om inriktningen av den ekonomiska politiken
28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:45, om inriktningen av den ekonomiska politiken
Dokumentets text
Prop.
1977/78:45
Regeringens proposition
1977/78: 45
om
inriktningen av den ekonomiska politiken;
beslutad
den 20 oktober 1977.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
GÖSTA
BOHMAN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen redovisas bakgrunden till de ekonomisk-politiska beslut som har
fattats sedan den reviderade finansplanen 1977 lades fram. Vidare framläggs
förslag om inriktningen av den ekonomiska politiken.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 45
Prop. 1977/78: 45
Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-10-20
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo,
Wikström, Johansson, Ullsten
Föredragande:
statsrådet Bohman
Proposition
om inriktningen av den ekonomiska politiken
I
denna proposition redovisas bakgrunden till de ekonomisk-politiska beslut som
fattats sedan den reviderade finansplanen för 1977 förelades riksdagen. Vidare
redovisas regeringens syn på den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken framöver, imder beaktande av det underlag som framlagts av
konjunkturinstitutet i dess i dagarna utgivna höstrapport. En kort
sammanfattning av rapporten med konjunkturinstitutets prognoser för 1977 och
1978 torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Regeringen
kommer i vederbörlig ordning att i 1978 års finansplan presentera prognoser för
den ekonomiska utvecklingen under 1978, varvid hänsyn tas till de beräknade
effekterna av olika föreslagna politiska åtgärder.
1
Problem och ekonomisk politik
Sveriges
ekonomiska problem
Efter
regeringens tillträde i oktober 1976 har allvaret i Sveriges ekonomiska läge
undan för undan klarlagts. En första förutsättning för en bred uppslutning
kring de nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärderna är en allmän insikt om de
centrala orsakerna till Sveriges ekonomiska problem. Det viktiga är att ange
vad som gått fel och varför. Varje problem måste sedan systematiskt angripas
med de därför mest tjänliga medlen.
Den
ekonomiska politiken efter 1973 års oljekris syftade till att överbrygga den
internationella lågkonjunktur som orsakades av att flertalet stora länder inte
genom expansiva finanspolitiska åtgärder kompenserade den åtstramning av den
totala efterfrågan som oljeprishöjningen
Prop. 1977/78:45 3
medförde.
1 vissa länder bedrevs en regelrätt deflationistisk politik. Sverige följde
tillsammans med ett fåtal andra länder OECD:s rekommendation att motverka den efterfrågedämpande
effekten av oljeprisstegringen med en expansiv finanspolitik. De länder som
följde överbrygg-ningspolitiken råkade i ett besvärligt ekonomiskt läge med
stora bytesbalansunderskott och nedskrivning av värdet på sina valutor.
Den
svenska politiken grundades på förväntningar om att den internationella
konjunkturnedgången skulle följas av en relativt stark uppgång i enlighet med
tidigare konjunkturmönster. Uppgången 1976 blev dock inte tillräckligt stark
för att dra igång investeringsaktiviteten. Under 1977 har den ekonomiska
tillväxten i Västeuropa mattats av. Mycket talar för att tillväxten även 1978
blir relativt måttlig. Även de långsiktiga förväntningarna om tillväxten synes
ha reviderats ned väsentligt i industrivärlden.
En
väsentlig orsak till det ekonomiska läget i Sverige är den kostnadskris för
industrin som de mycket höga relativa lönekostnadsökningarna 1975 och 1976
medförde. Kostnadsökningarna i kombination med höga inflationsförväntningar
ledde till starka prisökningar på svensk industris produkter i förhållande till
den internationella prisnivån. Sverige förlorade marknadsandelar både på
export- och hemmamarknaden, vilka inte kan återvinnas utan stora
ansträngningar.
Förklaringen
till den starka försämringen i Sveriges relativa kostnadsläge åren 1975 och
1976 måste delvis sökas i den ekonomiska politik som fördes 1973 och 1974.
Sverige hade under åren 1971 och 1972 tagit på sig bördan av att återställa
jämvikten i den yttre balansen genom en hård åtstramningspolitik. De positiva
effekterna härav förlorades dock under konjunkturuppgången 19731974. Under
1973 underlät Sverige att följa uppskrivningen av den västtyska marken.
Svenska kronan föll under loppet av 1973 med närmare 15 % gentemot D-marken.
Därmed kom den starka internationella prisstegringen 1974 att slå igenom i en
kraftig vinstökning i Sverige, främst i de råvarubaserade branscherna, vilket i
sin tur bidrog till att bädda för de stora avtals-mässiga löneökningarna 1975
och 1976. Det starka efterfrågetrycket på arbetsmarknaden i kombination med
industrins höga inflationsförväntningar drev också fram en stor löneglidning.
Kraftiga höjningar av avgifter och skatter på arbetskraften drev ytterligare
upp de samlade lönekostnaderna. Genom den expansiva finanspolitiken 1974
förstärktes de inflationistiska impulserna än mer.
Den
samlade effekten av ovan nämnda faktorer resulterade i en lönekostnadsökning
på ca 45 % under 1975 och 1976. Även om kostnadsökningar först med viss
fördröjning slår igenom fullt ut i höjda priser, framtvingade dock
lönekostnadsutvecklingen den nedskrivning av den svenska kronans varde som
skett efter regeringsskiftet och vilken i sin tur ledde till snabba
prisstegringar under 1977. Under de senaste åren
Prop. 1977/78: 45 4
har
alltså starka inflationsförväntningar som är svåra att bryta byggts in i vår
ekonomi.
De
svenska försöken att överbrygga lågkonjunkturen medförde att både privat och
offentlig konsumtion växte betydligt snabbare än vad vi inom ramen för vår
långsiktiga resurstillväxt i längden har råd med. Den expansiva politiken
förutsatte att konsumtionsökningen under en kommande högkonjunktur måste hållas
tiUbaka kraftigt. Den tillväxttakt i konsumtionen som accepterats de senaste
åren byggde dessutom på förhoppningen om en fortsatt resurs- och
produktivitetstillväxt nära 1960-talets och på en bestående stark
internationell ekonomisk tillväxt. I ljuset av den lägre tillväxt i Sverige och
utlandet som nu förutses, framstår konsumtionstillväxten 1975 och 1976 som
alltför hög. Den ekonomiska politiken har därför ställts inför den svåra
uppgiften att åstadkomma en nedskärning av konsumtionen med de spänningar detta
utlöser mellan olika konkurreraride krav.
"Överbryggningspolitiken"
har också resulterat i betydande överlaget som kommer att verka återhållande på
produktion och sysselsättning under lång tid framöver. Den starka lagerökningen
under åren 1974, 1975 och 1976 har under 1977 förbytts i en lagerminskning.
Även under 1978 bör en lageravveckling ske. De sjunkande lagerinvesteringarnä
har varit och kommer att vara en viktig orsak till den sjunkande produktionen
inom industrin.
Oljeprisstegringen
har bidragit till en kraftig försvagning av bytesbalansen. Den motsvarar en
extra belastning på bytesbalansen på ca 9 miljarder kr. Totalt uppgår importen
av olja och oljeprodukter till 15 miljarder kr. 1977. Oljeprisstegringen
innebar en realekonomisk förlust för det svenska folkhushållet på ca 3 % av
BNP. Hushållen kan inte kompenseras för denna förlust. I viss utsträckning är
det dock rimligt att Sverige bär sin del av det samlade underskottet gentemot
OPEC-länderna vilket 1977 motsvarar ca 3 miljarder kr. Merparten av det ökade
oljeunderskottet bör emellertid betalas genom ökad export eller minskad import.
Stora insatser kommer att krävas för att minska den belastning detta utgör på
Sveriges utrikesbalans.
Bytesbalansunderskottet
beräknas i år uppgå till 16,5 miljarder kr., trots utebliven tillväxt i den
privata konsumtionen och en kraftig nedskärning av lagerinvesteringarna.
Sverige beräknas under åren 1974 1977 bygga upp ett sammanlagt
bytesbalansunderskott motsvarande 12 % av BNP, vilket är mer än de flesta andra
industriländer gjort under samma tid. Underskottet har måst finansieras med
utländsk upplåning. Först fick den privata sektorn inkl. kommunala och
statliga förelag svara för upplåningen. Med de stora bytesbalansunderskott som
Sverige har 1977 och måste räkna med under de närmaste åren har det blivit
nödvändigt att låta staten ta på sig en växande andel av upplåningen. Även om
Sverige i dag alltjämt har goda lånemöjligheter utgör
Prop. 1977/78: 45 5
de
växande räntorna på utlandsskulden en allvarlig belastning på svensk ekonomi
under kommande år.
Utöver
de svårigheter som beror på den för höga svenska kostnadsnivån föreligger
allvarliga långsiktiga strukturproblem i egentlig mening, vilka sammanhänger
med förändrade internationella konkurrens-och marknadsförutsättningar
exempelvis inom stål-, gruv-, varvs- och textilindustrierna.
Det
är naturligtvis svårt att skilja mellan vad som är ett kostnadsproblem, vad
som är ett långsiktigt konkurrensproblem och vad som beror på den låga
internationella efterfrågan eller en långsiktig överkapacitet inom olika
områden. Vid en starkare internationell konjunkturuppgång skulle efterfrågan på
våra produkter sliga och ett därav föranlett högre kapacitetsutnyttjande öka
produktiviteten och förbättra vårt relativa kostnadsläge.
Uppenbart
föreligger dock långsiktiga förändringar i olika branschers relativa
konkurrenskraft. Många nya länder med väsentligt lägre kostnadsnivå har börjat
konkurrera på nya produktområden med varor av samma kvalitet som de svenska
produkterna. Detta kräver en omställning till nya produktionsområden där
Sverige kan hävda sig bättre. Della förutsätter målmedvetet arbete under många
år. Grunden för de i dag framgångsrika svenska exportindustrierna har nästan
genomgående lagts långt tillbaka i tiden. Sveriges teknologiska försprång har
nu minskat, vilket negativt påverkat produktutvecklingen och produktivitetstakten.
