Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel

119 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 98 av 119 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:186, med förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 Regeringens proposition

1977/78:186

med
förslag till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel;

beslutad
den 27 april 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN
BURENSTAM LINDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa begränsade ändringar i lagen om tillfällig handel.

Tillstånd
till tillfällig handel skall fortfarande meddelas mycket restriktivt.
Huvudregeln är att tillstånd kan ges endast om handeln är av väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt. Särskilda skäl skall dock kunna beaktas.
Vidare föreslås lättnader för tillverkare att till allmänheten sälja varor som
de själva har tillverkat. Nya regler föreslås också som skall underlätta för
konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation och liknande.

1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 186

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel

Härigenom föreskrivs, att 1, 3, 4 och 9 §§ lagen (1975:
985) om tillfällig handel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Med tillfällig handel förstås i Med
tillfällig handel förstås i

denna lag att någon yrkesmässigt denna lag att någon på
ett av ho-

salubjuder medförda varor på ett nom tillfälligt begagnat försälj-

av honom tillfälligt begagnat för- ningsställe eller under kringföring

säljningsställe eller under kring- yrkesmässigt salubjuder varor som

föring. han för med sig.

Som tillfällig handel anses icke, 1. försäljning till
näringsidkare,

2. torghandel eller handel på 2. torghandel eller handel på

marknad, mässa eller utställning, sådan marknad som avses i kun

görelsen (1941: 206) med vissa be

stämmelser angående marknader

eller på mässa eller utställning,

3. handel
anordnad i samband 3. handel anordnad i samband

med sådan offentlig tillställning med sådan offentlig tillställning

som avses i 9 § allmänna ordnings- som avses i 9 § allmänna ordnings

stadgan (1956: 617), stadgan (1956: 617) eller i
samband

med sådan allmän sammankomst för framförande av
konstnärligt verk som avses i I § lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster.

4.
kringförings-
eller utomhus-handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på
stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som
regelmässigt saluföres eller framställes där,

5.
sedvanlig
auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

3 §1 Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt
tillstånd.

Tillstånd fordras dock icke för

1.
kringförings-
eller utomhus-handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på
stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som
regelmässigt saluföres eller framställes där,

2.
sedvanlig
auktionsförsäljning

1 Senaste lydelse 1975:1363.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Svensk medborgare och utlänning som har permanent uppehållstillstånd
får dock utan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och
alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning
som har permanent uppehållstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel
med tryckt skrift.

Föreslagen
lydelse

av lösöre som tillhör dödsbo eller

enskild person.

Svensk
medborgare och utlän ning som är bosatt här i riket och som har permanent
uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge
får utan tillstånd driva även tillfällig handel med livsmedel, blommor och
alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning
som nu har nämnts utan tillstånd driva tillfällig handel med tryckt skrift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillstånd
enligt 3 § får lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eller, i fråga om
andra varor, om särskilda skäl föreligger. I sistnämnda fall skall främst beaktas
om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Tillstånd
enligt 3 § får lämnas för handel med varor som tillhör konkursbo eller för
handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande
driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt framställes
där. I fråga om annan handel får tillstånd lämnas om den avsedda handeln är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt eller om annars särskilda skäl
föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
driver tillfällig handel, för vilken fordras tillstånd enligt denna lag, skall
genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i reklam och på kvitton och
emballage tydligt ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Tillståndsbeviset
skall i huvudskrift eller styrkt avskrift medföras vid handelns utövande och
visas upp vid an fordran.

Den som
driver tillfällig handel, för vilken ej fordras tillstånd enligt denna lag,
skall vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Beviset skall visas upp
vid anford-

Den som
driver tillfällig handel skall vid handelns utövande genom anslag i eller vid
försäljningsställe eller på annat sätt lämna tydlig uppgift om sitt namn samt
fast adress och telefonnummer. Om tillstånd fordras för handeln enligt denna
lag skall till köpare vid sammanträffandet överlämnas handling med nämnda
uppgifter.

Vidare skall, om tillstånd fordras enligt denna lag,
tillståndsbeviset i huvudskrift eller styrkt avskrift medföras vid handelns utövande
och visas upp vid anford-ran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikrafttirädan-det
och avser tillstånd för tid därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-04-27

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Burenstam Linder

Proposition
med förslag till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel

1
Inledning

Lagen
(1975: 985) om tillfällig handel (ändrad 1975: 1363) trädde i kraft den 1 juli
1976.

Under
hösten 1977 har inom handelsdepartementet, mot bakgrund av att från olika håll
har anförts att lagen inte har fungerat tillfredsställande, företagits en
översyn av lagen. Därvid har utarbetats promemorian (Ds H 1977: 3) Vissa
ändringar i lagen om tillfällig handel. Promemorian bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga A.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren (RA), Svea
hovrätt, rikspolisstyrelsen (RPS), kommerskollegium (KK),
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket, statens pris- och
kartellnämnd (SPK), statens invandrarverk (SIV), länsstyrelserna i Gävleborgs
län, Göteborgs och Bohus län, Kronobergs län och Norrbottens län,
länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), ordnings-stadgeutredningen (Kn 1977:
02), Svenska kommunförbundet, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Svenska
företagares riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Handelsanställdas
förbund och Svenska handelskammarförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO)
har hänvisat till det yttrande som har avgetts av Handels-anställdas förbund.

Svensk
industriförening och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har beretts
tillfälle att avge yttrande men förklarat sig avstå därifrån.

Remissinstanserna
har bifogat yttranden, RÅ från åklagarmyndighe-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 5

terna
i Stockholm och Göteborg, KK från Gotlands handelskammare, Västerbottens handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Stockholms handelskammare
samt handelskammaren i Gävle, länsstyrelsen i Gävleborgs län från Gävleborgs
läns köpmannaförbund och konsumentutskottet i Sandvikens kommun samt länsstyrelsen
i Kronobergs län från bl. a. konsumentnämnden i Växjö kommun.

Yttranden
över promemorian har dessutom inkommit från skrothan-delsutredningen (H 1974:
04) och Trädgårdsnäringens riksförbund.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga B.

2
Gällande rätt, förslagen i promemorian och remissyttrandena

I
fråga om innehållet i gällande rätt och förslagen i promemorian hänvisas till
bilaga A och i fråga om remissyttrandena till bilaga B.

3
Föredraganden 3.1 Inlednuig

Den
tillfälliga handeln regleras av lagen (1975: 985) om tillfällig handel som
trädde i kraft den 1 juli 1976 (ändrad 1975: 1363). Med tillfällig handel
förstås att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom
tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring. Som tillfällig
handel anses dock inte 1) försäljning till näringsidkare, 2) torghandel eller
handel på marknad, mässa eller utställning, 3) handel anordnad i samband med
sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956:
617, 9 § ändrad senast 1976: 1003), t. ex. idrottstävling, ckkusföreställning
samt tivoli-och marknadsnöjen, 4) kringförings- eller utomhushandel, vilken
utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande
driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs
där (s. k. kompletteringshandel) samt 5) sedvanlig auktionsförsäljning av
lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

För
att få driva tillfällig handel behövs tillstånd. Svensk medborgare och
utlänning som har permanent uppehållstillstånd får dock utan tillstånd driva
handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får,
förutom svensk medborgare, utlänning som nu har nämnts driva tillfällig handel
med tryckt skrift.

Fråga
om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum
eller, såvitt gäller vissa utlänningar, av kommerskollegium. Tillstånd får
lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eller, i fråga om andra varor, om
särskilda skäl föreligger. I sistnämnda fall skall främst beaktas om den
avsedda handeln är av väsentlig betydelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 6

från
konsumentsynpunkt. Talan mot tillståndsmyndighets beslut kan föras hos
regeringen. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter samt
skall avse ett eller flera varuslag och gälla för bestämt tillfälle eller under
viss tid, inte över tre år.

Om
tillstånd behövs för handeln skall tydlig uppgift om namn, fast adress och
telefonnummer anges på anslag i eller vid försäljningsställe, i reklam samt på
kvitton och emballage. Tillståndsbeviset skall i huvudskrift eller styrkt
avskrift medföras vid handeliis utövande. Om tillstånd inte behövs skall bevis
om namn och hemvist medföras. Bevis skall visas upp vid anfordran.

På
den tillfälliga handelns område gällde tidigare förordningen (1968: 654) om
tillfällig handel. Enligt denna förordning skulle tillstånd att driva
tillfällig handel i allmänhet meddelas om det inte förelåg skäl till antagande
att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte var lämplig att
driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. Vid tillståndsprövningen
skulle alltså inte beaktas om det från konsumentsynpunkt förelåg något behov av
försäljningen.

Sedan
olika krav hade framställts om en ändring av 1968 års förordning utarbetades
år 1973 inom handelsdepartementet en departementspromemoria (Ds H 1973: 3).

I
promemorian framhölls att den fråga som särskilt hade aktualiserat en utökad
reglering hängde samman med den fasta handelns intresse av att skyddas mot
konkurrens. Att tillfällighetsförsäljare vid en jämförelse i vissa hänseenden
hade ett förmånligare utgångsläge kunde dock enligt promemorian inte anses
motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta handelns
önskemål om skydd mot tillfällig handel kunde endast beaktas i den mån
konkurrensen från den tillfälliga handeln medförde nackdelar för konsumenterna
och samhället i stort. Det betonades att tillfällig handel som endast förekom
då och då på en ort i allrnänhet inte kunde utgöra någon fullgod ersättning
för den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från
konsumentsynpunkt om den tillfälliga handeln fick sådan omfattning att den slog
ut fast handel inom vissa branscher på en ort. Risken för ett sådant
utkonkurrerande borde inte lämnas obeaktad och talade för en vidgad reglering
av försäljningsformen.

Som
ytterligare skäl för en begränsning av handeln anfördes i 1973 års promemoria
även konsumenternas intresse av skydd mot undermåliga varor samt att de
begränsade kontrollmöjligheterna kunde främja bl. a. brott mot
skattelagstiftningen. Vidare framhölls bl. a. att de anställdas löne- och
sociala förmåner inte motsvarade vad som gällde för dem som arbetade inom den
fasta handeln samt att en snedvriden konkurrenssituation därigenom kunde
uppstå.

I
propositionen (prop. 1975: 52) med förslag till lag om tillfällig handel
anförde dåvarande departementschefen (s. 3536) att det från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 7

många
håll visserligen hade betonats vikten av fri konkurrens mellan olika försäljningsformer,
men att det samtidigt hade framhållits att de fria former under vilka
tillfällig handel förekom inte var acceptabla. Även departementschefen fann att
den kritik som hade anförts hade en sådan tyngd att en vidgad reglering av
handelsformen var nödvändig. Det framlagda lagförslaget antogs i väsentliga
delar av riksdagen (NU 1975/76: 3, rskr 1975/76: 32). Till stor del bygger
lagen på 1968 års förordning. I fråga om motiven till de bestämmelser som inte
har ändrats i sak hänvisas i förarbetena till vad som uttalades vid tillkomsten
av denna förordning (prop. 1968: 98, 3LU 1968: 3, rskr 1968: 333). Inom
handelsdepartementet har under hösten 1977, mot bakgrund av att från olika håll
har anförts att lagen om tillfällig handel inte har fungerat
tillfredsställande, företagits en översyn av lagen. I en upprättad departementspromemoria
(Ds H 1977: 3) har föreslagits vissa ändringar. Promemorian har remissbehandlats.

3.2
Allmänna synpunkter

De
förslag som redovisas i den föreliggande promemorian har begränsad räckvidd.
De innebär till större delen tekniska justeringar av den gällande regleringen
av den tillfälliga handeln. Innan jag går in på dessa förslag vill jag ta upp
några mera principiella frågor rörande regleringen.

Som
framgår av det föregående byggde lagstiftningen om tillfällig handel före 1975
års ändringar på principen om näringsfrihet. Vid tillståndsprövningen
beaktades i stort sett inte behovssynpunkter utan endast sökandens personliga
lämplighet. När dessa grundsatser övergavs år 1975, åberopades som skäl främst
vissa olägenheter för konsumenterna i samband med tillfällig handel.
Regleringen skärptes kraftigt med det uttalade syftet att starkt begränsa
förekomsten av denna handel sf orm.

Det
kan sättas i fråga om de långtgående inskränkningar i näringsfriheten som den
nuvarande regleringen innebär verkligen är nödvändiga för att man skall komma
till rätta med de olägenheter som har påtalats. Särskilt kan påpekas att
förutsättningarna för att ta till vara konsumenternas intressen under senare år
har förbättrats väsentligt genom olika konsumentpolitiska åtgärder. Vid
remissbehandlingen av den nu föreliggande promemorian har också några
remissinstanser anfört att en vidare översyn av regleringen bör göras. Bl. a.
finner näringsfrihetsombudsmannen (NO) liksom Sveriges industriförbund det principiellt
tveksamt främst från konkurrensbegränsningssynpunkt med en särskild reglering
inom den tillfälliga handelns område av den art som nu gäller. Statens pris-
och kartellnämnd (SPK) anför att tillfällig handel kan vara av väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 8

att
dels ge den stationära handeln konkurrens, dels erbjuda ett avvikande
sortiment eller tillhandahålla varor som inte saluförs av den stationära
handeln.

Mot
denna bakgrund kan det finnas skäl att, när ytterligare erfarenheter har
vunnits av den nuvarande regleringen, göra en vidare översyn av regleringen.

Jag
går härefter över till de förslag som läggs fram i promemorian. Utgångspunkten
för dessa förslag är att det från flera håll har sagts att lagen inte har
fungerat tillfredsställande samt att krav har framställts om ändringar. De
synpunkter som har framförts från bl. a. utövare av fast och tillfällig handel,
länsstyrelser, polismyndigheter samt regionala och kommunala
konsumentverksamheter sammanfattas i promemorian enligt följande.

1.
Lagen är i olika hänseenden
svårtolkad, bl. a. i fråga om vad som skall anses vara av väsentlig betydelse
från konsumentsynpunkt.

2.
Tillfälliga försäljningsformer
som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning.
Vidare synes tillfällig handel bedrivas förhållandevis ofta utan att behövligt
tillstånd sökes.

3.
Konsumenterna saknar ofta
möjlighet att nå tillfälliga försäljare för reklamation vid tillfälliga
försäljningsformer som inte omfattas av lagen.

4.
Tillståndsreglerna har från
vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför
liberalt.

I promemorian anförs att
översynen i huvudsak endast har gällt de frågeställningar som har aktualiserats
vid tillämpningen av lagen eller genom de framförda synpunkterna. De framlagda
förslagen syftar bl. a. till att minska möjligheterna att kringgå lagen och
till att ge konsumenterna bättre information om tillfälliga försäljare av
olika slag. Beträffande tillståndsprövningen föreslås att tillstånd också i
fortsättningen skall ges mycket restriktivt och att det i allmänhet måste
krävas att den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från
konsumentsynpunkt. En viss uppmjukning föreslås dock ske. Bl. a. skall
tillverkare i ökad utsträckning få sälja varor som de själva har tillverkat.

Förslagen
i promemorian har i det hela fått ett gynnsamt mottagande under
remissbehandlingen. Invändningar framförs visserligen på några punkter, men
flertalet remissinstanser delar uppfattningen att ändringar nu bör göras inom
ramen för lagstiftningen för att främst komma till rätta med förekommande
oklarheter och missförhållanden. Även jag finner det lämpligt att göra vissa
ändringar. Jag kommer i det följande att behandla de olika förslagen i
promemorian.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 9

3.3
Regleringens tlUämpningsområde m. m.

Som
jag tidigare har anfört (avsnittet 3.1) anses vissa försäljningsformer, bl. a.
torghandel och handel på marknad, inte som tillfällig handel.

I
promemorian föreslås en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Alla
tillfälliga försäljningsformer, med undantag av försäljning till näringsidkare,
som kan falla in under begreppet tillfällig handel bör enligt promemorian
anses som sådan handel. Avsikten med den föreslagna utvidgningen är dock inte
att i motsvarande mån utvidga kravet på tillstånd för att få driva handeln. I
stället är syftet att försäljningsformerna skall föras in under bestämmelserna
om skyldighet för tillfällighetsförsäljarna att lämna uppgift om sitt namn m. m.
Beträffande torghandel och handel på marknad föreslås dock att denna handel
skall underkastas samma reglering som gäller för tillfällig handel med
livsmedel m. m. (jfr avsnittet 3.1), dvs. handeln får utan särskilt tillstånd
drivas endast av svensk medborgare och utlänning som har en viss fast
anknytning till Sverige.

I
promemorian anförs att den som driver tillfällighetsförsäljningar i de former
som f. n. inte faller in under begreppet tillfällig handel inte heller omfattas
av bestämmelserna i lagen om tillfällig handel rörande skyldighet att lämna uppgift
om sitt namn m. m. Möjligheten till reklamation är därför ofta helt
obefintlig. Beträffande torghandeln framhålls dock att innehavare av fast
saluplats i allmänhet enligt lokala stadgor är skyldig att ha en namnskylt på
saluståndet.

Enligt promemorian har
vissa krav framställts om en bättre kontroll av främst torghandeln och handeln
på marknad. Torghandeln förefaller enligt promemorian ha ändrat karaktär och
alltmer kommit att avse varor som tidigare inte har förekommit i någon större
utsträckning på torgen. Ett tillståndssystem som avser all torghandel eller
endast vissa varor bör dock inte genomföras. Inte heller bör handeln på marknad
regleras på motsvarande sätt. Genom vad som har föreslagits beträffande
torghandeln och handeln på marknad kan dock enligt promemorian från
konsumentsynpunkt vinnas den fördelen att denna handel kommer att bedrivas
under mera fasta och kontrollerbara former, vilket bl. a. torde kunna
underlätta för konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation och
liknande.

Vad
som har föreslagits har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser, men några instanser har kritiska synpunkter beträffande
förslaget rörande torghandel och handel på marknad.

Jag
delar uppfattningen att skäl talar för att ändringar bör göras som syftar till
att underlätta för konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation
och liknande. Däremot finner jag, mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört
om behovet av den nuvarande regleringen (avsnittet 3.2), inte anledning att
överväga några ändringar som innebär

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 10

ett
mera långtgående tillståndstvång än vad som f. n. gäller.

De
framställda kraven om ändringar har gällt främst torghandeln. Vid lagens
tillkomst anfördes (prop. 1975: 52 s. 39) att eventuella problem avseende denna
handel bäst torde kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid dessas
uthyrning av torgplatser. Ordningsstadgeutred-ningen (Kn 1977: 02) och Svenska
kommunförbundet anser att denna handel alltjämt bör kunna falla utanför
regleringen. Det framhålls att handeln regleras bl. a. genom lokala
torghandelsstadgor, i vilka regelmässigt finns föreskrifter som tillgodoser
det föreslagna informationssyftet. Med hänsyn till vad sålunda har anförts
vill jag inte nu föreslå någon ändring beträffande torghandeln.

Handeln på marknad är
underkastad reglering i kungörelsen (1941:' 206) med vissa bestämmelser
angående marknader (ändrad senast 1951: 657). Enligt ordningsstadgeutredningen
kommer regleringen av marknader att ses över. Jag delar utredningens
uppfattning att det därför f.n. inte är motiverat att föra in denna handel
under lagen om tillfällig handel.

Enligt
min uppfattning föreligger inte heller tillräckligt starka skäl från
konsumentsynpunkt att under regleringen föra in försäljningsformer som handel
på mässa och utställning eller handel anordnad i samband med offentlig
tillställning. Denna handel får ses främst som ett komplement till en
verksamhet som inte utgör tillfällig handel. I allmänhet torde det inte
föreligga någon svårighet för konsumenterna att få reda på vem som har anordnat
försäljningen. Vidare bör beaktas att erforderliga ordningsföreskrifter för
handel vid offentlig tillställning kan meddelas med stöd av allmänna ordningsstadgan.

I
övrigt ansluter jag mig till vad som har föreslagits i promemorian. Som
tillfällig handel bör således anses dels s. k. kompletteringshandel, exempelvis
försäljning från butiksfordon som utgår från en fast butik, dels sedvanlig
auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person. Liksom
tidigare skall dock dessa former av handel få bedrivas utan särskilt
tillstånd. Genom den föreslagna ändringen kommer denna handel att omfattas av
bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgift om namn m. m. Hithörande frågor
kommer jag att behandla närmare i avsnittet 3.5.

I
promemorian föreslås vidare smärre ändringar som syftar till att undanröja
vissa oklarheter, bl. a. vad gäller regleringens tillämplighet på vissa former
av s. k. orderupptagningar. Jag avser återkomma härtill i specialmotiveringen
(avsnittet 5).

3.4
Tillståndsprövningen

Som
tidigare har nämnts (avsnittet 3.1) får tillstånd i den mån sådant behövs
lämnas i fråga om handel med andra varor än sådana som tillhör konkursbo endast
om särskilda skäl föreligger. Därvid skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 11

främst
beaktas om handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Vid tillkomsten av denna
bestämmelse anförde föredraganden (prop. 1975: 52 s. 37) att utgångspunkten vid
tillståndsprövningen var att tillstånd skulle ges mycket restriktivt. I regel
skulle konsumentintressena tillmätas avgörande vikt. Endast i undantagsfall
torde det kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kom i fråga. För
att en försäljning skulle kunna sägas ha väsentlig betydelse från
konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den täckte ett behov hos
konsumenterna, vilket inte annars kunde tillgodoses på orten. Riksdagen (NU
1975/76: 3, rskr 1975/76: 32) anslöt sig till de allmänna riktlinjerna för
tillståndsprövningen men förutsatte att det vid tillståndsprövningen skulle
tas berättigad hänsyn till sedan många år verksamma, seriöst arbetande gårdfari-handlares
önskemål att inte behöva lämna sitt yrke.

Tillståndsreglerna
har enligt promemorian från vissa håll ansetts till-lämpas alltför restriktivt
och från andra håll alltför liberalt. Vidare har synpunkter framförts om att
reglerna är svårtolkade.

I likhet med vad söm
anförs i promemorian och vilket har godtagits av det övervägande antalet reihissinstanser
anser jag att utgångspunkten vid tillståndsprövningen alltjämt bör vara att
tillstånd skall meddelas restriktivt samt att det i allmänhet måste krävas att
handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Jag avser i
specialmotiveringen (avsnittet 5) återkomma till frågor som har uppkommit vid
tolkningen av vad som skall anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Vid
tillämpningen av regleringen har enligt promemorian ibland konstaterats att
vissa omedelbara negativa ekonomiska eller sociala konsekvenser med stor
sannolikhet skulle bli följden för sökanden om den tillfälliga handeln inte
tilläts förekomma. Om särskilda skäl föreligger bör därför enligt promemorian
hänsyn kunna tas till omständigheter som saknar större betydelse från
konsumentsynpunkt.

I promemorian anförs att
omständigheter som hänför sig till sökandens personliga förhållanden ibland
torde kunna utgöra särskilda skäl att meddela tillstånd. Så kan vara fallet om
tillfällig handel bedrivs av personer som är äldre eller har något allvarligt
handikapp och som har denna form av försäljning som huvudsaklig
försörjningskälla. Dessa personer torde ofta ha stora svårigheter att kunna
övergå till annan lämplig sysselsättning. Vidare bör enligt promemorian
beaktas att en avveckling av en rörelse under vissa förhållanden kan bli
följden av att tillfällig handel inte får förekomma. Från allmän synpunkt måste
det vara önskvärt att motverka de omfattande negativa ekonomiska och sociala
konsekvenser som en avveckling av en rörelse ibland kan föra med sig. Om
exempelvis en etablerad rörelse sedan länge är inriktad huvudsakligen på
tillfällig handel och det är förenat med påtagliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 12

olägenheter
att övergå till någon annan försäljningsform bör enligt promemorian särskilda
skäl kunna föreligga att lämna tillstånd. Eftersom tillstånd kan ges endast för
begränsad tid, får vid förnyad ansökan prövas huruvida sådana förutsättningar
för tillstånd alltjämt föreligger.

I
promemorian anförs vidare att den som före regleringens ikraftträdande, dvs.
före den 1 juli 1976, inte har bedrivit tillfällig handel som regel inte torde
kunna göra gällande att särskilda skäl föreligger. Om tillstånd meddelas kan
det enligt promemorian finnas särskild anledning att förbinda tillståndet med
villkor och föreskrifter. Det framhålls att förekommande olägenheter ibland
torde kunna motverkas på så sätt att tillstånd lämnas endast för en kortare tid
för att bereda sökanden tillfälle att avveckla rörelsen eller avyttra
inneliggande lager.

Vad
som har föreslagits i det här avseendet har nästan genomgående vunnit
anslutning eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Endast ett
fåtal remissinstanser har framfört några sakliga invändningar. Sveriges
köpmannaförbund är sålunda negativt inställd till att ökad hänsyn skulle tas
till sociala skäl och menar bl. a. att en sådan regel konmier att leda till
tolkningssvårigheter. Enligt förbundet kommer i längden den bofasta handeln att
drabbas av en alltför liberal tillstånds-givning. Handelsanställdas förbund
finner det märkligt att en lagstiftning inte skall gälla för vissa personer på
gmnd av s. k. "personliga" eller "särskilda" skäl.
Förbundet finner det inte heller acceptabelt att motivera viss verksamhet med
sysselsättnings- eller sociala skäl.

Som jag nyss har anfört
finns redan enligt nu gällande bestämmelser möjlighet att i undantagsfall
meddela tillstånd att driva tillfällig handel på grund av att särskilda skäl
föreligger. Bl. a. kan i vissa speciella fall hänsyn tas till sökandens
önskemål att inte behöva lämna sitt yrke. Enligt min mening har de hittills vunna
erfarenheterna av lagstiftningen klart visat att den föreslagna justeringen är
motiverad. I promemorian har närmare utvecklats vad som vid sidan av rena
konsumentintressen bör kunna innefattas i begreppet särskilda skäl. De
invändningar som har kommit från enstaka håll synes grunda sig på uppfattningen
att vad som har uttalats skulle leda till att, trots att från konsumentsynpunkt
något behov av handeln inte föreligger, allt flera skulle få bedriva
tillfällig handel. Enligt min mening är dessa farhågor överdrivna. Förslaget
innebär inte annat än att tillstånd alltjämt skall meddelas mycket restriktivt
och att vid bedömningen främst skall beaktas om den avsedda handeln är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Endast i speciella undantagsfall torde
tillstånd kunna meddelas på gmnd av sådana särskilda skäl som här har berörts.
Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till promemorians förslag i denna
del.

I
promemorian föreslås vidare att tillverkare i ökad utsträckning skall få sälja
de varor som de själva har tillverkat.

Som
jag tidigare har anfört (avsnittet 3.1) anses s. k. kompletterings-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 13

handel
f. n. inte som tillfällig handel. Därmed avses kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på
stadigvarande driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs
eller framställs där. Särskilt tillstånd behövs således inte för sådan handel.

I promemorian konstateras
att den nuvarande regleringen innebär att den som bedriver verksamhet på ett
fast driftställe måste söka tillstånd om han tillfälligtvis vill använda sig av
en annan lokal, exempelvis för en tillfällig utförsäljning. Från
konsumentsynpunkt torde det enligt promemorian ofta vara likgiltigt om den
tillfälliga handeln bedrivs utomhus eller inomhus.

Enligt förslaget bör tUlstånd
kunna ges för handel med varor som sökanden regelmässigt tillverkar på det
fasta driftstället. Därigenom skulle enligt promemorian underlättas för
inhemska företag som saknar fasta försäljningsställen att få avsättning för
sina produkter. Någon motsvarande bestämmelse föreslås dock inte beträffande
den som inte tillverkar utan endast säljer varor på driftstället. I det fallet
bör emellertid enligt promemorian, om tillfällig handel skall bedrivas inom
samma ort som den där driftstället är beläget, särskilda skäl föreligga för att
meddela tillstånd. Det kan exempelvis gälla en utförsäljning av ett varulager
eller en tillfällig omlokalisering av handeln på grand av en ombyggnad.

Den
föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora
flertalet remissinstanser. Endast tre remissinstanser har uttalat sig mot
förslaget i denna del. Handelsanställdas förbund motsätter sig sålunda en
ändring av tillståndsreglerna. Ett par länsstyrelser anför vidare bl. a. att
förslaget skulle kunna medföra en omfattande ökning av den tillfälliga handeln
och få negativa konsekvenser för den fasta handeln samt att som ytterligare villkor
bör krävas att de sedvanliga distributionskanalerna inte går att utnyttja.

För egen del vill jag
framhålla att förslaget i denna del ligger i linje med de allmänna strävandena
att näringspolitiken bör utformas bl. a. så att mindre och medelstora företag
får goda utvecklingsmöjligheter. Det torde vara främst dessa företag, vilka
spelar en viktig roll i näringslivsutvecklingen, som saknar fasta
försäljningsställen och som kanske inte heller utnyttjar de sedvanliga
distributionskanalerna. Enligt min uppfattning bör man därför i möjlig mån
utforma regleringen så att denna inte inverkar hämmande på dessa företags
verksamhet. Jag vill inte bestrida att förslaget innebär en uppmjukning av
regleringen som sannolikt kommer leda till en i någon mån ökad förekomst av
viss tillfällig handel. Det stora flertalet remissinstanser har stött
promemorians förslag. Mot bakgrund härav och då några avgörande skäl inte har
anförts mot detsamma förordar jag att den föreslagna ändringen genomförs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 14

3.5
Upplysningsplikten

Som
tidigare har nämnts (avsnittet 3.1) skäll den som driver tillstånds-pliktig
tillfällig handel genom bl. a. anslag i eller vid försäljningsställe tydligt
ange sitt namn m. m. Om tillstånd inte behövs skall bevis om namn och hemvist
medföras.

I
promemorian föreslås att den som driver tillfällig handel vid handelns
utövande genom anslag i eller vid försäljningsställe, på kvitton eller
emballage eller på annat sätt tydligt skall ange sitt namn samt fast adress och
telefonnummer. Det framhålls i promemorian att konsumentens behov av
information är särskilt framträdande när det gäller tillfällighetsförsäljningar.
Om tillstånd inte behövs för handeln, exempelvis vid försäljning av livsmedel och
blommor, krävs endast att säljaren är försedd med bevis om namn och hemvist.
Vidare anförs att den skyldighet som åvilar den som bedriver tillståndspliktig
handel får betydelse endast i den mån försäljaren verkligen använder sig av
exempelvis försäljningsställe eller kvitton.

Det
helt övervägande antalet remissinstanser har ställt sig positiva eller har inte
haft något att erinra mot förslaget i denna del. Det framhålls bl. a. att det
är ett rimligt krav att konsumenten utan egen ansträngning eller begäran vid
varje handelstillfälle skall upplysas om försäljarens namn samt att detta är
väsentligt om konsumenten vill nå försäljaren för reklamation.

Jag
delar uppfattningen att det bör uppställas ett absolut krav på att den som
bedriver tillfällig handel, såväl tillståndspliktig som inte tillståndspliktig,
vid handelns utövande på ett eller annat sätt lämnar tydlig uppgift om sitt
namn m. m. Som framhålls i promemorian är det av stor betydelse från
konsumentsynpunkt att tillfällighetsförsäljarna inte uppträder anonymt så att
de därigenom kan undandra sig ansvaret för sålda varor.

Vidare
föreslås i promemorian att den som driver tillståndspliktig tillfällig handel
skall överlämna en särskild handling, exempelvis ett kvitto, med den angivna
informationen. Det finns enligt promemorian anledning anta att konsumenten, om
inte kvitton eller liknande förekommer, inte alltid lägger på minnet de
uppgifter som kan förekomma exempelvis på anslag och att det därför kan bli
svårt att senare få tag i säljaren.

De
flesta remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad som nu har
föreslagits. Några remissinstanser har dock uttalat en viss tveksamhet, bl. a.
med hänsyn till att det i och för sig borde vara lättare att få tag i den
säljare som har tillstånd och som således är registrerad hos
tillståndsmyndigheten. Vidare har anförts att en särskild handling borde
överlämnas endast om varorna har ett visst minsta värde.

Jag
vill för min del ansluta mig till vad som har föreslagits i prome-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 15

morian.
Redan enligt nu gällande bestämmelser är den som driver tillståndspliktig
tillfällig handel skyldig att på bl. a. förekommande kvitton och emballage ange
sitt namn m. m. En bestämmelse som innebär att en särskild handling, exempelvis
ett kvitto, måste överlämnas torde inte medföra någon större olägenhet för
försäljaren. Däremot skulle en sådan bestämmelse väsentligt underlätta för
konsumenten om denne vid ett se- . nare tillfälle av olika anledningar vill
komma i kontakt med säljaren. Någon motsvarande bestämmelse bör dock inte
gälla beträffande den handel som inte kräver särskilt tillstånd, exempelvis
handeln med livsmedel m. m. Denna handel bedrivs vanligtvis under mera fria
former och torde förhållandevis ofta omsätta varor av mindre värde.

Enligt
de nuvarande bestämmelserna skall den som driver icke till-' ståndspliktig
tillfällig handel vara försedd med bevis om namn och hemvist. I promemorian
föreslås ingen ändring i detta avseende. Med hänsyn till vad jag har föreslagit
om en absolut skyldighet för säljaren att lämna uppgift om sitt namn m. m.
saknas dock anledning att behålla denna bestämmelse.

3.6 Sanktioner

Enligt
gällande bestämmelser kan den som utan tillstånd driver tillfällig handel
dömas till dagsböter. Den som bryter mot bestämmelserna om skyldighet att ange
sitt namn m.m. kan dömas till böter, högst 500 kr. I promemorian föreslås ingen
ändring i dessa regler.

