Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

271 sidor, varav 159 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 159 av 271 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:57, Regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57

Regeringens proposition

1977/78: 57

Regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland;

beslutad den 3 november 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade
utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd som framgår av föredragandens
hemstäUan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN '.

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen anges vilka vattendrag i norra Svealand
och Norrland som bör undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Det gäller de
outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv. Pileälven och Vindelälven, vissa
av de s. k. skogsälvarna samt även en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i
övrigt redan har byggts ut. När det gäller Piteälven och Vindelälven framhålls
emellertid att det bör utredas om en viss överledning av vatten till redan
utbyggda älvar kan ske utan att avsevärt skada bevarandeintressen. Det
föreslås i propositionen att som en riktlinje i den fysiska riksplaneringen
skaU gälla att vattenkraftutbyggnader inte bör medges i de vattendrag som f. n.
föreslås undantagna från vattenkraftutbyggnad. 1 propositionen påpekas också
att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt i de områden som inte
omfattas av riktlinjerna kommer att tUlåtas efter prövning i vanlig ordning
enligt vattenlagens bestämmelser.

Förslagen i propositionen utgör en direkt uppföljning av
dels de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen beslöt om
år 1972, dels de riktlinjer om energipolitiken som riksdagen beslöt om år 1975.

1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 2

De
regler för prövning av byggande i vatten som föreskrivs i vattenlagen bedöms
ge erforderliga möjUgheter för regeringen att se tiU att riktlinjerna
efterlevs. Någon ny eller förändrad lagstiftning föreslås inte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-11-03

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Anfonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Olsson

Proposition
om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland

1
Inledning

1.1
Vattenkraften i energiförsörjningen

Landets
försörjning med elektrisk energi har hittUls till största delen varit baserad
på vattenkraft. Fram till mitten av 1960-talet täckte vattenkraften praktiskt
taget hela behovet av elkraft. Sedan dess har vattenkraftens andel sjunkit och
är nu omkring tre fjärdedelar av elproduktionen. Övrig elenergi kommer frän
olje- och kärnkraftverk. Enligt de riktiinjer för energihushållningen m. m.
fram till år 1985 (prop. 1975: 30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) som riksdagen
antog år 1975 kommer vattenkraftens andel av elproduktionen att minska ytterligare.
Vid mitten av 1980-falet beräknas den vara ungefär 40 %.

Vattenkraften
är den utan jämförelse viktigaste inhemska energiresursen. Den lämpar sig väl
för produktion av såväl baskraft (energi som behövs kontinuerligt oberoende av
variationerna i förbrukningen) som toppkraft (energi som utöver baskraften
behövs under dagtid vid normala variationer i förbrukningen). Vattenkraften är
även väl lämpad för att täcka snabba variationer i förbrukningen och som reserv
vid driftstörningar i t. ex. kärnkraftverk.

Den
tekniskt utbyggbara vattenkraften har överslagsmässigt bedömts tUl 130 TWh i
årlig produktion. En allt större del av den tekniskt utbyggbara vattenkraften
har enligt kraftindustrins bedömningar också

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 4

blivit
ekonomiskt utbyggnadsvärd. Det hänger främst samman med ökad efterfrågan på
elenergi, teknisk utveckling och rationaliseringar inom såväl elöverförings-
som vatfenbyggnadssektorn samt under de senaste åren kraftigt ökade
kostnader för alternativa energislag. Denna utveckling har bl. a. inneburit
att även mindre vattendrag och fallhöjder blivit intressanta för utbyggnad.

Enligt
kraftindustrins senaste bedömning, som gjordes år 1974, uppgår de ekonomiskt
utbyggnadsvärda vattenkraftsresurserna tUl totalt 95 TWh. Det är tre gånger mer
än vad man ansåg vara värt att bygga ut är 1930. Av dessa 95 TWh har 60 TWh
redan utnyttjats i befinttiga anläggningar. Därtill kommer ca 1 TWh i
beslutade anläggningar som ännu inte har tagits i drift. De återstående
utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna är således ca 34 TWh. Se figur 1.1.

De
återstående vattenkraftresurserna finns till större delen i Norrland samt norra
Svealand. Utbyggnadsmöjligheterna i södra Sverige är nästan fuUständigt
utnyttjade för elproduktion. Vatfenkraftresursernas fördelning på olika delar
av landet framgår av figur 1.2.

1.2
Gällande rätt

TUlstånd
riU vattenkraftutbyggnad lämnas enligt vattenlagen (1918: 523, ändrad senast
1977: 670), VL, av vattendomstol. Enligt VL kan emellerdd regeringen förordna
att rillåtlighefsprövningen av företag som är av betydande omfattning eller
ingripande beskaffenhet skall göras av regeringen.

I
vattenrättskungörelsen (1971:789) meddelas bestämmelser om de vattenföretag som
är underkastade regeringens prövning. Regeringen skall enligt kungörelsen
alltid pröva bl. a. tillåtligheten av vattenkraftanläggningar med en
generatoreffekt av minst 20 000 kVA. Regeringen skall också avgöra
tillåtligheten av vattenregleringar, om amplituden är större än 2 meter under
året eller 1 meter under veckan, eller om det magasin som utnyttjas under året
är minst 100 miljoner kubikmeter (Mm) eller under veckan minst 10 Mm'.
Bestämmelsen gäller även företag som märkbart kan inverka på vattenståndet
eller avrinningen avseende någon av landets sex största insjöar.

Även
i andra fall kan regeringen förbehålla sig prövningsrätten genom särskUt
beslut. Kammarkollegiet har enligt kungörelsen ålagts en särskild skyldighet
att till regeringen anmäla sådana företag utöver de obligatoriska som
enligt kollegiets bedömning bör komma under regeringens prövning. I sådana
fall skall regeringen ha förbehållit sig prövningen innan vattendomstolen
avgjort frågan om företagets tUlåtlighet.

Vattenlagsutredningen
(Ju 1969: 58) har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1977: 27)
Revi.sion av vattenlagen 4 med förslag rill ny vattenlag. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande. En eventuell ly rattenlag torde kimna träda i
kraft tidigast i början av 1980-talet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 1.1 Ekonomiskt utbyggnadsvärd vattenkraft eiUigt
kraftindustrins bedömningar.

naturentrji

TWh/år

2aH-

s. 5 Kontrollera mot PDF

1930
190 196C 1860 1970 är Figur L2 Vattenkraftresursernas
fördelning på olika delar av landet

BeFintLig elLer tovjiven uibygjnad

Torne ä l » , Pit. alv och VWtl ä lven C3 Btbyssnadsm ö jlijhcter som bthandlas i SOU ]m:21

cch SM
m6ts du Os ä kra ulbystadsm ö jlisheUr som ej redovisats illl

titredninjarna
1Z,5 Energim ä ngder i TWh/lr Cirklarna ä r ytproporlionella mot enerjim ä njderna

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 6

1.3 Tidigare beslut och överenskommelser

Innan regeringens prövningsrätt den 1 januari 1972
utvidgades tUl att omfatta även allmänna planeringssynpunkter kunde prövningen
av vattenkraftutbyggnader formellt bara omfatta det aktuella projektet och
inte utbyggnadssituationen i stort. Det hade emellertid vuxit fram en stark
opinion för att vissa älvsträckor en gång för alla borde undantas från
utbyggnad. Detta ledde till särskilda överenskommelser mellan företrädare för
naturvårds- och utbyggnadsintressena och till vissa förhandsbeslut av regering
och riksdag om undantagande av vissa älvsträckor.

Ar 1961 träffades en överenskommelse mellan en
"samarbeisnämnd för natur- och landskapsvård i samband med vattenkraftens
utnyttjande" och statens vattenfallsverk. Överenskommelsen innebar att
VattenfaUsverket förklarade sig berett att avstå från utbyggnad av vissa
vatten, medan andra utbyggnader sköts upp i fem resp. tio år. Överenskommelsen
har aldrig bekräftats av riksdagen. Vissa områden som berördes av
överenskommelsen ingår numera i Padjelanta nationalpark, som tillkom år 1962.

Av Vindelälven undantogs i överenskommelsen år 1961 endast
vissa källsjöar från utbyggnad. 1 övrigt skulle Vindelälven med Laisälven få
byggas ut. Statens vattenfallsverk redovisade är 1962 en plan för Vindel-älvens
utbyggnad. Riksdagen uttalade emellertid under år 1967 (ABU 1967: 55) att en
utbyggnad inte borde komma till stånd.

Regeringen tillsatte år 1969 en arbetsgrupp för att utreda
frågan om vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, dvs. Torne
älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Arbetsgruppen fann att det förelåg
starka skäl för att bevara älvarna outbyggda, men att, om sysselsättningssynpunkterna
gavs stor vikt, i första hand Vindelälven borde komma i fråga för utbyggnad.

I samband med att regeringen i april år 1970 meddelade att
den inte skulle komma att föreslå riksdagen en utbyggnad av Vindelälven fick
statens vattenfallsverk i uppdrag att redovisa statens outnyttjade vattenkrafttillgångar
i de större norrlandsälvarna. En utgångspunkt för arbetet skulle vara att
Torne och Pite älvar samt Vindelälven inte borde byggas ut.

Vattenfallsverket presenterade under år 1970 tolv
utbyggnadsprojekt. Sedan ett stort antal myndigheter och organisationer hade
yttrat sig över vattenfallsverkets inventering gjorde regeringen en preliminär
avvägning. Enligt denna borde vattenfallsverket fortsätta förberedelserna för
en utbyggnad av det ekonomiskt lönsamma Kaitumprojektet, som skulle innebära en
överledning av vatten frän Kaitumälven till Stora Lule älv. Framför allt av
sysselsäftningspolitiska skäl borde verket vidare fortsätta förberedelserna för
utbyggnad av kraftstationerna Vittjärv i Lule älv, Rebnisluspen i
SkeUefteälven, Juktan och Björkfors i Umeälven samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 7

Vojmån-Stalon
och Stenkullaforsen i Ängermanälven. I fråga om Karats i Pärlälven samt Tärnaby
och Forsbäck i Umeälven ansåg regeringen däremot att så starka naturvårdsskäl
talade mot utbyggnaderna att de inte borde komma till stånd.

En
utbyggnad av Kalixälven (projekten Parakka och Mestoslinkka) beräknades inte på
lång tid få någon effekt på sysselsättningen i Norr-botfen. Också lönsamheten
bedömdes vara otillräcklig, och regeringen ansåg därför att man fUls vidare
inte borde ta ställning till en utbyggnad.

Kraftstationerna
Vittjärv och Rebnis är numera utbyggda och Juktan är under byggnad.
Kaitumprojektet däremot avfördes i samband med riksdagsbeslutet om utbyggnad av
Ritsems kraftstation i Luleälven (rskr 1971:226).

1.4 Riktlinjer
i den fysiska riksplaneringen

Förarbeten
för en fysisk riksplanering påbörjades år 1967. Arbetet redovisades i
rapporten (SOU 1971: 75) Hushållning med mark oeh vatten, som efter
remissbehandling lades tUl grund för prop. 1972: 111, bilaga 2. I denna
proposition, som antogs av riksdagen i december 1972 med vissa smärre
ändringar, anges vissa riktlinjer för användningen av mark och vatten i olika
delar av landet. Regeringen föreslog i propositionen att Torne älv, Pite älv
och Vindelälven skulle bevaras men att i fråga om Kalix älv ytterligare
överväganden borde göras innan statsmakterna tog ställning fill om älven borde
bevaras i sin helhet eller om någon utbyggnad borde få komma till stånd.
Riksdagen uttalade dock att övervägande skäl talade för att inte heller Kalix
älv borde byggas ut för kraftproduktion. De fastlagda riktlinjerna för
fjällområdena innebär vidare att vissa väglösa områden skall undantas från all
tyngre exploatering såsom t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. För
älvdalarna innebär riktlinjerna bl. a. att av vattenkraftutbyggnader
opåverkade huvudälvar och källflöden i norra Norrland skall bevaras opåverkade.

I samband med besluten år
1972 om den fysiska riksplaneringen tillkallades en utredning för att närmare
studera vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand
(sehlsfedfska utredningen). Utredningen följdes sedan upp med en likartad
utredning rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland (ekströmska
utredningen).

1.5 Beslut
av 1975 års riksdag angående energihushållning m. m.

1
regeringens proposition 1975: 30 om energihushållning m. m. behandlades
vattenkraftens roll i försörjningen med elektrisk energi fram fiU år 1985. 1
avvaktan på ett nytt samlat stäUningstagande till energipolitiken år 1978
föreslog regeringen att den totala vattenkraftutbyggnaden i landet borde
begränsas till en utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh/år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 8

Energibalansen
år 1985 skulle därmed kunna tUlföras ytterligare ca 5 TWh från vattenkraft.
Riksdagen konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram
till år 1985 öka vattenkraftproduktionen med 5 TWh, men godtog ändå
regeringsförslaget. Civilutskottet anförde (CU 1975: 28), att slutgiltiga
beslut rörande vattenkraftens roll i försörjningen med elenergi fram till år
1985 borde grundas på det ytterligare underlag som sedermera har lagts fram i
betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3. Utskottet förutsatte att
regeringen, sedan det tUlkommande utredningsmaterialet hade remissbehandlats,
skulle förelägga riksdagen en redovisning därför jämte därav föranledda förslag
fill kompletterande riktlinjer för vattenkraftutbyggnader fram till år 1985.

I
propositionen framhölls att sammanhängande älvsträckor av stort bevarandevärde
bör undantas från utbyggnad genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen,
medan övriga projekt bör vara öppna för prövning enligt VL. Eft slutligt
ställningstagande till vilka älvsträckor som på detta sätt borde undantas kunde
emellertid inte göras vid denna tidpunkt. I stället angavs en rad älvsträckor i
södra Norrland och norra Svealand där full handlingsfrihet borde bibehållas
inför en senare prövning, och där inga beslut om utbyggnad således borde fattas
tills vidare. Det gällde:

Övre
Klarälven (Strängsforsen och Klarabro) Övre och mellersta Västerdalälven
(Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen och Fänforsen) Nedre
Dalälven (Tyttbo och Gysinge) Härjedalsljusnan (Broforsen och Linsellborren)
Mellanljusnan (Kasteln-Edänge) Mellersta Ljungan (Havern och KölsiUre) I
Indalsälven:

Areälven

Hosjö
och Dammän

Övre
Hårkan (Ulen-Rengen och Tosksfrömmen)

Nedre
Hårkan utom Högfors

Ammerån

Vid
behandlingen av propositionen (NU 1975: 30, CU 1975: 28, rskr 1975: 202203)
godtog riksdagen alltså regeringens förslag om utbyggnadsnivå. Riksdagen lade
emellertid till ytterligare ett antal enskUda projekt som tUIs vidare borde
undantas från slutliga beslut, nämligen:

I
Klarälven Värsjö

I
Dalälven Djurforsen

I
Ljusnan Hamreskans, Härjeåsjöns och Vemåns reglering

I
Ljungan Sölvbacka och Viforsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 9

I
Indalsälven Mattmar, Granboforsen, Långforsen, Lifsnäset,

Abervattnets,
Kingarnai och Häggsjöns reglering samt Högfors.

De
undantagna älvsträckorna redovisas bl. a. på separatkarta 1 till prop. 1975/76:
1.

För
norra Norrland fanns inte underlag för att göra motsvarande urval av
älvsträckor. För detta område innebär riksdagsbeslutet att beslut om utbyggnad
tills vidare bör begränsas till projekt som innebär ringa intrång på motstående
intressen.

2
Utredningsförslag 2.1 Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november 1972 tillkaUade dåvarande
chefen för civildepartementet en sakkunnig, f. d. landshövdingen Ossian
Sehlstedt för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av
ytterligare vattenkraftutbyggnad i Indalsälven. Ljungan, Ljusnan, Dalälven och
Klarälven. 1 direktiven för utredningen hette det bl. a. att den sakkunnige
borde beskriva de berörda älvsträckornas värden från såväl miljö- och
naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt. Han borde söka bedöma hur
resp. miljö- och naturvårdsintressen, främst olika former av friluftsliv,
fiske, kulturminnesvård, landskapsbild och forskning, skulle påverkas av
tilltänkta vattenkraftutbyggnader och lägga fram förslag tUl avvägning mellan
de olika intressena genom att göra en prioritering av olika eventuella
vattenkraftutbyggnader. Bedömningar av sysselsättningsfrågan mäste emeUertid
inordnas i ett större sysselsättnings- och regionalpolitiskt sammanhang än vad
som kan ske inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Han borde emellertid belysa
olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter pä kort och lång sikt.

Utredningsmannen
överlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren (ÖB),
statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
planverk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens
vattenfallsverk, domänverket, Kungl. Vetenskapsakademien (KVA),
länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands län, vattenlagsutredningen. Svenska
kraftverksföreningen. Centrala Driftled-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 10

ningen (CDL), Bergvik och Ala AB, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska samernas riksförbund
(SSR), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund
(fritidsfiskarna), Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Svenska turistföreningen (STF), Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges
fältbiologiska ungdomsförening (fältbiologerna). Friluftsfrämjandet,
Vattenvämet, Svenska kanotförbundet. Sjösportens samarbetsdelegarion,
Norrlands naturvärn, Älvräddamas samorganisation, Akttonsgruppen för
Härjedalsljusnan och Kommittén för Rädda Väsferdalälven.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974
tillkallade dåvarande chefen för bostadsdepartementet en sakkunnig,
informationssekreteraren, numera kanslirådet i jordbruksdepartementet Sören Ekström,
att för området norr om Indalsälven med undantag för Torne älv, Pite älv och
Vindelälven göra motsvarande utredningsarbete som gjorts för älvarna i södra
Norrland och norra Svealand. I direktiven till utredningen hette det bl. a. att
den sakkunnige borde knyta an fUl de förslag fill rangordning som utarbetats av
den föregående utredningen, på ett sådant sätt att de tänkbara utbyggnadsprojekten
i norra Sverige kunde bedömas i ett sammanhang.

Utredningen
publicerade i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B 1974: 4) Vattenkraft och miljö
2. Huvudsyftet med rapporten var att redovisa preliminära bedömningar av den
återstående utbyggnadsvärda vattenkraften, som underlag för regeringens
förslag beträffande energipolitiken i prop. 1975:30, Energihushållning m.m.
Lägesrapporten remissbehandlades infe formellt, men den skickades fill de
remissinstanser som skulle ge synpunkter på betänkandet (SOU 1974:22)
Vattenkraft och miljö eller energiprognosutredningens betänkande (SOU 1974:
6465) Energi 1985/2000. Eft tjugotal remissinstanser har kommenterat lägesrapporten.

1 augusti 1976 överlämnades utredningens slutbetänkande
(SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3.

Efter
remiss har yttranden över befänkandet lämnats av överbefälhavaren (ÖB),
statens vägverk, Sveriges meteorologiska oeh hydrologiska institut (SMHI),
kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvärdsverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
planverk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU),
nämnden för energiproduktionsforskning, statens vattenfallsverk, domänverket.
Nordiska museet, Sveriges turistråd, Kungl. Vetenskapsakademien (KVA),
länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska
kraftverksför-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 11

eningen.
Centrala Driftledningen (CDL), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisatton (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska handelskammarförbundet, handelskammaren i Karlstad, Norrbottens
handelskammare. Svenska samernas riksförbund (SSR), Sveriges fiskares
riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund (fritidsfiskarna). Svenska
kommunförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen
(STF), Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges fältbiologiska
ungdomsförening (fältbiologerna). Svenska fjällklubben. Friluftsfrämjandet,
Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Arvidsjaur, Vattenvärnet, Miljöförbundet,
Svenska jägareförbundet, Svenska kanofförbundet, Kiruna långfärdspaddlare.
Sjösportens samarbetsdelegation, Norrlands naturvärn. Älvräddarnas
samorganisation. Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan, Arvidsjaurs
fornminnesförening, Arvidsjaurs allmänningsförvaltning, Arvidsjaurs fiskenämnd,
Fällfors fiskevårdsförening, Jörns sportfiskeklubb och Skellefteå
fiskevårdsklubb. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund
samt Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) har lämnat gemensamt
yttrande genom Näringslivets energidelegation. Statens vattenfallsverk. Centrala
Driftledningen och Svenska kraftverksföreningen har till sina resp. yttranden
fogat en promemoria från Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO).

Flera
av remissinstansema har bifogat yttranden från underavdelningar, olika lokala
och regionala organ etc. Det gäller bl. a. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna, LO, Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund och Älvräddarnas
samorganisation. Vidare har skrivelser inkommit från flera företag,
organisationer och enskilda.

Den
17 april 1975 tillkallades fastighetsrådet Sven Holmström som sakkunnig med
uppdrag att utreda frågan om översvämningsskydd i Västerdalälven. I direktiven
tUl utredningen hette det bl. a. att syftet med utredningen borde vara att ange
om def finns realisfiska alternativ till Hällaprojektet med hänsyn till såväl
kostnads- som miljöaspekterna. Alternativ till Hälladammen som borde undersökas
var bl. a. rensningar i Västerdalälven, skyddsreglering av Vanan samt
invallningar av känsliga partier.

Utredningsmannen
överlämnade i november 1976 befänkandet (Ds Jo 1976: 8) Översvämningsskydd i
Västerdalälven.

Efter remiss har yttranden
över sistnämnda betänkande avgetts av statens järnvägar (SJ), statens vägverk,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska insdtut (SMHI), kammarkollegiet,
lantbrukssiyrelsen, som inhämtat yttranden från lantbruksnämnderna i
Kopparbergs och Gävleborgs län, fiskeristyrelsen, som inhämtat yttrande från
fiskeriintendenten i mellersta distriktet, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), som inhämtat yttrande från länsarbetsnämnden i
Kopparbergs

s. 12 Kontrollera mot PDF

prop.
1977/78: 57 12

län, statens planverk, statens industriverk, statens
vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen i gemensamt yttrande genom
Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO), domänverket, länsstyrelserna
i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs och Kopparbergs län, som inhämtat vttranden
från Gagnefs, Vansbro och Malungs kommuner, Kommittén för Rädda Västerdalälven
och Älvräddarnas samorganisation i gemensamt yttrande. Svenska
skogsarbetareförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) med åberopande av
yttrande från Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna, Lantbrukarnas lokalavdelning
i Nås, Sjösportens samarbetsdelegation. Stora Kopparbergs bergslags AB och
Vesterdalelfvens kraft AB (VKAB) i gemensamt yttrande. Svenska kanotförbundet
genom Borlänge kanotklubb, Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges
fiskares riksförbund, som inhämtat yttrande från Svenska insjöfiskares
centralförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund (fritidsfiskarna),
Sveriges fältbiologiska ungdomsförening (fältbiologerna), Sveriges
industriförbund, Sveriges turistråd, Vattenvämet och Korsnäs-Marma AB.

2.2 Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra
Norriand och norra Svealand

2.2.1 Inledning

Befänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö behandlar
vattenkraftutbyggnad i Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven
med biflöden. I betänkandet beskrivs förutsättningarna för och konsekvenserna
av ytterligare utbyggnad i dessa älvar. Vidare lämnas ett förslag tUl
rangordning av olika tänkbara vattenkraftutbyggnader med hänsyn till deras
värde från kraffekonomisk synpunkt och till deras inverkan på motstående
intressen.

2.2.2 Utbyggnadsmöjligheter

Kraftindustrin har till utredningen redovisat 52 förslag
tUl nya kraftverk, 20 förslag till om- och tillbyggnader samt 35
regleringsprojekt. Dessa förslag representerar tUlsammans ett årligt
energitillskott av 6,3 TWh.i

De redovisade projekten har klassificerats frän
lönsamhetssynpunkt i en fyragradig skala (om- och tillbyggnadsprojekt har dock
inte klassificerats) (se tabell 2.1). I regel har projekten bedömts ett oeh
ett, oberoende av varandra. I vissa fall finns dock ett så starkt samband från
produktionssynpunkt mellan närliggande objekt att de bedömts som en
produktionsenhet. Förutom till kraftmängden och den uppskattade kostnaden har
utredningen tagit hänsyn tiU kraftens reglerbarhet samt an-

11 SOU 1974: 22 angavs summan 7,1 TWh. Denna siffra byggde
till en del på felaktiga beräkningar och har korrigerats efter kontroll med
kraftindustrin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.1 Värdering från kraftsynpunkt (klass I anger högsta värde)'

opaginerad Kontrollera mot PDF

forsen
t. o. m. Djurforsen

200

Halasjöns reglering

2

Avesta
Lillfors

110

Springhällarna

41

KLARÄLVEN:

LJUNGAN:

Klarabro

190

Havern. Kölsillre

65

Summa
ca

1 600

LJU.SNAN:

Smedjemorasjöns reglering

17

KLASS
111

Olingsjön

7

INDALSÄLVEN:

Härjeäsjön

14

Landverk
med Anns reglering

95

DALÄLVEN;

Torrön,
Juveln, Anjan

147

Malungsfors 11

40

Långforsen-Litsnäset

194

Malung I

45

Ulen-Rengen
reglering

55

Malung II

40

ÄbervaUnet

3

Äppelbo

60

Edsox
forsen

73

Eldforsen

30

Högfors

53

Skivsforsen

45

Borgforsen

90

Gysinge

105

LJUNGAN:

Summa

ca 900

Viforsen

55

LJUSNAN-

Halvfari Vemåns reglering

90

84

EJ VÄRDERAT

Effektutbyggnader

ca 900

Hamreskans

69

Totalt

ca 6 300

Projekt

Energitillskott GWh/är

KLASS I

INDALSÄLVEN:

Handöl med Blåhammarmyrens

reglering 355

Ammeråns
överledning MO

LJUSNAN:

Broforsen-Linsellborren
med

Vikarsjösystemets reglering 302

Mellanljusnan 740

KLARÄLVEN:

Strängsforsen 205

Summa ca I 700

KLASS II

INDALSÄLVEN:

Gevsjösirömmcn med Gevsjöns

reglering 185

Ristafallen 187

Hosjö med
Anasjön-Bredsjöns

reglering 145

Mattmar 100

Granboforsen 100

LJUNGAN:

Sölbacka 77

DALÄLVEN:

Hälla 260

Bysjöns
reglering, Kvarnhols-

Projekt

Energi-

till

skott

GWh/år

DALÄLVEN:

Malungsfors
I

78

Tyttbo

105

KLARÄLVEN:

Värsjö

40

Summa

ca

1 300

KLASS JV

INDALSÄLVEN:

N och S
Rensjöns reglering

10

Kölsjöns
reglering

4

Medstuguån
med Skals-

vattnets
reglering

68

Häggsjöns
reglering (Areälven)

7

Tegefors

.MJ

Korsvattenån

.'.1

Rönnöforsen

11

Toskströmmcn
med Valsjöns

reglering

48

Ringarnas
reglering

4

Häggsjöns
reglering (Härkan)

5

Sjättvattnets
reglering

1

.Storfulvurn,
Lillfulvurn

38

Lakavattnel

44

Hökvattnet

.1?

Gåxsjöns
reglering

6

Älggårdsvattnels
reglering

2

Hammerdalssjöns
reglering

2

Solbergsvattnet

0

Halasjöns
reglering

2

Springhällarna

41

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 den geografiska sammanställningen, bilaga 1, finns
värderingarna ordnade efter älvsträcka från norr till söder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 14

läggningens läge i förhållande till avsättningsområdena. 1
värdet av ett projekt har också inräknats den ökade möjlighet till
effekfreglering vid befintliga närliggande kraftverk, som kan bli en följd av
utbyggnaden.

2.2.3 Vetenskaplig naturvård

Genom statens naturvårdsverks försorg har flera
naturvetenskapliga undersökningar utförts för utredningens räkning. Älvdalarnas
vetenskapliga värden har dokumenterats genom undersökningar av professor Hugo
Sjörs, Uppsala universitet (botanik), professor Ake Sundborg, Uppsala
universitet (geovetenskaplig naturvärd), fiskeriintendenten Sten Berg,
Härnösand (fiskeribiologi) och fU. lic. Jan Höjer, statens naturvårdsverk
(zoologi). Dessutom har fiskeförutsättningarna behandlats i ett yttrande från
de fre berörda fiskeriintendenterna Sten Berg, Carl Puke och Tage Ros.
Dokumentation och värdering av älvdalarnas landskapsbild har sludigen utförts
genom resp. länsstyrelses försorg.

Utgångspunkten för bedömningarna av eventuella
utbyggnaders inverkan på naturvetenskapliga värden har varit att den
viktigaste uppgiften inte är atf förutse den omedelbara inverkan på
väldefinierade geovetenskapliga objekt eller på förekomsten av mer eller
mindre sällsynta växt- och djurarter. Artförekomsterna som sådana anger bara
en del av skyddsvärdet. I stället gäller det att söka förutse de mer långsiktiga
effekterna på älvlandskapet som helhet.

De geovetenskapliga bedömningarna har omfattat
älvavsnitfens kvalitet från vetenskaplig synpunkt, betydelsen för samhället i
övrigt och känsligheten för påverkan vid olika ingrepp. Som särskilt värdefulla
områden från geovetenskaplig synpunkt anges Ammerån, Areälven och
Storån-Damman i Indalsälvens vattensystem samt Klarälvens meander-lopp. Även
Hällaområdet i Västerdalälven och Mellanljusnan betecknas som intressanta och
värdefulla.

Kravet på ekologisk mångfald har utgjort grundval för de
botaniska värdeomdömena. De grundar sig normalt inte på förekomster av mer
eller mindre sällsynta växtarter. Det som fiUmäts stort värde är förekomsten
av välutvecklade orörda sfrandmUjöer. SärskUt värde har tillmätts större
oreglerade vattendrag. Även oskadade våtmarker, speciellt deltaland, har
värderats högt. De älvsträckor som angetts vara mest skyddsvärda från botanisk
synpunkt är Ammerån, Areälven, Sölvbacka-sträckan i Ljungan, sträckan från Hede
viken tUl Linsellborren i Ljusnan, Hällaområdet och Bysjön i Västerdalälven
samt nedre Dalälven. Också forsarna i den övre delen av Mellanljusnan, i nedre
Västerdalälven och övre Klarälven har tUlmäffs stort botaniskt skyddsvärde.

Den allmän-zoologiska bedömningen har främst utgått från
egenskaperna orördhet, raritet, representativitet, mångformighet, artrikedom,
tUlgänglighet och utnyttjande. För att kunna bedöma ett visst områdes värde för
djurarter som kanske bara tidvis eller tUlfälligtvis uppehåller sig inom
området krävs vidare en bedömning av områdets funktionella

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 15

roll
för olika djurförekomster inom en större region. Som särskilt angelägna
skyddsobjekt från zoologisk synpunkt anges Areälven och Ammerån samt områdena
kring Broforsen och Linsellborren med Vikarsjösystemet, Mellanljusnan, Hälla,
Kvarnholsforsen, Fänforsen, nedre Dalälven och Övre Klarälven.

I
den fiskeribiologiska undersökningen har gjorts en gradering med hänsyn till
det vetenskapliga värdet hos vissa vattenbiotoper i outbyggda älvavsnitt. Som
mest värdefulla från denna synpunkt anges Areälven, .Ammerån och Hällaområdet.

Utifrån
de värderingar som redovisats i de enskilda naturvetenskapliga
undersökningarna har utredningen gjort en samlad bedömning av älvarnas
skyddsvärden, där även länsstyrelsernas värderingar av landskapsbilden vägts
in (se tabell 2.2).

TUl
klass 4 har de från naturvårdssynpunkt värdefullaste och mest skyddsvärda
älvavsnitfen förts.

Till
klass 3 har förts älvavsnitt av stort skyddsvärde. Vidare ingår ej närmare
undersökta älvavsnitt där dock indikationerna är starka för att det skall
finnas skyddsvärden av hög eller högsta rang.

Klass
2 innefattar skyddsvärda älvavsnitt samt älvavsnitt där det, för ett slutligt
ställningstagande till vattenkraftutbyggnad, fordras ytterligare vetenskapliga
undersökningar och/eller modifieringar av föreslagen utbyggnad.

Klass
1 omfattar älvavsnitt som bedömts sakna eller endast äga obetydliga
naturvårdsvärden. Ytterligare utredningar från naturvårdssynpunkt kan vara
påkallade även beträffande dessa objekt.

2.2.4
Kulturminnesvård

Inom
utredningens sekretariat har gjorts en bedömning av vilka konflikter med
kulturminnesvården som kan väntas uppkomma vid en eventueU utbyggnad av de
olika projekten (se tabell 2.3). Bedömningen följer i allt väsentligt den som
på utredningens uppdrag presenterats av riksantikvarieämbetet i skriften
Kulturlandskap i älvdalar (Rapport D3 1973).

Värderingen
har gjorts med utgångspunkt i kulturminnenas betydelse från vetenskaplig
synpunkt vartUI fogats överväganden om deras sociala betydelse. Den vetenskapliga
grundsynen innebär en strävan att urskUja ett representativt urval av orörda
referensområden, dvs. områden där fornlämningar och andra kulturminnen är
bevarade i en så vitt möjligt ursprunglig miljö, bl. a. för att tillgodose
kommande forskningsbehov. Det sociala motivet för bevarande syftar tUl att
möjliggöra upplevelsen av kontinuitet och rotfasthet i en under lång tid och
genom mänskliga ansträngningar framvuxen miljö. För undervisning och turism
ställs SärskUda krav på ett vetenskapligt underbyggt urval av kulturminnen, på
upplysningsverksamhet kring detta och på tillgänglighet. Be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.2 Värdering från vetenskaplig naturvårdssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

INDALSÄLVEN:

Areälven i sin helhet

Hosjö

Ammerån i sin helhet

LJUSNAN:

Broforsen

Linsellborren

Kasteln

Forsänge

DALÄLVEN:

Hälla

Kvarnholsforsen

Fänforsen

Tyttbo

Gysinge

KLARÄLVEN:

Strängsforsen

Klarabro

KLASS 3

INDALSÄLVEN:

Långforsen

Lifsnäset

Hårkan i sin helhet

LJUNGAN: Sölvbacka

LJUSNAN:

Vemån

Ångra

DALÄLVEN: Malungsfors I Malungsfors II Malung I

Malung II Äppelbo

KLASS 2

INDALSÄLVEN:

Mattmar

Storsjötunneln
med Hissmofors-

Kattstrupeforsen Granboforsen

LJUNGAN: Havern Kölsillre Viforsen

LJUSNAN:

Härjeån

Edänge

DALÄLVEN:

Mockfjärd Djurforsen

KLARÄLVEN:

Värsjö Edsforsen

KLASS 1

INDALSÄLVEN: Torrön, Juveln, Anjan Korsvattenån
Rönnöforsen

LJU.SNAN: Halvfari

DALÄLVEN:

Eldforsen Skivsforsen Avesta Lillfors

opaginerad Kontrollera mot PDF

dömningen har sålunda också utgått från företagens
inverkan på kulturminnenas miljö, även om kulturminnet i sig självt inte
alltid direkt pä-/erkas.

Följande klasser har använts: 4 Lagskyddade
fornminnen berörs. Riksantikvarieämbetet avser att

avslå företaget. 34 Starkt kulturminnesvårdsintresse
berörs. Riksantikvarieämbetet avser att avstyrka förslaget. 3
Underlagsmaterial otillräckligt. Avstyrkande från riksantikvarieämbetet är
sannolikt. 23 Konflikt med kulturminnesvårdsinfresse uppstår. 2 Konflikt
med kulturminnesvårdsintresse kan mUdras genom begränsning i projektets
omfattning. 1 Ingen konflikt eller endast sådan som kan lösas genom
vattendomstolsprövning synes uppstå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.9 Värdering frän kulturminnesvårdssynpunkt (klass
4 anger högsta värde)

KLASS
4

Högfors

INDALSÄLVEN: Landverk

Lakavattnet Hökvattnet

Gevsjöströmmen

LJUNGAN:

Ristafallen

Viforsen

Lifsnäset Edsoxforsen

LJUSNAN:

Härjeån

DALÄLVEN:

Vemån

Gysinge

DALÄLVEN:

KLASS
31

Eldforsen Skivsforsen

INDALSÄLVEN:

Mockfjärd

Handöl

Avesta Lillfors

Medstuguån

Tännforsen

KLASS 1

Tegefors

INDALSÄLVEN:

LJUSNAN:

Torrön, Juveln, Anjan

Broforsen

Hosjö

Linsellborren

Granboforsen

Edänge

Korsvattenån

DALÄLVEN: Malungsfors II Malung I Malung II Äppelbo

Ulen-Rengen Tosksfrömmen Abervattnet Kingarna Häggsjön
(Hårkan)

Kvarnholsforsen

Sjättvattnet Storfulvurn

Lillfulvurn

KLASS
3

Älggårdsvattnet

INDALSÄLVEN:

Hammerdalssjön

N och S
Rensjön

Solbergsvattnet

Kölsjön

Halasjön

Häggsjön
(Areälven)

Springhällarna

LJUSNAN:

Borgforsen

Ångra

LJUNGAN:

Sölvbacka

KLASS
23

LJUSNAN:

INDALSÄLVEN:

Halvfari

Rönnöforsen

Kasteln

Långforsen

Forsänge

Gåxsjön

DALÄLVEN:

Ammeråns
överledning

Hälla

LJUNGAN:

Malungsfors 1

Havern

Fänforsen

Kölsillre

Djurforsen

Tyttbo

KLASS
2

KLARÄLVEN:

INDALSÄLVEN:

Strängsforsen

Mattmar

Klarabro

Storsjötunneln
med Hissmofors-

Värsjö

Kattstrupeforsen

Edsforsen

2.2.5 Friluftsliv och rekreation

Värderingen frän friluftslivets synpunkt bygger bl. a. pä
rapporten "Utbyggnad av älvsystem" av docent Ingmar Norling och på en
gemen-

2 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 57

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 18

sam
rapport av de tre berörda fiskeriintendenterna. Fiskeriintendenterna har gjort
följande prioritering bland de berörda fiskevattnen:

Med
hänsyn till fiskebeståndens och fiskets värde placeras Areälven och Ammerån främst.
Vissa älvavsnitt utgör de enda återstående sträckor, där självreproduktion med
naturligt genetiskt urval förekommer. Av dessa prioriteras Klarälven mellan
Höljes och Vingängsjön samt Damman i Jämtland. Slutligen har det fritidsfiske
på havsöring och lax som bedrivs nedanför nedersta kraftverken i Dalälven,
Ljusnan, Ljungan och Indalsälven värderats mycket högt av fiskeriintendenterna.

En
värdering av varje aktuellt utbyggnadsområdes betydelse från
rekreationssynpunkt har gjorts av utredningens expert på turism och
friluftsliv. Ett skäl för att värdera ett objekt högt ar att det ligger inom
något av de områden som naturvårdsverket under arbetet med den fysiska
riksplaneringen angivit som riksobjekt för det rörliga friluftslivet. Ett
annat starkt vägande skäl har varit att objektet ligger inom eller i omedelbar
anslutning till något av de s. k. primära rekreationsområdena. Vidare har
fiskeriintendenternas rapport tillmätts stor vikt p. g. a. fritidsfiskets
avgörande betydelse som rekreationsaktivitet längs älvarna.

I
tabell 2.4 redovisas den av utredningens expert samlade bedömningen av
eventuella utbyggnaders konsekvenser för friluftslivet. Objekten är
klassificerade från 1 till 4, där 4 innebär att en utbyggnad hotar mycket
starka rekreationsinfressen. Vid klassificeringen gäller vissa reservationer
(se noter i tabell 2.4).

2.2.6
Samlade bedömningar

Utredningen
har gjort en samlad bedömning från bevarandesynpunkt i form av en rangordning
med fyra klasser, se tabell 2,5. Av avgörande betydelse för utredningens
överväganden har varit älvens eller områdets orördhet och möjligheten att
bevara större sammanhängande områden. Vidare har närheten till befolkning och
projektens inverkan på kulturlandskap, liksom påverkan av betingelserna för
friluftsliv, särskilt fiske, tillmätts stor betydelse.

Enligt
direktiven har en avvägning därefter gjorts i syfte att få fram en slutlig
rangordning, där hänsyn tagits tUl såväl bevarande- som kraftintressen.
Utgångspunkten för utredningen har därvid varit den sammanvägda
bevarandevärderingen, eftersom den slutliga rangordningen främst förutsatts
komma att ligga till grund för beslut av regering och riksdag om undantagande
från utbyggnad av vissa älvsträckor. Bevarandevärderingen har ställts mot den
värdering som gjorts från kraftsynpunkt, och därvid har bedömningar gjorts av
vUka förskjutningar i förhållande till bevarandelistan som kan anses motiverade
med hänsyn till utbyggnadsintresset. Hänsyn har då tagits även till
möjligheterna att modifiera projekten eller föreskriva särskilda vill-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.4 Värdering från rekreationssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

INDALSÄLVEN:

Areälven i
sin helhet Hosjö

Ulen-Rengen
Tosksfrömmen Ammerån i sin helhet

LJUNGAN:

Havern

KölsiUre

LJUSNAN:

Broforsen

Linsellborren

Forsänge

Ångra

DALÄLVEN: Hälla Tyttbo Gysinge

KLARÄLVEN:

Strängsforsen Klarabro

KLASS 3

INDALSÄLVEN:

ÄbervaUnet Högfors

LJUNGAN: Sölvbacka

LJUSNAN:

Kasteln

DALÄLVEN: Malungsfors II Malung I Malung II Äppelbo Kvarnholsforsen

Fänforsen

KLASS 2

INDALSÄLVEN:

Mattmar'

Korsvattenån

Rönnöforsen

Långforsen

Lifsnäset

Edsoxforsen

LJUSNAN:

Halvfari

Edänge

DALÄLVEN: Malungsfors I Eldsforsen Skivsforsen

KLARÄLVEN:

Värsjö

KLASS 1

INDALSÄLVEN:

Torrön, Juveln, Anjan Granboforsen Kingarna Häggsjön

LJUNGAN: Viforsen'

LJUSNAN:

Härjeån

Vemån

DALÄLVEN:

Mockfjärd Djurforsen Avesta Lillfors

KLARÄLVEN:

Edsforsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Under förutsättning att inget vandringshinder för
slorsjööringen uppkommer, annars klass 4.

- Under förutsättning att Edsforsens övre del och Sandvikssjön
ej berörs. 3 Under förutsättning att utbyggnad ej omfattar Krokforsen eller
Grenforsen, annars klass 4.

kor för dem. Projektens olika lönsamhet har inte bedömts
böra påverka rangordningen i de fall där mycket stora bevarandeintressen
redovisats. Detta förfaringssätt har ansetts motiverat med tanke på bl. a. den
knapphet på orörda och värdefulla älvsträckor som råder inom här aktuella delar
av landel. Sålunda har exempelvis beträffande Handöl i Areälven projektets goda
lönsamhet inte påverkat dess placering i den högsta klassen i den slutliga
rangordningen.

Projekten har slutligt rangordnats i fem klasser. De om-
och till-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.5 Sammanvägd värdering av de olika bevarandeintressena (klass 4 anger högsta
värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

INDALSÄLVEN:

Åreälven i sin helhet

Hosjö

Ammerån i sin helhet

LJUSNAN:

Broforsen

Linsellborren

Forsänge

Ångra

DALÄLVEN: Hälla Tyttbo Gysinge

KLARÄLVEN:

Strängsforsen Klarabro

KLASS 3

INDALSÄLVEN:

Långforsen

Litsnäset

Ulen-Rengen

Tosksfrömmen

Edsoxforsen

LJUNGAN:

Sölvbacka

Havern

Kölsillre

LJUSNAN:

Kasteln

Edänge

DALÄLVEN: Malungsfors II Malung I Malung II Äppelbo

Kvarnholsforsen

Fänforsen

Djurforsen

KLARÄLVEN:

Värsjö

KLASS 2

INDALSÄLVEN:

Mattmar

Granboforsen

Abervattnet

Kingarna

Häggsjön

Högfors

LJUNGAN: Viforsen

LJUSNAN: Hamreskans Härjeåsjön Vemån

DALÄLVEN: Malungsfors I Mockfjärd Avesta LiUfors

KLASS 1

INDALSÄLVEN: Torrön, Juveln, Anjan Korsvattenån
Rönnöforsen

LJUSNAN: Halvfari Smedjemorasjön Olingsjön

DALÄLVEN:

Eldforsen

Skivsforsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

byggnadsprojekt som lagts fram men infe bedömts av
utredningsmannen har placerats i en särskUd klass 0. De båda yfterklasserna
klass 1, där obetydliga hinder mof utbyggnad kan noteras, och klass 4, där
be-varandevärdet är så högt alt inte ens en stor kraftnytta kunnat påverka
slutresultatet har kunnat bestämmas utan alltför stora svårigheter. De
mellanliggande projekten har indelats i tvä klasser med relativt väl markerad
skillnad från bevarandesynpunkt. De olika klasserna har definierats på
följande sätt:

Klass 4

Projekten berör större sammanhängande älvsträckor där
flera riksintressen samverkar. Dessa älvsträckor har såväl nu som för framtida
generationer sådant värde i outbyggt skick att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 21

inte
ens mycket stor nytta från kraftsynpunkt kunnat motivera placering i annan
klass. Utredaren rekommenderar bestämt att de älvsträckor som berörs av
projekten undantas från utbyggnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 3

Klass 2

Älvsträckor eller områden med redovisade bevarandevärden,
i ett betydande antal fall även i form av samverkande riksintressen, berörs av
projekten. I många fall finns också en konflikt mellan utbyggnadsönskemålen
och olika lokalt förankrade intressen. Inom denna klass återfinns många av de
stora och mycket kontroversiella projekten. Klassen måste betecknas som i hög
grad bevarandevärd, men om man trots detta finner en utbyggnad upp fill denna
nivå nödvändig bör sådana projekt inom klassen som förts till en undergrupp 3a
i första hand väljas. Det främsta kriteriet vid delningen av klass 3 i
undergrupperna 3a och 3b har varit den betydande kraftnytta som kan redovisas
beträffande de projekt som förts till 3a.

Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs, dock
inte i sådan omfattning att projekten ansetts böra föras till klass 3. I några
fall finns visserligen mer betydande bevarandevärden, men projekten har
placerats i denna klass med hänsyn tUl att skadeverkningarna ansetts möjliga
atf begränsa genom inskränkningar i projekten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 1

Projekt som vid genomförande skulle komma att skada måttliga
bevarandevärden och därför bedöms kunna handläggas i vanlig ordning. Regeringen
torde i flertalet fall enligt utredningsmannens uppfattning inte behöva pröva
dessa projekt.

Klass O

För utredningen presenterade om- och tillbyggnadsprojekt.
Dessa projekt har inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från
utbyggnads- eller bevarandesynpunkf. Projekten berör inte annat än i
undantagsfall och då i mycket begränsad omfattning outbyggda eller orörda
älvsträckor.

Den slutliga rangordningen redovisas i tabell 2.6.

Projektens betydelse för sysselsättning och kommunal
ekonomi har på utredningens uppdrag behandlats av geografiska institutionen vid
Umeå universitet. I enlighet med direktiven har resultaten dock inte vägts in i
utredningens rangordning.

Det har inte varit utredarens uppgift att föreslå lämplig
utbyggnads-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.6 Slutlig rangordning

KLASS 4

INDALSÄLVEN: Areälven i sin helhet Ammerän ovan
överledningen Hosjö med reglering av Anasjön-Bredsjön

DALÄLVEN: Hällaområdet Tyttbo-Gysinge

KLASS 3 grupp 3b

INDALSÄLVEN: Ulen-Rengen reglering Tosksfrömmen med
Valsjöns

reglering Edsoxforsen Ammeråns överledning till Gesunden

LJUNGAN: Havern-Kölsillre

LJUSNAN:

Broforsen med Vikarsjösystemets

reglering Linsellborren

DALÄLVEN: Malungsfors II Malung 1 Malung II Äppelbo

KLARÄLVEN: Klarabro

KLASS 3 grupp 3a

LJUSNAN:

Mellanljusnan (KastelnEdänge)

DALÄLVEN: Kvarnholsforsen med Bysjöns

reglering Fänforsen

KLARÄLVEN:

Strängsforsen

KLASS 2

INDALSÄLVEN:

Mattmar

Långforsen

Lifsnäset

Abervattnets reglering

Kingarnas reglering

Häggsjöns reglering (Härkan)

Högfors

LJUNGAN:

Sölvbacka, befintlig regleringsdamm utnyttjas

LJUSNAN: Hamreskans reglering Härjeåsjöns reglering Vemåns
reglering

DALÄLVEN: Djurforsen

KLARÄLVEN: Värsjö

KLASS 1

INDALSÄLVEN:

Torrön, Juveln, Anjan, befinUiga regleringsdammar
utnyttjas

Granboforsen

Korsvattenån, befintlig regleringsdamm utnyttjas

Rönnöforsen, ersätter damm

LJUNGAN:

Viforsen, Marmens reglering

LJUSNAN: Halvfari

Smedjemorasjöns reglering Olingsjöns reglering

DALÄLVEN: Malungsfors 1 Eldforsen Skivsforsen Mockfjärd
tillbyggnad Avesta Lillfors

KLASS O

INDALSÄLVEN: Storsjötunneln med Hissmofors-

Katlstrupeforsen tillbyggnad Krångede-Stadsforsen
tillbyggnad

LJUNGAN:

Nederede-Skallböle tillbyggnad Matfors, befintligt kraftverk
utrivs eventuellt

DALÄLVEN;

Forshuvud-Domnarvet tillbyggnad Avesta Storfors
tillbyggnad Näs tillbyggnad Untra, Älvkarleby tillbyggnad

KLARÄLVEN: Edsforsen tillbyggnad Letten tillbyggnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

nivå för de fem älvarna. Utredaren erinrar som bakgrund
till sina ställningstaganden om vad som sades i direktiven, nämligen att samtliga
huvudvattendrag i södra Norrland och norra Svealand i varierande grad är
påverkade av vattenkraftutbyggnad och atf bara eft litet antal outbyggda
källflöden och älvsträckor finns kvar. Restriktivitet är så-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 23

ledes befogad vid bedömningen av ytterligare
vattenkraftutbyggnad i dessa områden. Utredaren har under sitt arbete infe
funnit motiv för någon annan uppfattning än den som redovisas i direktiven. Mot
denna bakgrund skall också förslaget till rangordning ses, liksom den bestämda
rekommendationen beträffande projekt och älvsträckor i klass 4.

Inom utredningsområdet finns källflöden och biflöden som
är helt orörda av kraftverksutbyggnader och regleringar. Vidare finns ett antal
outbyggda älvsträckor som dock är berörda av ärsregleringar och i många fall
också av korttidsregleringar från ovanförliggande kraftverk. Utredarens
klassificering innebär att de orörda vattendrag för vilka utbyggnadsintresse
anmälts i de flesta fall hänförts till klass 4. Om klass 4 undantas från
utbyggnad kommer alltså de helt orörda vattendragen att i stort sett förbli
intakta, och eventuella nya kraftverksutbyggnader berör i huvudsak enbart
tidigare av vattenkraftutbyggnader mer eller mindre påverkade älvsträckor, av
vilka mänga dock ofta upplevs som orörda.

Utredaren
betonar bestämt att också en utbyggnadsnivä omfattande samtliga klasser i den
av honom föreslagna rangordningen utom klass 4 skulle innebära en för
bevarandeintressena ytterst allvarlig utbyggnad. Målsättningen bör därför
enligt utredaren vara en betydligt lägre utbyggnadsnivå i de fem älvarna,

2.3 Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra
Norrland

2.3.1 Inledning

Betänkandet (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3
behandlar frågan om fortsatt vattenkraftutbyggnad i området norr om
Indalsälven, med undantag av Torne älv, Pite älv och Vindelälven. Utredningen
har inventerat de möjligheter till ytterligare vattenkraftutbyggnader som
kraftföretagen bedömt som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig tid.
Vidare har utredningen sökt beskriva konsekvenserna av redovisade
utbyggnadsprojekt för olika motstående intressen. Projektens kraftekonomiska
förtjänster och deras effekter på de motstående intressena har vägts mot
varandra i en rangordning för att visa vilka utbyggnadsmöjligheter som vid
eventuell ytterligare vattenkraftutbyggnad i första hand bör tas i anspråk och
vilka som är minst lämpade för utbyggnad. Därutöver har utredningen diskuterat
tänkbara handlingsalternativ för en framtida utbyggnad av vattenkraften i
landet som helhet.

I enlighet med sina direktiv har utredningen sökt utforma
sina slutsatser och förslag så atf resultatet så väl som möjligt skall vara
jämförbart med den nyss refererade utredningen om vattenkraftutbyggnad i södra
Norrland och norra Svealand. Även för utredningen om norra Norrland gäller
vidare att uppdraget inte innefattat någon bedömning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.7 Vattenkraftresurser i norra Norrland

Vattendrag

Befintlig

eller

Återstående

Totalt
ut-

beslutad

ut-

utbyggnads

-

byggnads-

byggnad
TWh/år

/o

värt

värt

TWh/år

/o

TWh/år

%

Behandlas
av utredningen

Kalix
älv

4,5

18

4,5

7

Lule älv

14,0

39

2,9

12

16,9

28

Skellefte
älv

3,8

11

0,5

2

4,3

7

Ume älv

7,2

20

0,6

2

7,8

13

Ängermanälven

10,5

30

1,3

5

11,8

19

Skogsälvar'

0,1

2,7

11

2,8

5

Summa

35,6

100

12,5

50

48,1

79

Behandlas
ej av utredningen:

Torne
älv (svensk del)

4,0

16

4,0

7

Pite älv

4,6

18

4,6

8

Vindelälven

3,9

16

3,9

6

Summa

12,5

50

12,5

21

Totalt

35,6

100

25,0

100

60,6

100

' Inkl. Vapstälven som rinner ut i Norge.

av hur mycket som skall byggas ut, liksom att effekterna
på sysselsättning och kommunal ekonomi har belysts men inte vägts in i utredarens
rangordning och övriga slutsatser.

2.3.2 Utbyggnadsmöjligheter

Vattenkraften i norra Norrland har av kraftindustrin år
1974 bedömts kunna ge ytterligare ca 25 TWh i årlig produktion. Det motsvarar
närmare fre fjärdedelar av den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften i
landet. Utbyggnadsmöjligheterna sammanfattas i tabell 2.7.

Med ledning av från kraftindustrin inkommet material och
under hand lämnade uppgifter har utredningen sammanställt en rangordning av de
aktuella projekten från kraftekonomisk synpunkt (se tabell 2.8).

Projekten
är värderade med hänsyn till främst deras storlek, regleringsmöjligheter och
kostnader. De olika klasserna har av statens vattenfallsverk och Svenska
kraftverksföréningen definierats på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 4

Klass 3

Vattenkraftobjekt i denna klass är klart fördelaktigare än
både kärnkraft och oljebaserad kraft.

Vattenkraft i denna klass ger visserligen högre
genomsnittlig energikostnad än kärnkraft, men objekt med goda regleringsegenskaper
eller vilkas produktion förbrukas inom närbelägna områden kan vara ekonomiskt
fullt likvärdiga med kärnkraft.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 25

Jämfört med oljebaserad kondenskraft är kostnaden ungefär
densamma men vattenkraft med goda regleregenskaper eller lokal anknytning är
att föredra.

Klass 2

Dessa objekt framstår för dagen som dyrare än såväl kärnkraft
som oljebaserad kraft. Konkurrensförmågan kan dock förbättras på sikt,
speciellt jämfört med oljekraft.

Klass 1

Objekt i denna klass är som regel ofullständigt utredda
men har inte bedömts vara ekonomiskt intressanta som alternativ tUl kärnkraft
eller oljebaserad kraft. Blir alternativen i stället kraft baserad på andra
fossUa bränslen eller ännu dyrare kraffslag förändras dock situationen.

Värderingen bygger på dagens kosfnadssituation och på den
kunskap som finns om projekten. Med ny kunskap kan värderingen komma att
förändras. Osäkerheterna i underlagsmaterialet är uppenbara och detta gäller
främst de lägre klasserna. Objekten i klass 4 är dock som regel relativt väl
utredda. Effektutbyggnader har, liksom i den sehlstedtska utredningen, infe
bedömts från kraftekonomisk synpunkt.

Det bör påpekas att de båda utredningarnas
kraftvärderingar inte är helt jämförbara. Medan klassgränserna i den eksfrömska
utredningen bygger på kostnadsjämförelser med andra kraftslag, var den
sehlstedtska utredningens klassgränser valda så att varje klass skulle omfatta
ungefär lika mycket möjlig energiproduktion.