Trots att detta måste ha stått klart redan vid mitten av 1960-talet var de
åtgärder som vidtogs under det följande decenniet inte ägnade att försvara
Sveriges framskjutna position. Nyförelagandet har utvecklals svagt, den
teknologiska förnyelsen har inte haft det djup och den bredd som skulle ha
krävts.
Den
ekonomiska politiken sedan hösten 1976
Den
ekonomiska politiken inriktades under hösten 1976 och början av 1977 på ett
stöd till den inhemska efterfrågan i väntan på att en allmänt emotsedd
förbättring i den internationella konjunkturen skulle komma till stånd. För att
skapa förutsättningar för en lugn avtalsrörelse och möjliggöra realinkomstökningar
inom ramen för låga nominella löneökningar genomfördes en skatteomläggning som
innebar att marginal- och totalskatterna sänktes i de inkomstskikt där den
helt dominerande delen av löntagargrupperna befinner sig. I gengäld höjdes socialförsäkringsavgifterna
med 1,5 % av lönesumman utöver redan tidigare beslutade höjningar på 2,5 %. Dessulom
uppjusterades ett antal punktskatter. Under våren vidtogs omfattande
arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder i syfte att upprätthålla
sysselsättningen. För att dämpa lageravvecklingen infördes ett stöd som
begränsade lageravvecklings-takten under första halvåret 1977.
Prop. 1977/78: 45 6
Kreditpolitiken
stramades successivt åt under 1976. Sedan hösten 1976 har tillväxten i
penningmängden hållits på en låg nivå. Kreditgivningen till industrin har dock
prioriterats medan kreditgivningen till hushållen stramats åt mycket hårt.
Den
fortsatta kraftiga försämringen i bytesbalansen i början av 1977 gjorde det
nödvändigt att begränsa den privata konsumtionsökningen. Regeringen beslöt
därför i samband med justeringen av den svenska kronan med 6 % den 1 april att
höja mervärdeskatten med ca 3 % fr. o. m. den 1 juni. För att kompensera bamfamiljerna
höjdes barnbidraget den 1 juli med 300 kr. per år. Pensionärerna erhöll genom
indexeringen av pensionerna automatisk kompensation för höjningen av
mervärdeskatten. Den allmänt strama politiken balanserades dock av de stora
arbetsmarknads- och industripolitiska satsningarna.
Devalveringen
av den svenska kronan
Under
sommaren stod det klart att Sverige inte kunde räkna med någon
konjunkturuppgång under hösten 1977. Förhoppningen om en gynnsam
internationell konjunkturutveckling under 1978 fick successivt revideras ned.
Svensk industri kunde därför inte beräknas genom en kraftig exportledd
produktionstillväxt frigöra sin potentiella produktivitetsökningsreserv.
Produktivitetstillväxten låg kvar på en mycket låg nivå. Utfallet av avtalsförhandlingama
i Sverige och övriga konkurrentländer för år 1977 innebar ingen relativ
förbättring i Sveriges konkurrenskraft. Industrins finansiella styrka
urholkades snabbt. Sverige fortsatte att i snabb takt förlora marknadsandelar
både på hemma- och exportmarknaden.
Det
stod fullt klart att det inte skulle vara möjligt att enbart genom interna ålgärder
återställa Sveriges förlorade konkurrenskraft. Detta skulle vid fortsatt
anknytning till den starka D-marken ha krävt en långsammare pris- och
löneutveckling än i Förbundsrepubliken Tyskland under flera år. Detta
alternativ framstod som helt orealistiskt och skulle ha lett till hög
arbetslöshet. Det skulle också långsiktigt ha äventyrat utvecklingspotentialen
inom stora delar av svensk industri. Regeringen ansåg det därför nödvändigt att
Sverige lämnade ormsamarbetet. Devalveringen genomfördes den 29 augusti med 10
% i förhållande till ett effektivt kursindex som beräknas som ett vägt
genomsnitt av de 15 viktigaste valutorna i svensk utrikeshandel (den s. k.
korgen). I urvalet ingår valutorna för de länder som svarar för minst 1 % av
Sveriges utrikeshandel och vars valutor noteras dagligen i Sverige.
När
Sverige gick in i ormsamarbetet 1973 skedde det utan närmare officiell
redovisning av vilka krav som en anknytning av den svenska kronan till D-marken
måste ställa på svensk ekonomisk politik. Elt valutasamarbete av detta slag
kräver emellertid att Sverige i slort sett för en med Förbundsrepubliken
Tyskland parallell ekonomisk politik. Sve-
Prop.
1977/78: 45 7
rige
valde dock efter oljekrisen en helt annan ekonomisk-politisk strategi. Som jag
tidigare har redovisat bidrog detta i hög grad till att den svenska pris- och
kostnadsutvecklingen blev avsevärt snabbare än den västtyska.
Sveriges
deltagande i det västeuropeiska monetära samarbetet motiverades bl. a. av att
det ansågs önskvärt att Sverige upprätthöll fasta kursrelationer med våra
viktigaste handelspartners. Eftersom ca hälften av svensk utrikeshandel sker
med utanförstående länder innebar ormsamarbetet ingen sådan valutastabilitet
gentemot övriga valutor. Den tyska marken flÖt gentemot övriga valutor och de
andra ormvalutorna följde med. Den kraftiga uppvärderingen av den västtyska
marken som skedde under loppet av 1976 bidrog till den allvarliga försämringen
i svensk industris konkurrenskraft. Ned justeringen av den svenska kronan den 17
oktober 1976 och den 1 april 1977 med 3 resp. 6 % i förhållande till D-marken
innebar i stort sett endast ett upphävande av den uppvärdering av den svenska
kronan i förhållande till det effektiva kursindexet som skett sedan Sverige
trädde in i ormsamarbetet 1973.
Det
monetära samarbetet mellan de s. k. ormländerna syftade också till att
stabilisera växelkursförändringar som kan utlösas genom omfattande
internationella kapitalrörelser. Detta avses ske genom ömsesidiga åtaganden om
interventioner, vilka emellertid innebär räntebärande kredit på endast en å
två månader mellan centralbankerna och registreras omedelbart som en minskning
i den svenska valutareserven. När en fundamental ojämnvikt föreligger mellan
länderna utgör ormsamarbetet inte någon nämnvärd stabiliserande faktor. Det
visade sig bl. a. i den omfattande valutautströmning som skedde i Sverige
sommaren och hösten 1976. Sammanlagt förlorades då nära 1/3 av valutareserven.
Marknaden hade då förväntat sig en uppskrivning av D-marken och alt den svenska
kronan skulle skrivas ned i samband med en allmän justering av växelkurserna
mellan ormländerna. Värdet av ormsamarbetet ligger främst i alt länder med
relativt likartad pris- och kostnadsutveckling kan genom ömsesidiga inlerventionsåtaganden
förhindra att tillfälliga men omfattande internationella kapitalrörelser leder
till växelkursförändringar som inte har sin grund i grundläggande
jämviktsrubbningar.
Anledningen
till att Sverige beslöt lämna ormsamarbetet var således främst den väsentliga
skillnaden mellan den ekonomiska politiken i Sverige och i Förbundsrepubliken
Tyskland. Regeringen gjorde den bedömningen atl det inte heller under de
närmaste åren var möjligt att upprätthålla en så fast kursrelation till den
starka D-marken som ormsamarbetet förutsatte.
Även
om det skulle bedömts önskvärt och möjligt att vidtaga den 10-procentiga
devalveringen inom ormen skulle detta ha försvagat tilltron till ormsamarbetet.
Om marknaden förväntade sig slora eller täta förändringar i kursrelationerna
mellan ormländerna, skulle ormsamarbetet
Prop. 1977/78: 45 8
inte
längre utgöra något nämnvärt stöd mot valutaspekulation. En annan konsekvens
skulle sannolikt ha blivit att den svenska kronan skulle fortsatt att uppvärderas
med D-marken gentemot utanförstående valutor. Det fanns all anledning att räkna
med att de starka ormländerna skulle fullfölja den lidigare strama ekonomiska
politiken även under 1978 med åtföljande uppvärdering av deras valutor.
Kombinationen av en svag internationell ekonomisk utveckling i Västeuropa som
försvårar Sveriges exportmöjligheter och en successiv uppvärdering av den
svenska kronan skulle lett till en mycket svårbemästrad situation för svensk
ekonomi. Riskerna för förnyad valutaspekulation mot kronan skulle ha ökat.
Sverige
har under det senaste året devalverat den svenska kronan effektivt med
sammanlagt 15 %. Detta innebär en väsenllig inhämtning av den förlust i
konkurrenskraft som Sverige ådrog sig under åren 1975 och 1976.
Kan
Sverige genom egna interna åtgärder hålla tillbaka pris- och kostnadsutvecklingen
mer än vad som gäller för genomsnittet av övriga industriländer skapas
förutsättningar för en framtida uppskrivning av den svenska kronan. Därigenom
skulle det bli möjligt att avskärma Sverige från utifrån kommande
internationella prisstegringar och att förhindra en inhemsk vinstinflation.
Avsikten är att Sverige när dessa förutsättningar föreligger åter skall kunna
anknyta till ett fastare västeuropeiskt valutasamarbete.
Löneskatten
avvecklas
Arbetsgivar-
och socialförsäkringsavgifterna höjdes med drygt 4 % per år under åren
19741977. Detta var en viktig orsak till den kostnadskris som svenskt
näringsliv råkat in i. Till en del har höjningarna varit erforderliga för att
finansiera viktiga förbättringar i den sociala tryggheten. Med hänsyn till den
nivå den samlade avgiftsbelastningen på sysselsättningen i företagen nu nått
avser regeringen att avveckla den allmänna arbetsgivaravgiften (löneskallen).