Några
remissinstanser, bl. a. konsumentverket, anser att straffsanktionen inte har
haft en tillräckligt preventiv effekt och förordar en straffskärpning. Jag
ansluter mig dock till uppfattningen i promemorian att förekommande
missförhållanden bör kunna lösas på annat sätt än genom en straffskärpning, bl.
a. genom en vidgad information och ökade kunskaper om lagens innehåll.

3.7 Ikraftträdande

Den
ändrade lagstiftningen bör träda i kraft deii 1 januari 1979. Lagen i dess nya
lydelse bör tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och
avser tillstånd för tid därefter. De föreslagna ändringarna torde inte medföra
några övergångsproblem.

4
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 16

5
Specialmotivering

I §

Första
stycket upptar en definition av begreppet "tillfällig handel".
Stycket har omarbetats i syfte att närmare klargöra regleringens tillämplighet
på vissa former av s. k. orderupptagningar.

I
promemorian konstateras att regleringen endast avser salubjudande av medförda
varor samt att försäljningsformer som innebär enbart orderupptagning inte
omfattas av regleringen. Om orderupptagningen avser varor som medförs är
verksamheten dock som regel att anse som tillfällig handel oavsett om leverans
av de salubjudna varorna sker vid ett senare tillfälle eller ej. Regleringen
synes emellertid enligt promemorian kurma kringgås på det sättet att
orderupptagningen avser endast varor som förvaras på en annan plats. De
förevisade varorna kan dock vara av samma slag som de varor som hålls i lager.
Leverans av de beställda varorna kan sedan ske inom kort tid, särskilt om varorna
förvaras inom samma ort som den där orderupptagningen äger rum.

Vissa
former av de kritiserade orderupptagningarna förefaller enligt promemorian att
bedrivas på ett sådant sätt att de bör rubriceras som tillfäUig handel. Vissa
ytterligare former bör, för att syftet med regleringen inte skall undergrävas,
lämpligen kunna jämställas med salubjudande av medförda varor. Att definitionsmässigt
skilja dessa former från de former av orderupptagning som inte bör omfattas av
regleringen kan emellertid vara förenat med vissa svårigheter. Liksom tidigare
bör exempelvis orderupptagning genom utsända agenter få förekomma. I den mån
orderupptagningen avser varor som förvaras på ett stadigvarande driftställe
eller lager bör orderupptagningen inte jämställas med saluhållande av medförda
varor. Om däremot orderupptagningen avser varor som förvaras på ett lager,
vilket inte är stadigvarande utan i stället, i likhet med själva
orderupptagningen, flyttas från en ort till en annan bör dock orderupptagningen
jämställas med ett salubjudande av medförda varor. För att detta klarare skall
framgå bör bestämmelsen enligt promemorian utformas så att med tillfällig
handel avses salubjudande av varor som man för med sig.

Jag
vill till en början erinra om att regleringen avser salubjudande av medförda
varor. De försäljningsformer som undantas utmärks av att säljaren inte för
varorna med sig. En säljare kan inte undgå regleringen genom att enbart t. ex.
en viss tid uppskjuta överlämnandet av de försålda medförda varorna (jfr prop.
1968: 98 s. 206). Därav följer att vissa former av s. k. orderupptagningar
redan enligt nu gällande bestämmelser får betraktas som tillfällig handel.
Däremot synes det oklart om regleringen avser även det fallet att säljaren salubjuder
varor som visserligen inte medförs till försäljningsstället men som ändå
medförs av säljaren när denne förflyttar sig mellan exempelvis skilda orter för
att bedriva

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 17

tillfällig
försäljningsverksamhet med varorna. Förslaget att en verksamhet av denna art
bör jämställas med ett salubjudande av medförda varor och således omfattas av
regleringen har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Även
jag ansluter mig härtill.

I
fråga om den lagtekniska utformningen anför ett par remissinstanser att
förslaget knappast innebär något förtydligande. Genom den föreslagna ändringen
och vad som här uttalas anser jag dock att den närmare innebörden av
bestämmelsen klarläggs.

I
promemorian lämnas vissa synpunkter angående tolkningen av begreppet
"tillfälligt begagnat försäljningsställe".

Enligt promemorian bör vid
bedömningen hänsyn tas främst till i vilken omfattning försäljningsstället
hålls öppet för allmänheten för försäljning. Den omständigheten att
försäljningsstället disponeras av säljaren för en längre tid exempelvis genom
årskontrakt måste anses vara av mindre betydelse vid bedömningen. Att ett
försäljningsställe som utnyttjas endast under några få dagar om året är att anse
som tillfälligt begagnat är uppenbart. Om däremot försäljningen sker under
sedvanlig affärstid under några månaders tid torde detta tala för att
försäljningsstället bör anses som fast. I vissa fall kan det, framhålls det i
promemorian, ligga i sakens natur att en försäljning sker under en mera begränsad
tidsperiod och att försäljningsstället ändå får bedömas som fast. Så kan vara
fallet om försäljningen sker genom ett regelbundet utnyttjande av fasta
försäljningslokaler, exempelvis på en turistort där det periodvis under året
samlas ett större antal människor.

Vid
bedömningen måste också, framhålls det i promemorian, hänsyn tas till
försäljningsställets beskaffenhet. Sålunda bör försäljning från ett utomhusstånd,
även om försäljning skulle förekomma regelbundet på en och samma plats under en
längre tid, som regel bedömas som tillfällig handel.

Vad
som har anförts i promemorian har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. Även jag biträder de anförda synpunkterna.

Jag
vill här tillägga att med yrkesmässigt salubjudande bör förstås en försäljning
som ingår som ett led i en av säljaren självständigt bedriven verksamhet av
ekonomisk natur. Praktiskt sett innebär detta att säljaren skall vara
näringsidkare och att försäljningen skall ske i hans näringsverksamhet.
Försäljning avseende alster av egen konstnärlig verksamhet anses däremot i det
här sammanhanget (jfr prop. 1968: 98 s. 213 och 215) inte som yrkesmässig
försäljning.

Andra
stycket upptar vissa försäljningsformer som inte anses som tillfällig handel.

Begreppet
"marknad" förtydligas för att understryka att undantaget gäller
endast sådana marknader som avses i kungörelsen (1941: 206) med vissa
bestämmelser angående marknader, dvs. sådan marknad som av länsstyrelse har
införts i länsJiungörelserna.

2
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 186

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 18

Handel
anordnad i samband med offentlig tillställning anses inte som tillfällig
handel. En komplettering görs med anledning av en ändring i allmänna
ordningsstadgan. Enligt lagen (1976: 1003) om ändring i allmänna
ordningsstadgan (1956: 617) utgick nämligen sådana tillställningar som
teaterföreställning, konsert och biografföreställning ur uppräkningen i 9 §
ordningsstadgan. Genom lagen (1976: 1005) om ändring i lagen (1956: 618) om
allmänna sammankomster gjordes denna lag tillämplig på allmänna sammankomster
för framförande av konstnärligt verk, t. ex. teaterföreställningar, konserter
och biografföresfäll-ningar. Genom ändringen kan det synas som öm sådana
tillfällighetsförsäljningar som anordnas i samband med bl. a.
teaterföreställning, konsert och biografföreställning ej längre undantas från
lagen om tillfällig handel. Någon sådan ändring har dock inte varit avsedd.

De
försäljningsformer som tidigare upptogs i andra stycket under punkterna 4 och
5, viss kringförings- eller utomhushandel samt sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person, förs över till 3 § andra
stycket.

3 §

Enligt
huvudregeln i första stycket får tillfällig handel drivas endast efter särskilt
tillstånd.

I
andra stycket upptas vissa undantag från huvudregeln. Till detta stycke har, av
skäl som har anförts i avsnittet 3.3, förts över de försäljningsformer som
tidigare enligt 1 § andra stycket punkterna 4 och 5 inte ansågs som tillfällig
handel. Någon ändring beträffande den närmare innebörden av
försäljningsformerna avses inte.

Med
anledning av vad bl. a. skrothandelsutredningen (H 1974: 04) har anfört om
behovet av ätt ytterligare klargöra vilka auktionsformer som inte omfattas av
tillståndskravet vill jag anföra följande. Beträffande undantaget för viss
auktionsförsäljning anfördes i prop. 1975: 52 (s. 37) att undantaget avsåg
endast försäljning, av lösöre som ägs av dödsbo eller enskild person och alltså
inte försäljning av lösöre som har förvärvats från dödsbo eller enskild. Det
fanns ett påtagligt behov av att kunna avyttra sådan egendom i ett dödsbo genom
en tillfälligt anordnad auktionsförsäljning. Samma behov kunde föreligga i
fråga om lösöre även i andra fall, t. ex. när någon flyttade till en mindre
bostad eller upphörde att driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla dessa
fall var att det var fråga om begagnat gods som traditionellt såldes genom
auktion.

Av
det anförda framgår att en auktionsförrättare inte kan undgå kravet på
tillstånd genom att exempelvis på en dödsboauktion sälja eget lösöre även om
detta har förvärvats från ett dödsbo. Vidare måste undantaget från
tillståndsplikten anses omfatta endast försäljning av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 19

i
huvudsak hela lösörebon eller inte helt obetydliga delar av sådana. En
försäljning som avser diverse föremål som har inlämnats från flera olika
dödsbon eller enskilda personer kräver således i princip tillstånd. Givetvis är
den som yrkesmässigt anordnar auktionsförsäljning skyldig att söka tillstånd,
om förutsättningarna i övrigt för tillfällig handel är uppfyllda och
försäljningen inte är av sådant slag att den är undantagen från
tillståndsplikt.

Enligt
tredje stycket som i huvudsak motsvarar nuvarande 3 § andra stycket är handel
med vissa angivna varor undantagna från kravet på särskilt tillstånd. Här görs
den ändringen att med svensk medborgare jämställs utlänning som är bosatt här i
riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i annat
nordiskt land. Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1968: 555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket (ändrad senast
1975: 1361).

Med
anledning av vad en remissinstans har anfört om att begreppet "alster av
inhemsk hemslöjd" vore oklart vill jag påpeka att detta givetvis inte kan
anses omfatta fabriksmässigt tillverkade varor eller alster av ufländskt
ursprung (jfr prop. 1968: 98 s. 217218).

4 §

Paragrafen
innehåller de i avsnittet 3.4 föreslagna reglerna för tillståndsprövningen. I
fråga om varor som tillhör konkursbo avses ingen ändring. Liksom f. n. gäller
samma regler för utländska och svenska rättssubjekt.

Huvudregeln
är alltjämt att tillstånd skall meddelas endast om handeln är av väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt. Beträffande tillståndsprövningen i detta
avseende uttalas i promemorian bl. a. följande.

För
att tillfällig handel skall kunna sägas vara av väsentlig betydelse från
konsumentsynpunkt måste det krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna,
vilket annars inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar. Tillfällig handel
på en ort där det finns fast handel med varor av samma slag kan i allmänhet
inte anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller
tillfällig handel på andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns
betydelse från konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid
en konsument rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan.

I
promemorian anförs vidare att de uppoffringar som konsumenten rimligen bör få
godta eller de krav som bör kunna uppställas på varornas tillgänglighet måste
variera med hänsyn bl. a. till varornas beskaffenhet och till de vitt skilda
förutsättningarna på olika orter och inom olika regioner. Det är därför
knappast möjligt att ange några

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 20

generella
normer som bör tillämpas vid bedömningen. Enligt promemorian kan dock vissa
riktlinjer ställas upp för bedömningen. När det gäller mindre ofta återkommande
varuinköp bör konsumenten i allmänhet godta större uppoffringar i fråga om bl.
a. restid än i fråga om ofta återkommande inköp. Vidare bör i allmänhet inte
tillfällig handel få bedrivas i sådan närhet av orter med likartad fast handel
att det' menligt påverkar den fasta handelns förmåga att stadigvarande svara
för varuförsörjningen.

Handelns
huvudsakliga inriktning bör enligt promemorian i allmänhet också beaktas vid
bedömningen. Handeln kan exempelvis vara huvudsakligen inriktad på orter inom
områden, där avståndet i de flesta fall är förhållandevis kort till närmast
belägna ort med fast handel med varor av samma slag. I ett sådant fall torde
det enligt promemorian inte vara allmänt angeläget att handeln får bedrivas
trots att kanske några av berörda orter är belägna på ett förhållandevis långt
avstånd från ort med fast handel. Om däremot handeln huvudsakligen är inriktad
på glesbygdsområden, där avståndet i de flesta fall är betydände till närmast
belägna ort med fast handel med varor av samma slag, kan det å andra sidan
finnas anledning att tillåta den tillfälliga handeln.

Den
tillfälliga handeln kommer i allmänhet, framhålls det i promemorian, att
ställas i relation till den fasta handeln. Vissa krav bör kunna uppställas på
den fasta handeln vad gäller dess varor i bl. a. pris-och kvalitetshänseende.
Det torde ligga i sakens natur att den tillfälliga handeln ofta kan tillhandahålla
varor till ett lägre pris än den fasta handeln, vilket i och för sig kan vara
ett konsumentintresse. Denna omständighet bör dock endast sammantaget med andra
faktorer kunna leda till den bedömningen att den tillfälliga handeln bör få
tillåtas förekomma.

I
promemorian erinras vidare om att samhället har vidtagit vissa åtgärder som
syftar till att trygga medborgarnas varuförsörjning samt att ett förslag (prop.
1977/78: 8) har lagts om åtgärder för att ytterligare förbättra
varuförsörjningen. Vid tillståndsprövningen bör enligt promemorian i allmänhet
beaktas förekommande planer vad gäller varuförsörjningen så att tillfällig
handel inte tillåts förekomma i sådan omfattning att syftet med dessa planer
motverkas.

Varornas
karaktär kan enligt promemorian ibland vara av särskild betydelse vid
bedömningen. I vissa fall torde den tillfälliga handeln kunna tillhandahålla
sådana varor att handeln bör få förekomma trots förekomsten av likartad fast
handel. Det anförs som ett exempel att det måste anses vara från allmän
synpunkt önskvärt och i konsumenternas intresse att varor av så speciell
karaktär som originalkonst och grafik kan spridas och utbjudas i så obundna
former som möjligt.

I
promemorian understryks slutligen att tillstånd att driva tillfällig handel
liksom f. n. inte får lämnas om sökanden är olämplig att driva

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 21

sådan
handel eller om andra omständigheter talar emot att tillstånd lämnas.

De
synpunkter som har redovisats i promemorian om vad som i allmänhet bör beaktas
vid bedömningen har som regel inte föranlett någon erinran under
remissbehandlingen. Ett par remissinstanser framhåller att den tillfälliga
handeln kan ha en positiv betydelse för konsumenterna, särskilt i glesbygder.
Det anförs också att de varor som bjuds ut i vissa fall kan vara svåra att köpa
på annat sätt än genom tillfällig handel. Konsumentverket understryker
betydelsen av att hemkonsulenterna deltar i ärendenas behandling samt menar
att yttrande regelmässigt bör inhämtas från konsumentverksamheten i den kommun
där handeln är avsedd att bedrivas. Vidare framhåller konsumentverket vikten
av att tillfällig handel beaktas i kommunernas varuförsörjningsplanering. Härigenom
förbättras samhällets möjligheter att bibehålla en väl fungerande varudistribution
för konsumenterna.

Även jag ansluter mig till
vad som har anförts i promemorian. Jag vill här erirura om att riksdagen hösten
1977 har antagit ett förslag (prop. 1977/78: 8, NU 1977/78:14, rskr 1977/78:
43) till riktlinjer för samhällets åtgärder på distributionsområdet. Förslaget
innebär bl. a. att den nuvarande försöksverksamheten med statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd skall byggas ut fr. o. m. den 1 juli 1978.
Enligt förslaget bör en planering av varuförsörjningen genomföras av kommunerna
för områden där förekommande service är eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder
blir aktuella (jfr SFS 1978: 186).

Som
konsumentverket anför är det i allmänhet lämpligt att konsumentverksamheten i
den kommun där den tillfälliga handeln är avsedd att bedrivas får tillfälle att
inkonmia med syhpunkter vid tillståndsprövningen. Enligt min uppfattning sker
detta också vanligen. Det kan också i allmänhet vara av värde att hemkonsulenterna,
vilka är knutna till länsstyrelserna, får tillfälle att avge synpunkter till
underlag för bedömningen.

I
den allmänna motiveringen har jag föreslagit att den som regelmässigt
tillverkar varor på ett fast driftställe bör kunna meddelas tillstånd att
driva tillfällig handel med varor av egen tillverkning. Det bör understrykas
att några behovssynpunkter i ett sådant fall inte skall beaktas vid
tillståndsprövningen. Med driftställe avses endast sådant driftställe som är
beläget inom landet. Vidare gäller, liksom för sådan handel som avses i 3 §
andra stycket under punkten 1, att det skall vara fråga om produktion i verklig
mening på driftstället. Det är således inte tillräckligt att säljaren låter
varorna undergå endast någon obetydlig hantering eller bearbetning på
driftstället.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 22

9
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om skyldighet för den som driver tillfällig handel att
lämna vissa upplysningar om sitt namn m. m. Härför har närmare redogjorts i
avsnittet 3.5.

Första
stycket innehåller en bestämmelse om en absolut skyldighet för den som driver
tillfällig handel att vid handelns utövande tydligt ange sitt namn samt fast
adress och telefonnummer. För sådan auktionsförsäljning som anges i 3 § andra
stycket är det liksom i fråga om andra auktioner auktionsförrättaren som
uppgiftsskyldigheten åligger. Liksom f. n. (jfr prop. 1975: 52 s. 42) måste
givetvis fordras att de adress-och telefonuppgifter som lämnas är så utförliga
och bestående, att köparen med ledning därav under skälig tid efter köpet lätt
kan nå säljaren för reklamation och liknande. På grund härav är det oftast inte
tillräckligt att lämna ett postboxnummer utan att samtidigt gatuadress eller motsvarande
anges. Den angivna upplysningen kan lämnas exempelvis genom anslag i eller vid
försäljningsställe, på kvitton eller på emballage som påsar, kartonger,
omslagspapper och liknande. Upplysningen måsite dock lämnas på ett för köparen
tydligt sätt och givetvis i skriftlig form. Köparen skall således utan egen
ansträngning eller begäran kunna ta del av upplysningarna. Om tillstånd behövs
för handeln enligt denna lag skall säljaren överlämna en handling, exempelvis
ett kvitto eller emballage, med nämnda upplysningar. Handlingen måste
överlämnas till köparen vid platsen för handelns utövande och får således inte
överlämnas vid ett senare tillfälle, t. ex. genom att sändas per post.

Andra
stycket innehåller en bestämmelse om skyldighet att medföra och uppvisa
tillståndsbevis. Bestämmelsen upptogs tidigare i 9§ första stycket.

6
Hemställan

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A HANDELSDEPARTEMENTET

Vissa ändringar i lagen om tillfällig handel

Promemoria utarbetad inom handelsdepartementet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 25

Innehållsförteckning

Lagförslag

Förslag
till lag om ändring i lagen om tillfällig handel.... 27

1 Sammanfattning....................... ........................ 30

2
Historik................................ .........;................ .. 31

2.1
Näringsfrihetsförordningen.............................. 31

2.2
1968 års förordning....................................... 32

3 Lagen
om tillfällig handel..................................... 33

3.1
Innehållet................................................ 33

3.2
Förarbetena i huvuddrag ......................... 34

3.2.1
1973 års departementspromemoria............... 34

3.2.2
Propositionen........................................... 36

3.2.3
Riksdagsbehandlingen................................. 36

3.3 Den
närmare utformningen av regleringen .......... 37

3.3.1
Begreppet tillfäUig handel (1 §
1 st.)............. 37

3.3.2
Försäljning till näringsidkare
(1 § 2 st. I.)....... .. 39

3.3.3
Torghandel (1 §2 st. 2.)............................. .. 40

3.3.4
Handel på marknad, mässa eller
utställning (1 § 2 st. 2.) 40

3.3.5
Handel anordnad i samband med
offentlig tillställning (1 §

2st.3.)
....... :............................ ...;...;:. 4i

3.3.6
S. k. kompletteringshandel som
äger rum under kringföring eller utomhus (1 § 2 st. 4.) .................. 41

3.3.7
Sedvanlig auktionsförsäljning
av visst lösöre (1 § 2 st. 5.) 43

3.3.8
Handel med livsmedel m. m. (3 §).................... 43

3.3.9
Tillståndsprövningen (4 §)........................... 46

3.3.10
Skyldigheten att lämna
information (9 §) ...... .. 48

4 Tillämpningen
............................................... .. 49

4.1
Länsstyrelsens avgöranden ......................... .. 49

4.2
Kommerskollegiets avgöranden ..................... .. 50

4.3
Regeringens avgöranden ............................... .. 51

5
/ övrigt framförda synpunkter.............................. 58

6 Riksdagsmotion om torghandeln............................ .. 60

7
Undersökningar m.m.......................................... 61

7.1
Uppgifter från vissa
länsstyrelser och polismyndigheter .. 61

7.2
Konsumentverkets enkät .......................... 62

7.3
Uppgifter beträffande
förekomsten av brott mot lagen om tillfällig handel 65

8 Aktuella
frågeställningar ................................... 66

8.1
Inledning ............................................. 66

8.2
Begreppet tillfällig handel (1
§ 1 st.) ........... 67

8.2.1
Tillämpningen ........................................ 67

8.2.2
Överväganden och förslag ....................... 70

8.3 Torghandel
(1 § 2 st. 2.) ........................... 71

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 26

8.3.1
Regleringen av torghandeln i
allmänhet.......... 71

8.3.2
Kommunernas reglering av
torghandeln.......... 73

8.3.3
Omfattningen av torghandeln .................... .. 76

8.3.4
överväganden ....................................... .. 76

8.4 Handel
på marknad, mässa eller utställning (1 § 2 st. 2.) 78

8.4.1 Regleringen
av marknader i allmänhet och omfattningen

av
handel på marknad................................ .. 78

8.4.2 överväganden
och förslag ....................... .. 78

8.5 Handel
anordnad i samband med offentlig tillställning (1 §

2
st. 3.).................................................. 79

8.5.1
överväganden och förslag........................ 79

8.6
Sedvanlig auktionsförsäljning
av visst lösöre (1 § 2 st. 5.) 80 8.6.1 Överväganden 80

8.7
Tillfällig handel bedriven av
utländskt rättssubjekt rii. m.

(3
§)...................................................... 81

8.7.1
Handel i allmänhet bedriven av
utländskt rättssubjekt .... 81

8.7.2
överväganden och förslag........................... .. 82

8.8 Tillståndsprövningen
(4 §)........................... .. 83

8.8.1
överväganden och förslag........................ 83

8.9 Skyldigheten
att länina information (9 §) ..... .. 89

8.9.1
Överväganden och förslag ................... .. 89

8.10 Sanktioner
(10 §)...................................... .. 90

8.10.1
överväganden......................................... 90

8.11 Ikraftträdande
....................................... .. 92

9
Specialmotivering .......................................... 92

Bilagor
17 ..................................................... .. 94

opaginerad Kontrollera mot PDF

LAGFÖRSLAG

Förslag
tiU

Lag
om ändring i lagen (1975: 985) om tUlfällig handel

Härigenom föreskrives,
att 1, 3, 4 och 9 §§ lagen (1975: 985) om tillfällig handel skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

1
§

Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller
under kringföring.

Som
tillfäUig handel anses icke

1. försäljning
till näringsidkare,

2.
torghandel eller handel
på marknad, mässa eller utställning,

3.
handel anordnad i
samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956: 617),

4.
kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe
bedriven rörebe och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes
där,

5.
sedvanlig
auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

Föreslagen lydelse

Med
tillfällig handel förstås i derma lag att någon på ett av honom tillfälligt
begagnat försäljningsställe eller under kringföring yrkesmässigt salubjuder
varor som han för med sig.

Som
tillfällig handel anses icke försäljning till näringsidkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §1 Tillfällig
handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Tillstånd
fordras dock icke för

1.
handel på mässa eller
utställning,

2.
handel anordnad i
samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956:617) eller i samband med sådan allmän teaterföreställning, konsert
eller biografföreställning som avses i 1 § lagen (1956: 618) om allmänna
sammankomster,

«Senaste
lydelse 1975:1363.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Svensk
medborgare och utlänning som har permanent uppehållstillstånd får dock utan
tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk,
hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har permanent
uppehållstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel med tryckt skrift.

Föreslagen lydelse

3.
kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe
bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes
där,

4.
sedvanlig
auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

Svensk
medborgare och utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent
uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge
får utan tillstånd driva även torghandel, handel på sådan marknad som avses i
kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser angående marknader eller tillfäUig
handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får,
föratom svensk medborgare, utlänning som nu nämnts utan tillstånd driva tiUfällig
handel med tryckt skrift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillstånd enligt 3 §
får lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eUer, i fråga om andra varor,
om särskilda skäl föreligger. I sistnämnda fall skall främst beaktas om den
avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Tillstånd enligt 3 §
får lämnas för handel med varor som tillhör konkursbo eller för handel, vilken utgör
ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse
och avser sådana varor som regelmässigt framställes där. I fråga om annan
handel får tillstånd lämnas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från
konsumentsynpunkt eller om annars särskilda skäl föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som driver tiUfällig
handel, för vilken fordras tillstånd enligt denna lag, skall genom anslag i eller
vid försäljningsställe samt i reklam och på kvitton och emballage tydligt ange
sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Tillståndsbeviset skall i
huvudskrift eller styrkt avskrift medföras vid

Den som driver
tillfällig handel skall vid haruielns utövande genom anslag i eller vid försäljningsstäUe,
på kvitton eller emballage eller på annat sätt tydligt ange sitt namn samt fast
adress och telefonnummer. Om tillstånd fordras för handeln enligt denna lag
skall till köpare vid sammanträffandet över-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

handelns
utövande och visas upp vid anfordran.

Den som driver tillfällig
handel, för vilken ej fordras tillstånd enligt denna lag, skall vara försedd med
bevis om sitt namn och hemvist. Beviset skall visas upp vid anfordran.

Föreslagen lydelse

lämnas
handling med nämnda uppgifter.

Vidare skall den som
driver tillfäUig handel vid handelns utövande vara försedd med bevis om sitt namn
och hemvist eller, om tillstånd fordras enligt denna lag, med tillståndsbeviset
i huvudskrift eller styrkt avskrift. Bevis skall visas upp vid anfordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juH 1978;

Lagen
tillämpas även i fråga om ansökan som göres före ikraftträdandet och avser
tillstånd för tid därefter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 30

1
Sammanfattning

Lagen
(1975: 985) om tUlfäUig handel trädde i kraft den 1 juli 1976. Genom lagen
infördes ett system med en näringspoUtiskt inriktad tillståndsprövning på den
tillfälliga handelns område. Tillstånd skuUe meddelas endast om särskilda skäl
förelåg. Vid bedömningen skuUe främst beaktas om den avsedda handeln hade
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Från flera håll har
anförts att lagen i olika avseenden inte har fungerat tUlfredsställande. Vissa
krav har framstäUts om ändringar.

De
synpunkter som har framförts kan sammanfattas enligt följande.

1.
Lagen är i olika hänseenden
svårtolkad, bl. a. i fråga om vad som skall anses vara av väsentUg betydelse
från konsumentsynpunkt.

2.
Tillfälliga försäljningsformer
som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning.
Vidare bedrivs tillfällig handel förhållandevis ofta utan tillstånd.

3.
Konsumenterna saknar ofta möjUghet
att nå tillfäUiga försäljare för reklamation vid tillfälUga försäljningsformer
som inte omfattas av lagen.

4.
Tillståndsreglerna har från
vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför
liberalt.

Under hösten 1977 har inom
handelsdepartementet gjorts en översyn av lagen i oUka avseenden. Översynen har
dock inte berört behovet av den allmänna reglering som gäller på den tillfäUlga
handelns område utan har i huvudsak endast gällt de frågeställningar som har
aktualiserats vid tillämpningen av lagen eller genom de framförda
synpunkterna.

I promemorian lämnas vissa
förslag som syftar bl. a. till att minska möjhgheterna att kringgå lagen och
till att ge konsumenterna bättre information om tiUfälliga försäljare av oUka
slag. Beträffande tillståndsprövningen föreslås en viss uppmjukning av reglema.

Tillfälliga
försäljningsformer som tidigare inte har ansetts som tillfällig handel, bl. a.
torghandel, handel på marknad och s. k. kompletteringshandel som äger rum imder
kringföring eUer utomhus, föreslås bli underkastade lagen. Deima ändring har
betydelse främst för reklamationsfrågor o. d. som berörs i det följande. Men Uksom
nu skall dessa försäljningsformer även i fortsättningen ktmna bedrivas utan
tillstånd. För torghandel och handel på marknad kommer dock att krävas tillstånd
av utlänningar som inte har viss fastare anknytning till Sverige.

I
promemorian behandlas också närmare vissa begrepp som "tillfälligt begagnat
försäljningsställe", "medförda varor" och "handel på
marknad, mässa eUer utställning".

Vidare
föreslås bestämmelser som syftar till att underlätta för konsumenterna att nå tiUfälliga
försäljare för reklamation m. m. De som bedriver tillfällig handel i
fortsättningen även exempelvis torghandel

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 31

och
handel på marknad föreslås bU skyldiga att vid. handelns utövande på ett
eller aimat sätt tydligt ange sitt namn och adress m. m. Detta kan ske
exempelvis genom anslag eller på kvitton. Den som driver tillfällig handel, för
vilken fordras tillstånd, föreslås vidare bli skyldig att till köparen
överlämna en handling, exempelvis kvitto eller emballage, med uppgift om sitt
namn m. m.

Beträffande
tillståndsprövningen föreslås att tillstånd också i fortsättningen skall ges
mycket restriktivt och att det i allmänhet måste krävas att den avsedda handeln
är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Med hänsyn tiU de
olägenheter som ibland har uppkommit vid tillämpningen av dessa regler föreslås
dock någon uppmjukning i vissa särskilda fall. Bl. a. bör i speciella fall
hänsyn kunna tas tiU de sociala eller ekonomiska konsekvenser som kan bU
följden för sökande om tillstånd inte meddelas. Tillstånd skaU kunna meddelas
exempelvis om den tillfälliga handeln bedrivs av personer som är äldre eUer har
något allvarligt handikapp och som har denna form av försäljning som huvud-sakUg
försörjningskäUa. Tillverkare skall också i ökad utsträckning kunna få sälja
varor som de själva har tillverkat. Den som regelmässigt säljer eller
framställer varor på ett fast driftställe får enligt nu gällande bestämmelser
fritt bedriva s. k. kompletteringshandel under kringföring eller utomhus. Om
handeln däremot skall bedrivas inomhus krävs tillstånd. Det föreslås att tUlstånd
bör kunna ges för kompletteringshandel som bedrivs inomhus om handeln avser
varor som sökanden framställer på det fasta driftstället.

2
Historik

2.1 Näruigsfrihetsförordningen

Den
centrala näringsrättsliga författningen intill utgången av år 196S var
förordningen (1864: 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet. I förordningen
var den tillfälliga handeln uppdelad i kringföringsförsäljning (s. k. gårdfarihandel)
och realisation. Uttrycket reaUsation innebar enhgt förordningen försäljning av
ett lager handelsvaror under kortare tid på en ort, där handlanden inte var
stadigvarande verksam dock inte försäljning på marknad.

I
allmänhet krävdes tillstånd för rätt att bedriva de angivna formerna av handel.
I fråga om gårdfarihandel fanns dock åtskilliga undantag, från
tillståndstvånget, bl. a. fick sådan handel fritt utövas på ort där sökanden
var bosatt. Undantag gällde vidare för vissa yrkesgrupper som lantmän, fabriksläkare
och hantverkare. Vidare var det tiUåtet att fritt sälja livsförnödenheter,
ladugårdsprodukter, jordbraksalsfer av andra slag än frö, träd och buskar samt
alster av inhemsk husslöjd. Tillstånd! skulle sökas hos länsstyrelsen i det län
där försäljningen skulle äga rum.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 32

Vid
ansökan skulle fogas bl. a. betyg om att sökanden hade gjort sig känd för
redbarhet och ordentlighet.

2.2
1968 års förordning om tillfällig handel

Vid
utgången av år 1968 upphörde näringsfrihetsförordningen att gälla och ersattes
av förordningen (1968: 564) om tUlfällig handel (ändrad senast 1975:1362).

Till
grund för 1968 års förordning låg ett betänkande med förslag rörande den
allmänna näringslagstiftningen (SOU 1962: 15), avgivet av en utredning benämnd
1958 års näringsrättssakkunnige. På grundval av betänkandet utarbetades prop.
1968: 98.

Med tillfällig handel
förstods enhgt 1968 års förordning att någon yrkesmässigt salubjöd medförda
varor på ett av honom tiUfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring.
Som tUlfällig handel ansågs dock inte (1) försäljning till återförsäljare, (2)
torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning, (3) handel
anordnad i samband med sådan offentlig tiUställning som avsågs i 9 § allmänna
ordningsstadgan (1956: 617) och (4) kringförings- eUer utomhushandel, vilken utgjorde
ett led i en annars på ett stadigvarande driftställe bedriven rörelse och
avsåg sådana varor som regehnässigt salufördes eUer frani-ställdes där.

