Sök i Ratio Lex

om stöd tiil de fria samfundens teologiska seminarier

26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:82, om stöd tiil de fria samfundens teologiska seminarier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82

Regeringens proposition

1911/IS: 82

om
stöd till de fria samfundens teologiska seminarier;

beslutad
den 12 januari 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
behandlar fördelningen av ett anslag av 1 milj. kr. till de fria samfundens
teologiska seminarier. Enligt förslaget skall 825 000 kr. utgå som allmänt
bidrag till de teologiska seminarierna. Dessutom skall 175 000 kr. anvisas för
seminariernas köp av t. ex. kurser och föreläsningar från högskolan.

1
Riksdagen 1977/78. 1 sciiul. Nr 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-01-12

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson,
Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Wikström,
Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om stöd till de fria samfundens teologiska
seminarier

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 maj 1976
tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet samma dag en kommitté
(U 1976: 06) med uppdrag att utreda frågan om stöd till de fria samfundens
teologiska seminarier (jfr KrU 1975/76:30, rskr 1975/ 76: 196). Genom beslut
den 2 december 1976 utvidgade regeringen kommitténs uppdrag. Kommittén har i
mars 1977 överlämnat ett betänkande (DsU 1977: 5) De fria teologiska
seminarierna. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av
skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) som
överlämnat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund
och Göteborg samt högskolorna i Örebro och Jönköping styrelserna för Stockholms,
Uppsala, Linköpings och Göteborgs högskoleregioner, centrala stiidiestödsnämnden,
ärkebiskopen, svenska kyrkans utbildningsnämnd. Evangeliska
fosterlands-stiftelsen, Missionssällskapet helgelseförbundet. Metodistkyrkan i
Sverige, Svenska alliansmissionen, Svenska baptistsamfundet. Svenska
missionsförbundet. Örebromissionen, elevkårerna vid Betelseminariet,
Frälsningsarméns krigsskola, Johannelunds teologiska institut. Missionsskolan
Götabro, Missionsskolan Kortebo, Svenska missionsförbundets teologiska
seminarium och Örebro missionsskola, Sveriges förenade studentkårer,
Frikyrkliga teologgruppen i Uppsala samt Landsorganisationen i Sverige.

1 prop. 1977/78: 100 (bil. 12) har under anslaget D 9.
Utbildning för kultur- och informationsyrken beräknats ett belopp av 1 000 000
kr. för stöd till de fria samfundens teologiska seminarier. Härvid anmälde jag
min avsikt att vad gäller den närmare utformningen av stödet föreslå re-

' Avdelningsdirektören Torsten KUlvemark (ordförande),
rektorn Olle Engström och studierektorn Alf Teigcl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 3

gcringcn
att avge en särskild proposition till riksdagen vid 1977/78 års riksmöte. Jag
anhåller nu att, efter samråd med chefen för kommun-departementet, få ta upp
dessa frågor.

2
Utredningsförslaget

Kommittén
säger sig i första hand ha sett som sin uppgift att i nära kontakt med berörda
parter kartlägga de fria teologiska seminariernas utbildning. Därvid har
kommittén sökt analysera seminariernas roll i samfundens liv samt ställt deras
utbildning i relation tUl den religionsvetenskapliga utbildningen inom
högskolan.

När
det gäller frågan om statligt stöd till seminarierna har kommittén föreslagit
olika tänkbara former för ett sådant stöd. Den har däremot inte sett som sin
uppgift att lägga fram förslag om storleken av ett sådant stöd.

Kommittén
har valt att behandla de skolor som är representerade i de fria teologiska
seminariemas rektorskonvent dvs. Betelseminariet, Frälsningsarméns krigsskola,
Johannelunds teologiska institut. Metodistkyrkans teologiska seminarium.
Missionsskolan Götabro, Missionsskolan Kortebo, Svenska Missionsförbundets
teologiska seminarium och Örebro missionsskola. Kommittén anser sig därmed ha
täckt pastorsutbildningen inom de flesta fria samfund som har sådan utbildning
inom landet.

Kommittén
framhåller att samfundens utbildningsinstitutioner skapades för att tillgodose
behovet av utbildning för dem som ville gå i tjänst hos de skilda
väckelserörelser som växte fram under 1800-talets senare del med
arbetsuppgifter inom landet eller i missionsländerna. Andra utbildningsmöjligheter
stod inte till buds. Studier vid de teologiska fakulteterna var för många som
ville tjäna inom samfunden otänkbara både med hänsyn till de inträdeskrav och
den studieinriktning som gällde vid dessa och med hänsyn till att dessa
fakulteter vid denna tid dominerades starkt av den statskyrka som man i olika
avseenden opponerade mot. Kommittén betonar att relationerna till de teologiska
fakultetema efter hand i grunden har förändrats. De fria samfundens seminarier
var framhåller kommittén de svenska folkrörelsernas första egna utbildningsinstitutioner.
Den missionärsutbildning som redan i slutet av 1800-talet gavs vid dessa
seminarier blev den första egentliga u-lands-utbildningen i vårt land.

Vidare
erinrar kommittén om seminariemas betydelse som centra för idé- och
opinionsbildningen inom samfunden, då det i betydande utsträckning är där, som
samfundens grundsyn och bärande idéer har bearbetats och vidareutvecklats.
Enligt kommittén betraktas seminarierna av samfunden själva som för samfundens
hela verksamhet mycket viktiga institutioner, bl. a. därför att de bidrar till
att bevara och vidareutveckla resp. samfunds identitet.

Kommittén
presenterar i ett särskilt avsnitt seminarieutbildningen

It
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 82

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 4

vad
gäller mål, uppläggning och innehåll, tillträdesbestämmelser samt ekonomi.
Redogörelsen avser då främst den vanligtvis treåriga pastorsutbildningen. Av denna
framgår att merparten av utbildningen är yrkes-förberedande. De studerande
skall i regel vara inriktade på tjänst i det samfund till vilket seminariet har
anknytning. Ett par seminarier tar emot även studerande som avser att gå i
annat samfunds tjänst. Utbildningen anges ha dubbla syften att dels ge
kunskaper, dels ge färdigheter och personlig mognad inför kommande
församlingstjänst. Den studiemiljö som seminarierna erbjuder upplevs av lärare
och elever ha avgörande betydelse vid förverkligandet av utbildningens mål. De
tillfällen till gemenskap i andaktsliv och studier i och vid sidan av undervisningen
som vistelsen vid seminarierna erbjuder anses härvid väsentliga.

Vad
gäller utbildningens uppläggning läses dels teoretisk-teologiska ämnen såsom
allmän religionsvetenskap, bibelvetenskap, historisk teologi och systematisk
teologi, dels praktisk-teologiska ämnen såsom ho-miletik, kateketik,
själavårdslära, sång och musik m. fl. ämnen dels också vissa övriga ämnen såsom
teologisk engelska, kulturorientering, kommunikationsteknik och gruppdynamik.
Den studerande läser i regel kurser som motsvarar 40 poäng på ett läsår. 1
poäng motsvarar en studievecka. En del seminarier erbjuder även frivUIiga
överkurser inom ramen för föreskriven utbildningstid.

Regelbundet
återkommande praktikperioder är inlagda i läsåret. Seminarierna förmedlar även
ferieuppgifter i församling eller i profant yrkesarbete.

För
tillträde tillämpar seminarierna dels formella förkunskapskrav, dels krav på
samfundstillhörighet, rekommendationer, praktik och ålder. Vanligen krävs för
tillträde till pastorsutbildningen att den sökande har genomgått två- eUer
treårig linje i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. Där så inte är
fallet har dock flertalet studerande elvaårig skolutbildning.

Seminarierna
hade läsåret 1975/76 305 elever. I fråga om kostnader för UtbUdningen redovisar
kommittén en omsättning kalenderåret 1975 eUer läsåret 1975/76 av ca 4,6 milj.
kr. Intäkterna uppgick tUl 4,4 milj. kr. Av detta belopp utgjorde 3,4 milj. kr.
bidrag från samfunden samt för skolorna särskilt insamlade medel.

Kommittén
tar upp frågan om samhällets stöd åt konfessionellt präglad utbildning. Därvid
framhåller den att det kan tyckas som om det låg en motsättning mellan å ena
sidan de ursprungliga direktivens betonande av stödets begränsning till "konfessionslös"
utbildning och å andra sidan tilläggsdirektivens understrykande av
seminariernas betydelse för trossamfunden som folkrörelser och att stödet bör
utformas med hänsyn till detta. I själva verket, menar kommittén, beror denna
dubbelhet på att man kan se frågan från två olika utgångspunkter. Den ena

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 5

utgångspunkten
är att seminarierna bör ges anknytning till högskolan. Ur den aspekten är det naturiigt
att stödets utformning överensstämmer med de regler som gäller för högskolans
undervisning. Den andra utgångspunkten är att seminarierna är centrala organ
inom svensk folkrörelse och att därför de konfessionella inslagen har ett
värde i sig för samhället, om man ser saken ur den demokratiska pluralismens
synvinkel. På den grunden kan man menar kommittén ge seminarierna stöd på
samma sätt som man stöder andra klart profilerade utbildningar i folkrörelsemas
eller organisationernas regi. Enligt kommitténs uppfattning finns det i
seminariernas konfessionella utbildning ett positivt värde som kan vara
förtjänt av samhällets stöd. Det är samtidigt kommitténs övertygelse att den
egna samfundsmässiga profileringen av utbildningen kan gagnas av ett samspel
med en icke-konfessionell och en konfessionellt öppen utbildning t. ex. inom
högskolans ram.