Som ett första steg sänks uttaget med två procentenheter fr. o. m. den 1
januari 1978. Det innebär att skatten nu avvecklats helt i det inre stödområdet
och i övrigt halveras.
Genom
att hålla det samlade avgiftsuttaget oförändrat under de närmaste åren
undanröjs en viktig lönekostnadsuppdrivande faktor. Detta skapar bättre
förutsättningar för stabilisering av kostnadsutvecklingen.
Arbetsmarknads-
och induslripolitiska insatser
Regeringen
har genom kraftfulla industri- och arbetsmarknadspolitiska insatser effektivt
motverkat de tendenser till stigande arbetslöshet som förelegat under 1977.
Hittills under 1977 har i genomsnitt 160 000 personer, omkring 4 % av
arbetskraften, sysselsatts i olika former av åtgärder. I slutet av januari i
år fattade regeringen beslut om ett syssel-
Prop. 1977/78: 45 9
sällningspaket
på 1,5 miljarder kr. Bland åtgärderna ingick tidigareläggning av statliga
industribeställningar, utökning av antalet platser i beredskapsarbeten och
arbetsmarknadsutbildning. Särskilda åtgärder för nytillträdande grupper på
arbetsmarknaden såsom kvinnor och ungdomar vidtogs. Bidraget för intern
företagsutbildning höjdes kraftigt från 8 till 25 kr./tim. under första
halvåret 1977. I juni förlängdes detta bidrag till att gälla hela 1977. I
början av oktober togs ett nytt steg. Regeringen har sålunda framlagt ett
arbetsmarknadsprogram för vintern och våren 1978 på sammantaget ca 2 miljarder
kr. Det skall ses mot bakgrund av den ogynnsamma utveckling som fortfarande kan
förutses inom näringslivet.
Insatserna
på det näringspolitiska området har syftat till att stödja företag som har
långsiktiga överlevnadsmöjligheter och att förhindra omfattande uppsägningar
av arbetskraft i företag och branscher som hamnat i akuta krissituationer.
Särskilda åtgärder har vidtagits inom bl. a. stålindustrin, varven, sjöfarten,
tekoindustrin och den manuella glasindu-slrin. Hittills fattade beslut innebär
att de totala anslagen för arbels-och industripolitik under budgetåret 1977/78
uppgår till 10,6 miljarder kr. Regeringen har därutöver för avsikt att lägga
fram ytterligare förslag rörande bl. a. stålindustrin.
2
Inriktningen av den ekonomiska politiken
2.1
Förutsättningar och mål för den ekonomiska politiken
De
viktigaste målen för regeringens ekonomiska politik är att trygga sysselsättningen
och att nedbringa inflationstakten väsentligt. Inom ramen för en generellt
stram politik vad gäller privat och statlig konsumtion har regeringen beslutat
göra stora satsningar på arbetsmarknads-politiska åtgärder och på omfattande
stöd till krisdrabbade branscher och enskilda företag. Vidare stimuleras
aktiviteten i byggnadssektorn genom bl. a. förbättrade lånevillkor för
bostadsbyggandet och insatser för energibesparande åtgärder. För att begränsa
nedgången i industriinvesteringarna har regeringen också beslutat om generella
frisläpp av investeringsfonderna samt andra direkt investeringsstödjande
åtgärder.
Devalveringen
och sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften innebär också ett betydande
stöd till industrins expansion och därmed till sysselsättningen. Många företag
får möjlighet att minska förluster som annars hotat deras existens. För de
starkare företagen betyder detta större möjligheter att konsolidera sin
finansiella ställning och öka investeringarna. Skillnaden i ekonomiskt
hänseende mellan olika branscher och företag är mycket stor. Den generella
relativa kostnadssänkning som följt av devalveringen är inte av den
storleksordningen att de mest utsatta branscherna såsom varv, stora delar av
stålindustrin och tekoindu-
It
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 45
Prop. 1977/78: 45 10
strin
etc. därmed kan klara sig utan omfattande stödåtgärder. Här har krävts och
krävs även framöver kraftfulla industripolitiska satsningar som dämpar
avvecklingstakten eller möjliggör en omstrukturering till på sikt mer offensiva
konkurrenskraftiga enheter.
En
central uppgift för den ekonomiska politiken är att hejda den fortsatta försämringen
i bytesbalansen och successivt skära ned underskottet väsentligt. Underskottet
beräknas uppgå till drygt 16 miljarder kr., eller ca 4,5 % av BNP 1977. De
stora bytesbalansunderskotten möjliggör inte för Sverige att hålla ett
väsentligt högre efterfrågetryck än övriga Västeuropa.
Även
om Sverige alltjämt har goda lånemöjligheter blir en snabbt växande
utlandsskuld i längden en oacceptabel stor belastning på svensk ekonomi. Svensk
industri måste öka exporten eller i ökad utsträckning ersätta importen för att
Sverige skall nå balans. Fortsatta stora bytesbalansunderskott betyder att en
alltför liten utrikeshandelssektor permanentas. Att bibehålla stora underskott
är detsamma som att uppskjuta de nödvändiga åtgärder som krävs för att
vidmakthålla och bygga ut en industrisektor som ger balans. Ju längre vi dröjer
desto svårare blir det att i ett senare skede återföra nödvändiga resurser till
den industriella utbyggnaden. Erfarenheten visar också att länder med stora och
växande underskott har väsentligt svårare att stabilisera kostnads- och
prisutvecklingen än andra.
För
att pressa ner bytesbalansunderskottet måste den privata konsumtionen hållas
inom mycket snäva ramar. Det är nödvändigt för staten att till väsentlig del
finansiera de stora åtaganden som görs på det arbetsmarknads- och
industripolitiska området. Även med den största restriktivitet vid prövningar
av de statliga utgifterna kommer såsom följd av de sysselsättningsstödjande
åtgärderna det statliga budgetunderskottet att bli väsentligt större 1978 än
1977. Ett betydande utrymme tas också i anspråk för utbyggnaden av den
kommunala servicen. Det kommunala skatteuttaget 1978 beräknas av
konjunkturinstitutet öka med 1,90 kr. i genomsnitt för landet nästa år.
Hushållen kan därför inte räkna med någon ökning i de reala disponibla
inkomsterna de närmaste åren. För stora grupper kan det bli fråga om en viss
nedgång. Särskilt stöd kommer dock att ges till de mest utsatta grupperna. Vid
bedömningen av hushållens reala standardutveckling 1978 måste också vägas in
förlängningen av semestern med en vecka.
Produktionsnedgången
i Sverige under 1977 och 1978 sammanhänger till mycket stor del med den
negativa effekten av omsvängningen i lagerinvesteringarna. 1979 eller möjligen
redan under andra halvåret 1978 kan dock en posiliv omsvängning av
lagerinvesteringarna förväntas ske. Industrins efterfrågan på arbetskraft torde
därför förstärkas mot slutet av 1978 eller inpå 1979, under förutsättning att
Sverige kan försvara och förstärka sin relativa konkurrenskraft. Det är också
en fullt realis-
Prop.
1977/78: 45 11
tisk
möjlighet att den västeuropeiska konjunkturen kan klart förbättras mot slutet
av 1978 och under 1979, vilket skulle ytterligare förstärka industrins
efterfrågan på arbetskraft.
Det
totala arbetskraftsutbudet i timmar räknat kommer, främst beroende på
införandet av den femte semesterveckan, att minska med ca 1,5 % 1978. Med
hänsyn till den neddragning av den långsiktiga produktivitetstrenden, som av
allt att döma skett i Sverige, torde hela eko nomins produktionskapacitet öka
mycket långsamt 1978. Konjunkturinstitutet anser att sysselsättningsläget
mellan genomsnittet 1977 och 1978 trots den beräknade låga BNP-ökningen 1978
inte skall behöva försämras. Är denna prognos riktig skulle en viss
förbättring kunna ske under loppet av 1978. Arbetsmarknadspolitiken kommer
emellertid att utsättas för hårda prov under de närmaste 6 å 12 månaderna.
Sysselsättningssvårigheterna bör dock med undantag för vissa orter rimligen
vara av övergående natur.
De
stora variationerna i kapacitetsutnyttjandet med särskilt lågt utnyttjande i
flera av de exportorienterade branscherna innebär att en generell expansion av
inhemsk efterfrågan inte nämnvärt kan höja sysselsättningen i dessa branscher.
Att föra en så expansiv politik att den övertaliga arbetskraften absorberades
fullt ut i de övriga branscherna och i den skyddade sektorn skulle generera
kraftiga löneglidnings- och prisstegringsimpulser framför allt i de sektorer
som i dag alltjämt arbetar med relativt högt kapacitetsutnyttjande. När sedan
produktionen svänger uppåt igen i exportindustrin, skulle ett återförande av
arbetskraften endast kunna ske med betydande tröghet, vilket skulle hämma den
långsiktiga exporttillväxten och öka inflationstrycket. Den återvinning av
förlorad internationell konkurrenskraft som devalveringarna inneburit får inte
förloras genom en politik som förstärker pris- och koslnadsstegringsimpulserna.
Sverige kan inte i sitt nuvarande utsatta läge med stora bytesbalansunderskott
försitta några möjligheter när det gäller att stabilisera kostnads- och
prisutvecklingen.
2.2
Utrikeshandel och bytesbalansmål
Efter
hand har det framstått alltmera klart att det inte kommer att vara möjligt att
återställa utrikesbalansen till 1980 vilket uppställdes som mål i 1975 års
långtidsutredning. Det svenska näringslivets försämrade konkurrenskraft under
de senaste åren i förening med en relativt hög inhemsk efterfrågenivå har lett
till en väsentligt kraftigare försämring av Sveriges handels- och bytesbalans
än vad som ansågs troligt för ett ä två år sedan.
