sådana informationer ansetts påkallade på förpackningar. Utredningen
föreslår därför att kommersiella annonser vid marknadsföring av tobaksvara
skall innehåUa tobaksupplysning.

Utredningen
har ingående behandlat vilken tobaksupplysning annonserna skall innehålla och
hur systemet skall byggas upp. Utredningen konstaterar att man redan med stöd
av den gällande marknadsföringslagen i och för sig skulle kunna ålägga
näringsidkare att exempelvis i tobaksannonser lämna upplysning om de
hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. För en särlagstiftning på
området talar enligt utredningen dock det skälet att man har anledning att
varna redan för tobakens användning. För huvuddelen av de varor som i övrigt
finns på marknaden är syftet med ett informationspåbud främst ett annat nämligen
att tvinga fram sådan information som bl. a. gör det möjligt att använda
produkterna på lämpligt sätt. Till detta kommer att samhället genom lagen om
varningstext och innehållsdeklarationer på tobaksvaror redan har börjat införa
specialföreskrifter på tobaksområdet. Utredningen anser det naturligt att
fortsätta på den valda vägen.

Den
information som skall lämnas bör enligt utredningen avse upplysning om de
hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak samt uppgift om de skadliga ämnen
som tobaken innehåller eller ger upphov till. Utredningen förordar en regel som
innebär att näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara tiU
konsumenter

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 43

inom
landet skaU i annonsen återge den varningstext och innehållsdeklaration som
enligt lag skall finnas på varans förpackning. Utredningen har funnit det från
principiell synpunkt riktigast att anknyta regeln om tobaksupplysning till det
system marknadsföringslagen ger utrymme för. Detta innebär att regeln skulle
ges sådan form att konsumentverket skall kunna utfärda riktlinjer med
praktiska föreskrifter om bl. a. tobaksupplysningens storlek, färg, form,
typografi och lay-out. Vid sidan av en sådan rättstillämpning har
marknadsdomstolen den rättsbildande funktionen och får genom beslut i enskUda
ärenden avgöra om lagen har överträtts.

Endast ett fåtal
remissinstanser har särskilt behandlat förslaget om varningstext i
tobaksannonser. De som har yttrat sig i denna fråga har olika meningar om
värdet av upplysningar i annonser om de hälsorisker som är förbundna med bruk
av tobak.

De remissinstanser som
ifrågasätter förslaget har gemensamt att de är tveksamma till att blanda
kommersiella budskap och hälsofrämjande information. Bland remissinstanser med
denna inställning finns både företrädare för intresseorganisationer som främst
har att ta tillvara hälsoas-pekter och företrädare för tobaksbranschen och annonsörer.
En remissinstans befarar att ett krav på upplysning i annonser skulle kunna
medföra uttröttning och likgiltighet för varningstexterna.

Bland de remissinstanser
som stöder utredningens förslag märks marknadsdomstolen. Domstolen påpekar
uttryckligen att den delar utredningens uppfattning om det lämpliga i en
särskild lagstiftning om varningstext i tobaksannonser.

Som jag tidigare har
redovisat har statsmakterna under den hittUlsva-rande behandlingen av
tobaksfrågan ansett informationsåtgärder vara ett av de effektivaste medlen för
att minska tobakskonsumtionen och därmed tobakens skadeverkningar. Jag delar
utredningens mening att näringsidkares annonsering bör kunna användas så att
den bidrar till sådan nyttig information. Som förut har nämnts har genom
särskild lag slagits fast att varningstext och innehållsdeklaration skall
finnas på tobaksvaror. Jag kan instämma i utredningens uttalande att det
framstår som naturligt att fortsätta på den valda vägen och införa sådan upplysningsplikt
även ifråga om annonser. Som utredningen anför kan upplysning av detta slag i
tobaksannonser tjäna som en motvikt tiU de kommersiella budskapen. När det
gäller farhågor som framförts om att varningstext skulle komma för ofta i
blickpunkten om de också förekommer i annonser vill jag erinra om att det f. n.
finns 16 olika varningstexter. Min bedömning är därför att risken för uttröttning
och likgiltighet inför varningstexterna inte ökar påtagligt genom att krav stäUs
upp på information även i annonser.

När
det gäller den närmare utformningen av tobaksupplysningen i annonser anser jag
att utredningens förslag är lämpligt. Detta innebär att

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 44

näringsidkare
som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara till konsumenter inom
landet skall i annonsen återge sådan vamingstext och innehållsdeklaration som
enligt lag skall finnas på varans förpackning.

3.2.7
Anknytning till marknadsföringslagen

Utredningen
har övervägt att föreslå ett tillägg i marknadsföringslagen speciellt för
alkoholdrycker och tobaksvaror men har funnit det mest lämpligt att de
särskilda reglerna om dessa varor tas upp i lagstiftning vid sidan av
marknadsföringslagen.

Det av utredningen
framlagda förslaget innehåller en allmän bestämmelse om att särskUd
måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Bestämmelsen
är inte straffsanktionerad utan får i stället upprätthåUas med stöd av
marknadsföringslagen, överträdelse av vad som följer av den allmänna
måttfullhetsföreskriften anses nämligen utgöra otillbörlig marknadsföring. Till
ledning för marknadsföringen anser utredningen att konsumentverket skall
utfärda sådana riktlinjer som omnämns i förarbetena till marknadsföringslagen.
I sista hand faller den rättsbildande uppgiften på marknadsdomstolen som får
avgöra vad som kan anses strida mot lagbestämmelsen om särskild måttfullhet.

Huvuddelen av
remissinstanserna har slutit upp kring utredningens förslag och anser det vara
mycket positivt att regleringen knyter an till marknadsföringslagen. Även de remissinstaner
som har förordat en strängare reglering av marknadsföringen har förklarat sig
acceptera en sådan anknytning.

Som jag tidigare har
erinrat om har i TF förts in en bestämmelse som innebär att det i lag kan
föreskrivas förbud mot kommersiell annons i tryckt skrift. Bestämmelsen täcker
också ett förbudsförfarande av den typ som anges i 2 § marknadsföringslagen,
dvs. ett förfarande som innebär att myndighet meddelar förbud, ev. vid vite,
mot viss annonsering i tryckt skrift.

I likhet med utredningen
anser jag att en sådan reglering av alkohol-och tobaksreklamen som den nu
föreslagna inte lämpligen bör straff-sanktioneras. Alternativet till en
straffsanktionerad förbudslagstiftning är här att koppla regleruigen till ett
regelsystem såsom marknadsföringslagens. Detta innebär att marknadsdomstolen i
enskilda fall och med verkan endast för framtiden får avgöra om en viss åtgärd
skall förbjudas vid vite. Uttalanden under förarbetena, branschöverenskommelser
samt rättstUlämpningen genom konsumentverkets riktlinjer och KO:s praxis utgör
en del av innehållet i ett sådant system. Samtidigt blir domstolens praxis
normgivande för vad som är förbjudet. Då endast ett återupprepande av åtgärden
blir sanktionerat, kan några invändningar från rätts-säkerhetssypunkt inte
riktas mot att det på förhand inte alltid är helt möjligt att förutse om en
viss åtgärd kan anses otUlbörlig eller ej. En

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 45

stor
fördel med ett sådant system är att det är utvecklingsbart och kan anpassas
efter marknadsförarnas uppfinningsrikedom. Erfarenheterna av
marknadsföringslagens tillämpning visar också att ett utslag i marknadsdomstolen
blir prejudicerande också i den bemärkelsen att även andra näringsidkare rättar
sin marknadsföring därefter.

På
grund av det anförda ansluter jag mig till utredningens bedömning att den nya
regleringen bör utformas efter det mönster som finns i marknadsföringslagen.
Att direkt föra in de föreslagna bestämmelsema i denna lag är dock, som
utredningen har framhållit mindre lämpligt. Den bästa lösningen måste i stället
vara att regleringen knyter an tUl marknadsföringslagens regelsystem.
Samordningen med denna lag får åstadkommas på så sätt att näringsidkare som vid
marknadsförmgen inte iakttar vad som kan anses följa av grundregeln om särskild
måttfullhet därigenom skall anses ha gjort sig skyldig till otillbörlig marknadsföring
enligt marknadsföringslagen. De marknadsföringsåtgärder som har vidtagits får
sedan prövas med tillämpning av generalklausulen och därtill hörande
handläggningsregler.

Genom
att knyta an den föreslagna regleringen till marknadsföringslagens regelsystem
får man som jag nyss har nämnt tillgång till ett system som ger utrymme för en
smidig anpassning tiU utvecklingen av nya marknadsföringsformer samtidigt som
man på ett snabbt och effektivt sätt har möjlighet att förhindra olämpliga
beteenden som kan uppträda på marknadsföringsområdet. Vad som bedöms som
otillbörlig marknadsföring leder inte till straff utan till förbud vid vite
att i fortsättningen vidta samma eUer liknande handling. För den enskilde
näringsidkaren innebär detta system klara fördelar från
rättssäkerhetssynpunkt. En ytterligare rättssäkerhetsgaranti ligger i att
frågor om utdömande av de viten som marknadsdomstolen har förelagt med stöd av
generalklausulen skall prövas av allmän domstol. A andra sidan garanteras
effektiviteten i systemet genom att vitesförelägganden kan avse stora belopp
och därigenom få en starkt avskräckande verkan. Vite kan vidare riktas mot såväl
fysiska som juridiska personer.

Som
utredningen har föreslagit får det ankomma på konsumentverket att på grundval
av sin förhandingsverksamhet utfärda närmare riktlinjer till ledning för
marknadsföringen. Konsumentverkets verksamhet av detta slag har i andra
sammanhang visat sig framgångsrik. Jag förutsätter därför att utformningen av
dessa riktlinjer liksom hittUls i största möjliga utsträckning sker på
frivillig väg och kontakter mellan verket och berörda näringslivsorganisationer
och/eller branschföreträdare.

3.2.8
Förhållandet till viss annan lagstiftning

Bestämmelser
som rör marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror finns i bl. a. lagen
(1977: 293) om handel med drycker och i lagen (1975: 1154) om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror.

När
det gäller alkoholdryckerna har utredningen, mot bakgrund av

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 46

det då pågående lagstiftningsarbetet inom alkoholområdet,
föreslagit att de nya reglerna skulle tas upp i en särskild lag. Utredningen
konstaterar dock alt det borde vara möjligt att föra in reglerna i en blivande
alko hollagstiftning. Beträffande tobaksvarorna har utredningen däremot föreslagit
att de nya reglerna skall föras samman med föreskrifterna i lagen om
varningstext oCh innehållsdeklaration. Utredningen har ansett det naturligt och
önskvärt att alla särbestämmelser inom tobaksområdet hålls samlade inom ramen
för en och samma lagstiftning.

Det kan i och för sig förefalla naturligt och önskvärt att
föra samman alla bestämmelser inom respektive område i en och samma lag. Mot
detta talar dock enligt min mening att lagstiftningen i sådant fall blir något
svåröverskådlig och oklar. Den skulle sålunda komma att innehålla dels en
reglering som direkt knyts till marknadsföringslagens regelsystem, dels regler
som är sttaffsanktionerade, dels regler av annan art. Med hänsyn härtill anser
jag övervägande skäl tala för alt ta in de nya reglerna i särskilda lagar.

3.2.9 Ikraftträdande

Det är givetvis angeläget att de föreslagna reglerna kan
träda i kraft så snart som möjligt. Hänsyn måste emellertid tas till den tid
som behövs för att utarbeta bl. a. riktlinjer för marknadsföringen. Till detta
kommer också att de enskilda näringsidkarna måste ges tillfälle att anpassa
sin verksamhet efter de nya bestämmelserna, bl. a. med avseende på förekommande
annonsavtal. De berörda synpunkterna kan tiUgodoses om lagstiftningen träder i
kraft först sedan en inte alltför kort tid har förflutit efter riksdagens
beslut. Enligt min bedömning torde denna tid böra uppgå tUl minst sex månader.
Med utgångspunkt i att riksdagens beslut kan tas under innevarande riksmöte
föreslår jag därför att lagstiftningen sätts i kraft den 1 januari 1979.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
handelsdepartementet upprättats förslag till

1.
lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2.
lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3.
lag om ändring
i lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med
drycker.

Förslagen under 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för so

cialdepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta
ärende som bilaga 4.

1 Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade till propositionen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 47

5
Specialmotivering

5.1
Förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

1 §
I denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde.

Begreppen marknadsföring, näringsidkare och konsument har i den

föreslagna
lagen samma innebörd som i marknadsföringslagen (jfr. prop. 1970: 57 s. 64, 88
och 90 samt 1975/76: 34 s. 124). I begreppet marknadsföring ligger således att
det skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor
eller tjänster. Hit hör i första hand reklamåtgärder eller andra handlingar
som vänder sig tUl allmänheten eller en viss grupp av intressenter, exempelvis
tidningsannonser och säljfrämjande åtgärder av allmän inriktning. Begreppet
täcker emellertid också åtgärder som är inriktade på enskUda individer,
exempelvis muntliga säljargument som en försäljare använder vid en förhandling
med en enskild kund. I begreppet marknadsföring ligger även själva saluhållandet,
även om det är helt passivt.

Begreppet
näringsidkare omfattar var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet av
ekonomisk art, både fysiska och juridiska personer. Om näringsidkaren är
producent eller återförsäljare saknar således i princip betydelse för
tillämpningen.

Med
uttrycket konsiiment avses i första hand privatpersoner. Som konsument måste
dock betraktas även andra som förvärvar en vara eller tjänst för slutlig
konsumtion.

Den
marknadsföring som bedrivs av näringsidkaren skall, förutom att den syftar till
att främja avsättning av alkoholdrycker, avse näringsidkarens
näringsverksamhet eller där tillhandahållen vara. Bestämmelserna är givetvis
tillämpliga även på marknadsföringsverksamhet som exempelvis en organisation
bedriver för sina medlemmars räkning. Utanför tillämpningsområdet faller
däremot, som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.4) och
närmare kommer att beröras under

2 §,
meddelanden som inte har rent kommersiella förhållanden till före

mål, bl. a. s. k. åsiktsannonsering.

De
föreslagna bestämmelserna är inte tUlämpliga när fråga är uteslutande om
förhållanden mellan skUda säljled eftersom den grupp som skall skyddas är
konsumenterna. Utanför tillämpningsområdet faller således den marknadsföring
som riktar sig till exempelvis återförsäljare av alkoholdrycker såsom
restauranger och detaljhandlare eller till andra som i och för sin
näringsverksamhet använder sig av alkoholdrycker.

Det
som nu har sagts om att den föreslagna lagen avser att skydda konsumentema
innebär bl. a. att bestämmelserna inte kan tUlämpas beträffande den
kommersiella annonsering för alkoholdrycker som förekommer i fackpress. Med
fackpress avses i det här sammanhanget bransch- och organisationstidskrifter
samt liknande publikationer som

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 48

är
avsedda för spridning huvudsakligen till Intressenter som inte kan betraktas
som konsumenter av alkoholdrycker, exempelvis tidskrifter som vänder sig till
restaurangbranschen. En tidskrift, som huvudsakligen vänder sig till dem som
har ett mera allmänt kulinariskt intresse av alkoholdrycker eller som i och för
sin yrkesverksamhet inte kan anses ha något behov av att erhålla information om
sådana drycker, kommer däremot att omfattas av regleringen.