Närmandet
mellan seminarierna och högskolan har menar kommittén skett från två håll.
Ä ena sidan har de fria samfundens pastorsutbildningar fått en alltmer
påtaglig eftergymnasial karaktär och kompetenskraven har höjts. Ä andra sidan
har högskolebegreppet vidgats mer och mer och högskoleutbildningen har öppnats
för nya grupper av studerande. Generellt sett kan man därför enligt kommittén
säga att seminarieutbildningen numera utgår från samma förkunskapsnivå som
annan högskoleutbildning. Kommittén framhåller att seminarielärarnas allmänna
kompetens successivt har stigit så att den kan sägas ligga inom den spännvidd
för kompetens som finns inom hela det nya och vidgade högskoleområdet.

Med
hänsyn till den antydda utvecklingen anser kommittén det riktigt att betrakta seminarieutbUdningen
som en högskoleutbildning med enskilt huvudmannaskap.

Kommittén
framhåller vidare att det föreligger mänga kontaktpunkter mellan de teologiska
seminarierna och universitetens religionsveten-skapliga utbildning. Dessa har
dock ganska osystematisk karaktär. Kommittén anser att man oavsett
utformningen av ett eventuellt statligt stöd skulle ha mycket att vinna från
båda sidor på ett utbyggt och mer formaliserat kontaktmönster än f. n.

En
sådan formalisering skulle enligt kommittén kunna bestå i att man i
utbildningsplanen anger att genomgången seminarieutbildning enligt UHÄ:s
närmare bestämmande kan vara alternativ till de första 40 poängen inom religionsvetenskapUg
utbildningslinje. Det bör vidare enligt kommittén anges att sådan utbildning
för avläggande av examen får tillgodoräknas som 40 poäng. Förslaget innebär
alltså att det inte är fråga om en överskrivning utan om ett kvantitativt
tillgodoräknande för examen av tidigare utbildning på samma sätt som t. ex.
studerande från andra nordiska länder kan tillgodoräkna sin utbildning för
svensk examen. Vidare anser kommittén att för de studerande som önskar få

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 g

grundkursens
specieUa kompetens detta skulle kunna lösas genom att ett statligt stöd till seminariema
ges en utformning som gör viss utbildning och examination inom högskolans ram
möjlig.

Av
en jämförelse mellan de skilda utbildningarna framgår att inom pastorsutbildningarna
vid Betelseminariet, Metodistkyrkans teologiska seminarium. Missionsskolan
Götabro, Missionsskolan Kortebo och Svenska missionsförbundets teologiska
seminarium den teoretisk-teologiska utbildningen omfattar ca 2/3 av
utbildningstiden, medan praktiskteologiska ämnen och eventuellt övriga ämnen
fyller resterande tid. Vid Örebro missionsskola utgör den teoretisk-teologiska
utbildningen ca 90 % av utbildningen.

Vid
Frälsningsarméns krigsskola upptas större delen av utbildningstiden av praktisk-teologiska
ämnen, praktik och övriga ämnen framför allt musik. Endast 1/3 av utbildningen
utgörs av teoretisk-teologiska ämnen. Av dessa dominerar bibelvetenskap, som
läses icke-språkligt.

Vid Johannelunds
teologiska institut är utbildningen disponerad så att det teoretisk-teologiska
studiet upptar 75 % av utbildningstiden. Resterande tid är avsedd för praktisk-teologiska
studier.

Blivande
prästers utbildning vid teologisk fakultet består av sju terminers teoretisk-teologiska
studier och en termins praktisk-teologisk kurs.

Vid
seminarierna läses de teoretisk- och praktisk-teologiska ämnena paraUellt.
Också i det teoretisk-teologiska studiet integreras praktisk tillämpning som
kan anses betydelsefull för den framtida tjänsten.

Vid
teologisk institution läses de praktisk-teologiska ämnena under en, avslutande
termin. Förberedande praktisk-teologiska kurser (ca 70 timmar) läses dock vid
sidan av det differentierade ämnesstudiet.

Flertalet
seminarier erbjuder liksom högskolan fortbildning efter fullgjord
grundutbildning.

Såväl
högskolan som seminarierna har under senare år gått in för nya arbetsformer där
stor vikt läggs vid självständigt arbete. De studerandes inflytande över utbUdningen
har successivt ökat.

I
fråga om utbildningens innehåll uppvisar enligt kommittén pastors-utbildningarna
stora likheter med delar av den utbildning som ges vid teologisk institution
vad gäller uppläggning och innehåll. Stora delar av litteraturen inom grundkurs
AB 1 i religionskunskap återfinns i seminariernas utbildning.

I de
fall där litteraturen ej överensstämmer, återfinns i seminariernas
litteraturlistor som regel i förhållande till grundkursen likvärdiga tidar.

En
särstäUning intar Johannelunds teologiska institut, vars studerande läser hela
grundkursen vid teologiska institutionen i Uppsala.

Utöver
grundkursen företer seminariernas och högskolans religions-vetenskapliga
utbildning stora likheter vad gäller studiet av bibelveten-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 7

skåp. Kurserna i grekiska och hebreiska är i det närmaste
identiskt upplagda vad gäller målformuleringar, undervisning och kursUtteratur.
I det exegetiska studiet ges grundläggande kunskaper i tidshistoria av i stort
sett samma slag. I texttolkningen kan dock olika bibelsyn göra sig gällande, så
att de olika utbildningarna på denna punkt kommer att skilja sig från varandra.

Från de övriga seminariema skiljer sig Frälsningsarméns
krigsskola markant. Utbildningens tyngdpunkt är föriagd till de prakriska momenten.
Litteraturförteckningen för den teoretisk-teologiska delen upptar inga av de titlar
som återfinns i grundkursens studieplan. TiU huvuddelen av denna utbildning
används översättningar av kompendier, som har producerats av Frälsningsarméns
högkvarter i London.

Vidare framhåller kommittén att utbildningen vid
seminarierna får sin bestämda konfessionella profU främst genom en naturUg
närhet till det egna samfundet i form av studiebesök vid samfundets
institutioner och kontakten med församlingar och deras ledning. Endast i ringa
utsträckning markeras den konfessioneUa särarten genom valet av kurslitteratur.
Ett undantag utgör som nyss har nämnts Frälsningsarmén.

Som bakgrund till sina förslag om statligt stöd till de
fria teologiska seminarierna redovisar kommittén de olika intressen som gör sig
gällande i fråga om stödets syfte och utformning.

Kommittén anser det naturligt att se frågan om statligt
stöd till de fria seminarierna som en del av problemet om samhällets
förhållande till fria och ideella folkrörelser. Kommittén framhåUer att
samhället på senare tid har slagit vakt om olika ideella rörelsers fria roll i
offentligt liv och allmän idédebatt. Som exempel anges det statliga stödet till
rörelsernas utbildningsverksamhet i form av stöd till folkbildningsarbete och
verksamhet vid de rörelseanknutna folkhögskolorna. Kännetecknande för stödet
är att det ges utan alltför starka villkor och regleringar. Kommittén menar
att samhällsintresset att stödja en central del av de fria ideella rörelsernas
verksamhet speglas också i de tre motioner som föranledde riksdagens begäran om
den utredning som nu är genomförd. Den drar slutsatsen att det från samhällets
sida finns ett starkt intresse av att rörelseanknutna utbUdningar av den typ
som seminarierna representerar får stöd från det allmännas sida i former som
inte alltför mycket binder huvudmännen.

Om man ser frågan ur utbildningssamhällets synvinkel, dvs.
de instanser som har att ta ställning tiU den statliga utbildningspolitikens
utformning och samordning, anser kommittén det naturligt att ställa den i
relation till den nya högskoleorganisationen.

Kommittén konstaterar att enskilda utbildningar av
eftergymnasial karaktär inte har närmare behandlats i utredningsarbetet och
besluten rörande denna organisation. Den anser emellertid att det kan finnas
ett naturligt intresse från statens och de utbildningsplanerande myndighe-

2t Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 82

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82

ö

temas
sida att i största möjliga utsträckning få till stånd en samordning mellan
seminarierna och statlig högskoleutbildning. En sådan samordning kan enligt
kommitténs mening ske på flera olika plan och bl. a. innebära olika former av
integration mellan seminarierna och den re-ligionsvetenskapHga utbildningen
inom den statliga högskolans ram. Kommittén stäUer sig emeUertid tveksam tUl en
samordning som endast innebär att man undviker dubblerade utbildningsmoment.