De
relativa prishöjningarna 1975 och 1976 på svensk export motsvarades av en
ungefär lika stor marknadsandelsförlust. Värdemässigt ökade därför exporten i
ungefär samma takt som världshandeln i löpande priser under dessa år. Vid de
samband som råder mellan prisökning och
Prop. 1977/78: 45 12
exportvolym
blir dock förlusten av exportvolymtillväxten på sikt väsentligt större än
relativprisökningen. Marknadsandelsförlusterna fortsätter således även sedan
höjningen av relativpriserna upphört. Detta har lett till en kraftig försämring
i handelsbalansen 1977. Den svenska exporten av bearbetade varor beräknas 1977
inte öka alls medan marknadstillväxten inom OECD-området beräknas uppgå till
4,5 %.
För
att hejda fortsatta marknadsandelsförluster och för att återvinna förlorade
marknadsandelar var det nödvändigt att genom devalveringar av den svenska kronan
skapa förutsättningar för en relativ sänkning av exportpriserna i utländsk
valuta. Det finns klara indikationer på att svenska företag efter devalveringen
har sänkt sina exportpriser. Det gäller t. ex. massaindustrin som kraftigt
sänkt dollarpriserna på bl. a. sulfatmassa. Även från många andra företag har
rapporterats prissänkningar och ökad förmåga att konkurrera om nya order.
Konjunkturinstitutet
räknar med att importpriserna stiger med drygt 10 % 1977 och exportpriserna med
7 %. Hela denna 3-procentiga försämring av bytesförhållandet är dock inte en
effekt av devalveringen och det ökade utbudstrycket som åtstramningen av den
inhemska efterfrågan medfört. Starkt stigande priser på vissa importerade
råvaror t. ex. kaffe har också medverkat till försämringen i bytesförhållandet.
Varje procentenhet med vilket bytesförhållandet försämras ökar underskottet i
bytesbalansen med närmare en miljard kronor.
En
devalvering som leder till en sänkning av exportpriserna i förhållande till
importpriserna får till en början en negativ effekt på bytesbalansen.
Bytesbalansunderskottet innevarande år beräknas av konjunkturinstitutet uppgå
till 16,5 miljarder kr. På lite längre sikt blir dock effekten en lägre import
och en högre export än vad som annars blivit fallet.
För
1978 beräknar konjunkturinstitutet att handeln inom OECD-området för
bearbetade industrivaror växer med 6,5 %. Marknadstillväxten, beräknad som en
vägd tillväxt av den beräknade importen hos Sveriges avnämarländer, har
antagits uppgå till 5,5 %. Den svenska exporten kan med beaktande av såväl de
kvardröjande negativa effekterna av tidigare relativprishöjningar och de
positiva effekterna av relativprissänkningar under 1977 och 1978 räkna med
viss återvinning av marknadsandelar. Exporten av bearbetade varor torde därför
öka med 7,5 %.
Totalt
sett skulle den svenska exporten under 1978 öka med 6 % när hänsyn tagils till råvaruexportens
utveckling samt en förutsedd kraftig nedgång i fartygsexporten. Importen
beräknas öka med 1,5 %. Ungefär 4,5 procentenheters skillnad mellan export- och
importtillväxt i kombination med en drygt 3-procentig försämring i
bytesförhållandet betyder att förbättringen i handelsbalansen endast uppgår
till något mer än 1/2 miljard kr. 1978. Genom fortsatt växande underskott i tjänste-
och transfereringsbalansen bl. a. som följd av stigande räntor på utlands-
Prop. 1977/78: 45 13
skulden
kommer det samlade bytesbalansunderskottet 1978 enligt konjunkturinstitutet
att uppgå till drygt 18 miljarder kr.
Att
konjunkturinstitutet i dag räknar med elt sämre utfall av utrikeshandeln än
vad regeringen angav i samband med devalveringen i augusti i år förklaras
främst av en mera pessimistisk bedömning av den internationella efterfrågan.
Det
är viktigt att betona den stora osäkerheten i kalkyler av delta slag. Erfarenhetsmässigt
är prognoser rörande bytesbalansutvecklingen behäftade med stora svårigheter.
Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen, lageravvecklingen inom
handeln och industrin samt fallande investeringar kan sammanlagt leda till en
lägre importökning än vad konjunkturinstitutet har förutsett.
Ökningen
av turislneltot kan också bli mindre med hänsyn till den svaga utvecklingen av
hushållens reala inkomster och effekten av devalveringen. Det är därför enligt
min bedömning sannolikt att underskottet i bytesbalansen kan bli något mindre
än vad konjunkturinstitutet förutser.
Nedgången
i svensk industris hemmamarknadsandelar är i sig ett allvarligt men mindre
uppmärksammat inslag i den svenska ekonomins utveckling. Importbenägenheten har
allmänt sett stigit mycket starkt sedan början av 1960-talet men varit
särskilt markant under senare år. Delvis är detta ett utslag av den ökade internationella
specialiseringen som följt av liberaliseringen av handeln. Den höga imporlbenägenheten
betyder alt efterfrågetrycket får ett större negativt genomslag på bytesbalansen
i Sverige än övriga industriländer. Exporten måste vid den nu rådande höga
importbenägenheten växa utomordentligt snabbt för att Sverige på sikt skall
återvinna jämvikt i bytesbalansen. Med hänsyn till de svårigheter som kan
förutses att åstadkomma den långsiktiga höga exporttillväxt som krävs måste
ökad uppmärksamhet riktas mot den importkonkurrerande industrins möjlighet att
hävda sig.
De
mindre och medelstora företagen har traditionellt varit starkare inriktade på
hemmamarknaden. Regeringens politik att skapa rimliga arbetsbetingelser för de
mindre företagen innebär en förstärkning av den importkonkurrerande industrin.
Ett bättre tillvaratagande av de inhemska resurserna och ökad hushållning med
energi och råvaror är också ett led i en begränsning av importen. Det är dock
självfallet viktigt att slå fast Sveriges starka försvar för en fortsatt
liberalisering av världshandeln.
2.3
Investeringsfrämjande åtgärder
Uppgiften
att successivt åstadkomma ett överskott i vårt varuutbyte med utlandet måste
huvudsakligen falla på den producerande industrin. Det är därför ett väsentligt
samhällsintresse att industrins konkurrens-
Prop. 1977/78: 45 14
kraft
stärks och att dess kapacitet ökar så att den på sikt kan åstadkomma den
nödvändiga balansförbättringen. Omstruktureringen av svensk industri från
vikande till expanderande branscher och företag kommer att långsiktigt kräva
stora kapitalresurser. Denna grundläggande uppfattning motiverar de åtgärder
som har satts in för att stimulera industrins kapacitetsuppbyggnad.
De
informationer som i dag föreligger i form av enkäter o. dyl. pekar mot att
industrins investeringar skulle minska kraftigt både i år och nästa år.
Konjunkturinstitutet beräknar nedgången till ca 14 % i år och ca 11 % för 1978.
Anledningen är främst att företagen mot bakgrund av den långsamma
internationella konjunkturåterhämtningen, det svaga konkurrensläget, den stora
lediga kapaciteten och den svaga finansiella ställningen inte har motiv och
möjlighet att investera.
För
att så långt det är möjligt stimulera näringslivets investeringsaktivitet har
regeringen beslutat att helt frisläppa investeringsfonderna för
konjunkturutjämning för byggnads- och maskininvesteringar i hela landet. För
byggnadsinvesteringarna kommer fonderna att vara öppna fram t. o. m. den 31
mars 1979, medan sluttidpunkten för maskininvesteringarna har satts till den
31 december 1978. För att ge största möjliga stimulans ges företagen rätt till
såväl ett 10-procentigt investeringsavdrag som en möjlighet att utnyttja invesleringsfondsmedlen
till 100 %. F. n. får företagen inget avdrag och får endast använda maximalt 75
% av fonderna för 75 % av investeringskostnaderna. Regeringen har dessutom
beslutat att med vissa begränsningar förlänga giltighetstiden för det 25-procentiga
investeringsavdraget och det 10-procentiga investeringsbidraget för
maskininvesteringar t. o. m. utgången av år 1978. De motordrivna fordonen
omfattas inte av denna förlängning. För dessa kan dock under vissa
förutsättningar stöd utgå för leveranser som sker under det första kvartalet
1978. Regeringen är också beredd att pröva ansökningar om fondutnyttjande för
exportfrämjande åtgärder i positiv anda i enlighet med de möjligheter som den
nuvarande lagstiftningen ger. Det är självfallet så att dessa ålgärder kan få
en mera betydande genomslagskraft först då framtidsbedömningarna för
efterfrågan blivit mera positiva. Det torde dock vara möjligt att begränsa den
investeringsnedgång som konjunkturinstitutet antagit för 1978. Man bör dock
hålla i minnet att även vid den nu förutsedda investeringsnivån fortsätter industrins
porduklionskapacitet att öka.
Bostadsinvesleringarna
har utvecklats svagare än beräknat hittills under 1977. Regeringen har genom
främst kraftiga höjningar av lånetaket senast i september 1977 väsentligt
underlättat en expansion av bostadsbyggandet. Enligt regeringens bedömning
finns det skäl att räkna med en högre igångsättning under 1977 än den
konjunkturinstitutet antagit för 1977 (48 000 lägenheter). Målet är en fortsatt
höjning av bostadsbyggandet 1978. För att spara energi i det befintliga
bostads- och lokal-
Prop. 1977/78: 45 15
beståndet
kommer regeringen under hösten att lägga fram ett omfattande stödprogram för energibesparande
åtgärder.