För
att driva tiUfällig handel erfordrades tillstånd. Fråga om tillstånd prövades,
om handeln skulle drivas på visst försäljningsställe, av poUs-myndigheten i den
ort där försäljningsstäUet var beläget och i annat fall av polismyndigheten i
den ort där sökanden var bosatt. Svensk medborgare och utlänning som hade bosättningstillståndi
fick dock utan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster
av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift samt med andra varor om handeln bedrevs
i lokal som han förfogade över. Tillstånd för svensk medborgare och utlänning
som hade bosättningstillstånd skulle ges om det inte förelåg skäl till
antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte var
lämplig att driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning.
Tillstånd för annan utlänning än nu sagts kunde beviljas om särskilda skäl
förelåg. Om tUlstånd beviljats juridisk person skulle det finnas en godkänd
föreståndare. Tillstånd skulle avse ett eller flera varuslag och gäUa för
bestämt tillfälle eller under viss tid, högst tre år. Tillstånd kunde förbindas
med särskilda villkor och föreskrifter (främst av ordningskaraktär) samt
återkallas när särskilda skäl förelåg. Vid tillståndsprövningen skulle inte
beaktas konkurrenssynpunkter eller om det från konsumenternas synpunkt förelåg
något behov av försäljningen (jfr prop. 1968: 98 s. 218). Bevis om tiUstånd
skulle medföras vid handelns utövande. Den som drev tillfällig handel, för vil-

1
Fr. o. m. den 1 januari 1976 permanent uppehållstillstånd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 nS: 186 33

ken
tillstånd inte behövdes, skulle vara försedd med bevis om namn och hemvist. Den
som drev tillfällig handel i lokal, som han förfogade över, skulle genom anslag
i eller vid lokalen tydligt ange sitt namn och hemvist.

3
Lagen om tillfällig handel

3.1
Innehållet

Lagen
(1975: 985) om tillfälUg handel trädde i kraft den 1 juli 1976, då förordningen
(1968: 564) om tiUfällig handel upphörde att gälla. Enligt
övergångsbestämmelser skulle lagen tillämpas även i fråga om ansökan som hade
gjorts före ikraftträdandet och avsåg tillstånd för tid därefter. TiUstånd som
hade meddelats enligt äldre bestämmelser skulle gälla även efter lagens
ikraftträdande, dock längst till den 1 januari 1977. Genom lagen (1975: 1363)
om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel, vilken lag trädde i kraft
den 1 juU 1976, gjordes vissa ändringar i 3 och 5 §§.

Med
tillfällig handel förstås att någon 1) yrkesmässigt salubjuder 2) medförda
varor på ett av honom 3) tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring
(1 § första stycket). Som tillfällig handel anses inte (1) försäljning till
näringsidkare, (2) torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning,
(3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 §
allmänna ordningsstadgan (1956: 617), t. ex. idrottstävling,
cirkusföreställning samt tivoU- och marknadsnöjen, (4) kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på
stadigvarande driftstäUe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller
framställs där och (5) sedvanhg auktionsförsäljning av lösöre som tillhör
dödsbo eller enskild person (1 § andra stycket).

Enligt
2 § likställs svensk medborgare med svensk juridisk person och utlänning med
utländsk juridisk person. Utöver bestämmelserna i lagen gäller de föreskrifter
som finns om drivande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel. Som
exempel på sådana föreskrifter kan nämnas föräldrabalken, allmänna
ordningsstadgan (1956: 617), lokala ordningsföreskrifter, lagen (1968: 555) om
rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket samt hvsmedelslagen
(1971: 511).

I
3 § första stycket föreslcrivs att tillfäUig handel får drivas endast efter
särskilt tillstånd. Enligt 3 § andra stycket får dock svensk medborgare och
utlänning som har permanent uppehåUstillstånd utan tillstånd driva tillfällig
handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift.

EnUgt
4 § får tillstånd lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eUer, i fråga
om andra varor, om särskilda skäl föreligger. I sist-

3
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 186

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 34

nämnda
fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse
från konsumentsynpunkt.

Enligt
5 § prövas fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som är
bosatt här i riket och som har permanent uppehållstiU-stånd eller är medborgare
i Danmark, Finland, Island eUer Norge av länsstyrelsen i det län där försäljningen
skall äga rum. Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet
som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att idka näring i aUmänhet.

Vid
ansökan om tiUstånd skall sökanden bl. a. visa, att han inte är obehörig att
driva handel i allmänhet (6 §).-

Om
tillstånd beviljas juridisk person, skall för verksamheten finnas en godkänd
föreståndare (7 §). Enligt 8 § skall tillstånd avse ett eller flera varuslag
och gälla för bestämt tiUfäUe eUer under viss tid, ej över tre år. Tillstånd
kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter samt återkallas när
särskilda skäl till det föreligger.

Den
som driver tiUfäUig handel, för vilken tillstånd fordras, skall genom anslag i
eller vid försäljningsställe samt i reklam och på kvitton och emballage tydhgt
ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Tillståndsbeviset i
original eller styrkt avskrift skall medföras vid handelns utövande. Den som
driver tiUfällig handel, för vilken tillstånd ej behövs, skall vara försedd med
bevis om sitt namn och hemvist. Bevis skall visas upp vid anfordran (9 §).

Den
som driver tillfällig handel utan tillstånd eUer utan att godkänd föreståndare
finns eller i strid mot villkor eUer föreskrifter som har meddelats dömes till
böter. Till samma straff dömes den som för annans räkning driver eller förestår
sådan olovlig handel (10 § första stycket). Den som bryter mot bestämmelserna i
9 § dömes till böter, högst 500 kr (10 § andra stycket).

Talan
mot tillståndsmyndighets beslut föres hos regeringen (11 §).

3.2
Förarbetena i huvuddrag

3.2.1
Departementspromemorian Ds H 1973:3

Sedan
olika krav hade framställts om en ändring av 1968 års förordning framlades
sommaren 1973 en inom handelsdepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds
H 1973: 3). Till underlag för promemorian låg bl. a. en enkät rörande
tillfällighetsförsäljningar.

Den
framförda kritiken hade företrädesvis riktats mot de fria former under vilka inomhusförsäljningar
av tillfällig art kunde bedrivas. Man hade särskilt pekat på denna handels
verkningar för konsumenterna, den bofasta handeln och de handelsanställda.
Vidare hade kritik framförts mot att vissa varor var undantagna från
tillståndsplikt.

'
En närmare redogörelse för förarbetena har upptagits i avsnitt 3.3.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 35

I
promemorian framhölls att den fråga som särskilt hade aktualiserat en utökad
reglering hängde samman med den fasta handelns intresse av att skyddas mot
konkurrens. Att tillfäUighetsförsäljare vid en jämförelse i vissa hänseenden
hade ett förmånhgare utgångsläge kunde dock enligt promemorian inte anses
motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta handelns
önskemål om skydd mot tillfällig handel kunde endast beaktas i den mån
konkurrensen från den tillfälUga handeln medförde nackdelar för konsimienterna
och samhället i stort. Det betonades att tillfällig handel som endast förekom
då och då på en ort i allmänhet inte kunde utgöra någon fullgod ersätning för
den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt
om den tiUfälUga handeln fick sådan omfattning att den slog ut fast handel inom
vissa branscher på en ort. Risken för ett sådant utkonkurrerande borde inte lämnas
obeaktad och talade för en vidgad reglering av försäljningsformen.

Som ytterligare skäl för
en begränsning anfördes i promemorian även konsumenternas intresse av skydd mot
utbud av kvalitativt undermåliga varor som inte var värda.sitt pris. Det hade från
många håU framhållits att det ofta inte gick att i efterhand spåra upp tillfäUighetsförsäljare
för att t. ex. göra en rekalamtion. Konsumentens möjlighet till rättelse vid
fel i varan var därför mindre vid köp hos tillfäUighetsförsäljare än vid köp
hos fast handel. Sannolikt kändes även ansvaret gentemot kunderna mindre tungt
för en tiUfäUighetsförsäljare med ständigt växlande kundkrets och skiftande
uppehållsort. Vidare var den reklam som bedrevs ofta överdriven eller
ovederhäftig samt svår att sanera med hjälp av marknadsföringslagen.

Som skäl för ingripande
mot den tillfälliga handeln hade även anförts att de begränsade
kontrollmöjligheterna skulle främja en tämligen omfattande kriminalitet, t. ex.
häleribrott och brott mot skattelagstiftningen. Det framhölls dock, att sådana
följder i första hand borde angripas genom en effektivare brottsövervakning
och skattekontroll.

Vidare framhölls som ett
skäl för ytterligare restriktioner att den tiUfälliga handeln genom sin
utbredning skulle ha kommit att utgöra ett hinder för samhällspolitiska
strävanden av skilda slag. Bl. a. hade det sagts att de anställdas löne- och
sociala förmåner inte motsvarade vad som gäUde för dem som arbetade inom den
fasta handeln. Det hade också hävdats att de lokaler som användes inte uppfyUde
vad som av hänsyn till bl. a. arbetsmiljön krävdes av den fasta handeln. Genom
att minska sina kostnader för personalen på angivet sätt kunde tiUfäUiga
försäljare hålla nere varapriserna och en snedvriden konkurrenssituation uppstå
för den lokala handeln. Att sänka priserna för konsumenterna genom att undvika
åtaganden som gällde för den fasta handeln kunde enligt promemorian inte vara
ett samhällsintresse.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 36

Slutligen
upptogs i promemorian den tillfälliga handelns betydelse för
varadistributionen. Det konstaterades att vissa varor genom försäljningsformen
kunde nå konsumenter som saknade fast tillgång på sådana varor och att
distributionsformen kunde fylla en uppgift när det gäUde avsättning för
överskottsproduktion, skadade eUer för förskämning utsatta varor samt för varor
som tillhörde konkurs- eller dödsbo. Beträffande överskottsproduktionen framhöUs
dock att denna skulle kunna nå ut till konsumenterna även på andra vägar.

Sammanfattningsvis
konstaterades i promemorian att den kritik som i olUca hänseenden hade riktats
mot att tillfällig handel bedrevs under i allt väsentligt okontrollerad form,
på flera punkter var berättigad. I promemorian föreslogs ändringar som innebar
bl. a. att friheten att driva handel med livsmedel, blommor och inhemsk
hemslöjd upphävdes. Detsamma skulle gälla beträffande den genereUa friheten
att driva tillfällig handel i lokal över vilken man förfogade. Tillstånd skulle
kunna beviljas i fråga om varor som var skadade eller utsatta för hastig förskämning
eller som tiUhörde konkurs- eUer dödsbo eUer om eljest särskilda skäl förelåg.
Vid bedömning av frågan om särskilda skäl förelåg skuUe främst beaktas om den
avsedda handeln var av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.
Länsstyrelse föreslogs bli tillståndsmyndighet för aU tUlfällig handel.

3.2.2
Propositionen med förslag till lag om tillfällig handel (prop. 1975: 52)

Föredaganden
framhöll i propositionen (prop. 1975: 52 s. 35 ff) att vad som i
departementspromemorian hade anförts om att den tillfälliga handeln framför
allt den växande inomhushandeln medfört stora olägenheter i skilda hänseenden
hade bekräftats av nästan alla remissinstanser. Likaså hade det helt
övervägande antalet instanser uttalat sig för en utsträckt kontroll av den tiUfälliga
handeln. De allra flesta hade visserligen betonat vikten av fri konkurrens
mellan oUka försäljningsformer men samtidigt framhållit att de fria former under
vilka tillfällig handel nu förekom inte var acceptabla. I propositionen
konstaterades att den kritik som hade anförts rörande den tiUfälUga handeln
hade en sådan tyngd att en vidgad reglering av handelsformen var nödvändig samt
förordades att den skärpta regleringen utformades i huvudsak enligt promemorieförslaget.

3.2.3
Riksdagsbehandlingen

Propositionen
behandlades av näringsutskottet, vilket ansåg (NU 1975/76: 3) bl. a. att
riksdagen börda godta ett system med en närings-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 37

poUtiskt
inriktad tillståndsprövning på den tiUfälliga handelns område. Riksdagen godtog
vad utskottet hade anfört (rskr 32).

3.3
Den närmare utformningen av regleringen

I
förevarande avsnitt lämnas en närmare redogörelse för förarbetena beträffande
vissa paragrafer. Författningstexten överensstämmer i stor utsträckning med
1968 års förordning. Även paragrafindelningen är i stort sett oförändrad. I
fråga om motiven tiU de bestämmelser som inte har ändrats i sak hänvisas i prop.
1975: 52 till vad som hade uttalats vid tillkomsten av 1968 års förordning.

3.3.1
Begreppet tillfällig handel (1 § första stycket)

Med
tiUfälhg handel förstås enligt 1 § första stycket att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eUer imder
kringföring.

Författningstexten
överensstämmer frånsett viss redaktionell jämkning med 1968 års
förordning.

Tillfälligt
begagnat försäljningsställe

1958
års näringsrättssakkunnige anförde (s. 199) att avgörande för avgränsningen mot
fast handel var om försäljningsverksamheten bedrevs på ett stadigvarande driftstäUe
eller ej. Var försäljningsverksamheten lokaUserad till ett för utövarens
rörelse inrättat stadigvarande driftställe, förelåg inte
tillfällighetsförsäljning. Bedömningen huruvida ett driftställe var
stadigvarande eller tillfälligt borde ske efter likartade linjer som hade gällt
vid tolkningen av det i 9 § 3 och 4 mom. näringsfrihetsförordningen använda
uttrycket kontor av stadigvarande beskaffenhet. Ett stadigvarande driftställe
behövde dock inte vara inrättat just för handel eller inrymma något kontor
eller ens vara beläget inomhus; även t. ex. en handelsträdgård borde betraktas
som stadigvarande driftställe. För att driftställe skulle anses stadigvarande
borde fordras, att det för längre tid disponerades av rörelseidkaren och också
med viss regelbundenhet utnyttjades för bedrivandet av hans rörelse. En
förutsättning för att tillfällighetsförsäljning skulle anses föreligga var
sålunda att försäljningen inte skedde på ett stadigvarande driftställe utan
antingen bedrevs under kringföring på sådant sätt att man inte kunde tala om
något driftställe alls för själva försäljningen eller också verkställdes på tillfälUga
försäljningsstäUen utomhus eller inomhus. Kringföringsförsäljning fick anses
föreligga oavsett om salubjudandet skedde utomhus eller vid besök i
hyresfastigheter e. d.

Näringsfrihetsförordningens
9 § 3 mom. innehöll bestämmelser om s. k. realisation. Detta betecknade sådan
handelsverksamhet som inne-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 38

bar,
att en handlande utom den ort, där han hade anmält sig för att bedriva handel,
eller också på sådan ort innan kontor av stadigvarande beskaffenhet hade
inrättats där, på kortare tid på auktion eller under hand på annat sätt än på
marknad avyttrade lager av handelsvaror. I 9 § 4 mom. fanns bestämmelser om gårdfarihandel.
I allmänhet krävdes tillstånd för att få bedriva gårdfarihandel. Som ett
undantag gällde dock bl. a. att sådan handel fick utövas fritt på ort, där
handlanden hade inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet och hade gjort
anmälan om detta.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

Yrkesmässigt
salubjudande av varor

Den näringsrättssakkunnige
anförde (s. 104 ff) att det för yrkesmässighet borde fordras att det var fråga
om en verksamhetsgren, vari normalt ingick ett väsentligt ekonomiskt moment. Så
var förhåUandet i de säkerligen ojämförligt vanligaste fallen, nämligen då
verksamheten präglades av att utövaren bedrev den i vinst- eller förvärvssyfte.
Ett annat kännetecken på yrkesmässighet var att verksamheten var iiu-iktad på
att varor eller tjänster tillhandahölls annan. KonstnärUg och vetenskaplig
verksamhet borde kunna föras utanför regleringen. För att en verksamhet i förevarande
sammanhang skulle anses som konstnärlig borde för det första krävas, att verksamheten
avsåg skapande av Utterärt eUer konstnärUgt verk. Därjämte borde för att näringsidkande
inte skulle anses föreligga fordras att det i verksamheten inte ingick mera
omfattande eller väsent-Uga moment som inte var av konstnärlig art. Det borde därför
inte ifrågakomma att utanför regleringen ställa verksamhetsformer som innebar
exempelvis att konstföremål genom hantverksmässigt eller fabriksmässigt
förfarande framstäUdes i serie eUer då eljest den färdiga produkten endast
delvis kunde ses som resultat av konstnärligt skapande. Den näringsrättssakkunnige
anförde vidare (s. 199 ff) att utmärkande för tillfällighetsförsäljning var att
försäljningen skulle ske yrkesmässigt och avse varor. När det gällde
försäljning av exempelvis majblommor förelåg varken yrkesmässighet eller varor.
Som varor kimde inte heller anses t. ex. lotter eller biljetter. Även
konstnärens avyttrande av sina egna verk ansågs, trots att därvid kom in
kommersiella motiv, stå i så nära samband med den egentliga konstnärliga
verksamheten att även försäljningen borde anses falla utanför yrkesmässighetens
område. Försäljning avseende alster av egen konstnärUg verksamhet borde därför
inte anses utgöra yrkesmässig försäljning i förordningens mening.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 39

Medförda
varor

Den
näringsrättssakkunnige anförde (s. 170) att vissa handelsformer enligt gällande
bestämmelser fritt konkurrerade med den bofasta handeln. Som exempel nämndes
postorder- och efterkravshandel, orderupptagning genom utsända agenter samt telefonackvisation.
Något behov av reglering ansågs (s. 185) inte föreligga vad gällde försäljning
av varor som inte medfördes och inte heller eljest var tillgängliga genast utan
skulle levereras först framdeles. Tillfällighetsförsäljning borde anses
föreligga endast om de salubjudna varorna var avsedda att överlämnas till
köparen i omedelbar anslutning till att köpeavtal ingicks.

Departementschefen anförde
(prop. 1968: 98 s. 206) att den kritik borde beaktas som hade framförts om att
den föreslagna regleringen var något för snäv och skapade vissa möjligheter
till kringgåenden. Eftersom de försäljningsformer som avsågs bli undantagna
utmärktes av att säljaren inte förde varorna med sig, föreslogs i stället att
regleringen skulle avse de fall då säljaren salubjöd medförda varor. Det blev
då tydUgt, att en säljare inte kunde kringgå regleringen genom att t. ex. en
viss tid uppskjuta överlämnandet av sålda varor. Att den verksamhet, som
drevs av s. k. hemköpsföretag, vilka efter förhandsbeställning levererade
varor hem till kunderna, inte omfattades av det bestämda begreppet tillfälUg
handel var uppenbart. I övrigt instämde departementschefen (s. 215) i de
uttalanden den sakkunnige hade gjort.

3.3.2
Försäljning till näringsidkare (1 § andra stycket 1.)

Enligi
1 § andra stycket 1. anses försäljning till näringsidkare inte som tillfällig
handel.

Enligt
1968 års förordning ansågs försäljning tiU återförsäljare inte som tillfäUig
handel.

1958
års näringsrättssakkunnige anförde (s. 185) att tiU tiUfällighets-försäljning
borde räknas endast försäljning direkt till konsumenter. De skäl som hade anförts
till stöd för en särskild reglering av tillfällighetsförsäljningarna kunde
inte anses gälla i fråga om försäljningar tUl återförsäljare. Vidare anfördes (s.
200) att som återförsäljare borde anses även den som avyttrar inköpt vara först
efter bearbetning.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I
prop. 1975: 52 föreslogs ingen ändring på denna punkt.

Näringsutskottet
uttalade (NU 1975/76: 3) att enligt motiveringen till 1968 års förordning borde
som återförsäljare anses även den som avyttrade inköpt vara först efter
bearbetning. Med hantverksutövare som kundkrets torde enUgt utskottet dock
förekomma viss kringförings-handel avseende materiel som inte försåldes vidare.
Det syntes enligt utskottet inte finns anledning att ålägga sådan handel eller
annan för-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 40

säljning
till näringsidkare restriktioner vilka inte gällde för försäljning riktad tiU
återförsäljare i den vida mening som hade angivits. Med hänsyn härtill
föreslog utskottet att ordet "återförsäljare" byttes ut mot
"näringsidkare". Detta begrepp borde här anses ha samma betydelse som
i annan nyare näringsrättslig lagstiftning och sålunda omfatta var och en
fysisk eUer juridisk person som yrkesmässigt drev verksamhet av ekonomisk
art.

Riksdagen
godtog vad utskottet hade anfört.

3.3.3 Torghandel
(1 § andra stycket 2.)

EnUgt
1 § andra stycket 2. anses torghandel inte som tillfäUig handel.

Författningstexten
överensstäirmier med 1968 års förordning.

1958
års näringsrättssakkunnige anförde (s. 158 ff) att oklarhet rådde i vad mån
näringsfrihetsförordningens bestämmelser ägde tUlämpning på stationär utomhusförsäljning
av det slag som förekom vid torghandel. EnUgt den näringsrättssakkunnige (s.
185) borde denna oklarhet undanröjas och all sådan handel syntes utan olägenhet
kunna undantas från den nya lagstiftningens tillämpningsområde. Under
torghandeln borde inbegripas (s. 200) inte endast försäljning på salutorg utan
även försäljning på annan plats som hade upplåtits tUl allmän försäljningsplats.
Även då utrymmen på allmän plats tillfälligtvis hade upplåtits för ett flertal
försäljningar av samma art, som julgransförsäljning, torde försäljningarna i
detta sammanhang kunna likstäUas med vanlig torghandel.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I
prop. 1975: 52 framhöll föredraganden (s. 39) att vissa remissinstanser hade framstäUt
önskemål om att torghandeln helt eller delvis skulle inordnas under
regleringen. Han erinrade om att i 1973 års promemoria hade anförts att vissa
typer av den kritiserade torghandeln kunde äga stora likheter med
utförsäljningar i tillfälligt hyrda lokaler, varför samma skäl skulle kunna
föreligga att införa restriktioner för dessa typer av torghandel som för inomhushandel.
Föredraganden ansåg dock, i likhet med vad som hade betonats i promemorian,
att det knappast torde gå att definitionsmässigt skilja denna form från andra
typer av torghandel. Med hänsyn till torghandelns omfattning skulle därför ett
tillståndssystem bU alltför omständUgt i förhållande tiU syftet. Eventuella
problem torde, framhölls det, bäst kunna lösas genom att de beaktades av
kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser.

3.3.4 Handel
på marknad, mässa eller utställning (I § andra stycket 2.)

Enligt 1 § andra stycket 2. anses handel på marknad, mässa eller ut

ställning inte som tUlfäUig handel.

Författningstexten
överensstämmer med 1968 års förordning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 41

1958
års näringsrättssakkunnige föreslog (s. 185) att utanför tUlfällig-hetsförsäljningarnas
område borde föras försäljning på marknad som var fri. Utan olägenhet borde
också kunna undantas sådana med marknads- och torghandel Ukartade
försäljningar som förekom på mässor och utställningar.

I
prop. 1968: 98 uttalade departementschefen (s. 206) att en remissinstans hade
anfört, att åtskilUgt talade för att försäljning på marknad borde omfattas av
regleringen. Han ansåg emellertid inte tillräckliga skäl till detta föreligga, särskUt
med hänsyn till att sådan försäljning av ålder hade varit fri, och instämde (s.
215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I
prop. 1975: 52 framhöll föredraganden (s. 39) att vissa remissinstanser hade
berört de hittillsvarande undantagen från förordningen för bl. a. handel på
marknad, mässa eUer utställning. Vad som hade anförts till stöd för att slopa
dessa undantag fann han emellertid inte tillräckUgt vägande.

3.3.5 Handel
anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som

avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1 § andra stycket 3.)

EnUgt
1 § andra stycket 3. anses den handel som anordnas i samband med sådan offentUg
tUlställning som avses i 9 § alhnänna ordningsstadgan (1956: 617) inte som tiUfäUig
handel.

Författningstexten
överensstämmer med 1968 års förordning.

1958
års näringsrättssakkunnige anförde (s. 185) att sådana försäljningar som
förekom i samband med offentliga tillstäUningar som avsågs i 9 § allmänna
ordningsstadgan, d. v. s. i samband med tivolinöjen, ba-sarer och dylikt, utan
olägenhet kunde undantas från lagstiftningens område. Vidare anfördes (s. 200)
att undantaget avsåg endast de försäljningar som arrangören anordnade eller
lät anordna i samband med tillställningen, exempelvis när en förening eUer
annan arrangör av tillställning själv verkställde försäljningar i basarform
eller på annat sätt eller också när arrangören av en tillställning vidtalade
andra att stå för vissa försäljningar på en idrottsplats eller festplats, inom
ett tivoUområde e. d. Däremot avsågs inte att den som inte hade någon dyUk
anknytning till tillstäUningens anordnande skuUe vara berättigad att fritt bedriva
tillfälUga försäljningar på eller i grannskapet av de platser där en offentUg tillstäUning
ägde rum.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

3.3.6 S.
k. kompletteringshandel som äger rum under kringföring eller

utomhus (1 § andra stycket 4.)

Enligt
1 § andra stycket 4. anses kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett imderordnat
led i en eljest på stadigvarande driftställe

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 42

bedriven
rörelse och avser sådana varor som regehnässigt saluförs eller framställs där,
inte som tillfäUig handel.

Författningstexten
överensstämmer frånsett ordet "underordnat" med 1968 års
förordning.

1958 års näringsrättssakkimnige
anförde (s. 185 ff) att de skäl som talade för en reglering av kringföringshandel
och utomhusförsäljningar, endast i ringa mån ägde giltighet i fråga om vissa
försäljningar som fast etablerad näringsidkare bedrev på annan plats än sitt
stadigvarande driftställe. När sådana försäljningar utgjorde endast ett led i
en rörelse, vilken annars bedrevs på driftställe av stadigvarande
beskaffenhet, torde man utan större betänkligheter kunna jämställa dem med fast
handel och sålunda lämna dem utanför regleringen. Det borde dock fordras, att
försäljningarna verkligen avsåg sådana varor som regelmässigt salufördes eller
framställdes på driftstället, ty annars blev det möjUgt för försäljare att
undandra sig kontrollen genom att blott för syns skull upprätta ett fast
driftställe, vilket i verkligheten inte begagnades. Vad som nu hade sagts
angående försäljningar som nära sammanhängde med fast etablerad rörelse borde
gälla endast kringföringsförsäljningar och utomhusförsäljningar, d. v. s.
försäljningar som kunde anses utgöra en naturlig komplettering till de
distributionsformer som annars förekom i samband med fast handel. När det
däremot gällde tillfälUghetsförsälj-ningar som anordnades inomhus i exempelvis tillfälUgt
förhyrda butiker saknades anledning att behandla fast etablerade näringsidkare
annorlunda än andra.

Den
sakkunnige anförde vidare (s. 200 ff) att av kravet på regelmässighet i den på
det stadigvarande driftstället bedrivna verksamheten följde att den som
tillfälligt bedrivit exempelvis tiUverkning i sin bostad inte därför blev
berättigad att fritt sälja varorna genom kringföringsförsäljning. Med
driftställe avsågs endast driftställe som var beläget inom riket.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I
1973 års departementspromemoria föreslogs (s. 52 ff) ingen ändring på denna
punkt, vilken, anfördes det, borde förstås så, att försäljning från
butiksfordon var att anse som kompletteringstrafik och inte som tillfällig
handel under fömtsättning att trafiken utgick från fabrik, fast butik, fast
lager eller Uknande. Det anfördes att en omfattande sådan försäljning skedde
från butiksbilar och bussar. Även tåg och båt utnyttjades som
försäljningsställen. Enligt en SPK-undersökning hade en minskning skett av
antalet helårsverksamma butiksfordon under perioden 19601967. Som skäl mot
att behålla undantaget framhöUs i promemorian att det kunde anföras att de tiUfäUighetsförsäljare
med fast försäljningsstäUe som hittiUs hade hyrt tillfälUga lokaler för sin verksamhet
skulle komma att övergå tUl kringföringshandel med butiks-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 43

fordon
om inomhushandeln reglerades. Man torde dock enUgt promemorian kunna förutse
att kringföringshandeln av denna typ skulle komma att minska. Om utveckUngen
skulle bU en annan kunde det vara skäl att närmare undersöka om även
försäljningen från fordon borde regleras.

I prop. 1975: 52 anförde
föredraganden (s. 40) att flera remissinstanser hade pekat på möjUgheten av
att en tillfällighetsförsäljare med någon obetydlig källarlokal som fast driftstäUe
ägnade sig åt omfattande till-ståndsfri, tillfällig handel. Denna synpunkt
borde beaktas. För att understryka att undantaget verkUgen skuUe gälla
kompletterande handel borde bestämmelsen utformas så att den handel som undantogs
skulle utgöra ett underordnat led i den verksamhet som bedrevs, på det fasta
driftstället. Föredraganden anförde vidare (s. 41) att det borde vara tillåtet
för den som framställde varor på ett fast driftstäUe att sälja de framställda
varorna även genom kringförings- eller utomhushandel. Sådan försäljning var
således att anse som ett i förhållande tiU produktionen underordnat led. Det
skulle emellertid då vara fråga om produktion i verklig mening. Däremot var det
inte tillräckligt att säljaren lät varorna undergå någon obetydUg hantering
eller bearbetning på ett fast driftställe.

3.3.7 Sedvanlig
auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § andra stycket 5.)

EnUgt 1 § andra stycket 5. anses sedvanUg auktionsförsäljning av lös

öre som tillhör dödsbo eller enskild person inte som tillfällig handel.

Författningstexten
saknar motsvarighet i 1968 års förordning.

I prop. 1975: 52
förordnade föredraganden (s. 37) att denna försäljningsform borde undantas
från regleringen. Det anfördes att egendomen i ett dödsbo till stor del bestod
av begagnade fötemål som hade karaktär av personUgt lösöre. Det var vanligt
att sådan egendom avyttrades genom en tillfälligt anordnad försäljning i form
av auktion och det fanns ett påtagligt behov av att detta skulle kunna ske
också i fortsättningen. Samma behov kunde föreligga i fråga om lösöre även i
andra fall, t. ex. när någon flyttade tUl en mindre bostad eller upphörde att
driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla dessa fall var att det var fråga om
begagnat gods som tiaditionellt såldes genom auktion. Praktiska skäl talade
för att det borde finnas möjlighet för ägaren att anlita en företagare som
yrkesmässigt skötte försäljningen för ägarens räkning. Det borde dock
framhållas att regeln endast avsåg försäljning av lösöre som ägdes av dödsbo
eller enskild person och alltså inte försäljning av lösöre som hade förvärvats
från dödsbo eller enskild.

3.3.8 Handel
med livsmedel m. m. (3 §)

Enligt
3 § första stycket får tiUfällig handel drivas endast efter särskilt tiUstånd.
Enligt 3 § andra stycket får dock svensk medborgare och

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 44

utlänning
som har permanent uppehåUstillstånd utan tillstånd driva tiUfällig handel med Uvsmedel,
blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, föratom svensk medborgare,
utlänning som har permanent uppehållstiUstånd utan tUlstånd driva tillfälUg
handel med tryckt skrift. I förhåUande tiU 1968 års förordning har denna
paragraf ändrats på det sättet att den generella rätten att driva tillfällig
handel i lokal, över vilken säljaren förfogade, har slopats. Vidare har genom
lagen (1975: 1363) om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel, viUcen
lag trädde i kraft den 1 juU 1976, begreppet "bosättningstillstånd"
ersatts av "permanent uppehållstillstånd".

Tillfällig
handel i allmänhet med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och
tryckt skrift

Enligt
näringsfrihetsförordningen var Uvsförnödenheter, jordbruksalster av andra slag
än frö, träd och buskar samt ladugårdsprodukter och alster av inhemsk husslöjd imdantagna
från regleringen.

1958
års näringsrättssakkunnige anförde (s. 188) att svenska rättssubjekt redan av
tryckfrihetsförordningens bestämmelser ägde fritt bedriva tillfälUghetsförsäljning
av tryckt skrift. Det syntes dock lämpligt att uttryckligen ange denna rätt i
den nya lagstiftningen. De synpunkter som motiverade ett tillståndstvång
beträffande tillfäUighetsförsälj-ning i allmänhet ansågs i huvudsak äga
tillämpning även om försäljningen avsåg exempelvis Uvsmedel och blommor.
Behovet av fri försäljningsrätt beträffande vissa varuslag minskade också
väsentligt med hänsyn till att bl. a. torghandel och sådan kringförings- och utomhushandel,
som utgjorde led i fast etablerad rörelse, hade förts utanför regleringen. Med
viss tvekan ansågs dock att tillräckUga skäl inte förelåg att frångå den av
ålder gäUande ordningen att tillfällighetsförsäljning av vissa varor skulle
vara helt fri. Därför föreslogs att svenska medborgare skulle fritt få driva
tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Den näringsrättssakkunnige
anförde vidare (s. 201 ff), att till livsmedel borde hänföras varje till
förtäring av människor avsedd vara som tillförde kroppen näringsämne och inte
var att hänföra till läkemedel. Uttrycket hemslöjd skulle ha samma innebörd
som det i näringsfrihetsförordningen använda ordet husslöjd.

I
prop. 1968: 98 anförde departementschefen (s. 208) att vissa skäl som hade
anförts mot att livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd skulle undantas
från regleringen utan tvekan var beaktans-värda. Sådan handel hade emellertid
av ålder varit fri och denna frihet borde inte begränsas utan mycket starka
skäl. Med hänsyn härtill och till att ett tillståndstvång skulle tiäffa åtskilUga
helt harmlösa fall fann departementschefen inte tillräcklig anledning att ta
annan ståndpunkt än den sakkunnige. I fråga om den närmare innebörden av bestämmel-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 45

serna
instämde departementschefen (s. 217 ff) i vad den sakkimnige hade anfört.

I
1973 års departementspromemoria föreslogs att friheten att driva tillfälUg
handel med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd skulle slopas. Detta
motiverades (s. 47 ff) med att de allmänna övervägandena rörande tillfällig
handel gällde dessa produkter i lika hög grad som andra.