Samordningen
kan enUgt kommittén också innebära att man accepterar vissa grundläggande
värderingar och mål för utbildningen. Kommittén anser att det från samhällets
synpunkt bör vara angeläget att de utbildningar man stöder ekonomiskt inte
strider mot de mål som satts upp för den offentliga utbildningen.

Som
viktiga mål för högskolan nämner kommittén kritisk skolning,
internationalisering, forskningsanknytning och möjligheter till återkommande
utbildning. Kommittén utvecklar närmare vilka krav dessa samhällets
utbildningsmål ställer på seminariema. Den konstaterar att seminarierna i
stort sett fyller dessa krav. Ett undantag är kravet på forskningsanknytning.
Kommittén anser det därför skäligt att eventuella statliga bidrag till
utbildningen får en sådan form att de bidrar till att stärka sambandet med den
aktuella religionsvetenskapliga forskningen.

I
fråga om den religionsvetenskapliga utbildningens intressen i sammanhanget framhåUer
kommittén att det bör vara ett starkt intresse från de teologiska
institutionernas sida att få nära anknytning till seminariema för att
garantera möjligheten till samordning i olika avseenden. Även om man inte
behöver se något konkurrensförhällande mellan institutionerna och seminarierna
är det självklart att man från universitetens sida gärna ser att man kan tUlgodose
mer än f. n. av de fria samfundens utbildningsbehov och därigenom få en bredare
bas för teologisk grundutbildning och forskning. Mot den bakgrunden synes det
kommittén som om det ur den religionsvetenskapliga grundutbildningens
synvinkel ar mest önskvärt med en långtgående samordning.

Kommittén
anser det naturligt bl. a. mot bakgrund av de ställningstaganden som har
gjorts i fråga om folkhögskolan att man från samfundens sida i första hand är
intresserad av sådana stödformer som gör det möjligt att bevara seminarierna
som fria rörelseskolor med stor frihet att lägga upp sin undervisning utan en
påtvingad anpassning till det regelsystem som gäUer för den statliga
högskoleutbildningen.

Även
om man således från samfundens sida i första hand förordar direkta och obundna
ekonomiska bidrag finns, framhåller kommittén, ett betydande intresse för något
slag av anknytning till högskolan. Som exempel på sådan anknytning nämns
möjlighet för studerande från seminarierna att vidareutbilda sig inom
högskolan. Detta innebär att man önskar ett formeUt erkännande av
seminarieutbildningen som tillräcklig grund för studier inom teologie
kandidatexamens andra del eller för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 9

tillträde
till tematerminen resp. en föreslagen konfessionellt öppen praktisk-teologisk
utbildning. Vidare finns starka önskemål om möjligheter för de studerande att
följa enstaka kurser inom högskolans ram eller att få lärare från teologisk
fakultet att medverka i vissa delar av utbildningen.

Som
ytterligare en viktig intressegrupp i sammanhanget nämner kommittén de
studerande. För att få deras synpunkter har kommittén haft överläggningar med
representanter för berörda elevkårer. Vid överläggningarna uttalade en
majoritet av eleverna en stark önskan att bevara seminariernas utbUdning i
nuvarande form. Vid en alltför stark integration mellan seminarieutbildningen
och högskoleutbildningen befarade man att många värdefulla inslag i den
nuvarande undervisningen skulle gä förlorade.

Vid
överläggningen presenterades också den organisatoriska modell som finns vid Johannelunds
teologiska institut i Uppsala, där universitetets grundkurs AB 1 i reUgionskunskap
är integrerad i institutets egen utbildning. Denna uppläggning, som ger
tillfälle både tiU konfrontation med andra studerandekategorier vid
universitetet och till uppföljning inom den egna gruppen i internatform,
upplevs som positiv av de studerande vid institutet.

De
punkter där elevrepresentanterna önskade se en förändring i jämförelse med
nuvarande förhållanden gällde dels den i det föregående berörda frågan om
möjligheter till fortsatta studier vid högskola, dels frågan om rätt tUl
statligt studiestöd.

På
den första punkten önskade man från de studerandes sida en fastare reglering
som undanröjer den osäkerhet som f. n. råder om möjligheterna att
tillgodoräkna seminariestudiema. Den andra punkten, om studiestödet, rör de tre
seminarier vid vilka de studerande inte har sådant stöd. Det gäller
Frälsningsarméns krigsskola. Missionsskolan Götabro och Missionsskolan Kortebo.
För de studerande vid dessa skolor är det självfallet av intresse att de också
kan få studiestöd när skolorna nu successivt har nått en eftergymnasial nivå.

När
det gäller den närmare utformningen av ett statligt stöd till seminarierna
diskuterar kommittén tre olika stödformer.

I
det första fallet skulle delar av seminariemas utbildning integreras med
motsvarande utbUdning inom högskolans ram.

Enligt
den andra modeUen skulle utgå genereUa bidrag till seminarierna utan särskilda
villkor enligt vissa på förhand fastställda normer.

En
tredje modeU den som kommittén förordar utgör en kombination av de två
första. Man låter en del av stödet utgå i form av generella bidrag medan en
annan del används för att få till stånd en anknytning mellan seminariema och
högskolan.

Kommittén
anser att man på detta sätt skapar en grundläggande rätt-

s. 10 Kontrollera mot PDF

visa
mellan seminarierna genom att alla får del av stödet oavsett deras möjligheter
att utnyttja högskolans resurser. Man underiättar vidare på detta sätt det
stegvisa närmande mellan seminarierna och högskolan som från vissa synpunkter
kan anses önskvärt.

Av
det generella bidraget skuUe det fördelande organet kunna avsätta en del för
ett fast bidrag, lika för alla seminarier, kommittén nämner som ett
räkneexempel beloppet 50 000 kr. och en del för ett rörligt lärarlönebidrag,
t. ex. 50 % av lärarlönekostnaderna.

Bidraget
för högskoleanknytning skulle ges i form av anslag tUl enstaka kurser inom
högskolan och fördelas av ett centralt organ, t. ex. UHÄ.

Detaljerna
i stödets utformning bör enligt kommittén vid varje för-delningstiUfälle
bestämmas av den centrala myndigheten. Regering och riksdag bör således ta
ställning endast tUl det totala stödbeloppets storlek och hur stor del som bör
användas för högskoleanknytning.

Kommittén
föreslår inte något totalbelopp för det statliga stödet utan anger endast som
exempel att om staten skulle bidra med hälften av seminariernas totala
kostnader skulle detta innebära ett anslag om ca 2,3 milj. kr. Bidrag med en
tredjedel gör 1,5 milj. kr. och med en fjärdedel 1,1 milj. kr.

I
fråga om avvägningen meUan den genereUa bidragsdelen och den del som skall
användas för högskoleanknytning har inom kommittén rått delade meningar. Man
har dock enats om att den föreslagna bidragskonstruktionen är meningsfull
endast om minst 25 % av totalbeloppet avsätts för den ena bidragsdelen.

Det
generella bidraget bör enligt kommittén delas ut utan särskilda viUkor. Det bör
alltså tiUfalla samtliga seminarier oavsett deras del i den högskoleanknutna
bidragsdelen. Den för högskoleanknuten utbildning avsedda delen av bidraget
bör utgå till respektive seminarium. I det fall ett seminarium inte önskar
utnyttja denna del, får beloppet enligt förslaget tUldelas andra seminarier för
motsvarande ändamål.

Kommittén
föreslår att stödet ges över ett särskilt anslag under statsbudgetens
utbildningshuvudtitel. Det fördelas av central myndighet, dvs. UHÄ. Sedan
riksdagen har fastställt beloppets storiek och fördelningen på de två
bidragsformerna bör det ankomma på UHÄ att t. ex. fastställa det fasta
grundbidragets storlek.

Kommittén
anser det naturiigt att frågan bereds av den berörda planeringsberedningen
inom UHÄ.

UHÄ:s
fördelningsbeslut bör enligt kommitténs mening fattas så tidigt som möjligt
under våren. Dessförinnan bör seminariema ha kommit in med underlag i form av
ansökningar om medel för enstaka kurser samt visst underlag för UHÄ:s förslag tUl
anslagsframställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 11

3 Remissyttrandena

Förslaget om stöd till de fria teologiska seminarierna har
fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Endast ett fåtal
har ställt sig direkt negativa medan andra har riktat kritik mot eller föreslagit
komplettering i vissa detaljer i förslaget.