2.4
Prispolitiken
För
att förhindra att växelkursändringen i slutet av augusti skulle ge upphov till
en prishöjande spiral införde regeringen ett allmänt prisstopp som gällde t. o.
m. den 31 oktober 1977. Även i anslutning till växel-kursjusleringen i april,
inför höjningen av mervärdeskatten, gällde allmänt prisstopp under tiden den 7
aprilden 31 maj 1977.
De
korla prisstopp som regeringen har använt sig av under 1977 har ingått som
komplement till andra stabiliseringspolitiska medel. Det har varit särskilt
angeläget att förhindra att växelkursändringarna leder till omotiverade
prishöjningar. Sådana prishöjningar som är en direkt följd av att importvaror
blir dyrare är dock oundvikliga. De kan också ses som en avsedd konsekvens av
växelkursförändringen, vilken syftade till alt göra svenska varor mera
konkurrenskraftiga i förhållande till utländska varor. Ett allmänt prisstopp
bör tillämpas under en begränsad tidsperiod, om inte risk för ogynnsamma effekter
skall uppslå. Särskilt måste hänsyn tas till de konsekvenser av ett prisstopp i
form av konkurrensbegränsande producentsamarbete eller minskade incitament
till investeringar, som på sikt verkar pris- och kostnadssänkande.
Sedan
åtgärder vidtagits inom växelkurspolitiken för alt återge näringslivet dess
internationella konkurrensförmåga bör successivt prisutvecklingen bli lugnare.
När det allmänna prisstoppet löper ut den 31 oktober 1977 kommer emellertid
även fortsättningsvis att bedrivas en mycket intensiv prisövervakning för att
förhindra omotiverade prishöjningar. Jag vill också understryka att
prisstoppet på baslivsmedel är i kraft även efler den 31 oktober 1977.
Regeringen har vidare givit statens pris- och kartellnämnd i uppdrag att inom
ramen för en mycket intensiv prisövervakning särskilt observera och kartlägga
vissa omständigheter i företagens prissättningspohtik. Det gäller dels när
priserna höjs på varor som tillverkas i företag där löneutvecklingen
överskrider vad som har överenskommits i avtal, dels när prishöjningar sker för
att "kompensera" för volymminskningar i försäljningen. Det gäller
också när det står klart att prishöjningen inte motiveras av inträffade
kostnadshöjningar utan i stället är en följd av företagets förväntningar om
kommande kostnadsökningar. I fall av denna karaktär bör nämnden fortlöpande
hålla regeringen informerad.
Det
bör starkt understrykas att alla parter i samhället har ett ansvar för
kostnads- och därmed prisutvecklingen. Framgången i kampen mot prisstegringarna
ar enligt min mening framför allt beroende av hur kostnadsstegringarna kan
bemästras.
Prop. 1977/78: 45 16
2.5
Finanspolitiken
Finanspolitiken
kommer att bli mycket stram de närmaste åren. Det krävs för alt den i slutet av
augusti vidtagna devalveringen skall bli framgångsrik. Statens finanspolitik
måste utformas med utgångspunkt i kraven på att bryta trenden mot ökande
underskott i utrikesbelalningama och på att dämpa prisstegringarna.
På
den statliga budgetens utgiftssida innebär kravet på stramhet en mycket stark
återhållsamhet med nya utgiftsåtaganden. Även sådana kostnadskrävande reformer
som framstår som utomordentligt angelägna måste uppskjutas tills det ekonomiska
utrymmet för dem kan skapas.
Två
områden som har ett direkt samband med den nuvarande konjunktursvackan kräver
emellertid särskilda insatser. Det gäller för det första saneringen av
krisbranscher som stålindustrin, textil- och konfektionsindustrin och varven.
Det gäller för det andra sysselsättningspolitiken där regeringen genom silt
nyligen presenterade arbetsmarknadspolitiska program satsat ytterligare ca 2
miljarder kr. för att möta riskema för en växande arbetslöshet. I takt med att
lönsamheten i industrin förbättras och riskerna för arbetslöshet minskar avses
dessa särskilda insatser minska i omfattning. Även vid en mycket restriktiv
prövning av nya utgiftsåtaganden kommer statens budgetunderskott 1978 att bli
väsentligt högre än 1977 på grund av de stora insatserna på det arbetsmarknads-
och industripolitiska området.
På
den statliga budgetens inkomstsida medför kravet på stramhet att
skatteomläggningen 1978 måste utformas så att den privata konsumtionen hålls
inom de snäva ramar som hänsynen till de stora underskotten i bytesbalansen
kräver. Regeringen kommer att föreslå riksdagen en omläggning av statliga
skatteskalan som innebär att skatteuttaget blir 5,5 miljarder kr. lägre än det
skulle ha blivit om 1977 års skatteskala inte ändrats.
Justeringen
av skatteskalorna har tillkommit efter överläggningar med arbetsmarknadens
parter. Beroende på den ekonomiska utvecklingen under 1978 kan ytterhgare
finanspolitiska åtgärder bli nödvändiga.
Regeringen
kommer också att framlägga förslag under hösten om ökat stöd till
barnfamiljerna.
Den
offentliga konsumtionen ökar kraftigt både 1977 och 1978. Det är främst den
kommunala verksamheten som är expansiv. Den kommunala konsumtionsvolymen
beräknas av konjunkturinstitutet öka med 4,3 % 19761977 och med 4,7 % mellan
1977 och 1978. Enligt kommunalekonomiska utredningen (KEU) krävs en
volymexpansion på ca 2 % per år för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå,
klara del av riksdagen beslutade programmet för utbyggnaden av barnomsorgen och
fullfölja de fastställda planerna för långtidssjukvårdens utbyggnad. Även om
osäkerheten är stor vid beräkningen av den expansionstakt som krävs
Prop. 1911 US: 45 17
för
alt klara de prioriterade områdena, står det helt klart att konsumtionsutvecklingen
ligger över vad som långsiktigt är förenligt med det samhällsekonomiska
utrymmet.
Enligt
den överenskommelse som träffades mellan regeringen och kommunförbunden i juni
innevarande år är det "nödvändigt att kommunerna gör en översyn av sina flerårsplaner
i syfte att uppnå en till det samhällsekonomiska utrymmet bättre anpassad
volymmässig ökningstakt". Regeringen beslöt vid denna överenskommelse att
föreslå riksdagen att ge kommunerna ett bidrag på 720 milj. kr. för att
behovet av höjningar av de kommunala skatterna skulle begränsas. Regeringen har
vidare tilldelat 28 kommuner extra skatteutjämningsbidrag med ett sammanlagt
belopp av 97 milj. kr. Dessutom måste beaktas den lättnad som sänkningen av de
allmänna arbetsgivaravgifterna innebär för kommunerna.
De
kommunala skattehöjningarna beräknas av konjunkturinstitutet bli ca 1,90 kr.
per skattekrona 1978. Medelutdebiteringen skulle då bli 28,74 kr. per
skattekrona. Höjningen motsvarar ca 4 miljarder kr. i från hushållen indragna
skatter och innebar också att marginalskatten höjs med ca 2 procentenheter.
Bytesbalansunderskottet
innebär att det totala sparandet i den svenska ekonomin är för litet.
Sparandets fördelning på olika sektorer 1976 1978, såsom det redovisas i
konjunkturinstitutets höslrapport, framgår av nedanstående tablå. Institutets
beräkningar tyder på ett ökat underskott i bytesbalansen 1978, dvs. ett
ytterligare minskat inhemskt sparande. Denna utveckling kan bara brytas om
sparandet i någon inhemsk sektor kan öka utöver vad konjunkturinstitutet har
förutsatt i sina kalkyler.
Finansiellt
sparande 19761978
(Milj.
kr.)
1976
1977
1978
Bytesbalans
Hushåll
Näringsliv,
bostäder Offentlig sektor (inkl. försäkringssektorn)
Summa
social-
-10 550
12 050 -37 460
14 860 -10 550
-16 460
15 130 -40 850
9 260 -16 460
-18 340
16 450 -35 150
360 -18 340
Källa:
Konjunkturinstitutet.
Det
är väsentligt att det statliga utgiftsöverskottet begränsas så långt möjligt
och att det inkomstöverskott som 1978 uppstår i den kommunala sektorn inte
minskas genom en ytterligare expansion av de kommunala utgifterna. Som ett led
i en politik för alt åstadkomma ett större inhemskt sparande avser jag att
föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram förslag om ökat lönsparande.
Prop. 1977/78: 45 Ig
Avslutning
Den
ekonomiska politiken i vårt land har sedan 1974 varit inriktad på att
överbrygga den djupa internationella lågkonjunktur, som följde i oljekrisens
spår. I vissa hänseenden har denna politik varit framgångsrik. Arbetslösheten
har varit väsentligt lägre i Sverige än i nästan alla jämförbara länder. Överbryggningspolitiken
har emellertid samtidigt skapat allvarliga problem främst därför att den bidrog
till att pris- och kostnadsstegringarna i Sverige blev snabbare än i
omvärlden. Samtidigt visade sig den påräknade konjunkturåterhämtningen
utomlands att bli svagare än beräknat.
Våra
svårigheter har främst tagit sig uttryck i växande underskott i handels- och
bytesbalansen och i ett däremot svarande ökat behov av upplåning utomlands.
Delvis utgör underskotten följder av den efterfrå-geslimulerande politik som
fördes i syfte att hålla sysselsättningen uppe och varom rådde bred politisk
enighet. Vår obalans i förhållande till omvärlden sammanhänger emellertid i än
högre grad med den försvagning av vår exportindustris och importkonkurrerande
industris internationella konkurrenskraft som ägt rum sedan 1975 till följd av
att lönekostnaderna under dessa år ökade väsentligt snabbare än i jämförbara
länder. Svensk industri har på grund härav gjort betydande förluster av marknadsandelar
såväl på exportmarknaden som här hemma. För innevarande år beräknas
bytesbalansunderskottet komma att uppgå till 16,5 miljarder kr. Därav
motsvarar endast ca 3 miljarder kr. Sveriges andel av OECD-ländernas totala
underskott gentemot OPEC-länderna. I stort sett halva underskottet kan enligt
konjunkturinstitutets beräkningar hänföras till marknadsandelsförlusterna.
