Sök i Ratio Lex

om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. m.

185 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 143 av 185 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:29, om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 Regeringens
proposition

1977/78: 29

om
flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. m.

beslutad
den 27 oktober J977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BO TURESSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen framhålls alt det, med hänvisning
till framför allt kapacilelsförhållanden samt ekonomiska och regionalpolitiska
skäl, är önskvärt alt Bromma flygplats även på sikt behålls för kombinerat
inrikes-och allmänflyg. Därför föreslås att staten nu tar upp överläggningar
med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Huvudsyftet med dessa bör
vara att i detalj klariägga fömtsättningarna för linjetrafik på Bromma. Vidare
bör en tidsplan utarbetas efter vilken Bromma kan iordningställas för fc)risatt
inrikesflyg om en sådan lösning väljs.

Vad
gäller flygplatsfrågan i ett kortsiktigt perspektiv konstateras i propositionen
alt den inrikes linjetrafiken på Bromma med flygplanet Fokker F-28 i nuvarande
versioner på gmnd av beslut av länsstyrelsen i Stockholms län måsle upphöra den
1 januari 1979 och överföras till Arianda. Ärendet prövas f n. i kammarrätten.
Vidare har chefen för luftfartsinspektionen uttalat att LIN:s verksamhel av
säkerhetsskäl bör överföras till en provisorisk terminal på Arianda så snart
som det är praktiskt möjligt. Kostnaderna härför bedöms lill totalt 43 milj,
kr., varav statens andd ulgörs av 27,2 milj. kr. Statsmakterna bör därför nu
vidta de åtgärder som behövs från deras sida för att en överföring skall kunna
genomföras den 1 januari 1979. För ändamålei föreslås att ett investeringsanslag
av 6,3 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1977/78.

1 Riksdagen 1977/78. / saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 2

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

Närvarande:
slatsminislern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Mundeb(5, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Turessan

Proposition
om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. ni.

1
Nuvarande flygplatsförhållanden i Stockholmsregionen

Stockholm/Bromma flygplats, i fortsättningen
benämnd Bromma flygplats, togs i bruk för reguljär flygtrafik år 1936. Enligt
avtal år 1946 mellan staten och dåvarande Stockholms stad övergick
huvudmannaskapet för fiygplatsen till staten år 1947. Avtalet godkändes av
riksdagen (prop. 1946:378, SU 1946:306, rskr 1946:569). Del innebär i huvudsak
all Stockholms stad till staten fören tid av IJO år. räknat från den I januari
1947 lill den 31 december 1996, upplåter nyttjanderätten till Bromma fiygplats
att användas såsom av staten förvallad fiygplats till allmänt bruk. Om staten
nedlägger flygplatsen före den avtalade tidens utgång skall nyttjanderätten
upphöra senast den I oktober som infaller närmast efter det sex månader
förfiutit från del flygplatsen nedlagts. Som ersättning för upplåtelsen av
fiygplatsområdet upplåter staten till Stockholms stad med nyttjanderätt under
motsvarande tid två områden på Ladugårdsgärde att användas som friluftsområden.

Bromma
flygplats omfattar en yta av ca 270 ha varav det område som disponeras för
start- och landningsbanor, stationsbyggnad, hangarer, verkstads-och kontorsbyggnader
m. m. ulgör ca 130 ha. Flygplatsen har två start-och landningsbanor, en
huvudbana och en tvärbana. Huvudbanan med riktningen 125°-305'' (12/30) är
knappt 1 900 m lång och är utrustad med instrumentlandningshjälpmedel.
Tvärbanan med riktningen 50°-230° (05/ 23) är drygt 1 200 m lång och saknar
instrumentlandningshjälpmedel. Vissa flygföretag äger eller disponerar lokaler
inom flygplatsområdel.

Trafikutvecklingen på Bromma fiygplats under de
senasle 25 åren redovisas i diagrammet på sid. 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 OOO-tal
staner

och landningar

120

1 OOO-tal
starter och landningar 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

1970

Bromma fiygplats är i dag landets
mest trafikerade fiygplats med avseende på antalet starter och landningar.

Förutom Linjeflyg ÄB (LIN) använder
f n. bl. a. ett 10-lal bruksflygföre-tag, åtta större eller mindre
verkstadsföretag, åtta flygskolor och två flygklubbar Bromma som bas. Vid
årsskiftet 1976/77 uppgick antalet på Bromma baserade flygplan till ca 180
vartill kommer LIN:s 18-20 tunga iransportflygplan.

Sedan frågan om utbyggnad av en ny
storflygplats i Stockholmsregionen varit föremål för prövning under ett anlal
år beslöl statsmakterna (prop. 1957:185, SU 1957:183. rskr 1957:400) år 1957
att en flygplats skulle anläggas vid Halmsjön - nuvarande Stockholm/Arlanda
flygplats i fortsäitningen benämnd Arlanda flygplats. Det avgörande skälet
härför var Bromma flygplats begränsade förutsättningar att i en framtid möta de
krav som de nya och större jetflygplanen skulle komma alt ställa på
flygplatserna. Vid denna tidpunkt planerade flygbolagen att introducera
jetflygplan av typ DC-8 i sina flygplansflollor. Arianda flygplats öppnades för
trafik år 1960. Flygplatsen drivs av luftfartsverket och är utbyggd med två
start- och landningsbanor. Den nord/sydliga banan (01/19) är 3 300 m lång och
utrustad med belysnings- och instrumentlandningshjälpmedel i båda riktningarna.
Den

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 4

öst/västliga
landningsbanan (08/26) är 2 500 m lång och har ban- och inflygningsbelysning i
båda riktningarna men instrumentlandningshjälpmedel endast för landning mot
väster.

Landningar mot öster och staner mol väster på den
öst/västliga banan får med hänsyn till bullerstörningar i Märsta-Sigtunaområdet
ske endast när vindförhållandena gör detta nödvändigt.

Den 1 november år 1976 logs den nya
uirikesterminalen - Arlanda International - i bruk. Den nya terminalbyggnaden
utnyttjas för all utrikes linjefart och chartertrafik. 1 anslulning till
terminalbyggnaden finns också uppställningsplatser för 5-7 allmänflygplan. På
flygplatsen finns därutöver den tidigare uirikesterminalen, den tidigare charterterminalen,
ett stort antal byggnader som utnyttjas för de olika driftfunktionerna samt
hangar- och verkstadsbyggnad för SAS. Dessutom finns särskilda byggnader
uppförda för fiygfraklverksamhei, catering och bränsleförsörjning m. m.

Trafikutvecklingen
på Arlanda fiygplats under perioden 1960-1976 redovisas i nedanstående
diagram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

I OOO-tal
starter och landningar

I OOO-tal starter och landningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

Arianda fiygplats är med avseende på antalet
starter och landningar landets Iredje mest trafikerade flygplats efter Bromma
och Göteborg/Torslanda. Trafiken på Göteborg/Torslanda överflyttades den 3
oktober 1977 till den nya fiygplatsen Göteborg-Landvettei'.

Arlanda flygplats används som bas för SAS trafik i
Sverige och trafikeras -förutom av SAS-av ett 20-tal internationella linje-och
charterfiygföretag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 5

allmänfiygverksamhet
är inte baserad på Arianda.

Uiöver irafikfiygplalsema Arlanda och Bromma - dvs.
de som kan användas för instrumentfiygverksamhet - finns inom
Stockholmsregionen ytterligare ett anlal civila och militära flygplatser. Till
de civila flygplatserna hör Norrtälje, Skarpnäck, Skå-Edeby och Vängsö med
banlängder varierande mellan 600-900 m. Flygplatserna utnyttjas på grund av sin
standard och utrustning endast av allmänflyg under visuella förhållanden. Med
undanlag för Vängsö flygplats - som förvaltas av luftfartsverket - drivs dessa
flygplatser av resp. kommuner.

De militära flygplatserna utgörs av Barkarby och
Tullinge FI8. Barkarby flygplats drivs av flygvapnet och haren 2 000 m lång
permanentad bana i öst/ västlig riktning (06/24) samt två 1 200 m resp. 1 100 m
långa grässtråk i nordost/sydvästlig riktning. Flygplatsen utnyttjas för
militär verksamhet huvudsakligen i samband med övningar. Flygplatsen skall
enligt riksdagsbeslut år 1970 behållas som krigsbas. Barkarby utnyttjas i viss
omfattning också för allmänflygets skol- och övningsflygningar. Den
helikopterverk-samhel som bedrivs av Österman Aero AB och rikspolisstyrelsen
baserades med tillhörande verksladsanläggningar på Barkarby under åren 1974 och
1975.

Tullinge F 18 förvaltas av flygvapnet och har två
permanentbelagda banor. Huvudbanan (06/24) har en längd av 2 360 m och är
utrustad med belysnings-och instrumentlandningshjälpmedel av militär standard.
Tvärbanan (15/33) har en längd av I 800 m samt saknar inflygningsbelysning och
särskilda instrumentlandningshjälpmedel.

Flygplatsen utnyttjas huvudsakligen för militär
övningsverksamhet samt för militära sambands- och transportflygningar. Till
flygplatsen är dessutom flygvapnets kadettskola för markofficerare samt
stridsledningsskola förlagda. Med hänsyn till hinderförhållanden i in- och
ulfiygningsriktningama och på ömse sidor av landningsbanorna är Tullinge F 18
vad avser civil fiygtrafik närmasl att hänföra till klass fV och kan således
användas av endast mindre, civila fiygplanstyper under visuella
väderförhållanden.

Under slutet av 1950-lalet och de två första åren
av 1960-talet expanderade fiygtrafiken på Bromma fiygplats. Bl.a. började
jetflygplanet Caravelle att trafikera Bromma underår 1959. År 1962 påbörjades
en successiv minskning av trafiken med tyngre flygplan på Bromma genom att all
internationell linjetrafik överfiyttades till Arlanda fiygplats. 1 samband med
bl. a. övergång till större flygplanstyper ägde från mitten av 1960-lalel också
en successiv överföring rum av internationell chartertrafik från Bromma lill
Arlanda. Efter överföringen av den inlernationella trafiken till Arlanda
upphörde i princip all verksamhel med jetflygplan på Bromma.

Frågan om Bromma flygplats framlid aktualiserades
år 1968, då Scandinavian Äiriines System (SAS) och LIN begärde att få
trafikera Bromma med jetfiygplanet DC-9-20. Luftfartsverket beslutade att
bifalla flygföretagens ansökan men begränsade tillståndet i tid intill utgången
av år 1974. Vidare uppställdes vissa villkor för tillståndet, bl. a. förbud mot
nättrafik. Över

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 6

luftfartsverkets
beslut anfördes besvär av bl. a. Stockholms stads hälsovårdsnämnd. Genom
beslul den 5 september 1968 upphävde Kungl. Maj:t luftfartsverkets beslul
angående tillstånd för trafik med flygplan av typ DC-9-20 på Bromma flygplats.
Som följd härav förlades den av SAS bedrivna inrikestrafiken till Arlanda år
1969.

2
Tidigare flygplatsutredningar m. m.

2.1 KSL-utredningen

Den ökande fiygtrafiken har i olika sammanhang
aktualiserat frågan om den fortsalla lokaliseringen av flygplatser inom
Stockholmsregionen. 1 januari 1969 tillsatte styrelsen för dåvarande
Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL) en
utredning lor långsiktig planering av Storstockholms fiygfällsfrågor.
Utgångspunkten förarbetet var att som alternativ lill Bromma finna en ny
inrikesfiygplats, som också borde kunna användas för ett allsidigt trafikflyg,
omfattande såväl inrikes- som utrikesflyg samt godsflyg. Flygplatsen skulle
under alla förhållanden vara ett alternativ till Arlanda och således kunna ta
emot flygplan i inlerkonlinental trafik. Vissa utgångspunkter gavs för
utredningsarbetet i fråga om avstånd till Stockholms centrum, bullerkriterier
m. m. Utredningen redovisade resultatet av sina överväganden i en slutrapport
ijuli 1971. Utredningen ägnade särskild uppmärksamhet åt fyra alternativa
lägen, nämligen Rydbo, Skå-Edeby, Ekerö samt Tullinge. Inget av lägena kunde
dock helt godtas med de olika förutsättningar som gällde för utredningsarbetet.
Tullingealternativet och i någon mån även Ekeröläget ansågs vara de mest
realistiska.

2.2 ULF
m. m.

Frågan om den fortsatta lokaliseringen av
fiygverksamheien på Bromma flygplats aktualiserades på nytt år 1972, då
luflfarlsverkel godkände att LIN anskaffade tre fiygplan av typ Fokker F-28 för
användning i svensk inrikestrafik. 1 beslutet föreskrevs att den förutsatta
prövotiden - två och ett halvt år - skulle användas för all ytteriigare
klarlägga flygplanstypens miljövänlighet i förhållande till berörda
flygplatser. Över luftfartsverkets beslut anfördes besvär av Stockholms kommun,
miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm m. fl.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade
dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet den 30 juni 1972 särskilda
sakkunniga med uppdrag all skyndsamt verkställa utredning om den fortsatta
lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma flygplats. En utgångspunkt för
utredningsarbetet var alt flygverksamheten på Bromma flygplats skulle
avvecklas på några års sikt, dock senast under loppet av år 1978. De sakkunniga
antog namnet Utredningen för lokalisering av flygverksamheten i Stockholmsom-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 7

rådet (ULF)'. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t ål
luftfartsverket att vidta vissa åtgärder på kort sikt - dvs. före en slutlig
avveckling av Bromma flygplats - i syfte att begränsa ifrågavarande
flygverksamhet och störningarna från denna.

ULF avgav i mars 1974 betänkandet (Ds K 1974:1)
Brommaflyget.

Yttranden över betänkandet har avgetts av
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), flygtekniska försöksanstalten
(FFA), försvarets fastighetsnämnd, postverket, leleverkel, stålens järnvägar
(SJ), statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI), luftfartsverket, slatens geotekniska institut (SGl), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), slatens naturvårdsverk, statens planverk, samtliga
länsstyrelser. Association of foreign operating airlines representatives in
Sweden (FORS), Crownair AB, Fackliga arbetsgruppen för Bromma flygplats, Kungl.
svenska aeroklubben (KSAK), Landsorganisalionen i Sverige (LO), Linjeflyg AB
(LIN), Näringslivets trafikdelegation. Östermans Aero AB, Scandinavian
Äiriines System (SAS), Scanair, Statstjänstemannens riksförbund (SR),
Stockholms kommun, Stockholms läns landsting. Svensk flygtjänst AB, Svensk
pilotförening, Svenska allmänflygföreningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Syd-Aero Be-Ge AB, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Transair Sweden AB. Till länsstyrelsernas
yttranden har fogats skrivelser från vissa kommuner. Härutöver har ytterligare
några skrivelser inkommil bl. a. från Botkyrka kommun.

Besvären över luftfartsverkets
beslut att tillåta traflk med Fokker F-28 på Bromma lämnades av Kungl. Maj:t
utan bifall.

Som följd av uppdraget till
luftfartsverket överfördes underår 1973 i princip den då kvarvarande utrikes
charterlraflken på Bromma till Arianda. Vidare flyttades vissa delarav
allmänflyget, nämligen det s. k. målflyget och taxiflyg med utlandsregisirerade
flygplan samt huvuddelen av helikopterverksamheten bort. Dessutom infördes
restriktioner i fråga om användningen av flygplatsen, om tillåtna
flygplanstyper m. m. De vidtagna åtgärderna redovisades i januari 1973 i
luftfartsverkets rapport Bromma A-C.

ULF konstaterar att utredningens
huvuduppgifter har varil att med utgångspunkt från alt Bromma flygplats skall
avvecklas senast år 1978 lägga fram alternativa förslag till lokalisering av
LlN:s inrikestrafik i Stockholmsregionen och att redovisa olika möjligheteratt
inom regionen lokalisera det på Bromma kvarvarande allmänflyget.

ULF framhåller att fiera kommuner
genom olika uttalanden fäst stort avseende vid frågan om inrikestrafikens
lokalisering i Stockholmsområdet. Kommunema ärenligt ULF medvetna om de
bullerstörningar som finns vid

' Ledamöter generaldirektören Sven-Göran Olhede, tillika
ordförande, direktören Björn Björnström, länsrådet Gösta Falk, landstingsråden
Gunnar Hjerne och Sven Johansson, riksdagsledamoten Rune Jonsson, borgarrådet
Torsten Sundström, översten Wilhelm Wagner. departementsrådet Karl-Otto
Wennerhorn och generaldirektören Henrik Winberg. Framlidne länsrådet Gösta
Falk efterträddes den 1 juli 1973 av länsrådel Lennart Lindskog. Direktiv: se
1973 års riksdagsberättelse sid. 193.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 8

Bromma
flygplats men flera framhåller, att den tekniska utvecklingen är sådan att man
kan räkna med att tystare flygplan kommer i trafik inom en förhållandevis nära
framtid och att det framledes också blir möjligt alt genomföra
landningsprocedurer som resulterar i mindre bullermattor. ULF framhåller dock
att det enligt utredningsdirektiven inte ankommer på utredningen att ta
slällning i dessa frågor.

LIN:s verksamhet kan enligl ULF lokaliseras
antingen till Arianda flygplats ca 42 km norr om Stockholms centrum
(Ärlandaalternati-v e t) eller till en ny flygplats vid :ijön Getaren i
Tullinge ca 28 km söder om Stockholms centrum (Tullinge/Geiarenalternativet).

Vad gäller frågan om allmänflygets lokalisering i
Stockholmsregionen har utredningens förslag kopplats till de två altemativa
möjligheterna till lokalisering av LIN:s inrikestrafik. Eftersom ett förslag till
lösning av allmänflygets problem i Stockholmsregionen inte kan läggas fram
förrän principbeslut fattats om var inrikesflyget skall lokaliseras, föreslår
ULF att allmänflygets lokalisering blir föremål för fortsatt utredning när
statsmakterna tagit ställning lill de alternativa möjligheterna beträffande
lokalisering av LIN:s inrikestrafik.

Utredningen
konstaterar vissa svårigheter beiräffande möjligheterna att jämföra kostnaderna
för Arianda- och Tullinge/Getarenaliernativen. Detta beror bl. a. på att det är
möjligt att temporärt-t. o. m.år 1985-överföra LlN:s trafik till Arianda. Även
vid en jämförelse mellan Tullinge/Getarenalterna-tivel och en permanent lösning
på Arianda uppkommer vissa svårigheter, eftersom utbyggnad av en parallellbana
på Arlanda inte behöver ske förrän i mitten av 1980-talel medan banan på
Tullinge/Getaren måsle vara färdig då inrikestrafiken flyttas dit.

ULF presenterar investeringskostnaderna (1973 års
prisläge) med följande uppdelning:

O Erforderliga investeringar före år 1979 vid en
överflyttning av LlN:s inrikestrafik till en temporärt iordningställd
stationsbyggnad på Arlanda.

O Jämförelse mellan Arlanda- och
Tullinge/Getarenaliernativen som långsiktiga lösningar baserade på
dimensionering efter det trafikbehov som väntas uppkomma under perioden
1985-1990.

Temporärt-t. o. m. år 1985-kan enligt ULF den
dåvarande uirikeshallen eller charterhallen på Arlanda efter viss ombyggnad
användas för inrikestrafiken. Behovei av hangarer, verkstadsutrymmen m. m. kan
emellertid inte tillgodoses genom temporära lösningar. Flygförelagens
investeringar blir därför i della altemativ av samma storlek som i ett
långsiktigt alternativ.

Vid
nedläggning av Bromma och förläggning av all inrikeslrafik till Arianda
föreslår ULF, att den del av allmänfiyget som nu är baserat på Bromma och som
inte överförs till Arianda, i huvudsak lokaliseras till en ny allmänfiygplats,
varvid Tullinge/Getaren bedöms vara det lämpligaste läget. Till Barkarby bör t.
v. bl.a. helikopiertrafiken och verkstadsresurserna för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 9

allmänfiyget
i Stockholmsregionen förläggas. Investeringarna på Barkarby bedöms som följd
därav bli begränsade.

Mot
bakgmnd härav redovisar ULF ell investeringsbehov av ca 109 milj. kr. före år
1979. Härav avser ca 70 milj. kr. investeringar på Arianda fördelade med ca 24
milj. kr. på luftfartsverket och ca 46 milj. kr. på flygföreiagen. För
allmänflyget behövs investeringar-huvudsakligen fören ny allmänflygplats i
Tullingeområdet - motsvarande ca 39 milj. kr. Därtill kommer några års
tidigareläggning av vissa vägförbindelser och ny väg till flygplatsområdet.

Uiredningen
anser att omkring år 1985 bör en ny stationsbyggnad för inrikesflyget vara
färdig. Vid samma tidpunkt bör arbetena med en parallellbana i nord/sydlig
riktning, alternativt två banor i öst/västlig riktning, påbörjas. Kostnaderna
fören ny inrikesterminal beräknas till ca 115 milj. kr. och för en nord/sydlig
parallellbana till ca 88 milj. kr. ULF har således beräknat luftfartsverkets
investeringar på Arlanda för ett renodlat långsiktigt altemativ till ca 203
milj. kr. Motsvarande investeringar för Tullinge/ Getarenalternativet beräknas
lill ca 257 milj. kr. Skillnaden i investeringskostnader beror i huvudsak på
att uppförandet av byggnader får en större omfattning på Tullinge/Getaren och
alt kostnaderna för vatten- och avloppsanläggningar är betydligt högre på
Tullinge/Getaren än vid Arlanda.

Luftfartsverkels anläggningskostnader för
Tullinge/Getaren uppgår således till i runda tal 55 milj. kr. mer än för
Arlanda. Hela investeringen i Tullinge/Getarenalternativei måste dock göras
före år 1980, medan invesle-ringar på ca 88 milj. kr. för en parallellbana på
Arianda kan anstå till i mitten av 1980-talet. Luftfartsverkels investeringar
före år 1980 uppgår således på Arianda till (203-88) ca 115 milj. kr. och på
Tullinge/Gelaren till ca 257 milj. kr. Utredningen påpekar att
kostnadsjämförelsen gäller en utbyggnad på Arianda med en nord/sydlig
parallellbana i mitten av 1980-ialet.

FörTullinge/Getarenalternativet
tillkommer kostnader fören väg fram till flygplatsområdet på ca 20 milj. kr.
och kostnader för arrangemang, som är beroende av samordning med den militära
verksamheien i området, på ca 10 milj. kr. På Arlanda tillkommer flygförelagens
investeringar för ca 46 milj. kr. och på Tullinge/Getaren för ca 59 milj. kr.
Det högre beloppet på Tullinge/ Getaren beror på vissa investeringar för SAS
som inte behövs på Arlanda där befintliga anläggningar kan uinyttjas.

Vad gäller allmänflyget föreslår ULF, om beslut
fattas att föriägga LIN:s inrikestrafik till Arlanda, att en ny allmänflygplals
byggs redan före år 1979. Kostnaderna för en sådan fiygplats förlagd till
Tullinge/Getaren anges lill preliminärt ca 39 milj. kr.

Vid ett beslut att koncentrera all inrikes luftfart
till Tullinge/Gelaren kan även större delen av allmänfiyget vid Bromma
lokaliseras lill Tullinge/ Getåren. Behov av ökad kapacitet för allmänflyget
uppkommer emellertid under perioden 1980-1985 och då kan antingen Skå-Edeby upprustas
elleren ny fiygplats anläggas.

Vid
en jämförelse mellan Arlanda- och Tullinge/Geiarenalternativen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 II

Getarenalternativet.
Utredningen är emellertid medveten om att de lägre investeringskostnaderna lor
Arlandaallernalivet - med ett nord/sydligt huvudbansyslem - i ell kortsiktigt
perspektiv kan betraktas som en fördel för delta alternativ, ULF understryker
nödvändigheien av alt, om Arlandaallernalivet väljs,Tullinge/Getarenområdei
reserveras fören framtida trafikflygplats. En reservation av markområdet för
della ändamål hindrar inle att områdei i mellantiden utnyttjas för en
allmänflygplals.

Tre
särskilda yttranden har avgetts.

En av ledamötema i uiredningen tar upp frågan om
alltnänflygels framlid och anser alt den av ULF föreslagna utredningen om
allmänflyget bl. a. bör få i uppdrag alt pröva om inte långtgående
restriktioner måsle åläggas allmänflyget föratt hindra della från all bli
samhällsekonomiskt betungande och en miljöfara.

Två av ledamöierna i utredningen understryker
behovet av att staten -innan några definitiva beslul fattas om lokalisering av
flygverksamheten i Stockholmsområdet - även prövar möjlighelen att bibehålla
flygtrafik på Bromma flygplats. Ledamöterna anser att miljöproblemen talar mot
flygtrafik på Bromma men att Brommas problem inte är unika, utan desamma som
för ett stort antal flygfält övei hela världen. Det framhålls vidare alt det
inom flygindustrin f n. pågår eti. intensivt arbete på att utveckla tystare
flygplansmolorer, varför på sikt en relativ minskning av bullerproblemen kan
förutses. Ledamöterna anser att en rad omständigheter talar lill förmån för
flygtrafik på Bromma. I sin egenskap av landets huvudstad är det angeläget att
Siockholm har en hög åtkomlighet för olika delar av landel. Behovet härav
accentueras än mer genom den under de senasle åren intensifierade
regionalpolitiken. Även för Stockholms kommun och dess näringsliv är det ett
Slarkt intresse av alt ha ett nära och väl beläget fiygfält. Under de senaste
åren har en rad prognoser presenterats som visar, att Stockholms näringsliv på
en rad olika områden minskat i konkurrenskraft. En avveckling av flygtrafiken
på Bromma skulle även rent arbetsmarknadsmässigt drabba staden negativt genom
all de över I 000 anställda, som i dag arbetar på nygfältel, skulle tvingas
fiytta eller söka andra arbeten.

En av ledamöterna anser att om flyget skall spela
sin roll som snabbi kommunikationsmedel, mäste man räkna med vissa ölägenheter
i form av begränsningar i bebyggelsemöjligheierna i anslulning lill
bullerzonerna.

2.3
Remissyttrandena

Ell stort antal remissinstanser anser att
flygplatsfrågan i Stockholmsregionen bör utredas på nytt, varvid ett
bibehållande av Bromma flygplats bör utgöra ett alternativ. Av dessa
remissinstanser har vissa inte tagit slällning till någol av de alternativ som
ULF redovisat medan vissa förordar ett av altemativen.

Utredningens förslag att en ny flygplats skall
byggas vid sjön Getaren i Tullinge-Tu llinge/Getarenallernali v el-tillstyrks
av länsstyrel-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 10

finner ULF alt det mest rättvisande äratt i
Tullinge/Geiarenalternativet ange kostnadema fören ny allmänflygplals invid
inrikesflygplatsen. Kostnadema härför beräknas lill ca 37 milj, kr. Härtill
kommer flygförelagens investeringar på ca 6 milj. kr. Kostnadema-ca 43 milj.
kr.-fören ny flygplats kan jämföras nied kostnaderna för upprustning av
Skå-Edeby flygplats som beräknats till ca 23 milj. kr.

Investeringskostnaderna (milj. kr,
i prisläge 1973) för de två alternativen framgår av nedanstående
sammanställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tullinge/

Arlanda

Getaren

203

257

20

10

46

59

39

43

Investeringar för luftfartsverket Väg fram till
Tullinge/Getaren Särskilda militära anordningar Flygtoretagens investeringar
Allmänflygplats

Totalt 288 389

s. 11 Kontrollera mot PDF

Totalkostnaden
förTullinge/Getarenallernalivet är, enligt ULF:s antaganden, således totalt ca
100 milj, kr. högre än för Arlandaalternalivel, Viss tidigareläggning av
väginvesteringar tillkommer i båda altemativen,

ULF har beräknat luftfartsverkels
driftkostnader för de båda alternativen. Utredningen konstaterar att
driftkostnaderna per år för Tullinge/Getarenalternativei är ca 3,5 milj. kr.
högre än för Arlandaalternalivel, Uiredningen har utöver investerings- och
driftkoslnadskalkyler gjort en översiktlig samhällsekonomisk jämförelse mellan
Arianda- och Tullinge/Geiarenalternativen. Enligt utredningen talaren
samhällsekonomiskt betraktelsesätt för Tullinge/ Getarenalternativet.

Utredningen anser dessutom att
bortselt från ekonomiska aspekler är lättillgängligheten till en inrikes
flygplats av stor betydelse inte minst vid korttidsbesök i Stockholm. Avståndet
från Stockholms centrum till Tullinge/ Getåren är 28 km jämfört med 42 km lill
Arianda, Stockholmsregionen får genom tillkomsten av en flygplats i
Tullinge/Geiarenområdet en alternativ-flygplats, Tullinge/Getarenalternalivet
skapar också förutsättningar för en långsiktig lösning av Stockholmsregionens
flygplatsproblem vad avser linjetrafiken. En ytterligare fördel för
Tullinge/Getaren är att en fiygplats på Södertörn ger en bättre
näringsgeografisk balans åt Stockholmsregionen. En nackdel med
Tullinge/Getarenalternativet är de problem som uppkommer vid lokalisering av en
flygplats i ett tnilitärt känsligt område.

Arlandaalternalivel ger enligl ULF
bl, a, den fördelen för passagerarna all all luftfart, såväl inrikes som
utrikes, koncentreras till en flygplats under några decennier framål, Della underiättar
anslutningen för passagerarna till de olika linjerna och ger vissa möjligheter
till en samordning av flygförelagens verksamheter.

Efter att ha vägt för- och
nackdelar mellan de två redovisade alternativen för inrikesflygets lokalisering
förordar utredningen Tullinge/

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 12

serna
i Södermanlands. Haltands saml Göteborgs och Bolins lön. Vissa andra
remissinsianser - länsstyrelserna i Kronobergs. Gollands. Blekinge och
Malinöhtis län samt Svenska koniinunjörbiindei - föredrar Tullinge/Getarenalternativet
jämfört med Arlandaallernalivet men anser att flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen ånyo bör prövas. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. statskontoret,
nanirvårdsverket. Stockholms kommun, Svenska handelskamniarjör-biindet och
Näringslivets traflkdelegaiion avstyrker i princip Tullinge/Geiarenalternativet.

Arl a nda alternativet förordas av RR V.
tiijijdrtsverket. SJ. länsstyrdsen i Östergötlands län. SAS. Scanair. FORS,
Svensk Jlygtjän.st och Sveriges spcUitöisjörbttnd. Länsstyrelsen i Uppsala län
föredrar också Arlandaallernalivet men framhåller att fömlsättningen härför är
att bansystemels nord/ sydliga sträckning bibehålls. Naturvårdsverket och
statens planverk föredrar Arlandaallernalivet under förutsättning att
bansystemet ändras lill öst/ västlig riktning. Bland de remissintanser som
yrkat på att en ny utredning av flygplatsfrågan i Stockholmsregionen avvaktas
innan slutlig ställning tas till inrikesirafikens lokalisering föredrar
överbefälhavaren, vägverket, statskontoret, länsstyrelserna i Västmanlands.
Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorriands och Norrboitens län samt .Svensk
piloijörening Arlandaalternalivel jämfört med Tullinge/Geiarenalternativet.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att Arlandaalternativet är oacceptabelt.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser all båda alternativen är oacceptabla,

Botkytka kommun - hemkomtnunen för den föreslagna
flygplatsen i Tullinge/Getarenområdei - anser att ett antal frågor måste
utredas innan kommunen kan ta slällning lill utredningens förslag. Bl. a, krävs
kompletterande bullerutredningar och klarlägganden av vissa andra
miljöaspekter samt att frågor om marklösen och kostnadsansvar för kommunala
följdinvesteringar ytterligare klariäggs.

Underiagel för ULF:s slutsatser har i olika
omfattning diskuterats av remissinstanserna. Statskontoret. RRV och
Ittftldrtsverket konstaterar således alt någon nuvärdeberäkning av
investeringskostnaderna inie gjorts. Enligt luftjänsverkets beräkningar är med anledning
bl, a. härav de ekonomiska fördelarna för Arlandaallernativet större än vad som
framgår av utredningens redovisning.

Fördelarna från irafikanlsynpunkt av en
samlokalisering av inrikes- och utrikesflyget tas upp av flera remissinstanser.
Luftfartsverket konstaterar att nuvarande uppdelning av trafiken på två
flygplatser motverkar en angelägen utveckling av transfertrafiken.
Luftfartsverket framhåller vidare alt en lokalisering av inrikesflyget till
Arlanda skulle bidra till att underlätta och effektivisera trafikavvecklingen i
Stockholmsområdet.

Överbefälhavaren delar inle den av ULF framförda
uppfallningen all del militära restriktionsområdel i Tullinge efter hand kan
minskas och anser att några avgörande förändringar av restriktionsområdet inte
kan accepteras,

ULF anser att vid en lokalisering av inrikesflygel
lill Tullinge/Getaren skulle ökningen av bullret jämfört med nuvarande
situation bli lorhållan-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 13

devis
begränsad. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Stockholms län.
Planverket, som anser att den företagna bullerutredningen geren missvisande
bild, delar inte ULF:s uppfaltning i denna fråga, Tullinge/Getarenområdels
karaktär av friluftsområde och därmed speciella känslighet för bullerstörningartas
upp av flera remissorgan, bl, a. nalutvårdsverkei. Verket framhåller att flera
faktorer talar föratt störningarna i sådanaområden kan förväntas bli slörre än
i permanent bebyggelse. Naturvårdsverket anser därför alt förläggning till
Tullinge/Gelaren av en storflygplats är olämplig.

2.4 CT-gruppen

Frågan om att anlägga en ny terminal inom områdei
kring centralstationen i Stockholm för bl. a. busstrafiken lill och från
Stockholmsregionens fiygplatser, har övervägts vid olika tillfällen.

Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande uppdrog
dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet den 14 oktober 1969 ål en
särskild arbetsgrupp att upprätta förslag lill dispositionsplan för viss del
av stadsdelen Nedre Norrmalm i Siockholm, den s. k, CT-gruppen. 1 arbetsgruppen
har ingått företrädare för kommunikations- och bostadsdepartementen, SJ,
luftfartsverket, landstingsförbundet, Stockholms kommuns fastighetskontor, SAS
och LIN. Gruppen har i april 1974 avgett betänkandet (Ds K 1974:6) Trafikierminal
vid Stockholm C. Betänkandet har remissbehandlats.

CT-gruppen har i sitt betänkande redovisat ett
förslag till en gemensam terminal för bl. a. flyg- och veckoslutsbussar på ett
däck över SJ:s central-stalionsområde. Kostnadema för den egentliga trafikterminalen
har av gmppen uppskattals till 145 milj. kr, i 1973 års prisnivå. Därtill
skulle komma kostnader för vissa andra arbeten - bl. a. väganslutningar - vilka
har uppskattats lill 80 milj. kr,

Remissinstansema har i huvudsak varit eniga om
behovet av en centralt belägen bussterminal. Gruppens terminalförslag har
allmänt uppfattats som en funktionell men alltför kostnadskrävande lösning.
Därför har bl.a. länsslyrelsen i Stocholms län, Stockholms läns landsting saml
Stockholms kommun framhåUit att möjlighelerna att finna en enklare och mindre
kostnadskrävande terminallösning borde undersökas av berörda parter. Vidare
borde finansieringsfrågan prövas av en gemensam förhandlingsdelegation. SJ har
framhållit all prakliska skäl kan lala för att SJ svarar för huvudmannaskapet
och har förklarat att frågorna om kostnadsansvar, huvudmannaskap och
finansiering beräknas bli närmare klarlagda i del fortsalla utredningsarbete
som SJ sade sig ha för avsikt att utföra i samverkan med Stockholms kommun och
övriga intressenter.

3
Vissa beslut angående flygplatsfrågan i Stockholmsregionen under perioden
1973-1977

1 januari 1975 uppdrog regeringen åt
luftfartsverket att skyndsamt ulreda hur snart före år 1978 som en
överfiyttning av LlN:s verksamhet från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 15

över
luftfartsverkets beslut,

1 besvären anfördes bl. a, all verksamheien med
fiygplanen Fokker F-28 på Bromma flygplats medför bullerstörningar för
invånarna i stora delar av västra Stockholm. Dessa störningar utgjorde enligt
miljö- och hälsovårdsnämndens uppfattning sanitär olägenhet för närboende,
Erfarenhelerna från prövotiden lor Fokker F-28 visade enligl nämnden all en
acceptabel bullersituation inte uppnåtts, TiUstånd att använda F-28 vid Bromma
efler prövotidens utgång, dvs, efter årsskiftet 1975/76. borde därför inte
lämnas.

Regeringen lämnade besvären utan bifall.
Regeringens beslul innebar att LIN fick trafikera Bromma fiygplats med
jetfiygplanet Fokker F-28 intill utgången av juni 1977.

Luftfartsverket föreslog i anslagsframställningen
för innevarande budgetår - efter samråd med LIN och SAS saml företrädare för
den berörda personalens fackliga organisationer -all LlN:s trafik vid en
överföring från Bromma till Arianda temporärt skulle förläggas till den gamla
uirikesterminalen. Terminalbyggnaden friställdes den I november 1976 då den
nya uirikesterminalen - Arlanda International - togs i bruk.

Verket beräknade de totala investeringskostnaderna
till 34,4 milj, kr. i prisnivån den 1 januari 1977. Härav skulle staten svara
för 62,5 %, innebärande 21,5 milj. kr. Den kommunala andelen uppgick till 12,9
milj. kr, Mol bakgrund av efterföljande kostnadsökningar beräknar
luftfartsverket i anslagsframställningen för budgetåret 1978/79 de totala
kostnaderna till ca 43 milj, kr., varav staten skall svara för ca 27 milj. kr.

1 skrivelse till regeringen den 8 oktober 1976
redovisade luftfartsverket arbetssituationen beträffande den planerade
överfiyiiningen av LlN:s verksamhel från Bromma till Arianda, Verket framhöll
därvid att LlN:s verksamhet inte kunde överföras till Arlanda enligt den
ursprungliga tidsplanen, dvs. under år 1977, ulan tidigast den I januari 1979.

Den I november 1976 anmälde LIN i skrivelse till
chefen för kommunikationsdepartementet alt en eventuell överföring av bolagels
verksamhet från Bromma till Arianda av bl. a. trafikala, tekniska och prakliska
skäl inle kunde ske förrän tidigast vid utgången av år 1978,

En flyttning av LlN:s verksamhel börenligt bolagel
ske underen utpräglad lågtrafikperiod. Vidare framhåller LIN att bristen på
erforderliga hangarutrymmen för teknisk tjänst på Arlanda visat sig vara ett
oöverstigligt hinder. En ny hangarbyggnad måste därför uppföras för LlN:s
räkning. Projekterings- och byggnadstiden för en ny hangar beräknas till 2 år
varav produktionstiden antagits uppgå lill 1 år.

Med hänvisning bl. a, till den tidsfrist som
uppkommit genom en förskjutning av tidpunkten för en eventuell överföring av
LlN;s verksamhet från Bromma till Arlanda fiygplats bemyndigade regeringen den
4 november 1976 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att klarlägga förutsällningarna för att i någon
form

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 14

Bromma
till Arlanda fiygplats vore praktiskl möjlig i det fall fortsatt tillstånd
altanvända Fokker-planen för tiden efter december 1975 inte kunde uppnås.
Övervägandena-vid vilka samråd skulle ske med LIN-skulle avse bolagels hela
fiygverksamhel på Bromma, allernativi dess verksamhel där i vad avser
fiygplanel Fokker F-28.

Verket har redovisat resultatet av sitt arbete i
rapporten Flyttning av LIN lill Arlanda - alternativa lösningar. Äv rapporien
framgår bl, a, att en överfiyttning av LlN:s verksamhet lill Arianda kunde ske
den I juli 1977 alternativt den 1 mars 1978 beroende på vilken lösning LIN
väljer för sin tekniska tjänst.

Under år 1975 beslöt luftfartsverket efter samråd
med bl, a. miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun all Bromma
fiygplats fr. o. m, den Ijuli 1975-med undanlag för ambulans-och
räddningsflyg-skall hållas stängd nattetid,

1 juni 1975 bemyndigade regeringen dåvarande chefen
för kommunika-lionsdeparlemenlel att tillkalla sakkunniga med uppgift att
utreda frågan om den framlida lokaliseringen av allmänflyget i
Stockholmsregionen, Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen för
kommunikationsdepartementet senare särskilda sakkunniga för uppgiften
(Stockholmsregionens allmänflyg-ulredning, SAU)',

1 direktiven till utredningen anfördes bl, a.
följande, "Enligt av riksdagen beslutade riktlinjer för huvudmannaskapet
för flygplatser är frågan om flygplatser för allmänflyget en angelägenhet för
landsting, kommun eller enskild intressent. Även lokaliseringsfrågor måste
givetvis primärt knyta an till regionens markanvändningsplanering. Trots detta
framsiår det som naturligt att låta frågan om den framlida lokaliseringen av
allmänflyget i Stockholmsregionen bli föremål för överväganden i former, som
medger all de berörda landstings- och primärkommunala intressena kan samordnas
med de statliga -säväl civila som militära-luftfartsinlressena. Jag länker då
bl. a. på de samband som flnns inom flygplatsorganisalionen i vid bemärkelse
och på den avvägning som måste ske i förhållandet mellan flygplatsens lokalisering
och luftrummets uinyujande,"

Genom beslut i juli 1975 meddelade luftfårtsverkel
LIN lillslånd att fr. o, m. den 1 januari 1976 - då tillståndet för trafik med
tre Fokkerplan upphörde att gälla - intill den I juli 1977 trafikera Bromma
fiygplats med flygplan av typ Fokker F-28 i högst den omfattning LIN angett i
sin ansökan. Beslutet innebar all LIN successivt kunde la ytterligare fem
Fokker F-28 i trafik. Miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun anförde
besvär

' Ledamöter generaldirektören Stig Swanstein,
tillika ordförande, regionplanedirek-tören Carl-Fredrik
Ahlberg,chefsinstruktören Hans Andersson, civilingenjören Claes Borg,
direktören Bertil Florman, kanslichefen Inge Hansson, planeringschefen John
Hällgren, trafikdirektören Caj-Aage Johansson, länsrådet Lennart Lindskog,
stadsarkitekten Tore Magni, utredningschefen Anders Nordberg samt överslen 1,
gr. Jan Oterdahl, Direktiv ,se 1976 års riksdagsberällelse sid. 204.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 16

bibehålla
Bromma fiygplats.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet samma dag en särskild utredare för att
med utgångspunkt från en bedömning av främst trafik- och
fiygmaterieluivecklingen och möjlighetema av bullerdämpande åtgärder överväga
miljöaspekterna vid olika alternativ av fortsatt flygverksamhet på Bromma samt
att med utgångspunkt från kapacilelsförhållanden och säkerhetskrav samt övriga
förutsättningar bedöma behovet av investeringar på fiygplatsen. Den särskilde
utredaren antog namnet Brommautredningen (BRU),'

Utredningen avgav i juni 1977 betänkandet (SOU
1977:34 och 35) Inrikesflygplats - Stockholm,

Yitranden över belänkandet har avgetls av
rikspolisstyrelsen, ÖB, FFA, Försvarets faslighetsnämnd, socialstyrelsen,
postverket, SJ, statens vägverk, SMHI, luftfartsverket, chefen för
luftfarlsinspeklionen, SGI, statskontoret, RRV, byggnadsstyrelsen, statens
naturvårdsverk, statens planverk, samtliga länsstyrelser, utredningen (Jo
1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen, Stockholms läns landsting,
Uppsala läns landsting. Svenska kommunförbundei. Botkyrka kommun, Ekerö kommun,
Haninge kommun, Huddinge kommun, Järfälla kommun, Norrtälje kommun, Sollentuna
kommun, Stockholms kommun, Sigtuna kommun, Sundbybergs kommun, Södertälje
kommun, Täby kommun, Vaxholms kommun, Upplands-Bro kommun, Upplands-Väsby
kommun, FORS, Swedair AB, KSAK, LIN, SAS, Scanair, Storstockholms
allmänflygorganisalion (SSAO), Svenska allmänflygföreningen,
Taxiflygföretagens riksförbund. Svensk pilotförening. Svenska
trafikledareföreningen. Flygtekniska föreningen. Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges industriförbund, LO, Centralorganisationen SACO/SR, TCO och Näringslivets
trafikddegation.

Till länsstyrelsernas yttrande har i vissa fall
fogats skrivelser från landsting, kommuner och handelskammare, Hämtöver har ett
anlal skrivelser inkommit från intresseorganisationer, enskilda personer m. fl.

För alt upprätthålla full handlingsfrihet uppdrog
regeringen den 4 november 1976 åt luftfartsverket alt utarbeta de förslag till
ändringar i nuvarande dispositionsplan för Arlanda flygplats som behövs fören
eventuell överföring på kort resp, längre sikt lill Arianda av den inrikes
linjetrafiken på Bromma,

Luftfartsverket
avgav ijuni 1977 utredningsrapporten Arianda 80,

Yitranden över rapporten har avgetts av
statskontoret, RRV, byggnadsstyrelsen, statens naturvårdsverk, slatens
planverk, länsstyrelsen i Stockholms län, chefen för luftfarlsinspeklionen,
Stockholms läns landsting,

'Särskild utredare justitiekansler Ingvar Gullnäs,
Referensgrupp: ledamöterna av riksdagen Alfred Håkansson, Bertil Lidgard. Oskar
Lindkvist, Börje Stenson och Olle Ö.strand, Till ersättare för Lidgard, sorn på
egen begäran lämnade gruppen, förordnades sedermera ledamoten av riksdagen Rolf
Clarkson, Direktiv se 1977 års riksdagsberättelse sid, 67.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 17

Uppsala
läns landsting, Sigtuna kommun, Upplands-Bro kommun, Upplands-Väsby kommun, LIN
och SAS,

Den
11 november 1976 uppdrog regeringen åt Stockholmsregionens allmänflygutredning
att i samråd med Brommautredningen också överväga möjlighelerna att utnyttja
Bromma flygplats för det s. k, allmänflyget.

Utredningen
avgav ijuni 1977 betänkandet (SOU 1977:33) Allmänflygplals

- Stockholm,

Yttranden
över betänkandet har avgeits av samma instanser som avgetl yitranden över
Brommautredningens betänkande. Därutöver har ett antal skrivelser inkommit från
andra intresseorganisationer och enskilda personer.

Genom beslut den 17 februari 1977 meddelade miljö-
och hälsovårdsnämnden i Stockholm - under åberopande av gällande
hälsovårdslagstiftning

- förbud
mol fortsatt trafik med flygplan av typ Fokker F-28 på Bromma

flygplats från den 1 juli 1978. Miljö- och hälsovårdsnämnden föreskrev vidare

i beslulel att åtgärder skall vidlas så alt bullerstörningarna från trafiken på

Bromma inte ökar efler den 1 juli 1977.

Luftfartsverket anförde i skrivelse den 25 mars 1977
till länsstyrelsen i Stockholms län besvär över miljö- och hälsovårdsnämndens i
Stockholm beslut och framhöll bl. a. att det inle var möjligt att före den 1
juli 1978 överföra LlN:s trafik från Bromma till Arianda. Den realistiska
tidpunkten för en överföring av inrikestrafiken från Bromma till Arianda var
enligt luftfartsverket årsskiftet 1978/79. Verkställighet av miljö- och
hälsovårdsnämndens beslut skulleenligt verket i praktiken kunna innebära att
hela eller delar av den inrikes linjetrafiken måste upphöra.

Även LIN anförde i skrivelse till länsstyrelsen i
Stockholms län besvär över miljö- och hälsovårdsnämndens beslut.

LIN framhåller i sin besvärsskrivelse bl. a. att en
förläggning av bolagets trafik till Arianda kräver omfattande byggnadsarbeten. Produktionstiden
för nödvändiga åtgärder beräknas till 12-14 månader. Mot bakgrund av att
statmakiernas beslut i frågan om inrikestrafikens lokalisering i Stockholmsregionen
kan förväntas under hösten 1977 innebär detta att en överflyttning lill Artanda
kan ske tidigast vid utgången av år 1978. Om LIN tvingas upphöra med trafiken
med Fokker F-28 från den 1 juli 1978 måsle inrikestrafiken i Sverige upphöra
under viss tid. En sådan siluation framstår enligt bolagel som oacceptabel för
den resande allmänheten och skulle dessutom bli förödande för LIN:s ekonomi.

Med hänvisning till att de normer som miljö- och
hälsovårdsnämnden i Stockholm lillämpal vid bedömningen av bullret kring Bromma
flygplats, inte är rättsligt bindande utan endast avsedda att vara vägledande
vid sådana bedömningar, anser LIN att även andra faktorer än bullret bör vägas
in, LIN hemställer därför att miljö- och hälsovårdsnämnden åläggs att redogöra
för och ompröva de utredningar och mätningar samt de slutsatser som dragits av
dessa rörande bullret kring Bromma.

2 Riksdagen 1977/78. I .saml. Nr 29

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 18

Luftfartsverket meddelade genom beslul den 14 juni
1977 tillstånd för LIN alt fr. o, m, den 1 juli 1977 - då det tidigare
meddelade tillståndet till trafik med Fokker F-28 pä Bromma flygplats upphörde
att gälla - att t, v. dock längst intill utgången av år 1978 trafikera Bromma
flygplats med flygplan av typ Fokker F-28.

Över luftfartsverkets beslut har miljö- och
hälsovårdsnämnden i Stockholm anfört besvär.

Länsstyrelsen i Stockholms län har genom beslut den
24 augusti 1977 förbjudit luftfartsverket och LIN alt trafikera Bromma
flygplats med Fokker F-28 i nuvarande versioner fr. o. m. den 1 januari 1979.
Länsslyrelsen anför som skäl bl. a. alt den nuvarande bullernivån vid och inom
betydande områden kring Bromma flygplats är högre än vad som enligt de under
senare år alltmer ökade kraven på högre standard i fråga om miljö, i och för
sig skall behöva tålas. Länsstyrelsen ftamhåller å andra sidan att också goda
flygförbindelser är av största vikt i det moderna samhället,

LIN har i skrivelse den 14 september 1977 till
kammarrätten i Stockholm anfört besvär över länsstyrelsens i Stockholms län
beslut och hemställt att kammarrätien upphäver länsstyrelsens beslut om förbud
för Fokker F-28-trafik på Bromma fiygplats från den 1 januari 1979 eller i vart
fall ändrar beslutet så alt förbudet gäller från den tidigaste lidpunkt då det
är möjligt att från byggnadsteknisk, säkerhetsmässig och trafikal synpunkt
bedriva trafiken från Arlanda. Vidare hemställer LIN att kammarrätten prövar
frågan huruvida sanitär olägenhet kan anses föreligga på grund av LlN:s trafik
på Bromma, med hänvisning lill att bl, a. andra trafikslag ger upphov till med
flygbuller jämförbara störningar utan att stängning eller nedläggning aktualiserats.

Regeringen har tidigare denna dag beslutat lämna de
av miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun anförda besvären över
luftfartsverkets beslut den 14 juni 1977 utan åtgärd.

Med utgångspunkt från ett flertal motioner
behandlades frågan om Bromma flygplats-liksom under åren 1973 och 1974-av
riksdagen år 1975, Riksdagens beslut innebar att kravei på en ny
fömlsättningslös utredning beträffande flygplatsfrågan i Stockholmsregionen
avslogs.

Till 1975/76 års riksmöte avlämnades ell antal
motioner rörande Bromma flygplats. Motionerna omfattade bl. a. krav på en
förutsättningslös utredning av Stockholmsregionens flygplaisfråga samt krav på beslut
om att bibehålla Bromma flygplats i avvaktan pä möjligheterna att utnyttja
flygplatsen för linjetrafik och allmänflyg med t\'stare flygplan. Riksdagen
beslöt (TU 1975/ 76:27) att uppskjuta behandlingen av dessa motioner till
1976/77 års riksmöte.

Trafikutskottet (TU 1976/77:6) fann vid
behandlingen av motionerna från 1975/76 års riksmöte att yrkandena i flertalet
motioner tillgodosetls genom tillkallandet av Brommautredningen. Med hänsyn
härtill och i avvaktan på resultatet av utredningens arbete fann utskottet alt
någon särskild åtgärd från

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 19

riksdagens sida inte var p å kallad med anledning av motionerna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan att
motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd.

4
De nya flygplatsutredningarna 4.1 Brommautredningen

4.1.1 Inledning

Utredaren konstaterar alt hans uppgift varil att
fylla del tomrum i underlaget för ett beslut om flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen som avsaknaden av ett material om möjligheterna att behålla
Bromma flygplats ulgör.

Utredningsmannen har först undersökt
kapacitelsförhållandena och vilken trafik som över huvud tagel kan tillåtas på
flygplatsen samt vilka åtgärder som måste vidtas på flygplatsen och vilka
konsekvenser som följer för bl. a. miljön. Särskild uppmärksamhet ägnas frågan
humvida det på kort sikt är möjligt att reducera bullerstörningarna genom
åtgärder på flygplanen eller att mildra verkningarna av flygbullrel genom
isolering eller inlösen av fasligheter inom de mest bullerstörda områdena i
flygplatsens närhet.

Utredaren har också behandlat konsekvenserna dels
av att förlägga LlN;s inrikestrafik till Arlanda och att därvid behålla Bromma
för s. k. allmänflyg alternativt alt anlägga en ny flygplats för allmänflyget
vid Tullinge/Getaren, dels att förlägga LlN:s verksamhet tillsammans med SAS
inrikestrafik till en ny flygplats vid Tullinge/Gelaren. I det senare
alternativet behandlas förutsättningarna för att antingen bygga ut
Tullinge/Gelaren med tillräcklig kapacitet även för allmänflygverksamheten på
Bromma flygplats eller alt behålla Bromma för enbart denna verksamhet.

Valet
har därmed kommit att stå mellan Arlanda, Bromma och en ny flygplats vid
Tullinge/Getaren. Vid sina bedömningar har utredaren utgått från gällande
trafikpolitiska riktlinjer samt nuvarande fördelning av koncessionerna mellan
LIN och SAS på del inrikes linjenätet. Utredaren har inte ansett sig kunna göra
företagsspecifika bedömningar.

Tre
huvudalternativ i fråga om fortsatt flygverksamhet på Bromma har övervägts,
nämligen endast inrikes linjefart, både inrikes linjefart och allmänflyg eller
endast allmänflyg. Såväl vid överväganden beträffande möjligheterna alt
utnyttja Bromma flygplats som vid överväganden av den .större frågan om till vilken
flygplats i Stockholmsregionen som den inrikes linjetrafiken bör lokaliseras,
har utredaren utgått från samma faktorer, nämligen kapacitet, säkerhet, miljö,
markkommunikationer och ekonomi.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 20

4.1.2. Kapacitet

Utredaren har beräknat
kapticitelen vid Bromma flygplats och ställt denna i relation till den
prognostiserade trafikutvecklingen för olika alternativ av fortsatt
fiygverksamhet på flygplatsen. Trafikutvecklingen har bedömts med utgångspunkt
från de prognoser som utarbetats av luftfartsverket, LIN. SAS och SAU,

Vid fortsatt användning av Bromma
fiygplats för endasl inrikes linjefart beräknas den maximala kapaciteten till
ca 145 000 fiygplansrörelser (starter och landningar) per år. Om flygplatsen
används för både inrikes linjefart och allmänflyg beräknas kapaciteten till ca
160 000 flygplansrörelser per år och med endast allmänflyg på Bromma har
flygplatsens kapacitet beräknats till ca 180 000 flygplansrörelser per år.

Antalet passagerare per år beräknas
i samtliga alternativ utvecklas enligt följande genomsnittliga procenttal.

Tablå över genomsnittlig årlig procentuell ökning av
antalet passagerare med inrikes linjefart.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Typ av flygverksamhet 1980 1985 1990 2000

ökning ökning ökning ökning

\% i 96 i % i %

-1- 9.5

-1- 7,5

-1- 8.5

-t- 5,5

+ 6

-1- 7

-1- 5.5 -1- 5.5

-1- 8,5

-t- 7

-1- 6,5

-1- 5,5

Inrikes linjefart -LIN -SAS

Summa

Tablå över antalet ankommande och avresande passagerare på
Bromma under perioden 1975-2000.