Syftet
med den föreslagna lagstiftningen är att sörja för att vissa normer iakttas
beträffande marknadsföringen på den svenska marknaden. TUlämpningsområdet är
härvid detsamma som gäller för marknadsföringslagen. Utanför faller således
svenska näringsidkares marknadsföring på utländska marknader. Var
marknadsföringsåtgärderna har sitt ursprung saknar däremot i princip betydelse.
Bestämmelserna bör således kunna tillämpas även exempelvis i fråga om reklammaterid
som har producerats i utiandet och därifrån distribueras till konsumenter inom
landet. Detta bör gäUa vare sig reklamen är särskilt inriktad på svenska
konsumenter eller vänder sig till en internationell publik, däribland den
svenska. Om däremot reklamen i och för sig avser bara en viss utländsk marknad
bör bestämmelserna inte anses tillämpliga. Det bör sålunda inte vara möjligt
att ingripa mot en annons i en utiändsk tidning, vilken inte primärt är avsedd
för spridning i andra länder, även om vissa exemplar av tidningen skulle
förekomma här i landet. Vad som nu har sagts bör gälla även beträffande
marknadsföringsåtgärder som vidtas av svenska näringsidkare. Beträffande det
nu sagda vill jag för övrigt hänvisa till vad som uttalades under förarbetena
till 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring (prop. 1970: 57 s. 92 f.).

Som
redan framgår av första stycket är de föreslagna bestämmelserna tillämpliga på
marknadsföring av alkoholdrycker. I andra stycket anges att härmed förstås
spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa beteckningar har i
lagen (1977: 292) om tiUverkning av drycker, m. m. Med öl avses således en
maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent. Utanför
regleringen faller däremot lättöl, som innehåller högst 1,8 viktprocent
alkohol.

2
§ Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om vad som skall
iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker.

Första
stycket första meningen motsvarar närmast 1 § i utredningens förslag. Som en
grundregel anges här att med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med
bruk av alkohol särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av
alkoholdrycker. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.2.3, 3.2.4
och 3.2.5) närmare redogjort för denna regels syfte och för vad som i princip
kan anses falla inom och utom detta måttfullhetsbegrepp.

Som
jag har anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitt 3.2.7) och

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 49

som
närmare kommer att utvecklas under 3 § är de föreslagna bestämmelserna inte
straffbelagda. Bestämmelserna får i stället upprätthållas med stöd av
marknadsföringslagens regelsystem. Om en näringsidkare vid marknadsföringen av
alkoholdrycker företar en marknadsföringsåtgärd som strider mot grundregeln om
särskild måttfullhet skall detta anses utgöra OtiUbörlig marknadsföring. SjälvfaUet
kan ingripande inte ske mot handling som faller inom det av TF skyddade
området.

Jag
har tidigare framhållit (avsnitt 3.2.7) att det får ankomma på konsumentverket
att, med beaktande av de principer som har legat tUl grund för den föreslagna
lagstiftningen, utarbeta erforderliga riktlmjer till ledning för
marknadsföringen. Jag förutsätter därvid att utfärdandet av riktlinjerna som
hittills kommer att föregås av kontakter med berörda
näringslivsorganisationer, branschföreträdare eller andra berörda partsintressen
samt att normerna för marknadsföringen även i fortsättningen i första hand
kommer att bygga på vad som kan åstadkommas på frivilig väg. Konsumentverket/KO
får sedan övervaka marknadsföringen. Om riktlinjerna åsidosätts och ändring
inte sker får marknadsdomstolen i sista hand pröva huruvida en viss
marknadsföringsåtgärd är otillåten.

I
fråga om den rättsliga karaktären hos de riktlinjer som konsumentverket
förutsätts utfärda vill jag hänvisa till de uttalanden som gjordes under
förarbetena tUl konsumentkreditiagen (1977:981) i prop. 1976/77: 123 (s.
370371). Där anföres bl. a. att utgångspunkten vid bedömningen av
riktlinjernas karaktär var att de skulle ses som rekommendationer. Formellt
kunde de varken tvinga en näringsidkare att handla på visst sätt eller binda
marknadsdomstolens prövning av t. ex. huruvida ett visst förfarande skulle
anses lagstridigt och därför förbjudas. En följd härav torde vara, anfördes
det, att riktlinjerna inte kunde överklagas. Det ansågs emeUertid ligga i
sakens natur att riktiinjema i praktiken måste få väsentlig betydelse, särskUt
när de återspeglade även branschorganisationens uppfattning eller I övrigt gav
uttryck för vad som fick anses vara god sed på marknaden.

Den
föreslagna föreskriften om att särskild måttfulUiet skall iakttas vid
marknadsföringen motiveras av de hälsorisker som är förbundna med bruk av
alkohol. Denna föreskrift är inte bunden till nuläget. Vid bedömningen av vad
som är särskilt måttfullt kan således nya kunskaper om alkoholens hälsorisker och
ändrade värderingar I samhället aUtid beaktas. Detta gäller även beträffande
kunskaper om marknadsföringens verkningar.

Första
styckets andra mening anger att reklamåtgärd eller annan handling ej får
företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av
alkohol. Härigenom understryks att vissa marknadsföringsåtgärder står i klar
motsats till vad som kan anses vara särskilt måttfullt. Därigenom kommer
innebörden av den mer allmänt

4
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 178

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 50

hållna
föreskriften i första meningen att förstärkas och få ett mer konkret innehåll.

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.2.3 och 3.2.5) närmare behandlat
innebörden av bestämmelsen. Beträffande uttrycket "uppmanar till bruk av
alkohol" vill jag framhålla följande. I och för sig torde varje
marknadsföringsåtgärd ha till syfte att främja avsättningen av varan i fråga.
Därigenom kan givetvis åtgärden också sägas i viss mån uppmana till bruk av
varan. Jag viU emellertid understryka att ordet "uppmana" här skall
ses i en mer aktiv mening. Avsikten är sålunda inte att det skall uppfattas på
annat sätt än det av utredningen använda ordet "övertalande".

Andra
stycket saknar motsvarighet i utredningens förslag. Här föreskrivs ett absolut
förbud mot kommersiell annonsering i periodisk skrift eller i annan skrift på
vilken TF är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning
är jämförbar med periodisk skrift, i den mån annonsen används vid
marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl. Från förbudet undantas dock
annonsering i skrift som tUlhandahålls endast på försäljningsstäUe för sådan
dryck. I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.4) har jag närmare behandlat
bakgranden tiU den föreslagna bestämmelsen.

I
1 kap. 9 § TF anges en ram inom vilken ingripanden får ske utan hinder av TF:s
bestämmelser. Enligt denna föreskrift kan det i lag föreskrivas förbud mot
kommersiell annons i tryckt skrift i den mån annonsen används vid
marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Under förarbetena
till denna föreskrift framhölls bl. a. (prop. 1973: 123 s. 4648) att det inte
kunde komma i fråga att från TF undanta alla uppgifter i tryckt skrift som
avsåg alkohol eller tobak och som kunde innebära att konsumtionen av sådana
varor främjades. Endast meddelanden som hade rent kommersiell karaktär borde
kunna undantas från TF:s exklusiva tillämpning. Uttrycket kommersiell annons
borde tolkas på så sätt att det för det första skulle vara fråga om en
framställning som kunde sägas ingå i en annons. Bestämningen innebar att
redaktionell text alltjämt var tryggad enligt TF:s regler. I allmänhet förelåg
inte några svårigheter att skilja annonser från den redaktionella texten. Den
rent yttre utformningen borde dock inte vara ensamt utslagsgivande. Till
annonser var givetvis att hänföra reklammeddelanden på bl. a. affischer och i
broschyrer. För det andra skulle gälla att annonsen var kommersiell. Häri låg
dels att den utgjorde ett medel för marknadsföring av vara. Meddelandet i
annonsen skulle alltså vara sådant att av innehållet framgick att meddelandet
var avsett att främja avsättning av vara. Dels innebar bestämningen att
annonsmeddelandet skulle ha rent kommersiella förhållanden tUl föremål, dvs.
avse näringsidkares näringsverksamhet eller där tillhandahållen vara.

I
propositionen betonades särskilt att s. k. åsiktsannonsering i fråga om

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 51

alkohol
och tobak föll utanför undantagsbestämmelsens tillämpningsområde. Under
remissbehandlingen hade diskuterats vad som borde gälla beträffande s. k.
blandade meddelanden, dvs. framställningar som innehöll både reklam för en
viss vara och vid sidan härom opinionsbildande eller nyhetsförmedlande inslag.
Av särskUt intresse i detta sammanhang var propagandan för övergång från
starkare till svagare alkoholdrycker. De moment i denna propaganda som direkt
var inriktade på att påverka allmänhetens alkoholvanor kunde enligt
föredraganden aldrig bli föremål för ingripande vid sidan om TF. Att en annons
innefattade sådana rent opinionsbUdande inslag borde å andra sidan inte
utesluta att den del av annonsen som syftade till ökad avsättning av viss vara
drabbades av förbud mot alkoholreklam. Huruvida annonsen till någon del skulle betraktas
som kommersiell fick emellertid bedömas i det särskilda fallet. Föredraganden
ansåg sig nämligen kunna föratsätta att en lagstiftning om begränsning av
alkoholreklamen utformades så att den inte drabbade reklam som var ett led i
den av det aUmänna förda alkoholpolitiken. Det var naturligtvis inte heller
med tanke på den annonsering som bedrevs av t. ex. Systembolaget som önskemål
om begränsningar i alkoholreklamen hade förts fram. Till undvikande av
missförstånd tUkdes att annons som härrörde från annan än den som hade ett kommersieUt
intresse av att avsätta en annonserad vara alltid föll utanför begreppet
kommersiell annons.

I propositionen anfördes
vidare att undantagsbestämmelsen inte hade en så vidsträckt innebörd att den
medgav ingripande mot en annons så snart denna avbildade alkoholhaltiga drycker
eller återgav en röksituation. Ett ingripande förutsatte att en alkoholhaltig
dryck eller tobaksvara marknadsfördes i annonsen. Så kunde emellertid vara
fallet även om annonsen i första hand avsåg reklam för annan vara. Avgörande
blev bl. a. det sätt på vilket alkoholdrycken eller tobaksvaran framhävdes i
annonsen.

Det
är givetvis av utomordentligt stor vikt att de föreslagna bestämmelserna inte
tillämpas på ett sätt som kommer i konflikt med TF:s grundläggande princip om
rätten att i tryckt skrift framföra åsikter och meddela upipgifter. Det kan
emellertid vara svårt att ibland dra en klar gräns mellan gärningar som skaU
bedömas enligt TF:s regler och gärningar som visserligen har begåtts genom
tryckt skrift men ändå skall bedömas enligt annan lag. Textinnehållet i en
annons kan uppfattas på olika.sätt och ge utrymme för skilda tolkningar. Det
bör därför understrykas att ingripanden kan ske endast mot meddelanden som
dels utgör medel för marknadsföring av vara, dvs. är avsedda att främja
avsättning av en vara, dels avser näringsidkares näringsverksamhet eller däri
tillhandahållna varor. Bestämmelserna kan således inte användas till stöd för
ingripande mot meddelanden, som är avsedda enbart att bibringa allmänheten
vissa värderingar eller påverka dess allmänna beteende i

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 52

viss
riktning. Därav följer exempelvis att reportage från vinprovningar och
restauranger som regel måste anses falla utanför tUlämpningsområ-det. Detsamma
torde förhållandet vara beträffande annons- och reklamkampanjer som syftar
till att minska alkoholkonsumtionen och främja en övergång till svagare
drycker.

Det
absoluta förbudet mot kommersiell annonsering gäller som har framgått
tidigare i första hand annonsering I periodisk skrift. Därmed avses enligt 1
kap. 7 § TF tidning, tidskrift eller annan sådan tryckt skrift, som enligt utgivningsplan
är avsedd att under bestämd titel utges med minst fyra nummer eller häften
årligen, vilka skall utkomma vid skilda tillfällen. Till periodisk skrift
räknas löpsedlar och bilagor som hör samman med tidningen eller tidskriften.
Periodisk skrift kan vara framställd såväl i tryckpress, vartill offsetpress
räknas, som genom sten-cilering, fotokopiering eller liknande tekniskt
förfarande. Närmare bestämmelser om periodisk skrift finns i TF.

Annonseringsförbudet
gäller också beträffande kommersiell annons i annan skrift på vilken TF är
tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar
med periodisk skrift. Genom detta tillägg görs annonsförbudet tillämpligt på
sådana tidningar och tidskrifter som kommer ut med viss periodicitet utan att
utgivningen behöver uppgå till fyra nummer årligen. Att skriftens titel mellan
utgivningarna undergår mindre förändringar behöver inte heller medföra att annonsförbudet
ej blir tillämpligt. Härigenom förhindras att förbudet kan kringgås på ett
enkelt sätt. Utanför tillämpningsområdet faller däremot affischer,
reklambroschyrer, folders, etiketter, förpacknings- och emballagetryck,
prislistor och liknande tryckalster.

Annonsförbudet
äger tiUämpning endast på den marknadsföring som avser spritdrycker, vin eller
starköl. Något direkt hinder föreligger således inte mot annonsering för öl i
tidningar och liknande publikationer. Det bör dock understrykas att den annonsering
för öl som får förekomma givetvis måste ske inom ramen för vad som följer av 2
§ första stycket. Detta innebär således att den måste vara särskilt måttfull
och inte får vara påträngande, uppsökande etc. Detta betyder bl. a. att
tidningsannonseringen måste vara starkt återhållsam och begränsad, exempelvis
beträffande format.

,Från det absoluta
annonsförbudet har vidare undantagits sådan skrift som tillhandahålls endast på
försäljningsställe för den dryck som marknadsföringen avser. Bakgrunden till
denna undantagsbestämmelse har lämnats i den allmänna motiveringen (avsnitt
3.2.4). Med försäljningsställe avses här exempelvis restauranger och
Systembolagets butiker. Beträffande Innebörden I ordet
"tillhandahålla" vill jag framhåUa att detta skall ses som en åtgärd
inom ramen för näringsidkarens marknadsföring. En följd av detta synsätt blir
att hinder inte föreligger att en näringsidkare på uttrycklig begäran av en
konsument tillställer denne även om han då ej uppehåller sig på
försäljningsstället skriften

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 53

i
fråga. Initiativet härtill har ju då tagits av konsumenten. Det bör dock erinras
om att även marknadsföring som bedrivs på försäljningsställen skall ske med
iakttagande av regeln om särskild måttfullhet.

Under
1 §, som innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde i allmänhet, har
jag berört vad som bör gälla beträffande annonsering i utländska tidningar. Av
vad som där har sagts framgår att annonsförbudet i princip inte kommer att
träffa sådana tidningar som är avsedda för spridning huvudsakligen utom
Sverige. Där har också framhållits att regleringen i princip inte heller är
tillämplig på den annonsering som förekommer i fackpress i den mening detta
begrepp där anges ha.

