Sök i Ratio Lex

om vissaa organisationsfrågor m.m. rörande försvaret

48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:65, om vissaa organisationsfrågor m.m. rörande försvaret

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 65 Regeringens proposition

1977/78: 65

om
vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret;

beslutad
den 15 december 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar.

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ERIC
KRÖNMARK

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslåsalt Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) läggs ned. Vidare
föreslås att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Malmö fiyttas till Ystad och
där samordnas med Södra skånska regementet (P7/Fo II). Förslag läggs också fram
om föriäggning av Svea trängregemenle (T 1) i Linköping till Livgrenadjärregementets
(I 4/Fo 41) och Svea artilleriregementes (A 1) gemensamma eiablissement i
Linköping. Slutligen föreslås att arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola (RMS)
med ändring av tidigare beslut om lokalisering lill Östersund även i fortsätlningen
skall ligga i Göteborg.

1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 65

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-12-15

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Krönmark

Proposition
om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret.

1
Inledning

Försvarets
fredsorganisationsutredning' tillsattes i februari 1967 för att bl. a. utreda
omfattningen och arten av lämpliga stmkturförändringar i krigsmakten.s
fredsorganisation.

Fredsorganisationsutredningen
har sedan sin tillkomst avgivit ett flertal delbetänkanden.

1
maj 1974 erhöll utredningen kompletterande direktiv. 1 dessa framhölls bl. a.
all del var angelägel alt militära och andra samhälleliga synpunkter beaktades
och värderades på ett tidigt stadium vid överväganden om förändringar i
försvarets fredsorganisation. Vidare angavs att försvarets ökade behov av mark
för övningsändamål alltmer har kommii alt konkurtera med behov av mark förändra
ändamål och alt utredningen bl. a. därför borde studera möjligheterna att på
olika sätt minska behovei av ytteriigare mark för försvarsmakten. Vidare borde
följderna av rationaliseringsålgärder för den anställda personalen beaktas och
de värnpliktigas intressen uppmärksammas.

För
att försvarels fredsorganisalion snabbt skall kunna anpassas lill statsmakternas
inriktning av försvaret och krigsorganisationens behov var det vidare enligt de
kompletterande direktiven lämpligt att fredsorganisationsutredningen
fortlöpande tog del av överbefälhavarens perspektivplanering och senare av
försvarsutredningens överväganden så att de fredsor- I

Utredningsman f d.
landshövdingen Eric Wessiröm intill den I januari 1972 och därefter
riksdagsmannen, numera generaldirektören Gunnar Gustafsson (ordförande) samt
fr. o. m. den I juni 1974 riksdagsledamöterna Gunnar Björk, Gusti Gustavsson, Gunnar
Hylländer, Per-Olof Strindberg och Gudrun Sundström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:65 3

ganisatoriska
konsekvenserna kunde belysas i nära anslutning till nästa större beslut om
försvarets inriktning. Utredningen borde därför inrikta sitt arbete på att
lämna förslag om fredsorganisationens framtida utformning i nära anslutning Ull
detta beslul.

1974 års försvarsutredning
(Fö 1974:04) har i januari 1977 lämnat slutbetänkandet (SOU 1977:1)
Totalförsvaret 1977-82 och där stmkit under behovet av besparingar inom
försvarets fredsorganisation. Uiredningen anförde bl a. att det är nödvändigl
att så långt det över huvud taget är möjligt minska kostnader och personalbehov
för fredsorganisationen. Utredningen uttalade vidare att det utöver redan
fattade beslut beträffande fredsorganisatoriska förändringar borde genomföras
dels reduceringar motsvarande trefyra regementsadminislrationer, dels en
minskning av vissa förvaltningsenheter inom armén och marinen. Även inom
flygvapnet borde enligt utredningen ytteriigare förband avvecklas.

Försvarels
fredsorganisationsutredning har i mars 1976 lämnat slutbetänkandet (Ds Fö
1976:1) Försvarets fredsorganisation Del 1: Utgångsvärden.

Yttranden över betänkandet
har avgetls av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen
för fiygvapnei, försvarets materielverk, värnpliktsverket, försvarels rationaliseringsinslitut,
försvarets fastighets-nämnd, försvarets personalnämnd, statens personalnämnd,
lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
planverk, domänverket. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) samt
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Yttrandena överlämnades i november
1976 till fredsorganisationsutredningen.

Vid anmälan av
propositionen om inriktningen av säkerhetspolitiken och lotalförsvarets
fortsatta inriktning (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311)
uttalade jag bl. a. att jag anslöt mig till försvarsulredningens bedömning av behovei
av minskningar i fredsorganisationen.

Jag underströk vidare att
del var angeläget att riksdagen redan under hösten 1977 får ta slällning till
frågan, inte minst med hänsyn till den osäkerhet som upplevs av både planerande
myndigheter och berörd personal, och anförde all jag ämnade föreslå regeringen
att ge utredningen kompletterande direktiv härvidlag. Riksdagen hade inte
något att erinra mot detta.

1 mars 1977 erhöll
fredsorganisationsutredningen de kompletterande direktiven. Äv direktiven
framgick bl. a. att utredningen före juni månads utgång år 1977 borde redovisa
förslag till i första hand minskningar motsvarande tre-fyra regementsadminislrationer
inom armén och marinen. Om möjligt borde utredningen också vid samma tillfälle
lämna förslag som syftar till att minska den lokala förvaltningsorganisationen främsl
inom marinen. I utredningsarbetet måsle enligt direkUven ingå en samlad bedömning
av sådana förhållanden som inte enkelt kan föras samman i en lönsamhetskalkyl, särskill
regionalpolitiska, kommunalpolitiska och perso-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:65 . 4

nalpolitiska
frågor. Vidare skulle långsiktiga bedömningar av förutsättningarna för att
kunna behålla fredsförband göras med hänsyn bl. a. till konkurrensen om mark i
närheten av de aktuella tätorterna.

Fredsorganisationsutredningen
har i maj 1977 lämnat slutbetänkandet (Ds Fö 1977:3) Försvarets
fredsorganisation Del 2: Armén och del av marinen. Yttranden över betänkandet
har avgeits av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen
för flygvapnet, foriifikationsförvaliningen, försvarels materielverk, värnpliktsverket,
försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets fastighetsnämnd, försvarets
personalnämnd, statens personalnämnd, lantbruksstyrelsen, statens
naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, domänverket,
länsstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Hallands, Jämtlands, Jönköpings,
Kopparbergs, Kristianstads, Malmöhus, Norrbottens, Skaraborgs, Värmlands,
Västernorrlands, Östergötlands, Blekinge, Stockholms, Uppsala och Örebro län, Gotlands,
Göteborgs, Mölndals, Halmstads, Laholms, Östersunds, Jönköpings, Vaggeryds,
Älvdalens, Hässleholms, Malmö, Ystads, Skövde, Karistads, Filipstads,
Sundsvalls och Linköpings kommuner, SACO/SR, TCO-S, LO samt lantbrukarnas
riksförbund.

I enlighet med sina
kompletterande direktiv från mars 1977 avser fredsorganisalionsulredningen alt
lämna förslag om fredsorganisationen inom fiygvapnei och återstående delar av
marinen under våren 1978.

2
Nuvarande ordning m. m.

Nuvarande
fredsorganisalion är det samlade resultatet av beslut som har fattats under
lång tid. 1 del följande redovisas kortfattat ett antal aktuella beslut som
fredsorganisationsutredningen har haft att ta hänsyn till under sitt arbete.
Vidare presenteras de fredsförband som utredningen därvid har ägnat särskilt
intresse.

I juni 1969 uppdrog Kungl.
Maj:t åt överbefälhavaren att i samråd med fredsorganisalionsulredningen och
under medverkan av försvarsgrenscheferna, försvarets centrala
förvaltningsmyndigheter och försvarels rationaliseringsinstitut samordna
pågående och planerade utredningar om försvarsmaktens organisalion m. m. i
lägre regional instans.

1
december 1971 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt överbefälhavaren att i samråd med
försvarets rationaliseringsinstitut lämna förslag till och vidta de åigärder
som behövdes för att under perioden 1972/73-1976/77 minska antalet anställda
inom försvarsmakten. 1 uppdraget förutsattes att personalminskningarna skulle
ske bl. a. genom att organisationen i lägre regional och lokal instans
ändrades.

1 december 1971 redovisade
överbefälhavaren bl. a. resultaten av dittills gjorda försök och överväganden
med anledning av uppdraget rörande organisationen m. m. i lägre regional
instans. Överbefälhavaren föreslog vidare principer för inriktningen av det
fortsatta arbetet och tidsplan för arbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 5

Vid
anmälan av prop. 1972:45 lämnade dåvarande chefen för försvarsdepartementet en
redogörelse för de riktlinjer som har meddelats för del fortsatta
utredningsarbetet rörande försvarsmaktens organisation i lägre regional
instans. Han anförde därvid bl. a. alt han allteftersom resultaten av pågående
och planerad studieverksamhet redovisades ämnade föreslå Kungl. Maj:t att
förelägga riksdagen förslag om erforderiiga organisationsförändringar.
Riksdagen (FöU 1972:15, rskr 1972:184) hade inte något all erinra mot delta.

1 prop.
1973:75 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att bl. a. godkänna vissa förslag om
omorganisation av myndigheter inom armén och marinen (OLLl). Förslagen som
skulle genomföras i två etapper med början den 1 juli 1973 resp. den 1 juli
1974 föranledde inte någon erinran från riksdagen (FöU 1973:14, rskr 1973:170).

I prop. 1973:135 lade Kungl.
Maj:t fram förslag om alt förlägga ett fredsförband lill Arvidsjaur. Det nya
förbandet föreslogs överta namnet från Norriands dragoner (K 4) i Umeå. Vidare
föreslogs att Göta livgarde (P 1) i Enköping skulle läggas ned och att
Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs skulle utgå ur pansartruppernas
organisation. Vid P 10 föreslogs pansarutbildningen bli ersatt med
infanteriutbildning. Huvuddelen av den verksamhel som bedrevs vid Upplands
signalregemente (S 1) och staben för Uppsala-Västerås försvarsområden (Fo
47/48) i Uppsala föreslogs bli flyttad till P l:s eiablissement. Slutligen
föreslogs att arméns kompaniofficersskola (AKS) i Uppsala skulle omlokaliseras till
Skövde, att pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS), som är knuten till
P 1 i Enköping, skulle anknytas till Södra Skånska regementet (P 7) och att luftvärnsskjutskolan
(LvSS) skulle omlokaliseras frän Solna till Norrtälje. Riksdagen (FöU 1973:26, rskr
1973:382) beslöt att inle ta ställning till förslaget om lokalisering av S 1 och
staben för Fo 47/48 till Enköping och ansåg att PKAS skulle förläggas till Skaraborgs
regemente (P 4) i Skövde men godkände förslagen i övrigt. Det ankom enligl
försvarsutskottet på Kungl. Maj:t att återkomma med förslag beträffande S I.

Genom
beslut i december 1973 reviderade Kungl. Maj:t sitt tidigare uppdrag till
överbefälhavaren alt minska antalet anställda inom försvarsmak-len. Beslutet
innebär att en nettominskning av antalet anställda inom försvarsmakten om minsl
3 900 skall genomföras under perioden september 1972 -september 1979 genom
organisationsförändringar i bl. a. lägre regional och lokal instans.

1
prop. 1974:50 lade Kungl. Maj:t bl.a. fram ett förnyat förslag om all huvuddelen
av den verksamhel som bedrevs vid S 1 och staben för Fo 47/48 skulle fiyttas lill
Enköping. Vidare föreslogs att en pansarbalaljon skulle förläggas till del
blivande infanteriregementet i Strängnäs. Riksdagen hade inte något att erinra
mot detta (FöU 1974:25, rskr 1974:270).

I
prop. 1974:135 föreslogs vissa ytteriigare organisationsförändringar beiräffande
myndigheter på lägre regional och lokal nivä inom försvars-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:65 6

maklen
(OLLl). Förslagen skulle genomföras med början den 1 juli 1975. I propositionen
föreslogs också att fredsorganisationen på Golland skulle ändras så att det
mobiliserings- och förvaltningsansvar som f n. ligger på cheferna för
arméförbanden i Visby förs över lill chefen för Gotlands militärkommando.
Vidare föreslogs beträffande arméns fredsorganisation i Skövde att Göta trängregementes
(T 2) kasernetablissemeni skulle avvecklas och förbandet föriäggas tillsammans
med Skaraborgs regemente (P 4) samt alt irängtmppemas kadett- och aspirantskola
(TrängKAS) skulle omlokaliseras från Linköping till Skövde. Förslagen
föranledde inte någon erinran från riksdagen (FöU 1974:34, rskr 1974:392).

Smålands
artUleiiregemente (A 6)

A
6 ligger i Ryhov ca 3 km öster om Jönköpings centrum. Förbandet är ett
utbildningsregemente med egen förvaltning. Artilleriets kadett- och aspirantskola
(ArtKAS) är underställd chefen för A 6 utom i fråga om utbildning och försök.

Gmndutbildningskontingenten
uppgår till ca 710 värnpliktiga. Konling-konlingenten utnyttjas som
övningstrupp för ArtKAS och i enstaka fall för AKS och Infanteriets stridsskola
(InfSS). Regementet gmndutbildar huvudsakligen fördelnings- och infanlerihaubitsbataljoner.
Mobiliseringsansvaret är fördelat på ett antal försvarsområdesregementen i
Södra och Västra militärområdena. Antalet avlönade var i september 1976 320,
varav 167 militära, 17 civilmilitära och 136 civila tjänstemän. ArtKAS avlönade
vid samma tid 19 tjänstemän. Miloverkstaden som är samlokaliserad med A 6 hade
40 anställda.

A
6 förvaltar ett kasernområde och övningsfält på ca 370 ha samt Skillingaryds
skjulfält (ca 40 km söder om Jönköping) som omfattar 3 960 ha. Skjutfältet
utnyttjas även av A 3 m. fl. Huvuddelen av byggnaderna i Jönköping uppfördes
vid sekelskiftet. Marketenteriel byggdes år 1942, ArtKAS kaserner år 1945 och
matinrättningen år 1961. Renovering av sjukhuset och två kaserner samt
nybyggnad av en pjäshall och en smörj- och tvätthall är inplanerad. På sikt
behövs också bl. a. ett molorområde.

Sundsvalls
luftvärnsregemente (Lv 5)

Lv
5 ligger ca 2 km söder om Sundsvalls centrum och är ett utbildningsregemente
med egen förvaltning.

Gmndutbildningskontingenten
uppgår till ca 435 värnpliktiga. Lv 5 gmndutbildar luftvärnslorband för
fördelningar saml infanteri- och norriandsbri-gader. Mobiliseringsansvaret är
fördelat på försvarsområdesregementena i Nedre Norriands och Bergslagens
militärområden.

Antalet
avlönade var i september 1976 209, varav 101 militära, 16 civilmilitära och 92 civila
tjänstemän. Miloverkstaden i Sundsvall hade 17 anställda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 7

Lv
5 förvaltar ett kasernområde och övningsfält på 45 ha. Dessutom disponerar
regementet ca 150 ha kommunägd mark. Åstöns skjutfält (ca 20 km öster om
Sundsvall), som förvaltas av Lv 5, omfattar 720 ha.

Huvuddelen
av byggnaderna är uppförda i början av 1940-talet. Byggnadsbeståndet är delvis
starkt nedslitet. På sikt behövs bl. a. nybyggnad av övnings- och vårdhall,
gymnastikhus, förvaltningsbyggnad och militärrestaurang och serviceförråd samt
renovering av bl. a. kaserner och tygverkstad.

Svea
trängregemenle (T 1)

T
1 har ett eget eiablissement i nära anslutning till 1 4/Fo 41. Förbandet är ett
utbildningsregemenie och understöds i förvaltningshänseende av 1 4/Fo 41 utom i
fråga om hälso- och sjukvård. Gmndutbildningskontingenten uppgår till drygt 700
värnpliktiga. T 1 ställer övningstrupp till förfogande för TrängKAS och i
enstaka fall för krigsskolan, AKS, infanteriets stridsskola (InfSS) och
underhållsskolan (US). T 1 grundutbildar underhålls- och transportförband som
huvudsakligen ingår i fördelningar samt i infanteri- och pansarbrigader.
Dessutom utbildas personal för centrala och högre regionala underhållsförband.
Mobiliseringsansvaret är i huvudsak fördelat på försvarsområdesregementena
inom Östra militärområdet.

Antalet
avlönade var i september 1976 190, varav 165 militära och 25 civila tjänstemän.
TrängKAS avlönade vid samma tid 11 militära tjänstemän.

T 1
utnyttjar de av 14/Fo 41 förvaltade övnings- och skjutfalten. Kasernbyggnaderna
är uppförda åren 1911 och 1942. Utbildningsverkstad och smörj- och tvätthall
tillkom år 1943. Stallet byggdes om till skolhus år 1968 och ridhuset gjordes
om till övningshall i mitten av 1960-talet. En kasern renoverades åren
1969-1970 och fyra kaserner renoverades i begränsad omfattning åren 1973-1974.
Nybyggnad av smörj- och tvätthall saml drivmedelsanläggning för I 4/Fo 41, A 1
och T 1 gemensamt är inplanerad. På lång sikt erfordras ny mililärreslaurang saml
kasernrenoveringar.

LIvgrenadjärregPineniei
(1 4tFo 41)

I 4/Fo
41 ligger ca 2 km söder om Linköpings centrum. Förbandet har som försvarsområdesregemenie
inom Östergötlands försvarsområde mobiliserings-och utbildningsansvar saml
understödjer i förvallningshänseende Svea artilleriregemente (A 1), Svea trängregemenle
(T 1) med TrängKAS samt i viss omfattning artilleriflygskolan (ÄrtFlygS) i
Nyköping. InfSS i Kvarn är underställd chefen för 1 4/Fo 41 utom i fråga om
utbildning och försök. 1 4/Fo 41 har mobiliseringsansvar även för vissa
krigsförband som gmndutbildas vid andra förband inom Östra militärområdet.

Gmndutbildningskontingenten
uppgår i medeltal till 1 075 värnpliktiga. 1 denna styrka ingår övningstmpp för
InfSS. 1 4/Fo 41 har också ansvar för utbildning m. m. av FN-förband. Antalet
avlönade var i september 1976 710, varav 223 militära, 25 civilmilitära och 462
civila tjänstemän. Vid InfSS

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 8

avlönades
vid samma tid 41 tjänstemän.