I
prop. 1975: 52 anförde föredraganden (s. 39) att ett införande av
tillståndsplikt beträffande i promemorian berörda varor skulle kunna leda till
såväl många svåra gränsdragningsproblem som en omfattande administrativ
apparat. Den framförda kritiken hade uppenbarligen inte avsett försäljningarna
av lantbruksprodukter m. m. Härtill kom att handeln med livsmedel tack vare
bl. a. livsmedelslagstiftningen var underkastad noggrann kontroU i bl. a.
hygieniskt hänseende. Några missförhållanden beträffande tillfällighetshandel
med Uvsmedel torde knappast föreligga. På grund härav och då några tillräckligt
starka skäl från konsumentsynpunkt inte hade framkommit för ingrepp i den
hittillsvarande, hävdvunna friheten för handel med Uvsmedel, blommor och
inhemsk hemslöjd föreslogs ingen ändring i gällande förhållanden.

Med
anledning av prop. 1975: 52 väcktes bl. a. mot. 1975: 1986, i vilken föreslogs
tillståndstvång för tillfäUig handel med blommor. Motionären hävdade bl. a.
att i denna handel oftast salufördes imdermåUga produkter och uttryckte
farhågor för en ökning av kringföringshandel med blommor.

Näringsutskottet
uttalade (NU 1975/76: 3) att det delade den i propositionen framförda
uppfattningen att det inte faims tillräckligt starka skäl att göra ingrepp i
den hävdvunna friheten för handel med blommor och avstyrkte därför motionen.

Riksdagen
anslöt sig till utskottets uppfattning.

Tillfällig
handel bedriven av utländskt rättssubjekt

Enligt
näringsfrihetsförordningen gällde i princip förbud för utlänningar att bedriva
gårdfarihandel och anordna realisation. Förbudet gällde dock inte gårdfarihandel
som drevs på bosättningsorten eller på marknad. Särskilda regler fanns om
hantverksrörelse eller annan hantering, som drevs under kringresande eller
kringvandrande.

1958
års näringsrättssakkunnige anförde bl. a. (s. 196 ff) att även om de
förhållanden som föranlett de gällande bestämmelserna låg förhållandevis långt
tillbaka i tiden, torde det dock vara befogat att vid utarbetandet av nya
regler inte utan vidare överge den gällande rättens ståndpunkt att för nu
ifrågavarande arter av näringsutövning borde finnas särskilda restriktioner.
Som skäl mot särskilda restriktioner skulle kunna åberopas de internationella
integrationssträvandena. Den större etable-ringsfrihet, som utgjorde ett av
målen för dessa strävanden, kunde

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 46

emellertid
inte rimligen anses inbegripa att gränserna skulle öppnas även för ambulerande småförsäljare
av alla slag. Vissa uppmjukningar ansågs dock motiverade. I fråga om
försäljning vid torghandel, mässor och liknande tillfällen ansåg den sakkunnige
att det torde vara befogat att ställa de utländska näringsidkarna i samma läge
som deras svenska konkurrenter. Utländska rättssubjekt borde vidare ha samma
möjlighet som svenska företag att med ett här i riket inrättat stadigvarande
driftställe som bas driva krinföringsförsäljning och utomhushandel. Vidare anförde
den sakkunnige att det torde inte vara motiverat att beträffande utländska
rättssubjekt ha en motsvarighet tiU den för svenskar föreslagna fria
försäljningsrätten beträffande livsmedel och vissa andra varor.

Departementschefen
instämde (prop. 1968: 98 s. 210) i vad den sakkunnige hade anfört. Med hänsyn
särskilt till reglema i den europeiska bosättningskonventionen föreslogs dock
att med svenska medborgare skulle jämställas utlänningar med bosättningstillstånd.

Till
följd av vissa ändringar i utlänningslagen (1954:193) har den rätt som tidigare
tillkommit innehavare av bosättningstUlstånd kommit att gälla innehavare av
permanent uppehållstillståndi.

3.3.9
Tillståndsprövningen (4 §)

I
allmänhet får tillfällig handel bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Vissa
undantag från denna regel har upptagits i 3 § andra stycket Qtr avsnitt 3.3.8).

Enligt
4 § får tillstånd att driva tillfällig handel lämnas i fråga om varor som
tillhör konkursbo eller, i fråga om andra varor, om särskilda skäl föreUgger. I
sistnämnda fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentUg
betydelse från konsumentsynpunkt.

Författningstexten
saknar motsvarighet i 1968 års förordning.

I prop. 1975: 52 anförde
föredraganden (s. 36 ff) att utgångspunkten vid tillståndsprövningen var att
tillstånd skulle ges mycket restriktivt. I regel skulle konsumentintressena
tillmätas avgörande vikt. Endast i undantagsfall torde det kunna föreUgga
sådana särskilda skäl att tillstånd kom i fråga. För att en försäljning skulle
kunna sägas ha väsentiig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas
att den täckte ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kunde
tillgodoses på orten.

I fråga om varor som
tillhörde konkursbo underströk föredraganden att regeln gällde endast varor som
verkUgen tillhörde konkursbo. Granskningen av att varorna hade denna karaktär
torde kunna ske på ett tUlfredsställande sätt genom att sökanden ingav bouppteckning,
varaförteckning och liknande handlingar. Eftersom syftet med bestämmelserna

1
Prop. 1975/76: 18, InU 24, rskr 121

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 47

var
att underlätta en snabb avveckling av konkursbon, borde i allmänhet krävas att
boets egendom såldes i stort sett i samlat skick vid något eller några få
tillfällen. Undantag kunde dock behöva göras från denna princip, t. ex. i fråga
om mera omfattande konkursbon. I sådana fall borde dock begäras att sökanden redovisade
en plan över boets avveckling, så att tillståndsmyndigheten fick en klar bild
av den aktuella försäljningens roll i sammanhanget.

Föredraganden
anförde ytterUgare att vid prövningen borde vidare hänsyn tas till sökandens
personliga förhåUanden. Bedömningen borde ske enligt gällande grunder. Enligt
4 § i 1968 års förordning om tillfällig handel gällde bl. a. att tillstånd att
driva tillfäUig handel skulle ges om det inte förelåg skäl till antagande att
sökanden med hänsyn tiU sina personliga förhållanden inte var lämplig att driva
verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. I fråga om motiven
till derma bestämmelse anförde departementschefen (prop. 1968:98 s. 218) att tiU-ståndsprövningen
i vad angick sökandens person inte borde vara mera ingående än som behövdes för
att tillgodose önskemålet, att tillfällig handel inte utövades av personer, som
från poUsära och sociala syn punkter var olämpUga för sådan verksamhet. Vid
prövningen borde tillgängliga polisregister tjäna till ledning. Den
omständigheten att sökanden hade begått brott kunde vara ett skäl för avslag
om brottet var av allvarligare beskaffenhet eller hade samband med tiUfällig
handel och broltsUgheten låg nära i tiden. Även upprepade småförseelser eller
ett allmänt asocialt levnadssätt kunde tänkas motivera avslag.

Med
anledning av prop. 1975: 52 väcktes bl. a. mot. 1975:1899.

I
motionen berördes den skärpta regleringens konsekvenser för gård-farihandeln.
Motionärerna fäste uppmärksamheten på att det på sina håll förekom en tämligen
regelbunden kringföringshandel bland fasta kunder, ofta i glesbygd, vilka
härigenom fick en service som de uppskattade.

Vid
riksdagsbehandlingen uttalade näringsutskottet (NU 1975/76: 3> att det tillstyrkte
att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd utformades på det sätt som
hade föreslagits i propositionen. Utskottet anslöt sig också till de allmänna riktUnjerna
för tillståndsprövningen som föredraganden hade angett.

Beträffande
mot. 1975: 1899 uttalade utskottet att det ena yrkandet i motionen närmast tog
sikte på gårdfarihandlarnas egen situation. Personer med mångårig verksamhet
inom detta slag av tillfällig handel borde i största möjliga utsträckning få
sina ansökningar om tillstånd' bifallna, så att det kunde fortsätta med sin
verksamhet, allt enligt motionärernas uppfattning. Utskottet fann synpunkten beaktansvärd
och. förutsatte att det vid tillståndsprövningen skuUe tas berättigad hänsyn
till sedan många år verksamma, seriöst arbetande gårdfarihandlares. önskemål
att inte behöva lämna sitt yrke. Motionärernas andra yrkande;

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911/18:186 48

gick
ut på att länsstyrelse vid sin tillståndsprövning rörande gårdfarihandel
skulle beakta glesbygdsbefolkningens behov av tiUfällig handel som ett
komplement till den krympande fasta handeln. I detta hänseende fann utskottets
majoritet inte motiverat med något särskilt uttalande utöver de allmänna riktUnjer
som tidigare hade behandlats. Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört.

3.3.10
Skyldigheten att lämna information (9 §)

Enligt
9 § första stycket skaU den som driver tillfällig handel, för vilken fordras
tillstånd enUgt denna lag, genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i
reklam och på kvitton och emballage tydUgt ange sitt namn fast adress och
telefonnummer. TiUståndsbeviset skall i huvudskrift eller styrkt avskrift
medföras vid handelns utövande och visas upp vid anfordran.

EnUgt
9 § andra stycket skall den som driver tillfälUg handel, för vilken ej fordras tiUstånd
enligt denna lag, vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Beviset
skall visas upp vid anfordran.

Författningstexten
vad gäller skyldighet att medföra och uppvisa tiU-ståndsbevis samt bevis om
namn och hemvist överensstämmer frånsett viss redaktionell ändring med
1968 års förordning.

1958
års näringsrättssakkunnige anmärkte (s. 191 ff) att förslag tidigare hade
framförts om en skyldighet att förse motorfordon som användes vid kringföringshandel
med en från utsidan fullt synlig skylt eller Uknande anordning med uppgift om rörelseidkarens
namn och hemvist. Någon föreskrift av den innebörden borde dock enUgt den näringsrättssakkunnige
inte upptagas. Det borde nämUgen i och för sig inte vara uteslutet, att en kringföringsförsäljare
skulle kunna begagna en vanlig personbil utan särskUt kännetecken för
transporten av sina varor under försäljningsverksamheten. Den näringsrättssakkunnige
föreslog (s. 204) bestämmelser om skyldighet att medföra tillståndsbevis samt,
om tillstånd inte erfordras, skyldighet att medföra bevis om namn och hemvist.
Genom dessa bestämmelser kunde den som köpte varor av en tillfällighetsförsäljare
om han så önskade kunna förvissa sig om försäljarens identitet, vilket kunde
vara av värde om köparen senare för framställande av reklamation eller av annan
anlediung ville komma i förbindelse med säljaren.

Departementschefen
fann (prop. 1968: 98 s. 222) ej skäl att ta upp andra föreskrifter än som hade
föreslagits. Han erinrade om att 9 § andra stycket inte gällde de
försäljningsformer som enligt 1 § andra stycket föU helt utanför förordningens tlUämpningsområde.

I
prop. 1975: 52 förordade föredraganden (s. 38) att gällande regler
kompletterades med föreskrifter om skyldighet för den som drev tillfälUg
handel för vilken tillstånd krävdes att ge information om namn, adress och
telefonnummer i syfte att underlätta för konsumenterna att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 49

nå
tillfälUga försäljare för reklamation eller Uknande. Det borde också bli
lättare för konsumentombudsmannen (KO) att vid fall av otillbörlig
marknadsföring komma i kontakt med företaget. Vidare anfördes (s. 42) att det
givetvis måste fordras att de adress- och telefonuppgifter som lämnades var så utförUga
och bestående, att konsumenten med ledning därav under skäUg tid efter köpet
lätt kunde nå säljaren för reklamation och Uknande. På grund härav var det oftast
inte tillräckUgt att lämna ett postboxnummer utan att samtidigt gatuadress eUer
motsvarande angavs. Med utti-ycket emballage avsågs främst ytteromslag såsom
påsar, kartonger, omslagspapper och liknande.

4
Tillämpningen

4.1
Länsstyrelsemas avgöranden

Från
samtUga länsstyrelser har inhämtats uppgifter beträffande ansökningar vilka
avser tillstånd att driva tiUfällig handel för tid efter den 1 juli 1976 som slutUgt
har avgjorts under tiden den 2 januari 1976 den 30 juni 1977.

I
den följande redovisningen har endast medtagits de ansökningar som har prövats
i sak. I redovisningen ingår även de ansökningar som efter besvär har visats
åter till länsstyrelserna av regeringen. Beträffande dessa ansökningar har
redovisning skett med ledning av det slutUga avgörandet.

I
bilaga 1 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive län och huvudsakligt
varuslag. Som framgår av bilagan har 739 ansökningar förekommit. Sökanden har i
437 fall varit en juridisk person och i 302 fall en fysisk person.

I bilaga
2 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive län samt huruvida ansökan
har bifalUts (helt eller delvis) eller ej.

I
bilaga 3 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive varuslag samt
huruvida ansökan har bifallits (helt eller delvis) eller ej.

Från
de 12 länsstyrelser som har prövat flest ansökningar har inhämtats vissa
närmare uppgifter beträffande de ansökningar som har bifalUts. Enligt uppgift
har tillstånd i det helt övervägande antalet sådana fall avsett tiUfälUg handel
intill utgången av år 1976 för att därigenom bereda sökanden tillfälle att
avyttra inneliggande lager. I flera fall har tillstånd lämnats när en sökande,
som bedrev fast handel, inom samma ort ämnade försälja varor av samma slag som
den fasta handeln avsåg. Sökanden hade därvid vanUgtvis uppgivit, att han inte
kunde använda det fasta försäljningsstället på grund av rivning, tillfällig
utförsäljning

'
Länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs,
Norrbottens, Stockholms, Värmlands, Västerbottens, 'Västemorr-lands. Älvsborgs
och Östergötlands län.

4
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 186

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 50

e.
d. Tillstånd har i viss utsträckning lämnats för försäljning av bl. a. skor,
textilier och pälsvaror inom glesbygdsområden samt för försäljning av
orientaliska mattor, begagnade barnkläder och "kvalificerad"
originalkonst. Vidare ges exempel på att tillstånd har lämnats äldre gårdfarihandlare
samt för försäljning av kläder i större storlekar på ålderdomshem. I Gävleborgs
län har tillstånd i flera, fall lämnats för försäljning av begagnade varor på
auktioner. Ofta har det därvid varit fråga om endagsförsäljningar och samma
sökande. I Stockholms län har tillstånd flera gånger lämnats för försäljning av
ballonger.

4.2
Kommerskollegiets avgöranden

Enligt
5 § prövas fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som är
bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge av länsstyrelsen i det län
där försäljningen skall äga rum. Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas
av den myndighet som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att här i
riket idka näring i aUmänhet, dvs. i regel kommerskollegium. Enligt 6 § tredje
stycket skall länsstyrelsen i sistnämnda fall med eget yttrande sända
ansökningshandlingarna tiU tillståndsmyndigheten.

Kommerskollegium
har, med stöd av 5 §, avgjort följande ärenden rörande tillfällig handel.

I
ärendet NÄR 367/1977 avsåg sökanden medborgare i Finland att driva
tillfällig handel inom Norrbottens län med hemslöjdsprodukter tillverkade i
Finland. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde i förevarande sammanhang
den hemslöjd som tillverkades på Nordkalotten kunna jämställas med inhemsk
hemslöjd oavsett om den tillverkades i Norge eller Finland. Länsstyrelsen
tillstyrkte ansökan. Kommerskollegium tillät sökanden att här i riket tills
vidare driva handel med hemslöjdsprodukter. Vidare lämnade kollegiet sökanden tiUstånd
att i Norrbottens län under viss tid driva tiUfällig handel med nämnda
produkter.

I
ärendet NÄR 476/1977 avsåg sökanden medborgare i ItaUen att driva
tillfällig handel med ballonger och andra leksaker samt med bijouterier och
föremål av gips m. m. inom Stockholms län. Länsstyrelsen anförde att
verksamhetens art samt den tid under vilken verksamheten tidigare hade
bedrivits syntes utgöra sådana särskilda skäl för meddelande av tillstånd vilka
angavs i 4 §. Länsstyrelsen tillstyrkte ansökan. Kommerskollegium tillät
sökanden att tills vidare och så länge han var bosatt här i riket driva handel
med nämnda produkter. Vidare lämnade kollegiet sökanden tillstånd att inom Stockholms
län under viss tid driva tillfällig handel med produkterna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 51

4.3
Regeringens avgöranden

Besvärsärenden
som har gällt tillstånd att driva tiUfällig handel har avgjorts av regeringen
sedan den 17 juni 1976. I det följande redovisas vissa av dessa ärenden
fördelade under olika rubriker.

Översikt
av de ärenden som har avgjorts under perioden den 17 juni 1976den 30 juni 1977

1
bilaga 4 redovisas ärendenas fördelning på respektive län och huvud-sakUgt
varuslag.

Som
framgår av bilaga 4 har under nämnda period förekommit 120 ärenden. Sökanden
har i 74 ärenden (62 %) varit en juridisk person och i 46 ärenden (38 %) varit
en fysisk person. Antalet olika sökande uppgår till 50 (23 juridiska och 27
fysiska personer).

I
bilaga 5 redovisas ärendenas fördelning på respektive varuslag samt huruvida
besvären har bifalUts (helt eller delvis) eUer ej. Här kan nämnas att kommun i
tre fall har anfört besvär över länsstyrelses beslut att meddela tillstånd. I
samtliga dessa fall har regeringen lämnat besvären utan bifall. Dessa ärenden
har i det följande redovisats bland de ärenden där besvären har bifalUts.

De
huvudsakliga omständigheter som har förelegat i de 59 ärenden där sökanden har
erhållit tillstånd att driva tillfälUg handel kan redovisas enUgt följande.

Antal

Antal

ärenden

sökande

39

17

1.
Sökanden skulle beredas
tillfälle att avyttra inneliggande lager

2.
Sökanden skulle beredas tillfäUe 8 1
till en successiv avveckling

(tillfällig
handel bedriven sedan 23 år, ett 10-tal anställda)

3. Sökanden
drev tillfällig handel 1 1

med pälsvaror på orter där sådana

varor
inte fanns att tillgå

4. Sökanden
drev tillfällig handel . 1 1

med konfektion vid sidan av en

från
varuförsörjningssynpunkt viktig livsmedelsbutik

5.
Sökanden drev tillfällig handel 2 2
med originalkonst och grafik

6.
Sökanden drev tillfällig handel 1 1
med gardintyger (speciella förhållanden

rörande
sökanden) ' I redovisningen har endast medtagits de ärenden som har avgjorts i
sak.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 52

Antal Antal

ärenden sökande

7. Sökanden
drev tUlfällig handel 5 1

med klänningar (ringa omfattning samt

egen
tUlverkning och försäljning)

8. Sökanden
drev tUlfäUig handel 2 1

med väskor (egen tillverkning,

försäljningen
var samordnad med ett annat företags försäljning)

Summa
59 25

I
bilaga 6 tabell 1 redovisas antalet ärenden samt de skäl som synes huvudsakligen
ha föranlett att tillstånd meddelats. Under rubriken "konsumentpolitiska
skäl" innefattas ärendena under punkterna 35. Under rabriken "Övriga
skäl" innefattas ärendena under punkterna 1, 2 samt 68. I bilaga 6 tabell
2 redovisas antalet sökande och angivna skäl.

Det skaU här framhållas
att ärendena under punkten 1 i huvudsak gäller tiUstånd att driva tillfälUg
handel under år 1976. De tiUstånd som har lämnats har sålunda varit av
övergångsnatur. I bilaga 6 tabell 3 och 4 lämnas samma redovisning som i bilaga
6 tabell 1 och 2 med det undantaget att ärendena under punkten 1 har
uteslutits.

Närmare
genomgång av de ärenden där tillstånd har lämnats att bedriva tillfällig handel

I
det följande lämnas en redogörelse för samtliga ärenden där tillstånd har
meddelats att driva tillfällig handel. Ärenden som är av likartad beskaffenhet
omnämns dock endast en gång.

Ärendena under den
tidigare omnämnda punkten 1 avsåg tillfälUg handel med varierande varuslag. I
besluten i huvudsak meddelade under år 1976 anfördes att handeln inte var
av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

Ärendena under punkten 2,
dnr 1930/76 m. fl., gällde ansökan om tillstånd att driva tillfälUg
auktionsförsäljning med bl. a. antikviteter och konstföremål. Sökandebolaget
anförde bl. a. att det bedrev tillfällig handel sedan 23 år och hade ett tiotal
anställda. Ett ytterUgare antal personer var helt eUer delvis beroende av
bolagets verksamhet. I besluten uttalades att handeln inte kunde anses ha väsentUg
betydelse från konsimientsynpunkt. För att beredas tillfälle till en successiv aweckUng
borde dock bolaget, med hänsyn till de skäl som hade anförts, meddelas tUlstånd
att bedriva tillfällig handel i skäUg omfattning till utgången av år 1977.

Ärendet
under punkten 3, dnr 777/77, gällde ansökan om tillstånd

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 53

att
driva tiUfälUg handel med pälsvaror under år 1977 på vissa orter inom Jämtlands
län. Av utredningen framgick bl. a. att sökandebolaget hade ett tiotal
anställda, att cirka hälften av bolagets intäkter kom från tillfällig handel,
att cirka hälften av sortimentet bestod av egentillverkade varor samt att
bolaget även åtog sig förvaring och reparation av pälsvaror. I beslutet
anfördes att någon fast pälshandel inte fanns att tillgå vare sig på eller
inom rimligt avstånd från de orter där bolaget hade för avsikt att driva
handel. Med hänsyn härtill måste försäljningen anses vara av väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt. Vad som framkommit om bolaget och dess
verksamhet talade också för att bolaget skuUe få driva angiven handel.
Särskilda skäl ansågs därför föreUgga att lämna tillstånd.

Ärendet under punkten 4,
dnr 1114/77, gäUde ansökan om tiUstånd att driva tillfällig handel med rökskadad
konfektion under en månad år 1977 på vissa orter inom Jämtlands län. I beslutet
anfördes att handeln bedrevs vid sidan av en från varuförsörjningssynpunkt
viktig livsmedelsbutik. Skulle sökanden tvingas lägga ned den tiUfälUga
handeln fanns det en risk för att även Uvsmedelsförsörjningen kunde konmia att upphöra.
Med hänsyn härtill och då försäljningen avsåg varor som knappast kunde
tillhandahållas konsimienterna genom fast handel förelåg särskilda skäl att
lämna tillstånd.

Ärendena under punkten 5,
dnr 1456/76 m. fl., gäUde ansökan om tillstånd att driva tillfällig handel med
konst under vissa dagar. Av utredningen framgick bl. a. att sökandebolagen
under flera år hade ägnat sig åt denna form av verksamhet. I besluten anfördes
att handeln var helt inriktad på originalkonst och grafik. Det måste anses vara
önskvärt från allmän synpunkt och i konsumenternas intresse att varor av denna speciella
karaktär kunde spridas och utbjudas i så obundna former som möjUgt. Vad som
hade framkommit om sökandena och verksamheten talade inte heller emot att
sökandena fick driva handeln. Särskilda skäl ansågs därför föreligga att lämna
tillstånd.

Ärendet under punkten 6,
dnr 1394/77, gällde ansökan om tillstånd att driva tillfällig handel med
gardintyger till och med maj 1979. Utredning förelåg angående sökandens
personliga förhållanden. I beslutet ansågs särskilda skäl föreUgga att lämna
tillstånd med hänsyn tUl de speciella förhållanden rörande sökanden som hade
åberopats.

Ärendena
under punkten 7, dnr 1751/76 m. fl., gällde ansökan om tillstånd att driva tillfälUg
handel med klänningar. I besluten anfördes att sökandebolaget bestod av två
delägare, vilka personligen sydde de klänningar ansökan gällde och även själva
skötte försäljningen. Med hänsyn härtill och till den ringa omfattningen av
handeln ansågs särskilda skäl föreUgga att lämna tillstånd. Som villkor för
tillståndet borde gäUa att försäljningen handhades av delägarna personligen och
endast avsåg klänningar de personligen hade sytt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 54

Ärendena
imder punkten 8, dnr 2129/77 m. fl., gällde ansökan om tUlstånd att driva tillfälUg
handel med väskor. Sökandebolaget framhöll bl. a. att försäljningen avsåg
väskor av egen tillverkning, att försäljningen var samordnad med ett annat
bolags försäljning, vilket bolag hade beviljats tillstånd t. o. m. juni 1977,
samt att ett tillstånd under nämnda tid kunde ge bolaget möjlighet till
fortsatt verksamhet. I beslutet anfördes att handeln inte kunde anses vara av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Med hänsyn till de särskilda
förhållandena som förelåg ansågs emellertid att bolaget borde beredas tillfälle
att bedriva tillfälUg handel t. o. m. juni 1977.

I
ärendet dnr 811/77 gällde ansökan tillstånd att driva tillfällig handel med
byxor. Sökandebolaget framhöll att man avsåg att etablera fast försäljningsställe
och att man hade träffat hyresavtal för en fast lokal för försäljning av
konfektionsvaror. Med hänsyn tUl vad sökanden hade uppgivit meddelades
tillstånd att driva tiUfälUg handel till dess sökanden kunde övergå till
försäljning från det fasta driftstället (tillfällig handel under cirka sex
månader).

Ärendet
dnr 1575/77 redovisas på s. 56.

Frågan
om den tillfälUga handeln täcker ett behov som inte kan tillgodoses på orten

Vid
tillståndsprövningen skall främst beaktas om den avsedda handeln är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. För att en försäljning skall kunna
sägas ha sådan betydelse måste krävas att den täcker ett behov hos
konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses på orten (jfr. avsnitt
3.3.9).

I
det följande redovisas vissa av de ärenden där sökanden har haft för avsikt att
bedriva tillfälUg handel bl. a. på orter där fast handel med varor av det slag
den tiUfälliga handeln avsåg inte fatms att tillgå.

I
ärendet dnr 1141/76 gällde ansökan tillfällig handel med damkläder på ett
40-tal orter inom Jämtlands län. Sökanden gjorde gällande bl. a. att tonvikten
var lagd på kläder för äldre och på kläder i större storlekar. Ett 20-tal
beklädnadsbutiker på åtta orter fanns inom länet. I ärendet förelåg en
utredning av länsstyrelsens regionalekonomiska enhet. EnUgt denna var det här
fråga om sådana specialvaror som var hänförliga till den mer kvalificerade
service som skulle kunna nås inom ett par timmars restid för att tillgängUgheten
skulle kunna anses vara godtagbart ordnad. Även om det från den enskildes
synpunkt kunde vara till fördel att få denna service på närmare håll än för
närvarande var det dock mot bakgrund av vad som hade anförts om den
hittillsvarande utvecklingen länets mer glesbefolkade delar hade under en
lång följd av år kännetecknats av en successiv befolkningsminskning
principiellt tveksamt att medge ambulerande handel. Sådan handel kunde komma
att undandra de redan etablerade specialbutikema ett välbehövUgt köpkraftsun-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 55

derlag
med de konsekvenser detta kunde ha för den framtida stationära servicen.
Länsstyrelsen, som lämnade ansökan utan bifall, anförde att berörda orter hade
tillgång till företag som kunde erbjuda motsvarande varor antingen på orten
eller på inte alltför långt avstånd från densamma, varför konsumenternas behov
måste anses tiUgodosett. Regeringen ansåg att den avsedda handeln inte var av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.!

I
ärendet dnr 2059/76 gällde ansökan tillfällig handel med dam-, barn- och
herrkonfektion på ett 20-tal orter inom Västerbottens län. Av utredningen
framgick att fyra av de berörda orterna saknade handel med ifrågavarande varor.
Avstånden från dessa orter till närmast belägna affär i branschen uppgick
uppskattningsvis till 15 mil. Länsstyrelsen, som lämnade ansökan utan bifall,
anförde att konsumenterna på berörda orter hade tillgång till det varusortiment
sökanden representerade genom den reguljära handeln på orten eUer på ort i
dess omedelbara närhet. Regeringen lämnade besvären utan bifall.

I
ärendet dnr 1895/76 gällde ansökan tillfäUig handel med herr-, dam-och
barnkläder på ett 40-tal orter inom Jämtlands län. Enligt en sammanställning
förekom konfektionsaffärer på sex av de berörda orterna. Avstånden från orterna
tUl närmast belägna affär i branschen uppgick till uppskattningsvis 17 mil.
Länsstyrelsen anförde att särskilda skäl inte förelåg och lämnade ansökan utan
bifall. Regeringen lämnade besvären utan bifall.

I
ärendet dnr 777/77 gällde ansökan tillfälUg handel med pälsvaror på fyra orter
inom Jämtlands län. Av utredningen framgick att försäljningsställen för
pälsvaror fanns endast i Östersund. Avstånden från berörda orter tiU Östersund
uppgick till uppskattningsvis 1117 mil. Länsstyrelsen lämnade ansökan utan
bifall. I yttrande över besvären anförde länsstyrelsen att det var fråga om
utpräglade sällanköpsvaror där avståndet till affär fick anses ha mindre
betydelse. Berörda orter fick anses omfattas av Östersunds upptagningsområde.
Regeringen anförde att med hänsyn till att någon fast pälshandel inte fanns att
tiU-gå vare sig på eller inom rimligt avstånd från de orter där sökanden hade
för avsikt att driva tillfällig handel måste ifrågavarande försäljning anses
vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Särskilda skäl ansågs föreUgga
att lämna tillstånd. (Ytterligare omständigheter som förelåg i ärendet har
redovisats på s. 52).

I
ärendet dnr 1305/76 gällde ansökan tillstånd att driva tillfäUig handel med
skinnkläder vid vissa tillfällen i Järna inom Stockholms län. Länsstyrelsen
lämnade ansökan utan bifall. Med anledning av besvären avgavs yttrande bl. a.
av konsumentverket. I yttrandet framhöll konsumentverket att i propositionen
till lagen om tillfällig handel föredragande statsrådet bl. a. hade anfört att
tillstånd skulle ges mycket restrik-

'
Tillstånd beviljat endast för avyttring av inneliggande lager.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 56

tivt
och att det endast i imdantagsfall kunde föreUgga sådana särskilda skäl att
tillstånd kunde komma i fråga. För att en försäljning skulle kunna sägas ha
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den skulle
täcka ett behov hos konsumenterna, som inte annars skulle kunna tillgodoses på
orten. Av betydelse i ärendet var enligt konsumentverket att bestämma vad som
skall avses med uttrycket "på orten". Verket fann att uttrycket torde
få ges något olika innebörd beroende på vilket slag av varor som försäljningen
avsåg. I fråga om dagligvaror borde kunna krävas att varorna fanns att tillgå
hos bofast handel just i den tätort där försäljningen äger rum. I förevarande
fall utgick verket från att skinnvaror var en sällanköpsvara. Av utredningen i
ärendet framgick att i Södertälje, på 15 kilometers avstånd från Järna, fanns
butiker som säljer skinnkläder. Verket fann därför ej tilkäckUga skäl föreligga
för bifall till ansökan. Regeringen lämnade besvären utan bifaU.

I ärendet dnr 1575/77
gällde ansökan tillstånd att driva tillfällig handel med vissa damkonfektionsvaror
inom Norrbottens län. Handeln skulle bedrivas på 65 orter. Länsstyrelsen lämna
ansökan utan bifall. Regeringen uttalade i beslutet bl. a. följande: För att tillfäUig
handel skall kunna sägas vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt
måste krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket annars inte kan
tillgodoses med rimliga uppoffringar. TillfälUg handel.på en ort där det finns
fast handel med varor av samma slag kan i allmänhet inte anses vara av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller tillfällig handel på
andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns betydelse från
konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid en konsument
rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan. Sökandens ansökan
avser tillfällig handel som är huvudsakligen inriktad på glesbygdsområden, där
avståndet i flertalet fall är betydande tUl närmast belägna ort med fast handel
med varor av samma slag. Det får allmänt anses angeläget att tillfällig
handel kan bedrivas inom de avsedda glesbygdsområdena i skäUg omfattning. Handeln
bör dock inte få bedrivas i sådan närhet av orter med likartad fast handel att
det menUgt påverkar den fasta handelns förmåga att stadigvarande svara för
varuförsörjningen. Detta kan bli fallet om det avstånd varom här är fråga
understiger vad som kan anses vara det i allmänhet största godtagbara inom
länet avseende ofta återkommande inköpsbehov. Vad som i ärendet har
framkommit om sökanden och ifrågavarande verksamhet talar i och för sig inte
emot att sökanden får bedriva tillfällig handel. Med hänsyn till det anförda
finner regeringen att särskilda skäl kan föreligga att i viss utsträckning
lämna sökanden tillstånd att driva sådan tillfällig handel som avses i
ansökningen. Det bör ankomma på länsstyrelsen att pröva ansökningen på nytt
under de förutsättningar som här har angetts. Regeringen upphävde länsstyrelsens
beslut.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 57

Begreppet
"tillfälligt begagnat försäljningsställe"

I
följande ärende uppkom frågan huruvida den av sökanden avsedda handeln var att
anse som tillfälUg handel.

I ärendet dnr 1561/76
avsåg ansökan tillfälUg handel utomhus med manufakturvaror under tiden
aprildecember i Svinesund; Länsstyrelsen, vilken ansåg att tillfällig handel
förelåg, lämnade ansökan utan bifall. I besvär över beslutet framhöll sökanden
bl. a. den av honom bedrivna handeln inte skulle anses som dllfälUg handel. Av
utredningen framgick att sökanden drev handel från ett försäljningsstånd
utomhus (träställning som var övertäckt med en presenning) och att handeln ägde
rum i stort sett dagligen imder tiden den 15 majden 15 september samt under
återstående del av året på lördagar och söndagar. Regeringen, som fann att
den bedrivna handeln utgjorde sådan handel som avsågs i lagen om tillfäUig
handel, lämnade besvären utan bifall.

Uppgifter
beträffande den tillfäll/ga handelns prisnivå och sortiment m. m.

Några
allmänna slutsatser beträffande handelns prisnivå m. m. kan inte dras med
hänsyn till att någon utredning inte har förelegat i de flesta ärenden.