2.3.3 Naturvård

Genom statens naturvårdsverks försorg har flera
naturvetenskapliga undersökningar utförts för utredningens räkning. Älvdalamas
geovetenskapliga värden har undersökts och beskrivits av professorerna Ake
Sundborg och Sten Rudberg, de botaniska av professor Hugo Sjörs och de
zoologiska av professor Perarvid Skoog. De fiskerivefenskapliga värdena har
därutöver behandlats av bl. a. sötvattenslaboratoriet.

De naturvetenskapliga bedömningarna utgår från
uppfattningen att det är viktigare att försöka förutse de långsiktiga
effekterna på älvlandskapet som helhet, än att förutse den omedelbara inverkan
på geovefenskapliga objekt eller mer eller mindre sällsynta växt- och djurarter.

Vid bedömningen har älvarna oeh älvsträckorna betraktats
som helheter.

Från geovetenskaplig synpunkt har företeelser eller
landskapselement som tydligt visar landskapets utvecklingshistoria getts högt
värde. Tyngdpunkten vid bedömningen ligger alltså på processer och landskapsutveckling.
Härav följer bl. a. atf man i allmänhet hellre vill bevara hela

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.8 Värdering av älvsträckor från kraftsynpunkt
(klass 4 anger högsta värde)

Projekt

Energi-

Projekt

Energi-

tillskott

tiUskott

(

GWh/år

GWh/år

KLASS 4

GIDEÄLV:

KALIX
ÄLV:

Uppströms
Björnafallet

40

Kaitumjaure

110

VAPSTÄLVEN

143

Vuotnakoski-Jokkfall

3 140

ÄNGERMANÄLVEN:

RÄNE ÄLV:

Fatsjö
(med överledning från

200

Missjöträsk-Bredträsk

295

Vojmsjön)

(överledning till Lule älv)

Vojmå (alternativ till före-

135

LULE
ÄLV:

Vuojat

960

gående) Flåsjöån Lejarälven

35 49

ÅBYÄLV:

Överledning
till Byske älv

100

Summa

ca 4 000

BY SKE
ÄLV:

Kikkejaur-Skogfors

507

KLASS
2

GIDEÄLV:

Björnafallef-Nybyggeforsen

230

KALIX ÄLV:

Saarenpää-Sistkost (Ängesån-Lina älv)

265

ÅNGERMANÄLVEN: Saxåns överledning

25

LULE
ÄLV:

Tniirpknska

45

övre Åseleälven Hocksjö

430 80

J a
Ul Clvctsiva -
"

Flarkån
(pumpningsalfernativet) 30

Storån

44

ÄBY ÄLV:

Helgumsjön

14

(konventionell
utbyggnad)

230

Ledingeån

30

SKELLEFIEÄLV:

Summa

ca 6 000

Bergnäs-Slagnäs Malån

80

KLASS 3

Petikån Karsbäcken

100

KALIX
ÄLV:

Orrfors-Långfors

920

RICKLEÅN: Nedom Robertsfors

28

RÅNE
ÄLV:

Randafräsk-Mårdselet

235

UME ÄLV:

(konventionell utbyggnad)

Tärna

55

LULE
ÄLV:

ÅNGERMANÄLVEN:

Kamajokk-Tarraätno

395

Ransarluspen-Fatmomakke

46

Tjäkovarats

280

övre Vojmån

120

Peuraure-Pärlälven

250

Borga

45

Flarkån

30

Meåforsen

40

(konventionell utbyggnad]

(

Summa

ca 1 100

BYSKE
ÄLV:

Ovan
Nyselet

150

KLASS 1

Hakamyrforsen-Ytferstforsen

100

KALIX ÄLV:

SKELLEFTE
ÄLV:

Sakakoski, Längforsen

75

Storselet

130

(Ängesån-Lina älv)

Sädvajaure Barfaure

98 85

RÅNE ÄLV: Ruodnejaure, Muorka

40

RICKLEÅN:

Livas, Skajtefors

70

Bygdsiljum-Isakfäbodforsen

77

LULE ÄLV:

UME ÄLV:

Stalojokk, Huorso

275

Klippen

90

Petsaure

80

Forsbäck-Fjällnäs

405

Pasta

65

LÖGDE
ÄLV:

Rapaätno

255

Storforsen-Hyngelsböle

180

KÅGE ÄLV

40

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 27

35

EJ VÄRDERAT:

200

Effektutbyggnader

275

MOÄLVEN

90

50 200

NÄTRAÅN: Bullerforsen, Långseleän (Ängermanälven)

50 110

39

Summa
ea 500

BURE ALV

SÄVARÅN

UME ÄLV: Överstjuktan

ÖRE ALV

LÖGDE ÄLV: Lögda

ÅNGERMANÄLVEN:

Fatsjö 40

(konventionell utbyggnad) Vojmsjö, Bäsksele,
Vilhelmina 81

Summa ca 1500 Totalt ca 12 800

11 den geografiska sammanställningen, bilaga 1. finns
värderingarna ordnade efter älvsträcka frän norr till söder.

2 Tabellen omfattar flera alternativa projekt.
Energibeloppen kan därför inte utan vidare summeras.

älvar eller större sammanhängande älvsträckor än enstaka
objekt.

Motsvarande syn har präglat ocksä den botaniska
bedömningen. Botaniska skyddsvärden är inte bara, eller ens huvudsakligen,
förekomsten av sällsynta arter eller s. k, utpostbestånd. Stort värde har
tillmätts bl, a, välutvecklade orörda sfrandmUjöer och oskadade våtmarker, specielll
deltaland.

Från zoologisk synpunkt har värderingarna skett utifrån
tio olika kriterier där orördheten fått en särskild tyngd. Bedömningen har inte
omfattat projekt inom nationalparkerna.

De olika vetenskapliga bedömningarna har resulterat i
skilda rangordningar av älvens och älvsträckornas värde. Som geovetenskapligt
mest intressanta har utpekats Kaitumsjöarna i Kalixälven, Vuojatätno,
Tarradalen, Kamajokk och Rapadalen i Luleälven, Övre Umeälven vid Hemavan, övre
Vojmån i Angermanälvens vattensystem, Vapstälven samt skogsälvarna Öre och
Lögde älvar. Till detta kommer enstaka topp-objekt i olika älvar, bl, a.
Jokkfallef i Kalix älv och Linafallef i Lina älv. Som mest värdefulla i
botaniskt avseende anges Kalixälven, Luleälvens källflöden, Storselet i övre
SkeUefteälven, Tärnaån och Girjesån i Umeälven samt övre Vojmån. Från zoologisk
synpunkt framstår som mest intressanta Kalixälven, Luleälvens källflöden,
Pärlälven, övre Skel-lefteälven, Övre Vojmån och Helgumsjön i Ängermanälven
samt skogsälvarna Byske och Öre älvar.

Med utgångspunkt i dessa skilda värderingar samf lidigare
bedömningar har naturvårdsverket presenterat en sammanvägd bedömning av
norrlandsälvarnas naturvärden. 1 tabell 2.9 anger klass 4 mest värdefull, klass
1 minst värdefull.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.9 Värdering från den vetenskapliga naturvårdens synpunkt (klass 4 anger
högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV: inkl. Ängesån-Lina älv

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Petsaure

Lilla Lule älvs källflöden

Peuraure-Päriälven

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Storselet Bergnäs-Slagnäs

UME ÄLV: Klippen, Tärna Forsbäck, Fjällnäs

ÖRE ÄLV

LÖGDE ÄLV

VAPSTÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån Övre Åseleälven

KLASS 3

RÅNE ÄLV

LULE ÄLV:

Lermejaure

Flarkån

SKELLEFTE ÄLV:

Sädvajaure

Barfaure

Malån

Petikån

RICKLEÅN

UME ÄLV: Överstjuktan

GIDE ÄLV

MOÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN:

Lejarälven

Storån

Meåforsen-Helgumsjön

KLASS 2

Ä BY Ä LV K Å GE Ä LV

SKELLEFTE Ä LV:

Karsbäcken

BURE
Ä LV
S Ä VAR Å N N Ä TRA Å N

Ä NGERMAN Ä LVEN:

Sax å n

Ransarluspen-Fatmomakke

Fatsjö

Nedre Vojmån

Långseleån-Rörströmsälven

Borga

KLASS 1

ÅNGERMANÄLVEN:

Bullerforsen

Flåsjöån

EJ BEDÖMT

Effekfutbyggnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.3.4 Fiske

Inverkan på fiskets intressen av en fortsatt
vattenkraftutbyggnad har bedömts av fiskeristyrelsen med hjälp av
fiskeriintendenterna i övre och nedre norra distriktet samt
sötvattenslaboratoriet.

Fiskeristyrelsen har vid sin bedömning tagit särskild
hänsyn till önskemålet att i varje region bibehålla åtminstone ett minimum av
orörda vatten. Detta har bl. a. medfört att de få kvarvarande strömmande vattnen
i utredningsområdets södra del givits högt bevarande- eller skyddsvärde. Det
är styrelsens uppfattning att man vid en prioritering mellan olika objekt i
första hand bör sträva efter att bevara hela älvar eller större sammanhängande
områden. Detta har dock inte inneburit att enstaka objekt, som i sig har ett
högt värde, klassats lågt. De viktigaste av de kriterier som legat till grund
för värdeklassningen av de olika objekten är följande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 29

Värdet
av fritidsfisket har uppskattats med hänsyn bl. a. till fiskets inriktning
(strömfiske, sjö- eller havsfiske), artsammansättningen, tillgängligheten
(röjningar, vägar) och frekvensen av användbara fritidsfiskevatten inom en
region eller i anslutning till fätort.

Styrelsens
tidigare undersökningar av fritidsfisket har visat att ström-vatten är mest
attraktiva. En beräkning av sfrömvattnens andel av berörda älvsträckor har
därför gjorts i vissa vatten. Ett områdes orördhet eller vildmarkskaraktär har
i vissa fall poängterats.

Övrigt
fiske omfattar yrkesfiske, övrigt avsalufiske och husbehovsfiske. Redan
uppkomna skador begränsar enligt fiskeristyrelsen starkt möjligheterna tiU
övrigt fiske, och på många håll kvarstår endast ett s. k. restfiske av
obetydligt värde. Vid värderingen av husbehovs- och avsalufiske har hänsyn
tagits till de fiskesvårigheter (grumlingar, stubbar, rötter m. m.) som
uppstår vid de olika typer av ingrepp i vattenmiljön som är aktuella.

En
biologisk värdering har gjorts av objekten och av effekterna av planerade
utbyggnader både vad gäller fritidsfisket och övrigt fiske. I denna värdering
ingår beräkning av bl. a. reproduktionsarealer för t. ex. lax och öring,
artsammansättning, tillväxtförhållanden (fördvärg-ning m. m.), parasitangrepp
och utbredningsbiologi (spridning av eller kraftig tillväxt av icke önskade
bestånd).

En
arbetsgrupp på sötvattenslaboratoriet har ställt samman en översikt över de
fiskbestånd, som bör skyddas på grund av sitt vetenskapliga värde. Som allmän
riktlinje har angivits att referensvatten, storöringvat-ten och rinnande vatten
bör ges högre vetenskaplig prioritet än vatten med bestånd utvisande originell
ekologi eller utpostbesfånd. Vid den vetenskapliga värderingen har områden där
fiskeribiologisk forskning pågår eller har pågått under lång tid särskilt beaktats.
Varken vid den vetenskapliga eller den övriga bedömningen har planerade intrång
i nationalparker behandlats. Fiskeristyrelsen har förutsatt att dessa utbyggnader
inte kommer till utförande.

Utredningen har vidare
diskuterat möjligheterna till kompensationsåtgärder, t. ex. ersäffningsfiske i
andra vattendrag. Fisket i närliggande vattendrag är i regel annans egendom och
kan med nuvarande regler i VL inte med tvångsrätt disponeras av utbyggaren.
Från biologisk synpunkt är det dessutom enligt fiskeristyrelsen omöjligt att i
ett mindre vattendrag skapa ett fiske av samma karaktär som det som går förlorat
i en större älv, eftersom produkrionskapacifefen är en annan. Genom insättning
av fångstbar fisk kan viss kompensation åstadkommas, men tillväxtmöjligheterna
är begränsade. Fiskens storlek och artsammansättningen i de mindre vattendragen
är, likaväl som i de större, anpassade tUl miljön och för att ge fisket en
ändrad karaktär måste kontinuerliga inplanteringar göras. Genom
rofenonbehandling av sjöar och tjärnar och därpå följande inplanfering av
ädelfisk kan att-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.10 Värdering från fiskesynpunkt (klass 4 anger högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV: inkl. Ängesån-Lina älv

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Lilla Lule älvs källflöden

Peuraure-Pärlälven

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Bergnäs-Slagnäs

RICKLEÅN

UME ÄLV: Forsbäck-Fjällnäs

MOÄLVEN

VAPSTÄLVEN

ÄNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån Övre Åseleälven Lejarälven

KLASS
3

R Å NE Ä LV

Ä BY Ä LV

SKELLEFTE
Ä LV:

Sädvajaure

Barfaure

BURE ÄLV

SÄVARÅN

UME ÄLV:

Tärna

överstjuktan

ÖRE ÄLV

LÖGDE ÄLV

GIDE ÄLV

ÅNGERMANÄLVEN:

Fatsjö
(med överledning från

Vojmsjön) Storån

KLASS 2

LULE ÄLV: Petsaure Flarkån Effektutbyggnader

KÅGE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Storselet

Malån

UME ÄLV: Klippen

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN:

Saxån

Ransarluspen-Fatmomakke

Fatsjö
(konventionell utbyggnad)

Nedre Vojmån

Långseleån-Rörströmsälven

Borga

KLASS 1

LULE ÄLV: Lermejaure

SKELLEFTE ÄLV:

Petikån

Karsbäcken

Effektutbyggnader

UME ÄLV: Effektutbyggnader

ÅNGERMANÄLVEN:

Bullerforsen

Flåsjöån

Meåforsen-Helgumsjön

opaginerad Kontrollera mot PDF

raktiva fiskevatten skapas, men även här krävs
kontinuerliga inplanfe-ringar.

Det kan konstateras att kompensationsåtgärdernas betydelse
som ersättning för ett förlorat strömfiske är en omstridd fråga. De bästa resultaten
har nåtts med odling och utsättning av lax och havsöring. Genom inplantering
av fisk och näringsdjur i de reglerade vattnen har vissa resultat nåtts. I de
mindre vattendragen saknas de biologiska förutsättningarna för att skapa
ersättning som direkt motsvarar ett förlorat älvfiske. För många människor är
dock rotenonbehandlade vatten med inplanterad ädelfisk mycket attraktiva
fiskevatten, vilket framgår av den fiskekortsstatistik som förs. Dessa
kortfiskeområden fyller dock

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 31

främst lokala eller regionala behov, Turistfiskaren torde
enligt fiskeristyrelsen i regel söka sig tUl andra vatten,

I fiskeristyrelsens rangordning (se tabell 2.10) omfattar
klass 4 älvar och älvsträckor som helt bör undantas från vidare kraftutbyggnad
med hänsyn till fiskets värde och beräknad skada. Klass 3 utgörs av vattendrag
med havsvandrande fisk och befintligt eller potentiellt stort fritidsfiske. I
klass 2 återfinns älvsträckor som redan är skadade vad gäller fisket men som
alltjämt har viss betydelse för fritids- och husbehovsfiske. Klass 1,
slutligen, innehåller vatten som är hårt skadade. Fisket bedöms där inte kunna
utvecklas till belydelse för en större allmänhet.

2.3.5 Friluftsliv och rekreation

I samband med att utredningen tillsattes gavs slatens
naturvårdsverk i uppdrag att värdera de berörda älvarna från
rekreationssynpunkt. Naturvårdsverkets bedömningar grundar sig i huvudsak på
rapporten "Rekreation och friluftsliv vid älvar i norra Norrland"
som på verkets uppdrag har utarbetats vid geografiska institutionen vid Umeå
universitet. Dessutom har verket använt sig av fiskeristyrelsens yttrande
(1975-10-13) till utredningen med avseende på fritidsfisket samt material som
har tagits fram tidigare, främst i samband med den fysiska riksplaneringen.

Naturvårdsverkefs uppdrag till Umeå universitet innebar
dels utveckling av en metod för värdering av älvsträckorna, dels tillämpning
av metoden på dessa. Uppdraget omfattade inte fritidsfisket. För att möjliggöra
genomförandet gav utredningen de fyra berörda länsstyrelserna i uppdrag att
förse naturvårdsverket och Umeå universitet med vissa erforderliga grunddata om
t. ex. befintliga turistanläggningar, reservat och förordnanden enligt
naturvårdslagen samt landskapsvårdande åtgärder.

Naturvårdsverket har vid sin bedömning utgått från att
vattenkraftutbyggnad i regel innebär övervägande negativa effekter för turism
och friluftsliv. Det avgörande argumentet har varit att vattenkraftutbyggnad
medför förlust av en för friluftslivet särskilt attraktiv naturtyp som
förekommer sparsamt till följd av tidigare utbyggnad av älvarna.

Naturvårdsverket har först utarbetat en rangordning utan
hänsyn tagen till fiskets intressen. Stor vikt har lagts vid längre och sammanhängande
älvsträckor med goda naluriiga förulsättningar för turism och friluftsliv.

Bedömningen av älvarnas tillgänglighet har i detta
sammanhang utgått från i det befintliga vägnätet, omfatiande såväl allmänna
vägar som skogsbilvägar. Vid delaljbedömning av tillgängligheten är det också
av intresse att känna till framkomligheten vid vandring till fots i terrängen.
Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna utredning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 32

Vidare har landskapsbilden varit en viktig faktor vid
bedömningen av älvarnas rekreationsvärden. Bedömningen har gjorts dels översiktligt
med hjälp av flygbilder och ett omfattande kartmaterial, dels genom utförliga
fältkontroller. Det finns emellertid inga enkla normer för bedömning av
landskapsbilden. Enskilda individers uppfattning om vad som är värdefullt eller
intressant varierar. Vid bedömningen har det högsta värdet åsatts storartade
landskap, ibland i form av kombinerade natur- och kulturlandskap. Lägsta värde
har åsatts monotona landskap, ibland påverkade av kraftiga ingrepp såsom
kalhyggen, grustäkter etc.

För att få fram en total bedömning av älvsträckornas värde
från rekreationssynpunkt har i efterhand fritidsfiskets intressen vägts in i
bedömningen. Samråd har under detta arbete skett med företrädare för
fiskeintressena.

Fritidsfisket utgör den viktigaste enskilda
friluftsaktivifeten längs älvarna och är dessutom den aktivitet som i regel
lider störst skada vid en utbyggnad. På grund härav har verket ansett del vara
motiverat att ge fisket en avsevärd tyngd vid totalbedömningen av älvarnas
rekreationsvärde. Den sammanvägda rangordningen återfinns i tabell 2.11, där
klass 4 anger högsla och klass 1 lägsta värde från rekreationssynpunkt.

2.3.6 Kulturminnesvård

Inför utredningens lägesrapport gjorde
riksantikvarieämbetet en sammanställning av känt material om älvdalarnas
kulturhistoriska värden. Med utgångspunkt i denna första sammanställning
gjordes därefter nya översiktliga inventeringar och besiktningar, dels där def
tidigare underlaget hade särskilda brister, dels där det bedömdes som särskilt
troligt att det fanns kulturhistoriskt värdefulla miljöer. En försöksverksamhet
med intervjuer av samer gav värdefulla resultat, och flera forskningsprojekt
har också utnyttjats. På grundval av detta underlag har riksantikvarieämbetet
avgränsat en rad kulturmiljöer av särskilt värde, vid sidan av de miljöer av
riksintresse som ämbetet tidigare avgränsat under arbetet med den fysiska
riksplaneringen,

Def är
viktigt för upplevelsen att en äldre tids lämningar inte rycks ur sitt
sammanhang, utan att den omgivande miljön fär bidra till att belysa ursprung
och funktion. Av särskilt värde för kulturminnesvården är således större
områden som inom ett avgränsat landskapsrum återspeglar en särpräglad
kulturutveckling. Vissa områden kan representera en kontinuerlig
kulturutveckling. Andra områden ger prov på en enhetlig bygd tillkommen under
ett begränsat skede. Områdenas betydelse är inte alltid beroende av de
enskilda elementens kvalitet utan ofta av det helhetsinnehåll som de kan
erbjuda. Mycket talar för ett bevarande av större sammanhängande mUjöer, där
kulturformens samspel med de naturgivna förutsättningarna kan studeras. En
vattenkraftutbyggnad kan därför i en del fall vara ett hot mot kulturhisto-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.11 Värdering från rekreationssynpunkt, inkl. fritidsfiske

(klass
4 anger högsta värde) (värde inom parentes avser värdet exkl.

tidsfisket)

fri-

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV: inkl. Ängesån-Lina älv

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Lilla Lule
älvs källflöden

Peuraure-Pärlälven
(3)

BYSKE ÄLV

BURE ÄLV

SÄVARÅN

UME ÄLV:

Klippen

Tärna

Forsbäck,
Fjällnäs

ÖRE ÄLV

MOÄLVEN

VAPSTÄLVEN
(3)

ÄNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån Lejarälven (3)

KLASS 3

RÄNE ÄLV (2)

LULE ÄLV: Petsaure

ÅBY ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Storselet Sädvajaure Barfaure (2) Bergnäs-Slagnäs (2)
Malån

RICKLEÅN (2)

UME ÄLV: Överstjuktan (2)

LÖGDE ÄLV

GIDE ÄLV

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN: Övre Åseleälven (2) Storån (2)

KLASS 2

LULE ÄLV: Lermejaure (3) Flarkån

KÅGE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV: Petikån (3)

ÄNGERMANÄLVEN:

Saxån

Fatsjö

Bullerforsen

Nedre
Vojmån

Långseleån-Rörströmsälven

Borga

Meåforsen-Helgumsjön
(3)

KLASS 1

LULE ÄLV:

Effektutbyggnader

SKELLEFTE ÄLV:

Karsbäcken Effektutbyggnader

UME ÄLV: Effekfutbyggnader

ÄNGERMANÄLVEN: Ransarluspen-Fatmomakke Flåsjöån (2)

opaginerad Kontrollera mot PDF

riskt värdefulla miljöer även där inga byggnader eller
andra lämningar direkt förstörs.

Ämbetet har rangordnat de olika älvsträckornas värde för
kulturminnesvården. Ämbetet understryker atf ojämnheten och osäkerheten i
underlagsmaterialet egentligen gör det omöjligt att göra en värde-gradering. De
prioriteringar som ändå görs återspeglar ämbetets kunskaper i dagsläget. Nya
inventeringar och fortsatt utredningsarbete kan komma att ändra
ställningstagandet.

3 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 57

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.12 Värdering från kulturminnesvårdssynpunkt

(klass
4 anger högsta värde) ((u) anger att värderingen är preliminär och baserad på
osäkert underlag)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV:

Kalix och Kaitum älvar

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Lilla Lule älvs källflöden

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV: Petikån

UME ÄLV: Tärna

ÖRE ÄLV

LÖGDE ÄLV (u)

KLASS 3

KALIX ÄLV: Ängesån-Lina älv (u)

RÅNE ÄLV (u)

LULE ÄLV: Petsaure (u) Peuraure-Pärlälven (u)

ÄBY ÄLV (u)

SKELLEFTE ÄLV: Storselet (u) Malån

BURE ÄLV (u)

UME ÄLV: Forsbäck-Fjällnäs (u)

GIDE ÄLV (u)

MOÄLVEN

VAPSTÄLVEN (u)

ÄNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån (u) Långseleån-Rörströmsälven
utom Ormsjön (u)

Lejarälven

KLASS 2

KÅGE ÄLV (u)

SKELLEFTE ÄLV: Barfaure (u) Bergnäs-Slagnäs Karsbäcken (u)

RICKLEÅN (u)

SÄVARÅN (u)

UME ÄLV: Överstjuktan

NÄTRAÅN (u)

ÅNGERMANÄLVEN: Saxån (u) Fatsjö (u) Nedre Vojmån Övre
Åseleälven Flåsjöån (u) Storån (u)

KLASS 1

LULE ÄLV: Lermejaure (u) Flarkån (u) Effektutbyggnader

SKELLEFTE ÄLV:

Sädvajaure Effektutbyggnader

UME ÄLV:

Klippen

Effektutbyggnader

ÄNGERMANÄLVEN:

Ransarluspen-Fatmomakke

Bullerforsen

Ormsjön

Borga

Meåforsen-Helgiunsjön

s. 1 Kontrollera mot PDF

1 Klassningen förutsätter att översilningsängarna
vid Hemavan förblir opå

verkade av företaget.

2 Den kulturhistoriska miljön vid Fatmomakke
kyrkstad förutsätts förbli

Opåverkad av företaget.

1 värderingslistan, tabell 2.12, har särskilt osäkra
bedömningar markerats med (u). Klasserna har fått följande definitioner:

Klass 4

Kulturmiljöer av oersättlig karaktär, där sambandet mellan
naturmiljö och kulturtyp har hög representativitet. Referensområde för
forskningen, av internationell betydelse.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Klass 3

Klass 2

Klass 1

Ämbetets
tillståndsprövning kan förväntas gå emot all utbyggnad.

Synnerligen värdefulla kulturmiljöer.

Ämbetets
tillståndsprövning kan förväntas gå emot generell utbyggnad, men medge viss
utbyggnad under förutsättning att av ämbetet angivna kulturmiljöer inte berörs.

Kvantitativt och kvalitativt värdefulla kulturlämningar
förekommer.

Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge viss
utbyggnad på sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli
avsevärda.

Kulturminnen förekommer men kulturmiljön är starkt
förändrad genom senare tiders exploatering. Kvantitativt och kvalitativt
mindre betydelsefulla kulturlämningar förekommer.

Ämbetets
tillståndsprövning kan förväntas medge utbyggnad på sedvanliga villkor.
Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda.

Klassindelningen kan utformas som ulredningsområden (u).
Härmed avses områden inom vilka ämbetets kunskap om kulturlämningar och
miljöer är av sådan art att ämbetet f. n. inte är berett atf ta slutlig
sfällning till bevarandefrågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.3.7 Rennäring

Lantbruksstyrelsen har i samråd med lantbruksnämnderna i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län bedömt de olika älvsträckornas
värde för rennäringen. Nämnden i Västerbollen har dock avstått från att
redovisa någon rangordning. Värderingen av älvsträckorna i detta län gjordes
därför av utredningens sekretariat på grundval av nämndens beskrivningar och
den kartläggning av renskötselns markanvändning som statens planverk publicerat
(Rapport 20, del 3). 1 tabell 2.13 betyder klass 4 mest värdefull och klass 1
minst värdefull. Med en asterisk markeras sådana älvsträckor som enligt
fiskerikonsulenternas bedömning har stor eller mycket stor betydelse för
samebyarnas yrkes-, husbehovs-eller fritidsfiske. Fiskets värde bör ses som
något som tillkommer utöver det värde som rangordningssiffran anger.

I sitt yttrande till utredningen framhåller
lanfbruksstyrelsen att det är otillräckligt att bara bedöma inverkan av
vattenkraftutbyggnad. Flertalet samebyar påverkas även av andra verksamheter,
t. ex. skogsbruk, gruvdrift, vägbyggnad och trafik på väg och järnväg,
snöskotertrafik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.13 Värdering från rennäringssynpunkt

(klass 4 anger högsta värde) (*anger fiske av stor eller
mycket stor betydelse

för
samebyarna)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV:

Kalix och
Kaitum älvar* Ängesån-Lina älv

RÅNE ÄLV

LULE ÄLV:

Vuojatätno* Lermejaure* Lilla Lule älvs källflöden*

ÅBY ÄLV

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE
ÄLV:

Storselet*

Sädvajaure*

Barfaure*

Petikån

Karsbäcken

UME ÄLV:

Tärna*

Forsbäck-Fjällnäs*

VAPSTÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån

KLASS 3

LULE ÄLV:

Petsaure* Peuraure-Pärlälven*

SKELLEFTE ÄLV:

Bergnäs-Slagnäs* Malån

UME ÄLV:

Klippen* Överstjuktan*

ÅNGERMANÄLVEN:

Saxån*

Fatsjö

Nedre
Vojmån

Övre
Åseleälven

Långseleån-Rörströmsälven

Lejarälven*

Storån*

KLASS 2

KÅGE ÄLV BURE ÄLV RICKLEÅN SÄVARÅN ÖRE ÄLV LÖGDE ÄLV

ÅNGERMANÄLVEN:

Ransarluspen-Fatmomakke*

KLASS 1

LULE ÄLV:

Flarkån

GIDE ÄLV

MOÄLVEN

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN:

Bullerforsen

Borga*

Flåsjöån

Meåforsen-Helgumsjön

EJ BEDÖMT

Effektutbyggnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

turism, fritidsbebyggelse, jakt och fiske. En rättvisande
bedömning av renskötselns situation bör alltså grunda sig på en genomgång
samebyvis av alla de intrång som hittills drabbat renskötseln, och helst också
de intrång som kan förutses från olika håll. Detta har inte varit möjligt inom
utredningens ram, men planverkets nämnda sammanställning har utnyttjats i
arbetet. Den innefattar ocksä en redovisning av vissa tidigare intrång i
rennäringen.

2.3.8 lordbruk

Lantbruksstyrelsen har engagerat de fyra berörda
lantbruksnämnderna i arbetet med att bedöma inverkan på jordbruket av
ytterligare vattenkraftutbyggnad. Lantbruksnämnderna har värderat dels
jordbruksförutsättningarna längs de olika älvsträckorna, dels, så långt
underlags-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.14 Värdering från jordbrukssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KALIX ÄLV:

Kalix och Kaitum älvar

RÅNE ÄLV

KLASS 3

KALIX ÄLV:

Ängesån-Lina
älv

LULE ÄLV:

Flarkån Effektutbyggnader

KÅGE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Bergnäs-Slagnäs

BURE ÄLV

RICKLEÅN

SÄVARÅN

ÖRE ÄLV

MOÄLVEN

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN: Helgumsjön

KLASS 2

ÅBY ÄLV

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV: Sädvajaure

UME ÄLV: Klippen, Tärna Forsbäck, Fjällnäs

LÖGDE ÄLV

GIDE ÄLV

ÄNGERMANÄLVEN: Nedre Vojmån Övre Åseleälven
Långseleån-Rörströmsälven

KLASS 1

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Petsaure

Lermejaure

Lilla Lule
älvs källflöden

Peuraure-Pärlälven

SKELLEFTE ÄLV:

Storselet

Bartaure

Malån

Petikån

Karsbäcken

UME ÄLV: Överstjuktan

VAPSTÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN:

Saxån

Ransarluspen-Fatmomakke

Fatsjö

Bullerforsen

Övre Vojmån

Borga

Flåsjöån

Lejarälven

Storån

Meåforsen

EJ BEDÖMT

Effektutbyggnader i Skellefte älv, Ume älv och
Ångermanälven

opaginerad Kontrollera mot PDF

materialet medgett, inverkan på jordbruket av eventuella
utbyggnader. Lantbruksnämndernas värdering av jordbruksförutsäffningarna
framgår av tabell 2.14. Siffran 4 anger högsta värde, 1 lägsta värde. I några
fall har nämnderna avstått från att ange värdet på en älvsträcka, i andra fall
har man tiUämpat en annan och mer detaljerad indelning än övriga myndigheter.
Värderingen och sammanvägningen har då i stället gjorts av utredningens
sekretariat på grundval av nämndernas beskrivning.

Lantbruksstyrdsen framhåller att vattenkraftutbyggnader på
olika sätt kan påverka förutsättningarna för jordbruk i älvdalen. Direkta
skador uppstår då odlad mark, anläggningar och vägar dams över. Förluster av
mark och anläggningar kan också indirekt försvära jordbruket genom

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 38

att
företagsstrukturen påverkas. Oftast är det endasf delar av eft jordbruksföretags
mark som direkt går förlorad eller skadas, men det medför sämre
förutsättningar för en rationell produktion vid de kvarvarande delama. En
efterföljande anpassning av företagsstrukturen till de nya förutsättningarna
tar ofta lång tid och kan medföra betydande företagsekonomiska och
samhällsekonomiska övergångskostnader. Redan gjorda investeringar kan antingen
direkt gå förlorade genom överdämning eller bli företagsekonomiskt olönsamma
genom att de blir överdimensionerade i krympande företag.

Det
stora flertalet projekt skulle dock enligt lantbruksnämndernas bedömning kunna
genomföras utan allvarligare svårigheter för jordbruket. Svåra skador kan
vänfas inträffa främst i nedre delen av Kalix älvdal men också vid Vuotnakoski
och Parakkakurkkio i övre delen av Kalixälven och vid Sädva i SkeUefteälven.

Utbyggnad
av en älv kan under vissa förutsättningar också få positiv inverkan på
jordbruket. Lantbruksnämnden i Norrbottens län redovisar att en reglering av
Råne älv troligen skulle få positiva effekter för jordbruket i vissa områden
kring älvens nedre del, som nu påverkas kraftigt av älvens vår- och höstflöden.
En utjämnad vattenföring skulle medföra att stora åkerarealer skulle kunna
brukas säkrare och mer intensivt.

2.3.9
Skogsbruk

Skogsstyrelsen
har för utredningens räkning studerat risken för minskad skogsproduktion på
grund av att skogsmark dams över. Även försämrad produktion till följd av
lokalf ändrade grundvaffenförhållanden har dock betydelse, liksom bortfallet av
produktiv skogsmark för ledningsgator o. d.

Skogsvårdsstyrelsema
i de fyra nordligaste länen har beräknat de arealer skogsmark som kan bli
överdämda vid en utbyggnad och särskilt uppskattat arealer med skog i
åldersklasserna 1060 år. I flera fall har dock underlagsmaterialet inte medgett
någon arealberäkning. Speciellt gäller detta för behovet av nya ledningsgator.
Skogsvårdsstyrelserna har bedömt de långsiktiga skadeverkningarna efter en
fyrgradig skala där 1 motsvarar minsta skada och 4 största skada.
Skogsstyrelsen har sedan justerat skogsvårdsstyrelsens värderingar för att få
större enhetlighet. Skogsstyrelsens lista framgår av tabell 2.15.

Vattenkraftutbyggnad
innebär ofta att god skogsmark tas i anspråk. Skogsstyrelsens inventering har
visat att sammanlagt ca 30 000 ha skogsmark går förlorad enbart genom
överdämningar, om samtliga tänkbara projekt byggs ut. Produktionsförmågan hos
dessa marker är ca 80 000 msk årligen. De största produktionsförlusterna
uppkommer vid Kalixälven, Ängesån, Råneälven och Rörströmsälven. De flesta projekten
har å andra sidan bedömts orsaka endast små skador på skogliga intressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.15 Värdering från skogsbrukssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

KLASS 4

KLASS 3

KALIX ÄLV:

inkl. Ängesån-Lina älv

RÅNE ÄLV

LULE ÄLV: Peuraure-Pärlälven

ÄBY ÄLV

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV: Malån

GIDE ÄLV:

Skinnmuddselet

ÅNGERMANÄLVEN: Hocksjö

KLASS 23

ÅNGERMANÄLVEN: Övre Åseleälven

KLASS 2

ÅNGERMANÄLVEN:

Nedre Vojmån Meåforsen-Helgumsjön

KLASS 12

ÅNGERMANÄLVEN: Fatsjö

KLASS 1

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Petsaure

Lermejaure

Lilla Lule älvs källflöden

1 Flera
regleringsmagasinsarealer

relativt god skogsmark.

Flarkån Effektutbyggnader

SKELLEFTE ALV:

Storselet

Sädvajaure

Bartaure

Bergnäs-Slagnäs

Effektutbyggnader

BURE ÄLV

UME ÄLV

ÖRE ÄLV

LÖGDE ÄLV

GIDEÄLV:

utom Skinnmuddseleli

VAPSTÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN:

Saxån

Ransarluspen-Fatmomakke

Övre Vojmån

Borga

Flåsjöån

Lejarälven

Storån

EJ BEDÖMT

KÅGE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV;

Petikån

Karsbäcken

RICKLEÅN

SÄVARÅN

MOÄLVEN

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN:

Bullerforsen Effektutbyggnader

är inte
redovisade. Dessa kan tänkas beröra

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.3.10 Utredarens analys och förslag

De olika myndigheternas värderingar har vägts samman av
utredningen i två sammanfattande rangordningar. Underlaget ger en bild av
älvarnas olika värden i outbyggt skick och den kraftekonomiska nyttan av en
utbyggnad. För att nyttan på ett tillfredsställande sätt skall kunna vägas mot
övriga behandlade intressen bör det emellertid också klariäggas i vilken
utsträckning en utbyggnad skulle komma att skada de redovisade värdena. Detta
har dock i önskvärd grad kunnat ske i ett relarivt litet antal fall, nämligen
då projekten varit nägoriunda

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 40

väl utarbetade. Def gäller t. ex. Byske älv och Kalix älv.
I flertalet fall har det inte varit möjligt atf göra några detaljerade
skadebedömningar beroende på att projekten i vissa fall endast förelegat som
skisser, i andra fall enbart som tänkbara resurser.

TUl detta kommer att inventeringen av miljövärden
sannolikt i mycket stor utsträckning har koncentrerats till de älvsträckor där
kraftföre-fagen ligger långt framme med sin ufbyggnadsplanering. Miljövärdena i
dessa älvsträckor har därigenom blivit bättre kartlagda än vad som är faUet i
älvsträckor där en utbyggnad kan vänfas bli aktuell först långt fram i tiden eller
där kraftförefagen hittills inte redovisat några konkreta utbyggnadsplaner.

Liksom i den sehlstedtska utredningen utgår den slutliga
rangordningen från en bevaranderangordning, där främst de olika myndigheternas
värderingar vägts samman. Utredaren har eftersträvat att i första hand värdera
älvsträckor, inte projekt. Bedömningen har dock gjorts mot bakgrund av de
miljöingrepp som de redovisade utbyggnaderna skulle medföra. Detta innebär att
utredarens rangordning inte alltid kan tillämpas om det i ett vattendrag blir
fråga om en utbyggnad av annat slag än den nu aktueUa, t. ex. småkraftverk av
den typ som nu håller på att utvecklas av kraffindustrin.

Givetvis kan infe rangordningen utformas genom en enkel
matematisk bearbetning av de värderingar som gjorts från olika fackmyndigheter.
Att det på många håll i fjällvärlden knappast existerar något jord- eller
skogsbruk, och resp, myndighet alltså satt ettor i sina värderingslistor,
betyder t, ex. inte att älvsträckor i fjällen skulle vara mindre värdefulla
eller skyddsvärda. Utredaren har för varje älvsträcka bedömt vilka intressen
som bör tillmätas betydelse för placeringen i rangordningen (se bilaga 1).

Älvsträckorna har ordnats i fyra klasser efter sitt värde
för de olika bevarandeintressena. Det som värderats är i möjligaste mån sådana
egenskaper hos älven och dess närmaste omgivning som skulle kunna påverkas vid
en utbyggnad. I den högsta klassen klass 4 ingår älvsträckor med mycket
stora bevarandevärden. I den lägsta klassen klass 1 ingår älvsträckor där
en utbyggnad skulle kunna beröra små eller måttliga bevarandevärden. Dessa
älvsträckor är i regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbyggnad.
Rangordningen av älvsträckornas bevarandevärden framgår av tabell 2.16.

Vid den slutliga rangordningen (se tabell 2.17) har
bevaranderangordningen ställts mot kraftnyttan, formulerad främst genom den
rangordning som är resultatet av Svenska kraftverksföreningens och statens
vattenfallsverks genomgång av den företagsekonomiska nyttan av de olika
projekten.

Så långt möjligt har därvid de principer som tUlämpades i
den sehlstedtska utredningen följts. Det har främst inneburit atf den slutliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.16 Bevaranderangordning (klass 4 anger högsta
värde)

KLASS 4

KALIX ÄLV: inkl. Ängesån-Lina älv

LULE ÄLV:

Vuojatätno

Lilla Lule älvs källflöden

Peuraure-Pärlälven

BYSKE ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Storselet

Bartaure

UME ÄLV:

Tärna

Fjällnäs

ÖRE ÄLV

LÖGDE ÄLV

VAPSTÄLVEN

ÄNGERMANÄLVEN: Övre Vojmån Lejarälven

KLASS 3

RÄNE ÄLV

LULE ÄLV: Petsaure

ÄBY ÄLV

SKELLEFTE ÄLV:

Sädvajaure

Bergnäs-Slagnäs

Malån

Petikån

Karsbäcken

BURE ÄLV

RICKLEÅN

UME ÄLV: Klippen

Forsbäck Överstjuktan

GIDE ÄLV

MOÄLVEN

ÄNGERMANÄLVEN: Övre Åseleälven Hocksjö Helgiunsjön

KLASS 2

LULE ÄLV:

Flarkån

KÅGE ÄLV

SÄVARÅN

NÄTRAÅN

ÅNGERMANÄLVEN:

Saxån

Fatsjö

Nedre Vojmån

Långseleån

Storån

KLASS 1

LULE ÄLV: Effektutbyggnader

SKELLEFTE ÄLV: Effektutbyggnader

UME ÄLV: Effektutbyggnader

ÄNGERMANÄLVEN:

Ransarluspen-Fatmomakke

Bullerforsen

Borga

Flåsjöån

Meåforsen

Effektutbyggnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

rangordningen fått karaktären av en modifierad
bevaranderangordning, där kraftnyttan i flertalet fall inte påverkat projektens
placering i rangordningen. De skilda förutsättningarna för de båda
utredningarna har emellertid tvingat fram vissa skillnader vad gäller
rubrikerna för de olika klasserna. De olika klasser som här använts definieras
på följande sätt:

Klass 4

Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden. Den redovisade
kraftnyttan har inte kunnat motivera en placering i lägre klass.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.17 Slutlig rangordning

KLASS
4

ÄNGERMANÄLVEN:

KALIX ÄLV: Kaitumjaure

Lejarälven Helgumsjön

Voutnakoski Jokkfall-Långfors

KLASS 3a

Ängesån-Lina
älv

KALIX ÄLV:

Parakkakurkkio-Narkenfors

LULE
ÄLV:

Vuojatätno

BYSKE ÄLV

Lilla
Lule älvs källflöden

Peuraure-Pärlälven

KLASS 2

UME ÄLV:

RÅNE ÄLV (exkl. Rörån-Livas älv)

Tärna

KÅGE ÄLV

Fjällnäs

SKELLEFTE ÄLV:

ÖRE ÄLV

Sädvajaure

Malån

VAPSTÄLVEN

ÅNGERMANÄLVEN:

SÄVARÅN

Övre
Vojmån

UME ÄLV:

Klippen

GIDE ÄLV

KLASS
3b

NÄTRAÅN

RÅNE
ÄLV:

ÅNGERMANÄLVEN:

Rörån-Livas
älv

Fatsjö

LULE
ÄLV:

Nedre Vojmån Övre Åseleälven

Petsaure

Långseleån

ÄBY ÄLV

Hocksjö

SKELLEFTE
ÄLV:

KLASS 1

Storselet

Bartaure

LULE ÄLV:

Bergnäs-Slagnäs

Flarkån

Petikån

ÄNGERMANÄLVEN:

Karsbäcken

Saxån

BURE ÄLV

Ransaren-Fatmomakke

Bullerforsen

RICKLEÅN

Borga

UME ÄLV:

Flåsjöån

Forsbäck

Storån

Överstjuktan

Meåforsen

LÖGDE
ÄLV

KLASS 0

MOÄLVEN

Effektutbyggnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 3 b

Klass
3 a

Klassen
innehåller dels älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en
betydande kraftnytta, dock inte så stor att älvsträckorna bedömts böra hänföras
till klass 3 a, dels älvsträckor med höga bevarandevärden och liten eller
måttlig kraftnytta.

Älvsträckor
med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en synnerligen stor kraftnytta.
Den senare har motiverat att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 43

älvsträckorna
i denna klass, trots de mycket höga bevarandevärdena, brutits uf ur
bevaranderangordningens klass 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klass 2

Klass 1

Klass O

Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs, 1 några
fall finns höga bevarandevärden, men i dessa fall har en betydande kraftnytta
kunnat motivera placering i denna klass.

Huvudsakligen älvsträckor med mättliga bevarandevärden. I
några fall har också en belydande kraftnytta kunnat motivera en flyttning från
klass 2 i bevaranderangordningen till denna klass.

Om- och tUlbyggnadsprojekt som infe närmare undersökts
eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredaren understryker att det är nödvändigt att rangordningen
används med stor försiktighet. Den kan ge en översiktlig bild av vattendragen
och deras olika värden och den kan bilda underlag för diskussionen om vilka
älvsträckor som för framtiden bör undantas från utbyggnad. Den kan däremot
inte ge direkt besked om vilka älvar eller älvsträckor som kan byggas uf eller
vilka särskilda villkor som bör förknippas med olika utbyggnader. För en
bedömning av om en utbyggnad verkligen skulle spoliera de värden som är knutna
till vattendraget behövs i flertalet fall den betydligt mer noggranna och
detaljerade prövning som sker enligt vattenlagen.

Givetvis
finns det en rad aspekter på vattenkraftutbyggnad som inte kunnat vägas in i
rangordningen. Det gäller t. ex. sysselsättningseffekterna beträffande vilka
det redan i direktiven anges att de måste bedömas i ett större
regionalpolitiskt sammanhang. I vissa landsdelar eller regioner kan
sysselsäftningstillskotten bli betydande och få en relativt lång varaktighet
medan i andra landsdelar endast ett fätal arbetstillfällen skulle kunna
erbjudas och detta dessutom under en kort utbyggnadsperiod. Behovet av
sysselsättningstillfällen varierar också kraftigt mellan olika delar av landet.
A andra sidan bör observeras att en utbyggnad också kan innebära bortfall av
sysselsättningstillfällen, t. ex, inom rennäringen och jord- och skogsbruket.

Utifrån
byggarbetskraffens synvinkel är det angeläget att bibehålla sysselsättningen
för dem som nu är sysselsatta med vattenkraftutbyggnader eller i varje fall
ge utrymme för en så långsam minskning som möjligt av arbetstillfällena.

Utredningen har vidare inte kunnat göra någon
samhällsekonomisk värdering av de olika utbyggnadsmöjligheterna. En sådan
värdering har efterlysts av några av de organisationer som haft kontakt med ut-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 44

redningen.
Metoderna för samhällsekonomiska värderingar är komplicerade och knappast
utvecklade för jämförelser med så många alternativ som def här är fråga om.
Inte heller utredningens underlag i övrigt tillåter en värdering av den typ som
här nämnts.

Vägar
och bebyggelse är i stor utsträckning koncentrerade fill älvdalarna. Med tanke
på utredningens karaktär av översikt och med hänsyn till att flertalet projekt
infe är annat än preliminära skisser har det inte varit möjligt för utredningen
att göra en detaljerad kartläggning av utbyggnadernas skadeverkningar i detta
avseende.

TUlsammans
har den sehlstedtska och den ekströmska utredningen behandlat
utbyggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som bedömts vara
ekonomiskt utbyggnadsvärda. De behandlade vatten-kraftresursernas fördelning pä
klasser i de slutliga rangordningarna framgår av tabell 2.18,

Tabell
2.18 De behandlade vattenkraftresursernas fördelning på klasser i de slutliga
rangordningarna

Klass

Södra Norrland och norra Svealand

Norra
Norrland

Totalt

TWh/år

TWh/är

TWh/år

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

3b

3a

2

I

O

1,8

5,7

7,5

1,0

1,4

2,4

1,1

2,8

3,9

0,8

2,0

2,8

0,7

0,3

1,0

0,9

0,3

L2

Summa 6,3 12,5 18,8

Utanför
utredningsarbetet har framför allt legat fre av de fyra outbyggda huvudälvarna,
som tillsammans skulle kunna ge ett energifill-skott av ungefär 12,5 TWh/år.
Vidare saknas mer omfattande utredningar i främst tre avseenden:

I södra Norrland och norra Svealand behandlades utbyggnadsmöjligheter
i de fem huvudälvarna. De möjligheter ttll utbyggnader som finns i smärre
vattendrag är således infe redovisade. Det bör observeras att inventeringen av
ufbyggnadsvärd vattenkraft för den sehlstedtska utredningen väsentligen
gjordes före oljekrisen. Intresset för utbyggnader i de mindre vattendragen var
då inte särskilt stort.

Vattendragen i landets södra delar, dvs. söder om DalälvenKlarälven,
har inte varit föremål för utredning.

Möjligheter att bygga ut standardiserade småkraftverk genom att bl. a.
utnyttja äldre dammar har inte bedömts. Sådana anläggningar har på mycket lång
sikt ansetts kunna ge ca 1,5 TWh/år i energi-tUlskott.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911 nS: 51 45

Enligt
utredaren talar båda utredningarnas underlagsmaterial för återhållsamhet när
det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Landshövding Sehlstedt
framhöll att en utbyggnad av projekten i klass 4 i det södra området inte borde
komma fill stånd och att man även i övrigt borde vara restriktiv när det gäller
utbyggnad. I det norra området är de outnyttjade vattenkraftresurserna avsevärt
större. Landsdelen är också glesare befolkad, utom vid kusten och vissa större
orter i inlandet. De slutsatser som dras beträffande norra Norrlands älvar är
emellertid i huvudsak desamma som de som redovisas i den sehlstedtska
utredningen. Projekten i klass 4 bör således inte heller i detta fall komma i
fråga för utbyggnad. 1 övrigt bör observeras de stora bevarandevärden som de
mindre vattendragen har. Främst gäller detta de s. k. skogsälvarna, som ofta
ligger nära de större orterna vid kusten. Ofta är kraftnyffan samtidigt
förhållandevis låg. Beträffande de mindre vattendrag som har påtagliga eller
stora bevarandevärden bör därför enligt utredaren en betydande återhållsamhet
iakttas.

Vid
rangordningen har inte hänsyn tagits till tidsplanerna för de olika projekten.
Denna faktor är emellertid av stor betydelse vid ett ställningstagande till
vilken utbyggnadsnivå som skall eftersträvas vid en angiven tidpunkt. Med
utgångspunkt i rangordningarna och tidplaner för de olika projekten skisseras
några olika handlingsalternativ.

Med förhållandevis
begränsade skadeverkningar torde def vara möjligt atf genomföra en ytterligare
utbyggnad med 4 å 5 TWh/år på lång sikt och 2 å 3 TWh/år på kort sikt, dvs.
fram fill mitten av 1980-talet, Med förhållandevis begränsade skadeverkningar
har här avselts en utbyggnad av älvsträckor i klasserna O och 1 samt vissa
större projekt i klass 2. Vidare förutsätts då utbyggnad ske av projekt med
motsvarande karaktär i de vattendrag i landet som inte varit föremål för utredning.

För
atf uppnå det av riksdagen i det energipolifiska beslutet år 1975 angivna
Ullskottet 5 TWh/år på kort sikt, dvs. fill mitten av 1980-falef, krävs förutom
utbyggnader av projekt i klasserna O2 också utbyggnad av projekt i klass 3 och
4. Detsamma gäller om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större
vattenkrafttillskott än 5 TWh/år. I båda dessa fall, varigenom betydande skador
skulle tillfogas de motstående intressena, är det angeläget att diskutera
huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar är att föredra framför ett stort
antal ingrepp i småvatten-drag. En sådan handlingslinje vore avgjort atf
föredra från kraffsyn-punkt, och kan också vara skonsammare från miljösynpunkt.

Utredningen
anser vidare att en jämförelse bör göras med olika utbyggnadsmöjligheter i
framför allt Torne älv, Pite älv och Vindelälven innan beslut fattas som kan
innebära utbyggnad av projekt i klass 3.

De restriktioner som
riksdagen beslutade om i avvaktan pä denna utredning innebär att i stort
endast projekt i klasserna O och 1 kan kom-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 46

ma i fråga för utbyggnad. En sådan utbyggnad skulle
medföra mycket små konflikter med de motstående intressena men skulle samtidigt
också ge relativt obetydliga energitillskotf. Om de angivna restriktionerna skall
gälla också i fortsättningen kan energifillskoftef på kort sikt, dvs. tiU
mitten av 1980-talet, beräknas till drygt 1 TWh/år, på längre sikt mellan 2 och
3 TWh/år. Smärre ytterligare tillskoft torde på längre sikt kunna fås genom
utbyggnader av småkraftverk och utbyggnader motsvarande klass O och I i
vattendrag som inte varit föremål för utredning.

2.4 Utredningen rörande översvämningsskydd i
Västerdalälven

Utredningen rörande översvämningsskydd i Västerdalälven
tillsattes av jordbruksministern våren 1975. Utredningens uppgift har varit att
undersöka omfattningen av de skadeverkningar som översvämningarna i
Västerdalälven förorsakar och med ledning därav bedöma skyddsverkan hos def
projekt vid HäUa som redovisats i den sehlsfedfska utredningen samt undersöka
vilka rimliga skyddsåtgärder som kan komma i fråga som alternativ fill
Hällaprojekfef.

För att erhålla en så god kunskap som möjligt om flödenas
storlek, förlopp och återkomstinfervall har utredningen låtit undersöka
vatfen-förings- och vatfenståndsförhållandena längs Väsferdalälven under olika
flödessituafioner. Denna undersökning har bl. a. visat att den fr. o. m. 1928
genomförda regleringen av Venjansjön i Vanan haft en ej obetydligt dämpande
inverkan på flödena i Västerdalälven nedströms Vanåns inflöde. Utförda
rensningar i Skivsforsen i början av 1930-talet har dessutom verkat sänkaiide
på högvattensfånden inom Vansbroområdef. Vid bedömning av flödesskador samt
olika skyddsåtgärders utformning och skadeförebyggande effekt har utredningen
därför utgått från de vatfenståndsförhållanden som blir rådande om flödena
inträffar i dagens situation.

Utredningen har inventerat de objekt längs älven som
skadas vid översvämningar samt med ledning därav beräknat direkta kostnader för
de översvämningsskador som drabbar bebyggelse m. m., jordbruk och allmänna
vägar. Till grund för uppskattningen har legat översvämningsbilden under de
flöden som inträffat 1916, 1959 och 1966. Med ledning av för olika älvavsnitt
upprättade kurvor över skadekostnadernas variation med vattenståndet
(skadekurvor) och flödenas beräknade återkomstinfervall (frekvenskurvor) har
det kapitaliserade värdet av sannolika flödesskador (skadornas kapitalvärde)
beräknats. För hela Väsferdalälven har detta kapitalvärde beräknats till 18 milj.
kr. För flöden av 1916, 1959 och 1966 års storlek har engångsskadorna, om dessa
flöden skulle inträffa under nuvarande förhållanden i älven, uppskattats tUl
resp. 18, 7 och 8 milj. kr. Utöver beräknade direkta kost-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 47

nåder för översvämningsskador medför höga flöden intrång
och olägenheter av olika slag såsom tvånget för länsstyrelse och kommuner att
hålla beredskap inför eventuella flöden, den oro älvdalens befolkning känner
inför hotet om flöden av katastrofnatur ävensom olägenheter för en del
begravningsplatser i älvens närhet. Härtill kommer vissa indirekta kostnader
bl. a. till följd av att vägar, vatten och avlopp, tele-och elnät, bostäder m.
m. infe kan brukas under längre eller kortare tid, om de skadas av
Översvämningar. Vidare må påpekas att def även i den förenade Dalälven
(sträckan Djuråshavet) uppkommer översvämningsskador främst på industrier i
Falun, Domnarvet, Kvarnsveden och Långshyffan. Denna älvsträcka omfattas
emellertid infe av utredningsuppdraget, varför några skadeinventeringar inte
utförts där.

Utredningen har granskat ett av Vesterdalelfvens kraft AB
(VKAB) utarbetat förslag fill skyddsreglering vid Hälla och funnit att dar
föreslagna tappningsbestämmelser vid flöden är alltför schematiska för att
kunna läggas till grund för en bedömning av denna reglerings skyddseffekt.
Utredningen har därför arbetat om Hällamagasinets tappningsbestämmelser under
flödesperioder. Med ledning härav har bedömts att Hällaregleringen kan komma
att sänka de högsta vattenstånden i älven vid Transfrand med 2,5 m, inom
Malungsområdet med 1,6 m, inom Vansbroområdef med 0,7 m, inom Nåsområdet med
0,6 m, inom Björboområdef med 0,9 m och inom Dala-Flodaområdet med 0,9 m.
Hällaregleringens flödessänkande effekt innebär att de ovan angivna
kapitaliserade flödesskadorna, 18 milj. kr. för Västerdalälven, kommer att
reduceras med 85 % till 3 milj. kr.