I 4/Fo 41 förvaltar totalt
ca 8 020 ha mark, varav kasernområden och garnisonsövningsfäll upptar ca 1 330
ha. InfSS ligger i anslutning till Prästlomta skjutfält (ca 25 km nordväst om
Linköping) som omfattar ca 6 610 ha. Hästholmens skjutplats vid Vättern (ca 60
km västsydväst om Linköping) omfatiar ca 80 ha. Huvuddelen av byggnaderna är
uppförda åren 1919-1922. Vissa förråd, garage, pjäshall, verkstad, sjukhus m. m.
tillkom i början av 1940-talet. Kasernerna renoverades åren 1967-1969. InfSS
byggnader uppfördes i början av 1960-talet. Nybyggnad är planerad av mililärreslaurang,
smörj- och tvätthall och drivmedelsanläggning. De nya byggnaderna avses användas
gemensamt av garnisonen. På sikt behövs också nybyggnad bl. a. av en smörj- och
tvätthall, värmestuga, skjutbana, truppförråd, kontrollhall för fordon, varm-
och kallgarage saml torkanläggning m. m.

Svea
artilleriregemente (A 1)

Al
ligger i anslutning lill 14/Fo 41 i Linköping. Förbandet är ell utbildningsregemente
och understöds i förvaltningshänseende av 1 4/Fo 41.

Grundutbildningskontingenten
uppgår i medeltal till 630 värnpliktiga. Del av kontingenten ulgör lidvis
övningstrupp för InfSS och i enstaka fall för krigsskolan (KS) och infanteriets
kadett- och aspirantskola (InfKAS). De grundutbildade artilleriförbanden ingår
i fördelningar samt infanteri- och pansarbrigader. Mobiliseringsansvarel är
fördelat på försvarsområdesregementena inom Östra militärområdet.

Antalet
avlönade var i seplernber 1976 166, varav 131 militära, 11 civilmilitära och 24
civila tjänstemän.

A
1 ulnyttjar de av 14/Fo 41 förvaltade övnings- och skjutfälten. Regementet är
hänvisat lill Villingsbergs skjulfält för större artilleriskjutövningar.
Kasernerna är byggda åren 1919-1922 och är planerade att renoveras åren
1980-1983. En ny pjäshall planeras bli byggd åren 1978-1980. På sikt behövs
också nybyggnad bl. a. av tmppförråd, skjutbana och pjäsgevärs-bana.

Skånska
luftvärnsregemeniel (Lv 4)

Lv
4 ligger i Husie ca 6 km sydost om Malmö centrum och är ett utbildningsregemente
med egen förvaltning.

Grundutbildningskonlingenten
uppgår till ca 600 vämpliktiga. Del av kontingenten utnyttjas i enstaka fall
som övningstrupp för InfSS och luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS).

Lv
4 grundutbildar luftvärnsförband för fördelningar samt infanteri- och pansarbrigader.
Mobiliseringsansvaret är fördelat på försvarsområdesregementena i Södra
militärområdet. Antalet avlönade var i september 1976 280, varav 160 militära,
30 civilmilitära och 90 civila tjänstemän. Miloverkstaden i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 9

Malmö
hade 30 anställda.

Lv 4 förvaltar ett kasernområde
och övningsfält på ca 250 ha. Skjutfältet i Falsterbo (ca 20 km sydväst om
Malmö) omfatiar ca 105 ha, varav 45 ha är arrenderad kommunägd mark. Huvuddelen
av byggnaderna uppfördes i början på 1940-talet. Byggnadsbeståndet är delvis
starkt nedslitet och bristen på utbildningslokaler är kännbar. Nybyggnad behövs
bl. a. av gymnastik- och samlingssal, värmecentral, drivmedelsanläggning,
militärrestaurang, serviceförråd, tygverkstad, tvätt- och smörjhall samt
pjäshall. Härtill erfordras kasernrenoveringar.

Södra
skånska regementet (P 7IFo ff)

P 7/Fo
11, som är försvarsområdesförband inom Malmö försvarsområde, ligger ca 2 km
öster om Ystads centrum med en grundulbildningsbalaljon i Revingehed ca 40 km
nordväst om Ystad. Förbandet har mobiliseringsansvar också för vissa förband
som gmndutbildas vid andra fredsförband inom Södra militärområdet.
Grundutbildningskontingenten uppgår till ca 650 värnpliktiga. Antalet avlönade
var i september 1976 567, varav 275 militära, 30 civilmilitära och 262 civila
tjänstemän.

P
7/Fo 11 förvaltar totalt ca 5 910 ha mark, varav kasernområdet och ett övningsfält
öster om Ystad upptar ca 1 100 ha. Huvuddelen av stridsfordons-utbildningen
genomförs på övningsfältet i Revingehed som omfattar 4 250 ha. Fältet utnyttjas
vid större övningar även av P 2 och P 6/Fo 14. Kabusa skjulfält (ca 10 km öster
om Ystad) på ca 560 ha utnyttjas för skjututbildning med finkalibriga vapen, pansarvärnsvapen
samt fordonsvisa skjutningar med stridsfordon. Stridsfordonsskjutningar på
längre avstånd och i förband genomförs huvudsakligen på del av Skånska
dragonregementet (P 2) förvaltade Ravlundafaltel.

Huvuddelen
av byggnaderna i Ystad uppfördes vid sekelskiftet. En ny militärrestaurang
färdigställdes i början av 1970-talel. Förläggningsbyggna-derna har renoverats
under åren 1972-1976. Ombyggnad av gymnastikhuset är planerad. På sikt behövs
också bl. a. nybyggnad av tvätthall och varmgarage.

Huvuddelen
av byggnaderna i Revingehed uppfördes vid sekelskiftet. I början av 1940-talel
byggdes fyra mindre föriäggningsbaracker, malinrätt-ning, gymnastikhus, markelenteri
och motorverkstad. År 1965 färdigställdes skolbyggnad, smörj- och
besiktningshall, skjulhallar samt verkstad med förråd. Verkstaden byggs f n. till
för att få ökad kapacitet. De äldre föriäggningsbyggnaderna är planerade att
renoveras åren 1978-1980, medan barackerna från 1940-talet inte är avsedda att
renoveras. Nybyggnad av värmecentral, smörj- och tvätthall, garage,
drivmedelsanläggning m. m. är planerad.

Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 65

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 10

3
Försvarets fredsorganisationsutredning 3.1 Slutbetänkande del 1: Utgångsvärden

Fredsorganisationsutredningen
konstaterar inledningsvis alt direktiven begränsat dess arbete till att avse
strukturrationalisering av förbandsproduktionen vid lokala myndigheter. Uiredningen
har bl. a. därför i sitt slutbetänkande del 1 främst granskat
utbildningsverksamheten och dess återverkningar på mobiliserings- och förvaltningsverksamheten.
Huvudvikten har härvid lagts på armén och marinen.

Möjligheterna
till besparingar bör enligt utredningen främst sökas i driften av
fredsorganisationen, t. ex. genom att förband samordnas i garnisoner så att personalbehoven
begränsas. Besparingar bör också kunna ske genom att utnyttja befintliga
anläggningar fullt ut, vilket kan göra det möjligt att lägga ned vissa eiablissement.
Dock måste tillgången på medel för investeringar i sistnämnda fall ökas så att
kvarvarande eiablissement kan utvidgas och förbättras.

1
fråga om de allmänna utbildningsbetingelserna konstaterar utredningen alt fredsorganisationen
skall ha kapacitet att producera och mobilisera krigsförband och organisera
fredsförband för insatsberedskap samt förband för partiell mobilisering.
Viktiga faktorer för utbildningsverksamheten är yrkesbefälets kvantitet och
kvalitet, tillgången på användbara fysiska resurser, möjligheterna till
miljöutbildning, de anställdas och värnpliktigas arbetsmiljö och motivation och
de värnpliktigas möjligheter till fritidssysselsättningar.

Beträffande
de fysiska resurserna konstaterar utredningen att lillfredsslällande tillgång
på mark är ett villkor för den militära utbildningen, varför en väsentlig
minskning av försvarets marklillgångar skulle allvarligt återverka på denna.
Utredningen framhåller att nya vapen med längre skottvidd samt ökad
flexibilitet och rörlighet hos förbanden ställer större krav än tidigare på
lämplig mark. Fram till år 2000 anser utredningen att särskilt marinens men också
flygvapnets tillgång till mark för utbildnings- och övningsändamål är i huvudsak
tillfredsställande. Arméns marktillgångar bedöms däremot otillräckliga vad gällerövningsfält
i fråga om I 16, P 18,Ä 7,Lv 5ochLv 6och vad gäller skjutfäll i fråga om I 2,1
16, P 4/T 2, A 3, A 6 och Lv 4.

Ätt
helt avstå från att komplettera marktillgångar skulle innebära att vissa förbands
mindre tillfredsställande ulbildningsbelingelser permanentas. Utredningen anser
inte att detta är godtagbart. Man bör dock söka vägar att begränsa behovet av ytteriigare
mark. Vid sina överväganden av detta har utredningen funnit att varken ökad
användning av simulatorer eller ändrade in- och utryckningstider för vämpliktiga
innebär minskade markbehov. Däremot skulle man med utnyttjande av simulatorer
kunna minska den tid marken används förövningar. I sin fortsatta diskussion
föreslår utredningen vissa åtgärder för att minska behoven att förvärva
ytterligare stora landom-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 H

råden.

Utredningen har funnit all
komplettering av befintliga övnings- och skjutfält ofta bör kunna leda till
bättre ulbildningsbelingelser. De sociala olägenheterna avlägsnas om välbelägen
mark kan förvärvas när den är till salu. Utredningen anser att möjligheterna till
sådana utökningar vid behov bör tas lill vara.

Ärrendering av mark, i försia
hand mark som tillhör domänverket, förekommer f n. i slor utsträckning. Man bör
enligt utredningens mening överväga att också i fortsättningen arrendera mark
för övningar i stället för att komplettera markinnehavet genom köp. En
förutsättning måste dock vara att den enskilde ägaren eller domänverket därvid
kan fortsätta att utnyttja markens produktionsförmåga på ett meningsfullt sätt.

Möjligheterna till
samutnyttjande av mark av förband även över försvarsgrensgränserna bör enligt
utredningen systematiskt tas till vara.

Övningsvapen och särskild övningsammunilion
används i betydande utsträckning vid utbildningen. Härigenom minskar skottvidderna,
varvid arealbehovet vid skjutningar begränsas. Utredningen anser att detta
system bör utvecklas ytteriigare.

Uiredningen anser vidare
att det är värt att pröva om inte en ytteriigare lillämpning av
förfaringssättet med delat riskområde, dvs. med ett riskområde närmast
skjutplatsen och ett annat riskområde runt målområdet, i vissa fall kan
användas i stället för att utvidga artilleriskjutfält.

De angivna åtgärderna
leder dock enligt utredningen endast till smärre minskningar i behovet av ytteriigare
mark. Mera påtagliga minskningar kan göras när fredsförband läggs ned eller
flyttas.

Försvarets fastighetsnämnd
har till uppgift att närmare utreda störte markförvärvsärenden och att i
samband därmed göra den nödvändiga avvägningen mellan försvarets och det civila
samhällets intressen. Utredningen anser att nämnden fyller en viktig funktion
härvidlag. Nämnden har en mångsidig sammansättning med företrädare för skilda
intresseområden men utredningen anser dock att den parlamentariska representationen
i nämnden bör utökas och att nämnden bör tillföras expertis i skogs- och lantbmksfrågor.
Det är enligt utredningens mening viktigt att alla berörda intressenter,
förutom länsmyndigheter, kommuner och markägare även t. ex. närboende som berörs
och lokala representanter för friluftsliv och naturvård, bereds tillfälle alt
framföra sina synpunkler inför nämnden.

Vid markförvärv är det
enligt fredsorganisalionsulredningen ofrånkomligl att markägare mot sin önskan
tvingas avstå mark i det allmännas intresse. När det rör sig om jordbmkare, som
vill fortsätta sin näring, är det givetvis önskvärt att samhället medverkar till
att skaffa ersättningsmark, varvid domänverkets mark enligt utredningens mening
bör kunna komma i fråga. Utredningen framhåller vidare lantbmksnämndernas
viktiga funktion när det gäller alt ta fram ersättningsmark. För att ingen
tvekan skall behöva råda om nämndernas uppgift i detta hänseende bör enligl
utredningens mening

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:65 12

instruktionen
för lantbmksnämnderna kompletteras på lämpligt säll.

Den
positiva attityd som f n. finns när det gäller allmänhetens tillträde till
försvarets markområden bör enligt utredningen bevaras och utvecklas. Vidare
anser utredningen det vara angeläget att bullerstörningarna från den militära
verksamheten minskas ytteriigare. Allvariiga ansträngningar i denna riktning
bör göras på alla nivåer i nära samarbete med kommunernas organ för dessa
frågor.

Vid
sina överväganden om markfrågorna har utredningen understrukit vikten av att
markens produktionsförmåga så långt del är möjligt tas till vara på övnings-
och skjutfält. Lokala rådgivande organ bör inrättas i ökad ulsträckning för
behandling av frågor som rör vård och skötsel av samt allmänhetens tillträde till
fälten. Detta gäller särskilt fält som rymmer värdefull natur eller
betydelsefulla forn- och kulturminnen eller är attraktiva som strövområden.

Vid
sina överväganden om besparingsmöjligheterna inom arméns utbildningsorganisation
diskuterar uiredningen olika principiella fredsorganisa-tionsslrukturer och
utbildningssystem. Uiredningen anser att utbildningen bör ske tmppslagsvis och
ytterligare samordnas på orter med fier än ett regemente. Vad gäller olika
utbildningsförbands storlek anser utredningen det önskvärt att gmndutbildningen
kan ske i fältslark bataljon, vilket för infanteriförbanden innebär en
grundutbildningskontingent av ca I 200 man, vid jägarförbanden och signaliaipperna
minsl 500 man och vid övriga truppslag minst 600 man. Av betydelse är även den
totala gmndutbildnings-kontingentens genomsnittliga storlek fram lill år 2000.
Fredsorganisationsutredningen beräknar denna till maximalt 36 500 man årligen,
vilka i ökad utsträckning kommer att tilldelas infanteriet och kavalleriet och
i minskad utsträckning pansartrupperna och specialtmppslagen. Mot denna bakgmnd
konstateras all överkapacitet i fråga om föriäggningsplatser finns såväl i
vissa geografiska områden som för vissa tmppslag. Utredningens slutsats för det
fortsatta arbetet blir att utbildningsorganisationen i Södra, Västra, Östra och
Övre Norrlands militärområden särskilt bör granskas. Vid en granskning som sker
Iruppslagsvis bör pansartrupperna ägnas särskild uppmärksamhet.

1
sina överväganden om marinens utbildningsorganisation anför fredsorganisationsutredningen
att fiottans ulbildning i land bör ske centraliserat linjevis. Karlskrona
örlogsskolor och Berga örlogsskolor bör dock inte slås samman. Flottans
tillämpade utbildning bör ske inom kustflottan. Kustartilleriets formella
utbildning bör vara centraliserad huvudtjänstvis, när så erfodras av ekonomiska
skäl. Eljest bör den spridas så att byten av truppförband kan undvikas vid
övergång till tillämpad utbildning. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i
förband som sätts samman enligt avsedd krigsanvändning. Efter en diskussion om gmndutbildningskontin-gentens
framtida storlek och lämplig storiek på utbildningsförband och skolor framför
utredningen uppfallningen att sammanlagt 4 400 man bör kunna utbildas samtidigt
inom fiottan. Några slutsatser om utbildningsförbandens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 13

StoHek
kan enligt uiredningen inte dras. Inom kustartilleriet fömtses en framtida grundutbildningskontingenl
på 3 050 man årligen. Enligt utredningen skulle en ökning av kontingenten per
utbildningsförband från 300-00 man till 500-600 man innebära att utbildningen
skulle kunna ske i fältslark fast spärrbataljon.

Fredsorganisationsutredningen
anser dessutom alt möjlighelerna till garnisonssamordning mellan marina myndigheler
bör tas till vara. Härvid nämns särskilt Karlskrona och Göteborg.

Utredningen
diskuterar avslutningsvis förhållandet mellan militära och övriga samhälleliga inlressen.
Härvid redogör utredningen för vissa operativa synpunkter. För
krigsorganisationens mobilisering bör fredsförbanden ligga nära
mobiliseringsplatserna och fredsorganisationen så mycket som möjligt överensstämma
med krigsorganisationen. För insatsberedskapen har fredsorganisationens
lokalisering betydelse för incidentförband, kuppförsvarsför-band och förband
för partiell mobilisering. Utredningen diskuterar i detta sammanhang även
personalfrågor i samband med nedläggningar och flyttningar samt problemen för
de vämpliktiga vid utbildning långt från hemorten.

Vad
gäller samhällsplaneringen framhåller fredsorganisationsutredningen att
försvaret bör stödja regionalpolitiska strävanden och att den fysiska riksplaneringen
bör följas av försvarets myndigheter.

Fredsorganisationsutredningen
anser att det bör klariäggas om motstridiga civila och militära intressen på
lång sikt kan förutses beslå eller förstärkas. Utredningen anser också att dess
förslag i senare betänkanden bör styras av en sirävan att undvika att förband
med stor slor betydelse för sysselsättningen avvecklas. Strävan bör vidare
vara all avvecklingen av förband sker där konkurrensen om mark framträder
tydligast.

3.2
Slutbetänkande del 2: Armén och del av marinen

3.2.1
Allmänt

Utredningen
redogör inledningsvis för de utgångsvärden för utredningsarbetet som har
redovisats i slutbetänkandet del I och den precisering av nödvändiga ralionaliseringsåtgärder,
bl. a. nedläggning av tre-fyra rege-mentsadministrationer inom armén och
marinen, som framgår av regeringens tilläggsdirektiv. Mot denna allmänna
bakgrund hävdar utredningen att vid överväganden om förbandsnedläggningar i
första hand sådana förband som har särskilt höga driftkostnader bör komma i
fråga. Vidare bör enligt utredningen övervägas att lägga ned eller fiytta
förband vilkas markfrågor inte kan lösas på ett tillfredsställande sätl på
grund av konkurrens om mark med andra intressen. I görligaste mån bör man dock
undvika att avveckla förband i små eller ekonomiskt svaga kommuner.
Övervägandena måste också omfatta behovet av värnpliktsutbildning i terräng och
klimat som

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:65 14

ansluter
till den tänkta krigsuppgiften. Stor vikt bör enligt utredningen dessutom
tillmätas möjligheterna att dels undvika omfattande personalom-fiyttningar som
erfarenhetsmässigt medför icke önskvärda personalavgångar, dels slå vakt om
rekryteringsförutsättningarna.