3 §
Här anges att handling som strider mot 2 § skall vid tillämpning

av marknadsföringslagen anses vara otillbörlig mot konsumenter. För

innebörden av denna presumtionsregel har redogjorts i avsnitt 3.2.7.

Förutom
mot näringsidkare kan förbud enligt generalklausulen om OtiUbörlig
marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen också riktas mot anställd hos
näringsidkare dier annan som handlar på näruigsidkares vägnar samt var och en
som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.

Vid
sidan av generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen är även de handläggningsregler,
taleregler m. m. i marknadsföringslagen som anknyter till generalklausulen tUlämpliga.
Ingripande mot viss marknadsföringsåtgärd får således normalt ske på så sätt
att KO väcker talan vid marknadsdomstolen eller, då förutsättningar härför
föreligger, själv meddelar föreläggande enligt 14 § marlcnadsföringslagen. Jag
vill i övrigt hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.7) samt tUl marknadsföringslagen
och dess förarbeten (prop. 1975/76: 34).

4 §
Paragrafen Innehåller en erinran om att det i lagen (1977: 293) om

handel med drycker finns vissa bestämmelser om marknadsföringen av

alkoholdrycker.

Enligt
7 § första stycket lagen om handel med drycker gäller sålunda att all
försäljning av alkoholdrycker skall skötas på ett sådant sätt att skador i
möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning med försäljning av drycker
skall tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsstället (7
§ andra stycket). Spritcentralen och Systembolaget är enligt 16 § andra stycket
skyldiga att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för
spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på ett sätt som uppenbarligen står i
strid mot det i 7 § första stycket angivna syftet.

Vidare
gäller enligt lagen om handel med drycker att den som tillverkar, säljer eller
förmedlar försäljning av alkoholdrycker i sin rörelse får lämna sådan dryck som
gåva endast i form av varuprov (8 § första styc-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 54

ket).
Vid handel med andra varor än alkoholdrycker får sådan dryck inte lämnas som
gåva (8 § andra stycket). Enligt 53 § får på försäljningsställe inte vidtas
åtgärd i syfte att förmå gäst till inköp av alkoholdrycker.

De
nu nämnda bestämmelserna är inte straffsanktionerade. Enligt 64 § lagen om
handel med drycker finns dock vissa möjligheter att ingripa med administrativa
åtgärder mot sådan försäljning som äger rum med tillstånd. Beträffande den
närmare Innebörden av de nu relaterade bestämmelserna vill jag hänvisa tUl prop.
1976/77: 108 s. 6566, 8586 och 89.

5.2
Förslaget tiU lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

1 §
I den inledande paragrafen, som motsvarar del av 1 § i utredning

ens förslag, anges den föreslagna lagens tillämpningsområde, dvs. nä

ringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig

till konsumenter inom landet. Beträffande den närmare innebörden härav

vin jag i tiUämpliga delar hänvisa tiU vad som har sagts i avsnitt 5.1

under 1 §.

Någon definition av
begreppet tobaksvara har inte ansetts vara behövlig. Begreppet har samma
innebörd som i lagen (1975:1154) om varningstext och innehåUsdeklaration på
tobaksvaror (jfr prop. 1975/76:49 s. 21). Med tobaksvara får i regel förstås en
vara som till någon del innehåUer tobak och som är avsedd att brukas som
njutningsmedel. Tuggtobak och snus omfattas således av begreppet. Däremot
faller tillbehör som exempelvis rökpipa utanför tUlämpningsområdet. Inte heller
cigarettpapper omfattas av lagen.

2 §
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelsema om vad

som skall iakttas vid marknadsföringen av tobaksvaror.

Första
meningen motsvaras närmast av 1 § i utredningens förslag. Som en grundregel
anges här att med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak
särskild måttfullhet skall iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Andra
meningen, som saknar motsvarighet i utredningens lagförslag, innehåller en
bestämmelse som understryker att vissa marknadsföringsåtgärder är klart
oförenliga med kravet på särskUd måttfullhet.

Beträffande den närmare
innebörden av bestämmelserna vill jag i tilllämpliga delar hänvisa tUl vad som
har sagts i avsnitt 5.1 under 2 §.

3 §
Paragrafen, som närmast motsvarar 10 § i utredningens förslag,

innehåUer en bestämmelse om skyldighet att lämna vissa upplysningar i

tidningsannonser.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 55

I
den allmänna motiveringen (avsnitten 3.2.4 och 3.2.6) har jag närmare
redogjort för bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen.

Bestämmelser
om upplysningsplikt på tobaksförpackningar finns, som jag tidigare har
framhållit, I lagen (1975:1154) om varningstext och innehåUsdeklaration på
tobaksvaror. Enligt denna lag skall, i den utsträckning som i första hand
regeringen bestämmer, det finnas varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvara som är avsedd att saluhållas till konsumenter inom landet. Varningstexten
skall lämna upplysning om hälsorisker förbundna med brak av tobak.
Innehållsdeklarationen skall lämna uppgift om skadliga ämnen som varan innehåUer
eller ger upphov till. Tobaksvara får inte säljas om den saknar föreskriven
text eller deklaration eller om dessa är uppenbart oriktiga. Ansvaret för
märkningen ligger på tillverkaren. För importerade varor har de ansvaret som
först saluför varorna inom landet.

Med
stöd av lagen har regeringen föreskrivit (SFS 1975:1163) att socialstyrelsen
skall ha tUlsyn över lagen och de föreskrifter som utfärdas i anslutning till
den. Styrelsen skall vidare bestämma vilka tobaksvaror som skall ha
varningstext och innehållsdeklaration samt hur text och deklaration skall se
ut.

Socialstyrelsen
har den 31 maj 1976 utfärdat en kungörelse (SoS FS 1976:32) om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror. Varningstext skall finnas på aUa
tobaksvaror utom på s. k. luktsnus. Beträffande cigarretter har föreskrivits
att ett visst antal (f. n. 16) altemativa texter skall användas i lika stor
omfattning. Särskild varningstext skall finnas på förpackning som innehåller
piptobak, rulltobak, cigarrer och cigarrUler. För snus och tuggtobak finns en
gemensam text. Föreskrift om innehållsdeklaration har utfärdats endast
beträffande cigarretter.

I
avsnitt 5.1 under 2 § har jag närmare redogjort för vad som avses med
kommersiell annons samt periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift.

Bestämmelsen
om upplysningsplikt knyter an till lagen om varningstext och upplysningsplikt.
Detta Innebär att i annonsen måste återges endast den information som enligt
socialstyrelsens bestämmande skall finnas på varans förpackning. Information
skall lämnas även om den som är ansvarig för märkningen på förpackningen har
försummat sin skyldighet i detta avseende. Det bör vidare framhållas att
bestämmelsen blir tillämplig även om annonsen också avser andra produkter än
tobaksvaror.

Som
regel torde det inte möta någon svårighet att fastställa att en annons avser
en viss tobaksvara och följaktiigen också vilken information som skall lämnas i
annonsen. En annons behöver dock inte nödvändigtvis namnge ett visst
tobaksmärke för att en skyldighet skall föreligga att lämna upplysning. En
sådan skyldighet gäller om det på annat sätt står klart vilket eller vUka
märken som åsyftas. Om exempelvis en annons

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 56

uppmanar
till bruk av en viss tobaksproducents varor föreligger en skyldighet att
återge varningstext och innehållsdeklarationer som skaU finnas på producentens
olika varor.

Om flera varningstexter
har faststäUts för en viss tobaksvara behöver i annonsen återges endast en av
dessa texter. Även om annonsen avser exempelvis flera cigarrettmärken räcker
det med att återge en av de texter som har faststäUts för produktslaget
cigarretter. Vid fortsatt annonsering för en tobaksvara, för vilken har
fastställts alternativa texter, skall texten användas omväxlande och såvitt
möjligt i lika stor omfattning så att samtliga texter i vart fall under en
längre tidsperiod skall ha kommit till användning. Här Uksom i övrigt blir det
marknadsmyndigheternas uppgift att genom riktlinjer och domstolsavgöranden
styra utvecklingen.

I andra stycket anges att
varningstext och innehållsdeklaration skall återges i ändamålsenlig form. Häri
ligger att text och deklaration inte nödvändigtvis behöver återges exakt i
minsta detalj. Så torde dock vara lämpligt vid annonsering för en enda
tobaksvara. När annonsen däremot avser flera produkter som har olika
varningstexter eller varnings-deklarationer kan det vara lämpligt att undvika
upprepningar av olika formuleringar. Det kan dessutom vara lämpligt att
sammanföra flera innehållsdeklarationer under gemensamma rubriker m. m. eller
i tabellform. Den omredigering som således får ske får dock inte föranleda någon
ändring i sak.

Vidare föreskrivs att
varningstext och innehållsdeklaration skall återges på ett framträdande sätt.
Därmed markeras att tobaksupplysningen alltid skall ha tillräckligt utrymme för
att kunna uppmärksammas på ett tUlfredsställande sätt men inte behöver ha
större utrymme än som från sådan synpunkt är motiverat. Typografi, lay-out m. m.
skall vidare vara sådan att upplysningen framträder tydligt.

4
§ Här anges på sätt som svarar mot 3 § i förslaget tUl lag med vissa bestämmelser
om marknadsföring av alkoholdrycker att ett förfarande som innebär att
bestämmelserna i marknadsföringslagen om otillbörlig marknadsföring skall
tillämpas om handling som strider mot 2 eller 3 § företas. Jag hänvisar härtill
vad jag har anfört i avsnitt 5.1 under 3 §. En näringsidkare som har underlåtit
att lämna sådan upplysning som avses i 3 § kan givetvis även åläggas att lämna
sådan information med stöd av 3 § marknadsföringslagen.

5.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror

Den
föreslagna ändringen är av redaktionell natur. I 9 § andra stycket förekommer
en hänvisning till lagen (1970:412) om otillbörlig mark-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 57

nadsföring.
Denna lag har numera ersätts av marknadsföringslagen (1975:1418). TiU följd
härav bör också nämnda hänvisning ändras till att avse motsvarande bestämmelser
i marknadsföringslagen.

5.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med drycker

Förslaget
innebär att i 7 § görs en erinran om föreskrifterna i den föreslagna nya lagen
med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Kompletteringen
har sin motsvarighet i 4 § i nyssnämnda lagförslag (jfr avsnitt 5.1 under 4 §).

6 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 58

Bilaga
1

Sammanfattning
av tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande

1
Utredningens utgångspunkt

Tobaks-
och alkoholreklamutredningens uppdrag har främst varit att utreda frågan om
lämpliga former för införande av förbud mot tobaks-och alkoholreklam.

Utgångspunkten
för utredningens överväganden har varit att allvarliga hälsorisker är
förbundna med bruket av alkohol och tobak. Detta innebär att alla åtgärder som
kan tänkas bidra tiU att åstadkomma en ändring av uppfattningen att braket av
alkohol och tobak utgör en självklar del av vår livsföring måste vidtas.
Därmed kommer också åtgärder mot reklamen in i bilden. Utredningen behandlar
lämpliga former för reglering av reklamen i detta perspektiv.

2
Reklambegreppet

Utredningen
har funnit att reklambegreppet saknar en allmängiltig innebörd. För olika
definitioner länmas en redogörelse i betänkandet.

Utredningen
anser att reklamen för alkohol och tobak inte skiljer si| till art och funktion
från annan reklam. Reklamens syfte är att påverka konsumenternas kunskaper,
attityder och beteenden eller att åtminstone väcka deras uppmärksamhet och
intresse för en vara eller tjänst. Utredningen påpekar att varor som objektivt
sett kan anses rätt likvärdiga ofta konkurrerar med varandra. Avsättningen av
en viss produkt kan då främjas genom produktdifferentiering eller profilering i
form av märkesvaror. Reklamens roll kan vidare vara att få köpare m. fl. att
förmedla uppgifter om produkten och dess egenskaper som t. ex. smak och lukt.
Reklamen uppträder dock inte alltid som bärare av produktfakta eller uttalad säljargumentering.
Märkesreklam av påminnelsekaraktär är enligt utredningen rätt vanUg beträffande
alkoholdrycker och tobaksvaror.

Utredningen
framhåller att reklam endast är ett av de medel som företagarna använder i
konkurrensen med varandra. De skilda konkurrensmedlen kan systematiseras på
olika sätt. En metod är enligt utredningen att dela in dem i grupperna
konkurrens genom produkt, konkur rens genom distribution och konkurrens genom s.
k. kummunikation. Utredningen framhåller att de olika konkurrensmedlen i viss
mån är utbytbara. När hinder möter mot konkurrens i en form finns det ibland
möjligheter att som ersättning satsa mer på ett eller flera av de andra medlen.
Genom val av konkurrensmedel bestämmer säljaren i varje en-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 59

skilt
fall hur han skall nalkas köparna. Man talar då om marknadsföring.

Enligt utredningen är det ändamålsenUgt
att vid bedömningen av reklambegreppet utgå från en beskrivning av alla de säljaktiviteter
som företagarna bedriver. Utredningen preciserar därför de olika konkurrensformerna
enligt följande. Konkurrens genom produkten anses omfatta komponenter som
kvalitet, funktion, utseende, service samt utformning av produktens
förpackning. TiU produktkonkurrensen hänförs också märkesnamn samt
prissättning. Vid konkurrens genom distribution är valet av distributionskanal
och distributionssätt betydelsefullt. Konkurrens genom kommunikation kan vara
dels opersonliga meddelanden som, om de är kommersiellt styrda, kan kallas
reklam och i annat fall för publicitet, dels personliga budskap. Utredningen
redovisar ett antal former av opersonlig kommunikation, nämligen pressreklam, fUmreklam,
reklam i radio och tv, utomhusreklam, direktreklam, förpackningsreklam,
butiksreklam, trycksaksreklam, varumassor och utställningar, säljfrämjande
åtgärder som t. ex. utdelning av varuprover samt pristävlingar, reklam via
andra varor, smygreklam, public relation samt sales promotion. Den sistnämnda
formen av opersonlig kommunikation avsedd för konsumenterna kan gälla stöd till
detaljistema genom utbildning av butikspersonal, varudemonstrationer i
butikerna, rabatter och krediter samt medverkan vid detaljisternas
marknadsföring. Den personliga kommunikationen kan användas i samband med
butiksförsäljning eller fältförsäljning.

Utredningen konstaterar
att det inte är svårt att beskriva huvuddelen av reklamens former men att
svårigheterna visar sig när begreppet skall avgränsas. Uppfattningen om hur
gränsen bör dras skiftar hos olika bedömare, vilket hänger samman med att
varje definition kan ha sitt speciella syfte. Utredningen tar fasta på att bakgrunden
till dess uppdrag är de hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och
tobak samt behovet av att begränsa konsumtionen av dessa varor. Ur denna synvinkel
är det mindre viktigt att söka upprätthålla en konstlad gräns mellan reklam och
andra marknadsföringsåtgärder. Mot denna bakgrund har utredningen till
utgångspunkt för sitt arbete lagt, inte reklambegreppet utan vad som faller
under det vidsträcktare begreppet marknadsföring.