Några remissinstanser berör utredningens tolkning av
direktiven och dess sätt att lösa sin uppgift. Flertalet av dem ger i huvudsak
positiva omdömen i dessa avseenden. Svenska Missionsförbundet noterar således
med tillfredsställelse att utredningen vid tolkningen av direktiven har tagit
som sin uppgift att efter en kartläggning av de fria teologiska seminariernas
utbildning och en diskussion av begreppet konfessionell utbildning och i
samband därmed värdet av den vid seminarierna bedrivna utbildningen ur allmän
samhällelig synpunkt gå tUl konkret belysning av olika former i vUka samhället
kan tänkas ge den av seminarierna bedrivna utbildningen sitt direkta stöd.

Örebromissionen däremot är kritisk mot vissa av
utredningens resonemang och slutsatser och anser att en mer kvalificerad
analys av seminarieutbildningen skulle ha gett utredningen större
förutsättningar för en enhetlig bedömning. Samhällsvetenskapliga fakultetens i
Göteborg fakultetsnämnds och utbildningsnämnds uppfattning är att det
framlagda betänkandet uppvisar så grava brister att det inte bör ligga till
grund för beslut om bidrag tUl utbildningen inom teologiska seminarier.

De allra flesta remissinstanserna intar i stort sett en
positiv ståndpunkt till utredningens förslag om stöd till de fria samfundens teologiska
seminarier. Det gäller även de närmast berörda instanserna, dvs. seminariernas
huvudmän och de studerande. Några av dessa redovisar emellertid viss
tveksamhet, främst till högskoleanknytningen, medan Örebromissionen och
elevkåren vid Örebro missionsskola ställer sig mer eller mindre avvisande till
utredningens förslag om ekonomiskt stöd.

Metodistkyrkan i Sverige understryker vikten av att
seminariernas integritet och deras centrala betydelse för samfundens liv
bevaras oavsett vilken modell för statligt stöd man väljer. De övriga
samfunden anför liknande synpunkter i sina yttranden.

Några remissinstanser, bland dem Svenska baptistsamfundet
och Evangeliska fosterlandsstiftelsen framhåller att ett samhällsstöd skulle
kunna förbättra utbildningens kvalitet. Sistnämnda instans anser att ett bidrag
skulle hjälpa seminarierna att även för framtiden kunna anställa väl utbildade
lärare och hålla undervisningen på en hög nivå. Dessutom skulle det enligt
stiftelsen ge seminariernas lärare ökade möjligheter att få tid över till
teologisk bearbetning av aktuella problem och till ett teologiskt nyskapande,
som ligger i hela samhällets intresse.

Arkebiskopen anser att det är tillfredsställande att
möjligheter kan öppnas för en breddning av det samhälleliga stödet tUl
utbildning till

s. 12 Kontrollera mot PDF

tjänst
inom de fria trossamfunden i Sverige. Frikyrkliga teologgruppen i Uppsala
uttrycker på liknande sätt tillfredsställelse över förslagen. Den anser det
mycket väsentligt att aUa som skall tjänstgöra i framtidens kyrka/samfund
bibringas en objektiv och ändamålsenlig utbildning. Gruppen förmodar att detta
är den mest framkomliga vägen mot nya öppningar i ekumeniken.

Högskolan
i Jönköping stöder förslaget om bidrag tUl seminarierna och anser att
seminarierna på ett avgörande sätt har bidragit till förverkligandet av den
demokratiska grundsynen.

Teologiska
fakultetsnämnden och nämnden för religionsvetenskapliga linjen i Uppsala
hälsar med tillfredsställelse det samhällsstöd som genom förslaget skuUe komma
samfundens utbildningsanstalter tUl del. Detta innebär enligt nämnderna att det
totala utbudet av religionsutbildning skulle främjas samtidigt som de principieUa
förutsättningar beaktas, vilka gäller för den religionsvetenskapliga
utbildningen på olika nivåer. Nämnderna förmodar att detta resulterar i en för
högskolan och den reUgionsvetenskapliga utbildningen och forskningen stimulerande
effekt.

Några
remissinstanser berör frågan om avgränsningen av förslaget om stöd till att
gälla de åtta seminarier som är representerade i de fria teologiska
seminariernas rektorskonvent. UHÄ anser sig inte ha anledning att ta närmare
ställning till stödet tiU seminariema. Ämbetet påpekar emeUertid att om
förslaget bifalls en rad samfund kommer att lämnas utanför och hänvisar till
yttrandena från samhällsvetenskapliga fakultetens i Göteborg fakultetsnämnd och
utbildningsnämnd. Dessa nämnder anser att avgränsningen har skett på ett
godtyckligt och olyckligt sätt. Nämnderna anser att fria samfund inte är
oproblematiska att avgränsa och frågar varför de mosaiska församlingarnas
utbildning inte kan anses vara teologiska seminarier. Nämndema frågar likaså
efter skälen tiU att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte finns med i utredningen.
Även Örebromissionen anser av andra skäl att utredningens begränsning av
uppdraget är diskutabel och framhåller att ett eventuellt stöd inte får vara
så utformat att strukturella förändringar fördröjs eller förhindras.

Styrelsen
för Göteborgs högskoleregion däremot förutsätter att bidragssystemet endast gäUer
den av utredningen föreslagna gruppen av seminarier. Metodistkyrkan i Sverige
finner det vara korrekt och helt naturligt att utredningen även tagit med de
seminarier som inte står under UHÄ:s tillsyn men är representerade i de fria
teologiska seminariemas rektorskonvent. Frikyrkliga teologgruppen i Uppsala
anser att de anstalter som utredningen har behandlat faller inom ramen för vad
som kan ligga i samhällets intresse att stödja. Men därutöver förekommer
enligt teologgruppen en ymnig flora av s. k. bibelinstitut m. m., vilkas
undervisning inte fyller några som helst vetenskapliga krav. Ga-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 13

rantier
bor enligt teologgruppen skapas för att de föreslagna medlen inte tillfaller
sådana utbildningar.

När
det gäller de av utredningen angivna motiven för stöd har remissinstanserna
från skilda utgångspunkter berört dels synpunkten att samhället har ett
intresse av att stödja seminarierna i deras egenskap av idécentra för
folkrörelser på samma sätt som samhället stöder t. ex. rörelseanknutna
folkhögskolor, dels synpunkten att den samfundsmässiga profileringen av
utbildningen kan gagnas av samspel med högskoleutbildningen.

SÖ anser det naturligt att
tillstyrka förslaget utifrån värdet av ideologisk pluralism. Historisk-filosofiska
och språkvetenskapliga sektionernas i Göteborg sektionsnämnder och utbildningsnämnder.
Svenska kyrkans utbildningsnämnd samt Svenska Missionsförbundet framför liknande
synpunkter. Missionsförbundet framhåller vidare att det måste vara av största
värde för vårt samhälle i dag att samfundens folkrörel-sepräglade karaktär
bevaras och vidareutvecklas. Pastorsutbildningen och seminariernas övriga
verksamhet utgör enligt missionsförbundet en i samfunden så integrerande del
att det alltjämt måste anses som ofrånkomligt att denna verksamhet sker i
samfundens egen regi.

Örebromissionen
ser frågan om relationerna mellan samfund och seminarier på ett annat sätt än
utredningen. Den anser att samfunden i utredningen genomgående tillskrivs en
roll som enbart är tUlämplig i delar av kristenheten och att det under senare
år för allt fler har blivit mer naturligt att se kristenheten som en enhet. Den
nära bundenhet till huvudmannen som angetts i betänkandet anser örebromissionen
inte giltigt för Örebro missionsskola. Metodistkyrkan i Sverige anser att utredningen
inte helt har kunnat undgå en viss ensidighet, då den för de olika seminarierna
gemensamma kristna grundinriktningen väl knappast blivit tillräckligt
uppmärksammad.

Svenska
missionsförbundet menar att utbildningen vid dess seminarium är konfessionell i
den meningen att den är klart yrkesinriktad för tjänster inom det egna
samfundet. Såväl lärare som studerande förutsätts vara medvetna om och
engagerade för detta. Man betonar emeUertid att målsättningen i studium och
undervisning inte är någon snäv kon-fessionalism i gängse mening utan att
saklighet och analys, allsidighet och noggrannhet med flera vetenskapUga
kriterier är vägledande riktmärken. Missionsförbundet anser att
yrkesinriktning lika litet här behöver innebära en försnävning som när det
gäller andra yrkesinriktade utbildningar även inom högskolans ram.

Elevkåren
vid Svenska missionsförbundets teologiska seminarium ser den nära anknytningen
till samfundets församlingar och samfundsledning som mycket väsenttig. Man är
tveksam till statligt stöd då man menar att man därmed riskerar en sämre
kontakt med församlingarna. Elevkåren vid Örebro missionsskola anser att man
när det gäller sam-

s. 14 Kontrollera mot PDF

hållets
stöd till folkrörelser måste beakta att idealitet och personligt offrande har
varit grundpelare i detta sammanhang. Elevkåren ställer sig tveksam till
förslaget om stöd bl. a. med hänvisning till behovet av ökad u-landshjälp.
Sistnämnda skäl för tveksamhet anger även elevkåren vid Missionsförbundets
teologiska seminarium.