Utredningen
konstaterar fortsättningsvis att besparingsmöjligheterna är förhållandevis små
därför att fredsorganisationens uppgifter är i stort sett oförändrade. En
bidragande faktor är också den långa tid det tar alt förändra "arvet",
dvs. nuvarande innehav av mark och byggnader. Förändringar i förbandslokaliseringen
fordrar nämligen i regel omfattande investeringar tidigt, medan besparingarna
kan tillgodoräknas långt senare. Mot bakgrund av detta bedömer utredningen att
en framsynt byggnadsverksamhet som präglas av återhållsamhet kan ge väl så stora
besparingar som de förslag den lägger fram i sitt betänkande.

De uppgifter utredningen
redovisar om personal är omräknade lill heltidsinsatser och avser läget i
september 1976. Utredningens redovisning av antalet värnpliktiga är anpassad lill
en planerad utveckling av krigsorganisationen och kan därför avvika från
redovisningen i det föregående under avsnittet nuvarande ordning m. m.

3.2.2
Överväganden rörande arméns förband

Uiredningen
har med tillämpning av sina tidigare redovisade utgångspunkter gått igenom
arméns förband iruppslagsvis och konstaterar därvid inledningsvis beträffande infanteriet
och kavalleriet all den sammantagna tillgången på utbildningsplatser i stort
sett motsvarar behoven. Värmlands regemente (1 2/Fo 52) och Hallands regemente
(I 16/Fo 31) har enligt utredningen de sämsta utbildningsbetingelserna eftersom
skjutfället för I 2/Fo 52 och både övningsfältet och skjutfället för 1 16/Fo 31
är otillräckliga för avsedda ändamål. Utredningen hardärför prövat möjlighetema
att lägga ned förbanden. Eftersom en nedläggning av 1 2/Fo 52 skulle strida mot
statsmakternas regionalpolitiska strävanden anser uiredningen att ett nytt skjutfäll
bör anskaffas för förbandet. Utredning om detta pågår och anskaffning bör
enligt utredningens bedömning kunna genomföras.

Beträffande
116/Fo 31 diskuterar utredningen olika alternativ till nedläggning av
förbandet. Därigenom skulle både kostnaderna för anskaffning av ett nytt
övnings- och skjutfält och omfattande nybyggnads- och iståndsätlnings-åtgärder
kunna undvikas. Mot en nedläggning talar enligt utredningens mening dels
nackdelar från vämpliktssocial synpunkt och för anställd personal, dels de
negativa konsekvenserna för sysselsättningen i Halmstad och för
mobiliseringsberedskapen inom Hallands försvarsområde. Utredningen finner
därför att I 16/Fo 31 bör vara kvar i Halmstad och därmed även InfKAS. Härför
talar också enligt utredningen rekryleringsskäl. Utredningen fömtsätter därvid
att förbandets behov av övningsmark blir tillgodosett.

Beträffande
pansartrupperna konstaterar utredningen att samtliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 15

förband
har överskott på förläggningsplatser för värnpliktiga samt att två enheter. Skånska
dragonregementet (P 2) och Norrbottens pansarbataljon (P 5) inte når upp till
den värnpliktsstyrka som utredningen anser bör vara ett riktvärde för
utbildningen vid pansartmpperna. P 5 ingår organisatoriskt i Norrbottens
regemente (I 19/P 5). Enhetens storlek är bestämd av krigsorganisationens
behov av pansarförband med vinterutbildning. Härtill kommer att de förband som P
5 skall utbilda är jämförelsevis fåtaliga, varför utredningen anser att P 5 i
huvudsak har en lämplig storlek och lokalisering med hänsyn till uppgifterna.
Med hänsyn till riksdagens beslul om fredsorganisationen i Skövde (prop.
1974:135, FöU 1974:34, rskr 1974:392) har utredningen inte behandlat Skaraborgs
regemente (P4/Fo 35) men erinrar om att ett skjutfält för Skövde garnison måste
anskaffas. Utredningen har funnit att granskningen av pansartruppernas
fredsorganisation främst bör avse förbanden i Skåne. Vid Norra skånska
regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad sker utbildning på Ceniurion-stridsvagnar.
P 2 och Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) utbildar förband utrustade med
stridsvagn S.

Utredningen
har prövat möjligheten att minska pansartrupperna i Skåne med ett regemente.
Ätt därvid välja lösningar som bygger på att samla utbildning på skilda stridsvagnstyper
till ett förband anser utredningen mindre framsynt och ekonomiskt
ofördelaktigt. Två alternativ som berör P 2 och P 7/Fo 11 har därför studerats.
P 2 i Hässleholm har ca 600 anställda, varav drygt lOOimiloverksladen. P 7/Fo
11 harca 610 anställda, varav ca 340 i Ystad och resten i Revingehed.
Värnpliktsstyrkan för P 2 och P 7/Fo 11 uppgår till 450 resp. 810.

Det
ena alternativet, som uiredningen kallar alternativ C, innebär att P 2 läggs
ned och att förbandets utbildningsansvar förs över till P 7/Fo 11. P 2:s mobiliseringsansvar
övertas av P6/F0 14. Miloverkstaden i Hässleholm stannar kvar i nuvarande
lokaler medan återstoden av P 2:s kasernetablisse-ment frigörs. Skånska irängregementet
(T 4) tillförs resurser för verkställande förvaltning.

Det
andra alternativet, alternativ D, innebär att pansamtbildningen i Ystad avvecklas
och ersätts med luftvärnsutbildning saml alt den pansarutbildning som bedrivs i
Revingehed organisatoriskt står kvar i försvarsområdesregementet i Ystad men
samordnas med motsvarande utbildning i Hässleholm av chefen för P 2.

Båda
alternativen innebär enligt utredningen att etablissementel i Revingehed måste
byggas ut för att kunna ta mot ca 430 grundutbildningsvärnpliktiga. Viss
infanteriutbildning för fristående skyttebataljoner som f n. är föriagd till
Ystad fiyttas vidare till P6/F0 14. I alternativ C mister Hässleholm direkt ca
300 arbetstillfällen. Uiredningen räknar därvid med alt personal för de förvaltningsuppgifter
i Hässleholmsområdel som leds från P6/F0 14 behåller nuvarande stationeringsort.
Antalet mobiliseringsmyn-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 16

digheter
i Skåne minskar i allernaliv C, vilket medför att ansvaret för utbildning och
mobilisering av huvuddelen av en brigad organisatoriskt helt skiljs ål.

Alternativ
D betyder alt ca 200 anställda vid P 7/Fo 11 i Ystad omstatio-neras. Revingehed
tillförs ca 100 arbetstillfällen i både C- och D-alternativen. I altemativ D
behåller P 2 nuvarande mobiliseringsansvar, varigenom antalet mobiliseringsmyndigheter
hålls oförändrat.

Enligt
utredningens beräkningar skulle altemativ C möjliggöra en kostnadsminskning av
ca 95 milj. kr. tor en 20-årsperiod eller ca 7 milj. kr. för år när
förändringen är genomförd. Utredningen anser att del ekonomiska utbytet av altemativ
D måsle bedömas i samband med dess förslag om luftvärnet och återkommer i del
följande till samlade överväganden om pansartruppernas och luftvärnets
organisation i Skåne.

Den
sammantagna tillgången på utbildningsplatser vid art il leri förbanden är
enligt uiredningen någol större än behoven. Överskott av förläggningsplatser
finns i Linköping samt i någon mån i Boden och Östersund.

Vid
sina överväganden har uiredningen ansett det vara viktigare att
artilleriförbandens olika komponenter samövas under grundutbildningen än att
behovet av samövning mellan artilleriet och andra truppslag tillgodoses. Genom
att dra in ett artilleriförband kan utbildningskontingenten för de återstående
anpassas så att utbildningen kan ske i fältslark bataljon. Besparingar bör
därvid kunna åstadkommas, om indragningen sker med utnyttjande av förekommande
överskott på utbildningsplatser. Regionalpoliliska förhållanden medför enligt
utredningens mening att Norrlands artilleriregemente (A 4), Gotlands
artilleriregemente (A 7), Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) och
Bergslagens artilleriregemente (A 9) inle bör komma i fråga för nedläggning i
besparingssyfte. Äv övriga artilleriförband är Svea artilleriregemente (A 1)
och Wendes artilleriregemente (A 3) hårdast knutna till resp. militärområde på
grund av sina utbildningsuppgifter. Uiredningen har därför prövat två
alternativ att minska fredsorganisalionens driftkostnader genom att lägga ned
Smålands artilleriregemente (A 6). A 6 och artilleriets kadett- och aspirantskola
(ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping har tillsammans ca 365 anställda. Den
årliga grundutbildnings-styrkan uppgår till ca 735 värnpliktiga inkl.
handräckningspersonal.

Båda
alternativen skulle få den direkta effekten för Jönköpings kommun att drygt 300
arbetstillfällen förlorades. För de värnpliktiga skulle det genomsnittliga
avståndet mellan bostadsort och utbildningsplats öka. Den värnpliktiga
personalen vid A 6 är lill ca 50 96 rekryterad från Jönköping med omnejd. Båda
dessa faktorer och den olyckliga påverkan alternativen enligt utredningens
mening skulle få på antingen möjlighelerna all bedriva utbildningen eller på
artilleriförbandens fördelning inom landet, talar enligt utredningen för att
det inte finns något lämpligt alternativ att lägga ned A 6 för att uppnå
besparingar. Nackdelarna har då vägts mot förväntade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 17

kostnadsminskningar
av 80-85 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr. för år när
förändringarna är fullt genomförda.

Uiredningen
anser därför att A 6 bör vara kvar i Jönköping och tillförsäkras godtagbara
utbildningsbetingelser genom en förbättring av Skillingaryds skjutfält.

Om
denna förbättring inte går att genomföra är det enligt utredningen nödvändigt
att minska den del av artilleriets utbildningsverksamhet som f n. är hänvisad till
Skillingaryd. Utredningen anser att A 6 i så fall bör läggas ned och redovisar
två alternativ härför.

Det
ena alternativet, som utredningen kallar alternativ X 1,
innebär att A 6:s utbildningsansvar fördelas så att
grundutbildningskontingenten ökar på A 3, Ä 9, A 4 och A 8. ArtKAS flyttas Ull
Linköping. En spridning av Ä 6:s utbildningsansvar enligt alternativ X 1
gör att värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 blir tillräckligt stor för att
medge gmndutbildning i fältslark bataljon. Även A 8 kan utökas något.
Alternativet medför enligt utredningen visserligen minskade kostnader under en 20-årsperiod
av ca 35 milj. kr. men denna besparing bedöms inte tillräcklig för att förränta
erforderiiga investeringar.

Utredningen
har också prövat ett principiellt likartat alternativ kallat X 2
som innebär ett bättre utnyttjande av befintlig kapacitet.

Alternativ
X 2 innebär att ÄrtSS övningstrupp (ca 450
värnpliktiga) genomför hela sin grundutbildning vid Trängslets skjutfält i
Älvdalen i stället för att som nu rycka in vid A 3, A 4 och A 9 och bara
tillbringa de sisla fyra månaderna av sin utbildning i Älvdalen. Därigenom
skapas utrymme vid dessa förband för alt ta mot den utbildning som f n. bedrivs
vid A 6. ArtKAS flyttas också i detta alternativ till Linköping. Utredningen anseratt
alternativet ger möjlighet till en kostnadsminskning av ca 80 milj. kr. under
en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr. om året när förändringen är genomförd. Alternativet
bedöms alltså som ekonomiskt gynnsammare än alternativ X 1.

Från
regionalpolitisk synpunkt ter det sig enligt utredningen tilltalande att belägga
etablissementel i Älvdalen i ökad utsträckning och sålunda bereda fler
sysselsättningstillfällen i Älvdalens kommun. Utredningen räknar med att
antalet helårsanställda vid etablissementel skulle behöva ökas från 50 till ca
200, om övningsbaialjonen förläggs dit under hela utbildningstiden. Samtidigt
skulle behovet av dellidstjänstgörande och kommenderad personal gå ned. Bl. a.
skulle övningsbataljonens befäl stationeras dit i stället för alt som nu
kommenderas till Älvdalen från andra förband. Utredningen finner det emellertid
tveksamt om ifrågavarande befattningar skulle gå att rekrytera på ett
godtagbart sätt med hänsyn till områdets karaktär av glesbygd.

Altemativet
är dessutom enligt utredningen behäftat med flera nackdelar än vad som har
redovisats för övriga handlingsvägar. Sålunda bedöms ulbildningsresultatet för
de värnpliktiga vid ÄrtSS som rycker in på vintern bli sämre om utbildningen
genomförs i Älvdalen än vad som blir fallet vid förband som har lämpligare
klimat.

I** Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 65

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 18

Härtill
kommer att ökat ansvar måsle läggas på ÄrtSS för de krigsförband som
övningsbataljonen skall utbildas för, bl. a. till följd av att bataljonens befäl
stationeras vid skolan. Ansvarsförhållandena för dessa förband, som är avsedda
för skilda delar av landet, kompliceras därigenom. Skolan får samtidigt mer
karaktär av regemente. Vid en jämförelse mellan alternativen talar militära
skäl enligt utredningens bedömning för alternativ X 1, medan
alternativ X 2 är att föredra från ekonomisk synpunkl.
Utredningen anser sig inte ha någon anledning att förorda något av alternativen
och anser att båda är olämpliga som besparingsåtgärder.

Beträffande luft värns förbanden
konstaterar utredningen att den sammanlagda kapaciteten i stort sett svarar mot
behoven. Äv förbanden på fastlandet har Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5)
och Luleå luftvärnsregemente (Lv 7) grundutbildningskontingenter, som enligt
utredningens uppfattning understiger vad som av driftekonomiska skäl vore
lämpligt. En övergång till större utbildningsenheter genom att minska antalet
förband skulle således enligt utredningen kunna innebära besparingar.
Utredningen konstaterar att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Malmö,
Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5) och Göta luftvärnsregemente (Lv 6) i
Göteborg har otillfredsställande tillgång på övningsmark. Lv 4:s och Lv 5:s kasernetablis-sement
kräver dessulom enligt utredningen omfattande investeringar för att kunna
behållas på lång sikt och är inle heller lämpade att byggas ut för att rymma
större utbildningsenheter. Kapaciteten vid Lv 6 är däremot tillräcklig för en
utbildningsvolym som är lämplig från ekonomiska utgångspunkter. Med hänsyn till
bl. a. luftvärnets utbildningsansvar och totala kapacitet för utbildning anser uiredningen
att bara ett luftvärnsförband kan dras in om besparingar skall åstadkommas.
Utredningen har därför granskat möjligheterna att dra in antingen Lv 5 eller Lv
6 och har vid sina undersökningar förutsatt dels att arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola,
som är förlagd Ull Lv 6,i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:190,FöU
1975/76:39 rskr 1975/76:375) skall omlokaliseras till Östersund, dels att Lv 6:s
behov av övningsmark skall kunna tillgodoses.

Antalet
anställda vid Lv 5 och miloverkstaden i Sundsvall är 210. Gmndutbildningskontingenten
uppgår lill 370 värnpliktiga, Lv 6 med luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS)
och miloverksladen i Göteborg har tillsammans ca 265 anställda. Utbildningen
omfattar ca 725 värnpliktiga.

Alternativ
G innebär att Lv 5 dras in och att utbildningsansvaret delas upp på kvarvarande
luftvärnsförband.

Alternativ
H innebär att Lv 6 läggs ned och att utbildningsansvaret delas upp på
kvarvarande luftvärnsförband. Luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS)
flyttas därvid till Roslagens luftvärnsregemente i Norrtälje (Lv 3).

En
nedläggning av Lv 5 berör direkt ca 180 anställda. Om Lv 6 väljs, berörs direkt
något fler eller ca 240 anställda. Lv 5:s värnpliktiga rekryteras lill stor

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 19

del
från Västra militärområdet, vilket gör att ålskilliga av dem utbildas långt från
hemorten. De värnpliktiga vid Lv 6 bor huvudsakligen i Göteborg. Alternativ G
medför enligt utredningen att det genomsnittliga avståndet mellan de värnpliktigas
utbildningsplats och bostadsort minskar,alternativ H däremot att det ökar i
förhållande till nuläget.

Sundsvall
och Göteborg är båda betydelsefulla rekryteringsorter för luftvärnet. Gemensamt
för alternativen är att verksamheten vid Roslagens luftvämsregemente(Lv 3) i
Norrtälje måste utökas men ökningen blir störst om Lv 6 läggs ned. Lv 3 dras
sedan lång tid med besvärande vakanser på militär personal, varför förbandets rekryteringsfömtsältningar
måste bedömas som svaga. Mot bakgrund härav kan det enligt utredningen sättas
i fråga om det är realistiskt all utöka Lv 3:s utbildningsansvar i den utsträckning
som krävs om Lv 6 läggs ned, särskilt beiräffande LvKAS, i vilket fall också
rekryteringen av värnpliktsbefal berörs. En nedläggning av Lv 5 innebär enligt
utredningen bl. a. att kapaciteten för utbildning av luftvärnsförband under
vinterförhållanden går ned, även om Lv 7 i så fall ökas ut. Även vid en
nedläggning av Lv 6 är det nödvändigt att bygga ut Lv 7. Den sammanlagda kapaciteten
för utbildning i vintermiljö ökar i så fall. Ökningen blir därvid större än vad
som behövs.

Båda
alternativen leder till att mobiliserings- och insatsberedskapen går ned
lokalt, antingen i Sundsvalls- eller Göteborgsområdet. Alternativ H innebär
dessutom en från beredskapssynpunkt olämpligare fördelning av luftvärnets
fredsverksamhet över landet. Uti;edningen bedömer att alternativ H innebären
kostnadsminskning med ca 55 milj. kr. över en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr.
om årel sedan alternativet är genomfört men anser det inle ekonomiskt lönsamt
på grund av erforderiiga investeringar.