Riksdagen
uttalade sig så sent som våren 1976 för det i 1975 års långtidsutredning
uppsatta målet att balansen i utrikeshandeln skulle vara återställd till år
1980. Det måste i dagsläget konstateras, att ett förverkligande av detta mål
icke kan åstadkommas. Det skulle utsätta folkhushållet för en alltför tung
belastning och nödvändiggöra alltför stora inskränkningar i såväl privat som
offentlig konsumtion. Det bör emellertid samtidigt understrykas att det kan
vara förenat med stora risker att skjuta balansmålet allt för långt på
framtiden. Nya starka prishöjningar på importerade råvaror kan icke uteslutas.
Det land som redan i utgångsläget har ett stort underskott i sin utrikeshandel
skulle därvid förvisso hamna i en utomordentligt besvärlig situation.
I
dagsläget har vi också problem av långsiktig och strukturell natur. De gäller i
bl. a. varven, gruv-, stål- och textilindustrin. De i egentlig mening
långsiktiga strukturproblemen har förvärrats av kostnadsutvecklingen. En rad
företag inom vissa branscher har drabbats av utomordentliga svårigheter. I
flera fall har omedelbara stödinsatser från samhällets sida varit nödvändiga
för att rädda sysselsättningen och för att hjälpa företagen över en akut kris.
Åtgärder har vidtagits inom bl. a.
Prop.
1911 fIS: 45 19
varv,
sjöfart och teko-industri. Ytterligare insatser kommer att erfordras inom bl.
a. stålindustrin.
Den
totala resurstillväxten i den svenska ekonomin har i år såväl som förra året
legat under genomsnittet i jämförbara länder. En orsak härtill har varit våra
svårigheter att hävda oss på exportmarknaden. Vår ekonomi har inte fått samma
draghjälp från utlandet som tidigare. Den volymmässiga uppgången på exportsidan
som nu kan förutses förväntas bidra till en successiv ökning av
totalproduktionen förhållandevis blygsam under 1978 men sannolikt snabbare
under 1979.
De
senaste årens långsamma totala resurstillväxt har lett till problem bl. a. vad
gäller den offenthga sektorn. Den offentliga konsumtionen har vuxit betydligt
snabbare än totalproduktionen. Särskilt snabb har expansionen varit inom den
kommunala sektorn. Betydande kommunala skaltehöjningar har vidtagits. Även om
en något snabbare ökning av totalproduktionen under kommande år leder till
lättnader härvidlag är det uppenbart, alt den offentliga sektorns expansion
inte kan fortsätta i samma takt som under senare år. Ju mer den offentliga
expansionen ökar, desto mindre blir utrymmet för privat konsumtion. Det är inte
rimligt alt den aktiva generationen i längden skall behöva räkna med en
oförändrad eller sjunkande konsumtionsstandard.
Tre
mål står i centrum för den ekonomiska politiken i nuvarande situation: all
trygga sysselsättningen, att bringa ned inflationen samt att hejda en fortsatt
försämring av bytesbalansen och att successivt skära ned underskottet.
Regeringens politik under året har utformats med ulgångspunkt i dessa mål.
Mycket stora satsningar har sålunda gjorts för att värna om sysselsättningen.
Åtgärderna har varit av en storleksordning som saknar tidigare motsvarighet.
Beslutet att lämna den s. k. valutaormen och vidtaga nedjusteringar av den
svenska kronkursen, som jag uppehållit mig vid i det föregående, har syftat
till att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft för att
därigenom skapa förutsättningar för den nödvändiga ökningen av svensk export
och begränsningen av utländsk import. Devalveringarna kommer tillsammans med
vidtagna åtslramningsåtgärder, bl. a. vårens höjning av mervärdeskatten, att ha
importåterhållande verkningar.
Omfattningen
av de ekonomiska problemen och åtgärderna för alt komma till rätta med dessa
har medfört att prisuppgången under 1977 blir väsentligt större än vad som
angavs i årets finansplan och den reviderade finansplanen. De vidtagna
åtgärderna har direkt åsyftat att påverka konsumtionen för att nå nödvändiga
stabiliseringspolitiska mål. Prisstegringarna exkl. effekterna av de indirekta
skatterna (nettoprisindex) är lägre i år än 1976. Det ger goda utsikter att
under loppet av 1978 få ner inflationen till en lägre nivå än under de senaste
åren.
En
av förutsättningarna för att få ner inflationstakten är dock att
kostnadsutvecklingen i företagen kan dämpas. För att medverka härtill
Prop. 1977/78: 45 20
har
regeringen föreslagit att arbetsgivaravgifterna totalt sett inte höjs under de
närmaste åren. Efter hörande av parterna på arbetsmarknaden läggs vidare
förslag om en skatteomläggning för 1978 och om indexreglering från 1979 av den
nya skatteskalan. Härigenom läggs grunden för en lugn avtalsrörelse.
En
ytterligare förutsättning för att inflationsutvecklingen skall kunna brytas är
att stora offentliga utgiftsökningar inte omintetgör resultatet av den
återhållsamhet som nu krävs av löntagare och företagare. Även många
kostnadskrävande reformer som framstår som angelägna måste därför anstå tills
det samhällsekonomiska utrymmet härför skapats.
Nödvändigheten
att förhindra en ytterligare försämring av vår bytesbalans innebär att det
inte kommer att finnas något utrymme för ökning av privat konsumtion vare sig
i år eller nästa år. För betydande grupper kan en viss standardsänkning
inträffa. Detta ställer självfallet stora krav på samhällssolidariteten.
Inkomstförbättringar utöver vad den ekonomiska tillväxten ger utrymme för blir
meningslösa, eftersom de leder lill nya prisstegringar. Kostnadsstegringar som
är större än i vår omvärld ökar automatiskt behovet av åtgärder för alt hålla
tillbaka konsumtionen.
Den
växande insikten om vårt lands problem liksom det samhällsansvar som finns på
den svenska arbetsmarknaden inger förhoppningar om alt vi skall kunna lösa våra
svårigheter och lägga grunden till en fortsatt välståndsökning.
I
bilaga redovisas konjunkturinstitutets preliminära prognos för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige under nästa år. Den förbättring som förutses under 1978
jämfört med 1977 är förhållandevis blygsam. Jag har redan berört den nedgång i
inflationstakten, som förutses. Exporten beräknas öka med drygt 6 % i volym
under det att importökningen stannar vid ca 1,5 %.
Även
om detta inte skulle leda till någon värdemässig förbättring av bytesbalansen,
innebär det ändå en klar förbättring av den volymmässiga relationen mellan export
och import som vi haft under senare år. Jag vill emellertid understryka den
osäkerhet, som vidlåder bedömningar av bytesbalansutvecklingen. Den
internationella konjunkturutvecklingen kan bli gynnsammare än vad
konjunkturinstitutet räknat med. Den genomförda devalveringen kan få ett
snabbare genomslag än vad kalkylerna förutsätter. Min bedömning är att en
förbättrad exportefterfrågan kan komma att ge sig till känna under hösten
1978.
Prognosen
för 1978 innebär vidare att den beräknade nedgången i totalproduktionen under
innevarande år som framför allt sammanhänger med en nedgång i
lagerinvesteringarna på nytt förbyts i uppgång. Läget på arbetsmarknaden kan
senare komma att förbättras varvid de sysselsättningstillfällen som skapas
inom den offentliga sektorn fortsätter att spela en viktig roll.
Prop.
1977/78: 45 21
Den
allmänt nedåtgående trenden för Sveriges vidkommande torde nu vara på väg att
brytas och bör nästa år successivt kunna bytas i en uppgång. Det betyder inte
att våra problem kommer att vara ur världen, men det torde medföra att vi i
mindre grad måste ägna vår energi åt att lösa akuta kriser och i högre grad kan
avsätta våra krafter för att bygga framtiden.
3 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
godkänna den inriktning av den ekonomiska politiken som jag har förordat i det
föregående.
4 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1977/78: 45 22
Bilaga
En
sammanfattning av det ekonomiska läget, baserad på konjunkturinstitutets
höstrapport 1977
Den
internationella utvecklingen
Den
internationella konjunkturutvecklingen hittills i år har varit en besvikelse.
Det är egentligen bara i Förenta staterna som man kan tala om en relativt väl
underbyggd återhämtning från efterkrigstidens djupaste och mest seglivade
konjunkturnedgång. Visserligen har även där expansionen visat tecken på en
dämpning under den senaste tiden. Å andra sidan har det samtidigt börjat komma
klara signaler på en fortsatt uppgång i de fasta investeringarna. I Förenta staterna
väntas tillväxten i år överstiga 5 %. I Västeuropa däremot har återhämtningen
av allt att döma hamnat i en ny paus, och även i Japan har ekonomin uppvisat
stora svagheter de senaste månaderna. Ett utmärkande drag har varit en nedgång
i hushållens konsumtionstillväxt parallellt med en fortsatt dämpad
investeringsutveckling. Den markerade dämpningen av aktiviteten har föranlett
regeringarna i flera större länder att vidta stimulansåtgärder. Viktigast
härvidlag är de stimulanspaket som satts in i Förbundsrepubliken Tyskland och
Japan motsvarande ca 1 procentenhet av bruttonationalprodukten i vardera
landet. En viss omoriente-ring av politiken i expansiv riktning har också skett
i bl. a. Frankrike. Vidare har stimulansåtgärder aviserats i Storbritannien,
för vilka utrymme nu skapats efter en grundlig restaurering av landets externa
balans.