De
flesta samfund och elevkårer som har yttrat sig har betonat nödvändigheten av
att seminariernas självständighet garanteras. Elevkåren vid Missionsskolan Cötabro
ser det som mycket väsentligt att staten inte i samband med stödet ställer
några krav eller villkor som kan begränsa skolornas möjligheter att vara
samfundsskolor och som sådana bevara och bära vidare det arv och den profil som
väckelserörelserna har fört med sig. Elevkåren vid Missionsskolan Kortebo anger
som förutsättning för statligt stöd att seminarierna garanteras full frihet
att själva lägga upp såväl undervisning som organisation utan några som helst
krav eller direktiv från statens sida. Ett bevarande av seminariernas
integritet betyder enUgt Metodistkyrkan i Sverige inte endast ett livsvillkor
för samfundens verksamhet. Det betyder också att seminarierna på bästa sätt
kan göra en insats i samhället. Evangeliska fosterlands-stiftelsen anser att
utredningens definition av kritisk skolning mycket väl går att förena med
huvudmålsättningen för ett teologiskt seminarium och att den inte behöver
begränsa seminariets teologiska och ideologiska frihet och självständighet.

När
det gäller seminariernas samspel med högskolan anser styrelsen för Uppsala
högskoleregion att en ökad anknytning mellan högskoleutbildningen och
seminarierna bör främjas. Styrelsen är av den uppfattningen att bidraget till
högskoleanknytning sannolikt utgör både en förutsättning och en möjlighet för
seminarierna att hos högskolan beställa enstaka kurser. Även styrelserna för
Stockholms högskoleregion och Göteborgs högskoleregion ställer sig positiva
till anknytning mellan seminarierna och den religionsvetenskapliga utbUdningen
vid högskolan.

Metodistkyrkan
i Sverige framhåller att dess övertygelse att seminarierna bäst kan göra en
insats i samhället med bevarad integritet inte för den är ett hinder för att
man skulle kunna tänka sig något slag av anknytning till högskolan.
Metodistkyrkan anser att sådan anknytning kan bli värdefuU, bl. a. i fråga om
forskningsanknytning och återkommande utbildning, men att den inte får utgöra
villkor för statligt stöd. Svenska missionsförbundet anser att frågan om
relationerna mellan seminarierna och den nya högskolan är centralt
betydelsefull och att möjligheter som kan öppna sig tUl samverkan måste hälsas
med tiUfredsstäl-lelse.

Evangeliska
fosterlands-stiftelsen tar upp frågan huruvida ett statligt bidrag till
seminarierna med åtföljande utökad samordning kan tänkas påverka seminariemas
mål i en för samfunden icke önskvärd riktning. Stiftelsen gör detta utifrån de
erfarenheter som man har vunnit under

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 15

den
tid dess seminarium, Johannelunds teologiska institut, haft grundkursen i
religionskunskap integrerad i sin pastorsutbildning. Stiftelsen finner kursen
värdefull särskilt i två avseenden: dels ger den nödvändiga teologiska
baskunskaper, dels ställer den eleverna inför ofrånkomliga teoretiska frågor
som t. ex. hur bibelns och den kristna trons sanningsanspråk förhåUer sig till
gängse vetenskapliga och allmänna kriterier på sanning eller hur religionspsykologisk
tolkning av religiös erfarenhet förhåller sig till kristen tolkning av samma
erfarenhet, t. ex. omvändelsen.

Stiftelsen
menar att ett teologiskt seminarium visserligen kan ge dessa baskunskaper och
självt presentera problemen, men anser att det ligger ett särskilt värde i att
den studerande får möta dessa frågor i högskolans öppna miljö och i dialog och
konfrontation med oliktänkande. Man anser också att mötet mellan de två
studiemiljöerna bl. a. ger en fördjupad studiemotivation. Samtidigt betonar
Evangeliska fosteriands-stiftelsen vikten av att de baskunskaper och frågor som
högskoleutbildningen ger och ställer bearbetas utifrån seminariernas
teologiska grundsyn och att seminariemas teologiska profil tydligt kommer fram
i seminariets kompletterande konfessioneUa undervisning. Stiftelsen framhåller
att bearbetningen av de nämnda teoretiska grundproblemen inte alltid är
problemfri och lätt vare sig för lärare eller för elever men är nyttig och
stimulerande och befordrar personlig, intellektuell och teologisk mognad. Även
elevkåren vid Johanneslunds teologiska institut säger sig uppleva integrationen
övervägande positivt.

Örebromissionen
anser att det finns förutsättningar för att skapa en bredare kontaktyta mellan
seminarierna och fakulteterna helt oberoende av ett eventuellt ekonomiskt stöd
och den föreslagna samordningen.

I
frågan om utredningens förslag att seminariernas utbildning skall anses vara
högskoleutbildning med enskilt huvudmannaskap framhåller UHÄ sin tveksamhet,
främst på grund av att tUlträde till seminarierna som regel bygger på
medlemskap i ett visst samfund, dvs. på ett tros-krav. UHÄ anser att analogin
med rörelsefolkhögskolor inte är hållbar, eftersom folkhögskolorna omfattas av
folkhögskoleförordningen, som väl medger en profUering av utbildningen vid folkhögskolorna
men inte tillåter att motsvarande krav ställs på de studerande. Styrelserna för
Uppsala och Linköpings högskoleregioner anmäler liknande tveksamhet. Styrelsen
för Stockholms högskoleregion däremot delar utredningens uppfattning att den
utbildning som ges vid seminarierna bör kunna betraktas som högskoleutbildning.
Med hänsyn tiU att ett utredningsarbete skall utföras för att på sikt eventueUt
åstadkomma ett enhetligt statligt huvudmannaskap kan det enligt styrelsen
ifrågasättas om det är rimligt att nya utbildningar med annat än statligt
huvudmannaskap förs till högskolan. Regionstyrelsen anser dock att
seminarieutbildningarna är så sneciella att det finns skäl för att de med
oförändrat huvudman-

s. 16 Kontrollera mot PDF

naskap
kan betraktas som högskoleutbildning.

Samhällsvetenskapliga
fakultetens i Göteborg fakidtetsnämnd och utbildningsnämnd anser att ett
speciellt problem utgörs av att utredningen förutsätter att högskoleutbildning
skall kunna ha enskild huvudman. En sådan möjlighet ges inte i högskolelagen, framhåUer
nämnderna, och måste bli föremål för en speciell lagstiftning. Nämnderna anser
att man särskUt bör beakta att en del av den beskrivna utbildningen inte fyller
högskolans krav på att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund.

I
denna fråga framhåller Örebromissionen att utredningen går ut från att de
religionsvetenskapliga fakulteternas icke-konfessionella undervisning i
motsats till seminariernas konfessionella är principiellt förutsättningslös
och bygger på vetenskaplig grund. Örebromissionen anser att utredningens
vetenskapsbegrepp är både felaktigt och förlegat. All undervisning och
forskning utgår enligt Örebromissionen från bestämda värderingar som är uttryck
för ett bestämt traditionssammanhang. Bestämda krherier kan ställas upp för
att en forskning skall anses som vetenskaplig, men till dessa hör inte att den
är förutsättningslös. Örebromissionen anser att det är helt klart att
högskolan inte kan vara konfessionell och inte ha samma värderingar som samfundens
seminarier. Men detta betyder enligt samfundet inte att undervisningen vid ett
seminarium inte kan bygga på vetenskaplig grund, representera vetenskaplig
metod eller nödvändigtvis är mindre konfessionellt öppen. Örebromissionen anser
att utredningens argument inte ger rätt grund för ett i och för sig värdefullt
utbyte mellan de teologiska fakulteterna och seminarierna.

Metodistkyrkan
i Sverige anser att eftersom seminarierna och högskolan synes ha ungefär lika
krav på förkunskaper de också bör kunna anses som jämställda i de avseenden som
utredningen behandlar. Detta så mycket mer som lärarna utöver den akademiska
bakgrunden också genom specialstudier och praktisk erfarenhet har skaffat sig
kompetens.

Ärkebiskopen
anser att det bör övervägas om inte stödet till seminarierna bör utgå utan att
man hänvisar tiU jämlikheten i utbUdningsnivå mellan teologisk fakultet och
teologiskt seminarium och ges med hänvisning tiU samtliga seminariers yrkesförberedande
utbildning.

Utredningens
förslag att återkommande utbildning skall främjas bl. a. genom
övergångsmöjligheter mellan seminarium och högskola kommenteras i många
remissvar. Det möts i de flesta fall av positiva reaktioner även om man kan
finna nyansskillnader i omdömena. Flera remissinstanser anför också bl. a.
synpunkter om antal poäng som bör få tillgodoräknas vid övergång från
seminariestudier till högskolestudier.