Utredningens
ekonomiska bedömning innebär att alternativ G ger en kostnadsminskning för 20-årsperioden
på ca 105 milj. kr. eller ca 8 milj. kr. om året sedan Lv 5 har lagts ned.
Härtill kommer enligt utredningen att förbandets kasernetablissemeni knappast
är möjligt att bygga ul lill en rationell utbildningsenhet, eftersom
övningsarealen i och i anslutning till kasernområdet är utomordentligt begränsad
och godtagbara utbildningsbetingelser inte kan åstadkommas i Sundsvall. Lv 5
disponerar dock på nära avstånd luftvärnels bästa skjutfält, Åstön. De allvariigasie
följderna av en nedläggning drabbar Sundsvalls kommun i form av minskade
sysselsättningstillfällen, skatteintäkter m. m. Anställd personal och
värnpliktiga med hemort i Sundsvallsregionen berörs också negativt. Vidare
talar återverkningarna på rekryteringen till luftvärnet och vissa operativa
faktorer enligt utredningens mening mot alternativet. De operativa nackdelama
bedöms emellertid bli jämförelsevis måttliga.

För
att i någon mån begränsa de negativa konsekvenserna men ändå åstadkomma
besparingar och förbättrade utbildningsbetingelser för Lv 5 har utredningen
också undersökt möjligheterna att flytta förbandet lill Härnösand och där
förlägga det tillsammans med Norrlands kustartilleriförsvar och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 20

Härnösands
kustartilleriregemente (NK/KA 5). Enligl utredningen skulle kostnaderna då öka
med ca 45 milj. kr. över en 20-årsperiod, eftersom omfattande nybyggnation
behövs. Inte ens om kustartilleriets utbildningsverksamhet i Härnösand upphör
helt bedöms en flyttning av Lv 5 till Härnösand vara ekonomiskt motiverad.

Uiredningen
anser sammanfattningsvis att de avsevärda ekonomiska fördelarna tillsammans med
svårigheterna att uppnå godtagbara utbildningsbetingelser i Sundsvall väger
tyngre än de redovisade nackdelarna och föreslår att Lv 5 läggs ned. Åstöns
skjutfält, som f n. administreras av Lv 5, bör dock även i fortsäitningen
utnyttjas för repetitionsutbildning av bl. a. luftvärnsförband.

Utredningen påpekar att
ett genomförande av förslagen beträffande Lv 5 och Lv 6 förändrar underlaget
för riksdagens beslut vid 1975/76 års riksmöte att lokalisera arméns radar- och
luftvärnsmekanikerskola (RMS) till Östersund och hävdar att en viss ekonomisk
besparing erhålls om RMS behålls i Göteborg. Ett beslut om detta påverkar
enligt utredningen inte töruisäiiningarna för eller konsekvenserna av vad som
förordas beträffande luftvärnet.

Vid sina överväganden om Lv
6 har utredningen, efter kontakter med Göteborgs kommun, utgått från att
förbandets behov av övningsmark kan tillgodoses under överskådlig tid. Därmed
återstår Lv 4 att behandla av de luftvärnsförband som har bedömis sakna
godtagbara marktillgångar. Utredningen anför inledningsvis att förbandels
huvudsakliga skjutfäll i Falsterbo är litet, och att övningsmöjligheterna där
sannolikt kommer att beskäras efter hand lill följd av ökande flygtrafik och
tilltagande permanent bebyggelse i fältets omedelbara närhet. Härlill kommer
dels att en planerad väg över förbandets övningsfält i Malmö enligt
utredningens uppfattning avsevärt skulle försämra möjlighetema all utnyttja
faltet, dels att möjligheterna att utveckla kasernetablissementet är
begränsade. Antalet anställda vid Lv 4 och miloverkstaden i Malmö är ca 290.
Värnpliktsstyrkan under grundutbildning uppgår till ca 500. Läggs Lv 5 ned ökar
antalet värnpliktiga till ca 625 och antalet anställda något. Beträffande Lv4
har utredningen övervägt två alternativ ägnade att på lång sikt säkerställa
goda ulbildningsbelingelser. Del ena alternativet innebär att Lv4 flyttas till
Kristianstad och lokaliseras tillsammans med P 6/Fo 14 och det andra att Lv 4
flyttas till Ystad och ingår i P 7/Fo 11. Om Falsterbo skjutfält inte längre
kan utnyttjas, kommer förutsättningarna för skjututbildningen vid Lv 4 enligt
utredningen att förbättas om regementet flyttas till Ystad. Beträffande
övningsmark i övrigt bedömer utredningen att alternativen Kristianstad och
Ystad är godtagbara och i stort sett likvärdiga. Värnpliktiga vid Lv 4
rekryteras till stor del från Malmö med omnejd (95 % kommer från Malmöhus län).
En ovanligt stor del väljeratt bo hemma. Möjlighelerna lill detta försämras om
förbandet flyttas, men Ystad bördock enligt utredningen vara alt föredra
framför Kristianstad för de vämpliktiga som bor i Malmöregionen. Förbandsfiyttningar
leder erfarenhetsmässigt till icke önskvärda avgångar bland personalen. Lv 4 är
del

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 21

enda
förband som bedriver utbildning på luftvärnsrobotsystem Hawk. Därför är det
enligt utredningens mening utomordentligt viktigt att värna om den exklusiva
kompelens för sådan utbildning som förbandets personal har. En fiyttning till
Ystad bör med hänsyn bl. a. till avståndet från Malmö leda till färre avgångar
än Kristianstadsalternativel.

Enligt
utredningens ekonomiska beräkningar ger en fiyttning till Kristianstad
möjlighet att minska kostnaderna med ca 110 milj. kr. över en 20-årsperiod
eller ca 9 milj. kr. om året sedan flyttningen är genomförd. Vid en fiyttning till
Ystad kombinerad med det tidigare redovisade alternativet D för pansarutbildningen
kan ca 130 milj. kr. sparas in under perioden eller ca 11 milj. kr. om året.
Båda alternativen är enligt utredningens bedömning lönsamma.

Dessa
ekonomiska överväganden tillsammans med osäkerheten om de framtida utbildningsbetingelserna
i Malmö och Falsterbo samt de begränsade möjligheterna alt utveckla Lv 4:s kasernetablissementet
i Malmö talar enligt utredningen för att flytta Lv 4 lill Ystad eller
Kristianstad. Dessa orter är också godtagbara med hänsyn lill mobiliserings-
och insatsberedskapen. För Malmö kommun innebär en flyttning av Lv 4 direkt att
ca 260 arbetstillfällen förloras. Åtminstone under en övergångslid kan man dock
räkna med att åtskilliga anställda bor kvar i Malmö. Utredningen har valt att
göra en samlad bedömning av fredsorganisationen i Skåne och återkommer i det
följande med en redovisning av sina överväganden och förslag om denna.

Uiredningen
går därefter över till att behandla ingenjörlrupperna och signaltrupperna och
anför att mindre överskott på föriäggningsplatser finns vid samtliga förband
utom Göta ingenjörregemenle (Ing 2) i Eksjö. Tillgången på lämplig övningsmark
är överiag tillfredsställande.

Ingenjör-
och signalförbanden kräver enligl utredningen för sin utbildningsverksamhet
omfattande ulbildningsanordningar av truppslagsspecifik karaktär. Detta
förhållande gör att flyttning till en ny utbildningsplats sällan är ekonomiskt
motiverad om inte de uppdämda investeringsbehoven för att behålla ett gammalt eiablissement
är ovanligt höga. Så är emellertid inte fallel f n.

Ätt
lägga ned ett ingenjör- eller signalförband och i erforderiig grad bygga ut
kvarvarande förband ställer däremot inte lika stora krav på nybyggnation. Med
hänsyn till överskottet på utbildningsplatser är det inte osannolikt att en sådan
åtgärd skulle kunna innebära besparingar på lång sikt. Utredningen påpekar dock
att av ingenjör- och signalförbanden är del endast Norrlands signalbalaljon (S
3) i Boden som till sin storlek ligger under vad utredningen anser bör vara
riktvärden för truppslagen. Vidare skall varje förband f n. betjäna två
militärområden i fråga om utbildning och truppslagskompetens för mobiliserings-
och krigsplanläggningsarbete m. m. Förbandens lokalisering är slutligen sådan
att förbandsindragningar enligt ulredningens bedömning skulle äveniyra regionalpoliliska
strävanden. Utredningen har av dessa skäl inte närmare granskat några altemativ
till indragningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 22

Fredsorganisationsutredningen
förutsätter vid sina överväganden om trängtrupperna alt Göta trängregemenle (T
2) föriäggs lillsammans med Skaraborgs regemente (P 4/Fo 35) i Skövde och att trängtruppernas
kadett- och aspirantskola (TrängKAS) flyttas från Linköping till Skövde i enlighet
med riksdagens beslut år 1974. Den sammanlagda tillgången på utbildningsplatser
vid trängförbanden är något slörre än behoven. Ett mindre överskott på
förläggningsplatser finns vid Svea trängregemenle (T 1) och Skånska irängregementet
(T 4). Tillgången på lämplig övningsmark är i huvudsak godtagbar.

Utredningen har vid sina
studier av trängtruppernas fredsorganisation prövat möjlighetema att lägga ned
ett eiablissement genom att omlokalisera verksamheten lill andra förband med
ledigt utrymme. 1 Skövde överges enligt planerna T 2:s eiablissement då
förbandet samlokaliseras med P4/Fo 35. Bland övriga Irängförband är det enligt utredningen
endast T 1, som till rimliga investeringskostnader och med besparingar som
följd kan göras till föremål för en motsvarande åtgärd. T l:s eiablissement i
Linköping kräver förhållandevis omfattande upprustning för att behållas,
vartill kommer alt planerade vägbyggen vid ett genomförande kommer att
kringgärda etablis-sementen på ett sätl som enligt ulredningens uppfaltning
delvis försvårar verksamheten. Antalet anställda vid T 1 uppgår till ca 185. Gmndutbild-ningsstyrkan
omfattar ca 630 värnpliktiga inkl. handräckningspersonal. Utredningen har
beträffande T 1 övervägt två alternativ, varav det ena innebär att T 1 flyttas till
Strängnäs och föriäggs tillsammans med det infanteriförband som är avsett att
bildas när pansarutbildningen vid Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) upphör,
medan det andra innebär att T 1 föriäggs tillsammans med Livgrenadjärregementet
(1 4/Fo 41) och A 1 i Linköping. Utredningen fömtsätter härvid att förekommande
kapacitetsöverskott i etablissementel tas i anspråk samt att övningslmppen för
infanteriets stridsskola (InfSS) föriäggs lill Kvarn.

Gemensamt
för alternativen är att T 1 :s utbildningsansvar minskas genom att viss del (ca
200 värnpliktiga) förs över till T 4. Härigenom begränsas behoven av nybyggnad
för T 1 :s del samtidigt som lediga platser i Hässlehol m utnyttjas.
Utbildningsbetingelserna i de båda alternativen bedöms av utredningen som
likvärdiga.

Strängnäsalternativet
medför olägenheter för främst personalen på T 1, som Ull huvuddelen måsle byta
bostadsorl. Risken för icke önskvärda avgångar i samband därmed är stor. Enligt
ulredningens beräkningar kan dock med detta allernaliv kostnaderna minskas med
ca 55 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 6 milj. kr. om året sedan
flyttningen är genomförd, om det planerade infanteriförbandet inle tar i
anspråk hela etablissementets kapacitet.

Vid
infanteriförbandet i Strängnäs kommer övergångsvis infanteri- och pansarutbildning
att bedrivas blandat. Hur länge pansarutbildningen kommer att bedrivas är ännu
osäkert. Allt tyder dock enligt utredningen på

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 23

att
denna utbildning inte kommer att avvecklas förrän långt in på 1980-talet. I så
fall försämras förutsättningarna för att flytta trängutbildning Ull Strängnäs. För
det första ökar investeringsbehoven till sådan omfattning att alternativet knappast
medför besparingar. För det andra är det tveksamt om etablissementel medger en
sådan utbyggnad. Utredningen anser därför att Strängnäsalternativet bör
avskrivas. 1 detta sammanhang framhåller utredningen alt även om
pansarutbildningen i Strängnäs minskar så att T 1 kan flyttas dit till rimliga
kostnader, innebär en sådan flyttning att man frånhänder sig möjlighelen att på
sikt skapa en raUonell infanteriutbildningsstyrka i Strängnäs.

I
Linköpingsaltemativet kan med de förutsättningar som utredningen anger ett kapacitetsöverskotl
av 480 platser skapas inom dubbeletablisse-mentet I 4/Fo 41-A 1. Dessa kan uinyttjas
av T 1. För enstaka funktioner anser utredningen dock att man kan tvingas godta
mindre lämpliga lokallösningar. Den förutsatta överföringen av värnpliktiga till
T 4 innebär enligl uiredningen att ca 30 nya arbetstillfällen skapas i
Hässleholm, medan ca 50 arbetstillfällen försvinner i Linköping. Denna
sysselsättningseffekt bedöms som relativt obetydlig.

Alternativet
innebär enligt utredningens beräkningar minskade kostnader om ca 90 milj. kr.
under en 20-årsperiod eller ca 6 milj. kr. om året efter genomförd flyttning av
T 1. Detta anses som lönsamt av utredningen. Med hänsyn lill redovisade
faktorer anser utredningen att T 1 bör föriäggas tillsammans med 1 4/Fo 41 och
A 1 i Linköping.

Utredningen
går därefter över till all samlat behandla frågan om organisationen för I uft värns-
och pansarutbildning i Skåne och erinrar inledningsvis om de altemativ som i
det föregående har redovisats för de olika imppslagen. Sammanfattningsvis
innebär alternativen för pansartrupperna att pansarutbildningen vid P 2 och P 7/Fo
11 förs samman till P 7/ Fo 11 och Revingehed, varvid P 2 dras in (alternativ
C) eller att moisvarande utbildning förs samman till P 2 och Revingehed
(alternativ D). Beträffande luftvärnet innebär alternativen att Lv 4 förläggs
tillsammans med P 6/Fo 14 i Kristianstad (alternativ 1) eller att Lv 4 fiytlar till
Ystad (alternativ K).

Utredningen
har förutsatt att alternativen D och K inte skiljs åt, dvs. att P 7/Fo I l:s eiablissement
i Ystad används antingen som nu för pansarutbildning eller för
luftvärnsutbildning. Med denna förutsättning är enligt utredningen två
handlingsvägar öppna.

Antingen
kan pansarutbildningen i Ystad avvecklas och Lv 4 flyttas dit (handlingsväg 1)
eller P2 läggas ned och Lv 4 flyttas lill Kristianstad (handlingsväg 2).

Enligl
utredningens ekonomiska beräkningar uppgår kostnadsminskningarna i
handlingsväg 2 till ca 205 milj. kr. under en 20-årsperiod och medför en årlig
besparing efter genomförandet om 16 milj. kr., medan handlingsväg 1 innebär en
motsvarande effekt av 130 resp. 11 milj. kr. Utredningen framhåller dock att
handlingsväg 2 medför investeringar i byggnader om

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 24

drygt
80 milj. kr. mot ca 55 milj. kr. i handlingsväg 1. Beiräffande möjligheterna
till ett snabbt och smidigt genomförande bedöms handlingsvägarna vara tämligen
likvärdiga.

De
ungefäriiga direkta sysselsättningseffekterna (antal personår) beräknar utredningen
enligt följande.

Ort Handlingsväg I Handlingsväg 2

Malmö

-260

-260

Ystad

+ 50

+ 100

Revingehed

-100

+ 100

Hässleholm

+ 50

-300

Kristianstad

+ 20

+270

Utanför
Skåne

+ 40

Utredningen
framhåller beträffande Lv 4 att alternativet med flyttning till Ystad
(handlingsväg 1) är att föredra i förhållande till handlingsväg 2, bl. a. av personal-
och värnpliktssociala skäl. Vidare framhåller utredningen att vid jämförelse
mellan infanteriutbildning (handlingsväg I) eller
luftvärnsutbildning (handlingsväg 2) som komplement till pansarutbildningen
vid P 6 övervägande skäl talar för handlingsväg 1.

Sammanfattningsvis
anser utredningen att handlingsväg 1 är att föredra. Visseriigen bedöms de
möjliga besparingarna i fredsorganisalionens driftkostnader vara något större
i alternativ 2 men alternativ 1 har enligt utredningens bedömning mindre
nackdelar från samhällsekonomisk synpunkt. Återverkningarna på sysselsättningen
i Hässleholm väger därvid tungt.

Utredningen
föreslår därför när det gäller P 7/Fo 11 att pansarutbildningen avvecklas i
Ystad och flyttas till Revingehed och Hässleholm. Utbildningen samordnas av
chefen för P 2, varvid stabs- och irossulbildningen samlas till Hässleholm. Stridsfordonsutbildningen
bör på lång sikt kunna samlas till Revingehed. Inledningsvis lorde del dock
enligt utredningens uppfattning vara lämpligt att behålla viss stridsfordonsulbildning
i Hässleholm för att sprida investeringskostnaderna över en längre period.
Vidare föreslår utredningen att infanteriutbildningen i Ystad flyttas till P 6/Fo
14 och att Lv 4 fiyttas lill Ystad och ingår i P 7/Fo 11. Utredningen
förutsätter därvid att hemvärns- och frivilligavdelningen i Malmö, som ingår i P
7/Fo 11, behålls.

3.2.3
Överväganden rörande marinens och kiisiartUlerietsförband

Antalet
truppförband inom kustartilleriet uppgåriill fem. Förbanden ligger i Härnösand,
Vaxholm, Fårösund, Kariskrona och Göteborg. Tillgången på utbildningsplatser
och övningsmark bedöms av uiredningen som i huvudsak tillfredsställande.
Utredningen har i Slutbetänkande del 1 framhållit att det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 25

från
utbildningssynpunkt vore önskvärt att öka kustartilleriförbandens värnpliktskontingent
så att förbandsenheter som ingår i krigsorganisationen kan övas tillsammans
under grundutbildningen. Därigenom borde även vissa slordriftsfördelar kunna
uppnås. Grundutbildningskonlingenten kan ökas vid de enskilda förbanden
antingen genom att omfördela det totala utbildningsansvaret på ett minskat
antal truppförband eller genom att behålla nuvarande antal truppförband och i
stället öka kustartilleriets grundutbildningskontingent.

För att pröva förutsättningarna
att minska antalet förband har uiredningen närmare undersökt kustartilleriets
verksamhet i Göteborg och Härnösand. Beträffande verksamheten i Göteborg har
utredningen funnit att det inte är ekonomiskt motiverat att helt frigöra
Älvsborgs kustartilleriregementes (KA 4)eiablissement i Göteborg. Bakgrunden
härtill är bl. a. att utbildningen vid KA 4 till stor del är organiserad på
skolor som är gemensamma för marinen eller centrala för kustartilleriet. Ulbildningsanordningar
för denna verksamhet saknas till stor del vid övriga truppförband. Dessutom
saknas lämpliga alternativ för lokalisering av främst kustartilleriets
radarskola. En nedläggning av KA 4 skulle enligt ulredningens beräkningar öka
fredsorganisationens driftkostnader med ca 80 milj. kr. under en 20-årsperiod.