Den
omorientering mot en mer expansiv ekonomisk politik som pågått i flera viktiga
länder de senaste månaderna är mycket välkommen. Den skall ses mot bakgrund av
att arbetslösheten i OECD-området åter börjat öka. I augusti i år var drygt 16
miljoner personer eller nästan 5,5 % av arbetskraften utan arbete.
Visserligen är de stimulanser som hittills satts in i t. ex. de västtyska och
japanska ekonomierna relativt begränsade. De kan dessutom inte väntas avsätta
några märkbara resultat redan i år. Men effekter av dem bör göra sig gällande
under 1978 och är viktiga injektioner för alt få till stånd en mer allmän, själv-genererande
expansion.
En
avgörande faktor för ett hävdat konjunkturförlopp är att man får en
återhämtning av näringslivets fasta investeringar. Den polilikomlägg-ning som
nu sker i många länder och den nedgång i inflationen som pågått de senaste två
åren bör verksamt bidra till en omsvängning i positiv riktning av det allmänna
förtroendeklimatet också i näringslivet. I samma riktning verkar det ökade
kapacitetsutnyttjande som blir resultatet av vidtagna stimulansåtgärder.
Vidare talar den omständigheten att
Prop. 1977/78: 45 23
investeringsaktiviteten
under en följd av år varit osedvanligt låg för att behov nu successivt
uppkommer för en expansion.
Ett
inte oväsentligt inslag i bilden är också att de restriktioner på den externa
sidan som f. n. starkt begränsar många, främst mindre, länders
ekonomisk-politiska rörelsefrihet avtar vid en uppgång i bytesbalansmässigt
starkare länder. Bidragande till en konjunkturuppgång i Västeuropa och Japan
är också den, inte minst psykologiskt, positiva effekten av en god konjunktur
i Förenta staterna.
För
OECD-området som helhet väntas en ökning av den totala produktionen,
bruttonationalprodukten, med knappt 4 % 1977. Därvid torde tillväxttakten för
Västeuropas del begränsa sig till ett par procent.
Det
fortsatta konjunkturförloppet i industriländerna framstår som mycket
svårbedömt. Det förefaller sannolikt att Förenta staternas ekonomi kan visa en
hygglig växtkraft även under det framförliggande året. Samtidigt är det
knappast troligt att en kraftig konjunkturuppgång i Västeuropa och Japan är
omedelbart förestående. Det har t. o. m. varnats för att den återhämtning som
sakta och tvekande pågått de senaste två åren i dessa länder kommer av sig. Med
hänsyn till de negativa effekter detta skulle få för den redan nu mycket höga
arbetslösheten verkar en sådan utveckling knappast trolig. Man kan i stället
anta att industriländernas ekonomier inte tillåts gå in i en ny
konjunkturnedgång den närmaste tiden. Om de negativa tendenser som visat sig de
senaste månaderna skulle stå sig eller rentav förstärkas torde ytterligare
stimulansåtgärder komma att sättas in. Att dessa skulle resultera i en
markerad uppgång i den västeuropeiska konjunkturen före mitten av 1978 framstår
ändå som mindre sannolikt. Huvudprognosen för Västeuropa skulle därför enligt
konjunkturinstitutet, kunna beskrivas så att en fortsatt förhållandevis
långsam, men successivt växande, produktionsökning är att vänta.
Det
ser ut som den allmänna trenden i konjunkturförloppet kommer alt gå åt motsatt
håll i å ena sidan Förenta staterna och å andra sidan Västeuropa och Japan.
Därmed skulle man komma ur den synkronisering i konjunkturen mellan viktiga länderomräden
i induslrivärlden som gällt såväl under högkonjunkturen 19721973 som under
recessionen 19741975.
Utvecklingen
i Sverige
Den
svenska exportutvecklingen under första halvåret 1977 motsvarade i hög grad
bilden av en klar försvagning av efterfrågetillväxten i våra avnämarländer.
Framför allt har råvaruexporten, som under 1976 till stor del bar upp
exportökningen, inneburit en besvikelse. Nedgången i exportens marknadsandelar
synes ha fortsatt både för bearbetade varor och råvaror. Enligt den preliminära
statistik som nu föreligger skulle den totala exporten t. o. m. ha minskat
något i volym under de första nio månaderna 1977 jämfört med motsvarande period
1976.
Prop. 1977/78: 45 24
Samtidigt
som exportökningen låtit vänta på sig, har den inhemska efterfrågan utvecklats
långsammare än väntat under loppet av 1977. Det gäller främst den privata
konsumtionen, industriinvesteringarna och bostadsbyggandet. Däremot har den
kommunala verksamheten expanderat något snabbare an väntat.
Den svaga eflerfrågeutvecklingen
har inneburit ökade svårigheter för det svenska näringslivet. Inom industrin
blev problemen för flera branscher ytteriigare accentuerade under första
hälften av 1977. Regeringen har vidtagit omfattande åtgärder i syfte att stärka
den svenska industrins konkurrenskraft. Genom fortsatt stora
arbetsmarknadspolitiska insatser har vidare arbetslösheten hållits nere.
Den
enkätinformation om företagens export- och investeringsplaner som insamlats
tyder inte på att någon vändning uppåt skulle vara nära förestående. Enligt
konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i september 1977 fortsatte
försvagningen av industrikonjunkturen under tredje kvartalet. Orderingången
från hemmamarknaden har fallit ytterligare
och
den länge väntade vändningen uppåt i exportefterfrågan har uteblivit.
Totalt
sett tycks dock ändå orderingången från exportmarknaderna ha upphört alt
minska. Mot bakgrund av den svaga orderutvecklingen har industriproduktionen
dragits ned ytterligare men inte tillräckligt för att åstadkomma en reducering
av de mycket stora färdigvarulagren. På branschnivå rapporterar emellertid bl.
a. massaindustrin, järn- och stålverken samt delar av verkstadsindustrin att
en lagerneddragning nu inletts för deras del. Gapet mellan industrins mycket
otillräckliga orderstockar och rekordstora färdigvarulager är nu sålunda minst
lika accentuerat som tidigare i år. Företagens exportorderförväntningar
präglas emellertid av en viss tillförsikt men totalt sett väntas orderingången
ändå minska även under fjärde kvartalet i år. Produktionsplanerna inför fjärde
kvartalet och första halvåret 1978 pekar därför på en fortsatt sänkning av
produktionsnivån. Under det kommande vinterhalvåret räknar industriföretagen
med en ännu större försämring av sysselsättningsläget än tidigare.
Konjunkturinstitutet
förutser i sin höstrapport en nedgång av bruttonationalprodukten med mer än 2
% från 1976 till 1977. Det är första gången under efterkrigstiden som BNP
minskar. Det är inte bara den svaga eflerfrågeutvecklingen som leder till produktionsminskningar.
Starkt produktionsdämpande verkar också de stora lager som byggts upp. Bakom
konjunkturinstitutets prognos finns ett antagande om en svag vändning uppåt för
exporten under andra halvåret i år.
De
totala fasta investeringarna väntas minska med ca 2 % mellan helåren 1976 och
1977. Därmed skulle bruttoinvesteringarna minska för tredje året i rad.
Nedgången i år förklaras framför allt av kraftigt minskade investeringar inom
industrin och i bostäder. Bostadsbyggandet som minskat under en följd av år har
beräknats minska även 1977 eller med
Prop. 1977/78: 45 25
ca
9,5 % i volym. Igångsättningen av lägenheter har utvecklats svagt under första
halvåret 1977 och beräknas för helåret uppgå till 48 000 lägenheter.
Industriinvesteringarna väntas enligt konjunkturinstitutets tolkning av
augustienkäten minska kraftigt i volym närmare 14 % från 1976 till 1977.
Ett lågt kapacitetsutnyttjande i förening med en pressad vinstsituation har
sannolikt varit av avgörande betydelse för denna utveckling.
Den
kommunala investeringsaktiviteten väntas däremot ha expanderat betydligt i år
efter de senaste årens svaga utveckling. Uppgången som är att hänföra till
primärkommunerna kan väsentligen sättas i samband med den kraftiga utbyggnaden
av dag- och fritidshem. Totalt sett beräknas de kommunala investeringarna öka i
volym med 10 % i år.
De
senaste årens osedvanligt kraftiga lageruppbyggnad väntas upphöra i år. Enligt
den senaste konjunkturbaromelern förväntas de tendenser till lagerneddragningar
som gjort sig gällande inom vissa industribranscher komma att omfatta allt
större del av industrin. Totalt sett beräknas lagerinvesteringarna minska med
1,3 miljarder kr. från 1976 till 1977. Lageromslaget innebär ett efterfrågebortfall
som motsvarar inte mindre än 2,5 % av bruttonationalprodukten.
Den
privata konsumtionen ökade med endast 0,5 % i volym försia halvåret 1977
jämfört med motsvarande period 1976. Jämfört med andra halvåret 1976 innebär
detta säsongrensat en sjunkande konsumtion. Den svaga utvecklingen under första
halvåret talar för att konsumtionsvolymen för helåret 1977 knappast kommer att
bli större än under 1976. Enligt konjunkturinstitutets bedömning beräknas den
totala privata konsumtionen minska med 0,3 % i volym i år. Detta förutsätter
en viss förstärkning av konsumtionen mellan första och andra halvåren 1977. Med
tanke på de senaste månadernas svaga försäljning i detaljhandelsledet kan det
inte uteslutas att nedgången i privat konsumtion kan komma att bli ännu
större.
Den
offentliga konsumtionen väntas öka med 3 % under 1977, varav den statliga med
knappt 1 % och den kommunala med nära 4,5 %. Den starka ökningen i den
kommunala aktiviteten medför att sysselsättningen ökar starkt även i år.