3
Reklamens effekter

I
fråga om reklamens effekter hänvisar utredningen främst till vad som har
anförts i andra sammanhang. Frågan i vad mån reklamen påverkar efterfrågan
anses komplicerad. Människor påverkas alltid av en mängd faktorer av större
eller mindre betydelse. Man möter stora svårigheter när man vill söka mäta
reklamens effekter isolerade från andra

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 60

faktorer.
I fråga om reklamens inverkan torde man enligt utredningens bedömning i
allmänhet vara ense om att den kan ha betydelse vid konsumenternas val mellan
olika märken. Vidare har det framförts att om reklamen begränsas man kan räkna
med att etablerade säljares ställning blir mer skyddad. Reklamen anses nämligen
vara ett viktigt medel när det gäller att göra nya produkter kända. Mera svårbesvarad
är däremot frågan huruvida det samlade reklamutbudet inom en viss bransch kan
ha till effekt att totalkonsumtionen av branschvarorna vidmakthålls eller ökar.
Utredningens slutsats är att man till grund för förbud inte kan lägga
antagandet att reklamen i påtaglig omfattning bidrar tiU att vidmakthålla
eller öka totalkonsumtionen av alkohol och tobak. Det är däremot inte heller
visat att reklamen skulle sakna betydelse för totalkonsumtionen.

Vilken
åsikt man än hyser om reklamens inverkan på konsumtionen är det dock enligt
utredningen ofrånkomligt att samhället med hänsyn till de allvarliga
hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak måste söka
motverka uppfattningen att detta bruk utgör en självklar del av vår livsföring.
Alla åtgärder som är möjliga och som kan tänkas bidra till en förändring av
kunskaper och beteenden i fråga om bruket av alkohol och tobak måste vidtas.

4
Utredningens överväganden och förslag angående regleringen av reklamen för
alkoholdrycker och fobaksvaror

Utredningen
har prövat tre oUka regleringar av marknadsföringen av alkoholdrycker och
tobaksvaror nämligen totalt reklamförbud, partiella förbud samt ett system vari
några reklamformer bibehålls men med stark begränsning av den tUlåtna reklamens
innehåll.

När
det gäller ett totalt förbud mot tobaks- och alkoholreklam konstaterar
utredningen att ett sådant förbud givetvis kan tänkas vara önskvärt från flera
synpunkter. Utredningen finner dock att ett totalförbud inte är möjligt att
genomföra eftersom handeln med dessa varor är tUl-låten. Fullständigt förbud
mot kommersiella budskap om dessa produkter skulle omöjliggöra handeln.
Eftersom handeln är tiUåten bUr följaktiigen vissa budskap som tUl exempel
varafakta om mängd, vikt, kvalitet och pris nödvändiga. Införs ett förbud
måste sålunda flera undantag göras. Utredningen nämner som exempel på undantag
affärskorrespondens med firmatryck, bruksanvisningar, firmabeteckningar på
transportfordon, tryck på förpackningar som anger innehållet, platsannonser, pris-
och varukataloger, prisuppgifter, skyltar som markerar försäljningsställen
samt varuexponering. Vidare finns reklam som inte går att stoppa, exempelvis
reklam i utländsk press.

Mot
bakgrand av det som har nämnts har utredningen avvisat tanken på ett totalt
förbud och i stället prövat lämpligheten av partieUa förbud.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 61

Med
ett sådant förbud avser utredningen en reglering där en eUer flera av reklamens
spridningsvägar förbjuds. Utredningen anger att mot bakgrund av de hälsorisker
som är förbundna med bruk av alkohol och tobak krav har framställts från flera
håll på att ett flertal partiella reklamförbud skall införas. Olika skäl som
har anförts till stöd för omfattande partieUa förbud redovisas. Utredningen
anser det förklarligt att många tar anstöt av denna reklam, särskilt när den är
påträngande till form eller innehåll, eftersom stora skadeverkningar följer av
braket. Vidare menar utredningen att det finns åtskUligt fog för att det kan
framstå som inkonsekvent att mer eller mindre omfattande alkoholreklam tillåts vid
sidan om den hälsoupplysning som samhället bekostar. Utredningen framhåller
dock att den avgörande faktorn är att samhället tillåter försäljning och
konsumtion av alkohol och tobak trots skadeverkningarna. Utredningen anser att
häri ligger den grandläggande motsättningen för vilken reklamen och
hälsoupplysningen utgör yttre tecken.

Utredningen
har funnit väsentligen två omständigheter tala för ingripanden mot reklamen
för alkoholdrycker och tobaksvaror. Dessa omständigheter är att samhället bör
så långt som möjligt söka förhindra att det förekommer reklam som kan tänkas
bidra till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av alkohol och tobak. Vidare
gäller det att vinna kunskaps- och beteendeförändringar i fråga om bruket av
dessa varor. En given slutsats blir enligt utredningen att reklamen i vart faU
inte får tillåtas förhärliga alkohol- och tobakskonsumtionen.

Utredningen
betonar att vid partiella förbud måste noga skiljas mellan det som kan
förbjudas och det som måste tillåtas. Här möter betydande svårigheter främst
beträffande butiksreklam och annonsering.

Såvitt
gäller butiksreklam finner utredningen att det knappast går att dra en klar
gräns mellan å ena sidan ett passivt saluhållande, som dock medger att varan
förevisas, och å andra sidan ett förbjudet framhävande av varan. Redan
existensen av varan tjänar som reklam. Vidare kan ett förbud mot
fönsterskyltning kringgås genom att varuexponering i butiker flyttas närmare
skyltfönstren. Utredningen befarar att föreskrifter som förbjuder olika former
av butiksreklam blir svåra att tillämpa och kanske omöjliga att kringgå. Vid
partiella förbud kan man bli tvungen att ta ställning till hur nära ett
skyltfönster varuexponering får ske etc. Det nämns i sammanhanget att öl
saluhålls i drygt 12 000 butiker och tobak på ca 30 000 stäUen. Enligt
utredningens uppfattning kommer ett förbud mot butiksreklam att kräva en rad
tillämpningsdirektiv av svårbemästrad beskaffenhet. För en effektiv
övervakning av ett straffsanktionerat förbud mot butiksreklam krävs vidare
betydande resurser för den övervakande myndigheten, närmast pohsmyndigheten.

Utredningen
anger att också vid ett annonsförbud måste frågan om särskUda undantag
diskuteras. Förekommande förbudslagstiftning utomlands ger exempel på att man
beträffande tobaksvaror tUlåter bl. a.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 62

annonsering
vid öppnandet av nya butiker eller skifte av innehavare, samt när det gäller
ny, väsentligt mindre hälsofarlig vara. Erforderliga undantag kan leda till
omfattande gränsdragningsproblem och tUlämpningssvårigheter. Utredningen anser
att det finns risk för att man löpande måste utfärda tiUämpnuigsföreskrifter i
den svårbemästrade frågan var gränsen skall dras mellan det förbjudna och det tiUåtna.
Ett särskilt problem anses därvid utgöras av reklamen för varor som inte är alkoholdrycker
eller tobaksprodukter men som associerar tiU sådana. Redan i dag lanserar
producenter olika artiklar under samma varumärke som tobaksvaror eller
alkoholdrycker. Som exempel nämner utted-ningen det engelska företaget DunhiU
som under samma märke marknadsför, tobaksvaror, cigarettändare, pipor m. m.
Ett förbud mot reklam för varor som inte är alkohol eller tobak men som
associerar till sådana varor kan få vittgående konsekvenser. Vid ett förbud av
denna art måste frågor som rör bl. a. grandlagsreglering av yttrandefrihet,
tryckfrihet samt vidare frågor om varumärkesrätt och våra internationella
åtaganden i handelsavtal uppmärksammas.

När det gäller vilken
effekt en reglering med partiella förbudsföreskrifter kan få menar utredningen
att långtgående förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga
affärsmetoder. Såväl på det detalj-reglerade alkoholområdet som på det fria
tobaksområdet förekommer konkurrens om än i olika omfattning. Av grundläggande
betydelse vid bedömningen av förbudsfrågan är därför att ett förbud mot
exempelvis annonser och butiksreklam avseende alkohol och tobak inte rabbar det
förhållandet att konkurrens råder. Utredningen anser att det blir en öpp-pen
fråga vilka uttryck denna konkurrens kommer att ta sig efter ett sådant förbud.
Vid ett reklamförbud kan det ligga nära till hands att vissa producenter söker
påverka detaljhandeln att gynna vissa produkter på bekostnad av andra. Påverkan
kan också tänkas utövas när det gäller restaurangers utskänkning. Utredningen menar
vidare att smygreklam i bl. a. redaktionella sammanhang inte kan uteslutas. Ett
långtgående förbud kan också gynna utiändska intressen då bl. a. annonsering i
utländska tidningar inte kan förbjudas. Utredningen tillägger att konsumentema
har ett berättigat intresse av att kunna överblicka marknadens utbud. Genom
annonsering kan konsumenterna bevaka prisnivån och styra sina inköp. Annonser
om mindre hälsofarliga tobaksvaror kan också bli möjliga.

Utredningen
konstaterar att partiella förbud beträffande annonsering och butiksreklam inte
synes vara en framkomlig väg.

Vad
utredningen föreslår är att samhället genom lagstiftning ålägger näringsidkare
att iaktta särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker och
tobaksvaror. Förslaget innebär att några reklamformer bibehålls men att stark
begränsning och stark återhållsamhet skall iakttas. Utredningen föreslår
vidare skyldighet för näringsidkare som an-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 63

nonserar
om tobaksvaror att i annonsen ta in upplysning om de hälsorisker som är
förbundna med brak av tobak.

5
Förslaget om särskild måttfullhet vid marknadsföringen 5.1 Begränsningar

Utredningen
framhåller att alternativet till ett totalförbud mot tobaks-och alkoholreklam
eller ett flertal partiella förbud uppenbarligen inte får vara obegränsad
frihet. Därför anser utredningen att som lagfäst grundsats på detta område bör
gälla att marknadsföringen får ske endast i särskilt måttfulla former. Syftet
med en sådan reglering är att säkerställa att marknadsföringen inte medverkar
till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av tobaks- eller alkoholvaror och
inte heller till en positiv inställning till bruket av dessa varor.

Utredningen
framhåller att träffade avtal mellan KO och vederbörande branschorganisation
samt tillämpningen av marknadsföringslagens regel om otUlbörlig marknadsföring
har sanerat reklamen för alkohol och tobak. Utredningen anser det dock klart
att man kan gå påtagligt längre på begränsningsvägen. Detta gäller såväl den
tillåtna reklamens spridningsområde som i fråga om innehåll, volym och
frekvens. Till detta kommer de krav som följer med att principen om särskild måttfullhet
bör drivas igenom också på de delar av marknadsföringsområdet som inte täcks
av branschöverenskommelserna.

I motsats till vad som är
särskild måttfullhet ställer utredningen bl. a. säljaktiviteter som bedrivs på
ett sätt som gentemot konsumenterna är påträngande, uppsökande, övertalande
eller i annat hänseende mer aktiva.

När
det gäller reklamens spridningsvägar anser utredningen att reklam inte skall
få förekomma i medier med stor genomslagskraft såsom radio, TV och film, utomhusreklam
samt direktreklam.

Utredningen
anser att de kommersiella budskapen bör begränsas tiU relevanta fakta rörande
varan och dess egenskaper, redovisade i så saklig form som möjUgt och utan
ovidkommande inslag. Bildmässigt bör reklamen inskränkas till att visa själva
varan och vad som på ett naturligt sätt kan sägas hänga samman med denna.
Regleringen bör leda till att reklamen inte får färgas av mer eller mindre
påtagliga värdeomdömen. Också beträffande förpackningar bör i princip de krav
som följer av regeln om särskild måttfullhet tUlämpas. Inte heller reklamens
volym och frekvens bör lämnas obeaktade. SärskUd måttfullhet skall således slå igenom
också beträffande annonsers storlek. Om en sådan regel skall kunna
upprätthållas tillfredsställande fordras enligt utredningen också någon form av
frekvensbestämmelser, så långt det är möjligt.

Gränsen
mellan reklam och annan marknadsföring är i viss mån fly-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 64

tände.
När utredningen tar upp andra marknadsföringsmetoder än reklam avses inte att
i varje enskilt fall markera en skUlnad mellan reklan och dylika åtgärder.
Utredningen anför mot denna bakgrund att utformningen av rabatter och prisnedsättningar
i enskilda fall kan vara en på detta område olämplig marknadsföringsåtgärd. Säljfrämjande
åtgärder riktade till allmänheten, exempelvis pristävlingar, varuprov,
presenter, är i princip oförenliga med kravet på särskild måttfullhet. Regeln
om måttfullhet föreslås gälla all marknadsföring och följaktligen också själva saluhåUandet
i detaljhandeln.

Utredningen
framhåller att det är svårt att i förväg fastslå vilka marknadsföringsmetoder
som kan komma att användas vid avsättningen av tobaksvaror och alkoholdrycker.
Det är därför av stor vikt att en reglering på detta område ger samhäUet
möjlighet att hejda negativa och kanske oväntade reklammetoder m. m. som är mer
aktiva än vad som kan sägas svara mot särskild måttfullhet.

5.2
Lagteknisk utformning

Utredningen
har övervägt om en straffsanktionerad förbudslagstiftning av mer traditionell
art är lämplig men har funnit att en sådan konstruktion skulle ge negativa
konsekvenser på ifrågavarande område. Sådana föreskrifter kräver stor klarhet
vad gäller det som kan tiUåtas och det som är förbjudet. Det är dock svårt att
identifiera och räkna upp alla former av reklam och annan marknadsföring som
bör vara förbjudna. Man kan därför löpande tvingas ändra författningen i fråga
när nya beteenden dyker upp. En annan nackdel med ett straffsanktionerat system
som anges är att överträdelser behandlas av de allmänna domstolarna i brottmålsordning.
Saken kan därför bli föremål för prövning i tre instanser vUket kan ta lång
tid.

Utredningen
finner att det innebär påtagliga fördelar om man kan behålla den nuvarande
ordningen där ingripande sker med stöd av marknadsföringslagen. Vad som bedöms
otillbörligt leder tiU att förbud vid vite att i fortsättningen vidta samma
eller liknande handling. Vitessanktionen är ett beprövat och mycket
verkningsfullt instrument på marknadsrättens område. Vitesförelägganden kan
avse stora belopp och blir därigenom avskräckande. De kan vidare riktas mot
juridiska personer vilket inte är möjligt beträffande straff. En annan fördel
med en koppling till marknadsföringslagen är enligt utredningen att
rättsnormerna får växa fram genom de principer marknadsdomstolen fastställer i
enskilda fall. Man får därigenom ett flexibelt system i vilket nya kunskaper
och ändrade värderingar i samhället alltid kan beaktas.