Inte
heller en nedläggning av Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) i Härnösand
har bedömis ekonomiskt lönsam. Kostnaderna beräknas av utredningen öka med 40
milj. kr. under en 20-årsperiod. Utbildningsverksamheten fördelas om lill i försia
hand Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) och Gotlands kustariilleriregemente
(KA 3) vid en eventuell nedläggning. En grundförutsättning därvid har varil
att elablissemenlels huvuddel måste behållas för Norriands kusiartilleriförsvar
samt för värnpliktiga vid fiygvapnei. En nedläggning bedöms av uiredningen
medföra sämre betingelser för utbildningen, bl. a. därför att försämrad
kännedom om norriands-kustens särdrag skulle bli följden. En utgångspunkt vid
granskningen av förbandet har varit att antalet arbetstillfällen i Härnösand
bör hållas uppe. En eventuell nedläggning av KA 5 borde därför kombineras med
alt Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) i Sundsvall flyttas till Härnösand.
Del har dock inte visat sig ekonomiskt försvarbart att ersätta kusiartilleriutbildningen
i Härnösand med luftvärnsutbildning.

Utredningen
har vidare prövat möjligheterna att öka kustartilleriets årliga utbildningskontingent
från 3 050 till 3 450 värnpliktiga. En sådan åtgärd skulle göra det möjligt
dels alt rekrytera personal som har lått sin grundutbildning inom
kustartilleriet till lokalförsvarsenheter i den fasta spärrbataljonens
krigsorganisation, dels att grundutbilda förband som mera liknar
krigsorganisationens. Ett sådant lillskotl i grundutbildningskonlingenten
fordrar emellertid utbyggnad av kapaciteten vad beträffar förläggningsplatser m.
m. Vakanslägel beträffande yrkesbefäl är dessutom f n. besvärande inom
kustartilleriet. Utredningen an.ser dock att en begränsad ulökning av
grundutbildningskontingenten ger vissa fördelar när det gäller

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:65 26

kustartilleriförbandens
sammansättning och ulbildning. Om fredsorganisationens kapacitet behöver ökas
ut talar ekonomiska skäl i varje fall inte mot att en del av ökningen läggs på
kustartilleriet.

Utredningen har också lagl
vissa synpunkter på lokaliseringen av kustartilleriets enheter i Karlskrona.
Lokaliseringen av de marina enhetema är f n. splittrad. Enligt utredningens
mening bör man på lång sikt sträva efter att föra ihop kustartilleriets delar
lokalmässigt. Del bör dock ankomma på chefen för marinen att studera denna
fråga, bl. a. med avseende på besparingsmöjligheterna.

Utredningen
har således inte funnit anledning att föreslå några förändringar i
kustartilleriets utbildningsorganisation.

3.2.4
Ytterligare samordning av förbandsprodukiionen m. m.

Utredningen
redovisar inledningsvis de åtgärder som hittills har vidtagits för att samordna
verksamheien på lokal nivå inom armén, dvs. genomförandet av projekt OLLl. 1
stort sett innebar införandel av den s. k. OLLl-organisationen all
försvarsområdesstaberna organisatoriskt samordnades med ett fredsförband inom
försvarsområdet. Härutöver centraliserades mobiliseringsverksamheten inom resp.
försvarsområde (med några undantag) lill den sammanslagna myndigheten -
försvarsområdesregementet. Detta fick också ell övergripande ansvar för
verkställande förvaltning inom försvarsområdet. Förband utanför
försvarsområdesregementet blev i princip rena utbildningsförband, dvs. utan
mobiliseringsansvar. Stabsljänst och förvaltning avpassades lill de ändrade
ansvarsförhållandena. I garnisonsorter med mer än ett förband blev
förvaltningsresurserna gemensamma för förbanden. Beslut har även fattats all
inom Visby garnison föra över mobiliserings- och förvaltningsansvaret från
arméförbanden till staben för Gotlands mililärkommando (MKG).

Den
nya organisationen utvärderas f n. Från flera håll har framförts att OLLl-organisationen
inle är ett slutmål. Införandet av OLLl ses i stället som ell första steg mol ytteriigare
samordning för alt göra organisationen mer rationell. Försvarets
fredsorganisationsutredning framhöll i Slutbetänkande dél 1 att fredsutbildningen
alltjämt bör vara organiserad iruppslagsvis, men att regementenas verksamhet ytteriigare
borde samordnas på orter där flera regementen är stationerade.

Ett problem inom arméns
utbildningsverksamhet är enligt utredningen all tillgången på utbildningsbefäl
är knapp. Omfördelning av militär personal från administrativ tjänst till
utbildningsarbete måsle därför prövas. Samtidigt är del nödvändigl alt minska fredsorganisalionens
kostnader och personalbehov. Utredningen har konstaterat vissa problem som har
direkt samband med OLLI-strukturen. Sålunda finns det t. ex. enligl utredningen
varken inom en garnison eller inom ett försvarsområde med två eller flera
förband ett

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 27

samlat
ansvar för förbandsproduktionen. Inom ett försvarsområdesregemente är dessutom
fördelningen av uppgifier mellan regementschefen och utbildningschefen oklar.
Utbildningsregementen som inle tillhör infanteriet eller pansartrupperna är
oftast utbildningsansvariga för krigsförband som tillhör annan
mobiliseringsmyndighet än det egna försvarsområdets. Detta kräver samverkan med
mobiliseringsmyndigheter inom andra försvarsområden och militärområden och kan
medföra samordningsproblem. Vidare konstaterar utredningen att OLLI-organisationen
innebäranden myndighet inom ett försvarsområde eller en garnison med mer än ett
regemente som har de verkställande resurserna förstödproduktionen
(försvarsområdesregementet) varken har hela ansvaret för resursernas
rationella utnyttjande eller ansvaret för all ulbildning som påverkas av
resurstilldelningen. Uiredningen anser vidare att det bör vara möjligt att
uppnå besparingar genom att i ökad utsträckning samutnyttja de resurser för
personaltjänst, expeditionstjänst, drift av utbildningsanordningar m. m. som
finns vid förbanden.

Med
hänsyn härtill anser utredningen alt utvecklingen bör inriktas mot rationellare
förbandsproducerande enheter som hålls samman av en enda administration. Därvid
kan militär personal föras över från administrativ tjänst till
utbildningsarbete inom det egna förbandet. De förbandsproducerande enheterna
kan organiseras inom en garnison eller ett försvarsområde. Enligt utredningens
bedömning bör högsl tre utbildningsmyndigheter slås samman till ett förband.
Avstånden mellan dem får dock inte vara för stora. Utredningen anser vidare att
de enheter som läggs samman kan ligga kvar i sina nuvarande eiablissement.
Utredningen finner att en sådan förändring skulle innebära en rationellare
produktionsledning och vissa personalbesparingar bland den civila personalen
samt göra det möjligt att föra över viss militär personal till
utbildningsverksamhet. Omorganisationen bedöms kräva små nyinvesteringar.

Utredningen
föreslår mot denna bakgrund att överbefälhavaren får i uppdrag att pröva en
sådan vidareutveckling av OLLl-organisalionen. De utbildningsregementen som
inte berörs av detta och som har egna verkställande förvaltningsorgan föreslås
behålla sin nuvarande organisalion. Vidare föreslår utredningen att riksdagen
beslutar att slå samman Gotlands regemente (P 18),Gotlands artilleriregemente
(A 7) och Gotlands luftvärnsbataljon (Lv 2) i Visby lill ett arméregemenle
enligt de förslag som utredningen tidigare har lagt fram om fredsorganisationen
på Gotland (delbetänkande 10). Utredningen anser dock att förbanden böi ligga
kvar i nuvarande eiablissement tills frågan om anskaffning av erforderiig
övningsmark har lösts. Utredningen anför härvidlag att P 18:s behov av ytteriigare
övningsmark för utbildning av pansarförband måste tillgodoses och att delta bör
ske utan vidare dröjsmål. I annat fall mäste man enligt utredningen undersöka
om inte utbildningsorganisationen i Visby bör minska, t. ex. genom föriäggning
av pansarutbildningen till fastlandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 28

3.2.5
Genomförande av utredningens förslag

De
förslag som har redovisats i del föregående måsle enligt utredningen genomföras
skyndsamt för att besparingarna inom rimlig tid skall kunna användas till
åtgärder som ger direkt effekt i krigsorganisationen. Genomförandetiden bör
göras kort med hänsyn dels till att man då kan undvika byggnadsåtgärder vid de kasernetablissemeni
som enligt förslaget skall avvecklas, dels till att verksamhetens resultat
försämras vid berörda förband under tiden mellan beslut och genomförande.
Ällmänt selt bör sådana byggnadsåtgärder som oundgängligen behövs för att fiytta
verksamhet och frigöra eiablissement enligt uiredningen ges företräde, medan
övriga byggnadsåtgärder bör anstå till senare.

Förslaget om
pansarutbildningens lokalisering i Skåne bör enligt utredningens uppfattning
genomföras på ett sådant sätt att luftvärnsutbildningen tidigt bereds plats i
Ystad. Utbildningen av stabs- och trossdelar i pansarförbanden förutsätts
därvid samlas till Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm medan viss stridsfordonsulbildning
inledningsvis bör behållas där. Erforderiig utbyggnad av Revingehed bedöms
därigenom kunna begränsas till en början och vara klar först under budgetåret
1981/82 så att fiyttningen av Skånska luflvärnsregemen tet (Lv 4) från Malmö
kan ske under budgetåret 1982/83. Indragningen av Sundsvalls luftvärnsregemente
(Lv 5) bör ske så att omfördelningen av luftvärnsförbandens utbildningsansvar
kan göras i ett sammanhang. Flyttningen av Lv 4 från Malmö lill Ystad bör
föregå indragningen av Lv 5 liksom en eventuell fiyttning av arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola
(RMS) till Östersund. Lv 5 bedöms kunna dras in under budgetåret 1983/84.

Utredningen föreslår att
planerad fiyttning av trängtruppernas kadett- och aspirantskola (TrängKAS) från
Linköping till Skövde ges förtur så att Svea trängregementes (T 1) eiablissement
i Linköping kan frigöras tidigt. Erforderlig byggnation för alt samlokalisera
förbanden i Linköping bedöms då kunna vara genomförd under budgetåret 1983/84.
Förutsättningarna för att genomföra de diskuterade förbättringarna av övnings-
och skjutfält bör klarläggas i så god tid att eventuella ytteriigare
förändringar i fredsorganisationen kan genomföras före budgetåret 1984/85.
Arbetet med att pröva vidareutvecklingen av OLLI-organisationen inom armén bör
bedrivas i sådan takt alt huvuddelen av åtgärderna kan genomföras samtidigt med
de övriga förändringarna. Utredningen anser vidare att åtgärder som syfiar lill
alt genomföra förslagen i än snabbare takt bör övervägas.

Investeringskostnaderna
föratt utöka kapaciteten vid vissa eiablissement så alt förslagen kan
genomföras uppgår enligt utredningens beräkningar till 115 milj. kr. Härvid
förutsätts alt aktuella eiablissement dessutom förnyas enligt nu gällande
generalplaner. Vissa av åtgärderna enligl generalplanerna är nödvändiga för att
genomföra förslagen och måste därför prioriteras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 29

Kostnaden
för dessa åtgärder uppgår till 160 milj. kr. Mol bakgrund av att vissa sådana
generalplaneåtgärder redan har planerats in och att vissa investeringsobjekt
kan utgå till följd av förslagen återstår ett behov av ytterligare medel på
totalt 95 milj. kr. De investeringsmedel som har lagts in i gällande planer
beräknas av utredningen vara lillräckliga för all genomföra förslagen fram t.
o. m. budgetåret 1981/82. Drygt 30 milj. kr. för år måste dock planeras in för
budgetåren 1982/83-1984/85. Härutöver beräknas ca 20 milj. kr. behövas under
genomförandeperioden för att täcka kostnader för fiyttning och avveckling av
personal.

Den
sammanlagda besparingen har av utredningen beräknats till 340 milj. kr. under
en 20-årsperiod, vilket motsvarar ett nuvärde på 110 milj. kr.

Utredningens
förslag om nedläggning och samordning av förband innebär alt ca 650 anställda
måste placeras om. Ca 70 militära och civilmilitära tjänsler utgår ur
organisationen. Den personal som berörs av detta bör enligt utredningens
bedömning kunna placeras om på vakanta tjänster. Behovet av civil personal
minskar med drygt 100 personår. Personalminskningen förutsätts kunna genomföras
inom ramen för naturlig avgång.

Uiredningen
framhåller att det är viktigt att de förband som ges ökade utbildningsuppgifter
får ett motsvarande tillskott av befälspersonal föratt det redan allvarliga
vakansläget bland militär personal inte ytterligare skall försämras. Den
personal som placeras om bör enligt uiredningen beredas tillfälle att medverka
i detaljplaneringen av genomförandet. Omfiyttning medför besväriiga problem för
de berörda, varför åtgärder bör vidtas för att underiätta personalens
omställning. Vid omorganisationer gäller all äldre civil personal f n. har
möjlighet att frivilligt lämna sin tjänst med rätt till åriig ersättning.
Utredningen ifrågasätterom inte denna rättighet bör utvidgas att i samband med
förbandsnedläggningar o. d. även gälla för militär och civilmilitär personal.

4
Remissinstanserna

4.1
Slutbetänkande del 1

Överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna och försvarets materielverk biträder i stort de
principiella grunder för fredsorganisalionsuiredningens fortsatta överväganden
som utredningen har framfört. Chefen för flygvapnet och JÖrsvarets materielverk
fömtsätter dock att utredningens delbetänkande nr 9 (Ds Fö 1973:2) gäller för
flygvapnet. Försvarets raiionaliseringsinsUtut anser all vissa av de
förutsättningar som uiredningen har arbetat med i fråga om dels den allmänna
värnplikten, dels förbandsproduktionsledningen på central och högre regional
nivå är för snäva i ett 15-20-årigt perspektiv. Institutet anser också att mer
långtgående besparingsåtgärder än de föreslagna borde övervägas av uiredningen.
1 ett långt perspektiv bör enligt institutet prövas om inte en koncentration av
investeringar lill speciella objekt kan ge

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:65 30

rationaliseringsvinster.
Försvarets personalnämnd, slatens personalnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen
betonar den hänsyn som måste tas till personal- och sysselsättningsfrågor vid omlokaliseringar
och nedläggningar.

LO
har ingen erinran mot de allmänna principer som fredsorganisations utredningen
föreslår. TCO-S och SACOtSR anser att följderna för de anställda bör f stort inflytande
på fredsorganisalionens framtida uiformning. Även tidsplaneringen av
förändringarna är betydelsefull. TCO-S menar att omstruktureringar bör göras så
att byte av bostadsort så långt möjligt undviks. SACO/SR anser att del före en
diskussion om samordning och förbandsindragningar bör undersökas om ell avtalsenligt
fullföljande av pensionsåldershöjningen därvid äventyras.

Vad gäller de mera
konkreta överväganden och förslag som fredsorganisationsutredningen redovisar
i fråga om utbildningsorganisation, markfrå gor, samhällsplanering m. m. kan
sammanfattningsvis sägas att samtliga remissinstanser utom försvarets
rationaliseringsinstitut framför synpunkter som har den innebörden att de
besparingsmöjligheter som pekas ut av utredningen begränsas.

ÖverbeJälhavaren anser att
frågan om behov av mark har behandlats förtjänstfullt av uiredningen.
Försvarets rationaliseringsinstitut menar att markfrågan bör komma i förgrunden
när det gäller fredsorganisationens framtida utformning, särskilt i fråga om
armén. Institutet menar att ökad användning av simulatorer och ändrade in- och
utryckningstider för att minska markbehoven bör prövas. Förband bör läggas ned
där mark inte kan skaffas på rimliga villkor. Mindre fält och läger bör enligt
institutet avvecklas.

Fredsorganisationsutredningens
förslag hur de ökande markbehoven bör tillgodoses möter inga invändningar från
remissinstanserna. Vad gäller markanskaffningsprocessen komrner i remissvaren
fram att berörda lantbruksnämnder, länsstyrelser och kommuner bör komma in i
bilden på ett tidigt stadium.

Fredsorganisationsutredningens
synpunkter på försvarets fastighetsnämnd biträds i stort av remissinstanserna.
Lanibrukssiyrelsen hävdar att styrelsen bör vara representerad i nämnden. Dock
bör inte, som utredningen föreslår, lantbmksnämndernas instruktion ändras.

Ulredningens
förslag att ersättningsmark för jordbruk bör skaffas från bl. a. domänverket fär
enligt försvarels fastighetsnämnd inte innebära alt undermåliga domänenheter
skapas. Domänverket avvisar bestämt utredningens förslag på denna punkt. Verket
anser sig inte böra ha någon särställning när det gäller all skaffa ersällningsmark.

De synpunkter som
utredningen för fram om tillträde till försvarels mark, skötsel av marken m. m.
biträds av remissmyndigheterna.

Med
anledning av fredsorganisationsutredningens överväganden om arméns
utbildningsorganisation efterlyser chefenför armén principer för en fortsatt
garnisonssamordning. En samordning på orter med flera regementen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 31

kommer
enligt chefen för armén alt ge relativt begränsade vinster. Mot bakgmnd av
redan genomförd omorganisation på lägre regional och lokal nivå (OLLl) kan
personalbesparingar i fortsättningen uppnås företrädesvis genom
förbandsindragningar. Försvarets rationaliseringsinstitut stöder däremot
tanken på en samordning garnisonsvis och hävdar att samordningen bör gå längre
än till garnison. Institutet menar också att ett system med tre
grundutbildningskontingenter på två år bör prövas. De storiekar på utbildningsförbanden
som utredningen förslår är enligt c/ie/en/örarwért principiellt riktiga.
Försvarets raUonallseringsinstUut delar denna åsikt och utlalar att de föreslagna
storlekarna innebär möjligheter att minska antalet utbildningsförband. Vad
gäller tillgången på föriäggningsplatser framhåller ett par remissinstanser
att det överskott som utredningen har kommit fram till är för högt beräknat. SACÖtSR
hävdaratt utredningen inte bör överväga förbandsnedläggningar och omdispositioner
av grundutbildningskontingenten som besparingsmetod.

Fredsorganisalionsuiredningens
uppfattning att försvaret bör stödja regionalpolitiska strävanden möler
invändningar från chefen för flygvapnet sorn anser att regionalpolitiska
faktorer bör bli mindre avgörande vid en eventuell fortsatt minskning av
fredsorganisationen. Statens personalnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen stöder
tanken att avveckling av förband med stor betydelse för sysselsättningen bör
undvikas.