Typ av flygverksamhet

Antal

passagerare

(1
OOO-tal)

1975 (faktiskt)

1980

1985

1990

2000

LIN

Allmänflyg
(taxi- och

aflarsflyg)

936

54

1470 90

2 195

125

2 940 160

5 000 220

Summa

990

1 560

2 320

3 100

5 220

Antalet passagerare med allmänfljfg
på Bromma beräknas i genomsnitt öka med 11 96 per år fram till 1980, med 6,5 %
perårmellan 1980-1985,5 % perår fram till 1990 och med 3 % per år mellan
1990-2000,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 21

Tablå
över antalet starter och landningar med inrikes linjefart och allmänflyg på
Bromma under perioden 1975-2000

Typ av Oyg-verksamhet

Antal fiygplansr ö relser
(1000-

tal)

1975 1980 (faktiskt)

1985

1990

2000

LIN

Allm ä nflyg
(taxi-och skolflyg)

,
privat-

29,6 36 83,4 97

49 113

60 105

84 80

Summa

113 133

162

165

164

Den årliga tillväxttakten vad avser LlN:s
flygplansrörelser beräknas i samtliga alternativ till 4 % mellan 1975-1980, 6,5
% mellan 1980-1985, 4 % under perioden 1985-1990 och därefter 3,5 % fram till
år 2000. Antalet flygplansrörelser med allmänflyg på Bromma beräknas öka med i
genomsnitt 3 % under perioden 1975-1985 föratt därefter minska med 1,5 % per år
fram lill år 1990 och med 2,5 % per år fram lill år 2000,

Utredaren konstaterar att Bromma flygplats för
överskådlig lid - varmed avses 30-40 år - har tillräcklig kapacitet för
antingen enbart LIN:s inrikes-trafik eller enbari allmänflyg. Kapacitetsproblem
uppkommeremellertid om båda trafik kategorierna med obegränsad utvecklingstakt
tillåts på fiygplatsen. Problemen kan emellertid bemästras genom alt den del
av allmänfiyget som uleslulande opererar under visuella väderförhållanden (s,
k, VFR-lrafik) hänvisas lill andra flygplatser i Stockholmsregionen, t. ex.
Barkarby.

KapacitetenpåArlandaflygplats härav utredaren
beräknats till ca 220 000 starter och landningar per år med nuvarande
bansystem. Under antagande att en nord/sydlig parallellbana byggs har
kapaciteten på Arlanda bedömts uppgå till 275 000-290 000 flygplansrörelser per
år.

Med förutsättningen att den nuvarande
inrikeslrafiken på Bromma lokaliseras till Arlanda fiygplats förväntas följande
trafikutveckling på Arlanda avseende det totala antalet starter och landningar
och antal passagerare i inrikes linjelrafik under perioden 1975-2000,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 22

Tablå över antalet passagerare i inrikes linjefart på
Arlanda under perioden 1975-2000

Typ av flygverksamhet

Antal

passagerare

(1 OOO-tal)

1975 (faktiskt)

1980

1985

1990

2000

Inrikes linjefart -SAS -LIN

879 936''

1 250 1470

1650 2 195

2 350 2 940

4 000

5 000

Summa

1 815

2 720

3 845

5 290

9 000

a LIN:s trafik på Bromma,

Tablå över antalet flygplansrörelser på Arlanda under
perioden 1975-2000; (1000-tal)

Trafikslag

1975 (faktiskt)

1980

1985

1990

2000

Inrikes linjefart Utrikes linjefart Utrikes charter

och
iflyg

17

36,3

10,7

23.5

42

12

27.5

52

13

31.5

60

14

43.5

80

20

Summa
exkl. LIN allmänflyg

64

77,5

92.5

105.5

143.5

AllmänOyg

21

25

29

3i

42

LIN:s
inrikestrafik

-

36

49

60

84

Summa
inkl, allmäi och LIN

85

138,5

170,5

198.5

269,5

Utredningsmannen finner att Arlanda fiygplats i
dagsläget har en betydande överkapacitet. Kapaciteten kan ytteriigare ökas
genom en tredje bana. Huruvida Arlanda med en ytterligare bana ensamt kan fylla
regionens fiygplalsbehov för den reguljära trafiken blir enligt utredaren
beroende av bedömningarna rörande trafikutvecklingen. Utredaren anser det
emellertid helt klart att Arlanda inte kan ta emot allt allmänflyg i
Stockholmsregionen, varför en ytteriigare trafikfiygplats krävs för
allmänfiyget samt att en överföring av LIN:s inrikestrafik kräver att
utbyggnaden av en iredje bana måsle tidigareläggas med ca 15 år, vilkel därmed
förbrukar en slor del av Arlandas nuvarande kapacitetsreserv. En flyttning av
LlN:s trafik från Bromma lill Arianda innebäratt en ny fiygplats måste byggas i
Stockholmsregionen väsentligt tidigare än om Bromma behålls. Beroende på
trafikens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 23

utveckling kan den nya fiygplatsen komma att aktualiseras
tidigast omkring år 1995 och senast omkring år 2010,

Kapaciteten för en ny flygplats vid
Tullinge/Gelaren, utbyggd med endast en bana, beräknas till ca 145 000
fiygplansrörelser per år om endast linjetrafik utnyttjar flygplatsen och till
ca 160 000 flygplansrörelser per år om både reguljär linjetrafik och allmänflyg
lokaliseras dil. Utredaren anseratt det i och för sig torde vara möjligt att
anlägga en parallellbana för civil trafik vid Tullinge/Getaren, men framhåller
att trafikavvecklings- och säkerhelskonsekvenserna av en sådan utbyggnad inte
tillräckligt kunnat analyseras. Särskilda studier bedöms därför nödvändiga
innan beslut fattas om att vid Tullinge/Gelaren anlägga en civil fiygplats med
två oberoende parallella banor. Kapaciteten för ett sådant bansystem har
bedömts till ca 275 000 flygplansrörelser per år.

Trafikutvecklingen vid
Tullinge/Getaren bedöms med den av utredaren angivna förutsättningen att såväl
LIN:s som SAS inrikeslrafik bör föriäggas dit enligt följande:

Tablå över antalet passagerare och fiygplansrörelser med
inrikes linjefart på Tullinge/Getaren under perioden 1985-2000 (1000-tal)

Inrikes linjefart 1985 1990 2000

Antal passagerare 3 850 5 300 9 000

Antal flygplansrörelser

(avrundat) 75 90 125

Antalet flygplansrörelser med
allmänflyg vid Tullinge/Gelaren antas bli beroende av om det med hänsyn till
trafikavvecklings- och flygsäkerhetskonsekvenserna går alt bygga ut
flygplatsen med två oberoende parallella banor. Med den maximala kapacitet som
erhålls med endast en bana vid Tullinge/Gelaren beräknas den återstående
kapaciteten för allmänflyg till ca 85 000 flygplansrörelser år 1985, ca 70 000
år 1990 och till ca 35 000 år 2000, Den tillgängliga kapaciteten med en bana
motsvarar inte behoven för all inrikes linjefart och för aktuella delar av
allmänflyget i Stockholmsregionen,

4.1.3 Säkerhel m. m.

Utredaren framhåller att del under
utredningsarbetet framkommit att del krävs långtgående åtgärder för alt bringa
Bromma flygplalsi överensstämmelse med svenska och internationella
flygsäkerhetskrav. Anledningarna härtill är flera. Flygplatsen är drygt 40 år
gammal och de utbyggnader som genomförts under olika skeden har skett utan
någon plan för flygplatsens långsiktiga utnyttjande, vilket lett till att
flygplatsen i dag kan betecknas som

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 24

illa
planerad. En annan ftiktor sorn utredaren anser har påverkat flygplatsens
siluation är den debatt om nedläggning av flygplatsen som förts under de
senaste 15-20 åren.

Det förslag till dispositionsplan för Bromma
flygplats som framläggs innebär långtgående ingrepp i den befintliga
bebyggelsen och övriga anläggningar på fiygplatsen, I korthet innebär
förslaget till dispositionsplan att läget för huvudbanan behåUs och att SAS anläggningar
i Linlaområdet behåUs, Banan föreslås bli förlängd med ca 200 m mot nordväst,
vilket kräver att delar av Bällstavägen i banans förlängning flyttas.

Samtliga övriga anläggningar flireslås bli ersatta.
Bland dessa kan nämnas en ny passagerarterminal i flygplalsotnrådels nordvästra
del, ny parkeringsplats för bilar saml uppställningsplatser för flygplan i
anslulning lill den nya terminalbyggnaden samt öster om denna ett nytt område
och nya byggnader för flygplatsens driftfunktioner. Vidare föreslås omfatiande
åtgärder för att förbättra banans längd- och tv.irlutningar samt inrättande av
särskilda säkerhetsområden i vardera banänden.

Härutöver föreslås nyanläggningar av laxibanor samt
åigärder på plattor och stråkytor. Hinderfriheien i inflygningssektorerna bör
förbättras genom olika åtgärder varvid även omläggning av
inflygningsljussystemen krävs. Installation av kompletta
instrumentlandningssystem för båda inflygnings-riktningarna har fömtsätts.

Enligl utredaren har del visat sig fullt möjligt
all tillgodose svenska och internationella flygsäkerhetskrav genom de åtgärder
som föreslås bli vidtagna på Bromma. Det anses osäkert om ett
instmmenllandningssystem med tillfredsställande funktion kan anordnas för
inflygningar till Bromma från sydost. Om delta - mot utredarens förmodan - inte
är möjligt bedöms emellertid andra lösningar kunna tillgodose kraven.

Resultatet av de åtgärder som föreslås innebär att
flygplatsen blir en av de säkraste i landet,

1 den speciella säkerhetsfråga som aktualiserades
av Kälvestaolyckan i januari 1977, dvs. säkerheten lor dem som uppehåller sig
på marken i närheten av en flygplats, anser utredaren att det är svårt att
flnna några utgångspunkter fören objektiv bedömning, Å ena sidan slås fast all
riskerna är slörre i närheten av en flygplats och att riskema ökar ju tätare
bebyggelsen är, Å andra sidan har utredaren - med användning av amerikanskt
material -konstaterat att riskerna för haverier och därmed för människor inom
en zon med en radie av ca 8 km från flygplatsen är myckel små och i jämförelse
med andra olycksrisker i samhället hell försumbara,

1 skrivelse till utredningsmannen den 5 maj 1977
har den haverikommission som utreder orsakema lill Kälvestaolyckan angett alt
denna sannolikt förorsakades av nedisning av flygplanets höjdstyrverk. Några
samband mellan olyckshändelsen och funktioner på flygplatsen - uiöver det att
flygplanet befann sig under inflygning till Bromma - har inle kunnat
konstateras. Utredaren framhålleratt olyckan vid Kälvesta - under motsva-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 25

rande
betingelser - skulle ha kunnat inträffa oavsett lill vilken flygplats
inflygningen företagits.

Utredaren finner sammanfattningsvis att riskema för
haverier och därmed även riskerna för människor på marken är marginella och alt
en fiyttning av trafiken från Bromma till annan fiygplats - eller lill annat
transportmedel -också innebär en flyttning av olycksrisken.

En överflyttning av LlN:s inrikeslrafik från Bromma
lill Arlanda flygplats bedöms av utredaren inte medföra några särskilda säkerhetsproblem.
Flygplatsens utformning och anläggningar uppfyller i dag svenska och
inlernationella säkerhetsföreskrifter. Den kapacitetsutbyggnad som krävs på
Arlanda under 1980-ialet vid en utflyttning av LIN:s verksamhel förutsätts bli
utförd enligl gäUande säkerhelsnovmer.

En utbyggnad av en ny flygplats vid
Tullinge/Getaren kan, med avseende på uiformning och standard m, m.,
förutsättas ske enligt gällande säkerhetsbestämmelser för flygplatser. Utredaren
anser att det i denna del inte finns anledning att befara några
säkerhetsproblem.

En förutsättning föratt en lillfredsslällande
trafikavvecklings- och flygsäkerhetssituation skall erhållas vid en civil
flygplats i Tullinge/Geiarenområdet är att stora delar av det militära
restriktionsområdet i Stockholms södra skärgård - R 21 - upplåts för civil
flygverksamhet. Mot bakgrund av överläggningar med försvarsslaben konstaterar
utredaren att man från militär sida anser att intrång i nuvarande
restriktionsområde inle bör komma i fråga. Som skäl härför framhålls
reslriktionsområdets väsentliga belydelse från försvarssynpunkt. Upplåtelse av
delar av området för civil flygtraflk bedöms medföra stora kostnader, på grund
av att belydande nyanskaffning måste ske för att ersätta befintliga
försvarsanläggningar i området.

En annan säkerhetsfråga som utredaren behandlar är
konsekvenserna av att föriägga även huvuddelen av Stockholmsregionens
allmänflyg lill Tullinge/Getaren, vilkel innebär alt flygplatsen av
kapaciteisskäl måsie byggas ut med ivå oberoende parallella banor. En sådan
åtgärd innebär att ett stort antal flygoperalioner med civila
iransportflygplan-år 1985 ca 75 000,år 1990 ca 90 000 och år 2000 ca 125 000-
blandas med ett stort antal starter och landningar med allmänflyg - år 1985 ca
110 000-130 000, år 1990 ca 140 000-160 000 och år 2000 ca 180 000 -jämte ca 10
000-12 000 starter och landningar per år med militära krigs- och
transportflygplan.

Förhållandet bör ge anledning till särskilda
undersökningar i avsikt att klarlägga humvida det från säkerhets- och
irafikavvecklingssynpunkt kan anses accepiabeli att koncentrera
flygverksamheter med så stora inbördes skillnader i prestanda och flygvillkor i
övrigt som del blir fråga om.

Utredningsmannen redovisar i sitt betänkande kända
väderförhållanden och den iraflkregularitei som med hänsyn till dessa kan
förväntas vid Arlanda, Bromina och en ny flygplats vid Tullinge/Getaren,

Bromma har avgjort bättre flygväderförhållanden än
Arlanda och Tullinge/Getarenområdei. Landningshjälpmedeln vid Arlanda
förväntas

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 26

emellertid
inom några år ha sådan standard att landning under s, k, kategori
Il-förhållanden blir möjlig, dvs, intill en sikt av 400 m och en molnhöjd av 30
m.

För en ny flygplats vid Tullinge/Getaren
förutsätter utredaren alt hjälpmedel installeras som medger landning intill de
gränsvärden som gäller för kalegon 11.

Mol bakgrund av de jämförelsevis goda
flygväderförhållandena vid Bromma bedöms regularitelen komma alt bli myckel
hög. Skillnaden mellan regularitelen på Bromma och Arianda bedöms obetydlig med
hänsyn till landningshjälpmedlens något högre standard vid Arlanda,
Regularitelen vid Tullinge/Getaren bedöms bli sämre än vid Bromma och Arlanda
till följd av påtagligt sämre flygväderförhållanden.

4.1.4
Miljöpåverkan

Utredaren redovisar sin uppfattning i två
miljöfrågor, dels problem angående rök och lukt från brandövningar på
flygplatsen samt luftföroreningar från flygtrafiken, dels bullerproblemen.

Beträffande klagomålen över rök och lukt från
brandövningar på fiygplatsen konstateras att ärendet f n. är föremål för
prövning inom luftfartsverket och länsstyrelsen i Stockholms län. Utredaren
utgår från att problemet kan lösas på ett sätt som samtidigt tillgodoser
fiygsäkerhets- och arbetsmiljökraven och därmed även olägenheterna för
kringliggande bebyggelse. Enligl utredaren bör frågan därför inte tillmätas
avgörande belydelse vid bedömningar rörande fiygplatsens framlid.

Beträffande luftföroreningarna från flygtrafiken
konstaterar utredaren all utsläppen av skadliga biprodukter från flygmotorer är
helt marginella vid jämförelse med utsläppen från uppvärmningsanordningar i
bostäder, från biltrafik och från andra motordrivna markkommunikationsmedel.
Härtill kommer all övergången från kolvmotorplan (Convair Metropolitan) till
jetfiygplan (Fokker F-28) innebär väsentliga förbättringar och alt den tekniska
ulvecklingen bl. a. som fö)ljd av beslut i USA angående skärpning av normerna
för avgasutsläpp från flygmotorer kommer att ytterligare minska utsläppen av
skadliga biprodukter från flygtrafiken. Vidare framhålls att fiygbränslet - i
motsats till andra drivmedel - saknar tillsatser av bly och all svavel ingär i
flygbränsle i endast obetydliga mängder.

Utredaren konstaterar att buller kring flygplatser
började uppmärksammas som ett allvarligt problem under 1960-talei. Som en följd
härav kom olika internationella överläggningar lill slånd. Del var särskill
bullret från jetflygplan som ansågs nödvändigt att begränsa. De första
emissionsnormerna ("FAR Part 36), dvs, normer rörande högsla tillåtna
ljudnivå från flygplanen, ulfärdades i december 1969 av luftfartsmyndigheten i
USA (FAA), 1 april 1971 antogs i princip motsvarande normer av den internationella
civila luftfartsorganisationen - ICAO, Dessa normer gäller således i

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 27

Sverige
och i samtliga av ICAO:s övriga medlemsländer.

Beslut
om skärpning av de lidigare normerna i FAR 36-1969 fattades i USA under våren
1977, Ett förslag till motsvarande skärpning av normerna kan förväntas bli
antagna av ICAO under hösten 1977, 1 förhållande till lidigare normer innebär
de nya bestämmelserna att den högsla tillåtna ljudnivån från nya flygplanstyper
skall minskas med minst 3-8 dB beroende på vilka mätpunkter som avses och på
den aktuella flygplanstypens vikl.

Utredaren
framhåller att ett av problemen med normgivningen på detta område är alt nya
bestämmelser inle kan ges retroaktiv verkan, dvs, tillämpas på den redan
befintliga fiygplansfiottan och i vissa fall inte heller på flygplan som
tillverkas efter alt nya föreskrifter antagils. Detta förhållande medför
tillsammans med flygplanens relalivi långa livslängd alt det lar lång tid innan
beslutade skärpningar av bulleremissionsnormerna får full effekt vilket
föranlett dels vissa jämkningar beträffande normernas tillämpningsområde, dels
ett amerikanskt beslut om särskilda åtgärder för att i snabbare takt anpassa
den civila flygplansflotlans bulleregenskaper i USA till de normer som
utfärdades år 1969,

En
dämpning av bullret kan ske antingen genom ingrepp i flygplanens motorer eller
genom byte till nya moderna motorer. 1 vissa fall förutsätts att flygbolagen i
stället byter ut äldre flygplan mot nya flygplan med bl, a, väsentligt bätlre
miljöegenskaper. Beslutet innebär alt ca 75 % av de civila iransporlflygplanen
i USA successivt fram till år 1985 skall anpassas till kraven enligt FAR
36-1969, Några tekniska svårigheter att uppfylla kraven bedöms inte föreligga.
Däremot kan svårigheter av ekonomisk karaklär förväntas.

Frågan
om e m m i s s i o n s n o r m e r, dvs, normer för all mildra verkningarna av
flygbuller togs upp i Sverige försia gången år 1956. Då tillsattes en statlig
ulredning i ämnel, 1956 års flygbullerutredning. Utredningen avgav år 1961
betänkandet (SOU 1961:25) Flygbuller som samhällsproblem. Betänkandet innehöll
bl. a. förslag till riktlinjer för den sanitära bedömningen av flygbuller.
Utredningen föreslog att en högsta gräns skulle fastställas-kritisk
bullergräns-undervilkenbullerfrån samhällelig och sanitärsynpunkl kunde
tolereras men över vilken en med ljudnivån tilllagande risk inträdde för att
sanitär olägenhet i hälsovårdsstadgans mening skulle uppkomma.

Mol
bakgmnd av bl, a. flygets utveckling tillkallades år 1969 en ny ulredning för
alt överväga olika frågor rörande normer m, m, för trafikbuller, dvs, inle
enbart flygbuller utan även buller från andra irafikslag. Utredningen, som
antog namnet trafikbullerutredningen (TBU) avgav år 1975 betänkandet (SOU
1975:56) Trafikbuller, del 11, Flygbuller,

TBU:s
förslag innebär bl, a, alt beräkningar av flygbullernivån bör ske enligl den s,
k, flygbullernivåmetoden (FBN-metoden), Metoden innebär bl, a. att buller från
flygrörelser under kväll eller natt bedöms strängare än flygoperationer under
dagen. Som gränsvärden för flygbullerimmission uppställs dels s, k, grundvärden
för helt nya anläggningar i tidigare ostörd

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 28

miljö,
dels värden för befintlig miljö.

Grundvärdena är att belrakla som en målsättning för
vad som bör vara högsta acceptabla bullerimmission. Värdena för befintlig miljö
är avsedda alt tillämpas vid prövning av bullerförhållandena inom bebyggelse
vid en befintlig flygplats. Grundvärdet ftjreslås utgöra FBN 55 dB(Ä) för
utomhusmiljö, vilket sägs vara uttryck för en något strängare bedömning vid
livligt trafikerade flygplatser än den lidigare tillämpade kritiska
bullergränsen. Vid FBN 55 dB(Ä)-nivän kan enligt TBU 5-10 % av en
normalbefolkning anses mycket störd av flygbuller.

I fråga om befintlig miljö accepterar utredningen
en nivå av FBN 65 dB(A), Ett överskridande av denna nivå kan enligt TBU anses
innebära sanitär olägenhet eftersom var tredje eller var fjärde person då anlas
vara mycket störd.

Utredaren
framhåller att TBU:s förslag lill immissionsnormer inte lagts lill grund för
lagstiftning eller på annal sätt fått karaktär av bindande föreskrifter.
Utredaren pekar också på vad TB.U framfört, nämligen att det inte med för dagen
känd teknik torde vara möjligt att överallt och i alla sammanhang begränsa
bullerimmissionerna till de föreslagna grundvärdena utan omfattande ingrepp i
befintliga boendemiljöer. Sådana ingrepp skulle, enligt TBU, många gånger
innebära så stora omdaningar att de, ehuru kanske ekonomiskt överkomliga,
likväl inte kan slå i rimlig proportion till den miljöförbättring man vill
uppnå. Sålunda skulle, i avsaknad av möjligheter att tillräckligt dämpa
särskilt bullernivåerna utomhus, i många fall ingen annan utväg stå till buds
än att "döma ut" från andra synpunkter kanske uppskattade och
värdefulla bostadsområden och för dessa områden söka finna en annan, mindre
bullerkänslig användning. Högre värden än grundvärdena måsie sålunda accepteras
i vissa situationer.

Brommautredningen har, bl. a, till följd av att
TBU;s förslag vid remissbehandlingen fick ett positivt mottagande och även i
övrigt godtagits som utgångspunkt för olika bedömningar när del gäller
flygbuller, konsekvent lilllämpat TBU:s förslag vid llygbullerberäkningar och
andra bedömningar.

Enligt utredaren bör man vid bedömningen av olika
åtgärder för all minska flygbuller skilja på åtgärder på emissions- och
immissionssidan.

Vad som anses möjligt beträffande emissionssidan är
dämpning av bullret genom olika åtgärder som gör flygplanen tystare. En
dätnpning av bullret kan nås på olika sätt främst genom åigärder som gör
motorerna tystare. Dämtöver kan ändringar i de operativa procedurerna komma i
fråga.

Utvecklingen mol tystare motorer har gått fort
under de senaste 10-15 åren. Denna utveckling har - fömtom minskad
bränsleförbrukning -möjliggjort en skärpning av emissionsnoriTierna. Vad som
gjort normskärpningen möjlig är främst övergången från den s. k. rena
jetmotorn till s. k, fläklmotor med allt högre s, k, by-pass-förhållande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 29

Vid bedömningar rörande möjlighelerna all uppnå en
förbättrad bullersituation kring flygplatserna bör man därför ta hänsyn lill
den hittillsvarande och framtida flygmaterielulvecklingen som bl. a, inneburit
att

o
de nyutvecklade motorer som tagits i bruk under 1970-talet är väsentligt

tystare
än sina föregångare, O de motorer som utvecklas just nu och som kommer att las
i bruk de

närmasle
åren är ännu något tystare, O en viss minskning av bullret kan emotses också
genom reduktion av del

aerodynamiska
bullret och genom utvecklade flygoperativa procedurer.

Som exempel på den bullerreduklion som erhållits
genom den hittillsvarande tekniska utvecklingen anges all ljudnivån från ett
flygplan av typ DC-8, som i likhei med Fokker F-28 är byggt under 1960-talet,
uppgår till 117 dB vid start medan bullernivån från Äirbus A 300, som är större
än DC-8 men som projekterats under 1970-lalet, är ca 90 dB vid start. De nya
flygplanstyper som förväntas komma att tillverkas under 1980-talet får molorer
som bedöms leda till en ytterligare sänkning av ljudnivån.

Ljudnivån från Fokker F-28, som f n, är utrustad
med motorer med lågt by-pass-förhållande, kan enligt utredaren sänkas med upp
till 10-14 dB om det skulle visa sig tekniskt och ekonomiskt möjligt alt
utnyttja någon av de fläktmotorer som f n, provas av olika
flygmotortillverkare. Vad som därutöver kan komma i fråga är antingen Ijuddämpningsålgärder
på den befintliga motorn på Fokker F-28, vilket kan sänka ljudnivån med 5-8 dB
eller byte av LIN:s nuvarande Fokker F-28-nolta,

Effekten av en dämpning med 5 dB anses mycket
påtaglig. Bullermatlans yta minskar från ca 3 140 ha, varav 270 ha fiygplalsområde
och 170 ha vattenområde lill ca I 260 ha, varav 270 ha fiygplalsområde och 48
ha vattenområde, antalet boende inom 55 dB(A)-kurvan från ca 83 000 till ca 18
000 och antalet mycket störda från 13 000-15 000 lill 3 000-4 000,

Mot denna bakgrund och en bedömning av de lekniska
och ekonomiska

möjlighelerna att dämpa motorn på Fokker F-28 bör man enligt utredarens

mening överväga att tillåta fortsalt användning av Bromma fiygplats för trafik

med detta plan med en föreskrift om att ljudnivån inom viss tid skall ha

nedbringats till en viss lägre nivå. Om detta uppnås genom Ijuddämpnings

ålgärder, byte av motorer eller byte av flygplanstyp anser utredaren likgiltigt

från bullersynpunkt, /

Vissa problem kan dock befaras då tillgången på
molorer och andra flygplan i den för LIN intressanta storleksklassen f n. är
knapp. Utredaren anser vidare att undersökningar och åtgärder av delta slag bör
ske i samråd med bl, a, LIN då de olika åtgärdema medför stora konsekvenser för
bolaget. Med ledning av de undersökningar som genomförts finner utredaren att
en dämpning av bullernivån från Fokker F-28 motsvarande 5 dB är en realistisk
utgångspunkt för olika överväganden. Ytterligare studier bör dock genomföras
före slutligt slällningstagande i fråga om vilken av de olika åtgärderna

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 30

som
bör väljas.

Beträffande immissionssidan finner utredaren alt
antalet länkbara åigärder är myckel begränsat. Vad som kan komma i fråga är
restriktioner beiräffande flygplatsens användning, uppförande av ljuddämpande
anordningar på flygplatsen, restriktioner i fråga om bebyggelsen och åtgärder
på befintliga fastigheter, alternativi inlösen.

Restriktioner beträffande flygplatsens användning
kan gälla exempelvis den tid på dygnet under vilken flygtrafik tillåts och
prioriteringar mellan olika banor. Ljuddämpande anordningar har kommit till
användning på vissa flygplatser. Sådana anordningar har emellertid ingen effekt
sedan ett flygplan lyft men kan vara av värde för alt begränsa buller i samband
med flygplansrörelser på marken, (jenom planbesiämmelser kan bebyggelse hindras
inom bullerutsatta områden eller begränsas till att endast medge mindre
bullerkänslig bebyggelse. Isolering av bullerstörda fastigheter kan eliminera
störningarna inomhus. Inlösen ger ägare resp. hyresgäster möjlighet alt flytta
till annan fastighet.

Med ledning av beräkningar rörande den förväntade
bullersituationen kring Arlanda, Bromma och en eventuell ny trafikflygplats vid
Tullinge/ Getaren redovisar utredaren sm bedömning av konsekvenserna av att
förlägga LIN:s inrikestrafik till någon av dessa fiygplatser.

Beräkningar för Bromma flygplats har utförts med
utgångspunkt från förväntad trafikomfaltning år 1980 och 1985 varvid
fiygbullernivåerna 55. 60, 65 och 70dB(A) från vardera LlN:s trafik och
allmänflyg jämte summan av båda dessa trafikslag redovisats. 1 utredarens
underlag har också ingått lidigare flygbullerberäkningar som utförts för
Arlanda och Bromma. 1 Tullinge/Getarenalternativei fömtsätts alt också SAS
inrikestrafik på Arlanda förläggs dit. 1 vissa fall redovisas separata
beräkningar för alltnän-fiyget. Vid Bromma flygplats har särskilda mätningar av
den faktiska bullersituationen genomförts. Vidare har undersökningar med syfte
att klarlägga flygbullrets eventuella effekter på fastighetsvärden m, m. i
flygplatsens omgivningar gjorts.

Utifrån de samband som TBU konstaterat mellan
flygbullernivå och störningsreaktionerna hos en normalbefolkning har utredaren
beräknat det antal personer som enligt TBU:s antaganden kan uppleva flygbullret
som mycket störande. Motsvarande beräkningar har också utförts för Bromma under
antagandel att ljudnivån från flyglraflken sänks med 5 dB,

Med ledning av tidigare beräkningar och egna
undersökningar framhålls vissa omständigheter som bör tillmätas betydelse vid
ett ställningslagande för eller emot fortsatt flygtraflk på Bromma,
Utredningsmannen anser del klarlagt alt flygbullrel kring Bromma idag har
mindre utbredning än underde år flygplatsen trafikerades med fiygplan av typ
Caravelle, Trafiken med propellerfiygplan t. ex. av typ DC-6 och DC-7 torde
också ha förorsakat lika mycket buller som nuvarande trafik. Övergången från
kolvmotorplan av typ Convair Metropolitan lill jetflygplan av typ Fokker F-28
anses innebära

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 31

fördelar
från bullersiörningssynpunkl och utredaren har beräknai all buller-mattan kring
Bromma totalt setl minskat jämfört med år 1975.

Ett
förhållande som utredaren påpekar är att trafikvolymen inte nämnvärt påverkar
gränsema för olika flygbullernivåer. En 50 /é-ig ökning resp. en halvering av
trafiken ger en ökning av bullermattan moisvarande FBN 1,8 dB(Ä) resp,
minskning med 3,0 dB(Ä), Osäkerheten i prognosmate-rialet anses därför inte nämnvärt
påverka resultaten av fiygbullerberäkning-arna.

De
beräkningar som utförts beträffande flygbullret från allmänflyg på Bromma visar
att det innanför gränsen för FBN 65 dB(A) inte finns några fastigheter eller
någon fast bosatt person. Det totala antalet boende innanför gränsen för FBN
55dB(Ä) med allmänfiygets trafikvolym år 2000 beräknas till 2 500-8 000, Del
tillskott till den lotala bullersituationen som allmänfiyget ger vid fortsatt
användning av Bromma flygplats för också LlN:s passage-rarflygplan anses vara
helt försumbar.

Med
utgångspunkt från beräknade FBN-gränser och uppgifter från folk-och
bostadsräkningen år 1975 anger utredaren att det totala antalet boende innanför
FBN 55 dB(Ä)-konturen för både inrikestraflk och allmänflyg uppgår till ca S3 000.
Beräkningarna avser trafikvolymen på Bromma flygplats år 1985 innebärande en 60
"ft-ig ökning av antalet flygplansrörelser med LIN:s trafik och en 30
Si-ig ökning av antalet flygplansrörelser med allmänflyg. Inom FBN 65 dB(
A)-konturen uppgår antalet boende lill ca 5 400. Hur stor del av dessa personer
som kan anses störda är en bedömningsfråga. Med tillämpning av TBU:s
beräkningsmetod har antalet mycket störda personer vid 1985 ärs trafik
beräknats till 13 000-15 000.

En
dämpning av bullernivån från Fokkerplanen med 5 dB skulle innebära att antalet
boende innanför den nya gränsen för FBN 55 dB(Ä) blir ca 18 000 och anlalel
boende innanför den nya gränsen för FBN 65 dB(Ä) ca 1 500. Antalet mycket
störda personer skulle därvid med tillämpning av TBU:s normer uppgå till 3
000-4 000.

Utredaren
framhåller att även om man genomför bullerdämpande åigärder är del ofrånkomligt
att fortsatt flygverksamhet-i synnerhet reguljär luftfart-på Bromma medför
vissa bullerstörningar för omgivningen. De ytteriigare åtgärder som utredaren
bedömer kan komma i fråga för att minska störningarna är isolering och i sista
hand inlösen av fastigheterna.

Med
utgångspunkt från den inventering av fastighetsbeståndet som genomförts
beräknas kostnadema för inlösen och isolering av fastigheter under antagandet
att 20-60 % av fastighetsägarna innanför gränsen för 65 dB(Ä) önskar la sina
fastigheter inlösta. På resterande 40-80 % av fastighetsbeståndet antas att
isoleringsåtgärder utförs genom t., gx, byte av fönster och tilläggsisolering
av fasader och tak. Inlösen av fasligheter förutsätts ske till marknadspris
vilket pä grundval av särskilda undersökningar antagits variera inom olika
områden från 1,6 till 2,3 gånger taxeringsvärdet år 1975, Med dessa antaganden
beräknar utredaren att kostnaderna för

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 32

inlösen
och isolering kommer att uppgå till totalt ca 170 milj, kr. under förutsättning
alt inga åigärder vidtas för alt dämpa bullret från flygtrafiken, Äv beloppet
utgör ca 145 milj, kr. kostnader för inlösen och ca 25 milj. kr. för
isoleringsåtgärder.

Utredaren anser att de inlösta fastigheterna måsle
anses representera ett restvärde. Restvärdet för inlösta fastigheter beräknas
till 75 % av taxeringsvärdet eller ca 56 milj. kr, öm inlösen och isolering av
fastigheterna sker under år 1977 skulle nettokostnaden därmed uppgå till ca 114
milj, kr. Det påpekas att den beräknade andelen inlösta fastigheter är mycket
hög. Om ingen inlösen sker utan i stället samtliga fastigheter isoleras
beräknas kostnaden till ca 40 milj, kr.

Med ulgångspunkl från alt nygbullret reduceras med
5 dB beräknas kostnaderna föratt genomföra inlösen och isoleringsålgärder uppgå
till ca 29 milj, kr. och till ca 9 milj, kr. om endast isoleringsåtgärder
vidtas.

Utredaren konstaterar all inga specifika slutsatser
kunnat dras beträffande fiygbullrets inverkan på faslighetslaxeringsvärdena.
Markvärdet för en normal småhuslomt i det bullerstörda området vid Bromma kyrka
är omkring 80 000 kr. medan motsvarande värde i icke bullerstörda områden, l.
ex. i Bromsten eller Vällingby, är ca 60 000 kr., i Hässelby ca 70 000 och i
Norra Ängby ca 60 000 kr. Utredaren anser därför alt det för markområdena nära
flygplatsen troligen finns attraklivitetsfaktorer som i högre grad än
flygplatsens närhet påverkar marknads- och följaktligen taxeringsvärdena.

Det framhålls vidare att det inte är möjligi alt
med enkla metoder och begränsade resursinsatser visa om och i så fall hur
fastighetsmarknaden påverkas av flygbullret. Del bedöms sannolikt att andra -
starkare - faktorer har större inverkan på fastighetsmarknaden kring Bromma
flygplats.

Utredarens slutsatser är att det material som
framtagits beträffande antalet störda personer och värdet m. tn, på berörda lästigheter
kring Bromma flygplats visar att del rör sig om väsentligt lägre tal än de som
tidigare förekommil i debatten.

Mot bakgrund av egna och i andra sammanhang
genomförda bullerberäkningar för A r I a n d a och Tullinge/Getaren anser
utredaren att läget beträffande dessa flygplatser skiljer sig från Brommas.
Arlanda är en redan etablerad flygplats som i många år genererat ett betydande
buller tnedan flygplatsen vid Tullinge/Gelaren skulle komma att anläggas i en
miljö som f n, är utsatt endasl för det flygbuller som härrör från
mililärflygel på Tullinge F 18, Denna verksamhet pågår i regel endast under
dagtid måndag-fredag. Vidare är Arlanda i större ulslräckning än
Tullinge/Getaren omgivet av bebyggelse som kan komma att störas vid en
utflyttning av den trafik som nu bedrivs på Bromma,

Samtidigt som störningarna runt Bromma fiygplats
försvinner eller slarkl minskar, inträder motsatt effekt runt Arlanda vid en
ulfiytlning av LIN från Bromma till Arlanda, 1 syfte att få ell begrepp om hur
bullersituationen för Arlanda ändras har utredaren med utgångspunkt från
tidigare utförda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 33

bullerberäkningar
låtit beräkna en bullermatta för Arlanda med resp, utan trafik med Fokker F-28.
Resultatet visar att antalet personer som är bosatta inom kurvan för FBN 55
dB(A) ökar med 2 300 resp, 4 400 beroende på om beräkningen ulförs med
utgångspunkt från två eller tre banor.

Antalet boende innanför FBN 55 dB(Ä) vid Arlanda
uppgår enligt utredarens beräkningar till drygt 18 000 personer om LlN:s
trafik med Fokker F-28 överförs dit utan att särskilda åigärder vidtas för alt
dämpa bullret från flygplanen och flygplatsen byggs ut med en tredje bana under
mitten av 1980-talet. Antalet boende innanför FBN 55 dB(A) vid Arlanda
motsvarar ganska exakt det antal personer som skulle bo innanför moisvarande
gräns vid Bromma om Fokker F-28-planen dämpas med 5 dB,

Trafikbullerutredningens förslag till immissionsnormer
anser utredaren också bör gälla vid Arlanda. 1 den mån flygbuller över FBN 65
dB(A) anses utgöra sanitär olägenhet för dem som bor mnt Bromma flygplats måste
detsamma gälla för boende kring Arianda. Opinionsmässigt har detta enligt
utredaren knappast alls kommit till uttryck och hälsovårdsförvaltningen i den
berörda kommunen har inte övervägt att ingripa med förbud mol flygtrafik på
Arianda.

Med ledning av flygbullerberäkningar som ulförts av
bl. a. Stockholmsregionens allmänflygutredning konstaterar utredaren
beiräffande Tullinge/ Getåren all det antal ytterligare personer'som skulle
komma att utsättas för flygbuller från en ny flygplats i området är mycket få
-ca 400, Av dessa skulle enligt TBU:s beräkningsmetoder ett 80-lal uppleva
flygbullret störande. Därutöver finns en omfattande fritidsbebyggelse i det
berörda områdei, som också i betydande utsträckning utnyttjas för röriigl
friluftsliv. Området fören ny flygplats vid Tullinge/Gelaren har i den fysiska
riksplanen klassats som område av riksintresse för friluftslivet och försvaret.

Utredaren anser sig inte kunna göra de
företagsekonomiska värderingar som måsle ingå i ett ställningstagande rörande
LIN:s flygplansflotta utan konstaterar bara att bullerproblemet skulle komma i
ett helt annal läge om huvuddelen av trafiken utfördes med Dash 7 eller med
något annat jämförbart plan.

Med
utgångspunkt i att huvuddelen av trafiken utförs med Fokker F-28-varvid det
bortses från Convair Metropolitan eftersom plantypen inom något eller några år
är helt borta ur fiottan - åierstår enligt utredaren frågan huruvida det är
möjligt att dämpa bullret från delta plan.

Del
framhålls att det vid dessa bedömningar är nödvändigl alt ta hänsyn till att
motorn på Fokker F-28 ulvecklals under 1960-lalet och har ett lågt bypass-förhållande.
Ljudnivån från motorn är sådan att fiygplanel uppfyller kraven enligt FAR
36-1969 men inle FAR 36-1977. Dei bedöms dock möjligt att genom olika ingrepp i
motorn dämpa bullret med 5-8 dB. Humvida denna bedömning är helt riktig anser
utredaren vara svårt alt avgöra. Vad som är klart är dels att man i jämförbara
fall lyckats dämpa bullernivån i ungefär denna omfattning, vilket ligger bakom
beslutet att Ijuddämpa äldre flygplan i

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 29

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 34

USA,
dels att åtgärden inte kan genomföras utan negativa effekter, exempelvis ökad
bränsleförbrukning.

Utredaren framhåller att de störningar som vållas
av flygtrafiken på Bromma naturligtvis innebär en olägenhet för den berörda
befolkningen. Detsamma gäller om olika andra bullerstörningar, främst från
vägtrafiken, men också från t. ex. jämvägsirafiken eller trafiken på
tunnelbanor, som samma befolkning eller andra utsätts för. Olägenheten
uppfattas påolika sätt av olika personer. Vad den ene uppfattar som en
allvarlig störning uppfattar den andre inte ens som irriterande, han kanske
inte ens är medveten om störningen. Insikten om della har också satt sin prägel
på trafikbullerutredningens förslag och föranlett att dessa inte utformats som
bindande föreskrifter utan som riktlinjer för den prövning som den ansvariga
myndigheten gör i det enskilda fallet.

Miljö- och hälsovårdsförvaltningens beslul den 17
februari 1977 måste -enligt utredarens mening-ses som ett uttryck för allvaret
i de störningar som flygtrafiken vållar. Det haremellertid från den närmasl
berörda befolkningen, främsl de som bor innanför gränsen för FBN 65 dB(A),
aldrig förekommit några opinionsyttringar sotn kan anses utgöra ett
representativt uttryck för hur allvarligt störningarna uppfattas. Utredaren
finner del också molsägel-sefulll att - åtminstone hittills - endasl
flygbullret angripits trots att det uppenbariigen är så att fullt jämförbara
störningar vållas av bl, a, andra Iraflkmedel,

En annan iakttagelse som utedaren gör i detta
sammanhang är att någon aktion motsvarande den som miljö- och
hälsovårdsförvaltningen i Stockholm vidtagit mot flygbullret runt Bi-omma
flygplats, inte vidtagits mot någon annan flygplats i landet. Delta trots att
det enligt utredaren är uppenbart att motsvarande störningar förekommer på ett
flertal flygplatser. Utredaren anser att delta är ett uttryck för del starkt
subjektiva inslaget i de bedömningar som gjorts på flygbullerområdei.

Om det nuvarande bullret runt Bromma flygplats
utgör en sanitär olägenhet anser sig utredaren inte ha möjlighet att avgöra med
ledning av gällande lagstiftning. Skulle man emellertid finna att flygbullret
kring Bromma flygplats vållar sanitär olägenhet i hälsovårdsstadgans mening och
flygplatsen därför måsle stängas finns det emellertid också skäl att överväga
stängning av övriga flygplatser vid vilka motsvarande störningar förekommer
samt att vidta åigärder mol trafiken på vägar, trafikleder och spårförbindelser
som uppenbariigen vållar moisvarande störningar för boende längs dessa. Om
åtgärder av detta slag bör vidtas blir enligt utredaren beroende av en
subjektiv bedömning.

4.1.5
Markkommunikationer

Lokaliseringen av större flygplatser bedöms
särskilt komma att påverka vägtrafiken i Stockholmsregionen men även järnvägs-
och tunnelbanelra-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 35

fiken
påverkas om spårbunden trafik etableras lill något av de befintliga eller
tänkbara nya flygplatslägena. Utredaren har med utgångspunkt från förväntade
passagerarvolymer i inrikes flygtrafik i Stockholmsregionen, inrikesresenärernas
start- och målpunkler saml undersökningar av tidsålgången för passagerarnas
markresor mellan Arlanda, Bromma och Tullinge/Gelaren kartlagt erforderliga
åigärder och olika konsekvenser med avseende på de samhällsekonomiska
effekterna vid en förläggning av inrikesfiyget lill något av dessa alternativ.
Till gmnd för beräkningar av marktransporttider har utredaren lagl bl. a.
befintliga och planerade vägutbyggnader till fiygplatsal-ternaliven samt
tidigare - i andra sammanhang - utförda undersökningar rörande
inrikespassagerarnas resvanor m. m.

Beräkningar
av marktransporttider och andra samhällsekonomiska konsekvenser redovisas
huvudsakligen som jämförelser mellan Bromma, Arlanda och Tullinge/Getaren
varvid hänsyn tagits till att avståndet mellan Bromma och Stockholms centrala
delar är ca 8 km medan avståndet lill Arlanda och Tullinge/Getaren är ca 42
resp. ca 28 km. Utredaren redovisar även sin bedömning av de miljökonsekvenser
som kan förväntas till följd av ökade marktransporier mellan Stockholms
centrala delar och flygplatserna.

Beträffande ma rk kom m u n i ka t io ne rna till
och från Bromma flygplats är all märka att något över 25 % av passagerarvo-lymen
består av transferpassagerare som inle använder någon form av
markkommunikation. Antalet passagerare som utnyttjar marktransport uppskattas
således till 75 % av det lotala antalet resenärer. Utredaren utgår från all i
princip nuvarande fördelning kommer alt gälla även i framtiden,

Enligl
Stockholms gatukontors fordonsräkningar våren 1976 uppgår antalet fordon på
fiygplatsinfarten till 8 000 per dygn, vilket är drygt 1/4 av Ulvsundavägens
trafikfiöde. Med samma framlida dygnsvariation i trafiken och om övrig
vägtrafik utvecklas i samma takt som flygplatstrafiken antas den senare utgöra
en så slor del av den lotala vägtrafiken alt den påverkar investeringar och
underhåll på åtminstone Ulvsundavägen. Om så är fallet också beträffande t.ex.
Huvudstaleden, Drottningholmsvägen och Trane-bergsbron är osäkert. Trafiken
till och från flygplatsen bör dessutom i framliden kunna fördelas på fler
trafikleder än f n.

Förhållandet
att åtminstone Ulvsundavägen märkbart påverkas av trafiken till och från
flygplatsen bör vägas mot erforderiiga vägutbyggnader om inrikesflyget förläggs
till Arlanda eller Tullinge/Getaren. Vid bedömningen av flygplatslrafikens
belastning på vägnätet bör även beaktas vilken annan verksamhet som lokaliseras
till flygplatsområdet om flyget flyttas. Om företag för vamdislribution eller
industrier och konior föriäggs till området kan vägtraflken mycket väl bli
större än om områdei används som flygplats. Med bostadsbebyggelse på området
kan vägtraflken blir större eller mindre beroende av exploateringsgraden.
Utredaren finner del emellertid inte möjligt att göra en jämförelse eftersom
planer på altemativ markanvändning f n. inte föreligger.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 36

Om spårbunden markkommunikation aktualiseras,
blirdet för Brommas del fråga om tunnelbana. Kostnaderna för en förgrening från
t.ex. Brommaplan har inte beräknats. En sådan utbyggnad skulle emellertid
baseras på det totala persontransportbehovel i området och på samma bedömningar
och normer som gäller för Stockholtnsregionen och Storstockholms lokaltrafik äB:s (SL) trafiknäl i övrigt. Med
hänsyn härtill anser utredaren att kostnaderna inle bör belasta enbart Bt;omma.

De följdverkningar som uppstår i Stockholmsområdets
markkommunikationer om LIN:s trafik på Bromma flyttas till Arlanda flygplats
bedöms främst gälla vägtrafiken. Järnvägstransporter kan dock påverkas om
spårbunden trafik till Arianda aktualiseras.

De vägplaner som är av betydelse för vägtrafiken
till Arianda och därmed för flygpassagerarnas markrestider rör följande
vägavsnitt:

o
Klarastrandsleden fram till Karibergs traflkplats O Norra Länken, delen
Karlberg - Norrtull o Linvävartorpet - Ulriksdal o Karlbergs trafikplats -
Frösunda

Starttidpunkterna för de olika utbyggnadsprojekten
är f n. mycket osäkra med hänsyn till plan- och projekteringsläge.

Den färdiga Klarastrandsleden kan beräknas medföra
en förkortning av restiden mellan Stockholm C och Arianda med några minuter.
Dessutom minskar risken för förseningar på grund av köbildningar på Vasagalan
och S:t Eriksgatan, Effekten på trafiken till Arianda flygplats av utbyggnaden
av Norra Länken, delen Karlberg-Norrtull och Linvävartorpet-Ulriksdal eller
utbyggnaden av E4 på delen Karlberg-Frösunda ligger främst i undanröjande av
de risker för förseningar som f n, finns vid Norrtull och Haga Norra. Med
nuvarande trafiktillväxt måste man annars räkna med en fortgående försämring av
framkomligheten vid högbelaslning.

Vid högtrafik, då flygpassagercirnas andel av
vägtraflken kan beräknas vara två till tre gånger större än under ett
genomsnittsdygn, kommer LIN-passagerarnas andel av vägtrafiken att på större
delen av väg E 4 till Arlanda understiga den artiga tillväxt sorn vägverket
räknar med i sin behovsinventering.

På vägen mellan E4 och Arlanda bedöms den av
LIN-passagerarna förorsakade trafikökningen fä större betydelse. Den kan vid
högtrafik komma att ulgöra omkring en tredjedel av trafiken på vägen och kommer
att medföra att vägen behöver byggas ut från nuvarande två till fyra körfält
uppskattningsvis fem år tidigare än vad som annars skulle bli fallel.

Utredarens beräkningar, som avser
trafikförhållandena omkring är 1985, visar att markrestiden för LlN:s
passagerare kommer att öka med i genomsnitt 30 minuter per enkelresa.

För transferpassagerarna mellan LlN:s och SAS
inrikeslinjer resp. mellan LIN och utrikeslinjerna kommer markrestiden att
förkortas med i genomsnitt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 37

ca
70 minuter. Detta innebär inte att transfertiden som sådan minskar i samma
utsträckning. Beroende på tidtabellsläggningen bedöms den genomsnittliga
sammanlagda translertiden minska med ca 35 minuter. Antalet passagerare som får
minskad transfertid beräknas lill omkring 150 000 år 1985, vilkel endasl utgör
knappl 7 % av LlN:s passagerare. Den sammanlagda ökningen i markrestiden
beräknas år 1985 till 1,0-1,1 milj, timmar.

Med utgångspunkt från beräknade tidskostnader,
fordonskostnader och olyckskostnader har utredaren funnit att merkostnaderna
för passagerarnas marktransporier vid en förtäggning av LIN till Arianda för
1985 års trafikvolym uppgår till ca 37 milj. kr. För en 40-årsperiod beräknas
dessa kostnader i nuvärde 1983 lill ca 770 milj, kr. Det framhålls dock alt det
tillämpade tidsvärdet - 25 kr./tim - är mycket lågt.

De väginvesteringar som till någon del betraktas
som förorsakade av flygpassagerarnas vägtransporter beslår av en
tidigareläggning med omkring fem år av en utbyggnad av väg 273 till Arlanda
från två till fyra körfält. För detta projekt anges dock ingen
kostnadsberäkning.

Utredaren belyser till sisl de följdverkningar som
bedöms uppkomma för markkommunikationerna i Stockholmsregionen vid en
förläggning av inrikestrafiken till Tullinge/Getaren på samma sätt som
beiräffande Arianda.

De vägplaner som ar av väsentlig betydelse för
vägtrafiken till Tullinge/ Getåren och därmed för fiygpassagerarnas
markreslider rör följande vägavsnitt:

O
Söderleden

o
Huddingevägen, delen Årstavägen-Älvsjö O Huddingevägen, delen vid Huddinge
station O Väg 571/590 fram lill flygplatsen

Planerad utbyggnad av Söderleden och Huddingevägen
förbi Huddinge station kan enligt utredaren medföra en minskning av restiden
mellan Stockholm C och Tullinge med drygt 5 minuter. På grund av alt Huddingevägen,
även sedan nu planerade utbyggnader genomförts, fortfarande kommer att ha kvar
ett flertal signalreglerade plankorsningar kommer risken för förseningar vid
högbelastning att förbli relativt stor. Vid Gullmarsplan antas traflkproblemen
komma att lösas försl i och med att projektet Södra Länken - Sickla
Sluss-Årsiavägen - kommer till utförande. Projektet flnns inte upptaget i någon
plan.

Med utgångspunkt från de beräkningsmetoder som
tillämpats för Arlanda antas att den genomsnittliga markrestiden för LIN:s
passagerare kommeratt öka med ca 20 minuter - 23 minuter före och 17 minuter
efter det alt planerade vägutbyggnader genomförts - per enkel resa.
Konsekvensen för SAS inrikespassagerare blir en minskning med ca 6 minuter som
ökar till ca 12 minuter sedan planerade vägutbyggnader genomförts.

För
transferpassagerare mellan LlN:s och SAS inrikeslinjer förbättras

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 38

situationen
genom ati transferering kan ske inom samma terminal. För transferpassagerare
mellan inrikes- och utrikeslinjer anlas markresliden komma all föriängas med
mellan 20 och 90 minuter beroende på om de reser med LlN:s eller med SAS
inrikeslinjer. För LIN:s passagerare bedöms transfermöjligheterna inte komma
att minska i någon större grad på grund av förlängningen av markresan, medan
iransfertiderna för SAS relativt få passagerare i transfer mellan in- och
utrikes linjer kommer att avseväri förlängas.

Den
sammanlagda ökningen av flygpassagerarnas markrestid beräknas år 1985 uppgå
till 0,3-0,7 milj, limmar beroende på i vilken omfallning planerade
vägutbyggnader genomförts. Trafikantkosinaderna beräknas med denna utgångspunkt
till 12-22 milj. kr, för 1985 års passagerarvolym beroende av om planerade
vägutbyggnader genomförts vid denna tidpunkt. Under en 40-årsperiod beräknas
merkostnaderna för fiygpassagerarnas markresor i jämförelse med
Brommaalternativel uppgå till 240-260 milj, kr. i nuvärde 1983.

De väginvesteringar som till någon del betraktas
som förorsakade av flygpassagerarnas vägtransporter beslår dels av en breddning
och föriängning av väg 571/590 till Riksten och fram till fiygplatsen i samband
med att denna anläggs, dels en lidigareläggnmg av Huddingevägens utbyggnad
efter Flemingsberg.

Kostnaden för utbyggnaden av tillfartsvägar till
fiygplatsområdet uppskattas till ca 40milj, kr, i 1977års prisnivå.
Anläggningskostnaden förde vägprojekt på Huddingevägen som bör tidigareläggas
med hänsyn till den nya flygplatsen beräknas till 38 milj kr.

En kartläggning av förhållandena vid den nuvarande
fiygbussterminalen vid Vasagatan/Vatlugatan och antalet resenärer på SL:s
expressbussförbin-delse till Arianda och Bromma visar att områdei redan i
dagslägel är hårt Utnyttjat och att reservutrymme för att ta hand om en växande
trafik är i det närmaste obefintligt. Förhållandena för väntande passagerare är
enligt utredaren inte heller tillfredsställande. Dessutom saknas platser för
korta uppehåll med bil för av- och påstigning resp, lastning och lossning av
bagage.

Utredaren framhåller att eftersom nära 40 % av
flygresenärerna kommer med bil - taxi och privatbil - till busshållplatsen vid
Vasagatan kommer bristen på angöringsplatser alt bli ett allt allvarligare
problem ju större trafiken blir. Behovet av en rationellt placerad och planerad
cityterminal uppkommer därmed tidigare vid en fiyttning av inrikestrafiken från
Bromma,

Turtätheten vid högtrafik under 1980-lalet beräknas
öka till två bussavgångar var 5:e minut. Därtill kommer ett växande behov av
korllidsparke-ring. De parkeringsuirymmen som f n. kan erbjudas vid Stockholm C
bedöms redan nu klart otillräckliga.

Med hänsyn lill effekterna av en utflyttning av
LlN:s trafik från Bromma lill Arlanda eller lill Tullinge/Getaren anser
utredaren att terminalfrågan bör

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 39

.ses
som en del av Brommafrågan bl.a, genom alt tidpunkten när en förbättring av
terminalförhållandena oundgängligen måsle ske påverkas av dessa beslul.

Utöver resenärernas markiransportlider och
terminalförhällandena i Stockholm och de samhällsekonomiska konsekvenserna
härav anser utredaren alt också miljökonsekvenserna av de ökade
marktransporterna som följer vid en lokalisering av inrikestrafiken lill
Ärtanda eller Tullinge/Gelaren bör beaktas och jämföras med förhållandena vid
fortsatt användning av Bromma,

En flyttning av LIN till Arianda innebär en
koncentration av flygresenärerna till en enda flygplats. 1 jämförelse med de
två andra alternativen - dvs. Bromma eller Tullinge/Getaren - innebär detta
enligt utredaren att man lår ett bätlre underiag för kollektiva
trafiklösningar. Om antalet kollektivresenärer till Artanda blir tillräckligt
stort kan del bli aktuellt att överväga alternativa transportlösningar i form
av järnvägsförbindelser. En lösning av detta slag anses emellertid mycket
avlägsen.