Utredningen
anser det mest ändamålsenligt att förbud och begränsningar av tobaks- och alkoholreldamen
också i fortsättningen faststäUs i anslutning till marknadsföringslagen. Dock
behövs det särskUd lagstift-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 65

ning
för att man skall kunna gå så långt som utredningen förordar. Utredningen
föreslår att man I lag skall ställa upp ett generellt krav I fråga om reklam m.
m. för alkohol och tobak. Enligt förslaget skall näringsidkare, av hänsyn till
de hälsorisker som är förbundna med braket av alkohol och tobak, iaktta särskUd
måttfullhet vid marknadsföring av dessa varor till konsumenter inom landet.
Vidare föreslås att konsumentverket skall utfärda riktlinjer för vad som är
förbjudet. Följs inte dessa riktlinjer blir det ytterst marknadsdomstolen som
får avgöra vad som kan anses strida mot lagbestämmelsen om särskild
måttfullhet.

6
Upplysningsplikt i annonser

Utredningen
anser att med hänsyn till de attityder och konsumentmönster vi har beträffande
tobaken omfattande och allsidiga informationsinsatser måste göras. Utredningen
finner att näringsidkares annonsering skulle kunna användas så att den bidrog tUl
ett sådant informationsflöde. Flera skäl talar för upplysning om tobakens
skadeverkningar i annonser. BI. a. skulle man på så sätt kunna upprätthålla en
balans gentemot det kommersiella budskapet. Utredningen menar också att det är
naturligt med tobaksupplysning i annonser med tanke på att upplysning om
hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak ansetts påkallad på
förpackningar.

Utredningen
har ingående behandlat vilken tobaksupplysning annonserna skall innehåUa och
hur systemet skall byggas upp. Utredningen konstaterar att man redan med stöd
av den gällande marknadsföringslagen i och för sig skulle kunna ålägga
näringsidkare att exempelvis i tobaksannonser lämna upplysning om de
hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. För en särlagstiftning på
området talar dock det skälet att man har anledning att varna redan för
tobakens användning. För huvuddelen av de varor som i övrigt finns på marknaden
är syftet med ett informationspåbud främst ett annat, nämligen att tvinga fram
sådan information som bl. a. gör det möjligt att använda produkterna på lämpligt
sätt. Till detta kommer att samhället genom lagen om varningstext och
innehållsdeklarationer på tobaksvaror redan har börjat införa
specialföreskrifter på tobaksområdet. Utredningen anser det naturligt att
fortsätta på den valda vägen.

Den
information som bör lämnas skall avse upplysning om de hälsorisker som är
förbundna med bruk av tobak samt uppgift om de skadliga ämnen som tobaken
innehåller eller ger upphov tiU. Utredningen förordar en regel som innebär att
näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara till
konsumenter inom landet skall i annonsen återge den varningstext och innehållsdeklaration
som enligt lag skall finnas på varans förpackning. Utredningen har funnit det
från principiell synpunkt riktigast att anknyta regeln om tobaksupplysning

5
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 178

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 66

till
det system marknadsföringslagen ger utrymme för. Detta innebär att regeln bör
ges sådan form att konsumentverket skall kunna utfärda riktlinjer med
praktiska föreskrifter om bl. a. tobaksupplysningens storlek, färg, form,
typografi och lay-out. Marknadsdomstolen har ytterst den rättsbildande
funktionen och får genom beslut i enskilda ärenden avgöra om lagen överträtts.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 67

Bilaga
2

Tobaks-
och alkoholreklamutredningens författningsförslag

Förslag
tiU

Lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

1
§ Av hänsyn till de hälsorisker
som är förbundna med bruk av alkohol skall näringsidkare iakttaga särskUd
måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdryck tUl konsumenter inom landet.

2
§ Med alkoholdrycker förstås i
denna lag spritdrycker, vin, starköl och öl.

3
§ Om OtiUbörlig marknadsföring
finns bestämmelser i marknadsföringslagen (1975: 1418).

4
§ Om förbud mot vissa
marknadsföringsåtgärder och om ansvar vid överträdelse av förbud finns
bestämmelser i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521).

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

m.
m.

Marknadsföringens
utformning

1 §
Av hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av to

bak skall näringsidkare iakttaga särskild måttfullhet vid marknadsföring

av tobaksvara till konsumenter inom landet.

Information
på tobaksförpackning

2 §
Förpackning till tobaksvara som är avsedd att saluhållas tUl kon

sumenter inom landet skall, i den utsträckning som föreskrives av rege

ringen eller myndighet som regeringen bestämmer, förses med

1.
text, som lämnar upplysning om
hälsorisker förbundna med bruk av tobak (varningstext),

2.
deklaration, som lämnar uppgift
om skadliga ämnen som varan innehåller eller ger upphov tUl
(innehållsdeklaration).

Regeringen eller
myndighet, som regeringen utser, bestämmer hur varningstexten skall vara
avfattad och vilka uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. Därvid
får föreskrivas hur texten och deklarationen skall utformas och anbringas på
förpackningen.

3 §
Tillverkaren har ansvaret för att förpackning tiU tobaksvara som

tillverkas inom landet förses med föreskriven vamingstext och inne

hållsdeklaration. I fråga om annan tobaksvara åvilar ansvaret den som

först saluhåller varan inom landet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:178 68

4
§ Tobaksvara får ej saluhållas
till konsumenter om den saknar föreskriven varningstext och
innehållsdeklaration eller om texten eller deklarationen är uppenbart oriktig.

5
§ Myndighet, som regeringen
bestämmer, utövar tillsynen över efterlevnaden av de föreskrifter om
varningstext och innehållsdeklaration på förpackning till tobaksvara som har
meddelats i denna lag eUer med stöd av lagen.

6
§ Den som tillverkar,
importerar eller säljer tobaksvara skall efter anfordran lämna
tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

7
§ TiUsynsmyndigheten får
meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att de föreskrifter
som avses i 5 § skall efterlevas.

I
beslut om föreläggande eller förbud kan tiUsynsmyndigheten utsätta vite.

8 §
Tillsynsmyndigheten får besluta att tobaksvara som saluhålles el

ler uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 4 § skall tagas om

hand. Samma gäller i fråga om vara som avses med föreläggande eller

förbud enligt 7 §, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes.

Det
åligger polismyndighet att vid behov lämna handräckning när vara skall tagas om
hand enligt första stycket.

Har
varan tagits om hand enligt första stycket får varans ägare under
tillsynsmyndighetens kontroll förse den med föreskriven varningstext och innehåUsdeklaration.
Varan skall återlämnas om det göres sannoUkt att den ej kommer att saluhållas i
strid med bestämmelema i denna lag. I annat fall får varan förstöras genom
tillsynsmyndighetens försorg.

Beslut
att taga vara om hand skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan
föres mot beslutet.

9 §
Den som har deltagit i tillsynen enligt 5 § eller på annat sätt har

tagit befattning med i lagen avsett ärende som rör vamingstext eller in

nehållsdeklaration på förpackning till tobaksvara får ej obehörigen yppa

eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhål

lande.

Information
i tobaksannons

10 §
Näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av to

baksvara tUl konsumenter inom landet skall i annonsen återge den var

ningstext och innehållsdeklaration som skall finnas på varans förpack

ning. Avser annonsen tobaksvara för vilken flera varningstexter fast

ställs skall i annonsen återges en av dem. Vid fortsatt annonsering för

sådan vara skall urval av text ske i tillfredsställande ordning. .

Varningstext
och innehållsdeklaration skall återges i lämplig form och på framträdande sätt.

Ansvar
m. m.

11 §
Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet

1.
underlåter att förse förpackning
tiU tobaksvara med föreskriven varningstext eller innehållsdeklaration eUer som
däri lämnar uppgift som är i väsentiigt hänseende oriktig,

2.
eljest bryter mot föreskrift
som har meddelats med stöd av 2 §,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 69

3.
bryter mot 4 § dömes till böter.

Ansvar
enligt första stycket inträder ej om gärningen är belagd med straff i
brottsbalken eller omfattas av förbud eller åläggande vid vite enligt 25
eller 1415 § marknadsföringslagen (1975: 1418).

Den
som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 7 § denna lag dömes
ej till ansvar enhgt första stycket för gäming som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

12 §
Om otillbörlig marknadsföring finns bestämmelser i marknadsfö

ringslagen (1975: 1418).

13 § Tobaksvara som har varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet därav får förklaras förverkad, om ej särskilda
skäl talar däremot.

14 § Allmänt åtal för brott som avses i 11 § första
stycket får väckas endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten.

15 § Mot beslut som myndighet med stöd av
regeringens bemyndigande har meddelat enligt 2 § föres talan hos regeringen
genom besvär.

Mot
annat beslut rörande varningstext eller innehållsdeklaration på förpackning
till tobaksvara som myndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen föres talan hos kammarrätten
genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den

Genom
lagen upphäves lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror. Åtgärd som har vidtagits med tiUämpning av nämnda lag gäller som
om motsvarande bestämmelse i den nya lagen tillämpats.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 70

Bilaga
3

Sammanställning
av remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna
delar allmänt vad utredningen har anfört från hälso- och socialpolitiska utgångspunkter
om att samhäUet med hänsyn tUl de allvarliga hälsorisker som är förbundna med
bruket av alkohol och tobak måst söka begränsa konsumtionen av dessa produkter.
Svenska läkaresällskapet anger i sitt yttrande att tobak och alkohol hör till
de mest väldokumenterade sjukdomsframkaUande faktorerna i dagens samhälle. Det
framhålls vidare i flera remissvar att samhället måste söka motverka
uppfattningen att bruket av alkohol och tobak är en självklar del av vår
livsföring. Remissinstanserna betonar att det är av största vikt att alla
åtgärder som kan tänkas bidra till en begränsning av bruket av tobak och
alkohol noga prövas.

När
det gäller reklamens effekter på konsumtionen av tobaks- och alkoholvaror
redovisar de remissinstanser som har uttalat någon uppfattning i frågan delade
meningar. Socialstyrelsen anser att reklamen utnyttjas för att påverka
konsumenternas köpintresse och att det således ligger en konsumtionsuppmaning i
varje form av reklam. Socialstyrelsen vill därför hävda att reklamen bidrar
till att vidmakthålla eller öka konsumtionen. NTS, CAN, Statens ungdomsråd,
Riksförbundet VISIR och Riksföreningen mot cancer anser också att reklamen är
ägnad att öka totalkonsumtionen.

NO
anför att tobaks- och alkoholreklamutredningen inte redovisat något material
som stödjer uppfattningen att begränsningen av reklam och annan marknadsföring
beträffande alkohol och tobak skuUe leda till en begränsning av konsumtionen. NDM
anser att det inte nog starkt kan betonas att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder bara marginellt kan påverka konsumtion och
konsumtionsmönster när det gäller produkter som alkoholdrycker och
tobaksvaror. Sveriges Direktreklamförening och Tobaksbranschens riksförbund är
också tveksamma till reklamens effekter. Länsnykterhetsnämnden i Stockholm
anser för sin del att effekten av den reklam som förekommer i första hand är
att förskjutningar åstadkommes i efterfrågan meUan skilda märken och inte att konsumtionen
som sådan ökar.

Fler
remissinstanser framhåller att reklamen torde ha liten betydelse när det gäller
den totala konsumtionsvolymen för tobak och alkohol och att den därigenom också
har ringa betydelse för problemens utveckling. Man anser det dock viktigt att samtiiga
åtgärder som kan tänkas mildra skadeverkningarna prövas. Därvid påpekar flera
remissinstanser att en

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 71

begränsning
av reklamen som en isolerad åtgärd torde vara verkningslös. Problem av den
räckvidd, sammansatta karaktär och med den komplicerade orsaksbakgrund det här
är fråga om kan inte lösas med punktvis insatta åtgärder. Det framhålls av
remissinstanserna att restriktioner mot tobak ooh alkohol måste kombineras med
bl. a. intensifierade informations- och upplysningskampanjer. Socialstyrelsen,
länsstyrelsen i Stockholms län, CAN och NTS anför sålunda att regleringen av reklamen
för alkohol och tobak måste för att få någon betydelse ingå i ett
långsiktigt väl samordnat och allsidigt åtgärdsprogram.

Utredningens
behandling av reklambegreppet lovordas av flera remissinstanser. Bl. a.
framhåller NDM att utredningens framställning om reklambegreppet förtjänar en
eloge. Delegationen delar utredningens synsätt att man vid överväganden av de
restriktioner som kan bedömas vara påkallade inte bör inskränka sig till reklam
i någon mera begränsad mening utan bör uppmärksamma alla slags marknadsföringsåtgärder.
Delegationen menar att utredningens uppläggning åskådliggör lagstiftarens
dilemma nämligen att ett förbud mot varje form av marknadsföring inte är
möjligt så länge saluförandet tillåts.

2
Lagstiftning om måttfullhet vid all marknadsföring av tobak och alkohol

2.1
Problem som följer med ett långtgående förbud

Vid
bedömningen av lämpliga former för regleringen av reklamen för alkohol och
tobak har flera remissinstanser tagit fasta på utredningens uppfattning om de problem
som kan följa med en långtgående förbudslagstiftning. Dessa problem talar enligt
vederbörande remissinstanser för en reglering enligt utredningens modell eller
för ett bibehåUande av nuvarande system med frivilliga åtaganden från
företagens sida.

RPS,
länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att
ett generellt långtgående reklamförbud kan medföra avsevärda tillämpningssvårigheter
och gränsdragningsproblem.

Ett
långtgående förbud skulle vidare enligt konsumentverket, länsstyrelsen i
Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsnykterhetsnämnden i
Stockholms län, Sveriges köpmannaförbund, NDM, Föreningen utländska vin- och
spritproducenters ombud i Sverige, Svenska tobaksbranschföreningen. Svenska annonsörers
förening och TCO leda till en ökning av andra mer subtila
marknadsföringsåtgärder och olika typer av smygreklam som samhället inte kan
styra eller kontrollera.

NO
anser att ett förbud mot reklam för vissa varor sannolikt skulle medföra större
nackdelar från konkurrenssynpunkt genom att gynna redan etablerade företag och
produkttyper. NO befarar att ett långtgående

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 72

reklamförbud
skulle försvåra produktutvecklingen av mindre skadliga varor. Denna uppfattning
stöder också Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska annonsörers förening.
Sålunda skulle exempelvis marknadsföringen av cigarretter av lågtjäretyp
försvåras. Detta skulle i sin tur minska möjligheterna att påverka
konsumenterna att gå över tUl mindre hälsoskadliga produkttyper.

NO
menar vidare att ett förbud mot reklam kan drabba svenska producenter i större
omfattning än utländska eftersom de senare kan annonsera i tidningar eller
andra media med spridning i Sverige. Svenska tobaksaktiebolaget påtalar också
att spridningen till Sverige av utländsk reklam inte kan hejdas. Följden anses
bli att den utländska tobaksindustrin kan komma att gynnas på bekostnad av
inhemska intressen.

RPS
finner liksom utredningen att möjligheterna tUl en effektiv övervakning av en
förbudslagstiftning är ringa. Spritcentralen påpekar att bolaget har erfarenhet
av förbud mot alkoholreklam. I anslutning till motbokens borttagande den 1
oktober 1955 föreskrev statsmakterna att rusdrycksreklamen skulle upphöra under
en tid omfattande tre månader före motbokens borttagande till tre månader
därefter. Spritcentralen som övervakade reklamstoppet vitsordar att
svårigheterna därvid var betydande.