4.2
Slutbetänkande del 2

4.2.1
AUmänt

Alla
remissinstanser utom Lö delar i allt väsentligt de utgångspunkter som
fredsorganisationsutredningen har angett som bakgrund till sina förslag och kan
i stort biträda förslagen. Försvarets rationaliseringsinsUtut anser dock att utredningen
vid tillämpningen av sina direktiv mer ingående borde ha prövat möjligheterna
att begränsa behoven av mark för övnings- och skjutfält. Chefenför armén och
försvarets faslighetsnämnd understryker att de förslag som utredningen har lagt
fram är behäftade med färre nackdelar än övriga redovisade alternativ. LO anser
att utredningens förslag innebär så betydande förändringar från bl. a.
personal- och värnpliktssynpunkl att de blygsamma kostnadsbesparingarna inte
motiverar en så omfattande omlokalisering och avveckling som föreslås. Med
hänsyn till detta kan LO inte tillstyrka att Skånska luftvärnsregementet (Lv
4), Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) och Södra skånska regementet (P 7)
läggs ned.

Fredsorganisationsutredningens
uppfattning all de redovisade ekonomiska kalkylerna har karaktär av
överslagsberäkningar understryks av bl. a. försvarets ralionaliseringsinslltut
som dock anser dem vara rimliga. Chefenför armén anser dem vara behäftade med
många osäkerheter och har med beaklande av vissa ytterligare faktorer genomfört
egna beräkningar. Resul-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 32

talen
av dessa har dock inte fört med sig att arméchefen ifrågasätter utredningens
förslag till förbandsflyttningar och nedläggningar. Arméchefen påpekar härutöver
att vissa faktorersom intedirekt kan mätas i pengar måste tillmätas vikt i
sammanhanget. Sålunda beräknas ett bortfall av 50 befäl innebära en kostnad av
minst 10 milj. kr. om hänsyn tas till utbildningskostnaderna.

4.2.2
Armén

Utredningens
bedömning att ett nytt skjutfält bör kunna anskaffas för Värmlands regemente (1
2) och att förbandet därför skall vara kvar i Karlstad delas av
överbefälhavaren, chefenför armén, försvarels rationaliseringsinstitut,
länsstyrelsen i Värmlands län samt Filipstads och Karlstads kommuner. Beträffande
skjutfältsfrågan menar kommunerna att de inte har någon erinran mot att ett
område vid Horssjön förvärvas och bebyggs. Länsslyrelsen i Värmlands län
bedömer att skjutfältsfrågan kan lösas relativt snabbt.

Förslaget
att Hallands regemente (I 16) skall vara kvar i Halmstad och utredningens
bedömning att förbandets behov av övningsmark därvid bör tillgodoses delas av
överbefälhavaren, chefen för armén, länsslyrelsen i Hallands län och Halmstads
kommun. När det gäller behovei av övningsmark anser Laholms kommun att det är
av belydelse för länet all 116 behålls. Kommunen motsätter sig därför inle en
vidare ulredning om skjutfältets lokalisering. Detta gäller dock under förulsällning
att utredningen beaktar bl. a. möjliga inskränkningar av ytvidden påskjutfältsområdet
ochatlskogs-och jordbrukare erbjuds ersättningsmark.

Försvarets
rationaliseringsinsUtut framhåller att betydande investeringar visserligen har
gjorts eller påbörjats vid 1 16 efter den lidpunkt som utredningen har lagt till
grund för sina beräkningar. Osäkerheten är dock slor om och lill vilka
kostnader godtagbara ulbildningsbelingelser kan anordnas. Härtill kommer
osäkerheten orn konsekvenserna för InfKAS av ett kommande beslut om ny befälsordning.
Institutet menar att del anförda talar föratt iaktta återhållsamhet i fråga om
investeringarvid I 16 till dess att större klarhet om förutsättningarna har
nåtts.

Utredningens förslag all
Smålands artilleriregemente (A 6) bör vara kvar i Jönköping under förutsättning
att Skillingaryds skjutfält förbättras biträds av bl. a. överbefälhavaren och
chefen för armén, som också anser det vara nödvändigt att förbättra
utbildningsbetingelserna för berörda artilleriförband genom att Skillingaryds
skjulfält byggs ut. Chefen för armén framhåller dessutom att behovet av att
utvidga skjulfältet för Wendes artilleriregemente (A 3) och för
repetitionsutbildning av artilleriorganisationen i södra Sverige kvarstår även
om A 6 läggs ned. Beträffande en utbyggnad av Skillingaryds skjutfält anser
länsstyrelsen I Jönköpings län att del bör klarläggas om en sådan är nödvändig
för en fullgod artilleriulbildning i södra Sverige eller för alt A 6 skall
behållas. Även värnpliktsverket understryker betydelsen av att A 6 behålls,
främst för att undvika försämrade värnpliktssociala förhållanden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 33

Vaggeryds
och Jönköpings kommuner delar inte utredningens uppfattning att en utvidgning
av Skillingaryds skjutfält är nödvändig för A 6:s fortbestånd och förordar
därför att förbandet får vara kvar i Jönköping. Liknande synpunkter framförs av
SACOISR som anser att andra skäl än skjutfältsfrågan måste få avgörande
inflytande om A 6 skall läggas ned och framhåller att några sådana skäl inle
tycks finnas. Beträffande de alternativ till en nedläggning av A 6 som
utredningen redovisar anser chefenför armén att inte något av alternativen
visar en sådan lönsamhet att det bör genomföras. Jönköpings kommun framhåller
att en nedläggning av A 6 inte kan motiveras av besparingsskäl, eftersom de
negativa konsekvenserna ur bl. a. sysselsättnings- och kommunalekonomisk
synvinkel skulle drabba kommunen hårt.

Försvarets
ralionaliseringsinslltut ifrågasätter om inte A 6 bör läggas ned och Skillingaryds
skjutfäll behållas med nuvarande storiek. Institutet anser vidare all
förutsättningarna för merutnyttjande av befintliga skjulfält i Villingsbergocji
Älvdalen måste undersökas närmare när det gäller uppställning av material för
att minska behovei av malerieltransporter i samband med övningar. Ålvdalens
kommun och länsslyrelsen I Kopparbergs län anser att artilleriskjutskolans
övningstrupp bör rycka in till Trängslet, eftersom skjutfället därigenom skulle
utnyttjas effektivt samtidigt som 150 nya arbetstillfällen skulle lösa en stor
del av sysselsättningsproblemen i Älvdalen. Därför förordas att minst en
utbildningsbataljon föriäggs till Älvdalsfaltet året runt och att
anläggningarna efter hand byggs ut till normal fredsförbands-slandard och
kapacitet.

Förslaget
att lägga ned Lv 5 måste enligt överbefälhavaren och chefenför armén bedömas
negativt från operativa utgångspunkter men får godtas främst av besparings- och
ralionaliseringsskäl. En nedläggning av Lv 5 framstår vid en samlad bedömning
som mindre ogynnsam än det andra rninskningsalternativ som har utretts i fråga
om luftvärnet, nämligen en nedläggning av Göta luftvärnsregemente (Lv 6).
Sålunda hävdar arméchefen att eftersom det är ekonomiskt lönsammare att lägga
ned Lv 5 än Lv 6, och Lv 6 har garanterats nuvarande utbildningsbelingelser,
bör i försia hand Lv 5 komma i fråga för nedläggning. Chefen för armén biträder
också uppfattningenatten nedläggning av Lv 5 från personalsynpunkt totalt
setlär mindre ogynnsam än en nedläggning av Lv 6. Göteborgs kommun vitsordar ulredningens
uppfattning att kommunen inte behöver Lv 6:s mark på Kviberg under den närmaste
20-årsperioden. Sisjöns skjutfält är dock av intresse för bostads- och friluftsändamål.
Kommunen förutsätter att frågan prövas i särskild ordning, om annan lämplig
mark kan anskaffas. Mölndals kommun anför att fältet i kommunens
planeringsarbete har förutsatts ligga kvar i avvaktan på pågående utredning om
ersättningsmark.

Luflvärnsförband
måsle dock enligl överbefälhavaren kunna mobiliseras och repetitionsutbildas
inom Nedre Norrlands militärområde (milo NN). Bl. a. därför bör Åstöns skjutfäll
behållas och större del av grundutbildnings-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 34

kontingenten
än utredningen har föreslagit föriäggas lill Luleå luftvärnsregemente (Lv 7).
Sistnämnda uppfattning delas av länsslyrelsen I Norrboitens län.
Förvaltningsansvaret för Åstöns skjutfäll bör enligl chefen för armén övertas
av Västernorriands regemente (1 21 /Fo 23). Eortiftkationsförvaltnlngen och
försvarets ratlonallseringsinslitui godtar förslaget att lägga ned Lv 5. Rationaliseringsinstitutet
menar all nedläggningen bör kunna påbörjas redan under de närmaste budgetåren.
Även försvarets personalnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen godtar en
nedläggning men betonar behovet av särskilda insatser för omplacering m. m. och
av en utbyggnad av arbetsmarknaden i Sundsvallsområdet. Värnpliklsverkel pekar
på de värnpliktssociala nackdelarna av en nedläggning av Lv 5. Verket kan dock
inle enbart av detta skäl avstyrka utredningens förslag.

Länsslyrelsen
i Västernorrlands län motsätter sig bestämt att Lv 5 läggs ned. De ekonomiska
och sysselsäliningsmässiga konsekvenserna av en förbandsnedläggning är enligt
länsstyrelsen större i Sundsvallsregionen än vad de skulle vara i
Göteborgsregionen. Det råder inte någon konkurrens om mark mellan försvaret och
civila intressen i Sundsvall. En nedläggning av Lv 5 skulle innebära
värnpliktssociala nackdelar, ökade kostnader för värnpliktsresor och försämrad
befälsrekrytering. Länsstyrelsen hänvisar också till personalens, de
värnpliktigas och frivilligorganisationernas starka uppslutning kring Lv 5.
Länsstyrelsen anser sig inte heller kunna godta att Sundsvallsområdet föriorar
den gmndberedskap som Lv 5 svarar för. Även Sundsvalls kommun motsätter sig att
Lv 5 läggs ned och gör invändningar mot utredningens uppfattning i fråga om
besparingsmöjligheterna, svårigheterna att utvidga övningsområdet på Södra Sladsbergei,
byggnadsbeståndets skick vid Lv 5 och möjligheterna att utbilda fler
värnpliktiga vid förbandet. Liksom länsstyrelsen i Västernorrlands län och
Sundsvalls kommun molsätlersig LO att Lv 5 läggs ned. SACOtSR uttrycker slor
tveksamhet inför nedläggningsförslaget och menar att operativa, värnpliktssociala,
personal- och utbildningsmässiga skäl talar föratt Lv 5 behålls. Personalen
vid Lv 5 drabbas enligl TCO-Shärdast av utredningens olika förslag till sirukturrationalisering
inom armén. Om Lv 5:s eiablissement i Sundsvall av besparingsskäl måsle överges
bör sådana lösningar sökas som ger minsta negativa effekt för personalen och orsakar
minsta möjliga förtidsavgångar. TCO-S föreslår därför att utbildning av
luftvärnsförband för Nedre Norriands militärområdes behov behålls och föriäggs
till NK/KA 5 och Åstön.

Tanken
att vid ett bibehållande av Lv 6 låta arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola
ligga kvar i Göteborg biträds av överbefölhavaren och chefen för armén liksom
av försvarets rationaliserlngsinstiiul och SACOtSR, men stöds inte av
Östersunds kommun.

Utredningens
förslag att föriägga Svea trängregemenle (T 1) i Linköping tillsammans med Livgrenadjärregementet
(1 4/Fo 41) och Svea artilleriregemente (A I) biträds
i huvudsak av överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets ratlonaliseringsinstliut.
Institutet anser att det är fördelaktigt med ett

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 35

längre
tidsperspektiv när det gäller att föra samman förbanden eftersom utredningens
förslag till samföriäggning kan skapa problem, om inte nuvarande
ansvarsfördelning mellan berörda lokala myndigheter ändras i vissa avseenden.
Strävan bör dock enligl institutet vara att så snart förhållandena medger
genomföra utredningens förslag.

Linköpings
kommun finner det inte samhällsekonomiskt försvarbart all lägga ned ett eiablissement
som nyligen har ruslats upp ulan anser att man bättre borde utnyttja de
resurser som finns vid T 1 genom alt öka uibildningskonlingenten. Kommunen
anser vidare att ulredningens förslag till samlad lokalisering kräver nybyggnad
av kaserner och därför inte medför de besparingar som har förutsatts. Den
senare meningen biträds av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Utredningens
värdering av kaserner och lokalbehov vid T I ifrågasätts av SACÖtSR som menar
att det är tveksamt om det kan bli någon ekonomisk vinst, efiersom
investeringsbehovet lorde bli slörre än beräknat. Organisationen anser därför
att utredningens förslag noga bör prövas innan beslut om samlad lokalisering
fattas.

Förslaget
att genom flyttning av Lv 4 inordna förbandet i P 7/Fo 11 biträds i stort av
bl. a. överbefölhavaren och chefen Jör armén. Båda remissinsianserna ser det
som en fördel att man därvid kan behålla tre mobiliseringsmyndig-heler i Skåne,
även om kuppförsvarsberedskapen i Malmö går ned. Länsstyrdsen i Malmöhus län
samt Malmö och Ystads kommuner motsätter sig förslaget. Länsslyrelsen anser att
beslut i frågan bör anstå lill dess att en samlad bedömning kan göras i samband
med nästa försvarsbeslut. Utredningens uppfattning att framtiden för Falsterbo
skjutfält ter sig oviss tillbakavisas med skärpa av Malmö kommun liksom uppfattningen
att övningsbetingelserna i övrigt för Lv 4 på grund av konkurrens om mark skulle
vara osäkra i framtiden. Den senare meningen biträds av JÖrsvarets faslighetsnämnd
och fortlfikaiionsförvaUningen som anser alt markproblemen har överskattats.
Ämbetsverket hävdar dock att Ystad är väl så lämpat för luftvärnsutbildning som
Malmö och finner därför ingen anledning alt motsätta sig förslaget.

Försvarets
rationaliseringsinstitut menar att utredningen i detta sammanhang borde ha
omprövat behovei alt utnyttja Falsterbo skjutfält. Beträffande den beräknade
ekonomiska vinsten av fiyttningen hävdar A/a/wöA:o/Mm«« att den ler sig alltför
obetydlig för alt molivera så stora åtgärder som en förbandsflyttning. Kommunen
påpekar vidare att man har haft en sämre sysselsättningsutveckling än riket i
övrigt, varför även regionalpolitiska skäl kan anföras mot fiyttningen.
Kommunen menar slutligen att även det förhållandet att endast 10 % av de
värnpliktiga vidLv 4 är bosatta mer än fem mil från Malmö tillsammans med Lv 4:s
goda rekrytering i Malmö motiverar att förbandet inte fiyttas.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län delar kommunens synpunkter och anser dessutom att utredningen i
sitt förslag till ändring av fredsorganisationen

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 36

inom
länet har tagit lilen hänsyn lill de mål som utredningen säger sig ha fast stor
vikt vid under sina överväganden. Någon analys av eller redogörelse för de
regionalpolitiska konsekvenser som uiredningen enligt sina tilläggsdirektiv
skall ta hänsyn till har enligt länsstyrelsen inte redovisats i betänkandet.
Länsstyrelsen har för sin del genomfört en revidering av utredningens kalkyler
och anser att ett alternativ där Lv4 behålls i Malmö under vissa förutsättningar
blir ca 10 milj. kr. förmånligare från lönsamhetssynpunkt än del alternativ som
förordas av utredningen.

Både
chefen för armén och Malmö kommun påpekar att frivilligorganisationernas
verksamhet i Malmö kan försvåras när man inte längre lår stöd av ett
fredsförband på platsen.

Ystads kommun redovisar
tidigare planer att bl. a. genom lokalisering av pansartruppernas kadett- och aspirantskola
till Ystad bygga upp ett "slorför-band" för pansamlbildning och anser
att denna utbildning i Ystad bör behållas och utvecklas. Om ulredningens
förslag genomförs befarar kommunen att många anställda vid P 7 kommer att fiytta
till Revingehed eller Hässleholm, medan huvuddelen av de anställda vid Lv 4 bor
kvar i Malmö. Om detta blir fallet skulle förslaget innebära en negativ
sysselsättningseffekt för kommunen.

Länsstyrelsen i
Kristianstads län understryker med skärpa betydelsen av att Skånska
dragonregementet (P 2) i Hässleholm behålls och anser alt stridsfordonsutbildningen
där inte bör förläggas till Revingehed utan behållas i Hässleholm. Liknande
synpunkter framförs av Hässleholms kommun. Även SACÖtSR motsätter sig med stöd
av chefen JÖr armén den av utredningen föreslagna uppdelningen av
utbildningsansvaret för pansarförband och anser bl. a. att förslagel kan leda till
oklara och komplicerade ledningsförhållanden. SACO/SR hävdar att förslaget med
nuvarande principer för utnyttjande av personal skulle innebära sådana flyttningar
för militär personal som inle kan godlas. Överbefälhavaren förklarar sig villig
all tillsammans med chefen för armén och mililärbefälhavaren för Södra
militärområdet klargöra lednings-och ansvarsförhållandena för pansarförbanden,
vilka ter sig oklara i utredningens förslag.

4.2.3
Marinen

I
anslutning till ulredningens diskussion om möjlighelerna att för en rationellare
drift antingen minska antalet utbildningsförband eller öka grundutbildningskontingenten
inom kustartilleriet framhåller ÖverbeJälhavaren att han i planeringen utgått
från att en minskning av marinens fredsorganisation av besparingsskäl är
nödvändig och måste ske. Överbefälhavaren förutsätteratt utredningen i ett
senare betänkande närmare kommer all behandla marinens fredsorganisation. Det
gör även,/örsvarers rationaliseringsinslitut som därför föreslåratt
utredningens förslag i dessa delar t. v. inte föranleder någon statsmakternas
åtgärd.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 37

Chefenför
marinen biträder ulredningens överväganden om minskning av antalet truppförband
mot bakgrund av det underlag som har utgjort grund för utredningens
ställningstaganden. Ett ftertal utredningar har dock enligt marinchefen visat
att några ekonomiska vinster inte kan erhållas genom att flytta enbari
grundutbildning. Investeringsbehoven i Kariskrona till följd av en flyttning av
Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) från Göteborg eller en minskning av
förbandet kan emellertid av olika skäl komma att begränsas och sådana åtgärder
därmed bli mindre olönsamma än vad utredningen har räknat fram.