Svenska
missionsförbundet anser i fråga om seminarieelevernas intresse att det måste
med styrka framhållas vikten av att frågan om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 17

deras
fortsatta studier vid högskolan löses och att en reglering genomförs som
undanröjer den osäkerhet om tillgodoräknande som alltjämt råder. Metodistkyrkan
i Sverige anser att frågan om övergångsmöjligheter mellan seminariema och den
allmänna högskolan lättare borde kunna lösas efter den utveckling som har ägt
rum vad gäUer både seminarierna och högskolan. Om man även tar hänsyn till att
den treåriga seminarieutbildningen jämförd med den kurs som gäller för de
första 40 poängen inom universitetens religionsvetenskapUga linje, även är mer omfattande
än denna, borde det enligt metodistkyrkans mening inte behöva råda någon
tvekan om att studerande efter fuUständig seminarieutbildning bör få
tillgodoräknas 40 poäng. Svenska missionsförbundet framför liknande synpunkter
och påpekar beträffande utredningens jämförelse mellan kurslitteraturen i
grundkurs AB 1 i religionskunskap och den som förekommer vid seminariema bör
kompletteras med att de olika seminariema utöver eller i stället för
grundkursens litteratur har annan kurslitteratur som ofta finns i det
differentierade ämnesstudiet, dvs. på 80-poängsnivån. Detta innebär enligt
missionsförbundet att seminariestudiema med hänsyn tUl kurslitteraturen ofta
motsvarar betydligt mer än 40 poäng.

Evangeliska
fosterlandsstiftelsen bedömer som mycket positivt förslaget om centralt
utfärdade bestämmelser om seminariestuderandes tillträde till religionsvetenskapUg
utbildningslinje. Stiftelsen föreslår att seminariernas treåriga
pastorsutbildning skall värderas som 80 poäng i teologie kandidatexamen. Den
anser att utbildningen objektivt sett motsvarar detta poängtal men framhåller
också att en sådan uppvärdering även skuUe gynna högskolan genom att fler
seminariestuderande fortsätter vid högskolan, som därmed skulle få ett ökat
studerandeunderlag.

Elevkåren
vid Johannelunds teologiska institut anser att varje seminarium bör bedömas individueUt
när det gäller tillgodoräknande av studier vid övergång till högskolan.
Elevkåren vid Svenska missionsförbundets teologiska seminarium redovisar en
liknande ståndpunkt. Den anser att det inte är rimligt att göra ett genereUt tUlgodoräknande
som är lika för samtliga skolor eftersom det enligt dess mening är skillnader i
standard och kursplaner meUan de seminarier som utredningen behandlar.
Örebromissionen anser att man även i fortsättningen bör ha individuell
prövning av meriterna vid övergång till högskola men att generella regler bör
ges för detta. Dessa regler skulle avse överskrivning av studieresultat.
Örebromissionen anser vidare att regeringen bör ta initiativ till att treårig seminarieutbUdning
får motsvara 60 poäng i religionsvetenskap vid ansökan till sådan linje vid
lärarhögskola där ämnet religionskunskap ingår. Regionstyrelsen i Göteborgs
högskoleregion vill att bestämmelse om seminariestuderandes tillträde skall
anges även i utbildningsplan för de ämneslärarlinjer där ämnet
religionskunskap ingår

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 ,.

lo

i
ämneskombinationen. Styrelsen påpekar vidare att religionsvetenskaplig
utbildning förekommer även i andra former än som allmän utbildningslinje vid
högskolan och att det därför inte är tillräckligt med cen-trah utfärdade
bestämmelser rörande tillträde för seminariestuderande. Elevkårerna vid Svenska
missionsförbundets teologiska seminarium och vid Örebro missionsskola önskar
att utbildningen vid seminarierna också skall ge behörighet som lärare i
religionskunskap. Även SÖ berör denna fråga och framhåller vikten av
erforderliga kompletteringar om seminariestudierna skall kunna tiUgodoräknas i
den religionsvetenskapliga grundkursen även för lärarkompetens.

Några
remissinstanser berör även forskningsanknytningen. Svenska baptistsamfundet framhåUer
att det är ofrånkomligt att seminariemas begränsade resurser leder till brister
i fråga om forskningsanknytningen. Samfundet anser att det även ur utbUdningssamhällets
synpunkt borde vara positivt att de fria samfundens forskningsanknytning i betydande
utsträckning får en internationell prägel. Den önskade anknytningen till annan
utbUdning och forskning bör enligt samfundets uppfattning vara mer mångsidig
och rörlig än utredningen synes räkna med i och med att den endast aktualiserar
den religionsvetenskapliga högskoleutbildningen.

Samhällsvetenskapliga
fakultetens i Göteborg fakultetsnämnd och utbildningsnämnd framhåller att
forskningsanknytning inte kräver att de teologiska fakulteterna får ett
riksansvar. Ansvaret kan enligt nämndernas mening ges till någon av de
fakultetsnämnder som finns inom regionen.

Enligt
UHÄ:s mening bör en generös behandling vid prövning i linjenämnd av
ansökningar om tillgodoräknande av studiemeriter från seminarierna ge samma
resultat som de åtgärder utredningen föreslår.

I
fråga om statligt studiestöd även för elever vid Frälsningsarméns krigsskola, missionsskolan
Götabro och missionsskolan Kortebo, vilka för närvarande inte erhåller sådant,
har de som yttrat sig i frågan ställt sig positiva, bl. a. med hänvisning till
rättvise- och jämlikhetskrav. Centrala studiestödsnämnden skiljer sig i denna
fråga från övriga som yttrat sig i fråga om studiestöd tiU elever vid
Frälsningsarméns krigsskola. Nämnden anför att krigsskolan i flera avseenden
intar en särställning, i fråga om bl. a. förkunskapskrav, andelen teoretisk-teologiska
ämnen av utbildningen samt kurslitteratur. Med utgångspunkt i dessa förhållanden
anser nämnden att det kan ifrågasättas dels om utbildningen vid krigsskolan är
att betrakta som högskoleutbildning, dels om en på sikt ökad integration med
högskolan är möjlig och från samfundets sida önskvärd. Nämnden menar att ett
naturligt alternativ vore att bedriva utbildningen inom folkhögskolans ram.
Därmed skulle eleverna få tillgång till studiestöd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 19

I fråga om de former för stödet som utredningen föreslår,
har remissinstanserna i ett fåtal fall underkänt förslagen eller aktualiserat
andra alternativ. I ett flertal fall har diskussionen gällt avvägningen mellan
det genereUa stödet och stödet tUl högskoleanknytning. Även om några samfund
utan förbehåll stöder utredningens förslag kan man bland samfunden märka en
klar tendens att vUja betona det generella stödet.

Samhällsvetenskapliga fakultetens i Göteborg
fakultetsnämnd och utbildningsnämnd anser att utredningen lämnar fler
möjligheter obeaktade. Främst vill nämnden peka på att seminarieutbUdningen
skulle kunna få stöd på samma sätt som folldiögskolan eller studieförbunden. Regionstyrelsen
för Göteborgs högskoleregion går i sitt resonemang också ut från stödet till
folkhögskolan och anser att seminarierna kan inbegripas i en modell som
regionstyrelsen anser borde tillämpas när man anordnar högskolekurser vid
folkhögskola. Regionstyrelsen anser vidare att resurser för högskoleutbildning
vid teologiska seminarier bör anvisas över regionstyrelsema i stället för, som
utredningen föreslår, över UHÄ.

Örebromissionen avvisar den bidragskonstruktion som
utredningen föreslår och säger sig inte kunna acceptera att ett ur många
synpunkter viktigt samarbete tvingas fram genom bidragskonstruktionen.
Elevkåren vid Örebro missionsskola säger sig med liknande motiveringar inte kunna
tänka sig bidrag enligt utredningens förslag. Elevkåren vid Svenska
missionsförbundets teologiska seminarium är positiv till ett stöd som i första
hand innebär enbart direkta generella bidrag eftersom denna stödform enligt
elevkårens mening skuUe ge samfundet de bästa möjligheterna att bestämma
innehållet i pastorsutbildningen. Elevkåren anser vidare att även om inte en
viss del av stödet avsätts för högskoleanknytning det ändå finns möjlighet för
seminariet att t. ex. köpa enstaka kurser eller kalla gästföreläsare.

Elevkåren vid Missionsskolan Götabro föredrar alternativet
generella bidrag men kan tänka sig att en mindre del av bidraget reserveras
för köp av kurser från högskolan. I så fall vill elevkåren att även de fria
teologiska seminarierna räknas in under högskolebegreppet.

Elevkåren vid Betelseminariet anser att en samordning med
högskolan inte bör vara förutsättning för det statliga stödet. Elevkåren menar
att utredningen inte klart har uttryckt vad samordningen egenligen innebär.
Den säger sig vara öppen för besök av föreläsare från högskolan liksom för att
lärare från högskolan undervisar i vissa kurser, men avvisar bestämt varje möjlighet
för högskolan att styra kurser, val av litteratur osv.