Utredaren understryker alt man inte kan bortse från
de ökade kostnader som till följd av ökad energiförbrukning och förlängda
restider mellan fiygplatser och Stockholms centrum kommer alt drabba såväl
passagerarna som samhället i vid bemärkelse vid en utflyttning av LIN:s
inrikestrafik från Bromma.

Eftersom avståndet från Stockholms centrum lill
Arlanda är ungefär fem gånger avståndet till Bromma blir också tillskottet i
vägtrafikbuller väsentligt slörre om LlN:s trafik avvecklas från Arlanda.
Trafiken kommer visseriigen att i belydande utsträckning flyta mer
störningsfrilt och längre från bebyggelsen än i fråga om Bromma. För en slor
del av sträckan till Artanda är emelleriid framkomligheten och andra
förhållanden fullt jämförbara med vad som gäller för traflken till Bromma,
Utredaren finner att motsvarande effekter även uppkommer vid en föriäggning av
inrikeslrafiken till Tullinge/ Getaren men att avståndet dit är ca 14 km
kortare än till Arianda,

4.1.6
Ekonomi

Utredaren har funnit all del är möjligt all
presentera uppskattade och/eller beräknade investeringsbehov och
resultatkalkyler i fråga om de olika lokaliseringsalternativen för inrikes
linjefart och allmänfiyg. Kostnadsjämförelserna beträffande allmänflyget har
grundats på de lokaliseringsalternativ som Stockholmsregionens
allmänfiygutredning studerat och för vilka särskilda investerings- och
resultatkalkyler utarbetats.

Utredaren anser att de ekonomiska frågorna -
bortsett från övriga rent företagsekonomiska frågor för bl. a, fiygföretagen -
lämpligen kan redovisas under rubriken investeringsbehov (byggnader, banor och
miljö, etc) och ekonomiskt resultat (första överskottsår och nuvärde av
investeringarna, driftkostnader och intäkter).

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 40

Vid beräkningaravi n ves teri ngsu Ig i f te rna på
Bromma flygplats har utredaren utgått från det redovisade förslaget till
dispositionsplan. Samtliga kostnader anges i prisläge januari 1977,
Flygplatsens utbyggnad förutsätts bli genomförd i två etapper. Den första
etappen antas färdigställd vid årsskiftet 1982/83 och den andra etappen omkring
år 1995. Till de angivna fiygplaisinvesteringarna har lagts kostnader för
rörlig utrustning och ackumulerade räntor under byggnadstiden samt
investeringar på Arlanda resp. Barkarby på grund av temporär ulfiytlning av
fiygverksamheien från Bromma under den första utbyggnadsetappen. Därutöver
anges vissa enskilda intressenters investeringsbehov på Bromma,

Luftfartsverkets intäkter på Bromma fiygplats har
beräknats med utgångspunkt från:

O
prisläge år 1977

O start efter utbyggnad år
1983

o
dimensioneringsåret 1985

Vid beräkning av intäkternas storlek under
dimensioneringsåret 1985 har följande antaganden gjorts:

o
Bromma fiygplats tillhör avgiftsklass 1 (efter utbyggnaden) O verksamhetens
omfallning följer den prognostiserade trafikutvecklingen o
trafikiniäkierna utgör 60 % av luftfartsverkets totala intäkter på flygplatsen

Vid bedömning av intäktsutvecklingen under
flygplatsens ekonomiska livslängd (40 år) har förutsatts en med tiden avtagande
ökningstakt, dock fram till år 2000 i enlighet med trafikens prognostiserade
utveckling. Detta har i kalkylen gett:

O
en årlig ökning med 8 96 år 2-6 efter start (år 1983) O en årlig ökning med 5
96 år 7-30 efler start O ingen ökning år 31-40

Driftkostnaderna på Bromma fiygplats efter den
första utbyggnadsetappen har beräknats med utgångspunkt från:

o
pris- och löneläge år 1977 O start efter utbyggnad år 1983 o
dimensioneringsårel 1985

Driftkostnadernas storlek under dimensioneringsåret
1985 har beräknats under följande antaganden:

O
verksamhetens omfattning följer den prognostiserade trafikutvecklingen
O fiygplatsen disponeras enligt ulredningens förslag

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 41

Kostnader för rörlig materiel såsom
maskiner, fordon och redskap har medtagits i kalkylen.

Den prognostiserade årliga ökningen
i trafikvolymen har i kalkylen antagils påverka driftkostnaderna på sådant sätt
alt dessa under flygplatsens ekonomiska livslängd uppvisar:

O årlig ökning med 2 % år 2-10

O årlig ökning med 3 96 år 11-20

O årlig ökning med 4 96 år 21-30

O ingen ökning år 310

De av utredaren beräknade
investeringsbehoven på Bromma flygplats framgår av följande tablå.

Tablå över investeringsbehoven på Bromma, milj. kr.

Bromma Endast LIN
¥

LIN allmännyg

360

389

(108)

(108)

8

27

40

43

3

408

473

(400)

(441)

Etapp I: Luftfartsverket

- därav flygsäkerhetsåtgärder

Enskilda intressenter

Etapp 2: Luflfarlsverkel Enskilda intressenter

Totalt, Bromma

- därav luftfartsverket

På grund av en temporär utflyttning
av flygverksamheten från Bromma under den första utbyggnadsetappen har
kostnadema för LIN på Arlanda beräknats till ca 30 milj. kr. och för allmänflyg
på Barkarby till ca 25 milj, kr,, dvs, till totalt ca 55 milj. kr.

Härtill kommer kostnader för rörlig
utrustning (fordon, maskiner och redskap) som vid nyinvestering uppgår till ca
8 milj. kr, för endast LIN och till ca 9,5 milj, kr, om LIN tillsammans med
allmänflyget utnyttjar Bromma.

De ackumulerade totala
räntekostnaderna under byggnadstiden (3-5 årjberäknas för etapp 1 -vid en
räntesals av 8 % -för endast LIN på Bromma uppgå till ca 40 milj. kr, och för
både LIN och allmänflyg på Bromma till ca 60 milj. kr.

För ytterligare kapacitetsutbyggnader under 1990-talet -
etapp 2 - anger utredaren investeringsbehov på totalt ca 40 milj. kr. om endast
LIN opererar på Bromma och ca 43 milj. kr. om också allmänflyget trafikerar
flygplatsen.

Miljöinvesteringarna anges för två
fall, nämligen dels med anlagandel att flygplanens ljudnivå dämpas med 5 dB.
dels med antagandet att inga

opaginerad Kontrollera mot PDF

särskilda åtgärder vidlas föratt Ijuddämpa flygplanen.
Investeringsbehoven beräknas, med förutsättningen att åtgärdema genomförs under
år 1977, uppgå till följande.

Tablå över
miljöinvesteringar vid Bromma, milj. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Miljöinvesteringar

Ingen
inlösen

Hög andel
inlösen

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fal!
1: med Ijiiddämpning

Ljuddämpning
av Fokker F-28

27

27

Isolering

9

7

Inlösen-restvärde

-

22

s. 2 Kontrollera mot PDF

Summa

Fall 2: ulan Ijiiddämpning

Isolering

Inlösen-restvärde

Summa

36

40

40

56

25 89

114

opaginerad Kontrollera mot PDF

De enskilda intressenternas
investeringar på Bromma före år 1983 inkl. rampmateriel för LIN har för resp,
altemativ av fortsalt flygverksamhet på Bromma beräknats enligl följande tablå.

Tablå över
enskilda investeringar, milj. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Objekt

Endast LIN

LIN -I- allmänflyg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Byggnader
Rampmateriel

Summa

22

5

27

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 etapp 2 tillkommer för allmänflygel en ny hangar för ca
4,5 milj, kr.

Intäkterna på Bromma fl ygp I a ts
beräknas till totalt 35 milj, kr, för 1985 års trafik om endasl LIN trafikerar
fiygplatsen och till 36,5 milj, kr, om även allmänfiyget opererar på Bromma.
Driftkostnaderna beräknas år 1985 för endasl LlN:s trafik uppgå till 14,6
milj. kr, och för både LIN och allmänflyg till 16,5 milj. kr.

De förslag lill genomförande av
Brommas utbyggnad som presenteras av utredaren förutsätter vid fortsatt traflk
med antingen endast LIN eller LIN -I- allmänflyg en temporär utflyttning av LlN:s verksamhet till Arianda
varvid luftfartsverkets driftkostnader på Arlanda på grund av LlN:s
provisoriska förtäggning dit uppskattas till ca 4,3 milj, kr, per år.

Luftfartsverkets driftresultat
efter utbyggnad av Bromma flygplats har kalkylerats enligl följande tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29

Tablå över luftfartsverkets ekonomiska resultat

43

opaginerad Kontrollera mot PDF

Luftfartsverkets
driftresultat

Endast LIN LIN -I-

allmänOyg

opaginerad Kontrollera mot PDF

I, Det första överskottsåret
(positivt resultat) efter driftslarten

Å r
10

Ä r
12

opaginerad Kontrollera mot PDF

II,

Det ackumulerade resultatet efter
de första

- 10
driflåren (milj, kr,)

-

117

- 177

- 20
driftåren (milj, kr,)

-1-

58

- 47

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvärdet
av in- och utbetalningarna under investeringarnas livslängd (milj, kr,)

-I- 124

H- 65

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med lillämpning av samma
fömtsättningar som gällt för investerings-, driftkostnads- och
resultalberäkningar för Bromma har de ekonomiska konsekvenserna beräknals av en
överflyttning av LlN:s verksamhet lill Arlanda flygplats. Beräkningama avser
enbart de ekonomiska förhållanden som bedömts uppkomma till följd av
investeringar, driftkostnader och intäkter från inrikestrafiken vid Arianda.

Till grund för beräknade
invesleringsutgifler på Arlanda har utredaren lagl uppgifter från
luftfartsverkels pågående arbete med ny dispositionsplan för Ärtanda. Samtliga
kostnader anges i prisläge januari 1977, Vidare antas att LlN:s flyttning till
Arlanda föranleder en tidigareläggning av tredje banan med 15 år, vilket med
en räntesats av 8 96 betyderatten stängning av Bromma flygplats förorsakar en
investering i banbygge på Arianda motsvarande 68,5 % av den lotala
invesleringsutgifien förden tredje banan.

Beiräffande terminalen och med
denna sammanhängande andra investeringar anses det omöjligt att separera LlN:s
- dvs. Brommatrafikens - andel av investeringama. Utredaren har därför vall alt
ta upp två fall med olika antaganden.

Fall 1: Det skulle inle byggas
någon ny permanent inrikesterminal om LIN inte flyttade till Arlanda, För SAS
inrikestrafik skulle vissa begränsade åtgärder vidtagas i någon av de
befintliga lokalerna, I detta fall bör Brommakalkylen belastas med 100 % av de
totala investeringsutgiftema för terminal med tillhörande anläggningar.

Fall 2: Enligt prognoserna kommer
antalet passagerare i den inrikes fiygtrafiken all fördelas ungefär lika mellan
SAS och LIN, Utredaren antar därför att LlN:s andel i investeringen för en
terminalbyggnad motsvarar ca hälften av investeringsutgiften. Däremot behöver
LIN fier uppställningsplatser och större utrymmen i övrigt beroende bl, a, på
större antal fiygplan i sin fiotla, LlN:s andel av invesleringsutgifien i denna
del uppskattas lill ca

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 44

75 %. Efter sammanvägning anser utredaren det rimligt att
LIN i detta fiill i kalkylen belastas med 65 96 av de totala
investeringsutgifterna för terminal med tillhörande anläggningar. Av tilläggsinvesteringar
i mitten av 1990-lalet antas i båda fallen 60 % härröra från LIN:s fiyttning
lill Arlanda.

Tablå över investeringar på Arlanda

Typ av irivestering Färdig- Milj, Därav
beroende på

ställd kr, stängning av Brom-

år ma flygplats

Fall 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inrikeslerminal.
inkl,

tillhörande
anläggningar 1983

Tredje
banan 1988

Etapp 2 1995

485

485

315

240

164

164

50

30

30

opaginerad Kontrollera mot PDF

775 679 509

Utredaren framhåller att kalkylen
på grund av otillräckligt underlag inte tar hänsyn till bl. a,:

O kostnader för ev. vägomläggning vid anläggning av tredje
banan

O kostnader för ev, fiyttning av bränsledepå
vid anläggning av ny

terminal o kostnader för ev.
isolering eller inlösen av fastigheter innanför FBN 65

dB(Ä)-kurvan

De enskilda investeringarna på
Arlanda beräknar utredaren lill ca 35 milj, kr, för en ny hangar för LlN:s
räkning.

Ackumulerade räntor under
byggnadstiden uppgår till ca 61 milj, kr, förde ätgärdersom färdigställsår 1983
och lill ca 29 milj. kr, för åigärder som vidtas omkring år 1988. Dessa belopp
ingår ej i sammanställningen.

Luftfartsverkets inläki,er från
LlN:s verksamhet antas vara av samma storleksordning som vid fortsatt
användning av Bromma flygplats, med undantag för de två första åren efter
idrifttagandet av den permanenta inrikeslerminalen, Fördessa två år- 1983 och
1984-antas ett intäktsbortfall på 7 96 resp. 3 96.

Luftfartsverkets driftkostnader
beräknas endast i vad avser de driftkostnadsskillnader som uppkommer för en
permanent flyttning av Brommas inrikestrafik till Arlanda flygplats. För år
1985 antas driftkostnadsökningarna i prisläge 1977 uppgå \\\\ 11,5 milj. kr,
inkl. kostnader för rörlig utrustning.

Luftfartsverkets dnftresultat i vad
avser inrikestrafiken på Arianda efter utbyggnad anges i följande tablå, varvid
i det ena fallet anlas att 100 % av investeringarna tillkommer på grund av
Brommas stängning och i det andra fallet att 65 % av investeringarna härrör
från att LlN:s verksamhet flyttas till Arlanda,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 45

Tablå
över luftfartsverkets ekonomiska resuhat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Luftfartsverkets driftresultat

LIN -I- SAS

Fall I Fall
2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det första överskottsåret

(positivt resultat) efter

driftstarten Är 17 Ar 14

, Det ackumulerade resultatet
efter de första

-
10 driftåren
(milj. kr,) - 335 - 148

-
20 driftåren
(milj. kr,) - 390 - 56

I, Nuvärdet av in-och

utbetalningarna under

investeringarnas livs

längd ( milj. kr.) - 117 -1-80

LIN har beräknat förelagets
driftkostnadsökningar vid en flyttning från Bromma till Arlanda. Dessa
kostnader som bl. a, omfatiar kostnader för personaltransporter,direkt
underhåll, drivmedel och verkstäder beräknas till totalt 5,1 milj. kr. per år
om verksamheten förläggs till ett nytt permanent inrikesområde.

LIN:s årliga driftkostnadsökningar
vid förläggning av verksamheten till ett temporärt inrikesområde - dvs, i
avvaktan på att en utbyggnad av Bromma färdigställs eller ett nytt
inrikesområde uppförts på Arianda - beräknas till totalt 8,7 milj, kr, varav
3,9 milj. kr. för ökade hangarhyror och 3,8 milj, kr, i fördyrad
stationstjänst. Till följd av minskat antal passagerare på Arlanda beräknar LIN
inläktsminskningen år 1985 till netto 55,6 milj, kr.

Med tillämpning av samma
förutsättningar som gällt för investerings-, driftkostnads- och
resuliatberäkningar för Arlanda och Bromma har utredaren upprättat kalkyler
avseende de ekonomiska konsekvenserna av en överflyttning av LIN;s
inrikestraflk på Bromma och SAS inrikeslrafik på Artanda lill en ny fiygplats
vid Tullinge/Getaren, Utredarens investeringskalkyler har huvudsakligen
grundats på beräkningar som tidigare ulförts av ULF. ULF:s investeringskalkyler
har dock justerats med hänsyn till de ändrade förutsättningar som utredaren
ansett nödvändiga bl. a. beträffande banlängd och flygplatsens placering i
terrängen. Samtliga kostnader anges i prisläge januari 1977.

Äv utredaren beräknade
investeringsutgifter för en ny flygplats vid Tullinge/Gelaren framgår av
följande tablå.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 46

Tablå över investeringarna vid Tullinge/Getaren. milj. kr.

Totalsammanställning Kostnad

Fältanläggningar 321

Byggnader 156

Elektroniska anläggningar 38

Teletekniska anläggningar 30

Rikstelefonväxel 2

Summa investeringar för luflfarlsverkel 547

För röriig utrustning tillkommer -
vid nyinvestering - kostnader på ca 11 milj. kr. Ackumulerade totala
räntekostnader under byggnadstiden är inte medräknade i sammanställningen.
Dessa beräknas för etapp 1 uppgå till ca 111 milj, kr.

Tillkommande investeringar på
l990-lalet-etapp2-föratt klara förväntad trafikutveckling beräknas till ca 65
milj. kr. De investeringar för fiygföretagen, som inte skall bekostas av
luftfartsverket, har beräknats till 85 milj, kr.

Luft fartsverkets totala intäkter
på Tullinge/Gelaren under dimensioneringsåret 1985 från LIN, SAS och
allmänfiygverksamheten m, m. beräknats lill 61,5 milj. kr. Luftfartsverkets
driftkostnad e r på en trafikfiygplats vid Tullinge/Gelaren beräknas för
dimensioneringsåret 1985 uppgå till totalt 19,7 milj. kr.

Luftfartsverkets driftresultat på
en ny fiygplats vid Tullinge/Getaren framgår av följande tablå.

Tablå över luftfartsverkets ekonomiska resultat

Luftfartsverkets driftresultat LIN -\- SAS -I-allmänflyg

I,
Det första
överskottsåret (positivt resultat) efter År 9 driftstarten

II,
Det
ackumulerade resultatet efter de första

-
10 driftåren
(milj, kr,) - 155

-
20 driftåren
(milj, kr,) -I- 408

III, Nuvärdet av in-och
utbetalningarna under inves- -I-311

teringarnas livslängd (milj, kr,)

1 ovanslående sammanställning tas
inte hänsyn till del försämrade driftresultat som uppkommer för luftfårtsverkel
på Arlanda. Inläktsminskningen på Arlanda beräknas år 1985 till ca 25 milj.
kr. Under samma anlaganden om långsiktig intäkts- och driftkostnadsulveckling
för SAS inrikestrafik som för övriga altemativ, ger detta enligt utredaren ell
negativt nuvärde på Arlanda på 460 milj, kr.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 47

En utbyggnad av Tullinge/Getaren anlas dock
innebära en sådan kapaci-letsbesparing på Arlanda att en tredje bana inte
behöver byggas under överskådlig framlid. Investeringama för en tredje bana
utbyggd år 2003 utgör i nuvärde 1983 ca 52 milj, kr., vilket tillsammans med en
schablonmässigt skattad kostnad för terminalanläggning m. m, för SAS
inrikestrafik på Arlanda på 170 milj, kr. innebär alt nuvärdet av
luftfartsverkets nettoförsämring på Arlanda beräknats lill ca 240 milj. kr.

Utredaren framhåller vidare all om en ny fiygplals
byggs vid Tullinge/ Getaren fär det anses sannolikt att vissa åtgärder måste
vidlas lill skydd för försvarsanläggningarna i restriktionsområde R2I, Kostnaderna
antas komma att uppgå till betydande summor,

LIN har sammanställt företagets ekonomiska
konsekvenser vid en fiyttning av verksamheten från Bromma till
Tullinge/Getaren, Totalt uppskattas driftkosinadsökningarna för LIN till 4,2
milj. kr, perår-dimensioneringsåret 1985. Driftkostnadsökningarna för en
temporär förläggning av LlN:s verksamhet lill Arlanda i avvaktan på att
fiygplatsen vid Tullinge/Getaren färdigställs -dvs. fram till omkring år 1983
-beräknas lill 8,7 milj, kr, perår. LIN beräknar intäktsbortfallet till följd
av bl. a, lägre passagerarantal lill netto 29,4 milj. kr, för
dimensioneringsåret 1985, Vad gäller LlN:s direkta fiygkostnader bedömer
utredaren att vissa kostnadsökningar uppkommer för bolaget med hänsyn lill den
stora Irafikandelen på deslinalioner norr och väster om Stockholm, Utredaren
anser dock att flygkostnaderna inle har avgörande betydelse vid val mellan
olika alternativ.

En lokalisering av all inrikes linjefart till
Tullinge/Gelaren medför enligt utredaren också vissa olägenheter för SAS.
Främsl avses de ökade direkta kostnader som uppkommer. Den flygmateriel som SAS
använder för inrikestraflk utnyttjas f n. även på det europeiska
flyglinjenätel. Vid en uppdelning av förelagels flygverksamhet minskar
möjligheten att samulnyttja flygmalerielen. I vart fall måste vissa
överföringsflygningar ske mellan Arlanda och Tullinge/Gelaren. Vid t. ex. tre
tur-och returflygningar per dag. med för detta ökade kost nåder i
storleksordningen 6-8 milj. kr, perår. Till viss del kommer kostnaderna för
överföringsflygningar all kompenseras av att flygvägarna vid Tullinge/Gelaren
totalt sett blir något kortare för SAS inrikestrafik. Denna kostnadsfördel
anses emellertid täcka endasl en mindre del av överföringskoslnaderna.

Därutöver bedöms ytteriigare kostnadsökningar
uppkomma för SAS beroende på uteblivna möjligheter all samutnyttja resurser som
är gemensamma för såväl inrikes- som utrikestrafik,

4.1.7
Sainntaitfatining av Bromntautredniitgens förslag

Utredaren sammanfattar resultatet av sina
undersökningar och bedömningar i vad avser kapacitet, säkerhet, miljö och
ekonomi i följande punk-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 48

o Arlanda kan inte ensamt tillgodose behovet av
trafikflygplatser i Stockholmsregionen,

O En lokalisering av LIN och allmänflyget till
Bromma skapar endast begränsade kapacitetsproblem före sekelskiftet. Härvid
förutsätts all delar av allmänflyget redan från ungefär år 1985 flyttas till
annan flygplats. Om LIN lokaliseras till Arlanda, uppstår myckel snart
kapacitetsproblem. Dessa kan emellertid lösas genom byggandet av en tredje
bana. När även denna bana är fullt utnyttjad tcrde en ny flygplats behöva
anläggas. Det är ovisst när detta inlräffar men det lorde med utgångspunkt från
prognoserna inte bli före år 1995 och ej senare än år 2010, Skulle LIN, jämte
SAS inrikeslrafik och allmännyget, flyttas till en ny flygplats vid Tullinge/
Getaren fordras en andra bana där redan kort efter det flygplatsen tagits i
bruk. Det är oklart om det är möjligt att med tillfredsställande säkerhet
avveckla trafik på två banor på fiygplatsen.

O Säkerhetsfrågorna kan - bortsett från osäkerheten
beträffande trafikav-vecklingsförhållandena vid Tullinge/Gelaren -lösas fullt
tillfredsställande oavsett vilkel allernaliv som väljs,

O Miljökraven utgör ell problem framför alll när
det gäller flygbullret runt Bromma flygplats. Även en lokalisering till Arlanda
eller Tullinge/Getaren innebär dock visst tillskott i fråga om de störningar
som båda platserna nu är utsatta för. När del gäller Tullinge/Gelaren härrör
bullret från den militära flygplatsen Tullinge F 18. Huruvida bullret runt
Bromma flygplats ulgör sanitär oliigenhei är en figa som utredaren inte anser
sig kunna ta slällning till. Om flygplatsen behålls för linjetraflk med
flygplanet Fokker F-28 bör vissa åigärder vidlas i syfteatt minska bullret och
verkningarna av detta,

O Marktransporterna till och från resp. flygplats
utgör inget avgörande problem men talar till förmån för Brommaalternativet,

I fråga om ekonomin konstaterar utredaren att de
enda rimliga alternativen är Brommaalternativet och en ny flygplats vid
Tullinge/Getaren för all inrikes linjefart saml allmänflyget. Bedömningen avser
då inte de företagsekonomiska konsekvenserna för flygföreiagen i dessa allernaliv.

Enligt utredaren är fördelen med Brommaalternativel
- utom de i förhållande till andra alternativ lägre kostnaderna - alt del genom
flygplatsens läge gynnar flygets utveckling och därmed underiättar
kommunikationerna mellan landets olika delar. En utflyttning av LIN:s trafik
till Tullinge/ Getaren innebär t, ex, att Umeå "flyttas" ca 30 mil
norrut liksom en flyttning till Arlanda innebäratt Ängelholm
"fiyttas" ca 45 mil söderut. Miljökonsekvenserna vad gäller Bromma
kräver särskild uppmärksamhet. De åigärder som bör komma i fråga är dels sådana
som tar sikle på all dämpa ljudnivån från flygplanen, dels sådana som gäller
isolering eller inlösen av fastigheter.

Tullinge/Getarenalternativei
har fördelen alt all inrikes linjefart lokaliseras

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 49

till
en enda flygplats. Detta undanröjer alla transferproblem mellan inrikeslinjer.
Fördelen motverkas emellertid till stor del av den nackdel som uppkommer för
transferpassagerare mellan utrikes- och inrikeslinjer.

Skillnaden i investeringsbehov m. m. mellan de två
alternativen kan enligt utredaren ses som ett pris på den miljöförbättring som
en nedläggning av Bromma flygplats innebär samt på skillnaden i markvärde. Om
de aktuella beloppen - investeringar på 330-370 milj. kr., ett negativt nuvärde
på totalt 40 milj. kr. och ett negativt nuvärde vad avser trafikantkostnader på
ca 240-260 milj. kr. - utgör ett rimligt pris anses kunna vara föremål för
delade meningar.

I valet mellan Bromma- och
Tullinge/Geiarenalternativen erinrar utredaren om att
Tullinge/Geiarenalternativet även av andra skäl kan komma att visa sig
ogenomförbart med hänsyn till att det är osäkert om en andra bana kan byggas i
området. Detsamma gäller frågan om möjligheterna att ta i anspråk stora delar
av restriktionsområdel R 21 vilket en ny civil flygplats i Tullingeområdet
ovillkoriigen måste göra.

Innan beslut fattas om en upprustning av Bromma
flygplats anser utredaren att förhandlingar om en föriängning av del nuvarande
markarrendeavtalet bör tas upp till förhandlingar med Stockholms kommun.
Utredaren föreslår sammanfattningsvis:

o att Bromma.flygplats upprustas med ledning av det
föreliggande förslaget UU dispositionsplan,

o att flygplatsen därefter upplåts för reguljär
Inrikes linjefart och allmänflyg i slori sett enligl vad som redan nu gäller,

O an alla nu gällande restriktioner i syfte alt
begränsa bullerstörningar från flygplatsen behålls,

O att trafik med Fokker F-28 på flygplatsen från
viss tidpunkt förenas med villkor om en viss högsta ljudnivå,

O
att frågan om isolerings- eller inlösenåtgärder tas upp UU övervägande,

O att förhandUngar upptas om en föriängning av
nyttjanderättstiden enligt avtalet mellan staten och Stockholms kommun om
arrende av flygplatsområdet.

4.1.8
Remissyttrandena

Utredarens förslag alt Bromma flygplats bör
behållas för inrikestrafik och al I män flyg i stort sett enligt vad som f n.
gäller tillstyrks av en majoritet av remissinstansema. Brommaalternativel förordas
sålunda av lufifarisverket, chefenför tuftfartsinspektionen, LIN, SAS, Scanair,
rikspolisstyrelsen, statens vägverk och samUiga länsstyrelser med undantag för
länsstyrelserna i Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands och Uppsala län.
Brommaalternativet förordas också av Svenska kommunförbundet, Haninge, Täby
och Upplands-Bro kommuner, Flygtekniska föreningen,

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 29

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 50

KSAK.
Näringslivets trajikdelegation, Storstockholms allinänflygoiganisation. Svenska
allmäitjlygföreningen. Svenska handdskammarjörbiindet, Swedair AB, Sveriges
Indiistriförbund. TCO saml Taxijlyglöretagens riksförbund.

Ltiftfarisverket
anser att Bromma med hänsyn till konsumenternas krav är överlägset alternativen
Arlanda och Tullinge/Gelaren. Bromma bör därför i kombination med
bullerdämpande åtgärder utnyttjas för LIN:s inrikeslrafik och allmänfiyg.
Chefen för Itiftfartsinspektionen finner all de förslag som utredaren framlagt
ingående behandlat de säkerhetsfrågor som är av betydelse. Om en reduktion av
fiygbullret kan åstadkommas och en upprustning av fiygplatsen genomförs, bör
LIN tillsammans med allmänfiyget förläggas lill Bromma, som anses bli en
flygplats med mycket hög standard,

LIN
framför som sin bestämda uppfattning all ett bibehållande av Bromma i enlighel
med utredarens förslag är det alternativ som ger de största möjligheterna till
fortsatt gynnsam ulveckling av inrikesflygel. Den produkt som skulle erbjudas
inrikespassagerarna vid något annat alternativ skulle bli både sämre och
dyrare. De övriga lokaliseringsalternativen skulle medföra sämre möjligheteratt
anpassa traflkutbudel till resenärernas krav och leda till fördyring av
flygdriften och därmed högre biljettpriser. I fråga om möjligheterna att byta
ut de nuvarande Fokkerplanen mot tystare jetplan har LIN anmäll att en relativt
snabb introduktion av nya plan såvitt nu kan bedömas inte är företagsekonomiskt
motiverad och sannolikt medför en så stor belastning att någon form av stöd under
övergångsperioden blir nödvändigl.

S/lSoch
5'f(J/;a/>delar utredarens uppfattning att Bromma kan och bör vara en för
reguljärt flyg upplåten flygplats, Bromma tjänar den resande allmänheten
betydligt bättre än Arlandti, Med hänsyn till Brommas utomordentliga läge från
trafiksynpunkt anser SAS att man vid planeringen av flygplatsens utbyggnad bör
möjliggöra att även SAS inrikestraflk kan förläggas dit. Med fördel skulle
också en del av den interskandinaviska trafiken kunna föriäggas lill Bromma.

Rikspolisstyrelsen
framhålleratt Bromma skulle vara bättre för rikspolisstyrelsens
helikopterverksamhet än Barkarby. Upprustningen av Bromma bör ske i samråd med
rikspolisstyrelsen vad gäller olika säkerhetsfunktioner för bl.a.
passagerarkontroll och säkerhetsövervakning.

De
länsstyrelser som Jörordar Brommaalteriiativel - varav länsstyrelsen i
Skaraborgs län anser att Bromma bör behållas i avvaktan på att en riksplan över
landets fiygplatser utarbetai - framhåller att inrikesfiygets lokalisering i
Stockholmsregionen har stor regionalpolitisk betydelse bl. a. beroende på
näringslivets och förvaltningsorganens kontaktbehov med huvudkontor och
myndigheter i Siockholm, Betydligt större hänsyn än hittills bör därför tas
till det övriga landet och framförallt till de människor som bor och verkar
utanför Stockholm, men som måste utnyttja fiygei för att få snabba och enkla

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 51

kommunikationer
med landets administrativa och finansiella centrum. Den försämrade kommunikationsstandard
som skulle följa av en utflyttning av inrikestrafiken från Bromma bedöms av
flertalet länsstyrelser innebära en påtagligt minskad stimulans för den
ekonomiska utvecklingen. Flertalet länsstyrelser anser att flyget spelar en
viklig roll i strävandena alt genom regional- och lokaliseringspoliliska
insatser främja en likvärdig utveckling inom olika delar av landet. Del anses
därför angeläget - särskilt med hänsyn till de senaste årens problem på
arbetsmarknaden - att statsmakterna inte bidrar till att försämra näringslivets
betingelser genom att flytta trafiken från Bromma. Nuvarande regionala
skillnader i näringslivs- och sysselsättnings-struktur anses till vissa delar
hänga samman med de regionala variationerna vad gäller möjligheterna att kunna
tillgodose företagens och organisationernas kontaktbehov. Informationsutbytet
genom direkta personliga kontakter ökar i betydelse. Därtill kommer alt
utlokaliseringen av statliga verk ytteriigare ökar behoven av snabba
kommunikationer.

Vissa länsstyrelser påtalar att betydande delar av
berörda län saknar möjligheter att utnyttja järnvägen. Flygets betydelse för
att uppnå de regionalpolitiska mål som uppställts av samhället betonas. Bl, a,
åberopas riksdagens beslut år 1972 att primära centra bör ha tillgång till
snabba förbindelser med Stockholm. Strävandena att förbättra kommunikationerna
får emellertid inte enbart inriktas på att förkorta flygtiderna genom övergång
till jetflyg utan bör också avse en minimering av "dörr-till-dörr-tiderna"
vid inrikesresor. Ett bibehållande av Bromma anses gynna såväl flygets
fortsatta utveckling som de regionalpolitiska strävandena.

Många länsstyrelser anser att en utflyttning av
inrikestrafiken från Bromma innebär uppenbar risk för att fiyglinjer på
medellånga avstånd föriorar i attraktivitet med åtföljande nedläggning och
försämrad kommunikationsstandard. På sikt befaras en sådan utveckling komma
att leda till ytterligare koncentration av styrfunktioner till Siockholm vilket
står i strid med strävandena att åstadkomma en decentralisering av
beslutsfunktionerna.

En nedläggning av Bromma skulle enligt vad vissa
länsstyrelser påtalar också ta bort ett starkt motiv för att få fram tystare
fiygplan, vilket är nödvändigt även för andra orter i landet som t.ex. Halmstad,
Karlstad, Norrköping, Luleå, Umeå och Visby med förhållandevis centralt belägna
fiygplatser. Det påtalas också att en flyttning av trafiken till Arlanda eller
Tullinge/Getaren skulle öka bullerstörningarna kring dessa platser. Riksintresset
att behålla en centralt belägen fiygplats i Stockholm bör väga tyngre än den
lokala krifiken mot Bromma.

Vidare påtalar vissa länsstyrelser att landsting
och kommuner i många fall gjort belydande uppoffringar för att anlägga och
driva fiygplatser för främst trafik med Stockholm. Dessa flygplatser har för
tidsfaktorns skull lokaliserats så nära regionala befolkningscentra som
möjligt.

Några
länsstyrelser pekar på att den internationella utvecklingen inriktas

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 52

på
att lokalisera flygplatser så nära befolkningscentra som möjligt. Den
flygtekniska utvecklingen går mot tystare flygplan. Denna ulveckling skulle
inle kunna nyttiggöras om Bromma läggs ner, Mol denna bakgmnd anses det inte
försvarligt att lägga ner Bromma, En upprustning av Bromma synes enligl vad
flera länsstyrelser framhåller också vara den billigaste lösningen vilket
skulle medföra att önskvärda investeringar utanför storstadsregionerna bättre
kan tillgodoses om Bromma väljs. Den besparing som därigenom kan göras kan bl.
a. användas till andra angelägna flygplalsutbyggnader.

Mot tiiftfarisverkets och länsstyrelsernas i
Blekinge. Gotlands. Jämtlands. Jönköpings. Kalmar. Skaraborgs, Värmlands och
Östergötlands län beslut att förorda Bromniaallernatlvei har framförts
reservationer. Två ledamöter i luftfartsverkets styrelse förordar
Arlandaalternativet.

1
reservation mot länsstyrelsens i Blekinge län beslul har framförts att Bromma
bör behållas endast om miljöolägenheterna kan begränsas. Reservanterna i
länsstyrelsen i Gotlands län anser att utredaren inte tillräckligt beaktat
miljö- och säkerhetsproblemen på Bromma och att Tullinge/ Getarenalternativet
inle tillräckligt prövats. Reservanterna i länsstyrelsen i Jämtlands län anser
att man på grund av miljöolägenheterna kring Bromma och förhållandet alt viss
inrikestrafik redan bedrivs på Arlanda borde avstyrkt ett bibehållande av
Bromma. 1 reservation mol länsstyrelsens i Jönköpings län beslut framförs att
länsstyrelsen borde uttalat all även andra lösningar än Bromma kan accepteras.

Reservanterna
i länsstyrelser i Kalmar län anser att de tekniska och ekonomiska frågorna
ytterligare bör belysas. En fiyttning av inrikestrafiken från Bromma anses
nödvändig av bl.a. miljöskäl. Vidare framhålls att en enda inrikesflygplats är
bäsl. För att förbättra markkommunikationerna bör en spårförbindelse anläggas
till denna,

1
reservation mol länsstyrelsens i Skaraborgs län beslut framförs att tidigare
planer på nedläggning av Bromma bör stå fast. Reservanterna i länsstyrelsen i
Värmlands län anser att LIN bör flyttas till Arianda med hänsyn till den
kommunala bestämmanderätten och av miljöskäl. En flyttning av LIN till Arlanda
skulle ge möjlighet till betydande samordningsvinster. Reservanterna i
länsstyrelsen i Östergötlands län anser att Arlanda är det bästa alternativet
och alt Bromma bör läggas ner.

Svenska
kommunförbundet anser att Bromma flygplats under de närmasle åren bör behållas
som inrikesflygplats. Investeringama bördock begränsas till vad som är absolut
nödvändigt från flygsäkerhetssynpunkt varför en upprustning enligt utredarens
förslag inte bör genomföras. Frågan om inrikesflygplats i Stockholm är enligl
kommunförbundets mening inte en angelägenhet enbart för invånarna i denna
landsdel utan en fråga som i hög grad berör landet i övrigt.

En
flyttning från Bromma anses utan tvekan komma att förorterpå kortare avstånd
från Siockholm medföra att flyglraflken inle kan upprätthållas eller att den
måsie begränsas väsentligt. Från kommunalt håll har funnits en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 53

strävan
att skapa goda flygförbindelser mellan olika orter i landet samt med utlandet
för att därigenom ge invånarna och näringslivet snabba och bekväma
flygförbindelser. Tidigare har enligt förbundel ett flertal företrädare för
kommunema uttalat att Bromma, som är en synnerligen centralt belägen flygplats,
bör bevaras. Uttalandena har gjorts bl. a. mot bakgrund av de mycket stora
investeringar som gjorts i flygplatser på många håll i landet och där motiven i
flertalet fall är starkt kopplade till regionalpoliliska målsättningar och
utveckling av den regionala strukturen.

Ell vikligl skäl mot en omedelbar nedläggning av
flygplatsen är enligt förbundets mening också ovissheten om den framlida flygtekniska
utvecklingen. Del kan inte uteslutas att det inom en snar framtid är möjligt
att inrikestrafiken kan ombesörjas a v så lystgående fiygplan att de kan
baseras på Bromma, Därigenom skulle Brommas fördelar kunna tillvaratas, Bromma
bör därför behållas men kraven på bullerdämpande åtgärder bör skärpas avsevärt,
Äv avgörande belydelse är sainordnade insatser från statsmakternas och fiygets
sida för att få fram tystare fiygplan eller att minska bullret från befintliga
fiygplan. Särskilt angeläget är det enligt kommunförbundet alt begränsa
störningarna under tidig morgon och under kvällstid,

I reservation mol kommunförbundets beslut framförs
att en ny utredning bör tillsättas med uppgifl att pröva frågan om den
permanenta lokaliseringen av den inrikes linjefarten och allmänflyget i
Stockholmsregionen, 1 särskilt ultalande från några av reservanterna framhålls
att LlN;s trafik jämle laxi-och linjetaxitrafiken bör föriäggas till Arlanda
under utredningstiden medan övrigt allmänfiyg bör tillåtas vara kvar på Bromma,

Haninge kommun tillstyrker Brommaalternativet och
förutsätter att de miljöeffekter som kan uppkomma genom bullerstörningar för de
människor som vistas omkring flygplatsen noga studeras,

Upplands-Bro kommun anser alt ell bibehållande av
Bromma är en värdefull faktor för näringslivets ulveckling inom kommunen.
Fördelarna med en centralt belägen flygplats anses uppenbara. En nedläggning av
flygplatsen torde innebära att marken las i anspråk för andra ändamål varvid
möjlighetema att i framtiden anlägga en flygplats i centralt läge skulle komma
all bli obefintliga. Miljöfrågan vid Bromma anses vara ett problem samtidigt
som den tekniska utvecklingen går mot tystare fiygplan varför nuvarande
miljöproblem på sikt kan nedbringas väsentligt, 1 reservation mot kommunens
beslut anförs att LIN tillsammans med taxi- och linjetaxiverksamheten bör
förläggas till Arlanda och alt en ny utredning bör lillsätlas för alt pröva den
långsiktiga lösningen på Stockholms fiygplatsfråga,

Täby kommun förordar Bromma på grund av
flygplatsens centrala läge i regionen. Även om skilda delarav
Stockholmsregionen skulle gynnas av en lokalisering till Arlanda eller
Tullinge/Gelaren bedöms Bromma vara det bästa alternativet för regionen som
helhet. Det förutsätts dock att miljöolägenheterna kring Bromma kan reduceras.
Upprustningen av fiygplatsen bör begränsas och ske successivt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 54

Flygtekniska Jörenlngen anser alt Bromma kan och
bör behållas för både linjefart och allmänflyg. Stockholmsregionens
flygplaisfråga måste lösas i ett långsiktigt perspektiv varför utredarens
forutsättningar beträffande inrikestrafikens flygplanstyp och linjenät inte
bör vara styrande. Beslut rörande flygplatsens ombyggnad och lillfällig
lokalisering av linjefarten till Arianda bör fattas när detaljfömtsällningarna
ytterligare klarlagts. Ett snabbi beslut anses dock nödvändigl för att
underlätta planeringssituationen för berörda parter. Den lekniska utvecklingen
inom flygindustrin är väl dokumenterad av utredningen varför bättre lekniskt
underiag inte lorde erhållas genom dröjsmål med beslutet. Mot bakgrund av den
tekniska utvecklingen anses bullerargumentel sakna relevans som motiv för en
nedläggning av Bromma.

KSAK
biträder utredarens slutsats att Bromma bör behållas. Investeringarna på
Bromma bör dock kunna begränsas och bör inte ske med utgångspunkt från den
flygplanstyp som LIN f n, använder. Miljöbelastningen kan komma alt bli storom
ell stort anlal jetflygplan trafikerar Bromma, Flygbuller bör jämställas med
annal trafikbuller vid bedömningar rörande flygets miljöpåverkan.

Näringslivets trafikddegation anser att Bromma bör
bibehållas och rustas upp under förutsättning att åtgärder kan vidtas för att
nedbringa bullerstörningarna. Lokaliseringen av Stockholms inrikesflygplats
anses vara en väsentlig kommunikationsfråga för såväl Stockholmsregionen som
för hela landets näringsliv. Ekonomiska faktorer och den flygtekniska
utvecklingen lalar för att Bromma bör behållas. En samlokalisering av
inrikesflyg och allmänflyg anses också innebära stora fördelar.

Mol
bakgrund av all möjligheterna alt minska bullerstörningarna bör kunna
förbättras ytterligare i framtiden anser delegalionen det inte meningsfullt
att lägga ner en från kommunikationssynpunkt välbelägen inrikesflyg-plats i
Stockholmsregionen för att lill avsevärt högre kostnader bygga ul en sämre
belägen sådan,

Storstockholms
allmänjlygorganisation bilräder utredarens förslag att Bromma bör behållas för
LlN:s trafik och allmänflyg. Redan nu erfordras att befintliga fiygplatser
behålls för allmänfiyget. En så omfattande upprustning som utredaren föreslår
bör dock inte komma till stånd varför utländsk expertis bör tillkallas för att
utarbeta förslag till upprustningsprogram.

Svenska aUmänflygföreningen anser all Bromma bör
behållas för linjefart och allmänflyg. Alternativet att behålla Bromma för
allmänflyg och s. k. kortstartande inrikesflygplan synes därvid mest
fördelaktigt.

Svenska
handelskammarförbundet finner att Brommautredningen på punkt efter punkt genom
väl förankrade fakta stärkt förbundet i dess uppfattning att Bromma är och
förblir det överlägset bästa alternativet. Det faktum att Brommautredningen
inte i något fall kunnal påvisa att en flyttning av trafiken från Bromma skulle
få positiva effekter från trafiksynpunkt understryks särskill. Genomförda
vetenskapliga utredningar visar enligt handels-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 55

kammarförbundet
att kontaktarbetets belydelse kommer att öka. Även om det i kvantitativa termer
inte går att uppskatta de negativa förändringar i kontaktmönsiret som skulle
uppkomma vid en flyttning från Bromma bedöms dessa bli betydande,

Handelskammarförbundet framför vidare bl. a. att
handelskammaren i Värmland konstaterat att om flygförbindelserna med Stockholm
försämras till följd av en utfiyttning från Bromma måste man räkna med viss
utflyttning av kvalificerade funktioner inom näringslivet och på sikt även
producerande enheter. En flyttning lill Arlanda bedöms kunna äveniyra
flygförbindelserna Stockholm-Karlstad, Ett vägande skäl vid tidigare beslut om
etablering av företagsenheter och statliga myndigheter i Värmlands län har
varit länets goda flygförbindelser med omväriden.

Handelskamrama i Östergötlands och Södermanlands
län har framhållil att Östgötaregionens anknytning till det inrikes
flyglinjenätel är av speciell och ganska bräcklig nalur. Man befarar att LIN av
ekonomiska skäl - trots att flygets betydelse ökar starkt i regionen - inte kan
upprätthålla denna traflk vid en flyttning till Arlanda. Östgötaregionen skulle
därmed förlora kontakten med det inrikes flygnätet.

Handelskammaren i Gävle har särskilt framhållit
vikten för näringslivet i Kopparbergs län liksom för dit lokaliserade statliga
verk av all ha nära och snabb kontakt med Stockholm och med det övriga
inrikesnätet. Detta talar för Brommaalternativet vars belydelse kommer all öka.
Därtill kommer Brommas betydelse för allmänflyget.

Gotlands handelskammare anser att Brommautredningen
har underskattat de negativa effekterna för Gotland och anser det iroligt att
en utflyttning från Bromma kommer att belasta Gotiandstrafiken med ökade
kostnader på ca 10 milj, kr. per år,

Swedair AB biträder utredarens förslag och anseratt
övervägande skäl lalar för fortsatt fiygverksamhel med inrikestrafik och
allmänflyg på Bromma. Värdet av att LIN:s trafik och främst s. k. kvalificerat
allmänflyg kan bedrivas på samma flygplats betonas. Vid en samlokalisering blir
allmänflygets kostnadsbelastning av marginell karaktär,

Sveriges industriförbund anser med hänsyn till den
betydelse som ett väl utbyggt inrikesflyg har i ett samhälle med starkt
decentraliserad struktur all Bromma flygplats bör behållas för inrikestraflk
och allmänflyg. Bromma har ett unikt läge i förhållande lill huvudkommunen och
kan på ett effektivt sätl som viklig del i transportsystemet tjäna landet.
Snabba flygplan minskar liden i luften samtidigt som det är viktigt att tiden
för markresor förkortas eftersom de utgör omkring 2/3 av den totala restiden,

TCO tillstyrker Brommautredningens förslag att
Bromma behålls och rustas upp mot bakgrund av den fördel som flygplatsens
centrala läge ger genom att marklransporlerna blir mycket korta. Delta är av
stort värde för TCO:s medlemmar. Vidare gör hänsyn till personalen det
nödvändigt att flygplatsen - som sedan många år är hårt nedsliten och i många
avseenden

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 56

inte
fyller arbetsmiljökraven - genomgår en ordentlig upprustning.

Från facklig synpunkt är det i hög grad
otillfredsställande att någon klarhet ännu inle föreliggerbeträffandeden
framlida flygverksamheten. Den berörda personalen har enligt TCO därför fStt
sväva i en irriterande ovisshet om sin framtid vilket understryker vikten av
att beslut fattas inom en snar framtid. Den upprustningsperiod som krävs och
som kan innebära tillfällig utflyttning av verksamheten bör av främst sociala
skäl göras så kort som möjligt.

Taxiflygföretagens riksförbund anser att det är av
synnerligen stor betydelse för det svenska näringslivet att Bromma flygplats
bevaras och upprustas för inrikestrafik och allmänfiyg. Det är vidare angeläget
att arbetet med att rusta upp fiygplatsen igångsätts snarasl, efter beslut. För
att nedbringa tidsåtgången bör därför projekteringsarbeiet påbörjas omedelbart.
Planeringen bör ske så att kortast möjliga ombyggnadstid erhålls. Hänsyn bör
tas till önskemålet att vissa delar av taxifiygets nödvändiga verkstadsresurser
kan nyttjas under byggnadstiden.

Slatens vägverk förordar att Bromma flygplats
behålls som trafikflygplats i Stockholm. Bromma anses klart överlägset andra
alternativ eftersom den totala restiden till Stockholm blir kortare än om
inrikestrafiken föriäggs till Arlanda eller Tullinge/Getaren. Flygtrafikens krav
på god framkomlighet tillgodoses bäst på Bromma. Marklransporlerna talar starkt
för Brommaalternativel.

Den goda tillgängligheten till och från Bromma
bedöms kunna förbättras genom fortsatt utbyggnad av Huvudstaleden och genom
förgrening av tunnelbanenätel via Älvik-Ulvsunda till Järvabanan.

En styrelseledamot har reserverat sig mot
vägverkets beslut att förorda Brommaalternativel och anseratt inga av de
intressen som vägverket haratt beakla talar för detta alternativ. Det
nationella intresset av en centralt belägen flygplats motiverar inte att
tiotusentals personer utsätts för störningar varför all inrikeslrafik bör
förläggas till Arianda. Bromma bör dock behållas för allmänfiyg och som
reservfiygplats med möjlighet att i framtiden återflytta inrikeslraflken när
tystare flygplan finns.

Till de remissinstanser som avgett yttrande utan
eget ställningstagande i frågan om inrikesirafikens lokalisering hör ÖB, FFA,
Försvarets fastighetsnämnd, postverket. SJ, SMHI, SGI, statskontoret, RRV.
byggnadsstyrelsen, uiredningen (Jo 1976:06) om översyn av
miljöskyddslagsiiftningen. Botkyrka, Ekerö. Sollentuna. Stockholms. Sundbybergs
och Vaxliolms kommuner. Svensk pilotjörening, Svenska
flygtraflkledareförenlngen, LO och Centralorganisationen SACÖtSR. Flertalet
remissinstanser motsätter sig inte fortsatt trafik på Bromma medan vissa andra
anser att Bromma kan användas under vissa villkor. Några instanser yrkar på
ytterligare ulredning i frågan.

ÖB, som inte har någol att erinra mot utredningens
förslag att Bromma rustas upp, kan av försvarsskäl inte acceptera att en civil
fiygplats förtäggs till Tullinge/Gelaren,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 57

FFA anser alt inrikesflygets nuvarande organisation
och den flygplanstyp som LIN f n. använder inte bör läggas till grund för
beslut om en långsiktig lösning på flygplatsfrågan i Stockholm. En utbyggnad av
Bromma - med åtföljande investeringsbehov -börenligt FFÄ förknippas med någon
form av avtal som binder LlN:s inrikeslrafik till Bromma. Vidare bör åtgärder
som stimulerar flygföretagen att övergå till miljövänligare flygplanstyper övervägas
t, ex, genom införande av miljörelaietade flygplaisavgifter.

Försvarets faslighetsnämnd har intet alt erinra mot
alt Barkarby utnyttjas för allmänflyg vad avser de delar.som f n, används som
krigsbas, under förutsätining att oacceptabla bullerstörningar för de
kringboende kan undvikas.

Postverket anser att ett genomförande av
utredningens förslag i princip inte innebär någon förändring av nuläget vad
gäller verkets egna intressen. Totalt sett bedöms Bromma- och
Ärlandaallernativen vara likvärdiga.

SJ berör i sitt yttrande främst marklransporlerna
till Arlanda resp, Tullinge/Getaren och framhåller att man vid en bedömning av
kostnaderna för järnvägs- resp. vägförbindelser måsle beakta dels de skillnader
i kostnadsansvar som föreligger, dels vissa andra faktorer som framför allt på
lång sikt påverkar den ekonomiska bedömningen. Vidare berörs miljöfrågorna
varvid SJ framhåller all man vid bedömningen av kollektivtrafikens behov av
terminaler och trafikleder måste ha sådana toleransgränser och en sådan
fiexibilitet i tillämpningen av gällande miljö- och hälsovårdslagstiftning att
inte konsekvenserna blir orimliga för bedrivande av vettig kollektivtrafik.
Den nuvarande prövningen av hithörande frågor borde därför så snart som möjligt
ändras till ett förfarande som möjliggör rationella avvägningar från fall lill
fall av de olika samhällsintressen som i dessa delarav naturliga skäl kan komma
att stå emot varandra.

SMHI finner alt det inte finns några invändningar
av betydelse vad gäller redovisade fiygväderförhållanden och de slutsatser som
dragits av dessa. En upprustning av Bromma innebär att personal vid
fiygväderljänsten måste omlokaliseras under ombyggnadstiden. Detta bör ske på
ett sätt som innebär minsta möjliga olägenhet för berörd personal.

SGI anser att de geotekniska förhållandena i
utredningarnas huvudalternativ är beaktade i erforderlig utsträckning när det
gäller Bromma och Tullinge/Gelaren. En närmare analys av övriga alternativ
torde inle komma att påverka gjorda ställningstaganden.

Statskontoret anser att de kalkyler som utredningen
redovisar avseende olika alternativ är svåra att jämföra. Bl, a, har
Brommautredningen inte angeit vilka kostnader som uppkommer för SAS
inrikeslrafik på Arlanda samt angett något högre kostnader än vad
luftfartsverket räknar med i sin dispositionsplan. Investeringsbehovet på
Arlanda bör därför minskas med 25-45 milj. kr.

Vidare bör man enligt statskontoret vid ekonomiska
jämförelser mellan alternativen Bromma och Arlanda även väga in
bullerstörningar, kringbo-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 58

endes
oro och de kringboendes och de resandes önskemål, saml värdet av Brommamarken
vid alternativ användning. I Tullinge/Getaren saknas uppgifterom försvarels
kostnader. Vid Arlanda bör kostnaderna för isolering och inlösen av fastigheter
komina i fråga i motsvarande mån som vid Bromma. Valet mellan de olika
alternativen bör bli beroende på hur dessa osäkra faktorer bedöms,

RR
K tar inte ställning till inrikestrafikens lokalisering men konstaterar att det
inte kan anses klariagt om fyra av de altemativ som utredningen behandlat kan
anses realistiska. Dessa alternativ förutsätteratt en ny flygplats lokaliseras
till Tullinge/Getaren, Vidare framförs kritiska synpunkter på utredningens
prognoser och kalkyler,

RRV
anser att Bromma måste behållas åtminstone tills del är klartagl om
Tullinge/Gelaren ärett reellt lokaliseringsalternaliv och framhåller vidareatt
Brommas fortsatta utnyttjande bör ses mot bakgrund av den flygtekniska
ulvecklingen som går mot tystare flygplan. Flygplanstypen Dash 7 anges som ett
exempel på denna utveckling.

Byggnadsstyrelsen
behandlar främsl genomförandefrågor och de kostnadsuppskattningar som
redovisats. Av utredningen uppskattade kostnader för byggnader och hithörande
utrustning bedöms rimliga. Tidsåtgången för att genomföra en upprustning av
Bromma bedöms till totalt ca 4,5 år varav 2 år för programmering och
projektering. Det anses fördelaktigt om flygverksamheten är bortflyttad under
produktionstiden,

Uiredningen
(Jo 1976:06)om översyn av mlUöskyddslagstiftningen har intesett det som sin
uppgift att uttala någon mening i frågan om inrikesflygets lokalisering i
Stockholmsregionen eller vilka villkor som bör gälla för verksamheten. Mycket
talar dock för att en prövning av villkoren för verksamheten bör ske enligt
miljöskyddslagen utan att resultaten från övervägandena om obligatorisk
förprövningsskyldighet avvaktas.