Med
anlagande om en nära nog stagnerande exportvolym från 1976 till 1977 innebär
konjunkturinstitutets kalkyler att den totala efterfrågan skulle minska med 2 %
1977. Nedgången i den inhemska efterfrågan förklaras till större delen av det
stora omslaget i lagerinvesteringarnä.
Mot
bakgrund av denna svaga utveckling av inhemsk efterfrågan beräknas
importvolymen minska med ca 1,5 % 19761977. Som en följd av bl. a.
devalveringarna i april och augusti 1977 kommer importpriserna emellertid att
stiga betydligt snabbare än exportpriserna. Exkl. fartyg väntas exportpriserna
öka med ca 6 % medan priserna på importen i genomsnitt ökar med över 10 %.
Detta medför alt handelsbalansen kom-
Prop. 1977/78: 45 26
mer
att försämras ytterligare jämfört med 1976. För 1977 förutses sålunda ett
underskott i handelsbalansen på 7 miljarder kr. Sveriges traditionellt stora
överskott i sjöfartsnettot väntas till följd av att världshandelsflottan
fortfarande är för stor i förhållande till fraktvolymen ligga kvar på en låg
nivå 1977. Turislneltot försämras med ytterligare ca 0,8 miljarder kr. och
transfereringarna väntas ge ett underskott på 5,6 miljarder kr. Sammantaget
innebär detta att bytesbalansen för 1977 skulle uppvisa ett underskott på mer
än 16 miljarder kr. Detta innebär en försämring från 1976 med nära 6 miljarder
kr.
En
ofrånkomlig effekt av de stabiliseringspolitiska åtgärder som vidtagits är att
priserna kortsiktigt har ökat mer än enligt tidigare prognoser. Detta beror
särskilt på devalveringarna och höjningen av mervärdeskatten.
Konjunkturinstitutet räknar med en uppgång på drygt 13 % under loppet av 1977.
Mellan helåren 1976 och 1977 blir prisstegringarna i storleksordningen 11,5 %.
Konjunkturinstitutets
prognoser för försörjningsbalans och bytesbalans för såväl 1977 som 1978
framgår i tabell 1 och 2.
Institutet
förutser för 1978 en ökning i exportvolymen på ca 6 % (exkl. fartyg ca 9,5 %).
Med hänsyn till det låga utgångsläget och de insatta exportstimulerande
insatserna kan uppgången förefalla svag. Emellertid ligger bakom
exportkalkylerna ett antagande om en fortsatt ganska matt internationell
konjunktur. En viss förstärkning av konjunkturuppgången i Västeuropa förutses
dock. Devalveringarnas positiva effekter på exporten blir mera omfattande först
1979. Konjunkturinstitutet räknar med att en omsvängning i
marknadsandelsutvecklingen sker redan i början av 1978. Mellan genomsnitten för
helåren 1977 och 1978 torde emellertid andelsökningarna bli relativt måttliga.
Osäkerheten i export-beräkningarna för 1978 bör understrykas. Dels är det
internationella konjunkturförloppet nästa år ännu mycket svårt att ange, dels
finns en stor osäkerhet på kort sikt vad gäller marknadernas reaktioner på de svenska
exportvarornas relativprissänkning 1977 och 1978. Förhållandevis små
avvikelser vad gäller förutsättningarna för beräkningarna ger stora utslag för
den totala exporten.
Den
inhemska efterfrågan väntas fortsätta att utvecklas svagt under 1978.
Investeringsprognoserna utgår bl. a. från sedvanliga enkätundersökningar som
insamlats av statistiska centralbyrån kring månadsskiftet augusti/september
1977. De totala bruttoinvesteringarna väntas fortsätta att minska 1978.
Industrins investeringar torde därvid enligt konjunkturinstitutet minska med
ca 11 %, ner till en nivå motsvarande 1970 års. Den pressade finansiella
situationen och det låga kapacitetsutnyttjandet i utgångsläget verkar dämpande
på investeringsviljan. De åtgärder som regeringen vidtagit för att förbättra
den svenska industrins konkurrensläge får positiv effekt på investeringarna
först med en betydande eftersläpning.
Prop.
1977/78: 45 27
Vad
gäller bostadsbyggandet har konjunkturinstitutet antagit att den totala
igångsättningen skulle komma att uppgå till 52 000 lägenheter. Hänsyn har
därvid tagits till de gynnsamma effekterna från justeringarna av lånetaken
under 1977 och uttalanden om att i fortsättningen knyta an lånetaken till byggprisutvecklingen.
De kommunala
investeringarna väntas öka med ca 5 % 1978 mot inte mindre än 10 % 1977.
Uppgången väntas nästa år ligga främst i primärkommunerna. Den fortsatt
expansiva utvecklingen är sannolikt till stor del betingad av att kommunernas
ekonomi väntas bli betydligt förbättrad under 1978.
Lagerinvesteringarna
väntas minska avsevärt nästa år. Förändringen från 1977 till 1978 motsvarar 0,6
% av bruttonationalprodukten i år.
För den privata konsumtionen
förutser institutet en fortsatt svag minskning. Avgörande för
konsumtionsutvecklingen är antaganden om löner och skatter m. m. för nästa år.
Rent kalkylmässigt har institutet som utgångspunkt haft ett antagande om en
höjning av arbetskraftskostnaderna per arbetad timme med ca 10 % från 1977
till 1978. För skatterna har antagils alt en nominell sänkning sker 1978 med
belopp som följer av de förslag i frågan som lagts fram av 1972 års
skatteutredning.
Konsumentpriserna
väntas stiga med ca 8 % under loppet av 1978.
Den offenlliga
konsumtionen, särskilt den kommunala, väntas öka starkt även näsla år. Det
kommer att möjliggöra fortsatta stora personalökningar i den kommunala
sektorn.
Med de antaganden och
prognoser på skilda områden som konjunkturinstitutet gjort skulle den inhemska
efterfrågan totalt sett komma att minska något 1978. Detta är förklaringen till
att importvolymen ökar relativt långsamt, ca 1,5 %, från 1977 till 1978. Genom
devalveringarna har emellertid importpriserna stigit och även om ökningen av
exportvolymen blir avsevärt större än ökningen av importvolymen förutser konjunkturinstitutet
ett underskott i handelsbalansen på 6,5 miljarder kr. 1978, mot 7 miljarder kr.
1977. Nettot av transfereringar och tjänster fortsätter att visa ökande
underskott. För bytesbalansen totalt innebär institutels beräkningar elt
underskott på drygt 18 miljarder kr.
Bruttonationalprodukten
väntas stiga med endast 1,0 % från 1977 till 1978 i institutets rapport. Detta
skulle normalt leda rill ett avsevärt mera ansträngt läge på arbetsmarknaden
nästa år. Införandet av den femte semesterveckan lindrar emellertid de negativa
effekterna på arbetsmarknaden av den svaga produktionsuppgången. Vidare finns
nu i kraft ett omfattande syslem av arbetsmarknadspolitiska insatser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 1 Försörjningsbalans för 19751978
Miljarder
Procentuell
volymförändring
kr. 1976
1975
1976
1977
1976
1977 prognos
1978 prognos
Tillgäng
BNP
323,5
1,5
-2,3
1,0
Import
84,0
7,2
-1,3
1,6
Summa
tillgång
407,5
2,6
-2,1
1,1
Efterfrågan
Bruttoinvestering
66,8
-1,9
-2,2
-1,6
Näringsliv
33,9
0,6
-4,0
-7,0
därav: industrin
15,7
0,6
-13,7
-11,0
Statliga myndigheter
och alTärsverk
7,9
0,3
-0,8
1,3
Kommuner
12,1
-1,4
10,0
5,0
Bostäder
12,9
-9,0
-9,5
2,9
Lagerinvestering
7,8
(-0,4)'
(-2,5)1
(-0,6)'
Privat
konsumtion
171,7
4,4
-0,3
-0,3
Offentlig
konsumtion
83,8
2,8
3,0
4,2
Statlig
28,1
0,7
0,8
3,3
Kommunal
55,7
4,0
4,3
4,7
Tjänstenetto
-2,8
Export
80,2
5,8
o'i
6,2
Summa
efterfrågan
407,5
2,6
-2,1
1,1
' Lagerinvesteringarnas förändring i procent av föregående
års bruttonationalprodukt. Källa: Konjunkturinstitutet.
Tabell
2 Bytesbalans för 1975-
-1978
(Milj.
kr.)
1975
1976
1977 prognos
1978 prognos
Export, varor Import, varor
72 012 74 000
80 195 84 000
84 895 91970
96 580 103 055
Handelsbalans
-1988
-3 805
-7 075
-6 475
Korrigering av handelsstatistiken Sjöfartsnetto
Resevaluta Övriga tjänster, netto Transfereringar, netto Korrigeringspost
-268
2 940
-2 542
-2 246
-3 405
800
-106
3 087
-3 169
-2 986
-4 375
800
-235
2800
-3 950
-3 200
-5 600
800
-260
2 800
-4 550
-3 600
-7 050
800
Bytesbalans
-6 709
-10 554
-16 460
-18 335
Källa: Konjunkturinstitutet.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM J977 770S73
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 14 dokument.
- Bet. 1977/78:NU54 Med anledning av motion om avgifter för banktjänster s. 8 i texten
- Bet. 1977/78:FiU15 Betänkande 1977/78:FiU15 s. 88 i texten
- Bet. 1977/78:NU34 Med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 8 i texten
- Bet. 1977/78:NU24 Med anledning av motioner om vissa investeringsfrämjande åtgärder s. 1 · s. 6 i texten
- Bet. 1977/78:SkU15 Med anledning av propositionen 1977/78:52 om förlängning av tiden för utnyttjande av särskilt investeringsavdrag, m. m. jämte motioner s. 19 i texten