Möjligheten att ersätta Hällamagasinet med andra
skyddsregleringar nedströms Hälla har undersökts av utredningen. Härvid har
framkommit att realistiska förutsättningar saknas för att enbart för
skyddsändamål anlägga nya eller utvidga befintliga magasin. Vilka möjligheter
som står fill buds om en samordning av skydds- och vattenkraffintressena skulle
ske har inte utretts, då det bedömts ligga utanför utredningsuppdraget att
aktualisera ytterligare vattenkraftutbyggnader. Däremot visar undersökningen
att eft mera målmedvetet handhavande av tappningen från befintliga magasin i
sidovattendragen under flödesperioder bör kunna medföra en viss flödesdämpning
i Västerdalälven, Denna dämpning blir dock av begränsad omfattning och bedöms
kunna sänka flödestopparna med endasf någon dm. Utredningen har vidare undersökt
möjligheten att för sänkning av älvens högvattenstånd utföra rensningar i
vissa forsar, nämligen Hovaforsen nedströms Malung, Skivsforsen nedströms
Vansbro, Kvarnholsforsen nedströms Nås. Hagelängs-forsen nedströms Björbo och
Hagforsen nedströms Dala-Floda. Vid Skivsforsen och vid Kvarnholsforsen har
flera större och mindre rens-ningsalfernativ undersökts. På övriga ställen
omfattar undersökningen ett större och ett mindre alternativ.
Rensningsalternativen siktar till en

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 48

sänkning av högvattenståndet med i storleksordningen 0,5
resp. I m. Med hänsyn till förhållandet mellan å ena sidan kostnader, miljöpåverkan
och andra olägenheter samt å andra sidan inbesparade skadekostnader och övriga
fördelar med de olika rensningsallernativen har utredningen funnit atf def
endasf är de mindre rensningsalternativen vid Skivsforsen, Kvarnholsforsen och
Hagelängsforsen som framstår som realistiska. Sänkning av högsta högvattenstånd
(inom resp. skadeområde), kostnad och båtnad för dessa tre rensningar har
beräknats enligt följande:

Plats för Högsta
hög- Kostnad Båtnad

rensningsätgärd vattenav- Mkr Mkr

sänkning m'

Skivsforsen 0,5 3,4 2,8

Kvarnholsforsen 0,4 1,5 1,0

Hagelängsforsen 0,4 0,6 0,6

' Vid läge för avbördningskurva

I kostnadsdelen har inte medräknats kostnader till följd
av möjliga fiske- och erosionsskador. Ej heller belastar eventuella nackdelar
från naturvårdssynpunkt denna post.

Båtnaden har beräknats som minskning av de direkta
flödesskadorna. Som tidigare framhållits innebär en sänkning av
högvattensfånden härutöver fördelar som infe kunnat uppskattas i pengar. Även
om kostnaden något överstiger den beräkningsbara båtnaden anser utredningen
åtgärderna vara realistiska setf ur allmän synpunkt.

Utredningen har också undersökt möjligheterna att utföra
invallningar m. m. till skydd mot högvatten. Härvid har vissa åtgärder inom
Malungs och Vansbro samhällen framstått som realistiska. Kostnad och båtnad av
åtgärderna har beräknats enligt följande:

Plats
för

Kostnad

Båtnad

invallningsåtgärd

Mkr

Mkr

Malung

nya invallningar samt upp-

fyllnad

0,8

0,7

förbättring av befintlig

invallning

0,2

0,2

Vansbro

invallning

2,6

2,5

Kortfattat visar resultatet av utredningen att det inom
Malungs-, Vansbro-, Nås- och Björboområdena finns alternativ fill
Hällaprojektet i form av rensnings- eller invallningsåtgärder. Sammanlagt har
de som realisfiska ansedda åtgärderna beräknats ge en minskning av de direkta
flödesskadorna med 5 milj. kr. och dra en kostnad av 6 milj. kr. Åtgärderna
ger dock infe samma skyddseffekt som Hällaregleringen vilken

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 49

sänker högvattnen längs hela älven och har beräknats ge en
minskning av de direkta flödesskadorna med 15 milj. kr. DärtUl skall läggas den
minskning av flödesskadorna som Hällaregleringen åstadkommer i förenade
Dalälven.

Vidare framstår det som uppenbart för utredningen att man
vid bebyggelseplaneringen längs älven i fortsättningen måste ta ökad hänsyn
till vatfenståndsförhållandena.

Flödesprognoser är behövliga oberoende av om
Hällaregleringen eller alternativa skyddsåtgärder kommer fill stånd eller ej.
De av utredningen framtagna tappningsbestämmelserna för Hällaregleringen bygger
till väsentlig del på flödesprognosering. Om Hällaregleringen inte kommer till
stånd är prognoserna ändå nödvändiga för att dels handha tappningen från
befintliga regleringsmagasin bättre, dels underlätta den beredskap som måste
hållas inför väntade flöden. Utredningen förordar därför att den moderna
flödesprognosfeknik som utarbetats av Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) tillämpas på Västerdalälven i samarbete mellan det allmänna,
SMHI och kraffintressen-terna.

3 Remissyttranden över betänkandena Vattenkraft och
miljö

3.1 Inledning

Betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö
remissbehandlades under år 1974. Ungefär en tredjedel av remissinstanserna
kommenterade i def sammanhanget eller separat även rapporten (Ds B 1974:4)
Vattenkraft och miljö 2. Betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3
remissbehandlades under år 1976. Samtliga instanser som haft det första
betänkandet på remiss gavs då tillfälle att ge synpunkter även pä def sista.
Den sammanställning av remissinstansernas synpunkter som nu följer utgår
huvudsakligen från den senaste remissomgången, där instanserna haft möjlighet
atf kommentera hela utredningsmaterialet. Synpimkter i de tidigare remissvaren
som inte täcks av senare yttranden har dock inarbetats. En strikt åtskillnad
mellan de olika remissomgångarna har ansetts mindre viktig än den samlade
bilden av utfallet.

I detta avsnitt behandlas sådana frågor som inte har
direkt anknytning till någon speciell älv eller älvsträcka. Synpunkter på
enskilda älvar, älvsträckor och projekt har samlats i anslutning till en
geografisk sammanställning tillsammans med utredningarnas bedömningar, som
redovisas i bilaga 1. Remissynpunkter på betänkandet (Ds Jo 1976: 8)
Översvämningsskydd i Västerdalälven sammanfattas i avsnitt 4.

4 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 57

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 50

3.2 Allmänt om utredningarna

Remissinstanserna är överlag positiva tUl att
utredningarna har kommit till stånd. Bl. a. fiskeristyrelsen, statens
planverk, statens naturvårdsverk, statens industriverk, statens
vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen, CDL, naturhistoriska riksmuseet
och Friluftsfrämjandet menar atf man genom utredningsarbetet fått eft
värdefullt grundmaterial och en god överblick. Flera instanser, t. ex.
riksantikvarieämbetet, domänverket och KVA framhåller också att fakta
presenterats på ett överskådligt, lättfattligt och intresseväckande sätt.

3.3 Avgränsningen

Bl. a. Nordiska museet, statens planverk, domänverket,
statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Norrbottens län och Näringslivets
energidde-gation anser att def främst från översiktlig synpunkt är olyckligt
att Torne älv, Pite älv och Vindelälven har undantagits frän utredningsarbetet.
Flera remissinstanser, t. ex. Umeå universitet, anser å andra sidan att
nationalparkerna, lUcsom av riksdagen tidigare undantagna älvar, borde ha
lämnats utanför utredningsarbetet. Bl. a. länsstyrdsen i Gävleborgs län påpekar
bristen på ett motsvarande beslutsunderlag för de mindre vattendragen i
Svealand och södra Norrland. Fiskeri-konsulenten vid lantbruksnämnden i
Jämtlands län anser att det vore önskvärt med en bevarandevärdering även av de
vattenkraftresurser som f. n. inte är ekonomiskt utbyggnadsvärda för att få eft
rättvisande jämförelsematerial.

3.4 Angreppss ä ttet

I huvudsak godtar remissinstanserna utredningarnas
utgångspunkter och angreppssätt. Kammarkollegiet, statens naturvårdsverk,
statens industriverk. Näringslivets energidelegation m. fl. understryker dock
bristen på bedömningar av utbyggnadernas betydelse för samhällsekonomi och
energiförsörjning. Umeå universitet framhåller att för en riktig rangordning
krävs att man analyserar både alternativa energikällor och alternativa sätt att
tillgodose bevarandeinfressef och pekar på välutvecklade ekonomiska modeller
för sådana analyser. LO menar atf även miljöeffekterna av alternativ
energiproduktion måste beaktas vid avvägningen mellan miljöeffekt och
kraftnytta. Bl. a. länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser
att betydelsen för sysselsättning och regionalpolitik borde ha vägts in i
utredningarnas slutresultat.

Nordiska museet anser att utredningarna har lagt för liten
vikt vid utbyggnadernas sekundära effekter, som t. ex. hur många som tvingas
flytta, vilka effekterna blir på servicestruktur, befolkningssammansättning
och livsmönster. Även Älvräddarnas samorganisation och Gävle-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 5\

borgs
naturvårdsförbund efterlyser etnologiska studier. Älvräddarna anser att
utredningarna har tagit för lite hänsyn till lokal expertis och sakkunskap.
Vettasjärvi intresseförening anser att utredningen inte har tagit hänsyn till
lokalbefolkningens intressen.

Bl.
a. SNF påpekar att det inte framgår av utredningarna hur stora värden som redan
har tagits i anspråk för vattenkraftändamål, medan bl. a. länsstyrelsen i
Norrbottens län framhåller att det är viktigt att få belyst vad som utöver
vattenkraftutbyggnaden spelar in i uvecklingen för olika aktiviteter i
älvdalarna. LO anser att utredningarna har varit för ensidigt inställda på
vattenkraftutbyggnadens skadeverkningar och därigenom underlåtit att väga in
förbättringar genom utbyggnad.

3.5
Rangordningsmetoden

Många
remissinstanser instämmer i utredarens reservationer beträffande den
tillämpade tekniken att rangordna de olika älvsträckorna i klasser, meii de
flesta menar samtidigt att def är svårt atf finna en bättre metod. KVA anser
således att klassindelningen är för grov men att det knappast fanns möjligheter
att göra den finare. KVA anser dock att det är en olycklig metod att väga ihop
olika bevarandevärderingar, dels i den naturvetenskapliga bedömningen, dels i
bevaranderangordningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att det är
logiskt ohållbart att väga ihop ojämförbara företeelser och anser också att
det vore viktigt att klara ut vad som under olika betingelser är
dimensionerande för en viss aktivitet och vilka tröskelvärden som finns i
stället för att ge bara en allmän värdesiffra. Statens industriverk anser att
def finns flera fundamentala brister i rangordningsmefodiken. Det gäller
dels kraffvärderingen (se vidare nedan), dels bevaranderangordningen, där
frånvaron av skadebedömning anges som den allvarligaste bristen. Sammanvägningen
av bevarandevärderingen och kraftvärderingen fill en slutlig rangordning
anser industriverket vara alltför subjektiv och beklagar atf def inte framgär
klart hur olika intressen har vägts mot varandra. Verket anser det också
principiellt fel atf rangordna enskilda projekt. Endast projektpaket omfattande
aUa projekt som påverkar varandra borde rangordnas. Bl. a. länsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbottens län framhåller att de olika värdena inte har
nivågrupperats (värden för individ, by, kommun osv.); man kan inte utgå från
att nackdelar på en nivå kan kompenseras med fördelar på en annan nivå. Även
den regionala fördelningen av värdena borde ha diskuterats mera.

3.6
Värdering från kraftsynpunkt

KVA
m. fl. anser att utredningarna ger en god översikt över utbygg-nadsinfressena.
Flera remissinstanser framhåller dock att underlaget för bedömningarna är
otillräckligt, och man understryker bl. a. den av

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 52

utredaren påtalade bristen på övergripande kraftekonomiska
synpunkter i förhållande till de företagsekonomiska värderingarna. Sådana
åsikter framförs av kammarkollegiet, naturhistoriska riksmuseet, statens naturvårdsverk,
KVA, Fältbiologerna, SACO/SR, Älvräddarnas samorganisation m. fl.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter def meningsfulla i att bygga
kraffrangordningen på en kostnadsjämförelse med kärnkraft, eftersom utbyggnaden
av kärnkraftverk inte styrs främst genom ekonomiska avvägningar. Vattenvärnet
och Älvräddamas samorganisation anser att underlaget för kraftvärderingen
särskilt i den sehlstedtska utredningen är bristfälligt. Älvräddarna vänder
sig framför allt emot beskrivningarna av vattenkraftens roll och betydelse i en
framtida energipolitik, som man menar far alltför liten hänsyn fill
möjligheterna att sänka energikonsumtionen. Vattenvärnet anser att
kraftrangordningen bygger på alltför generella slutsatser utifrån ett
ofullständigt underlag.

Länsstyrelsen i lämtlands län och Norrlands naturvärn
påpekar att kraftnyffan har beräknats före de inskränkningar av hänsyn fill motstående
intressen som i regel blir följden av vattendomstolens prövning och att den
därför innebär en överskattning. Älvräddarnas samorganisation anser att
vattenföringen generellt är överskattad oeh atf energiproduktionen därför bör
räknas ned 10 %. Man anser vidare atf klass 1 och vissa projekt i klass 2 infe
är ekonomiskt utbyggnadsvärda, medan möjligheterna atf höja verkningsgraden i
befintliga anläggningar har underskattats. Totalt anser älvräddarna att ca 90
TWh/år bör räknas som ekonomiskt utbyggnadsvärt snarare än 95 TWh/år.

Statens induslriverk anser att def kraftekonomiska värdet
bör beräknas i eft optimalt, färdigbyggt system, eftersom def vikrigaste problemet
är att bedöma älvarnas framtida värde i utbyggt resp. outbyggt skick. Med en
sådan beräkningsgrund skulle även effektutbyggnaderna ha kunnat inordnas i
rangordningen. Verket framhåller vidare vikten av att hela älvsystem bedöms på
en gång, så att inte en för utbyggnad olämplig älv byggs ut helt och hållet med
för varje steg separat hållbara motiveringar.

Flera remissinstanser framhåller atf underlaget för
bedömningarna är otillräckligt. Naturhistoriska riksmuseet bedömer atf endasf
klass 4 i kraftrangordningen innehäller mer genomarbetade projekt och att rangordningen
därför måste användas försiktigt vid sammanvägningen med
bevaranderangordningen. Bl. a. Skellefteå och Åsele kommuner anser att det
finns risk att kraftvärderingen snabbt blir inaktuell.

3.7 Behandlingen av de motstående intressena

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till utredningarnas
sätt att behandla de motstående intressena och hur de påverkas av vattenkraftutbyggnad.
Exempelvis SNF anser att de allmänna beskrivningarna av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 53

vattenkraftutbyggnadernas skadeverkningar är föredömligt
gjorda och att detta i huvudsak gäller även redovisningen projekt för projekt,
även om brister i underlagsmaterialet gör dessa beskrivningar mer ojämna.
Statens vattenfaUsverk, Svenska kraftverksföreningen, CDL m. fl. vitsordar
också de allmänna beskrivningarna av olika intressen i älvdalarna men
framhåller atf mer detaljerade studier av lokala förhållanden och möjligheter
till modifieringar av projekten måste till innan man kan avgöra i vilken
utsträckning de olika värdena skulle komma att skadas vid en utbyggnad. LO påpekar
atf utredningarna har utgått från att en utbyggnad ger skadeverkningar och
därför kommit att förbise olika positiva verkningar av en utbyggnad.

3.8 Värdering från naturvårdssynpunkt

Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker att en
ekologisk grundsyn bör vara vägledande och ansluter sig till utredningarnas angreppssätt
på naturvårdens område, där naturtyper och helhetsmiljöer har betonats mer än
enskildheter.

Flera remissinstanser understryker underlagsmaterialets
ojämnhet, främst beroende av den tidspress som undersökningen har måst göras
under. Naturvårdsverket påtalar behovet av undersökningar över flera
vegetarionsperioder och anser att naturvärdena kan vara för lågt angivna.
Naturhistoriska riksmuseet och Umeå universitet beklagar svårigheterna att
utläsa hur geovetenskap, botanik och zoologi har vägts samman till vetenskaplig
naturvård. Västerbottens länsförbund av SNF anser att kunskapsunderlaget om
utbyggnadernas biologiska miljöeffekter behöver förbättras avsevärt före
beslut om utbyggnader, lokk-mokkskretsen av SNF understryker delfabildningarnas
känslighet för vattenkraftutbyggnad och framhåller att bevarandevärdet är
beroende av atf hela avrinningsområdet uppströms får förbli opåverkat. SMHI
framhåller att de ekologiska effekterna av grumlingen under byggnadstiden inte
har beaktats och anför också att isförhållandena har uppmärksammats alltför
litet; i vissa fall kan issituafionen komma att förändras så kraftigt att det
borde fått påverka rangordningen. SMHI framhåller vidare atf konsekvenserna för
Östersjöns/Bottniska vikens salthalts- och temperaturförhållanden bör utredas
innan man genomför ytterligare regleringar. Älvräddarnas samorganisalion anser
atf klimatet och den försämrade vatfenkvalifén p. g. a. minskad syresättning
har fått för liten uppmärksamhet. Svenska jägarförbundet anser att underlaget
har stora brister när def gäller den ferrestra faunan. Man understryker
älvsträndernas betydelse för t. ex. fågellivet, uttern och älgstammen.
Naturhistoriska riksmuseet anser att kraftledningarnas inverkan på landskapet
borde ha getts större uppmärksamhet.

Naturhistoriska riksmuseet och KVA understryker att de
ekologiska

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 54

förändringarna är irreversibla och sträcker sig långt
utanför den akva-tiska zonen och att även små ingrepp kan få vittgående
följder. SMHI understryker vikten av att stora sammanhängande referensområden
bevaras och framhåller också atf referenssfationer med långa mätserier bör
tUlmätas mycket stort värde. Sötvattenslaboratoriet anser att de fiskerivefenskapliga
värdena har undervärderats i förhållande till fisket som resurs. Fältbiologerna
framhåller atf def är viktigt att så många älvsträckor sparas att de räcker
både för den vetenskapliga naturvårdens behov och för fiske och rekreation,
eftersom dessa intressen delvis står i motsats till varandra. Naturvårdsverket
anser att överledning av vatten från ett avrinningsområde fill ett annat bör
ifrågasättas generellt, då det kan ge från limnologisk synpunkt mycket
betänkliga följdverkningar.

Statens
vattenfallsverk. Svenska kraftverksföreningen och CDL anför i gemensamt
yttrande 1974 att beskrivningen av skador och förändringar i alltför hög grad
är låst till de presenterade projekten, som tycks ha uppfattats som
slutgiltiga. Trots uttalade ambitioner om motsatsen saknas i stor utsträckning
de långsiktiga perspektiven. Redovisningen ger en överdriven uppfattning om
knappheten på outbyggda vattendrag och omfattningen av bestående, oreparabla
skador genom utbyggnad. Det är vidare enligt dessa remissinstanser orimligt att
tänka sig att forskningsresurserna skall kunna öka så mycket atf de räcker till
allt det som forskarna vill slå vakt om.

VASO och Jokkmokks arbetarekommun anser att det ekologiska
synsättet blir för snävt om det inte innefattar också människor och natur även
på långt avstånd från utbyggnadsprojekten. Man måste räkna in även dem som får
fördelarna av utbyggnaden, liksom t. ex. försurning genom den oljebaserade
energiproduktion som kan vara alternativet, VASO anser att även vid en fortsatt
vattenkraftutbyggnad kommer variationsrikedomen hos olika morfologiska och
ekologiska system att förbli så riklig att den är omöjlig att överblicka. VASO
ifrågasätter också om större vattendrag av den typ som ingått i utredningarnas
material är lämpliga för den ekologiska forskningen. Svenska handelskammarförbundet
ser svårigheterna att konkret precisera olägenheterna från ekologisk synpunkt
som ett tecken på att nackdelarna av en utbyggnad är relarivt små. Detta kan
enligt förbundet också ha varit ett motiv för att väga ihop de
geovetenskapliga, botaniska och zoologiska bedömningarna, för att sammanlagt ge
intryck av större tyngd.

3.9 Värdering från fiskesynpunkt

Fiskeristyrelsen anser, med insfämmande av Sveriges
fiskares riksförbund, att fiskets intressen i stort har blivit väl
sammanfattade. I vissa avseenden hade det emellertid varit önskvärt med en mer
uttömmande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 55

behandling av fiskets intressen i befänkandefexten.
Avsalu- och husbehovsfisket, främst i fjällområdet men också i isolerade delar
av skogsregionen, är av väsentlig betydelse för bosättningen och som komplement
till rensköfseln. Detta påpekas också av Norrlands naturvärn, som menar att
fisket kan betyda mycket för befolkningens kvarsfan-nande. Ytterligare begränsningar
av avsalufisket i fjällområdet hotar fiskeflygefs omfattning, med vad def
innebär av försämrad service. Fiskarnas riksförbund understryker det betydande
antal yrkesfiskare (omkring 100) som skulle beröras av utbyggnaderna i norra
Norrland, förutom det omfattande husbehovs- och binäringsfiskef. Förbundet
framhåller ocksä betydelsen för laxfisket i Östersjön av atf referens-vatten
och nuvarande naturliga reproduktionsområden för lax bibehålls. Man påpekar
också utbyggnadernas betydelse för ålfisket, som inte har kompenserats på samma
sätt som laxfisket. Fiskeristyrelsen menar att def är ett oeftergivligt krav
atf Kalix och Byske älvar sparas för framtiden och att den ekologiska variation
som är typisk för det oskadade nordsvenska landskapet skyddas och bibehålls.
Styrelsen framhåller att landefs totala smolfproduktion får stor betydelse för
möjligheterna att byta till sig ett svenskt nordsjöfiske och påpekar att odlingen
av smolt för utsättning brottas med stora svårigheter som inte tenderar att minska.
Även Sveriges fritidsfiskares riksförbund understryker vikfen av att outbyggda
älvar kan behållas både som referens-områden och reproduktionsområden och
framhåller att havsöringen i det sammanhanget är undervärderad i förhällande
till laxen. Fritidsfiskarna framhåller vidare atf undersökningar av
statistiska centralbyrån tyder på att intresset för fiske i norra Sverige är
ännu större än man tidigare trott. KVA och Norrlands naturvärn pekar på fritidsfiskets
växande sociala betydelse för kontakt och utjämning mellan olika
befolkningsgrupper. Älvräddarnas samorganisation framhåller att de naturliga
sfrömvattnens popularitet stiger bland fritidsfiskarna, Fiskeristyrelsen
påpekar att utrymmet för ett ökat fritidsfiske efter öring, röding och barr i Norrland
är begränsat.

Möjligheterna att på olika sätt kompensera skadorna på
fisket diskuteras av flera remissinstanser. VASO medger att skadekompenserande
åtgärder i utbyggda strömsträckor nu inte kan åstadkommas men anser att
infensivvårdade sjöar i närheten kan få stor betydelse. Man påpekar också att
de naturliga bestånden i regel inte skulle tåla ett utvecklat turistfiske utan
utsättning av odlad fisk. Vidare framhåller VASO att fiskbeståndet ofta kan
bibehållas i reglerade sjöar, från vilka det ibland förekommer ett betydande
avsalufiske (t. ex. Suorvamagasi-net, som svarar för 1/4 av hela avsalufångsten
ovan odlingsgränsen i Norrbottens län). Norsjö kommun karaktäriserar
kraftverkens utloppskanaler som "livligt frekventerade eldoradon för
fritidsfiskarna" men anser att utbyggnadstillstånd bör förknippas med
viUkor om att de

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 56

första årens fina ädelfiskbestånd upprätthålls genom
utsättning. Även Svenska byggnadsarbetarejörbiindet anser att skadorna på
fisket har överdrivits och delvis kan kompenseras. Fiskeristyrelsen hävdar å
andra sidan att hela fiskeriadministrationen, med 50 års erfarenhet och med
stöd av enkätundersökningar, är enig om att kompensationsåtgärder i stort sett
saknar förutsättningar att lyckas. Även fritidsfiskarna anser att man, trots
relativt intensiv forskning sedan 40-talet, inte lyckats kompensera strömfiskef
och i stort sett inte heller sjöfisket. Naturhistoriska riksmuseet stryker
under svårigheterna atf kompensera skadorna och menar att dessa svårigheter
kan väntas öka vid ytterligare utbyggnad i redan påverkade vatten. KVA menar
atf även om kompensationsåtgärder ibland ger goda resultat blir fisket ändå
alltid försämrat. Liksom riksmuseet anser KVA att de åtgärder som ibland
vidtas i små sidovattendrag inte förtjänar namnet kompensation, särskilt som de
skulle kunna vidtas oberoende av en utbyggnad i huvudfåran. Fiskeriintendenten
i övre norra distriktet påpekar att fångst av de återstående fiskbestånden i
reglerade vatten ofta ställer sig svår och dyrbar. SMHI påpekar att grumling
under byggnadstiden kan ge skador på fisket som infe har uppmärksammats av
utredningarna.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Fältbiologerna,
Älvräddarnas samorganisation m. fl. stryker under naturupplevelsens betydelse
för fri-fidsfiskaren. Fångstens storlek är med detta synsätt ett ointressant
mått på fiskets kvalitet. Enligt älvräddarna tenderar rotenonvatfnens popularitet
att sjunka trots en ibland intensiv marknadsföring. Att de utbyggda älvarnas
nedre delar skulle höra till landets förnämsta fiskevatten anser älvräddarna
vara absolut fel. Några kilometer längst ned i en älv kan aldrig kompensera
2030 mil förstörda fiskevatten. Enligt älvräddarnas mening finns det nu inte
utrymme för ytterligare ingrepp i värdefulla fiskevatten.

3.10 Värdering från rekreationssynpunkt

lämtland-Härjedalens naturvårdsförbund framhåller att
bedömningen av älvarna måste utgå från rekreafionslivefs ökande betydelse; i
dag föga utnyttjade områden kan bli betydelsefulla i framtiden. Statens
naturvårdsverk menar att rekreationsbedömningen då och då måste ses över i takt
med förändringar i befolknings- och kommunikafionsmönsf-ret. STF menar att
Norrlands orörda natur är ett turistiskt grundkapital, som ännu inte kan
uppskattas till sitt fulla värde. Vattenkraftutbyggnaden har visserUgen gett
vissa fördelar för turismen, men ju mindre som finns kvar av orörd natur, desto
mer negativt upplevs förändringar. Även Friluftsfrämjandet pekar på den
omfattande friluftsverksamheten kring utbyggda älvar och på regleringsmedlens
betydelse, men understryker att def är den orörda naturen som är basen för fri-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 57

luffslivef. Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att
skadeverkningarna har överdrivits och att de delvis kompenseras. Statens
vattenfallsverk anser att erfarenheten visar att utbyggnad i regel är positiv
för friluftsliv och rekreation. Svenska kraftverksföreningen anser att utredningarnas
bedömningar från social och rekreativ synpunkt är alltför pessimistiska och att
möjligheterna att förebygga eller kompensera skador har underskattats. VASO m.
fl. anser atf naturvårdsverket har gjort en alltför grov förenkling när man har
utgått från förlusterna av strömmande vatten och därmed sett allt som skador.
Def saknas en systematisk analys av de rekreativa värdenas förändring vid
utbyggnad och därmed ett viktigt underlag för att modifiera projekten.
Betoningen av den orörda naturen stämmer dåligt med erfarenheterna att det är
anordningar som stugbyar, liftar, fiskestigar m. m. som drar turism. Man måste
för varje projekt också bedöma de positiva verkningarna. En riktig bedömning
kan enligt VASO göras först i vattendomstol. Den sehlstedtska utredningens
rekreationsvärdering betecknas som ogenomtränglig och dåligt motiverad. Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att det är alltför dåligt utrett hur friluftslivet i en
älvdal ser ut. Det är sannolikt atf utbyggnadens fördelar har undervärderats.
Norsjö kommun framhåller att vägbyggen i samband med vattenkraftutbyggnad har
betytt mycket för friluftslivet, jakten och fisket.

Även Jokkmokks arbetarekommun understryker att utbyggnader
underlättar rekreationslivet. Man anser också atf turismen skadar naturen mer
än vattenkraftutbyggnader. Näringslivets energidelegation framhåller atf naturupplevelsen
inte bara är kvantitativ och att även utbyggda älvar har positiva värden.
Vidare bör man enligt delegationens mening endast ta hänsyn fill den bofasta
befolkningens rekreationsbehov och inte till de mer rörliga turisternas.
Friluftsfrämjandet anser att kompensationsåtgärder borde genomföras även vid de
vattendrag som lämnas outbyggda och framhåller att åtgärder för friluftsliv och
turism kan få slor betydelse för ortsbefolkningen.

Naturhistoriska riksmuseet och KVA anser att förlusten av
forsar och fall har överbefonats på bekostnad ay mer lugnflytande delar av
älvarna och särskilt övergångszonerna. Omväxlingen är av stor betydelse.
Naturliga lugnvatten har också betydande kvaliteter som inte finns i
regleringsmagasinens sfrandzoner. Svenska kanotförbundet vänder sig mot
nedvärderingen av "def monotona landskapet", som ofta innehåller de
mest spännande och framkomliga vattenvägarna. Man framhåller att kanoting är
ett färdsätt med lång tradition. Det drabbas ofta hårdare än fisket av vattenkraftutbyggnad
och borde vägas in med större tyngd i bedömningarna. Kiruna långfärdspaddlare
menar att naturuppfattningen i rekreationsbedömningen över huvud taget förefaller
atf vara åskådarens snarare än deltagarens. Kanotförbundet understryker atf en
utbyggnad innebär att älvens helhet går förlorad och

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 58

sammanhanget bryts vilket enligt förbundets mening inte
går att kompensera. Kanoringens karaktär kan inte upplevas på ett
reglerings-magasin. Intresset för forspaddling ökar också starkt, infe minst
genom trycket från kontinentens paddlare. Med hänsyn fill vattenföringens
variationer i kombination med kontinentens semestertider kan man vänta atf
skogsälvarna blir alltmer attraktiva för en internationell kanoting. Med
flottningens upphörande har skogslandets älvlandskap blivit ett av världens
bästa kanotområden. Kiruna långfärdspaddlare framhåUer att det också kan
finnas anledning att spara vissa forsar nära tätorter för teknikträning.

Riksantikvarieämbetet beklagar att analysen av
kulturlandskapets betydelse för landskapsbildsupplevelsen infe förts vidare.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att klassningsfaktorerna i Umeå
universitets rekreationsbedömning och deras inbördes värde är diskutabla. Det
är enUgt länsstyrelsens mening inte rimligt atf t. ex. Bure älv och Sävarån har
placerats i klass 4, men Rickleån i klass 1. Den låga värderingen av övre
Juktan och Vapstälven sfämmer inte heller med gängse bedömningar. Umeå
universitet å sin sida anser att den av naturvårdsverket företagna ändringen i
universitetets rekreationsrangordning är dåligt motiverad. Man framhåller
vidare att det är oklart hur fiske och rekreation vägts samman.

Älvräddarnas samorganisation framhåller behovet av en
social analys av vilka som drabbas hårdast vid en utbyggnad. Man anser att
utredningarna har tagit för liten hänsyn till befolkningens behov av
när-rekreationsområden och påpekar att särskilt låginkomsttagare ofta har svårt
att utnyttja mer avlägsna vatten. Sportfisket utövas av förhållandevis stor
andel låginkomsttagare och bör därför ges stor vikt.

3.11 Värdering från kulturminnesvärdssynpunkt

Riksantikvarieämbetet anser att utredningens
sammanfattning av underlagsmaterialet är rättvisande och förtjänstfull.

LRF delar riksantikvarieämbetets och utredningens
uppfattning om sambandet mellan miljö och kultur .och betonar de areella
näringarnas betydelse, särskUt kombinationsnäringarna. VASO m. fl. bestrider
infe heUer sambandet mellan miljö och kulturtyp men ifrågasätter varför just
vattenkraftutbyggnader skall hindras medan jordbruk, skogsbruk, bebyggelse
osv. får fortsätta atf förändra landskapet. LO anser att def är inkonsekvent
att hindra dagens kulturpåverkan i form av kraftverk för att skydda gårdagens.
VASO anser det överdrivet att tala om så många miljöer av oersättlig karaktär.
Många borde med nu tillgänglig teknik kunna dokumenteras, vilket även från
kulturminnesvårdens synpunkt måste'vara att föredra framför en långsam
utplåning genom en serie mindre förändringar. Dessutom är det ju ofta möjligt
att genomföra

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 59

utbyggnaden så att kulturmiljön inte skadas nämnvärt. VASO
anser att kulturminnesvårdens värderingar är för höga, bl. a. mot bakgrund av
att tre stora älvar redan i direktiven undantagits från utbyggnad.

Norrlands naturvärn framhåller atf def i och för sig är
värdefullt att vattenkraftutbyggnaden har gett anledning och ekonomiska
möjligheter tiU undersökningar i älvdalarna, men att de ständigt haft
karaktären av brandkårsutryckningar och tagit resurser från andra, kanske mer
angelägna forskningsuppgifter.

Länsantikvarien i Jämtlands län påpekar att
kulturminnesvårdens insfällning har ändrats till ett mångsidigare intresse som
kräver mer omfattande inventeringar och dokumentation. Han framhåller vidare
atf 30 års vattenkraftutbyggnad har berört kulturlämningar från mer än 6 000
års mänskligt boende, som delvis har gått förlorade för all framtid.
Återstående allt knappare orörda älvsträckor måste därför prövas alltmer
restriktivt. Fritidsfiskarna i Jämtlands län menar att lika väl som man lägger
ner stora summor på att bevara bebyggelse borde man skapa skyddsbestämmelser
för forssträckor som genom sekler präglat folkets liv.

3.12 Värdering från rennäringssynpunkt

VASO m. fl. och länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer
i den allmänna beskrivningen av rennäringens kulturbärande funktion men
framhåller att vattenkraftutbyggnad också kan få positiva följder för
renskötseln. Länsstyrelsen menar således att rennäringen för sin existens är
beroende av en fungerande samhällsservice och att en utbyggnad som är nödvändig
för hela kvarboendesituationen kan vara'positiv på längre sikt för den sameby
som drabbas, VASO anser det överdrivet att påstå atf renarna skulle sväUa ihjäl
utan tillgång till låglänta marker i älvdalarna och menar att rennäringens
fortbestånd inte torde behöva utesluta fortsatt vattenkraftutbyggnad,

Norrlands naturvärn framhåller att intrången inte får
bedömas bara efter areal; i regel är kvaliteten avgörande. Möjligheterna att
skaffa ersättning för förlorade betesmarker och flyttvägar är i det närmaste
obefintliga resp. begränsade. Ytterligare betydande ingrepp skulle göra en
lönsam renskötsel omöjlig i stora områden. Detta vore ett otillbörligt ingrepp
i en etnisk minoritets livsföring och mänskliga rättigheter. Även mycket stor
ekonomisk vinst bör inte kunna uppväga stora och allvarliga skador på
rennäringen. Västerbottens länsförbund av SNF anser att den ekologiskt väl
anpassade rennäringen torde komma att få ökad betydelse i framtiden.

SSR ansluter sig i allt väsentligt till utredningens
beskrivningar men framhåller bristen pä bedömningar för varje sameby för sig,
SSR har i anslutning tiU sitt yttrande redovisat sådana bedömningar. Man me-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 60

nar också att utredningen på ett allmänt plan bejakat vad
som sägs i sameutredningens befänkande (SOU 1975: 99100) Samerna i Sverige,
samtidigt som det knappast tillmätts någon betydelse i rangordningen. Enligt
SSR måste rennäringen i fortsättningen beaktas på ett helt annat sätt än hittills,
både när det gäller tillåtlighets- och ersättningsfrågor. Gränsen är nu nådd,
där fortsatt exploatering rycker undan grunden för samernas möjligheter att
leva vidare som en ursprunglig, ekologiskt anpassad etnisk minoritet med eget
bosättningsområde. Rennäringen kan förändras och utvecklas, men den kan efter
redan gjorda intrång inte föda en växande samisk befolkning. Det måste därför
finnas utrymme för atf utveckla nya samiska näringar i Sameätnam. Vattenkraftutbyggnad
skulle ytterligare försvåra denna process.

3.13 Värdering frän jord- och skogsbrukssynpunkt

Lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen anser att
utredningarna väl har sammanfattat def underlagsmaterial som verken överlämnat.
Skogs-vårdsslyrdsen i Västernorrlands län anser att slutsatser och förslag är
väl avvägda och att utredningen på ett förtjänstfullt sätt har belyst
förhållandet skogsbrukvattenkraft och de intressen som finns.

Domänverket instämmer i värderingen från
skogsbrukssynpunkt. LRF framhåller att def är otillräckligt att bedöma varje
näring för sig; jordbruk, skogsbruk och fiske bör ses som en helhet. Betydelsen
av de kombinerade jord- och skogsbruksförefagen betonas av lantbruksnämnden i
Jämtlands län. Länsarbetsnämnden i Västerbottens län delar uppfattningen att
även mindre intrång i enskilda kombinationsföretag kan betyda
sysselsäftningssvårigheter, ,och Umeå universitet anser att
kom-binationsförefagen är särskilt känsliga vid den många gånger svåra anpassningen
till en ny situation efter vattenkraftutbyggnad. Anpassning av förelagsstrukturen
är ofta omöjlig, då ersättningsmarker saknas. Det blir då inte bara
övergångsproblem för de norrländska jordbruken utan en fråga om deras fortsatta
existens. Lantbruksstyrelsen efterlyser en diskussion om konflikten mellan de
energipolifiska målen och de jordbrukspolitiska målsättningarna för Norrlands
del. LRF anser att vattenkraftutbyggnad i de allra flesta fall innebär
nackdelar för de areella näringarna, som i regel har sammanfallande intressen
med kulturminnesvården, friluftslivet osv. Arronderingen i älvdalarna är ofta
otillfredsställande redan före utbyggnad varför det är svårt att hitta kompensationsmöjligheter.
Varje överdämning minskar därmed möjligheterna att upprätthålla en rationell
produktton.

Skogsstyrelsen och domänverket understryker att bristen på
fiberråvara är påtaglig och att även måttliga ingrepp i produktiv skogsmark
därför får allvarliga följder för råvaruförsörjning och sysselsättning, inte
minst om man beaktar summan av många var för sig marginella

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 61

ingrepp. Åtminstone lokalt kan def bli stora svårigheter
att ersätta överdämd skogsareal. Domänverket anser att det beräknade sysselsättningsbortfallet
på 210 årsarbefande i skogsbruk och förädlingsindustri bör ökas med 100
årsarbefande i transporter och service. Skogsstyrelsen anger
följdsysselsäffningen i förädlingsindustrin till 2,5 gånger sysselsättningen i
skogsbruket och kanske det dubbla om man räknar med transporter, service och
andra indirekta effekter. Både skogsstyrelsen och domänverket påpekar också att
inverkan av kraftledningsgator har uppmärksammats för litet,
Skogsvårdssiyrelsen i Värmlands län, som ifrågasätter om infe
kraffledningsgaforna skulle kunna utnyttjas för Särskilt lågvuxen skog, anser
att utredningen har gjort en alltför ensidig arealbedömning av skogsbrukets
förluster på bekostnad av olika indirekta effekter.

Skogsstyrelsen framhåller att den ändrade hydrologins
inverkan pa skogen bör vägas in, liksom framtvingade tekniska förändringar och
kompensationskosfnader.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län påpekar att om
alternativet till vattenkraftutbyggnad är elproduktion i fossileldade kraftverk
torde skogsbruket drabbas hårdare av försurningen än av överdämningarna.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att en fortsatt avfolkning av
skogsbygderna blir ett hot mot skogsproduktionen i perifera delar. Det är
därför viktigt att på olika sätt upprätthålla sysselsättningen. I den mån
detta blir följden av en vattenkraftutbyggnad är det alltså ttll fördel för skogsbruket,
VASO m. fl. anser att skogsbrukets förluster har överskattats. Om
produktionsbortfallet beräknas efter det diskonterade värdet framstår skadorna
som mindre,

3.14 Övrigt underlag för bedömningarna

Norsjö kommun framhåller att vägbyggen i samband med
vattenkraftutbyggnad inte bara har haft stor betydelse för friluftslivet utan
ofta också betytt förkortade vägavsfånd mellan orter. Man påpekar också att
grundvatfennivån har förbättrats på många håll. SMHI anser att utbyggnadernas
konsekvenser för samfärdseln över isarna har studerats för litet. Älvräddarnas
samorganisation konstaterar atf utredningarna förbigått forsarnas renande och
syregivande funktion och exemplifierar med Granboforsen, som skulle motsvara
ett reningsverk för 300 000 personer.

3.15 Sammanvägningen till en bevaranderangordning

Norra Norrland

Bl. a, sötvattenslaboratoriet och fiskeriintendenten i
övre norra distriktet betecknar bevaranderangordningen som väl avvägd. Svenska
byggnadsarbetareförbundet anser att utredningen utifrån sina begrän-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 62

sade direktiv har lagt ned ett förtjänstfullt arbete i de
mycket känsliga avvägningsproblem man haft atf ta sfällning till. Statens
industriverk framhåUer bristen på skadebedömningar, som gör det svårt att
avgöra om rätt egenskaper hos älvsträckorna har värderats och ifrågasätter det
riktiga i att ta hänsyn fill utbyggnadssifuafionen i andra vattendrag. Man
understryker också sammanvägningens subjektiva karaktär. Flera remissinstanser,
bland dem Sorsele naturvårdsförening och Storuman-Tärnakreisen av SNF samt
SACO/SR och SSR, påpekar att dåligt kända älvsträckor fått låga värden i
rangordningen, vilket måste vara helt felaktigt.

Statens naturvårdsverk ifrågasätter det berättigade i atf
i bevaranderangordningen ge en älvsfräcka lägre klass än den fått i någon
sektorsrangordning. Verket anser att i varje fall sådana älvsträckor som från
någon synpunkt har bedömts ha högsta skyddsvärde bör placeras i högsta klass
även i bevaranderangordningen.

Svenska byggnadsarbetareförbundet konstaterar atf
naturvård, fiske och rekreation förefaller ha getts större tyngd i
sammanvägningen än rennäring och jord- och skogsbruk. Skogsstyrelsen anser atf
skogsbruket borde ha getts större vikt i den slutliga sammanvägningen och SSR
anser atf rennäringen borde ha tillmätts större betydelse.

Södra Norrland och norra Svealand

Riksantikvarieämbetet framhåller att principerna för
sammanvägningen är oklara. Naturvård och rekreation förefaller ha getts större
tyngd än kulturminnesvården. Även Sveriges industriförbund utläser att
Utredningen tagit stor hänsyn fill naturvårds- och rekreationsintressena och
möjligen övervärderat de negativa följderna av en utbyggnad. LRF anser att
fritidsintressena har överbetonats. Gävleborgs naturvårdsförbund anser att
bristen på gemensamma värderingsnormer har getts onödigt stor subjektivitet,
och länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att de olika rangordningarna är sä
subjektiva atf de måste ifrågasättas.

3.16 Sammanvägningen till en slutlig rangordning

Flera remissinstanser anser atf utredningarna på eft
förtjänstfullt sätt har redovisat olika värderingar och sökt sammanväga dessa
till en slutlig rangordning. Bl. a. SMHI, statens planverk, domänverket och
länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker i huvudsak den slutliga rangordningen.

Naturhistoriska riksmuseet m. fl. framhåller att både
kraft- och bevaranderangordningarna är så osäkra att det i ännu högre grad
måste gälla för sammanvägningen av dem. Statens industriverk anser att den
slutliga rangordningen är resultatet av att en bristfällig kraftvärdering på
ett subjektivt sätt ställts mot en subjektiv bevarandevärdering.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 63

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att den
slutliga rangordningen är betydligt mer diskutabel än bevaranderangordningen.
Uppgiften är närmast olöslig, vilket bl. a. visas av den tillgripna
konstruktionen med klass 3 a. Älvräddarnas samorganisation anser att den
slutliga sammanvägningen till sin natur är en uppgift som bör överlåtas till
politikerna och tar avstånd från konstruktionen med klass 3 a, liksom bl. a,
fiskeristyrelsen. Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, SSR och Älvräddarnas
samorganisation m. fl. anser att fortsatta beslut om utbyggnad bör utgå från
bevaranderangordningen och inte från den slutliga rangordningen. Bl. a.
kammarkollegiet. Älvräddarnas samorganisation och Fältbiologerna framhåller att
de företagsekonomiska intressena genom kraftrangordningens konstruktion får för
stor tyngd i den slutliga sammanvägningen. Vattenvärnet och Västerbottens
länsförbund av SNF påpekar att uppdelningen i klass 3 a och 3 b måste ses som
ett tillmötesgående av kraftintresset. Vattenvärnet anser att det klart
framgår av utredningen att älvsträckorna i klass 3 a egentligen hör hemma i
högsta klass.

SNF och Svenska fjällklubben m. fl. anser att alla projekt
i nationalparker och obrutna fjällområden bör ligga i klass 4, SNF anser också
atf alla objekt i klass 4 i bevaranderangordningen bör ligga i klass 4 även i
den slutliga rangordningen. Fältbiologerna anser att det bör räcka med ett enda
starkt bevarandeintresse för att uppväga utbyggnadsintresset.

Lantbruksstyrdsen
ifrågasätter om rennäringen har getts vederbörlig tyngd ifråga om Kalix älv och
Storån. Skogsstyrelsen anser att skogsbruket borde ha getts större vikt; nu
återfinns endast 25 % av den överdämningshotade skogsmarken i högsta klassen i
den slutliga rangordningen. Statens naturvårdsverk anser liksom slatens
industriverk att den slutliga rangordningen är oacceptabel. Naturvårdsverket
anger ett stort antal älvsträckor som enligt verkets mening klassats för lågt.
Svenska kraftverksföreningen anser att det naturvetenskapliga önskemålet om
orörd natur har fått väga för tungt.

Bl. a. SNF
understryker att objekt i samma klass infe behöver vara likvärdiga och
framhåller liksom naturhistoriska riksmuseet atf det krävs noggrann granskning
och jämförelse mellan olika objekt för att inte bevarandeintressena skall
drabbas ojämnt av utbyggnadsbeslut.

3.17 Resultatets värde och användbarhet

Ett stort antal remissinstanser, t. ex, jiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk. Svenska kraftverksföreningen,
CDL och Friluftsfrämjandet, framhåller att utredningarna har gett ett mycket
värdefullt grundmaterial och en god överblick. Bl. a, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, domänverket, Sveriges fritidsfiskares riksför-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 64

bund och Vattenvärnet anser att materialet väl bör kunna
tjäna som underlag för de närmaste årens översiktliga beslut. Domänverket anser
att de båda utredningarna utgör ett mycket bra underlag, då det gäller att väga
in vattenkraften i den totala energibilden. Här finns underlag för prioritering
både totalt, i jämförelse med andra energikällor, och mellan olika vattendrag.

Samtidigt
framhåller många remissinstanser att resultaten måste användas med
försiktighet. Den kritik mof kraffvärderingen som tidigare har refererats
gäller således i stor utsträckning även slutresultat. På samma sätt gör bristen
på skadebedömningar och den ofullständighet som ligger i att tre älvar
undantagits från utredningsarbetet, att många instanser framhåller att
rangordningarna inte ensamma får läggas till grund för planering och beslut.
Naturhistoriska riksmuseet, länsstyrelsen i Västerbottens län, Åsele kommun m.
fl. framhåller att materialet snabbt kan förlora i aktualitet och delvis redan
har gjort det genom ändringar i energiförsörjningssituationen och nya kunskaper
och värderingsgrunder. Vattenlagsutredningen understryker att förändringar i
de samhälleliga värderingarna måste medföra ändringar i rangordningen.
Riksmuseet anser att forskningsprojektet "Vattenkraftutbyggnadens
miljöeffekter" i avsevärd utsträckning kan komma att ändra perspektivet
på åtskilliga av utredarens slutsatser. Statens vattenfallsverk anser att
utredningens största svaghet är att man måst grunda sig på bevarandevärderingar
utan att säkert veta vilket värde de skall tillmätas eller hur mycket som
verkligen skulle skadas av utbyggnad. VASO anser att fortsatt bearbetning av
projekten sannolikt kommer att kullkasta mycket av förutsättningarna.
Rangordningen bör därför enligt VASO infe läggas fill grund för beslut vare sig
om utbyggnadsnivå eller om ordningsföljd.

Fiskeristyrdsen, Älvräddarnas samorganisation.
Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan, SSR m. fl. framhåller att utredningarna
övertygande har visat vilka stora bevarandevärden som är knutna till outbyggda
älvar och älvsträckor, liksom vilka små energimängder som kan utvinnas utan
stora skador på motstående intressen. Bl. a. Norrlands naturvärn och
Miljöförbundet anser att de ekologiska effekterna är otillräckligt undersökta.
Vilhelmina sportfiskeklubb anser att utredningen har tagit för liten hänsyn
till att viktiga effekter på ingrepp i naturen f. n. inte kan mätas på ett
tillfredsställande sätt.

Näringslivets energidelegation anser att utredningarna ger
en bild av älvarnas naturvärden i outbyggt skick samt i viss mån den
kraffekono-miska nyttan av utbyggnad. Vad som framför allt saknas är övergripande
kraftekonomiska synpunkter, sysselsäftningsbedömningar och samhällsekonomiska
kalkyler. De motstående intressena har enligt delegationens bedömning getts
större vikt än utbyggnadsintressef. LO ser utredningsmaterialet som en
partsinlaga, med en överdriven kon-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 65

centrafion på de negativa effekterna. Materialet kan tjäna
som en varningssignal inför utbyggnad av vissa älvsträckor men inte ensamt
läggas tUl grund för avvägningen mellan olika elproduktionssätt eller mellan
olika älvsträckor.

Kommittén för Kalix och Kaitums älvars bevarande anser att
inverkan på den kommunala ekonomin har blivit bristfälligt belyst, och bl. a.
länsstyrdsen i Norrbottens län poängterar vikfen av att materialet sätts in i
ett bredare regionalpolitiskt sammanhang. Svenska kommunförbundet vill
kraftigt betona att beslutsunderlaget måste kompletteras med synpunkter från de
berörda kommunerna. Norrlands naturvärn understryker att materialet inte kan
användas för beslut om utbyggnad, endasf för beslut om undantag från slutlig
prövning. Älvräddamas samorganisation pekar på att materialet för flera objekt
är ofullständigt och bör kompletteras innan man fatfar beslut.

3.18 Vattenkraftutbyggnadens betydelse för
energiförsörjningen

VASO framhåller att redogörelsen för vattenkraften i
energiförsörjningen på ett verklighetstroget sätt beskriver vattenkraftens
egenskaper, betydelse och roll i nuvarande kraftsystem. VASO gör därutöver ett
försök till analys och beskrivning av vattenkraftens roll i kraftsystem där nya
energislag ingår.

Bl. a. statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Gävleborgs
län. Ljusdals kommun, Vattenvämet, Älvräddarnas samorganisation och Miljöförbundet
anser att de möjliga tillskotten från vattenkraften både på kortare och längre
sikt är så små att de infe får någon väsentlig betydelse för vår
energiförsörjning. Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan påpekar att en total
utbyggnad av vattenkraften med ytterligare 30 TWh endast motsvarar 1/10 av
oljeimporten. Miljöförbundet påpekar att 5 TWh endast motsvarar eft års
förväntad ökning av energiförbrukningen och framhåller atf vi måste diskutera
hur mycket energi som skall förbrukas och för vilka ändamål, innan vi offrar
oersättliga värden. Kraven på fortsatt vattenkraftutbyggnad bottnar mer i
företagsekonomiska intressen än i verklig omsorg om vår energiförsörjning. SNF
framhåller att vattenkraftens långa projekterings- och byggnadstid gör den
mindre lämpad att lösa de akuta problemen. Pä längre sikt, i ett samhälle utan
växande energibehov, är nuvarande vattenkraftprodukfion tillräcklig.
Vattenvärnet påpekar atf de vattenkraftresurser som nu återstår är de som är
minst lämpade för utbyggnad både när det gäller kostnader och skador på
motstående intressen.

Några remissinstanser, bl. a. statens vattenfallsverk,
länsstyrelsen i Västerbottens län. Näringslivets energidelegation. Svenska
skogsarbetareförbundet och Svenska handelskammarförbundet framhåller å andra
sidan vattenkraftens fördelar gentemot andra kraftslag. ÖB och över-

5 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 57

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 66

styrelsen för ekonomiskt försvar pekar på vattenkraftens
oberoende av yttre konflikter, driftsäkerhet och övriga egenskaper som är av
värde från försvars- och beredskapssynpunkt. Statens industriverk framhåller
att det är en central målsättning för den svenska energipolitiken att trygga
energiförsörjningen fill rimliga priser. Det är därvid fördelaktigt att kunna
basera produktionen på inhemska energikällor, vilket också ger gynnsamma
återverkningar på den svenska energiindustrin. Sverige far därigenom på sig en
rättvisare del av det globala ansvaret och reserverar de fossila bränslena för
andra och mer väsentliga framtida behov. Handelskammaren i Värmland påpekar
att summan av ett stort antal vatfenkraffprojekt kan ge betydande effekter på
oljeförbrukningen, även om de var för sig kan framstå som marginella. Statens
vattenfallsverk. Svenska kraftverksföreningen och CDL understryker att
vattenkraften får en tung roll i ett framtida elkraftsystem, oberoende av om
detta baseras på kärnkraft eller t. ex. vindkraft.

Svenska
handelskammarförbundet framhåller att def är tveksamt om en höjd elproduktion
är nödvändig för sysselsättningen; däremot är el-tillgången en förutsättning
för företagens rationalisering och produkti-vitefshöjning, som i sin fur är
nödvändig för standardhöjning och reformer. Fram till sekelskiftet är endasf
vattenkraft, kärnkraft och oljekraft realistiska alternativ. Kärnkraft och
oljekraft framstår på flera sätt som tveksamma. Det är nödvändigt att så långt
som möjligt ersätta oljan, och kärnkraften är om inte annat en dyrbar form för
energiproduktion. Kraffekonomiska, miljömässiga, handelspolitiska,
bered-skapspolifiska och sysselsättningspolitiska skäl talar enligt förbundets
mening entydigt fill vattenkraftens fördel i jämförelse med tillgängliga
alternativ. Detta motiverar en radikalt ändrad inställning från statsmakterna
till vattenkraftutbyggnad, anser handelskammarförbundet. Svenska
byggnadsarbetareförbundet konstaterar att en viss ökning av energiförbrukningen
tills vidare är ofrånkomlig och menar atf detta måste tillgodoses genom
utbyggnad av både vattenkraft och kärnkraft.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att både kraft- och
bevarandeaspekterna bör underordnas möjligheterna att förbättra levnadsbetingelserna
i inlandet. Norrlandskraffens fortsatta utbyggnad ger marginella tillskott i
förhållande till landefs energiförsörjning, men de regionala effekterna kan
bli betydande. Elkraffstillgången kan vara av fundamental betydelse i en
långsiktig näringspolitisk strategi för området. Länsarbetsnämnden i
Norrbottens län anser att det är uppenbart att en industriell utveckling i
länet kräver mer energi, trots alla sparåtgärder.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 67

3.19 Vattenkraftutbyggnadens betydelse för
sysselsättningen

Bl. a. Norsjö kommun. Näringslivets energidelegation och
Bergvik och Ala AB stryker under vattenkraftens betydelse för sysselsättningen.
Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Jämtlands-Härjedalens naturvårdsförbund.
Vattenvärnet m. fl. framhåller å andra sidan att sysselsättningseffekterna
inte får övervärderas. Svenska kommunförbundet menar att
sysselsättningsaspekten inte ensam utgör motiv för vattenkraftutbyggnad men
att den kan bli av intresse vid avvägning mellan två i övrigt likvärdiga
projekt. Stockholmsgruppcn Rädda Ljusnan påpekar att fortsatt utbyggnad inte
ger sysselsättning åt fler än dem som redan är engagerade, vilket är mindre än
1 % av samtliga sysselsatta i de fyra nordligaste länen. Lägre
energiförbrukning borde för övrigt snarare skapa arbetstillfällen än avskaffa
dem. Norrlands naturvärn framhåller att bygder som haft mycket
vattenkraftutbyggnad inte är rikare utan ofta fattigare än förut.

Flera remissinstanser, t. ex. länsstyrelsen i
Västerbottens län, menar att man måste fa hänsyn till konsekvenserna för
sysselsättningen av en allmän kraftbrist, när vattenkraftens utbyggnadsnivå
skall bestämmas, Länsstyrdsen i Västernorrlands län framhåller att det
tillfälliga syssel-sätfningstillskottet från vattenkraftutbyggnad måste vägas
mot sysselsättningseffekter av en attraktiv, outbyggd miljö, men att en
tryggad energiförsörjning för processindustrin har stor betydelse för
sysselsättningen. Där måste vattenkraften ses i samband med andra energislag.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län pekar på betydelsen för den nord- och
mellansvenska industrin av hittillsvarande fördelar när det gäller bl. a.
kraffförsörjningen. Fortsatta utbyggnader bör främst komma skogslänen rill del.