Botkyrka
kommun anser att foitsalt inrikestraflk på Bromma synes vara förknippad med
betydande miljöolägenheter inle minsl från bullersynpunkt och att nuvarande
linjefart på Bromma därför bör lokaliseras till Arlanda i avvaktan på en
slutlig lösning på flygplatsfrågan i Stockholmsregionen. En ny ulredning bör
tillkallas med uppgift att föreslå en långsiktig lösning på flygplatsfrågan.
Hittills gjorda utredningar har inte på ett godtagbart sätt lyckats lösa
konflikterna mellan de militära intressena och de krav som en civil flygplats
vid Tullinge/Getaren ställer. Vidare bör miljöfrågan belysas ytterligare liksom
de näringspolitiska konsekvenserna av en flygplatslokalisering i regionen. En
ny utredning bör också pröva frågan om de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för införandet av traflk med tystare flygplan.

Tre särskilda reservationer har juorls mol
kommunens ytirande. I den ena framförs all LIN med hänsyn lill beslutet all
traflk med Fokker F-28 innebär sanitär olägenhet bör flyttas lill Arlanda,
Bromma bör dock behållas för allmänflyget och som reservflygplals, 1 den andra
reservationen framhålls att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 59

fortsatt
användning av Bromma flygplats har avsevärda fördelar för såväl Botkyrka som
regionen i övrigi. Bromma flygplats bör därför behållas för LIN och allmänflyg.
I två av reservationerna yrkas att Tullinge/Getaren skall avföras ur
diskussionen. I en av reservationerna framhålls att beslut i flygplatsfrågan
inle fär fördröjas av ytterligare utredningar,

Ekerö kommun noterar med tillfredsställelse att
Skå-Edeby avförts ur diskussionen som eventuell trafikflygplats för
Stockholmsregionen, I övrigt hänvisar kommunen till vad som framfördes i
remissyttrandet över ULF,

I reservation mot kommunens yttrande framhålls att
Bromma bör avvecklas senast under år 1978 varvid all trafik bör förläggas till
Arlanda, att allmänflyget skall åläggas långtgående restriktioner och alt
flygtrafik skall tillåtas endast mellan kl, 07.00-22,00. Vidare krävs att
Skå-Edeby flygplats läggs ner och för all framtid avförs som
lokaliseringsalternaliv.

Sollentuna kommun avslyrker aWa lösningar som
innebär alt någon form av flygverksamhet permanent eller tillfälligt baseras på
Barkarby. Det framhålls som kommunens uppfattning alt Barkarby inte längre är
lämpligt som flygfält i fredstid för vare sig linjefart eller allmänflyg.
Kommunen lar i övrigt inte ställning till något lokaliseringsalternativ,

Stockholms kommun konstaterar att miljö- och
hälsovårdsnämnden i Stockholm uttalat alt nuvarande flygverksamhet med Fokker
F-28 på Bromma flygplats innebär sanitär olägenhet för närboende. Utifrån denna
bedömning har miljö- och hälsovårdsnämnden beslutat om förbud för fortsatt
trafik med detta plan efter den 1 juli 1978.

Med hänvisning lill delta beslut kan kommunen inte
acceptera sådan flygverksamhet som innebär sanitär olägenhet på Bromma fr. o.
m, 1 juli 1978. Återstående alternativ synes enligt kommunen vara en flyttning
av denna flygverksamhet till Arlanda. Ett bibehållande av allmänflyget på Bromma
kan t, v, övervägas, I avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande
bör kommunen inleda planering för alternativ markanvändning.

I reservation mot kommunens yttrande yrkades bifall
till ell förslag lill yttrande som upprättats av föredraganden i
borgarrådsberedningen, 1 delta framhålls bl. a. att Stockholms kommun haft goda
skäl alt för sin planering förutsätta att Bromma flygplats skall friställas för
annan markanvändning och inrikesflygel flyttas lill en annan flygplats. De
förslag som utredningen framlagt innebär enligl samma yttrande byggande av en
ny storflygplats för inrikesflyget. En sådan flygplats får enligt reservanterna
oacceptabla konsekvenser för Stockholms kommun framför alll vad gäller miljön.

En ny slorflygplats på Bromma betyder enligt
reservanterna en förslum-ning av angränsande områden, bostadsområden och
arbetsplatser. Vidare framhålls med hänvisning till Stockholms kommuns
förvaltningschefers ijänsteutlåtande alt Bromma flygplats är ett synnerligen
angeläget område från bostadsförsörjningssynpunkt.

Sammanfattningsvis
konstaleras att fortsatt flygverksamhet på Bromma är

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 60

förknippad
med betydande miljöolägenheter inte minst från bullersynpunkt. Vidare framhålls
att del föreslagna inlösenförfarandet av bullerstörda fastigheter inte synes
genomtänkt och i praktiken torde visa sig omöjligt att förverkliga, alt
utredningens prognoser framsiår som orealistiskt höga samt att om anlagandel är
riktigt så kan en ulveckling mot större flygplanstyper förväntas. Dessulom
påtalas att utredningen inte belastat de olika alternativen med några
markkostnader och att de samhällsekonomiska resonemang som uiredningen
redovisat är ofullständiga varför man vid en jämförelse mellan alternativen
också bör beakta den samhällsekonomiska nyttan av bostäder och arbetsplatser på
och omkring Bromma. Ett fortsatt och utvidgat utnyttjande av Bromma flygplats
för flygverksamhet, enligt Brommautredningens förslag, förutsätter
förhandlingar mellan kommunen och staten om ny markupplåtelse.

Reservanterna
framhåller vidare att Stockholms kommun med utgångspunkt från tidigare beslul
i Brommafrågan har antagit att flygverksamheten skulle avvecklas senasl vid
utgången av år 1978, vilkel de senaste åren varit vägledande för kommunen vid
den fysiska planeringen för områden runt flygfältet. En avveckling av Bromma
flygplats i enlighet med tidigare planer anses miljömässigt och
samhällsekonomiskt motiverad. Tillsammans med inrikestrafiken bör bl, a. taxi-
och linjetaxiverksamhet lokaliseras till Arlanda medan övrig
allmänflygverksamhet får acceptera mera perifera lägen,

Stockholms kommun har till sitt yttrande fogat ett
tjänsteutlåtande från förvaltningscheferna saml uttalanden från berörda
nämnder.

Vid behandling av ärendel i kommunfullmäktige,
efter remisstidens utgång, anslöt sig en majoritet lill den tidigare
reservationslinjen.

Sundbybergs
kommun anser alt en ny utredning bör tillsättas för att studera den långsiktiga
lösningen på Stockholms flygplaisfråga. Brommautredningens förslag till
långsiktig lösning på flygplatsfrågan har framlagts utan att en uttalad
trafikpolitisk målsättning finns. De samhällsekonomiska konsekvenserna är
otillfredsställande belysta, bl. a. har inte en alternativ användning av
Bromma redovisats med de följdverkningar detta skulle få för kommunen,

Vaxholms kommun tar inte ställning i frågan om
inrikesfiygets lokalisering men vidhåller de åsikter som framförts lill SAU
nämligen all - utöver Arlanda -en första rangens allmänllygplats bör
lokaliseras till den norra delen av Stockholmsregionen om Tullinge/Gelaren
byggs.

Kommunen understryker det stora behovet av
arbetsplatser och den belydelse som en lokal flygplats har för
näringslivsutvecklingen. I fortsättningen bör därför det s, k.
Ullnaalternativet (Täby) beaktas vad gäller allmänflygets lokalisering.

Svensk pilotjörening konstaterar att utredarens
förslag tillgodoser de säkerhetsmässiga och flygoperaliva kraven. Vid
upprustning av Bromma bör övervägas att installera inflygningsbelysning av s.
k. kategori Il-standard för den ena av inflygningsriktningarna. Vad gäller
flygbuller bedömer pilotför-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 61

eningen
alt bullerdämpande åtgärder på flygplanen är en meningsfull åtgärd då
miljöförbättringarna kommer alla flygplatser till godo. Bromma flygplats skall
dock inte utgöra något särfall vad gäller flygbuller. De siarlprocedurer som nu
tillämpas på Bromma är så extrema att några ytterligare förbättringar f n. inte
kan erhållas. Bullerreduktion genom vidareutvecklade landningsprocedurer bör
studeras.

Beslutet om Bromma - som genom en utdragen politisk
miljödebatt har inneburit att flygplatsens standard eftersatts - får enligt
pilotföreningen inle ytterligare fördröjas. Del är angelägel alt en för alla
parter påfrestande ovisshetssituation kan undanröjas.

Svenskaflygiraflktedarejöreningen avslår från alt
yttra sig i frågan om val av flygplatsalternativ men önskar återkomma med
synpunkter på bl. a. arbetsmiljöfrågor efter beslut i ärendet.

Lö har på grund av den korta remisstiden inte
kunnat inhämta berörda förbunds yttranden och avstår därför från uttalanden
rörande flygplatslokaliseringen i Stockholmsregionen.

Centralorganisationen
SACÖtSR avstår från att yttra sig.

Till de remissinstanser som helt eller delvis
motsätter sig fortsalt inrikes reguljär flygverksamhet på Brommahör Slatens
naturvårdsverk, stålens planverk, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Gävleborgs.
Stockholms, Södermanlands och Uppsala län, Stockholms och Uppsala läns
landsting, Huddinge, Järfälla. Norrtälje. Sigtuna. Södertälje och
Upplands-Väsby kommuner samt FORS.

Statens naiunårdsverk anser att trafik med Fokker
F-28 inte bör tillåtas på Bromma i den utformning som utredaren utgått från.
Denna verksamhet bör snarast flyttas till Arianda. Villkoren för eventuell
trafik med andra fiygplanstyper än Fokker F-28 bör fastställas genom prövning
hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Så snart beslut fattats angående
fiygverksam-helens lokalisering i Stockholmsregionen bör luftfartsverket
uppmanas att pröva villkoren för fiygverksamheien vid Arlanda och Bromma hos
koncessionsnämnden för miljöskydd.

Statens planverk finner inle argumenten för en
upprustning av Bromma fiygplats övertygande. Planverket delar inte utredarens
uppfattning om flyglraflkens miljöstörande inverkan, LIN:s verksamhet på Bromma
bör därför snarasl avvecklas och överflyttas till Arlanda flygplats. Brommas
flygplatsområde bör på sikt användas för andra ändamål. Skulle inrikesflyget
ändå behållas på Bromma bör även allmänflyget tillålas ligga kvar.

Om man-som planverket förordar-flyttar LIN:s
inrikeslrafik till Arianda bör även delar av allmänflyget föriäggas dil och
vissa delar flyttas till Skå-Edeby. En styrelseledamot reserverarsig mol
planverkets beslut och anseratt Bromma bör behållas och rustas upp samt att
åtgärder bör vidtas för all begränsa bullerstörningarna.

Socialstyrelsen föreslår att den inrikes
linjetrafiken flyttas frän Bromma. Om linjefarten ändå behålls på Bromma, bör
de miljöhygieniska konsekven-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 62

serna
av del framtida trafikmönslret närmare analyseras med ulgångspunkl IVån en ny
metod för bedömning av störningarnas omfattning, benämnd max, dB(Ä) principen.
Vidare bör miljömedicinsk expertis konsulteras vid bedömning av vilka åtgärder
som måste vidlas beiräffande befintlig bebyggelse och minst de av utredningen
föresla.gna bullerreducerande åtgärderna på flygplatsen vidtas eller
flygplanen bytas ut mot tystare sådana.

Länsslyrelsen i Gävleborgs län anser det
fördelaktigast om inrikeslraflken föriäggs lill Arianda och Bromma bibehålls
för allmänflyg. Länets närhet till Siockholm medför att trafiken med
passagerare direkt till Stockholm är av mindre omfattning. En föriäggning av
all inrikestrafik till Arianda ger för Gävleborgs län möjlighet att upprätta
matartrafik till all in- och utrikestrafik.

En
majoritet i länsstyrelsen I Stockholms län delar inte utredarens uppfattning
att de sanitära olägenheterna på Bromma kan nedbringas till en acceptabel nivå
och avstyrker därför förslagel att Bromma flygplats skall behållas. En ny
utredning bör tillkallas för att klarlägga de samlade flygplats frågorna i
Stockholmsregionen. Inrikestrafiken bör under utredningstiden flyttas till
Arianda, varvid målsättningen bör vara att inrikestrafiken på Bromma är
avvecklad till halvårsskiftet 1978. Allmänflyget bör under utredningstiden
tillålas vara kvar på Bromma.

Länsstyrelsen har genom LlN:s och luftfartsverkets
besvär över miljö- och hälsovårdsnämndens i Stockholm beslut om förbud mot
trafik med Fokker F-28 på Bromma från den 1 juli 1978 också haft att särskilt
pröva denna fråga. Länsstyrelsen anser därvid att den nuvarande bullernivån vid
och inom betydande områden kring Bromma flygplats är högre än vad som enligl de
under senare år alltmer ökade kraven på högre standard i fråga om miljö skall
behöva tålas. Länsstyrelsen förbjuder därför luftfartsverket och LIN alt
använda flygplan av typ F'okker F-28 i nuvarande versioner för trafik på Bromma
flygplats fr. o. m. den 1 januari 1979 t. v.

Om bulleremissionen i enlighet med
Brommautredningen kan reduceras med 5 dB( A) är del enligl länsstyrelsen
formellt möjligt att ta upp hälsovårdsfrågan lill ny prövning. En reduktion
med 5 dB anser länsslyrelsen dock inte lillräcklig.

Beträffande inlösen och isolering av fastigheter
som metod föratt minska bullerstörningarna anför länsstyrelsen bl. a. att
sociala skäl talar mot sådana åtgärder. Individer skulle därigenom få välja
mellan att leva med obehaget av buller eller att flytta och därmed få en kanske
i övrigt försämrad boendesi-tualion. Ett sådant förhållande anses inte svara
mot intentionerna bakom hälsovårdslagstiftningen.

Som skäl för kraven på en ny ulredning framhäller
länsstyrelsen att det trots flera olika utredningar inte kän anses föreligga
tillräckligt underlag för att avgöra den permanenta placeringen av
inrikesflyget i Stockholmsregionen. Bl.a. flnner länsstyrelsen de presenterade
prognoserna i fråga om trafikutvecklingen orimligl höga. Nägon överflyttning
eller omfördelning lill

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 63

t,
ex, järnvägen förutsätts inte ske. Över huvud saknas en trafikpolitisk
målsättning. Länsstyrelsen saknar också en bedömning av en fiygplatsloka-liserings
regionalpolitiska effekter och möjligheter att påverka den rådande obalansen i
Stockholms län. Även miljöaspekterna bör ytterligare belysas.

Länsstyrelsen anser vidare att staten, under tiden
den begärda utredningen arbetar, bör ta hela det ekonomiska ansvaret för
fiygplatsens drift. Länsstyrelsen anser dessutom att det på lång sikt inte är
samhällsekonomiskt försvariigt att utnyttja Bromma för endast allmänfiyg. Om
Bromma läggs ner måste beredskap finnas för en ny trafikflygplats för antingen
enbart allmänflyg eller allmänflyg jämte inrikesflyg. Vidare bör staten enligt
länsstyrelsen ta över hela det ekonomiska ansvarel för utbyggnad och drift av
primärflygplatser.

Reservation mol länsstyrelsens beslut anfördes av
landshövdingen och fyra ledamöter.

1 reservationen anförs bl. a, att många skäl talar
för att även i framtiden utnyttja Bromma flygplats för inrikesflyg. Detta
bördock inte ske till priset av omfatiande bullerstörningar. En bullerreduktion
med endasl 5 dB kombinerad med inlösen och isolering av fastigheter är således
inte godtagbar. Förutsättningen för att bibehålla flygplatsen bör således vara
att kraftiga bullerreduktioner jämfört med nuläget genomförs. Emellertid bör
hänsyn tas till hela regionens intressen varför lösningar som innebäratt
bullerstörningar flyttas från en regiondel till en annan bör undvikas, Enligl
genomförda beräkningar skulle en bullerreduktion med ca 10 dB innebära att vid
1985 års trafik 700-1 000 personer skulle vara "mycket störda". Detta
antal är ungefär lika stort som vid Arianda om LIN inte flyttas dit. En
reduktion med 10 dB kring Bromma skulle jämfört med en bullerdämpning med 5 dB
minska antalet störda från 3 000000 till 700-1 100, dvs. med ca 75 96.

Med hänvisning till de övervägande skäl som i
övrigt lalar för ett bibehållande av Bromma bör flygplatsen enligt
reservanterna kunna godtas som traflkflygplats om bullret kan nedbringas med ca
10 dB. Bullerfrågan bör emellertid slutligt avgöras genom att en bullerzon
definieras av berörda intressenter och därefier underställs koncessionsnämnden
för miljöskydd för prövning.

Om den angivna reduktionen med 10 dB inte kan
genomföras till den I januari 1979 bör LIN fiyttas till Arlanda, Bromma bör i
detta läge användas för allmänflyg och bibehållas som möjlig flygplats för
framlida inrikestraflk. Om man inle inom 10-15 år av bullerskäl kan återflytta
LIN till Bromma bör flygplatsen läggas ner och marken användas för andra
ändamål, I så fall får övervägas alt lokalisera allmänflyget till en flygplats
som - när kapacitetsproblem uppstår på Arlanda - kan byggas ut till
trafikfiygplais. Om Bromma läggs ner bör därvid i första hand
Tullinge/Getarenalternativei klarläggas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att
Tullinge/Getarenalternalivet bör läggas till grund för ytterligare
undersökningar av inrikesfiygets lokalisering i Stockholmsregionen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 64

Länsstyrelsen i Uppsala län förordar att
inrikesflyget förläggs lill Artanda med hänsyn till de restidsvinster som
skulle uppkomma för länets invånare och de förbättrade näringslivsbetingelser
som kan förväntas främst i länets sydöstra delar bl. a. genom att ytterligare
arbetsplatser tillskapas på bekvämt pendlingsavslånd.

En majoritet i Stockholms läns landsting delar inte
utredarens uppfattning all miljöolägenheterna - främst buller- kan nedbringas
till en acceptabel nivå och anser vidare att del centrala Brommaområdet på sikt
bör användas för andra ändamål. Förslaget att upprusta och behålla Bromma
flygplats avstyrks därför.

Enligt
landstingets mening ger det föreliggande utredningsmaterialet -trots flera
utredningar - inte tillräckligt beslutsunderlag för att idag avgöra den
permanenta placeringen av inrikesflyget i Stockholmsregionen. Landstinget
finner bl, a. prognoserna - med de konsekvenser de får för kapacitetsgränser
och byggnadsbehov - orimligt höga. De utgår från alt flygel skall behålla sin
andel av trafiken. Någon överflyttning eller omfördelning till t. ex. järnvägen
förutsätts inle ske. Över huvud taget saknas enligt landstinget en uttalad
traflkpolitisk målsättning. Vidare saknas en bedömning av en
flygplatslokaliserings regionalpolitiska effekter och möjligheter att påverka
den rådande obalansen i Stockholms län. Även miljöaspekterna bör ytteriigare
belysas. De investeringskalkyler som presenterats förefaller enligt landstinget
osäkra och framför allt är den totala samhällsekonomiska kalkylen bristfällig,

Stockholms läns landsting anser därför att en ny
ulredning bör få i uppdrag att skyndsamt pröva frågan om permanent placering av
såväl det reguljära inrikesflyget som allmänflyget i Stockholmsregionen, Under
utredningstiden bör det nuvarande inrikesflyget förläggas till Arlanda, Även
taxiflyget och linjetaxiflygel - som bör jämställas med inrikesflyget - bör
förläggas till Arlanda. En flyttning till Arlanda kräver enligt
Brommautredningen ca 12 månaders iordningställandetid. Målsättningen bör därför
enligl landstinget vara att inrikesflyget på Bromma är avvecklat halvårsskiftet
1978, Allmänflyget bör under utredningstiden tillålas vara kvar på Bromma.

1 särskilt uttalande framhålls all en ny flygplats
vid Tullinge/Getaren inte kan accepteras. Tullinge/Getareriområdet är ett
värdefullt grönområde som måste bevaras som rekreationsområde för stora delar
av regionens befolkning. Någon likvärdig ersättning fördel välbesökta
friluftsområdet vid Lida torde inte gå att finna inom regionen, Bromma fiygfält
skall vara ett öppet obebyggt område i en i övrigt koncentrerad bebyggelse.
Miljöhänsyn måsle därför ha avgörande betydelse för områdets framtida
användning. Stora koncentraiioneravarbetsplatserellerbostäder
ideltaområdestriderallvarligt mot kraven på regional balans och skulle
påtagligt försämra miljön för omkringliggande områden,

I en reservation mot landstingets beslut framhålls
alt det för både Siockholm och landet i övrigt är ett starkt iniresse att
landets huvudstad har

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 65

välbelägna
fiygfält, Bromma är ett sådant setl från passagerarsynpunkl.

Samiidigi har trafiken med tung linjelrafik ökat
miljöstörningarna för de boende främst i Stockholms västra stadsdelar så att
miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm med fog har uttalat alt
fiygverksamheien med fiygplanel Fokker F-28 på Bromma innebär sanitär olägenhet
för de närboende. En näraliggande slutsals är att all trafik med denna
fiygplanstyp och därmed jämförlig störande fiygaklivitet fiyttas från Bromma
till Arlanda där outnyttjad terminal- och bankapacilel finns. Den tredubbling
av LIN:s verksamhet som utredningen räknar med under perioden 1975-1990 bedöms
osannolik med hänsyn till utvecklingen på energiområdet. Såsom även utredningen
visal kan LIN:s verksamhet överföras till Arlanda medjämförelsevis låga
ekonomiska insatser.

Enligt reservanterna bör en ändring av nuvarande
ordning som innebä. landstinget skall svara för en betydande del. av
investeringskostnaderna komma till stånd. Luftfartsverket bör bestrida alla
utgifter i samband med upprustningen av regionens fiygplaiser.

Bullerfrågan måste enligt reservanterna tillmätas
avgörande vikt. Samtidigt understryks att den fiygtekniska utvecklingen under
1980-talet kan bli sådan att inrikesflyget skulle kunna drivas med betydligt
tystare flygplan än dagens. Det är därför önskvärt att bevara handlingsfriheten
i Brommafrågan några år. Flygfältet kan användas av allmänflyget under denna
tid medan all flygverksamhet med Fokker F-28 skyndsamt bör överföras lill
Arlanda,

Till
landstingets yttrande har för kännedom fogats ett av berörda kontor utarbetat
ijänsteutlåtande i vilket bl. a. betonas att det är samhällsekonomiskt
fördelaktigt om allmänflyg kan samlokaliseras med inrikestrafik. Samtidigt
anser kontoren alt landstinget bestämt bör uttala att man inte är berett alt
engagera sig i en lösning som innebär en separat flygplats för allmänflygel.
Kontoren anser med hänsyn till osäkerheten om den framtida ulvecklingen -
energi och markbehov, efterfrågan på olika slag av transporttjänster, teknologi
och trafikpolitik, regional stmklur m, m, - att det i nuvarande stats-och
landstingsflnansiella läge inte är försvarbart att binda sig för mycket stora
investeringar som inte kan nyttiggöras efter sekelskiftet. Brommau-iredningens
förslag alt i princip anlägga en ny flygplats på Bromma måsle därför avvisas
liksom alternativen att bygga ut Arlanda resp. Tullinge/Getaren, Alt utnyttja
Bromma flygplats för enbart allmänflyg innebär ett alllför extensivt och
exklusivt markutnyttjande samiidigi som det enligt nuvarande principer lägger
en allt för stor ekonomisk börda på landstinget.

Pågående regionplanearbete visar enligt kontoren
att Bromma inte behövs för regionens bostadsförsörjning förrän i slutet av
1980-talel eller början av 1990-talet. Det enda altemativet som återstår är
därför enligl kontoren att utnyttja Bromma för flygverksamhet 10-15 år franiåt
vilket förutsätter att en bullerskyddszon definieras i samråd med berörda
parter och underställs koncessionsnämnden för miljöskydd för prövning och
fastställelse. Vidare

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 29

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 66

bör
standardkraven på Bromma sänkas i samråd med berörda parter och investeringarna
begränsas lill en realistisk nivå i förhållande till en avskrivningstid på
10-15 år. De möjlighetersom därvid erbjuds LIN äratt genomföra
bullerdämpningsåtgärder på befintliga flygplan eller att övergå till en annan
flygplanstyp.

Uppsala
läns landsting föreslår all LlN:s inrikestrafik - trots eventuella
merkostnader-förtäggs till Ärtanda. En sådan åtgärd bedöms fördelaktig från
industrilokaliseringssynpunkl och med hänsyn till den regionalpolitiska
belydelse det har att nya arbetsplatser tillskapas på rimligt pendlingsavstånd.
Brommautredningen anses inte tillräckligt ha beaktat de fördelar som därigenom
erhålls för de norra mälarregionerna. Utredningen har enligt landstinget inte
heller tillräckligt beaktat de nackdelar det innebär med inrikestrafiken
uppdelad på två flygplatser. Landstinget kan inte acceptera att inrikeslrafiken
förtäggs till Tullinge/Gelaren då tillgången på en inrikesflygplats inom
rimligt avstånd därigenom skulle gå förlorad.

I
en reservation mot landstingets beslut framhålls att man i yttrandet över
inrikestrafikens lokalisering borde ultalal att man för regionens del anser att
en flyttning av LIN till Arlanda bör läggas till grund för den fortsatta
planeringen.

En majoritet i Huddinge kommun avstyrker utredarens
förslag att Bromma skall behållas. LIN och del kommersiella allmänflyget bör
lokaliseras till Arianda. För övrig allmänflygverksamhet bör en ny flygplats
sökas, vilkel beräknas medföra endast måttliga kostnader. Miljöskälen talar mol
fortsatt flygverksamhet på Bromma. De förenklade transfermöjligheterna talar
för Ärtandaalternativet. Tullinge/Getarenalternalivet avvisas enhälligt.

Mot kommunens beslut reserverar sig en minoritet
som anser att Bromma av ekonomiska och traflkala skäl hör behållas för
inrikestrafik och allmänflyg. Flygplatsen måste dock mstas upp och
bullerdämpande åtgärder vidtas.

I Järfälla kommun anser en majoritet att
inrikestrafiken jämte taxi- och linjetaxiverksamheten på Bromma bör föriäggas
till Arianda från halvårsskiftet 1978. Bromma flygplats bör dock behållas för
allmänflyg samt ylmässigl begränsas och iordningställas för enbart denna
verksamhet. En ny utredning bör tillsättas med uppgift att klarlägga
ytterligare flygplalsalter-nativ som kan tas i anspråk när Artandas kapacitet
blir otillräcklig. Den nya flygplatsen bör planeras så att även allmänflyget på
sikt kan flyttas bort från Bromma.

I en reservation mot kommunens ytirande framförs
att Bromma bör behållas för linjefart och allmänflyg om
Tullinge/Getarenalternativei inte kan förverkligas. Förslagen om införande av
differentierade avgifter för att främja övergång till tystare flygplan bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare framhålls att den civila
övningsverksamheten på Barkarby bör begränsas för att bullerstörningarna inom
bl. a. grönområdet på Järvafältet skall minskas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 67

Norrtälje kommun anser att Bromma - med hänsyn till
nuvarande markkommunikationer mellan kommunen och Stockholm - på kort sikt kan
vara att föredra. Valet av lokalisering måste dock ses som en del av den totala
trafikförsörjningen på sikt. Från sådana utgångspunkter förordas Arlanda, En
lokalisering lill Arlanda anses dessutom fördelaktig för Norrtälje ur sysselsättnings-
och näringspolitisk synvinkel,

Sigtuna kommun hemställer att åtgärder snarast
vidtas för en överfiyttning av inrikesflyget från Bromma till Arlanda
flygplats. Utredarens förslag anses grundat på osäkra och ofullständiga
antaganden och hänsyn till miljöaspek-lernas betydelse har inte tagits i den
utsträckning som uttalats i utredningens direktiv. Kommunen finner bl. a. den
bedömda trafikutvecklingen mycket osannolik och att en successiv utflyttning av
allmänflyget från Arlanda medför att kommunen inle kan finna att behov av en
tredje bana föreligger inom överskådlig tid. Framräknat investeringsbehov för
denna bana bör därför inle ingå i den ekonomiska jämförelsen. Detta
lillsammans med en mera konsekveni fördelning av kostnaderna för ny
inrikesterminal på Artanda och ett rimligt antaget belopp för
miljöinvesteringar på Bromma medför att Ärtandaalternativet enligt kommunen
definitivt inte kan anses mera kostsamt än Brommaalternativet,

Södertälje kommun anser att regional- och
sysselsättningspolitiska skäl talar starkt för Tullinge/Getarenalternativet
varför det bör läggas till grund för de närmare utredningar som behövs före ett
slutligt ställningstagande till inrikestrafikens och allmänflygets lokalisering
i Stockholmsregionen. Målsättningen bör då vara att även allmänflyget förläggs
till Tullinge/ Getaren, En lokalisering av en ny flygplats till
Tullinge/Gelaren skulle enligt kommunen ge ett välbehövligt tillskott av
arbetsplatser till länets södra del.

Tre reservationer föreligger. 1 den ena framhålls
att hänsyn till Stockholms kommun talar föratt inrikestrafiken bör fiyttas lill
Arianda saml att Tullinge/ Getarenalternativet inte bör komma i fråga. Annat
fiygplatsläge bör därför sökas för allmänfiyget. Vidare uttalas all en
kombinerad Arlanda- och Brommalösning torde vara bäst och att mark bör
reserveras för ytteriigare en flygplats vid Tullinge/Gelaren. Dessutom
understryks alt Bromma är oacceptabelt på grund av de miljöskador som flyget
vållar. Flygplatsen bör därför läggas ner och inrikestrafiken fiyttas till
Arianda tillsammans med taxi- och linjetaxiverksamhet,
Tullinge/Getarenalternativet avvisas.

Upplands-Väsby kommun anser att såväl formella som
praktiska skäl föreligger föratt ett väl fungerande in- och utrikesflyg kan
baseras på Arlanda. Den halvdana satsning som hittills kännetecknat utbyggnaden
av Arianda har bl. a. försvårat kommunens hiltillsvarande fysiska planering.
Bullerproblemen på Arlanda har emellertid nu lösts på ett tillfredsställande
sätt inom den arbetsgrupp (ABUZ) som behandlat frågan i samråd med bl. a.
berörda kommuner. Farhågorna att Arlanda inte kapacitetsmässigt skulle bli
tillräckligt har inte styrkts på ett tillfredsställande sätt i utredningen.
Inte heller synes

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 68

miljöaspekterna
ha tillräckligt beaktats då det mest bullerstörande alternativet förordas. Det
avgörande argumentet mot Arlanda har varil de förlängda restiderna. Om LIN
föriäggs till Arlanda bör passagerarunderlaget bli tillräckligt för en
spårförbindelse mellan Stockholm och flygplatsen.

Kommunen förordar sålunda att inrikeslrafiken
förläggs till Arlanda men tar inte ställning i frågan om allmänfiygets
lokalisering.

Association
of Foreign Äiriines Represeniatlves in Sweden (FORS) finner att endast
Äriandaalternalivet leder till enkla iransfermöjligheler för
utrikesre-senärerna mellan in- och utrikestrafiken. Den uppenbara nackdel som
de förlängda marktransporterna innebär för inrikesresenärerna uppvägs enligt
FORS av de fördelar som kommer utrikesresenärerna lill godo om all reguljär
trafik föriäggs till en flygplats.

Tullinge/Getarenalternativet
anses av flertalet remissinstanser inte vara ett realistiskt alternativ,
åtminstone inle på kortare sikt, ÖB finner förslaget att förlägga en ny civil
fiygplats till Tullinge/Getaren oacceptabelt av försvarsskal med hänsyn lill
att stora delar av reslriktions-områdel i Stockholms södra skärgård då måste
upplåtas för civil fiygverksamhet. Därvid hänvisas också till tidigare
yttrande över ULF i vilket ÖB avstyrkte en utbyggnad av en civil fiygplats i
området. Motiven härför är bl. a, kraven påatt skydda anläggningar och
verksamhet inom restriktionsområdel mot obehörig insyn, behovei av att även i
framtiden kunna utnyttja Muskö/ Utöområdet för övningsverksamhel samt behovet
av att upprätthålla luftförsvaret i Stockholmsområdet och det därav föranledda
kravet på ett operativt fiygfält inom regionen som även i fredstid, utan
störningar, kan utnyttjas för övningsverksamhet. Skulle en civil fiygplats
-trots avstyrkandet -ändå föriäggas till området anser ÖB att mycket
kostnadskrävande åtgärder måste vidtas för att eliminera de största
olägenheterna. Dessa kostnader bör då inte belasta försvarsanslagen.

Luftjårtsverkei,
som bekräftar de av utredningen angivna gränserna för erforderligt intrång i
det militära restriktionsområdel, finner alt om inrikes linjefart och
allmänfiyg förläggs till Tullinge/Gelaren erhålls tillsammans med F 18 två
fiygplatser, vilkas inbördes lägen skapar stora luftrumsorgani-saioriska
problem. De mer frekvenla in- och utfiygningsvägarna till och från resp.
fiygplals interfererar och skapar härigenom besvärande trafiklednings-lekniska
och flygsäkerhetsmässiga problem, risk för ökade bullerproblem saml sämre
fömtsättningar för genomförandet av vissa militära flyguppdrag. De militära
flygplanens i många fall begränsade aktionstid bedöms komma att kräva ett
prioriteringsförfarande som kraftigl skulle inkräkta på den civila trafiken.

Flygvägarna
för främst allmänflyg vid Tullinge/Getaren bedöms vid alternativet med en
speciell bana för allmänflyg söder om huvudbanan bli långa och invecklade.
Vidare bedöms att utrymme saknas för skilda flygvägar för ankommande och
avgående trafik under visuella väderförhållanden i flygplatsens närhet. Även om
så skulle bli önskvärt av miljöskäl kan en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 69

begränsning
av friheten vid val av flygvägar och flyghöjder inte föreskrivas eftersom de
båda Tullingeflygplatserna då inte kan uppnå erforderlig kapacitet för militär
flygverksamhet, inrikes linjefart och allmänflyg. Del blir nödvändigt alt hålla
nere flyglraflken på låga höjder liksom att kunna anvisa alternativa flygvägar.

Luftfartsverket anser dock att marken vid
Tullinge/Gelaren bör reserveras för flygändamål så länge definitiv ställning
inte kan las lill lokaliseringen av inrikesflyget och full klarhet vunnits
beträffimde kapaciteten vid Arianda och Bromma, Verket anser vidare alt del
därvid kan visa sig önskvärt att reglera frågan om markreservalion för en
flygplats i Botkyrka kommun genom ett avtal, som dels gör reservationen mer
långsiktigt bindande än vad redovisningen av ett utredningsområde är, dels
håller kommunen och markägarna ekonomiskt skadelösa för den inskränkning i
dispositionsrätten lill marken till förmån för ett större regionalt intresse
som reservationen innebär. Detta skulle enligt verket kunna vara ett viktigt
bidrag till bevarandet av handlingsfriheten i flygplalsfrågor pä mycket lång
sikl och visa sig av stort värde i en tänkbar framtida situation, där
kapaciteten hos exislerande flygplatser är fullt utnyttjad och möjligheler att
helt eller delvis disponera luftrummet i nuvarande restriklionsområde R21
eventuellt föreligger.

Chefen för luftjartsinspekiionenär -\iksom Brommautredningen-tveksam beträffande möjligheterna
att förlägga all inrikes linjefarl och huvuddelen av allmänflyget till
Tullinge/Gelaren även av andra skäl än upplåtelsen av restriktionsområdel R21,
Härmed avses främst de trafikavvecklings- och fiygsäkerhetskonsekvenser som
följer av den blandade lunga och lätta trafiken på Tullinge/Getaren i
kombination med den militära fiygtrafiken på intilliggande Tullige F 18, Civil
fiygtrafik på Tullinge/Gelaren innebärenligl luftfartsinspeklionens uppfattning
- delvis grundad på erfarenheterna från nuvarande trafiksituation vid Bromma
fiygplats - att en acceptabel fiygsä-kerhetsnivå inte kan uppnås utan stora
restriktioner för allmänfiyget om inte trafiken på flygplatsen på sikl kan
fördelas på två skilda parallella banor. Även irafikavvecklingen lorde av
kapaciteisskäl relativt snart påfordra en sådan lösning. Luftfartsinspektionen
delar hell utredarens uppfaltning att en ingående undersökning av de nämnda
konsekvenserna - varvid den samtidiga militära trafiken vid Tullinge F 18
särskill måste beaklas - behövs som underlag för en bedömning av möjligheten
att förlägga en civil flygplats till Tullinge/Gelaren. Det konstateras dock
redan nu att belydande svårigheter föreligger om omfattande och heterogen
civil flygtrafik tillsammans med militär flygtrafik koncentreras till ett sä
begränsat område. 1 sammanhanget pekas också på de olika flygoperativa villkor
som gäller för civil och militär flygverksamhet. En närmare undersökning av
förutsättningarna för en ny flygplats i områdei fordrar som underlag ett
definitivt ställningslagande beiräffande civilt utnyttjande av restriklionsområde
R 21,

Enligl luftfartsinspeklionens uppfattning finns det
således i nuläget inte tillräckligt undertag för beslul om en civil fiygplats
vid Tullinge/Getaren, En

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 70

sådan
kan därför f n, inte anses, utgöra ett alternativ vad gäller inrikesflygets
lokalisering i Stockholmsregionen. Det anses dock angeläget att ifrågavarande
markområden reserveras för flygplatsändamål på lång sikt.

SAS förordar - om Bromma inle kan behållas för
linjetraflk - all såväl in-som utrikestrafiken förläggs till Arlanda. Mot
bakgrund av att SAS anser att Bromma är det överlägset bäsla alternativet har
ingen detaljgranskning av Tullinge/Gelaren gjorts. Det påpekas dock att den
relativt obelydliga skillnaden i investeringskostnader som redovisas mellan
Ärtanda- och Tullingealternaliven kan lyda på att kostnaderna för att bygga en
ny fiygplats i området har underskattats.

Ett
stort antal övriga remissinstanser ansluter sig också till utredarens bedömning
att det f n. saknas tillräckligt underlag för beslut att anlägga en ny
flygplats vid Tullinge/Getaren. Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i
Uppsala län, anser att en överflyttning av inrikestrafiken lill en ny flygplats
vid Tullinge/Getaren avsevärt skulle försämra möjligheterna för det egna länels
befolkning alt utnyttja inrikesflyget, Uppsala läns landsting finner del av
dessa skäl oacceptabelt att föriägga inrikestrafiken till Tullinge/Gelaren och
avvisar därför bestämt detta alternativ. Länsstyrelsen i Stockholms län och
Stockholms läns landsting, som kräver ny utredning av flygplatsfrågan,
behandlar inle särskilt Tullinge/Getarenalternativet, 1 en reservation mot
länsstyrelsens yttrande anser dock en minoritet i länsstyrelsen i Stockholms
län att marken i Tullingeområdet bör reserveras för flygplal-sändamål,

1
tjänsteutlåtandet från berörda kontor i Stockholms läns landsting framhålls att
en ny flygplats vid Tullinge/Getaren även i ett första begränsat byggnadsskede
skulle kräva stora investeringar. Alternativet kan dock ha fördelar på längre
sikt. Ett beslut att bygga ut Tullinge/Getaren anses inte kunna fattas om man
samtidigt skall reservera marken på Bromma för en tredje trafikfiygplats i
regionen. Även militära skäl lalar mot Tullinge/ Getaren. Den enda möjligheten
anses därför vara alt behålla Bromma och reservera marken vid Tullinge/Gelaren
för eventuella behov på längre sikl. En markreservation vid Tullinge/Getaren
borde enligl kontoren inte heller vara alllför ekonomiskt betungande för
samhället.

Botkyrka kommun anser att de hittills gjorda
utredningarna inle på ell godtagbart sätt löst de konfiikier som uppkommer med
de militära intressena i Tullinge/Getarenalternativet. Inte heller har
miljöaspekterna och de näringspolitiska konsekvenserna behandlats på ett
tillfredsställande sätt. I reservationer mol kommunens uttalande i denna del
yrkas dels att den nuvarande markreservationen i området upphävs, dels att
Tullinge/Gelaren avförs ur diskussionen som allmänfiygplats med hänvisning till
att tillräckligt många skäl talar mot detta alternativ.

Till de remissinsianser som förordar
Tullinge/Geiarenalternativet eller anser att det bör läggas lill grund för
ytterligare undersökningar hör länsstyrelsen i Södermanlands län och Södertälje
kommun som bl. a. anser att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 71

sysselsättnings-
och regionalpolitiska skäl lalar för detta alternativ.

Beträffandeutredarensbedömningaravflygtrafikens
utveckling och flygplatsernas kapacitet framför ett fiertal remissinstanser
kritiska synpunkler främsl i fråga om prognosema. Enligt kritikernas uppfattning
framsiår prognoserna som orealistiskt höga bl. a. mot bakgrund av alt de
förutsätter att fiyget behåller sin andel av trafiken och alt någon överföring
till andra transportmedel t. ex. järnvägen inte kommer att ske. Som ytteriigare
skäl varför prognosema anses alltför optimistiska framförs att utvecklingen på
energiområdet går mol högre bränslepriser och att knapphet på olja är att
förutse. Prognoserna anses därför - bl. a. mot bakgmnd av de konsekvenser de
kan ha för nybyggnads- och investeringsbehoven - inte böra läggas till gmnd för
ekonomiska bedömningar och ställningstaganden i flygplatsfrågan.

RRV som betecknar prognoserna som mycket osäkra,
anser att en mera ingående värdering av de antaganden på vilka prognoserna
grundas bör genomföras. Vidare borde uiredningen ha testat rimligheten av den
förväntade utvecklingstakten.

Liiftlärtsverket, chefen JÖr luft
fartsinspektionen, LIN, SAS, och SSAO behandlar inte närmare de prognoser som
utredaren lagt till grund för sina bedömningar. SSAO anser det troligt att
allmänflygets utveckling blir kraftigare än vad som antagits. Luftfartsverket,
chefen för luftfartsinspektionen, LIN och SSAO framhåller att det måste anses
helt klart att Ärtanda redan i dag inte ensamt kan tillgodose behovet av
trafikflygplatser i Stockholmsregionen om hänsyn även tas lill allmänflyget.
Utöver Arianda krävs därför redan nu - även om LIN:s inrikestrafik föriäggs dit
- en traflkflygplats för allmänflygel jämte ell antal flygplatser av enklare
slag för vissa andra delar av allmänflyget.

Chefen för luftfarlsinspeklionen samt LIN delar i
princip utredarens bedömningar rörande lokaliseringsalternativens kapacitet och
anser att de kapacitetsproblem som kan uppkomma på Bromma kan lösas genom att
delar av allmänflyget hänvisas till andra flygplatser. Luftfartsverket, som
särskill beräknai årskapaciteten för Arianda, anser däremot att Arianda genom
byggandet av en tredje bana i början av 1990-lalet kan få tillräcklig kapacitet
för såväl inrikes som utrikes linjefart och charterflyg fram till år 2020.
Ytteriigare en flygplats för reguljär trafik måste dock finnas tillgänglig i
god tid innan Arlandas alternativt Arlandas och Brommas kapacitet är fullt
utnyttjad.

Sigtuna kommun har uppfattningen att utredaren vid
sin bedömning av behovet av en tredje bana på Arlanda även tagit hänsyn till
allmänfiygets behov. Om allmänfiyget i stället successivt förläggs till en
annan fiygplats och nuvarande taxibansystem på flygplatsen förbättras kan
kommunen inle finna att behov av en tredje bana föreligger inom överskådlig
tid.

Berörda kontor inom Stockholms läns landsting samt
FFA anser att kapacitetsfrågorna inte är tillräckligt belysta med hänsyn till
den stora

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 72

betydelse
som de har på längre sikt. Det anses bl. a. att ett större antal ekvivalenta
timmar än vad som normall gäller på fiygplatser har tillämpats vid
Brommauiredningens kapaciieisberäkningar. En viss spridning av trafiken bedöms
dock kunna ske. Kontoren finner alt luftfartsverket vid kapacitetsberäkningarna
för Arlanda har antagit ett förvånansvärt stort antal flygplansrörelser per
timme bl, a, vid jämförelser med de anlaganden som Brommautredningen gjort
beträflände timtrafiken. Arlandas limtrafik borde enligt kontoren vara lägre
mot bakgmnd av de trafikslag som utnyttjar fiygplatsen.

Utredningens bedömning av erforderliga säkerhetshöj
ande åtgärder på Bromma och säkerheten i flygplatsens omgivningar delas helt
av de remissinstanser sotn uttalat sig i frågan. Chefen för
luftfarlsinspeklionen konstaterar att uiredningen korrekt återger de krav som
ställts och att full hänsyn tagits till dessa. Inspektionen hyser därför inle
några betänkligheter från flygsäkerhetssynpunkt mot fortsatt trafik med Fokker
F-28 eller motsvarande flygplanstyper om föreslagna åigärder kommer till
utförande. Härutöver framförs vissa synpunkter på den redovisade dispositionsplanen
för Bromma bl. a. vad gäller brandstationens läge och säkerhetsavstånden
mellan flygplanen på plattan.

I fråga om säkerhetsrisker i flygplatsens
omgivningar ansluter sig luftfartsinspektionen och FFA lill utredarens
bedömning alt säkerhetsnivån inom luftfarten är så hög att riskerna för de
boende kring en flygplats statistiskt sett kan anses försumbara jämförda med
andra risker i samhället. Riskerna blir- enligt luflfartsinspeklionen - mera
mätbara i in-och ulflygningssektorerna varför särskilda säkerhetszoner bör
tillskapas i enlighet med utredningens förslag. Skäl att med hänsyn till
säkerheten ifrågasätta flygverksamhet på Bromma föreligger därefter inte enligt
luftfartsinspektionens uppfattning. Inspektionen anser emellertid att LIN
under alla förhållanden måste lämna Bromma under den tid som fordras för att
rusta upp flygplatsen och att denna upprustning bör genomföras snarast möjligt.
Slutlig ställning till längden av denna tidsperiod kan fastställas när projekteringsunderlag
framtagits. Den kortaste tidsperiod som LIN lillfälligl måste förläggas till
Arlanda bedöms till ca 1 år, Bolagel måste underdenna period ha tillgång till
samtliga operativa och administrativa faciliieter på Arlanda. Huruvida delar av
underhållsverksamheten kan bedrivas på annat håll anser sig luftfartsinspektionen
inte kunna ta ställning till men framhåller att sådana möjligheter principiellt
föreligger och att det ankommer på LIN att föreslå sådana lösningar. Den
flygoperativa ledningen måste dock utövas vid den flygplats från vilken LIN
bedriver sin huvudsakliga verksamhet,

Liiftfartsverket ansluter sig till chefens för
luftfarlsinspeklionen bedömningar i säkerhetsfrågan och konstaterar att LIN
med hänsyn härtill temporärt eller permanent bör förläggas lill Arlanda. SAS
anser att luftfartsinspektionens krav och utredarens förslag till uppmstning
av Bromma är alltför långtgående. Samma uppfallning framförs delvis även av
LIN.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 73

regionplane-
och näringslivsnämndens Jöivaltningskonior samt traftkkontoret i Stockholms
läns landsting, KSAK och SSAO. SAS och LIN anser att upprustningen av Bromma
bör planeras och begränsas så att LIN endast under kortare låglrafikperioder
behöver förlägga sin verksamhet till Arlanda. SAS påpekar bl. a. att
internationell trafik bedrivs på ell stort antal fiygplatser vars banor
uppvisar moisvarande eller sämre profiler och lutningsförhållanden än vad som
f n. gäller på Bromma. Berörda konior i Stockholms läns landsting framhåller i
sina tjänsteutlåtanden att investeringarna på Bromma bör kunna begränsas
väsentligt och pekar bl, a, på den dispositionsplan för Bromma som
luftfartsverket lade fram i april 1972 i vilken kostnaderna fören upprustning
av flygplatsen beräknats till ca 70 milj. kr., vilket i nuvarande penningvärde
skulle motsvara 120-130 milj. kr. /C5/I/C anser att investeringarna på
flygplatsen bör kunna begränsas och inte ske med utgångspunkt från den
flygplanstyp som LIN f n. använder. 5'S/IO anser för sin del att utländsk
expertis bör tillkallas för att närmare studera behoven och föreslå vilka
åtgärder som bör vidlas på flygplatsen.

Svensk piloijörening finner att föreslagna åtgärder
tillgodoser de säkerhetsmässiga och flygoperativa kraven.

Utredarens
redovisning av miljöfrågorna i vad avser luftföroreningar, flygbuller och
möjligheterna att reducera flygbullret och verkningama av delta behandlas av så
gott som samtliga remissinstanser. Bedömningen att luftföroreningarna från
flyget är jämförelsevis marginella och inte bör tillmätas belydelse vid val
mellan lokaliseringsalternativen delas av flertalet remissinsianser.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock att även luftföroreningar förekommer
på Bromma bl. a, i samband med brandövningar varför vissa förbättringsåtgärder
bör vidtas för att minska emissionerna från brandövningsplatsen. Vidare anser
länsstyrelsen att kraven på hinderfrihet i flygplatsens omgivningar har en
negativ inverkan på ansträngningarna att förbättra luftvårdssituationen i de
västra delama av Stockholmsregionen genom att hinderbegränsningarna i vissa
fall inte möjliggjort byggande av tillräckligt höga skorstenar vid vissa
värmeverk och förbränningsanläggningar i Solna, Beslämmelserna kommer att
nödvändiggöra särskilda åtgärder för rökgasrening bl. a. för vissa planerade värmeverksutbyggnader.
Situationen uppges inte komma att förändras om endasl allmänflyg utnyttjar
Bromma, Beiräffande luftfartens avgasemission biträds bedömningen alt dessa är
av marginell karaktär.

Bullerfrågan tillmäts avgörande betydelse bland de
remissinstanser som inte anser sig kunna förorda att inrikestrafiken stannar
kvar på Bromma. Statens natttivårdsverk, statens planverk, socialstyrelsen. en
majoritet i länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns landsting,
reservanterna i Stockholms kommun, majoriteten i Botkyrka, Järfälla och
Huddinge kommuner m. Jl. anser att miljöolägenheterna - främst bullret - är av
sådan omfattning att LlN:s inrikestrafik bör förläggas till Arlanda, Dessa
remissinstanser delar inte heller utredarens bedömning att miljöolägenheierna
kan nedbringas till en

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 74

acceptabel
nivå,

Slatens naiuivårdsverk anser att Brommautredningens
redovisning av miljökonsekvenserna är bristfälliga och inte fackmässigt
korrekta. Miljöstörningarna är därför större än vad utredningen anger varför
miljökostnaderna sannolikt blir slörre än vad sorn redovisats. Naturvårdsverket
framhåller vidare att de nya lösningar som utredningen förespeglat vad gäller
möjligheterna att reducera bullret inte bör intecknas förrän dessa har prövats
och en fastställd plan finns för införandet. Först därefter bör de accepteras
som bedömningsfaktorer vid ställningstagandet i lokaliseringsfrågan. Naturvårdsverket
motsätter sig dock inle allmänflyg på Bromma utan konstaterar att
miljökonsekvenserna av denna verksamhet inte är allvartigare än att de kan
hållas inom rimliga gränser genom reglering av verksamheten. Frågan om trafik
med andra flygplanstyper bör underställas koncessionsnämndens för miljöskydd prövning.

Statens
planverk delar inte utredarens uppfattning om flyglraflkens störande inverkan.
Planverket anser vidare att man vid utbyggnad av Bromma bör tillämpa de normer
:)0m gäller för en ny flygplats varför gränsen för flygbullernivå 55 dB(Ä) bör
gälla som bedömningsgrund. Därtill bör en osäkerhelsmarginal på 3 dB beaktas.
Gränslinjen för FBN 52 dB(Ä)bör ulgöra gräns för bullerskyddsområde. Gränsen
för flygbullernivån 52 dB(Ä) bör tillämpas vid bedömning av antalet störda och
de ekonomiska konsekvenserna av inlösen- och isoleringsåtgärder på
fastigheterna. Vidare anser planverket alt del bör undvikas avi spekulera i
antal störda med hänsyn lill att vissa procentsiffror som den skandinaviska
flygbullemtredningen antog inte helt accepterades av trafikbullerutredningen på
gmnd av att den intervjuade populationen i vissa fall var bosatt längs starkt
bullrande trafikleder. Undersökningarna kan därför vara missvisande när del
gäller störningar från flygtrafiken. Planverket finner det orealistiskt att
anta all det nattförbud som infördes år 1975 på Bromma skulle kvarstå i
framliden eftersom slörre delen av inrikeslrafiken nattetid utförs mellan
22.00-24.00.

Socialstyrelsen anser att flygbuller inte direkt
kan jämföras med buller från andra källor. Ljud från andra bullerkällor kan
även i en tätort undslippas genom tillgång till något utrymme i en bostad eller
i anslutning till denna som är fritt från buller. Detta anses dock inte gälla
flygbuller vars inverkan på omgivningen bedöms som i det närmaste total. Flygbullret
betrakias därför som ett väsentligt omgivningshygieniskt problem framför allt
nattetid men även under annan tid som används för rekreation och vila.
Socialstyrelsen ifrågasätter också om avstegsfallet från det grundvärde på
flygbullernivå 55 dB(Ä) i utomhusmiljö som trafikbullemtredningen föreslagit är
tillämpbart vid Bromma med hänsyn till de omfattande förändringar som är
aktuella. 1 frågan om sanitär olägenhet kan anses föreligga vid Bromma
flygplats hänvisar socialstyrelsen till miljö- och hälsovårdsnämndens i
Siockholm beslul och de uttalanden som redovisats av trafikbullerutredningen.

Allmänflygets
bidrag vad gäller flygbuller kring Bromma betecknar

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 75

socialstyrelsen
som marginellt varför bullerfrågorna inte bör tillmätas avgörande betydelse vid
val av flygplats för allmänflyget.

En
majoriiel i länsslyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting samt
Botkyrka, JärjäUa och Huddinge kommuner anser att de miljöolägenheter som är förknippade
med fortsatt inrikestrafik på Bromma är sådana att denna verksamhel bör
förläggas till Artanda. Stockholms kommun finner med hänvisning till miljö- och
hälsovårdsnämndens beslul att trafik med Fokker F-28 på Bromma flygplats
innebär sanitär olägenhet. Sådan trafik kan därför inte accepteras.

En
minorilel inom nyssnämnda remissinstanser framhåller i reservationer att den
flygtekniska utvecklingen går mot tystare flygplan och att ljudnivån från
flygtrafiken bör kunna sänkas genom olika åtgärder. Fortsalt inrikestrafik på
Bromma bör därför kunna tillålas i kombination med bullerreducerande åtgärder.

Liijljarisverket,
chefen Jör liiftfdrisinspekiionen, statens vägverk samt flertalet av de
länsstyrelser som förordar Brommaalternativel jämle Svenska kommunförbundet.
Svenska handelskamniaijörbundei. Näringslivets traflkdelegaiion, TCO och
ytterligare ett antal remissinsianser anser att åtgärder bör vidtas för att
minska bullret från fiygtrafiken och att fömtsättningar för detta finns. Svensk
pilotjörening finner också alt ljuddämpande åtgärder är en meningsfull åtgärd
som även kommer andra flygplatser till godo.

Liifijarisverket.
chején JÖr hijijdrtsinspektionen, SAS, LIN. Scanair. Flygtekniska jörenlngen.
FFA. Swedair AB saml ett flertal andra remissinstanser finner utredarens
beskrivning av de tekniska möjligheterna att genomföra bullerdämpande åigärder
helt invändningsfria. Några remissinstanser anser att utredaren underskattat
möjligheterna att i framliden genomföra ytterligare reduktion av fiygbullrel.

Chetén Jör liififartsinspektionen anser att det är
väsentligt att bullerproblemen på Bromma ses i ell tillräckligt långt
tidsperspektiv och pekar på att situationen kring Bromma successivt förbättrats
under de senasle åren. Övergången till jettrafik har inneburit alt tidigare
varmkörningar - särskilt nattetid - reducerats till ett ntinimum. Modifieringar
av Fokker F-28 skulle på kort sikt innebära ytterligare förbättringar. En
markant förbättring kan emellertid inte uppnås förrän nya fiygplanstyper tagits
i bruk eller den befintliga motorn på Fokker F-28 ersatts med modernare motorer
som konstruerats enligt den nya teknologin. När det gäller utvecklingen på
längre sikt påpekas att fiygplansindustrin intemationellt är utsatt för en
synnerligen hård press vad gäller att minska flygplanens bullernivå bl. a.
genom de beslut som fattas i USA och de skärpta regler som inom kort utfärdas
av ICAO.