Sveriges förenade studentkårer förordar en stödform som
gör det möjligt för seminarierna att utnyttja enstaka kurser vid högskolan.

Flera av remissinstanserna ger utredningens förslag i
denna fråga ett oreserverat stöd. Bland dessa kan nämnas UHÄ, historisk-filosofiska
och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 82 20

sprukvetenskapUga
sektionernas i Göteborg sektionsnämnder och utbildningsnämnder,
regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion, SÖ, Metodistkyrkan i Sverige,
elevkåren vid Frälsningsarméns krigsskola samt Svenska baptistsamfundet.

Svenska
missionsförbundet anser att ett generellt bidragssystem utan högskoleanknytning
vore den ur administrativ synpunkt enklaste lösningen och den mest effektiva
formen för stöd till verksamheten vid seminarierna som denna nu är utformad.
Den av utredningen föreslagna kombinationen rymmer enligt missionsförbundet
vissa problem, bl. a. därför att det kan av seminariema uppfattas som ett sätt
att framkaUa ett ur högskolans synpunkt önskvärt samarbete. Det kan också,
enligt missionsförbundet, vara förenat med tekniska och administrativa svårigheter
att i den teologiska utbildningens program möta de fria teologiska seminariemas
svårförutsedda och differentierade behov av lärare och kurser. Trots anförda
problem stäUer sig Svenska missionsförbundet emeUertid positivt till en
anknytning i lämpliga former till högskolan. Som väsentliga fördelar med anknytning
framhåller missionsförbundet att högskolans resurser kan utnyttjas i
tillämpliga delar och att en fast kommunikation mellan seminarium och högskola
kan etableras och främjas. Sammanfattningsvis anser missionsförbundet
fördelarna med en på något sätt formaliserad anknytning till högskolan vara så
övervägande att den ger utredningsförslaget sitt stöd.

Evangeliska
fosterlands-stiftelsen ställer sig positiv till utredningens förslag till
samordning utifrån sin erfarenhet av en integration av grundkursen i sin
seminarieutbildning. Elevkåren vid Missionsskolan Kortebo anser att den modell
för bidrag som utredningen stannat för är den bästa men kan även tänka sig en
lösning med enbart generella bidrag. Teologiska fakultetsnämnden och nämnden
för religionsvetenskapliga linjen i Uppsala förordar den modell för stöd som
utredningen har föreslagit. Nämnderna anser att huvuddelen eller minst 50 % av stödbeloppet
bör användas för seminariernas högskoleanknytning, dvs. ge dem möjlighet att från
högskolan köpa enstaka kurser.

Frikyrkliga
teologgruppen i Uppsala anser att de fria samfunden bör sträva efter samordning
med universitetens religionsvetenskapliga grundutbildning men tillstyrker utrednmgens
förslag tiU bidragskonstmktion. I fråga om utformningen av det generella stödet
till seminariema godtar flertalet av de remissinstanser som har berört frågan i
stort utredningens förslag om ett gmndbidrag som är lika för alla seminarier
samt ett bidrag till lärarlöner, vilket utgör en viss andel av faktiska
kostnader för dessa. Några av remissinstanserna föreslår emellertid i vissa
fall modifieringar eller altemativa lösningar.

Elevkåren
vid Missionsskolan Kortebo anser att bidraget till lärarlöner kan bli
orättvist, eftersom en del lärare av ideeUa skäl har relativt låg lön. Lärarna
bör därför enligt elevkårens mening räknas efter en

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 21

gemensam
norm, t. ex. samtliga lärares medellön. Elevkåren vid Frälsningsarméns
krigsskola anser att bidraget till lärarlöner bör baseras på marknadsmässiga
löner.

Örebromissionen
anser att begreppet lärarlön bör vidgas till att gälla samtliga
personalkostnader, även för administrativ personal, bibliotekarie osv. Svenska
baptistsamfundet anför liknande synpunkter. Detta samfund anser att all
yrkesutbildning, som redan bedrivs vid seminarierna enligt av UHÄ godkända
studieplaner bör omfattas av samhällsstödet. Svenska baptistsamfundet anser
därför att i fråga om Betelseminariet bör räknas in såväl pastors- och
missionärsutbildning som en tvåårig ungdomsledamtbUdning och en ettårig specialutbUdning
i musik som frivillig påbyggnad av pastors- och ungdomsledamtbUdning.

Svenska
missionsförbundet anser att även grundbidraget bör göras rörligt och i
anslutning till vad som sker vid bidrag till folkhögskolorna beräknas på
antalet elevveckor med förslagsvis minst 25 kr. per elevvecka.
Missionsförbundet anser att alternativet att låta basbeloppet utgöras av
driftkostnader måste anses mindre tillfredsställande bl. a. på grund av att beräkningsgrundema
för dessa kostnader är mer komplicerade.

När
det gäller förslag om stöd för seminariernas högskoleanknytning anser
regionstyrelsen i Linköpings högskoleregion sig inte kunna ta ställning tUl
förslaget då det enligt regionsstyrelsens uppfattning inte framgår vad som
avses med förslaget. Det är emellertid regionstyrelsens uppfattning att regler
som gäller för statlig och kommunal hög-skoleutbUdning även bör gäUa för
högskoleutbildning med enskUd huvudman tUl dess frågan om ett enhetligt
statligt huvudmannaskap för all högskoleutbUdning har utretts.

Örebromissionen avvisar
förslaget om högskoleanknytning då den anser att anknytningen innebär en
grundläggande förändring av seminariemas funktion. Örebromissionen säger sig
ha svårt att se på vilket sätt högskoleanknuten utbUdning skulle kunna komma in
i seminariemas program på ett sätt som skulle betjäna utbildningens
målsättning. Örebromissionen anser också att seminariemas funktion skuUe kunna
urholkas genom att denna bidragsdel successivt växer och resulterar i en
fullständig integration. Örebromissionen anser även att bidraget blir orättvist
om inte alla seminarier kan utnyttja det i samma utsträckning.

Svenska
missionsförbundet stäUer sig däremot positivt till förslaget i denna del då man
anser att systemet med enstaka kurser och s. k. delstudiekurser inom högskolan
innebär värdefuUa möjligheter tUl berikande och variation av seminariemas
utbildning. Det skapar också enligt missionsförbundet möjligheter tUl nya
former för fortbUdningsverk-samhet bland de fria samfundens pastorer och över
huvud taget möjligheter att i samarbete med högskolan utveckla en utbUdningsverksam-het
som gagnar samfunden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 2

Svenska
alliansmissionen menar att bidraget inte skall vara knutet enbart till den
religionsvetenskapliga utbildningslinjen utan också gälla andra linjer och
gälla t. ex. språk-, samhälls-, sång- och musikområden. Därvid skaU varje
seminarium själv få välja vilket område och vilka lärare man vill utnyttja.
Metodistkyrkan i Sverige vill att mindre än 25 % skall avsättas för
högskoleanknytningen och anser det rimligt att även enstaka föreläsningar eller
annan lämplig form för medverkan får tillgodoses inom anslaget. De anförda
synpunkterna om möjligheter till ett bredare ämnesval delas av flera
remissinstanser.

Teologiska
fakultetsnämnden och nämnden för religionsvetenskapliga linjen i Lund
framhåller att anknytningen till högskolan kan ske dels genom enstaka kurser
vid de teologiska fakulteterna, dels också genom bidrag till samfundens elever
för deltagande i enstaka kurser eller delar av utbildningen vid de reUgionsvetenskapliga
linjerna vid universiteten.

Svenska
baptistsamfundet anser att bidraget tUl högskoleanknytning inte bör kopplas tiU
de generella bidragen utan utgöra ett helt fristående anslag, från vilket de
olika seminarierna kan söka medel. Samfundet säger sig vara övertygat om att
alla parter skulle vinna på att seminariernas anpassning till nya förhållanden
kan ske så smidigt som möjligt. Samfundet anser att det är rimligt att
statsstödet får en sådan utformning att det kan utnyttjas helt utan att
seminariernas profil äventyras. Några remissinstanser har närmare berört frågan
om vilken myndighet som skall fördela anslaget. UHÄ säger sig kunna acceptera
att ämbetet skall ha hand om fördelningen med hänsyn till de fördelar ur samordnings-
och samplaneringssynpunkt som ett sådant förfarande kan ge. Medlen bör enligt UHÄ:s
mening inte föras upp inom högskolans ram. Därför ifrågasätter UHÄ om det inte
är naturligare att regeringen fördelar eller uppdrar åt annat organ att
fördela medlen. Svenska missionsförbundet och Elevkåren vid Svenska
missionsförbundets teologiska seminarium anser att UHÄ bör få uppdraget.
Frikyrkliga teologgruppen i Uppsala är angelägen att framhålla, särskilt med
avseende på det generella bidraget, att den fördelande myndigheten får en
sammansättning och kompetens, som ger möjlighet till inblick i att de önskade målen
med stödet verkligen nås.