Umeå universitet anser det tveksamt om man kan påstå att
bortfallet av arbetstillfällen i t. ex. de areella näringarna på grund av
vattenkraftutbyggnad är förhållandevis begränsat och till en del kompenseras
genom nytillkommande arbetsuppgifter. Man anser att def i utredningen saknas
en helhetsbedömning av sysselsättningseffekten från lokal och regional
arbetsmarknadssynpunkf. Det är enligt universitetet tveksamt om den studie som
gjordes för den sehlstedtska utredningen är relevant för norra Norrland.

AMS anser
att vattenkraftutbyggnaden skulle kunna ge ett värdefullt bidrag fill en
utjämning av de regionala sysseLsättningsskillnaderna i norra Norrland under
ett flertal år. Länsarbetsnämnden i Norrbottens län pekar på den direkta
sysselsättningen i utbyggnaden, som är viktig i alla inlandskommuner, men också
på den industriella expansion som en ökad energiproduktion skulle ge utrymme
för. Länsarbetsnämnden i Västerbottens län framhåller också utbyggnadernas
betydelse för bygg-arbefskraften, särskilt i inlandskommunerna. Liksom nämnden
i Norr-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 68

bottens län anser man infe atf några
rekryteringssvårigheter skulle behöva uppstå. Man delar utredarens uppfattning
atf det är angeläget att behålla sysselsättningen för dem som nu är engagerade
i vattenkraftutbyggnad, eller åtminstone åstadkomma en långsam nedtrappning.
Länsarbetsnämnderna i Jämtlands och Väslernorrlands län framhäller att man i
fortsatt utbyggnadsplanering bör fa större hänsyn till den lokala
sysselsättningssituationen så att åtgärder sätts in i rätt ögonblick; detta kan
dock bäst bedömas i ett regionalf perspektiv.

Umeå
universitet riktar stark kritik mot utredningen för att den inte krafrigare
påpekat behovet av en sysselsättningsplanering, och bl. a. länsstyrelsen i
Västerbottens län framhåller att en fast plan för vattenkraftutbyggnaden
snarast bör upprättas. Det är utomordentligt angeläget att energifrågorna
löses på ett sätt som inte motverkar en aktiv regionalpolitik. Länsstyrelsen
påpekar att def behövs 4 000 nya arbetstillfällen i länet fram till 1980 för
atf nå rikets genomsnittliga förvärvsfrekvens. Vindelälven åberopas som ett
exempel på hur den lokala och regionala befolkningen genom sin arbetslöshet har
fått betala ett bevarande av riksintressena, medan Umeälvens utbyggnad har
haft stor positiv betydelse.

Även
länsstyrelsen i Norrbottens län betonar atf det är angeläget att utbyggnaderna
planeras utifrån lokala behov. Länsstyrelsen beskriver utbyggnaderna i
Jokkmokks kommun som exempel. Man menar att utbyggnaden skulle ha sett helt
annorlunda ut, om omsorgen om lokalbefolkningen fått vara styrande. Fortsatt
utbyggnad skulle vara bra men den skulle inte vara nägon långsiktig lösning.
Länsstyrelsen framhåller dock att def är för enkelt att säga att arbetskraften
i liten utsträckning rekryteras lokalt. Även om de första kommer utifrån får
man stora följdeffekter och det är rimligt att tänka sig att antalet lokalt
rekryterade successivt växer under en lång utbyggnadsperiod. Länsstyrdsen i
Jämtlands län anser att även små tillskott kan ha betydelse för sysselsättningen
i de norra delarna av länet. Det är önskvärt att eventuella utbyggnader sprids
över tiden. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att en utbyggnad av
Kalixälven skulle betyda mycket för Pajala och Överkalix kommuner, men då bör
utbyggnaden läggas över en längre tid än som planerats. Arjeplogs kommun anser
atf med en långsiktig planering skulle fortsatt utbyggnad vara bra för
sysselsättning, service och näringsliv i kommunen. LRF anser atf def
väsentligaste är att bedöma möjligheterna för den bofasta befolkningen inom
varje bygd att leva kvar. Kommiiién jör Kalix och Kultums älvars bevarande
anser att den lokala arbetskraften bör sysselsättas med om- och tillbyggnader
som är lättare atf planera för en mjuk avtrappning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 69

3.20 Utbyggnadsnivå

Ett stort antal remissinstanser uttrycker uppfattningen
att utrymmet för ytterligare vattenkraftutbyggnad är litet om man inte skall
skada mycket stora bevarandevärden. Man framhåller att ett tillskott på 5
TWh/år till 1985 inte skulle kunna nås utan svåra förluster för de motstående
intressena. Sådana åsikter framförs av bl. a. fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, länsstyrelserna i Värmlands och Västmanlands län, Ljusdals
kommun, Umeå universitet, KVA, SNF, Fältbiologerna, Svenska turistföreningen,
Kiruna långfärdspaddlare, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges
frUidsfiskares riksförbund och Norrlands naturvärn.

Ett flertal remissinstanser delar utredarens uppfattning
att det är befogat med återhållsamhet när det gäller fortsatt utbyggnad. Bl.
a. naturhistoriska riksmuseet, statens naturvårdsverk och Norrlands naturvärn
anser att bevarandesynpunkterna under nästan hela utbyggnadsepoken fått stå
tillbaka för utbyggnadsintresset. Naturvärnet påpekar att hittillsvarande
utbyggnader bl. a. tagit i anspråk sådana områden som man med nutida
betraktelsesätt skulle bevara, medan naturvårdsverket menar att de flesta av
de från olika bevarandesynpunkter värdefullaste områdena redan har gått
förlorade. Med den ringa tillgång på älvsträckor med naturligt rinnande vatten
och vattenfall av någon betydelse som återstår i landet och de relativt
marginella kraftvinster som står att få, anser naturvårdsverket att def i
fortsättningen är motiverat alt låta naturvårdens och friluftslivets intressen
komma i första hand. Def av utredningarna framlagda materialet är ett mycket
starkt stöd för kraven på återhållsamhet i fråga om fortsatt utbyggnad i de
berörda älvarna.

Bl. a. Älvräddamas samorganisation. Stockholmsgruppen
Rädda Ljusnan och Fältbiologerna anser att utbyggnadsepoken bör betraktas som
avslutad. Slatens naturvårdsverk kan acceptera huvudsakligen effekfutbyggnader
i befintliga anläggningar. SSR anser att endasf effekt-utbyggnader o. d. bör
fillåtas i avvaktan på en bedömning samebyvis av följderna av en ytterligare
utbyggnad. Fältbiologerna anser att så mycket redan är utbyggt att ett
bevarandeintresse bör få väga upp utbyggnadsintresset. Endasf vissa
utbyggnader i klass 1 kan accepteras utöver effektutbyggnader. Älvräddamas
samorganisalion anser atf klasserna 24 i bevaranderangordningen bör undantas
från utbyggnad, medan Svenska naturskyddsföreningen. Ljusdals kommun och Miljöförbundet
anser att klasserna 24 i den slutliga rangordningen bör undantas.

Riksantikvarieämbetet anser att man i första hand bör
pröva utbyggnader i klasserna O2; dock bör alla älvsträckor som från
kulfur-minnesvårdssynpunkt placerats i klass 3 eller 4 bevaras för framtiden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 70

Någon utbyggnad av de fyra stora outbyggda älvarna bör
infe komma i fråga ens på längre sikt. Under förutsättning att vissa projekt i
klass 1 och 2 undantas kan fiskeristyrelsen acceptera en utbyggnad av 23
TWh/år på kort sikt och 45 TWh/år på lång sikt. Klasserna 3 och 4 bör helt
undantas. Statens planverk anser också att klasserna 3 och 4 bör undantas, i varje
fall tills en jämförelse med de fre undantagna älvarna har gjorts. Krokoms
kommun anser att projekt i klasserna O2 bör kunna tillåtas, under
förutsättning att berörd kommun inte motsätter sig. KVA anser att i norra
Norrland 10 av 12,5 TWh/år helt bör undantas, i södra Norrland och norra
Svealand 4 av 6,3 TWh/år. Man understryker att utbyggnader i klass 2 måste
föregås av en ingående prövning. Den yttersta gränsen för en acceptabel
utbyggnad går enligt KVA vid 3 TWh/år. Fritidsfiskarna anser att det vore
rimligt att alla återstående orörda älvsträckor skonas. I andra hand bör alla
med bevarandevärde 3 och 4 undantas. Vattenvärnet anser att eft större tillskott
än 10 TWh/år är otänkbart även på längre sikt, och Älvräddarnas
samorganisation betonar att def måste vara projektens skadeverkningar som är
utgångspunkten och infe en viss utbyggnadsnivä.

Statens
vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen, CDL, länsstyrelsen i
Västerbottens län, Norsjö kommun, Näringslivels energidelegation, LO, Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska
handelskammarförbundet m. fl. anser å andra sidan att det finns utrymme för en
avsevärd ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Slatens vatlenfallsverk
framhåller atf tidigare beslut om bevarande har fatfats i tron att
vattenkraften enkelt skulle kunna ersättas. Med nuvarande osäkerhet beträffande
kärnkraften måste alla andra resurser tillvaratas för att klara 1980-talets
elförsörjning. VattenfaUsverket anser atf 15 å 20 TWh/år ytterligare borde
kunna accepteras Svenska kraftverksföreningen anser att ytterligare 20 25
TWh/år borde byggas ut, i en takt av ungefär 1 TWh varje år. Endast en av
huvudälvarna och delar av klass 4 bör undantas från utbyggnad genom
förhandsbeslut. VASO framhåller att energibalansen för år 1985 innehåller stora
osäkerheter, vilket ses som ett argument för största möjUga andel vattenkraft.
Utredningens bedömningar av vilka energi-tillskott som kan uppnås vid olika
tidpunkter anser VASO realistiska. Näringslivets energidelegaiion anser att man
i dag måste lägga betydligt större vikt vid utbyggnadsintresset än år 1975.
Sysselsättningen och de ekonomiska intressena måste väga tyngre än överdrivna
bevarande-synpunkter. Fram till år 1985 borde 15 TWh/år byggas uf, därefter ytterUgare
minst 10 TWh/år. Norsjö kommun ser som ett oeftergivligt krav att en stor del
av den norrländska vattenkraften tas i anspråk för att tillgodose det ökade
behovet av energi. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar också att
utvecklingen på energiområdet talar för största möjliga ökning av
vattenkraftutbyggnaden och anser, liksom länsstyrd-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 71

sen i Norrbottens län, att def är rimligt att tänka sig
att en betydande del av tillskottet 5 TWh/år fill 1985 åstadkoms genom
utbyggnader i norra Norrland.

3.21 Utbyggnadsstrategier

Uppfattningen att utbyggnad av eft större objekt kan vara
fördelaktigare än utbyggnad av många små även från bevarandesynpunkt får stöd
av flera remissinstanser, t.ex. naturhistoriska riksmuseet, SGU, länsstyrelserna
i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, KVA och LO.
Älvräddamas samorganisation å sin sida anser detta resonemang vara helt
irrelevant. Det är enligt Älvräddarna fel att utgå från en bestämd
energiproduktion och därefter bestämma vad som måste byggas ut för atf uppnå
den nivån. I stället måste skadenivån vara utgångspunkten, och då är storleken
betydelselös. Statens vattenfallsverk framhåUer att det högre utbytet av större
utbyggnadsprojekt gör att de kan bära större kompensationsåtgärder.

Flera instanser instämmer också i rekommendationen att man
bör göra jämförelser med de undantagna älvarna innan man beslutar om utbyggnad
av Kalix eller Byske älv. Detta betonas bl. a. av kammarkollegiet,
riksantikvarieämbetet, fiskeriintendenten i övre norra distriktet,
länsstyrelsen i Gävleborgs län, LO och Svenska skogsarbetareförbundet. Bl. a.
SNF far dock avstånd från en omprövning av de undantagna älvarna.

Statens naturvårdsverk, SGU, SNF och Fältbiologerna anser
atf alla älvsträckor i nationalparker bör betraktas som redan undantagna. Bl.
a. statens planverk, SNF, Fältbiologerna och Svenska fjällkliibben anser att
alla älvsträckor i obrutna fjällområden bör undantas. Svenska
kraftverks-jöreningen anser att undantag bör göras främst i fjällområdet, där
orördheten finns. Vikten av att vissa referensområden av olika karaktär undantas
under alla förhållanden framhålls bl. a. av SGU och länsstyrelserna i
Värmlands och Gävleborgs län. Även kraftindustrin anser atf vissa älvsträckor bör
undantas definitivt genom förhandsbesluf.

Fiskeristyrelsen anser att återstående opåverkade
vattensystem bör sparas i första hand. Redan påverkade vatten betraktas som
svårt skadade. Liknande synpunkter framförs bl. a. av Åsele kommun. Fältbiologerna,
Svenska fjällklubben. Svenska turistföreningen, Miljöförbundet och Svenska
jägarförbundet med Norrbottens läns jaktvårdsförening. Flera remissinstanser,
t. ex. Härjedalens kommun, reservanter i länsstyrelsen i Västerbottens län,
SNF, Fältbiologerna, LRF, Älvräddarnas samorganisation och Miljöförbundet,
pekar på möjligheterna till effektiviseringar i befintliga anläggningar och
anser atf dessa möjligheter bör utnyttjas innan nya älvsträckor fas i anspråk.

Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, SACOtSR,
Älvräddarnas

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 72

samorganisation och Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan anser
att utbyggnadsbeslut bör grundas på bevaranderangordningen och inte på den
slutliga rangordningen. Lycksele kommun anser att mycket talar för att en fortsatt
utbyggnad bör koncentreras till de stora älvarna så att de små kan sparas för
rekreationsändamål. Länsstyrelsen i Västemorrlands län framhåller att länet är
ett bra exempel på de mindre vattendragens betydelse för de mångas rekreation.
Även Robertsfors kommun betonar de små vattendragens förtjänster. Heby kommun
anser att man bör utgå från en mer omfattande utbyggnad i norra Sverige än i de
mer fätfbefolkade södra delarna,

Norrlands naturvärn framhåller att samernas existens måste
tryggas. Stora skador på rennäringen bör därför infe accepteras. Varje bygd
måste därutöver tillförsäkras nära tillgång till outbyggda vatten. Bl. a. SNF
poängterar att samma klass i rangordningen inte betyder likvärdighet. Vid
beslut om utbyggnader är det därför nödvändigt att gå tillbaka till
källmaterialet, så att infe ett intresse drabbas oproportionerligt mycket.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller att rangordningarna inte får uppfatfas som ett
slutligt ställningstagande eller förslag till utbyggnadsordning. Beslut bör
fattas i ett bredare regionalpolitiskt sammanhang. Bedömningar av för- och
nackdelar för den berörda landsdelen bör tillmätas den helt avgörande
betydelsen vid den totala sammanvägningen. Det blir obetydliga
välfärdsförändringar annat än i de närmaste kommunerna. Utbyggnader i områden
med stor arbetslöshet och låg ekonomisk aktivitet har helt annan betydelse än
objekt i områden med relativt goda sysselsättningsmöjligheter. Om en region
ligger under välfärdsgenomsnittet bör en eventuell utbyggnad helt komma regionen
tillgodo. En långsam, jämn utbyggnadstakt bör eftersträvas. Även statens
vattenfallsverk och Jokkmokks arbetarekommun stryker under betydelsen av en
kontinuerlig och jämn utbyggnadstakt. VattenfaUsverket anser att minst ca 1
TWh årlig produktionsökning bör eftersträvas.

3.22 Planerings- och beslutsprocessen

Bl. a. statens industriverk understryker uppfattningen att
ständiga delbeslut och justeringar är olyckliga sett både från utbyggnads- och
bevarandesynpunkt.

En rad remissinstanser, bl. a. statens vattenfaUsverk,
Svenska kraftverksföreningen, CDL och LO samf länsstyrdsen, länsarbetsnämnden
och FCO-distriktet i Norrbottens län betonar vikten av att beslut fattas snabbt
om en fortsatt utbyggnad. Norrlands naturvärn anser det viktigt att få ett
snabbt beslut om undantag av vissa älvsträckor. Älvräddarnas samorganisation
menar att beslut om undantag av älvsträc-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 73

korna i klass 24 i bevaranderangordningen bör kunna
fattas under

1977. Även statens planverk understryker behovet av
klara ställnings

taganden så snart som möjligt men påpekar atf de bör föregås av en

diskussion om lämpliga bevarandeformer för älvar som skall lämnas

orörda. SACOtSR föreslår eft tidsbegränsat skydd för dåligt kända

älvar.

Från flera
håll framförs synpunkter på angelägna kompletteringar av beslutsunderlaget. Som
tidigare refererats anser eft antal remissinstanser att utredningsmaterialet
bör kompletteras beträffande Torne älv, Pite älv och Vindelälven.
Länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län pekar pä behovet
av kompletteringar beträffande de mindre vattendragen i def södra
utredningsområdet och söder därom, Lantbruksnämnden i Västmanlands län anser
det dock knappast meningsfullt att utreda vidare utbyggnader söder om
Dalälven Klarälven, då de i regel redan på förhand kan bedömas ge alldeles för
stora skador. Bl. a. Krokoms och Härjedalens kommuner anser att man bör
inventera möjligheterna till ombyggnad, tillbyggnad och modernisering,
utnyttjande av äldre dammar osv. Bl. a. Norrlands naturvärn anser det
nödvändigt med en utredning om de ekologiska effekterna. Svenska
jägareförbundet förordar en utredning om faunan, och Svenska kanotförbundet
anser att man bör avvakta naturvärdsverkets kanot-ledsinventering, för att
sedan göra en planering av samma typ som tidigare gjorts i USA (Wild and Scenic
Rivers Act). Jokkmokks arbetarekommun anser atf det finns behov av en helt ny
allsidig utredning.

Näringslivets energidelegation förordar bestämt atf
riksdagen avstår från att fatta beslut som försvårar en vidare utbyggnad av
vattenkraften. Nämnden för energiproduktionsforskning anser att man bör undvika
långsiktiga, bindande beslut och formella restriktioner nu, då vattenkraften
får olika men alltid betydelsefulla roller beroende på val av energisystem. Bl.
a. LO och TCO anser att beslut om vattenkraftutbyggnad måste fatfas i samband
med beslut om den framtida energiförsörjningen i stort, dvs. i ett större
energipolitiskt ställningstagande år

1978. Svenska
byggnadsarbetareförbundet framhåller atf det, oberoen

de av energipolitikens inriktning, krävs en planeringsberedskap både

för energiförsörjning och för sysselsättning. Bl. a. länsstyrelserna i Väs

terbottens och Norrbottens län, Umeå universitet, Arjeplogs kommun,

LO och LRF betonar att vattenkraftutbyggnaden bör inordnas i en

långsiktig sysselsätlningsplanering och samlad utvecklingsstrategi.

Statens industriverk föreslår ett nytt prövningsförfarande
för vattenkraftutbyggnad efler mönster av 136 a § byggnadslagen. Alla projekt
på minst 50 MW samt övriga projekt som är så värdefulla för bevarandeintressena
att de inte bör komma fill stånd utan särskild prövning bör handläggas direkt
av regeringen, medan övriga bör prövas av vattendomstol i vanlig ordning.
Förslaget syftar närmast till att finna eft

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 74

sätt att infe genom förhandsbesluf omöjliggöra sådana
projekt i högt värderade älvsträckor som efter en mer ingående prövning skulle
kunna visa sig godtagbara från miljösynpunkt. Åsele kommun, Västerbottens
länsorgan för vattenkraftfrågor, Jokkmokks arbetarekommun m. fl. betonar att
alla projekt bör kunna prövas av vattendomstol, oavsett plats i rangordningen,
och även statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen och CDL anser
att de flesta projekt bör bli föremål för vattendomstolens mer ingående
prövning. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att utredningsförslaget
inte får tas som ett paket som omöjliggör fortsatta individuella bedömningar.

Svenska kommunförbundet betonar att beslutsunderlaget
måste kompletteras med synpunkter från berörda kommuner. Fältbiologerna,
Älv-räddarnas samorganisation och Miljöförbundet anser att kommunalt veto bör
kunna gälla mot vattenkraftutbyggnader. LRF framhåller att man bör fästa
utomordenttigt stor vikt vid berörda kommuners och lokalbefolkningens
synpunkter i kombination med åtgärder för att tillgodose lokalbefolkningens
behov av sysselsättning. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att
statsmakterna måste garantera insatser för att mildra effekterna när utbyggnad
inte tillåts. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ett tillstånd till
utbyggnad av en del av Kalix älv borde förknippas med villkor atf kommunerna
tillförs bestående arbetstUlfällen minst motsvarande den genomsnittliga arbetsstyrkan
under utbyggnaden. Arjeplogs kommun menar att det vore rimligt att kommunen
kompenseras för miljöförlusterna i en värdebeständig form.

Lantbruksstyrelsen och SSR anser att sökanden bör åläggas
att redovisa driffplaner och eventuella följdverkningar för berörda samebyar.
Vägverket betonar att skador på det allmänna vägnätet bör fas med i
exploaferingskostnaderna. Verket bör få information i så god tid att nödvändiga
åtgärder kan projekteras och genomföras innan utbyggnaderna påbörjas. Svenska
kanotförbundet framhåller att även kanoffri-luftslivet bör kompenseras på olika
sätt vid en utbyggnad. Norrlands naturvärn anser att handläggningen av äldre
vattenmål måste påskyndas. Tillstånd till nybyggnad bör inte gå före reglering
av gamla skade-ersäftningsfrågor. Älvräddarnas samorganisalion anser att de
älvsträckor som inte undantas genom förhandsbeslut bör prövas enligt den nya
vattenlag som nu förbereds.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 75

4 Remissyttranden över betänkandet översvämningsskydd i
Västerdalälven

4.1 Allmänt omdöme

Det av utredningen presenterade materialet har i huvudsak
fått ett positivt mottagande. Sålunda framhåller SMHI, som har studerat befänkandet
enbart från hydrologisk synpunkt, att utredningens slutsatser är riktiga i alla
avseenden och att de utgör en god grund för uppbyggandet av ett framtida
översvämningsskydd i Västerdalälven. VASO m. fl. menar att betänkandet ger en
god bild av översvämningsproblemafiken längs Västerdalälven. Länsslyrelsen i
Kopparbergs län finner att det av utredningen nedlagda arbetet på att beräkna
skadekostnaderna är särskilt värdefullt, då def ger en god grund vid
jämförelsen av olika skyddsåtgärder. Stora Koppurbergs bergslags AB och
Vesterdalelfvens kraft AB framhåller att del i betänkandet görs en noggrann
genomgång av hydrologi vid flöden, allmän skadeöversikt, områdesvis redovisning
av skador och undersökta åtgärder för flödessänkning, Vailenvärnet karakteriserar
betänkandet som eft utmärkt arbete, som ger en innehållsrik dokumentation och
en effektiv sakprövning klart inriktad på uppgiften att redovisa
översvämningarnas skaderisker, storlek och frekvens. Kommittén för rädda
Västerdalälven och Älvräddamas samorganisalion anser att styrkan i utredningen
ligger i det omfattande material som utredningen har tagit fram. Speciellt
värdefulla är de förslag till åtgärder som föreslås, då de verkar tekniskt sett
väl genomtänkta.

Allmän kritik mot betänkandet riktas bl. a, från SNF, som
anser att utredningsuppdraget har avgränsats alltför snävt. Utredningen borde
ha fått i uppdrag att belysa översvämningarnas betydelse för älvdalens natur,
hittillsvarande bosättning, odlingsformer m. m. och med detta som bakgrund
föreslå åtgärder som förhindrar att översvämningarna vållar allvarligare skador
utan atf för den skull elirainera översvämningarna i sädana terrängavsnitt, där
de är av godo från bl. a. naturvårdssynpunkt. Vattenvämet påpekar att det
förekommer en del luckor i betänkandet och att det föreligger obalans i
behandlingen av de olika fackområdena.

4.2 Värdering av skador

Beträffande utredningens allmänna skadeöversikt och
områdesvisa redovisning av skadorna vill länssiyrden i Kopparbergs län särskilt
peka på de indirekta skadorna, dvs. sådana skador som infe kan värderas i
pengar. Det är enligt länsstyrelsen viktigt att vid bedömningen av behovet av
insatser för att hindra översvämningsskador komma ihåg atf sådana indirekta
kostnader och olägenheter finns. Särskilt förtjänar att påpekas den
begränsning i markanvändningen som föreligger genom atf

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:
57 76

viss för industri och annan bebyggelse lämplig mark inte
kan utnyttjas för sådant ändamål eller kan nyttjas endast i begränsad
omfattning. Statens planverk. Stora Kopparbergs bergslags AB, Vesterdalelfvens
kraft AB, statens vattenfallsverk. Svenska kraftverksföreningen och domänverket
påpekar att de betydande skador som översvämningarna kan förorsaka i
förenade Dalälven inte är belysta i betänkandet. Slatens industriverk menar
att kapitaliseringen av skadekostnaderna bort ske med hänsyn tagen till att
variationer i räntenivån starkt kan påverka skadeberäkningarna. Statens vägverk
påpekar att skador på vägar är svåra att uppskatta, då inte bara
översvämningarna inverkar, utan även vägkroppens tillstånd vid
översvämningstillfället. Sveriges fältbiologiska ungdomsförening. Kommittén för
rädda Västerdalälven och Älvräddarnas samorganisalion anser att det är en
brist i utredningen att man inte har redovisat de verkliga skador som uppstod
vid de senaste översvämningarna. Trots en till synes ingående redovisning av
skador och kostnader för dessa lämnar utredningen mycket övrigt att önska i
fråga om styrkandet av de påstådda skadorna. Avsnittet om skador på jordbruksmark
innehåller sålunda enligt dessa remissinstanser en del felaktiga antaganden.
Bl. a. ifrågasätts om man verkligen kan tillmäta nedlagd åkermark ett värde om
40 % av skadevärdet hos den sämsta åkermarken. Sammantaget anses alt
utredningens bedömningar inte utan revidering kan ligga tiU grund för en
objektiv bedömning.

4.3 Bedömning av skadeförebyggande åtgärder

Beträffande de av utredningen föreslagna åtgärderna för
flödessänkning anser statens naturvårdsverk, Kominittén för rädda
Västerdalälven och Älvräddarnas samorganisalion att utredningen har klargjort
att skyddsåtgärder i Västerdalälven kan komma till stånd utan att Hällaprojektet
kommer till utförande. Statens naturvårdsverk säger sig i stort dela
utredningens uppfattning beträffande de områden och åtgärder som kan komma
ifråga. Vid en eventuellt kommande detaljplanering bör man inte binda sig vid
av utredningen undersökta åtgärder, utan söka lösningar som ger bästa
förhållande mellan båtnad och kostnad. Beträffande det för översvämningar mest
utsatta området, Vansbroområdef, framhålls att frågan om en kombination mellan
rensning och invallning bör bli föremål för fortsatt prövning, trots ett något
ofördelaktigt förhållande mellan båtnad och kostnad. En sådan kombination ger
också möjligheter att bli av med rensningsmassor, som annars måste deponeras i
terrängen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att den alltjämt
hyser den förut framförda uppfattningen atf åtgärder måste vidtas för att
åstadkomma eft bestående översvämningsskydd för dem som bor längs älven eller
som för sin utkomst är beroende av atf stora översvämningsskador inte in-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 77

träffar. Samhällsbyggande och samhällsplanering skulle
väsentligt underlättas av eft verksamt översvämningsskydd. Från renodlad
skyddssynpunkt är sålunda en utbyggnad av ett flödesdämpande magasin vid HäUa
och reglering av detta med hänsyn till skyddsaspekten överlägsen övriga
skyddsåtgärder. Begränsningen av översvämningsskadorna blir med de föreslagna
åtgärderna förhållandevis måttliga. Särskilt vissa delar av Vansbro samhälle,
Grönalids bebyggelseomräde exempelvis, måste bedömas få ett ofullständigt
skydd. Innan några skyddsåtgärder genomförs bör en överarbetning av
åtgärdsförslagen ske i samarbete med berörda kommuner, bl. a. för att
fastställa kostnaderna. Ett ställningstagande till av utredningen föreslagna
skyddsåtgärder måste förenas med ett ställningstagande till hur de skall
betalas. Om åtgärderna skall kunna komma till utförande inom rimlig tid måste
de enligt länsstyrelsen i första hand bekostas av statsmedel. Det praktiska
genomförandet av åtgärderna synes böra ankomma på vederbörande kommun. Det är
också nödvändigt atf fa ställning till vem som skall svara för
underhållskostnaderna. Länsstyrelsen konstaterar också att någon jämförelse
inte har gjorts mellan Hällaprojekiets inverkan på miljön i förhållande till
den miljöpåverkan som de av utredningen föreslagna alternativa skyddsåtgärderna
får. Frågan om ytterligare reglering och utbyggnad av Västerdalälven bör
enligt länsstyrelsens mening också ses i relation till samhällets utnyttjande
av vattenkrafttillgångarna. Denna fråga är i sin tur beroende av hur landets
energiförsörjning i stort skall lösas. Först sedan regering och riksdag har
tagit ställning till den framtida energipolitiken torde ett säkrare underlag
föreligga för ett slutligt ställningstagande fill en eventuell fortsatt älvutbyggnad.
Som statlig regional myndighet vill därför länsstyrelsen infe nu ta ställning
till Hällaprojektet. För att inte onödigtvis fördröja genomförandet av ett
översvämningsskydd föreslår länsstyrelsen att de av utredningen föreslagna
alternativa åtgärdsförslagen ytterligare bearbetas, varvid även
finansieringsfrågan bör utredas.

De berörda
kommunerna, Gagnej, Vansbro och Malung, uttalar sig alla för alternativa
åtgärder framför ett genomförande av Hällaprojekfef. Malungs kommun anser atf
de av utredningen föreslagna invall-ningsåtgärderna bör utredas ytterligare,
innan anordningarna kan utföras. Alternativen framstår dock som realistiska
frän såväl kostnads- som miljösynpunkt. Vansbro kommun förordar det alternativ
som innebär begränsade rensningar i Skivsforsen och förfinad skötsel av
regleringsdammen i Venjansystemet. Gagnefs och Malungs koiuintiner anser att
statliga medel bör utgå till åtgärdernas genomförande.

Även kammarkollegiet, statens planverk och statens
industriverk föreslår ytterligare utredning av alternativen m. m. Sålunda
anför kammarkollegiet att Hällaprojektet visserligen är en bra lösning på
översvämningsproblemen i Västerdalälven men att def inte är den enda
lösningen. De av utredningen skisserade invallnings- och rensningsåtgärderna
bör

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 78

närmare undersökas, bl. a. från finansieringssynpunkt.
Kammarkollegiet föreslår att regeringen utan att avvakta statsmakternas
kommande beslut om Västerdalälven föranstaltar om den ytterligare utredning som
erfordras för en allsidig bedömning av de i betänkandet föreslagna skyddsåtgärderna.

Planverket framhåller atf de besvärande problem som
uppstår längs Västerdalälven vid höga flöden innebär att motåtgärder förr eller
senare måste sättas in. Ett genomförande av Hällaprojektet medför emellertid
stora negativa återverkningar i ett område som är väl värt att bevara. Det hade
varit intressant om utredningen även hade klarlagt konsekvenserna av en
utbyggnad av befinttiga vattenmagasin i skyddssyfte. Vidare vore det intressant
att studera möjligheterna att tillskapa tillfälliga magasin där terrängen är
låglänt och i övrigt lämpad. Utredningen bör enligt verket kompletteras med
utgångspunkt i bl. a. ovan anförda synpunkter. Vid en bedömning av vad som kan
anses realistiskt anser verket att det från allmän synpunkt kan vara rimligt
att kostnaden för en åtgärd i översvämningsskyddande syfte kan få överskrida
båtnaden, i vissa fall t. o. m. i högre grad än vad utredningen har räknat med.

Statens industriverk anser atf def är naturligt att man
närmare undersöker möjligheterna att minska riskerna för översvämningar genom
konventionell vattenkraftutbyggnad. Utredningen hade vidare bort belysa och
värdera även miljöaspekterna av de olika föreslagna åtgärderna. Verket delar
utredningens uppfattning att det är orealistiskt att enbart för skyddsändamål
skapa stora magasin. Utredningen visar att ett gott skydd mot översvämningar
kan skapas utan Hällamagasinet. Utredningen bör dock kompletteras för att det
skall bli möjligt att bedöma vilket alternativ för Västerdalälvens användning
som är bäst med beaktande av samtliga samhällsintressen. Mycket tyder på att en
kombination av olika skyddsåtgärder för att förebygga översvämningar och en för
skyddsändamål anpassad, försiktig kraffutbyggnad på särskilt utsatta ställen
är det från såväl kostnads- som miljösynpunkt mest realisfiska alternativet. En
sådan skonsam utbyggnad av vissa delar av älven skulle uppskattningsvis kunna
ge en elenergiproduktion inkl. regleringsvinster i den förenade Dalälven på
upp fill 400 GWh/år.

Statens vägverk anser att de föreslagna rensnings- och
invallnings-åtgärderna inte torde medföra några förbättrade förhållanden för
vägarna. En reglering vid Hälla synes däremot medföra att översvämningsskador
på allmänna vägar nedströms Hälla i stort sett kan undvikas. Emellerttd torde
vägskadorna i allmänhet bli mättliga. De bör därför tillmätas relativt liten
betydelse vid bedömningen av frågan om Hällaanläggningen eller andra översvämningsskydd
bör komma till stånd.

Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län
framhåller att avsaknaden av uppgifter rörande Hällaregleringens och de föreslagna
alternativa åtgärdernas effekter på vattenföringen m. m. i Dal-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 79

älvens nedre lopp försvårar en bedömning av respektive
företags inverkan på den känsliga miljön i dessa delar. Generellt sett vill
länsstyrelserna undvika åtgärder som ytterligare minskar flödena i nedre Dalälven.

Fiskeristyrelsen, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och
Svenska insjöfiskares centralförbund anser att utredningens strikt ekonomiska
resonemang ger en mycket ofullständig bild av de olika alternativens nettoeffekter
eftersom utredningens kalkyler inte tar hänsyn fill skadorna av olika åtgärder
för fiske, naturvård och allmänna rekreationsintressen. Speciellt olyckligt är
det att skyddsåtgärdernas inverkan på fiske och andra bevarandeintressen helt
förbigås. Fiskeristyrelsen avstyrker bestämt ett genomförande av Hällaprojektet
och förordar begränsade rensningar i kombination med invallningar om
skyddsåtgärder befinns nödvändiga. Vid åtgärdernas genomförande måste största
hänsyn tas til! fisket.

Lantbrukssiyrelsen, domänverket, statens vattenfallsverk.
Svenska kraftverksföreningen, Sveriges industriförbund. Stora Kopparbergs bergslags
AB, Vesterdalelfvens kraft AB och Svenska skogsurbelureför-biindet ställer sig
posiliva fill en utbyggnad av Hällaprojektet. Stora Kopparbergs Bergslags AB
och Vesterdalelfvens kraft AB framhåller att utredningen i och för sig har
visat att det är möjligt att genom andra åtgärder än vaftenreglering åstadkomma
en dämpning av översvämningarna. Eft långt effektivare översvämningsskydd kan
dock åstadkommas till lägre kostnad om arbetet kombineras med reglering för
kraffutbyggnad. I betänkandet angivna kostnadsbedömningar förefaller i flera
avseenden alltför låga. Vid byggande i vatten tillkommer bl. a. avsevärda
kostnader för utredningar, för skadevärderingar, för fiske-ersättningar m. m.
Rensningar i älven minskar bl. a. älvens naturliga magasineringsförmåga med
minskad kraftproduktion i nedanföriiggande kraftstationer till följd.
Produktionsminskningen kan väntas uppgå till betydande belopp. Def förefaller
inte osannolikt att värdet av produktionsbortfallet kan vara av samma
storleksordning som värdet av de översvämningsskador, som det analyserade
atgärdspaketet avses eliminera. Med de föreslagna åtgärderna får man en
oroligare älv med större skillnader mellan hög- och lågvattenstånd och med snabbare
växlingar. Av betänkandet framgår vidare att man med Hällaprojektet får en
större vattenståndssänkning i hela älvsystemet än de som realistiska bedömda
åtgärderna kan ge ens lokalt. Detta vinner man utan att man behöver göra något
ingrepp i fallsträckorna nedströms. Därutöver ger Hällaprojektet ökad
kraftproduktion i nedanför liggande kraftverk, vilkel bör ställas mot det
produktionsbortfall som rensningarna medför.

De nämnda remissinstanserna har tillsammans med Dalälvens
vattenregleringsföretag, Gränges AB och Korsnäs-Marma AB lagt fram en studie
angående Västerdalälvens reglering för kraftproduktion och över-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 80

svämningsskydd. Studien har bifogats remissyttrandet.
Enligt studien är vattenkraftpotentialen i Västerdalälven betydande. Totalt
ytterligare mer än 1 000 GWh/år skulle kunna utvinnas. Vidare konstateras att
översvämningarna skulle kunna förebyggas så att Västerdalälven även under
stora vårflöden håller sig inom sin fåra. Sysselsättningseffekten av en sådan
utbyggnad av Västerdalälven har i studien beräknats till lägst 5 000 årsarbeten
eller ca 300 årsarbeten i 15 år (se vidare bilaga 1).

Lantbruksstyrelsen förordar att Hällaprojektet genomförs
framför de av utredningen föreslagna skyddsåtgärderna, eftersom skyddsverkan på
jordbruksmark av Hällaprojektet är mycket större och sträcker sig längs hela
älven.

Domänverket framhåller att vissa uppgifter i utredningen
visar att en sänkning av högvattennivån enligt Hällaalternativei skulle få stor
betydelse även för älvsträckan nedanför Djurås. Det är utomordentligt svårt
att väga ett bevarande av dokumenterade stora naturvärden mot de fördelar ett
genomförande av Hällaprojektet skulle innebära. Hällaprojektet tillstyrks dock,
då alternativa åtgärder trots höga kostnader ger ett så mycket sämre
översvämningsskydd än en regleringsdamm vid Hälla. Dagens och framtidens
energisituafion talar också för en utbyggnad av HäUa.

VASO m. fl. framhåller i ett gemensamt yttrande att
erfarenheterna visar atf de skador som kan bli följden av höjda
nedströmsvaftenstånd på grund av vidtagna rensningar kan bli betydande. I
beloppet 6 milj. kr. för alternativa skyddsåtgärder ingår inte flera betydande
poster, bl, a. produktionsbortfall i nedströms rensningar liggande
kraftsfalioner. åtgärder mof erosions- och fiskeskador, projekterings- och
domsfolskosf-nader. Sammanfattningsvis konstateras att inte ens ett
genomförande av samtliga de åtgärder som betecknats som realistiska medför att
ett tillfredsställande översviiinningsskydd erhålls. Hälladammen innebär däremot
ett sådant skydd för såväl Viisterdalälven som förenade Dalälven.

4.4 Prognosverksamhet

Flera remissinstanser däribland -statens
naturvård.sverk, statens induslriverk, länsstyrdsen i Kopparbergs län, Gagnejs
och Malungs kommuner tillstyrker ulredningens förslag om ianspråktagandet av
den typ av hydrologiska prognoser som har arbetats fram vid SMHI. SMHI säger
härom att användningen av hydrologiska prognoser ännu befinner sig i ett
inledningsskede. Vid SMHl vidtagna simuleringar visar dock att, vid en 100%
riktig meteorologisk prognos, modellen skulle ha kunnat förutsäga de kraftiga
vårflödena 1966 och 1967. Om hydrologiska prognoser skall utföras i
allmänhetens intresse, är det lämpligt atf dessa utförs centralt hos SMHI.

Statens naturvårdsverk menar att det är synnerligen
angeläget atf

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 81

bättre möjligheter skapas för att kunna förutsäga
flödessituafionen i älven, oavsett vilka åtgärder som slutligen väljs för atf
skapa skydd mot översvämningarna. Den av SMHI framtagna prognosmodellen i
förening med eft utbyggt sysfem för hydrologiska observationer inom
riilrinningsområdet bör härvid kunna bli ett effektivt instrument. Med ledning
av de förutsägelser om rillrinningen som en utvecklad prognosverksamhet kan prestera
finns bl. a. möjlighet till avgörande regleringsåtgärder under kritiska dygn
även i små vattendrag. Ett tillvaratagande av dessa marginella möjligheter är
klart att föredra framför en ökning av regleringsamplituden i Venjansjön och
förbättring av sjöns avbördningsförmåga, vilka åtgärder är klart negativa från
naturvårdssynpunkt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att utredningens
förslag om en förbättrad prognosverksamhet enligt den modell SMHI har utarbetat
är intressant. En sådan verksamhet kan få stor betydelse bl. a. för kommunernas
och länsstyrelsens beredskapsplanläggning av räddningsåtgärder vid höga
flöden. Länsstyrelsen har för avsikt att undersöka förutsättningarna för att i
samarbete med berörda kommuner och sä snart som möjligt förbättra
prognosverksamheten i enlighet med SMHLs modell.

4.5 övrigt

Statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen, SNF, Kommittén
för Rädda Västerdalälven, Älvräddamas samorganisation och Sveriges fältbiologiska
ungdomsförening påpekar nödvändigheten av att planeringen av den framrida
markanvändningen längs Väsferdalälven sker med ökat beaktande av
översvämningsriskerna.

Kommittén för Rädda Västerdalälven, Älvräddarnas
samorganisation och Vattenvärnet för fram förslag om en stödfond som komplement
till lokala skyddsåtgärder. Avkastningen skulle på ett enkelt sätt användas
fill ersättningar till dem som drabbas av översvämningar och som inte har
kunnat skyddas på annat sätt.

Sjösportens samarbetsdelegation och Sventka kanotförbundet
har yttrat sig över utredningens förslag från båtsportsynpupnkf.
Samarbet.sdde-gationen anser att de föreslagna åtgärderna inte kan anses
medföra några men för fritidsbåtarna. Kanotförbundet menar att åtgärder i älven
bör genomföras restriktivt och älvens naturliga förlopp om möjligt bibehållas
så att farbarhefen i forsarna infe minskas.

6 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 57

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 82

5
Föredraganden 5.1 Bakgrund

Landefs
försörjning med elektrisk energi var fram till mitten av 1960-talet till
största delen baserad på vattenkraft. F. n. svarar vattenkraften för ungefär
tre fjärdedelar av elproduktionen. Övrig elenergi kommer från olje- och
kärnkraftverk.

Den
redan utbyggda och den i övrigt tekniskt utbyggbara vattenkraften i landet har
uppskaffats ge en sammanlagd effekt av 130 TWh i årlig produktion. En allt
större del av den tekniskt utbyggbara vattenkraften har också blivit
ekonomiskt utbyggnadsvärd efter hand som de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för vattenkraftutbyggnader har ändrats. Modern tunnelsprängningsfeknik
och dammbyggnadsteknik samt kraftöverföring med höga spänningar över långa
avstånd har t. ex. bidragit till väsentligt ökade möjligheter att utnyttja
vattenkraftresurserna. Vad som från en tid till annan kan betraktas som
utbyggnadsvärd vattenkraft beror vidare i hög grad på kostnader för alternaUv
kraftproduktion, den befintliga kraftproduktionsapparatens sammansättning etc.

Enligt
kraffföretagens senaste bedömning (år 1974) uppgår de ekonomiskt
utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna Ull fotalt ca 95 TWh/år. Av dessa
utnyttjas 60 TWh/år i befintliga anläggningar. Ca 1 TWh/år kan tas ur
anläggningar för vilka tillstånd har bevUjats men som ännu inte har tagits i
drift. De återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna är således ca 34 TWh/år.
Härav faller ca 17 TWh/år på de fyra outbyggda huvudälvarna i Norrland, dvs.
Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Av återstående 17 TWh/år
beräknas ca 8 TWh/år kunna utvinnas i området norr om Indalsälven, medan ca 9
TWh/år faller inom södra Norrland och Svealand.

Innan
regeringens prövningsrätt i vattenmål den 1 januari 1972 utvidgades till att
omfatta även allmänna planeringssynpunkfer var prövningen av
vattenkraftutbyggnader formeUt begränsad till def aktuella projektet och inte
utbyggnadssituationen i stort. Det förekom emellertid särskilda
överenskommelser mellan företrädare för dem som ville bevara och dem som ville
bygga ut älvarna. Vidare fattade regering och riksdag vissa förhandsbeslut om
undantagande av vissa älvsträckor. Sålunda uttalade riksdagen år 1967 (ABU
1967: 55) att en utbyggnad av Vindelälven med hänsyn till det material som då
förelåg infe borde komma fill stånd.

Regeringen
tillsatte år 1969 en arbetsgrupp med uppdrag att utreda frågan om
vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, Torne älv, Kalix älv,
Pite älv och Vindelälven. Sedan denna utredning hade avslutats, meddelade
regeringen att den inte skuUe komma att föreslå riksdagen utbyggnad av
Vindelälven. Samtidigt gav regeringen i uppdrag åt statens vattenfallsverk att
redovisa statens outnyttjade vaftenkrafttill-gångar i de större
norrlandsälvarna. Som utgångspunkt för arbetet an-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 83

gavs
att förutom Vindelälven även Torne älv och Pite älv borde undantas från
utbyggnad. Sedan VattenfaUsverket under år 1970 hade lämnal den begärda
redovisningen och presenterat sina förslag fill utbyggnadsprojekt, beslutade
regeringen att man t. v. inte skulle ta ställning till en utbyggnad av den
fjärde av de outbyggda huvudälvarna, nämligen Kalixälven.

Under
år 1971 tog riksdagen, i samband med budgetbehandlingen, ställning till en rad
utbyggnadsprojekt som hade föreslagits av statens vattenfallsverk (NU 1971:
26, rskr 1971: 226). Riksdagsbeslutet innebar bl. a. att Ritsems kraftstation
skulle byggas. Det s. k. Kaitumprojektet, innebärande bl. a. överledning av
vatten från Kaitumälven rill Luleälven, skulle däremot infe genomföras.

I
december 1972 tog riksdagen ställning tiU regeringens proposition om regional
utveckling och hushållning med mark och vatten (prop. 1972: 111, CU 1972: 35,
rskr 1972: 348). Genom propositionen bereddes riksdagen tillfälle att avge
yttrande över bl. a. riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.
Riktlinjerna för fjällområdena innebar att vissa, t. v. preliminärt
avgränsade, väglösa områden skulle undantas från all tyngre exploatering såsom
t. ex. vägbyggnad och fortsatt vattenkraftutbyggnad. För älvdalarna innebar
riktlinjerna att huvudälvar och källflöden i norra Norrland som inte påverkats
av vattenkraftutbyggnader också skulle bevaras opåverkade. Riksdagen anslöt
sig i huvudsak till regeringens förslag men uttalade att övervägande skäl talade
mot en utbyggnad av, förutom Torne älv, Pite älv och Vindelälven, även Kalix
alv.

I
anslutning rill riksdagens beslut om den fysiska riksplaneringen tillkallades
efter regeringens bemyndigande en utredning med uppdrag att närmare studera
frågan om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Senare
tillkallades ytterligare en utredning som på motsvarande sätt skulle studera
vattenkraftutbyggnader i norra Norrland.

Är
1975 fattade statsmakterna beslut om energihushåUning m.m. (prop. 1975: 30, CU
1975: 28, NU 1975: 30, rskr 1975: 202 och 203). Därvid behandlades bl. a.
vattenkraftens roU i försörjningen med energi. i propositionen framhölls att
ställningstaganden från riksdagens sida angående utnyttjandet av våra
vattendrag i första hand borde avse hela, hittUls orörda älvar eller relativt
omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt, medan
övriga projekt borde prövas utan ställningstagande på förhand från
statsmakterna. I proposiUonen angav regeringen på grundval av betänkandet
(SOU 1974: 22) av utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland
och norra Svealand vissa älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand för
vilka t. v. inga beslut beträffande utbyggnad borde fattas. Civilutskoftet
uttalade att full handlingsfrihet borde bibehållas för ytterligare ett antal
älvsträckor Ull dess ett samlat förslag, baserat

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 84

på
det slutliga utredningsmaterialet från utredningen om vattenkraftutbyggnad i
norra Norrland, kunde läggas fram (CU 1975: 28). Enligt nu återgivna uttalanden
bör således regeringen inte fatta slutligt beslut beträffande utbyggnadsprojekt
som berör följande älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand:

I
Klarälven Strängsförsen, Klarabro och Värsjö

I
Dalälven HällaÄppelbo, Kvarnholsforsen, Fänforsen,

Djurforsen
och TyttboGysinge

I Ljusnan Broforsen, Linsellborren, Hamreskans, Härjeåsjöns

och
Vemåns reglering samt KastelnEdänge

I Ljungan Sölvbacka, Havern, KölsUlre och Viforsen

I
Indalsälven Areälven, Hosjö och Damman, Mattmar, Granbo-

forsen,
Långforsen, Litsnäset, Hårkan och Ammerån

För
norra Norrland fanns inte underlag för att göra motsvarande urval av
älvsträckor. Civilutskottet uttalade emellertid atf även projekt i älvsträckor
i norra Norrland med motsvarande bevarandevärden som de nyss angivna t. v.
borde undantas från slutliga beslut beträffande utbyggnad.

Riksdagens
beslut innebar inte något ställningstagande till aktualiserade projekt inom
andra älvsträckor än de nyss angivna. När det gäller sådana projekt behöver ett
samlat förslag beträffande vattenkraftutbyggnad inte avvaktas. Dessa projekt
har, med vissa undantag, placerats i klass O och 1 i den gradering av olika
utbyggnadsprojekt som har utförts av de båda utredningarna om
vattenkraftutbyggnad.

Energibalansen
år 1985 skulle enligt regeringsförslaget (prop. 1975: 30) kunna innehålla
ytterligare 5 TWh elkraft producerad i vattenkraftverk. Näringsutskottet
konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år
1985 öka vattenkraftprodukfionen med 5 TWh/år, men godtog ändå förslaget.
Civilutskottet anförde att slutliga beslut rörande vattenkraftens roll i
försörjningen med elenergi fram till år 1985 borde grundas på det ytterligare
underlag som skulle komma fram genom utredningen om vattenkraftutbyggnad i
norra Norrland. Utskottet förutsatte atf regeringen, sedan det tillkommande
utredningsmaterialet hade remissbehandlats, skulle förelägga riksdagen en
redovisning av detta jämte förslag UU kompletterande riktlinjer för vattenkraftutbyggnader
fram Ull år 1985. Denna redovisning med åtföljande förslag borde enligt
utskottet föreläggas riksdagen redan innan riksdagen under år 1978 skall ta
sfällning fill förslag fill huvuddragen i energihushållningen under senare
delen av 1980-talet.

De
båda utredningarna om vattenkraft som jag tidigare har nämnt har presenterat
sina överväganden i betänkandena (SOU 1974: 22 och 1976: 28) Vattenkraft och
miljö resp. Vattenkraft och miljö 3. Betänkandena ger tillsammans en bild av
förutsättningarna för och konsekvenserna av en fortsatt vattenkraftutbyggnad i
landet. Utredningarna har in-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911118: 57 85

venterat
de möjligheter fill ytterligare kraffutbyggnader i norra Svealand samt i
Norrland som de berörda kraftföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda
inom överskådlig tid. Utredningarna har behandlat utbyggnadsmöjligheter
motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som har bedömts vara ekonomiskt
utbyggnadsvärda. Utanför utredningsarbetet har legat de outbyggda älvarna Torne
älv, Pite älv och Vindelälven, vilka tUlsammans skulle kunna ge ett
energitillskott av ungefär 12,5 TWh/år.

Vidare
har utredningarna låUt samla in och ställt samman material som beskriver
konsekvenser av redovisade utbyggnader för olika motstående intressen, främst
naturvård, friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, rennäring samt jordbruk och
skogsbruk. På grundval av underlagsmaterialet från dem som företräder
utbyggnadsintressena resp. bevarandeintressena har utredningarna genom en
rangordning .sökt ange vilka älvsträckor som vid ytterligare
vattenkraftutbyggnad i första hand bör komma i fråga och vilka älvsträckor som
är minsl lämpade för utbyggnad. Härvid har man försl bedömt älvsträckornas
värde från bevarandesynpunkl. Det som i möjUgaste mån har värderats är sädana
egenskaper hos älven och dess närmaste omgivning som skulle kunna påverkas vid
en \n-byggnad. Därefter har bevarandevärderingen ställts mol en motsvarande
rangordning av utbyggnadsprojekten efter deras värde från kraftekonomisk
synpunkt. Dessa båda rangordningar har vägts samman tUl en slutUg rangordning.
I den högsta klassen i den slutliga rangordningen klass 4 ingår älvsträckor
med mycket stora bevarandevärden. I den lägsta klassen klass 1 ingår
älvsträckor där en utbyggnad skulle beröra små eller måttliga bevarandevärden.
Sistnämnda älvsträckor är i regel starkt påverkade av tidigare
vattenkraftutbyggnad. 1 en särskild klass O återfinns om- och
tillbyggnadsprojekt i befintliga kraftstationer som inte har undersökts
närmare av utredningarna.

Enligt
utredningarna talar det material som de har lagt fram för åter-håUsamhet när
det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Utredningarna förordar att en
utbyggnad av projekten i klass 4, som rymmer älvsträckor med mycket höga
bevarandevärden, inte bör komma till stånd och atf stor restriktivitet bör
iakttas när def gäller fortsatt vattenkraftutbyggnad. Utredningen om
vattenkraftutbyggnad i norra Norrland förordar bl. a. särskild återhållsamhet
i fråga om utbyggnad av mindre vattendrag som Ugger nära de större orterna vid
Norrlandskusten, eftersom dessa vattendrag ofta har stor betydelse för
friluftslivet. Det har inte ingått i utredningarnas uppgifter att bedöma hur
mycket vattenkraft som bör byggas uf och infe heller att lämna förslag om
utbyggnad i enskilda faU. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland
har dock diskuterat tänkbara handlingsalternativ för en framtida utbyggnad av
vattenkraften i hela landet. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar
torde det enligt utredningen vara möjligt att genomföra en utbyggnad som ger
ytterligare 2 å 3 TWh/år på kort sikt, dvs. fram till

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 86

mitten
av 1980-talet, och på lång sikt 4 ä 5 TWh/år. Utredningen avser därvid
utbyggnad av älvsträckor i klasserna O och 1 samt vissa större projekt i klass
2.

Om
man skall kunna åstadkomma det av riksdagen angivna tillskottet till energibalansen
av 5 TWh/år fram tUl mitten av 1980-talet krävs enligt utredningen förutom
utbyggnad av projekt i klasserna O2 också utbyggnad av projekt i klasserna 3
eller 4. Om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större tillskott av
vattenkraft skuUe enligt utredningarna betydande skador åsamkas
bevarandeintressena. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland anser
att det i båda fallen är angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal
ingrepp i större älvar är atf föredra framför ett stort antal ingrepp i små
vattendrag. En sådan handlingslinje kunde enligt utredningen vara till fördel
från både kraffsynpunkt och miljösynpunkt.

De
restriktioner för vattenkraftutbyggnaden som riksdagen angav år 1975 innebar
att i stort setf endast projekt i klasserna O och 1 t. v. skulle kunna komma i
fråga för utbyggnad. Enligt utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra
Norrland skulle en sådan utbyggnad medföra små konflikter med de motstående
intressena men samtidigt också ge endast mindre energitillskotf.

Om
de angivna restriktionerna skall gälla också i fortsättningen, kan
energitUlskottet fram till mitten av 1980-talet beräknas bli drygt 1 TWh/år, på
längre sikt mellan 2 och 3 TWh/år. Vissa ytterligare tUlskott torde man kunna
få genom utbyggnad av små kraftverk och utbyggnad av projekt motsvarande dem i
klass O och I i vattendrag som infe har varit föremål för utredning.

Remissinstanserna
anser i allmänhet att man genom utredningsarbetet har fått ett värdefullt
grundmaterial och en god överblick över förutsättningarna för och
konsekvenserna av en fortsatt vattenkraftutbyggnad. 1 huvudsak godtar
remissinstanserna utgångspunkterna för utredningsarbetet och utredningarnas
arbetssätt. Många remissinstanser instämmer emellertid i utredningarnas
reservationer beträffande den till-lämpade metoden att rangordna de olika
älvsträckorna i klasser. De flesta menar dock att det är svårt att finna en
bättre metod. Utredningarnas värdering av ohka älvsträckor från kraffsynpunkt
kommenteras av flera remissinstanser. Dessa anför bl. a. att de huvudsakligen
företagsekonomiska värderingarna av utbyggnadsprojekten borde ha kompletterats
med mer övergripande kraftekonomiska synpunkter.