2.2
Ställningstagande i stort till utredningsförslaget

En
mycket stor majoritet av remissinstanserna anser liksom utredningen att ett
totalförbud mot reklam för alkohol och tobak inte är realistiskt. Handeln med
alkohol och tobak är tillåten och därav följer att vissa budskap från säljare
till köpare blir nödvändiga. Ett totalförbud i dess mest vidsträckta innebörd
anses därför inte vara praktiskt genomförbart. Remissinstansernas synpunkter gäller
följaktligen hur regleringen av reklamen för alkohol och tobak bör utformas
för att denna reklam inte skall kunna bidra till att vidmakthålla eUer öka
totalkonsumtionen av dessa varor.

Ett
flertal remissinstanser pekar särskilt på att nuvarande system med
överenskommelser mellan konsumentombudsmannen och branschorganisationer om
marknadsföringen av tobak och alkohol påtagligt har förändrat reklamen i
positiv riktning. Sålunda konstaterar konsumentverket och länsnykterhetsnämnden
i Stockholms län att det under senare år skett en högst påtaglig sanering av
reklamen för alkohol och tobak. SärskUt i fråga om cigarretter men ,även i
fråga om övriga varor har reklamen enligt konsumentverket dämpats väsentiigt.
Verket påpekar dock att marknadsföringslagen i sin nuvarande lydelse enligt
marknadsdomstolens praxis inte ger möjlighet att minska reklamens volym eUer
att förbjuda vissa former som utomhusreklam och annonsering.

Hälften
av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller har

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 73

i sak ingen erinran. Till denna grupp hör, RÄ, hovrätten
för övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, RPS, RSV, NO, konsumentverket, länsnykterhetsnämnden
i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län.
Landstingsförbundet, Svenska handelskammarförbundet, KF, Sveriges
köpmannaförbund, NDM, Spritcentralen, Tobaks- och servicehandelns riksförbund.
Dagligvaruleverantörernas förbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund.
Pressens samarbetsnämnd, Svenska annonsörers förening. Svenska
reklambyråförbundet, Sveriges direktreklamförening, LO och TCO.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län, Sveriges
grossistförbund samt Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i
Sverige förordar i första hand att nuvarande system med frivilliga åtaganden
från branschorganisationerna bibehålls men har ingen erinran mot utredningens
förslag om en mer långtgående reglering skall införas. Pressens samarbetsnämnd
och Svenska annonsörers förening anser att de frivilliga överenskommelserna
mellan branschorganisationer och konsumentombudsmannen innebär att man i
praktiken i stort sett har nått den restriktionsnivå för marknadsföring av
alkohol och tobak som utredningen åsyftar. Dessa remissinstanser vUl dock inte
heller motsätta sig en komplettering av lagstiftningen. Utredningens förslag
bedöms ge samhället medel att på ett flexibelt sätt begränsa marknadsföringen
av alkohol och tobak i överensstämmelse med önskvärda mål. Svenska annonsörers
förening konstaterar dock att man mte kan bortse från risken att de nya lagama
leder till onödig byråkrati. Föreningen anser också att förslagets konsekvenser
för näringsfriheten inte får förbises.

Flertalet
av de remissinstanser som tUlstyrker utredningens förslag påpekar särskilt att
de finner det angeläget att bruket av så klart hälsofarliga ämnen som alkohol
och tobak starkt begränsas. Man anser därvid att utredningens förslag motsvarar
den enda framkomliga vägen.. Detta gäller även de instanser som i princip är
mot reklam för såväl alkohol som tobak. Landstingsförbundet uppger sålunda att
förbundet är negativt till reklam för såväl tobaks- som alkoholvaror. Förbundet
ser innehållet i utredningens förslag som ett led i strävan att begränsa bruket
av alkohol och tobak och att på sikt ge barn och ungdom möjlighet att växa upp
och vistas i tobaks- och alkoholfria miljöer. Landstingsförbundet anser att
utredningens förslag ligger i linje med en offensiv häl-sopolitik.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att avsikten med
restriktioner mot tobaks- och alkoholreklam är att försöka begränsa
konsumtionen av dessa varor. Länsstyrelsen anser det ur denna synvinkel viktigt
att man försöker komma åt den reklam som kan antas ha effekt på konsumtionen.
Enligt länsstyrelsens mening måste utredningsförslaget om särskUd måttfullhet
vid all marknadsföring av alkohol och tobak anses motsvara vad som är en
framkomlig väg. Länsstyrelsen menar att kravet på mått-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 74

fullhet
måste innebära att stark restriktivitet iakttas. Förslaget kommer enligt
länsstyrelsen i realiteten att medföra förbud mot vissa påträngande och
skadliga reklamformer. En liknande slutsats drar NDM. Delegationen framliåller
att utredningens förslag kan leda till utomordentligt långtgående ingripanden
mot marknadsföring av varorna i fråga och att det finns möjUghet att tänja
måttfullhetsregeln ända därhän att man når ett totalt förbud mot reklam och
andra former av aktiv marknadsföring.

Konsumentverket,
länsstyrelsen i Malmöhus län och LO m. fl. anför att en särskild reglering av
marknadsföringen av alkohol och tobak är nödvändig. Genom utredningens förslag
anses marknadsföringsmetoder som inte är måttfulla kunna förbjudas utan att man
får negativa konsekvenser i form av svåra gränsdragningsproblem, okontröUerbar
smygreklam och osunda affärsmetoder.

NO
konstaterar att utredningen egentligen inte har redovisat något material som
direkt stöder uppfattningen att begränsning av reklam och annan marknadsföring
beträffande alkohol och tobak skulle leda till en begränsning av konsumtionen.
NO vUl dock inte motsätta sig att utredningens förslag prövas som ett led i
samhällets strävan att motverka häl-sofarUgt bruk av dessa' beroendeframkaUande
njutningsmedel. Enligt NO skulle ett reklamförbud för vissa varor sannolikt
medföra nackdelar från konkurrenssynpunkt genom att redan etablerade företag
och produkttyper gynnas. Detta bedöms också kunna försvåra produktutvecklingen.
NO anser dock att utredningens förslag om måttfullhet i marknadsföringen ger
utrymme för lansering av klart mindre skadliga produktvarianter än de som f.n.
konsumeras. NO menar vidare att utredningens förslag bör ge möjligheter till
beaktande av behov av en differentiering mellan t. ex. mer eller mindre alkoholhaltiga
drycker.

KF
hänvisar tUl att man i annat sammanhang har uppgivit att i fråga om reklam för
rusdrycker och tobak ett totalt förbud kan tänkas. Utifrån de
konsumentsynpunkter KF har att företräda finner förbundet att det, så länge samhäUet
godtar att de varor det här är fråga om får saluföras, är viktigt att
konsumenterna ges saklig information. Förbundet tillstyrker därför i princip
utredningens förslag.

Det
system som har tillämpats en tid med överenskommelser mellan konsumentverket
och berörda branscher om förbud och begränsningar av reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för tobak och alkohol bör bibehållas anser KK, MD, länsnykterhetsnämnden
i Stockholms län, Sveriges grossistförbund, Sveriges marknadsförbund, nämnden
för granskning av rusdrycksreklam. Föreningen utländska vin- och spritproducenters
ombud i Sverige, Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska
tobaksaktiebolaget. Huvudskälet för dessa remissinstansers inställning är att
reklamen för alkohol och tobak har sanerats påtagligt genom nuvarande system
med frivilliga åtaganden från företagens sida.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 75

KK
kan inte finna att några mer vägande fördelar står att vinna om man inför en
särskild reglering varigenom näringsidkare åläggs att iaktta särskild
måttfullhet vid marknadsföring av alkohol och tobak. Däremot synes en sådan
åtgärd innebära. risk för att man går förlustig de positiva värden som är
förknippade med den hittUls tillämpade, väl fungerande ordningen med
branschöverenskommelser. Kollegiet vill med hänsyn härtill förorda att man går
vidare på vägen med branschöverenskommelser.

MD framhåller att
domstolen i praxis bUdat vissa normer för marknadsföring av alkoholdrycker och
tobaksvaror. Genom normerna har domstolen skapat gällande rätt för
marknadsföringen. Enligt domstolens mening torde det med hänsyn till vad som
sålunda gäller inte f. n. finnas något mer påtagligt behov av ytterligare
reglering av marknadsföringen. Den nuvarande regleringen måste, enligt
domstolens syn anses innebära sådan återhållsamhet som förstås ined uttrycket
särskild måttfullhet.

Länsnykterhetsnämnden
i Stockholms län finner att reklamen kring alkoholen under medverkan av berörda
branschintressenter har blivit i hög grad sanerad. Nämnden anser att detta är
ett bra exempel på att man kan nå positiva resultat genom samverkan i stället
för att söka komma till rätta med missförhållanden genom rigorösa restriktioner
eller förbud. Länsnykterhetsnämnden kan således inte finna att skäl för
förändring av nuvarande former för begränsning av alkoholreklam föreligger.

Enligt
nämnden för granskning av rusdrycksreklam är de regler som är intagna i
överenskommelsen mellan KO och Föreningen utiändska vin- och spritproducenters
ombud i Sverige uttryck för en mycket hög etisk standard. Nämnden har för sin
del svårt att se att någon ytterligare skärpning av reglerna om
alkoholreklamens inriktning och volym kan vara påkallad.

Svenska
tobaksbranschföreningen framhåller att man i princip delar utredningens
motiveringar och värderingar vad gäller reMam för tobaksvaror.
Branschföreningen hävdar emellertid att den begränsning och återhållsamhet vid
marknadsföring av tobaksvaror som utredningen anser önskvärd rimligen, måste
anses säkerställd redan i nuläget. En komplettering av gällande regelsystem med
ytterligare lagstiftning anses vara obehövlig. Den allmänt håUna lagbestämmelse
om särskUd måttfullhet vid marknadsföring av tobaksvaror som utredningen
föreslår ger för övrigt enligt föreningen inte någon som helst konkret
vägledning vid utformning och bedömning av planerade eller redan genomförda
marknadsföringsåtgärder. Detta är ägnat att skapa osäkerhet. En generalklausul
av föreslagen typ måste under alla förhållanden kompletteras med riktlinjer för
att verkligen fungera i praktiken. Föreningen anser att sådana riktlinjer inte
bör gå längre än vad som f. n. gäller enligt den nämnda
branschöverenskommelsen. Föreningen gör bedömningen att

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 76

för
varje tillkommande inskränkning av informationsfriheten ökar risken för de olägenheter
som utredningen har ansett kunna uppträda vid ett långtgående förbud.

Återstoden,
dvs. omkring en tredjedel av remissinstanserna, förordar ett mer långtgående
reklamförbud än det utredningen har föreslagit. Dessa instanser är
socialstyrelsen, SÖ, statens livsmedelsverk, statens ungdomsråd. Föreningen
länsstyrelsernas utskänkningshandläggare, CAN, RFMA, Nykterhetsrörelsens
landsförbund, NTS, Riksförbundet VISIR, Systembolaget, Svenska
läkaresällskapet, Sveriges blåbandsförbund. Riksföreningen mot cancer, lOGT-NTO
och Verdandi.

Socialstyrelsen,
SÖ, statens ungdomsråd, NTS, CAN, Svenska läkaresällskapet m.fl. uttalar sig
entydigt för att ett partiellt reklamförbud bör införas. Riksföreningen mot
cancer. Riksförbundet VISIR och Verdandi förodar för sin del ett totalförbud
mot reklamen. Dessa remissinstanser vänder sig framför allt mot att viss
tidningsannonsering enUgt utredningens förslag skulle tillåtas. NTS anför i
detta avseende att utredningens tankegångar är väl förenliga med föreningens
uppfattning om en hälsopolitisk lösning. Föreningen instämmer i utredningens
grundsyfte, dvs. att säkerställa att marknadsföringen inte medverkar till att
vidmakthålla eller öka konsumtionen eller ge en positiv inställning till bruket
av alkohol och tobaksvaror. Beträffande innebörden av en kommande
förbudslagstiftning konstaterar förbundet att utredningens förslag ter sig
oklart. Föreningen anser det dock uppenbart att utredningens restriktionsnivå
ifråga om annonsering inte är tillfredsställande. NTS anser att man måste kräva
ett fullständigt stopp för aUa former av aktiv, selektiv, uppsökande
marknadsföring av tobaksvaror. Socialstyrelsen anser för sin del att
utredningens förslag i skärpt form skuUe kunna accepteras. SÖ anför liknande
synpunkter.

Några
remissinstanser kommenterar de gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter
utredningen anser kan följa med en straffsanktionerad förbudslagstiftning.
Nykterhetsrörelsens landsförbund anser att utredningen har överdrivit dessa
problem. Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare menar för sin del
att man inte får skygga inför svårigheter med dispenser och
gränsdragningsproblem och av denna anledning avstå från att vidta kraftfulla
åtgärder. Svenska läkaresällskapet uppger att föreningen är medveten om de
problem som är förbundna med partiellt förbud mot tobaks- och alkoholreklam.
Sällskapet bedömer emellertid de långsiktiga fördelarna av ett förbud vara så
stora att problemen får accepteras. En resursförstärkning hos de övervakande organen
bedöms sannolikt bli nödvändig.

Reklamens
förhållande till varuinformation behandlas av flera remissinstanser. Statens
livsmedelsverk anser att de kommersiella budskapen för tobak och alkohol bör
inskränkas till ren varuinformation och i huvudsak endast omfatta fakta av det
slag som motsvarar märkningskraven enligt livsmedelslagstiftningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 77

CAN
menar att det måste upplevas som dubbelmoral att man tUlåter alkoholreklam
samtidigt som man betonar vikten av information och undervisning om alkoholens
skadeverkningar. Verdandi har uppfattningen att alkoholproblemens orsaker inte
skall sökas i den enskUdes förhållande till alkoholkonsumtionen utan i miljöförhållandena.Förbundet
anser det klart att reklamfrågan har liten eller ringa betydelse för alkoholproblemens
utveckling. Verdandis kritik mot reklamen grundar sig på att den motverkar den
information och diskussion som på bred. front kan angripa alkoholproblemen. Verdandi
förordar ett totalförbud mot alkoholreklamen.

De remissinstanser som
förordar en mer långtgående reglering av marknadsföringen av alkohol och tobak
än utredningen vitsordar dock att ett reklamförbud inte kan införas utan vissa
undantag. Varuinformation i detaljistledet och konsumentupplysande information
anses sålunda nödvändigt. Bland andra undantag som anses erforderliga märks
varuinformation i branschtidskrifter, annonser i utiändska tryckta skrifter samt
upplysning på försäljnings- och utskänkningsstäUen.

NTS
och Svenska läkaresällskapet menar att butiks- och förpackningsreklam måste
tillåtas under förutsättning att den präglas av stark återhållsamhet och
saklighet. NTS påpekar särskilt att skälig produktinformation och propaganda
för mindre skadliga tobaksvaror därigenom skulle komma tobakskonsumenterna till
del.

CAN
anser att undantag måste göras för varuinformation i detaljistledet, i
branschtidskrifter, i utländska tryckta skrifter samt annonser med information
om försäljningsstäUen och utskänkningslokaler. Det framhålls att den tillåtna
varuinformationen måste präglas av stark återhållsamhet.