LIN framhåller all det antal människor som
eventuellt störs av flygbuller kring Bromma vid varje övervägande rörande bullret
måste ställas i relation till det anlal människor som direkt eller indirekt har
nytta av inrikeslrafiken. Den sistnämnda gmppen kan räknas i miljontals per är,
LIN ansluter sig f ö, till utredarens bedömning att del i hög grad är en
subjektiv bedömning om

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 76

man
blir störd av flygbullrel och alt bullret kan förväntas successivt minska genom
övergång till flygplan med modernare motorer,

SAS framför som sin uppfattning att miljökonsekvenserna
inte förhindrar ett utnyttjande av Bromma för inrikestrafik. Tekniska
möjligheter att dämpa bullret samt uppskattade kostnader härför t)edöms
riktiga. Fokker F-28 uppfyller dock internationellt antagna emissionsnormer
varför behovet av Ijuddämpningsålgärder ifrågasätts. SAS påpekar att ökad
trafik t, ex. med större flygplan på Bromma inle ökar bullret. Som exempel
nämns all Äirbus A 300 som har kapacitet för 3 gånger fier passagerare än
Fokker F-28 inte bullrar mer än Fokker F-28, Slatens vägverk. Svenska
handdskanimarför-biindet samt ett stort antal länsstyrelser anser att det
nationella intresset att behålla en välbelägen inrikesfiygplats måste vägas mot
den lokala kritiken mot Bromma. KSAK framhåller för sin del alt fiygbuller
börjämställas med annat trafikbuller.

SJ anser alt hälsovårdsstadgan så snart som möjligt
bör moderniseras så att den bättre överensstämmer med del moderna samhällets
önskemål om en väl utbyggd kollektivtrafik. Det bör enligt SJ vara ett
samhällsintresse att frågan om eventuell sanitär olägenhet i samband med
utnyttjande av kollektivtrafikens terminaler och trafikleder bedöms på ett
liknande sätt som bl. a, trafikiillståndsfrågor. Bedömningen skall således inte
göras av ett juridiskt utan av ett för samhället som helhet ansvarigt politiskt
organ med de möjligheter del ger att väga in samhällets ekonomiska inlressen
även vid bedömning av frågor om sanitär olägenhet som följd av buller och
vibrationer.

Mol de föreslagna inlösen- och isoleringsåtgärderna
på fastigheterna kring Bromma fiygplats framförs en rad kritiska synpunkler.

Länsstyrelsen I Stockholms län anser att om ett
inlösenförfarande skall vara en effekliv lösning på bullerproblemen bör del
riklas mol samtliga som är "mycket störda". Del är emellertid inte
möjligt att på förhand avgöra vilka personer som tillhör denna kategori. Genom
att i stället erbjuda inlösen lill samtliga som är bosatta inom en viss
bullerzon - i detta fall inom FBN 65 dB(Ä) - erhålls en lösning som är
praktiskt möjlig att genomföra. Nackdelen med ell sådant förfarande är att de
personer som är bosatta utanför den definierade zonen och som anser sig vara
"mycket störda" inte kommer i åtnjutande av inlösenalternativet.
/vntalet sådana personer bedöms uppgå lill 2 500 - 3 500. Vidare framhålls att
många individer skulle inför valet att låta inlösa sin fastighel tvingas väga
sina upplevda obehag av bullret mol att flytta och därmed fä en i övrigt
försämrad boendesiiuation. Ett frivilligt förfarande, innebärande en punktvis
evakuering av fastigheterna, kommer att verka försvårande på
samhällsplaneringen. Resultatet i hyreshus kan bli att antalet lomma lägenheter
blir så stort att de ekonomiska förutsättningarna för förvaltning upphör.

Liknande synpunkter framförs av några andra
remissinstanser. Berörda kontor i S/oc-A/;o/An5/ö/;5/flrtr/sr/Htf framhåller
att förslaget att lösa in fastigheter

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 77

runt
Bromma strider mol den regionala målsättningen att förbättra balansen mellan
tillgången på bostäder och arbetsplatser i regionens kärnområden.

Några av de remissinstanser som förordar
BrommaaUernativei anser att isolerings- och inlösenålgärderna bör övervägas
ytterligare.

Utredarens beskrivning av konsekvenserna för
markkommunikation e r n a i de olika lokaliseringsalternativen biträds av
flertalet remissinstanser. Statens vägverk och vägtörvaUniitgen i Stockholms
län anser att flygtrafikens krav på god framkomlighet tillgodoses bäst på
Bromma. Brommas tillgänglighet kan ytterligare förbättras genom utbyggnad av
Huvudstaleden och genom förgrening av tunnelbanenätel. Svenska handelskammaiförbundet,
Sveriges indiisiriförbund, lufifarisverket m.fl. anser att det tidsvärde som
utredaren använi vid beräkningar av trafikantkostnaderna är alltför lågt men
framhåller alt kostnaderna trots ett lågl tidsvärde uppgår till betydande
belopp framför allt i ett längre perspektiv.

Berörda
kontor i Stockholms läns landsting finner att Bromma från
busstrafikförsörjningssynpunkt framstår som det klart fördelaktigaste alternativet.
Det innebär lägre driftkostnader för busstrafiken, lägre resekostnader för
passagerarna, kortaste markrestiden samt alt investeringar i garageplatser kan
senareläggas och att anspråken på en centralt belägen flygbussterminal blir
mindre. De planerade åtgärderna på vägnätet kring Bromma bedöms tillräckliga
även för den utbyggda fiygplatsens behov. Vissa problem kan dock uppkomma vid
trafikplatsen Bällstavägen-Ulvsundavägen,

Utbyggnad av en tunnelbaneförbindelse över
Älvik-Ulvsunda beräknas kosta ca 100 milj, kr. och bedöms i framtiden kunna bli
intressant för en upprustad fiygplats eller vid en omfattande exploatering av
Bromma för andra ändamål.

Ett
ston antal remissinstanser finner att en eventuell utflyttning av
inrikeslrafiken till Arlanda eller Tullinge/Getaren kommer att medföra en
språngvis ökning av busstrafiken till fiygplatserna varvid förhållandena vid
flygterminalen i Stockholms innerstad - som redan f n, anses undermåliga
-kommer att bli klart otillfredsställande.

I
Stockholms läns tandstings ijänsteutlåtande framhålls att investeringarna för
en flygterminal i Stockholm kommer att bli betydande oavsett vilken lösning som
väljs. Staten - som tidigare utrett terminalsituationen och framlagt vissa
förslag - bör la huvudansvaret för att terminalfrågan löses och ekonomiskt
bidra lill detta. Oavsett om en utflyttning av inrikestrafiken kommer till
stånd eller ej anser,//era remissinstanser att åtgärder måste vidtas för att
snarast möjligt förbättra terminalförhållandena i Stockholms city. Behovet
bedöms dock inte lika akut om Bromma behålls för inrikesfiyget.

Utredningens ekonomiska beräkningar kommenteras av
fiertalet remissinstanser. Flera av dem anser att oförklariigt stora skillnader
föreligger mellan de beräkningar som tidigare redovisats av ULF och de
kostnader som Brommautredningen anger bl, a. för utbyggnaden av Artanda
fiygplats. Vidare anser ett antal remissinstanser att de samhällsekonomiska
kalkylerna

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 78

är
ofullständiga. Bl, a, påpekas alt alternativanvändningsvärdet för marken på
Bromma borde analyserats och redovisats. Trafikantkostnadsberäkningarna
betecknas som osäkra.

Statskontoret anser all utredningens kalkyler för
de olika lokaliseringsalternativen är svåra att jämföra. En uppskattning av
kostnaderna för SAS inrikestrafik på Arianda borde ha medräknats i
Brommaaliernativet, Statskontoret påpekar vidare all uiredningen angett 255
milj, kr. högre kostnader i Arlandaalternativet än vad luftfartsverket redovisat
i dispositionsplanen för Arianda, Investeringskalkylen för Arlanda bör därför
minskas med motsvarande belopp. Vid en ekonomisk jämförelse mellan en
utbyggnad'av Bromma och kostnaderna för Ariandas utbyggnad bör även
bullerstörningar, kringboendes oro samt de kringboendes och resandes önskemål
vägas in. Vidare bör kostnaderna för miljöinvesteringar vid Arlanda beräknas
och komma i fråga i samma grad som vid Bromma, 1 Tullinge/Gelaren saknas
uppgifter om försvarets kostnader.

RR V anser att man i stället för de kalkyler som
utredningen redovisat bör upprätta kalkyler som utgår från olika antaganden om
inrikestrafikens och allmänflygels utveckling. Vidare bör i en
samhällsekonomisk kalkyl även beaklas markvärden och bullerkostnader.
Markkommunikationerna och transferproblemen samt frågan om ny terminal i
Stockholms innerstad bör ytterligare analyseras och vägas in i kalkylema, RRV
anser det väsentligt bl, a. mot denna bakgmnd att beslut fattas i etapper så
alt handlingsfriheten bevaras om utvecklingen skulle komma alt bli annorlunda
än den utredningen redovisar.

Byggnadsstyrelsen som granskal kostnaderna för
byggnader och hithörande anläggningar bedömer av utredningen angivna kostnader
på Bromma som rimliga,

Liiftlärtsverket bedömer att ett parkeringshus bör
uppföras på Bromma samt att ytteriigare kostnader tillkommer för elanläggningar
m, m, på flygplatsen. Totalt anser verket att kostnadsramarna för Bromma bör
höjas med 62-75 milj, kr. Till kalkylema för Bromma bör också läggas ca 70
milj, kr. för åtgärder för SAS inrikestrafik på Arlanda och kostnaderna för en
hangarbyggnad för LIN på Arlanda. Det påpekas dock att restvärdet för den
hangarbyggnad som LIN behöver på Arlanda vid en temporär överflyttning dit
torde vara högt. Till de beräknade kostnaderna för Brommaalternativel bör,
enligt verket, mol denna bakgrund läggas ca 175 milj. kr. Enligt verkei börden
av utredningen redovisade kalkylen för Arlanda minskas med totalt 75-119 milj.
kr. med hänsyn till att inrikestrafiken endast bör belastas med kostnaderna för
en 2 000 m lång bana saml att 25-45 milj, kr, för höga kostnader angetts för
terminalanläggningarna för inrikeslrafiken. Verket bedömer vidare att
kostnaderna för Tullinge/Getarenalternativet är ca 15 96 för lågt beräknade.

Med dessa utgångspunkter anser luftfartsverket att
Arlandaallernativet är ekonomiskt bättre än vad utredningen redovisat och fråri
investeringssyn-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 79

punkt
i stort sett likvärdigt med Brommaalternativet, Driftekonomiskt bedöms också
Arlanda och Bromma vara i stort selt likvärdiga under förutsätining att
huvudmannaskapet för allmänflygel övergår till annan huvudman. De högre
trafikantkosinaderna i Arlandaalternativet innebär dock att luftfartsverket
förordar Bromma, Verket påpekar att den omkonslruktion av flygplatstaxan som
genomförts bidragit till alt lönsamheten på inrikesflygplatserna nu är sämre än
vad som förutsattes i 1967 års trafikpolitiska beslul. De trafikpolitiska
kriterierna, såsom första överskottsår och nuvärdet av in- och utbetalningarna,
bör bl. a. med hänsyn härtill inte tillmätas alltför stor belydelse vid val av
lokaliseringsalternaliv. Resultatet är också alltför känsligt för ändrade
förutsättningar beträffande investeringarnas storlek, kalkylräntesats,
avgiftsklasser och prognoser.

Statens vägverk anser att de kapacitets- och
kostnadsuppskattningar som utredningen gjort för berörda vägsträckor i de tre
lokaliseringsalternativen är rimliga, Vägföivaliningen i Stockholms län pekar
på att luftfartsverket i dispositionsplanen för Arlanda föreslår betydande
förändringar av det allmänna vägnätet, vilket bl, a. omfattar en utbyggnad av
motorirafikleden från väg E 4 till fiygplatsen samt ombyggnad av
fiygplatsinfartens cirkulationsplats till planskild korsning, slopande av den
nyligen uppbyggda trafikplatsen vid väg 927 och anläggande av en ny sådan på
väg 273 samt slopande av den nyligen uppbyggda delen av väg 273 mellan Arianda
och Lindskrog i förening med byggande av en ny väg i sydligare sträckning.
Vidare föreslås av luftfartsverket att en ny trafikplats anläggs på väg E 4 vid
Älgesta med ny förbindelse som ansluts till den nya trafikplatsen på väg 273,

Vägförvaltningen erinrar i delta sammanhang om att
endast breddning av väg E4 och väg 273 mellan nygplatsinfarten och väg E4 är
upptagna i behovsinventeringen för vägbyggande i Stockholms län under perioden
1974-1990, Ingen av dessa åtgärder har dock kunnat inrymmas i långtidsplanen
för 1976-1985, Vägförvaltningen flnner all kostnaderna för föreslagna åtgärder
sannolikt inte medräknats i luftfartsverkets kostnadskalkyler för Arianda
varför dessa investeringar-om de vid närmare granskning visar sig nödvändiga -
bör läggas till den investeringskalkyl som upprättats för Ariandas utbyggnad,

LIN framhåller att det pris som måste betalas för
miljöförbättringarna på Bromma -som delvis uppvägs av ökat buller på annan
plats -är mycket högt. En upprustning av Bromma kostar ca 500 milj. kr, medan
motsvarande kostnader på Arlanda - tillsammans med trafikanternas ökade
kostnader -uppgår till ca 1 250 milj, kr. De kostnadsökningar som följer av en
utflyttning av bolagets verksamhet från Bromma skulle - fördelat på nuvarande
antal resenärer- innebära att det genomsnittliga priset fören flygbiljett som f
n. uppgår till ca 225 kr, måste höjas med ca 100 kr,

LIN anser vidare att statligt stöd bör utgå till
bolaget för att täcka de merkostnader som uppkommer vid en temporär
bortflyttning ay företagels

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 80

verksamhet
från Bromma. Merkostnaderna beräknas till ca 63 milj, kr, perår, vilket LIN
inte anser sig kunna bära, LIN föredrar bl, a, mot denna bakgrund alt under den
erforderliga upprustningsperioden driva sin verksamhet från provisoriska
anläggningar på Bromma, Om detta mot förmodan inte skulle vara möjligt, måste
den tid som bolaget har sin verksamhet förlagd lill Arlanda nedbringas till ett
minimum.

S/l-som i princip delar LIN:s uppfaltning-anser alt
investeringarna bör kunna minskas genom sänkt ambition i fråga om upprustningen
av Bromma och genom att inte temporärt flytta LIN till Arlanda. En överföring
av flygplatsavgifierna från utrikes- till inrikestrafiken skulle - samtidigt
som allmänfiyget bör bestrida sina egna kostnader - innebära att lönsamheten på
Bromma väsentligt förbättras. Nuvarande subvention av inrikestrafiken bör
således enligt SAS inte räknas in i kalkylen för Bromma.

Ytteriigare
ett antal remissinstanser, bl, a. KSAK, SSAO och berörda kontor i Stockholms
läns landsUng, anser all kostnaderna för en upprustning av Bromma kan och bör
minskas bl, a. genom att lägre standardkrav accepteras. I Stockholms läns
landstings tjänsteutlåtande pekas på att luftfartsverket år 1972 beräknade
kostnaderna föratt rusta upp Bromma till acceptabel standard till ca 70 milj,
kr,, vilket i nuvarande penningvärde motsvarar 120-130 milj. kr.
Investeringarna på Bromma bör därför begränsas så att de kan avskrivas på 10-15
år. En diskussion om möjligheterna alt sänka standardkraven anses också
innebära att riskerna för iitt man på grund av den framtida tekniska
utvecklingen kanske tvingas att under lång tid leva med orationella
anläggningar skulle minska,

Uiöver de synpunkter som remissinstanserna framfört
rörande principfrågan huruvida Bromma flygplats bör behållas eller ej samt de
frågor som berör utredningens redovisning av förväntad traflkutveckling,
kapacitet, säkerhet, miljö och ekonomi behandlas en rad ytterligare frågor i
anslutning till flygplatsfrågan. Liiftfartsverket och ett flertal andra
remissinstanser berör den planeringssituation som nu föreligger beträffande
flygplatsfrågan i Stockholm och framhåller att tillgången på alternativa
flygplatslägen inom rimligt avstånd från Siockholm är mycket knapp. För
planeringen är det därför väsentligt att inle annan markanvändning för all
framtid hindrar att återstående lägen - Arlanda, Bromma och Tullinge/Gelaren -
utnyttjas för flygändamål. Även om flygplatslokaliseringen skulle kunna belysas
ytterligare föreligger en stark önskan att ovissheten i nuvarande planeringssituation
undanröjs. Beslut bör därför fattas på befintligt underlag.

Även chefen Jör luftfarlsinspeklionen, LIN,
Taxiflygföretagens riksförbund. Svensk piloiförenlng och TCO m.Jl.
remissinstanser framhkWer att den rådande situationen är i hög grad otillfredsställande
och att det bl. a, med hänsyn till den berörda personalen är nödviindigl att
beslut i frågan fattas inom en snar framlid.

Luflfarlsverkel anser vidare att om ett beslut
fattas som innebär att LIN temporärt förläggs lill Arlanda så bör Bromma - som
då för kortare eller

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 81

längre
lid måsle behållas för allmänfiyg - bevaras och markreservation upprättas med
utgångspunkt från de bestämmelser som gäller för en trafikflygplats för reguljär
luftfart. Vidare bör det nuvarande Brommaavtalet ses över bl. a, vad gäller
höjdbegränsningsbeslämmelser m. m, genom upprättande av ett nyll markavtal
eller genom ett tilläggsavtal. Därvid bör även vissa frågor som berör statens
upplåtelse av Ladugårdsgärde och delar av norra Djurgården behandlas,

Ell flertal remissinstanser har tagit upp frågan om
remisstidens längd och påtalar att den varit alltför kort mot bakgmnd av den
vikt som bör fästas vid frågan om Brommas framtid. Den korta remisstiden har
enligt vad som påtalats i vissa fall inneburit att fullsländiga yttranden inte
kunnat lämnas,

4.2
Stockholmsregionens allmänflygutredning

4.2.1
Inledning

Stockholmsregionens allmänflygutredning (SAU)
konstaterar alt utredningens uppgift äratt behandla frågan om allmänfiygets
framtida lokalisering i Stockholmsregionen, Enligt de ursprungliga direktiven
skulle nuvarande allmänflygverksamhet på Bromma flygplats flyttas bort. Enligt
de tilläggsdirektiv som meddelades i november 1976 skulle också undersökas
möjligheterna alt använda Bromma för allmänflyg. Utredningsarbetet har skett i
samråd med Brommautredningen,

SäU använder begreppel allmänflyg som en samlande
benämning på bruksflyg (inkl. laxiflyg och linjelaxi), skolflyg i
förvärvssyfte, luftfartsverksamhet av särskild art. skolflyg utan
förvärvssyfte och privatflyg.

I begreppet bruksflyg ingår enligt SAU - fömtom
taxi- och linjetaxiverksamhet - rundflyg, jordbmksflyg, målflyg. ambulans- och
räddningsflyg, fotoflyg. reklamflyg, mätnings- och inspektionsflyg saml
flygverksamhet omfattande traflk- och skogsbrandbevakning,

Skolflyg i förvärvssyfte omfattar gmndläggande
flygutbildning, vidareulbildning för instrument- och mörkerflygbevis och
trafikflygarcertifikat samt periodisk flygträning för vidmakthållande av
certifikat.

Luftfartsverksamhet av särskild art omfatiar i
princip samma verksamhetsområden som bmksflyget med skillnaden att
verksamheien bedrivs ulan förvärvssyfte,

Skolflyg utan förvärvssyfte bedrivs huvudsakligen
inom landets ca 150 flygklubbar och avser främst grundläggande flygutbildning,
ulbildning för mörkerflygbevis samt segelflygning.

Privatflyg är en sammanfattande benämning för
affärsflyg, molorflygsport samt segelflyg, 1 begreppel privatflyg ingår även
flygklubbarnas verksamheter i vad avser skogsbrandbevakning, deltagande i
civilförsvarsövningar, flygspaning för räddningstjänst, målgång för
försvarsmakten samt kust- och skärgårdsövervakning.

6
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

ooooo ooooo ooooo oo rsi o oo \D O >r r o

8

o

8

o

8

O

O oo

Tios

Os

opaginerad Kontrollera mot PDF

-I- -1-

-f- -I- -I- -I- I

-I- -I-

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

o

O O r.j

o o

o o

oo

§§

O

8

O

o

oo

i

s

in

O

rsi

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

a oo c

- «

-1- -I-

rsj o

-I- I

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

8

8

rvj

8

8

oo

88

O O

§

vo

oo

vo

oo

VD

OO

rsi

rs)

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

-I- -I-

ON TJ- .o Tt- -I- -I- -I- -1- -I-

-I- -I-

opaginerad Kontrollera mot PDF

T

O

o oo

o o

8

rsi

t

o

o

O

o

in

o

rsj rsi

vo

oo

rn

OO

opaginerad Kontrollera mot PDF

«

ov Tt + + +

rN
-(- -1-

opaginerad Kontrollera mot PDF

OOO OOO

oo o o

rsi OO

oo r- rsj

O O

o o

rsi oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

o

H '

00

1

Ö O

c:

1.-

00

s'

Q

X

s

"5.

x '
(2

>

O

rt

t

s*

ca
> ==

,

1

h-

HO

CL

c/1

E

C/3

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 83

Enligt SAU är jordbruksflyget, taxi- och
linjetaxiverksamheten samt affärsflyget av stor betydelse för det svenska
näringslivet.

Av totalt ca 1 100 flygplan inom allmänflyget
förfogar fem företag som utövar jordbruksflyg över ett 50-ial
specialkonstruerade flygplan, ett 50-tal taxiflygföretag har ca 200 flygplan
samt ett 90-tal affärsföretag äger ca 200 flygplan.

Taxiflygets fasta linjenät omfattar förbindelser
mellan å ena sidan Stockholm och å andra sidan Anderstorp. Emmaboda. Feringe,
Hudiksvall, Lidköping. Oskarshamn. Trollhättan samt Västervik, Dessutom finns
taxifiygförbindelser upprättade mellan Göteborg-Malmö och Göteborg-Ronneby-Kalmar
samt mellan Umeå-Lycksele och Vilhelmina.

Med ledning av tillgängligt statistiskt underlag
har SAU kartlagt den hittillsvarande ulvecklingen inom allmänfiyget i landet
och inom Stockholmsregionen samt utarbetat prognoser för perioden fram till år
2000,

Trafikutvecklingen i landet inom allmänfiygets
olika verksamhetsområden under perioden 1961-1975 redovisas på sid. 82,

Privat- och skolfiyget svarade således år 1975 för
69 96 av antalet fiygplansrörelser med allmänfiyg i landel. Motsvarande andelar
för taxi- och affärsfiyg var 12 % och för övrigt bruksflyg 19 96, Utvecklingen
under 1960-lalet och början av 1970-talet har varil olika inom skilda delarav
allmänflygverksamheten. Taxiflyget har årligen ökat i antal passagerare med
nära 30 96 och med 10-20 96 i antal flygplansrörelser. Affärsflygets ökning
Jnar varit något lägre än taxiflygets. Övrigt bruksflyg ökade myckel svagt
under slutet av 1960-talet och minskade något under början av 1970-talet,
Privatflyget har sedan mitten av 1960-talet ökat med 2-6 96 årligen med
undanlag för smärre tillbakagångar åren 1971 och 1974, Skolflyget slutligen
ökade svagt från år 1967 till år 1970 och har därefter minskat fram till år
1975.

Under perioden 1967-1975 svarade Stockholmsregionen
för en tämligen konstant andel av allmänflygets totala antal flygplansrörelser
i landet. Regionens andel av landets totala antal flygplansrörelser med
allmänflyg uppgick år 1975 lill totalt 16-17 %. 1 Stockholmsregionen svarar
bruksflyget f n, för ca 20 % av det totala antalet flygplansrörelser.
Huvuddelen av laxiflyget opererar på Bromma flygplats. Allmänflygets fördelning
på flygplatser inom Stockholmsregionen år 1975 framgår av tablå på sid. 84,

Antalet flygplansrörelser med allmänflyg under år
1975 ökade från år 1974 med ca 10 % vid Stockholmsregionens flygplatser,
Traflken på Artanda och Bromma svarar för den största andelen, ca 65 % av den
totala ökningen. Antalet allmänflygplan vid Stockholmsregionens flygplatser
uppgick vid årsskiftet 1975/76 till drygt 200. Äv dessa var ca 175 baserade på
Bromma flygplats.

Med utgångspunkt från det statistiska undertagel
har SAU utarbetat prognoser över allmänflygels utveckling i landel och i
Stockholmsregionen för perioden fram till år 2000,

Den
genomsnittliga årliga tillväxttakten för landets allmänflyg var

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå över allmänflygets fördelning på flygplatser inom
Stockholmsregionen år 1975; flygplansrörelser i 1000-tal.

Flygplats

Bruksflyg

Privatflyg

inkl,

affärsfiyg

Skolflyg

Summa

Arlanda

4,8

4,0

13.0

21.0

Barkarby

-

2.5

16,4

19.0

Bromma

28.5

32.0

23.0

83.5

Norrtälje

0,5

3,5

4.5

8.5

Skarpnäck

10,0

-

-

10.0

Skå-Edeby

-

15,0

48,0

63.0

Tullinge
F 18

-

2.5

-

2,5

Vängsö

5,5

3.7

3,8

13.0

Totalt

48,5

63.2

108.8

220,5

1961-1970 ca 10,5 96. Några nytillkommande
verksamhetsgrenar för allmänflygel inryms inte i SAU:s prognos. I SAU:s
prognos över allmänflygels ulveckling inom Stockholmsregionen antas att
regionens andel av landets allmänflygverksamhet är oförändrad. Förväntat antal
flygplansrörelser framgår av följande tablå.

Tablå
över allmänflygets utveckling i Stockholmsregionen åren 1974-2000; 1000-tal
flygplansrörelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Trafikslag

1974
1975

1980

1990

2000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Faktiskt Min Max Min Max Min Max

utfall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totalt

38

55

55

75

75

95

Bruksflyg 43

Privatflyg (inkl, affärs-flyg) Skolflyg

65

57 100

63 109

70 125

75 135

85 145

95 170

95 160

115 205

200

220

250

265

295

340

330

415

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antalet allmänflygplan vid
Stockholmsregionens flygplatser förväntas öka från drygl 200 vid årsskiftet
1975/76 till 220-235 år 1980. till 260-300 år 1990 och till 270-320 år 2000.

Antalet passagerare med taxi- och
affärsflyg vid Stockholmsregionens flygplatser beräknas år 1975 ha uppgått till
ca 75 000. År 1980 uppskattar SAU antalet passagerare till ca 100 000, år 1990
till ca 175 000 och år 2000 till ca 250 000. Utvecklingen av passagerarlrafiken
är delvis beroende av allmänflygets framtida anslutning till linjefartens
trafiksystem.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 85

Den del av allmänfiyget som opererar under
inslmmenlväderförhållanden (IFR)uppgårtillca 18 % av fiygplansrörelserna med
allmänfiyg i Stockholmsregionen. Det totala antalet flygplansrörelser IFR
utgjorde ca 36 000 år 1974 och ca 41 000 år 1975, Andelen allmänflyg IFR
förväntas enligt SAU komma att öka.

SAU beräknar antalet IFR-flygrörelser år 1980 med
allmänflyg i Stockholmsregionen till 46 000-48 000. dvs. i genomsnitt 125-130
flygningar per dygn. Motsvarande siffror bedöms år 1990 till 59 000-76 000 per
år eller 160-205 per dygn samt år 2000 till 73 000-91 000 per år eller 200-250
per dygn,

4.2.2
AUmänJlyget på Bromina flygplats

På
Bromma förekommer enligt SAU följande allmänflygverksamhet:

O 11 bruksflygföretag använder Bromma som bas för
sin verksamhet - 9 bedriver taxiflyg. ett reklamflyg och ett uthyrning av
flygplan,

O
8 företag på Bromma bedriver verkstadsrörelse för allmänflygel,

O 8 flygskolor bedriver utbildningsverksamhet på
Bromma, varav 2 enbari meddelar teoriundervisning,

O
2 flygklubbar är baserade på Bromma,

O
2 flygföreningar disponerar hangarer vid flygplatsen.

Ett stort antal ytterligare företag, organisationer
och enskilda har flygplan baserade på Bromma. Flygplatsen utnyttjas också mera
frekvent av ett 30-tal bruksflygföretag och ett 40-lal affärsföretag med egna
flygplan samt av ett flertal internationella affärsförelag.

SAU:s undersökning rörande lokalbehovet förde
flygförelag, affärsförelag och organisationer som ulnyttjar Bromma flygplats
sammanfallas enligt följande:

O Ca 30 företag, organisationer och enskilda har
angett behov av ca 3 800 m kontor och lärosalar fördelat på 160 rumsenheter,

O ca 15 förelag har angeit behov av sammanlagt ca 9
300 m' hangarutrymmen,

O ett lO-tal företag har angetl behov av sammanlagt
ca I 800 m verkstadsutrymmen,

O ett 10-lal förelag har uppgett behov av
sammanlagt ca 1 500 m förrådsutrymmen.

Del sammanlagda behovei av lokaler för allmänflyget
på Bromma beräknas lill ca 18 700 m. Härtill kommer lokaler och utrymmen för
olika driftfunktioner som beräknals till totalt ca 2 100 m samt ett markområde
för bränsleförsörjning på ca 4 000 m-.

Antalet sysselsatta inom allmänflygverksamheten på
Bromma uppgår enligl SAU lill totalt ca 280 personer. Av dessa är ungefär 70
deltidsarbetande. Därtill kommer anställda inom flygplatsens driftfunktioner.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 86

4.2.3
Framtida behov av Jlygplaner för Stockholmsregionens allmänflyg

SAU framhålleratt flygplatsbehovet för
allmänflygverksamheten i Stockholmsregionen måste kopplas till
flygplatsbehovet för den totala flygverksamheten i regionen. Hänsyn måste därför
las lill den in-och utrikes reguljära luftfartens behov, Flygplalsbehoven
tillgodoses idag-bortsett från kompletterande mindre flygplatser som utnyttjas
av visst allmänflyg vid VFR-förhållanden - av de två iraflkflygplatserna
Arlanda och Bromma, Nuvarande flygverksamhet kan inte i sin helhet avvecklas
vid en av dessa flygplatser utan båda behövs från kapacitetssynpunkl. Om Bromma
läggs ner måste således en annan flygplats öppnas i stället.

SAU
behandlar främst frågan om hur allmänflygets flygplatsbehov i
Stockholmsregionen skall tillgodoses om ett sa m u t n y t tj a nde med en
trafikflygplats för inrikes reguljär luftfart inte kan komma till stånd.

Med stöd av de prognoser som SAU utarbetat rörande
allmänflygets ulveckling i Stockholmsregionen finner utredningen att taxi- och
affärsfiyget måsle ha lillgång till en trafikflygplats av klass 111-standard,
Behov av en sådan flygplats föreligger också för vissa delar av prival- och
skolflyget

SAU anser att banlängden vid en trafikflygplats för
enbart allmänflyg inte bör understiga en nominell längd av 1 500 m. En banlängd
av 1 500 m tillgodoser inte helt kraven för vissa flygplanstyper. SAU har dock
ansett del vara en rimlig avvägning mellan operativa krav samt investerings-
och driftkostnader att räkna med denna banlängd. För en tillfredsställande
regularitet skall trafikflygplatsen vara utrustad med belysnings- och instrumentlandningshjälpmedel
som medger traflk under instrumentväderförhållanden. Flygplatsen skall med
hänsyn till gällande bestämmelser och funktion som huvudflygplats för regionens
allmänflyg även kunna erbjuda service i form av flygtraflkledning, vädertjänst,
drivmedelstjänst, verkstadsservice, tull- och passfunktioner, brand- och
räddningstjänst samt organisation för drift och underhåll av byggnader, el-
och teletekniska anläggningar, fälthållning och bevakning m, m.
Trafikfiygplalsen bör åtminstone vara tillgänglig för trafik under tiden
06,00-22.00.

För skol- och privalfiygverksamheten behövs enligt
SAU förutom en trafikflygplats ett antal flygplatser av enklare slag för att
verksamheten skall kunna bedrivas rationellt.

SäU:s slutsats
är att ett system med en traflkflygplats av klass 111, dvs. en flygplats med
hög standard och som medger instrumenlflygning, kompletterad med ett antal flygplatser
av enklare slag (klass IV) för bl, a, allmänflygets skol- och
övningsverksamhet under visuella väderförhållanden tillgodoser allmänflygets
behov av flygplatser i Stockholmsregionen under överskådlig tid.

Det
system som SAU förordar tillgodoser enligt utredningen inte uttalade önskemål
om en fördelning av allmänflyget till flera flygplatser. Utredningen

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 87

anser
dock att kostnadsskäl samt luftrummets disposition och trafikavveck-lingsförhållanden
gör det nödvändigt att begränsa antalet trafikflygplatser i Stockholmsregionen,

De kriterier som SAU valt att lägga till grund för
bedömningen av möjliga alternativ för en trafikflygplats för allmänflyget är
förutom övriga förutsättningar rörande dimensionering och standard bl. a,
följande:

o
avstånd till Stockholms centmm och tillgänglighet från marktransporlsyn-

punkt, o bullerstörningar och andra miljöfaktorer
av skilda slag, O effekt på den näringsgeografiska balansen, o fiygsäkerhets-
och trafikavvecklingssynpunkter, o inverkan på områden av belydelse för landets
försvar, o markanvändning, O investerings- och driftkostnader, o tidpunkt för
fiygplatsens tagande i drift, o utvecklingsmöjligheter.

Efter en kartläggning av befintliga fiygplatser i
Stockholmsregionen med utgångspunkt från de kriterier som utredningen valt att
tillämpa anser SAU att Arianda, Norrtälje, Skarpnäck, Tullinge F 18 och Vängsö
inte kan komma i fråga som trafikflygplatser för allmänflyget.

Det avgörande skälet beträffande Arlanda är
kapacitets- och flygsäkerhets-konsekvenserna. Flygplatserna vid Norrtälje och
Vängsö är belägna på sådant avstånd från Stockholms centrala delar att de inle
bör byggas ut till trafikflygplatser. Förutsättningarna för en sådan utbyggnad
är f ö, begränsade med hänsyn till bebyggelse och terrängförhållanden.
Skarpnäck kan enligl SAU uteslutas som alternativ fören ny traflkflygplats.
Förutsättningar anses inte finnas för utbyggnad av fiygplatsen, Omfatiande
åtgärder erfordras för att Tullinge F 18 skall motsvara kraven för
trafikflygplats klass 111, Kostnaderna härför bedöms i stort sett bli lika
stora som investeringarna för en ny flygplats. En ombyggnad av Tullinge F 18
bedöms dessutom medföra att vissa militära anläggningar inte längre kan
användas. Vidare kommer omfattande sprängningsarbeten att begränsa
möjligheterna att utnyttja flygplatsen för militär flygverksamhet under en
eventuell utbyggnad.

De återstående lägen för en trafikflygplats för
Stockholmsregionens allmänflyg som behandlas av SAU är Barkarby (befintlig
krigsbas), Bromma (befintlig flygplats). Ekerö (ny flygplats), Skå-Edeby
(beflntlig flygplats), Tullinge/Getaren (ny flygplats), Täby (ny flygplats)
samt Ytierenhörna (ny flygplats). Enligt SAU:s mening framsiår Barkarby, Bromma
och Tullinge/Gelaren som huvudaliernativ bland nämnda alternativ,

Beiräffande en eventuell ny flygplats på Ekerö
anser SAU att en sådan med hänsyn till flygplatsens svåriillgängliga läge inte
kan förordas framför någol av de huvudalternativ som utredningen behandlat,

Möjlighelerna
att bygga ut den nuvarande flygplatsen vid Skå-Edeby till

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 88

trafikfiygplats
behandlas av utredningen som anser att hinder mol en utbyggnad av Skå-Edeby
inte föreligger med hänsyn till planerad markanvändning. Nuvarande
fiygplalsområde medger emellertid inte att en I 500 m lång bana anläggs. Vid
utbyggnad måste flygplatsområdet utvidgas varvid jordbruksmark tas i anspråk
och vägen mellan Skå och Svartsjö sannolikt läggas om. Ganska omfatiande
hinderröjningsåtgärder måste genomföras främst i inflygningsområdel öster om
flygplatsen,

SAU anser det i och för sig tekniskt möjligt att
bygga ut flygplatsen vid Skå-Edeby till en trafikflygplats för Stockholmsregionens
allmänflyg, SAU kan emellertid inte förorda att Skå-Edeby byggs ut till sådan
flygplats framför något av huvudalternativen. Flygplatsen bör behållas tills
vidare med nuvarande funktion. Med de begränsningar i flygplatsens utnyttjande
som nuvarande standard medför blir bullerstörningarna mycket begränsade.
Flygbullernivån 65 dB(Ä) berör inle några områden utanför flygplatsen.

Beträffande möjligheterna att anlägga en ny
trafikfiygplats vid Täby - ca 20 km från Stockholms centrum - anser uiredningen
mol bakgrund av egna och tidigare undersökningar rörande
trafikavvecklingsförhållandena all Täby med tvekan kan godtas om VFR-flygplats.
Närheten lill Arlanda och Bromma kräver god flygdisciplin och
navigeringsnoggrannhel. För instrument-flygverksamhet är Täbyflygplatsen
olämplig på grund av konflikter med Ar-landairafiken men också med
Brommatrafiken. SAU anser därför all Täby inte kan komma i fråga som
trafikflygplats för Stockholmsregionen.

I fråga om Ytterenhörnaallernativet anser SAU med
hänvisning lill att avståndet mellan Stockholm och del tänkta flygplatsläget är
ca 50 km all området inte kan anses ulgöra något lämpligt altemativ fören
trafikflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg,

4.2.4
Traflkflygplats på Barkarby

SAU konstaterar efter en omlättande inventering av
erforderliga åigärder beträffande mark, byggnader och övriga anläggningar vid
Barkarby flygplats alt en utbyggnad till traflkflygplats för
Stockholmsregionens allmänflyg är tekniskt möjlig. SAU har därefter undersökt
alternativets för- och nackdelar med tillämpning av de kriterier som
uiredningen vall för samtliga flyg-plalsaltemativ.

Vid användning av Barkarby för civil flygverksamhet
krävs enligt SAU relativt omfattande åtgärder såväl beträffande banor, plattor
och leknisk utrustning som beträffande byggnader. Ett stort antal beflntliga
byggnader på flygplatsen kan dock utnyttjas.. Restriktionerna beträffande
flygplatsens disposition pågrund av militär verksamhet medför dock att lokaler
och andra utrymmen inte kan utnyttjas på ell för civil verksamhet helt
rationellt sätt. Vidare krävs för bl. a, passageraravveckling, brand- och
räddningstjänst samt hangarverksamheter att nya lokaler uppförs.

Med
utgångspunkt från SÄU:s bedömning av erforderliga åtgärder för att

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 89

rusta
upp Barkarby till traflkflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg har
uiredningen beräknat alternativets investeringskostnader.

Samtliga anläggningar har dimensionerats med
ulgångspunkl från beräknad trafikomfaltning år 1985, Kostnaderna har beräknats
i prisläge januari 1977 och anges för två standardnivåer varvid den s, k,
miniminivån omfattar samtliga åtgärder som krävs för en trafiksäker anläggning
medan den s, k, medelnivån även omfattar vissa tilläggsinvesteringar som kan
lillkomma beroende på högre standardkrav.

Tablå
över investeringskostnaderna för Barkarby flygplats, milj. kr.

Miniminivå Medelnivå

Fällanläggningar

23.0

31,7

Byggnader
(flygplatsdrift)

3.6

4.6

Elektrotekniska
anläggningar

5.7

9,8

Teletekniska
anläggningar

11.7

13.2

Fordon
och maskiner

3.6

3.6

Aktiverad
ränta under byggnadstiden

4.0

6,0

Summa investeringar

51.6

68,9

Kostnader för fiygförelag, drivmedelsförelag m. fi.
tillkommer. Dessa kan beroende på standardkrav beräknas till 5-29 milj, kr.

Driftkostnaderna har beräknals med hänsyn lill
erforderlig bemanning vid flygplatsen - 64 anställda - saml till kostnader för
drift av tele- och elektroteknisk utrustning, fordon och maskiner m, m. Dessa
driftkostnader beräknar SAU till totalt ca 6,5 milj. kr, per år i 1977 års
prisnivå. De direkta driftkostnaderna beräknas vid sekelskiftet uppgå till 7,5
milj. kr, per år i fast pris. 1 driftkostnaderna ingår vissa avgifter till
försvaret för bansystem m. m.

För projektering, upphandling och produktion bedöms
totalt 2,5-3 år åtgå, varav drygt I år för projektering och upphandling.
Tidsåtgången är enligl SAU delvis beroende av beslutsiidpunklen efiersom två
beläggningssäsonger erfordras. Fattas beslut t. ex. under våren 1978 kan en
överflyttning av allmänflyget från Bromma till Barkarby ske tidigast hösten
1980.

Förutom erforderliga åigärder och
kostnadsberäkningar m, m, för Barkarby flygplats redovisar SAU med tillämpning
av trafikbullerulred-ningens metoder vilka konsekvenser som uppkommer med
avseende på flygbuller vid en förläggning av allmänflyg till Barkarby, SAU
konstaterar med utgångspunkt från beräknade flygbullernivåer i två trafikfall
att del i det trafikfall som avser endast allmänfiyg år 2000 finns ett fålal
lägenheter och boende innanför gränsen förflygbullemivå(FBN)65dB(Ä), Innanför
gränsen för FBN 55 dB (Ä) finns totalt ca 40 lägenheter och ett 100-tal boende.
Av dessa kan enligl trafikbullerulredningen ett 30-tal beräknas uppleva flygbullrel
som mycket störande. Innanför FBN 65 dB(Ä) finns f n, inga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 91

tillgodose
allmänfiygets behov fram till år 2000, dvs. när trafikavvecklings-kapaciteten
bedöms vara fullt utnyttjad,

SÄU har bedömt de tekniska förutsättningarna för
att i framtiden använda Bromma för allmänfiyg som mycket goda och har därför
klarlagt olika för-och nackdelar med tillämpning av samma kriterier som för
övriga fiygplals-alternativ.

Utredningen påtalar att i del avtal som träffades
mellan staten och Stockholms stad år 1946 och som kompletterades år 1951 ingår
bl, a. bestämmelser som begränsar byggnadsrätten uianför Bromma fiygplals för
att undvika flyghinder. Det område inom vilket byggnadsrätlen begränsats i
avtalet överensstämmer inte hell med de normer som nu gäller. Avtalet och nya
hinderbegränsningsområden enligt nu gällande bestämmelser berör, utöver områden
inom Stockholms kommun, även områden inom Solna och Sundbybergs kommuner.
Förhållandena måsle enligt SAU iakttas vid fortsatt fiygverksamhel på Bromma,

Vid användning av Bromma för endast allmänfiyg har
SAU undersökt vilka åigärder som krävs för att fiygplatsen skall uppfylla
gällande normer för trafikfiygplats av klass III, Relativt omfattande åtgärder
krävs på banor, laxibanor och angränsande fällytor. Vidare erfordras vissa
åtgärder beträffande hinderfriheten i infiygningsområdena samt
anpassningsåtgärder på bansystemet med avseende på den tekniska utrustningen,
SAU bedömer att markbehovet för att tillgodose endasl allmänfiygverksamhetens
krav uppgår lill ca 110-120 ha för beräknad trafikvolym år 2000,

Äv det nuvarande byggnadsbeståndet bedöms att
endast en av de befintliga hangarerna och den byggnad som f n, utnyttjas som
passagerarterminal bör användas. För brand- och räddningstjänsten och
allmänfiygets hangar- och verkstadsverksamheter bör nya byggnader uppföras.
Dessutom bedömer SAU att en ny passagerarterminal bör anläggas.

Samtliga
anläggningar har dimensionerats med utgångspunkt från beräknad trafikvolym år
1985. Kostnaderna har beräknats i prisläge januari 1977 och anges för två
standardnivåer varvid den s. k. miniminivån omfattar samtliga åtgärder som
bedömts erforderliga för en trafiksäker anläggning medan den s, k, medelnivån
även omfattar vissa tilläggsinvesteringar som kan tillkomma beroende på högre
standardkrav.

Med dessa utgångspunkter beräknar SAU
investeringskostnaderna på Bromma enligt tablå på sid. 92,

Utöver redovisade kostnader tillkommer
investeringar för flygföretag, bränsleföretag m, fl. Dessa kostnader kan beroende
på standardkrav beräknas till 4-22 milj, kr,

D
rif t k os t n ad e rn a för Bromma flygplats har beräknats med utgångspunkt
från SAU:s bemanningsplan - 64 anställda - saml från erfarenhetsvärden för
tele- och elektroteknisk utrusining, fordon, maskiner saml energiförbrukning m,
m. Med ledning härav beräknas de årliga direkla driftkostnaderna till 6,0 milj,
kr, i 1977 års prisnivå, Kostnadema beräknas vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 90

arbetsplatser
och planer finns inte heller på utbyggnad av sådana,

1 del trafikfall som gäller befintlig militär
fiygverksamhet och tillkommande allmänflyg finns ca 80 lägenheter med
sammanlagt drygt 200 boende inom gränsen för FBN 65 dB(Ä), Mellan FBN 55 och 65
dB (A) finns lotail ca 1950 lägenheter med sammanlagt 5 840 boende. Genom
tillkommande bostadsbebyggelse i Äkalla-Husbyområdena beräknas efter år 1978
ytterligare ca I 100 lägenheter med sammanlagt 2 750 boende komma alt ligga mellan
flygbullernivåerna 55 och 65 dB(A),

Efter utbyggnad av Akalla-Husbyområdena kan totalt
ca I 100 personer komma alt uppleva flygbullret som myckel störande. Sammanlagt
finns ca 120 arbetsplatser innanför flygbullernivå 55 dB(A). Inom ett planerat
arbetsområde i Åkalla väntas ytterligare ca 400 arbetsplatser tillkomma omkring
år 1980, varav ca 100 arbetsplatser med inte bullrande verksamhel.

Av det angivna antalet boende, sysselsatta och
mycket störda är huvuddelen redan i dag berörda av flygbuller från militär
övningsverksamhet. Endast få personer dämiöver påverkas enligt
traflkbullerutredningens beräkningsmetoder av flygbuller om allmänflyget
föriäggs till Barkarby.

Vid bedömning av trafikavvecklingsförhållandena för
allmänflyg - IFR på Barkarby - finner SAU alt trafiken till och från Barkarby
och lill Arianda kommer att bli utsatt för höjdrestriktioner och
fiygvägsför-längningar jämfört med optimala förhållanden. Betydande
kapacitetsnedgång befaras med anledning härav. Vidare bedöms erforderliga restriktioner
medföra mindre tillfredsställande förhållanden beträffande
trafikavveck-lingssystemels funktion, kapacitet och säkerhet. Utbyggnaden av en
tredje bana på Artanda kommer enligt SAU alt ytterligare försvåra trafikavvecklingen
på Barkarby. De begränsade trafikawecklingsmöjligheterna bedöms komma alt
ytterligare försvåras i takt med trafikens tillväxt.

4,2,5
Trajikflygplais på Bromina

SAU anser att Bromma flygplats i framtiden kan
användas som trafikflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg. Relativt
omfatiande åigärder behöver dock vidlas för att flygplatsen skall fylla moderna
krav. Detta gäller främst bansystemet.

Två alternativa standardnivåer kan väljas. 1 den
ena behålls flygplatsens nuvarande ivärbana (05/23) för trafik med i huvudsak
lätta enmotoriga flygplan, I den andra stängs tvärbanan och endast nuvarande
huvudbana (12/ 30) används för start och landning,

SAU har vid undersökning av olika möjligheter att
disponera nuvarande flygplatsområde funnit att vid fortsatt användning av
Bromma för allmänflyg kan nuvarande stationsbyggnad och befintlig hangar
utnyttjas. Slutlig disponering av området kan ske enligl flera alternativ, SAU
har valt att redovisa ett av dessa som gör det möjligt att inom angivna
begränsningar

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 92

Tablå
över investeringskostnaderna på Bromma flygplats, milj. kr.

Miniminivå

Medelnivå

Fältanläggningar

35.2

38.7

Byggnader
(flygplatsdrift)

7.3

7.3

Elektrotekniska
anläggningar

1.5

3.0

Teletekniska
anläggningar

4,0

7,0

Fordon
och maskiner

3.6

3,6

.Aktiverad
ränta under bygg-

nadstiden

5.0

6,0

Summa
investeringar

56,6

65.6

sekelskiftet
ha ökat lill ca 7,0 milj, kr, per år i fast pris.

För upprustning av Bromma bedöms all en tid av
2,5-3 år åtgår, varav för projektering och upphandling I 1/4 år och för
produktion I 3/4 år. Två beläggningssäsonger erfordras. Om linjefarten flyttas
kan arbetena enligt SAU genomföras samtidigt som ivärbanan utnyttjas för
flygtrafik. Den del av allmänfiyget som inte kan operera på tvärbanan bedöms
dock behöva lämna Bromma under en kortare period.

Förutom erforderliga åigärder och
kostnadsberäkningar m, m, för Bromma fiygplats redovisar SAU med tillämpning av
irafikbullemtredningens metoder vilka konsekvenser som uppkommer med avseende
på fiygbuller om endast allmänfiyget trafikerar Bromma. SAU konstaterar med
utgångspunkt från beräknade flygbullernivåer för allmänfiygets trafikvolym år
2000 att det i de två irafikfallen inte finns några bostadslägenheter innanför
gränsen för fiygbullernivå 65 dB(A),

Mellan gränsen lör FBN 60 och 65 dB(A) berörs ett
antal villafastigheter i det nordligaste området vid Bromma kyrka. Ett flertal
småhusområden vid Bromma kyrka. Eneby. Sundby och inom de södra delama av
Flysta är belägna mellan gränserna för FBN 55 och 65dB(A), 1 övrigt berörs
industriområden i Ulvsunda samt vissa hyresfastigheter i Johannesfred av
flygbuller, moisvarande 60-65 dlKA) i Ulvsundaområdet och 55-60 dB(A) i Johannesfred,

Mellan FBN 55 och 65dB (A) finns i det mest
sannolika irafikfallet ca 700 bostadslägenheter med sammanlagt ungefär 2 500
boende. Av dessa kan med tillämpning av trafikbullerutredningens sociologiska
undersökningar ca 300 personer anlas uppleva bullret som mycket störande, 600-1
000 personer är sysselsatta vid arbetsplatser belägna mellan 55 och 65 dB(Ä),

Enligt fastställda planer finns mellan gränsen för
FBN 55 och 65 dB(Ä) outnyttjad byggnadsrätt föryitertigareeit hus vid Bromma
kyrka. Två förslag till stadsplaner för utbyggnad av sammanlagt ytterligare ca
200 lägenheter i Sundby har inkommil men ännu inte fastställts. Planområdena är
belägna mellan FBN 55 och 60 dB(A), Planerad utbyggnad av Minnebergsområdel

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 93

kommer
inte att påverkas av fiygbullerstömingar över FBN 55 dB(A),

SAU finner beiräffande
trafikavvecklingsförhållandena på Bromma att en fortsatt användning av
flygplatsen för enbart allmänflyg inte nämnvärt kommer att förändra den
nuvarande situationen i Stockholmsregionen. Uiredningen framhåller att Bromma i
detta hänseende i avgörande grad är bättre än Barkarby,

4,2.6
Traflkjlygplats vid TiUlinge t Getaren

SAU har studerat möjligheterna att förlägga en ny
flygplats för Stockholmsregionens allmänflyg till Tullinge/Gelaren, Del tänkta
läget fören ny flygplats skiljer sig något från vad tidigare utredningar
föreslagit. Detta beror främst på skilda bedömningar av framlida banlängdsbehov
och inplacering i terrängen.

Utredningen framhåller vidare att eftersom
Tullinge/Gelaren måste anses som den bästa platsen för en ny flygplats för
tyngre luftfart inom Stockholmsregionen bör en allmänflygplals där utformas så
att den medger framtida utbyggnad till klass 1 flygplats, SAU har därför ansett
det motiverat att inte bara undersöka kostnadema fören allmänflygplals utan
också fören sådan flygplats med framtida utbyggnadsmöjligheter. Med anledning
härav redovisar utredningen fyra olika flygplatslägen och beräknade schakt- och
terrasseringsvolymer för vart och ett av dessa alternativ.

Kostnadsberäkningar redovisas för en
allmänflygplats med I 500 m bana och stationsområde där banan blir en del av
taxibanan om flygplatsen byggs ut genom att en 2 200-2 800 m lång rullbana
anläggs vid sidan av allmänflygbanan.

Med utgångspunkt från flygplatsens tänkta placering
och de standardkrav som gäller för en trafikflygplats av klass lll-slandard har
SAU beräknat investeringskostnaderna för en ny allmänflygplals vid Tullinge/
Getaren,

Beräkningarna baseras på förväntad trafikvolym år
1985 och anges i prisläge januari 1977, Kostnaderna anges för två nivåer varvid
den s. k, miniminivån omfattar samtliga investeringar för alt en trafiksäker
anläggning skall erhållas medan den s, k, medelnivån även omfattar vissa
tilläggsinvesteringar som kan komma all erfordras beroende på högre
standardkrav.

Till de i tablån på sid. 94 redovisade kostnaderna
kommer enligt SAU kostnader för tillfartsväg och flyttning av befintlig
kraftledning -ca 11 milj, kr. För flygföreiagen m. fl, har
investeringskostnader för byggnader m, m, uppskattals till ca 29 milj, kr.

Driftkostnaderna för Tullinge/Gelaren har beräknats
med utgångspunkt från 64 anställda och från erfarenhetsmässiga kostnader för
tele- och elektroteknisk utrusining, fordon och maskiner, energiförbrukning m,
m. De direkta driftkostnaderna har beräknats lill 6.0 milj, kr. per år i 1977
års

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 94

Tablå
över investeringsutgifterna för en flygplats vid Tullinge/Getaren, milj. kr.

Miniminivå

Medelnivå

Fältanläggningar

119.5

121,5

Byggnader
(flygplatsdrift)

8.3

8,3

Elektrotekniska
anlägg-

ningar

16.3

16,3

Teletekniska
anläggningar

15,2

18.6

Fordon
och maskiner

3.6

3,6

Aktiverad
ränta under

byggnadstiden

32,0

33,0

Summa investeringar

194.9

202,3

prisnivå.
Driftkostnaderna beräknas vid sekelskiftet ha ökal till ca 7.0 milj, kr, per år
i fast pris.

Tidsåtgången för att anlägga en ny trafikfiygplats
för Stockholmsregionens allmänflyg vid Tullinge/Getaren uppskattas av SAU till
totalt ca 5 år varav för projektering och upphandling ca 2 år. Fattas beslut
att anlägga flygplatsen under våren 1978 bedömer SAU att den kan vara
färdigställd under år 1983.

Utöver investerings- och driftkostnader m. m,
redovisar SAU resultaten från genomförda flygbuller beräk ni ngar för en ny
traflkflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg förlagd till
Tullinge/Getaren, Beräkningarna, som grundats på traflkbullerutredningens
förslag, avser Ivå trafikfall. Båda trafikfallen avser allmänflygets förväntade
traflkvolym år 2000. Vidare har särskilda beräkningar utförts för att belysa
konsekvenserna av förändringar i nuvarande flygvägssysiem vid den militära
flygplatsen Tullinge F18,

Resultaten från dessa beräkningar visar enligt SAU
att det innanför gränsen för FBN 65 dB(A) för en ny allmän flygplats i
Tullinge/Gelaren inte finns några bostadslägenheter, I området mellan FBN 55
och 65 dB (A) ligger i det ena trafikfallet sammanlagt 26 permanenta bostadslägenheter
och 7 fritidshus- Antalet fast bosatta uppskattas till 50-100 personer. Med
ledning av trafikbullerutredningens sociologiska undersökningar antar SAU att
ett I O-tal av dessa kan uppleva fiygbullrel som mycket störande, I det andra
irafikfallet finns mellan gränsen för FBN 55 och 65 dB (A) totalt ett 40-tal
fast bosatta. Av dessa anlas att mindre än 10 kan komma att bli mycket störda
av flygbuller.