Remissinstanserna
är i allmänhet positiva fUl utredningarnas sätt att behandla de motstående
intressena och till bedömningarna av hur dessa påverkas av
vattenkraftutbyggnad. Flera remissinstanser anser emellertid att
underlagsmaterialet är ofuUständigt.

Utredningarnas
sammanvägningar av de oUka intressen som berörs av eventueUa vattenkraftutbyggnader
fill en rangordning av olika älv-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 87

sträckor
har mött invändningar från flera remissinstanser. Många remissinstanser, som
företräder särskilda intressen, anser att dessa intressen borde ha givits
större tyngd i den slutliga rangordningen. Naturvårdsverket anser sålunda atf
bevarandeintressena bör tillmätas stor betydelse och att
bevaranderangordningen skall gälla som slutlig rangordning. Industriverket
anser att den slutliga rangordningen är resultatet av atf en bristfällig
kraffvärdering på ett subjektivt sätt har ställts mof en subjek-Uv
bevarandevärdering. Planverket tillstyrker i huvudsak den slutliga
rangordningen.

Remissinstansernas
uppfattningar om vattenkraftutbyggnadens betydelse för energiförsörjningen går
starkt isär. Bl. a. naturvårdsverket, länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Vattenvämet och Älvräddarnas samorganisation anser att de möjliga tillskotten
från vattenkraften på både kort och lång sikt är så små att de infe får någon
väsentlig betydelse för energiförsörjningen. Några remissinstanser, bl. a.
vattenfallsverket, industriverket, länsstyrelsen i Västerbottens län och
Svenska skogsarbetareförbundet framhåller å andra sidan vattenkraftens
fördelar gentemot andra kraftslag.

Ett
stort antal remissinstanser anser att utrymmet för ytterligare vattenkraftutbyggnad
är litet, om man inte skall skada mycket stora bevarandevärden. Man framhåller
att ett tiUskott på 5 TWh/år fram fill år 1985 infe kan åstadkommas utan
allvarliga skador för bevarandeintressena. Speciellt naturvårdens och
friluftslivefs företrädare delar utredningarnas uppfattning att det är befogat
med återhållsamhet när det gäller fortsatt utbyggnad. Företrädare för
kraftförefagen, vissa fackliga sammanslutningar m. fl. anser å andra sidan att det
finns utrymme för en avsevärd ytterligare utbyggnad av vattenkraften.

Den
uppfattning som redovisas av utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra
Norrland, nämligen att utbyggnad av ett större objekt kan vara fördelaktigare
från miljö- och kraffsynpunkt än utbyggnad av många små projekt, får stöd av
flera remissinstanser. Bland dessa finns företrädare for såväl bevarande- som
utbyggnadsintressen. Flera remissinstanser instämmer också i rekommendationen
att man bör göra jämförelser med de älvar som har undantagits från
utredningsarbetet innan man beslutar om utbyggnad av projekt i klass 3.

När
det galler frågan om vilka älvsträckor som bör undantas från utbyggnad framförs
olika förslag. Naturvårdsverket m. fl. anser att alla älvsträckor i
nationalparker bör betraktas som undantagna. Planverket, Svenska
naturskyddsföreningen m. fl. anser att alla älvsträckor i s. k. obrutna
fjällområden bör undantas. Några remissinstanser, däribland fiskeristyrelsen
och Svenska turistföreningen, anser att återstående opåverkade vattensystem
bör sparas i första hand. Även företrädare för kraffindustrin anser att vissa
älvsträckor bör undantas från utbyggnad, nämligen någon fjällälv och ett mindre
antal av de älvsträckor som har

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 88

placerats
i klass 4. Ett stort antal remissinstanser anser att de älvsträckor som har
placerats i klasserna 3 och 4 bör undantas.

En
rad remissinstanser, bl. a. VattenfaUsverket och FCO-distriktet i Norrbottens
län, betonar vikten av att ställningstagande till fortsatt utbyggnad av
vattenkraften sker snabbt.

Vissa
företrädare för bevarandeintressena anser det viktigt att få ett snabbt beslut
om undantag av vissa älvsträckor. Bl. a. LO, TCO och nämnden för
energiproduktionsforskning anser däremot atf beslut om vattenkraftutbyggnad bör
fattas först i samband med beslut om den framtida energiförsörjningen i stort.
Flera remissinstanser anser även att beslutsunderlaget bör kompletteras bl. a.
beträffande Torne älv, Pite älv och Vindelälven samt de mindre vattendragen
söder om Ängermanälven.

5.2
Riktlinjer för vattendragens utnyttjande

1
likhet med flertalet remissinsianser anser jag att utredningarna har redovisat
ett värdefullt beslutsunderlag. Genom utredningsarbetet har tagits fram ett
material som ger grund för översiktliga bedömningar av förutsättningarna för
och konsekvenserna av en fortsatt vattenkraftutbyggnad i landet.

De
riktUnjer som jag nu kommer att förorda är avsedda att utgöra underlag för
regeringens handläggning av valtenkraftfrågorna fram till mitten av åttiotalet.
De kompletterande utredningar beträffande vissa överledningsprojekt,
beträffande möjlighet att effektivisera utnyttjandet av befintliga kraftverk
och beträffande möjligheterna att bygga ut småkraftverk som jag längre fram
kommer att föreslå torde leda tUl att bedömningsunderlaget successivt kan
vidgas. Vidare har energikommissionens bedömningar av vattenkraftens roll i
landets energibalans betydelse för framtida ställningstaganden. De förslag som
jag nu lägger fram innebär atf 1975 års beslut i sin helhet ersätts av
riktlinjer grundade på den kunskap som för närvarande är tiUgänglig. Jag har
därvid tillämpat det normala arbetssättet för den fysiska riksplaneringen som
innebär en redovisning av de restriktioner som bör gälla i form av översiktliga
riktlinjer. I likhet med utredningarna och flera remissinstanser anser jag atf
sådana rikUinjer bör undanröja en besvärande oklarhet och utgöra ett betydelsefullt
underlag såväl för kraftföretagens planering som för planeringen på lokal och
regional nivå. Särskilt angeläget är det att undanröja den osäkerhet om
sysselsättningen som för närvarande råder för dem som direkt eUer indirekt har
sin försörjning genom vattenkraftutbyggnad. Också de som vill bevara
vattendragen torde genom mitt förslag få önskad klarhet.

De
flesta remissinstanserna anser att utredningarnas beskrivningar av

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 89

vattenkraftutbyggnadernas
effekter är rättvisande. Detta gäller i huvudsak även utredningarnas
beskrivningar av de olika projekten, även om brister i underlaget gör dessa
beskrivningar mer ojämna. Jag vill här påpeka att den prövning enligl
vattenlagen (VL) som måste föregå varje beslut om utbyggnad medför att
underlaget kompletteras och preciseras. Härigenom kommer konsekvenserna för
olika motstående intressen av utbyggnader att kunna behandlas mer fullständigt
än vad som nu har varit möjligt. När det gäller de älvsträckor som, enligt vad
jag kommer att föreslå, bör undantas från utbyggnad gör jag emellerUd den
bedömningen, att redan det befintliga utredningsmaterialet väl har
dokumenterat de bevarandevärden som finns i dessa älvsträckor. En komplettering
av underlaget skulle visserligen ge en mer nyanserad uppfattning om dessa
älvsträckors bevarandevärde, men den grundläggande bedömningen skulle med stor
sannolikhet inte förändras.

Jag
övergår nu till att ge min syn på hur vattenkraftfrågorna bör handläggas och
vilka frägor som det bör ankomma på riksdagen att ta ställning fUl.

De riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen som hittills har lagts fast beträffande våra vattendrag
är av översiktlig karaktär. Riksdagens ställningstagande angående utnyttjandet
av våra vattendrag bör, i enlighet med det synsätt som ligger till grund för
den fysiska riksplaneringen, i första hand avse hela, hittills orörda älvar och
relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkf.
Detta synsätt låg också till grund för det regeringsförslag beträffande vattenkraftutbyggnad
som lades fram i samband med 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975: 30, bilaga
2). Riksdagen (CU 1975: 28, rskr 1975: 203) fann inte anledning till erinran
mot den i propositionen förordade formen för riksdagens medverkan i beslut om
vattenkraftutbyggnad, nämligen att vissa älvsträckor undantas från slutlig
tillåtlighetsprövning enligt VL. Civilutskottet anförde vidare: "När det
uttrycket används att viss älvsträcka skall undantas från tillåtlighetsprövning
innebär detta inte krav på ändring av VL eller dess tillämpning.
Riktlinjebeslutets praktiska innebörd är självfallet inte den att domstol kan
avvisa ansökan. Däremot kvarstår regeringens möjlighet och skyldighet att
bevaka att riktlinjerna följs. 1 den mån ansökan inte avser ett kungörelsefall
har sålunda regeringen atf, genom att förbehålla sig prövningen, bevaka att de
av riksdagen godtagna planeringsriktlinjerna beaktas."

De riktlinjer för
vattenkraftutbyggnaden som jag förordar i def följande är avsedda att ersätta
dem som riksdagen år 1975 beslöt skulle gälla i avvaktan på att den då pågående
utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland slutfördes. De nya
riktlinjerna far sikte på att undanta vissa älvsträckor från utbyggnad. Jag
vill emellertid framhålla att dessa riktlinjer inte får tolkas så att alla de
projekt som inte omfattas av riktlinjerna är tillåUiga eller kan komma till
ständ. Dessa utbyggnads-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 90

projekt
skall naturligtvis, om de aktualiseras, prövas enligt VL i vanlig ordning.

Regeringen
har tidigare denna dag beslutat att förelägga riksdagen förslag om riktlinjer
i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden. Förslaget
innebär bl. a. att älvsträckor inom dessa fjällområden skall undantas från
vattenkraftutbyggnad. Därmed tillgodoses också det krav som några
remissinstanser har framfört, nämligen att utbyggnad inte skall ske inom
nationalpark.

Utöver älvsträckor i
obrutna fjällområden bör undantas sådana där flera bevarandeintressen medverkar
till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel. Däremot bör
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen vad gäller utnyttjandet av våra
vattendrag i regel inte omfatta älvsträckor där i första hand lokala eller
regionala bevarandeintressen be-, rörs eller där modifieringar av planerade
utbyggnadsprojekt kan väsentligt mildra de för bevarandeinfressena negativa
konsekvenserna av en utbyggnad.

Utredningarnas
metod att upprätta en rangordning av olika älvsträckors värde från kraft- resp.
bevarandesynpunkf har mött invändningar från flera remissinstanser. Jag är
medveten om alt metoden i vissa avseenden är bristfällig. Rangordningen ger
emellertid en god överblick över de skilda älvarnas och älvsträckornas
bevarandevärden och den kraftnytta som erhålls vid olika utbyggnadsnivåer.
Eftersom rangordningen infe är gjord med speciell hänsyn till intresset att inom
ramen för den fysiska riksplaneringen undanta vissa större, sammanhängande
älvsträckor från utbyggnad har det inte varit möjligt att enbart lägga
utredningarnas klassindelningar av olika älvsträckor fill grund för urvalet av
älvsträckor som bör undantas från vattenkraftutbyggnad. Sålunda kommer det
förslag fill undantag av älvsträckor som jag skall redovisa att innehålla
älvsträckor ur alla de klasser som utredningarna har arbetat med.

Jag
kommer i det följande atf närmare precisera vilka älvsträckor som bör undantas
från vattenkraftutbyggnad. I sammanhanget vill jag emellertid framhålla att
sådant undantag inte bör innebära atf smärre åtgärder som hänför sig t. ex.
till redan företagen reglering helt skall förhindras. Tillåtligheten härav bör
prövas av regeringen i varje enskilt fall.

Riksdagen
har tidigare uttalat att de fyra outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv,
Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbyggnad. Def nu föreliggande
utredningsmaterialet och remissyttrandena däröver ger inte anledning att ändra
detta beslut. Jag anser det emellertid inte fullständigt klarlagt om
överledning av vatten från dessa älvar till redan utbyggda älvar är att
jämställa med en utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras
omgivningar. Sådana överledningar kan vara skonsamma för miljön om de sker i
rimlig omfattning samtidigt som de kan ge väsentliga kraftfillskott. Denna
fråga bör utredas ytterli-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 91

gare.
Jag kommer senare att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskUd
utredare som skyndsamt bör utreda kraftnyffan och skadeverkningama av
överledning av vatten från Piteälven till SkeUefteälven, från Laisälven fill
SkeUefteälven och från Vindelälven Ull Umeälven. Om denna utredning ger till
resultat att bevarandevärdena i de outbyggda huvudälvarna åsamkas betydande
skador av vatfenöverledningarna bör de inte komma till stånd.

I likhet med utredningarna
och ett stort antal remissinstanser anser jag att de älvar och älvsträckor som
har placerats i klass 4 i utredningarnas slutliga rangordning bör undantas
från kraffutbyggnad.

Till dessa älvsträckor hör
bl. a. Hällaområdet i Västerdalälven. 1 detta område har aktualiserats ett
utbyggnadsprojekt, det s. k. Hällaprojektet, vars syfte skulle vara att dels
producera elkraft, dels åstadkomma ett skydd mot översvämningar. Frågan om
alternativa åtgärder till utbyggnad av Hällaprojektet för att åstadkomma
översvämningsskydd har utretts av en särskild utredning som har avgett
betänkandet (Ds Jo 1976: 8) Översvämningsskydd i Västerdalälven. Som alternativ
till utbyggnad har utredningen föreslagit att bl. a. invallningar och
rensningar i älvfåran görs. Likaså har utredningen pekat på möjligheterna att
genom förbättrad prognosteknik bedöma flödena i älven. De remissinstanser sorri
företräder bevarandeintressena, liksom berörda kommuner, anser att utredningens
förslag bör genomföras. De remissinstanser som i huvudsak företräder
kraftintressena menar däremot att Hällaprojekfef bör komma till stånd.
Länsstyrelsen i länet anser sig inte kunna ta slutlig ställning i frågan.

För egen del anser jag att
def finns förutsättningar för att genom andra åtgärder än vattenkraftutbyggnad
motverka översvämningar i Västerdalälven. Vidare vill jag peka på behovet av
begränsning av ny bebyggelse inom översvämningshofade områden. När det gäller
att åstadkomma skadeförebyggande åtgärder i enlighet med utredningens förslag
förutsätter detta närmare utredning och planering av i första hand de berörda
kommunerna. Också länsstyrelsen bör medverka i detta arbete. Chefen för
jordbruksdepartementet har meddelat mig att han avser att återkomma fill
regeringen i denna fråga när resultat av sådan utredning och planering
föreligger.

Utöver de outbyggda
huvudälvarna och älvsträckor i klass 4 bör också undantas sådana älvar och
älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter
finns särskilda skäl att bevara. Som jag tidigare har nämnt innebär det atf
från utbyggnad bör undantas bl. a. alla älvsträckor i obrutna fjällområden samt
större sammanhängande, i huvudsak opåverkade älvsträckor som har stor betydelse
för den vetenskapliga naturvården, kulturminnesvården, friluftslivet, fisket,
rennäringen samf jordbruket och skogsbruket.

Mof denna bakgrund
föreslår jag att, utöver de fyra outbyggda huvudälvarna, följande älvar och
älvsträckor f. n. undantas från utbyggnad:

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
Klarälven I Dalälven

1
Ljusnan

1
Indalsälven I Ängermanälven

Vapstälven
Moälven Lögde älv Öre älv I Umeälven

Bure
älv 1 SkeUefteälven Byske älv 1 Lule älv

I
Råne älv

Sträckan meUan
Kärrbackstrand och Edebäck Västerdalälven uppströms Hummelforsen, Österdalälven
uppströms Trängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdarna

Sträckan
mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljusnan) och sträckan mellan Laforsen och
Arbråsjöama (Mellanljusnan)

Areälven,
Ammerän ovan Överammer, Storån Damman samt Hårkan uppströms Hotagen
Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnef, LångseleånRörströmsälven,
Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Tärnaån
och Girjesån, Juktan uppströms Fjosokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och
Gäutan

Källflödena
uppströms Sädvajaure resp. Rebnisjaure

Stora
Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure
samt Pärlälven RöranLivas älv

opaginerad Kontrollera mot PDF

De
angivna älvarna och älvsträckorna har angivits pä en karta, vilken torde fogas
som bilaga 3 till protokollet i detta ärende.

Dessa
älvsträckor motsvarar, med dagens bedömningar av vad som är ekonomiskt
utbyggnadsvärt, en energiprodukUon på ca 8,5 TWh/år på lång sikt eller
Ullsammans med de fyra outbyggda huvudälvarna ca 25,5 TWh/år. Jag vill också
påpeka att det finns flera älvsträckor än de nu angivna som har höga
bevarandevärden och atf def vid prövning enligt vattenlagen kan visa sig att
utbyggnader inom sådana älvsträckor inte bör tUlåtas. Jag vill här framhålla
att regeringen kommer att tUl-mäta invändningar från berörda kommuner mot ett
visst utbyggnadsprojekt stor betydelse vid tiUåtlighetsprövningen.

Den
handlingslinje jag föreslår när det gäller vattenkraftutbyggnad innebär att ett
effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall
eftersträvas. Förutom effektiviseringar i redan befintliga kraftverk bör, som
jag tidigare har anfört, möjligheterna att leda över vatten från vissa av de
outbyggda älvarna Ull redan utbyggda älvar undersökas. Härutöver bör
ytterligare vattenkraft kunna utvinnas genom utbyggnad av små kraftverk och
vissa kraftverk i mindre vattendrag som inte har studerats av de båda
utredningarna. 1 de områden som nu inte undantas från utbyggnad finns dessutom
en del älvsträckor som inte har studerats närmare därför atf de hittills inte
har varit ekonomiskt utbyggnadsvärda. Hur mycket vattenkraft som def på lång
sikt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 93

kommer
att vara möjligt att bygga ut kan därför inie preciseras nu.

Riksdagens energipolifiska
beslut år 1975 innebar att vattenkraften skall bidra till energiförsörjningen
med ytterligare 5 TWh år 1985. Som jag redan har nämnt fann näringsutskotfef
(NU 1975: 30) att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år
1985 åstadkomma en sådan ökning av den årliga vattenkraftproduktionen. 1
likhet med utredningen om vattenkraftutbyggnader i norra Norrland anser jag
att eft så stort tUlskott inte kan nås år 1985 utan väsentliga skadeverkningar
för de motstående intressena. Nya vattenkraftanläggningar kommer heller inte
att hinna projekteras, prövas och uppföras i sådan tid att vattenkraften kan
bidra till energibalansen med ytterligare 5 TWh/år fram UU år 1985. Det nu
lämnade förslaget ger regeringen handlingsfrihet att i samband med kommande
förslag till riktlinjer för energipoUtiken på nytt pröva vattenkraftens roll i
energiförsörjningen.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utnyttjande av vattendragen i
norra Svealand och Norrland.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd
som föredraganden har hemställt om.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Geografisk sainmanställning. Utredningsförslag och
remissynpunkter

1. Kalix älv

Kalix och Kaitum älvar (SOU 1976: 28 s. 135)

("Etapp
I" omfattar projekten Parakkakurkkio-Narkenfors)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW Energi, GWh/år Kraftvärdering Vetenskaplig
naturvård Fiske

RekreaUon Kulturminnesvård Rennäring

Jordbruk Skogsbruk Bevarandevärdering Slutlig rangordning

760

4 170

34'

4

4

4

4 4*

(4) 3 4 3a 4

Varav etapp I 452 MW Varav etapp 12 115 GWh/år
Orrfors-Långfors 3, övriga 4

' Fiske av stor betydelse för same-

by

O Bedömt av utredningen

För etapp I I övrigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens bedönming

Som den enda av de outbyggda huvudälvarna som ingär i
utredningsuppdraget intar Kalixälven en särställning, främst genom sin
storlek. Den svarar ensam för ungefär en tredjedel av det möjliga
energifillskottet i utredningens material. Även det minsta projektet i
Kalixälven skulle kunna producera mer än någon av de mindre skogsälvarna.

A andra sidan har älven också belydande bevarandevärden.
Samstämmiga höga värderingar från samUiga tillfrågade myndigheter ställer
älven i något av en särklass från bevarandesynpunkt. Det kan delvis bero på all
en utbyggnad på riera sätt skulle skilja sig frän tidigare utbyggnad i andra
älvar. Den låga sjöprocenten gör att en utbyggnad sannolikt förutsätter att
stora konstgjorda magasin skapas i de övre delarna. De skisserade magasinen
Vuotnajärvi och Vettasjärvi, sammanlagt ca 200 km-, skulle

' Älvsträckornas värden frän olika synpunkter har
uttryckts med rangordningssiffror, där klass 4 motsvarar högsla och klass 1
lägsta värde. Klasserna definieras närmare i avsnitt 2.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 95

innebära
omfattande förstörelse av bl, a. våtmarker som är utomordentligt värdefulla
för växt- och djurlivet. De skulle troligen också medföra skador på rennäringen
av större och allvarligare slag än någon tidigare vattenkraftutbyggnad. Det
beror på att stora arealer blir överdämda och på att det här är fråga om
förluster av vinferbete, som är den begränsande faktorn för samebyarnas
renantal. Dessutom skulle för Norrkaitums sameby samtliga flyttningsvägar till
vinferbefesland dämmas över genom Vuotnajärvis reglering. Motsvarande inverkan
ger Vetfasjärvi-magasinet för Laevas sameby.

Genom
att Kalixälven är den enda huvudälv som är helt opåverkad av
vattenkraftutbyggnad har den ett särskilt värde bl. a. för den ekologiska
forskningen och som naturligt laxreproduktionsvatten. Efter tillkomsten av en
laxtrappa vid Jokkfall kan älven väntas förstärka sin sfällning som den
viktigaste laxälven.

Den
nedre delen av älven, nedströms Jokkfall, karakteriseras av gammal och
livskraftig jordbruksbygd, av högsta värde för både jordbruket och
kulturminnesvården. En utbyggnad av denna del av älven bedöms medföra svåra
skador för dessa intressen.

Det
finns alltså mycket starka skäl att bevara Kalixälven outbyggd. Men det finns
från kraftförsörjningssynpunkt också mycket starka skäl att bygga ut någon
hittills outnyttjad huvudälv för kraftproduktion.

Varje
placering av Kalix älv i rangordningen tillsammans med övriga projekt är på
sätt och vis missvisande. Bevarandevärdena motiverar utan tvekan en placering i
högsta klass, men å andra sidan är det infe orimligt att låta den betydande
kraftnyttan påverka placeringen i rangordningen.

Om
en utbyggnad av Kalix älv skulle bli aktuell, bör i första hand projekten
Parakkakurkkio-Narkenfors komma ifråga. Denna del av älven har placerats i
klass 3 a, medan övriga delar av älven placeras i klass 4. En sådan utbyggnad
skulle innebära att Vuotnajärvimagasinet inte behöver komma till och atf
kulturbygden i älvens nedre del påverkas relativt Utet. Laxreproduktionen borde
kunna fortsätta i Ängesån och Kalixälven nedanför Jokkfall, även om det innebär
minskad produkUon frän älvsystemet som helhet. Dock skulle även en sådan
utbyggnad bli ytterst allvarlig bl. a. för naturvården och för rensköfseln i
Laevas sameby genom inverkan av Vetfasjärvimagasinet.

I
syfte att minska skadeverkningarna av en utbyggnad kan det finnas anledning atf
studera möjligheterna atf bygga ut en del av älven med kraftigt reducerade
magasin. Förutom att dämningsskadorna minskar starkt blir också
nedströmsverkningarna mindre kännbara, t. ex. vid laxrepro-duktionsområdena i
älvens nedre delar. Företagsekonomiskt torde en sådan utbyggnad vara mindre attraktiv,
vilket inte hindrar att den skulle kunna vara samhällsekonomiskt intressant.

En
reglering av Kaitumsjöarna bör inte genomföras ens om hela Kalixälven i övrigt
skulle byggas ut, främst med hänsyn fill den vetenskapliga

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 96

naturvården, för vilken Kaitumsjöarna är ett område av
högsta intresse även för internationell forskning.

Remissutfallet i korthet

En rad remissinstanser delar utredningens uppfattning att
Kalixälven är fuUt jämförbar med övriga outbyggda huvudälvar och atf den från
bevarandesynpunkt står i något av en särklass i utredningens material. Man
framhåller att denna särställning i stor utsträckning hänger ihop med älvens
egenskap av hel, outbyggd huvudälv och att älven alltså bör behandlas som en
enhet. Så mycket skulle skadas redan vid en partiell utbyggnad att det finns
anledning att placera hela älven i klass 4 och undanta den från all utbyggnad.

Sådana synpunkter framförs av bl. a. naturhistoriska
riksmuseet, fiskeristyrdsen och fiskeriintendenten i övre norra distriktet,
Umeå universitet, KVA, SNF, fältbiologerna. Svenska fjällklubben.
Vattenvärnet, Sveriges fritidsfi.ikares riksförbund, Norrlands naturvärn samt
Älvräddarnas samorganisation med Vettasjärvi intresseförening och Kommittéen
för KiUix och Kaitum älvar. Fiskeintressenterna understryker att man inte delar
utredningens uppfattning att en partiell utbyggnad skuUe spara några väsentliga
värden för fisket. Kommittéen för KaUx och Kaitum älvar framhåller att
utredningens underlag inte innehåller några värderingar av effekterna av en
partiell utbyggnad och att det alltså saknas underlag för en uppdelning av
älven. Även överbefälhavaren, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,
naturvårdsverket, lantbruksnämnden i Uppsala län, SSR med Laevas och Norrkaitums
samebyar samt Kiruna långfärdspaddlare anser att hela älven bör undantas från
utbyggnad. Lantbruksstyreben och lantbruksnämnden i Norrbottens län
ifrågasätter om rennäringen getts vederbörlig tyngd när en del av älven
placerats i klass 3a. Kammarkollegiel anser att Vettasjärvi- och
Vuotna-järvimagasinen enligt 2 kap. 3 § 2 st. vattenlagen är icke tiUåUiga
(näring av större betydenhet lider väsentligt förfång). Domänverket och SGU
framhåller de stora skador pä bl. a. skogsbruket resp. mineralprospekte-ringsmöjligheterna
som skulle bli följden av Vetfasjärvimagasinet. SMHI påpekar att älven från
issynpunkt bör värderas som en helhet.

Ä andra sidan förordas en partiell utbyggnad, omfattande
etapp I i vattenfallsverkets redovisning, av länsstyrelsen och länsarbetsnämnden
i Norrbottens län, Gällivare och Pajala kommuner samt Norrbottens
FCO-distrikt. Kammarkollegiet och Umeå universitet, som båda i första hand
avstyrker utbyggnad, understryker att en partiell utbyggnad måste förknippas
med sådana villkor att de stora bevarandevärdena i resten av älven så långt
möjligt kan bevaras. Utbyggnad av hela älven tillstyrks av Svenska
handelskammarjörbundel och Norrbottens handelskammare samt av Kiruna och
Överkalix kommuner.

Motiven för tillstyrkande Ull utbyggnad är i huvudsak
sysselsättningens

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 97

lokala betydelse. Kiriinu konumin framhåller att ttl
undantag trän utbyggnad måste förenas med lokaliseringsätgärder som snabbt ger
motsvarande antal arbetstillfällen. Vidare framhåller man från bi. a.
GäUi-vure kommun betydeisen av en sysselsättningsplanering. t. ex. en samplanering
med nedlrappningen av verksamheten i Lule älv, och en samhällsekonomisk
värdering där även sysselsättningsminskningar i t. ex. de areella näringarna
tas med.

Ängesån
Lina älv. Kalix älv (SOU 1976: 28 s, 144)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW Energi, GWh/är

87 320

Kraftvärdering

12

Vetenskaplig
naturvård

Fiske

Rekreation

Kulturminnesvård

4 4 4 3u

Rennäring Jordbruk Skogsbruk Bevarandevärdering Slutlig
rangordning

4

(3) 3 4 4

Tillkommer 20 GWh/år vid utbyggnad av nedre
Kalixälven Sakakoski och Långforsen 1.

övriga 2

u Utredningsområde, preliminär

kipysning

O Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens bedömning

Starka bevarandevärden är knutna till Ängesån och Lina
älv, om också i mindre omfattning än i Kalixälven, Skadorna av en utbyggnad kan
befaras bli avsevärda genom de slora magasin i crosionskänsliga områden som
redovisats. Samtidigt är kraftnyttan låg. En ekonomiskt försvarbar utbyggnad av
Ängesån-Lina älv torde förutsätta atf K.ilixälven nedanför inflödet är utbyggd.
Även bevarandevärdena bör ses i sammanhang med Kalix älv, framför allt
beträffande fisket. Om Kalixälven skulle byggas ut uppströms Jokkfall ökar
betydelsen av laxreproduktionen i Ängesån, En utbyggnad i Kalixälven skulle
också i viss utsträckning kunna öka Ängesåns och Linaälvens betydelse för
rekreationen. Älvarna har placerats i klass 4.

Remissutfallet i korthet

Ingen av remissinstanserna talar för en utbyggnad.
Överbefälhavaren. SGU, länsstyrelsen i Norrbottens län och GäUivare kommun
avstyrker. SSR med Mellanbyns, Sörkaitums och GäUivare .samebyar bedömer att
utbyggnad skulle åstadkomma mycket allvarliga skador på renskötselmark av
delvis omistligt värde. SMHI redovisar att det finns risk för besvärliga
isdämningar på sträckan SakakoskiSaarenpää vid utbygg-

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 57

opaginerad Kontrollera mot PDF

nad. SärskiU Sakakoski bör från issynpunkt placeras i
högsta bevarandeklass.

2. Råne älv (SOU 1976: 28 s. 147)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

77

Energi,
GWh/år

345

Kraft
väidering

1

60 GWh/år tillkommer vid överledning till Lule älv

Ruodnejaure, Muorka, Livas, Skai-tefors

4

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

3

RekreaUon
exkl. fiske

2

inkl. fiske

3

Kulturminnesvård

3u

Rennäring

A

Joidbiuk

4

Skogsbruk

3

Bevarandevärdering

3

Sluihg
rangordning

3b

2

Randaträsk-Mårdselet, konventionell utbyggnad
Missjöträsk-Bredträsk, överledning

u Utredningsområde, preliminär klassning

Rörån-Livas älv (Livas, Skaitefors) Råne älv, huvudgrenen

Utredarens bedömning

Liksom i Kalixälven förutsätter en raUonell utbyggnad av
Råneälven att man skapar konstgjorda magasin i älvens övre delar. Det innebär
bl,a. ingrepp i vikliga renskoiselområden för Gällivare sameby, som tidigare
drabbats av svära störningar i samband med skogsavverkning.

Utbyggnad av Livas och Skajtefors i Rörån-Livasån ger
liten kraftnytta och skulle bl. a. skada Lappträskets hydrologiska
forskningsområde, som är helt beroende av att vattendraget är oreglerat.
Älvsträckan har därför placerats i klass 3b,

Bäde en konventionell utbyggnad av Råneälyven och en
överledning av vattnet från Randaträsk (Aimojokkmagasinet) tiU Lule älv skulle
ge relativt gott energiutbytc. Överledningen ger något mer energi än en konventionell
utbyggnad och skulle fä bättre lönsamhet. I båda fallen uppstår skador på växt-
och djurliv, rennäring och skogsbruk. För jordbruket skulle en utbyggnad
troligen innebära en förbättring genom att regleringarna skulle minska risken
för översvämningar, som nu är besvärande framför allt i älvens nedre delar.

En överledning lorde innebära ett allvarligare ingrepp än
en konven-Uonell utbyggnad. Skadorna är dock delvis beroende av vilka villkor i

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 99

fråga om minimivattenföring nedströms överledningen m. m.
som knyts fill ett tillstånd. Den större kraftnyttan hos
överledningsalternativet har emellertid motiverat en placering i samma klass
som den konventionella utbyggnaden, dvs. klass 2. Till älvsträckan har också
räknats de övre delarna av Råneälven.

Remissutfallet i korthet

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län och Norrbottens
FCO-distrikt förordar utbyggnad. Naturhistoriska riksmuseet, KVA, Svenska
kanotför-bundel med Kiruna långfärdspaddlare samt Norrlands naturvärn anser att
hela älven bör föras till klass 3, medan riksantikvarieämbetet anser utredningens
klassning rimlig. SMHI, SGU och länsstyrelsen i Norrbottens län anser det
mycket angeläget atf Rörån-Livas älv undantas från utbyggnad, men länsstyrelsen
är därutöver tveksam till både regleringsmagasin i myrområden och överledning
till annat vattendrag och anser att hela älven bör undantas från
tillåtlighetsprövning. Även överbefälhavaren avstyrker utbyggnad. GäUivare
kommun förordar konventionell utbyggnad framför överledning. SSR med GäUivare
sameby bedömer en utbyggnad som mycket allvarlig från renskötselsynpunkt och
anser att älven bör föras till klass 4. Kiruna långfärdspaddlare menar att
rekrealionsvärdet är underskattat och att även den samlade
bevarandevärderingen därmed bör vara ett steg högre.

3. Lule älv

Vuojatätno, Lule älv (SOU 1976: 28 s. 154) (Omfattar
projekten Stalojokk, Huorso och Vuojat)

Effekt,
MW

523

Varav Vuojat 400 MW

Energi.
GWh/år

1 235

Varav Vuojat 960 GWh/år

Kraftvärdering

1

Stalojokk, Huorso

4

Vuojat

Vetenskaplig
naturvård

4

Fiske

4

Rekreation

4

Kulturminnesvård

4

Rennäring

4*

* Fiske av stor betydelse för same-

Jordbruk

1

by

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

SluUig
rangordning

4

Berör Sarek och Padjelanta nationalparker samt obrutet
fjällområde.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 100

Utredarens bedömning

I Stora Lule älvs käUområde finns möjligheter till
relativt omfattande utbyggnader i Vuojatätno och dess tillflöden.
Vuojat-projekfet skulle ensamt ge i det närmaste I TWh/år och är därmed del
näst största projektet i utredningsmaterialet, tillika ett av de ekonomiskt
mest fördelaktiga. Det förutsätter dock omfattande regleringar i ett område som
faller inom nationalpark och som från samtliga berörda bevarandeintressen
angetts ha högsta skyddsvärde. Det finns en stark enighet i underlagsmaterialet
om att Vuojatätno-området från bevarandesynpunkt bör ses som enastående och av
internationellt intresse. Alvsträckan har därför trots den stora kraftnyttan
placerats i klass 4.

Remissutfallet i korthet

Flera remissinstanser, bl. a. naturvårdsverket, anser att
utbyggnader i nationalpark bör vara uteslutna. Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Jokkmokks kommun och Vattenvärnet avstyrker också utbyggnad. SSR med Sirkkas,
Tuorpons och Jåkkåkaska samebyar stryker under de katastrofala verkningar för
renskötseln som en utbyggnad skulle medföra. SMHI påpekar att även
isfrafiksynpunkter talar för högsta bevarandeklass, och sötvattenslaboratoriet
pekar på det stora fiskevetenskapliga värdet. Vattenfall å sin sida menar att
Vuojat är ett av de allra bästa projekten i utredningen från kraftsynpunkt och
skulle kunna tåla betydande modifieringar Ull förmån för bevarandevärdena.
Verket ger också exempel på sädana modifieringar utan att direkt förorda en
utbyggnad. Jokkmokksarheiarc-kommun anser att ett modifierat utförande skulle
ge minimala skadeverkningar och förordar förutom Vuojat även ett kraftverk i
Seukojaure.

Petsaure, Lule älv (SOU 1976: 28 s. 156)

Effekt,
MW

60

Alternativt pumpkraftverk pä 1 000 MW, ej bedömt

Energi.
GWh/är

80

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig
naturvård

4

Fiske

2

Rekreation

3

Kulturminnesvård

3u

u Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

3*

* Fiske av stor betydelse för same-by

Jordbruk

1

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

3

Slutlig
rangordning

3b

Berör Stora Sjöfallets nationalpark och obrutet
fjällområde.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 101

Utredarens
bedömning

Petsaure
har högt värde från bevarandesynpunkt främst genom sitt läge i en
förhållandevis orörd och redan delvis skyddad del av fjällvärlden. Den låga
kraftekonomiska nyttan gör det naturligt att placera sträckan i klass 3 b.

Remissutfallet
i korthet

Ingen
remissinstans talar för utbyggnad. En rad instanser anser att Petsaure borde
rangordnats i högsta klass och undantas från utbyggnad med hänsyn till bl. a.
läget i nationalpark och obrutet fjällområde, skadorna på för nationalparken
väsentliga geovetenskapliga företeelser och skadorna på fisket, renskötseln och
vintersamfärdseln över Langas vid Saltoluokta. Synpunkter av denna innebörd
framförs av SMHI, riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet,
domänverket, SGU, länsstyrelsen i Norrbottens län och Jokkmokks kommun, KVA,
SNF med Jokkmokkskretsen, Svenska fjällklubben, Vattenvämet samt SSR med
Sirkas sameby.

Lermejaure,
Lule älv (SOU 1976: 28 s. 157)

Effekt,
MW I 000

Energi Pumpkraftverk

Kraftvärdering

Vetenskaplig
naturvård 3

Fiske 1

Rekreation
exkl. fiske 3

inkl.
fiske 2

Kulturminnesvård Iu u
Utredningsområde, preliminär

klassning

Rennäring 4*
* Fiske av stor betydelse för sameby

Jordbruk 1

Skogsbruk 1

Bevarandevärdering

SlufUg rangordning

Berör
marginellt Stora Sjöfallets naUonalpark. Ligger inom Sjaunja fågelskyddsområde
och i obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

Frånvaron
av en kraftekonomisk värdering gör att älvsträckan inte kunnat inordnas i den
slutliga rangordningen. Pumpkraftverk torde från kraftsynpunkt närmast vara
jämförbara med effektutbyggnaderna i klass O, men en utbyggnad av Lermejaure
förutsätter ingrepp i hittills opåverkat vatten i ett område av relativt högt
skyddsvärde.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 102

Remissutfallet i korthet

SSR med Mellanbyns sameby understryker områdets karaktär
av omistligt vårbetesland och motsätter sig varje ingrepp. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anför Lermejaure som ett exempel på vanskligheten i gjorda
bedömningar och menar att de relativt låga värderingarna kan hänga samman med
att få av inventerarna varit på platsen, UU skiUnad från samerna som ger
området högsta rang. Länsstyrelsens naturvårdsenhet anser att sjön är
limnologiskt utomordentligt värdefuU. Sötvattenslaboratoriet pekar också på
ett forskningsprojekt i sjön som infe omnämnts i utredningen. Länsstyrelsen
avstyrker utbyggnad, liksom Vattenvärnet.

Jaurekaska,
Lule älv (SOU 1976:28 s. 158)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Effekt. MW

7

Energi, GWh/år

45

Kraftvärdering

2

Bevarandevärdering

SluUig rangordning

Motstående intressen ej bedömda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utredarens bedömning

Älvsträckan har inte kunnat placeras i rangordningen, då
tUlräckliga bedömningar av motstående intressen i stort sett saknas.

Remis.sutfallet i korthet

Jokkmokkskretsen av SNF ifrågasätter om projektet skulle
ge de eftersträvade positiva effekterna på landskapsbilden och avstyrker
utbyggnad. Liksom Sirkas .sameby framhåller man att ett omfattande yrkes-och
husbehovsfiske i Langas skulle påverkas negativt, liksom troligen
isförhållandena. Samebyn påpekar också att området är viktigt renbetes-land.

Lilla Lule älvs källflöden (SOU 1976: 28 s. 159)

(Omfattar projekten Pasta, Kamajokk-Tarraätno, Rapaätno
och Tjäkovarats med Sitojaures reglering)

Effekt, MW 220 Varav Tjäkovarats 155 MW

Energi, GWh/år 995 Varav Tjäkovarats 280 GWh/år

Kraftvärdering 1 Pasta, Rapaätno

3 Kamajokk-Tarraätno,
Tjäkovarats

Vetenskaplig naturvård 4

Fiske 4

Rekreation 4

Kulturminnesvård 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 103

Rennäring

4*

*
Fiske av stor betydelse för same

by

Jordbruk

1

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

4

SluUig rangordning

4

Rapaätno faUer inom Sareks nationalpark. Samtliga projekt
berör obmtet fjäUområde.

Utredarens bedömning

Lilla Lule älvs källflöden är i flera avseenden jämförbara
med Stora Lule älvs käUområde. En utbyggnad skulle beröra områden som från
bevarandesynpunkt genomgående värderats mycket högt och som i stor utsträckning
redan skyddats som nationalpark. Vissa delar är av unik och internationellt
betydande karaktär, t. ex. för den geovetenskapliga och kulturhistoriska
forskningen, samt för turismen. Trots att ett par av projekten skulle ge
betydande energitillskott har älvsträckan därför placerats i klass 4.

Remissutfallet i korthet

I stort sett råder enighet om att området har så stora
värden att det bör undantas från utbyggnad. Denna ståndpunkt omfattas av SMHI,
naturvårdsverket, SGU, Bodens kommun. Jokkmokkskretsen av SNF, Vattenvärnet och
SSR med Sirkas, Tuorpons och Jåkkåkaska samebyar.

Beträffande projektet Tjäkovarats med Sitojaures reglering
och i viss mån överledningen från Tarraätno-Kamajokk finns dock även andra
meningar. Jokkmokks arbetarekommun anser således att Tarraätno-Kamajokkprojektet
skulle kunna modifieras så att man enbart tar in vårflödet i Tjaktjajauremagasinet
och att skadorna därmed blir godtagbara. Vattenfallsverket anser att Tjäkovarats-projektet
berör mindre bevarandevärden än övriga och ger exempel på tänkbara
modifieringar för att minska skadorna. Man framhåller också betydelsen för
sysselsättningsplaneringen av detta projekt om det kan komma till stånd
snabbt. Läns.styrelsen i Norrbottens län menar att Tjäkovarats möjligen kan accepteras
om endast Sitojaures naturliga vatfenståndsvariationer utnyttjas och föreslår
att den möjligheten utreds närmare. Jokkmokks kommun motsätter sig infe Tjäkovarats
under förutsättning att kommunen får tillfälle att diskutera den framtida
varaktiga sysselsättningen. Jokkmokks arbetarekommun tillstyrker utbyggnad av Tjäkovarats.
Flera remissinstanser framhåller dock vikten av att Sitojaure bevaras
outbyggd. SGU pekar på väsentliga geovetenskapliga företeelser.
Jokkmokkskretsen av SNF framhåller den enastående faunan i bl. a. Sitojaures-Sitoätnos
dalgång och Sitojaures betydelse som rastplats för sjöfågel. Sirkas sameby
pekar på att en utbyggnad skulle skada samisk bosättning, isflyttning,

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 104

betesområden,
alla byns kalvningsland, fiske, älg- och ripjakt. Man understryker att hänsyn
måste tas till tidigare stora intrång (15 kraftverk på byns marker).

Pärlälven,
Lule alv (SOU 1976:28 s. 161)

Effekt, MW

60

Energi, GWh/år

250

Kraftvärdering

3

VetenskapUg naturvård

4

Fiske

4

RekreaUon exkl. fiske

3

inkl.
fiske

4

Kulturminnesvård

3u

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same-

by
O Bedömt av utredningen

Jordbruk

(1)

Skogsbruk

3

Bevarandevärdering

4

SluUig rangordning

4

Berör
obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

Pärlälven
har delvis samma karaktär som källflödena, även om den rinner in relativt
långt ner i Lilla Luleälvens huvudgren och dess bevarandevärde inte framstår
som lika enastående. Den har dock värderats högt från bevarandesynpunkt, mycket
högt från fisket och den vetenskapUga naturvården. Med hänsyn till detta, de
stora skadorna vid en överledning och UU älvens stora betydelse för
Jokkmokksbornas rekreation, i en kommun som i hög grad berörts av tidigare
vattenkraftutbyggnad, har älvsträckan trots den relativt stora kraftnyttan med
viss tvekan placerats i klass 4.

Remissutfallet
i korthet

Jokkmokks
kommun anser att det är nödvändigt att bevara Pärlälvens vattensystem, vilket
understryks även av Jokkmokkskretsen av SNF och Aktionsgruppen för Pärlälvens
bevarande i likalydande yttranden. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser
att ett ingrepp vore ytterst tveksamt. Vattenvärnet avstyrker, liksom Svenska
fjällklubben, som anser att alla älvsträckor i obrutna fjällområden bör placeras
i klass 4. Tuorpons sameby framhåller att en utbyggnad skulle bidra till att
göra sommarren-skötseln omöjlig för byn. Jokkmokks arbetarekommun anser dock
att Peuraure borde byggas ut och den floffningsskadade Pärlälven restaureras.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 105

Man
pekar också på möjligheten att göra en överledning frän Tjeggelvas i Piteälven
till Peuraure.

Flarkån,
Lule älv (SOU 1976: 28 s, 163)

Effekt,
MW

10

Energi, GWh/år

30

Kraftvärdering

3

Ett alternativ med pumpning UU Svanisträsk har bedömts
som klass 2

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

2

Rekreation

2

Kulturminnesvård

Iu

u Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

1

Jordbruk

3

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

2

Slutlig
rangordning

1

Utredarens
bedömning

De
bedömningar av Flarkån som gjorts från bevarandesynpunkt har angett relativt
måttliga värden. Bedömningarna har utgått frän en utbyggnad i Bredträskån-Flarkån.
Senare har även en mer omfattande utbyggnad diskuterats. Rangordningen i klass
1 utgår dock från den kraftekono-niiskt förmånligare utbyggnad som inte
omfattar pumpning.

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet
anser att energiutbytet är för litet för att motivera en nedklassning i den
slutliga rangordningen. Kanotförbundet med Kiruna långfärdspaddlare anser att
rekreationsvärdet underskattats och att även bevarandevärderingen borde vara
ett steg högre. Slutlig klass borde vara 2 eller 3. Bodens kommun motsätter sig
inte utbyggnad. Länsslyrelsen i Norrbottens län anser att Flarkån tUlhör den
grupp av projekt som bör vara öppen för tillåtlighetsprövning.

Effektutbyggnader
i Lule älv

Till
utredningen har redovisats effektufbyggnadsmöjligheter i Vietas. Porjus, Harsprånget,
Ligga, Messaure, Porsi, Laxede, Seitevare, Akkats och Letsi. Sammanlagt skulle
dessa utbyggnader ge:

s. 1 Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

2 505

Energi, GWh/år

255

Kraftvärdering

Vetenskaplig
naturvård

Fiske

2

Rekreation

1

Kulturminnesvård

1

Rennäring

Jordbruk

(3)

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

1

SluUig
rangordning

0

()
Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Endast
ett fåtal remissinstanser berör effekfutbyggnaderna, som dock tillstyrks av bl.
a. länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Norrbottens FCO-distrikt
och Norrbottens handelskammare.

4.
Aby älv (SOU 1976: 28 s. 165)

(Kan byggas ut
konventionellt eller ledas över till en utbyggd Byske älv)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutlig rangordning 3b

Utredarens bedömning

Äbyälven har relativt
högt bevarandevärde, särskilt för rennäringen men också frän flertalet andra
bevarandesynpunkter. En konvenUoneU utbyggnad med långa tunnlar skulle
innebära allvarliga ingrepp. En överledning Ull en utbyggd Byske älv skulle
ge billig energi men också påtagliga skador, även om den lokala tillrinningen
skuUe ge förhållandevis stor vattenföring i älvens nedre del. Man måste
vidare samtidigt räkna

Effekt, MW Energi, GWh/år Kraffvärdering Vetenskaplig
naturvård

68

230

2

2

T,

Rekreation Kulturminnesvård

3 3u

Rennäring

Jordbruk

Skogsbruk

Be
varande värdering

4

(2) 3 3

Överledning
skulle ge 100 GWh/år Överledning klass 4

u
Utredningsområde, preliminär klassning

()
Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 107

med
att den outbyggda Abyälvens värde ökar bl. a. för fiske och friluftsliv om Byskeälven
skiUle komma att byggas ut. Älven har i valet mellan klasserna 3b och 2 med
viss tvekan placerats i den första klassen.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att naturvårdsintressena bör UH-mätas avgörande
betydelse och avstyrker tillåtlighetsprövning. Arvidsjaurs kommun påminner om
att kommunen tagit initiativ tiU att älven klassats som riksintressant för
friluftsliv och naturvård och att man tidigare tagit sfällning mot utbyggnad.
Liksom kommunen godtar Kommittén för Byske och Aby älvars bevarande
rangordningen. Kommittén påpekar dock att de botaniska och geovetenskapliga
värdena är ofullständigt undersökta och att undersökningar under 1975 tyder på
att det vore moUverat med klass 4 från kulturminnesvårdssynpunkt. För att
tillgodose väsentliga rekreationsbehov i Skellefteå-Piteå-Arvidsjaur-regionen
är det enligt kommitténs mening absolut nödvändigt att både Byske och Aby
älvar bevaras outbyggda. Även SMHI finner def tillfredsställande om älven kan
undgå utbyggnad, bl. a. med hänsyn till verkets vatfenföringsstation i älven. SSR
med Östra och Västra Kikkejaurs samebyar anser att rennäringsintresset är så
starkt att älven borde placeras i klass 4.

5. Byske älv (SOU
1976: 28 s. 168)

s. 3 Kontrollera mot PDF

Slutlig rangordning 3a

Utredarens bedömning

Byske älv är den
ojämförligt största av skogsälvarna, mätt i möjlig energiproduktion, oeh en
utbyggnad av älven skulle ge god lönsamhet vid utbyggnad. Samtidigt redovisas
mycket stora bevarandevärden från nästan samtliga myndigheter. Älven framstår
därigenom i viss mån som ett parallellfall till Kalix älv. Den är mer
jämförbar med de outbyggda huvudälvarna än med övriga projekt i utredningen.

Effekt,
MW

207

Energi, GWh/år

757

Kraftvärdering

4 3

4

Vetenskaplig
naturvård

Fiske

4

Rekreation

4

Kulturminnesvård

4

Rennäring

4

Jordbruk

(2)

Skogsbruk

3

Bevarandevärdering

4

Därav
ansökt 137 MW Därav ansökt 507 GWh/år Ansökt utbyggnad Övriga möjligheter

()
Bedömt av utredningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 108

Det
finns alltså skäl som talar för att Byske älv placeras i klass 4 i den slutliga
rangordningen. Liksom i fråga om en del av Kalix älv har utredaren dock ansett
att kraftnyttan är så stor att älven bör kunna komma i fråga vid en hög
utbyggnadsnivå. Trots sina stora bevarandevärden har älven således placerats i
klass 3a.

Om
en sådan utbyggnad skulle genomföras måste man utgå från att betydelsen ökar av
att bl. a. Äbyälven och Kågeälven kan bevaras outbyggda med hänsyn till
rekreationsintresset. Man bör också beakta att projektet Storselet i SkeUefteälven
skulle innebära ett svårt ingrepp för samma sameby, Semisjaur-Njarg, som
drabbas hårdast av en utbyggnad av Byskeälven.

Utbyggnadsmöjligheterna
i Byskeälven har indelats i två grupper med olika lönsamhet. För den mest
lönsamma gruppen, delen Nyfors-Skogfors med regleringar i älvens övre del, är
ansökan ingiven till vattendomstol. Så mycket av bevarandevärdena skulle dock
skadas redan vid en partiell utbyggnad att det inte finns skäl att i den
slutliga rangordningen dela upp älven, i synnerhet som kraftnyttan också i den
övriga delen är stor.

Remissutfallet
i korthet

I stort sett finns en
fullständig enighet om älvens höga bevarandevärden. Riksantikvarieämbetet
anser att älven skiljer sig både från skogsälvarna och från fjäUälvarna i så
många avseenden att den framstår som unik och bör tillhöra klass 4.
Naturhistoriska riksmuseet och KVA anser att väsentliga geovetenskapliga, floristiska
och faunistiska värden skulle gå förlorade vid en utbyggnad och förordar klass
4, liksom fiskeristyrelsen, som anser det vara ett oeftergivligt krav att
älven sparas som referensområde och genbank för produktion av natursmolt.
Kammarkollegiet har i vattenmålet bestritt företagets tillåtlighet med
hänvisning till bl, a. fiskeri- och rennäring, väsenUigt minskad trevnad för
närboende och betydande förlust från naturvårdssynpunkt samt att allmänna intressen
förnärmas, här främst kulturminnesvården. Kammarkollegiet anser att älven bör
placeras i klass 4. SGU menar att en utbyggnad är i hög grad tveksam, och Umeå
universitet anser placeringen i klass 3a olycklig. Svenska
naturskyddsföreningen med Västerbottens länsförbund och Skel-leftekretsen anser
liksom fältbiologerna att klass 4 vore den rätta klassen och att utredningens klassning
innebär en långtgående och ej acceptabel kompromiss till fördel för kraftinfresset.
Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser nedklassningen omotiverad och menar
att Byskeälven, tillsammans med Kalix älv, representerar de ojämförligt
största värdena. Kommittén för Byske och Aby älvars bevarande anser att det är
fullt klart att Byske älv är landets förnämsta skogsälv, som under alla förhållanden
bör undantas. Kommittén anser att älven är en central rekreationsresurs, med
80 000 mäniuskor bosatta inom 1 timmes reseavstånd, och påminner om den starka
lokala opinionen mot utbyggnad, bl. a. ut-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 109

tryckt i en namninsamling som 1973 samlade 10 000 namn på
fre månader. Man citerar också fiskeristyrelsens uttalande att älven
representerar "en för landet unik, starkt begränsad tUlgång som attraherar
fritidsfiskare från stora delar av landet". KommUtén understryker också en
utbyggnads svåra konsekvenser för rennäringen och menar att utredningens klassning
innebär aUtför stor hänsyn till kraftintresset. SSR med Semisjaur-Njargs, Mausjaurs,
Östra och Västra Kikkejaurs samebyar anser att älven hör hemma i klass 4. Semisjaur-Njargs
sameby beräknar att det återstående vinterbefet efter en utbyggnad skulle räcka
fill endast 5001 000 renar. Även Mausjaurs sameby framhåller att byns renantal
måste minskas om dämningarna i Svärdälven blir av. Kikkejaur-byarna framhåller
bl. a. det för samerna betydelsefulla fisket i KUver och Västra Kikkejaur.
Svenska kanotförbundet framhåller att det är helt fel att en utbyggnad skulle
vara positiv för kanotsporten. Andra remissvar som tar ställning mot utbyggnad
har lämnats av bl. a. Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Arvidsjaur,
Norrlands iiaturvärn, Arvidsjaurs fornminnesförening, FäU fors fiskevårdsförening,
Jörns sporlfiskeklubb, Arvidsjaurs allmänningsförvaltning, Arvidsjaurs fiske
nämnd och Skellefteå fiskevårdskluhb.

Bålforsens krafl AB och Skellefteå kraftverk medger också
älvens höga bevarandevärden men anser att dessa inte ger något mått på vad som
skulle gå förlorat vid en utbyggnad. Man framhåller att utbyggnaden under
projekteringens gång modifierats till förmån för motstående intressen och att
ytterligare modifieringar gjorts sedan utbyggnaden först presenterades för
utredningen. Företagen anser det infe troligt att den botaniska artrikedomen
skulle minska och menar att det skulle bli obetydlig påverkan på den geovetenskapligt
mest intressanta älvsträckan AseletFällfors. Infe heller de samiska
kulturlämningarna inom Kåta-selet-Storforsområdet, boplatserna mellan Fällfors
och Byske eller sten-åldersboplafsen vid Bjurselet skulle påverkas. Det är
därför enligt företagens mening felaktigt att säga att älvdalens egenskap av referensom-räde
för den kulturhistoriska forskningen skuUe spolieras. De bestrider också
utredningens slutomdöme att så mycket går tiU spillo redan vid en partiell
utbyggnad att det inte finns skäl att dela upp älven i den slutliga
rangordningen. Bland argumenten för en utbyggnad pekar man särskilt på
betydelsen för sysselsättning och kommunal ekonomi. Även länsarbetsnämnden i
Norrbottens län och Norrbottens FCO-distrikt tillstyrker en utbyggnad, som
bedöms som viktig av sysselsättningsskäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län godtar rangordningen i
3a. I en reservation framförs dock att älven bör bevaras. I en annan
reservation föreslås att sträckan nedströms Bjurselet placeras i klass 4,
vilket även Skellefteå kommun förordar. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser
att en utbyggnad av älven framstår som tveksam. Arvidsjaurs kommun påminner om
att kommunen tagU initiativet Ull att älven klassats som riksintressant för
friluftsliv och naturvård och att man redan tidigare tagit ställning mot
utbyggnad. Kommunen anser att älven bör placeras i klass 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57

6. Kåge älv (SOU 1976: 28 s. 173)

110

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

12

Energi, GWh/år

40

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig
naturvård

2

Fiske

2

Rekreation

2

Kulturminnesvård

2u

Rennäring

(2)

Jordbruk

(3)

Skogsbruk

Bevarandevärdering

2

Slutlig
rangordning

2

u Utredningsområde, preliminär

klassning

O Bedömt av utredningen

() Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens bedömning

En utbyggnad av Kåge älv skulle ge litet energitillskott
och dålig lönsamhet. Bevarandevärdena har genomgående bedömts som måttliga. Fri-Udsfisket
och rekreationsvärdet i övrigt ökar dock i betydelse genom närheten till en
stor befolkning, vUket måste uppmärksammas särskilt om Byske älv skulle komma atf
byggas ut. Älven har placerats i klass 2.