Systembolaget förordar ett
principieUt förbud för alkoholreklam med endast vissa undantag. Reklamförbudet
föreslås bli så utformat att sprit-och vinfirmorna får marknadsföra sina varor
endast direkt till Spritcentralen och så att Systembolaget kan fortsätta sin
nuvarande konsumentupplysning. Starköl skulle enligt förslaget få
marknadsföras endast direkt till Spritcentralen, Systembolaget och
restaurangerna. Systembolaget påpekar att förbudet självfallet inte kan avse
annat än åtgärder som syftar till att främja avsättningen av ifrågavarande
varor. Bolaget anser därför att exempelvis affärskorrespondens med firmatryck,
firmabeteckningar på transportfordon och platsannonser måste vara undantagna om
de är utformade så att de inte direkt syftar till att främja varans avsättning.

Systembolaget
anser vidare ätt skyltningen i systembutikerna bör vara undantagen. Ett
skyltningsförbud i systembutikerna skuUe enligt bolaget vara olyckligt och
komma att uppfattas som hyckleri och väcka löje. Systembolaget menar vidare att
det genom annonser måste kunna informera allmänheten när en ny butik eller utiämningsställe
öppnas. Bolaget påpekar också att undantag behövs inom restaurang med tillstånd
till

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 78

servering
av systemvaror. Marknadsföringsåtgärder riktade till gäster på restaurangen måste
vara tillåtna.

2.3
Tidningsannonsering

I
bedömningen av om tidningsannonsering skall vara tillåten går den avgörande
skiljelinjen mellan de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag
och de som förordar en strängare reglering.

Konsumentverket
anger att verket funnit frågan om förbud mot annonsering i dags- och
veckopress vara av särskUt intresse. Åtskillig reklam för alkohol- och
tobaksvaror sker i form av annonsering och sådan reklam är enligt verket vid
sidan av förpackningsreklam och butiksreklam den mest betydelsefulla
reklamformen. En bestämmelse om utpräglad måttfullhet vid marknadsföring av
alkohol och tobak ger möjUghet till långtgående ingripanden mot annonsering
med avseende på innehåll, volym och frekvens. Konsumentverket anser att delvis
samma invändningar kan resas mot ett annonsförbud som mot ett totalförbud. En
övergång till andra mer svårkontrollerbara marknadsföringsmetoder bedöms kunna
bli följden. Vidare måste beaktas den förändring av annonseringens utformning
som har skett under senare år. Annonseringen kan i dag inte anses positivt
framhålla bruket av alkoholdrycker och tobak. Om ytterligare restriktioner
införs med avseende på annonseringens volym, frekvens och innehåll, kan
annonseringen enligt konsumentverkets uppfattning, antas bli så återhållsam att
dess betydelse för totalkonsumtionen sannolikt blir så ringa att behovet av
förbud mot annonsering bortfaller.

Spritcentralen
har förklarat att man hittills inte har bedrivit någon reklam för de varor som
bolaget tillverkar och importerar. Bolaget anser det emellertid angeläget att
möjligheten för bolaget att lämna allmänheten information om nya varor finns.
Systembolaget anser att ett förbud mot tidningsannonsering vore olyckligt när
det gäller systemvaror. Systembolaget anser därför att ett klart undantag från
reklambegränsning måste göras för bolaget om dess konsumentupplysning skall
kunna fortsätta.

Kammarrätten
i Stockholm erinrar om att domstolen i annat sammanhang funnit
monopolföretagens information till konsumenterna om alkoholprodukter
bristfällig. Detta sammanhänger med att dessa företag inte har, eller anser sig
inte böra utnyttja, samma möjligheter som vinagenter och andra att i annonser
i dags- och veckopress upplysa om diyckesvaror, förändringar i sortiment etc.
Den som t. ex. köper en butelj importerad vara är ofta inte upplyst om att det
finns en härtappad vara av likvärdig kvalitet till lägre pris. Genomförs
utredningens förslag kvarstår möjligheterna till marknadsföring genom t. ex.
annonsering av butdjimporterade drycker. Det bör då också vara möjligt för
monopol företagen att på likvärdigt sätt upplysa om de härtappade dryckerna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 79

Pressens
samarbetsnämnd utgår ifrån att statsmakterna avstår frånatt införa totalförbud
mot reklam i tidningar och tidskrifter för alkohol och tobaksvaror eller andra
produkter som får säljas fritt tUl allmänheten.

Socialstyrelsen,
SÖ, statens undgomsråd, NTS, Riksföreningen mot cancer. Riksförbundet VISIR,
Nykterhetsrörelsens landsförbund och CAN tar klart avstånd från
tidningsannonseringen.

SÖ
anser att annonseringen i dags- och veckopress är uppsökande och Icke selektiv.
Reklamen uppfattas av verket sällan vara informativ.

NTS
förnekar inte att konsumenterna genom annonsering skulle kunna ges information
om mindre skadliga produktvarianter. Detta skulle kunna ge hälsomässigt
positiva effekter genom att rökarna går över till mindre skadliga rökverk.
Föreningen menar dock att en sådan effekt har lägre angelägenhetsgrad än andra
mål föreningen arbetar för. Dessutom bedöms effekten kunna åstadkommas genom
andra åtgärder som t. ex. butiks- och förpackningsreklam. Föreningen anser
således att ett annonsförbud inte innebär någon nackdel för rökama medan det
vore högst olyckligt att utsätta icke-rökarna för annonser om mindre skadliga
produkttyper.

CAN
anser att annonser i dagspress och populärpress är av uppsökande art. De når
nya konsumentgrupper och kan inte räknas till passiv marknadsföring. De
vidmakthåller en uppfattning av acceptans från samhällets sida av både
alkoholkonsumtion och alkoholskador. Alkoholreklam som når ungdom motverkar
den målsättning för skolans undervisning som bl. a. innefattar att framhålla
det positiva värdet att i första hand under ungdomsåren avstå från alkohol- och
tobaksbruk. Enligt förbundets mening har utredningen inte tillräckligt betonat
vikten av att barn och ungdom inte utsätts för alkoholreklam.

2.4
Undantag för vissa produkter

Utredningens
förslag om ätt all marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror skall vara
särskilt måttfull omfattar produkterna öl (tidigare benämnda klass II och
III), vin och sprit samt tobak. I specialmotiveringen till förslaget har
utredningen ställt frågan om man vid till-lämpningen av måttfuUhetsregdn bör
ställa mindre stränga krav beträffande öl än beträffande' starkare drycker.
Utredningen menar att begränsningarna måste utformas så att hänsyn tas till
att det är angeläget att såväl att främja en övergång från starkare drycker
till svagare söm att undvika propaganda för själva dryckesseden. Några
remissinstanser redovisar synpunkter på den gränsdragning utredningen har valt.

Svenska bryggareföreningen
yrkar att begreppet alkoholdrycker reduceras till att omfatta spritdrycker,
vin och starköl. Föreningen framhåller att om 2,8-ölet skall bli den
alkoholsvaga sällskapsdryck man vill

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 80

satsa
på i strävan att främja en övergång till alkoholsvagare drycker det synes
nödvändigt att produkten kan stödjas genom marknadsföring.

KF
anser inte att utredningen klart har angivit vUka regler som skall gälla för
svagare alkoholhaltiga drycker som öl. Förbundet har dock tagit fasta på att
utredningen har utgått från huvudprincipen att lagstiftningen skall kunna
tillämpas med önskvärd grad av flexibUitet. Förbundet utgår därför ifrån att
måttfullhetskravet skall kunna tillämpas med varierande skärpa beroende på hur
samhället på bästa sätt vill främja allmänna folkhälsosynpunkter.

Systembolaget
förordar ett partiellt förbud för alkoholreklam med vissa undantag. Sålunda
anförs att systembolaget självt bör ställas utanför ett sådant förbud. Skälet
som anges för en sådan lösning är att den skulle göra det möjligt för bolaget
att fortsätta med sin konsumentupplysning. Systembolaget finner för sin del
att olikheterna mellan systemvaror å den ena sidan och öl och tobak å dCn
andra är så stor att det är fullt möjligt att införa olika förbudsregler för de
båda grupperna. Systembolaget hävdar att olikheterna är sådana att det t. o. m.
är påkaUat med skUda regleringar.

2.5
Varuinformation och konsumentupplysning

Remissinstanserna
är eniga om att konsumenterna måste tillförsäkras sådan saklig information om
tobaks- och alkoholvaror som behövs för att ett medvetet val mellan olika
produkter skall kunna göras. Reglerna för marknadsföring bör sålunda enligt
remissinstanserna inte få förhindra en sådan information. Synpunkter på vad
som är reklam och vad som är varuupplysning är dock inte entydiga.
Konsumenternas berättigade krav på varuinformation leder således
remissinstanserna till olika ställningstaganden vad gäller regleringen av
marknadsföringen av tobak och alkohol.

Konsumentverket
har invändningar mot att alkoholinformation bedrivs av systembolaget;. Bolaget
har enligt konsumentverket kommersiella intressen och lönsamhetskrav som inte
går att förena med den samhällsupplysning som är alkoholpolitiskt motiverad.
Konsumentverket anser därför att ansvaret för alkoholinformationen bör ligga
på det samhällsorgan som har det övergripande ansvaret för samhällets alkö-holpoUtik,
dvs. socialstyrelsen.

Statens
livsmedelsverk anser att det inte kan undvikas att tillverkare och försäljare
av alkohol och tobak måste få ge köparna information om volym, vikt, pris,
kvalitet och andra varufakta. Marknadsföringen måste enligt verket begränsas
till rent objektiv och saklig varainformation av det slag som motsvarar
märkningskraven enligt livsmedelslagen. Sveriges annonsörers förening och
Svenska tobaksbranschföreningen

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 81

menar
att inskränkningar i reklamen inte får innebära att varuinformationen till
konsumenterna beskärs. Dessa remissinstanser finner det närmast orimligt att
neka konsumenterna produktinformation om varor som är tillåtna att sälja och
som konsumeras av stora delar av befolkningen. Slutsatsen som dessa
remissinstanser drar är att nuvarande system med frivUliga överenskommelser
bör bibehållas.

KF vUl instämma i
utredningens bedömning att så länge samhället godtar att de varor som det här
är fråga om tillhandahålls till konsumenterna det också är viktigt att konsumentema
får den sakliga information som behövs för att kunna ta ställning till
huruvida de vill köpa dessa produkter och om de bestämmer sig för köp vilka
relevanta egenskapter, pris m. m. som skall få avgöra valen mellan olika
varuslag och varor av skilda fabrikat. Förbundet tillstyrker därför i princip
utredningens förslag.

NTS vill inte förneka att
ett visst intresse av varuinformation till berörda konsumenter verkligen
föreligger. Inte heller vill föreningen utesluta att det I framtiden kan komma
att utvecklas tobaksprodukter med sådana egenskaper att de verkligen är mindre
skadliga rökverk. Det behov av saklig information som i sådana fall kan
föreligga måste i huvudsak anses vara täckt genom gäUande lagregler om
innehållsdeklaration. Något vägande skäl för tobaksreklam kan sålunda inte
anföras enligt föreningens uppfattning.

Riksförbundet VISIR anser
det angeläget att tobaks- och alkoholkonsumenter kan få information om olika
produkters egenskaper och effekter. En sådan information kan vara en viktig
åtgärd inom tobaks- och alkoholupplysningen. Informationen måste då utformas så
att den bidrar till konsumentens vilja att t. ex. sluta röka eller minska sin
alkoholkonsumtion. När det gäller tobaksvaror föreslår VISIR att varje försäljningsställe
skall tillhandahålla förteckningar över förekommande varaslag och varumärken
med uppgifter om t. ex. mängden av olika skadliga substanser. Denna förteckning
bör enligt förbundet utarbetas av socialstyrelsen och även innehålla
grundläggande information om tobaksbrukets skadeverkningar.

Föreningen
länsstyrelsernas utskänkningshandläggare påpekar att det borde vara en
självklarhet att alkoholförpackningar förses med deklaration om bl. a. tiUsatsämnen.

En
annan sida av Informationen om tobaks- och alkoholprodukter som berörs av remissinstanserna
är behovet av hälsoupplysning. SÖ framhåller behovet av ökad satsning på
samhällsinformation och annat förebyggande arbete inom alkohol- och
tobaksområdet. Statens ungdomsråd menar att myndigheter och organisationer
måste få möjlighet att arbeta vidare på en fortlöpande och intensifierad
upplysningsverksamhet om tobakens och alkoholens skadeverkningar i syfte att
få till stånd en attitydförändring som kan bidra tUl minskad konsumtion.

6
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 178

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 82

3
Varningstext i tobaksahnonser

Remissinstansernas
inställning till utredningens förslag om en särskild författningsregel som
innebär att tobaksannonser skall innehålla upplysning om de hälsorisker som är
förbundna med bruk av tobak är delad. Det bör dock påpekas att endast en mindre
del av remissinstanserna särskilt behandlat detta förslag i sina yttranden.

MD
påpekar särskUt att domstolen delar utredningens syn om det lämpliga i en särskUd
lagstiftning om varningstext i tobaksannonser. KK anger sig också stödja
förslaget om en sådan upplysningsplikt i annonser.

LO
hänvisar tiU att utredningen själv funnit en lagreglering om varningstext i
tobaksannonser som strängt taget onödig mot bakgrund av stadgandet om
informationsskyldighet i marknadsföringslagen. LO avstyrker förslaget med
hänvisning till att nuvarande regler synes vara tillräckliga.

Svenska
tobaksbranschföreningen tar bestämt avstånd från förslaget om varningstext i
annonser. Skälet härtill uppges I första hand vara att branschen redan ålagts
att återge dessa texter på förpackningarna, vilket garanterar att konsumenterna
har möjlighet att tillgodogöra sig informationen. Vidare skuUe det redan
begränsade annonsutrymme som enligt gällande överenskommelse står till
branschens förfogande ytteriigare inskränkas och dessutom skulle inte minst
med tanke på att varningstexterna finns i 16 varianter ökade kostnader
uppstå. Det framstår för övrigt för föreningen som pedagogiskt ytterligt
tveksamt att i annonser informera om en produkt och samtidigt varna för att
använda produkten i fråga.

Sveriges
annonsörers förening ifrågasätter om det inte vore önskvärt atl effekten av
denna typ av motsägande meddelanden som skulle ges, om varningstexten infördes
i annonser, var kartlagd.

NTS
anser metoden att i en annons kombinera två svårförenliga budskap pedagogiskt
tveksam och dessutom överflödig. Samhället har andra och bättre vägar att nå ut
med sitt hälsobudskap. De personer som använder tobak kommer dessutom att ta
del av varningstexterna på tobaksförpackningarna, och det är tveksamt om
varningstexter i annonserna jämfört härmed skulle innebära någon väsentlig effektivisering
av spridningen av dessa budskap. Kanske skulle rentav en sådan åtgärd vara
mindre önskvärd genom att den kunde öka risken för uttröttning och likgiltighet
för varningstexterna.

Riksföreningen
mot cancer finner den tilltänkta hälsofrämjande informationen i tobaksannonser
helt negUgerbar.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 83

4
Lagteknisk utformning

Det
övervägande antalet av remissinstansema anser det vara mycket positivt att
utredningens lagförslag knyts till marknadsföringslagen.