Chefen
för marinen biträder vidare utredningens överväganden i fråga om de effekt- och
utbildningsmässiga fördelarna med att öka kustartilleriets grundutbildningskontingenl
med ca 400 man. Den utbyggnad av förläggningsplatser m. m. som behövs för en
utökad grundutbildning vid kustartilleriet kan dock inle komma till stånd utan
att full ekonomisk kompensation erhålls. Chefen JÖr armén anser för sin del att
del varken finns krigs- eller fredsorganisatoriska motiv för att föra över 400
värnpliktiga från armén lill kustartilleriet. Liknande synpunkler framförs av värnpliklsverkel.

4.2.4
Ynerligare samordning av förbandsprodukiionen

Med
anledning av utredningens förslag om ytteriigare samordning på lägre regional
och lokal nivå genom att bilda garnisonsförband och försvarsområdesförband
ullalar överbefälhavaren och försvarels materielverk att en ökad samordning av
produktionen mellan olika myndigheter både inom och mellan försvarsgrenarna bör
prövas ytterligare. Chefen för armén förklararsig beredd att vidta fortlöpande
åtgärder för att ta till vara de ytterligare samordnings- och
besparingsmöjligheter som finns inbyggda i OLLl-organisalionen, exempelvis slödproduktion
samt viss befattningsutbildning och befälsutbildning. Försvarets rationaliseringsinsUiin
anser att en samordning enligt det skisserade förslaget bör innebära
förbättringar vad gäller en effektiv samordning av arméns verksamhel.

Nyssnämnda
remissmyndigheterframfördock invändningarmot förslagel att överbefälhavaren -
biträdd av försvarets centrala myndigheler - ges i uppdrag att pröva en
vidareutveckling av OLLI-organisationen och komma med förslag lill
detaljorganisation för samordnade garnisons- och försvarsområdesförband.
Överbefälhavaren och chefenför armén anser det tveksamt om stora besparingar
kan erhållas genom organisationsförändringar av generell art, vilka ulreds och
beslutas centralt. Regionala och lokala chefer bör enligt principerna i
försvarets planerings- och ekonomisystem få vidla åtgärder för att höja
effektiviteten och göra besparingar. Arbete pågår för övrigt redan för att
pröva ytterligare samordning inom garnisonsorter. Del fortsatta arbetet bör ske
under överbefälhavarens ledning med utredningens allmänna synpunktersom en del
av underlaget härför. Chefenför armén anser inte att utredningens
detaljöverväganden är tillräckligt underbyggda för att

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 38

läggas
till grund för något beslut om eller ens inriktning av den fortsatta ulvecklingen
av OLLI-organisationen. Försvarels rationatiseringslnstitut finner för sin del
att det i första hand bör ankomma på programmyndigheten att vidta eller föreslå
åtgärder avseende OLLl-organisalionen. Försvarels materielverk understryker
vikten av att OLLI-organisationen får tid att vinna stadga innan den blir
föremål för ytterligare förändringar.

SACÖtSR och TCO-S ställer
sig tveksamma till storförband av den lyp som utredningen har diskuterat. Ett
organisatoriskt inordnande av de s. k. utbildningsregementena-som i regel tillhör
specialtruppslag-i försvarsområdes- eller garnisonsförband är olämpligt.
SACO/SR framhåller vidare alt förutsättningarna för att införa högre
pensionsålder inom försvaret inte får ändras genom att lämpliga arbetsuppgifter
för äldre personal rationaliseras bort.

TCO-S
framhåller att erfarenheterna av OLLl ännu är relativt små och att det är
angeläget att personalen inom OLLI-organisationen får arbetsro.

Utredningens
förslag att snarast slå samman Gotlands regemente (P 18), Gotlands
artilleriregemente (A 7) och Gollands luftvärnsbalaljon (Lv 2) i Visby till ett
arméregemente med förbanden kvar i nuvarande eiablissement till dess alt
markfrågan har lösts avstyrks av chefen för armén, länsslyrelsen i Gollands
län, SACÖtSR och TCO-S. ÖverbeJälhavaren utgår ifrån att markanskaffningen
kommer att genomföras och anser att beslut därefter skall fattas om samordning
och samlokalisering, Samtliga menar att mark-och lokalfrågorna måste lösas före
en sammanslagning. Liknande synpunkler anförs av Gollands kommun. Länsstyrelsen
och Gotlands kommun menar alt erforderlig mark för försvaret bör skaffas genom
en utvidgning av Tofta skjutfäll. FortlflkatlonsförvaUnlngen och JÖrsvarets
rationaliseringsinstitut godtar ulredningens förslag beträffande P 18, A 7 och Lv
2. Rationaliseringsinstitutet menar dock att en administrativ samordning bör
kunna anstå till dess att de närmare förutsättningarna för en fiyttning till
gemensamma lokaler föreligger.

4.2.5
Genomförande

De
tidsaspekter på genomförandet av förslagen som utredningen har skisserat möts
med viss tveksamhet från remissinstansernas sida. Sålunda hävdar både chefenför
armén och fortiflkationsförvaltningen att förslagen med hänsyn till de
administrativa rutiner som tillämpas knappast kan vara genomförda före år 1985.
Bl. a. mot denna bakgrund anser fortifikationsförvaltningen att beslul om
tidsplan inte bör fattas nu utan först sedan erforderliga utredningar om byggåtgärder
har hunnit genomföras. Med hänsyn lill tidsplanen för tillförsel av och
utbildning med modifierad Hawkrobot anser dock chefen för armén att Lv 4:s omlokalisering
bör vara genomförd år 1982. Även övriga förändringar bör påskyndas av personella
och ekonomiska skäl. Detta fordrar enligt arméchefen särskilda åtgärder.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 39

Värnpliktsverket
framhåller att den tidsplan som utredningen föreslår kan genomföras utan större
olägenheter för verket. Verkei avstyrker dock en tidigareläggning, framför allt
om utbildningen på en plats helt skall upphöra, eftersom detta innebär
svårigheter för berörda värnpliktiga liksom för verket till följd av omplanering
och ändrade uttagningar. Däremot anser försvarels ralionaliseringsinslltut att huvuddelenav
deåtgärdersom utredningen föreslår bör kunna genomföras snabbare för att
erhålla och ta till vara vinster inom den närmaste framtiden.

Utredningens
bedömning av behovet av investeringsmedel delas inte av chefenför armén, som
anser alt investeringskostnaderna är ca 65 milj. kr högre än vad utredningen
har angett. Arméchefen bedömer dock att det ekonomiska utfallet av de
föreslagna åtgärderna är ungefär vad utredningen har angett. Försvarets rationaliseringsinstitut
menar att om man, som utredningen har gjort, godtar kortvariga brister i
byggnadsbeståndet, detta kan minska det sammanlagda behovet av invesieringsmedel.
TCO-S förutsätter all finansieringen av byggnadsinvesteringarna i fråga om föreslagna
omlokaliseringar sker på ett sådant sätl att andra investeringar inom armén
som är angelägnare för personalens arbetsmiljö inte blir eftersatta.

Beträffande
konsekvenserna för den anställda personalen vid genomförande av förslagen
anser flertalet av de remissinsianser som har yttrat sig i frågan att
utredningens förslag sammantaget medför färre nackdelar för personalen än
övriga redovisade alternativ. Chefen för armén hävdar att omplaceringsbehovet
torde bli större än vad utredningen har räknat med bl. a. med hänsyn till att
pensionsavgångar inte kan utnyttjas fullt ut så länge förbanden skall bedriva sin
verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att peisonalen i möjligaste mån
bör minskas genom naturlig avgång. Liknande synpunkler framförs av 7"CO-5och
SACÖtSR.

Arméchefen,
statens personalnämnd, SACO/SR och TCO-S understryker att särskilda åtgärder
bör vidtas för all underlätta flyttning m. m. för berörd personal. Försvarets
personalnämnd anser att en planerad ambitionssänkning för de berörda förbanden
bör vidtas i de fall genomförandet överskrider två år.

Rekryieringsaspekter
på de föreslagna åtgärderna tas upp av Malmö kommun, överbefälhavaren, chefen
för armén, TCO-S och länsstyrelsen I Malmöhus län som samtliga fruktaratt
rekryteringen, särskilt till pansartrupperna men även till luftvärnet, kan gå
ned. Som exempel nämns Svea artilleriregemente, där rekryteringen inte återgick
till normal nivå förrän ca tio år efter ftyttningen från Stockholm till Linköping.

5
Föredraganden

Försvarets
fredsorganisationsutredning redovisar i första delen av sitt slutbetänkande de
faktorer som utredningen betraktar som grundläggande vid överväganden om
strukturrationalisering vid försvarsmaktens lokala

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 40

myndigheler.
Utredningen pekar därvid inledningsvis på möjligheterna till kostnadsminskningar
om utbildningskapaciteten vid nuvarande anläggningar utnyttjas helt. Vissa eiablissement
kan då läggas ned. Uiredningen behandlar därefier mark och anläggningar m. m.
för utbildningsverksamheten och konstateraratt vissa fredsförband inom armén f
n. har otillräcklig tillgång till övningsmark. Utredningen anser dock att behovei
av ytterligare markanskaffning för försvarets del måste begränsas och föreslår
vissa åtgärder som stöd för en sådan strävan. Utredningen redovisar vidare sina
utgångspunkter beträffande värnpliktskontingentens framtida storiek och fördelning
på truppslag. Den kommer därvid fram till att nuvarande kapacitetsöverskott
motiverar alt förband ur pansartrupperna och special-truppslagen inom Södra,
Västra, Östra och Övre Norrlands militärområden ägnas särskild uppmärksamhet
vid det kommande arbelel. 1 betänkandet diskuteras avslutningsvis förhållandet
mellan militära och övriga samhälleliga intressen, varvid utredningen
framhåller att försvaret bör stödja regionalpolitiska strävanden och att den
fysiska riksplaneringen bör följas av försvarets myndigheter. Vid konkreia förslag
avseende fredsorganisationen avser fredsorganisationsutredningen att sträva
efter att undvika nedläggning av förband som har stor betydelse för
sysselsättningen. Vidare bör förband avvecklas där konkurrensen om mark är
starkast. Remissinstanserna bilräder i huvudsak de synpunkter som utredningen
har fört fram.

För
egen del kan jag i allt väsentligt biträda de utgångspunkter för det fortsatta
arbetet som försvarets fredsorganisationsutredning har redovisat. Jag vill dock
någol utveckla mina synpunkter på ett av de områden som utredningen har
behandlat, nämligen markfrågorna. När del gäller behovei av mark för den
militära utbildningen anserjag i likhet med uiredningen att det är viktigt all
försvarsmaktens inarkinnehav inte ökas mer än vad som är nödvändigl för alt
skapa tillfredsställande utbildningsmöjligheter. En avvägning mellan
försvarets behov och det civila samhällets intressen måste alltid göras.
Riksdagen har uttalat (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45)att större frågor om
markanvändning även inom totalförsvaret skall behandlas och bedömas under
hänsynstagande till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Inom ramen för
dessa riktlinjer gör försvarets fastighetsnämnd avvägningar mellan försvarets
behov och det övriga samhällets intressen i samband med sina utredningar om alla
större markförvärv för försvaret. Utredningen har föreslagit en utökning av den
pariamentariska representationen i nämnden och att nämnden tillförs expertis i
skogs- och lantbruksfrågor. Med stöd av regeringens bemyndigande har jag utökat
den parlamentariska representationen från en till tre ledamöter. Jag har
vidare tillfört nämnden en expert från vardera av lantbrukssiyrelsen och
skogsstyrelsen. Ulredningens förslag i denna del är därmed tillgodosett.

Utredningen
har pekat på åigärder som skulle kunna begränsa behovet alt anskaffa
ytterligare mark för försvaret. 1 likhet med utredningen anserjag att man i
möjligaste mån bör försöka förbättra utbildningsbetingelserna genom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 41

att
komplettera de övnings- och skjutfäll som finns, i första hand genom frivilliga
förvärv när välbelägen mark är till salu. Likaså bör möjligheterna las till
vara alt samulnyttja övnings- och skjutfäll oberoende av vilken försvarsgren
förbanden tillhör. Jag delar vidare utredningens uppfattning om att man bör
pröva att i ökad utsträckning använda s. k. delat riskområde i stället för alt
utvidga skjutfälten. Vidare bör del övervägas att också i fortsättningen
arrendera mark förövningar i stället föratt förvärva marken. En förutsätining
för arrende måste dock vara all den enskilde ägaren eller i förekommande fall
domänverket har möjlighel att utnyttja markens produktionsförmåga på ett
meningsfullt sätt och att övningarna inte åstadkommer mer omfattande ersättningsgilla
skador på marken.

Jag
anser i likhei med utredningen att en ökad användning av övningsvapen och
särskild övningsammunition kan vara ett sätt att begränsa övningsområdenas
omfattning. På mitt förslag har regeringen därför uppdragit åt överbefälhavaren
att låta utreda denna fråga närmare.

De
nämnda åtgärderna för att begränsa försvarets markanskaffning torde dock i
regel bara kunna medföra begränsade minskningar av markbehovet.

Nya
vapen med längre skottvidder och ökad fiexibilitet och rörlighet hos förbanden
för med sig ökade krav på lillgång lill lämplig mark för övningar. Oavsett
vilka åtgärder som vidtas för att begränsa markbehovet är det, som utredningen
framhåller, nödvändigt alt genom nya markförvärv skapa godtagbara
övningsförhållanden vid vissa förband.

Jag
anser i likhei med utredningen alt samhället så långt det är möjligt måste
medverka lill att anskaffa ersällningsmark åt de markägare som mot sin vilja ivingas
avslå från mark och som vill fortsätta sin verksamhet inom i första hand
jordbruksnäringen. Jag delar utredningens uppfallning att mark som tillhör
domänverket bör kunna komma i fråga som ersällningsmark. Jag har i denna fråga samrått
med chefen för industridepartementet. Utredningen har vidare föreslagit att
lantbruksnämndernas instruktion skall ändras så att det klart framgår att nämndema
skall biträda vid anskaffning av ersättningsmark. Sådant biträde bör dock
enligt min mening kunna lämnas med tillämpning av nämndernas nuvarande
instruktion.

Jag
biträder utredningens synpunkter om önskvärdheten av att allmänheten i största
möjliga utsträckning flr tillträde lill försvarets markområden.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag granskat nu gällande bestämmelser otn
allmänhetens tillträde till övnings- och skjutfälten. Mot bakgrund av vad som
har kommit fram vid överbefälhavarens redovisning av detta uppdrag räknar jag
med att allmänheten framdeles skall kunna få tillträde till vissa övnings- och
skjutfält i större omfattning än vad som f n. är fallel. Jag anser vidare att
allvarliga ansträngningar måsle göras för att ytterligare minska
bullerstörningarna från den militära verksamheten. Jag anser också att det är vikligl
att man tar till vara markens och skogens produktionsförmåga på övnings- och skjutfalten.
Det bör bl. a. prövas om inle den ranchdrift

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 42

som
nu bedrivs på några av försvarets övningsområden också kan bedrivas på andra
fält. 1 likhet med utredningen anserjag vidare alt sådana rådgivande organ som f
n. finns inrättade vid vissa övnings- och skjutfält för behandling av frågor om
vård och skötsel av fälten samt allmänhetens tillträde till dessa bör finnas vid
ett större antal fäll. Erfarenheterna av dessa organs verksamhet är goda.
Regeringen har därför på mitt förslag uppdragit åt fortifikationsförvaltningen
att efter samråd med vederbörande försvarsgrenschef länsstyrelse och kommun
komma in med förslag om de ytteriigare övnings- och skjutfält för vilka det bör
fastställas särskilda bestämmelser och finnas rådgivande organ.

Jag
går nu över till att behandla de förslag som har lagts fram i den andra delen
av försvarels fredsorganisationsutrednings slutbetänkande.

Vid min anmälan av proposilionen
om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta inriktning (prop.
1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) uttalade jag bl. a. att jag
anslöt mig till 1974 års försvars-utrednings bedömning att försvarsmaktens
fredsorganisation utöver minskningar enligl redan fattade beslul borde
reduceras med tre till fyra regements-administrationer. Dessutom borde vissa
förvaltningsenheter inom armén och marinen reduceras saml ytterligare förband inom
flygvapnet avvecklas. Riksdagen hade inle något att erinra mot detta.
Fredsorganisationsutredningen fick i mars 1977 genom kompletterande direktiv i
uppdrag att bl. a. redovisa förslag till denna minskning. Vid sina överväganden
har utredningen tillämpat de principiella utgångsvärden som har redovisats i
den första delen av slulbeiänkandel och konstaterar därvid för del första att
gällande planer för krigsorganisationens utveckling ger vid handen alt antalet värnpliktiga
under ulbildning kommer att minskas för främst förband ur pansartmpperna,
luftvärnet och trängtrupperna. För det andra konstaterar utredningen att arméns
utbildningsorganisation i framtiden får ett överskott av utbildningskapacitet
som är mest markant inom Södra militärområdet men även framträder inom övriga
militärområden utom Bergslagens militärområde. Utredningen har därför vid sitt
fortsatta arbete koncentrerat intresset på förband som tillhör dessa truppslag
och militärområden och därvid bl. a. granskat marktillgångar och
byggnadsbestånd saml tagit hänsyn till regional-och personalpolitiska.operativa
samt värnpliktssociala faktorer. Utredningen har dessutom prövat olika
alternativs ekonomiska lönsamhet. Som resultat av dessa överväganden föreslår
fredsorganisationsutredningen att Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5) skall
läggas ned. att Svea trängregemenle (T 1) inom Linköpings garnison skall
lokaliseras tillsammans med Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) och Svea
artilleriregemente (A 1) samt att Skånska luftvärnsregemeniel (Lv 4)i
Malmöskall flyttas lill Ystad och där ingå i Södra skånska regementet (P 7/Fo
11). Den stridsfordonsulbildning som f n. bedrivs i Ystad föreslås därvid bli flyttad
till Revingehed och av chefen för Skånska dragonregementet (P 2)samordnasmed
motsvarande utbildning vid P 2.Nuvarande stabs- och trossutbildning vid P 7/Fo
11 föreslås bli samlad

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 43

till
P 2 i Hässleholm och stridsfordonsutbildningen där på lång sikt överförd till Revingehed.