Statens pris- och
kartellnämnd (SPK) har avgivit yttrande i nio besvärsärenden som har berört
fem oUka sökande. I det följande redovisas de ärenden där SPK närmare har
kunnat uttala sig angående sökandens pris- och påläggsnivå eller sortiment m. m.
i förhållande till den stationära handelns.

I ärendet dnr 1305/76
avsåg sökanden att driva tillfäUig handel med skinnkläder i Jama inom
Stockholms län. SPK-undersökningen visade att konsumenterna genom försäljningen
fick tillgång till ett sortiment som inte tillhandahölls av den stationära
handeln. Priserna på de försålda varorna var förhållandevis låga ooh
tillämpades enUgt uppgifter lika i alla orter oavsett om stationär butik med
försäljning av skinnkläder fanns på orten eller inte. Undersökningen hade
sålunda inte gett vid handen att sökanden skulle på ett otillbörUgt sätt ha
utnyttjat den monopolställning som han hade vid sina försäljningar på orter
som saknade stationär handel med skinnkläder. Genom den information som gavs i
form av garanti och upplysm'ngar om företagets fasta adress gavs enligt SPK:s
mening möjlighet till reklamationer. Enligt SPK talade undersökningen inte i
något avseende emot att tillfällig handel fick bedrivas.

I ärendena dnr 1234/76 m.fl.
avsåg sökanden att driva tillfällig handel med lättare beklädnadsvaror (byxor,
jackor m. m.) bl. a. inom Kronobergs län. SPK-undersökningen visade att
konsumenterna genom handeln fick tillgång till ett större sortiment av främst
arbetskläder till

1
Tillstånd ej beviljat (jfr s. 55).

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 58

jämförelsevis
låga priser. De i vissa avseenden lägre priserna kunde påverka priserna i en
för konsumenterna gynnsam riktning på orter med stationär handel.
Undersökningen gav inte vid handen att sökanden skulle ha tillämpat högre
priser vid sin försäljning på orter som saknade stationär handel med lättare
beklädnadsvaror än vid försäljning på orter med sådan handel. Beträffande
köparnas möjUgheter till reklamationer borde framhållas att även om möjUgheter
fanns att nå sökanden kunde detta inte ske förrän vid dennes nästa besök på
orten eller efter telefonkontakt. Denna olägenhet borde givetvis vägas mot de
för konsumenterna positiva sidor som sökandens tillfälUga handel uppvisat enUgt
undersökningen. Enligt SPK talade undersökningen för att tillfälUg handel
fick bedrivas.!

I
ärendena dnr 881/76 m. fl. avsåg sökanden att driva tillfälUg handel med
gardintyger inom bl. a. Jämtlands län. SPK-undersökningens resultat tydde på
att konsumenterna genom sökandens tillfälUga handel fick tillgång tiU ett
större sortiment av gardintyger och att de i vissa avseenden lägre priserna
kunde påverka priserna i en för konsumenterna gynnsam riktning på orter med
stationär handel. Undersökningen gav inte vid handen att sökanden skulle på ett
otillbörligt sätt ha utnyttjat den monopolställning som han hade vid sin
försäljning på orter som saknade stationär handel med gardintyger. Även om
kunderna vid reklamation etc. kunde nå sökanden för rättelse kunde detta inte
ske förrän vid dennes nästa besök på orten eller efter telefonkontakt. Denna
och andra liknande olägenheter med tillfälUg handel borde givetvis vägas mot de
för konsumenterna positiva sidor som handeln hade uppvisat under den undersökta
perioden och som talade för att sökanden fick bedriva tillfäUig handel.

5
I övrigt framförda synpunkter

Synpunkter
angående lagen om tillfällig handel och förslag tUl ändringar har, bl. a.
genom framställningar till handelsdepartementet, framförts i skilda
sammanhang.

Från
flera håll har framförts att många tillfäUighetsförsäljningar tycks bygga på
ett otillbörligt utnyttjande av bestämmelserna i 1 § första stycket. Handelsanställdas
förbund och Helsingborgs konsumentnämnd anför att regleringen kringgås på olika
sätt. Som exempel nämns utförsäljningar som pågår endast några dagar i
tillfälligt förhyrda lokaler. Begreppet "tillfälligt begagnat
försäljningsställe" är oklart och tolkas på olika sätt. Vidare pekas på
förekomsten av s. k. utställningar med orderupptagning. Varorna exponeras och
kunderna får teckna order. Såväl

1
Tillstånd beviljat endast för avyttring av inneliggande lager. ~ Tillstånd
beviljat, dock pä annan grund 0'fr s. 53, dnr 1394/77).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 59

omgående
som senare leverans av varorna förekommer. Enligt polisens uppfattning har det
dock inte varit fråga om salubjudande av "medförda" varor.

Sveriges köpmannaförbund
anför att man har kunnat notera ett starkt och sannoUkt ökat inslag av
tillfällig utomhushandel, både av tillåtet och otillåtet slag. Mycket tyder på
att sådan handel tenderar att öka särskilt på sommarturistortema. Till stöd
härför åberopas en undersökning som Handelns utredningsinstitut (HUI) har
utfört under några sommarmånader 1976 i vissa större städer och några typiska
sommarturistorter. Den berörda undersökningen gällde den tillfäUighetshandel, inklusive
torghandel, som ägde rum på gator och torg med undantag av handeln med Uvsmedel,
blommor och trycksaker. Förbundet påpekar att man tidigare har framhållit att
lagen borde avse även torghandel. Från förbundet har också framförts att
torghandeln har ökat och att det inte är rimligt att man skall kunna köpa sig
en torgplats var som helst. Man är inte emot att traktens hantverkare och
producenter får sälja sina varor på torget. Men den utveckling som nu är på
gång, nämligen att folk kommer från när och fjärran och köper sig en plats,
kan man inte acceptera. Helsingborgs konsumentnämnd anför att det torde vara en
risk för att alla mindre seriösa säljare kommer att samlas på torgplatserna då
övriga möjligheter stoppas. Konsumenternas möjlighet till reklamation är vid
torghandel helt obefintlig.

Sveriges
kioskägares riksförbund säger sig känna oro inför den alltmer tilltagande kringresehandeln
vad avser livsmedel. Den fria konkurrensen bör värnas om så länge den sker på
lika villkor, men så som den fungerar idag inverkar den menligt för den fasta
handeln inom småföretagen, anser förbundet.

Beträffande
tillståndsprövningen anför Sveriges köpmannaförbund att stor osäkerhet tycks
råda hur lagen skall tillämpas. Tillstånd skall knytas till konsumentintresset
som främsta grund och lämnas mycket restriktivt, hävdar förbundet. I flera fall
har tiUstånd meddelats med hänsyn till rent regionala sysselsättningsaspekter
utan grundligare dokumentation. Förbundet ställer sig kritisk till en sådan
rättstillämpning. Även Handelsanställdas förbund anser att länsstyrelserna i en
del fall har varit för generösa i tillståndsgivningen. EnUgt förbundet får
lagen inte luckras upp på det sätt som har skett. Länsstyrelsen i Hallands län
anför att det har överlämnats till länsstyrelserna att avgöra om vissa varor
finns tillgängliga på orten på ett sätt som tillgodoser konsumenterna.
Begreppet "orten" är långt ifrån entydigt och sammanhänger dels med
konsumentens möjligheter att förflytta sig, dels med vilka krav som ställs på
den bofasta handeln. Konsumentens intresse för handeln måste också bedömas med
hänsyn till hans vilja att många gånger göra

»
Råd och Rön 7/77.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 60

ganska
långa bilresor för att komma ut till de försäljningsstäUen där den tiUfälUga
handeln bedrivs, framhåller länsstyrelsen. Lagen tar inte heller hänsyn till
att de som driver tillfälUg handel inte utgör någon enhetlig grupp (som exempel
nämns ärende dnr 1930/76 s. 52). Inte heller är det möjligt att ta särskilda
hänsyn till de sysselsättningsaspekter som är förenade med att man med
användande av lagen slår ut den tillfälUga handeln, konstaterar länsstyrelsen.

6
Riksdagsmotion om torghandel

I
motionen 1975/76: 287 kritiserades begränsningar i torghandeln som enligt
motionären förekom i vissa lokala torghandelsstadgor. Det fanns enligt
motionären bestämmelser om att endast ett visst slag av varor fick försäljas på
torget eller att ensamrätt för försäljning av viss vara lämnades tiU en enda
person. Han erinrade vidare om att justitieombudsmannen vid ett flertal tillfäUen
hade anmärkt mot att restriktioner beträffande den enskilda torghandeln
förekommit i lokala stadgor. Motionären ansåg att det var i allmänhetens
intresse att det förelåg möjlighet till priskonkurrens och att möjligheten att
välja ur ett tiUfreds-ställande sortiment inte minskades. Fri konkurrens borde
därför föreligga vid marknader och torghandel, anfördes det, och
diskriminerande bestämmelser i aktuella stadgor avskaffas. Det hemstäUdes att
en översyn gjordes av frågan och att nödvändiga åtgärder vidtogs.

Näringsutskottet uttalade
med anledning av motionen (NU 1976/77: 8) bl. a. att torghandeln av hävd ansågs
vara fri och att begränsningar i fråga om varusortiment inte fick göras utan
laglig grund. Om försäljningen på väsentliga punkter avvek från de former i
vilka torghandeln vanligen bedrevs borde den inte hänföras till torghandel. I
sådana fall krävdes polismyndighetens tillstånd även om försäljningen skedde på
allmän försäljningsplats. Utskottet anförde vidare att i kommentarerna till det
normalförslag till torghandelsstadga som Svenska kommunförbundet hade
utarbetat år 1970 nämndes att det på sina håll i torghandelsstadgorna hade
införts bestämmelser som inskränkte den fria torghandeln med avseende antingen
på varor eller på försäljare. Med hänvisning till justitieombudsmannens
uttalande anfördes i kommentarerna att det var tveksamt om sådana bestämmelser
kunde anses vara lagliga. Någon bestämmelse av denna art hade därför inte
kunnat upptas i normalförslaget. Det övervägande antalet kommuner hade, enligt
vad utskottet hade inhämtat, fastställt torghandelsstadga i överensstämmelse med
normalförslaget. Med hänvisning till vad som hade anförts avstyrkte utskottet
motionen.

Motionen
lämnades utan bifall.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/18:186 61

7 Undersökningar m. m.

7.1 Uppgifter från vissa länsstyrelser och
polismyndigheter

För att få tillämpningen av lagen om tillfäUig handel ytterUgare
belyst har vissa kontakter tagits dels med de 12 länsstyrelser som har avgjort
flest ansökningar om tillfällig handel, dels med 20 polismyndig-heter.2

Från
länsstyrelserna har uppgifter lämnats främst av den personal som har berett
ansökningarna om tillfällig handel. Vissa svårigheter uppges ha förelegat att
tolka oUka begrepp i lagen, främst sådana som "tillfälligt begagnat
försäljningsställe" i 1 § första stycket och "särskilda skäl" i
4 §. Förfrågningar angående lagens tiUämpning har inkommit från bl. a.
polismyndigheterna. Svårigheter att tolka begreppet "tiUfälligt begagnat
försäljningsställe" har uppkommit främst när det har gällt försäljningar
som skulle äga rum viss tid under sommarhalvåret och på utpräglade turistorter.
Innebörden av begreppet "särskilda skäl" har varit oklar och
avvägningsproblem har uppkommit särskilt vid bedömningen av ansökningar som
har gällt tiUfällig handel inom glesbygdsområden. Viss vägledning beträffande
innebörden har dock erhåUits genom de beslut som har meddelats av regeringen. EnUgt
några länsstyrelser borde man under "särskilda skäl" ha möjlighet att
kunna inbegripa exempelvis sociala eller arbetsmarknadspolitiska skäl för att
därigenom motverka en utslagning av vissa seriösa tillfälUghetsförsäljare.

En utbredd
uppfattning hos tillfrågade länsstyrelser är att oUka former av tillfällig
handel i stor utsträckning bedrivs utan tillstånd och att försök görs att
kringgå lagens bestämmelser. Synpunkter har i detta sammanhang framförts om
behovet av en stiaffskärpning. PoUsmyndig-heterna har av flera länsstyrelser uppgivits
ingripa förhållandevis sällan. Vissa länsstyrelser är av den uppfattningen att
torghandeln har ökat i omfattning och att tillfällighetsförsäljarna i viss mån
har övergått till s. k. utställningar med orderupptagning.

De flesta
polismyndigheter uppger, att brott mot lagen om tillfälUg handel inte har
förekommit eller förekommit endast i ett mindre antal fall under det senaste
året. De anmälningar som har kommit in, främst från inom orten bosatta köpmän,
har i flera fall visat sig gälla försäljningsformer som formellt inte har
omfattats av regleringen. De otillåtna tillfälUghetsförsäljningar som har
förekommit uppges främst ha varit inomhusauktioner med mattor och konst. Vidare
har förekommit otill-låten försäljning på allmänna platser med smycken,
lädervaror m. m.

' Jämför bilaga 1 länsstyrelserna i Gävleborgs,
Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Norrbottens, Stockholms,
Värmlands, Västerbottens, Västemorrlands, Älvsborgs och Östergötlands län.

= Boden, Eksjö, Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping,
Kalix, Kalmar, Karlstad, Kiruna, Kristianstad, Linköping, Norrköping,
Norrtälje, Strömsund, Sundsvall, Umeå, Växjö, Örebro och Östersund.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 62

Flera
polismyndigheter är av den uppfattningen att en viss övergång har skett från
direktförsäljning till oUka former av orderupptagning, bl. a. vid s. k. utstäUningar.
Detta har främst gällt handeln med pälsar och mattor. Vidare antar man, att s.
k. sedvanUga auktionsförsäljningar ibland omfattat även varor som aldrig har
tillhört dödsbo eller enskild person, exempelvis nytiUverkade varor. EnUgt ett
par poUsmyndigheter har vissa tiUfälUghetsförsäljare direkt sagt att de har
kalkylerat med eventuella böter som en omkostnad i rörelsen. Vidare har
framförts den åsikten att det är svårt att ingripa mot en tillfälUghetsförsäljare
som endast uppehåller sig på orten under någon dag och sedan
"försvinner".

7.2
Konsumentverkets enkät

Konsumentverket
har under hösten 1977 ställt en förfrågan rörande erfarenheterna av lagen om
tillfällig handel till regional konsumentverksamhet på 30 orter och tiU
kommunal konsumentverksamhet på 107 orter. Från enkäten har undantagits sådan
kommunal verksamhet som har mycket ringa omfattning eller som är relativt
nystartad.

Inom
handelsdepartementet har gjorts en bearbetning av det preUmi-närt föreUggande
materialet. I det följande redovisas det huvudsakUga resultatet i vissa
avseenden.

Svar
på enkäten har inkommit från 95 konsumentverksamheter (25 regionala och 70
kommunala). Regional konsumentverksamhet på oUka orter i samma län har ibland
avgivit gemensamt svar. Kommunal konsumentverksamhet som ej har svarat
domineras av sådan som har relativt ringa omfattning. Frågeformuläret har
uppdelats i två avsnitt. Delsvar (frågorna 12) har inkommit från 18
konsumentverksamheter (2 regionala och 16 kommunala). Fullständigt svar har
inkommit från 77 verksamheter (23 regionala och 54 kommunala).

1. Hur
många gånger har ni ombetts yttra er över ansökningar om tillfällig

handel (muntligt eller skriftligt)?

Antal %

O ggr 21 22

110
ggr 45 47

1120
ggr 14 15

mer
än 20 ggr . 15 16

95 lÖÖ

2. Får
ni alla ansökningar som gäller kommunen)länet för yttrande?

Antal %

Ja
47 50

Nej
26 27

Vet
ej 19 20

Ej
svar 3 3

95 lÖÖ

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 63

3. Har ni tillstyrkt några ansökningar?

Antal %

Nej 29 38

Ja 42 54

Ej svar 6 8

77 100

4. Har ni låtit genomföra sårskild undersökning av något
slag med anledning

av tillfällig handel (t.ex. om sortiment, försäljningsställen, priser)?

Antal %

Nej 46 60

Ja 28 36

Ej svar 3 4

77 100

5. Har ni vidtagit några andra åtgärder i syfte att
påverka den tillfälliga

handeln?

Antal %

Nej 45 58

Ja 17 22

Ej svar 15 20

77 100

6. Hur har antal försäljningsställen med tillfällig handel
i länetjkommunen

förändrats efter lagens tillkomst?

Antal %

Ökat 2 3

Varit oförändrat 7 9

Minskat 44 57

Vet ej 22 28

Ej svar 2 3

77 100

7. Hur har antal försäljningsställen med "icke tillståndspliktig"
tillfäUig

handel i länetjkommunen {t.ex. mässor, torghandel, variibtissar) förändrats?

Antal %

Ökat
18 23

Varit
oförändrat 18 23

Minskat
5 7

Vet
ej 32 42

Ej
svar 4 5

77 100

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 64

Beträffande
denna fråga innehåller 21 svar viss anmärkning beträffande ökningen (samma
svarande kan lämna flera oUka alternativ). Av svaren kan inte klart utläsas
vilken försäljningsform som har ökat. Beträffande ökningen av visst varuslag
är flera av den uppfattningen att en ökning av torghandelssortimentet har skett
såvitt gäller andra varor än livsmedel och blommor.

8. Vilken
är er uppfattning om kvaliteten på de varor som saluförs genom

tillfällig handel. Är den likvärdig med bofast handels?

Antal %

Ja
3 4

Delvis
18 23

Nej
15 20

Vet
ej 38 49

Ej
svar 3 4

77 100

9. Vilken
är er uppfattning om priserna på de varor som saluförs genom

tillfällig handel jämfört med likvärdiga varor i bofast handel?

Antal %

Högre
O O

Samma
16 21

Lägre
19 25

Vet
ej 37 48

Ej
svar 5 6

77 100

10. Hur
har klagomål från konsumenter i länetjkommunen (svårigheter att få

rättelse, att få tag på säljare m.m.) i samband med tillfällig handel
förändrats?

Antal %

Ökat
6 8

Varit
oförändrat 18 23

Minskat
21 27

Vet
ej 30 39

Ej
svar 2 3

77 100

11. Har
ni hört några andra konstimentreaktioner från länetjkommunen

med anknytning till tillfällig handel?

Antal %

Nej 59 76

Ja 16 21 .

Ej svar 2 3

77 100

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 65

12. Anser ni att lagen fungerat tillfredsställande?

Antal %

Nej
21 27

Ja
24 31 .

Tveksam
19. 25

Vet
ej 10 13

Ej
svar 3 4

77 100

31 svar innehåller kommentarer (samma svarande kan lämna
flera olika alternativ). 20 (65 %) anger "lagen är svår att övervaka, tiUfällig
handel utan tillstånd förekommer, kontrollen är bristfällig, lagen kan kringgås".
11 (35 %) anger "lagen är oklar m. m.".

13. Om nej eller tveksam på fråga 12, vilka förändringar
anser ni bör vidtas för att lagen skall fimgera tillfredsställande?

30 svar förekommer (samma svarande kan lämna flera olika altemativ).
13 (43 %) anger "länsstyrelsen borde vara tillsynsmyndighet, polisen har
ej kapacitet, bättre övervakning m. m.". 12 (40 %) anger "lagen kan
kringgås: om lokal hyrs för hela året, torghandel, utomhustält". 8 (27 %)
anger "skärpning av straffbestämmelser", 5 (17 %) anger "klarare
tolkningsföreskrifter önskas, bättre information".

7.3 Uppgifter beträffande förekomsten av brott mot lagen
om tillfällig handel

Från statistiska centralbyrån har erhållits nedan angivna
uppgifter.

Antal personer som år 1976 har lagförts för brott mot
lagen om tillfällig handel (såväl huvudbrott som bibrott, den som har lagförts
flera gånger har räknats som en person varje gång).

Strafföreläggande 6

Dom 3

Antal gånger visst lagrum har tillämpats vid lagföringen
under år 1976 (ett

lagrum har räknats vid varje tillfälle som det har
tillämpats detta gäller

även då det har tillämpats flera gånger i en och samma lagföring.

totalt därav utländska

medborgare

3§ 4.3

3 § första stycket 1

10 § 4

10 § första stycket 5 3

__ _

' Vid en lagföring som gäller drivande av tillfällig
handel utan tillstånd kan ha tillämpats exempelvis såväl 3 § första stycket som
10 § första stycket. Redovisning har i så fall skett för varje tillämpat
lagrum (betr. lagrum jfr avsnitt 3.1).

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 186

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 66

8
Aktuella frågeställningar 8.1 Inledning

Lagen
om tillfällig handel trädde i kraft den 1 juli 1976. Från flera håll har
anförts att lagen i olika avseenden inte har fungerat tillfredsställande.
Vissa krav har framställts om ändringar. De synpunkter som har framförts från
bl. a. utövare av fast och tillfälUg handel, länsstyrelser, poUsmyndigheter
samt regionala och kommunala konsumentverksamheter kan sammanfattas enligt
följande.

1. Lagen
är i oUka hänseenden svårtolkad, bl. a. i fråga om vad

som skall anses vara av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

2.
TiUfälliga försäljningsformer
som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning.
Vidare bedrivs tillfällig handel förhållandevis ofta utan tillstånd.

3.
Konsumenterna saknar ofta möjUghet
att nå tillfälUga försäljare för reklamation vid tillfälUga försäljningsformer
som inte omfattas av lagen.

4.
Tillståndsreglerna har från
vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför
liberalt.

Någon
närmare undersökning föreligger inte beträffande den inverkan lagen har haft
på förekomsten av tillfälUg handel och de konsekvenser i övrigt som
regleringen kan ha medfört för konsumenterna. Genom den restriktiva tiUståndsprövning
som föreskrivs i lagen saknas dock anledning till annat antagande än att
förekomsten av tillfällig handel starkt har begränsats.

Genom
lagen om tUlfällig handel infördes ett system med en näringspoUtiskt inriktad
tillståndsprövning på den tillfälliga handelns område. Tillstånd att driva tillfälUg
handel skall meddelas endast om särskilda skäl föreligger. I förarbetena
anfördes att den tillfälliga handeln i allmänhet var förenad med sådana
olägenheter att skäl förelåg för en begränsning av försäljningsformen. I
allmänhet torde gälla att näringsrättsliga åtgärder bör undvikas om man genom
civilrättslig lagstiftning eller på annat sätt kan komma till rätta med
förekommande olägenheter. Stamhållets insatser inom det konsumentpoUtiska
området har under senare år intensifierats. Mot bakgrund av den förhållandevis
korta tid som lagen har tillämpats får det emellertid nu anses vara för tidigt
att ta upp frågan om en översyn som berör behovet av en allmän reglering inom
den tillfälliga handelns område.

I
det följande behandlas i huvudsak endast de frågeställningar som har
aktualiserats vid genomgången av praxis eller genom de framförda synpunkterna.

Vissa
av de olägenheter som anses föreUgga sammanhänger med till-lämpningen av lagen.
I viss mån torde sådana olägenheter kunna övervinnas sedan en fastare praxis hunnit
utbilda sig inom området och de

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 67

myndigheter
som har att tillämpa lagen, främst länsstyrelserna och po-Usmyndigheterna, har
fått en större erfarenhet.

8.2
Begreppet tillfällig handel (1 § 1 st.)

En
redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.1 (s. 37 ff).

Från
flera håll har anförts att många tillfällighetsförsäljningar tycks bygga på ett
otillbörligt utnyttjande av bestämmelserna i 1 § första stycket. Begreppen
"tillfälligt begagnat försäljningsställe" och "medförda varor"
uppges vara oklara och tolkas på olika sätt. Vidare uppges, att regleringen kan
kringgås genom s. k. utställningar med orderupptagning för såväl omgående som
senare leverans.

5.2.7
Tillämpningen

Beträffande
begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe" hänvisas i
förarbetena (jfr avsnitt 3.3.1) tiU att bedömningen av detta begrepp borde ske
efter likartade linjer som hade gällt vid tolkningen av det i näringsfrihetsförordningen
använda uttrycket "kontor av stadigvarande beskaffenhet".

Beträffande uttrycket
"kontor av stadigvarande beskaffenhet" påpekade 1958 års näringsrättssakkunnige
att vissa synpunkter på tolkningen av uttrycket hade lämnats av kommerserådet Siegfried
Matz, vilken tidigare haft i uppdrag att revidera näringsfrihetsförordningen. Matz
anföri att om det står klart att försäljningen på platsen i fråga redan från
början har varit avsedd att pågå endast kortare tid, är den att hänföra till
realisation- även om den till äventyrs bedrivs i en för längre tid förhyrd
lokal och handelsanmälan har skett. För att betraktas som stadigvarande torde
försäljningsstället böra vara öppet för allmänheten dagligen eller så gott som dagUgen
under sedvanlig butikstid. En affärsrörelse, som är i gång intermittent så att
butiken t. ex. endast hålles öppen på torgdagar, avlöningsdagar eller vid andra
liknande tillfällen blir, även om verksamheten bedrivs eller är avsedd att på
detta sätt bedrivas under längre tid, att hänföra till realisation, framhåller
Matz.

Vad
gäller tillämpningen av näringsfrihetsförordningen i förevarande avseende kan
följande avgöranden omnämnas.

NJA
1937 ref. s. 66. Frågan gällde om en konsthandlare från Stockholm hade gjort
sig skyldig till olaga realisation. Konsthandlaren hade den 22 november för en
tid om ett år hyrt en lokal i en möbelhandlares affär i Helsingborg. Under
tiden den 23 novemberden 4 december anordnades utställning och försäljning av
tavlor. Kontor av stadigvarande beskaffenhet ansågs inte ha varit upprättat
vid tiden för försäljningen.

'
"Bidrag till tolkningen av näringsfrihetsförordningen" (Norstedts
förlag, 1950), s. 59 ff. 2 Jfr s. 31.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 68

K.M:ts
beslut den 28 november 1952 (FörvaltningsrättsUg tidskrift 1953 s. 33). Frågan gäUde
om tillstånd skulle sökas för att få bedriva viss handelsverksamhet. En
Stockholmsfirma bedrev sedan ett antal år under sommarmånaderna försäljning i
en för helt år förhyrd butikslokal i Båstad. Realisation ansågs inte
föreligga (kontor av stadigvarande beskaffenhet hade upprättats).

Vad
gäller tillämpningen av lagen om tillfällig handel har. tidigare. nämnts (s.
57) ett ärende som berör denna fråga.

Riksåklagaren
har den 13 oktober 1977 i ärendet dnr AD 1098 77 gjort en överprövning av ett
åtalsbeslut som gällde förseelse mot lagen om tiUfälUg handel. EnUgt en anmälan
skulle ett antal personer på Öland ha bedrivit tillfälUg handel utan tillstånd.
I yttrande till länsåklagaren anförde länsstyrelsen bl. a. att spörsmålet,
huruvida ett försäljningsställe begagnas tillfälligt eller ej, enligt
länsstyrelsens mening i det enskilda fallet borde besvaras utifrån en
bedömning, som tog hänsyn till både längden av den tid under vilken säljaren
förfogar över försäljningslokalerna enligt föreliggande hyresavtal eller
hyreskontrakt som kan antas ej ha tillkommit endast för skens skuU och tUl
den intensitet med vilken försäljningslokalerna skall begagnas för verksamheten
under hyrestiden. Det måste enUgt länsstyrelsens mening ske en samlad bedömning
av dessa faktorer. Det borde vara möjligt att såsom icke tillfälligt bedöma ett
utnyttjande av en försäljningslokal, även om nyttjandet skall ske under en
tämligen begränsad tidsperiod, under förutsättning, att lokalerna under denna
period skaU utnyttjas intensivt med försäljning där varje dag. Under sådan
förutsättning som sist sagts, borde det enligt länsstyrelsen ej ha erfordrats
tillstånd till tillfällig handel i de nu aktuella fall där hyrestiden hade
varit begränsad tiU tre månader. Länsstyrelsen ansåg ej heller, att tillstånd
till tillfällig . handel skulle ha erfordrats i övriga aktuella fall där
säljaren disponerat över försäljningslokalerna under en tid av ett år.

Riksåklagaren
fann inte anledning tUl ändring av beslutet att inte väcka åtal.

Uttrycket
"fast försäljningsställe" förekommer i 1 § första stycket lagen
(1971:238) om hemförsäljning m.m. Lagen om hemförsäljning äger tillämpning vid
yrkesmässig försäljning av lös egendom, som är avsedd huvudsakUgen för enskih
bruk, i faU då köparen företar viss rätts-handUng vid sammanträffande med
säljaren eller dennes ombud på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe.
I förarbetena till bestämmelsen anförde departementschefen (prop. 1971: 86 s. 90)
att med säljarens fasta försäljningsställe avsågs i första hand säljarens butik
men också andra Uknande platser, t. ex. säljarens kontor. Ett försäljningsställe
som säljaren utnyttjade i fasta utställningslokaler antingen under längre tid,
kanske en månad eller mera, eller varje år vid en regelbundet återkommande
utställning t. ex. S:t Eriksmässan i Stock-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 69

holm
måste också räknas som fast försäljningsställe. Försäljning som skedde från
mera tillfälUga stånd, kiosker o. d. i anslutning till utställningar, mässor,
offentliga tillställningar, basarer, utflykter, biografföreställningar osv.
omfattades däremot av lagstiftningen. Detsamma gällde försäljning som
anordnades i andra tUlfälligt förhyrda lokaler. Ett typiskt exempel härpå var
en konstförsäljning i en förhyrd skollokal under några dagar.

Vad
gäller tillämpningen av hemförsäljningslagen kan följande avgöranden omnämnas.

Svea
hovrätts dom den 8 maj 1973 i mål T10/73 (målet har fullföljts till högsta
domstolen som dock efter återkallelse har avskrivit målet). En näringsidkare
hade den 1 februari 1972 sålt en tvättmaskin i en lokal som hyrdes sedan
november 1971. Lokalen hölls regelmässigt öppen för försäljning av bl. a.
tvättmaskiner två dagar i veckan. Lokalen ansågs som näringsidkarens fasta
försäljningsställe.

Marknadsdomstolens beslut
den 24 oktober 1973 i ärendet dnr B 2/73. Med stöd av marknadsföringslagen framstäUde
konsumentombudsmannen (KO) vissa yrkanden gentemot en näringsidkare.
Näringsidkaren ett danskt bolag hade huvudkontor i Köpenhamn och bedrev
försäljning av diverse artiklar i Sverige. I samband med demonstrationer i en
förhyrd lokal i Lomma skedde försäljning av bolagets produkter. Demonstrationer
skedde varje vecka sexsju dagar och besöktes av deltagare i av bolaget
arrangerade utflyktsresor. Lokalen hyrdes från år 1971 sexsju dagar i veckan
från kl. 08.00 till kl. 14.00. Under övrig tid användes lokalen för andra
ändamål. KO gjorde gällande att försäljningslokalen inte var upplåten för
allmänheten och ätt alla kunder transporterades dit genom bolagets försorg.
Även om lokalen hyrdes regelbundet kunde den inte betraktas som ett bolagets
fasta försäljningsställe. Hemförsäljningslagen var således tillämpUg på den
bedrivna försäljningen. Marknadsdomstolen framhöll bl. a. ätt det borde
betonas att det ankom på allmän domstol att med bindande verkan avgöra frågan
huruvida hemförsäljningslagen i visst fall var tillämplig eller inte. Med hänsyn
härtill och eftersom det enligt marknadsdomstolens uppfattning inte klart
framgick av utredningen att nämnda lag var tillämplig på bolagets försäljning
fann sig marknadsdomstolen inte kunna med stöd av marknadsföringslagen bifalla
KO:s yrkande i denna del:

Stockholms
tingsrätts dom den 9 december 1974 i mål B 2156f74. Yrkande hade framställts av
åklagare om utdömande av vite som hade förelagts av konsumentombudsmannen (KO).
Beträffande en viss försäljning gjorde näringsidkaren gällande att hemförsäljningslagen
inte var tillämplig eftersom försäljningen hade skett från fast
försäljningsställe på NoUamässan i Piteå. Tingsrätten fann inte att
försäljningen hade ägt rum från fast försäljningsställe i den bemärkelse som
avsågs i hemförsäljningslagen. Denna lag var följaktiigen tillämplig på
försäljningen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 70

Hovrättens
över Skåne och Blekinge dom den 18 juni 1975 i mål T 75/74. En näringsidkare
hade sålt en frysbox på Skånemässan. Hovrätten fann att avtalet hade slutits
på fast försäljningsställe. Hemförsäljningslagen var således inte tillämplig
på avtalet.

8.2.2
Överväganden och förslag

Några
mer detaljerade anvisningar vad gäller tolkningen av begreppet "tillfälligt
begagnat försäljningsställe" kan knappast ges. I gränsfall får avgörandet
av frågan träffas under hänsynstagande tiU de ändamålssynpunkter som lagen bygger
på.

Vid
bedömningen bör hänsyn tas främst till i vilken omfattning försäljningsstället
hålls öppet för allmänheten för försäljning. Den omständigheten att
försäljningsstället disponeras av säljaren för en längre tid exempelvis genom
årsskontrakt måste anses vara av mindre betydelse vid bedömningen. Att ett
försäljningsställe som utnyttjas endast under några få dagar om året är att
anse som tillfälligt begagnat är uppenbart. Om däremot försäljningen sker under
sedvanlig affärstid under några månaders tid torde detta tala för att försäljningsstäUet
bör anses som fast. I vissa fall kan det ligga i sakens natur att en
försäljning sker under en mera begränsad tidsperiod och att försäljningsstället
ändå får bedömas som fast. Så kan vara fallet om försäljningen sker genom ett
regelbundet utnyttjande av fasta försäljningslokaler, exempelvis på en
turistort där det periodvis under året samlas ett större antal människor.