RÄ
anser det vara uppenbart att ämnet bör regleras inom konsumentlagstiftningens
ram.

Kammarrätten
i Stockholm finner utredningens förslag välavvägda. Kammarrätten hälsar den
valda lösningen med särskild tillfredsställelse eftersom ingripanden mot
marknadsföring av tobaks- och alkoholvaror ytterst sker inom ramen för ett
rättsligt etablerat förfarande.

RPS
anser att en anknytning till marknadsföringslagen bör ge garantier för att
lagens tUlämpning samtidigt anpassas till de snabba förändringar beträffande
marknadsföring som är framträdande I det moderna näringslivet. TCO anför också
detta skäl för en anknytning tiU marknadsföringslagen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län och länsstyrelsen i Malmöhus län har inte några erinringar mot
utredningens lagtekniska lösning. Den senare remissinstansen menar att en
generalklausul som är lagfäst är mer tilltalande än direkta förbud i ett
marknadssamhälle av svensk typ.

Även
remissinstanser som yrkar på en mer långtgående reglering av marknadsföringen
av tobaks- och alkoholvaror än den utredningen har föreslagit kan acceptera en
anknytning av lagreglerna tUl marknadsföringslagen.

Socialstyrelsen
och SÖ förespråkar ett partiellt reklamförbud men är beredda att godta
förslaget om en måttfullhetsklausul kopplad till marknadsföringslagen som ett
komplement till i lagtexten intagna direkta reklamförbud. Socialstyrelsen
föreslår vidare att begreppet särskild måttfullhet byts ut mot synnerlig återhåUsamhet.

NTS
ansluter sig tUl utredningens förslag såvitt det avser lagreglernas upprätthållande
med tillämpning av marknadsföringslagen. Det avgörande skälet för föreningens
ställningstagande är de möjligheter till snabba och effektiva ingripanden som
erhålls genom detta.

CAN
ansluter sig till att lagreglerna knyts an till marknadsföringslagen.
Förbundet påpekar att höga vitesbelopp torde förhindra överträdelser på ett
effektivare sätt än bötesbelopp. Vidare anförs att det redan nu finns
straffsanktioner i 6 § marknadsföringslagen med upp till ett års fängelse för uppsåtUga
överträdelser.

Några
remissinstanser är tveksamma till en koppling av lagreglerna till marknadsföringslagen.

KK
menar att även om vissa betänkligheter kan anföras mot tanken att på
marknadsföringslagstiftningens område införa ytterligare en opreciserad
generalklausul det inte finns skäl till direkta erinringar mot den föreslagna
lagstiftningens konstruktion som sådan.

Systembolaget
anser att utredningens förslag skulle kunna leda till det

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 84

egendomliga
förhållandet att den av statsmakterna beslutade alkoholpolitiken till den del
den avser marknadsföringen av systemvaror ej kan bedrivas på avsett sätt därför
att ett annat statUgt organ, KO, anser att statsmakternas alkoholpolitik
strider mot statsmakternas konsumentpolitik. Konsumentpolitiken skulle
därigenom få en högre dignitet än alkoholpolitiken, vilket måste anses helt
felaktigt.

Systembolaget
anser det av anförda skäl olämpligt och formellt tvivelaktigt att med stöd av
marknadsföringslagen reglera reklamen för systemvaror liksom att
konsumentmyndigheterna skall bedöma marknadsföringen av dessa utifrån
alkoholpolitiska synpunkter. Detta hindrar självfallet inte att marknadsföringen
av alkoholdrycker bedöms av konsumentmyndigheterna enligt marknadsföringslagen
efter samma grunder som gäller för marknadsföring av andra varor i den mån
dessa grunder är tillämpliga, t. ex. om felaktiga uppgifter lämnas.

1
fråga om de föreslagna måttfullhetsbestämmelsernas konstruktion framhåller NDM
att utredningen anfört övertygande skäl till stöd för sin uppfattning att
förbud vid vite är en lämpligare sanktionsform än straff. Däremot finner
delegationen den formella kopplingen av bestämmelserna till
marknadsföringslagen lagtekniskt olämplig. Två skäl anförs, nämligen dels att
det är tveksamt om det är lämpligt att kumulera olika generalklausuler, dels
att det inte i lagtexten anges i vilka avseenden särskild måttfullhet skall
gälla. Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige åberopar
också dessa synpunkter.

Konsumentverket
delar utredningens uppfattning att en särskild reglering av marknadsföringen
av alkohol och tobak är nödvändig och anser att denna reglering får betraktas
som ett förtydligande av vad som enligt marknadsföringslagen är att anse som
otillbörlig marknadsföring. Därvid bör enligt konsumentverket de grundläggande
värderingar framstå som bestämmelserna vilar på. Därutöver bör det komma till
uttryck att vid marknadsföring av alkoholdryck och tobaksvaror stark begränsning
och stark återhållsamhet skall iakttas samt att marknadsföringsåtgärd ej får
vara påträngande, uppsökande, övertalande eller på annat sätt mer aktiv.

NDM
betonar i sammanhanget också att lagstiftningen även med en precisering av
måttfullhetsbegreppets innebörd blir ganska abstrakt och svårförståelig. Den
måste därför kompletteras med mera konkreta och detaljerade anvisningar,
lämpligen av i stort sett samma innehåll som de nuvarande överenskommelserna
mellan KO och branschorganisationerna.

Nykterhetsrörelsens
landsförbund förordar att lagstiftaren såvitt gäller det grundläggande
reklamförbudet själv avgör normerna och fastställer sanktionerna för
överträdelse på förhand enligt gängse metoder. Förbundet anser att det vore fel
att överlåta hela rättsbildningen i fråga om olika grader av måttfuUhet till
marknadsdomstolen och företagens

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 85

självsanering. Förbundet anser lagfäst straffsanktionerat
förbud för näringsidkares alkohol- och tobaksreklam vara den praktiskt enda
framkomliga vägen. Det är, framhåller' förbundet, tillika en restriktion som i
mycket ringa grad belastar gemene man.

5 Tillsyn

Remissvaren ger anledning tUl bedömningen att när det
gäller tobaksvaror ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter är klar.
Detta vitsordas bl. a. av konsumentverket. Socialstyrelsen ansvarar för samhällets
tobakspolitiska åtgärder såsom information om hälsorisker och utformning av
varningstexter på tobaksförpackningar. Det övergripande ansvaret för prövning
av frågan om en marknadsföringsåtgärd är förenlig med marknadsföringslagen
ligger hos marknadsdomstolen och kon-sumentverket/KO. Konsumentverket skall
således tillse att marknadsföringen på dessa varor uppfyller kravet på
särskild måttfullhet och att av socialstyrelsen fastställd varningstext på
visst sätt införs i tobaksannonser.

När det
gäller alkoholdrycker är situationen mer komplicerad och oklar. Flera
myndigheter och andra organ handlägger frågor rörande alkoholförsäljning.
Sålunda har riksskatteverket, länsstyrelserna och andra organ vid sidan av KO
utbildat praxis på marknadsföringsområdet när det gäller alkoholdrycker.
Riksskatteverket har träffat avtal med livsmedelshandeln om marknadsföring av
mellanöl. Systembolaget har träffat avtal med bryggerinäringen av reklamförbud
för starköl. KO har å sin sida träffat överenskommelse med agenterna för de utländska
producenterna av sprit och vin.

Enligt
konsumentverket saknas det numera skäl att låta monopolbolagen bibehålla den
tillsyn över marknadsföringen av alkoholdrycker som de f. n. har. Tvärtom kan
det enligt konsumentverket vara olämpligt att organ som själva bedriver
kommersiell marknadsföring och därvid är underkastade marknadsföringslagens
bestämmelser, utövar sådan kontroll över andra näringsidkares marknadsföring.
Konsumentverket menar att det förhåller sig annorlunda med länsstyrdsenas övervakning
av handeln med alkoholdrycker. Verket är vidare tveksamt till att monopolbolaget
driver upplysningskampanjer. Lönsamhetskrav går i grunden inte alt förena med
den samhällsupplysning som är alkoholpolitiskt motiverad. Ansvaret för
alkoholinformationen bör enligt konsumentverket ligga på det samhällsorgan som
har det övergripande ansvaret för samhällets alkoholpolitik.. 4vs.
socialstyrelsen.

Spritcentralen
anser å sin sida att utredningens förslag innebär att bolagets
hittillsvarande uppdrag att övervaka rusdryckesreklamen kan

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 178

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:178 86

upphöra.
I konsekvens härmed uppges också att Samarbetsnämnden för alkoholreklam kan
avskaffas.

Länsstyrelsen i Stockholms
län förutsätter att den övervakning m. m. av marknadsföringen på alkoholsidan
som f. n. utövas av riksskatteverket och länsstyrelserna skall fortgå. Den
föreslagna regleringen bedöms inte ge några praktiska problem men kräver ett
ingående samarbete myndigheterna emellan så att inte dubbelsanktioner och olika
tolkningar tillämpas,

TCO anser att det skall
ankomma på konsumentverket att med stöd av marknadsföringslagen övervaka
efterlevnaden av lagbestämmelsen om särskild måttfullhet.

CAN anser att en
anknytning till marknadsföringslagen med konsumentverket och KO som
tillsynsmyndighet bör kompletteras med samråd mellan konsumentverket och de
institutioner som arbetar med pre-vention, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen
och CAN.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178 87

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1978-04-05

Närvarande:
f. d. justitierädet Edling, justitierädet Brundin, regeringsrådet Ericsson och
justitierädet Nordenson.

Enligt
utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1978 har regeringen på
hemställan av statsrådet Burenstam Linder beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till

1.
lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker,

2.
lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror,

3.
lag om ändring i lagen (1975:
1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror,

4. lag
om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jörgen

Holgersson.

Lagrådet
som har ansett sig inte böra gå in på en bedömning av bärkraften i de
rättspolitiska skäl som har motiverat att överträdelser av de föreslagna
lagbestämmelserna rörande annonsering skall, i stället för att på sedvanligt
sätt straffbeläggas, föranleda att ett förbud eller åläggande av samma sakliga
innehåll som den redan lagfästa föreskriften kan komma att meddelas enligt
marknadsföringslagen lämnar lagförslagen utan erinran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:178

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-04-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder,
Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2.
lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3.
lag om ändring
i lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med
drycker.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och hemställer att rege

ringen föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 9 mars 1978.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:178 89

Innehåll

Propositionen ................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... ..... 1

Lagförslag........................................................................
. 2

1
Lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker 2

2
Lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror 3

3
Lag om ändring
i lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror 4

4
Lag om ändring
i lagen (1977: 293) om handel med drycker .... 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars
1978 6

1
Inledning ..................................................................... ..... 6

2
Bakgrund ...................................................................... 8

2.1 Inledning ............................................................... ..... 8

2.2 Tidigare behandling av frågan om
förbud mot alkohol- och tobaksreklam 8

2.2.1 Alkoholreklamen ........................................... 8

2.2.2 Tobaksreklamen .............................................. ... 10

2.2.3 Ändring år 1973 i
tryckfrihetsförordningen....... ... 12

2.2.4 Rekommendationer av vissa
internationella organ .... 13

2.3 Gällande bestämmelser............................................. ... 13

2.3.1 Lagstiftningen beträffande
tillverkning av och handel med alkoholdrycker m. m 13

2.3.2 Marknadsföringslagen .................................. ... 15

2.3.3 Författningsföreskrifter för
marknadsföring av alkoholdrycker 18

2.3.4 Andra normer än författningsregler
för alkoholdrycker 20

2.3.5 Författningsföreskrifter för
marknadsföring av tobaksvaror 21

2.3.6 Andra normer än författningsregler
för tobaksvaror . . 22

3 Föredraganden............................................................... 23

3.1 Allmänna överväganden ........................................... 23

3.2 Den närmare utformningen av
lagstiftningen............ 25

3.2.1 Allmänt .......................................................... ... 25

3.2.2 Tillämpningsområdet ........................................ 27

3.2.3 Grundregeln om särskild måttfullhet
................ 28

3.2.4 Annonsering i tidningar..................................... 32

3.2.5 Reklamen på försäljningsstället........................ 40

3.2.6 Upplysningsplikt i annonser.............................. 42

3.2.7 Anknytning till
marknadsföringslagen............... 44

3.2.8 Förhållandet till viss annan
lagstiftning............. 45

3.2.9 Ikraftträdande.................................................. ... 46

4
Upprättade
lagförslag..................................................... 46

5
Specialmotivering
....................................................... 47

5.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring

av alkoholdrycker...................................................... 47

5.2 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring

av tobaksvaror ......................................................... 54

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:178 90

5.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror 56

5.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen om handel med drycker 57

6 Hemställan ................................................... .. 57

7 Beslut .......................................................... .. 57

Bilaga
1 Sammanfattning av tobaks- och alkoholreklamutredning

ens betänkande ..................................... .. 58

Bilaga 2 Utredningens
lagförslag ............................ .. 67

Bilaga 3 Sammanställning
över remissyttrandena ...... .. 70

Utdrag
av lagrådets protokoll den 5 april 1978 .......... .. 87

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1978 .. 88

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780242

Doktrin (2)

  1. Michael Bogdan, EU-direktivet om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen, SvJT 1998 s. 532, på s. 540 · Fritt tillgänglig
  2. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis. Internationell privat- och processrätt 1986–1990, SvJT 1992 s. 475, på s. 493 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

103 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (79)

79 kopplingar i 34 dokument.

  1. SOU 2023:38 Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning s. 238 om s. 25 i texten
  2. Bet. 2022/23:KrU2 En förstärkt spelreglering om s. 24 i texten
  3. Prop. 2021/22:242 En förstärkt spelreglering s. 64 om s. 24 i texten
  4. Prop. 2021/22:200 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 156 om s. 2 · s. 161 om s. 36 · s. 161 om s. 49 i texten
  5. SOU 2021:22 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 99 om s. 47 · s. 320 om s. 2 · s. 320 om s. 28 · s. 324 om s. 36 · och 2 till i texten

Visa alla 34

Rättsfall (14)

14 kopplingar i 9 dokument.

  1. Patent- och marknadsöverdomstolen, mål PMÄ 6106-24 om s. 50 i texten
  2. NJA 2021 s. 1124 »Whiskybilderna« om s. 24 · om s. 28 · om s. 50 i texten
  3. PMÖD 2019:33 om s. 49 i texten
  4. PMÖD 2019:36 om s. 28 · om s. 49 i texten
  5. PMÖD 2018:5 om s. 29 i texten

Visa alla 9

Doktrin (10)

10 kopplingar i 8 dokument.

  1. Nordell, Marknadsrättens goodwillskydd, 2003 s. 105 om s. 51 · s. 160 i texten
  2. Linton, Konsumentskyddet över gränserna - särskilt inom EU, 2002 s. 263 om s. 48 · s. 394 i texten
  3. ERT 2023 s. 103 s. 104 om s. 53 i texten
  4. Lindskoug, Domsrätt och lagval vid elektronisk handel, 2004 s. 188 om s. 38 i texten
  5. ERT 2003 s. 572 s. 575 om s. 36 i texten

Visa alla 8