Utredningen
redovisar vidare vissa överväganden om marinens och kustartilleriels
utbildningsorganisation samt föreslår alt den s. k. OLLl-organisalionen skall
ses över för att skapa rationellare förbandsproducerande enheter, som inom
garnison eller försvarsområde hålls samman av en administration. Därvid skulle
enligt utredningen uppnås dels en rationellare produktionsledning, dels vissa
personalbesparingar. Som ett led i detta föreslår utredningen att arméförbanden
inom Visby garnison med t. v. oförändrad lokalisering slås samman lill ett
arméregemente i enlighel med vad utredningen har föreslagit i ett lidigare
betänkande. Slutligen anger utredningen vissa markanskaffningar som behövs för
att förbälira utbildningsbetingelserna vid ett antal förband.

Remissinsianserna,
bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén, bilräder med några undantag i
stort sett utredningens förslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser dock
att den föreslagna nedläggningen av Lv 5 och de åtgärder som avser Lv 4 och P 7/Fo
11 ger alltför litet ekonomiskt utbyte för att uppväga de negativa
konsekvenserna för den personal som berörs av förslaget. Liknande synpunkter
framför Centralorganisationen SACO/SR. Länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorriands
län finneratt uiredningen har tagit alltför liten hänsyn lill de regional- och sysselsältningspoliliska
synpunkterna och avstyrker därför förslagen till den del de avser åtgärder inom
resp. län. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som har gjort en egen ekonomisk kalkyl
över lönsamheten av de föreslagna åtgärderna i Skåne, anser dessulom alt frågan
bör prövas först i samband med nästa försvarsbeslut.

1
likhet med huvuddelen av remissinstanserna biträder jag i huvudsak fredsorganisationsutredningens
förslag till strukturrationalisering av arméns fredsorganisation.

LO
har anfört att de föreslagna åtgärderna skulle ge ett alltför litet ekonomiskt
utbyte för att uppväga de nackdelar som berörd personal utsätts för. Jag är
naturligtvis väl medveten om de problem som kan uppslå, men vill gärna
understryka att dessa enligt min mening blir mindre om nu aktuella åigärder
genomförs än vid varje annat möjligt alternativ. Med hänsyn till försvarsutredningens
förslag, riksdagens beslut med anledning av dessa och vad jag tidigare har
anfört om värnpliktskoniingentens ulveckling och tillgången på
utbildningskapacitet bedömerjag del inte möjligt att avstå från åtgärder av
denna art. Jag vill i delta sammanhang peka på att personal- och andra
driftkostnader inom försvaret under senare tid har lagil i anspråk en allt slörre
del av utgiftsramarna. Delta har inneburit att utrymmet för materielanskaffning
och andra angelägna investeringar har begränsats. De föreslagna åtgärderna ger visseriigen
ett begränsat ekonomiskt utbyte men bidrar dock lill att minska ökningen av
arméns driftkostnader, vilket mot den angivna bakgrunden är nödvändigl.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 44

Vissa
remissinstanser, t.ex. länsstyrelsen i Malmöhus län, har kritiserat utredningens
ekonomiska kalkyler för enskilda organisationsförändringar och redovisat egna
beräkningar som i vissa fall skulle motivera andra lösningar än vad utredningen
har föreslagit. 1 detta sammanhang vill jag påpeka att ekonomiska kalkyler av
detta slag enligt min mening bara är en av många faktorer vid överväganden av
organisatorisk natur. Kalkylerna måste, vilket både utredningen och ett fiertal
remissinstanser har understrukit, kompletteras med bedömningar av regionalpolitisk,
personalpolitisk, operativ och vämpliktssocial nalur. En annan sak är att man
inför nödvändigheten a v att lägga ned eller flytta förband måste göra en tolalbedömning
a v olika alternativs relativa lönsamhet och därvid så långt som det är möjligt
utnyttja jämförbara grundvärden för altemativen.

Jag vill dessutom
framhålla att man vid överväganden av den övergripande natur utredningen har
haft alt göra måste ta hänsyn till nödvändigheten av att så långt som möjligt
utnyttja de anläggningar som kan erbjuda de bästa utbildningsbetingelserna, bl.
a. i fråga om lokaler och tillgång till övningsmark. De förslag som
utredningen har lagt fram innebär en balanserad lösning på arméns långsiktiga
strukturella problem eftersom dels dessa krav har tillgodosetts, dels
nackdelarna från regionalpolitiska och värnpliktssociala m. fl. synpunkler
enligt min mening blir mindre än vid varje annat möjligt alternativ. Jag
förordar alltså att utredningens samlade förslag härvidlag genomförs, dvs. att Lv
5 läggs ned, att T 1 inom Linköpings garnison samlokaliseras med I 4/Fo 41 och
A 1 samt att Lv 4 flyttas till Ystad. Jag vill något utveckla vissa ytteriigare
synpunkter på de föreslagna åtgärderna.

Uiredningen har vid sin
granskning av luftvärnsförbanden vall mellan all föreslå nedläggning av
antingen Lv 5 i Sundsvall eller Lv 6 i Göteborg. 1 prop. 1958:110 angående
vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret (SU I958:B 98, rskr 1958:B
125) uttalade dåvarande chefen för försvarsdepartementet vid sin behandling av
förslag från chefen för armén rörande arméns utformning på längre sikt, att den
operativa motiveringen för att behålla ett luftvärnsförband (Lv 6) på
västkusten föreföll övertygande. Den utbildning som bedrevs vid Lv 5 borde däremoi
av ekonomiska och utbildningsmässiga skäl uppdelas på andra luftvärnsförband.
Vid sin behandlingav propositionen hänvisade staisutskotiei Ull chefens för
arméns uppfattning att en nedläggning av Lv 5 skulle medföra ölägenheter ur
beredskaps- och rekryleringssyn-punkter och föreslog att förbandet skulle
behållas av främst krigsorganisatoriska skäl. Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets förslag.

Ett
genomförande av förslaget beträffande Lv 5 innebär även nu vissa olägenheter ur
beredskaps- och rekryteringssynpunkt. Inför nödvändigheten att minska
luftvärnets fredsorganisation med ett förband delar jag dock överbefälhavarens
och chefens för armén uppfattning att ölägenheterna blir än större om i stället
Lv 6 skulle läggas ned. Fredsorganisationsutredningen har i ett tidigare
betänkande föreslagit indragning av Lv 6, bl. a. med hänsyn till den då rådande
osäkerheten oin möjlighelerna all i framtiden tillgodose

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 45

behovet
av mark i Göteborg. Efiersom detta behov enligl utredningens uppfattning numera
kan tillgodoses, har utredningen med lillämpning av sina grundläggande
principer föreslagit att Lv 6 skall behållas och Lv 5 i stället dras in. De
nackdelar som en nedläggning av Lv 6 skulle föra med sig från såväl utbildningssynpunkl
för luftvärnet som helhet som från operaliv och vämpliktssocial synpunkt ger, som
jag lidigare har framfört, även enligt min mening till resultat att Lv 5 bör
dras in. Mitt ställningslagande härvidlag innebär att tillgången till
övningsmark för Lv 6 måste säkerställas för överskådlig framtid. Göteborgs
kommun har på förfrågan från fredsorganisationsutredningen förbundit sig att
inte resa några anspråk som berör övningsmöjligheterna på Kviberg under den
närmaste 20-årsperioden. Lv 6 disponerar också ett skjulfält vid Sisjön som
delvis är beläget inom Mölndals kommun. Båda kommunema har anfört att detta
område är av intresse för bl. a. frilufts- och bostadsändamål. Göteborgs kommun
har dock förutsatt all frågan om ersättande av Sisjöns skjutfält med annat
område tas upp lill prövning i särskild ordning, om lämplig mark för ändamålet
kan anskaffas. Mölndals kommun har anfört att i kommunens planeringsarbete har förutsatts
att fältet kan ligga kvar under en övergångsperiod i avvaktan på resultatet på
pågående utredning om ersättningsmark. Regeringen kommer att behandla denna fråga
i samband med ställningstagandena underår 1978 till länsstyrelsernas
redovisningar av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

En
av utgångspunkterna för riksdagens beslut (prop. 1975/76:190, FöU 1975/76:39, rskr
1975/76:375) all flytta arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) från
Göteborg till Östersund var att Lv 6 skulle dras in i enlighet med fredsorganisalionsuiredningens
tidigare förslag. Om Lv 6 blir kvar i Göteborg kan enligt utredningen en viss
ekonomisk vinst uppnås genom alt inte flytta skolan. Bl.a. överbefälhavaren
vitsordar detta och loreslår att beslulel omprövas.

Jag
delar dessa synpunkter och anser med hänsyn lill såväl de goda lokaler skolan
disponerar som möjligheterna lill fruktbärande samarbete med bl. a. Chalmers
tekniska högskola att beslutet bör omprövas. RMS bör alltså enligt min mening
även i fortsättningen vara lokaliserad till Lv 6 i Göteborg. Enligl vad jag har
inhämtat skulle därvid en investeringskostnad av ca 20 milj. kr. i Östersund
kunna undvikas.

Den organisation för
utbildning av pansarförband i södra Skåne som utredningen har föreslagit vid
genomförande av dess förslag beträffande P 7/ Fo 11 och Lv 4 har mött
erinringar från bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén. Även jag anser
all den föreslagna organisationen kan leda lill oklara och komplicerade
ledningsförhållanden. Del bör ankomma på regeringen all, mot bakgrund av de
principer som har legal till grund för OLLI-organisationen, besluta om
organisationen i Ystad, Hässleholm och Revingehed.

Utredningen
har behandlat frågan om artilleriets fredsorganisalion och därvid prövat möjlighelerna
att lägga ned A 6. Jag delar utredningens och

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 46

remissinstansernas
uppfattning att en sådan ålgärd varken är lämplig eller lönsam under
förutsättning att förbandet kan erbjudas godtagbara övningsbetingelser. Chefen
för armén haravgetl förslag lill regeringen om utvidgning av Skillingaryds skjutfäll.
Förslaget har remitterats till försvarets fastighetsnämnd. Länsstyrelsen i
Jönköpings län har i sin preliminära redovisning av planeringsskedet i den
fysiska riksplaneringen behandlat den aktualiserade utvidgningen av
skjutfältet. Vissa motsättningar råder mellan skilda inlressen inför frågan om
en framtida utvidgning. Jag vill mot denna bakgrund avvakta försvarets
fastighetsnämnds förslag. Om del med anledning av nämndens förslag visar sig
att en utvidgning av skjutfältet inte går att genomföra, anser jag att man
skall överväga möjligheterna alt avlasta Skillingaryds skjutfält genom att omlokalisera
artilleriets kadett- och aspirantskola till annat artilleriförband. Äv bl. a. utbildningsmässiga
och regionalpoliliska skäl bör därvid Östersund vara en alternativ
förläggningsort för skolan.

Beträffande
utredningens redovisning av sina överväganden om marinens utbildningsorganisation
vill jag i avvaktan på tredje delen av utredningens slutbetänkande bara anföra
att det för mig ter sig nödvändigt att marinens verksamhet i Göteborgsområdet
minskas, varvid berörda myndigheter så långt som möjligt bör samordnas med
varandra. Det kan därvid bli nödvändigt att överväga storleken av uibildningskonlingenten
vid KA 4.

Uiredningen
har föreslagit att OLLl-organisalionen inom armén skall utredas ytterligare en
gång. Huvuddelen av de myndigheter som berörs har bara kunnat verka under
relativt kort tid i den nya organisationen. Vissa myndigheler har ännu inte
helt anpassat sig till organisationen. Del vore enligt min mening fel att i ett
sådant läge, delvis på grundval av svårigheter som hänger samman med
övergången, på nytt utreda organisationen med den osäkerhet för berörd personal
som skulle bli följden. Jaganser däremot att OLLl-organisalionen bör utvecklas
mot ökad rationalitet och menaratt detta bör ske inom ramen för den allmänna ralionaliseringssträvan
som överbefälhavaren har att företräda. Bl. a. bör möjligheter ges att bätlre
anpassa organisationen till skiftande lokala förhållanden.

Fredsorganisationsutredningen
föreslår i detta sammanhang att arméförbanden i Visby skall slås ihop till ett
arméregemente som utredningen har föreslagit i ett tidigare betänkande.
Förbanden skulle därvid liksom f n. vara spridda i avvaktan på att frågan om
övningsmark för det nya regementet löses. Jag kan inte se något skäl alt nu
föreslå en förändring av riksdagens beslut i denna fråga (prop. 1974:135,FöU
1974:34, rskr 1974:382), som innebär att ställning skall tas till arméregemenlet
först när markfrågan är löst. 1 denna fråga anser utredningen att man bör
överväga att fiytta pansamtbildningen på Gotland lill fastlandet, om P 18 inle
kan tillförsäkras ett godtagbart övningsfält. För egen del vill jag tillmäta
försvaret av Gotland sådan vikl att jag inte kan godta att den
värnpliktsutbildning som syftar till att sätta upp de slagkraftigaste
krigsförbanden inle kan bedrivas under former som tillför-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 47

säkrar
de värnpliktiga en ulbildning som svarar mot de uppgifter de en dag kan ställas
inför. Genom att flytta den grundläggande pansarulbildningen lill fastlandet
uppnår man visseriigen alt grundutbildningen kan bedrivas på ett bättre säll
men förlorar den miljökännedom som en ulbildning på Golland ger.
Miljökännedomen måste då tillförsäkras de värnpliktiga under repetilionsutbildningen.
Denna mäste alltså bedrivas pä Gotland. Vid krigsförbandsövningar med
pansarförband krävs emellertid tillgång till mer övningsmark än vid
grundutbildning. Resultatet blir därför också i detta fall krigsförband med
otillräcklig utbildning. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anserjag alt det
torde bli nödvändigl att finna en annan försvarssam-mansällning på Golland, om P
18 inle kan fl godtagbara övningsbelingel-ser.

Utredningen har framhållil
att de föreslagna organisatoriska åtgärderna måste genomföras skyndsamt, både
för att snabbt uppnå de förutsedda besparingarna och av hänsyn till den
anställda personalen. Jag har samma åsikt och anser dessutom att de föreslagna
åtgärderna i Skåne och Sundsvall bör prioriteras. Mot denna bakgrund bör en
samlad lokalisering av T 1 med 1 4/Fo 41 och A I i Linköping genomföras i den
takt som tillgången på medel för investeringar och övnings- och utbildningsbetingelserna
medger.

Försvarets
personalnämnd anser att verksamheten vid berörda förband planmässigt bör
trappas ned, om tiden mellan beslut och genomförande av förändringarna
överstiger tvåår. Enligt min mening bör ett sådani förfarande prövas, inte
minst av hänsyn till den anställda personalen. Jag biträder vidare chefens för
armén mening all fiyttningen av Lv 4 i tiden måste anpassas till införandet av
den modifierade Hawkroboten.

Utredningen
har beräknat de tillkommande investeringskostnaderna för att genomföra dess
förslag till ca 115 milj. kr. Härulöver beräknas ca 20 milj. kr. för
flyttningskostnader m. m. Dessa ökade kostnader av engångskaraktär skall
jämföras med en beräknad minskning av drift- och personalkostnader om ca 25
milj. kr. för år när förslagen är genomförda. Sammanlagt innebär förslagen en
besparing av ca 340 milj. kr. under den studerade 20-årsperioden. Chefen för
armén kan med tillämpning av delvis andra beräkningsgrunder i slorl vitsorda utredningens
kalkyler. Även försvarels rationaliseringsinslitut anser att utredningens
beräkningar är rimliga.

Jag
vill påpeka att kostnaderna för de investeringar utredningen har ansett

nödvändiga vid förslagens genomförande ligger nära i liden medan bespa

ringarna kommer först längre fram. Delta förhållande innebäratt förslagens

lönsamhet ökar vid tillämpning av en längre kalkylperiod än vad utredningen

har använt.

Behovet
av investeringar torde fä prövas och förslag föreläggas riksdagen i samband med
den åriiga prövningen av anslagsframställningarna. Härvid måsle en avvägning
ske bl. a. med hänsyn till behovet av andra investeringar som är angelägna för
fredsdriften.

Ett
flertal remissinstanser har tagit upp frågor om förmåner till personal

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:65 48

som
berörs av de föreslagna åtgärderna. Sådana frågor bör i sedvanlig ordning behandlas
vid förhandling mellan statens avtalsverk och personalorganisa-' tionerna. Jag vill
dock erinra om att trygghetsavtalets bestämmelserom bl. a. årlig ersättning
numera är tillämpliga på såväl civil som militär och civilmilitär personal. F. ö.
förutsätter jag att de problem som kan uppstå för personalen begränsas så långt
det är möjligt bl. a. genom att organisationsförändringarna genomförs i nära
samarbete mellan militära myndigheter, statens personalnämnd, försvarets
personalnämnd och berörda personalorganisationer. De förutsatta
personalminskningarna bör genomföras i samband med naturliga avgångar och i
förening med en effektiv omplaceringsverksamhet.

Utredningen
har angett all vissa markanskaffningar behövs för alt förbättra utbildningsbetingelserna
vid några förband. Del gäller nya skjutfält för Värmlands och Hallands
regementen samt för Skövde garnison liksom utökning av marktillgångarna for
Visby garnison och vid Skillingaryds skjutfäll. Chefen för armén har kommit in
med förslag till markförvärv för dessa ändamål. Förslagen utreds f n. på mitt
uppdrag av försvarets fastighetsnämnd. 1 den mån regeringen finneratt
markanskaffningarna bör genomföras kommer förslag härom att underställas
riksdagen sedan fastighetsnämnden har avslutat sina utredningar.

6 Hemställan

Med
hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
de förslag till förändringar i arméns fredsorganisation

som jag har förordat,

2.
med ändring av sitt tidigare beslul
godkänna att arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola skall vara lokaliserad till
Göteborg samt

3.
bemyndiga regeringen att vidta
de övergångsåtgärder och åigärder i övrigi som behövs för all genomföra vad jag
har förordai.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

GOTAB Stockholm 1977 56 286

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (26)

26 kopplingar i 15 dokument.

  1. Bet. 1981/82:FöU18 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:100 och 102) i texten
  2. Prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling i texten
  3. Bet. 1980/81:FöU12 om försvarsmaktens organisation m.m. på Gotland (prop. 1980/81:27) s. 6 i texten
  4. Bet. 1979/80:CU10 med anledning av motioner om expropriation, m. m. s. 2 i texten
  5. Bet. 1978/79:FöU22 med anledning av propositionen 1978/79:96 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner s. 1 · s. 5 i texten

Visa alla 15