Till följd av att flygvägarna för militär trafik
vid Tullinge F 18 måste läggas om kommer bullersituationen vid Tullinge F 18
att ändras. Genom denna förändring kommer mellan gränsen för FBN 55 och 65 dB
(A) 35 permanenta bostadslägenheter och 47 fritidshus att drabbas av ökat
buller, varav 38 fritidshus är belägna intill gränsen för FBN 55 dB (A), Förändringarna
för de sistnämnda blir enligt SAU knappast märkbar. Tre permanenta bostadslägenheter
tår minskat flygbuller på grund av ändrade militära flygvägar. Inom

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 95

de
områden som utsätts för ökat flygbuller på grund av ändrade flygvägar finns ell
lOO-tal fast bosatta personer. Ett 20-tal kan komma alt uppleva fiygbullret som
myckel störande.

Det ytterligare antal människor som vid
lokalisering av en trafikflygplats för allmänflyget till Tullinge/Getaren kan
komma att uppleva flygbullret som myckel störande uppgår enligt SAU till totalt
ett 20-tal. Därtill kommer ett antal bosatta i fritidshus.

Som en förutsättning för att acceptabla
trafikavvecklings fö rhål-landen skall erhållas vid en ny flygplats vid
Tullinge/Gelaren anger SAU att stora delar av det militära restriktionsområdel
R 21 i Stockholms södra skärgård måste upplåtas för civil trafik, SAU anser all
kostnaderna för en sådan ålgärd kan uppgå till belydande summor. Storleken av
dessa investeringar har dock inte kunnat uppskattas,

Uiredningen anser sig inte kunna göra den avvägning
som krävs mellan, å ena sidan, angelägenheten av att föriägga en ny civil
fiygplats lill Tullingeområdet och, å andra sidan, de konsekvenser som en
sådan medför för försvaret.

4.2.7
Utredningens saminanfaitande ekonomiska bedömningar

Utredningen har med tillämpning av beräknade
investerings- och driftkostnader för de tre behandlade huvudalternativen till
trafikflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg upprättat flygplatskalkyler.
SAU redovisar dessutom vissa synpunkler på de samhällsekonomiska konsekvenserna
i anslutning till flygplatsfrågan.

SAU har utarbetat sin flygplalskalkyl enligt den
praxis som tillämpas av luftfartsverket, 1 kalkylen ingår en redovisning av
kostnaderna för investeringar i anläggningar på flygplatsen, driftkostnader,
intäkter och resultatbedömning, Investeringama omfattar inte markvärde och
inte heller anslutningsvägar, kostnader för enskild etablering och restidsvärden
m, m.

Den ekonomiska bedömningen har genomförts i
prisläge den I januari 1977 och statens normalränta har använts-f n. 8 96.
Kalkylen har grundats på den längsta avskrivningstid som tillämpas, nämligen 40
år för byggnader och fältanläggningar. Enligt SAU måste dock för en så lång
kalkylperiod antagandena bli mycket schematiska mot slutet av perioden. Fram
lill år 2000 vänlas trafiken utvecklas enligt utredningens prognoser.

1 samtliga altemativ har antagits att
trafikflygplatsen omedelbart byggs ut till full kapacitet. Detta innebäratt
alternativen Barkarby och Bromma, vilka byggs ut från befintliga flygplatser, i
kalkylen fått för höga kostnaderom de i stället byggs ut i etapper.

Intäkterna vid en allmänflygplats baseras på den
flygplatstaxa som rekommenderas av kommunförbundet för de kommunala
flygplatserna i landel. Storleken av intäkterna har beräknats under antagande
alt 50 eller 100 % av den förväntade framlida linjetaxiverksamheten bedrivs vid
allmän-

s. 96 Kontrollera mot PDF

flygplatsen.
Vidare har nuvärdet av intäkter och utgifter under flygplaisal-ternativens
ekonomiska livslängd - 40 är - beräknats.

Tablå
över flygplatsalternativens ekonomiska resultat.

Bromma

Barkarby

Tullinge/Getaren

Min

Medel

Min

Medel

Min

Medel

(milj kr)

(milj
kr)

(milj
kr)

(milj
kr)

(milj
kr)

(milj
kr)

Investeringar:
Avskriv-

nings-

tider

Fältanläggningar
(40 år)

35,2

38,7

22,0

31,7

119,5

122,5

Byggnader
(40 år)

7,3

7,3

3,6

4,6

8,3

8.3

Elektrotekniska

anfäggningar (20 år)

1.5

3,0

5,7

9,8

16,3

16,3

Teletekniska

anläggningar (12 år)

4,0

7.0

11,7

13,2

15.2

18,6

Fordon
( 8 år)

3,6

3,6

3.6

3,6

3.6

3,6

Aktiverad
ränta under

byggtiden

5.0

6.0

4,0

6.0

32.0

33,0

Totalt
(avrundat)

57

66

52

69

195

202

Värde
nuvarande anlägg-

ningar

8.0

8.0

-

-

-

-

Kapitalkostnader
per år

6.0

7,0

5,5

7,1

18,0

18.9

Driftkostnader

Invigningsåret

6.0

6.0

6,5

6.5

6,0

6,0

Sekelskiftet

7,0

7,0

7,5

7,5

7,0

7,0

Intäkter
100 resp. 50 %

linjelaxi)

Invigningsårel

1,5-2.1

1,5-2,1

1,5-2,1

1.5-2.1

1.5-2.1

1,5-2.1

Sekelskiftet

3,2.7

3,2--l,7

3.2,7

3.2-4,7

3.2-1,7

3,2,7

Nuvärde:

Driftresultat

(negativt)

(100 resp. 50'),', linje-

taxi)

32-t6

326

326

326

326

326

Totalt
negativt nuvärde:

(Driftresultat.
in-

vesteringar
och nu-

varande
anläggningar.

100
resp. 50 % linje-

taxi)

97-111

106-120

90-104

107-121

227-241

234-248

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 97

Investeringskostnaderna för enskilda intressenter,
t. ex. flygförelag, beräknas av SAU enligt följande:

Milj,
kr, Barkarby Bromma Tullinge/Getaren

Enskilda
intressenter 5-29 4-22 29

Helt nya anläggningar har kostnadsberäknats till 29
milj, kr. I Barkarby-och Brommaalternativen kan kostnaderna reduceras kraftigl
om befintliga anläggningar utnyttjas.

För att full kostnadstäckning skall erhållas vid en
trafikflygplats för endast allmänflyg krävs följande höjningar av de nuvarande
flygplatstaxoma om ett balanserat driftresultat skall uppnås vid fullt
kapacitetsutnyttjande.

50
% linje- 100 % linje

taxi på allmän- laxi på allmän-

flygplatsen flygplatsen

Driftkostnader 2 1,4

Drift- och kapitalkostnader

Bromma,
Barkarby 4 2,5

Tullinge/Gelaren 7 4,5

SÄU framhåller vidare att ett centralare
flygplatsläge medför mindre tidsföriust för passagerarna. I SÄU:s beräkning har
antagits att tidsvinsten för resa via Barkarby jämfört med Tullinge/Gelaren är
i genomsnitt 10 min. per och via Bromma jämfört med Tullinge/Getaren 20 min.
Eftersom huvuddelen resor är tjänsteresor har SÄU utgått från ett tidsvärde av
80 kr/tim.

Med denna utgångspunkt uppgår tidsvärdedifferensen
mellan Barkarby, Bromma och Tullinge/Gelaren till följande:

Tidvärde
diskon- Barkarby Bromma Tullinge/Getaren

terat
till nuvärde, milj. kr,

Tidsvärdedifferens - 15 -
30 O

SAU behandlar även frågan om markvärdet vid de
olika flygplatsalternativen och anser att stora skillnader föreligger mellan
Barkarby, Bromma och Tullinge/Gelaren, Den från samhällsekonomiska synpunkter
minsl värdefulla marken torde vara Tullinge/Getaren, den därnäst Barkarby och
den mest värdefulla marken Bromma. SAU har inte angett föreliggande skillnader
beloppsmässigt men anser att dessa, beroende på olika värderingar, kan

7
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr29

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 98

uppgå
till så betydande summor att redovisade nuvärdeskillnader utjämnas,

4.2.8
Utredningens sammanfattande bedömningar rörande trafikflygplats och andra
flygplatser för aUmänJlyg

Med ledning av de kriterier som SAU valt att
tillämpa vid värdering av olika alternativa lägen för en trafikfiygplats för
allmänflyget i Stockholmsregionen framhåller utredningen att redan nuvarande
trafikomfaltning gör del nödvändigt att allmänfiyget - utöver Arlanda - har
tillgång till en trafikflygplats av klass 111.

Kapacitets-
och säkerhetssynpunkter göi- att det enligt SäU:s
mening inte är möjligt att använda Arlanda som trafikfiygplats för
Stockholmsregionens allmänfiyg. En rad andra undersökta trafikfiygplatslägen
anses av olika skäl inte heller möjliga, Enligl SAU:s mening kan som trafikfiygplats
för Stockholmsregionens allmänflyg endast Barkarby, Bromma och Tullinge/
Getaren komma i fråga.

En trafikflygplats vid Tullinge/Gelaren medför
betydande investeringskostnader och leder lill höga driftunderskoit, Enligl
SAU är dessa skäl -oavsett konsekvenserna för försvaret m. m, - sådana, att SAU
inte anser sig kunna förorda Tullinge/Gelaren som trafikfiygplais för enbart
Stockholmsregionens allmänfiyg. Frågan kan komma i ett annat läge om även
linjefart blir föriagd dil.

SAU framhåller vidare att en trafikflygplats
förlagd till Barkarby medför stora problem för iraflkavvecklingen i
Stockholmsområdet, särskilt vad gäller trafiken till och från Artanda. Från
flygsäkerhelssynpunkt kan dessa problem på något längre sikt bli mycket svåra
alt bemästra. SAU anser sig därför inte kunna förorda Barkarby som
trafikflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg.

Enligt SAU återstår således inte något annat
alternativ än Bromma som lämpligt för att tillgodose behovet av trafikflygplats
för allmänflyget i Stockholmsregionen.

Den
uppmstning som behövs på Bromma, om flygplatsen fortsättningsvis skall vara
trafikflygplats för Stockholmsregionens allmänflyg, gör det nödvändigt att
finna särskilda lösningar för allmänfiyget under byggnadstiden. Dessa problem
kan enligt utredningen bemästras på olika sätt. Användning av Bromma även under
den relativt korta byggnadstiden eller flyttning av allmänflyget temporärt till
Artanda och Barkarby bör undersökas. SAU anser att en särskild arbetsgrupp bör
lä till uppgift att framlägga förslag i ämnet.

Förutom en trafikfiygplais behöver
Stockholmsregionens allmänfiyg enligl SAU ha tillgång till ett anlal
fiygplatser av enklare slag. Vid dessa, som främst är avsedda för skol- och
övningsverksamhel samt för fiygklubbarnas motor-och segelflyg, behövs endast
utmstning för flygning under visuella väder-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 99

förhållanden.
Bland flygplatser som uppfyller dessa krav är Norrtälje, Skarpnäck, Skå-Edeby
och Vängsö saml de militära flygplatserna Barkarby och Tullinge F 18, För
utvecklingen fram till sekelskiftet anser utredningen att ytterligare
bankapacilel kan behövas på grund av att vissa plalser svårligen kan användas
under vinterhalvåret. Behovei av flygplatser av enklare slag kan enligt SAU
tillgodoses genom att en krigsflygplats i Strängnäsområdet upplåts för civil
skol- och övningsverksamhet. Utredningen anser att även andra lösningar kan
komma ifråga. Om en flygplats för VFR-flygning anläggs vid Täby kan denna bli av
betydelse för allmänflyget. Detsamma gäller om flygplatsen i Ytierenhörna.
Enligt SäU:s mening föreligger
således inte några svårigheter att även på längre sikl tillgodose behovet av
enklare flygplatser för Stockholmsregionens allmänflyg.

4.2.9
Remissyttrandena

1 stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker
eller har inte något att erinra mol att allmän flyget är kvar på.Bromma.

Rikspolisstyrelsen framhåller att Bromma är ett
bättre alternativ för den egna helikopterverksamheten än Barkarby, även om denna
flygplats är acceptabel. ÖB har intet att erinra mot utredningens förslag att
Bromma behålls för allmänflyg. FFA konstaterar beträffande utredningens
prognoser och dess betydelse för kapaciteten att ett betydande antal av
allmänflygets flygplansrörelser redan i dag sker på andra flygplatser än
Bromma. En fortsatt expansion enligt SAU:s prognoser innebär att tillväxten
måste ske på andra flygplatser i regionen. Om denna utveckling är möjlig eller
ej i kombination med förväntad trafiktillväxt på Arlanda och Bromma synes
enligt FFÄ ofullständigt belyst bl. a. mot bakgmnd av alt samtliga flygplatsers
beroende till varandra vad gäller trafikavveckling och utnyttjande av
luftrummet i Stockholmsregionen måste beaktas vid varje delbeslut.

Försvarels fastigheisnämndhar intet att erinra mol
att Barkarby utnyttjas för allmänfiyg vad gäller de delar som f n. utnyttjas
som krigsbas under förutsättning alt oacceptabla bullerstörningar kan undvikas
för de kringboende. Det ankommer på fortifikationsförvaltningen och chefen för
fiygvapnei att utfärda erforderliga föreskrifter för allmänfiygverksamhet på
Barkarby. Försvarets fastighetsnämnd förklarar sig berett att - om sä är
önskvärt -medverka i frågan om upplåtelse av Slrängnäsbasen för allmänfiyget.

Postverket anser frågan om allmänfiygets
lokalisering vara av mindre betydelse för den egna verksamheten.

Statens vägverk delar SäU:s bedömning att det inte torde föreligga några problem
vad gäller vägtrafiken i de lokaliseringsalternativ som utredningen behandlat.
Bromma anses överlägset från tillgänglighelssynpunkt vilket enligt vägverket
lalar för att även allmänflyget bör behållas på Bromma.

SMHI har i stort setl inte något att erinra mot
ulredningens beskrivning av flygväderförhållandena vid de olika
lokaliseringsalternativen och de slut-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 100

satser
som dragits av dessa. Vid eventuell användning av Bromma för endast allmänflyg
bör en särskild arbetsgrupp - med företrädare för berörda intressenter -
tillsättas för all närmare klarlägga flygvädertjänstens organisation. SAU kan
enligt SMHI delvis ha underskattat personalbehoven för denna verksamhet.

Luftfartsverket - som i säkerhetsfrågorna hänvisar
till chefens för luftfartsinspektionen uttalanden - anser att SAU på ett
uttömmande sätl redovisat de frågor som sammanhänger med allmänflygets
lokalisering i Stockholmsregionen. Beträffande kapaciteten för allmänflyg på
Bromma ansluter sig luftfartsverket till de bedömningar som redovisats,
nämligen att vid ett samutnyttjande av Bromma för inrikeslrafik och allmänflyg
så måste delar av allmänflyget successivt lämna flygplatsen efter mitten av
1980-lalet, Frågan om huvudmannaskapet för allmänflyget bör enligt verket
närmare övervägas. Bedömningarna i huvudmannnaskapsfrågan är också beroende av
Brommas användning på längre sikt. En eventuell återflyttning av inrikestrafiken
kan underen mellanperiod motivera ett fortsatt statligt engagemang i
flygplatsen. Verket anser dock - med hänvisning till gällande trafikpolitiska fömtsättningar
- att ersättning tiör utgå för att täcka eventuella underskott om Bromma drivs
för endast allmänflyg.

Om all inrikestrafik permanent förläggs till
Arianda anser luftfartsverket att det enda naluriiga lokaliseringsalternativel
för allmänflyget är Bromma. Om Bromma utnyttjas för enbart allmänflyg bör
frågan om upprustning av flygplatsen med åtföljande investeringsbehov främst
ankomma på huvudmannen och allmänflygintressenterna alt avgöra. Bromma bör vid
användning för endast allmänflyg av ekonomiska och praktiska skäl upplåtas för
alla former av allmänflyg. Luftfartsverket delar också SAU:s uppfattning all
allmänflyget i Stockholmsregionen - förutom en trafikfiygplats - behöver ell
antal fiygplatser av enklare slag.

Chefen
för luftfartsinspektionen ansluler sig helt till den redovisning som SAU lämnal
beträffande olika åtgärder på de studerade fiygplatsallernativen samt den
slutsats som SAU dragit efter en genomgång av lokaliseringsalter-nalivens för-
och nackdelar, nämligen alt Bromma är den inom överskådlig tid enda tänkbara
trafikflygplatsen för Stockholmsregionens allmänflyg. Luftfarlsinspektionen
delar också SÄU:s bedömning att allmänflyget - vid sidan av en trafikfiygplais
- måste ha tillgång lill ett antal fiygplatser av enklare slag och understryker
särskilt vikten av detta konstaterande. Behovei avser såväl fiygplatser för
permanent basering som för lillfällig användning, t. ex. vid skolfiygning. Av
de fiygplatser som SAU redovisat bedöms endasl Barkarby, Norrtälje och
Skå-Edeby efter viss upprustning vara lämpliga för utökad allmänfiygverksamhet.
Härulöver kan även en ny flygplats vid Täby komma i fråga för traflk under
visuella väderförhållanden. Vidare framhålls att särskilda avtal bör upprättas
som tillförsäkrar allmänflyget tillgång till erforderiigt antal flygplatser av
enklare slag. Delta anses särskilt angelägel beträffande Barkarby där en
permanent basering av delar av allmänflyget bör

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 101

övervägas
i samband med en upprustning av Bromma. Vid planeringen av Barkarby bör beaktas
alt förelag, som efter år 1985 av kapaciteisskäl inte får plats på Bromma, kan
permanent etablera sig på Barkarby redan i samband med utflyttningen till följd
av Brommas upprustning.Behovet av tillgång till belagda banor bör med hänsyn
till den moderna flygmaterielens konstruktion och utrustning särskilt
uppmärksammas.

Som komplement till de flygplatser som förut nämnls
anser luftfarlsinspektionen att åigärder bör vidtas för att upplåta
krigsflygplatsen i Strängnäsområdet för civil övningsverksamhet.

Beträffande möjligheterna att i viss utsträckning
samutnyttja trafikflygplatser för allmänflyg och reguljär trafik delar
luftfarlsinspeklionen SAU:s uppfattning att detta kan ske, men att även andra
faktorer än prestandaskillnader - som främsl har betydelse för
trafikavveckling och kapacitet -påverkar dessa möjligheter. Bland de
faktorersom främsl berör säkerheten är skillnader i förarnas utbildning och
mtin, krav på kunnande i engelska och då speciellt vid en internalionell
flygplats, skillnader i flygregler och instrumentering saml risken för skador
på lätta flygplan genom luftströmmar från stora flygplan framför allt vid start
och landning.

Med hänsyn härtill anser luftfartsinspektionen -
liksom SAU - alt stora delar av allmänflygel inte kan utnyttja Arianda.

Luftfarlsinspektionen bilräder också SAU:s förslag
att en särskild arbetsgrupp bör tillsättas för att i samband med en
upprustning av Bromma flygplats närmare studera vilka åtgärder som därvid
erfordras för allmänflygel. Av särskild belydelse i detta sammanhang är
allmänflygets behov av underhållsresurser under ombyggnadsperioden saml frågan
om eventuell temporär föriäggning till annan flygplats.

SGI finner att de geotekniska förhållandena vad
gäller Bromma och Tullinge/Getaren beaktats i erforderlig utsträckning och att
ytterligare studier i dessa hänseenden vid övriga behandlade alternativ inte
torde påverka utredningens slutsatser.

/?/?Fanser alt taxorna för allmänflygel bör bli
föremål för översyn, varvid dessa starkare bör kopplas till allmänflygets
kapacitetsutnyttjande av flygplatser och trafikledningssystem.
Byggnadsstyrelsen pekar på alt om huvuddelen av allmänflyget även i framliden
skall samulnyttja Bromma med inrikeslraflken så bör beslul i dessa frågor
fattas så att eventuella investeringar för att temporärt förlägga allmänflyg
till Barkarby under en ombyggnad av Bromma planeras så att erforderliga
investeringar kan göras i de anläggningar som krävs för en permanent basering
av delar av allmänflyg på Barkarby efter mitten av 1980-talet.

Slatens naturvårdsverk, slatens planverk och
socialstyrelsen finner att del inle finns skäl att med hänsyn lill
miljöaspekterna ifrågasätta allmänflygverksamhet på Bromma. Statens
naturvårdsverk anser alt miljökonsekvenserna kan hållas inom rimliga gränser
genom reglering av verksamheten. Statens planverk anser dock att Bromma endast
bör komma i fråga för allmänflyg

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 102

under
förutsättning att inrikestrafiken stannar kvar på fiygplatsen. Om LIN flyttas
till Arianda bör den del av allmänflyget som opererar enligt
instrumenlflygreglerna också flyttas till Arianda och övrigt allmänflyg
hänvisas till Skå-Edeby. Barkarby bör inte komma i fråga mot bakgrund av all
planeringen av Järvafältets utbyggnad skett under antagandet att flygverksamheten
inte kommer att öka på Barkarby.

Så
gott som samtliga länsstyrelser anser att Bromma bör behållas för allmänflyg
eller har inte något all erinra mot detta. Länsstyrelsen i Stockholms län har
dock delvis en annan uppfattning och yrkar att en ny ulredning bör tillsättas
för all utreda den permanenta lokaliseringen av inrikestrafiken och allmänflyget
i Stockholmsregionen. De delar av allmänflyget som har karaktären av taxi- och
linjetaxiverksamhet börjämställas med inrikestrafiken och förläggas till
Arlanda. Övrigt allmänflyg bör under utredningstiden tillåtas på Bromma.
Länsstyrelsen anser vidare att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att
på lång sikt utnyttja Bromma för endast allmänflyg. Om Bromma läggs ner måste
beredskap finnas för en ny trafikflygplats för antingen enbari allmänflyg eller
allmänflyg jämle inrikesflyg. Vidare bör staten under utredningstiden behålla
det ekonomiska ansvaret för Bromma.

1 en reservation mol länsstyrelsens beslut
framhålls bl. a. att många skäl talar för att Bromma bör behållas för såväl
inrikestrafik som allmänfiyg. Om det inom de närmaste åren inle kan göras
sannolikt att LIN av bullerskäl kan återflyttas till Bromma inom 10-15 år bör
flygplatsen läggas ner och marken användas för andra ändamål. 1 så fall lår
övervägas att lokalisera allmänflygel till en flygplats, som när
kapacitetsproblem uppstår vid Arlanda, kan byggas ut lill trafikflygplats.
Tullinge/Getarenalternativet börda ytterligare klarläggas.

Stockholm
läns landsting redovisar i sitt yttrande i stort sell samma uppfattning som
länsslyrelsen i Stockholms län. Mot landstingets yttrande framförs reservation
i vilken understryks att den flygtekniska utvecklingen kan bli sådan att
inrikesflyget under 1980-talet kan trafikeras med betydligt tystare fiygplan än
dagens. Det är därför önskvärt alt bevara handlingsfriheten i Brommafrågan
några år. Allmänfiyget kan underdenna tid använda flygplatsen. I del
ijänsteutlåtande som utarbetats av berörda kontor inom landstinget och som
överlämnats för kännedom framhålls bl. a. osäkerheten beträffande den framtida
utvecklingen. Det konslaleras därvid att de två utvecklingsalternativ vars
resultat SAU redovisat inle haft betydelse för kapacitetsbehoven. Däremoi anses
det otillfredsställande att de faktorer som utredningen ansett kunna komma all
påverka allmänflygets framlida utveckling inte närmare analyserats. Kontoren
anser att en utbyggnad av Tullinge/Gelaren för endasl allmänflyg innebär
orimligt höga kostnader och alt ell bibehållande av Bromma som endasl
allmänflygplals skulle innebära ett alltför extensivt och exklusivt
markutnyttjande. Mot bakgrund av nuvarande ansvarsfördelning vad gäller
flygplatser för linjelrafik och allmän-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 103

fiyg
anser kontoren att landstinget borde uttala alt man inle är beredd att engagera
sig i en separat flygplats för allmänflyget. Kontoren -som förordar att Bromma
behålls för inrikestrafik och allmänflyg underen I O-I 5 års period samt att
investeringarna på flygplatsen begränsas -anserdet därför önskvärt att nu
aktuella åtgärder på flygplatsområdet kan utgöra ett led i en ulveckling mot
den situation som bedömd i ett längre lidsperspektiv kan te sig ändamålsenlig.
Ett flygplatssystem som består av två traflkfiygplalser med utbyggbar
kapacitetsreserv jämte ett antal mindre flygplatser för delar av allmänflyget
borde enligt kontoren innebära fördelar med hänsyn till såväl driftkostnader
och luflrumsdisposition som effekterna för markanvändningen och
markkommunikationssystemet. Enligt kontoren synes den enda möjligheten vara att
t, v. behålla Bromma och reservera Tullinge/Gelaren för eventuella behov på
längre sikl, I sammanhanget påpekas att det - med hänsyn till att flera
utredningar visal att det utöver Arianda och Bromma bara finns Tullinge/Getaren
all tillgå inom kortare avstånd till Stockholms city än Arianda - är en allvarlig
brist att möjligheterna att anlägga två parallella banor vid Tullinge/Gelaren
inie utretts vad gäller kapacitets- och säkerhetsaspekterna.

Beträffande SAU:s uttalande att ett system
bestående av två trafikflygplatser på något längre sikt kan komma att bli
otillräckligt för Stockholmsregionen anser kontoren alt om Tullinge/Gelaren -
med hänsyn till trafikavvecklingsförhållanden m, m. - kan byggas ul med två
banor, lorde en sådan flygplats tillsammans med Arlanda eventuellt komma att
vara tillräckligt.

Svenska kommunförbundet ansluter sig till SÄU:s
bedömning alt del inte finns något annat alternativ för allmänflyget än Bromma,
1 en reservation förordas att frågan om inrikestrafikens och allmänflygets
lokalisering bör prövas av en ny utredning.

Bland de kommuner som anser att en ny utredning bör
tillsättas äterflnns Botkyrka, Huddinge och Sundbyberg. Botkyrka kommun anser
att såväl Barkarby som Tullinge/Gelaren kan avföras som realistiska altemativ
för allmänflyget. Huddinge kommun anser att kommersiellt allmänflyg tillsammans
med inrikestrafiken bör föriäggas till Arianda medan man för övriga delar av
allmänfiyget bör söka en ny fiygplats, vilket enligl kommunen kan beräknas ske
lill måttliga kostnader. Mol dessa kommuners yitranden framförs reservationer
med yrkanden bl, a, om alt man borde uttalat att Bromma bör behållas för
inrikestrafik och allmänflyg,

Ekerö kommun noterar med tillfredsställelse att
Skå-Edeby avförts ur diskussionen som eventuell traflkflygplats för
Stockholmsregionen. Kommunen hänvisar även till tidigare yttrande över ULF av
vilket bl. a, framgår att man bestämt motsätter sig en utbyggnad av Skå-Edeby,
1 en reservation mot kommunens yttrande framhålls bl.a. att all trafik bör
förläggas lill Arlanda och att allmänflyget bör åläggas långtgående restriktioner.
Vidare krävs att flygplatsen vid Skå-Edeby skall läggas ner. Södertälje

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 104

kommun
anser att Tullinge/Getarenalternativet bör läggas till grund för fortsatta
undersökningar.

Järfälla
kommun framhåller att all flygverksamhet på Barkarby som inte sker inom den
militära flygverksamhetens fredstida ram bör avvecklas och att några
investeringar inte skall ske för civilflygets räkning på Barkarby. Bromma bör
t. v. användas för endast allmänflyg och ylmässigl begränsas och
iordningställas för denna verksamhet. En ny utredning bör tillsättas med
uppgift att utreda ett nytt lokaliseringsalternativ som kan tas i bmk när
Arlandas kapacitet blir otillräcklig. Denna flygplats bör planeras så alt allmänflyget
på sikt kan överföras från Bromma. Nuvarande taxi- och linjetaxiverksamhet på
Bromma bör lillsammans med inrikesflyget förläggas till Arianda.

Solleniuna kommun avstyrker aWa lösningar som
innebäratt någon form av flygverksamhet permanent eller tillfälligt baseras på
Barkarby med hänvisning lill de förutsättningar som gällt för bl. a.
utbyggnaden av Tureberg. Vid eventuella kapacitetsproblem på Bromma bör mera
perifera lägen kunna accepteras av t. ex. skolflyget. Kommunen lar i övrigt
inte ställning i lokaliseringsfrågan.

Stockholms kommun flnner att flygverksamhet som
innebär sanitär olägenhet ej kan accepteras på Bromma men att ett bibehållande
av allmänflyget t. v. kan övervägas. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande
bör kommunen inleda planering för alternativ markanvändning. Mol
kommunstyrelsens beslut anförs reservation i vilken bl. a. framförs att en
avveckling av flygverksamheten på Bromma är miljömässigt och samhällsekonomiskt
motiverad. Beträffande allmänflygel bör laxi- och linjetaxiverk-samheterna
förläggas till Arianda medan övrigt allmänflyg får acceptera mera perifera
lägen. Vid ärendets behandling i kommunfullmäktige, efter remisstidens utgång,
anslöt sig en majoritet till den tidigare reservationslinjen.

Haninge, Täby och Upplands-Bro kommuner anser att
Bromma bör behållas också för allmänflyget. Täby kommun anser att det
kapacitetstillskott som behövs om Bromma behålls kan tillskapas genom att en
allmänflygplats anläggs vid Täby. Denna bör då även medge instrumentflygning.

Norrtälje, Sigtuna och Upplands- Väsby kommuner tar
inte slällning i frågan om allmänflygets lokalisering. Sigtuna kommun anser sig
kunna acceptera flertalet av de förslag som SAU framfört under förutsättning
att rimliga ekonomiska och miljömässiga villkor kan uppfyllas.

Vaxholms kommun vidhåller de åsikter som framförts
lill SAU, nämligen att om Tullinge/Getaren byggs så krävs också en
allmänflygplats i de norra delarna av Stockholmsregionen.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund anser det nödvändigt att flygplatsbehoven för allmänflyget
kopplas samman med inrikestrafikens lokalisering. Bromma bedöms vara det enda
rimliga alternativet.

Swedair
AB, KSAK, LIN, SAS, Scanair, SSAO, Svenska allmänflygför-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 105

eningen,
Taxiflygjöretagens riksjörbund. Flygtekniska föreningen, TCO och Näringslivets
traflkdelegaiion anser samtliga att Bromma är det enda rimliga alternativet för
allmänfiyget. Swedair AB pekar på vikten av att vissa delar av allmänfiyget kan
operera på samma fiygplats som inrikestrafiken och framhåller att kostnaderna
för en renodlad allmänflygplats överstiger verksamhetens betalningsförmåga
medan allmänflygets kostnadsbelastning vid samlokalisering med inrikestrafiken
blir av marginell karaktär. Brommas utbyggnad bör planeras så att de
väsentligaste delarna av fiygtrafiken kan operera på flygplatsen under
ombyggnadsperioden. Detta bedöms möjligt åtminstone beträffande allmänflyget.
En temporär utflyttning från Bromma skulle medföra kostnader som bolaget inte
kan bära.

KSAK
ifrågasätter om en så genomgripande upprustning av Bromma som SAU har
föreslagit är nödvändig och framhåller att kostnadsbelastningen på allmänflyget
redan nu är synnerligen besvärande. Om Bromma behålls för endast allmänflyg bör
flygplatsen mstas upp i högst den omfattning som SAU angett. 1 detta fall måsle
dock driftkostnaderna sänkas på ett genomgripande sätt. Vidare anser KSAK att
SAU endast översiktligt behandlat flygsportens problem. Frågan om allmänflygets
behov av enklare flygplatser - klass 1V -måste lösas på ett för allmänflyget
positivt sätt så snart beslut fattats i fråga om Irafikfiygplalsema.

LIN och SAS delar SAU:s bedömningar rörande
allmänflygels behov av flygplatser i Stockholmsregionen. För en renodlad
flygplats för allmänflyget måste gälla att kostnaderna för denna helt bestrids
av allmänfiyget. En eventuell flyttning av LIN till Arlanda måste enligl
bolagen innebära förbud mot trafik på Bromma av linjetaxikaraktär. Del
utvecklingsarbete som nedlagts på det reguljära inrikes linjenätei kan eljesi
spolieras genom en splittring av resurserna och genom en avledning av det
trafikundertag som LIN behöver för att upprätthålla ett tillräckligt
trafikutbud på Arlanda.

SSAO biträder SAU:s slulsalser att Bromma är det
överlägset bästa alternativet för att tillgodose allmänfiygets behov av
trafikfiygplats i Stockholmsregionen. Det framhålls vidare alt allmänfiygets
ulveckling myckel väl kan bli större än den SAU antagit och all allmänflygel i
ökad omfattning bedrivs enligt instmmentflygreglerna, varför det är nödvändigt
att minst en trafikfiygplats finns tillgänglig för denna verksamhet. SSAO anser
vidare att upprustningen av Bromma bör kunna begränsas. Om det mot förmodan
skulle visa sig nödvändigt att under en upprustningsperiod fiytta allmänfiyget
från Bromma så förutsätts att kostnaderna härför helt bestrids av allmänna
medel. SSAO hemställer vidare om att bli representerade i den arbetsgrupp som
bör tillsättas för att närmare klarlägga frågor om upprustningen av Bromma och
därav föranledda åtgärder. Endast de kostnader som är direkt hänförbara lill
allmänfiyget bör drabba denna verksamhet. SSAO understryker den betydelse som
allmänflyget har för bl. a. näringslivet och genom den hjälpflygverksamhet som
ulförs. SSAO bilräder också SäU:s uppfaltning
att de delar av allmänflygel som inte behöver lillgång till

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 106

instmmentflyghjälpmedel
kan utföras på andra flygplatser i regionen och att behov av ytterligare
trafikflygplats med säkerhel uppkommer i framtiden. Barkarby eller Skå-Edeby
synes därvid vara lämpliga alternativ.

Svenska aUmänflygföreningen framhåller all de
nuvarande restriktionerna på Bromma - som innebär förbud mot trafik med
utlandsregisirerade allmänflygplan i förvärvssyfte - bör upphävas då denna
restriktion inte har några miljömässiga effekter. Av samma skäl bör landningar
med tystgående allmänflygplan kunna tillåtas frain till omkring kl. 24.00.
Svenska allmänflygföreningen önskar delta i den fortsatta planeringen av
Bromma flygplats. Taxiflygjöretagens riksförbund som framför en rad synpunkter
på den föreslagna dispositionsplanen önskar också della i den fortsatta
planeringen av Brommas upprustning. Projekteringsarbetena bör igångsättas
omedelbart. Vidare bör särskild hänsyn tas till allmänflygets behov av de på
flygplatsen befintliga verkstadsresurserna under den kommande ombyggnadsperioden.

Förutom de frågor som behandlats i det föregående
understryker vissa remissinsianser, bl. a. luftfårtsverkel, chefen för
luftfarlsinspektionen. Svensk piloiförenlng, Swedair AB, TCO och
Taxiflygföretagens riksförbund, nödvändigheten av att beslut i fiygplatsfrågan
fattas inom en snar framtid. 1 denna del hänvisas bl. a. till den
ovisshetssituation som sedan länge gällt för personalen och nödvändigheten av
att klara planeringsförutsättningar erhålls.

Härutöver påtalar flertalet remissinstanser de
svårigheter som föranletls av den korta remisstiden. Del har bl. a. inneburit
att vissa remissinstanser inte kunnat lämna ett fullständigt yttrande,

5. Luftfartsverkets förslag till dispositionsplan för
Arlanda -Arlanda 80

S.l
Inledning

Luftfartsverket konstaterar att regeringens uppdrag
den 4 november 1977 att utarbeta ny dispositionsplan för Arlanda flygplats
tidsmässigt sammanföll med verkels planering som under år 1977 bl.a. innebar
alt verkei skulle upprätta en ny dispositionsplan för Arianda flygplats. Syftet
med disposi-lionsplanen var att analysera de kommande utvecklingsbehoven efter
genomförandet av projekt Arlanda 70 som bl, a. omfattade uppförandet av en ny
passagerarterminal för utrikestrarken. Verket framhåller att arbetet med en ny
dispositionsplan för Arlanda -som främsl inriktats på planperioden fram lill år
1990 - påverkas av förväntad trafikutveckling och därmed sammanhängande behov
av ytterligare utbyggnad av flygplatsen vad avser bankapacilel samt terminal-,
hangar-och driftutrymmen. Med anledning härav krävs enligt verket en
övergripande samordning mellan såväl operativa, funktionella, tekniska och
organisatoriska som miljömässiga krav för alt önskad effektivitet inom olika
delfunktioner och erforderlig balans i flygplatsens totala funktion skall
uppnås.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 107

Dispositionsplanen behandlar alternativa lösningar
vid fortsatt utbyggnad av Arlanda varvid de långsiktiga utbyggnadsbehoven och
tidpunkterna för olika åtgärder anges med och utan hänsyn till inrikestraflkens
behov.

Behovet av passagerarterminaler för inrikeslraflken
har studerats med utgångspunkt i att både SAS och LIN temporärt trafikerar en
provisorisk inrikeslerminal, I detta alternativ belyses bl. a. SAS och LlN:s
expansion inom en eller två. temporära inrikesterminaler, behovet av en
framtida eventuellt etappvis utbyggd permanent inrikeslerminal för såväl SAS
som LIN, iredje banans lokalisering och utbyggnadstidpunkl samt konsekvenserna
för driftområdet och andra funktioner på Arianda fiygplats.

En långsiktig lösning innebär en permanent
inrikesterminal för såväl SAS som LIN. I dessa alternativ belyses bl. a. SAS
och LIN;s expansion inom en permanent inrikesterminal, tredje banans
lokalisering och utbyggnadstidpunkt samt konsekvenserna för driftområdet och
andra funktioner på' Arlanda fiygplals.

För verkets utredningsarbete har gällt att den
tredje banan skall ha nord/ sydlig riktning.

Luftfartsverkets arbete med framtagning av en ny
dispositionsplan för Arlanda har bedrivits i nära samarbete med S.\Soch LIN
samt ett flertal av de övriga berörda intressenterna.

5.2
Trafikutveckling och utbyggnadsbehov

Som underiag för dispositionsplanearbetet har lagts
en bedömning av traflkutvecklingen på Arlanda och den inrikes linjefarten fram
lill år 2000. Trafikutvecklingen framgår av tablån på sid. 108.

En lösning på kort sikl utan att LlN:s
inrikestrafik överförs till Arlanda innebär att SAS inrikestrafik temporärt
fiyttas över till gamla utrikesbygg-naden som rustas upp i begränsad
omfattning.

En lösning på lång sikt ulan att LIN fiyttas till
Arlanda innebär att SAS inrikestrafik ges en ny terminal som placeras i nära
anslutning lill Arlanda International. Del lämpligaste lägel är omedelbart
sydost om Arlanda International.

En lösning på kort sikt där LIN:s inrikestrafik
överförs till Arlanda innebär att gamla uirikesterminalen iordningställs och
las i bruk för såväl SAS som LlN:s inrikestrafik - projekt LIN-Arianda. Antalet
uppställningsplatser för flygplan vid terminalen räcker inte för avvecklingen
av traflken utan ett antal flygplan behöver ställas upp på visst avstånd från
terminalen och passagerarna måsle därför transporteras lill och från
flygplanen med buss. Terminalens kapacitet är tillräcklig lill omkring år
1983,

Kostnaden för genomförande av LIN-Ärlandaprojektet
anges lill 43 milj, kr, i prisläge januari 1978, Genomförandetiden beräknas
till ca tolv arbetsmånader.

En lösning på lång sikt med LlN:s inrikeslrafik
överförd lill Arlanda innebär att en permanent och samlad anläggning för all
inrikestrafik måste

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 108

Tablå
över trafikutvecklingen

1975

1990

Ökning

Antal passagerare

Inrikes LIN

936
000

2
950 000

215
96

Inrikes SAS

879
000

2
350 000

167
96

Summa

1815
000

5
300 000

192
96

Utrikes linjefart

1646
000

4
400 000

167
96

Utrikes charter

1
139 000

2
500 000

11996

Summa

1
785 000

6
900 000

148
96

Totalt

4
537 000

12
200 000

169
96

A mal
Jlygplansrördser

Inrikes linjefart LIN

29
500

60
000

103%

Inrikes linjefart SAS

15416

28
000

82
96

Inrikes charter

1
772

2
000

13
96

Summa

46
688

90
000

93
96

Utrikes linjefart

36
308

60
000

65
96

Utrikes charter

10
648

14
000

31
96

Summa

46
956

74
000

58
96

Totalt

93
644

164
000

75
96

byggas.

För en sådan lösning har verket undersökt ell
fiertal alternativa terminallägen, 1 försia hand har en terminalbyggnad med
placering enligt en utbyggnadsplan från år 1969 studerats. Det innebär att
terminalen placeras i ett område sydost om Arianda International utefter
tillfartsvägen till uirikesterminalen. Området befanns emellertid olämpligt av
flera skäl. Behovet av uppställningsplatser för flygplan har ökal i förhållande
till vad som antogs i utbyggnadsplanen och nya säkerhetskrav har tillkommit som
kräver större manövreringsulrymme än vad som kan åstadkommas i detta läge.
Möjligheterna all anordna bilparkering är dessutom mycket begränsade och kräver
ett flertal parkeringshus.

Enligl verkels undersökningar finns två tänkbara
lägen. Dessa två lägen kallas al te rnat i v A resp. B. Alternativ A innebär
att i stort sett hela området mellan SAS hangarområde och Arianda International
tas i anspråk. Nuvarande driftområde måste därför fiyttas. Alternativ B innebär
en placering nort om den öst/västliga banan (08/26), Driftområdet kan i
alternativ B ligga kvar i nuvarande område, vilket inte är fallet i alternativ
A.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 109

I alternativ A utgörs terminalområdet av en västlig
och en östlig platta med terminalbyggnad och angöringsområde för fordon
placerade mellan plattorna. 1 detta alternativ kan trafikledningsbyggnaden och
försörjningscentralen ligga kvar, vilket även varit styrande för utformningen.
Tillfartsvägen till terminalen går genom angöringsområdel och terminalen blir
därmed delad i två enheter som sammankopplas med varandra genom förbindelsebyggnad
och/eller bilparkeringshus.

Driftområdel
tas i anspråk för terminalen och delas därför upp i två delar med
fälthållningsverksamheten och övrig tyngre verksamhet förlagd norrom bana 08/26
saml lättare verkstäder m. m. i anslutning till försörjningscentralen.
Förbindelse mellan driftområde och terminalområde skapas genom en tunnel under
bansystemet.

Terminalen
ligger i delta alternativ i anslutning till Arianda Intemational vilket är
särskilt fördelaktigt, Altemativet är också lämpligt lokaliserat med hänsyn
till nuvarande bansystem och acceptabelt i förhållande till den tredje banan.
Flygverksamheten har i alternativet närhet till hangarområdel och därmed till
den tekniska servicen.

Alternativ
A har emellertid begränsat expansionsutrymme. Verksamheten på plattan kommer
därför att kräva att viss reglering av trafiken sker. En datorsimulering avses
göras för att hell klarlägga eventuella behov av åtgärder för utnyttjande av
fiygplansuppställningsplalser och vid manövrering av fiygplan på samt till och
från plattorna,

I
alternativ B betrakias möjligheterna att placera en inrikesterminal inom det
hittills etablerade utbyggnadsområdet, som inringas av befintliga rullbanor
och Halmsjödalen, som en begränsande faktor. Det har därför enligt
luftfartsverket varit naturiigt att söka ett område utanför denna avgränsning.
Verket har därvid funnii ett område norr om den öst/västliga banan, ungefär
mitt för nuvarande driftområde. Området bedöms lämpligt, såväl med hänsyn till
nuvarande bansystem som lill en tillkommande tredje bana parallell med den
befintliga nord/sydliga banan.

Området har nackdelar då nivåskillnaderna i
förhållande till bana 08/26 är stora och ger höga terrasseringskostnader. Ä andra
sidan ges stor frihet i ulformningen av terminalen. Avståndet lill
uirikesterminalen blir stort, ca två km, vilket aren nackdel, som ger upphov
till förbindelseproblem mellan terminalerna.

Läget i förhållande till nuvarande bansystem anses
gynnsamt och acceptabelt i förhållande till den iredje banan, LlN:s tekniska
Ijänsi avses i detta alternativ bli placerad i hangarområdet på andra sidan
bana 08/26, vilkel bedöms vara en viss nackdel.

Verket rekommenderar vid en överföring av LlN:s
verksamhet till Ärtanda att terminalfrågan på kort sikt, under byggnadstiden
fören permanent inrikes passagerarterminal, lämpligen bör lösas genom att den
gamla utrikesbygg-naden iordningställs för såväl SAS som LIN:s inrikes
linjefart. Därvid krävs ändringar av projektet LIN-Arlanda för att även
SAS-trafiken skall kunna betjänas i den gamla utrikesbyggnaden.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 110

På längre sikt rekommenderar verkei ettdera av de
två terminallägena A och B. Terminalläge A förutsätteratt osäkerheten
beträffande flygplansmanövreringen på ramperna kan undanröjas, bl. a. med stöd
av datorsimulering av verksamheten och all eventuella problem kan elimineras
genom bl. a. organisations- och verksamhetssiyrning.

Terminalläge B måste väljas om eventuella problem
på ramperna i terminalläge A inte kan undanröjas.

Om båda lerminallägena befinns acceptabla från
teknisk synpunkt bör valet mellan dem främst bli beroende av en ekonomisk
systemutvärdering av lerminallägena A resp. B i förhållande till hangar-,
verkstads-, frakt- och passagerarverksamhet,

1
enlighel med vad verket anmälde i samband med alt rapporien överlämnades lill
kommunikationsdepartementet skulle verket återkomma med besked om
bankapaciteten. 1 verkets remissvar på aktuella utredningar redovisas därför
bankapaciteten. Med hänsyn till trafikomfattningen bedöms en tredje rullbana
behövas någon gång mellan år 1991 och 1995 om vissa åigärder vidtas för att
förbättra laxibansyslemel. Det har lidigare fömtsätts och förutsätts alltjämt alt
den tredje banan är nord/sydlig och parallell med samt oberoende av befintlig
nord/sydlig bana. Årskapaciteten blir med den tredje banan 320 000-340 000
fiygplansrörelser. Verket finner således att Arlandas kapacitet är någol
slörre än den BRU beräknat ,

Beträffande den iredje banan konstaterar verkei att
man funnit att det vid Arianda inle finns möjlighet att anlägga en ny bana som
till alla delar uppfyller de krav som kan ställas i fråga om operationell och
funktionell standard. Verkei haremellertid försökt att finna ett läge som utan
alltför slora begränsningar tillgodoser de operativa kraven och
kapacitetsbehovet.

Bland flera studerade lägen för en ny parallellbana
redovisar verket två tänkbara lägen,

Banläge 1 har centrumlinjen korsande bana 08/26 och
den sydliga tröskeln neddragen till mitt för västra stranden av Halmsjön,
Banläget har flygoperaliva fördelar genom att det ger kortast möjliga
taxningsvägar från båda terminallägena. Detta läge har även nackdelar. Sålunda
skulle t. ex. en kurssändare för bana 19 bli störd genom skärmning från
befintlig SAS-hangar, Banläget gör intrång i hangarområdet, som därmed inte kan
utvecklas öster om den befintliga SAS-hangaren. Sterlings nuvarande hangar
måste dessutom fiyttas. Genom korsningen av den öst/västliga banan krävs en
avstängning av denna under den ca 12 månader långa byggnadstiden, SAS-hangaren
skymmer vidare sikten mot södra banänden från trafikled-ningstornet.

Banläge 2 har centrumlinjen korsande bana 08/26 ca
2 700 moster om bana 01/19. Verket har i della fal! inte velat lägga fast det
södra iröskellägel utan har angett att tröskeln som sitt sydligaste läge kan
läggas i Halmsjöns norra strandkant. Det nordligaste läget för samma tröskel
har angetts till ca 500 m

s. 111 Kontrollera mot PDF

157 Prop. 1977/78:29 111

norr
om den öst/västliga banan,

Banläget ger acceptabla taxningsavstånd, framför
alll i förhållande till terminalläge B, Det ger även möjlighet till expansion
av befintligt hangarområde och medför jämfört med övriga undersökta banlägen
rimliga anläggningskostnader. Den öst/västliga banan måsle dock slängas under
anläggningstiden. Halmsjön måste dessutom fyllas igen.

Som läge fören tredje bana rekommenderar verket
läge 2 utan att fastlägga iröskellägena. Den södra tröskeln kan ligga
någonstans mellan Halmsjöns norra strand och ca 500 m norr om bana 08/26. Det
exakta läget anses f n, vara av underordnad belydelse. Viktigare är alt få
parallellavståndet lill befintlig bana 01/19 fastlagt med tanke på flygplatsens
markutnyttjande.

5.3
Investeringskostnader och vägförbindelser

Kostnaderna fören terminal i läge A beräknas till
440 milj. kr. och i läge B till 460 milj. kr. En tredje bana i läge 2 har fullt
utrustad kostnadsberäknats till 210-255 milj. kr. beroende på vilket läge som
väljs för den södra tröskeln.

På grund av den korta tid som stått till verkets
förfogande har resultatet från den ekonomiska systemutvärderingen inte kunnat
redovisas. En sådan ijtvärdering bör dock enligt verket ske som komplement till
befintligt underlag inför ställningstagandet till terminalfrågan.

Vägarna till och från Arianda behöver enligt verket
på sikt byggas ut. Motortrafikleden mellan E 4 och Arlanda behöver vidgas till
fyrfällig iTiotorväg. På väg E 4 mellan Stockholm och Arlanda behöver
framkomligheten förbättras och vägen byggas ut från nuvarande fyra körfält
till sex körfält. Dessutom bör flera andra vägornläggningar genomföras, bl. a.
ändring av trafikplatsen vid flygplatsinfarten till planskild korsning.

Luftfartsverket pekar också på att Stockholms läns
landstings kollektivtrafikutredning har redovisat ett idéprojekt rped en ny
järnväg avsedd för fjärrtrafik mellan Järna och Rosersberg och en avgrening
till Arianda. Kostnaden för den fasta anläggningen för en snabbjärnväg har år
1969 av SJ beräknats till 415 milj. kr. Med indexuppräkning närmar man sig nu
en miljard kronor. Med en uppdelning av investeringskostnaden med en mindre del
sorn belastar flygplatsen kan det ekonomiska utfallet tänkas bli acceptabelt i
jämförelse med busstrafik. Tidpunkten fören sådan förbindelse måsle emellertid
studeras noga främst' beroende på flygpassageramtvecklingen men också med
hänsyn till framkomligheten för bussarna på vägnätet. Buss är dock för
överskådlig tid det bästa och mest ekonomiska kollektivtransportmedlet till
Ärtanda. Luftfartsverket understryker i detta sammanhang att terminalfrågan i
Stockholms city snarast måste få en slutlig lösning.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 112

5.4
Remissyttrandena

Med undantag för flygbolagen samt några andra
remissinsianser, som anser alt frågan om den tredje banans sträckning
ytterligare bör prövas, har luftfartsverkels förslag till disposi ti onspl an
för Ärtanda i stort sett accepterats av berörda inslanser,

Statskonioret och RR V har inte kommenterat den
redovisade dispositions-planen. Statskonioret finner att bullerproblem torde
uppstå varhelst man lägger en flygplats varför inlösen eventuellt bör komma i
fråga vid Arlanda i samma mån som för Brommaalternativet, RRV anser att
prognoserna allmänt är mycket osäkra.

Byggnadsstyrelsen konstaterar att om SAS
tillsammans med LIN temporärt skall utnyttja den gamla uirikesterminalen så
kommer viss omprojekiering att bli nödvändig. Tidigare handlingar har
upprättats med utgångspunkt från att LIN övergångsvis ensamma skulle disponera
byggnaden vid en flyttning till Arianda, Luftfartsverkets förslag till
utbyggnad enligt alternativ A som innebär en etappvis utbyggnad av en permanent
inrikesanläggning i nuvarande driftområde anser byggnadsstyrelsen vara en
mindre rationell lösning. Detta alternativ bedöms medföra svåröverskådliga
lids- och kostnadskonsekvenser under byggnadsarbetenas genomförande. Om LIN
trafikerar Bromma under produktionstiden och SAS inrikestrafik förläggs till
den tidigare charterterminalen kan en etappvis utbyggnad undvikas. Med dessa
utgångspunkter bedöms lidsåtgången för att färdigställa anläggningen till
totalt 5 år varav 2 årerfordras för programmering och projektering. Vid val av
alternativ A bedöms att det ökade flygbullret i området kommer att medföra
kostnadskrävande ljudisoleringsåtgärder på trafikledningsbyggnaden.

Förläggs det nya inrikesområdet i stället till
området norr om den öst/ västliga banan enligl altemativ B torde enligt
byggnadsstyrelsen inga produktionstekniska komplikationer uppkomma.
Kostnadsberäkningarna förde två alternativen har inte kunnat granskas då
uppgifier om byggnadsytor saknas.

Stålens naturvårdsverk anser alt den tredje banans
lokalisering bör underställas koncessionsnämndens för miljöskydd prövning
varvid såväl det nord/ sydliga som det öst/västliga alternativet bör prövas.

Statens planverk anser att LIN i ett kortsiktigt
perspektiv bör föriäggas till den tidigare uirikesterminalen medan man innan
ställning tas till en långsiktig lösning ytterligare bör studera de olika
altemaiivens transporitek-niska konsekvenser och förhållanden till den tredje
banan. Utbyggnad med ett öst/västligt bansystem bör studeras och vägas in i
bedömningarna. Dessutom bör del långsiktiga behovet av en fjärde bana saml
läget för en sådan närmare studeras.

Länsstyrelsen i Siockholms län berör endasl
marklransportfrågorna för Ärtandaalternativet och underslryker bl, a, vikten av
att terminalfrågan i Stockholms innerstad löses. Länsstyrelsen anser alt ett
statligt initiativ torde

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 113

erfordras
om de finansiella frågorna skall kunna lösas. Behovei av en ny bussterminal i
Stockholm anses dock i princip oberoende av inrikestrafikens lokalisering.
Beträffande behovet av vägutbyggnader m. m. i Ärtandaalternativet hänvisar
länsstyrelsen till del särskilda yttrande som vägförvaliningen i Stockholms län
utarbetat. Vägförvaltningen pekar bl. a. på att det i dispositionsplanen för
Arianda föreslås omfatiande åtgärder på del allmänna vägnätet innebärande
breddning av motorirafikleden från väg E 4 till fiygplatsinfarten, ombyggnad av
fiygplatsinfartens trafikplats till planskild korsning, slopande av trafikplats
på väg 927 samt utbyggnad av en ny sådan på väg 273, slopande av den nyanlagda
delen av väg 273 mellan Ärtanda och Lindskrog och utbyggnad av ny väg i
sydligare sträckning samt anläggande av ny trafikplats vid Älgesta med
förbindelse till den nya trafikplatsen på väg 273. Ingen av dessa åtgärder har
kunnal inrymmas i den gällande långtidsplanen för vägbyggandet i Stockholms
län. En breddning av väg 273 från väg E 4 till flygplatsen har upptagils i
behovsinventeringen för länets vägutbyggnader mellan 1976-1990.
Vägförvaltningen anser att kostnaderna för föreslagna åtgärder - om de visar
sig nödvändiga - bör inräknas i investeringskostnaderna för Arlandas
utbyggnad.

Chefen för hififartsinspekiionen reserverar sig för
en ytterligare granskning av dispositionsplanen sedan resterande bedömningsunderlag
framtagits.