Slutligen
betonar flera remissinstanser starkt behovet av samråd med de berörda vid den åriiga
beredningen av bidragsfrågan och kontinuerlig omprövning av stödets utformning
m. m.

4
Föredraganden

I
stort sett aU eftergymnasial utbildning i vårt land anordnas numera vid
statliga institutioner eller med ekonomiskt stöd från staten. Ett undantag är
de fria samfundens teologiska seminarier, vilkas verksamhet i huvudsak bekostas
av samfunden själva. Läsåret 1975/76 omsattes ca

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 82 23

4,6 milj. kr. i denna utbildningsverksamhet. Del har i
olika sammanhang och även i motioner till riksdagen (Mot. 1975/76: 225,
1975/76: 577 och 1975/76: 1376, KrU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 196), framhållits
som ett rättvisekrav att dessa seminariers utbildning erhåller stöd av allmänna
medel.

Stat, landsting och kommuner stöder folkrörelserna på
olika sätt, bl. a. genom ekonomiska bidrag. Folkbildningsarbete inom
folkrörelserna och folkhögskolor med olika ideella organisationer som huvudmän
är exempel på verksamhet som på så sätt får betydande stöd. Det råder enighet
om att det är värdefullt för den demokratiska utvecklingen att skilda ideella,
religiösa och politiska riktningar ges möjlighet att verka och att därmed
skilda idéer får brytas mot varandra.

De fria samfundens teologiska seminarier öppnade, i en tid
när utbildningsutbudet i övrigt var starkt begränsat, möjligheter till
utbildning för unga människor som ville göra en insats i sitt samfunds tjänst.
Seminarierna blev de svenska folkrörelsernas första egna utbildningsinstitutioner.
Utbildningen har gällt och gäller pastorer och missionärer. Dessa har genom sin
verksamhet inte minst i ungdomsarbete och socialt arbete kommit att få
betydelse för människor långt utanför det egna samfundet, även i
internationella sammanhang.

Den år 1976 tillkallade utredningen (U 1976: 06) om stöd
till de fria samfundens teologiska seminarier m. m. har lagt fram förslag om sådant
stöd i betänkandet (DsU 1977: 5) De fria teologiska seminarierna.

Som utredningen påpekar har seminarierna förutom i
utbildningen fått spela en roll även i samfundens idé- och opinionsbildning i
stort. Seminarierna fungerar som mycket viktiga institutioner för samfundens
hela verksamhet. De bidrar tiU att bevara och vidareutveckla resp. samfunds
identitet. Samfundens ledarutbildning och medlemsskolning har i seminariema
betydelsefulla centra.

I
tilläggsdirektiv till utredningen den 2 december 1976 framhöll jag att den vid
sina överväganden särskilt skulle beakta seminariernas betydelse för samfunden
som folkrörelser. Utredningen har också när den har tagit ställning tUl vilka
utbildningar som bör komma i fråga för stöd angett de seminarier som har nära
samfundsanknytning, nämligen Betelseminariet (Svenska baptistsamfundet),
Frälsningsarméns krigsskola, Johannelunds teologiska institut (Evangeliska
fosterlands-stiftelsen). Metodistkyrkans teologiska seminarium. Missionsskolan
Götabro (Missionssällskapet Helgelseförbundet), Missionsskolan Kortebo
(Svenska alliansmissionen). Svenska missionsförbundets teologiska seminarium
och Örebro missionsskola (Örebromissionen). Jag delar utredningens uppfattning
i denna fråga. Med anledning av ändringar som planeras för Frälsningsarméns
officersutbildning har Frälsningsarmén meddelat att dess krigsskola inte f. n.
är aktuell i bidragssammanhang. Jag föreslår att statsbidrag skall utgå tiU de
övriga seminarier som utredningen har angett.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 24

Utredningen
berör i sitt betänkande förkunskapskrav och utbildningsnivå vid de teologiska
seminarierna. Den konstaterar att utbildningen numera i stort sett ligger på
högskolenivå. Bakom detta förhållande ligger, som utredningen framhåller, en utveckling
såväl inom högskolan som vid seminarierna. Den grundläggande
högskoleutbildningen har således blivit mer yrkesinriktad och öppnas för nya
grupper studerande, samtidigt som de teologiska seminarierna har höjt
förkunskapskraven samt breddat och fördjupat utbildningen. Med hänsyn till de
krav som i dag ställs på funktionärer och opinionsbildare i folkrörelser är det
givetvis av stort värde att utbUdningen vid seminarierna har en hög standard.

Jag
drar emellertid inte av de nu angivna förhållandena den slutset-sen att en
organisatorisk samordning med högskolan är önskvärd eller bör utgöra viUkor för
ett statligt stöd. Tvärtom anser jag att dessa seminarier bäst kan fylla sin
funktion i folkrörelsesammanhang om de får utvecklas enligt de idéer som bär
upp resp. samfund.

Däremot
ställer jag mig positiv till utredningens förslag att utöver ett allmänt bidrag
till seminarierna, särskilda medel skall anvisas för högskoleanknytning av
utbildningen vid dessa. Medlen skall bekosta t. ex. kurser och föreläsningar i
skilda ämnen som anordnas av en högskola för seminariernas räkning. Sådana
insatser bör kunna bli värdefulla komplement till seminariernas egna
utbildningsresurser. De kontakter som därvid skapas bör kunna leda till ett
fruktbart samarbete i frågor av gemensamt intresse och i vissa fall ge
seminarieutbildningen värdefuU anknytning till aktuell forskning.

I prop.
1977/78: 100 (bil. 12) har jag vid min anmälan av anslaget UtbUdning för
kultur- och informationsyrken beräknat ett belopp av 1 000 000 kr. för stöd
till de fria samfundens teologiska seminarier. Jag vUl nu ta upp frågan om den
närmare fördelningen av dessa medel. Av beloppet bör 825 000 kr. anvisas som
ett allmänt bidrag till de förut angivna seminarierna och 175 000 kr. för den anknytning
mellan dessa seminarier och högskolan som jag nyss har förordat. Medlen bör anvisas
som poster under nämnda anslag. Det generella bidraget bör fördelas i stort
sett efter de principer som utredningen har förordat.

At
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), som nu utövar tillsyn över huvuddelen
av utbildningen vid flertalet av seminarierna, bör upp-dras att administrera
stödet och ge de närmare föreskrifter som kan behövas. Jag förutsätter att
ämbetet i dessa frågor samråder med berörda samfund och seminarier m. fl. Den
föreslagna modellen för bidrag bör givetvis kunna omprövas med ledning av de
erfarenheter som vinns.

Utredningen
har tagit upp frågan om de studiesociala förhållandena vid de aktuella
seminarierna och föreslår att de studerande som inte f. n. erhåller statligt
studiestöd framdeles skall få sådant. Det gäUer elever vid Missionsskolan
Götabro och Missionsskolan Kortebo. Jag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82 25

biträder
förslaget och avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att även
utbildningarna vid Missionsskolan Götabro och Missionsskolan Kortebo skall på
samma sätt som utbildningarna vid de övriga teologiska seminarierna ingå
bland de utbildningar vid vUka studiemedel enligt studiestödslagen (1973: 349)
kan utgå till de studerande.

I skilda sammanhang har
betonats vikten av att återkommande utbildning underlättas. Utredningen har
också berört denna fråga vad gäller studerande vid de teologiska seminarierna
och föreslår åtgärder som skall främja sådan utbUdning. Såväl från samfundens
som från de studerandes sida har man i sina remissvar framhållit behovet av
regler för hur seminariestudier skall få tillgodoräknas bl. a. vid övergång
till högskolestudier. Bedömningen av studiemeriterna har varit skiftande och
har i en del faU upplevts som orättvis. Det ankommer på de myndigheter som
fastställer utbUdningsplan resp. kursplan att utfärda erforderliga
föreskrifter om hur sådana meriter skall bedömas. Jag utgår från att berörda
högskolemyndigheter vid sin prövning av dessa frågor uppmärksammar de nämnda
problemen.

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de riktlinjer för statsbidrag tUl de fria samfundens teologiska
seminarier som jag har förordat.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 82

Innehållsförteckning

Propositionen........................................................ ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... ... 1

1
Inledning ..................................................... 2

2
Utredningsförslaget ......................................... 3

3
Remissyttrandena ............................................ . 11

4
Föredraganden ................................................ 22

5
Beslut ........................................................... . 25

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 770745

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 3 dokument.

  1. Rskr. 1977/78:338 i texten
  2. Bet. 1977/78:UbU22 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till högskola och forskning jämte motioner samt propositionen 1977/78:82 om stöd till de fria s… s. 1 · s. 59 · s. 60 · s. 61 · och 1 till i texten
  3. Bet. 1977/78:UbU12 med anledning av propositionen 1977/78:14 om utbildning på musikområdet jämte motioner s. 2 i texten