Vid
bedömningen bör hänsyn tas också till försäljningsställets beskaffenhet.
Regeringen har i ett ärende bedömt en försäljning som skedde från ett
försäljningsstånd utomhus under en förhållandevis lång period som tillfällig
handel. Försäljning exempelvis på torg bör som regel få anses bedriven på ett
tillfälligt begagnat försäljningsstäUe, även om försäljning skulle förekomma
regelbundet på en och samma plats under en längre tid.

Regleringen
i lagen om tillfälUg handel avser endast salubjudande av "medförda"
varor. I förarbetena framhöUs (jfr avsnitt 3.3.1) att det inte förelåg något
behov av en reglering av försäljningsformer som innebar endast orderupptagning.
Om en orderupptagning avser varor som inte medförs omfattas således inte
verksamheten av regleringen. Om orderupptagningen däremot avser varor som
medförs är verksamheten dock som regel att anse som tillfällig handel, oavsett
om leverans av de salubjudna varorna sker vid ett senare tillfälle eller ej.

Såvitt
har framkommit tycks i en inte alltför ringa omfattning förekomma sådan
verksamhet som innebär att varor, bl. a. pälsverk, förevisas i tUlfälligt
hyrda lokaler i samband med en orderupptagning. Om

1 s. 57 dnr 1561/76.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 71

de
förevisade varorna salubjuds kan det inte råda någon tvekan om att det som
regel bör anses vara fråga om tillfälUg handel. Regleringen synes emellertid
kunna kringgås på det sättet att orderupptagningen avser endast varor som
förvaras på en annan plats. De förevisade varorna kan dock vara av samma slag
som de varor som hålls i lager. Leverans av de beställda varorna kan sedan ske
inom kort tid, särskilt om varorna förvaras inom samma ort där
orderupptagningen äger rum.

Vissa former av de
kritiserade orderupptagningarna förefaller att bedrivas på ett sådant sätt att
de inte bör rubriceras som tillfällig handel. Vissa andra former bör dock, för
att syftet med regleringen inte skall undergrävas, lämpligen kunna jämstäUas
med salubjudande av medförda varor. Att definitionsmässigt skilja dessa former
från de former av orderupptagning som inte bör omfattas av regleringen kan
emellertid vara förenat med vissa svårigheter. Liksom tidigare bör exempelvis
orderupptagning genom utsända agenter få förekomma. I den mån orderupptagningen
avser varor som förvaras på ett stadigvarande driftställe eller lager bör
orderupptagningen inte jämställas med saluhållande av medförda varor. Om
däremot orderupptagningen avser varor som förvaras på ett lager, vilket inte är
stadigvarande utan i stället, i likhet med själva orderupptagningen, flyttas
från en ort till en annan bör dock orderupptagningen jämställas med ett salubjudande
av medförda varor. För att detta klarare skall framgå bör bestämmelsen utformas
så att med tUlfällig handel avses salubjudande av varor som man för med sig.

8.3
Torghandel (1 § 2 st, 2.)

En
redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.3 (s. 40 ff).

Enligt
uppgifter frän flera håll har torghandeln under senare år ökat i omfattning.
Denna ökning skulle vara att hänföra främst till andra varor än livsmedel och
blommor. Krav har framställts om en bättre kontroU av denna försäljningsform.

8.3.1
Regleringen av torghandeln i allmänhet

Med
torghandel avses den försäljning som äger rum på av kommun särskilt upplåtna
salutorg och andra allmänna försäljningsplatser.

Vad
gäller försäljning på allmän plats föreskrivs i 2§ allmänna ordningsstadgan
(1956: 617) att allmän plats inom stadsplanelagt område inte får tas i anspråk
för försäljning o. d. utan att tillstånd har lämnats av polismyndigheten. Detta
tillståndskrav gäller dock inte i fråga om salutorg och liknande plats som i vederbörUg
ordning har upplåtits till aUmän försäljningsplats. Kommun har vetorätt i fråga
om tiUstånd till upplåtelse av allmän plats inom stadsplanelagt område.

Plats
för torghandel upplåts vanligen av kommunen med stöd av bestämmelser i lokal
ordningsstadga och torghandelsstadga. I torghandels-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 72

stadgan
kan salutorg upplåtas genom att torg eUer annan allmän plats förklaras som
allmän försäljningsplats. Torghandelsstadgan innehåller vidare de närmare
föreskrifterna som gäller vid torghandeln. Lokal ordningsstadga antas enligt
23 § allmänna ordningsstadgan av kommunfullmäktige och skall underställas
länsstyrelsens prövning. Torghandelsstadgan är ur formell synpunkt likställd
med den lokala ordningsstadgan och skall fastställas i samma ordning. Kommunen
anses äga full frihet att avstå från att upplåta allmänna försäljningsplatser
och kan således avgöra om torghandel skall få förekomma inom kommunen.

Torghandeln
har av hävd ansetts vara fri. Liksom övriga former av handel kan torghandeln
dock vara underkastad oUka inskränkningar vad gäller varuslag och i vilka
former eller under vilka förhåUanden handeln får bedrivas.

Enligt
7 § allmänna ordningsstadgan kan kommunen i lokal ordningsstadga meddela de
föreskrifter avseende den allmänna ordningen som kan finnas erforderliga. Vid
meddelande av sådan föreskrift skall tillses att därigenom inte läggs onödigt
tvång på allmänheten eller eljest görs obefogad inskränkning i den enskildes
frihet. Som en allmän begränsning sägs vidare, att föreskrifterna inte får angå
förhållanden, om vilka annorledes är bestämt. En lokal föreskrift får således
inte stå i strid mot exempelvis lagstiftningen angående näringsrätt.

I
lokala ordningsstadgor och torghandelsstadgor har ibland förekommit
inskränkningar bl. a. i fråga om torghandelns varusortiment. Lagligheten i
dessa inskränkningar har i rättspraxis gjorts beroende av i vad mån
inskränkningarna har varit påkallade för att upprätthålla den allmänna
ordningen. Om så inte har varit fallet har den av kommunen beslutade
inskränkningen ansetts opåkallad eller stridande mot lag.

Vad
söm har föranlett tvekan rörande kommunens befogenheter har gällt främst
innebörden av begreppet '.'allmän ordning". I vilken omfattning
ordningssynpunkter skall tillgodoses måste bli beroende av förhållandena på de
orter där torghandeln skall bedrivas. Av betydelse är bl. a. omfattningen och
organisationen av torghandeln, belägenheten och storleken av
försäljningsutrymmena samt vUka varor handeln omfattar och hur eftertraktade
dessa varor är. .

Ur
rättspraxis kan nämnas att en inskränkning av torghandeln vad gällde rätten att
sälja manufakturvaror inte har.ansetts påkallad för upprätthållande av allmän
ordning (RA 1956 not I 88). Detsamma har ansetts gälla beträffande en
inskränkning av torghandeln med livsmedel till att avse andra varor än
fiskvaror (RÄ 1965 not I 41). En inskränkning av handeln till att avse
inhemska jordbruksprodukter, trädgårdsalster m. m. har däremot inte ansetts opåkaUad
eller eljest strida mot lag med hänvisning till de begränsade, utrymmena på
torget (RÄ' 1957 ref. s. 120).

Justitieombudsmannen
(JO) har vid flera, tUlfällen framfört erin-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 73

ringar mot opåkallade restriktioner som kommuner uppställt
beträffande torghandeln. En bestämmelse som innebar att rätten att försälja
vissa varor tillkom endast inom kommunen boende har av JO (JO:s ämbetsberättelse
1957 s. 336) ansetts inte kunna motiveras från någon ordnings-synpunkt utan i
själva verket innebära tillskapandet av ett näringsrätts-Ugt privilegium för
kommuninnevånarna. Anmärkning har också riktats mot en bestämmelse som
begränsade handeln med manufakturvaror till att avse endast "stuvar o. d."
(JO:s ämbetsberättelse 1965 s. 482).

Enligt lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser å aUmän plats, m.m., beslutar kommunfullmäktige om
gatuplats- och torgavgifter. Avgift får uttas med belopp som kan anses skäligt
med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna,
kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter.
Kommunens avgiftstaxa skall inte underställas myndighet för fastställelse.

År 1972
gjordes vissa ändringar i den nu nämnda avgiftslagen som

innebar bl. a. att kommunernas skyldighet att upplåta vissa försäljnings

platser på salutorgen utan avgift upphävdes. I prop. 1972: 12 med för

slag till Jag om ändring i kommunallagen (1953: 753) m. m. anförde de

partementschefen (s. 49 ff) bl. a. att det på många håU hade varit bruk

ligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter

till sådana torghandlare som huvudsakUgen sålde produkter från egna

odlingar. Ett upphävande av skyldigheten att upplåta avgiftsfria platser

borde inte leda till att kommunerna blev förhindrade att i fråga om

nyssnämnda och liknande kategorier upplåta platser avgiftsfritt eller mot.

särskilt låga avgifter. Inte heller borde kommunerna var förhindrade

att anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och alltså t. ex. ta viss

hänsyn till om en rörelse skulle drivas av en partiellt arbetsför person.

Genom förslaget att vid avgiftssättningen hänsyn skuUe få tas till, ut

över vissa särskilt angivna omständigheter, också övriga omständigheter

blev det möjligt för kommunerna att beakta omständigheter av det slag

som nu har nämnts.

S.3.2 Kommunernas reglering av torghandeln

Svenska kommunförbundet har utarbetat ett normalförslag
till lokal ordningsstadga och torghandelsstadga.

2§ i normalförslagét tiU lokal ordningsstadga och 1§ i
normalförslaget till torghandelsstadga anger vilka platser som är upplåtna som
aU-männa försäljningsplatser. I kommentaren till nämnda paragraf i torghandelsstadgan
anförs bl. a. att hinder inte synes föreligga, att man såsom för närvarande
är vanUgt därvid förbehåller vissa försäljningsplatser för särskilda varor.
Sålunda kan exempelvis bestämmas, att visst

1 jfr avsnitt 6. .

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 74

torg
skaU upplåtas för försäljning av fisk m. m. Vid bedömningen huruvida sådan
markdisposition föreUgger, som sammanhänger med själva torghandeln i egentUg
mening, bör avseende fästas vid det ändamål för vilket platsen upplåtits eller
anvisats. Om försäljningen på väsentliga punkter avviker från de former i
vilka torghandeln vanligen bedrivs bör verksamheten inte hänföras till
torghandel, t. ex. försäljning av lotter från lotteristånd. Verksamhet av denna
art får därför anses kräva tillstånd enligt 2 § allmänna ordningsstadgan även i
sådana fall, där försäljningen äger rum på allmänna försäljningsplatser.

Enligt
2 § i normalförslaget till torghandelsstadga upplåtes på de allmänna
försäljningsplatserna fasta eller tillfälliga saluplatser. Innehavare av fast
saluplats skall ha en på lämpligt sätt på saluståndet anbringad skylt som anger
innehavarens namn och adress.

4
§ i normalförslaget innehåller en föreskrift om att varor, vilkas salubjudande
kan komma att medföra avsevärd olägenhet ur ordningssynpunkt, inte får
försäljas på aUmän försäljningsplats.

Enligt 5 § i
normalförslaget skall vid upplåtelse av saluplats iakttagas bl. a. att
tillfällig saluplats anvisas försäljare i den ordning de anländer och att åt
samma person upplåts mer än en saluplats endast då tillgången på platser så
medgiver. I kommentaren till denna paragraf erinras om att vissa stadgor har
innehållit föreskrifter om att företräde skall ges den som säljer produkter av
egen odUng, varor av egen tillverkning eller mindre skogsalster. Ibland har
också förekommit föreskrifter om förtursrätt för försäljare som under en
längre tid innehaft torgplats eller som är hemmahörande i kommunen. Det framhålles
i kommentaren, att då det synes tveksamt huruvida sådana bestämmelser om
förtursrätt är lagligen grundade har de dock inte ansetts kunna upptas i
normalförslaget.

I
kommentaren till normalförslaget påpekas vidare att i gällande stadgor ofta
förekommer en bestämmelse om att på allmän försäljningsplats endast får saluhållas
jordbruks- och skogsalster samt alster av inhemsk husslöjd och inhemskt
hantverk m. m. Någon sådan begränsning av salu-hållna varor har med hänsyn till
tveksamhet beträffande lagligheten inte ansetts kunna göras i förslaget.
Torghandeln får i princip anses vara fri, varför lokala begränsningar i fråga
om varusortiment inte får göras av andra än i lag direkt angivna skäl.

Statens pris- och
kartellnämnd (SPK) redovisade år 1970 (Dnr S: 6/70) en undersökning av
torghandeln i Sverige. Undersökningen avsåg förhållandena under år 1968. Det
visade sig i undersökningen att torg upplåtna för torghandel fanns i 228 av
landets 848 kommuner enligt 1969 års kommunindelning. I flera kommuner förekom
inskränkningar beträffande vilka varaslag som fick saluföras på torgen utöver
livsmedelsstadgans bestämmelser. Ofta fick saluföras endast varor som frukt,
bär, svamp, fisk, grönsaker, ägg, potatis och hemslöjdsalster. På vissa

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 75

håll rådde förbud mot försäljning av fabrikstillverkade
varor. I kommuner med mer an ett torg gjordes ofta olika begränsningar för
olika torg. Flertalet av berörda kommuner hade bestämmelser om avgifter för dem
som bedrev torghandel. I de kommuner som uppbar avgifter, var avgiftsfri
torghandel i alhnänhet förbehållen personer som saluförde egna
lantbruksprodukter. I vissa kommuner var torghandeln helt avgiftsfri.

För att erhålla mera aktuella uppgifter beträffande
torghandeln har i vissa avseenden kompletterande uppgifter inhämtats. En
undersökning har därvid gjorts angående regleringen av torghandeln inom vissa kom-muner.i
TiU grand för undersökningen har legat under hösten 1977 gällande
torghandelsstadgor och bestämmelser angående torgplatsav-gifter.

Beträffande det torghandelssortiment som får förekomma har
cirka 60 % av de undersökta kommunerna ingen annan begränsning än den som har
upptagits i 4 § i normalförslaget. Övriga kommuner har bestämmelser som anger
att på de allmänna försäljningsplatserna endast får tillhandahållas i huvudsak
vissa jordbruks- och skogsalster. Det bör dock anmärkas ätt några av dessa
kommuner har antagit bestämmelser som innehåller endast den begränsning av
sortimentet som anges i 4 § i normalförslaget. Dessa antagna bestämmelser har
dock ännu inte fastställts av länsstyrelsen. Vidare har flera kommuner som på
angivet sätt har begränsat sortimentet en bestämmelse av den innebörden att
andra varor än bl. a. jordbraks- och skogsalster får försäljas i mån av utrymme
om hinder inte möter enUgt andra bestämmelser.

Beträffande avgifterna för torgplats m. m. förekommer
mycket varierande bestämmelser. Vanligtvis är avgifterna lägre för fasta
platser än för tillfälliga platser. Avgifterna baseras exempelvis på torgplatsytan,
belägenheten och förekomsten av eluttag. Cirka 25 % av kommunerna tar inte ut
någon avgift för personer som säljer i huvudsak vissa jordbruks- och
skogsalster. Några kommuner tar ut reducerade avgifter för exempelvis
kommuninnevånare och sådana personer som säljer produkter från egna odlingar.

Sammantaget visar undersökningen beträffande varusortiment
och avgifter att cirka 60 % av de berörda kommunerna för närvarande tillämpar
bestämmelser som på olika sätt gynnar försäljningen av i huvudsak jordbruks-
och skogsalster.

Av berörda kommuner har så gott som samtliga bestämmelser
som innebär att innehavare av fast saluplats är skyldig att ha en skylt med
namn och adress anbragt på saluståndet samt att tillfälliga saluplatser skall
anvisas försäljare i den ordning de anländer.

' Borgholm, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg,
Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Malmö, Norrköping,
Stockholm, Sundsvall, Umeå, Västerås, Växjö, Örebro och Östersund.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 76

8.3.3
Omfattningen av torghandeln

Den
av SPK utförda undersökningen avsåg förhållandena under år 1968. Undersökningen
berörde endast den reguljära, avgiftsbelagda torghandeln på av kommunen
upplåtna platser. Försäljning av julgranar och utomhusförsäljning i direkt
anslutning till butik Uksom sporadiskt bedriven torghandel ingick inte i
undersökningen. Torg upplåtna för torghandel fanns i praktiskt taget samtUga
städer, i flertalet köpingar men endast i en liten del av landskommunema.
Torghandeln var koncentrerad till landets södra delar. I Norrland förekom
torghandel nästan uteslutande i städerna. Flertalet kommuner hade endast ett
torg upplåtet för torghandel. Det huvudsakliga varuslagets fördelning på
antalet stånd och den totala omsättningen kan redovisas enligt följande.

Varuslag

Förekomst på

Andel av

antalet stånd

omsättningen

Livsmedel

% 62

% 68

Blommor

27 -

25

Beklädnadsvaror

2

Manufakturvaror

och skor

2

7

Övriga
varor

7

J

Summa

100

100

Någon
officiell utredning angående torghandelns nuvarande omfattning föreligger
inte.

8.3.4
Överväganden

Någon
utredning finns inte om torghandelns utveckling efter år 1968. Det är inte
uteslutet att den restriktiva tillståndsprövning som infördes den 1 juli 1976
beträffande den tillfälUga handeln kan ha fått tiU följd att vissa tillfäUighetsförsäljare
har övergått till sådana tillfälliga försäljningsformer som inte.är
underkastade regleringen, bl. a. torghandeln. En ökning av torghandeln kan
vidare i viss mån bero på att kommunerna, bl. a. genom att inrätta nya affärscentra,
har upplåtit ytterligare allmänna platser för försäljningsändamål. Vad gäller
det sortiment som saluhålls genom torghandeln kan det antas att en ökning har
skett av varor som är av annat slag än livsmedel och blommor och som inte fritt
får försäljas genom tiUfäUig handel.

Tidigare
har som skäl mot en reglering anförts (jfr avsnitt 3.3.3) att det definitionsmässigt
knappast torde gå att skilja den kritiserade torghandeln från andra typer av
torghandel. Ett tillståndssystem skulle bU alltför omständUgt i förhållande
till syftet. Eventuella problem torde, framhölls det, bäst kunna lösas genom
att de beaktades av kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 77

Av
avsnitt 8.3.2 framgår att kommunerna i viss utsträckning genom allmänna
föreskrifter reglerar torghandeln så att försäljning förbjuds av andra varor än
bl. a. livsmedel och blommor eller att försäljningen av sådana varor görs
mindre lönsam. Den uppfattningen har också framförtsi att i begreppet
torghandel ligger att försäljningen främst bör omfatta det gängse
torghandelssortimentet. Det ändamål för vilken platsen upplåts eller anvisas är
sålunda avgörande. Försäljning av kläder, textilier o. d. bör enligt den synen
således inte anses vara att hänföra till torghandel, eftersom försäljningen
avviker på väsentliga punkter från de former i vilka torghandel vanUgen
bedrivs. Enligt uppgift, anförs det, har torghandeln på flera håll fått en
ganska bred omfattning, när det gäller vilka varor som försäljs. Det är naturUgt
att kommunerna ser försäljning på torget som ett trevUgt inslag i. stadsbilden
och också önskar att saluplatseraa utnyttjas så väl som möjligt. Avvägning med
hänsyn till försäljningens inverkan på den fasta handeln eller försäljningens
karaktär från konsumentsynpunkt görs kanske däremot inte så ofta. Kommunerna
har självfallet intresse av att innevånarna har god tillgång till service och
kan köpa bra produkter. Det finns därför möjUghet att vägra upplåtelse av plats
på torg för annat ändamål än det vanliga torghandelssortimentet. I viss mån
kan riktigheten av den sålunda framförda uppfattningen ifrågasättas, bl. a. med
hänsyn till vad som har upptagits i avsnitten 6 och 8.3.1.

Torghandeln
har av hävd ansetts vara fri. De varor som tidigare såldes på salutorgen
utgjordes i hiivudsak av livsmedel och blommor. Genom torghandeln kunde främst
ortens lantbrukare och andra odlare få avsättning för sina produkter.
Otvivelaktigt förefaller torghandeln numera ha ändrat karaktär och alltmer
kommit att avse varor som tidigare inte förekommit i någon större utsträckning
på torgen. Det kan ifrågasättas om den nuvarande friheten att sälja på torg bör
bestå när handeln alltmer avser varor som säljs genom den reguljära handeln. Lantbrukare,
trädgårdsmästare, framställare av hemslöjd m. m. kan ändå, med stöd av
bestämmelserna i 1 § andra stycket punkten 4 och 3 § andra stycket, sälja sina
egna produkter under fria former.

Att
införa ett tillståndssystem som berör alla former av torghandel förefaller emeUertid
av oUka skäl mindre lämpUgt. Ett tillståndssystem som avser endast vissa varor
torde bU alltför omständUgt. Åtgärder som syftar till att bl. a. tillförsäkra
konsumenterna ett bättre skydd vid torghandeln bör dock utan olägenhet kunna
genomföras (se avsnitten 8.7.2 och 8.9.1). Det har inte framkommit något som
gör det påkallat att därutöver skärpa regleringen. Eventuella problem torde i
viss mån kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid uthyrningen av
platser.

>
Kommunal tidskrift 20/1976.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 78

8.4
Handel på marknad, mässa eller utställning (1 § 2 st. 2.)

En
redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.4 (s. 40).

En bättre kontroll av
handeln på marknader har i oUka sammanhang ' satts i fråga. Vidare har
erinringar riktats mot förekomsten av order-upptagningari på s. k. mässor och
utställningar.

8.4.1 Regleringen
av marknader i allmänhet och omfattningen av handeln

på marknad

Marknadsväsendet
har, liksom torghandeln, mycket gamla anor och marknader har sedan länge
regelbundet förekommit på vissa orter, företrädesvis i södra Sverige.

Försäljning
på marknad har av ålder ansetts vara fri. Närmare bestämmelser saknas dock
angående marknadshandeln. EnUgt kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser
angående marknader åligger dét länsstyrelse att besluta i ärenden om tiUstånd
att hålla marknad och om indragning av marknad samt årUgen för varje marknad
bestämma dag för dess hållande. I kungörelsen sägs vidare att marknad inte får
utsättas att hållas på vissa dagar samt att länsstyrelse årligen skall införa
en förteckning över marknaderna inom länet i länskungörelsema.

Uppgifter
saknas beträffande omfattningen av den handel som förekommer på marknader.
Vissa uppgifter föreligger emellertid beträffande de marknader som har
kungjorts av länsstyrelserna. I bilaga 7 redovisas antalet orter med marknad
samt antalet marknadsdagar under år 1977. Som framgår av sammanställningen
förekommer marknader företrädesvis inom Kronobergs och Jönköpings län.

Från
länsstyrelserna i Kronobergs och Jönköpings län har inhämtats vissa närmare
uppgifter angående marknaderna.

Enligt
dessa länsstyrelser följer man i allmänhet den praxis som tidigare har gällt
inom länet vad gäller marknadsorter och marknadsdagar. Någon
"sökande" finns vanligtvis inte. Vissa önskemål har dock ibland framställts
av exempelvis kommuner och idrottsföreningar. Det har därvid gällt såväl
inskränkningar som utvidgningar av marknaderna. Berörda kommuner bereds tUlfälle
att yttra sig över länsstyrelsens förslag. Man är av den uppfattningen att
"otillåtna" marknader förekommer i viss omfattning. EnUgt
länsstyrelsen i Kronobergs län har en ökning skett av antalet marknadsdagar
från omkring år 1967 från uppskattningsvis 25 till 32. EnUgt länsstyrelsen i
Jönköpings län har en ökning skett sedan år 1965 från uppskattningsvis 35 till
38.

8.4.2 Överväganden
och förslag

Marknadshandeln
har stora Ukheter med torghandeln. Bägge försäljningsformerna har sedan lång
tid tillbaka inte varit underkastade någon

1
jfr avsnitt 8.2.2.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 79

näringsrättslig
reglering. Den reglering som i övrigt gäller är mindre ingripande för
marknadshandeln än för torghandeln. Det sortiment som saluförs genom
marknadshandeln torde i större utsträckning än vad som gäller beträffande
torghandeln vara inriktat på andra varor än Uvsmedel och blommor.

Här kan erinras om att
förordningen (1949: 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods (skrothandelsförordningen)
inte gäller för handel på marknad. Den pågående skrothandelsutredningen (H 1974:
04) har emelertid till uppgift att undersöka bl. a. om det finns skäl att behåUa
denna undantagsbestämmelse eller om den bör utgå. Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete under år 1978.

De skäl som talar för en
reglering av torghandeln kan åberopas i viss mån även till stöd för en
reglering av handeln på marknad. I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa
ändringar som berör handeln på marknad. Det har inte framkommit något som gör
det påkallat att därutöver skärpa regleringen. För att understryka att
undantaget från regleringen skall gälla endast de marknader för vUka i
vederbörlig ordning länsstyrelse har givit tillstånd bör dock bestämmelsen
förtydligas.

Begreppen
"mässa" och "utställning" har inte närmare definierats i förarbetena
på annat sätt än att det skulle vara fråga om sådana med marknads- och
torghandel Ukartade försäljningar. Mässor och utställningar torde förekomma i
vitt skilda former. Med mässa och utställning i detta sammanhang måste dock
förstås ett särskilt arrangemang med flera näringsidkare, vilka har tUl
huvudsakligt syfte att förevisa och demonstrera olika varor. Lagens undantag
för handel på mässa och utställning gäller alltså inte när ett företag
anordnar visning och försäljning för egen räkning. Som exempel på mässor kan
nämnas S:t Eriksmässan, Svenska Mässan, Skånemässan och ELMIA. Några mer detaljerade
anvisningar hur begreppen "mässa" och "utställning" skall
förstås kan knappast ges.

I avsnitten 8.7.2 och
8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör handeln på mässa och utstäUning.

8.5
Handel anordnad i samband med offentlig tillställning (1 § 2 st. 3.)

En
redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.5 (s. 41).

8.5.1
Överväganden och förslag

Den
handel som anordnas i samband med sådan offentUg tillställning som avses i 9 §
allmänna ordningsstadgan anses inte som tillfälUg handel.

Efter
tillkomsten av lagen om tillfälUg handel har vissa ändringar gjorts i 9 §
allmänna ordningsstadgan.

Enligt 9 § första stycket
allmänna ordningsstadgan (1956: 617, ändrad senast 1976: 1003) avses med
offentlig tillställning tävUng och uppvis-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 80

ning
i sport och idrott, danstillstäUning, pornografisk förestäUning, cirkusföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag, som
anordnas för allmänheten och sorn inte avses i lagen om allmänna sammankomster.

Enligt
9 § andra stycket allmänna ordningsstadgan skall som offentlig anses även tiUställning,
tiU vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av
inbjudning, om tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som
föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande
av. dylika tillställningar, eller vilken annars, såsom med avsesende å
omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tiUträde
lämnas, är att jämställa med tillställning till vilken aUmänheten har
tillträde.

Genom
lagen (1976: 1003) om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) utgick
sådana tiUställningar som teaterföreställning, konsert och biograf förestäUning
ur uppräkningen i 9 § första stycket. Genom lagen (1976: 1005) om ändring i
lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster gjordes denna lag tiUämplig även
på nämnda tiUställningar samt på annan allmän sammankomst för framförande av konstnärUgt
verk. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1977, gjordes med anledning
av att grundlagsskyddet för mötesfriheten har utvidgats till att avse även
sammankomster för framförande av konstnärliga verk (jfr prop. 1976/77: 39, KU
1976/77: 16, rskr 1976/77: 56).

Genom
de ändringar som sålunda har gjorts i allmänna ordningsstadgan kan det synas
som om sådana tillfällighetsförsäljningar som anordnas i samband med teaterföreställning,
konsert och biograf föreställning ej längre undantas från regleringen. Någon
sådan ändring har dock inte varit avsedd. Bestämmelserna bör därför
kompletteras.

I
avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör denna försäljningsform.

8.6
Sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § 2 st. 5.)

En
redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.7 (s. 43).

De
synpunkter som har framkommit angående denna försäljningsform har gällt bl. a.
att auktionerna ibland även har omfattat varor som säljaren har förvärvat och
som aldrig har tillhört dödsbo eller enskild person.

8.6.1
Överväganden

Här
kan omnämnas att skrothandelsutredningen (jfr avsnitt 8.4.2) har till uppgift
att undersöka bl. a. omfattningen och sammansättningen av handeln med begagnade
föremål. Utredningsuppdraget omfattar dock inte frågor som rör bl. a.
auktionsverksamhet. I direktiven uttalas emellertid, att om utredningen skulle
finna att" även denna verksamhet kräver

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 81

ny eller förändrad reglering för att det allmänna syftet
med skrothandelsförordningen skall uppnås, bör detta anmälas till regeringen
som då får ta ställning till om utredningsuppdraget bör utvidgas.

Vidare kan erinras om att konsumentverket under hösten
1976 har påbörjat ett projekt som syftar till att förbättra konsumentskyddet
vid försäljningar på auktioner och i samband med auktionstjänster. Projektet,
som berör endast frivilliga lösöreauktioner och avses bygga på frivillig
medverkan, beräknas vara avslutat vid årsskiftet 1977/1978.

Sådana auktioner som avser försäljning av lösöre som inte
tillhör dödsbo eller enskild person omfattas inte av undantagsbestämmelsen. I
den mån regleringen överträdes på det åsyftade sättet får det förutsättas att
detta föranleder ingripande från poUsmyndighet. I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1
föreslås vissa ändringar som berör denna försäljningform. Det har inte
framkommit något som gör det påkallat att därutöver skärpa regleringen.

8.7 Tillfällig handel bedriven av utländskt rättssubjekt m.
m. (3 §)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt
3.3.8 (s. 43 ff).

8.7.1 Handel i allmänhet bedriven av utländskt
rättssubjekt

Enligt 2 § andra stycket gäller utöver bestämmelserna i
lagen om tillfällig handel de föreslcrifter som gäller om drivande av handel i
allmänhet eUer vissa slag av handel. Därav följer att en förutsättning för utländskt
rättssubjekts rätt tiU tillfällig handel är att detta är berättigat att idka
näring här i riket.

Enligt 5 § lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och
utländskt företag att idka näring här i riket får utlänning idka näring endast
efter särskilt tillstånd (näringstillstånd). EnUgt 3 § är dock utlänning som är
bosatt här i riket och som har permanent uppehåUstillstånd eller är medborgare
i Danmark, Finland, Island eller Norge likstäUd med svensk medborgare
beträffande rätten att idka näring. Undantagen från regleringen är vidare
enligt 4 § utlänning som är bosatt här i riket beträffande rätten att idka bl.
a. jordbruk, skogsbruk och fiske. NäringstiUstånd får inte beviljas utlänning
som är omyndig eller som i eller utom riket är försatt i konkurs (7 §). Enligt
8 § äger utlänning som är bosatt här i riket erhålla näringstillstånd, om ej
hinder möter på grund av hänsyn till allmänt intresse eller utlänningens
personliga förhållanden. Annan utlänning får beviljas näringstillstånd, om det föranledes
av överenskommelse ined främmande stat eller andra särskilda skäl föreligger.

EnUgi 9 § utlänningslagen (1954: 193) får uppehåUstillstånd
meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i riket,
utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). I förarbetena tiU 9 § utlänningslagen
framhöll föredraganden (prop. 1975/76: 18 s. 171) att med-

6 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 186

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 82

borgare
i nordiskt land inte kan få permanent uppehållstillstånd. Det anfördes (s.
143) att permanent uppehållstillstånd i allmänhet bör meddelas redan efter ett
års bosättning i Sverige. Föredraganden anförde vidare, att när tveksamhet
råder om utlänningens försäljningsförmåga eller vandel eller när vistelsen här
avses bU begränsad till viss tid eller annars särskilda förhållanden talar mot
att permanent uppehållstillstånd meddelas, får tillståndstiden begränsas.

8.7.2
Överväganden och förslag

I
1 § andra stycket under punkterna 15 anges vissa försäljningsformer, bl. a.
torghandel, handel på marknad och s. k. kompletteringshandel som äger rum under
kringföring eUer utomhus, som f. n., trots att de i och för sig kan omfattas av
definitionen i 1 § första stycket, inte skall betraktas som tUIfälUg handel.
Som närmare kommer att beröras i detta avsnitt och i avsnitt 8.9.1 bör
regleringen lämpligen utvidgas tiU att avse alla försäljningsformer som
omfattas av begreppet tillfällig handel i 1 § första stycket. Undantag bör dock
aUtjämt göras beträffande den försäljning som sker till näringsidkare (1 § andra
stycket punkten 1) eftersom det allmänna konsumentintresset vid denna
försäljningsform inte gör sig lika starkt gällande. De nu nämnda försäljningsformema
föreslås dock även i fortsättningen, med vissa undantag som berörs i det
följande, få bedrivas utan tillstånd.

Det
bör betonas att sådana försäljningsformer som sedvanlig torghandel och handel
på marknad som regel bör avses bedrivna på ett tillfälligt begagnat
försäljningsställe, även om försäljningen skulle förekomma regelbundet på en
och samma plats under en längre tid.

Enligt
nuvarande bestämmelser får tillfällig handel med livsmedel m. m. fritt bedrivas
av utlänning som har permanent uppehållstiUstånd. Det bör därvid beaktas att
medborgare i annat nordiskt land inte kan få permanent uppehåUstiUstånd. I
fråga om rätten att idka näring i allmänhet har den 1 januari 1976 införts
bestämmelser varigenom utlänning som är bosatt här i riket och som har
permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge har likställts med svensk medborgare. Motsvarande bestämmelser bör lämpUgen
gälla även beträffande rätten att bedriva tillfälUg handel med Uvsmedel m. m.