Remissutfallet i korthet

Kåge älv behandlas inte särskilt av någon remissinstans.

7. Skellefte älv

Storselet, Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 176)

Effekt,
MW

44

Energi. GWh/år

130

Kraffvärdering

3

Vetenskaplig
naturvård

pjcL-Q

4 -1

riSKe

Rekreation

3

Kulturminnesvård

3u

u Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

4*

* Fiske av stor betydelse för same by

Jordbmk

1

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

SluUig
rangordning

3b

Ligger inom obrutet fjällområde.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 111

Utredarens bedömning

Fallen i Rånikjokk är en del av en storslagen utsikt över Sädvajaure
från mellanriksvägen, Alvsträckan ligger i ett väglöst område men relativt tillgängligt
från Graddisvägen och Vuoggatjålme och med förutsättningar för en utvecklad
fjällturism. Den bedöms ha högt bevarandevärde från flera synpunkter. En
utbyggnad skulle bl. a. innebära ett mycket allvarligt intrång för Semisjaur-Njargs
sameby, som skulle få sin enda flyttningsväg Ull sommarlanden överdämd.
Älvsträckan har i valet mellan klasserna 4 oeh 3b med viss tvekan placerats i
den senare klassen.

Remissutfallet i korthet

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben
anser atf Storselet bör ligga i klass 4, bl. a. med hänsyn till läget i obrutet
fjällområde. Även SSR anser att objektet hör hemma i klass 4, oeh länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att det bör undantas från tillåtlighetsprövning.

Sädvajaure, Skellefte älv (SOU 1976:28 s. 178) (Ersätter
Ringsele kraftstation på 4 MW, 29 GWh/år)

Effekt,
MW

44

Tillskott 40 MW

Energi, GWh/år

127

Tillskott 98 GWh/år

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

3

Rekreation

3

Kulturminnesvård

1

Rennäring

4*

* Fiske av stor betydelse för same- by

Jordbruk

2

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

3

SluUig
rangordning

2

Berör marginellt Peljekaise nationalpark och obrutet
fjällområde.

Utredarens bedötnning

Den föreslagna utökade regleringen av Sädvajaure skulle
medföra ett marginellt intrång i Peljekaise nationalpark. Flera viktiga
bevarandeintressen skulle beröras, bl. a. värdefull flora och rensköfseln i Semisjaur-Njargs
sameby, som också berörs av flera andra utbyggnadsprojekt. Sädva-projektet har
dock uppfattats som det minst allvarliga för samebyn. Även skadorna på övriga
intressen bedöms som måtUiga, med hänsyn UU att sjön redan är reglerad.
Projektet har därför placerats i klass 2.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 112

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet
erinrar om att vattendomstolen funnit tillåtlighets-hinder mot företaget, dels
med hänsyn till att bofasta berövas sina bostäder, vilket kollegiet anser vara
tillräckligt skäl för en placering i klass 3b, dels med hänsyn till fiskeintressef
nedströms. Även SSR anser att projektet bör placeras i klass 3. Fiskeristyrelsen
och Älvräddarnas sani-organisation med Aktionsgruppen Rädda Arjeplogsströmmarna
anser att utredningen infe tillräckligt beaktat skadorna på öringsreproduktionen
och fritidsfisket i Arjeplogssfrömmarna, som anges vara så betydelsefulla att
projektet bör ligga i klass 3b. Fiskeristyrelsen anser atf en utbyggnad skulle
kunna godtas om minimivatfenföringen sätts Ull minst 50 m/s. Länsarbetsnämnden
i Norrbottens län framhåUer att en utbyggnad är viktig av sysselsätfningsskäl.

Bartaure,
Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 180)

Effekt, MW

27

Energi, GWh/år

85

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig naturvård

3

Fiske

3

Rekreation exkl. fiske

2

inkl.
fiske

3

KuUurminnesvård

2u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

4*

*
Fiske av stor betydelse för same by

Jordbruk

1

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

3b

Ligger
inom obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

Bl.
a. stor betydelse för renskötseln och stora vetenskapUga värden ger Bartaure
högt bevarandevärde, som understryks av läget i en central del av väglöst
område. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 4 och 3b med någon tvekan
placerats i den senare klassen.

Remissutfallet
i korthet

Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben anser att Bartaure bör ligga i
klass 4, bl. a. med hänsyn till läget i obrutet fjällområde. Även
länsstyrelsen i Norrbottens län hänvisar till def obrutna

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 113

fjällområdet
och anser att utbyggnad inte bör komma i fråga utan starka skäl. Man avstyrker tillåUighefsprövning.
SSR med Semisjaur-Njargs och Luokta-Mavas samebyar anser att projektet med
hänsyn till rennäringen bör placeras i klass 4. För Semisjaur-Njarg skulle en
utbyggnad skada höst- och vinterbete, reservvinterbete och flyttningsled. För Luokta-Mavas
skulle en utbyggnad skada bosättning, vår- och höstbete och en viktig
flyttningsväg. Renantalet skulle behöva minskas trots mer arbete för renskötarna.

Bergnäs-Slagnäs,
SkeUefte älv (SOU 1976: 28 s. 181)

Effekt, MW

19

Varav
Bergnäs 10 MW

Energi, GWh/år

80

Varav
Bergnäs 40 GWh/år

Kraftvärdering

2

Vetenskaplig naturvård

4

Fiske

4

Rekreation exkl. fiske

2

inkl.
fiske

3

Kulturminnesvård

2

Rennäring

3*

*
Fiske av stor betydelse för sameby

Jordbruk

3

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

3

SluUig rangordning

3b

Utredarens
bedömning

Vid
Bergnäs-Slagnäs finns en outnyttjad fallhöjd i Udigare redan starkt påverkat
vatten. Där tillämpas nu en minimifappning genom Bergnäs-dammen med syfte att
bibehålla den värdefulla storöringsfam som har sitt lekområde i strömmarna
nedanför dammen. Främst med hänsyn till denna öringstam och fritidsfisket i
övrigt, som spelar stor roll för turistnäringen i området, har älvsträckan
placerats i klass 3b.

Remissutfallet
i korthet

Fiskeristyrelsen
och Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att älvsträckan bör tillhöra
klass 4 i bevaranderangordningen. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet anser
att även den slutliga rangordningen bör vara 4. Sötvattenslaboratoriet påpekar
att det inte framgår av betänkandet hur få storöringstammar som återstår.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utbyggnad inte bör komma i fråga utan
starka skäl och förordar att projektet undantas från tillåUighetsprövning.
Älvräddarnas samorganisation med Slagnäsgruppen noterar placeringen i klass 3b
med tillfredsställelse och framhåller att den företagna ökningen av minimifappningen

8
Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 57

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 114

genom
Bergnäsdammen från 15 Ull 35 m/s betytt en stor förbättring för fisket. Svenska
kanotförbundet anser att rekreationsvärdet underskattats och att projektet bör
placeras i klass 4 i värderingen från rekreationspunkt.

Malån,
SkeUefte älv (SOU 1976: 28 s. 182)

(En
konventionell utbyggnad kan delvis ersättas av en överledning till

SkeUefteälven)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

ca 25

Energi, GWh/år

ca 80

Kraftvärdering

2

Vetenskaplig naturvård

3

Fiske

2

Rekreation

3

Kulturminnesvård

3

Rennäring

(3)

Jordbruk

(1)

Skogsbruk

3

Bevarandevärdering

3

SluUig rangordning

2

()
Bedömt av utredningen O Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Både
en konventionell utbyggnad och överledning till Vargfors förutsätter relativt
omfattande ingrepp. Bevarandevärdena är jämna och relativt höga, dock utan att
älven placerats i högsta klass av något bevarande-intresse. Älvsträckan har i
valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan placerats i den senare
klassen.

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet,
liksom Sveriges fritidsfiskares riksförbund, anser att kraftnyttan inte kan
motivera en nedflyttning från bevaranderangordningens klass 3. Även
riksantikvarieämbetet och domänverket förordar klass 3b. SSR med Mala och Maskaure
samebyar förordar klass 4. Mala redovisar tidigare intrång från
vattenkraftutbyggnaden i SkeUefteälven och från skogsbruket oeh framhåller att
området kring Mala är av avgörande betydelse för den framtida renskötseln i
samebyn. En lokal krets av Svenska naturskyddsföreningen anser att Malån har
stort värde för den vetenskapliga naturvården. Efter SkeUefteälvens utbyggnad
är Malån enda återstående lokal för vissa märkliga arter. En försiktig
utbyggnad skulle troligen vara acceptabel, men överledning och stor dämning vid
01-Ersselet och Mensfräsket avstyrks. Sötvattenslaboratoriet påpekar att Stora
Skeppträsket och Norsjöån föreslagits som referensvatten. Länsstyrelsen i
Västerbottens län och Norsjö kommun godtar klassningen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 115

Kommunen
motsätter sig inte utbyggnad, under fömtsättning att Malas grundvattentäkt inte
påverkas av ett sänkt vattenstånd i ån.

Petikån, Skellefte
älv (SOU 1976: 28 s. 184)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

ca
3

Energi, GWh/år

ca
10

Kraftvärdering

2

VetenskapUg naturvård

3

Fiske

1

RekreaUon exkl. fiske

3

inkl.
fiske

2

Kulturminnesvård

4

Rennäring

4

Jordbruk

(1)

Skogsbmk

Bevarandevärdering

3

SlutUg rangordning

3b

O
Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Mycket
stora bevarandevärden är knutna tiU de för kulturminnesvården intressanta
dammängarna vid Svansele (som också utgör ett botaniskt värdefullt
naturreservat) men också till jordbrukslandskapet vid Petiknäs och renbetet
inom Mausjaurs sameby. En utbyggnad skulle ge litet energitillskott. En bestämd
förutsättning för placeringen i klass 3b är att Svansele dammängar inte
påverkas.

Remissutfallet
i korthet

Skelleftekretsen
av Svenska naturskyddsföreningen. Centralorganisationen SACO7SR och SSR anser
att Petikån bör placeras i klass 4. Riksantikvarieämbetet godtar klassningen
under förutsättning att översilningsängarna vid Svansele inte berörs. Under
samma förutsättning anser Norsjö kommun att Petikån bör kunna placeras i klass
2 och att kommunen infe finner skäl att motsätta sig en utbyggnad.

Karsbäcken,
Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 185)

Effekt,
MW ca 1

Energi,
GWh/år ca 13 Inkl. överledningsvinster i Skellefte

älv

Kraftvärdering 2

Vetenskaplig
naturvård 2

Fiske 1

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 116

Rekreation exkl. fiske

2

inkl.
fiske

1

Kulturminnesvård

2u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

4

Jordbmk

(1)

0
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

Bevarandevärdering

3

SluUig rangordning

3b

Utredarens
bedömning

En
utbyggnad av Karsbäcken ger liksom PeUkån ett litet energitillskott men berör
betydligt mindre bevarandevärden, med undantag för Maskaure samebys
vinterbete. Främst med hänsyn till detta vinterbete har älvsträckan placerats i
klass 3b. Om utbyggnad kan ske utan dämningar som allvarligt skadar
rennäringen, kan älvsträckan placeras i lägre klass.

Remissutfallet
i korthet

Skelleftekretsen
av Svenska naturskyddsföreningen framhåller att kunskaperna om framför aUt de
botaniska värdena är bristfälliga. Karsbäcken är faunistiskt intressant, spteciellt
fågelfaunan. Den låga kraft-nyttan talar snarast för en placering i klass 4. En
allsidig biologisk inventering bör göras före ställningstagande till
utbyggnad. SSR med Mala och Maskaure samebyar anser att Karsbäcken med hänsyn UU
rennäringen bör placeras i klass 4. Mala pekar på det för byn viktiga vinterbetet
på södra sidan av Karsbäcken. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län anser
dock att Karsbäcken bör kunna byggas ut. Norsjö kommun anser att den del som
faller inom kommunen bör kunna placeras i klass 2 och atf kommunen inte har
skäl att motsätta sig utbyggnad.

Effektutbyggnader
i Skellefte älv

Till
utredningen har redovisats effektutbyggnadsmöjligheter i Gallejaur, Vargfors
och Finnfors. Sammanlagt skulle dessa utbyggnader ge:

Effekt, MW

152

Energi, GWh/år

25

Kraftvärdering

Vetenskaplig naturvård

Fiske

1

Rekreation

1

Kulturminnesvård

1

Rennäring

Jordbmk

Skogsbmk

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57

Bevarandevärdering
Slutlig rangordning

1
O

117

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Effektutbyggnaderna,
som endast kommenteras av ett fåtal remissinstanser, tillstyrks av
länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Norsjö kommun och Norrbottens FCO-distrikt.

8.
Bure älv (SOU 1976: 28 s. 186)

Effekt, MW

10

Energi, GWh/år

35

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig naturvård

2

Fiske

3

Rekreation

4

Kulturminnesvård

3u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rermäring

(2)

()
Bedömt av utredningen

Jordbruk

(3)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

3b

Utredarens
bedömning

Bureälven
är ett av de tydligaste exemplen i utredningens material på en skogsälv i nära
samspel med kulturbygd. Det finns också ett flertal lämningar i älven efter
tidigare utnyttjande av vattenkraften. Nu är älven en utmärkt kanoUed och har
stor betydelse för rekreaUonslivet, bl. a. genom närheten till SkeUefteå. Den
utbyggnad som redovisats skulle ge relativt litet energi och troUgen inte vara
lönsam. Älven har placerats i klass 3b.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att älvens rekreationsvärde överskattats, och därmed
det samlade bevarandevärdet. Sötvattenslaboratoriet framhåller älvens fiskerivefenskapliga
värde, främst knutet till den intressanta artsammansättningen, och påpekar att
Bodaträsket avsatts som referenssjö.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 118

9.
Rickleån (SOU 1976: 28 s. 189)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppströms Robertsfors
Nedströms Robertsfors

u Utredningsområde,
preliminär

klassning

() Bedömt av utredningen

() Bedömt av utredningen

Effekt,
MW Energi, GWh/år Kraftvärdering

25
105 3 2 3 4 2 3 2u

Vetenskaplig
naturvård Fiske

RekreaUon
exkl. fiske inkl. fiske Kulturminnesvård

Rennäring
Jordbruk Skogsbmk Bevarandevärdering

(2)
(3)

3

SluUig
rangordning 3b

Utredarens
bedömning

Rickleån
utmärks bl.a . av att sträckan mellan Robertsfors och havet aldrig har rensats
för flottning och skiljer sig därmed från andra flott-ningsdugliga vattendrag i
Norrland. På denna sträcka har sedan 1960 först Laxforskningsinstitutet, senare
avdelningen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet bedrivit forskning som
skulle påverkas mycket negativt av en utbyggnad, även i älvens övre del. I
övrigt har älven stort värde främst från fiskesynpunkt, där den nedre delen
erbjuder ett laxfiske med mycket gamla traditioner.

Älven
har placerats i klass 3b. Klassningen förutsätter att den kulturhistoriskt
värdefulla miljön i Robersfors inte skulle påverkas av en utbyggnad.

Remissutfallet
i korthet

Skogsvårdsstyrelsen
i Västerbottens län anser att Rickleån bör kunna byggas ut. Länsstyrelsen i
Västerbottens län anser att sträckan nedom Robertsfors bör rangordnas i klass
4, medan ån uppströms bör kunna placeras i klass 2 och byggas ut, under
förutsättning att regleringarna kan skötas sä att nuvarande vatfenståndsvariationer
över året bibehålls nedströms Robertsfors. Rickleå fältstation, knuten tUl Umeå
universitet, framhäller att än har synnerligen stort bevarandevärde från vetenskaplig
synpunkt och att någon nedläggning eller flyttning av stationen inte är
aktuell. Man anser, liksom Norrtands naturvärn, att ån inte bör byggas ut.
Svenska kanotförbundet anser att ån bör placeras i klass 4 i rekreations-och
bevarandevärderingarna. Rickleåns gemensamma fiskevårdskommitté framhåller att
projektet Älglund skulle spoliera den från fiske- och miljö-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 119

synpunkt
mest värdefulla älvsträckan med bl. a. Aselestupet. Man påpekar också att det
skisserade magasinet ovanför Älglund enbart kan räcka UU dygnsreglering.
Fiskevårdskommittén anser att Rickleån bör placeras i klass 4 i den slutliga
rangordningen. Robertsfors kommun framhåller att vattenföringen och därmed kraftnyffan
troligen överskattats av kraftproducenterna. Kommunen anser att Rickleån bör
placeras i klass 4 från den vetenskapliga naturvårdens synpunkt och att den har
så stor betydelse för närrekreationen att även rekreationsvärderingen borde höjas.
Man påpekar också att eventuella dämningar lokalt kan medföra stora skador på
jordbruket, t. ex. vid Överklinfen. Kommunen anser att ån bör placeras i klass
4 i den sluUiga rangordningen och undantas från utbyggnad.

10. Sävarån (SOU
1976: 28 s. 192)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

?

Energi, GWh/år

200

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig naturvård

2?

Fiske

3

Rekreation

4

Kulturminnesvård

2u

Rennäring

(2)

Jordbruk

(3)

Skogsbruk

Bevarandevärdering

2

SluUig rangordning

2

Överslagsmässig
bedömning

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

() Bedömt av utredningen

() Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

I
Sävarån har inga utbyggnadsprojekt presenterats, trots att åns storlek och
topografiska förhållanden talar för att en utbyggnad vore möjlig. Sävarån har
betydelse för fritidsfisket och är välbelägen i förhållande tUl Umeå.
Beträffande övriga bevarandevärden råder viss osäkerhet. Älven har med någon
tvekan i valet meUan klassema 3b och 2 placerats i den senare klassen.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västerbottens län betonar att underlaget för bedömningarna är otillräckligt.
Umeå kommun anser att klassificeringen från fiske- och rekreationssynpunkt är
riktig men att värdet för den vetenskapliga naturvården underskattats, bl. a.
med hänsyn till åns betydelse som rastplats för flyttande änder och vadare.
Kommunen anser att den sluUiga klassificeringen bör vara 3b. Svenska
naturskyddsföreningens

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 120

länsförbund
i Västerbottens län instämmer i kommunens yttrande. Naturskyddsföreningens Vindelnkrets
pekar på värdefulla växt- och djurlokaler och på vUdmarkskaraktären i åns övre
lopp och menar att det vore av stort värde om ån kunde undgå utbyggnad.
Västerbottens läns jaktvårdsförening framhåller att ån har länets kraftigaste
bäverstam och flera värdefulla våtmarksområden. Sveriges fritidsfiskares
riksförbund framhåller åns goda och varierande förutsättningar för strömfiske
efter i första hand havsöring och dess betydelse som närrekreationsområde.
Fritidsfiskarna anser att ån bör placeras i klass 3 i bevaranderangordningen.
Denna uppfattning delas av fiskeristyrelsen, som också anser att ån bör
placeras i klass 3b i den slutliga rangordningen och undantas från utbyggnad. SAC07SR
och Svenska kanotförbundet anser att ån bör placeras i klass 4, och även Norrlands
naturvärn anser att ån bör bevaras outbyggd. Grans sameby påpekar att varje
ingrepp i byns vinterbetesland betyder produktionsminskning för samebyn.
Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter om inte ett magasin i
övre delen av Sävarån skuHe kunna utnyttjas i Rickleån, varvid Sävarån kunde
garanteras en viss minimivattenföring. SMHI framhåller att det är angeläget att
någon av Aby älv, Byske älv och Sävarån bevaras outbyggd med hänsyn UU
institutets vattenföringsstationer. I första hand bör Sävarån bevaras.

n.
Ume älv

Klippen,
Umeälv (SOU 1976: 28, s. 196)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbmk

(2)

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

3

SlutUg rangordning

2

Effekt, MW

22

Energi, GWh/år

90

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig naturvård

4

Bedömd
i sammanhang med Tärna

Fiske

2

Rekreation

4

Kulturminnesvård

1

Klassningen
förutsätter att översilningsängarna vid Hemavan förbUr opåverkade av
företaget

Rennäring

(3)*

()
Bedömt av utredningen

*
Fiske av stor betydelse för same-

by

Jordbmk

(2)

()
Bedömt av utredningen

Berör
marginellt obmtet fjällområde.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 121

Utredarens
bedömning

Vid
Klippen skulle en forssfräcka i eft viktigt turistområde torrläggas vid en
utbyggnad. Denna älvsträcka är dock redan nu påverkad av Över-umans reglering.

De värdefulla
deltabildningarna vid Hemavan och i Laisan kan också komma att påverkas vid en
utbyggnad. En särskild sakkunnig studerar f. n. möjligheterna att undvika
allvarliga skador på deltabildningarna. Placeringen i den slutliga rangordningens
klass 2 utgår från att sådana möjligheter visar sig finnas, samt att
utbyggnaden inte berör de kulturhistoriskt värdefuUa översilningsängarna vid
Hemavan.

Remissutfallet
i korthet

Storumans kommun
tillstyrker utbyggnad, under förutsättning att natur och miljö inte utsätts
för alltför kraftig skadeverkan. Särskilda åtgärder bör vidtas Ull skydd för
deltalandet vid uUoppet i Ahasjön. Statens vattenfallsverk anser att den
tillsatta sakkunniges arbete tyder på att deltabildningarna vid Hemavan och i Laisan
i stort sett skulle kunna skyddas, medan kammarkollegiet anser det helt
orealistiskt att tro att korttids-regleringarna inte skulle bli förödande för
deltabildningarna, som bör ligga i högsta bevarandeklass. Kammarkollegiet anser
att kraftnyffan är för Uten för att motivera en nedflyttning och menar att
älvsträckan bör ligga i klass 3b i den slutliga rangordningen. SGU understryker
Laisans höga skyddsvärde, och Storuman-Tärnakretsen av SNF anser att
ytterligare skador på deltabildningama inte kan accepteras. Redan nu skadas
fågellivet av tappningar under häckningsperioden. SNF:s Vindelnkrets motsätter
sig all ytterligare utbyggnad i Umeälven. Umbyns sameby framhåller att byns
flyttningar till och från byns enda höstbetesområde i JoefjäU skulle förlängas
med ca 10 mil. Man motsätter sig alla nya regleringar inom byns område.
Svenska samernas riksförbund anser att älvsträckan bör placeras i klass 4 i
den sluUiga rangordningen. Föreningen Rädda Övre Umeälven pekar på de befintliga
naturreservaten på Artfjället och Norra Storfjället på ömse sidor om
kraftverksläget och påminner om läget i primärt rekreationsområde och
länsstyrelsens förslag från 1973 om att bilda naturreservat kring Ahasjön. Man
bedömer det som sannolikt att en utbyggnad skulle påverka Laisan och Tärna
negativt och att det är stor risk för ökad dimbUdning kring tunnelutloppet,
vilket vore negaUvt för turistanläggningar, fritidsbebyggelse och planerat flygfält.
Man påpekar att sysselsättningen 400 årsverken i kraftverksutbyggnaden endast
motsvarar två års sysselsättning i turistnäringarna och menar att Klippen bör
placeras i lägst klass 3b och inte byggas ut. Svenska naturskyddsföreningen och
Svenska fjällklubben anser att läget i kanten av ett obrutet fjällområde gör
att älvsträckan hör hemma i klass 4. Svenska kanotförbundet anser att Klippen
bör placeras i klass 4 i bevaranderangordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tärna,
Ume älv (SOU 1976: 28 s. 196)

(Projektet får
olika omfattning beroende på om Tärnaåns vatten kan utnyttjas eller om det
leds över Ull Fjällnäs-Forsbäck)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW 1415

Energi,
GWh/år 5585

Kraftvärdering 2

Vetenskaplig
naturvård 4

De lägre siffrorna avser
utbyggnad utan Tärnaåns vatten

Avser
utbyggnad utan Tärnaåns

vatten

Bedömd i sammanhang med

Klippen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fiske

3

Rekreation

4

Kulturminnesvård

4

Rennäring

(4)*

()
Bedömt av utredningen

*
Fiske av stor betydelse för same

by

Jordbruk

(2)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

4

Utredarens
bedömning

Vid
Tärna skulle en för fiske och rekreation betydelsefull fors försvinna. Vidare
förutsätter projektet reglering av Laisan med dess känsliga deltaland och
värdefulla kulturminnen. Mycket höga bevarandevärden och relativt låg kraftnytta
gör att detta projekt har placerats i klass 4.

Remissutfallet
i korthet

Sötvattenslaboratoriet
påpekar att Laisan föreslagits som referenssjö. En utbyggnad skulle betyda
ingrepp i ett öring-röding-område med rikt differentierad oeh delvis ovanlig
ekologi. Även SGU understryker Laisans höga skyddsvärde. Statens
vattenfallsverk framhåller att det finns goda möjligheter att anpassa
utbyggnaden efter Laisans bevarandevärden och att kraftnyttan blir påtaglig om
Tärnaåns vatten inte får utnyttjas på annat sätt. Storumans kommun avstyrker
dock utbyggnaden med hänvisning till områdets betydelse för landskapsbild,
sportfiske, närrekreation och camping. Vindelnkretsen av SNF motsätter sig
ytterligare utbyggnader i Umeälven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjällnäs
och Forsbäck, Ume älv (SOU 1976: 28 s. 199)

(Projektet
Forsbäck får olika omfattning beroende på om Tärnaåns vat-

ten
utnyttjas genom överledning eUer inte)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbmk

(2)

O
Bed(

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

4

Fjällnäs

3

Forsbäck

Slutlig rangordning

4

Fjällnäs

Effekt, MW

65

Fjällnäs

15-

25

Forsbäck
utan resp. med Tärnaåns vatten

Energi, GWTi/år

250

Fjällnäs

85-

-155

Forsbäck
utan resp. med Tärnaåns vatten

Kraftvärdering

3

Avser
båda anläggningarna inkl. överledning

VetenskapUg naturvård

4

Fiske

4

Rekreation

4

Kulturminnesvård

3u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

(4)*

()
Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same by

Jordbmk

(2)

()
Bedömt av utredningen

3b
Forsbäck Projektet Fjällnäs berör obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

Projektet
Fjällnäs skulle utnyttja vattnet i Tärnaån genom omfattande ingrepp. Mycket
höga bevarandevärden har redovisats från alla relevanta bevarandesynpunkter.
Särskilt Tärnasjön och Forsavan, som skulle påverkas vid naturligt låga
vattenstånd, är av utomordentligt stor betydelse även i ett internationellt
perspektiv. Def gäller säväl från naturvårdens som fiskets och friluftslivets
synpunkt. Älvsträckan (TärnasjönTärnaån) har därför placerats i klass 4.

Även
projektet Forsbäck förutsätter stora ingrepp även om en överledning av
Tärnaåns vatten utesluts. Bevarandevärdena vid Girjesån är mindre än för Tärnaån,
men bl. a. fritidsfisket har stor betydelse i ett område där Ullgången på
fiskevatten genom tidigare vattenkraftutbyggnad är knapp. Projektet berör
vidare Umbyns sameby, som enUgt lantbruksstyrelsens mening inte bör utsättas
för ytterligare intrång. Eftersom en utbyggnad av Forsbäck med Tärnaåns vatten
inte bör komma ifråga och en utbyggnad för endast Girjesåns vatten ger relativt
liten kraftnytta har älvsträckan placerats i klass 3b.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 124

Remissutfallet
i korthet

Riksantikvarieämbetet
anser att utredningens klassning är riktig, men framhåller att värderingen från
kulturminnesvårdssynpunkt kan komma att höjas. Sötvattenslaboratoriet påpekar
att man har ett forskningsprojekt i Biellojaur och att det finns "dubbla
rödingar", dvs. två olika rödingarter vid sidan av varandra, i Boksjöarna.
En utbyggnad skuUe medföra ingrepp i ett öring-röding-område med rikt
differentierad och delvis ovanlig ekologi. SGU betonar angelägenheten att
bevara Tärnasjön och Tärnaån, och Sorsele naturvårdsförening anser att Tärnasjön-Tärnaån-Ankadalen-Biellojaur
har så stora bevarandevärden att de helt kan avföras från
utbyggnadsdiskussionen. Västerbottens läns jaktvårdsförening pekar bl. a. på
Änkadalens betydelse som sommar- och vinterbefesom-råde för älg. SSR anser att
även Forsbäck bör placeras i klass 4, och Umbyns sameby framhåller att
projekten berör flyttningsmöjligheter som inte kan avvaras. Man motsätter sig
ytterligare intrång i byns område. Storuman-Tärnakretsen av SNF framhåUer att
redovisningen av Girjesåns bevarandevärden är alltför knapp. Vindelnkretsen av
SNF motsätter sig ytterligare utbyggnad i Umeälven. Statens vattenfallsverk
framhåller att projekten kan modifieras på olika sätt med hänsyn till de
motstående intressena. Forsbäck kan byggas utan Fjällnäs men med bibehållen
överledning av Tärnaån. Det kan också byggas utan Tärnaån, vilket ger mindre
energi men kraft av högt värde (stor andel vinterdagkraft). Storumans kommun
anser att projekten bör ses i ett sammanhang men är inte beredd att ta definiUv
stäUning.

Överstjuktan,
Ume älv (SOU 1976: 28 s. 201)

Effekt, MW

15

Energi, GWh/år

50

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig naturvård

3

Fiske

3

RekreaUon exkl. fiske

2

inkl.
fiske

3

Kulturminnesvård

2

Rennäring

(3)*

O
Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för sameby

Jordbrak

(1)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

3b

överstjuktan
ligger inom obmtet fjällområde.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 125

Utredarens bedömning

Överstjuktan skulle ge relativt liten kraftnytta med dålig
lönsamhet. En utbyggnad skulle bl. a. innebära ingrepp i väglöst land i eft
område med flera viktiga vandringleder för fjällturismen och goda fiskemöjligheter.
Älvsträckan har, i valet mellan klasserna 3b och 2, med viss tvekan placerats i
den förstnämnda klassen.

Remissutfallet i korthet

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att
rekreationsvärdet underskattats och att de botaniska och zoologiska värdena är
ofullständigt kända. Älvsträckan bör ligga i klass 4, en uppfattning som delas
även av Svenska naturskyddsföreningen med Sorsele naturvårdsförening och
Svenska fjällklubben, bl. a. med hänvisning till läget i obrutet fjällområde. Storuman-Tärnakretsen
av SNF anser att bevarandevärdena är dåligt belysta och menar att en
naturvårdsinventering skulle vara av stort värde. Man påpekar också att den
unika kyrk- och gravplatsen vid sjön inte nämnts i utredningen. Norrlands
naturvärn anser att Överstjuktan bör undantas från utbyggnad, Vindelnkretsen av
SNF motsätter sig ytterligare utbyggnad av Umeälven och Umbyns sameby
framhåller att inga ytterligare intrång i byns område kan tålas.

Effektutbyggnader i Ume älv

Till utredningen har redovisats effektufbyggnadsmöjligheter
i Ajaure, Gardikfors, Umluspen, Stensele, Grundfors, Bålforsen, Betsele och
Hall-forsen. Sammanlagt skulle dessa utbyggnader ge:

Effekt, MW

310

Energi, GWh/år

?

Kraftvärdering

Vetenskaplig naturvård

Fiske

1

RekreaUon

1

Kulturminnesvård

1

Rennäring

Jordbmk

Skogsbruk

1

Bevarandevärdermg

1

Slutlig rangordning

0

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet i korthet

Lycksele kommun tillstyrker effektutbyggnaden.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57

12.
Öre älv (SOU 1976: 28 s. 203)

126

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Tre utbyggnadsalternaUv
är tänkbara: utbyggnad av enbart Öre älv, överledning av Lögde älv till Öre älv
som byggs uf eUer överledning av öre och Lögde älvar till Ume älv)

s. 1 Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

50

Energi, GWh/år

200

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig
naturvård

4

Fiske

3

Rekreation

4

Kulturminnesvård

4

Rennäring

(2)

Jordbruk

(3)

Skogsbruk

1

Bevarandevärdermg

4

Slutlig
rangordning

4

Avser
enbart Öre älv. Överled-ningsalternaUven skulle ge ytterligare drygt 100 GWh/år

()
Bedömt av utredningen () Bedömt av utredningen

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

1
Öre älv finns ett par mindre kraftverk, men älven är i stort sett oreglerad.
Den är av mycket stort intresse bl. a. för den vetenskapliga naturvården, friloftslivet
och kulturminnesvården. Den kraffekonomiska nyttan är liten. De höga
bevarandevärdena i kombination med närheten till Umeå har gjort det naturligt
att placera älven i klass 4.

Bedömningen
bör ses i samband med den diskussion som förs beträffande Lögde älv.

Remissutfallet
i korthet

Lycksele,
Vännäs och Nordmalings kommuner tillstyrker klassningen, och även Umeå kornmun
anser atf starka skäl talar för ett bevarande. Västerbottens läns
jaktvårdsförening framhåller bl. a. att stränderna är synnerligen värdefulla vinterbeteslokaler
för älg, och sötvattenslaboratoriet anser att Öre eller Lögde älv bör avsättas
som referensvatten. SMHI påpekar atf en konventionell utbyggnad av Öreälven
skulle ge risk för svåra isdämningar vid Bjurholm. En överledning från Lögdeälven
skulle förvärra situationen. Vapstens sameby framhåller att en utbyggnad skulle
innebära förlust åv för samebyn nödvändigt vinterbete, men SSR anser att älven
från rennäringens synpunkt skulle kunna placeras i klass 2.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 127

13.
Lögde älv (SOU 1976: 28 s. 207)

(Älven
kan byggas ut konventionellt eller ledas över Ull öreälven och eventuellt
vidare till Umeälven. Se Öre älv)

Effekt, MW

39

Energi, GWh/år

219

Avser
konventionell utbyggnad

Kraftvärdering

1

Lögda

3

Storforsen-Hyngelsböle

Vetenskaplig naturvård

4

Fiske

3

Rekreation

3

Kulturminnesvård

4u

u
Utredningsområde, preUminär klassning

Rennäring

(2)

()
Bedömt av utredningen

lordbruk

(2)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

3b

Utredarens
bedömning

Lögdeälven
har bevarandevärden i klass med öreälven, ur geovetenskaplig synvinkel ännu
större värde. För den kulturhistoriska forskningen bedöms de båda älvarna vara
värdefulla komplement UU varandra. För andra intressen, främst naturvård, fiske
och friluftsliv, kan man utgå från att en utbyggnad i den ena av de båda
älvarna medför att den andra älven ökar i värde. En utbyggnad av Lögdeälven
skulle vara betydligt förmånligare från kraftsynpunkt. Lögdeälven bör därför
kunna komma ifråga för utbyggnad före öre älv. Älvens värde i outbyggt skick är
dock även här stort i förhållande till kraftnyffan. Den har därför placerats i
klass 3b.

Remissutfallet
i korthet

Vännäs
och Nordmalings kommimer tillstyrker rangordningen, medan bl. a.
riksantikvarieämbetet anser nedklassning till klass 3b omotiverad.
Länsstyrelsen i Västerbottens län stryker under kulturminnesvårdens argument
och anser atf mycket talar för ett bevarande. Sötvattenslaboratoriet
framhåller att öre eller Lögde älv bör avsättas som referensområde för
fiskforskningen. Vilhelmina norra sameby framhåller att en utbyggnad skulle
beröra byns knappa vinterbete, men SSR anser att älven från rennäringens
synpunkt skulle kunna placeras i klass 2. Svenska kanotförbundet anser att
älven bör ha värdet 4 från rekreaUonssynpunkt, och bl. a. Svenska
naturskyddsföreningen, SACO7SR och Sveriges fritidsfis-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kores
riksförbund anser att den bör ligga i klass 4 i den slutliga rangordningen.

Vännäs
kraft AB anser att redovisningen av de motstående intressena delvis är
överdriven, särskilt när det gäller skadebedömningarna. Man anser att älven
inte bör undantas från utbyggnad och framhåUer att utbyggnadsmöjligheterna
omfattar även 90 m fallhöjd uppströms Stora Lögdasjön och årsregleringsmagasin
på 25 Mm» i myrområdena kring Gansjön. Totalt blir energiproduktionen då 260 GWh/år.
En utbyggnad skulle dessutom vara till fördel för industrins vattenförsörjning.

14. Gide älv (SOU
1976: 28 s. 210)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW Energi, GWh/år Kraftvärdering

50
270 4 3 3 3 3 3u

Vetenskaplig naturvård

Fiske

Rekreation

Kulturminnesvård

Rennäring

Jordbruk

Skogsbruk

(1)
(2) 13

Bevarandevärdering
SluUig rangordning

3
2

Björnafallet-Nybyggeforsen
Uppströms Björnafallet

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

()
Bedömt av utredningen

()
Bedömt av utredningen

Flera regleringsmagasinsarealer
är

inte redovisade. Dessa kan
tänkas

beröra relativt god
skogsmark

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Gideälven
har värderats högt från flera olika bevarandesynpunkter men utan någon
utpräglad topp värdering. Älven är påverkad av några mindre kraftverk och
regleringar. En fortsatt utbyggnad skulle ge ett relativt stort
energitillskott med god lönsamhet. Gide älv är därför en av de skogsälvar som i
första hand skulle kunna komma ifråga för utbyggnad och har placerats i klass
2. Vid bedömningen av Gideälvens utbyggnad bör emeUertid också hänsyn tas UU de
beslut som kan komma att fattas beträffande Moälven och Nätraån.

Remissutfallet
i korthet

Skogsvårdsstyrelsen
i Västerbottens Bn anser att Gideälven bör komma ifråga för utbyggnad före Aby,
Byske och Lögde älvar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att åtminstone
sträckan ovanför Gissjön bör

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 129

ligga
i klass 3b, bl. a. med hänsyn till dess goda tillgänglighet för friluftslivet
i ett tätbefolkat och starkt industrialiserat kustområde. I avvaktan på en
samlad energipolitisk bedömning bör älven inte byggas ut. En liknande
ståndpunkt omfattas av majoriteten i Örnsköldsviks kommun, som framhåller att
ett bevarande förutsätter utbyggnad av kärnkraften. Om kärnkraften skall
ersättas måste älven i sin helhet byggas uf. Reservanter i kommunen anser att
man redan nu kan fatta beslut om utbyggnad i de delar av älven där skadorna blir
begränsade i förhåUande tiU nyttan. Sveriges frUidsfiskares riksjörbund
framhåller att fisket kan förbättras i älven, som iir den enda av betydelse i
en region med stora industrier. Man anser att älven bör ligga i klass 4 i
bevaranderangordningen och att nedklassningen i den sluUiga rangordningen är
omotiverad. Fiskeristyrelsen anser atf älven bör Ugga i klass 3 b och undantas
frän utbyggnad. Svenska kanotförbundet anser att älven bör ligga i klass 4
såväl i rekrea-Uons- och bevarandevärderingarna som i den sluUiga
rangordningen. Även SACO7SR talar för klass 4. En lokal krets av SNF motsätter
sig reglering av Skinnmuddselet, Vilhelmina norra sameby framhåller att en
utbyggnad berör byns knappa vinterbete och Västemorrlands läns jaktvårdsförening
framhåller bl. a. att ytterligare reglering av Gissjön och Bodumsjön skulle
hota nuvarande rina sjöfågelbiotoper, förutom att en utbyggnad skulle ge stark
påverkan på djuriivel även på vissa andra sträckor.

15.
Moälven (SOU 1976: 28 s. 214)

Effekt,
MW

?

Energi, GWh/år

90

Uppskattat värde

Kraftvärdering

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

4

Rekreation

4

Kulturminnesvård

3

Rennäring

(1)

() Bedömt av utt

Jordbruk

3

Skogsbruk

Bevarandevärdering

3

Slutlig
rangordning

3b

Utredarens
bedömning

Moälven
har värderats högt från bevarandesynpunkt, särskilt från fiskets och
friluftslivets håll, vilket bl. a. beror på närheten till Örnsköldsvik. Moälvens
betydelse i detta sammanhang skulle ytteriigare komma att öka vid en utbyggnad
av Gideälven eller Nätraån. Bevarandevärdena i kombination med svag kraftnytta
gör att älven placerats i klass 3b.

9
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 57

opaginerad Kontrollera mot PDF

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att Moälven, i avvaktan på ett samlat energipolitiskt
ställningstagande, inte bör byggas ut. En liknande ståndpunkt intas av
Örnsköldsviks kommun, som anser att det blir nödvändigt att bygga ut Moälven
nedom Anundsjön om kärnkraften skall ersättas. Svenska kanotförbundet anser att
Moälven bör ligga i klass 4 i bevaranderangordningen, medan SSR anser atf älven
kan placeras i klass 2 i den slutliga rangordningen.

16.
Nätraån (SOU 1976: 28 s. 216)

Effekt, MW

?

Energi, GWh/år

50

Uppskattat
värde

Kraftvärdering

Vetenskaplig naturvård

2

Fiske

2

Rekreation

3

Kulturminnesvård

2u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

(1)

()
Bedömt av utredningen

Jordbruk

(3)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

Bevarandevärdering

2

SluUig rangordning

2

Utredarens
bedömning

Nätraån
har ännu lägre kraftnytta än Moälven men också påtagligt lägre bevarandevärden.
Några konkreta utbyggnadsplaner finns dock inte redovisade. Vid bedömning av Nätraåns
utbyggnad bör hänsyn fas även fill de beslut som kan komma att fattas
beträffande utbyggnad av Moälven och Gideälven. Älven har placerats i klass 2.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att Nätraån, i avvaktan på ett samlat energipoliUskt
ställningstagande, inte bör byggas ut. En liknande ståndpunkt intas av
Örnsköldsviks kommun, som anser att ett bevarande av Nätraån fömtsätter
utbyggnad av kärnkraft. Svenska kanotförbundet anser att ån bör ligga i klass
4 såväl i rekreations- och bevarandevärderingarna som i den sluUiga
rangordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57

17.
Vapstälven (SOU 1976: 28 s. 218)

131

opaginerad Kontrollera mot PDF

(4)'

Effekt,
MW

41

Energi, GWh/år

143

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig
naturvård

4

Fiske

4

Rekreation
exkl. fiske

3

inkl. fiske

4

Kulturminnesvård

3u

Rennäring

Jordbruk

(1)

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

4

SluUig
rangordning

4

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

() Bedömt av utredningen

*
Fiske av stor betydelse för same-

by

()
Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Vapstälven
har värderats mycket högt från bevarandesynpunkt, särskilt beträffande den
vetenskapliga naturvården, fisket och rennäringen. Den rinner delvis i kontakt
med mellanriksvägen ("Sagavägen") meUan Dikanäs och Hattfjelldal,
vilket också ger älven ett naturligt samband med övre Vojmån. Detta samband ger
ytterligare tyngd åt båda älvarnas starka bevarandevärden. Vapstälven har
därför, trots ganska stor kraftnytta, i valet mellan klasserna 4 och 3b med
viss tvekan placerats i klass 4.

Remissutfallet
i korthet

Storumans
kommun tillstyrker utbyggnad, men Vilhelmina kommun, liksom bl. a. Norrlands
naturvärn, understryker bevarandevärdet och motsätter sig utbyggnad. Sötvattenslaboratoriet
framhåller att området i många avseenden lämpar sig för utvidgad fiskerivefenskaplig
aktivitet.

18.
Ångermanälven

Saxån, Ängermanälven
(SOU 1976: 28, s. 225)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

Energi,
GWh/år 20

Kraftvärdering 4

Vetenskaplig
naturvård 2

Fiske 2

Enbart regleringsvinster
nedströms Ytterligare 5 GWh/år om Ransaren-Fatmomakke byggs

s. 2 Kontrollera mot PDF

Jordbruk

(1)

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

2

SluUig rangordning

1

Rekreation

2

Kulturminnesvård

2u

u
Utredningsområde, preliminär klassning

Rennäring

(3)*

0
Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för sameby

Jordbruk

(1)

0
Bedömt av utredningen

Ligger
inom obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

En
överledning av en del av Saxåns vatten till Ransarån skulle vara ett mycket
lönsamt projekt men ge relativt litet energitillskotf. Det skulle innebära små
ingrepp men i viss grad dock beröra två skyddsvärda vattendrag, ett väglöst
område av värde för fjällturismen och rensköfselområdef för Vilhelmina södra
sameby. Förutsättningen för Saxåns placering i klass 1 är därför att
utbyggnaden kan genomföras med de marginella ingrepp som redovisats och att
renhjordarnas flyttning inte allvarligt försvåras. Viss tvekan har rått i
valet mellan klasserna 2 och 1.

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet
anser att det pågående vattenmålet visar att företaget är mer kontroversiellt
och av mer ingripande beskaffenhet än utredningen visar. De villkor som
utredaren anger kan inte uppfyllas. Särskilt med hänsyn till renskötseln bör
Saxån placeras i klass 3b. Kraftnyttan är för liten för att motivera en nedklassning.
Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnden i Västerbottens län, liksom SSR och
Vilhelmina södra sameby, anser att Saxån från rennäringssynpunkt har värde 4.
Projektet berör centrum i samebyns barmarksbetesområde, som tidigare drabbats
av en rad intrång. Lantbruksnämnden bedömer projektet icke tUlåUigt och
ifrågasätter om rennäringen getts vederbörlig tyngd vid sammanvägningen. Även
länsstyrelsen i Västerbottens län och Vilhelmina kommun anser att mycket talar för
att Saxåns bevarandevärde är högre än utredningen bedömt. Både länsstyrelse och
kommun har avstyrkt projektet i vattendomstolen. Svenska
naturskyddsföreningen, med Vilhelminakretsen och Storuman-Tärna-kretsen,
Svenska fjällklubben, Norrlands naturvärn och Vilhelmina sportfiskeklubb talar
också emot en utbyggnad. Förutom till rennäringen hänvisar man också fill
områdets värde för fiske och rekreation, läget i obrutet fjällområde och risken
för problem med avloppsvattnet från Stekenjokkgruvan. Man anser att skadorna underskattats
av utredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 133

Ransaren-Fatmomakke,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 226)

Effekt, MW

14

Energi, GWh/år

46

Kraftvärdering

2

Vetenskaplig naturvård

2

Fiske

2

RekreaUon

1

Kulturminnesvård

1

Den
kulturhistoriska miljön vid Fatmomakke kyrkstad förutsätts bli
opåverkad av företaget

Rennäring

(2)*

()
Bedömt av utredningen

*
Fiske av stor betydelse för same-

by

Jordbruk

(1)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

1

Slutlig rangordning

1

Utredarens
bedömning

En
utbyggnad i den redan starkt regleringspåverkade Ransarån mellan Ransaren och
Kultsjön skulle skada måtUiga bevarandevärden. En mycket bestämd förutsättning
för placeringen i klass 1 är dock att anläggningarna utformas så att den
kulturhistoriskt utomordenttigt värdefulla miljön vid Fatmomakke inte påverkas
menligt.

Remis.sutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västerbottens län understryker kravet på att miljön vid kyrkstaden infe
påverkas men ifrågasätter om detta är möjligt. Vilhelmina kommun avstyrker
utbyggnad i avvaktan på en noggrann konsekvensbedömning och väcker frågan om
en alternativ utformning med tunnel till Fatmomakkeviken och minimifappning i Ransarån.
Vilhelmina sportfiskeklubb motsätter sig klassningen och anser att projektet
måste övervägas mer noggrant. Svenska samernas riksförbund anser att
älvsträckan bör ligga i klass 3. Norrlands naturvärn och Vilhelminakretsen av SNF
motsätter sig utbyggnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Marsån
med Fatsjön, Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 227)

(Fatsjö
kan byggas antingen för enbart Marsåns vatten eller för en överledning från Vojmsjön,
vilket är ett alternativ UU utbyggnad av nedre Vojmån)

Effekt, MW Energi, GWh/år Kraftvärdering

1050

40200

1

3 2 23
2 2u

VetenskapUg
naturvård

Fiske

Rekreation

Kulturminnesvård

Rennäring Jordbruk Skogsbruk Bevarandevärdering SlutUg
rangordning

(3)

(1)

12

2

2

50
avser överledningsaltemativ 200 avser överledningsaltemativ Konventionell
utbyggnad Vid överledningsalternafivet

3
avser överledningsalternativet

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

()
Bedömt av utredningen

()
Bedömt av utredningen

Utredarens
bedömning

De
från bevarandesynpunkf värdefullaste delarna av Marsån torde ligga ovanför
Fatsjön. Sjön och sträckan ner till Malgomaj har måttliga bevarandevärden.
Skadorna vid en utbyggnad blir dock relativt stora genom torrläggning av en
lång älvsträcka och, särskilt vid en utbyggnad för enbart Marsåns vatten, kraftig
dämning av Fatsjön.

En
överledning av vatten från Vojmsjön skulle ge betydligt mer energi och bättre
lönsamhet. Överledningen måste ses i sammanhang med nedre Vojmån, som med
ungefär samma energiutbytc skulle kunna byggas ut konvenUonellf. Om en
överledning förknippas med villkor om en tiUräckligt hög minimivattenföring i Vojmån
bör detta alternativ kunna vara att föredra med hänsyn Ull fritidsfisket i Vojmån.
Med hänsyn tiU de relativt stora ingreppen vid båda utbyggnadsalternativen har
Marsån inkl. Fatsjön trots de måttliga bevarandevärdena placerats i klass 2.
Beträffande Fatsjö utan överledning har dock viss tvekan rått meUan klasserna
2 och I,

Remissutfallet
i korthet

Vilhelmina
kommun, Vilhelmina sportfiskeklubb och Norrlands naturvärn kan godta
alternativet med överledning från Vojmsjön, om det kopplas med krav på en minimifappning
pä minst 10 mVs genom Vojmsjö-dammen. Svenska samernas riksförbund med
Vilhelmina norra sameby framhåller dock att byns betesområden och flyttningsvägar
skulle påverkas mycket negativt, varför Fatsjön med Marsån bör ligga i klass
4. Även Vilhelminakretsen av SNF motsätter sig utbyggnad, med hänvisning bl. a.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 135

till
friluftslivet, fisket, rennäringen och det förordnande enligt 19 § Naturvårdslagen
(NVL) som finns vid den berörda sträckan av Marsån.

Bullerforsen,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 229)

Effekt,
MW

5

Energi, GWh/år

25

Kraftvärdering

Vetenskaplig
naturvård

1

Fiske

1

Rekreation

2

Kulturminnesvård

1

Rennäring

(1)

() Bedömt av utredningen

Jordbmk

(1)

() Bedömt av utredningen

Skogsbmk

Bevarandevärdering

1

Slutlig
rangordning

1

Utredarens
bedömning

Området
är torrt och utan naturUg växtlighet. Fisket är svårt skadat av tidigare
regleringar. En utbyggnad bedöms inte orsaka ytterUgare skador av allvarligt
slag på några motstående intressen. Bullerforsen har därför placerats i klass 1.

Remissutfallet
i korthet

Vilhelmina
kommun tillstyrker utbyggnad. Även Vilhelmina sportfiskeklubb tillstyrker på
villkor att man samtidigt bygger en fisktrappa mellan Volgsjön och Malgomaj.

Graningeverken
anger i en senare inlaga att Bullerforsen skulle kunna ge en effekt på 9 MW och
en energiproduktion på ca 35 GWh/år.

Övre Vojmån, Ängermanälven
(SOU 1976: 28 s. 229) (Omfattar projekten Fäffjaure, Borka och Bergsjön)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

28

Energi, GWh/år

120

Kraftvärdering

2

Vetenskaplig
naturvård

4

Fiske

4

Rekreation

4

Kulturminnesvård

3u

Rennäring

(4)

Jordbruk

(1)

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

4

SlutUg
rangordning

4

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

()
Bedömt av utredningen

()
Bedömt av utredningen

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 136

Utredarens
bedömning

övre
Vojmån hör fill Angermanälvens outbyggda källflöden. Älvsträckan är av stort
intresse för den vetenskapliga naturvården, främst geovetenskapligt. Många av
de mest intressanta enskilda objekten skulle dock behålla en stor del av sitt
värde även efter utbyggnad. Däremot måste man räkna med totalskada i fråga om
fisket, som är av mycket hög kvalitet och ger älvsträckan en unik ställning i
Västerbotten. Även för friluftslivet har älvsträckan stor betydelse, med en
redan utbyggd turistservice. Värdet är i hög grad knutet till den outbyggda
älven.

Riksantikvarieämbetet
anser att det är troligt att ytterligare inventeringar skulle ge resultat som moUverar
högsta klass från bevarandesynpunkt. Skadorna bedöms bli mycket allvarliga.
Framför allt projektet Fäffjaure skulle vidare innebära svåra intrång i
renskötseln i Vilhelmina norra sameby. De höga bevarandevärdena förstärks genom
älvsträckans samband med Vapstälven genom "Sagavägen". Detta i
kombination med en relativt låg kraftnytta har gjort att älvsträckan placerats
i klass 4 i den slutliga rangordningen.

Remissutfallet
i korthet

Vilhelmina
kommun avstyrker bestämt utbyggnad. Bl. a. SMHI och Vilhelmina norra sameby
uttrycker Ullfredsställelse med utredarens klassning. Sötvattenslaboratoriet
påpekar att man har ett forskningsprojekt i Fättjaur och att det fiskerivefenskapliga
värdet hos älven ovanför Fättjaur inte framgår av utredningen.

Nedre
Vojmån, Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 231) (Omfattar projekten Vojmsjö, Vojmå,
Bäsksele och Vilhelmina. Utbyggnad utesluts om Vojmsjöns vatten leds över fill
Marsån-Fatsjön.)

Effekt, MW

55

Varav
30 MW i Vojmå

Energi, GWh/år

216

Varav
135 GWh/år i Vojmå

Kraftvärdering

3

1

Vojmå

Vojmsjö,
Bäsksele och Vilhelmina

Veteoskaplig
naturvård Fiske

2
2

Rekreation

2

Kulturminnesvård

2

Rennäring
Jordbruk

(3)
(2)

()
Bedömt av utredningen () Bedömt av utredningen

Skogsbmk Bevarandevärdering SlutUg rangordning

2
2 2

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 137

Utredarens bedömning

Nedre Vojmån är redan starkt påverkad av Vojmsjöns
reglering. Fallhöjden kan utnyttjas anUngen genom en överledning från Vojmsjön
fill Fatsjön eller genom konvenfioneU utbyggnad. Strömfiskef i Vojmån, som
trots Vojmsjöns reglering har betydelse som fritidsfiske, skulle försvinna vid
en konventionell utbyggnad. Om överledningsalterna-Uvet förknippas med villkor
om en tUlräcklig minimivattenföring i Vojmån bör detta alternativ kunna vara atf
föredraga från fiskesynpunkt. Fisket i nedre Vojmån bör tillmätas stor
betydelse, särskilt om Volgsjö-fors i övre Åseleälven skulle komma att byggas
ut. Vidare bör flytf-ningssvårigheterna för Vilhelmina norra sameby
uppmärksammas. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 2 och 1 med viss
tvekan placerats i den förstnämnda klassen.

Remissutfallet i korthet

Vilhelmina kommun, Vilhelmina sportfiskeklubb och
Norrlands natur-värn anser att en överledning av Vojmsjöns vatten till Marsån
är att föredra framför en konventionell utbyggnad av nedre Vojmån, om den förknippas
med en minimifappning på minst 10 m'''/s genom Vojmsjödam-men.
Sportfiskeklubben framhåller att överledning är det enda acceptabla
alternativet (Vilhelmina kraftverk bör dock kunna byggas ut); nedre Vojmån har
fortfarande, trots regleringsskador, eft stort bestånd av harr och stor
laxöring samt sik, abborre och gädda. Utredningens klassning av älvsträckan
bedöms som för låg. SMHI påpekar att en överledning till Fatsjö skulle minska
nuvarande isdämningar, medan en konventionell utbyggnad skuUe undanröja dem
helt. SGU har inga allvarliga invändningar mot en utbyggnad, medan Vilhelmina
norra sameby framhåller att såväl betesområden som flyttningsvägar skulle
påverkas mycket negativt. De redan nu utomordentligt svåra flytfningsförhållandena
innebär att en utbyggnad av nedre Vojmån skulle skära av samebyn från nedanföriiggande
vinterbetesmarker. Samebyn anser att alvsträckan med hänsyn tiU rennäringen bör
placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen.