Stockholms läns landsting framhåller i de berörda
kontorens Ijänsteutlåtande att en flyttning av LIN lill Arlanda innebär att
Ärtandabussarnas framkomlighet bör förbättras genom reserverade körfält i
Stockholms innerstad i kombination med förbättrad trafikövervakning och
busspriori-terad trafiksignalanläggning vid Norrtull. Vidare bör vägavsnittet
Ulriksdal-Sörentorp byggas ut enligt flerårsplanen 1976-1980. De
kapacitetsproblem som f n. föreligger på väg E 4 bör avhjälpas genom utbyggnad av
trafikleden Kartberg-Frösunda eller genom ombyggnad av väg E 4 från Haga Norra
till Ulriksdal. Mot bakgrund av den medelstilldelning som hittills tilllällit
Stockholmsregionen vad gäller utbyggnad av trafikleder bedömer kontoren att
utbyggnadstakten inle torde bli snabbare än att den nuvarande framkomligheten
på vägarna mellan Stockholm och Arlanda i bästa fall kan bibehållas.

Beträffande dispositionsplanen för Arlanda anser
kontoren att terminalalternativen inte kan anses särskill väl anpassade för framtida
anslutning till en spårförbindelse. En satsning på en järn vägsförbindelse är
så betydande att om en sådan skall kunna bli aktuell måste den utgöra en av de
primära förutsättningarna såväl vad gäller lokalisering som detaljutformning av
flygplatsens terminalanläggningar. Vidare anser kontoren att järnvägsförbindelsens
funktion för transferpassagerarna i terminalalternaliv B inte är genomtänkt.

Uppsala läns landsting anser all en utbyggnad av
Arlanda bör ske enligt den av luftfartsverket redovisade dispositionsplanen
varvid bansystemet bör byggas ut i nord/sydlig sträckning med
terminalanläggningar i något av de

8
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 29

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 114

två
redovisade lägena. En utbyggnad av ett öst/västligt bansystem anses inte
acceptabelt med hänsyn till att bullerstörningarna i Knivsta då skulle öka.

Sigtuna kommun som hemslällerattålgärder vidlas
föratt snarast överflytta inrikeslraflken från Bromma lill Arlanda har i sitt
yttrande inte närmare behandlat den dispositionsplan för Arlanda flygplats som
luftfartsverket redovisat. Med hänvisning till den osäkerhet som gäller för
bl.a. prognoserna bör dock lidpunkten för byggandet av en tredje bana på
Arlanda inte låsas. Kommunen finner bl. a. att Brommautredningen beaktat
kapacitetsbehoven för allmänflyg på Arianda. Om del i stället fömtsätts att
denna verksamhet successivt lokaliseras till annan flygplats så lorde behovet
av en iredje bana inle uppkomma före sekelskiftet.

Upplands- Väsby kommun anser att bullerproblemen på
Arianda lösts på ett tillfredsställande sätt inom den samarbetsgmpp som
behandlat dessa frågor. Upplands-Bro kommun avstår för sin del från yttrande
över dispositionsplanen för Arianda.

SAS och LIN framför i stort sett gemensamma
synpunkter på Ariandas dispositionsplan. Bolagen som i samband med upprättandet
av dispositionsplanen under vissa fömtsättningar ansett att Arianda bör byggas
ut enligt alternativ A, förordar nu att det permanenta inrikesområdet förläggs
norr om den öst/västliga banan, dvs. enligt alternativ B.

I fråga om anläggningarnas uiformning framhåller
bolagen att hänsyn måste las till inrikesirafikens speciella krav och pekar på
att dessa är väsentligt skilda från de principer som gäller för en modern
internalionell flygplats. Av väsentlig betydelse är att anläggningarna medger
kortast möjliga processtider vad gäller expediering av flygplan, passagerare
och bagage. Därvid får incheckningstiden för passagerarna inte överstiga 15
min. och transfertiden -som f n. är 20 min. på Bromma-får inle öka utöver vad
som oundgängligen krävs med hänsyn lill de flygplanstyper som SAS använder. Den
kortaste markuppehållstiden.somf n. är 30 min., för inte heller öka. Äv stor
betydelse är också att kortast möjliga taxningsavstånd kan erhållas.

Bolagen understryker mot bakgmnd av att ett
flygplan måste angöra Stockholm 4-6 gånger under en dag att en liten men
regelbunden förlängning av processtiderna direkt påverkar trafikprogrammets
effektivitet och därmed erforderiigt antal flygplan med åtföljande
investeringskonsekvenser. Det är därför av vikt att terminallösnmgen
tillgodoser inrikestrafikens speciella krav.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 115

6
Preliminär jämförelse mellan två förslag till bibehållande av Bromma flygplats
för inrikes reguljärflyg, benämnt OFAB

6.1
OFAB-förslagen

I skrivelse den 20 juni 1977 överiämnade docent Bo
Lundberg till chefen för kommunikationsdepartementet ett förslag benämnt
"optimal fördelning av hela reguljära inrikesflygel, inkl. SAS stamlinjer
på Göteborg och Malmö, med jetflygplan på Arlanda och tysta kortfältsplan på
Bromma (OFAB)".

Skrivelsen
har remissbehandlats.

OFAB-förslagen
innebär

o alt hela det inrikes reguljärflyget delas upp på
två huvuddelar, en som i huvudsak avvecklas med Ariandabaserade jetplan och en
som i huvudsak avvecklas med Brommabaserade tystgående kortfältsplan (QSTOL),

o att denna uppdelning oplimeras med hänsyn till
vad som bedöms vara bäst för passagerarna i frågaom den lotala
dörr-till-dörr-resans kostnader, restid och bekvämlighet. Detta innebär att en
belydande del - sannolikt mer än hälften - av flyglraflken mellan
Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö bör operera från Bromma, en lösning som
i längden betecknas som den bästa för flygföreiagen,

o att vid denna optimering eftersträvas minsta
möjliga transferering mellan Bromma och Arlanda för de passagerare från
flygplatser ute i landet och från utlandet, som flyger till Stockholm - dvs.
till Arianda eller Bromma -för att därifrån flyga vidare. Detta innebär att
närhelst passagerarunderlaget för sådan "flyga-vidare-trafik" är
tillräckligt stort så skall fiyglinjer inrättas.

En utgångspunkt för OFAB-förslagen är att man, för
att nå den långsiktigt bästa lösningen på den föreliggande viktiga
flygplatsfrågan, bör frigöra sig från bindningar såväl till inrikesflygets
nuvarande organisation med uppdelningen på SAS och LIN som till LIN:s
nuvarande flygplansflotta. Inköpet av Fokkerplan bör således inte binda
statsmakterna till att fatta ell beslut i Stockholms flygplaisfråga som
eventuellt inle är det bästa sett på den långa sikt som bör tillämpas för
flygplatsfrågor. En sådan bindning anses vidare vara så myckel mindre befogad
eftersom inköpet gjordes under en i dag inte längre giltig fömtsättning,
nämligen att Bromma skulle läggas ner.

Beträffande
den föreslagna förändringen av inrikesflygels organisation framhålls att genom
OFAB borde ett inkomstbortfall kunna undvikas för SAS genom att trafiken med
kortslariande fiygplan på Bromma-Göteborg resp. Malmö bedrivs av SAS, antingen
reellt (vilket skulle innebära split operation) eller endasl
"bokföringsmässigt" såsom numera sker i fråga om LIN:s engagemang på
linjen Stockholm-Luleå. Vid båda dessa lösningar torde SAS intäkter i själva
verket kunna öka avsevärt på gmnd av dessa flyglinjers ökade attraktivitet om
de går till och från Bromma.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 116

Vidare framhålls att de avtal på regeringsnivå
mellan de tre berörda skandinaviska regeringarna, enligt vilka SAS skall ta
hand om den svenska inrikeslrafiken på de s. k. stamlinjerna lill Göteborg,
Malmö och Luleå/ Kiruna inte föreskriver på vilken flygplats i Stockholm som
trafiken skall vara baserad. OFAB synes därför enligt Lundberg inte påfordra
någon annan ändring i SAS trafikkoncession än att luftfartsverket ger SAS
tillstånd att bedriva en del av Göteborg- och Malmötrafiken till och från
Bromma med QSTOL-plan.

Bland OFAB-förslagets fördelar framför
Brommautredningens förslag framhålls alt en nära nog fullständig eliminering av
bullerstörningarna kring Bromma kan uppnås, alt betydande bränslebesparingar
uppkommer samt att en nettobesparing med ca 250 milj. kr. av de av
Brommautredningen redovisade investeringskostnaderna på Bromma kan erhållas.

Vidare
anser Lundberg att trafik med QSTOL-fiygplan på Bromma innebär en höjning av
flygsäkerheten kring och på Bromma samt att en satsning på en sådan typ av
trafik ger väsentligt ökade möjligheter till ny och myckel tyst trafik på små
fiygplatser. Detta stimulerar utvecklingen av ett folkfiyg med ett tätare nät
av flygförbindelser samt befordrar utvecklingen av tvärförbindelser som inte
går över Stockholm. Förslaget anses vidare innebära alt iransferlrafiken mellan
Arianda och Bromma blir obetydlig.

En upprustning av Bromma flygplats kan enligt
Lundberg ske ulan driftuppehåll om OFAB-förslagen genomförs.

En
nackdel med OFAB-förslagen är enligt Lundberg de ökade flygtiderna med
QSTOL-flygplan jämfört med alternativet att trafikera Bromma med Fokker F-28.
För Dash 7 ökar flygliden jämfört med Fokker F-28 med 10 min. på linjen
Bromma-Visby, med ca 25 min. på sträckan Stockholm-Sundsvall och med 35 min.
på sträckan Stockholm-Ängelholm och Stockholm-Umeå. 1 vägt genomsnitt uppgår
skillnaden till ca 20 minuter per enkelresa. Beaktas att OFAB enligt Lundberg
geren dörr-till-dörr restidsvinst för sträckan Stockholm-Göteborg på ca 9 min.
blir den vägda dörr-till-dörr restiden ca 15 minuter längre för OFAB under
förutsättning att OFAB övertar trafiken på Stockholm-Göteborg och
Stockholm-Malmö till något mer än hälften.

OFAB
medför fier fiygplan och fiygplansrörelser på Bromma än Brommauiredningens
förslag. Överslagsberäkningar, som Lundberg baserar på preliminära antaganden,
bl. a. beträffande den optimala fördelningen mellan Bromma och Arlanda, ger vid
hiinden att antalet Brommabaserade flygplan blir ungefär dubbelt så stort vid
OFAB. Antalet starter och landningar blir ca 80 96 större jämfört med att
traflkera Bromma med Fokker F-28. Härvid antas att det finns 85
passageiarplatser i Fokker F-28 och att QSTOL-flygplanen i OFAB-förslaget hell
beslår av 50-sitsiga Dash 7.

OFAB
beräknas i mitten på 1980-talet kräva en flygplansflotia (QSTOL) bestående av
ca 40 Dash 7. Antas att hälften av denna kapacitet består av 80-sitsiga
flygplan skulle ca 12 sådana behövas. Detta antal bedöms vara en icke

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 117

obetydlig
initialmarknad antingen för en större version av Dash 7 - vilket anses
flygtekniskt fullt möjligt-eller fören nykonstruktion. Lundberg anser också att
det kan vara lämpligt med ett ännu större flygplan, ev. 100- å 150-silsigt.

Vissa ytterligare nackdelar uppkommer enligt
Lundberg på grund av att QSTOL-planen flyger på lägre höjd än Fokker F-28,
vilket innebär en större genomsnittlig luftgropighet. Vidare antas att
OFAB-förslagen kommer att innebära att LIN endast lår användning för en del av
de inköpta Fokkerplanen. Den ekonomiska föriusten härav bedöms måttlig.

Utöver en eventuellt högre flygtransportkostnad
synes den enda nackdelen med OFAB enligt Lundberg vara den genomsnittliga
restidsförlängningen, som jämfört med Brommautredningens förslag uppgår till ca
15 minuter per enkelresa. Denna nackdel bedöms emellertid ungefäriigen uppvägas
dels av fördelarna för flygpassagerarna på Göteborg- och Malmölinjerna av att
vid OFAB slippa den långa saml obekväma eller - vid taxifärd - dyrbara
markresan mellan Stockholms city och Arianda, dels av fördelen att
bränslebesparingar kan åstadkommas, vilket bedöms gynnsamt från samhällets
synpunkt. Om flygbränslepriserna ökar i framtiden bedöms OFAB bli förmånligare
med hänsyn till flygtransportkostnaderna.

Lundberg sammanfattar sin jämförelse mellan de egna
OFAB-förslagen och Brommautredningens förslag med att framhålla att ett
bibehållande av Bromma flygplats naturligtvis är vida överlägset de andra
alternativ som Brommautredningen behandlat (Artanda och Tullinge/Gelaren).
Brommautredningens förslag att trafikera Bromma med Fokker F-28 anses dock
behäftat med den allvarliga nackdelen att flera människor utsätts för
bullerstörningar trots föreslagen bullerisolering och inlösen av bosläder.

Preliminära beräkningar har enligl Lundberg gett
vid handen alt transportkostnaderna - dörr-till-dörr - sannolikt blir ungefär
desamma i OFAB-förslaget som för Brommautredningens förslag redan om man räknar
med endast 50-sitsiga Dash 7.

Lundberg anser vidare att om de preliminära
beräkningsresultaten verifieras av mer ingående och fullständiga analyser,
synes den slutsatsen ofrånkomlig alt inga starka bärande sakskäl kan anföras
till förmån för Brommauiredningens förslag som tillnärmelsevis uppväger dels
den utomordentliga fördelen av att OFAB-förslagen eliminerar
fiygbullerstörningen kring Bromma, dels de många andra fördelarna med OFAB.
Lundberg framhåller vidare att det inte torde vara försvariigt alt bygga ut
Bromma för fiera hundra miljoner kronor mer än vad som bedöms bli fallet i
OFAB-förslagen.

Lundberg har i en promemoria den 26juli 1977 (OFAB
Ijsamt i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 14 september
1977 (OFAB II) vidareutvecklat sitt ursprungliga förslag. 1
skrivelse den 14 september 1977 har Lundberg bemött den kritik som bl. a. SAS
och LIN i särskild skrivelse framfört mot det ursprungliga OFAB-förslaget. Den
väsentliga skillnaden

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 118

mellan
Lundbergs ursprungliga förslag och de senasl inkomna förslagen äratt Lundberg
nu konstaterat att del inte torde vara möjligt att bygga om flygplanet Dash 7 i
sådan omfallning att antalet passageiarplatser kan ökas från 50 till 80.
Underen försia 10-årsperiod bör trafiken ulföras enligt OFAB 1, dvs. med
50-56-sitsiga Dash 7 och med en 60-64-sitsig version av Dash 7 som enligt
Lundberg kan beställas i dag. Vid en rimlig fördelning av jet på Arianda och
QSTOL på Bromma skulle diirvid ca 25 fiygplan av typ Dash 7 erfordras. På sikt
kan förväntas att 100-150-sitsiga QSTOL-plan tillverkas. Dessa kan då ingå i
del irafikupplägg som omfratas av OFAB Il-förslaget. Enligt Lundberg har
tillverkaren bekräftat att flygplanstypen Dash 7 kan förlängas lill en
64-silsig version.

Lundberg
anser att flygbolagens kritik mot hans förslag till stor del beror på
missuppfattningar, varfördet anses naturiigt att LIN omprövar sin inställning
och därvid beaktar de betydande fördelar som kan uppnås redan vid OFAB I,
jämfört med Brommauiredningens förslag.

6.2
Remissyttrandena

Ettjlerial remissinstanser betecknar Lundbergs
OFAB-förslag som inttes-sani utan att i detalj kommentera förslaget. Förslaget
bör enligt dessa remissinstanser bli föremål för närmare analys.

RR V pekar på att problemen med Bromma synes vara
buller och brisiande tillgång på mark varför flygplatsens framlid bör bedömas
också mot bakgrund av den flygtekniska utvecklingen. Denna har bl. a. inneburit
att tysta kortfältsflygplan finns i ett flertal prototyper av vilka Dash 7 kan
beställas redan i dag. Ulan att med hänsyn till den korta remisstiden i detalj
ha analyserat OFAB anser RRV förslagel så intressant att del är angeläget med
en närmare analys. RRV pekar särskill på att förslagel innebär väsentligt
minskat buller på Bromma, att investeringarna på Bromma kan minskas med 100-200
milj. kr. jämfört med Brommautredningens förslag och att transfer-traflken
mellan flygplatserna i Stockholmsregionen minskar. Det förefaller enligt RRV
sannolikt att OFAB-förslaget skulle medföra belydande ekonomiska fördelar
varför detta, trots att ett genomförande av förslaget kan förväntas medföra
åtskilliga helt nya problem, bör analyseras.

Statens naturvårdsverk anser att valet av
flygplanstyper främst ankommer på flygföretagen. Från miljösynpunkt anses det
oväsentligt om flygplan bedriver inrikestrafik eller karaktäriseras som
allmänflyg under fömtsättning att miljöpåverkan blirdensamma. Naturvårdsverket
anser alt allmänflyg kan accepteras på Bromma. Vilka flygplan som kan komma i
fråga för inrikestrafik på Bromma bör kunna regleras vid en kommande
miljöprövning hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

Statens planverk anser del svårt att avgöra hur
bullersituationen på Bromma skulle förändras om traflken i stället utförs med
flygplanstyper av det slag som Lundberg föreslår. Detta beror på att uppgifter
om bulleremis-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 119

sion
inte redovisats. Det anses dock uppenbart att tidsvinsten för de kortare
markresorna till och från Bromma motverkas av tidsförluster i luften eftersom
Dash 7är långsammare än Fokker F-28. Del finns enligt planverket också
anledning all se OFAB-förslaget i ett vidare perspektiv, varvid man i en bred
trafikpolitisk diskussion söker klarlägga de olika irafikslagens inbördes
förhållanden och deras inverkan på sinande energilillgångar och på miljön.

Chefen för tuftfartsinspektionen framhåller att
OFAB-förslaget innebär omfattande förändringar av nuvarande trafiksystem och
påverkar även SAS och LIN:s koncessioner och ekonomi.

Luftfarlsinspektionen anser att detta komplex är så
stort och invecklat att även om OFAB innehåller intressanta idéer som kan vara
väl värda att analysera kan ett beslut i Stockholms fiygplatsfrågor inte utan
svåra och möjligen förödande konsekvenser anslå lill dess förslaget blivit
tillräckligt analyserat och omsatt i praktiken. Inspektionen menar alt Lundberg
på ett antal punkter övervärderat OFÄB:s fördelar och underskattat faktorer som
talar till förmån för Brommautredningens förslag. Luftfartsinspektionen påtalar
att anledningen till att marknadsföringen av den flygplanstyp som Lundberg
förordar-Dash 7-gårtrögitorde vara det höga pris man får betala för låg
bullernivå och för begränsade anspråk på flygfällsutrymmen. I situationer där
flygplatssystemei redan är givet och erbjuder normala banlängder saknas anledning
att betala extrakostnader för minskade utrymmesbehov. Luftfartsinspektionen
framhåller vidare att såvitt är bekant finns det inte något internationellt
flygplansprojekt med slörre kapacitet än Dash 7, som förenar kraven på
tystgående och kort start- och landningsslräcka. Vidare påtalas att LlN:s och
framför allt SAS svenska inrikesnät redan nu har trafikunderiag som
nödvändiggör större flygplanstyper än Dash 7. Även om Dash 7 i framtiden skulle
förstoras till en 80-sitsig version skulle delta vara otillräckligt.

Luftfarlsinspektionen hävdar att det säkeriigen
kommer att finnas fiygplan som fyller högt ställda krav på låg bulleremission
och med tillräcklig kapacitet för det svenska inrikesflyget när behov av större
flygplan uppkommer. Det finns däremot inga informationer som tyder på att dessa
projekt skulle vara inriktade på att samtidigt åsladkomma speciellt korta
start- och landningssträckor. Om statsmakterna skulle satsa på extremt
lystgående inrikestrafik på Bromma och därvid inkludera irafiksiarka
stamlinjer, har man enligt luftfarlsinspeklionen all planera för betydligt
slörre flygplan än Dash 7. Sådana kan enligt luftfartsinspektionen inte
förväntas ha STOL-egenskaper och kommer därför alt kräva att Bromma rustas upp
enligt kraven för banklass II.
Banlängden får därvid diskuteras med
utgångspunkt från tillgänglig projeklinformalion. Om man på något längre sikl
eftersträvar en sådan lösning och till en början använder flygplanet Dash 7,
för att senare övergå lill större flygplanstyper, krävs ändå att banan på
Bromma upprustas enligt Brommautredningens förslag i alla andra avseenden än
vad beträffar

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 120

banlängden
under förutsättning att man inte väljer alt genomföra banarbe-tena två gånger.
Luftfarlsinspeklionen ifrågasätter också om tillgängliga utrymmen på Bromma är
tillräckliga för en stor del av både SAS och LlN:s trafik, särskilt vid ett
stort antal flygplan av typ Dash 7. Den bristande niarktillgången och därav
föranledd trängsel bedöms gå ut över allmänflyget. 1 en sådan situation torde
del då enligl luftfarlsinspektionen endasl återstå lösningen att bygga en ny
flygplats för allmänflyget vid Tullinge/Getaren.

Luftfartsinspektionen anser bl. a. mot bakgmnd
härav att de möjliga besparingarna vad gäller investeringama på Bromma, som
Lundberg anser möjliga om OFAB genomförs, inte på långt när kommer att uppgå
till de ca 250 milj. kr. som indikerats. Allmänflygets trafikfiygplatsfråga
skulle dessutom förbli olöst. De ekonomiska konsekvenserna härav kan komma att
överstiga initialvinsten på Bromma,

Luftfartsinspektionen ställer sig också kritisk
lill ett antal andra argument som framförts i OFAB men behandlar inte dessa
närmare.

Luftfartsverket kan bl, a, med hänvisning till vad
SAS och LIN anfört vid sin bedömning av kapacitetsbehoven för inrikesfiyget och
flygdriftkostnaderna för OFAB inte tillstyrka Lundbergs förslag.
Luftfartsverket finner bl, a. med ledning av SAS och LIN:s yttrande att
flygplanstypen Dash 7 är för liten för att kapacitetsmässigt och ekonomiskt
kunna insättas på någon av SAS linjer. Den uppdelning av trafiken på Arlanda
och Bromma som OFAB fömtsätter bedömer luftfartsverket därför inte som
realistisk.

Luftfartsverket
finner det emellertid angeläget att man vid en långsiktig planering av
fiygplats- och fiygdriftsystemen även bedömer möjligheten att i den reguljära
inrikestrafiken använda tysta plan med eller utan kortbane-egenskaper. Detta
kan vara av betydelse inte bara för frågan om Bromma flygplats framlida
användning utan även för trafiken på orter i landet i övrigt, där bullerproblem
existerar eller kan uppkomma genom flygplatsens läge nära tätortsbebyggelse.
Verket bedömer frågan om denna möjlighel att reducera bullerstörningar, trots
en ökad trafikvolym, som på lång sikt så viktig, alt nuvarande institutionella
förhåUanden inom flygdriftseklorn inte bör få slå hindrande i vägen om en
samhällsekonomiskt rimlig lösning efter dessa linjer skulle förutsätla t, ex,
en mera ingripande förändring av nu gällande koncessionspolitik.

Verket
påtalar i detta sammanhang att de ökade kostnadema som kan fömtses för
markorganisationen, oavsett vilket lokaliseringsalternativ som väljs, kan
påverka lönsamheten hos delar av LIN:s trafik. Om LIN slutligt skulle
omlokaliseras till Arlanda torde även detta få återverkningar på LlN:s
linjenät. En översyn av inrikesflygets linjenät och tidtabell samt flygförelagens
irafikplikt bör därför enligt luftfartsverket komma till stånd.

FFA anser bl. a. att inrikesflygets nuvarande
organisalion och den flygplanstyp som LIN f n, använder inte bör läggas till
grund för den långsiktiga lösningen på flygplatsfrågan i Stockholm, FFA pekar
också på att man i en strävan efter ökad miljövänlighet bör komplettera
nödvändiga restriktioner

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 121

med
regler som stimulerar till förbättringsåtgärder genom att operatören erhåller
ekonomiska fördelar, t, ex, genom att relatera flygplatsavgifierna till
bulleralstringen från flygplanen.

Flygtekniska
föreningen framhåller att lågbullrande flygplan på Bromma skulle ge positiva
effekter även på andra flygplatser i landet. Flygplan med krav på endast korta
start- och landningsbanor ger också ökade möjligheter att integrera mindre
flygplatser i det inrikes linjenälet. Det påtalas vidare alt större och
snabbare turbopropplan än Dash 7 studeras och synes fullt realistiska.
Utvecklingen av sådana flygplan motiveras starkt av behoven av mera
bränsleeffektiva flygplan som prestandamässigt är likvärdiga med jetplanen och
dessutom är tystare.

SSAO anser i likhet med flera remissinstanser att
OFAB-förslaget bör bli föremål för en allsidig och opartisk bedömning vid
vilken även flygkonsumenterna bör vara företrädda tillsammans med
miljöintressenterna. Konsumentens kostnader för den totala flygresan bör vara
vägledande vid val av bl. a. flygplanstyp för inrikestrafiken.

Näringslivels traflkdelegaiion, som också finner
Lundbergs förslag intressant, anser att en slutlig bedömning av OFAB bör ske
av regeringen i samråd med berörda trafikföretag. Detta fåremelleriid inte
fördröja ett principbeslut i frågan om att behålla Bromma och rusta upp
flygplatsen enligt flygsäker-hetskraven, OFAB synes ha fördelar från bullersynpunkt
men har trafik- och tidsmässiga nackdelar.

Svenska handelskammaiförbundet anser att.ett val av
Dash 7 skulle fördyra LIN:s flygdrift. Fördelarna med en enhetlig
flygplansflotta skulle omintetgöras om traflken delas och utförs med Fokker
F-28 och Dash 7. Vidare fömtsätter förslaget att statsmakterna omprövar
nuvarande fördelning av koncessionerna mellan SAS och LIN, vilket bör föranleda
analys av effekterna på företagens kostnadsstmktur, passagerarunderlag och
restider,

SAS och LIN konstaterar att ett förverkligande av
OFAB-förslaget skulle få en starkt negativ effekt på inrikestrafikens
transportekonomi och trafikant-service.

OFAB-förslaget baseras på att Bromma av miljö- och
säkerhetsskäl inte kan användas för jettrafik. SAS och LIN delar inte denna uppfattning.
Vidare förutsätts en radikal förändring av nuvarande koncessioner mellan SAS
och LIN, vilket företagen bedömer som helt orealistiskt.

Det irafikupplägg som förutsätts i OFAB synes
enligl SAS och LIN innebära att jetlrafiken på bl. a. Luleå förläggs till
Arianda medan trafiken med Dash 7 opererar på Bromma. För att tillgodose
behoven av snabb transferering föreslås också alt viss trafik på Malmö och
Göteborg bedrivs på Arlanda. SAS och LIN bedömer att detta skulle innebära att
Arlanda för inrikesirafikens del skulle fungera huvudsakligen som
transferfiygplals. Denna trafik är endast en mindre del av inrikestrafiken,
vilket enligt SAS och LIN skulle innebära att denna begränsade del av trafiken
skulle ulföras med

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 122

stora
och snabba flygplan, medan huvuddelen av inrikesresenärerna skulle befordras
med små och långsamma flygplan. Bolagen påtalar att inle en enda
inrikesflygplats i landet har tillräckligt underiag för s. k. matartrafik med
jetflygplan till och från Arlanda.

Det stora kapacitetsbehovet på sträckorna
Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö kommer under den närmaste framtiden all
motivera insättande av flygplan med dubbelt så stor kapacitet som DC-9.
OFAB-förslaget innebär en motsatt utveckling. SAS och LIN framhåller därvid att
inte någon av SAS nuvarande inrikes dubbelturer har så låg beläggningsgrad
anden kan utföras med en Dash 7. OFAB-förslagets traflkupplägggårsåledes inte
att anpassa till ett rationellt irafikprogram.

För alt OFAB-förslaget - som förutsätter att både
SAS och LIN skulle trafikera såväl Bromma som Arianda och bygger på en icke
realistisk styming av passagerarfiödet - skall bli verkligt attraktivt måsle
samtliga SAS och LlN:s inrikeslinjer förläggas till Bromma.

Ett
trafikprogram baserat på denna förutsätining visar enligl SAS och LIN att ett
80-tal Dash 7 behövs för att motsvara kapacitetsbehoven år 1985.
Merinvesteringen i flygplan skulle för bolagen uppgå lill ca 500 milj. kr.,
dvs. motsvarande den totala kostnaden föratt rusta upp Bromma. Det i jämförelse
med Brommautredningens förslag ca fyra gånger högre antalet flygplan torde - om
planen över huvud tagel kan inrymmas på Bromma - komma att kräva orimligt slora
merinvesteringar på flygplatsen. Under alla förhållanden torde kapaciteten på
flygplatsen vara hell otillräcklig för allmänflyg, varför SAS och LIN anser att
man till OFAB-förslaget måste lägga kostnaderna för en ny allmänflygplats.

Förutom alt investeringskostnaderna för en
flygplansflotta bestående av Dash 7 blir väsentligt högre än för flygplan av t.
ex. typ DC-9 och F-28 tillkommer på grund av del större antalet flygplan
väsentligt ökade kostnader för personal och övriga driftfunktioner.

Beträffande förslaget all förändra avgiftssystemet
till förmån för t. ex. Dash 7 anser SAS och LIN att endast ett system baserat
på avgifter som motsvarar kostnaderna och där varje brukare betalar för sin del
kan accepteras, OFAB-förslaget innebär med nuvarande trafikpolitik alt kostnaderna
för trafik med Dash 7 övervältras till andra fiygplanstyper,

SAS och LIN framhåller vidare att Brommadebaiten
till stor del kommit att röra sig kring en specifik flygplanstyp, nämligen Dash
7, vilket skapat olyckliga bindningar i frågan, Dash 7 ger fördelar i miljöhänseende
som trafikanterna dyrt får betala i form av försämrad produktivitet och
komfort. Behovet att övergå från propellerflygplan till jetflygplan betingas
främsl av krav på ökad rationalisering av flygdriften genom en höjning av
flygplansflotlans produktivitet.

Vid val mellan att trafikera Bromma under villkor
att endast Dash 7 kan accepteras och en utfiyttning från Bromma föredrar LIN
tveklöst alt fiytta hela sin trafik till annan flygplats, LIN:s trafik består
inte som OFAB-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 123

förslaget
antar av ett antal separata linjer utan av ett sammanhängande linjenät, Äv
samma skäl kan inte heller SAS acceptera en uppdelning av sin trafik på två
fiygplatser.

7
Kompletterande undersökningar rörande bullerreducerande åtgärder

Vissa kompletterande undersökningar angående
möjligheterna att minska bulleremissionen från flygtrafiken har, på uppdrag av
chefen för kommunikationsdepartementet, gjorts av Brommautredaren -
justitiekansler Ingvar Gullnäs - i fortsättningen benämnd utredaren, I den
rapport som utredaren överiämnat till chefen för kommunikationsdepartementet
den 29 augusti 1977 redovisas bl, a,

o åigärder som kan minska bullret från de
befintliga motorerna (Rolls Royce Spey 555-15 och Spey 555-15 H) på Fokker F-28
- retrofit,

o möjligheterna till utbyte av befintliga motorer
på Fokker F-28 mot modernare och tystare motorer - reengine,

o möjligheterna till utbyte av LIN:s Fokker
F-28-notta mot annan flygplanstyp - replacement.

För genomförande av uppdraget bildade utredaren en
arbetsgrupp i vilken bl, a, företrädare för Stockholms kommun och flygföretagen
SAS och LIN ingick. Under arbetet har flygmaterielutvecklingen vid fyra
europeiska flygplans- och flygmotortillverkare samt hos en amerikansk
flygplanstillverkare studerats.

Bland de flygplansprojekt som arbetsgruppen
studerat vid besöken hos tillverkarna kan nämnas Fokker F-29 (även benämnd
Super F-28), Fokker P-316, Aeorspatiale A 200, Hawker Siddley HS 146, Brilish
Aerospace BAC X-ll, Boeing 7N7, Boeing 7X7 samt planerad vidareutveckling av de
befintliga flygplanstyperna Boeing 727-200 och Boeing 737-200, Särskild uppmärksamhet
har ägnats flygplansprojeklens miljömässiga prestanda saml tidigast möjliga
leveranstidpunkter. För vart och ett av flygplansprojekien har uppgifter
rörande motoralternativens utvecklingsstadier behandlats jämte motorernas
bulleremission.

Arbetsgruppen har hos berörda tillverkare också
undersökt möjlighetema alt dämpa flygbullret från Fokker F-28 genom byte av motorer
eller genom särskilda åtgärder på Fokkerplanens nuvarande motorer.

Den kompletterande utredningen visar att flygplanet
Fokker F-28 - med en kapacitet för ca 85 passagerare - f n. torde vara den
flygplanstyp som bäsl tillgodoser LlN:s kapacitetsbehov och krav på rimlig
driftekonomi. Flygplanet är också ett av de få i denna storleksklass som i dag
uppfyller de internationellt fastställda kraven på högsta tillåtna ljudnivåer.
Det framhålls dock särskilt att den motor som används på Fokker F-28 (Spey 555-15
H) utvecklades under 1960-talet och har ett lågt s, k. by-pass-förhållande. De

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 124

motortyper
som utvecklats under 1970-talet har högre by-pass-förhållande och är överlägsna
Speymotorn både i fråga om bulleremission och driftekonomi. Enligt utredaren
finns det således redan nu motortyper som är väsentligt tystare och mera
ekonomiska än den lyp av motorer som Fokker F-28 är utrustad med.

Den hittillsvarande och förväntade tillväxten av
antalet passagerare med svenskt inrikesflyg medför enligt utredaren att LIN
redan i början av 1980-talet behöver ett antal flygplan med större
passagerarkapacilet. Den nya flygplanstypen bör ha en kapacitet motsvarande
120-140 passagerare. Flygdistanserna för det svenska inrikesflyget uppgår till
i medeltal 400-500 km, varför valet av flygplanstyp begränsas till de nya
flygplan som projekteras för kort- och medeldistanstrafik. Av effektivitetsskäl
bör flygplanstypen kunna betjänas av två piloter och vara utrustad med två
motorer. Flygplanets fartpreslanda bör av samma skäl vara minsl 700-800 km/tim.
För att molsvara de nya nygbullernormema och de eventuellt ytterligare skärpta
miljökraven under 1980-talet bör flygplanstypen vara i genomsnitt ca 7-10 dB
tystare än Fokker F-28 Mk 4000,

Med ledning av de studier som genomförts och det
material som inhämtats från flygplanstillverkarna finner utredaren att nya
fiygplanstyper som motsvarar det svenska inrikesfiygets behov och önskemål
kommer att finnas tillgängliga på marknaden under början av 1980-talet.
Tidpunkten för serieproduktion är dock beroende av vid vilken tidpunkt resp,
företag fattar beslut om alt förverkliga ett visst projekt. Enligt uppgifter
från tillverkarna kan ett beslut om genomförande av resp, företags projekt
förväntas senast vid årsskiftet 1977/78, Vissa europeiska företag som t, ex.
Fokker VFW och British Aerospace har ansett sig delvis beroende av de beslut
som förväntas bli fattade inom den amerikanska fiygplansindustrin under innevarande
höst medan t, ex, Aerospaliale ansett att de amerikanska flygplanstillverkarnas
satsningar inte nämnvärt kan påverka besluten inom Aerospaliale. Med ledning av
tillverkarnas uppgifter bedöms att en ny flygplanstyp kan vara klar för
leverans omkring årsskiftet 1981/82. En förskjutning av beslutstidpunkten
innebär en moisvarande försening av tidigast möjliga leveranstidpunkt.
Utredaren finner det inte troligt att en eventuell förskjutning av
beslutstidpunkten kommer att försena projekten med mer än ca I år, dvs. till
årsskiftet 1982/83, Undersökningar visar att marknaden fören flygplanstyp i
storleksklassen 130-180 passagerare uppgår till 1 000-1 200 flygplan fördelade
på ca 400 inom Europa, ca 400 i USA och ca 400 inom övriga delar av världen.
Konkurrensskäl och strävan alt behålla de egna marknadsandelarna kommer
sannolikt all påskynda förelagens beslul. Det amerikanska beslutet att samiliga
civila transportflygplan i USA, successivt fram till år 1985, skall anpassas
till 1969 års bestämmelser angående högsta tillåtna ljudnivå bedöms också
påverka beslutssituationen inom företagen, då della innebär att åtgärder av
olika slag måste vidlas på ca 75 % av den civila flygplansflottan i USA, Risken
för alt samtliga projekt skulle skrinläggas bedöms med dessa

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 125

utgångspunkter
som utesluten. Däremot anses det sannolikt att något eller några av projekten
slås ut eller att flera av förelagen enas om ett samarbeie av t, ex. den lyp
som kommit lill slånd i fråga om Äirbus A 300. Äirbus A 300 har utvecklats och
produceras nu i samarbete mellan den engelska, franska, holländska och
västtyska flygindustrin. 1 viss omfattning deltar också den spanska
flygindustrin.

Miljömässigt innebär fyra av de hell nya flygplansprojekien
som studerats en bullerreduktion som jämfört med Fokker F-28 Mk 4000 uppgår
till 7-10 dB vid trafik på del svenska inrikesnäiet, dvs, vad som i stort sett
skulle upplevas som en halvering av Fokkerplanens nuvarande ljudnivå.

Kostnaderna per flygplan beräknas bli i
storleksordningen 45-50 milj. kr. i 1977 års prisnivå. I jämförelse med Fokker
F-28 innebär detta i stort selt samma investeringskostnad per passagerarplats.

På
något längre sikl bedöms mot denna bakgrund flygbullrel inte komma att utgöra
något problem. Ljudnivåerna från de nya flygplanstyper som kan produceras i
början av 1980-talel förväntas bli 7-10 dB lägre än för Fokker F-28 Mk 4000 och
9-13 dB lägre än för Fokker F-28 Mk 1000. I förhållande till befintliga
fiygplan av motsvarande storiek kommer bulleremissionen för de nya
flygplanstyperna att vara 15-20 dB lägre. Jämfört med t. ex. Boeing 727-200
(155 passagerare) förväntas ljudnivån från de nya flygplanen bli i genomsnitt
15-16 dB lägre.

Samtidigt som den tekniska utvecklingen innebär att
bullret minskar kommer bränsleförbrukningen att kunna minskas med 20-30 96. Med
utgångspunkt från de målsättningar som bl, a. National Aeronautical and Space
Administration (NASA) i USA uppställt för 1990-talets flygplansmotorer, dvs,
en ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen med ca 20 96 och en
bullerreduktion på ytterligare ca 50 96 i förhållande till 1970-talets motorer
kan det antas att den tekniska utvecklingen under 1980-talet kommer all
fortsätta. Det framhålls dock bland företrädare för den amerikanska flygplansindustrin
att dessa målsättningar kommer att kräva betydande utvecklingsinsatser.

Utredaren finner att luftföroreningarna från dagens
fiygmoiorer, främst jetmotorer, är obetydliga. Till följd av de skärpta
bestämmelser som successivt införls och som ytteriigare kommer att skärpas i
USA från år 1979 kommer föroreningarna alt bli av ännu mindre omfallning.

På myckel kort sikt kan ljudnivån från Fokker F-28
reduceras genom smärre åtgärder som t, ex, byte från Ijuddämpningsmunslycken
med 5 lober till 8 lober. ulveckling av de operativa procedurerna vid landning,
saml eventuella föreskrifter om en begränsning av LlN:s nygplansfiotta till
högst 13 st. Fokker F-28.

På någol längre sikt kan ljudnivån från
fiygtrafiken reduceras genom att ett byte av fiygplan framtvingas vid en
tidigare lidpunkt än vad som är motiverat av kapacitetsskäl. Utredaren utgår
därvid från att man vid val av ny flygplanstyp tillmäter miljöfrågan en
avgörande betydelse.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 126

En successiv övergång till nya flygplan från början
av 1980-lalet kommer att successivt förbättra bullersituationen kring Bromma,
Antas alt samtliga flygplan av typ Fokker F-28 ersätts med nya flygplan som
uppfyller de redovisade flygplansprojeklens miljöprestanda kommer den beräknade
gränsen för flygbullernivå 55 dB(Ä) för 1980 och 1985 års trafikvolymer att
motsvaras av den i Brommautredningen angivna gränsen för FBN 63-65 dB(Ä),
Huruvida detta kan tillfredsställa hälso- och miljövårdsmyndigheternas krav
anser sig utredaren inte kunna ta ställning till men noterar att området inom
FBN 65 dB(Ä) då skulle i stort sett motsvara Brommas nuvarande flygplatsområde
och att antalet boende inom FBN 55 dB(Ä)-konturen skulle undersliga 10 000
personer.

Ätt byta ut den befintliga Rolls Royce Spey 555-15
H-motorn på Fokker F-28 bedöms inle vara en lämplig lösning. Det är dessutom
oklart om tillverkaren av flygplanet kan acceptera en sådan åtgärd:

Särskilda
åigärder för att dämpa ljudnivån från Fokker F-28 har visat sig tekniskt
möjliga och kan enligl tillverkarna ge ca 5 dB lägre ljudnivå i förhållande
till Fokker F-28 Mk 4000 och jämfört med LIN:s tre plan av typ Fokker F-28 Mk
1000 en minskning med 6-8 dB. Åtgärden har dock visat sig förenad med betydande
kostnader och tar relativt lång tid (3 år) att genomföra. Utredaren bedömer
dessutom att väsentligt bättre resultat kan erhållas genom en övergång till nya
flygplanstyper så snart dessa finns att tillgå. De nya flygplanstyperna ger
förutom bättre kapacitet och lägre bullernivåer - 7-10dB - dessutom andra
fördelar, t.ex. väsentligt lägre driftkostnader genom motorernas lägre
bränsleförbmkning-

1 ett särskilt yttrande från Stockholms kommuns
representant i arbetsgmppen framhålls att den information som tillverkarna
delgett gmppen tolkats alltför positivt. Detta gäUer främst tidpunkten när nya
flygplanstyper kan flnnas tillgängliga på marknaden. Kommunens .representant
anser således att det är osäkert om det i början på 1980-talet finns flygplan
tillgängliga med den i rapporten förutsatta bullerreduceringen. Med anledning
härav bedöms att flygbullrel iiven på något längre sikt kommer att utgöra ett
allvariigt miljöproblem. Övriga deltagare i arbelsgmppen har anslutit sig till
utredarens bedömningar,

8
Föredraganden

1 takt med utvecklingen inom transportsektorn har
flygets betydelse i det totala transportsystemet och för samhällsutvecklingen i
stort successivt ökat. Detta sammanhänger med en rad olika faktorer såsom den
allmänna höjningen av den ekonomiska standarden, befolknings- och bebyggelseutvecklingen,
strukiurförändrjngarna inom näringslivet m, m. För svenskt vidkommande har
flyget blivit särskill beiydelsefulll på grund av vårt lands geografiska läge
och utbredning.

Med
tanke på Sveriges beroende av utrikeshandeln är ett väl fungerande

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 127

flyg
ett nödvändigt hjälpmedel i kontakterna mellan svenskt näringsliv och
omvärlden. Flyget har också stor betydelse för turismens utveckling. Den
tidsvinst och de ökade resmöjligheter inrikesflyget erbjuder enskilda människor,
förvaltning och näringsliv är för vårt land av största belydelse. I ett ytstort
land som Sverige med dess många över hela landet spridda regioner och
befolkningscentra är tillgången på snabba persontransporter naturligen en
avgörande förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och en effektiv
förvaltning. 1 trafik- och regionalpolitiska sammanhang - framför allt när det
gäller långväga transporter - spelar därför fiyget numera en väsentlig roll.

Den civila luftfarten har vuxit snabbt i omfång
under senare tid. Antalet avresande passagerare på de statliga fiygplatserna
har ökat från drygt 0,9 milj. år 1960 till 4,2 milj. år 1976, vilket innebären genomsnittlig
artig tillväxt med ca 10 96. Hälften av det angivna lotala antalet avresande
passagerare kan hänföras till utrikestrafiken och hälften till den inrikes
linjefarten. Charterflyget har ökat från ca 66 000 avresande passagerare år
1960 till ca 950 000 år 1976. Den inrikes linjefarten har också vuxit mycket
kraftigt eller från drygt 400 000 avresande passagerare år 1960 till ca 2,1
milj. år 1976. En successiv övergång till jettrafik, som också starkt bidragit
till att förkorta restiderna, är en väsentlig förklaring lill den starka
trafikutvecklingen.

Linje- och charterflygets starter och landningar
(flygplansrörelser) på de statliga flygplatserna har ökat med 5 96 ärtigen
sedan 1960 och uppgick år 1976 lill ca 225 000. Ätt ökningstakten såvitt avser
antalet flygplansrörelser är lägre än ökningen av antalet passagerare är ett
utiryck för den tekniska ulveckling som skett inom flyget med successiv
övergång till allt större flygplan med ökad kapacitet. Denna utveckling har
möjliggjorts bl. a. genom att luftfartens markorganisation har byggts ut med
nya modernt utrustade flygplatser och förbättrade navigerings-, inflygnings-
och landningshjälpmedel. Dessa åtgärder har inte bara varit nödvändiga
förutsättningar för flygtrafikens utveckling över huvud utan också bidragit
till att ytterligare öka säkerheten och regularitelen i trafiken.

Vid sidan av det tyngre fiyget har inom den civila
luftfarten skett en kraftig tillväxt av det s. k. allmänflyget. Äv totalt 1 250
svenskregistrerade motordrivna flygplan vid slutet av år 1976 var antalet
allmänflygplan ca I 150. Antalet registrerade flygplan för allmänflyg har
fördubblats underde senaste 15 åren, Samma ökningslakt - genomsnittligt 7 % per
år - visar också flygliden som år 1976 uppgick till ca 300 000 timmar.

Fördelningen av antalet starter och landningar saml
passagerare under år 1976 på de statliga flygplatserna framgår av tabellen på
s. 128,

Bromma
flygplats är som framgår av tabellen landets mest trafikerade fiygplats med
avseende på antalet genomförda starter och landningar. Drygt 75 96 av
fiygplansrörelserna på Bromma hänför sig till allmänflyget, vilket förklarar
flygplatsens relativt låga passagerarandel. Med avseende på antalet passagerare
är Arlanda landets mest trafikerade flygplats. Luftfartens andel av det totala
inrikes personiransportarbetel med kollek-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Starter
och

Passagerare'

landningar

1 OOO-tal

lOOO-tal

86

3 400

108

520

105

1060

59

420

252

1000

610

6 400

Flygplats

Arlanda

Bromma

Torslanda

Sturup

Övnga

Summa

'
Ankommande och avresande i utrikes trafik samt avresande i inrikes trafik.

tiva
färdmedel ökade från ca 2 96 år 1960 till närmare 6 96 år 1975. Samtidigt mer
än fördubblades flygets andel av del lotala inrikes persontransporlarbe-tet.

Den
snabba tillväxten av den civila luftfarten vänlas fortsätta men något
långsammare än tidigare. Luftfartsverket räknar i sina prognoser med en
genomsnittlig årlig tillväxt av antalet passagerare i såväl utrikes linjefart
som i utrikes chartertrafik med 7 96 fram lill år 1990. Antalet passagerare i
inrikes linjefart och antalet med taxiflyg befordrade passagerare bedöms också
komma att öka med i genomsnitt 7 % per år fram lill år 1990. Ökningen av
anlalel starter och landningar med linje- och charterflygplan på svenska
flygplalser beräknar verkei lill 3-4 % per år fram till år 1990. Allmänflygets
utveckling, mätt i anlal flygplansrörelser, bedöms öka med i genomsnitt 3 96per
år under samma period.

Ett
utmärkande drag i den civila luftfartens utveckling är att den kommit alt
betjäna alll fler orter i landel. Totalt flnns idag 209 flygfält som är öppna
för civil trafik. Av dessa är 55 utIlstade för instrumentflygning. Reguljär
inrikes trafik bedrivs f n. på 32 ay flygplatserna.

Det
inrikes flyglinjenätel har successivt byggts ut och sammanbinder numera en
relativt stor del av landets större tätorter med i första hand
Stockholmsregionen men även i viss utsträckning med varandra. Äv det totala
antalet flygresor i inrikes linjefart har ca 4/5 sin start- eller målpunkt
föriagd till Bromma eller Arianda. Stockholmsregionens dominans kan även
belysas med att av totalt 17 relationer med ett trafikflöde överstigande 20 000
resor per år är endast två förbundna med annan ort än Stockholm, nämligen
Sundsvall-Göteborg och Visby-Norrköping. Det inrikes fiygnätet domineras av
fyra linjer, nämligen Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö, Stpck-holm-Luleå
samt Stockholm-Visby. Dessa fyra linjer svarar tillsammans för nära hälften -
46 % - av resorna med reguljärt inrikesflyg. En betydande flygtrafik sker också
lill och från övriga Norrland. 1 framliden får vi räkna med ett antal
högtrafikerade flygvägar mellan större befolkningscentra som - med hänsyn bl,
a, till de senaste årens snabba flygplalsutbyggnad - liksom nu kompletteras av
ett nät av flygvägar med lägre irafikinlensiiet.

Stockholmsregionens
successivt alltmer centrala ställning som svensk

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 129

fiygmetropol
har sin naturliga förklaring i den svenska samhällsutvecklingen med en särskilt
stark tillväxt av vissa kontaktintensiva funktioner. Del gäller
ledningsfunktioner i vid mening inom näringsliv, förvaltning och svenskt
organisationsväsen, Stockholms dominerande slällning som centrum i ett
omfattande informations- och styrsystem får sin naluriiga betydelse också för
kontakt- och resbehoven i hela landet. De funktioner som finns representerade
i Stockholmsregionen förutsätter en hög grad av personkontakter. Det gäller
förutom de administrativa och förvaltande organen också kontaktintensiva
funktioner som t. ex. PR-arbete, försäljning samt allmänt forsknings-,
utrednings- och planeringsarbete. Även det faktum att Stockholm ulgör ett
befolkningsgeografiskt centrum är av betydelse i det här sammanhanget.

Med hänsyn till den slora tyngd som
Stockholmsregionen har i del inrikes fiygnätet är det allmänt setl av största
betydelse att fiygplatsfrågorna i regionen löses på ett för hela landet
tillfredsställande sätt. Härvid bör särskilt beaktas de krav som är förenade
med inrikes flygresor, nämligen bl. a. rimliga markresliderförattinteden
tidsvinst som själva flygningen ger skall förioras. Ällmänt uttryckt gäller det
att finna den fiygplalslösning som är bäst från inrikestrafiksynpunkt, med
hänsyn till de restriktioner och krav som följerav främst ekonomiska och
miljömässiga hänsyn.

Den snabba expansionen och den kraftiga lekniska
utvecklingen inom luftfarten under de senaste tjugo åren har ställt allt större
krav på fiygplatserna, trafikledningen m.m. Som följd härav har beslut fatlats
om integrering av den militära och civila trafikledningen, gemensam ulbildning
av militära och civila fiygledare, ny organisation av luftfartsverket och
framför allt upprustning av landets fiygplatser. Vad gäller
fiygplalsuppmslningen har särskilt de krav som följer av övergången till
jettrafik varil styrande.

Under senare år har miljöskyddsaspekterna tillmätts
alll slörre betydelse vid beslut som rör samhällsutvecklingen. Även inom
luflfarts.sektom är miljöaspekterna viktiga, vilket bl. a. är en följd av
fiygtrafikens intensiva utveckling och den nödvändiga övergången till
jetfiygplan. Ett fortsatt hänsynstagande lill miljöaspekterna i samband med
beslul som rör samhällsutvecklingen och därmed också luftfarten synes
självklart. När del gäller flygel måste man även ta stor hänsyn lill den
internationella utvecklingen. Också internationellt har man alltmer börjat att
beakta miljöfaktorerna. Detta har påverkat normgivningen och tvingat fram
mycket dyrbara forskningsprojekt framförallt föratt reducera bullret från
flygplanen. Del hittillsvarande utvecklingsarbetet inom flygplansindustrin har
lett lill att de flygplan som produceras idag är upp lill 20 dB tystare än sina
föregångare. Den fortsatta utvecklingen går mot ytterligare minskning av såväl
buller- som avgasemissionerna, bl. a, till följd av de krav som ställs av
luftfarts- och miljövårdsmyndigheterna i Förenta staterna där de största
flygplanstillverkarna flnns. Det är dessutom intressant att kunna konstatera
att det pågående utvecklingsarbetet inte endast har inneburit
miljöförbättringar utan även att

9 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 29

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 130

bränsleförbrukningen
kunnat minskas väsentligt.

Utvecklingen
av flyglraflken i Sverige sker liksom vad gäller övriga traflkgrenar inom ramen
för 1963 års traflkpoliiiska beslut, 1 enlighet med de traflkpolitiska
riktlinjerna skall varje trafikgren själv svara för de kostnader den förorsakar
det allmänna. Detta innebär för luftfartens del all luftfartsverket, som bl,
a, har lill uppgift att driva och förvalta de statliga civila fiygplatserna.
skall täcka sina kostnader med avgifter. Statliga anslag till driften av fiygplatserna
utgår således inte,

Förulsättningama
för att staten genom luftfartsverket skall engagera sig i anläggandet av en
fiygplats är att full kostnadstäckning erhålls för hela det i anläggningen
investerade kapitalet. Vidare bör intäkterna överstiga drift- och
kapitalkostnaderna senast tio år efter det att flygplatsen färdigställts.
Kommuner som i första hand betjänas av en statlig flygplats skall utan kosinad
ställa erforderlig mark till förfogande och bidra med 37,5 96 av kostnaden för
flygplatsens anläggning och fortsatta utveckling. Detta bidrag förräntas och
amorteras enligt samma regler som gäller för det statliga kapital som
investeras i en flygplats. Dessa principer som lades fast i 1967 års
luftfartspolitiska beslut (prop. 1967:57, SU 1967:107, rskr 1967:267) gäller
även vid investeringar i befintliga statliga flygplatser.

Länsstyrelsen
i Stockholms län har i sitt remissyttrande över Brommautredningen, som jag
ålerkommer lill senare, uttalat att staten dels bör ta över hela det ekonomiska
ansvaret för utbyggnad och drift av statliga flygplalser för linjefart, s. k.
primärflygplatser, dels alt staten under en eventuell fortsatt utredningstid
bör behålla det ekonomiska ansvaret för Bromma flygplats. 1 anslutning till det
förstnämnda förslagel kan nämnas att landstinget i Stockholms län redan för
några år sedan hemställde hos regeringen om en omprövning av de av riksdagen år
1967 fastställda reglerna för investeringar i primärflygplatser. Jag har i
detta sammanhang inte funnit anledning alt föreslå en omprövning av reglema för
investeringar i primärflygplatser.

1
fråga om länsstyrelsens sistnämnda förslag vill jag erinra om att också frågan
om flygplatsers huvudmannaskap behandlades i 1967 års luftfarlspo-litiska
beslut. Riksdagens beslut, som var enhälligt, innebär alt luftfartsverket skall
driva och förvalta primärflygplatser. Ändra flygplatser för huvudsakligen det
s. k. allmänflygel är en angelägenhet för landsting, kommun eller enskild
intressent. Detta bör vara en utgångspunkt vid överväganden även rörande
flygplatsfrågan i Stockholmsregionen.

Under
senare år har behovet av en överordnad planering av landets flygplalser
accentuerats. Detta är bl. a. en följd av att ett totalekonomiskl synsätt måste
anläggas vid investeringar i flygplatser och att flygplatssystemei bör få en
lämplig utformning med hänsyn bl. a. till allmänna traflkpolitiska,
regionalpolitiska, näringspolitiska, miljömässiga och tekniska synpunkter. För
såväl stat och kommun som enskilda konsumenter har det sålunda framstått som alltmer
angeläget att de lösningar som väljs ger en acceptabel standard till lägsta
möjliga kostnad. Frågan om flygplatsers

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 131

huvudmannaskap
måste bedömas bl. a. med utgångspunkt från olika flygplatsers funktion i ett
integrerat system. Jag har i detta sammanhang ingen anledning att ytterligare
beröra denna fråga.