Tidigare
har framhåUits (se avsnitten 8.3.4 och 8.4.2) att vissa skäl talar för en
reglering av torghandeln och handeln på marknad. I avsnitt 8.9.1 föreslås vissa
ändringar som syftar till att stärka konsumentens ställning. Det kan emellertid
ifrågasättas om inte ytterUgare åtgärder bör kunna vidtas för att uppnå en
bättre kontroU av dessa försäljningsformer.

EnUgt
lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och utiändskt företag att idka näring
här i riket krävs som regel att utlänning skaU vara bosatt här i riket för att
näring skall få bedrivas. Utlänning som har närings-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 83

tillstånd
får fritt bedriva exempelvis torghandel och handel på marknad. Däremot får tiUfälUg.
handel med livsmedel m. m. f. n. fritt bedrivas endast om utlänningen har
permanent uppehållstillstånd.

De bestämmelser som har
föreslagits beträffande utlännings rätt att driva tillfäUig handel med
livsmedel m.m. bör lämpligen kunna gälla även beträffande rätten att driva
torghandel och handel på marknad. Genom att ett krav på bosättning och permanent
uppehållstillstånd eller medborgarskap i annat nordiskt land stäUs upp kommer
torghandel och handel på marknad som regel att bedrivas endast av sådan
utlänning som har varit bosatt i riket en viss tid eller som har en närmare anknytning
hit. Från konsumentsynpunkt kan därigenom den fördelen vinnas att denna handel
kommer att bedrivas under mera fasta och kontrollerbara former, vilket bl. a.
torde kunna underlätta för konsumenten att nå tiUfälliga försäljare för
reklamation eller liknande.

Den
nu föreslagna regleringen beträffande torghandel och handel på marknad bör
däremot inte avse de försäljningsformer som i övrigt f. n. omnämns i 1 § andra
stycket under punkterna 25. Dessa försäljningsformer torde utövas endast i
mindre omfattning. Vad gäller handeln på mässa och utställning kan som skäl mot
en reglering vidare anföras dessa försäljningsformers ofta internationella
anknytning.

8.8
Tillståndsprövningen (4 §)

En
redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.9 (s. 46 ff).

Synpunkter
har framkommit såväl om att tillstånd att driva tillfällig handel har meddelats
i en alltför Uberal anda som om att tUlstånds-reglerna behöver mjukas upp.

8.8.1
Överväganden och förslag

Här
föreligger anledning endast att närmare behandla tiUståndspröv-ningen
beträffande annan handel än handel med varor som tillhör konkursbo.

Enligt
nuvarande bestämmelser får tillstånd lämnas endast om särskilda skäl
föreligger. Vid bedömningen skall främst beaktas om den den avsedda handeln är
av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Inte
heller framdeles bör tillståndsprövningen ges någon annan inriktning än att
tillstånd skall ges mycket restriktivt. För att tillstånd skall kunna ges bör
därför även i fortsättningen i allmänhet krävas att den avsedda handeln är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

I förarbetena till de nu
gällande bestämmelserna framhålls att det för att en försäljning skall kunna
sägas ha väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt måste krävas att den täcker
ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kan tillgodoses på orten. Det
kan här vara skäl ätt närmare klargöra grunderna för tillståndsprövningen i
detta av-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 84

seende
och utveckla de omständigheter som i allmänhet bör beaktas vid bedömningen av
handelns betydelse.

Det
betonas i förarbetena (jfr s. 35) att tUlfälUg handel som endast förekommer då
och då i en ort i aUmänhet inte kan utgöra någon fullgod ersättning för den
fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från
konsumentsynpunkt om den tillfälUga handeln får sådan omfattning att den slår
ut fast handel inom vissa branscher i en ort. Risken för ett sådant
utkonkurrerande borde inte, framhålls det, lämnas obeaktad.

Regeringen
har i ett ärende närmare uttalat sig angående grunderna för
tillståndsprövningen. För att tillfällig handel skall kunna sägas vara av väsentUg
betydelse från konsumentsynpunkt måste det krävas att den täcker ett behov hos
konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar. TiUfälUg
handel på en ort där det finns fast handel med varor av samma slag kan i
allmänhet inte anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller
tillfälUg handel på andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns
betydelse från konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid en
konsument rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan. Anledning
saknas att avvika från de grundsatser som här har tillämpats.

Den tillfäUiga
handeln kommer i allmänhet att ställas i relation till den fasta handeln. Vissa
krav bör kunna uppställas på den fasta handeln vad gäller dess varor i bl. a.
pris- och kvalitetshänseende. Det torde ligga i sakens natur att den tillfälUga
handeln ofta kan tillhandahålla varor till ett lägre pris än den fasta
handeln-, vilket i och för sig kan- vara ett konsumentintresse. Denna
omständighet bör dock endast sammantaget med andra faktorer kunna leda till
den bedömningen att den tillfälUga handeln bör få tillåtas förekomma.

Vid
bedömningen av den tillfäUiga handelns betydelse bör också i allmänhet beaktas
handelns huvudsakliga inriktning. Den tiUfälliga handeln kan exempelvis vara huvudsakUgen
inriktad på orter inom områden, där avståndet i de flesta fall är
förhållandevis kort tUl närmast belägna ort med fast handel med varor av samma
slag. I ett sådant fall torde det inte vara allmänt angeläget att handeln får
bedrivas trots att kanske några av berörda orter är belägna på ett
förhållandevis långt avstånd från ort med fast handel. Om däremot handeln är
huvudsakligen inriktad på glesbygdsområdena, där avståndet i de flesta fall är
betydande till närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag, kan
det å andra sidan finnas anledning att tillåta den tillfälliga handeln. I ett av
regeringen prövat ärende angående tillfäUig ha'ndel med vissa damkonfektionsvaror
som var huvudsakligen inriktad på glesbygdsområden.

1
jfr s. 56 dnr 1575/77.' 2jfrs. 57ff, 64.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 85

där avståndet i flertalet fall var betydande till närmast
belägna ort med fast handel, finns uttalanden härom. I beslutet anförs sålunda
att det allmänt får anses angeläget att tillfällig handel kan bedrivas inom de
avsedda glesbygdsområdena i skäUg omfattning.

De
uppoffringar som konsumenten rimligen bör få godta eller vilka krav som bör
kunna uppställas på varornas tillgängUghet måste variera med hänsyn bl. a. till
varornas beskaffenhet och till de vitt skilda förutsättningama på olika orter
och inom olika regioner. Det är därför knappast möjligt att ange några
generella normer som bör tillämpas vid bedömningen. Av några ärendeni framgår
dock att konsumenten i fråga om mindre ofta återkommande varuinköp i allmänhet
bör godta större uppoffringar i fråga om bl. a. restid än i fråga om ofta
återkommande inköp. I det tidigare berörda ärendet som gällde tillfällig handel
med vissa damkonfektionsvaror inom glesbygdsområden uttalade regeringen i
beslutet att handeln inte borde få bedrivas i sådan närhet av orter med
likartad fast handel att det menUgt påverkade den fasta handelns förmåga att
stadigvarande svara för varuförsörjningen. Detta ansågs i beslutet bli fallet
om det avstånd varom var i fråga understeg vad som kunde anses vara det i
allmänhet största godtagbara inom länet avseende ofta återkommande behov. De
riktlinjer för bedömningen som regeringen har slagit fast i detta ärende bör
kunna tjäna till ledning vid den fortsatta tillämpningen.

Vissa
allmänna riktlinjer i fråga om de uppoffringar som bör kunna krävas av
konsumenterna för att få tillgång till kommersiell service har vidare
formulerats av glesbygdsutredningen i betänkandet "Kommersiell service i
glesbygder" (SOU 1972: 13).

Utredningen
behandlade bl. a. målsättningen för försörjningen med kommersiell service.
Enligt utredningen (s. 65 ff) kan man schematiskt uppställa oUka
"behovsnivåer" och mot dessa svarande servicefunktioner. Det bör
finnas en grundläggande lokal servicenivå som avser ofta återkommande eller på
annat sätt angelägna behov, vilka bör kunna tillgodoses i alla hushåU utan
stort besvär och inom rimligt avstånd för dagliga resor. Till denna servicenivå
hör bl. a. Uvsmedelsbutik, järnhandelssortiment och textilvarusortiment. I
fråga om de grundläggande servicefunktionerna kan man inte anse
servicesituationen som godtagbar om restidsavståndet överstiger 3045 minuter
för enkel resa, dvs. vad som brukar uppfattas som ett rimUgt maximiavstånd för dagUga
arbetsresor. För de mindre ofta återkommande servicebehoven, motsvarande den
regionala "behovsnivån", bör servicestandarden i avseende på tillgänglighet
kunna anses godtagbar om respektive serviceinrättningar kan nås inom ett par
timmar.

Glesbygdsutredningen föreslog att ett visst statUgt stöd
skulle införas

1 jfr s. 54 ff.

- jfr s. 56 dnr 1575/77.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 86

till
befolkningen i glesbygd. Vid tillkomsten av kungörelsen (1973: 608) om statligt
stöd till kommersiell service i glesbygder (ändrad senast 1975: 789) gjordes
vissa uttalanden angående de regionalpolitiska målens innebörd.
Stödverksamheten inriktade sig på dagligvaruförsörjningen och avsåg främst det s,
k. inre stödområdet. Departementschefen uttalade (prop. 1972: 111, Bil. 1 s.
453 ff), vilket godkändes av riksdagen (InU 1972: 28, rskr 347), att han delade
glesbygdsutredningens uppfattning att det var nödvändigt att ge målsättningen
för serviceförsörjningen en relativt vid och allmän formulering. Som ett
allmänt riktmärke borde gälla att alla skulle få tillgång till en
tillfredsställande service i hemorten eUer inom räckhåll från hemorten. Han delade
synpunkterna på servicenivåer. Vissa avsteg från de angivna restidsavstånden
framstod dock som ofrånkomliga vid en realistisk bedömning. Vad utredningen
hade anfört ansågs dock i allt väsentUgt kunna Ugga till grund för den fortsatta
planeringen.

I
prop. 1977/78: 8 om åtgärder på distributionsområdet! föreslås vissa åtgärder
för att trygga medborgarnas varuförsörjning. En utbyggnad av glesbygdsstödet
föreslås bl. a. till att avse hela landet. Vidare föreslås att kommunerna på
frivillighetens väg bör genomföra en planering av varuförsörjningen för områden
där servicen är eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder blir
aktuella. Propositionen bygger bl. a. på distributionsutredningens betänkande
"Samhället och distributionen" (SOU 1975: 6970). Utredningen anger
vissa allmänna krav och önskemål, som distributionssystemet bör uppfylla. Vad gäUer
målet för distributionen och de tillgänglighetskrav som kan uppställas anför i
propositionen föredraganden (s, 79 ff) bl. a. att förutsättningarna på olika
orter och i olika regioner är så vitt skilda att även mera allmänt formulerade
mål med svårighet kan ges en meningsfull innebörd. En självklar utgångspunkt
är dock att alla medborgare skall kunna ordna sin försörjning med främst dagUgvaror
med rimUg insats av tid och eget arbete. InnehåUet i denna mycket allmänt
hållna målsättning måste dock kunna variera med hänsyn till bl. a.
samhällsutvecklingen i övrigt.

Vid
tillståndsprövningen bör i aUmänhet beaktas förekommande planer vad gäUer
varuförsörjningen så att tillfälUg handel inte tiUåts förekomma i sådan
omfattning att syftet med dessa planer motverkas.

Varornas
karaktär kan ibland vara av särskUd betydelse vid bedömningen. I vissa
speciella fall torde den tUlfäUiga handeln kunna tillhandahålla sådana varor
att handeln bör få förekomma trots förekomsten av likartad fast handel.
Regeringen har i några ärenden- lämnat tillstånd att driva tillfällig handel
med originalkonst och grafik. I besluten anförs bl. a. att handeln är helt
inriktad på originalkonst och grafik samt att det måste anses vara önskvärt
från allmän synpunkt och i konsumen-

1
propositionen behandlas f. n. av riksdagen. - jfr s. 53 dnr 1456/76.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 87

temas intresse att varor av denna speciella karaktär kan
spridas och utbjudas i så obundna former som möjligt. Detta synsätt bör
givetvis kunna tillämpas även fortsättningsvis.

Vid
tillämpningen av lagen om tiUfällig handel har ibland konstaterats att vissa
omedelbara negativa ekonomiska eller sociala konsekvenser med stor sannolikhet
skulle bli följden för sökanden om den tillfälliga handeln inte tilläts
förekomma. Vid avvägningen mellan oUka intressen har regeringen i några
speciella ärenden ansett att det har förelegat ett allmänt behov av att ta
hänsyn till omständigheter som saknar större betydelse från konsumentsynpunkt.
Om särskilda skäl föreligger bör även fortsättningsvis hänsyn kunna tas till
bl. a. sådana omständigheter.

Det torde
dock endast mera undantagsvis kunna föreligga sådana särskilda skäl att
tillstånd kan meddelas på denna grund. Den som före lagens ikraftträdande den 1
juli 1976 inte har bedrivit tillfäUig handel torde som regel inte kunna göra
gällande att särskilda skäl föreUgger. Om tillstånd meddelas kan det finnas
särskild anledning att förbinda tillståndet med villkor och föreskrifter.
Ibland torde förekommande olägenheter kunna motverkas på så sätt att tillstånd
lämnas endast för en kortare tid för att bereda sökanden tillfäUe att avveckla
rörelsen eller avyttra inneUggande lager.

Omständigheter
som hänför sig till sökandens personUga förhållanden torde ibland kunna utgöra
särskilda skäl att meddela tillstånd. Som ett exempel kan nämnas tillfällig
handel som bedrivs av personer som är äldre eller har något allvarUgt handikapp
och som har denna form av försäljning som huvudsaklig försörjningskäUa. Dessa
personer torde ofta ha stora svårigheter att kunna övergå till annan lämpUg
sysselsättning. Regeringen har i några ärenden lämnat tillstånd med hänsyn till
sökandens personliga förhåUanden.

I några
ärendens har sökanden anfört bl. a. att han bedrev tillfällig handel sedan
flera år tillbaka och hade ett flertal anställda. Regeringen har i dessa
ärenden lämnat sökanden tillstånd att driva tillfällig handel under en
begränsad tidsperiod för att sökanden skulle få tiUfälle till én successiv
avveckling. Under vissa förhållanden torde en avveckling av rörelsen bli
följden av att tillfällig handel inte får förekomma. Från allmän synpunkt måste
det anses vara önskvärt att motverka de omfattande negativa ekonomiska och
sociala konsekvenser som en avveckling av en rörelse ibland kan föra med sig.
Om exempelvis en etablerad rörelse sedan länge är inriktad huvudsakligen på
tillfällig handel och det är förenat med påtagUga olägenheter att övergå tiU
någon annan försäljningsform bör särskilda skäl kunna föreligga att lämna
tillstånd att driva tillfällig handel. Eftersom tiUstånd kan ges endast för
begränsad

1 jfr bl. a. s. 52 dnr 1930/76, s. 53 dnr 1394/77.

- jfr bl. a. s. 53 dnr 1394/77 (en och samma sökande).

' jfr s. 52 dnr 1930/76 (en och samma
sökande).

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 88

tid,
får vid förnyad ansökan prövas huruvida sådana förutsättningar för tillstånd
alltjämt föreligger.

Den
som regelmässigt säljer eller framställer varor på ett fast driftställe får
enligt nu gällande bestämmelser i 1 § andra stycket punkten 4 fritt bedriva s.
k. kompletteringshandel under kringföring eller utomhus. En förutsättning är
att handeln utgör ett underordnat led i den verksamhet som bedrivs på det
fasta driftstället. Med driftställe avses endast sådant driftställe som är
beläget inom riket (jfr avsnitt 3.3.6, s. 41 ff).

En
näringsidkare som bedriver verksamhet på ett fast driftstäUe måste söka
tillstånd om han tillfälUgtvis vill använda sig av ett annat driftställe.
Detta kan exempelvis bero på att den ordinarie lokalen repareras eller på att
han för en tillfällig utförsäljning vill använda sig av en annan lokal än den
ordinarie.

Från
konsumentsynpunkt torde det ofta vara Ukgildgt om viss tillfällig handel
bedrivs utomhus eller inomhus. Anledning saknas dock att föreslå någon ändring
som skulle innebära att kompletteringshandel fritt får bedrivas såväl inom- som
utomhus. Med en sådan ordning synes det vara alltför lätt att kringgå
regleringen och bedriva handel inomhus trots att förutsättningarna för
kompletteringshandel inte är uppfyllda. Utrymme bör dock finnas för att i
särskilda fall kunna ge tillstånd för kompletteringshandel inomhus.

Den
som vill bedriva kompletteringshandel inomhus inom samma ort som den där det
stadigvarande driftstället är beläget, bör som regel kunna göra gällande att
särskilda skäl för tillstånd föreligger.

När
det däremot gäller kompletteringshandel på annan ort bör vid bedömningen hänsyn
tas till om handeln avser varor som säljs eller tillverkas på det fasta driftstäUet.
Om handeln avser varor som endast säljs på det fasta driftstället bör särskilda
skäl kunna föreligga endast undantagsvis.

Regeringen
har i några ärendeni lämnat en sökande tillstånd att bedriva tillfällig handel
med varor som sökanden själv tillverkade. I besluten anfördes, att sökanden
personligen tiUverkade de varor ansökningen gällde och även själv skötte
försäljningen. Med hänsyn härtiU och till den ringa omfattningen av den avsedda
handeln fann regeringen särskilda skäl föreligga att lämna tillstånd. Som
villkor för tillståndet borde gälla att försäljningen handhades av sökanden
personligen och avsåg endast de varor som sökanden personligen hade tillverkat.

Tillstånd
bör i fortsättningen kunna ges för kompletteringshandel som bedrivs inomhus om
handeln avser varor som sökanden har tillverkat på det fasta driftstället.
Härigenom underlättas för inhemska företag som saknar fasta försäljningsställen
att få avsättning för sina produkter. Det bör dock framhåUas, att det måste
vara fråga om produktion i verk-

1
jfr s. 53 dnr 1751/76 (en och samma sökande), jfr även s. 54 dnr 2129/77.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 89

lig
mening på driftstället och inte endast någon obetydUg hantering eller
bearbetning.

Slutligen
bör understrykas att tillstånd att driva tillfäUig handel, liksom nu är
förhållandet, inte får lämnas om sökanden är olämplig att driva sådan handel
eller om andra omständigheter talar emot att tillstånd lämnas. Detta gäUer även
om något sådant skäl föreUgger som har angivits i det föregående.

8.9
Skyldigheten att lämna information (9 §)

En
redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.10 (s. 48 ff).

Synpunkter
har framkommit om att möjligheten tiU reklamation vid

vissa
tillfäUighetsförsäljningar, bl. a. torghandel, ofta är helt obefintUg.

8.9.1
Överväganden och förslag

Konsumentens
behov av information är särskilt framträdande vad gäller tiUfälUghetsförsäljningar.
Det kan ifrågasättas om gällande bestämmelser som berör
tillfällighetsförsäljarens skyldighet att lämna information är tUlräckliga för
att tiUgodose konsumentens berättigade intresse av skydd, bl. a. mot utbud av
kvalitativt undermåliga varor som inte är värda sitt pris.

Den
som bedriver tillfäUighetsförsäljningar i de former som f. n. anges i 1 § andra
stycket under punkterna 15, bl. a. torghandel och handel på marknad, är vanUgtvis
inte skyldig att lämna någon information tiU konsumenten beträffande sitt namn m.
m. Som ett undantag bör dock nämnas viss torghandel. Innehavare av fast
saluplats på torg synes i allmänhet vara skyldig att ha en skylt med sitt namn
och adress anbragt på saluståndet (jfr avsnitt 8.3.2).

I
9 § första stycket anges f. n. att den som driver tillfälUg handel, för vilken
fordras tillstånd, är skyldig ätt lämna viss information. Denna information skall
lämnas bl. a. genom anslag vid försäljningsställe och på kvitton.
Informationsskyldigheten är dock relativ i den meningen att den får betydelse
endast i den mån försäljaren använder sig av exempelvis försäljningsställe
eller kvitton.

I
avsnitt 8.2.1 har lagen (1971: 238) om hemförsäljning m.m. berörts. Genom denna
lag har konsument getts möjUghet att frånträda vissa köp-eller s. k.
abonnemangsavtal. Hemförsäljningslagen torde endast undantagsvis bU tillämplig
på tillfälUg handel. Lagen är bl. a. inte tillämplig på rena kontantköp. EnUgt
2 § hemförsäljningslagen skall säljaren vid sammanträffandet med köparen
överlämna en underrättelse om köparens rättigheter enligt lagen. Underrättelsen
skaU lämnas och kvitteras på fastställt formulär. Iakttas inte dessa
bestämmelser blir köparen över huvud taget inte bunden av sin beställning. Hemförsäljningskommittén
(Ju 1973: 10) är sysselsatt med en översyn av hemförsäljningslagen och skall

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 90

undersöka
bl. a. om det finns anledning att utvidga lagens tillämpningsområde att
omfatta vissa kontantköp. I direktiven berörs även frågan om en generell
lagstiftning angående öppet köp. Även denna fråga övervägs av kommittén, som
beräknas att slutföra sitt arbete under år 1978.

I
avsnitt 8.7.2 har föreslagits att de försäljningsformer som f. n. anges i 1 §
första stycket under punkterna 25 skall anses som tillfällig handel. Därigenom
kommer bl. a. torghandeln och handeln på marknad att bli underkastade de
bestämmelser som f. n. gäller enligt 9 § andra stycket om skyldighet att
medföra viss legitimationshandling. Ytterligare åtgärder bör emellertid kunna
vidtas för att förhindra tillfälUghetsförsäljare att uppträda anonymt i sin
marknadsföring och därigenom undandra sig ansvaret för försålda varor. Det
torde inte vara förenat med någon större olägenhet att en absolut skyldighet
föreskrivs för alla tillfällighets-försäljare att lämna viss information. I
annan lagstiftning finns åtskilliga bestämmelser som innebär att säljare är
skyldig att lämna information.

Enligt
gällande bestämmelser skall information lämnas i eventuell reklam. Innebörden
av begreppet "reklam" har inte närmare definierats i förarbetena. Den
reklam som förekommer vid marknadsföringen kan vara av skiftande slag och sådan
att den aktuelle köparen kanske inte får tillgång till den åsyftade
informationen. Bestämmelserna om den absoluta informationsskyldigheten bör
därför inte knytas till säljarens reklam utan i stället lämpUgen till den
information som köparen kan få tillgång till på säljstället.

När
det gäller tillfälUg handel, för vilken fordras tillstånd, bör nian kunna
uppställa strängare krav. Det finns anledning anta att konsumenten, om kvitton
och emballage inte förekommer vid handelns utövande, inte alltid lägger på
minnet de uppgifter som kan förekomma exempelvis på anslag. Om
tillfällighetsförsäljaren uppehåller sig endast en kort tid på
försäljningsstället torde det i sådana fall ofta vara förenat med särskilda
svårigheter för konsumenten att få tag i säljaren. Olägenheterna bör i viss
mån kunna motverkas om försäljaren åläggs att vid sammanträffandet med köparen
till denne överlämna en handling med den tidigare angivna informationen.

8,10
Sanktioner (10 §)

Från
flera håll har synpunkter framkommit om att tillfällig handel bedrivs förhåUandevis
ofta utan tUlstånd men att polisen sällan ingriper. För att motverka dessa
missförhållanden har bl. a. föreslagits straffskärpning.

8.10.1
Överväganden

Den
som driver tillfälUg handel utan tillstånd eller utan att godkänd föreståndare
finns eller i strid mot viUkor eller föreskrifter som kan ha

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 91

meddelats
dömes till dagsböter. Till samma straff dömes den som för annans räkning driver
eller förestår sådan olovlig handel: Den som bryter mot bestämmelserna om
skyldighet att lämna viss information dömes till böter, högst 500 kr.

Brott mot lagen om tiUfällig
handel som under år 1976 har föranlett lagföring och fällande dom har
redovisats i avsnitt 7.3. Uppgifterna bör ses mot bakgrund av att lagen trädde
i kraft den 1 juU 1976.

Såvitt framkommit har
polisingripanden mot tillfällig handel skett främst efter anmälan från fast
handel, köpmannaorganisationer eller kommunala konsumentverksamheter. Det bör
framhållas att anmälningarna i flera fall har avsett försäljningar som efter
utredning har bedömts vara av sådant slag att de inte omfattas av regleringen
(som exempel kan nämnas att försäljningsstället har bedömts som "inte tillfälligt"
eller att försäljningen inte har avsett "medförda" varor).

Den restriktiva
regleringen torde allmänt sett medföra en benägenhet att driva tUlfällig handel
utan att man ens söker tillstånd. Sannolikt bedömer också många risken för ett
ingripande som förhållandevis liten, särskilt om försäljningen är avsedd att
pågå endast en kort tid på orten. Det förefaller vidare tveksamt om ett
tillståndstvång som är sanktionerat endast med böter kan anses vara tiUräckligt
effektivt. Förmodligen kan vid denna försäljningsform i vissa fall förekomma
betydande förtjänster. Det torde därigenom finnas en risk för att ett
eventuellt bötesstraff närmast betraktas som en acceptabel omkostnad i
försäljningsverksamheten. Från polisens sida har också uppgivits (jfr avsnitt
7.1), att vissa tiUfäUighetsförsäljare direkt sagt sig ha kalkylerat med böter
som en omkostnad.

Om tillfällig handel
bedrivs så att marknadsföringen kan anses otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare
kan marknadsföringslagen (1975: 1418) tiUämpas. Marknadsdomstolen kan efter
ansökan vid vite bl. a. förbjuda näringsidkaren att fortsätta med
marknadsföringen eller ålägga näringsidkaren att lämna viss information, som
har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ansökan görs av konsumentombudsmannen
(KO) eller, under vissa förutsättningar, av sammanslutning av bl. a.
konsumenter, löntagare eller näringsidkare. Fråga om förbud och åläggande som
inte är av större vikt prövas av konsumentombudsmannen genom förbuds- eller
informationsföreläggande. Vissa förfaranden är enligt marknadsföringslagen
straffbelagda. Som exempel kan nämnas att näringsidkare som vid marknadsföring
av vara uppsåtligen använder vilseledande framställning, vilken avser hans egen
eller annans näringsverksamhet och är ägnad att påverka efterfrågan på
nyttigheten, dömes till böter eUer fängelse i högst ett år.

Det
förefaller tveksamt om straffbestämmelserna i lagen om tillfälUg handel och
bestämmelserna i marknadsföringslagen utgör ett tillräckligt

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 92

effektivt
korrektiv mot försäljare som ägnar sig åt tillfälUg handel utan tillstånd eller
som på andra sätt inte iakttar lagens bestämmelser.

Vissa
skärpningar skulle kunna övervägas, t. ex. att det skapades en möjlighet att
kunna ingripa med vitessanktioner. Med hänsyn till den förhåUandevis korta tid
som lagen har tillämpats synes det dock nu för tidigt att innan ytterligare
erfarenheter har vunnits, föreslå någon ändring i gällande förhållanden.

De
missförhållanden som kan råda i nu berörda avseenden torde delvis kunna hänga
samman med poUsens ofta begränsade resurser vad gäller ingripanden som avser
mindre allvarUg brottslighet. En annan bidragande orsak kan också vara
svårigheter att tolka lagen. Genom en vidgad information och ökade erfarenheter
torde dock förbättringar kunna uppnås.

8.11
Ikraftträdande

Den
ändrade lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juU 1978. Lagen i dess nya
lydelse bör tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och
avser tillstånd för tid därefter. De föreslagna ändringarna torde inte medföra
några övergångsproblem.

9
Specialniotivering

1§

I
denna paragraf anges lagens tillämpningsområde. Av skäl som har anförts i den
allmänna motiveringen, avsnitt 8.2.2, har första stycket ändrats för att
understryka att regleringen avser salubjudande av varor som man för med sig.
Under regleringen faller således exempelvis även salubjudande av varor som
medförs men som inte finns tiUgängUga för konsumenten vid försäljningsstället
utan som levereras först vid ett senare tillfälle. Någon ändring i sak avses
inte genom den föreslagna formuleringen.

I
avsnitt 8.7.2 har föreslagits att lagens tillämpningsområde utvidgas. De försäljningsformer
som tidigare har upptagits i andra stycket under punkterna 25 och som har undantagits
från regleringen har förts över till 3 § andra och tredje stycket.

3§

Till
andra stycket i förevarande paragraf har förts över vissa försäljningsformer
som tidigare har upptagits i 1 § andra stycket under punkterna 25. Allmän
motivering har lämnats i avsnitt 8.7.2. Detta innebär i oUka avseenden en
utvidgning av lagens tillämpningsområde. Någon ändring i sak avses dock inte
beträffande den närmare innebörden av de angivna försäljningsformerna. Vad
gäller sådan handel som avses under

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 93

punkten
2, handel anordnad i samband med offentlig tillställning, har en viss
komplettering gjorts med hänsyn till ändringar i allmänna ordnings-stadgan
(1956: 617), vilka ändringar trädde i kraft den 1 januari 1977 (se avsnitt
8.5.1).

I
tredje stycket har utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent
uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge
likställts med svensk medborgare i fråga om rätten att bedriva viss tiUfällig
handel. Hithörande frågor har närmare behandlats i avsnitt 8.7.2. Den
föreslagna ändringen ansluter till bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt
för utiänning och utländskt företag att idka näring här i riket. TUl detta
stycke har vidare förts över försäljningsformerna torghandel och handel på
marknad som tidigare har upptagits i 1 § andra stycket under punkten 2.
Därigenom kommer dessa försäljningsformer att bli underkastade samma reglering
som gäller för tillfällig handel med Uvsmedel m. m. Som framgår av den allmänna
motiveringen, avsnitt 8.4.2, har vidare gjorts en komplettering för att understryka
att undantaget från regleringen skall gälla endast de marknader för vilka i
vederbörlig ordning länsstyrelse har givit tillstånd.

4§

Denna
paragraf innehåller de omarbetade reglerna avseende tillståndsprövningen.
Allmän motivering har lämnats i avsnitt 8.8.1. Samma regler gäller för
utländska och svenska rättssubjekt. Vad gäUer tiUståndspröv-ningen i fråga om
varor som tiUhör konkursbo avses ingen ändring i sak.

9§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om skyldighet för tiUfäUighetsförsäljare att lämna
viss information. Allmän motivering har lämnats i avsnitt 8.9.1. De ändringar
som har föreslagits innebär att de flesta tillfällighetsförsäljare kommer att
bli skyldiga att lämna viss information.

Första
stycket innehåller en föreskrift om en absolut skyldighet för dem som driver tiUfäUig
handel att vid handelns utövande tydligt ange sitt namn samt fast adress och
telefonnummer. Någon ändring i sak avses inte beträffande informationens
närmare innehåll eller uttrycket emballage (jfr avsnitt 3.3.10). Den angivna
informationen kan lämnas exempelvis genom anslag vid försäljningsstället eller
genom någon handling som överlämnas till köparen. Denna handling kan utgöras
av exempelvis kvitto, påse, omslagspapper eller reklam. Om tillstånd fordras
för handeln föreUgger en absolut skyldighet att till köpare vid sammanträffandet
överlämna en handling med den information som här har angivits.

I
andra stycket har sammanförts nu gällande bestämmelser i 9 § första och andra
stycket om skyldighet att visa upp vissa bevis m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Ansökningar om tillstånd till tillfällig handel avseende
tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under
tiden den 2 januari 1976den 30 juni 1977

Län

Huvudsakligt var

uslag

Summa

Textilier Antikvi

- Päls-
0.

Skor

Övrigt

m.m.

teter, konst, mattor m.m.

skinnvaror m.m.

Blekinge

1

2

1

5

10

Gotland

3

2

2

8

Gävleborg

19

12

11

37'

80

Göteborg
och Bohus

8

19

7

35

Halland

3

14

1

1

21

Jämtland

19

2

7

5

35

Jönköping

13

8

1

5

28

Kalmar

12

8

4

4

29

Kopparberg

27

6

3

5

42

Kristianstad

8

6

3

18

Kronoberg

8

2

2

4

17

Malmöhus

5

9

1

16

Norrbotten

21

8

9

6

45

Skaraborg

12

. 4

3

6

26

Stockholm

12

11

2

26>

53

Södermanland

8

2

3

14

28

Uppsala

7

7

1

3

19

Värmland

21

1

2

4

32

Västerbotten

24

9

5

11

50

Västernorriand

16

6

8

8

40

Västmanland

12

6

4

2

25

Älvsborg

18

11

1

2

7

39

Örebro

5

3

4

12

Östergötland

13

7

4

3

4

31

Summa

292

166

74

32

175

739 _

ansökningarna har i stor utsträckning avsett försäljning
av begagnade varor

pä auktioner

' ansökningarna har i stor utsträckning avsett försäljning
av ballonger

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 95

Bilaga 2

Ansökningar om tillstånd till tillfälUg handel avseende
tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under
tiden den 2 januari 1976den 30 juni 1977

Län

Bifall (helt el. delvis)

Ej bifall

Summa

Blekinge

3

7

10

Gotland

4

4

8

Gävleborg

55

25

80

Göteborg
och Bohus

8

27

35

Halland

17

4

21

Jämtland

14

21

35

Jönköping

17

11

28

Kalmar

9

20

29

Kopparberg

24

18

42

Kristianstad

9

9

18

Kronoberg

9

8

17

Malmöhus

10

6

16

Norrbotten

25

20

45

Skaraborg

11

15

26

Stockholm

26

27

53

Södermanland

14

14

28

Uppsala

6

13

19

Värmland

13

19

32

Västerbotten

18

32

50

Västernorriand

21

19

40

Västmanland

12

13

25

Älvsborg

17

22

39

Örebro

2

10

12

Östergötland

5

26

31

Summa

349

390

739

' Bilaga
3

Ansökningar om tillstånd till tillfällig handel avseende
tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under
tiden den 2 januari 1976~den 30 juni 1977

Huvudsakligt varuslag

Summa

Textilier Antikvi-

Päls- 0.