Övre
Åseleälven, Ängermanälven (SOU 1976: 28, s. 232) (Omfattar projekten Volgsjöfors,
StenkuUa och Åsele)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

101

Energi, GWh/år

430

Kraftvärdering

4

Vetenskaplig naturvård

4

Fiske

4

Rekreation exkl. fiske

2

inkl.
fiske

3

Kulturminnesvård

2

Volgsjöfors
20, StenkuUa 55 Volgsjöfors 80, Stenkulla 230

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 138

Rennäring

(3)

0
Bedömt av utredningen

Jordbruk

(2)

0
Bedömt av utredningen

Skogsbmk

23

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

2

Utredarens bedömning

Övre Åseleälven är den längsta outbyggda älvsträckan i Angermanälvens
huvudgren. Den är påverkad av regleringar uppströms men har bl. a. genom sin
storlek kvar mycket av den orörda älvens egenskaper.

Den översta anläggningen, Volgsjöfors, skulle utnyttja
fallhöjden i en fors som i dag har stor betydelse för fritidsfiskare främst
från det näraliggande Vilhelmina men också för en viss fisketurism. En
eventuell utbyggnad av Volgsjöfors bör kombineras med sådana åtgärder i nedre Vojmån
att ett tillfredsställande fiske kan skapas och upprätthållas där. De båda
övriga anläggningarna. Stenkulla och Asele, skulle beröra relativt stora
bevarandevärden från främst den vetenskapliga naturvårdens och fiskefs
synpunkt. Den stora kraftnytta som en fullständig avtrappning av älven skulle
innebära har dock gjort att älvsträckan placerats i klass 2.

Remissutfallet i korthet

Fritidsfiskarnas riksförbund anser nedklassningen
omotiverad. Norrlands naturvärn anser att utbyggnad inte bör ske, med tanke på
vad bygden redan förlorat. Även en regional krets av Svenska naturskyddsföreningen
avstyrker utbyggnad. Fiskeristyrelsen anser att bevarandevärdet bör vara 4, med
3b som slutlig klass. Volgsjöfors bör i alla händelser undantas. Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser def motiverat att höja Volgsjöfors till 3b.
Vilhelmina kommun avstyrker bestämt utbyggnad av Volgsjöfors. Vilhelmina
sportfiskeklubb anser att Volgsjöfors ej bör kopplas till de båda övriga
projekten; bedömt för sig har Volgsjöfors större bevarandevärde än kraftnytta.
Man hänvisar till en stark lokal opinion mot utbyggnad. VattenfaU understryker
att en utbyggnad av alla tre projekten är bättre än en utbyggnad utan Volgsjöfors,
bl. a. för atf korttidsregleringen skulle ge betydligt större effekter på
Stenkullas dämnings-område än i Malgomaj. Åsele kommun framhåller att en utbyggnad
förutsätter att bygden kompenseras på annat sätt. SSR anser att älvsträckan
med hänsyn till rennäringen bör rangordnas i klass 4. Vilhelmina norra sameby
framhåller att Stenkulla berör en knutpunkt i byns flyttningsleder och dämmer
över det enda naturliga återsamlingsområdet, medan Vilhelmina södra sameby
påpekar att projektet Asele innebär att byns naturliga och nödvändiga
flyttningsled till vinterbetet skärs av.

Graningeverken åberopar i en senare inlaga en utredning av
Vattenfalls fiskesakkunniga enligt vilken Volgsjöfors spelar en relativt
blygsam roU för sportfisket i Vilhelmina kommun, och att goda möjligheter finns
att ordna kompensationsfiskevatten.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 139

Långseleån-Rörströmsälven,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 234)

(I
Långseleån har inga projekt presenterats, i Rörströmsälven projektet

Hocksjö)

Effekt, MW

42

Varav
Hocksjö 25 MW

Energi, GWh/år

165

Varav
Hocksjö 80 GWh/år

Kraftvärdering

4

Hocksjö

Långseleån

Vetenskaplig naturvård

2

Fiske

2

Rekreation

2

Kulturminnesvård

1

Ormsjön

3u

u
I övrigt utredningsområde, preli minär klassning

Rennäring

3

Jordbruk

(2)

()
Bedömt av utredningen

Skogsbruk

3

Avser
Hocksjö

Bevarandevärdering

3

Hocksjö

2

Långseleån

Slutlig rangordning

2

Utredarens
bedömning

Långsele-Rörströmsälven
är påverkad genom överledningen från Korp-ån till Saxälven och av Ormsjöns
reglering. Bevarandevärdena vid Långseleån är troligen måttliga, samtidigt som
den kraftekonomiska nyttan är liten. För Hocksjöprojektet i Rörströmsälven
redovisas något större bevarandevärden, och skador skulle vid en utbyggnad
uppkomma främst på skogsbruket och det vetenskapliga naturvårdsintresset.
Samtidigt är den kraftekonomiska nyttan god. Hocksjö har därför placerats i
klass 2 tillsammans med övriga delar av älven. Klassningen förutsätter dock
att utbyggnaden inte innebär någon höjning av vattenståndet i Rörsfrömssjön
utöver medelvattenstånd. Beträffande Långseleån har vid bedömningen viss tvekan
rått mellan klasserna 2 och 1.

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet
anser atf kraftnyttan hos projektet Hocksjö är för liten för att motivera en nedflyttning
och framhåller att skadorna på mark, landskapsbUd och renskötsel blir mycket
betydande i förhållande till storleken. Riksantikvarieämbetet och
länsantikvarien i Jämtlands län framhåller att de rika fångstkulturlämningarna
vid Rörströmsälven gör att den bör räknas till älvar med högt bevarandevärde.
Ämbetet förordar klass 3 med dragning mot klass 4. Lantbruksnämnden i Jämtlands
län påpekar att projektet Hocksjö kan skada bärkraftiga kombinationsföretag,
och skogsvårdssysterelsen i länet framhåller att ett 20-tal privatägda re-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 140

gisterfastigheter
berörs av projektet, som hotar existensen hos flertalet av dem. Projektet måste
bedömas som allvarligt också med hänsyn till produktionsbortfallet för
skogsbruket. Svenska samernas riksförbund med Vilhelmina norra. Frostvikens
norra och Frostvikens mellersta samebyar framhåller att Rörströmsälven och
framför allt området vid Hocksjö är av stor betydelse för renskötseln.
Projektet Hocksjö skulle innebära att Frostvikens norra samebys enda utnyftjningsbara
vinferbefesland helt förstördes. Regleringsmagasinet skulle skära av samebyn
över hela dess bredd. Samebyn ifrågasätter om utredningen varit medveten om
dessa skador och anser det i så fall synnerligen anmärkningsvärt att skadorna
inte redovisats och fått påverka rangordningen. Enligt SSRs och samebyarnas
mening bör Hocksjö av hänsyn till rennäringen placeras i klass 4 i den slutliga
rangordningen. Jämtlands läns jaktvårdsförening understryker att Hocksjö också
skulle medföra avsevärd skada för jaktintresset. Strömsunds kommun anser det
klart att Hocksjö medför övervägande negativa följder och menar atf projektet
bör placeras i klass 4 och inte byggas ut. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser
att det för älvsträckan som helhet finns för dåliga kunskaper om effekterna på
motstående intressen och att de behöver konkretiseras före eft sluUigt ställningstagande.
En lokal krets av SNF avstyrker, med hänsyn främst fill vilt och fiske, sådan
utbyggnad av Långseleån som skulle avsevärt skada stränderna och vattnen.

Borga,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 236)

Effekt, MW

18

Energi, GWh/år

45

Kraftvärdering

2

Vetenskaplig naturvård

2

Fiske

2

Rekreation

2

Kulturminnesvård

1

Rennäring

1*

*
Fiske av stor betydelse för same-by

Jordbruk

1

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

1

SluUig rangordning

1

Utredarens
bedömning

En
utbyggnad av projektet Borga skulle beröra måttliga bevarandevärden och
knappast innebära någon nackdel för landskapsbilden i området, som emellertid
är av stor betydelse för friluftsUvet kring BorgafjäUs turistanläggning. Alvsträckan
har placerats i klass 1.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 141

Remissutfallet i korthet

Strömsuruls kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län anser
att Borga bör kunna byggas ut. Infe heller lantbruksnämnden eller
Fritidsfiskarna i Jämtlands län motsätter sig en utbyggnad trots att ett
relativt omfattande sportfiske i Saxån skulle skadas. Fritidsfiskarna utgår
från att detta fiske kan kompenseras genom åtgärder i näraliggande smååar.
Vilhelmina södra och Frostvikens norra sameby framhåller att området nedströms
Borgadammen fortfarande är användbart för renskötseln och att en utbyggnad
skulle innebära förlust av renbetesmark och försvårad flyttning/ strövning.
Svenska samernas riksförbund anser att Borga bör placeras i klass 3 i den sluUiga
rangordningen.

Flåsjöån, Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 236)

Effekt,
MW

8

Energi, GWh/år

35

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig
naturvård

1

Fiske

1

Rekreation
exkl. fiske

2

inkl. fiske

1

Kulturminnesvård

2u

u Utredningsområde, preUminär klassning

Rennäring

1

Jordbruk

(1)

() Bedömt av utredningen

Skogsbruk

1

Bevarandevärdering

1

Slutlig
rangordning

1

Utredarens bedömning

En utbyggnad av den redan starkt regleringspåverkade alvsträckan
skulle knappast skada några väsentliga bevarandevärden, under förutsättning atf
dämningen av Flåsjön inte ökas. Riksantikvarieämbetet anser sig dock inte ha
underlag för en slutlig bedömning. Älvsträckan har placerats i klass 1.

Remissutfallet i korthet

Strömsunds kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län
tillstyrker utbyggnad, oeh inte heller Frostvikens mellersta sameby finner
anledning att motsätta sig en utbyggnad. Riksantikvarieämbetet framhåller att
bedömningen från kulturminnesvårdens synpunkt är så osäker att det motiverar
en placering i klass 2. Länsantikvarien i Jämtlands län anser att man inte bör
ta ställning innan utbyggnadsprojekfet preciserats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lejarälven
(inkl. Ullersjön), Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 236) (OUka
utbyggnadsmöjligheter är tänkbara; separata utbyggnader av Lejarälven konventionellt
och pumpkraftverk i Ullersjön eUer en kombination av båda har diskuterats)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

12

240

Energi, GWh/är

49

Kraftvärdering

3

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

4

Rekreation
exkl. fiske

3

inkl. fiske

4

Kulturminnesvård

3

Rennäring

3*

Jordbruk

(1)

Skogsbmk

1

Bevarandevärdering

4

SluUig
rangordning

3b

Lej aren

Pumpkraftverk i Ullersjön Endast vid konvenUonell utbyggnad
av Lejarälven Avser konvenUonell utbyggnad

* Fiske av stor betydelse för same-

by

() Bedömt av utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Projektet berör obmtet fjällområde.

Utredarens bedömning

Lejarälven med bl. a. def vackra Lejarfallet ligger
relativt läfUllgäng-ligt i eft väglöst område av stor betydelse för turismen.
Det har högt bevarandevärde från de flesta synpunkter, främst fisket. En
utbyggnad skulle

ge tämligen litet energi tillskott. Älven har i valet
mellan klasserna 4 och

3b med viss tvekan placerats i den senare klassen.

Remissutfallet i korthet

Kammarkollegiet anser att kraftnyffan är för liten för att
motivera en nedflyttning i rangordningen. Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i
Jämtlands län. Strömsunds kommun, Jämtland-Härjedalens naturvårdsförbund.
Fritidsfiskarna i Jämtlands län. Svenska naturskyddsföreningen, Svenska
fjällklubben och Svenska samernas riksförbund anser att älvsträckan bör ligga
i klass 4. Länsstyrelsen betecknar den som def mest bevarandevärda området i
länet och förordar ytterligare utredningar. Naturvårdsförbundet anser att en
inventering av det högre djurlivet bör göras. Fritidsfiskarna påpekar atf
området är fiskevetenskapligt intressant och att forskning pågår. SNF och
Fjällklubben hänvisar till läget i obmtet fjällområde. Norrlands naturvän anser
att alvsträckan har stor betydelse för fiske och friluftsliv och inte bör byggas
ut. Jämtlands läns jakt-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 143

vårdsförening
framhåller att också en liten överdämning skulle spoliera älgens vinterbefen.
Frostvikens norra sameby betonar att området har utomordentligt barmarksbete,
särskilt under våren. Värjaren betecknas som det bästa av samebyns
otillräckliga fiskevatten. Frostvikens mellersta sameby framhåller att en
reglering skulle skära av den enda flyttningsvägen förbi Ullersjön och därmed barmarksbetesområdet.
I väntan på en grundlig skadebedömning bör älvsträckan placeras i klass 4. SMHI
påpekar att en utbyggnad skulle ge svag is och samfärdselsvårigheter i Stora
Blåsjön vid Änkarede och framhåller områdets värde som hydrologiskt
referensområde i mellersta Norrlands fjälltrakter.

Storån,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 238)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varav 30 GWh/år regleringsnytfa
i nedanföriiggande kraftverk

Effekt,
MW

13

Energi, GWh/år

44

Kraftvärdering

4

Vetenskaplig
naturvård

3

Fiske

3

Rekreation
exkl. flske

2

inkl. fiske

3

Kulturminnesvård

2u

u
Utredningsområde, preliminär

klassning

Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same-

by

Jordbruk 1

Skogsbmk 1

Bevarandevärdering 2

SluUig
rangordning I

Projektet
berör obrutet fjällområde.

Utredarens
bedömning

En
utbyggnad av Storån skulle skada påtagliga bevarandevärden, främst fiske och
rennäring, men den skulle samtidigt vara kraft ekonomiskt mycket fördelaktig.
Storån har därför i valet mellan klasserna 2 och 1 med viss tvekan placerats i
den senare klassen.

Remissutfallet
i korthet

Kammarkollegiet
anser att kraftnyttan är för liten för att motivera en nedflyttning. Dessutom
är bevarandevärderingen för låg. Rennäringens och friluftslivets intressen
motiverar enligt kollegiet en placering i klass 3 i bevaranderangordningen och
i klass 3b i den slutliga rangordningen. Lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnden i Jämtlands län ifrågasätter

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 144

om
rennäringens intressen tUlgodosetts i rimlig utsträckning. Lantbruksnämnden
och Svenska samernas riksförbund med Rattevare och Frostvikens mellersta
sameby anser att Storån med hänsyn till rennäringen bör ligga i klass 3. Bl. a.
fiskeristyrelsen, sötvattenslaboratoriet och länsstyrelsens naturvårdsenhet
framhåller åns fiskevetenskapliga värde. Fiskeristyrelsen anser att ån från
bevarandesynpunkt bör värderas minst som klass 3 och i den slutliga
rangordningen placeras i klass 3b och undantas från utbyggnad. Sötvattenslaboratoriet
pekar på pågående forskningsprojekt och förslag till referensområde.
Naturvårdsenheten framhåller att undersökningar visat på tre särskilt
skyddsvärda naturliga vattendrag i länet, nämligen Rogensystemet, Storån och Lejarälven.
Äv dessa står Storån i en klass för sig som den limnologiskt mest intressanta.
Unika vattenkemiska förhållanden, eventuellt utan motsvarighet i landet, ger en
ovanlig artsammansättning och gör Storån till en oskattbar tillgång för den limnologiska,
hydrologiska och fiskebiologiska forskningen. Sveriges fritidsfiskares
riksförbund, Norrlands naturvän och Aktionsgruppen för Storåns bevarande
framhåller betydelsen för fritidsfisket och menar att utredningens uppgifter om
att fisket skulle vara föga utnyttjat är felaktiga. Fritidsfiskarna anser atf
delar av ån är av riksintresse från fritidsfiskesynpunkt och att den från
bevarandesynpunkt hör hemma i klass 4. Även områdets vildmarkskaraktär och
värde för friluftslivet, bl. a. kanoting, framhålls från flera håll.
Aktionsgruppen för Storåns bevarande anser att en utbyggnad skulle vara ett hot
mot turismens utveckling och protesterar mot rangordningen. BI. a. Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben menar att läget i obrutet
fjällområde motiverar en placering i klass 4.

Bl.
a. länsstyrelsen i Jämtlands län och Strömsunds kommun anser att
faktaunderlaget behöver fördjupas innan man kan ta definitiv ställning.
Kommunen efterlyser ytterligare utredningar om vildmarkskaraktären,
vegetationen, rennäringen, fågelUv och övrigt vilt men betonar att kommunen
godkänt den avgränsning av obrutet fjällområde som skulle påverkas av
utbyggnaden. Man betonar att det är angeläget att kompletteringarna kan göras
så snabbt att beslut kan fattas under 1977. Riksantikvarieämbetet och
länsantikvarien i Jämtlands län framhåller att det är nödvändigt med
ytterligare kulturhistoriska inventeringar, medan Jämtland-Härjedalens
naturvårdsförbund pekar på brister när det gäller inventering av floran och viU
placera Storån i klass 2 eller 3b. Även Aktionsgruppen för Storåns bevarande
anser att det krävs ytterligare utredningar och att beslutet bör anstå till
1978.

I
en skrivelse i maj 1977 påtalar kraftintressenterna genom Angermanälvens vattenregleringsföretag
att fiskeristyrelsen i sitt remissyttrande felaktigt uppger att Storån har en
unik storöringsfam. Efter ytterligare undersökning medger fiskeristyrelsen att
uppgiften troligen är felaktig men franihåller att man infe ser sig föranlåten
att ändra värderingen av

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 145

vattendraget. Bl. a. understryker man på nytt åns
fiskevetenskapliga värde och dess potentiella betydelse för storöringstammen i
Ströms vatfudal.

Nedre Faxälven, Ängermanälven (,SOU 1976: 28 s. 239)
(Omfattar Meåforsen och Helgumsjön)

Effekt,
MW

9

Meåforsen

3

Helgumsjön

Energi, GWh/år

40

Meåforsen

14

Helgumsjön

Kraftvärdering

2

Meåforsen

4

Helgumsjön

VetenskapUg
naturvård

3

Fiske

1

Rekreation
exkl. fiske

3

inkl. flske

2

KuUurminnesvård

1

Rennäring

1

Jordbruk

1

Meåforsen

3

Helgumsjön

Skogsbruk

2

Be varandevärderi
ng

1

Meåforsen

3

Helgumsjön

SluUig
rangordning

1

Meåforsen

3b

Helgumsjön

Utredarens bedömning

En utbyggnad i Meåforsen ger relativt litet
energitillskott men skulle skada måtUiga bevarandevärden. Denna sträcka har
därför placerats i klasss 1. AUvarligare skador skuUe bli följden av en höjning
av dämnings-gränsen i Helgumsjön och åtföljande korttidsreglering, som skulle
vara av förhållandevis stor betydelse från kraftekonomisk synpunkt. Framför
allt fågellivet i sjöns delta skulle skadas. Sjön är en viktig rastplats för
flyttfågel och mycket få alternaUv torde finnas i Norrlands inland. Främst med
hänsyn Ull fågellivet och Ull den lilla energivinsten vid en utbyggnad har Helgumsjön
i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan placerats i den förstnämnda
klassen.

Remissutfallet i korthet

SMHI påpekar att en utbyggnad av Meåforsen skulle fä
positiv effekt på nuvarande isdämningsförhållanden, liksom en dämning av Helgumsjön.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att Helgumsjöns delta är ett naturvetenskapligt
riksintresse och menar att def är tveksamt om energivinsten uppväger skadorna.
Man bör inte fatta beslut om uf-

10 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 57

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 146

byggnad
förrän i samband med ett större energipolitiskt ställningstagande. Sollefteå
kommun hänvisar fill att man motsatt sig projektet i vattendomstolen, och även
Norrlands natiirvärn anser att Helgumsjön bör sparas i nuvarande skick. Västernorrlands
läns jaktvårdsförbund framhåller att det redovisade projektet skulle medföra
obotliga skador på växt- och djurlivet men menar att modifieringar skulle kunna
göra skadorna betydligt mindre. Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO)
framhåller också att projektet kan modifieras så att våtmarkerna bibehålls.

Ledingeån,
Ängermanälven (SOU 1976: 28 s. 240)

Effekt,
MW »

Energi,
GWh/är 30

Kraffvärdering 4

Bevarandevärdering
Motstående intressen ej bedömda

SluUig
rangordning Ej placerad i rangordningen

Utredarens
bedömning

Någon
värdering av motstående intressen har inte gjorts, då projektet inte var känt
vid de inventeringar som utförts av berörda myndigheter. Utredningen har inte
heller klassat projektet.

Remissutfallet
i korthet

Länsslyrelsen
i Västernorrlands län bedömer inte Ledingeån som särskilt bevarandevärd.
Lantbruksnämnden i länet anger att en dämning av Ledingesjön skulle kunna
medföra vissa skador på ett mindre bärkraftigt jordbruk men anser inte att en
utbyggnad av Ledingeån skulle medföra nämnvärda skador för jordbruket. Fiskeriintendenten
i nedre norra distriktet uppskattar åns värde från fiskesynpunkt fill klass 1
eller 2. Västernorrlands läns jaktvårdsförbund påpekar att Ledingeån har en god
älgstam och en mycket kraftig bäversfam samt att Ledingesjön är en infe oäven
sjöfågellokal. Svenska samernas riksförbund med Frostvikens mellersta sameby
finner inte anledning atf motsätta sig utbyggnad av nedre Faxälven och Ledingeån.

Effektuibyggnader
i Ångermanälven

TUl
utredningen har redovisats effekfutbyggnadsmöjligheter i Sfalon på 100 MW.
Detta skiUle inte ge något energitillskotf. Utbyggnaden har inte bedömts av de
motstående intressenas företrädare, inte heUer av utredaren eller
remissinstanserna.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 147

19. Indalsälven

Åreälven, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 173)

Effekt, MW

183

Energi, GWh/år

961

Kraftvärdering

IIVi. 2

Vetenskaplig naturvård

4

Kulturminnesvård

31

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

SluUig rangordning

4

Varav 115 i andra anläggningar

Utredarens bedömning

Areälven är helt outbyggd för kraftändamål fränsett några
obetydliga stationer, vilka endast ger lokala effekter på miljön.

Av de projekt som redovisats tUI utredningen anges
Handölsprojektet vara mycket betydelsefullt, inte bara genom dess stora energiUllskoft
utan även lokalt för försörjningen av en eventuellt expanderande industri. Äv
övriga projekt torde Gevsjöströmmen med Gevsjöns reglering samt RistafaUen vara
de mest betydande från kraffsynpunkt.

Beträffande Areälven är alla bevarandeintressen eniga och
starkt negativa mot utbyggnad i varje form. Områdets centrala och
traditionella betydelse för turismen, dess kontakt med vildmark samt det
faktum att älven är outbyggd innebär utomordentligt starka argument för att
bevara älven i sin helhet.

Utredningsmannen har därför funnit det vara av högsta
angelägenhet att Areälven i dess helhet undantas från vattenkraftutbyggnad.
Handölsprojektet innebär kraftiga ingrepp i sådana delar av älven som
betecknats som synnerligen värdefulla att bevara. Utbyggnadsintresset har infe
ansetts kunna påverka bedömningen.

Remissutfallet i korthet

Utredarens bedömning delas av lantbruksnämnden i Jämtlands
län, domänverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SGU, Are
kommun, Jämtlands läns museum. Svenska samernas riksförbund, fritidsfiskarna
och länsstyrelsen i Jämtlands län. Handöls täljstens AB talar i sitt yttrande
för en utbyggnad av Handöl med regle-

' I: Handöl

II: Gevsjöströmmen, Ristafallen III: Landverk

IV: N och S Rensjön, Kölsjön, Medstuguån, Häggsjön, Tegefors. För
Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven har Ullämpats en annan
kraftrangordning än i övrigt. Klass I motsvarar högsta värde och klass IV lägsta värde. Se vidare avsnitt 2 i
propositionen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 148

ring
av Blåhammarmyren. Företaget framhåller bl. a. att den kraftiga exploateringen
för turiständamål troligen kommer att medföra ingrepp och förändringar i
naturen i större omfattning än vad en utbyggnad av Handölsprojektet skulle
medföra.

Kallsjögruppen,
Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 179)' (Torrön, Juveln och Anjan)

Effekt, MW

46

Energi, GWh/år

147

Kraftvärdering

ni

Vetenskaplig naturvård

Kulturminnesvård

Rekreation

öevaranaevaraering
SlutUg rangordning

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen i Jämtlands
län betecknar projekten som okontroversiella och Åre kommun instämmer med
utredarens placering av projekten i klass 1. Jämtlands läns museum framhåller atf
hällmålningen vid Häst-skotjärn inte får beröras vid en eventuell utbyggnad.
Svenska samernas riksförbund påpekar risken för rensfrövning över de torrlagda
älvfårorna, vilket medför merarbete för KaUs sameby.

Hosjö, Indalsälven (SOU
1974: 22 s. 180)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

21

Energi, GWh/år

145

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

4

Kulturminnesvård

1

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

4

Varav
6.5 i andra anläggningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Damman,
som i sitt övre lopp kaUas Storån, är helt opåverkad av vattenkraftutbyggnader.
Det redovisade projektet innebär att Storåns vatten avleds och utnyttjas i det
föreslagna kraftverket vid Hosjön, för att därifrån via tunnel ledas till Håckrenmagasinet
och utnyttjas i SäUsjö-

' Utbyggnad
pågår, efter tillstånd av vattendomstol.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 149

anläggningen. Projektet är från utbyggnadssynpunkt
värdefullt. Det innebär emellertid kraftiga ingrepp i ett opåverkat källflöde
beläget i det stora väglösa vildmarksområdet mellan OviksfjäUen och Sylarna.
Det medför också skador på fisket och fiskprodukUonen, Det kan vidare ge verkningar
längre ner i Damman. Utredningsmannen avstyrker en utbyggnad av Hosjöprojektet.

Remissutfallet i korthet

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län, SGU,
Are kommun och Jämtlands läns museum avstyrker utbyggnad. Sveriges fiskares
riksförbund anger att en utbyggnad skulle påverka fisket i Storsjön och betonar
betydelsen av Ans källsjöar kring Hosjöbottnarna.

Mattmar, Indalsälven (SOU 7974: 22 s. 182)

Effekt, MW

24

Energi, GWh/år

100

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

2

Kulturminnesvård

2

Rekreation

2

Bevarandevärdering

2

Slutlig rangordning

2

Utredarens bedömning

Älvsträckan är redan nu starkt påverkad av vattenkraftutbyggnader.
Den föreslagna utbyggnaden skulle innebära att den sista outbyggda fallhöjden
i Indalsälvens huvudflöde uppströms Storsjön togs i anspråk. Projektet anses
från utbyggnadssynpunkt angeläget atf genomföra, men skulle innebära konflikter
främst med de fiskeintressen som hör Ull området. Sökanden har dock föreslagit
åtgärder som bl. a. innebär att storsjööringens vandring upp i Damman inte
hindras. Projektets placering i utredningsmannens rangordning utgår också från
att det ges en utformning som tryggar storsjööringens vandring och som även i
övrigt bevarar ett gott fiske i området samt att åtgärder vidtas som mildrar
verkningarna från landskapsbildsynpunkt.

Remissutfallet i korthet

En placering av projektet i högre klass förordas, framför
allt med hänsyn till älvsträckans betydelse från fiskesynpunkt, av fiskeristyrelsen,
fiskeriintendenten i nedre norra distriktet, lantbruksnämnden i Jämtlands län,
kammarkollegiet, Åre kommun och fritidsfiskarna. Även Sveriges fiskares
riksförbund påpekar skadeverkningarna för fisket. Kammarkollegiet framhåller
att det är tveksamt om de förbehåll för klassningen som

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 150

utredaren anger kan uppfyllas. Projektet har tidigare
prövats och befunnits otillåUigf.

Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar projektet som
relativt okon-froversiellt. Mot den uppfattningen står reservanter i
länsstyrelsen. Östersunds kommun anser inte att klassningen utgör något hinder
för utbyggnad och Krokoms kommun tillstyrker en utbyggnad. Riksantikvarieämbetet
delar utredarens uppfattning, under förutsättning att Ockesjön infe dams sä att
kulturlandskapet skadas. Även Jämtlands läns museum framhåller betydelsen av
kulturlandskapet kring Ockesjön.

Siorsjötimneln, Hissmofors Kattstrupeforsen, Indalsälven
(SOU 1974: 22 s. 183)

Effekt, MW

167

Energi, GWh/år

60

Kraft värdering

Kulturminnesvärd

Bevarandevärdering

Slutlig rangordning

0

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet i korthet

Läns.styrelsen i Jämtlands län betecknar projekten som okonfroversiella.
De tillstyrks av Krokoins kommun och Östersunds kommun. Jämtlands läns niiiseum
framhåller att ytterligare reglering av Storsjön inte kan tillåtas medföra
skador på kuUurmiljön eller försämra isläggningen på Storsjön, p. g. a. isens
betydelse som kommunikationsled vinterUd. Riksantikvarieämbetet anser atf en
ombyggnad bör föras till klass 2 med hänsyn lill anläggningens teknik- och
arkitekturhistoriska intresse. Enligt LRF

Granbojorseii, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 183)

Effekt, MW

24

Energi, GWh/år

100

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

2

Kulturminnesvård

1

RekreaUon

1

Bevarandevärdering

2

Slutiig rangordning

1

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911118:57 151

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Med
hänsyn till älvsträckans betydelse för fisket anser fiskeristyrelsen,
lantbruksnämnden i Jämtlands län (fiskerikonsulenten) samt fritidsfiskarna att
projektet bör föras till en högre klass. Samma uppfattning har uttryckts av
Älvräddarnas samorganisation i senare skrivelser. Enligt Svenska samernas
riksförbund är älvens omgivningar värdefull vinterbetesmark för Offerdals
sameby.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län betecknar projektet som relativt okontroversiellt. Östersunds
och Krokoms kommuner tillstyrker projektet.

Korsvattenån,
Rönnöfors, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 185)

Effekt, MW

15

Energi, GWh/är

44

Kraftvärdering

IV

Vetenskaplig naturvård

1

Kulturminnesvård

1, 23

Korsvattenån
1

Rekreation

2

B evarande v ärdering

1

Slutlig rangordning

I

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Enligt
Svenska samernas riksförbund skulle en utbyggnad av Korsvattenån ge negativa
konsekvenser, då ån utgör gräns mellan Offerdal och Sösjö samebyar. Ett
stängsel skulle enligt förbundet inte få avsedd effekt, eftersom det skulle
leda till att strövningarna inte kommer att kunna ske som tidigare.

Beträffande
Rönnöfors kan en utbyggnad godtas av riksantikvarieämbetet och Jämtlands läns
museum under förutsättning att bruksmiljön infe skadas. Ämbetet föreslår dock
att projektet förs till klass 2. Krokoms kommun tillstyrker projektet även om
man anser det diskutabelt med hänsyn till den negativa miljöpåverkan och det
ringa kraftutbytet.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län betecknar båda projekten som okontroversiella.

Långforsen,
Litsnäset, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 185)

Effekt,
MW 44

Energi,
GWh/år 194 Varav 7 i andra anläggningar

Kraftvärdering III

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 152

Vetenskaplig
naturvård 3

Kulturmiimesvård 23,
4 Litsnäset 4

Rekreation 2

Bevarandevärdering 3

Slutlig
rangordning 2

Utredarens
bedömning

Långan
är redan nu starkt påverkad av regleringar för kraftändamål, särskilt i det
övre loppet. Den nedre delen är outbyggd, med undantag av ett mindre
bygdekraftverk.

De
föreslagna projekten Långforsen och Litsnäset skulle genom omfattande
uppdämningar samt torrläggning av långa sträckor avsevärt förändra
landskapsbilden. En utbyggnad innebär dock konflikter främst med den
vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården. Konflikterna med
kulturminnesvården bör emellertid vara möjliga att delvis lösa genom lämpliga
modifieringar av projekten, främst vad beträffar Litsnäset. Utredningsmannens
rangordning av de nämnda projekten i nedre Långaån har gjorts under
förutsättning att sådana modifieringar med hänsyn UU motstående intressen
görs.

Remissutfallet
i korthet

En
utbyggnad av Långforsen tillstyrks av Krokoms kommun.

Projektet
Lifsnäset bör enligt riksantikvarieämbetet och lantbruksnämnden i Jämtlands
län (fiskerikon.sulenten) placeras i högre klass. En utbyggnad skulle beröra en
fångstgropsmiljö av riksintresse, där omfattningen och anpassningen till
landskapet är av stort vetenskapligt och pedagogiskt värde. Även Jämtlands läns
museum betonar värdet av fångstgropsmiljön. Reservanter i länsstyrelsen i
Jämtlands län betecknar Litsnäset som kontroversiellt. Östersunds kommun anser
dock att projektets placering i rangordningen inte innebär något hinder mot
utbyggnad.

Fiskeristyrelsen
betecknar hela älvsträckan som riksintresse och fritidsfiskarna anser att en
placering i klass 3a är motiverad. Svenska samernas riksförbund framhåller att
Offerdals sameby skulle drabbas av svåra skador på vinterbetesmark och
flyttningsvägar. Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar dock de bägge
projekten som relativt okontroversiella. Bålforsens kraft AB framhåUer i
yttrande 1976 över betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 att
projekten nu modifierats så att en utbyggnad inte medför någon torrläggning av
älven och så att den möjliga kraftproduktionen något ökas.

Ulen-Rengen,
Toskströmmcn, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)

Effekt,
MW 9

Energi,
GWh/år 103 Varav 60 i andra anläggningar

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 153

Kraftvärdering

III-

-IV

Ulen-Rengen
III

Vetenskaplig naturvård

3

Avser
hela Hårkan

Kulturminnesvård

1

Rekreation

4

Bevarandevärdering

3

Slutiig
rangordning

3b

Utredarens bedömning

En utbyggnad innebär att man tar i anspråk en nu opåverkad
älvsträcka där rekreationsintressena är starkt uttalade. Projekten anges från
utbyggnadssynpunkt inte vara av högsta angelägenhet, varför utredningsmannen
med hänsyn till de starka bevarandeintressena placerat projektet högt i
rangordningen.

Remissutfallet i korthet

Projekten föreslås placerade i högsta klass av fiskeristyrelsen,
Friluftsfrämjandet, Vattenvärnet och fritidsfiskarna. Länsstyrelsen i
Jämtlands län betecknar projekten som kontroversiella. En utbyggnad avstyrks av
Krokoms kommun. Fritidsfiskarna framhåller bl. a. att en fiskeskola startats i Råvatfnet
för vilken de outbyggda älvsträckorna är av stor betydelse.

Abervattnet, Kingarna, Häggsjön, Indalsälven (SOU 1974: 22
s. 188)

Effekt, MW

Energi GWh/år 12 I andra anläggningar

Kraftvärdering III IV Abervattnet III

Vetenskaplig naturvård 3
Avser hela Hårkan

Kulturminnesvård 1

Rekreation 1, 3 Abervattnet 3

Bevarandevärdering 2

Slutlig rangordning 2

Utredarens bedömning

En utbyggnad innebär att man tar i anspråk opåverkade
sjöar och älvsträckor.

Remissutfallet i korthet

Reservanter i länsstyrelsen i Jämtlands län anger Abervattnet
som kontroversiellt medan majoriteten anser en utbyggnad relativt okontroversiell.
Friluftsfrämjandet anser att projektet bör föras till högsta skyddsklass.
Enligt Svenska samernas riksförbund skulle betesmarkerna för Offerdals sameby
skäras av, vilket bl. a. skulle resultera i ökat bevakningsarbete och stora
omvägar vid flyttningar. Vidare överdäms

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 f 18: 57 154

enligt SSR värdefull betesmark mnt sjön. En reglering av
Kingarna bedöms av länsstyrelsen i Jämtlands län som kontroversiell.

Häggsjöns reglering avstyrks av Krokoms kommun och bedöms
som kontroversiell av länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt Svenska samernas
riksförbund skulle flyttningsleden från samebyns norra del försämras.
Vattenvärnet anser att hela Hårkan bör föras till klass 4.

Edsoxforsen,
Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

18

Energi, GWh/år

73

Kraftvärdering

Hl

Vetenskaplig naturvård

3

Kulturminnesvård

4

RekreaUon

2

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

3b

Avser hela Hårkan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens bedömning

En
utbyggnad av projektet Edsoxforsen medför uppdämning av en lång älvsträcka i
den nedre och relativt opåverkade delen av Hårkan. Projektet berör ett område
som är av största intresse för fornminnesvården och som dessutom är väsentligt
att bevara från rekreationssynpunkt.

Projektet anges frän utbyggnadssynpunkt inte vara av
högsta angelägenhet, varför utredningsmannen med hänsyn tUl de starka
bevarandeintressena placerat en utbyggnad av projektet Edsoxforsen högt från
bevarandesynpunkt.

Remissutfallet i korthet

Riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen och Vattenvärnet
anser att en placering av projektet i högsta klass är motiverad.
Riksantikvarieämbetet betonar kulturmiljöns rekreativa värde och betydelsen av
det omfattande fångstgropssystemet. Detta framhålls också av Jämtlands läns museum.
Svenska samernas riksförbund påpekar att ett lavrikt skogsområde skulle dämmas
över. Svenska kanotförbundet framhåller att en utbyggnad skulle beröra en
ovanligt lång och lättpaddlad strömsträcka. Länsstyrelsen i Jämtlands län är
oenig om bedömningen av projektet. Majoriteten anser projektet vara relativt
okontroversiellt.

Högfors, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)

Effekt, MW

7

Energi, GWTi/år

53

Kraftvärdering

III

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78; 57 155

Vetenskaplig
naturvård 3 Avser hela Hårkan

Kulturnunnesvård 2

Rekreation 3

Bevarandevärdering 2

Slutiig rangordning 2

Utredarens
bedömning

Placeringen
i utredningsmannens rangordning av den föreslagna nybyggnaden vid Högfors
bygger på förutsättningen att tillräcklig minimifappning sker genom kanjonlandskapet
nedströms det gamla kraftverket.

Remissutfallet
i korthet

En
placering i högsta klass förordas av Friluftsfrämjandet och Vattenvärnet.
Svenska samernas riksförbund framför att en idag svår passage över älven helt
skulle omöjliggöras i händelse av utbyggnad.

Projektets
placering i rangordningen är inget hinder för utbyggnad, anser Östersunds
kommun. Krokoms kommun tiUstyrker utbyggnad och länsstyrelsen i Jämtlands län
bedömer projektet som relativt okontroversiellt. Domänverket framhåller att en
utbyggnad, om än i ringa utsträckning, skulle beröra kronoparken Hårkaskogen.
Verket har ingen erinran mot projektets placering i klass 2, men betonar att
man vid en eventuell utbyggnad bör ställa som krav att den nuvarande älvfåran
nedom kraftverket inte torrläggs. Även Älvräddarnas samorganisation kan
acceptera utbyggnad om dämningsnivån bUr oförändrad och minimifappningen tillräcklig.

Ammerån
utom överledning, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 192)

Effekt, MW

61

Energi, GWh/år

259

Varav
25 i andra anläggningar

Kraftvärdering

III

IV

Borgforsen
III

Vetenskaplig naturvård

4

Kulturminnesvård
1,

,2,

23

Hökvattnet,
Lakavattnet 2, G sjön 23

RekreaUon

4

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

4

Utredarens
bedömning

Ammerån
är helt oreglerad för kraftändamål. Älven har väldokumenterade och mycket höga
värden från vetenskaplig naturvårdssynpunkt. Särskilt starka intressen har
knutits till sjösystemet kring Hammerdal. Från rekreationssynpunkt är Ammerån
värdefull främst genom det mycket goda fisket.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 156

De
projekt som redovisats till utredningen har, med undantag för Borgforsen, angetts
tillhöriga den lägsta angelägenhetsgraden frän kraftsynpunkt.

Det
är enligt utredningsmannens mening av högsta angelägenhet att de
bevarandevärden som redovisats beträffande Ammerån skyddas.

Remissutfallet
i korthet

Utredarens
bedömning, som inneburit att älvsträckan placerats i högsta klass, delas av
domänverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Sveriges
geologiska undersökning (SGU), Strömsunds kommun och Ragunda kommun. En
utbyggnad bedöms vidare som mycket kontroversiell av länsstyrelsen i Jämtlands
län och avstyrks av Krokoms kommun och Jämtlands läns museum. SMHI anser
bedömningen tillfredsställande, bl. a. med hänsyn till behovet av referenssfationer
och risken for isdämningar.

Lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnden i Jämtlands län anger att konflikter med jordbruksintresset
kan uppstå vid bl. a. Gåxsjön och Hammerdalssjön. Svenska samernas riksförbund (SSR)
framhåller att Hotagens sameby utnyttjar ett flertal sjöar och vattendrag som
flyttningsleder. Betesområdena skulle vidare, enligt SSR, försämras avsevärt.
Frost-vikens södra sameby utnyttjar området vid Borgforsen, där betes- och snöförhållandena
är goda.

Bålforsens
Kraft AB (Båkab) anser att Borgforsen från kraftsynpunkt borde ha hamnat i
klass II, och i konsekvens med detta borde projektet
återfinnas i klass 3b i den slutliga rangordningen.

Ammeråns
överledning, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 192)

Effekt, MW

Energi, GWh/år

90

I
andra anläggningar

Kraftvärdering

I

Vetenskaplig naturvård

4

Avser
hela Ammerån

Kulturminnesvård

23

Rekreation

4

Avser
hela Ammerån

Bevarandevärdering

4

Avser
hela Ammerån

SlutUg
rangordning 3b

Utredarens
bedömning

Det
s. k. överledningsprojektet i nedre delen av Ammerån är av mycket stort
intresse från utbyggnadssynpunkt, överledningsprojektet medför lokala
skadeverkningar i den nedersta delen av Ammerån före utflödet i Indalsälven,
men påverkar däremot inte nämnvärt förhållandena i Ammerån i övrigt. Det
ingrepp som görs kan också från landskapsbildsynpunkt mildras genom att den minimifappning
som släpps förbi överled-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 157

ningsstället blir av tillräcklig omfattning och att tappningsbesfämmelserna
i övrigt utformas så att verkningarna av projektet minskas. Detsamma gäller
valet av plats för överledningen. Detta har motiverat att överledningen i
rangordningen placerats på annan plats än Ammerån i övrigt. Skulle tvingande
skäl nödvändiggöra en sådan utbyggnad att Ammerån aktualiseras kan, enligt
utredningsmannens mening, endasf överlednings-projektet komma ifråga.

Remissutfallet i korthet

Flera remissinstanser anser att överledningen bör placeras
i högsta klass tillsammans med övriga delar av Ammerån. Det gäller Jämtlands
läns museum. Vattenvärnet och fritidsfiskarna. Länsmuseet anser att mUjön i
byarna Överammer och Ammer, vilka är av kulturhistoriskt värde skulle beröras.
Vidare framhålls angelägenheten av att hela älvsträckan förblir opåverkad.

Ragunda kommun delar utredarens bedömning och även
länsstyrelsen i Jämtlands län anser projektet vara kontroversiellt.
Länsstyrelsen framhåller att om ägareintressena ställer krav på en överledning
så bör i det läget en diskussion med Ragunda kommun äga rum. Starka motiv talar
enligt länsstyrelsen för en snabb effektutbyggnad av Indalsälven utan
överledning.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anger
att en överledning är gynnsam från issynpunkt och att detta skulle kunna
motivera projektets placering i en lägre klass. Enligt Bålforsens kraft AB (Båkab)
medför projektet endast lokala skadeverkningar i den nedersta delen av Ammerån.
Företaget anser att projektet bör föras fill klass 3a.

Krångede
- Stadsforsen, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 228)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

259

Energi, GWh/år

497

Kraftvärdering

Bevarandevärdering

Slutlig rangordning

0

Enligt senare uppgifter 203

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet i korthet

Projekten bedöms som från miljösynpunkt okonfroversiella,
förutsatt att man undviker att genom utökade regleringar skada fisket nedom
Bergeforsen, som är av utomordentligt stor betydelse. Lantbruksnämnden i
Västernorrlands län och fiskeriintendenten i nedre norra distriktet befarar
dock atf sådana skador kan uppstå. Sveriges fiskares riksförbund

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 158

förutsätter
att nedre Indalsälven inte blir föremål för ytterligare korttids-regleringar.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län bedömer projekten som okontroversiella. Ragunda kommun är
positiv till utbyggnad, liksom också Svenska byggnadsarbetareförbundet, avd.
28.

20.
Ljungan

Sölvbacka,
Ljungan (SOU 1974: 22 s. 168)

Effekt, MW

17

Energi, GWh/år

77

Kraffvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

3

Kulturminnesvård

1

RekreaUon

3
3

2

Bevaranuevaraering
Slutlig rangordning

Utredarens
bedömning

Den
föreslagna Sölvbackaanläggningen är värdefull från utbyggnadssynpunkt. En
utbyggnad enligt de planer som redovisats till utredningen innebär emellertid
synnerligen kraftiga miljöförändringar i området, som dels är av stort intresse
för fritidsfisket och dels har stora vetenskapliga naturvärden.
Utredningsmannen har bedömt det vara möjligt att mildra skadorna av projektet
genom modifieringar av de planer kraftintresset redovisat. En sådan
modifiering, som bl. a. skulle kunna innebära att den omfattande torrläggningen
av Övre Grucken undviks, skuUe främst ha betydelse för landskapsbilden. Vid
rangordningen har utredningsmannen utgått från att en sådan modifiering kommer UU
stånd.

Remissutfallet
i korthet

De
remissinstanser som talar mot en utbyggnad eller för en placering av projektet
i högre klass är lantbruksnämnden i Jämtlands län, kammarkollegiet. Bergs
kommun. Svenska naturskyddsföreningen och Jämtland-Härjedalens
naturvårdsförbund. Bergs naturvårdsförening, Friluftsfräm-fandet,
fritidsfiskarna, naturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet samt
Älvräddarnas samorganisation. Bergs kommun motiverar sitt ställningstagande med
atf en utbyggnad skulle medföra bortfall av värdefullt husbehovs- och
fritidsfiske samt stark förfulning av landskapet. Om en utbyggnad ändå skulle
komma att tillåtas har kommunen bl. a. ställf som villkor att minimifappning i
älvfåran skall vara sådan att den tryggar fiskefs bestånd. Uppsala universitet,
naturgeografiska institutionen, under-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 159

stryker
att en utbyggnad av den planerade omfattningen inte bör komma till stånd.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län betecknar projektet som kontroversiellt. Jämtlands läns museum
tar inte ställning, men anger att projektet inte torde ge större påverkan på
den kulturhistoriska miljön.

Havern
- Kölsillre, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 170)

Effekt, MW

15

Energi, GWh/år

65

Kraftvärdering

IV

Vetenskaplig naturvård

2

Kulturminnesvård

23

Rekreation

4

Bevarandevärdering

3

SlutUg rangordning

3b

Utredarens
bedömning

Området
kring Havern och Kölsillre är påverkat av uppströms belägna regleringar.
Projekten ger liten kraftvinst och är dessutom relativt oberoende av andra
regleringar och utbyggnader. Området är samtidigt värdefullt från
rekreationssynpunkt och äger betydande landskapsbildsmässiga värden. Projektet KölsUlre
medför kraftiga förändringar av de nuvarande förhållandena. Sjön Havern är
reglerad och regleringsdammen i behov av ombyggnad. Skulle en sådan ombyggnad
komma till stånd, måste den ske med största hänsyn till den omgivande miljön.

Remissutfallet
i korthet

Utredarens
bedömning och projektets placering i rangordningen godtas av
skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands
län. Ange kommun och LRF (provinsförbund i Medelpad). Länsstyrelsen och Ange
kommun talar uttryckligen för ett bevarande av strömmarna. Ange kommun har
föreslagit skydd för området enligt 15 § NVL. Det betecknas av kommunen som ett
av de områden i regionen som har de främsta förutsättningarna att utvecklas
till ett fritidsområde av allra yppersta klass. Kommunen är beredd att medverka
till att området bevaras för sitt avsedda syfte. Lantbruksnämnden i
Västernorrlands län betonar områdets värde i outbyggt skick och föreslår i
likhet med Friluftsfrämjandet att projekten placeras i klass 4.

Länsarbetsnämnden
i Västernorrlands län anger att en utbyggnad vid rätf tidpunkt skulle ge en
värdefull utjämnande inverkan på sysselsättningen i Ange kommun.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 160

Nederede
- Skallböle, Matfors, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 172)

Effekt, MW

47

Energi, GWh/år

165

Kraftvärdering

Bevarandevärdering

Slutiig rangordning

0

Utredarens
bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet
i korthet

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län, Sundsvalls kommun, LRF (pro-virisförbund i Medelpad) och
Klingsta arbetarekommun har inga erinringar mot själva anläggningsarbetena.
Däremot befarar Sundsvalls kommun och LRF att skador kan uppstå p. g. a.
utökade regleringar. Av detta skäl är LRF:s provinsförbund negativt fUl en om-
och tillbyggnad av kraftverken.

Viforsen
med Marmens reglering, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 172)

Effekt, MW

9

Energi, GWh/år

55

Kraftvärdering

III

Vetenskaplig naturvård

2

Kulturminnesvård

2

Rekreation

1

Bevarandevärdering

2

SlutUg rangordning

1

Utredarens
bedömning

Det
nu outbyggda älvavsnitfet från Viforsen tiU havet är av mycket stort värde från
rekreationssynpunkt genom sina särpräglade kvaliteter och sin närhet Ull
Sundsvall. Ett ingrepp i denna miljö måste därför betraktas som ytterst
allvarligt. Projektet Viforsen har dock till utredningen presenterats utan
ytterligare dämning av Marmen och med de direkta ingreppen i miljön begränsade
till området uppströms Svartedet. Denna begränsning har varit en förutsättning
för projektets placering i utredningsmannens rangordning. Utrediungsmannen har
vidare förutsatt att en för fiskeintressena tillfredsställande tappningsplan
kan fastställas.

Remissutfallet
i korthet

Ett
stort antal remissinstanser framför att det aktuella projektet inte motsvarar
det som utredaren har utgått från vid sin placering av projektet i klass 1.
Enligt statens planverk bör projektet placeras i någon av kläs-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 161

serna 24 Ull dess full säkerhet råder om att def
uppfyller de förutsättningar för projektets utförande, exempelvis vad gäller
fisket, som utredaren utgått från, Fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i
mellersta distriktet. Svenska naturskyddsföreningen och fritidsfiskarna anser
att projektet bör föras till högsta klass. Kammarkollegiet, länsstyrelsen i
Västernorrlands län, Sundsvalls kommun och Klingsta arbetarekommun anser det
befogat att föra projektet, med den utformning Båkab presenterat, fill klass 3.
Lantbruksnämnden i Västernorrlands län an.ser att bevarandevärdena bör
tillmätas större tyngd. Regleringen av Marmen bör med hänsyn till fisket och
jordbruket föras till klass 3 medan ombyggnaden av Viforsen bör föras tiU klass
4 om inte tappningsplanen blir tiUfredsställande för fisket. Även
lantbruksstyrelsen anger att en reglering av Marmen skuHe leda Ull konflikt med
jordbrukets intressen.

Sundsvalls
kommun säger i sitt yttrande bl. a. att älvavsnittet nedströms Viforsen inte
får påverkas mer än att dess funktion som naturlig fortplantnings- och
uppväxtmiljö för de havsvandrande fiskarna bibehålls oförminskad och dess stora
värde för friluftsliv och fritidsfiske bevaras. Marmenbäckenet och Ljungan
nedströms Viforsen har i kommunens program för fysisk riksplanering betecknats
som en zon inom vilken en detaljerad områdesplanering skall utgöra grund för bevarandeåtgärder
för områdets specifika naturfiUgångar. Kommunen framför vidare att Ljungan är
den enda av de av Sehlstedt bedömda älvarna som har en outbyggd fallhöjd
nedströms def sista kraftverket, som utgör en naturlig reproduktionsmiljö för
de havsvandrande fiskarna. Vikten av att bevara denna egenskap hos älvsträckan
betonas även av Sveriges fiskares riksförbund.

Bålforsens krafl AB (Båkab) anger att man vid två
tillfällen under utredningens gång upplyst om att projektet även innefattar
rensning av den s. k. Krokforsen, vilket enUgt företaget är ekonomiskt
försvarbart och torde ge begränsade miljöskador. Båkab framför dock i sitt
yttrande år 1976 över betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 att
projektet numera fått en utformning som bl. a. innebär atf de föreslagna
rensningarna heh slopas. Vidare inskränks regleringsamplituden för sjön Marmen
till 0,6 m under tiden 1.1015.5 och 0,3 m under resten av året. Under Uden
16.531.8 skall inga korttidsvariationer förekomma nedströms Viforsen. Bolaget
anser atf man därmed har uppfyUt kravet på en tappningsplan som tUlgodoser
fiskets intressen. Sundsvalls kommun (i vattenmålet) och Älvräddarnas
samorganisation (i särskilda skrivelser) anser dock atf projektet kan
accepteras endast om kortfidsvaria-tionerna uppströms Viforsen åferregleras
fullständigt under hela året så att inga nedsfrömsverkningar uppstår.

11 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 57

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57

21.
Ljusnan

Halvfari,
Ljusnan (SOU 1974:

22 s.
156)'

Effekt.
MW

31

Energi, GWh/år

90

Kraftvärdering

111

Vetenskaplig
naturvård

1

Kulturminnesvärd

1

Rekreation

2

Bevarandevärdering

1

Slutiig
rangordning

1

162

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning Projektet berör inga från bevarandesynpunkf stora värden.

Remissutfallet
i korthet

Riksantikvarieämbetet
och Jämtlands läns museum framhåUer vikten av att projektet inte berör Långa
by. Svenska naturskyddsföreningen och Jämtland-Härjedalens naturvårdsförbund
anser att projektet, bl. a. med hänsyn till den lokala opinionen, bör föras
till klass 2. Lantbruksnämnden i Jämtlands Uin hävdar genom fiskerikonsulenten
att älvsträckan bör ges högsta bevarandevärde.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län betecknar dock projektet som relativt okonfroversiellt och Härjedalens
kommun motsätter sig inte utbyggnad.

Broforsen - Linsellborren,
Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 157)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt,
MW

40

Energi, GWh/år

302

Kraftvärdering

1

Vetenskaplig
naturvård

4

Kulturminnesvård

34

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

Slutlig
rangordning

3b

Varav
102 i andra anläggningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredarens
bedömning

Älvsträckan
har mycket stora värden för säväl den vetenskapliga naturvården och
kulturminnesvården som för turism och friluftsliv. En placering i klassen
närmast de högst värderade projekten är därför, trots den stora kraftnyttan,
motiverad.

'
Regeringen har lämnat tUlstånd till företaget.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 163

Remissutfallet i korthet

Projektet avstyrks av Härjedalens kommun, Jämtlands läns
museum, Gävleborgs naturvårdsförbund, Jämtland-Härjedalens naturvårdsförbund
och Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan. Motsvarande innebörd har remissvaren
från riksantikvarieämbetet. Friluftsfrämjandet, Vattenvärnet, lantbruksnämnden
i Jämtlands län och fritidsfiskarna i vUka projekten föreslås flyttade UU klass
4.

Härfedalens
kommun anger att naturreservafbestämmelser bör upprättas för området.
Förekomsten av fornfynd och stenåldersboplatser har genom 1974 års
fornminnesinventering visat sig vara betydande, vilket framhålls av bl. a.
riksantikvarieämbetet. Enligt lantbruksnämnden i Jämtlands län skulle en
höjning av Vikarsjöarna skada jordbruket vid Hedeviken. Området bör vidare
enligt nämnden placeras i högsta klass med hänsyn till renskötseln.
Länsstyrelsen i Jämtlands län samt domänverket betraktar projekten som
kontroversiella, dock utan att uttryckligen motsätta sig dem. En dämning av
Vikarsjöarna skulle enligt domänverket skada stora arealer skogsmark på
kronoparken Hede. Kammarkollegiet anger tveksamhet inför den höga klassningen
från kraftsynpunkt. Bergvik och Ala AB och Ljusnans och Voxnans
regleringsföretag är för utbyggnad och hävdar bl. a. att skadeeffekterna har
överdrivits. Bl. a. anges att inga kulturhistoriskt värdefulla byggnader
skadas, att förhållandena för friluftslivet blir lika bra efter en utbyggnad
och att skadorna på fisket uppvägs genom aktiv fiskevård i biflöden.
Beträffande rennäringen framförs att det nedströms Hede på Ljusnans vänstra
sida infe finns någon mark där samerna har rätt att uppehålla sig med sina
renar. I yttrande år 1976 från de berörda kraftintressenterna anges vidare att def
värdefulla deltat i Vikarsjön kan skyddas genom invallningar, varigenom
skadeverkningar från ovanförliggande regleringar minskas. Kraftföretagen anser
det befogat att föra projekten till en lägre klass, då skälen för den höga
placeringen numera delvis är eUminerade.