Innan jag går in på utredningarnas förslag och de
olika ställningstaganden som föranleds därav vill jag nämna att jag valt alt i
denna proposition lämna en fullständig redogörelse för Brommafrågans utveckling
och de olika utredningar som gjorts avseende denna fråga. En sådan redogörelse
torde i och för sig inte behövas för de åtgärder som jag kommer att föreslå.
Jag anser emellertid, med hänsyn till att frågan nu fått en så långt möjligt
allsidig belysning, alt jag bör lämna en fullständig redovisning av det
material som ligger till grund för ställningstagandena.

Frågan om betingelserna för fortsatt traflk på
Bromma flygplats och därmed även flygplatsfrågan i Stockholmsregionen har sedan
mitten av 1950-talet aktualiserats vid ålskilliga tillfallen.

Efter
del att Arlanda flygplats tagits i bruk i början av 1960-lalel överfördes all
utrikes linjefart från Bromma till Arlanda och successivt under mitten av
1960-talet även den internationella chartertrafiken. Frågan om inrikesflygels
lokalisering i Stockholmsregionen behandlades år 1968 när LIN och Scandinavian
Äiriines System (SAS) ansökte om att få driva inrikeslrafik med jetflygplanet
DC-9-20 på Bromma. Med hänvisning lill miljöaspekterna beslöt Kungl. Maj:t -
som prövade ärendet som följd av att dåvarande Stockholms stads hälsovårdsnämnd
anfört besväröver luftfartsverkets beslut - att trafik med detta plan inte
skulle tillåtas på Bromma. Med anledning härav flyttade SAS år 1969 ut även sin
inrikestrafik till Arianda. Det kan i det här sammanhanget erinras om att
flygplanet DC-9-20 inte uppfyllde de normer om högsla tillåtna bulleremissioner
från jetflygplan som utfärdades i Förenia staterna år 1969 och som den i
internationella civila luftfartsorganisationen - ICAD - i princip antog år
1971.

Frågan om inrikesflygets lokalisering prövades på
nytt år 1972. Utgångspunkten var LlN:s hemställan hos luftfartsverket att
successivt fä byta ut de föråldrade Melropolitanplanen mot effektivare jetplan.
Bytet var en nödvändig fömtsättning för att LIN även fortsättningsvis skulle
kunna lösa de från regionalpolitisk synpunkt angelägna transportuppgifterna.
Även denna gång underställdes ärendet, genom att bl. a. Stockholms kommun och
dess hälsovårdsnämnd anförde besvär över luftfartsverkets beslul, Kungl. Maj:ls
prövning. Regeringens slällningstagande innebar att LIN fick tillstånd att
under två och ett halvt år - lill utgången av december 1975 - bedriva
försöksverksamhet med jetflygplanet Fokker F-28 på Bromma. Flygplanet Fokker
F-28 uppfyller de inlernationella kraven beträffande högsta tillåtna
ljudnivåer. Samtidigt inlog regeringen den ståndpunkten, att flygverksamheten
på Bromma så snart som möjligt, dock senasl under loppet av år 1978, borde
flyttas bort. Med anledning härav lillkallades särskilda sakkunniga -ULF
(utredningen för lokalisering av flygverksamheten i Stockholmsområdet)- för
att utreda frågan om den fortsalla lokaliseringen av inrikesflyget i
Stockholmsregionen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 132

ULF fann två alternativ för lokalisering av LlN;s
verksamhel, nämligen Arlanda, ca 42 km norr om Stockholms centrum, eller en ny flygplats
vid sjön Getaren i Tullinge. ca 28 km söder om Stockholms centrum. Utredningen
förordade Tullinge/Getarenalternativet. Vid remissbehandlingen av utredningens
belänkande framkom aU ett övervägande antal remissinstanser föredrog
Arlandaalternativet. Ett stort antal remissinstanser ansåg all flygplatsfrågan
i Stockholmsregionen borde utredas på nytt, varvid Bromma flygplats skulle vara
ett alternativ. Samma yrkande framfördes i två särskilda yttranden som fogades
lill utredningens förslag.

1
syfte all snabbt minska olägenheterna av flygtrafiken på Bromma överfördes
redan under år 1973 bl. a. den återstående utrikes chartertrafiken till
Arlanda. Även viss del av det s. k. allmänflyget flyttades bort från Bromma.
Efter fortsatta bullermäiningar av hälsovårdsnämnden beslöl luftfartsverket,
efter samråd med bl. a. hälsovårdsnämnden, att Bromma flygplats av miljöhänsyn
fr. o. m. den I juli 1975 skall hållas stängd nattetid. Denna restriktion har
inte visat sig vara förenad med några störte olägenheter från trafikal
synpunkt.

1 juli 1975 meddelade luftfartsverket LIN tillstånd
att trafikera Bromma med fiygplanel Fokker F-28 fr. o. m. den 1 januari 1976
-då tillståndet för trafik med tre Fokkerplan upphörde alt gälla - t. o. m. den
30 juni 1977. Tillståndet innebar alt LIN successivt kunde ta ytterligare fem
Fokker F-28 i trafik. Över luftfartsverkets beslul anförde Stockholms miljö-
och hälsovårdsnämnd besvär. Regeringen lämnade besvären utan bifall.

Frågan om Bromma fiygplats härvid upprepade
tillfällen varit föremål för prövning i riksdagen. 1973,1974 och 1975 års
riksdagar avslog motioner med yrkande om att förutsättningarna för alt behålla
Bromma flygplats skulle utredas.

Luftfartsverket
och LIN anmälde i oktober 1976 i skilda skrivelser att en eventuell överföring
av LIN:s verksamhet från Bromma lill Arlanda flygplats av bl. a. praktiska och
tekniska skäl inte kunde ske enligl ursprunglig tidsplan -dvs. underår
1977-ulan tidigast vid utgången av år 1978. Med hänvisning bl. a. lill den
tidsfrist som erhölls genom en förskjutning av tidpunkten fören eventuell
överföring av LIN:s verksamhet från Bromma till Arlanda flygplats tillkallade
jag efter regeringens bemyndigande en särskild utredare med uppgift att
överväga förutsättningarna för all i någon form bibehålla Bromma flygplats,
Brommautredningen (BRU). Tidigare utredningar rörande flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen hade enligt sina direktiv inte kunnal överväga Bromma som
ett alternativ. Genom den av mig tillsatta utredningen erhölls - inför
föreslående slällningstagande till frågan om verksamheten på Bromma och
Arlanda flygplalser - kompletterande beslutsunderlag i de delar som hittills
inte fullständigt belysts. Samtidigt fick Stockholmsregionens
allmänflygutredning (SAU), som tillsatts av den förra regeringen -genom
tilläggsdirektiv - i uppdrag att överväga även Bromma som ett alternativ för en
framtida lokalisering av allmänflyget i Stockholmsregionen.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 133

För
att behålla handlingsfriheten uppdrog regeringen dessutom åt luftfartsverket
att utarbeta de förslag till ändringar i nuvarande dispositionsplan för Arianda
flygplats som behövs för en eventuell överföring på kort resp. längre sikt till
Arlanda av den inrikes linjetrafiken på Bromma.

Med hänvisning till den tillkallade
Brommautredningen beslöt riksdagen i december i fjol alt vissa motioner med bl.
a. krav på en förutsättningslös utredning av Stockholmsregionens fiygplatsfråga
inte skulle föranleda någon åtgärd.

Genom beslut i februari i år meddelade miljö- och
hälsovårdsnämnden i Stockholm - under åberopande av gällande
hälsovårdslagstiftning - förbud mot fortsatt trafik med flygplan av typ Fokker
F-28 på Bromma flygplats fr. o. m. den 1 juli 1978. Luftfartsverket och LIN
anförde hos länsstyrelsen i Stockholms län besvär över miljö- och
hälsovårdsnämndens beslut. Länsstyrelsen ändrade nämndens beslut på det sättet
att luftfartsverket och LIN förbjuds använda flygplan av typ Fokker F-28 i
nuvarande versioner för traflk på Bromma flygplats fr. o. m. den 1 januari 1979
t. v. LIN har hos kammarrätten i Stockholm anfört besvär över länsstyrelsens
beslut. LIN hemställer i besvären

o att kammarrätten upphäver länsstyrelsens beslut
om förbud för F-28-trafik på Bromma fiygplals fr. o, m. den I januari 1979
eller i vart fall ändrar beslutet så att förbud gäller från den tidigaste
lidpunkt då det är möjligt att från byggnadsteknisk, säkerhetsmässig och
trafikal synpunkt bedriva trafiken från Arlanda,

O att kammarrätten prövar huruvida sanitär
olägenhet föreligger på grund av LlN:s trafik på Bromma fiygplats.

Även miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms
kommun har anfört besvär över länsstyrelsens beslut.

Brommautredningen, som haft till uppgift att
klarlägga förutsältningama för att i någon form bibehålla Bromma flygplats,
föreslår att Bromma upplåts för inrikestrafik och allmänflyg i stort setl
enligt vad som nu gäller. Med hänsyn till kapacilelsförhållanden, kostnader och
konsumenternas krav anses Bromma överlägset alternativen Arlanda och
Tullinge/Getaren.

Flygplatsen måste emellertid enligl utredningen
rustas upp till en kostnad av ca 500 milj. kr. i 1977 års prisläge. I beloppet
har inkluderats åtgärder på Arianda och Barkarby för inrikeslraflken resp.
allmänflyget under en ombyggnadsperiod. Ombyggnadsperioden beräknas av
utredningen till 3-5 år. Som följd härav måsle LlN:s trafik temporärt förläggas
till Arianda under 1-3 år. En fortsatt användning av Bromma för inrikesflyg
innebär enligt utredningen att förhandlingar om forlsalt användning efter år
1997 av Bromma flygplatsområde bör upptas med Stockholms kommun. Vidare bör
enligt utredningen vissa åigärder vidtas för att minska bullerstörningarna från
flyglraflken, vilket kan ske genom Ijuddämpningsålgärder på flygplanet Fokker
F-28, byte av motorer eller genom övergång till nya flygplanstyper.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 134

En
permanent flyttning av inrikestrafiken till Arlanda medför enligl utredningen
investeringskostnader under en 15-årsperiod på totalt ca I miljard kr. i 1977
års prisläge inkl. kostnader för allmänfiyget och enskilda investeringar.
Härav avser huvuddelen investeringar under den närmaste 5-års-perioden. En
fiyttning av inrikeslrafiken till Tullinge/Gelaren har kostnadsberäknats till
ca 850 milj. kr. inkl. kostnader för allmänfiyget och enskilda investeringar.
Hela beloppet utfaller under den närmaste 3-7-årsperioden.

Alternativet
att LIN lokaliseras till Arlanda leder dessutom enligt utredningen till
lidskostnader m. m. för trafikanternas lerminalresor som under en 40-årsperiod
uppgår till ca 770 milj. kr. i nuvärde 1983, vilket utgör merkostnader jämfört
med Brommaalternativel. Motsvarande belopp för Tullinge/Gelaren beräknas lill
ca 250 milj. kr.

Till investeringarna på Arlanda och
Tullinge/Getaren bör enligt utredningen även läggas kostnaderna för
tidigareläggning av vissa vägprojekt och för en terminal i Stockholms
innerstad.

En förutsättning för anläggande av en civil
flygplats vid Tullinge/Gelaren är att stora delar av del militära
restriktionsområdet i Stockholms södra skärgård - R21 - upplåts för civil
traflk. Flygsäkerhetsproblem befaras dessutom om allmänflyg blandas med SAS och
LlN:s inrikestrafik tillsammans med militär verksamhet på Tullinge F 18.

Stockholmsregionens allmänflygutredning, som
studerat möjlighetema att lokalisera allmänflyget lill antingen Barkarby,
Bromma eller en ny flygplats vid Tullinge/Gelaren, finner att Barkarby inte kan
komma i fråga för IFR-fiygverksamhet (instrumenlflygverksamhet) - annat än
under en begränsad tid - med hänsyn främst till flygsäkerhets- och
kapacitetskonsekvenserna för traflken till och från .Arlanda.

En ny allmänflygplats vid Tullinge/Gelaren beräknas
medföra direkta investeringar på ca 200 milj. kr. och ett driftunderskoit på ca
230 milj. kr. i nuvärde 1977 för en 40-årsperiod och kan enligl uiredningen av
främst detta skäl inte förordas som trafikflygplats för allmänflyget. Därtill
kommer att stora delar av restriktionsområdel R 21 måste upplåtas för civil
trafik.

Mot
bakgmnd av att Arianda av kapacitets- och säkerhetsskäl inte kan användas som
trafikflygplats för allmänflyget finner SAU att del enda återstående
alternativet är Bromma. Utredningen, som haft företrädare för bl. a. berörda
kommuner, är enhällig i sin bedömning.

Investeringarna
för endast allmänflyg på Bromma beräknas till ca 60 milj. kr. Ca 120 ha av det
ca 270 ha stora flygplatsområdet erfordras om endasl allmänflyget utnyttjar
Bromma.

Förulom
tillgång lill en trafikflygplats, dvs. en flygplats som medger
instrumentflygning, krävs att allmänflyget har tillgång till ett antal enklare
flygplatser för VFR-traflk (visuell flygverksamhet). Som sådana kan enligl SAU
de befintliga fiygplatserna Norrtälje, Barkarby, Skå-Edeby och Vängsö utnyttjas.
Dessutom kan en krigsbas i Strängnäsområdet användas samtidigt

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 135

som
nya VFR-flygplatser kan tillåtas vid Täby och Ytierenhörna. Allmänflygets
kapacitetsbehov kan därmed tillgodoses fram till åtminstone år 2000.

Luftfartsverket redovisar i en särskild
utredningsrapport, Arianda 80, två alternativa förslag till dispositionsplan
för Arianda flygplats vid en permanent föriäggning av LlN:s inrikestraflk till
Arlanda. Det ena allernalivet (A) innebär att ett nytt inrikesområde etableras
inom delar av driftområdet. Det andra alternativet (B) omfattar förslag till
etablering av ett nytt inrikesområde norr om den öst/västliga banan. En
nord/sydlig tredje bana kan enligt dispositionsplanen anläggas i två
alternativa lägen, varvid i det ena lägel förutsätts att Halmsjön delvis
utfylls och tas i anspråk för bl. a. inflygningsbelysning m. m.

Kostnadema förpassagerarterminal och plattor m. m.
beräknas till 440-460 milj. kr. i prisläge 1977. Kostnaderna för den tredje
banan - som enligt vad luftfartsverket senast angett behövs mellan år 1991 och
1995 - beräknas till 210-255 milj. kr. i 1977 års prisnivå.

Luftfartsverket förordar - under förutsättning att
erforderiiga kompletterande studier visaratt tillfredsställande
iraflkavvecklingsförhållanden erhålls - i samråd med LIN och SAS att alternativ
A väljs.

Uiöver de nämnda utredningarna har docent Bo
Lundberg i skrivelse till kommunikationsdepartementet framfört ett förslag till
lösning av inrikesflygets problem i Stockholmsregionen benämnt OFAB - optimal
fördelning av hela inrikesflyget, inkl. SAS slamlinjer, med jetplan på Arlanda
och tysta kortfältsplan (QSTOL-plan) på Bromma. Lundberg har senare vidareutvecklat
sitt ursprungliga förslag. De vidareutvecklade förslagen benämns OFAB 1 och 11.
Lundberg har inom ramen för OFAB 11 bemött viss kritik av OFAB-förslagen som
SAS och LIN framfört.

Förslagen baseras på att inrikestrafiken skall
fördelas mellan Bromma och Arlanda genom att jettrafiken på de längre sträckorna
förläggs till Arlanda och att Bromma trafikeras med tysta STOL-fiygplan av typ
Dash 7. En sådan uppdelning av trafiken anses undanröja miljöproblemen på
Bromma samtidigt som endast marginella nackdelar uppkommer för konsumenterna.
Förslagen förutsätter i princip en ändrad fördelning av koncessionerna mellan
SAS och LIN. Vidare förutsätts att större QSTOL-flygplan tillverkas under
1980-talet (80 passagerare) och att ännu större sådana flygplan med plats för
100-150 passagerare kommer att tillverkas senare.

På uppdrag av mig har Brommautredaren gjort en
fördjupad studie av flygmaterielutvecklingen och därvid biträtts av en särskild
arbetsgrupp med företrädare för bl. a. Stockholms kommun och flygbolagen.
Arbetsgruppen konstaterar att ett stort antal flygplansprojekt f n. studeras
hos olika flygplanslillverkare. 1 samtliga fall förväntas tillverkningsbeslut
komma att fattas före årsskiftet 1977/78, vilkel innebär att flygplanen kommer
att vara tillgängliga på marknaden under perioden 1981-1983. Enligt
arbetsgruppen kommerde nya flygplanen-trots att de blirca 50 96 större än sina
föregångare

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 136

-
att vara 7-10 dB tystare än den nuvarande Fokker F-28 4000, vilket enligt
utredningsmannen skulle upplevas som en halvering av bullret från Fokker F-28.

Vidare flnner gruppen att en reduktion av bullret
från Fokker F-28 med 5 dB kan uppnås genom särskilda Ijuddämpningsålgärder på
motorerna. Åtgärden kan vara genomförd efter 3-4 år men blir relativt kostsam
till följd av att utvecklingskostnaderna - ca 50 milj. kr. - måste bestridas av
beställaren. Därtill kommer en kostnad på ca 1,5 milj. kr. per flygplan samt
högre driftkostnader. Enligt arbetsgruppen kan större miljöförbättringar uppnås
genom övergång till nya flygplanstyper än genom särskilda Ijuddämpningsålgärder
på nuvarande motorer samtidigt som bränsleförbrukningen kan minskas med 20-30
96 och nödvändigl kapacitetstillskott erhålls.

Ett byte av motorer anser gruppen vara en tekniskt
möjlig åtgärd som emellertid inte kunnat närmare analyseras bl. a. på grund av
ringa intresse från tillverkarna. Åtgärden bedöms kostsam och ger inte någon
kapacitets-förbättring.

I den arbetsgrupp som biträtt utredningsmannen har
företrädaren för Stockholms kommun i ett särskilt yttrande anfört som sin
mening att lidpunkten när nya tystare flygplan kan flnnas är osäker och att
flygbullrel även på någol längre sikt kommer att ulgöra ett allvariigt
miljöproblem.

Brommautredningens och allmänflygutredningens
betänkanden har liksom luftfartsverkets dispositionsplan för Ärtanda och docent
Lundbergs förslag (OFAB) remissbehandlats. Flertalet remissinstanser hardärvid
riktat kritik mot remisstiden som ansetts vara för kort. Som framgått av vad
jag lidigare har anfört måste utredningsarbetet, remissförfarandet samt utarbetandet
av propositionen ske under den tidsfrist som disponeras. Med anledning av den
kritik som riki.als mol den korta remisstiden och all vissa yttranden av
remissinstanserna angivits vara ofullständiga, vill jag framhålla att de
åtgärder som jag kommer att föreslå i huvudsak är av principiell karaktär. Den
ökade detaljeringsgrad i remissinstansernas yttranden som skulle ha varit
möjlig vid en längre remisstid torde därför inte ha kommit att påverka
utformningen av förslagen.

Det övervägande antalet remissinsianser har
tillstyrkt Brommautredningens förslag.

Bortsett från länsstyrelserna i Stockholms,
Gävleborgs, Södermanlands och Uppsala län tillstyrker i princip samtliga
länsstyrelser Brommautredningens förslag. Några reservationer från enskilda
styrelseledamöter förekommer dock. Länsstyrelserna anser alt Brommafrågan är
en mycket viktig regionalpolitisk fråga och därför bör betraktas som en
angelägenhet för hela landet, Länsslyrelsen i Stockholms län avstyrker
Brommautredningens förslag och anser att en ny ulredning om inrikesflygets
lokalisering bör göras. Inrikesflyget bör under utredningstiden flyttas till
Arlanda medan allmänflyget får vara kvar på Bromma. En minoritet i
länsstyrelsen anser, med hänsyn lill de vägande skäl i övrigt som lalar för att
bibehålla Bromma, all

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 137

flygplatsen
under förutsättning att bullerreduktioner på omkring 10 dB (A) kan genomföras
bör kunna godtas som traflkflygplats för inrikesflyget.

Kommunförbundet anseratt Bromma underde närmaste
åren bör behållas som inrikesflygplats. Investeringarna på Bromma bör begränsas
till vad som från flygsäkerhelssynpunkt är oundgängligen nödvändigt och kraven
på bullerdämpande åigärder bör skärpas avsevärt. En minoritet i förbundet anser
att en ny utredning bör få i uppgift att skyndsamt pröva frågan om permanent
placering av såväl det reguljära inrikesflyget som allmänflyget i Stockholmsregionen.

Stockholms läns landsting avstyrker förslaget om
att behålla Bromma. En ny ulredning bör få i uppdrag att skyndsamt pröva frågan
om en permanent placering av den nuvarande trafiken på Bromma. Allmänflyget bör
under utredningstiden tillåtas vara kvar på Bromma medan LIN:s verksamhet bör
flyttas till Arianda. En minoritet anser att det är önskvärt att bevara
handlingsfriheten i Brommafrågan i några år. Flygplatsen kan användas för
allmänflyget under denna tid medan LlN:s verksamhet skyndsamt bör överföras
till Artanda,

Stockholms kommun anser att nuvarande trafik med
Fokker F-28 innebär sanitär olägenhet, varför den bör förbjudas. Ett
bibehållande av allmänflyget på Bromma t. v. kan enligt kommunen övervägas, 1
avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande bör dock kommunen inleda
planering för alternativ markanvändning. En minoritet i kommunen anser att en
avveckling av flygverksamheten på Bromma i enlighet med lidigare planer är
miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverad. Vid behandling i
kommunfullmäktige, efter remisstidens utgång, anslöt sig en majoritet lill den
lidigare reservationslinjen.

Luftfartsverket, som inte tar ställning till
miljöfrågan, förordar Brommaalternativet, Chefen för luftfartsinspektionen
tillstyrker också förslaget. Han anser vidare att LIN:s verksamhet av
säkerhetsskäl - i avvaktan på att en upprustning av flygplatsen genomförs - så
snart som det är praktiskt möjligt bör överföras till en provisorisk terminal
på Ärtanda, Allmänflyget måste emellertid enligl chefen för
luftfartsinspektionen vara kvar på Bromma,

LIN förordar Brommaalternativet. Bolagel anser alt
tiden för den tillfälliga lokaliseringen till Ärtanda kan och bör kortas ned.
LIN uppskattar vidare merkostnaden för ett års drift på Arlanda lill ca 63
milj. kr. och önskar fä återkomma till frågan om statligt bidrag fördessa
merkostnader. SAS förordar också Brommaalternativet och anser att Bromma bör
planeras så alt viss del a v SAS trafik kan avvecklas där. SAS anser vidare att
de föreslagna åtgärderna på Bromma kan begränsas.

RRV och statskontoret anser att undertag för ett
slutligt beslut avseende flygplatsfrågan i Stockholmsregionen inte föreligger,
varför frågan bör övervägas ytterligare. Bl. a. bör en fullsländig
samhällsekonomisk kalkyl göras. Planverket, naturvårdsverket och
socialstyrelsen anser att Brommautredningens bedömningar i miljöfrågan är
delvis felaktiga. Verken konsta-

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 29

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 138

terar
att traflk som innebär sanitär olägenhet inte skall få förekomma på Bromma.
Miljöskyddsutredningen anser för sin del att villkoren för fortsatt utnyttjande
av Bromma bör läggas fast av koncessionsnämnden för miljöskydd.

Överbefälhavaren, som särskill studerat
Tullinge/Getarenalternativel, anser att della alternativ är oacceptabelt.

Upplands-Bro, Täby och Haninge kommuner.
Flygtekniska föreningen, Kungl. Svenska Aeroklubben, Näringslivets
trafikdelegation, Scanair, Storstockholms allmänflygorganisalion. Svenska
handelskammarförbundet, Swedair AB, Sveriges industriförbund,
Taxiflygföretagens riksförbund samt statens vägverk förordar
Brommaalternativel.

Sigtuna, Upplands-Väsby, Huddinge och Norrtälje
kommuner förordar Ärtandaalternativet.

TCO tillstyrker Brommautredningens förslag. LO och
SACO/SR har avstått från att yttra sig.

Vad gäller allmänflygutredningen tillstyrker i
stort sett samtliga remissinstanser eller har intet att erinra mot att
allmänflygel åtminstone t. v. är kvar på Bromma.

SAS och LIN anser att OFAB-förslagen är
orealistiska bl. a. på grund av den otillräckliga kapaciteten hos flygplanet
Dash 7. LIN framhålleratt bolaget hellre flyttar sin verksamhet till Arianda än
ulformar sin trafik enligt OFAB. Flertalet remissinstanser har inte i detalj
gått in på förslagen. Vissa anser dock att de är intressanta och därför bör
föranleda ytteriigare studier.

När jag nu övergår till att redovisa mina
ställningstaganden är det naturligt att först ta upp flygplatsfrågan i Stockholmsregionen
i ett kortsiktigt perspektiv.

Äv
den redovisning som jag lämnat tidigare framgår att den inrikes linjetrafiken
på Bromma med fiygplanel Fokker F-28 i nuvarande versioner på grund av
länsstyrelsens beslut måste upphöra den 1 januari 1979 och överföras till
Arianda. Ärendet prövas f n. i kammarrätten. Vidare har chefen för
luftfartsinspektionen uttalat att LIN:s verksamhet av säkerhels-skäl - i
avvaktan på att vissa åtgärder vidtas på Bromma - bör överföras till en
provisorisk terminal på Artanda så snart som det är praktiskt möjligt.
Statsmakterna bör mot denna bakgrund nu vidta de åtgärder som behövs från deras
sida för alt en överföring skall kunna genomföras den 1 januari 1979.

Luftfartsverket har i samråd med LIN föreslagit att
den gamla uirikeshallen på Arlanda skall ställas i ordning för alt
övergångsvis - i avvaktan på slutligt ställningstagande i lokaliseringsfrågan -
fr. o. m. den 1 januari 1979 kunna ta emot den inrikes linjetrafiken på Bromma.
Kostnaderna härför bedömas till totalt 43 milj. kr. i prisläge den Ijanuari
1979, varav statens andel utgörs av 27,2 milj. kr. Under innevarande budgetår
behöver investeringar motsvarande totalt 10 milj. kr. genomföras, varav statens
andel är 6,3 milj. kr. Användningstiden för den provisoriska terminalanläggningen
för LIN på

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 139

Arlanda
måste på grund av kapacitetsförutsättningar, driftmerkostnader för främst LIN
och vissa olägenheter för passagerarna så långt möjligt begränsas. Den ombyggda
uirikeshallen på Artanda kan dock, om LIN senare flyttar tillbaka till Bromma,
användas av SAS, som för sin inrikestraflk har behov av ökad terminalkapacitet.
SAS inrikestrafik är nämligen - i motsats till LIN:s -av sådan struktur, att
den ombyggda uirikeshallen tillgodoser bolagets behov av kapacitet under
relativt lång tid. Detta innebär att de föreslagna investeringarna i den gamla
uirikesterminalen kan skrivas av och förräntas enligl gängse normer.

Med
hänsyn till de operativa och servicemässiga nackdelar som är förenade med att
utnyttja en provisorisk terminal på Arianda för LlN:s räkning bör tiden för
provisoriet begränsas så långt möjligt. Jag anser att LIN:s uppfattning i detta
hänseende väger tungt. Med anledning härav vill jag nämna attjag erfarit av
chefen för luftfarlsinspektionen alt en ombyggnad av Bromma - med beaktande av
alla säkerhetskrav - kan ske successivt. Detta innebär alt om man ser det
enbari från byggnadsteknisk och säkerhetsmässig synpunkt finns det
förutsättningar för LIN alt återflytta till Bromma efter ungefär ett år. Jag
vill också erinra om alt en överföring av LIN:s trafik till Arianda temporärt,
men framför allt permanent, är förenad med ett behov av slora investeringar för
bolaget. Dessutom medför en temporär lokalisering till Arlanda bl. a. påtagliga
merkostnader för LIN enligt vad bolaget har anfört. Jag avser att senare
återkomma till denna fråga.

Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört
förordar jag att till Flygplatser m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 anvisas ett investeringsanslag av 6,3 milj. kr. i syfte
alt erforderliga investeringar i Artandas gamla ulrikesområde skall kunna
genomföras så att den inrikes linjetrafiken på Bromma skall kunna överföras dit
den 1 januari 1979. Det torde få ankomma på luftfartsverket i samarbete med
flygbolagen att med hänsyn till flygplatsfrågans utveckling och de problem som
blir en följd av en provisorisk lokalisering till Artanda vidta de åtgärder vad
gäller terminalens detaljutformning m. m. som behövs. Jag avser vidare att
snarast föranstalta om att avtal träffas mellan staten och AB
Stockholmsregionens flygplalsinvesteringar om kommunalt bidrag lill de
erforderiiga investeringarna.

Vad gäller Brommas utnyttjande fr. o. m. den I
januari 1979 kan jag, med hänvisning till vad allmänflygutredningen och
remissinstanserna anfört -utan att därmed ta ställning till denna fråga som
aren kommunal eller enskild angelägenhet - konstatera att en förutsättning för
fortsatt allmänflyg i regionen efter den 1 januari 1979 är att huvuddelen av
della slag av luftfart även fortsättningsvis får utnyttja Bromma flygplats.

Jag övergår nu till flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen på längre sikt, som enligt min mening inte enbart är en
lokal fråga utan också en fråga av nationellt intresse. Detta utesluter
naturiigtvis inte att bl. a. lokala miljömässiga skäl väger tungt.

Jag
vill, mot denna bakgrund och med hänvisning till att Bromma flygplats

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 140

otvivelaktigt
har ett läge i Stockholm som uppfyller högl ställda krav på traflkslandard för
resenärernas del, notera att Brommautredningen kommii till slutsatsen att
Bromma under vissa förutsättningar även i fortsättningen kan användas för den
inrikes linjefarten till och från Stockholmsregionen. Flygplatsens kapacitet är
dessutom sådan att även huvuddelen av allmänflyget ryms där, vilkel bör vara
av stort regionalt iniresse. Utredningarna har således enligt min mening gett
viktiga komplement till det beslutsundertag som behövs för ett långsiktigt
slällningstagande till flygplatsfrågan i Stockholmsregionen.

Angelägenheten av att klargöra förutsättningarna
för alt bevara Bromma som flygplats för den inrikes linjetraflken understryks
av att man mol bakgrund av de senasle årens utredningar i frågan måste
konstatera alt, vid sidan av Arianda, endast två flygplatslägen står till buds,
nämligen Bromma och Tullinge/Getaren. Även ULF konstaterade - med utgångspunkt
från att Bromma skulle stängas för allt flyg - alt förulom Arlanda endast
Tullinge/ Getaren finns som alternativ. Liksom ULF ansåg den utredning som
tillsattes av KSL (kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala
frågor) år 1969 att Tullinge/Getaren i princip är del enda realistiska alternativet
bland de fä kvarvarande områden som kan anses lämpliga för fiygplatsändamål.
Samtidigt kan man, utan att ta ställning till prognoserna för fiygtrafikens
utveckling, konstatera att det redan nu i Stockholmsregionen erfordras två
trafikflygplatser för att tillgodose kapacitetsbehoven för den tyngre
luftfarten och huvuddelen av allmänflyget.

I likhet med flera remissinstanser anserjag att
Tullinge/Getarenområdei har så påtagliga nackdelar att det åtminstone för
överskådlig framtid måste elimineras som ett alternativ. Skälen härför är
främst flygoperaliva, försvars-mässiga, anläggningstekniska och ekonomiska.
Härtill kan nämnas att Tullinge/Getarenområdei sedan länge fyller en viktig
funktion som rekreationsområde för södra Storstockholm, varför några av de
berörda kommunerna motsätter sig en flygplalslokalisering där.
Markanvändningen i Tullinge/Getarenområdei bör emellertid planeras på ett
sådant sätt alt ett ianspråktagande på mycket lång sikt för flygplalsändamål
inte omöjliggörs.

Brommautredningen har byggt sina antaganden
avseende traflkvolymerna på trafikprognoser från bl. a. luftfartsverket och
berörda flygbolag. Prognoserna har kritiserats av några remissinstanser som
anser att de ger uttryck för en överskattning av tillväxten. Jag kan för egen del
finna fog för vissa invändningar även om jag samtidigt tillmäter de för
flygverksamheten ansvariga organens bedömningar en betydande vikt. Jag har
också noterat att man internationellt räknar med trafikökningar som allmänt
överensstämmer med de Brommautredningen antagit.

Man kan också konstatera alt flygets trafikarbete
hittills ökat och alltjämt ökar i en takt som överskrider tillväxten för övriga
grenar inom transportsektorn. Förklaringen härtill synes vara att resenärerna
tillmäter tidsfaktorn

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 141

en
allt större betydelse. Det faktum att en flygresa kostar mera än jämförbara
resformertycks alltså i många fall merän väl uppvägas av tidsvinsterna. I takt
med den allmänna arbetstidsförkortningen, ökad rationalisering i näringsliv och
förvaltning samt den ökade satsningen på regional utveckling torde denna aspekt
bli allt väsentligare. Sådana skäl talar för en fortsatt expansion av
flygtrafiken. I en framtid kan också flygels belydelse för godstransporter
väntas vidareutvecklas.

Ändra faktorer kan samtidigt tala för en viss
relativ dämpning av efterfrågan på flygtransporter. Stigande bränslepriser
påverkar självfallet flygbolagens kostnader och kan initiera omstrukturering av
linjenätet med en minskning av antalet flygplansrörelser som följd. Jag
konstaterar dock att den flygtekniska utvecklingen går mot motorer med
väsentligt lägre bränsleförbrukning per passagerare. Den snabba utvecklingen
hos konkurrerande transport- och kommunikationsmedel, främst järnvägen vad
gäller korta och medellånga resor samt telekommunikationer, kan på sikt leda
till en dämpning av tillväxten.

Mot denna bakgrund vill jag inte direkt ta
ställning till de prognoser som Brommautredningen använt som underiag för
planeringen på lång sikt i Stockholmsregionen. De kan löpande behöva revideras
av skäl somjag här har anfört. Sammantaget finner jag emellertid att man bör
räkna med en tillväxt även i framtiden, vilket - utöver vad jag tidigare har
anfört angående behovet av antalet flygplatser i Stockholmsregionen -
föranleder mig att konstatera att förutsättningar bör skapas för att
Stockholmsregionen även i framtiden skall ha tillgång till två flygplatser för
den tyngre luftfarten.

Med hänvisning till det anförda anser jag, i likhet
med Brommautredningen, allmänflygutredningen och det övervägande antalet
remissinstanser, att det är synneriigen önskvärt att Bromma flygplats kan
användas för flygtrafiken till och från Stockholm i framtiden. Självfallet
krävs i sedvanlig ordning om fiygplatsen skall behållas som en statlig
fiygplats att en överenskommelse träffas med Stockholms kommun i markfrågan och
med Stockholms läns landsting i finansieringsfrågan samt att den framtida
trafiken på Bromma inte innebär sanitär olägenhet för närboende. Jag återkommer
härlill längre fram. Först vill jag emellertid ta upp frågan om de ekonomiska
förutsättningarna för de olika lokaliseringsalternativen.

Brommautredningen har valt att redovisa Brommas
specifika fömtsättningar och en jämförelse med de två alternativ som kan
föreligga vad gäller lokalisering av inrikes- och allmänflyget i
Stockholmsregionen, nämligen Arianda och Tullinge/Gelaren. Utredningen
redovisar det totala investeringsbehovet i 1977 års prisnivå för uppmstning av
Bromma flygplats lill max. 640 milj. kr. Ombyggnadsperioden beräknas av
utredningen till 3-5 år. Om LIN i stället föriäggs till Arlanda och Bromma
således endast används för allmänflyg blir motsvarande totala utgift nära 50 96
större, 950 milj. kr. Dessa investeringar skall ske under en 15-årsperiod,
varav huvuddelen under den närmasle 5-årsperioden. En förtäggning av LIN saml
allmänflyget till

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:29 142

Tullinge/Gelaren
skulle bli ca 40 % dyrare, dvs. föranleda en total utgift på nära 900 milj. kr.
Hela beloppet utfaller under den närmasle 3-7-årsperioden. Hänsyn har för
Arianda- och Tullinge/Getarenaliernativen inte kunnat tas till vissa
tillkommande kostnader för tidigardagda vägar, passagerarterminal i Stockholms
innerstad och eventuella miljöinvesteringar. Försvarets kostnader för
Tullinge/Getarenalternativet har inte heller beaktats. Alternativet alt LIN
lokaliseras till Arianda leder dessulom enligt Brommautredningen till
tidskoslnader m. m. för trafikanternas terminalresor, som under en 40-årsperiod
uppgår till ca 770 milj. kr. i nuvärde 1983. Motsvarande belopp för
Tullinge/Getaren beräknas till ca 250 milj. kr.

1
fråga om det ekonomiska resultatet anger Brommautredningen, med utgångspunkt
från vedertagna kriterier för sådana beräkningar, att alternativet alt LIN och
allmänflyget lokaliseras till Bromma uppvisar positiva värden för en
40-årsperiod. Alternativet med LIN på Arlanda och allmänflyget på Bromma ger
negativt nuvärde och alternativet Tullinge/Gelaren som lokalisering för allt
inrikesflyg och allmänflyg ger totalt sett negativt nuvärde för en
40-årsperiod. Del sistnämnda alternativet förutsätter att SAS flyttar till den
nya flygplatsen för att inte avståndet mellan SAS och LIN:s inrikeslinjer skall
bli orimligt stort. SAS motsätter sig en sådan flyttning.

Brommautredningens
beräkningar tyder således på alt alternativet att LIN och allmänflyget
lokaliseras till Bromma är att föredra från samhällsekonomisk synpunkt. Mot
beräkningarna har vissa remissinstanser anfört erinringar. RRV och
statskontoret anser för sin del att kalkylerna bör kompletteras med olika
samhällsekonomiska poster och luftfartsverket anser utifrån sina bedömningar
att verkets egna finansiella åtaganden blir tämligen likvärdiga i Bromma- och
Äriandaalternativen. Verket konstaterar dock att merkostnaderna för
trafikanterna i Äriandaalternativet klart talar för Bromma. För egen del vill
jag, med hänvisning till att viss osäkerhet råder i fråga om den på grundval av
trafikprognoserna bedömda utbyggnadslakten på Arianda, nöja mig med all
konstatera att Brommaalternativet för luftfartsverket, LIN och trafikanterna
ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än de andra alternativen. Jag vill i
sammanhanget påpeka att såväl Brommautredningen, allmänflygutredningen som
luflfarlsverkel har valt att dimensionera anläggningarna med utgångspunkt från
förväntade trafikvolymer år 1985, dvs. utifrån relativt måttliga trafikökningar
i förhållande till nuläget. Samtidigt vill jag inte förorda en lösning som för
allmänfiygets del skulle innebära sådana kostnader att verksamheten allvarligt
kunde äventyras. 1 övrigt finner jag att tidsmässigt utrymme finns för en
vidare analys och eventuell komplettering av kalkylerna före ett slutligt
ställningstagande till en mera definitiv uiformning av flygplatserna. Detta kan
om så bedöms nödvändigt ske i sammanhang vartill jag återkommer.

Jag övergår nu till frågan orn den flygtekniska
utvecklingen och dess inverkan på bulleremission, prestanda och
flygplatsutformning.

Brommautredningen
har behandlat den tekniska utvecklingen av den

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 143

flygande
materielen. Flygplanen kommer enligt utredningen alt utvecklas mot mindre
bulleremissioner och lägre bränsleförbrukning per passagerare. Jag har
uppdragit åt utredningsmannen i Brommautredningen att för departementets
räkning göra en närmare studie av dessa frågor. Studien, som bl. a. omfattade
besök hos flertalet tillverkare av berörd materiel, visar att en reduktion av
bullret från LIN:s nuvarande flygplan kan uppnås genom ombyggnad av motorerna.
En sådan åtgärd, som skulle minska bullret med ca 5 dB, kan inte vara klar
förrän omkring år 1981-1982. Samtidigt kommer emellertid nya ca 10 dB tystare
flygplan att finnas tillgängliga. Byte av flygplan är således den klart
effektivaste åtgärden för att reducera bullret och ger dessutom LIN den ökade
kapacitet som bolaget uppger erforderiig vid ungefär den nämnda lidpunkten.
Härutöver leder dessa nya plan till en betydande bränslebesparing. LIN uppger
emellertid också alt bolagets alla nuvarande flygplan inte kan bytas ut på en
gång utan alt detta måste ske successivt. Enligt bolaget är man beredd att
tillsammans med tillverkarna snarast undersöka förutsättningarna för ett planbyte
eventuellt i förening med en avveckling av några av de nuvarande flygplanen
före avskrivnings-lidens utgång. LIN är berett att utarbeta och genomföra én
sådan ersättnings-plan. Därvid måste man lösa problem av operativ, utbildnings-
och ekonomisk karaktär på ett för trafikanterna, bolaget och personalen
tillfredsställande sätt. Bolaget bedömer det som möjligt att framlägga en
sådan plan underår 1978.

Utredningen har vid sina studier hos
fiygplanslillverkarna funnit att man inom en begränsad framtid inte kan räkna
med att få lillgång till tystare plan med erforderiig passagerarkapacilet som
samtidigt ställer mindre krav på flygplatsens utformning, främst i fråga om
kortare landnings- och startbanor saml hinderfrihet. Utvecklingen på
flygmaterielområdet går emellertid snabbt bl. a. tack vare de hårda krav som
ställs av luftfartsmyndigheter världen över. Jag fömtsätter att luftfartsverket
tillsammans med irafikföretagen följer utvecklingen i syfte att tillvarata de
utvecklingsresultat som kan komma fram. Enligt min mening måste nämligen den
fortsatta planeringen av flygplatserna baseras på en så långt möjligt optimal
avvägning mellan flygplatsernas utformning och luftburen materiel i syfte att
minimera de samhällsekonomiska kostnaderna.

Brommautredningen har ingående behandlat
normgivningen på flyg-bulleremissionsområdet och bl. a. redovisat de skärpta
krav som antagits i Förenta staterna och som inom kort förväntas bli antagna
internationellt efter beslul av ICAO. Dessa krav kommer successivt all medföra
avsevärda minskningar av flygbullrel. Med hänsyn till att vi här i landet är
hänvisade till att anskaffa flygplan som tillverkas med de internationella
bestämmelserna som grund anserjag - även om jag är starkt medveten om
angelägenheten av att minska bulleremissionerna från flygtrafiken -att vi inte
kan bortse från de internationellt gällande emissionsnormerna när vi bedömer
störningar från flygtrafiken.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 144

Brommautredningen har också behandlat
flygsäkerheten. Utredningen konstaterar att säkerhetsnivån inom luftfarten är
så hög att det från säkerhetssynpunkt inte finns anledning att ifrågasätta
flygverksamhet på t.ex. Bromma. Inga remissinsianser har rest invändningar mot
denna ståndpunkt. Det har således enligt min mening inte framkommit några skäl
för en annan uppfattning i denna fråga.

Innanjag
redovisar mina sammanfattade ställningstaganden vill jag beröra Stockholms läns
landstings remissyttrande jämle del ijänsteutlåtande som överiämnals för
kännedom. I ijänsteutlåtandet konstateras bl.a. fördelen från såväl
markanvändnings- sotn ekonomisk synpunkt av en samlokalisering av inrikes- och
allmänflyg. Vidare påpekas att en permanent lokalisering av LIN till Arianda
skulle medföra alt denna flygplats maximikapacitet uppnås redan i mitten av
1980-lalet. Tjänsteutlåtandet anger också alt ett flygplatssystem med två
trafikflygplatser med utbyggbar kapacitetsreserv jämle ett antal mindre
flygplatser för vissl allmänflyg innebär fördelar från en rad viktiga
synpunkter. Sammanfattningsvis föreslås i ijänsteutlåtandet att Bromma behålls
under 10-15 års tid, varunder anspråken på marken för bostadsändamål inte är
framträdande. Investeringarna bör dock begränsas med hänsyn till bl. a. den
korta användningstiden. Äv vad landstinget särskilt haranfört framgåratt man
inte anser att flygbullret kan nedbringas till acceptabel nivå och att Bromma
såsom ett centralt område på sikt bör användas för andra ändamål än flyg. En ny
utredning bör därför pröva frågan om en permanent placering av såväl inrikes-
som allmänflyget i Stockholmsregionen, Under utredningstiden bör allmänflyg
tillåtas på Bromma.

Jag konstaterar att det också i det av landstinget
överlämnade Uänsteut-låtandet finns stöd för uppfattningen att behov av två
traflkflygplatser i Stockholmsregionen föreligger. Detta har också bl. a.
luftfartsverket och chefen för luftfartsinspektionen konstaterat. Vidare
understryks i tjänsteutlåtandet fördelen av en samlokalisering av inrikes- och
allmänflyget. Vad gäller möjligheten att nedbringa bullret till en acceptabel
nivå kanjag endast redovisa de praktiska möjligheterna till reducerade
emissions- och immis-sionsvärden som utredningarna presenterat. Det ankommer
inte på mig att avgöra om dessa värden är sanitärt acceptabla. Denna fråga får
avgöras i annat sammanhang. Det är dock enligt min mening, mot bakgrund av vad
jag tidigare anfört, troligt att utvecklingen inom flygmaterielområdet kommer
att innebära all inrikeslrafik på Bromma om några år borde kunna accepteras
även av miljöskäl.

Vad gäller landstingets i Stockholms län och vissa
andra remissinstansers förslag om ytterligare en utredning om en permanent
placering av inrikes-och allmänflyget i Stockholmsregionen, får jag som min
mening uttala att frågan nu måste anses vara så väl utredd och belyst att några
mera omfattande ytteriigare utredningar i frågan inte behövs. Däremot kan,
somjag nämnt i det föregående, behov flnnas av att ytteriigare analysera och
komplettera beslutsunderlaget i vissa mera begränsade delar.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 145

Vad till sist gäller landstingets uppfattning alt
Bromma på sikl bör användas för andra ändamål än flyg kan jag inte flnna all
ett sådant ställningstagande ligger i linje med det konstaterade behovei av två
flygplatser i Stockholm. Jag är självfallet medveten om att Brommamarken har
ett värde för bostadsbyggande m. m. Min bedömning måste emellertid utgå från
att det är lättare att finna alternativ mark för bostadsändamål än för
flygplalsändamål.

Kommunstyrelsen i Stockholm uttalar att sådan
flygverksamhet som innebär sanitär olägenhet på Bromma inte kan accepteras.
Detta är även enligt mitt förmenande en självklar utgångspunkt.

Utbyggnaden av flygplatser i Stockholmsregionen börenligt
min mening snarast möjligt kunna styras av långsiktiga planer. Varje risk för
dubbelinvesteringar måste elimineras under planläggningen. För
trafikföretagens planering - framför allt LIN:s och luftfartsverkets - är det
önskvärt att man snarast fattar beslut om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen
på lång sikt. 1 denna uppfaltning har jag stöd av många remissinstanser som
påtalat det orimliga i all såväl planerande samhällsorgan, trafikföretag som
all berörd personal under ett antal år fått leva i ovisshet om flygplatsfrågans
lösning på lång sikt.

Brommautredningen berör behovet av en ny
flygbussterminal i Stockholms city. Frågan tas också upp av många
remissinsianser. Den av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
tillsatta s. k. CT-gruppen har i betänkandet (Ds K 1974:6) Trafikterminal vid
Stockholm C, redovisat ett förslag till en gemensam cityterminal för bl. a.
fiyg- och veckoslutsbusslrafiken. Enligt vad jag har inhämtat från SJ utreder f
n. SJ och Stockholms kommun möjligheterna till en etappvis utbyggnad av
terminalen. Jag fömtsätter att parterna behandlar frågan med sikte på att nå en
lösning så snart som det är möjligt med hänsyn till omständigheterna och att
frågorna om kostnadsansvar, huvudmannaskap och finansiering blir föremål för
överläggningar mellan berörda intressenter.

Vad beträffar allmänflyget kanjag konstatera att
det - utöver tillgång till en traflkflygplats - under alla förhållanden behövs
några mindre flygplatser för visst allmänflyg. Jag har dock föregen del ingen
anledning att ta slällning lill var dessa flygplatser bör lokaliseras eller hur
de skall utformas. Detta ställningstagande torde ligga hos berörda kommuner
eller enskilda intressenter. Med hänsyn till allmänflygets betydelse är det
emellertid angelägel att denna fråga löses på ett från allmänflygets synpunkt
tillfredsställande sätl.

Mot bakgrund av den diskussion som förs av
Stockholms läns landsting, Stockholms kommun och länsstyrelsen i Stockholms län
i dess yttranden och de allmänna utgångspunkter som jag har anfört för ett
beslut avseende flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen, framstår det
enligt min mening som naturiigt att - innan definitivt beslut fattas - låta
vissa frågor bli föremål för överläggningar där de berörda landstings- och primärkommunala
intressena kan samordnas med de statliga.

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 146

Huvudsyftet med överläggningarna bör vara att - med
utgångspunkt i vad jag tidigare har anfört - i detalj klarlägga
förutsättningarna för linjetrafik på Bromma samt utarbeta den tidsplan efter
vilken Bromma flygplats kan iordningställas för kombinerat inrikes- och
allmänflyg. Överläggningarna bör främst avse vilken trafik som kan accepteras
från sanitär synpunkt och den takt i vilken sådan trafik kan introduceras samt
finansierings-, mark- och markkommunikationsfrågorna.

När överläggningarna, som bör ske skyndsamt, har
avslutats avser jag all föreslå regeringen ati återkomma lill riksdagen med en
redogörelse för resultatet sann med förslag till erforderliga åtgärder,

I syfte att möjliggöra alt LIN:s önskemål om en
snabb återflyttning till Bromma flygplats kan tillgodoses, om förutsättningar
härför föreligger, avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt
luftfartsverket att snarasl utarbeta en detaljerad dispositions- och
utbyggnadsplan för Bromma som inrikesflygplats. För att behålla
handlingsfriheten vad gäller inrikesflygets permanenta lokalisering avser jag
all föreslå regeringen alt uppdra ål luftfartsverket alt i samråd med
flygbolagen skyndsamt utarbeta det slutliga förslag till dispositionsplan för
Arlanda flygplats som behövs för en överföring på kort eller längre sikt lill
Arlanda av den inrikes linjetrafiken på Bromma. Luftfartsverket böräven
snarast påbörja arbetet med en detaljerad utbyggnadsplan för en permanent
inrikesterminal på Arlanda.

Luftfartsverket förordar i samråd med SAS och LIN -
under förutsättning att erforderliga kompletterande studier visar att
tillfredsställande trafikavvecklingsförhållanden erhålls -att det s, k,
alternativ A väljs för en eventuell permanent inrikesterminal på Arlanda,
Alternativ A innebär i princip att ett nytt stationsområde skall etableras inom
del nuvarande driftområdet. SAS och LIN har i sina remissyttranden anfört att
man nu föredrar alternativ B, vilket innebär etablering av ett nytt
inrikesområde norr om den öst/västliga banan. Frågan lår således prövas
ytterligare.

Vad beträffar OFAB-förslaget, som syftar till en
lösning av inrikesfiygets problem i Stockholmsregionen, konstaterar jag att flertalet
remissinstanser inle i detalj har gått in på förslaget. Vissa anser dock att
det är intressant och därför bör föranleda ytteriigare studier.

1 likhet med SAS och LIN anserjag dock att
OFAB-förslagen inle kan läggas till grund för lösningar på kort sikt vad gäller
Bromma flygplats. Det torde emellertid ankomma på flygbolagen och
luftfartsverket att inom ramen för sin långsiktiga planering överväga även de
idéer som framförts i OFAB.

Med anledning av att OFAB-förslagen i princip
innebär viss omfördelning av traflken mellan SAS och LIN vill jag i della
sammanhang erinra om att 1972 års riksdag behandlade vissa frågor rörande den
inrikes luftfarten. Riksdagen gav därvid Kungl. Maj:i till känna att vissa skäl
talar för att - i syfte att klarlägga den från olika synpunkter lämpligaste och
effektivaste organisationen för inrikesflyget -en översyn av principfrågorna
om organisationen

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 147

av
och tillståndsgivningen för den inrikes flyglraflken kommer till stånd. År 1976
behandlade riksdagen på nytt frågan om inrikesflygets framtida villkor, 1 sitt
betänkande (TU 1976:8) erinrade trafikutskotterom att äBä:s (AB Aerotransport) arbetsutskott i samråd med SAS och
LIN:s styrelser igångsatt en utredning om ändamålsenliga former för samarbete
mellan SAS och LIN beträffande inrikeslinjerna i syfte bl. a. att utjämna
fömtsättningarna för de båda företagens verksamhet. Som resultat härav har
numera viss inrikes linjetrafik försöksvis överförts från SAS till LIN. Under
hänvisning härtill och i avvaktan på den fortsatta utvecklingen på området var
utskottet inte berett alt begära ytterligare utredning av frågan. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för en lösning av
flygplatsfrågan i Stockholmsregionen som jag har förordat,

2. till Flygplatser m. m, på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 6,3 milj.
kr.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:29 148

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ..... 1

1,
Nuvarande flygplatsförhållanden i
Stockholmsregionen 2

2,
Tidigare flygplatsutredningar m. m.................... ..... 6

2.1
KSL-utredningen.................................... ..... 6

2.2
ULF m.m............................................... ..... 6

2.3
Remissyttrandena.................................. .... 11

2.4
CT-gruppen.,,....................................... .... 13

3,
Vissa beslut angående flygplatsfrågan
i Stockholmsregionen under perioden 1973-1977 13

4,
De nya flygplatsutredningarna......................... 19

4.1 Brommautredningen................................ .... 19

4.1.1
Inledning..................................... 19

4.1.2
Kapacitet.................................... .... 19

4.1.3
Säkerhel m, m.............................. .... 23

4.1.4
Miljöpåverkan.... :....................... .... 26

4.1.5
Markkommunikationer..................... .... 34

4.1.6
Ekonomi....................................... 39

4.1.7
Sammanfattning av Brommautredningens
förslag 47

4.1.8
Remissyttrandena.......................... .... 49

4.2 Stockholmsregionens
allmänflygutredning.... 81

4.2.1
Inledning..................................... 81

4.2.2
Allmänflyget på Bromma flygplats..... .... 85

4.2.3
Framtida behov av flygplatser
för Stockholmsregionens allmänflyg 86

4.2.4
Traflkflygplats på Barkarby.......... .... 88

4.2.5
Trafikfiygplats på Bromma............... .... 90

4.2.6
Trafikflygplats vid Tullinge/Gelaren.... 93

4.2.7
Utredningens sammanfattande ekonomiska
bedömningar 95

4.2.8
Ulredningens sammanfattande
bedömningar rörande trafikflygplats och andra flygplatser för allmänflyg..................................... 98

4.2.9
Remissyttrandena.......................... .... 99

5, Luftfartsverkets förslag till
dispositionsplan för Arlanda -

Arianda 80................................................... 106

5.1
Inledning............................................ 106

5.2
Trafikutveckling och utbyggnadsbehov....... 107

5.3
Investeringskostnader och
vägförbindelser.. 111

5.4
Remissyttrandena.................................. 112

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:29 149

6. Preliminär jämförelse mellan två förslag till
bibehållande av

Bromma flygplats för inrikes reguljärflyg, benämnt OFAB ,,., 115

6.1
OFAB-förslagen..................................... ... 115

6.2
Remissyttrandena.................................. ... 118

7.
Kompletterande undersökningar
rörande bullerreducerande åtgärder 123

8.
Föredraganden............................................. 126

9.
Hemställan.................................................. 147

10. Beslut........................................................ ... 147

Innehållsförteckning........................................... 148

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 11 dokument.

  1. Bet. 1981/82:TU28 om anslag till Luftfart och om vissa luftfartspolitiska frågor (prop. 1981/82:100 och 1981/82:98) s. 47 i texten
  2. Bet. 1980/81:TU8 om Bromma och Arlanda flygplatser m.m. (prop. 1980/81:30) s. 4 · s. 13 i texten
  3. Bet. 1977/78:TU12 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna på kapitalbudgeten för budgetåret 1978/79 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområd… s. 20 i texten
  4. Bet. 1977/78:TU9 med anledning av propositionen 1977/78:29 om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. m. jämte motioner s. 1 · s. 13 · s. 16 i texten
  5. Prop. 1977/78:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1978/79 i texten

Visa alla 11