Skor

Övrigt

m.m.

teter, konst, mattor m.m.

skinnvaror
m.m.

Bifall
(helt el.

delvis)

129

79

33

20

88

349

Ej
bifall

163

87

41

12

87

390

Summa

292

166

74

32

175

739

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bilaga 4

Besvärsärenden om tillstånd till tiUfäUig handel avseende
tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen under
tiden den 17 juni 1976den 30 juni 1977

Län

Huvudsakligt varuslag

Summa

Textilier

'
Antikvi-

Päls- o.

Skor

Övrigt

m.m.

teter,
konst, mattor m.m.

skinnvaror m.m.

Blekinge

2

_

_

__

__

2

Gotland

1

1

Gävleborg

4

2

6

Göteborg
och Bohus

4

6

10

Halland

1

1

2

Jämtland

4

2

6

Jönköping

3

2

.

5

Kalmar

3

1

4

Kopparberg

3

1

1

5

Kristianstad

1

2

1

4

Kronoberg

1

1

2

Malmöhus

2

2

Norrbotten

3

2

5

Skaraborg

4

1

2

7

Stockholm

3

1

3

7

Södermanland

1

1

1

3

Uppsala

1

1

Värmland

6

1

2

1

1

11

Västerbotten

4

4

1

9

Västernorrland

4

2

1

7

Västmanland

3

1

4

Älvsborg

1

2

1

4

Örebro

1

1

1

1

4

Östergötland

5

2

1

1

9

Summa

59

26

23

5

7

120

Bilaga 5

Besvärsärenden om tillstånd till tillfällig handel
avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen
under tiden den 17 juni 1976den 30 juni 1977

HUVL

idsakligt
varuslag

Summa

Textilier Antikvi-

Päls- o.

Skor

Övrigt

m.m.

teter, konst, mattor m.m.

skinnvaror m.m.

Bifall
(helt el

.
delvis)

32

17

6

2

2

59

Ej
bifall

27

9

17

3

5

61

Summa

59

26

23

5

7

120

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186

97 Bilaga
6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvärsärenden om tillstånd till tillfällig handel
avseende tid efter den I juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen
under tiden den

Tabell
1

. iiii
±i.i

Antal ärenden/huvudsakligt skäl för bifall

Ej
bifall

Bifall
(helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga
skäl

Summa

61 (51 %) 59 (49%)

120 (100 %)

4 (7 %) 55 (93 %)

59 (100 %)

61 (51 %)

4 ( 3 %) 55 (46%)

120 (100 %)

Tabell 2

Antal sökande/huvudsakligt skäl för bifall

Ej
bifall

Bifall
(helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga
skäl

Summa

25 (50 %) 25 (50%)

50 (100 %)

4 (16 %) 21 (84 %)

25 (100 %)

25 (50 %)

4 (8 %) 21 (42%)

50 (100 %)

Tabell 3 (ärenden som berör avveckling av lager har
uteslutits) Antal ärenden/huvudsakligt skäl för bifall

Ej
bifall

Bifall
(helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga
skäl

61 20

(75 %) (25 %)

4 16

(20 %) (80 %)

61

4 16

(75 %)

(5 %) (20 %)

Summa

81

(100 %)

20

(100 %)

81

(100 %)

Tabell
4 (ärenden som berör avveckling av lager har uteslutits) Antal
sökande/huvudsakligt skäl för bifall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej bifall

Bifall
(helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga skäl

Summa

25 (76 %) 8 (24 %)

33 (100 %)

4 (50 %) 4 (50%)

8 (100 %)

25 (76 %)

4 (12 %) 4 (12 %)

33 (100 %)

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 186

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 98

Bilaga
7

Marknader
imder år 1977 som har kungjorts av länsstyrelserna med stöd av kungörelsen
(1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader

Län

Antal orter

Antal

med marknad

marknadsdagar

Blekinge

3

5

Gotland

.

____

Gävleborg

1

3

Göteborg
och Bohus

1

2

Halland

5

11

Jämtland

____

Jönköping

21

38

Kalmar

17

22

Kopparberg

4

10

Kristianstad

4

8

Kronoberg

29

32

Malmöhus

2

2

Norrbotten

3

9

Skaraborg

7

23

Stockholm

____

Södermanland

____

Uppsala

2

4

Värmland

____ .

Västerbotten

4

17

Västernorrland

Västmanland

_____

Älvsborg

9

29

Örebro

6

9

Östergötland

2

3

Summa

120

227

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 99

Bilaga
B SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN

1
Allmänna synpunkter

Förslagen
i promemorian har i det hela fått ett positivt mottagande under
remissbehandlingen. Invändningar framförs visserligen på några punkter, men
flertalet remissinstanser delar uppfattningen att den tillfälliga handeln
alltjämt bör vara reglerad och att ändringar nu bör göras inom ramen för
lagstiftningen för att främst komma till rätta med förekommande oklarheter och
missförhållanden.

RÄ
anför att lagen skall ses mot bakgrund av hela den lagstiftning som har
tillkommit för att öka konsumentskyddet. RÄ delar den i promemorian framförda
åsikten, att det för närvarande får anses vara för tidigt att ta upp frågan om
en översyn av behovet av en allmän reglering på den tillfälliga handelns
område. Det synes ,i stället angeläget att tills vidare söka komma till rätta
med de tolkningssvårigheter och de mindre tillfredsställande praktiska
konsekvenser lagen uppenbarligen har medfört. Förslaget att samtliga
försäljningsformer som uppfyller kriterierna på tillfällig handel omfattas av
regleringen finner RA lämpligt. Med denna utgångspunkt blir lagen klarare och
tillämpningen kan underlättas.

RPS
framhåller att den nu gjorda översynen innehåller en översiktlig begreppsförklaring
som bör vara till stor nytta för tillämpande och kontrollerande myndigheter.

Konsumentverket
anser att lagen om tillfällig handel i olika avseenden inte har fungerat
tillfredsställande. Mot bakgrund härav ställer sig verket positivt till sådana
förändringar som kan bidra till att problem vid tUlämpningen blir lösta.

SPK anför att tillfällig
handel kan vara av väsentlig betydelse för konsumenterna genom att dels ge den
stationära handeln konkurrens, dels; erbjuda ett avvikande sortiment eller
tillhandahålla varor som inte saluförs av den stationära handeln. Dessa
fördelar skall yägas mot den negativa inverkan den tillfälliga handeln kan ha
på den stationära handelns verksamhet och strukturella utveckling. Speciell
uppmärksamhet får ägnas förhållanden på orter där en regelbunden
varuförsörjning kan äventyras. Vidare bör beaktas svårigheterna att nå säljaren
för reklamation m. m. Den erfarenhet SPK har vimnit genom remissbehandlingen
av ärenden ger vid handen att den tillfälliga handeln ur pris- och konkurrenssynpunkt
i många fall positivt har påverkat konsumenternas inköpssituation.
Konsumenterna har dock haft svårigheter ätt nå försäljaren sedan denne har
lämnat försäljningsstället.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 100

SIV
har inget att invända mot de förslag som framförs. De synes leda till ett
överskådligare regelsystem och ett ökat skydd för konsumenten.

LON
anför att även om ärendegruppen inte torde vålla länsstyrelserna några
betydande problem kvarstår emellertid vissa tolkningssvårigheter. Mot denna
bakgrund är det positivt att promemorian innehåller vägledande uttalanden.

KF
framhåller att nu föreliggande förslag innebär en förstärkning av kontrollen av
den tillfälliga handeln och anser att de i promemorian anförda skälen härför
är välgrundade.

Sveriges
grossistförbund har inget att erinra mot de synpunkter och förslag som läggs
fram.

Handelsanställdas
förbund säger sig vara mycket positivt inställd till lagstiftningen angående tillfäUig
handel. Omfattningen av den tiUfäUiga handeln har också minskat i och med
lagens införande. Med oro har man dock följt den dispensgivriing som skett
under senare tid och den tiUämpning lagen därigenom har fått. Förbundet anser
att det föreligger ett större behov av en korrekt tiUämpning av lagen än en
ändring. TUl-lämpningsföreskrifterna bör därvid ges en utformning så att de
inte snabbt urholkas.

Vissa
remissinstanser ställer sig emellertid principiellt tveksamma till en särskild
reglering inom den tillfälliga handelns område'.

Svea hovrätt menar att det
finns anledning att, när tUlräcklig erfaren-- het har vunnits, närmare undersöka
de könsekvenser lagen har haft och därefter diskutera om det finns behov,
särskilt från konsumentskydds-och konkurrensbegränsriingssynpunkt av en
särskild reglering på den tillfäUiga handelns område Och formerna för denna.
Mot denna bakgrund vill hovrätten ifrågasätta om det finns tillräcklig
anledning att nu göra de närmast redaktionella ändringar som föreslås. De
tolkningssvårigheter som främst har föranlett översynen torde till stor del
kunna avhjälpas genom att berörda-myndigheter m. m. får del av promemorians'
innehåll.

KK
erinrar om att man'vid lageris tillkornst vände'sig mot tanken att låta behovs-
och konkurrenssynpunkter styra iitvecklingen på den fria handelns område och
påpekade också att det för en myndighet vore en mycket vansklig uppgift' att,
med utgångspunkt från konsumenternas situation, riktigt bedöma huruvida viss.
handel åv tillfällig karaktär kan antas vara väsentlig från konsumentsynpunkt
eller ej.

NO
framhåller att deförslag som har framförts ej synes medföra någon mer påtaglig
skärpning av den begränsning av konkurrensen på den tillfälliga handelns område
som lagen redan har medfört. Från de synpunkter NO har att anlägiga finns ej
anledning att uttala någon erinran. NO vill förorda att en översyn som beiör
behovet av en allmän reglering verkställs när fem år har förflutit från lagens
ikraftträdande.

Sveriges
industriförbund utgår i princip från att näringsfrihet bör råda

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 101

även
vad gäller handelsformer. De positiva konsekvenserna av regleringar måste från
allmän synpunkt framstå som klart större än de negativa för att regleringar
skall vara motiverade. Förbundet menar att kunskaper fortfarande saknas om hur
den tiUfälliga handeln långsiktigt på verkar den fasta handelns omfattning och
inriktning. Därav följer en skeptisk attityd till den omfattande regleringen av
tUlfällig handel. Liknande synpunkter framförs av Svenska företagares
riksförbund, SHIO och Svenska handelskammarförbundet. Svenska företagares
riksförbund framför krav på att lagen slopas och ersätts med anmälningsplikt m.
m. SHIO anser att en allmän registreringsplikt för näringsutövare bör fylla
behoven av en reglering. Enligt Svenska handelskammarförbundet bör tillstånd
till tillfällig handel beviljas när tUlfällighetsförsäljaren uppfyller samma
krav som ställs på den fasta handeln.

Några
remissinstanser anser att regleringen borde ha blivit föremål för en vidare
översyn i olika hänseenden.

Svenska
kommunförbundet betraktar de föreslagna ändringarna som marginella och föreslår
att hela problemkomplexet ses över. Därvid bör beaktas att den tiUfälliga
handeln har betydelse från servicesynpunkt för glesbygden i vissa fall. TUlstånd
bör medges för sådan handel, vUken kan bedömas ha en servicefunktion utan att
inkräkta på den fasta handeln. Vidare bör översynen behandla bl. a. vUken eller
vUka instanser som skall handlägga frågor om olika tiUfäUighetsförsäljningar.
Vid en samlad översyn bör också Övervägas vilken roll de konsumentpolitiska organen
kan spela i sammanhanget. Dessa organ är uppmärksamma på problemen och har i
flera faU sökt åtgärda missförhållanden.

Sveriges
köpmannaförbund framhåller att lagen inte har fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Svårigheter har funnits att tolka lagen som också i
vissa delar har kunnat kringgås. Den tillfälliga handeln har vidare
omgestaltat sig i viss utsträckning, bl. a. har torghandeln och försäljningen
från fordon ökat i omfattning. Mot bakgrund av denna utveckling har förbundet
förväntat sig inte endast en mindre översyn. Promemorian borde vidare ha
innehållit en analys dels av de skatteproblem som finns kopplade till den tUlfäUiga
handeln, dels av polismyndigheternas bristande intresse av att bevaka att
lagen efterlevs.

2
Begreppet tillfällig handel

Vad
som anförs i promemorian lill stöd för tolkningen av begreppet "tillfälligt
begagnat försäljningsställe" har i aUmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna.

RÄ
framhåller att några mer detaljerade anvisningar i fråga om tolkningen
knappast kan ges. I gränsfallen torde främst omfattningen av
försäljningsställets öppethållande för allmänheten och dess beskaffen-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 102

het
få beaktas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de synpunkter som
framförs till stöd för tolkningen är värdefulla. En enhetlig tolkning av
begreppet bör mot bakgrund av vad som nu framförs vara möjlig. Detta är av stor
vikt för den enskilde näringsidkaren för att denne skall veta hur han skall
förhålla sig.

Vissa kritiska synpunkter
framförs av bl. a. Svea hovrätt som framhåller att en stor del av torghandeln
bedrivs på samma plats dagligen, kanske under en lång följd av år. Enligt
hovrätten torde det strida mot gängse språkbruk att kalla detta
"tillfälligt begagnat försäljningsställe".

RPS anser att begreppet,
trots promemorians genomgång av praxis, kvarstår som oklar. De olika
uppfattningar som har kommit till uttryck borde enligt RPS ha gett anledning
till mera detaljerade anvisningar. Myndigheterna kommer alltså även i
fortsättningen att ha osäkra begrepp om vad lagstiftaren menar.

Sveriges
köpmannaförbund anser att all försäljning som äger rum på särskild plats under
kortare tid än tre månader skall betraktas som tillfällig handel samt att det
faktiska öppethållandet och inte ett årligt hyreskontrakt skall ligga till
grund för bedömningen.

Handelsanställdas
förbund anför att lagen skall skydda bofast handel, konsumenter och anställda.
Dessa intressenters situation måste vara avgörande för tillämpningen. Det
faktum att en lokal hyrs under ett antal månader per år kan inte kvalificera
handeln som stadigvarande, oavsett intensiteten. Förbundets bestämda
uppfattning är att begreppet är till-lämpligt på alla lokaler där försäljning
inte bedrivs med viss regelbundenhet året om.

Vad
som anförs i promemorian angående de s. k. orderupptagningarna har i allmänhet
inte föranlett någon erinran. Enligt RÄ förefaller det emellertid tveksamt om
man med uttrycket "varor som han för med sig" skapar en klarare gräns
för vilket slag av försäljning som skall omfattas av lagen. RA föreslår att 1
§ första stycket inte ändras och att andra stycket ges följande lydelse:
"Som tUlfällig handel anses icke försäljning tUl näringsidkare och ej
heller försäljning genom orderupptagning avseende varor som förvaras på ett
stadigvarande driftställe eller lager". Även Svea hovrätt är av den
uppfattningen att den föreslagna formuleringen knappast innebär något förtydUgande.

Sveriges
köpmannaförbund hälsar med tillfredsställelse att orderupptagning inryms under
begreppet tUlfäUig handel.

Konsumentnäinnden
i Växjö kommun framhåller att den föreslagna lydelsen minskar möjligheterna att
kringgå lagens mening.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt anser att redan den nuvarande formuleringen ger
utrymme för den föreslagna tolkningen av begreppet "medförda varor".

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 103

3
Tillämpningsområdet

Förslaget
om att tillämpningsområdet bör utvidgas tUl att avse alla tillfälliga
försäljningsformer som berör konsumenter samt att torghandeln och handeln på
marknad bör underkastas samma reglering som gäller för tUlfällig handel med
livsmedel m. m. har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta
remissinstanserna.

RÅ
har ingen erinran mot den begränsning av personkrets som fritt skall få bedriva
tillfällig handel. Särskilt från konsumentsynpunkt synes begränsningen enligt
RA väl motiverad. Liknande synpunkter framförs av konsumentnämnden i Växjö kommim.

Handelsanställdas
förbund ser positivt på att torghandeln och skyldigheten att lämna information
hårdare regleras samt att reglerna där får en bättre samstämmighet med de som
finns på andra områden inom den tillfälliga handeln.

Vissa remissinstanser
anser att torghandeln och handeln på marknad bör regleras strängare.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om inte torghandel som ej berör
varor söm livsmedel, blommor etc. bör göras tUlståndspliktig på visst sätt. Det
kan knappast enligt länsstyrelsen vara ett konsumentintresse att tillfällig
handel med t. ex. kläder, textilier och dålig konst kommer att överflöda på
salutorgen i tätorterna. Enligt länsstyrelsen bör möjligen också handeln på
marknad regleras på liknande sätt. Liknande synpunkter framförs från
konsumentutskottet i Sandvikens kommun.

Sveriges
köpmannaförbund har konstaterat att torghandeln har ökat särskilt vad gäUer textU-
och lädervaror samt skor. Förbundet anser att handeln i sin helhet bör kräva
tillstånd med kommunen som tillstånds-givande myndighet. Vidare bör enligt
förbundet tillstånd krävas för handel från bil, buss och båt. Trädgårdsnäringens
riksförbimd anser att tillstånd för torghandel bör krävas av alla som bor
utanför den kommun där varorna saluförs och anför att oftast mycket undermåliga
produkter säljs genom denna handel samt att det är klart otUlfredsställande att
möjligheterna tUl reklamation, är i det närmaste obefintliga.

Några
remissinstanser ställer sig negativa till den föreslagna utvidgningen av
tillämpningsområdet.

Enligt KK ter det sig
egendomligt, med tanke på att torghandel och handel på marknad i princip alltid
har varit fri för alla försäljare, om man för viss försäljarkategori
utlänningar med näringstillstånd uppställer krav på att handeln skall vara väsentiig
från konsumentsynpunkt. Mot förslaget kan också riktas den invändningen att
regleringen blir krånglig och mer svåröverskådlig. Det är svårt att förstå
varför man skall behöva göra skillnad mellan utlänningar med näringstillstånd
och utlänningar med permanent uppehållstUlstånd m. fl. KK anser att torghandel
och handel på marknad även i fortsättningen skall få bedrivas

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 104

utan
särskUt tillstånd av den som i övrigt är berättigad att driva handel. Ordningsstadgeutredningen
anför bl. a. att enligt allmänna ordningsstadgan i lokal ordningsstadga kan
meddelas föreskrifter som inte angår förhållanden om vilka annorledes är
bestämt. Om ett visst förhållande är reglerat i annan författning kan
bestämmelser därom inte tas in i lokal ordningsstadga eller torghandelsstadga.
Den bestämmelse i torghandelsstadgorna som föreskriver att innehavare av fast
saluplats skall ha en skylt med uppgift om namn och adress anbragt på
saluståndet torde bli olaglig, när torghandeln förs in under begreppet
tillfällig.handel. Regleringen av torghandeln har av ålder varit en kommunal
angelägenhet. Inom kommunerna pågår en utbyggnad av den konsumentpolitiska
verksamheten. I stadgorna finns regelmässigt föreskrifter som i huvudsak
tillgodoser informationssyftet. Under sådana förhållanden kan det inte anses
riktigt att frånta kommunerna delar av ansvaret för torghandeln, särskilt om
det står i strid mot strävandena att minska den statliga detaljregleringen över
kommunerna och deras verksamhet. Vidare anför utredningen att handeln på marknad
är underkastad reglering i kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser
angående marknader. Vidare är marknadsnöjen offentlig tiUställning och därmed
föremål för reglering i allmänna ordningsstadgan. Regleringen av marknad ses f.
n. över. Skäl att under mellantiden underkasta marknadshandeln lagen om tillfällig
handel anser utredningen inte föreligga. För handel i samband med offentlig
tillställning och allmän sammankomst kan erforderliga ordningsföreskrifter
meddelas enligt allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster.
Utredningen anser det inte erforderligt att sådan handel regleras i lagen om tUlfällig
handel.

Svenska
kommunförbundet understryker att några fördelar inte torde kunna vinnas med att
hänföra torghandeln till lagen om tillfällig handel och därmed underkasta
försäljningsformen statlig reglering. Befintliga problem löses inte genom de
föreslagna ändringarna.

Några
remissinstanser anser att förtydliganden bör göras beträffande vissa
försäljningsformer m. m. som inte kräver tUlstånd.

Skrothandelsutredningen
finner det angeläget att närmare klargöra vilka auktionsformer som är fria från
tillståndskravet. En bättre kännedom om lagens innebörd kan möjligen få en
viss uppstramande effekt och i någon mån medverka tUl att avsättningen av
stöldgods försvåras. Enligt utredningen innebär förslaget att
auktionsförsäljning alltid är handel och att den som yrkesmässigt anordnar
sådan försäljning är skyldig att söka tillstånd om förutsättningarna i övrigt
är uppfyllda, dock att tUlstånd inte behövs för s. k. sedvanlig
auktionsförsäljning av visst lösöre. Undantaget måste enligt utredningen avse i
huvudsak hela lösörebon eller i varje fall inte alldeles obetydliga delar av
sådana. Med uttrycket sedvanlig auktionsförsäljning synes därför inte åsyftas
försäljning av diverse föremål som har inlämnats av många olika personer.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 105

ofta
så att varje person endast lämnar något enstaka föremål. Bedömningen bör inte
bli annorlunda om auktionsförrättaren säljer de från spridda håll inlämnade
föremålen på exempelvis en dödsboauktion. Inte heller bör tUlståndstvånget
kunna undgås genom att egna föremål även om de har förvärvats exempelvis just
från ett dödsbo säljs på en dödsboauktion.

RPS
delar de synpunkter skrothandelsutredningen har anfört samt påpekar vidare att
begreppet "inhemsk hemslöjd" i en inte ringa omfattning misstolkas
av bl. a. utländska medborgare så att även hemslöjdsalster från vederbörandes
hemland inbegripes.

Svea
hovrätt anser att vissa redaktionella ändringar bör göras i 3 § tredje stycket.
Ordningen bör vara svensk medborgare, medborgare i annat nordiskt land och
övriga utlänningar. Sista punkten i tredje stycket bör vidare utgå och
"tryckt skrift" föras in före "livsmedel".

4
Tillståndsprövningen

De
föreslagna reglerna för tillståndsprövningen samt vad som uttalas i anslutning
härtill har i aUmänhet fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen.

RÄ
anför att ordalydelsen i vUlkoret "väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt"
svårligen torde kunna förbättras. De avgöranden som har sammanförts i
promemorian samt en fortsatt utveckling av praxis torde utgöra det bästa stödet
för den fortsatta tolkningen. En förbättring i sak åstadkommes däremot enligt
RA av att de båda villkoren har jämställts utan inbördes prioritering.

NO
anser att förslaget att jämställa viss inomhus bedriven tiUfäUig kompletteringshandel
med försäljning av varor från konkursbo torde representera en uppmjukning av
regelsystemet som enbart är att välkomna. Den praxis som har redovisats i
fråga om besvärsärendena och de bl. a. härpå grundade övervägandena om vad som
är att bedöma som så väsentligt från konsumentsynpunkt eller utgöra sådana
särskilda skäl att tUlstånd bör meddelas torde vara ägnad att främja likformig
rättstillämpning och minska besvärsfrekvensen. NO understryker att det måste
anses vara ett väsentligt konsumentintresse att få tillgång tiU goda varor till
låga priser och att man vid tUlståndsprövningen bör anlägga ett långsiktigt
perspektiv.

Konsumentverket
understryker, mot bakgrund av att konsumentsynpunkterna också i fortsättningen
kommer att väga tungt vid tUlståndsprövningen, betydelsen av att
hemkonsulenten deltar i ärendenas behandling samt att yttrande regelmässigt
bör inhämtas från konsumentverksamheten i den kommun där handeln är avsedd att
bedrivas. Vidare framhålls vikten av att tillfällig handel beaktas i
kommunernas

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 106

varuförsörjningsplanering.
Härigenom förbättras samhällets möjligheter att bibehålla en väl fungerande varudistribution
för konsumenterna.

Några
remissinstanser har emellertid framfört kritiska synpunkter i olika hänseenden.

Svea
hovrätt menar att redan enligt den nuvarande lydelsen av 4 § finns möjlighet
att ge tillstånd även av andra än rent konsumentpolitiska skäl. Den föreslagna
ändringen av sista punkten synes därför onödig, särskilt som man därmed inte
avser att åstadkomma någon betydande avvikelse från hittillsvarande praxis.
Liknande synpunkter framförs av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt.

Länsstyrelsen i Kronobergs
län anser det otillfredsställande att etablerade företag som sedan länge är
inriktade på tiUfällig handel ges tUlstånd för endast tre år i taget och
ifrågasätter öm man kan begära av ett företag att det inte minst med hänsyn
till de anställda skall ha möjlighet att planera för endast tre år i taget.
Om å andra sidan tUlstånd skulle ges tUls vidare skulle detta innebära en etableringskontroll
motiverad av arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte
beslut i sådana fall bör fattas av regeringen. Vidare ifrågasätter
länsstyrelsen om inte etablerade affärsidkare utan tillstånd bör få bedriva tillfäUig
handel på orten, exempelvis när den ordinarie lokalen vid en tillfällig
utförsäljning är för liten för ändamålet.

Svenska
kommunförbundet betraktar de föreslagna ändringarna som marginella och föreslår
att hela problemkomplexet ses över. Vid översynen bör beaktas att den
tillfälliga handeln har betydelse från servicesynpunkt för glesbygden i vissa
fall. Tillstånd bör kunna medges för sådan handel, vUken kan bedömas ha en
servicefunktion utan att inkräkta på den fasta handeln.

Sveriges köpmannaförbund
anser att regeln om att handeln skall vara av väsentlig betydelse från
konsumentsynpunkt har fått en alltför liberal tolkning. Man ställer sig tveksam
tUl att tillstånd skall lämnas för sådan tillfällig handel vars varor inte
direkt konkurrerar med de varor som den bofasta handeln saluför samt framhåller
att en bättre utvecklad hemsändningsservice m. m. är att föredra framför
tillfällig handel. Förbundet är negativt inställd tUl att ökad hänsyn skall tas
till sociala skäl. En sådan regel kommer att leda till tolkningssvårigheter och
i längden kommer den bofasta handeln att drabbas av en alltför liberal tillståndsgivning.
Den bofasta handeln skulle indirekt få bära sociala kostnader, vilket inte ligger
i linje med förbundets syn vad gäller konkurrens på lika villkor. Även
konsumentutskottet i Sandvikens kommun avvisar förslaget som innebär att
tillstånd skall lämnas om särskilda skäl föreligger.

Handelsanställdas
förbund motsätter sig bestämt en ändring av 4 §. Att skapa en lagstiftning som
inte gäller för vissa personer på grund av s. k. "personliga" eller
"särskilda" skäl finner förbundet märkligt.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:186 107

Att
motivera i övrigt olagliga verksamheter med sysselsättnings- eUer sociala skäl
är inte acceptabelt. Förbundet finner det också märkligt att denna tolkning
redan har tillämpats och alltså i strid mot gällande lagstiftning.

Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att förslaget som berör handel med varor av egen
tillverkning skulle kunna medföra en omfattande ökning av den tillfälliga
handeln. Den omständigheten att ett producerande företag saknar fast
försäljningsställe kan knappast utgöra tillräcklig anledning till att lämna tUlstånd.
Som ytterligare viUkor bör fordras att de sedvanliga distributionskanalerna
inte går att utnyttja. De anförda förutsättningarna för tUlstånd bör inrymmas i
begreppet "särskilda skäl". Länsstyrelsen i Norrbottens /än befarar
att förslaget i denna del kan få negativa konsekvenser för den fasta handeln
och avstyrker därför förslaget. Konsumentutskottet i Sandvikens kommim menar
att en förutsättning för tUlstånd bör vara att tillverkningen och försäljningen
sker på samma ort.

5
Upplysningsplikten

Vad
som har föreslagits i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran under remissbehandlingen.

RÄ anser det vara ett
rimligt krav. att konsumenten utan egen ansträngning eller begäran vid varje
handelstillfälle skall genom anslag eller på annat sätt upplysas om säljarens
namn, adress och telefonnummer. SIV bedömer det som specieUt värdefullt att en
försäljare skaU bli skyldig att öppet redovisa sitt nanin och sin adress.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
konsument-utskottet i Sandvikens kommun samt konsumentnämnden i Växjö kommun.

Konsumentverket
anser det lämpligt med en skärpning av informationskravet som innebär att den
som driver handel skall vara skyldig att ange sitt namn m. m. Kravet på skriftiighet
bör emellertid framgå av lagtexten.

Några
remissinstanser har uttalat en viss tveksamhet vad gäller förslaget om
skyldighet att överlämna en handling tiU köparen.

Konsumentverket anser det
i och för sig tveksamt om det finns sakliga skäl i att i informationshänseende
stäUa högre krav i fråga om den tillståndspliktiga handeln än annan tiUfällig
handel. Man kan fråga sig om det inte är lika viktigt med information om den
säljare som inte behöver tillstånd; denne finns ju inte registrerad hos någon tUlstånds-myndighet
och det kan därför vara särskilt svårt att spåra upp honom. Konsumentverket
finner dock inte anledning att motsätta sig förslaget.

Sveriges
industriförbund anser det viktigt att konsumenternas möjlig-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 108

heter
att reklamera blir väl tillgodosedda men ifrågasätter om konsumenten har
svårare att nå säljaren vid handel som kräver tillstånd jämfört med handel
utan tillstånd. Hänsyn bör också tas till praktiska aspekter då man uppställer
krav på överlämnande av handling. Möjligen förekommer handel med varor av
mindre värde och/eller där det är uppenbart för konsumenten att produkten har
kort hållbarhet. Sådana förhållanden talar för en differentiering baserad på
en relativt låg värdegräns till vilken skyldigheten att överlämna handling med
informationer skulle knytas. Även Svenska handelskammarförbundet ställer sig tveksamt
till en skärpning i denna del och anser att kravet i vart fall endast bör gälla
varor med ett visst minsta värde, exempelvis 50 kr.

Förslaget
om skyldighet att överlämna en handling är enligt SPK inte tillräckligt för att
samhället på ett effektivt sätt skall kunna övervaka handeln. Enligt SPK:s
erfarenhet har konsumenterna svårt att nå försäljarna trots att dessa har
uppgivit namn m. m. I samband med att tillstånd ges bör företagen även åläggas
att lokalt, exempelvis hos polisen, anmäla försäljningen och samtidigt lämna
vissa utgifter.

6
Sanktioner

I
promemorian föreslås ingen ändring i gällande bestämmelser, vilket i allmänhet
inte har föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Från vissa håll har
dock framförts krav om bl. a. en straff skärpning.

Konsumentverket
anser att straffsanktionen inte har haft tillräckligt preventiv effekt.
Påföljden för brott mot lagen bör därför skärpas. Liknande synpunkter framförs
av konsumentutskottet i Sandvikens kommun, som förordar en kraftig skärpning
av bötesbeloppen.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län har kunnat konstatera flera fall av olaglig tillfällig handel.
Länsstyrelsen är inte helt övertygad om att antagandet att förbättringar kan
uppnås genom en vidgad information och ökade erfarenheter är förankrat i verkligheten.

Sveriges
köpmannaförbund framhåller att det är en ganska utbredd uppfattning att de
nuvarande straffbestämmelserna ligger på en så låg nivå att det är mycket lätt
att inkalkylera de eventuella bötesbeloppen i försäljningspriserna. Förbundet
föreslår en straffskärpning. En förutsättning härför är att polismyndigheterna
ges större möjlighet att bevaka att lagen efterlevs.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län påpekar att innehavare av fast saluplats vid torghandel
enligt de flesta torghandelsstadgor torde vara skyldig att på saluståndet ha
en skylt anbringad. En underlåtenhet att ha skylt kan således formellt beivras
både enligt allmänna ordningsstadgan och lagen om tUlfällig handel. En sådan
påföljdskonkurrens är enligt länsstyrelsens mening otillfredsställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:186 I09

Innehåll

Propositionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ..................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde 1978-04-27 4

1
Inledning ...................................................... .... 4

2
Gällande rätt, förslagen i
promemorian och remissyttrandena .. 5

3
Föredraganden ............................................. 5

3.1
Inledning .................................................. 5

3.2
Allmänna synpunkter ..................................... 7

3.3
Regleringens tUlämpningsområde m.
m............... 9

3.4
TUlståndsprövningen..................................... .. 10

3.5
Upplysningsplikten ...................................... j4

3.6
Sanktioner................................................... 15

3.7
Ikraftträdande ........................................... j 5

4
Upprättat lagförslag ....................................... .. 15

5
Specialmotivering ......................................... Ig

6
Hemställan .................................................... 22

7
Beslut ......................................................... 22

Bilaga
A Vissa ändringar i lagen om tUlfäUig handel. Promemoria

utarbetad
inom handelsdepartementet........... 23

Bilaga
B Sammanställning av remissyttranden............ 99

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM L978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1990/91:17 om tillfällig försäljning s. 12 om s. 79 i texten
  2. Bet. 1984/85:NU24 om tillfällig handel s. 5 i texten
  3. Bet. 1980/81:NU4 över motion om regleringen av tillfällig handel s. 1 · s. 4 · s. 5 i texten
  4. Rskr. 1978/79:33 i texten
  5. Bet. 1978/79:NU3 Med anledning av propositionen 1977/78:186 med förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 5 i texten

Visa alla 7