Härjeån, Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 161)

(Omfattar regleringar i Smedjemorasjön, Hamreskans, Olingsjön
och

Härjeåsjön)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

Energi, GWh/år

107

Kraftvärdering

III IV

VetenskapUg naturvård

2

Kulturminnesvård

2

Rekreation

1

Bevarandevärdering

1, 2

Slutlig rangordning

2
1

I andra anläggningar Hamreskans III

Smedjemorasjön, Olingsjön 1 Hamreskans, Härjeåsjön OUngsjön,
Smedjemorasjön

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 164

Utredarens
bedömning

Härjeåns reglering
omfattar förslag till fyra magasin, av vilka främst projektet Hamreskans berör
omfattande markarealer. De föreslagna projekten är inte detaljstuderade från
vare sig kraftsynpunkt eller bevarandesynpunkt. Ett genomförande av projekten
förutsätter ytterligare bearbetning av förslagen i samråd med berörda
intressen varvid särskilt problem som berör återfyllningen av Svegssjön och de
föreslagna magasinen bör beaktas.

Remissutfallet
i korthet

Remissvaren påpekar i
flera fall att området är otillräckligt inventerat. Ytterligare inventeringar
efterlyses av riksantikvarieämbetet, Jämtlands läns museum, Gävleborgs
naturvårdsförbund samt Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan. Aktionsgruppen
tillsammans med Jämtland-Härjedalens naturvårdsförbund motsätter sig en
utbyggnad i Härjeån. Härjedalens kommun går emot en utbyggnad av Härjeåsjön och
Hamreskans. Vid Härjeåsjön skulle enligt kommunen de vackra stränderna, där en
omfattande fritidsbegyggelse finns, skadas. Dämningen vid Hamreskans skulle spoUera
ett byggnadsminnesmärke av stort historiskt värde. Kommunen motsätter sig ej
projekten Olingsjön och Smedjemorasjön. Älvräddarnas samorganisation hävdar i
senare skrivelser att klassningen av Smedjemorasjön och Olingsjön är för låg
med hänsyn till områdets vildmarkskaraktär och betydelse för turism,
friluftsliv och ett omfattande fritidsfiske.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län betecknar projektet Härjeåsjön som kontroversiellt, medan
reservanter i länsstyrelsen vill beteckna också Hamreskans som
kontroversiellt. Enligt Svenska samernas riksförbund (SSR) skulle Tännäs sameby
beröras av projekten Smedjemorasjön och Hamreskans, där byn har
vinterbetesmarker med riklig lavfUlgång och som dessutom utgör trivselland.

Enligt
Ljusnans och Voxnans regleringsföretag skulle projektet Hamreskans infe
innebära någon förfulning. Vidare skulle skansen vid en eventuell utbyggnad
kunna bevaras. För att mildra verkningarna på landskapsbilden har företaget
utarbetat förslag till åtgärder vid Lillhärdal. Vidare anger företaget att samerna
här inte har någon s. k. sedvanerätt. Beträffande Härjeåsjön anges att dämningen
inte skulle överstiga vad som tidigare tillämpats för flottning. Regleringen
skall utövas med den befintliga flottningsdammen. Enligt yttrande år 1976 skall
magasinsnivån sänkas, varigenom företaget anser att tillräckliga sandplager
för bad blir tillgängliga även då sjön är fulldämd.

Vemån,
Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 163)

Effekt,
MW

Energi,
GWh/år 84

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 165

Kraftvärdering

111

Vetenskaplig
naturvård

3

Kulturminnesvård

2

Rekreation

1

Bevarandevärdering

2

Slutiig
rangordning

2

Utredarens bedömning

Vemåns reglering innebär överdämning av mycket stora
markarealer, främst myrmark. Området anges vara av riksintresse för den
vetenskapliga naturvården. Svårigheter att vidta tillräckliga miljövårdande
åtgärder i samband med detta projekt medför risk för allvarliga effekter från
landskapsbildssynpunkt. Ett genomförande av projektet förutsätter ytterligare
bearbetning av förslagen i samråd med berörda intressen, varvid särskilt
problem som berör återfyllningen av Svegsjön och de föreslagna magasinen i Vemån
och Härjeån bör beaktas.

Remissutfallet i korthet

Området är enligt riksantikvarieämbetet, Jämtlands läns
museum, Gävleborgs naturvårdsförbund och Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan
otillräckligt inventerat. Aktionsgruppen samt Härjedalens kommun och Jämtland-Härjedalens
naturvårdsförbund anser att en utbyggnad inte bör komma till stånd. Härjedalens
kommun befarar allvarliga effekter på landskapsbilden. Vattenvärnet anser att
områdets vetenskapliga värde moUverar en placering i högre klass.

Ljusnans och Voxnans regleringsföretag är för projektet.
Företaget anger att magasinet under flertalet år inte torde vara fyllt förrän
en bit in på sommaren.

Mellanljusnan, Ljusnan (SOU (1974: 22 s. 163) (Kasteln, Forsänge,
Ångra och Edänge)

Effekt. MW 132

Energi, GWh/år 740

Kraftvärdering I

Vetenskaplig naturvård 24
Edänge 2, Ångra 3

Kulturminnesvård I, 3, 34 Edänge 34, Ångra 3

Rekreation 24 Edänge 2, Kasteln 3

Bevarandevärdering 34 Edänge och Kasteln 3

Slutiig rangordning 3a

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 166

Utredarens bedömning

Från kraftsynpunkt finns mycket starka utbyggnadsinfressen.
Dels är de ingående projekten stora, dels ger de ökade möjligheter till
korttids-regleringar i andra kraftverk.

Älvavsnitfet har emellerUd stora värden från bevarandesynpunkt.
När-miljön för en stor lokalbefolkning påverkas direkt av de föreslagna utbyggnaderna,
i första hand projekten Ångra och Edänge. SamUiga delar av Mellanljusnan är
dessutom av riksintresse från någon synpunkt.

Älvsträckan har sålunda så betydande bevarandevärden, atf
en placering i klassen närmast de högst värderade projekten är motiverad. Den
stora kraftnyttan har medfört att projektet placerats i klass 3a.

Remissutfallet i korthet

Ett stort antal remissinstanser motsätter sig utbyggnad,
uttryckligen eller genom att vilja föra projekten tiU klass 4. En placering i
högsta klass förordas av riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten
i mellersta distriktet, reservanter i länsstyrelsen i Gävleborgs län, Ljusdals
kommun, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund. Friluftsfrämjandet, Vailenvärnet,
fritidsfiskarna och Aktionsgruppen Rädda Ljusnan. Emot utbyggnad men utan att
projektens placering i rangordningen föreslås ändrad är reservanter i Ljusdals
kommun. Bollnäs kommun, Gävleborgs naturvårdsförbund Och Norrlands naturvärn.

Enligt riksantikvarieämbetei är kulturlandskapet i den
nedre älvsträckan och indikationer om rika fynd efter primitiv järnhantering i
den övre delen skäl för att placera hela Mellanljusnan i klass 4. Ljusdals
kommun betonar i sitt ställningstagande mot utbyggnad områdets tiUgänglighet.
den stora lokala och regionala befolkningen, de goda kommunikationerna och
närheten till södra Sverige. Vidare poängteras att området är av riksintresse
från olika synpunkter samt primärt rekreationsområde. Liknande synpunkter
framförs, av bl.a. BoUnäs kommun, Vattenvärnet och Aktionsgruppen Rädda
Ljusnan.

Utan att ta ställning anger lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnden i Gävleborgs län samt LRF (länsförbundet i Gävleborg) atf
konflikter med jordbruksintresset skuUe uppstå vid en utbyggnad.
Lantbruksnämnden anser dock infe att konsekvenserna för jordbruket vid Edänge
är av avgörande betydelse. Man framhåller emellertid liksom LRF betydelsen av atf
undersöka om ett eller flera invallningsföretag kan begränsa skadorna på
jordbruksmark. Vidare understryker nämnden sambandet mellan jordbmkets
intresse och def allmänna intresset att behålla odlingslandskapet öppet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län tar infe sfällning men
anför bl. a. att angelägenheten att undanta Edänge bedöms något mindre än för
övriga tre projekt. Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län anser att en utbyggnads
effekter på arbetsmarknaden blir marginella.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 167

En
eventuell utbyggnads fördelar framhålls av statens industriverk,
skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI), socialdemokratiska reservanter i Ljusdals kommun samt de
berörda kraftföretagen Bergvik och Ala AB, Hälsingekraft AB och Voxnans Kraft
AB, Statens industriverk ifrågasätter om bevarandeaspekterna, mot bakgrund av
den stora kraftnyffan (ersätter årligen 150200 000 fon olja), borde ha fillmäffs
så stor betydelse. Reservanter i Ljusdal anser def allmänna intresset av en
utbyggnad så starkt att def lokala intresset att lämna bygden orörd förr eller
senare måste vika. De berörda kraftföretagen anser att inverkan på vetenskaplig
naturvård oeh jordbruk blir marginell, att en utbyggnad infe får någon negativ
inverkan på turismen samt att de eventuella skadeverkningarna kan motverkas genom
olika åtgärder eller kompenseras på annat sätt. Kraftförefagen säger i sitt
yttrande år 1976 att dämningen vid Ångra oeh Edänge föreslås minskad med 0,5
resp. 0,25 meter.

Genom flskevård i bivaffendrag
oeh sjöar kan man, enligt kraftföretagen, skapa fiskemöjlighefer av minst
samma värde som de som går förlorade. Högvattensfånden vid Ljusdal och Färila
skulle sänkas varigenom översvämningar skulle undvikas. Elkraffprodukfionen
motsvarar 10 gånger elbehovet i någon av Hälsinglands städer. En utbyggnad
skulle ge sysselsättning åt 200 människor under en period av 5 år.

Skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län anger bortfallet av skogsmark till totalt 677 ha, vilket enligt
styrelsen kan accepteras med tanke på de värden som skapas.

Enligt
SMHI skulle en utbyggnad ge positiv inverkan på rådande is-dämningsförhåUanden,
vilket skulle kunna motivera en lägre klass. Års-regleringar uppströms Mellanljusnan
bör från isdämningssynpunkt inte genomföras om inte samUdigt kraftverk uppförs
i Mellanljusnan.

22.
Dalälven

Västerdulälven

I
SOU 1974: 22 behandlas i Väsferdalälven projekten Hälla, Malungsfors I och II, Malung I och II, Äppelbo, Eldforsen, Skivsforsen, Kvarnholsforsen, Fänforsen,
Mockfjärd och Djurforsen. Tillsammans skulle dessa projekt (av vilka Eldforsen,
Skivsforsen och Mockfjärd är tillbyggnadsprojekt) ge ett energitillskotf på ca
800 GWh/år, inräknat vissa regleringsvinster i kraftverken i huvudälven.
Projekten behandlas närmare i det följande.

År
1976 presenterade kraftinfressenterna ett nytt oeh mer omfattande
utbyggnadsförslag för Västerdalälven. Det innebar en delvis annorlunda
profilreglering än det tidigare förslaget men framför allt en betydligt ökad årsreglering
i älvens övre del. Totalt skulle man i 9 nya magasin få en

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 168

magasinsvolym
på 715 Mm mot 175 Mm- i enbart Hälla-magasinet. Förutom att regleringarna är kraftekonomiskt
motiverade skulle de ge ett bättre översvämningsskydd än enbart Hälla.
Fallhöjden mellan Hälla och sammanflödet med österdalälven (252 m) skulle
utnyttjas till 93 % genom utbyggnad av 11 nya kraftverk (enligt tidigare
förslag till 90 % genom 9 nya kraftverk), och energitillskottet, inkl. vinster
i huvudälven, skulle bli ca 1 090 GWh/år.

Förslaget
har inte behandlats i utredningsarbetet eller blivit föremål för
remissbehandling. Hällaprojektet är dock detsamma som ingick i den sehlsfedfska
utredningens material. Projekten Megrinnsforsen-Malungs-forsen-Edsforsen-Krabbforsen-Äppelbo
berör samma älvsträcka som projekten Malungsfors I och II, Malung
I och II och Äppelbo i SOU 1974: 22. Projekten Eldforsen. Skivsforsen,
Kvarnholsforsen, Fänforsen, Mockfjärd och Djurforsen är i huvudsak lika i båda
förslagen. De nytillkomna projekten är Limedsforsen, som gäller en älvsträcka
mellan Hälla och Lima, och Flöda, som berör en del av sträckan mellan Fänforsen
och Mockfjärd. De nyUUkomna magasinen i Fuluälven faller inom primärt rekreationsområde
och till största delen inom ett område som är av riksintresse för det rörliga
friluftslivet. De föreslagna magasinen i Görälven skulle ligga i Norge, i ett
område som genom stortingsbeslut år 1973 har undantagits från utbyggnad.
Därutöver föreslås magasin i Feman, Äran och vid Vansbro.

Under
år 1976 publicerades också betänkandet (Ds Jo 1976: 8) översvämningsskydd i
Västerdalälven, där alternativa möjligheter att minska översvämningsriskema
diskuteras. Se avsnitt 2.4 samt under Hälla nedan.

Hälla,
Dalälven (SOU 1974: 22 s. 143)

Effekt, MW

45

Energi, GWh/år

260

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

4

Kulturminnesvård

1

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

Slutiig rangordning

4

Varav
105 i andra anläggningar

Utredarens
bedömning

Hällaprojektet
skulle, om det genomfördes, starkt påverka ett område med utomordentligt stora
vetenskapliga värden som därutöver utgör en stor resurs från
rekreationssynpunkt.

För
Hällaprojektets del kompliceras bilden av frågan om skyddsreglering i avsikt
att minska översvämningsrisker i de nedre delarna av älven. Äv utredningen
initierade provstudier ger, enligt utredningsmannens me-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 169

ning, vid handen att godtagbara alternativa lösningar
troligen finns. Vid rangordningen har därför utgångspunkten varit att
möjligheterna fill alternativa skyddsåtgärder bör prövas innan
översvämningsrisken ges en avgörande betydelse vid bedömningen av Hällaprojekfef.

Remissutfallet i korthet Remissbehandlingen av SOU
1974: 22

Utredarens
bedömning delas av fiskeriintendenten i mellersta distriktet, domänverket.
Vattenvärnet, LRF (Dalarnas länsförbund), fritidsfiskarna och Kommittén för
Rädda Västerdalälven. Enligt domänverket skulle 100 ha skogsmark samt områdets
värde från rekreationssynpunkt gå förlorade. LRF framhåller att Hälladammen
skulle lösa problemen för jordbruket men att skälen emot bedöms så starka att
förbundet inte erinrar mot rangordningen. Flera remissinstanser påpekar atf
Hällaprojektet inte borde ha hänförts till någon klass så länge
översvämningsfrågan inte klarlagts. Det gäller lantbruksnämnden i Kopparbergs
län. Svenska kraftverksföreningen och Statsanställdas förbund. Det är också
vanligt att man infe är beredd att ta stäUning utan att översvämningsfrågan
noga utretts. Denna innebörd har remissvaren från länsstyrelsen i Kopparbergs
län samt Gagnefs och Vansbro kommuner. Vattenlagsutredningen antyder att det
kan finnas skäl fill en placering i lägre klass med hänsyn till skyddet mot
översvämningar. Malungs kommun anser att frågan om översvämningsskydd noga bör
utredas och ansluter sig i övrigt fill utredarens bedömning.

Remissbehandlingen av Ds Jo 1976:8 Översvämningsskydd
i Västerdalälven. (Se även avsnitten 2.4 och 4)

Enligt statens industriverk tyder utredningen på att det
finns alternaUv tUl Hälladammen för att hindra översvämningar. Verket anser
dock att utredningen behöver kompletteras för att man ska kunna bedöma vilket
alternativ som är bäst med beaktande av samtliga samhällsintressen. Liknande
åsikter framförs av statens planverk och kammarkollegiet.

Flera
remissinstanser förordar en kombination av åtgärder såsom rensningar, invallningar
och förutseende samhällsplanering framför en utbyggnad av Hälla. Det gäller
Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, Sveriges insjöfiskares centralförbund
och Sveriges fiskares riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen, LRF genom
länsförbundet i Dalarna, statens naturvårdsverk. Malungs kommun. Vansbro
kommun. Gagnefs kommun, Kommittén för Rädda Västerdalälven, länsstyrelserna i
Västmanlands och Uppsala län, fiskeristyrelsen och fiskeriintendenten i mellersta
distriktet.

Vattenvärnet och Borlänge kanotklubb avstyrker Hälla utan
att ange alternativa åtgärder som skydd mot översvämningar. Det gäller i huvudsak
även fritidsfiskarna, som även avstyrker rensningar i för fisket viktiga
forsar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker med motiveringen att

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 170

man från naturvårdssynpunkt bör undvika åtgärder som kan
ytterligare minska flödena i nedre Dalälven.

För en utbyggnad av Hälla talar Svenska
kraftverksföreningen, Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO),
Svenska skogsarbetareförbundet, domänverket, lantbruksstyrelsen,
lantbruksnämnderna i Kopparbergs och Gävleborgs län samt statens
vattenfallsverk. Skälen för utbyggnad av HäUa är främst att det skuUe medföra
ett bättre skydd för hela älvdalen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att utredningen
funnit Hällaprojektet överlägset andra lösningar. Länsstyrelsen tar dock infe sfällning
med hänsyn till bl. a. riksdagens beslut i energifrågan. Statens vägverk anser
att Hälla, i jämförelse med alternativa åtgärder, skulle innebära bättre
förhållanden. Dock anser vägverket att vägskadorna är relativt små och att
denna fråga bör tillmätas relativt liten betydelse vid en bedömning av HäUa.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
framhåller betydelsen av en bättre prognostisering av flödena.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) betonar atf sysselsättningsplanering m. m. bör
ske, i händelse av utbyggnad, i nära samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.
Enligt länsarbetsnämnden i Kopparbergs län torde rekryteringen vid en utbyggnad
i huvudsak få ske regionalt. Om Hälla byggs vore det därför från
sysselsättningssynpunkt fördelaktigt med en fortsatt utbyggnad av Dalälven,
detta för atf underlätta avvecklingen av den arbetsstyrka som Hällaprojektet
skulle kräva.

Malungsfors 1, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146)

Effekt, MW

15

Energi, GWh,/är

78

Kraftvärdering

III

Vetenskaplig naturvård

3

Kulturminnesvård

1

Rekreation

2

Bevarandevärdering

2

Slutiig rangordning

1

Utredarens bedömning

Undantag från den i huvudsak höga värderingen av
Västerdalälven är bl. a. Malungsfors 1 som ligger i direkt anslutning till det befintiiga
kraftverket i Lima och endast berör måttliga bevarandeintressen.

Remissutfallet i korthet

Samtliga instanser som yttrat sig angående Malungsfors I
föreslår en flyttning av projektet till rangordningens klass 3 tillsammans med
projekten

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 171

Malungsfors II - Äppelbo. Det gäller Malungs
kommun. Svenska kanotförbundet, fritidsfiskarna. Vattenvärnet och Kommittén
för rädda Västerdalälven.

Malungsfors H - Äppelbo, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146)
(Malungsfors II,
Malung I, Malung II, Äppelbo)

Effekt, MW

38

Energi, GWh/år

185

Kraftvärdering

IV

VetenskapUg naturvård

3

Kulturminnesvård

34

Rekreation

3

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

3b

Utredarens bedömning

De föreslagna utbyggnaderna är av begränsat värde från kraffsynpunkt.
Projekten i mellersta Västerdalälven berör områden med mycket stora och
samverkande bevarandevärden. Älvsfräckans läge i landet och dess goda
åtkomlighet är därvid också av betydelse.

Remissutfallet i korthet

Malungs kommun, fritidsfiskarna och KommUtén för Rädda
Västerdalälven ansluter sig till utredarens bedömning. Vattenvämet anger strömflskef
vara i särklass och avstyrker utbyggnad. Friluftsfrämjandet och riksantikvarieämbetet
förordar klass 4 för projekten. Riksantikvarieämbetet framför i sitt yttrande
att en större förståelse för kulturmiljöemas rekreativa värden skulle ha
motiverat klass 4 och betecknar området som ett omistligt kulturlandskap.

Eldforsen, Skivsforsen, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146)

Effekt, MW

13

Energi, GWh/år

75

Kraftvärdering

IV

Vetenskaplig naturvård

1

Kulturminnesvård

2

Rekreation

2

Bevarandevärdering

1

SlutUg rangordning

1

Utredarens bedömning

Inverkan av tillbyggnadsprojekten Eldforsen och Skivsforsen
blir måttlig-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 172

Remissutfallet
i korthet

Kommittén
för Rädda Västerdalälven anför att en eventueU utbyggnad inte får göras så att dämningsgränsen
höjs inom Vansbro samhälle.

Kvarnholsforsen
- Fänforsen, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 149)

Effekt, MW

27

Energi, GWh/år

135

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig naturvård

4

Kulturminnesvård

34, 1

Fänforsen
1

Rekreation

3

Bevarandevärdering

3

Slutlig rangordning

3a

Utredarens
bedömning

De
föreslagna utbyggnaderna är av stort värde från kraffsynpunkt. En utbyggnad ger
möjligheter till kortfidsreglering och bättre effektutnyttjande i den förenade
älven ner till sjön Runn. De förtjänster projekten har från kraftsynpunkt har
emellertid inte kunnat förhindra en hög värdering. En utbyggnad står i konflikt
med starka motstående intressen. Såväl vetenskapliga som rekreaUonsmässiga
aspekter är här tungt vägande samtidigt som eft bevarande för bygdens och
lokalbefolkningens del är viktigt. Älvsträckans läge och åtkomlighet är av stor
betydelse.

Remissutfallet
i korthet

Gagnefs
kommun betecknar en utbyggnad av Fänforsen som förödande för landskapsbilden
och negativ för friluftslivet. En torrläggning av Fänforsen skulle innebära att
den omfattande bebyggelse som finns längs forssträckans norra strand förlorar i
värde och attraktivitet.

Lantbruksstyrelsen
påpekar konflikten med jordbruksintresset. Lantbruksnämnden i Kopparbergs län
anser, beträffande projektet Kvarnholsforsen med Bysjöns reglering, att även
en måttlig höjning av vattennivån skulle ge betydande skador för jordbruket.
Samma åsikt framförs av LRF (Dalarnas länsförbund) som dessutom anser att det
finns risk för ökad frost- och dimbildning. Förbundet kräver att en opartisk
utredning tillsätts för att utreda konsekvenserna av en utbyggnad.

Negativa
till en utbyggnad är även Vattenvärnet, Friluftsfrämjandet, fritidsfiskarna, riksantikvarieämbetei
och KommUtén för Rädda Västerdalälven. Vattenvärnet betonar konsekvenserna för
vetenskaplig naturvård och rekreation av en utbyggnad av Kvarnholsforsen. Friluftsfrämjandet,
riksantikvarieämbetet och Kommittén för Rädda Västerdalälven anser att
projekten bör placeras i klass 4. KommUtén för Rädda Västerdalälven motiverar
sitt förslag med bl. a. följande: en dämning av By-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 173

sjön skulle skada Vansbro kommuns enda friluftsbad av
betydelse. Höjning av grundvattennivån medför enligt kommittén att Nås nya
kyrkogård blir oanvändbar. Vidare menar kommittén att lantbruksnämndens täckdikningsförefag
i Nås skulle spolieras vid en permanent högvatten-nivå. Fritidsfiskarna vill ha
Kvarnholsforsen i klass 4 och Fänforsen i klass 3b.

Kraffindustrin genom Svenska kraftverksföréningen talar
för en placering av projekten i klass 2. Motiven för detta torde enligt
kraftverksföreningen framstå klarare då den lämpliga dämningshöjden för Kvarnholsforsen
närmare utretts.

Mockfjärd, Dalälven (SOU 1974; 22 s. 149)'

Effekt,
MW

5

Energi, GWh/år

30

Kraftvärdering

11

Vetenskaplig
naturvärd

2

Kulturminnesvård

2

Rekreation

1

Bevarandevärdering

2

Slutlig
rangordning

1

Utredarens bedömning Inverkan av projektet blir måttlig.

Remissutfallet i korthet Gagnefs kommun har inget att
erinra mot en utbyggnad,

Djurjorsen, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 149)

Effekt,
MW

8

Energi, GWh/år

35

Kraftvärdering

11

Vetenskaplig
naturvård

2

Kulturminnesvård

1

Rekreation

1

Bevarandevärdering

3

Slutlig
rangordning

2

Utredarens bedömning

Älvsträckans läge och ätkomlighet är av stor betydelse.
Motiven för bevarande gäller dock främst älvsträckan uppströms Mockfjärd.

' Utbyggnad pågår, efter Ullständ av vattendomstol.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 174

Remissutfallet i korthet

Gagnefs kommun är negativ fill utbyggnad och betecknar
projektet som förödande för landskapsbilden och negativ för friluftslivet. Klassningen
från rekreafionssynpunkt är enligt kommunen för låg beroende på ett alltför
dåligt underlagsmaterial. Fritidsfiskarna vill flytta projektet fiU klass 3b.

For.shiivud - Domnarvet, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 149)

Effekt,
MW

55

Energi, GWh/år

168

Kraft
värdering

Bevarandevärdering

SluUig
rangordning

0

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Remis.sutfallet i korthet

Riksantikvarieämbetet anger Forshuvud och Bullerforsen som
teknik-och arkitekturhistoriskf intressanta anläggningar, vilket skulle
motivera en placering i klass 2.

Avesta Storfors, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)

Effekt.
MW

22

Energi, GWh/är

105

Kraftvärdering

Bevarandeväidering

Slutiig
rangordning

0

Utredarens
bedömning

redov

isas ej
särskilt.

Remissutfallet i korthet

Kommunerna längs nedre Dalälven, Hedemora, Sala, Heby,
Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle, ser inga nämnvärda hinder mot
utbyggnad.

Avesta Lillfors, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)

Effekt,
MW

20

Energi, GWh/år

110

Kraftvärdering

II

Vetenskaplig
naturvård

1

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 175

Kulturminnesvård 2

Rekreation 1

Bevarandevärdering 2

Slutiig
rangordning I

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Remissutfallet i korthet

Sala, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle
kommuner instämmer i utredarens bedömning men förutsätter att den arkitekturhisfo-riskt
intressanta kraftverksbyggnaden bevaras samt att hänsyn tas till möjligheterna
att befara älvsträckan nedströms kraftverket med mindre båtar. Hedemora kommun
har ingen erinran mot projektet. Riksantikvarieämbetet anser att den teknik-
och arkitekturhisforiskt intressanta kraftverksbyggnaden motiverar en
placering av projektet i klass 2.

Näs, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)

Effekt. MW 15

Energi, GWh/år 62

Kraftvärdering

Be varande värdering

Slutiig rangordning O

Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.

Reinissuifallet i korthet

Sala, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle
kommuner samt Gävleborgs naturvårdsförbund insfämmer i utredarens bedömning men
förutsätter att hänsyn tas UU den nuvarande kraftstationens teknikhisfo-riska
intresse och fill de medeltida grundläggningar som finns nära forsen. Vidare
kräver kommunerna att man ordnar så att mindre båtar kan passera kraftverket.
LRF (Dalarna) befarar atf det kan bli fråga om att något sänka Bysjön, vilket
skulle få negativa effekter för landskapsbilden och jordbruket. En sådan avsänkning
avstyrks av förbundet.

Tyttbo
- Gy.singe, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW

44

Energi, GWh/år

210

Kraftvärdering

III IV

Vetenskaplig naturvård

4

Tyttbo III

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 176

Tyttbo I

Kulturminnesvård

L 4

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

Slutlig rangordning

4

Utredarens bedömning

Projekten skulle, om de aktualiserades, beröra den sista
för kraffända-mål outnyttjade delen av ett större sammanhängande och värdefullt
natur-komplex. Det har från såväl vetenskaplig naturvårdssynpunkt som rekreationssynpunkt
synnerligen höga värden. Utredningen flnner def därför vara av högsta angelägenhefsgrad
att den resterande outbyggda delen av det mycket värdefulla området i nedre
Dalälven bevaras.

Remissutfallet i korthet

Enigheten kring projektens placering i högsta skyddsklass
är stor. Läns-styrd.serna i Upp.sala, Västmanlands och Gävleborgs län instämmer
i utredarens bedömning, liksom också Sala, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby
och Gävle kommuner, lantbruksnämnden i Gävleborgs län, länsarbetsnämnden i
Gävleborgs län, skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län, Gästrike-Hälsinge
hembygdsförbund, Gävleborgs naturvårdsförbund, LRF genom länsförbundet i
Gävleborg samt fritidsfiskarna.

Lantbruksnämnden i Gälveborgs län anför bl. a. att en
höjning av Färnebofjärden med bara någon decimeter allvarligt skulle påverka
torrläggnings- och odlingsmöjligheterna. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar
i sitt yttrande år 1976 att betydelsen av området kring nedre Dalälven
ytterligare styrkts genom att det klassificerats som primärt rekreationsområde.
Skog.svårdsstyrelsen i Gävleborgs län framför att en utbyggnad p. g. a. de
flacka stränderna kan komma att påverka stora skogsarealer.

Untra, Älvkarleby, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)

Effekt, MW

22

Energi, GWh/år

125

Kraffvärdering

Bevarandevärdering

Slutlig rangordning

0

Utredarens bedömning

redovisas ej särskilt.

Remissutfallet i korthet

Utredarens bedömning accepteras av Sala, Heby, Sandviken,
Tierp, Älvkarleby och Gävle kommuner, men de förutsätter att hänsyn tas till

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 177

kraftstationernas arkitektoniska och teknikhistoriska
värde. Denna synpunkt framförs även av Gävleborgs naturvårdsförbund och
riksantikvarieämbetet. Ämbetet anser dessutom att detta värde motiverar en
placering i klass 2. Kommunerna förutsätter vidare att man vid en eventuell utbyggnad
av Untra inte förändrar forsområdefs karaktär. Fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten
i mellersta distriktet och Sveriges fiskares riksförbund understryker
betydelsen av att förutsättningarna för fisket nedom Älvkarleby kraftstation
inte försämras. Fiskeristyrdsen framhåller denna älvsfräcka som ett
riksintresse, där för svenska förhållanden ett unikt fiske efter havsvandrande laxartad
fisk bedrivs. Sträckan bör enligt flskeri-styrelsen ovillkorligen skonas från
extrem korttidsreglering. Fiskeriintendenten betonar starkt att en eventuell
ombyggnad av Älvkarleby infe fär medföra rensningar av älven nedströms
kraftverket.

23. Klarälven

Övre Klarälven (SOU 1974: 22 s. 138) (Omfattar projekten
Strängforsen och Klarabro)

Effekt.
MW

86

Energi, GWh/år

395

Kraffvärdering

L 11

Strängsförsen 1

Vetenskaplig
naturvård

4

KuUurminnesvård

1

Rekreation

4

Bevarandevärdering

4

Slutiig
rangordning

3 a

Strängsforsen

3b

Klarabro

Utredarens bedömning

Älven är, med undantag av den sträcka som omfattar det
berömda meanderloppet och den långa forssträckan mellan Höljes och Vingängsjön,
helt utnyttjad för kraftändamål. Även dessa avsnitt är dock påverkade och
kommer i än högre grad att bli det fr. o. m. hösten 1974 då den redan tillåtna
korttidsregleringen från Höljes fas i bruk.

De föreslagna utbyggnaderna. Strängsforsen och Klarabro,
anges vara värdefulla från kraffsynpunkt. Strängsforsen ger förutom mycket
kraft även möjlighet till ökat uttag av korttidseffekter i Höljes.

Som framgår av rangordningen har utredningsmannen fäst belydande
vikt vid de argument för bevarande av övre Klarälven som framlorts, För båda de
aktuella projekten Strängsforsen och Klarabro gäller atf en utbyggnad
skulle spoliera viktiga bevarandevärden. Emellertid har utredningsmannen funnit
skäl atf i rangordningen markera det faktum

12 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 57

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 178

att Strängsforsen har större fördelar från kraftsynpimkt,
samtidigt som en utbyggnad av Klarabro skulle förorsaka något större skador än
en utbyggnad av Strängsforsen.

Del främsta motivet för en hög värdering frän
bevarandesynpunkt av Strängsforsen och Klarabro är det redan nu stora, och av
allt atf döma växande, intresse från rekreationssynpunkt som riklas mot den
långa forssträcka som berörs av de båda projekten. Vidare bör hänsyn tas till atf
den outbyggda sfrömsträckan är den enda kvarvarande reproduktions-lokalen på
svenska sida för klarälvslaxen. Dessa skäl talar lör att den aktuella älvsträckan
bör bedömas i ett sammanhang.

Utredningsmannen har, vad gäller del berömda meanderloppet,
vid sin bedömning utgått från att tillfredsställande garantier för skydd av
detta under alla förhållanden skapas.

Remissutfallet i korthet

Länsstyrelsen
i Värmlands län, Torsby kommun. Svenska naturskyddsföreningen (ombud i
Värmland), Arbetsgruppen Rädda Klarälven, Värmlands kuUiirhistoriska förening,
Arvikabygdens naturvårdsförening och Sällskapet för naturskydd i KrisUnehamn
talar för att älvsträckan skall undantas trän utbyggnad. Samma innebörd har
remissvaren från fiskeristyrelsen och fiskeriintendenten i östra distriktet.
Friluftsfrämjandet, vat-lenlagsuiredningen, Vailenvärnet, Svenska kanotförhundei
och fritidsfiskarna, vilka föreslår en uppflyfining fill klass 4 i den
slutliga rangordningen. Från fiskesynpunkt framhävs älvens betydelse som reproduk-tionsomräde
för lax och öring. Lantbruksnämnden i Värmlands län anser att utredningen närmare
borde ha redogjort för konsekven.serna för Vänerns lax- och öringbestånd.
Liknande synpunkter framförs av Sveriges fiskares riksförbund. Övriga argument
för bevarande är främst älvens betydelse i outbyggt skick för turism och frUuftsliv.
Torsby kommun anser att bevarandevärdena måste anses större än samhällsnyttan
av en utbyggnad, som menligt skulle påverka rekreationsmöjligheterna. Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att älvsträckan bör undantas från utbyggnad med hänsyn
till principerna i den fysiska riksplaneringen, de marginella krafttillskotten
och de höga bevarandevärdena. En förutsättning för fortsatt satsning på
turismen i norra Värmland är, enligt länsstyrelsen, att man inte berövar
älvdalen de attraktioner som nu finns, främst landskapets särpräglade utseende
med forsarna och fisket. En utbyggnad kan vidare, enligt länsarbetsnämnden i
Värmlands län, inte motiveras av sysselsättningsskäl.

En utbyggnad tillstyrks av Munkfors kommun och kraffindustrin
genom Svenska kraftverksföreningen. Kraffindustrin anser att utredningen tagit
alltför stor hänsyn till synpunkler rörande naturvård och rekreation. Den lax
som leker på svensk sida är enligt kraftindustrin fåtalig, medan det på norsk
sida. framför allt ovan Lutufallef, finns utmärkta möjligheter

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 179

för naturlig återväxt. Vidare anses kanotsporfen ha fått
alltför stor betydelse vid utredningens bedömning. Norra Värmlands betydelse
som rekreationsområde är inte i så hög grad beroende av älven och sommarturismen.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institui iSMHl)
anser att en utbyggnad skulle få positiv inverkan pä nu rådande isdämningsförhållanden
och detta skulle enligt institutet kunna motivera en lägre klass.

Enligl Hagfors kommun bör i första hand Strängsforsen
byggas vid en eventuell fortsatt utbyggnad av Klarälven, medan Klarabro bör undantas
från utbyggnad.

Värsjö, Klarälven (SOU 1974: 22 s, 142)

Effekt, MW

41

Energi, GWh/år

85

Kraftvärdering

III

Vetenskaplig naturvård

2

Kulturmin nesvård

1

Rekreation

2

Bevarandevärdering

3

Slutiig rangordning

2

Utredarens bedömning

Utredningsmannen har vid sin bedömning utgått från att tillfredssfällande
garantier skapas för skydd av del berömda meanderloppet.

Remi.ssutfullet i korthet

Fiitidsfiskarna, Svenska naturskyddsföreningen (ombud i
Värmland) och Arbetsgruppen Rädda Klarälven motsätter sig utbyggnad, fritidsfiskarna
och Arbetsgruppen Rädda Klarälven med hänsyn till områdets betydelse för turism
och friluftsliv, de mänga goda fiskevatten och de säregna naturavsnitt, bl. a. kanjonpartier,
som där finns.

Länsstyrelsen i Värmlands län är inte beredd att ta sfällning
utan en noggrannare prövning av projektet. Tvekan finns också hos Torsby kommun
som "i yttersta nödfall" kan tillstyrka en utbyggnad. Hagfors och Munkfors
kommuner anser att en utbyggnad kan tillåtas.

Edsforsen,
Letten, Klarälven (SOU 1974: 22 s. 143)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Effekt, MW Energi, GWh/år

Edsforsei

n Letten

2

16

3

0

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 180

O

Letten

Kraftvärdering
Vetenskaplig naturvård Kulturminnesvård

Edsforsen

2

1

Rekreation

1

Bevarandevärdering
Slutiig rangordning

0

Utredarens
bedömning

Utredningsmannen
har förutsatt att def berömda meanderloppet inte skadas.

Remissutfallet
i korthet

Vissa
remissinstanser berör när det gäller Edsforsen de eventuella konsekvenserna för
jordbruket. Hagfors kommun avstyrker utbyggnad fiU dess närmare studier har
gjorts av konsekvenserna för jordbruket. Lantbruksnämnden i Värmlands län
anför atf en utbyggnad framtvingar förstärkning och höjning av de vallar som
anlagts Ull skydd mot översvämning. Om detta utförs torde, enligt
lantbruksnämnden, inga negativa effekter för jordbruket uppstå.

Torsby
och Munkfors kommuner tillstyrker utbyggnad, den förra med tvekan.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 57 181

Bilaga 2

Sammanfattning av Älv-kraft-miljö. Slutrapport från forskningsprojekt
Vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter. Åke Sundborg/Naturvårdsverket 1977

Naturvårdsverkets forskningsnämnd beviljade den 24 juni
1974 ett anslag för att starta en utredning rörande vattenkraftutbyggnadens
miljöeffekter. Senare beslutade kraftintressenterna genom Centrala driftledningen
(CDL) att stödja projektet genom att svara för hälften av kostnaderna.
Projektledare har varit professor Äke Sundborg vid naturgeografiska
institutionen vid Uppsala universitet och biträdande projektledare fil. kand.
Agneta Peterson vid samma institution. Vid sidan av projektledaren har
professor Hugo Sjörs vid Uppsala universitet svarat för det biologiska
ämnesområdet och professor Erik Bylund vid Umeå universitet för det
samhällsvetenskapliga.

Projektets målsättning kan kort sammanfattas i tre
punkter:

1.
Att
sammanställa och utvärdera vår kunskap om vattenkraftutbyggnadens
miljöeffekter med hänsyn till såväl naturvetenskapliga som kultur- och
samhällsvetenskapliga synpunkter.

2.
Att söka
precisera vilka miljöelement och miljöeffekter ,som är de mest väsentliga och
att ange metoder för deras värdering och inbördes sammanvägning.

3.
Att föreslå
program för undersökningar och inventeringar och ange särskilt angelägna
forskningsuppgifter.

Det existerar fortfarande väsentliga luckor i vårt
vetande, trots ett rikligt material. I syfte att komplettera kännedomen om
utbyggnadens miljöeffekter beslöts atf ett vattendrag skulle väljas ut för
specialstudier. Efter noggrant övervägande utvaldes Umeälven för denna
fall-studie. Resultaten av studien av Umeälven och data från den allmänna
material-sammanställningen har samlats i en serie underlagsrapporter.

Projektets slutrapport kan ses som ett försök fill en
övergripande analys av vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter. Den bygger i
viktiga avsnitt på det nyssnämnda underlagsmaterialet men behandlar i
åtskilliga avseenden problem också utanför dettas räckvidd. Rapporten har i sin
helhet författats av Ake Sundborg, som är ansvarig för värderingar och åsikter.
I rapporten påpekas inledningsvis att den svenska vattenkraftens utbyggnadsgrad
är hög internationellt sett. Drygt 60 % av den ekonomiskt utbyggnadsvärda
vattenkraften är idag utnyttjad. Motsvarande siffra för Europa (utom
Sovjetunionen) är ca 55 %, för Norge 64 % och för hela världen endast ca 15 %.
Rapporten ger exempel på drastiska effekter som kan uppträda vid
vattenkraftutbyggnad i andra klimat-miljöer. I eft internationeUt perspektiv är
miljöeffekterna i Sverige relativt måttUga, vilket har flera orsaker:
vattendragens och därmed också

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 182

projektens dimensioner är relativt små i Sverige, klimatet
är fuktigf-tem-pererat utan utpräglade extremer, de geomorfologiska processerna
kontinuerUga men ganska långsamma, växt- oeh djurliv väl anpassade till den
fysiska naturmiljön, näringsliv, bebyggelse och social struktur moderna men
byggda på långvarig tradition. A andra sidan uppträder ändå påtagliga
miljöeffekter som fordrar speciell uppmärksamhet. I princip krävs självfallet
lika stor hänsyn tUl miljön här som i varje annat klimatområde. Väsentligt är
att bedömningen av effekterna vilar på en grundlig kännedom om det dynamiska
landskapet, om hur ingrepp och åtgärder i detalj ändrar förutsättningarna för
landskapets utveckling och om vilka miljöeffekter som dessa ingrepp och
åtgärder medför. Samtliga led måste vara kända i kedjan dynamisk miljö yttre
ingrepp miljöelfekter.

De hydrologiska och geomorfologiska förloppen länkar
samman älvdalarnas och sjösystemens olika delområden. Älvdalarna fungerar ock,sä
som växt- och djurgeografiska spridnings- och kommunikationsvägar. Bland
viktiga älv- och strandfyper med samhöriga biotoper behandlas särskilt fall-
och forsslräckor, brink- och ravinlandskap, meanderiopp, översvämningsmarker,
flätade fåror och deltaland. Med bilden av det levande naturlandskapet som
bakgrund skildras effekterna av de vanligaste ingreppen och åtgärderna på
fysisk miljö (klimat, vatten och mark) och på levande miljö (vegetation,
djurliv och ekologisk balans). Framställningen avslutas med en tabellarisk
sammanfattning av utbyggnadens effekter på naturmiljön i olika typmiljöer:
regleringsmagasin, älvmagasin, nedströmssträckor och byggnads- och
anläggningsplatser.

I rapporten diskuteras också förutsättningarna för vår
upplevelse av landskapet och hur landskapsvårdande åtgärder kan påverka
landskapsbilden, bl.a. vid vattenkraftutbyggnad. Vattenkraftutbyggnadernas samband
med ekononu, näringar och fritid behandlas. Därefter redovisas en delstudie
inom Umeälvens vattenområde med huvudsyfte att undersöka de enskilda
människornas attityder till vattenkraftutbyggnad. De ekonomiska följderna för
den enskilde har som väntat haft stor betydelse. Bland enskilda faktorer är
effekten på fisket den klart viktigaste. Förlusten av def naturliga landskapet
nämns också ofta som en bidragande orsak fill människornas inställning. På lång
sikt anser man inte att vattenkraftutbyggnaden längs Umeälven haft någon
avgörande betydelse för människa och samhälle, även om den lokalt inneburit
genomgripande och ofta svåra omställningar för enskilda människor.

I ett avslutande kapitel betonas, att steget ofta är långt
vid vattenkraftens utbyggnad från kunskap till värdering och beslut. Det är
viktigt att man fattar beslut enligt klara principer och på tillräckligt
kunskapsunderlag i fråga om de förväntade miljöeffekterna. En noggrann beskrivning
och värdering av miljöeffekterna bör ingå i projekteringen av varje större
företag.

Beskrivningen och bedömningen av de sannolika
miljöeffekterna bör

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 183

ge
svar på frågorna:

1. Vilka miljöelemenf, naturprocesser och
samhällsfunktioner påverkas vid en utbyggnad?

2. Vilka människor eller kategorier av människor och
vilka allmänna intressen berörs?

3. Kan miljöeffekterna bedömas vara av övervägande
positiv eller negativ karaktär?

4. Vilken styrka eller omfattning har varje enskild
typ av miljöeffekt i förhållande tUl motsvarande effekt vid liknande ingrepp i
andra älvar eller på andra avsnitt i vattendraget?

5. Vilken vikt bör en förutsedd typ av effekt tiUmätas
i förhållande tiU andra miljöeffekter inom projektet?

6. Hur utvecklas miljöeffekterna i kortsiktigt och
långsiktigt perspektiv?

7. Kan en negativ effekt helt eller delvis kompenseras
genom särskilda åtgärder?

För
att möjliggöra en översiktiig presentation av de viktigaste miljöeffekterna
har konstruerats eft miljöeffektschema, där påverkan på de skilda miljöelementen,
naturprocesserna och samhällsfunktionerna kan illu,streras genom miniafyrdiagram
avseende nationella ekonomiska intressen, nationella vetenskapliga (ideella)
intressen, regionala intressen, resp. enskilda människor.

En
procedur skisseras för hur de önskvärda miljöeffektundersökningarna skuUe
kunna inordnas i handläggningen. Denna procedur har så nära som möjligt
anknutits Ull nu gällande praxis vid vattendomstolsbehandlingen. Förslag ges
också till konkreta undersökningsprogram för studium av miljöeffekterna och för
dokumentation och kontroll. Slutligen ges några exempel på angelägna
forskningsuppgifter.

Slutsatser

Det
är inte möjligt att för närvarande göra en sammanfattande värdering av de
samlade verkningarna av vattenkraftens utbyggnad på miljö och samhälle.
Verkningarna växlar med de lokala förhållandena och med åtgärdernas art och
omfattning. En viss typ av miljöeffekter kan vara dominerande i ett projekt men
betydelselös i ett annat. Varje projekt eller utbyggnadsalternativ måste därför
i första hand bedömas separat för senare jämförelse med andra projekt.

Vissa
effekter har dock regelbundet visat sig ha en betydande vikt i flertalet
projekt. Bland de positiva inslagen är självfallet det ekonomiska värdet av elkraffproduktionen
den klart viktigaste effekten. Den stimulerande effekten på näringslivet i
allmänhet är ocksä betydelsefull. Eventuella posiUva effekter på regional
ekonomi, turism och möjligheter för rekreation och rörligt friluftsliv kan ofta
återföras på de kompensationsåtgärder kraftförefagen själva vidtar eller
åläggs atf genomföra. De balanserar därför i viss utsträckning en del av elkraffprodukfionens
ekonomiska

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 184

utbyte
och minskar nettointäkterna, i varje fall ur företagsekonomisk synpunkt.
Effekterna av det enskilda företaget på sysselsättningsläget i den berörda
bygden är ofta relativt begränsade och av kort varaktighet.

Bedömningen
av fiskprodukfionen och därmed också både nytto- och fritidsfisket spelar en
stor roll i de flesta projekt. Effekterna på fisket och inverkan av eventuella
kompensationsåtgärder måste därför tillmätas stor betydelse. Effekterna på
jord- och skogsbruk och på rennäringen kan ibland vara av betydande vikt för
bygd och individ, men är ofta av underordnad betydelse.

Betydelsen
av övriga effekter varierar starkt frän fall till fall. Förlusten av fors- och
fallsfräckor väger i regel tungt. Strandmiljöerna i regleringsmagasin och på
reglerade älvsträckor påverkas ofta i hög grad genom erosion, vilket i sin tur
ger ändrade betingelser för vegetation och högre och lägre djurliv.
Vattendragens långsiktiga naturliga utveckling bryts. Lokalf kan is- och grundvatfenproblem
uppträda. Landskapsbilden ändrar karaktär.

Det
helt avgörande problemet för def slutliga beslutsfattandet är den avslutande sammanvägningen
av de olika effekterna. I princip är detta teoretiskt sett ett olösligt
problem. Man kan inte vänta sig att någonsin finna rationella metoder att
jämföra ekonomiska vinster med estetiska kvaliteter, med vetenskapliga eller
ideella värden eller med enskilda människors attityder. Jämförelsen kommer
aldrig att kunna återges i definierbara, kvantitativa termer utan måste också
i framtiden grundas på bedömarnas mer eUer mindre subjektiva värderingar
värderingar som kommer att variera både i tid och rum.

En
öppen redovisning av de sannolika miljöeffekterna bör dock vara av värde både
för den intresserade lekmannen, för fackmannen och för beslutsfattaren. En
bedömning och värdering av de olika effekternas relativa betydelse, t. ex.
genom en eller tiera testgrupper, kan tjäna som en del i underlaget för senare
beslut och åtgärder.

Miljöeffektbeskrivningarna
kan i första hand tillämpas för enstaka projekt eller vid jämförelser meUan
alternativa utbyggnadsprojekt inom samma område. De kan dock med mindre
modifikationer utsträckas att omfatta sammanhängande älvsträckor och hela
vattensystem.

Erfarenheten
visar, att resultaten av bedömningar och sammanvägningar av t. ex. ekonomiska,
estetiska och vetenskapliga värden varierar beroende på vilka individer eUer
kategorier som ansvarar för bedömningarna. Men också utvecklingen med tiden är
betydelsefull. Det är därför rimligt att man infe vid en tidpunkt fattar
beslut som helt binder kommande generationer i eft energiproduktionsmönster som
senare kan visa sig olämpligt och svårt att ändra. Bevarad handlingsfrihet bör
eftersträvas så långt detta är möjligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
3

Karta över vattendrag som
i propositionen föreslås undantagna från vattenkraftutbyggnad.

Kraftvsrk i drift, under hyj ä nad
eller med lagakraftvunnen dom o O O F ö reslaget
kraftverk c C © Kraftverk med f ö reslasei

ö resbjen reslering == Tunnel eller bnal = « F ö reslj ä entimml eller kanal

Undantajna ä lvstr ä ckor

opaginerad Kontrollera mot PDF

*''. v

Kraftverk i drift, under byjjl nad
eller med lagakraftvunnen dom o OO Fiireslaget kraftverk o O © Kraftverk med fiireslajen

tillbyggnad Rejleringlbefintlis, under byjgnad
eller med lagakraftvunnen dom) Fdreslajen rejlering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1911118: SI 187

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionens
huvudsakliga innehåll I

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1977 1

1 Inledning ...................................................... 3

1.1 Vattenkraften i energiförsörjningen .................. ... 3

1.2 Gällande rätt ........................................... ... 4

1.3 Tidigare beslut och överenskommelser ............ ... 6

1.4 Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen .............. ... 7

1.5 Beslut av 1975 års riksdag angående
energihushållning m. m. 7

2 Utredningsförslag .......................................... ... 9

2.1 Inledning .................................................. ... 9

2.2 Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra
Norrland

och
norra Svealand ...................................... 12

2.2.1.
Inledning ....................................... . 12

2.2.2 Utbyggnadsmöjligheter ........................... . 12

2.2.3 Vetenskaplig naturvård ........................ . 14

2.2.4 Kulturminnesvård ................................. . 15

2.2.5 FrUuftsliv och rekreation ...................... . 17

2.2.6 Samlade bedömningar ....................... 18

2.3 Utredningen
rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland 23

2.3.1 Inledning .......................................... 23

2.3.2 Utbyggnadsmöjligheter ........................ . 24

2.3.3 Naturvård ........................................... . 25

2.3.4 Fiske ................................................ 28

2.3.5 Friluftsliv oJn rekreation ....................... 31

2.3.6 Kulturminnesvård ............................... 32

2.3.7 Rennäring ....................................... 35

2.3.8 Jordbruk ............................................ 36

2.3.9 Skogsbruk .......................................... . 38

2.3.
to Utredarens analys och förslag .............. . 39

2.4 Utredningen
rörande översvämningsskydd i Västerdalälven 46

3 Remissyttranden över betänkandena
Vattenkraft och miljö 49

3.1 Inledning ................................................. . 49

3.2 Allmänt om utredningarna ............................ . 50

3.3 Avgränsningen .......................................... . 50

3.4 Angreppssättet .......................................... . 50

3.5 Rangordningsmetoden................................... 51

3.6 Värdering från kraftsynpunkt ......................... 51

3.7 Behandlingen av de motstående intressena ..... 52

3.8 Värdering från naturvårdssynpunkt .............. 53

3.9 Värdering från fiskesynpunkt ....................... .. 54

3.10 Värdering från rekreationssynpunkt .............. 56

3.11 Värdering från kulturminnesvårdssynpunkt ........ 58

3.12 Värdering från rennäringssynpunkt ............... 59

3.13 Värdering från jord- och skogsbrukssynpunkt..... 60

3.14 Övrigt underlag för bedömningarna.................. .. 61

3.15 Sammanvägningen till en bevaranderangordning 61

3.16 Sammanvägningen till en slutlig rangordning...... 62

3.17 Resultatets värde och användbarhet .............. .. 63

3.18 Vattenkraftutbyggnadens betydelse för
energiförsörjningen 65

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 57 188

3.19
Vattenkraftutbyggnadens
betydelse för sysselsättningen .... 67

3.20
Utbyggnadsnivå
.................................................... 69

3.21
Utbyggnadsstrategier
............................................ ... 71

3.22
Planerings- och
beslutsprocessen........................... ... 72

4...................................................................................... Remissyttranden
över betänkandet Översvämningsskydd i Väster

dalälven ......................................................................... ... 75

4.1
Ällmänt omdöme........................................................ ... 75

4.2
Värdering av
skada ................................................... ... 75

4.3
Bedömning av
skadeförebyggande åtgärder ........... ... 76

4.4
Prognosverksamhet
................................................ ... 80

4.5
Övrigt ................................................................... ... 81

5 Föredraganden .......................................................... ... 82

5.1
Bakgrund .............................................................. ... 82

5.2
Riktlinjer för
vattendragens utnyttjande ................. 88

6
HemstäUan ................................................................. ... 93

7
Beslut .......................................................................... ... 93

Bilaga 1. Geografisk sammanställning. Utredningsförslag
och

remissynpunkter ......................................................... ... 94

1
Kalix älv...................................................................... ... 94

2
Råne älv..................................................................... ... 98

3
Lule älv ................................................................... ... 99

4
Aby älv .................................................................... . 106

5
Byske älv ................................................................... 107

6
Kåge älv..................................................................... 110

7
Skellefte älv............................................................... . 110

8
Bure älv .................................................................... . 117

9
Rickleån ................................................................... . 118

10
Sävarån ................................................................. 119

11
Ume älv...................................................................... . 120

12
Öre älv....................................................................... 126

13
Lögde älv................................................................... . 127

14
Gide älv ..................................................................... . 128

15
Moälven .................................................................... . 129

16
Nätraån .................................................................. . 130

17
Vapstälven .............................................................. 131

18
Ängermanälven
....................................................... . 131

19
Indalsälven ............................................................... 147

20
Ljungan .................................................................. . 158

21
Ljusnan ................................................................... . 162

22
Dalälven .................................................................... . 167

23
Klarälven .................................................................. 177

Bilaga 2. Sammanfattning av Älv-kraft-miljö...................... . 181

BUaga 3. Karta över vattendrag som i propositionen
föreslås un

dantagna från vattenkraftutbyggnad............................. 185

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770584

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

46 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (45)

45 kopplingar i 35 dokument.

  1. SOU 2015:99 Planering och beslut för hållbar utveckling s. 89 · s. 541 i texten
  2. SOU 2012:89 4 kap. 6 § miljöbalken s. 15 om s. 7 · s. 19 om s. 83 · s. 22 i texten
  3. Prop. 1992/93:80 om utökat älvskydd i texten
  4. Bet. 1986/87:BoU9 om vissa frågor avseende naturresurslagen m.m. s. 7 i texten
  5. Bet. 1986/87:BoU4 om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m.m. (prop. 1985/86:90 och 1… s. 40 i texten

Visa alla 35

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 44 i texten