om nytt statsbidrag till grundskolan m.m.
144 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 109 av 144 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:85, om nytt statsbidrag till grundskolan m.m.
Dokumentets text
Prop.
1977/78: 85
Regeringens proposition
1977/78: 85
om
nytt statsbidrag till grundskolan m. m.;
beslutad
den 29 december 1977.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
BRITT
MOGÅRD
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås ett nytt statsbidrag för grundskolan. Vidare behandlas
vissa skolhälsovårdsfrågor.
Förslaget
tiU nytt statsbidrag utgår från riksdagens principbeslut våren 1976 om skolans
inre arbete m. m. (prop. 1975/76: 39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 367) och
en på grundval därav inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U
1977: 8) Förslag tiU nytt statsbidragssystem för det allmänna skolväsendet.
En
helt ny konstmktion av statsbidraget föreslås. Den föreslagna kon-stmktionen
medför dels att resurserna kan användas friare vid skolorna, dels att det
administrativa arbetet avsevärt förenklas.
Statsbidraget
består av basresurser och en förstärkningsresurs. Dessutom tiUkommer
garantitimmar (glesbygdsgaranti), tiUäggsbidrag för lärarvikarier, vissa uppdragstiUägg
och vissa övriga anordningar samt särskilda bidrag för speciella ändamål (bl.
a. avlöning av skolledare, särskUd undervisning m. m.).
En
basresurs utgår i normalfaUet för varje påbörjat 25-tal elever i var och en av
årskurserna 13 och för varje påbörjat 30-tal elever i var och en av
årskurserna 49 vid varje skolenhet.
Antalet
basresurser skaU således beräknas enligt samma metod som antalet klasser i gmndskolan
i dag. Någon ändring av nuvarande delningstal föreslås inte.
Basresursernas
storlek fastställs med utgångspunkt i antalet elevveckotimmar för resp.
årskurs. Vissa påslag görs för slöjd, hemkunskap samt altemativkurs- och tillvalsämnen.
På högstadiet varierar vecko-
1
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 85
Prop. 1977/78: 85 2
timmarna
med antalet paralleller, dvs, antalet basresurser per årskurs. Härigenom har
hänsyn kunnat tas tiU en- och tvåparalleUiga högstadiers behov av ett högre
antal veckotimmar per basresurs. Likaså har det visat sig att en bättre
kostnadstäckning kan uppnås för storstadskommunernas del, Länskolnämndema skall
inte längre pröva högstadiets gmpporga-nisation.
Om samtUga
basresurser på låg- eUer mellanstadiet vid en skolenhet utgår för två eUer
flera årskurser gemensamt, föreslås att antalet veckotimmar som beräknas för
basresurserna ökas med 8 %. Eftersom detta resurstillskott kommer att utgå även
i områden som inte kan betecknas som glesbygd föreslås att ordet
glesbygdsgaranti ersätts med benämningen garantitimmar.
Förstärkningsresursen,
som ersätter en rad specialdestinerade bidrag, utgår per elev och omfattar för
hela gmndskolan drygt två miljarder kronor i 1977 års löneläge. Huvuddelen (ca
95 %) går direkt till kommunerna och fördelas av skolstyrelsen på
rektorsområdena. Resterande del går till länsskolnämnderna, som skall fördela
resurserna enligt de principer som nu gäller för fördelningen av medel för
särskilda åtgärder på skolområdet. Hela länsskolnämndsresursen skall fördelas
på kommunerna. Länsskolnämndsresursen föreslås öka med ca 8 mUj. kr. i förhållande
till promemorians förslag. Ökningen faUer helt på länsskolnämnderna i
storstadslänen.
Statsbidraget
till basresurserna beräknas med veckotimpris per lärar-veckotimme for varje
stadium. I propositionen föreslås att veckotimpriset för resp. stadium delas
in i fem gmpper med utgångspunkt i ett riksgenomsnittligt timpris per stadium. Kommunema
grupperas sedan efter den faktiska avvikelsen från riksgenomsnittet. Detta
förslag ger balans mellan kommunemas verkliga lärarlönekostnader och statsbidraget.
Rekvisitions- och utbetalningsförfarandet för statsbidraget kan förenklas i
hög grad och slutrekvisition av statsbidraget kan ske mycket tidigare än nu.
Statsbidraget
till förstärkningsresursen fastställs med hjälp av ett enhetligt
schablonbelopp.
Tilläggsbidraget
utgår med viss procent av statsbidraget för bas- och förstärkningsresurser.
Bidraget utgår för kostnader för vikarier, arvodestjänster samt nedsättningstimmar.
De
nya statsbidragsbestämmelserna tillämpas fr. o. m. redovisningsåret 1978/79.
Enligt
riksdagens principbeslut skall ett särskUt bidrag utgå för den samlade
skoldagen. Kommunen beslutar om införande av samlad skoldag. Sådant beslut kan
avse viss skolenhet, alternativt visst stadium eller viss årskurs i skolenhet.
Den minimitid per vecka som bör gälla för att kommun skall få rätt till det särsldlda
statsbidraget för samlad skoldag bör motsvara den sammaiUagda tiden för
undervisning, raster, lunch-
Prop.
1977/78: 85 3
uppehåll
och andra uppehåll i undervisningen samt för högstadiets del den tid som nu är
avsatt för fritt valt arbete. Kommunen måste kunna visa att verksamhet pågår
för eleverna under de delar av skoldagen då undervisning inte pågår. Denna
verksamhet skaU bedrivas i enlighet med de mål och riktlinjer för skoldagen som
regeringen senare skall faststäUa.
Lärare
som under den samlade skoldagen deltar i annan verksamhet än undervisning får
inräkna dessa uppgifter i sin tjänst. Musiklärare i grundskolan kommer att i
sin tjänst kunna få inräkna tjänstgöring i den kommunala musikskolan.
Nya
bestämmelser kommer att reglera antalet ordinarie speciallärartjänster. Enligt
dessa bestämmelser inrättas ordinarie tjänst som speciallärare för
undervisning i särskild undervisningsgrapp. Dessutom får en ordinarie tjänst
inrättas för varje påbörjat 100-tal elever i kommunens grundskola.
I
propositionen behandlas också de förslag rörande skolhälsovården som 1974 års skolhälsovårdsutredning
(U 1974: 48) lagt fram i betänkandet (SOU 1976:46) Skolhälsovård. Ansvaret för
skolhälsovården föreslås liksom f. n. ligga hos kommunerna. Dessa får emeUertid
möjlighet att efter avtal med resp. landsting överlåta uppgifter inom skolhälsovården
åt landstinget. Skolöverstyrelsen föreslås liksom nu ha det centrala tillsynsansvaret
för verksamheten. Vidare föreslås att inga centralt utfärdade föreskrifter
rörande personaltäthet inom skolhälsovården skall finnas; beslut i sådana
frågor skall fattas av resp. huvudman efter samråd med
personalorganisationerna. Liksom för övriga kommunalt reglerade anstäUningar
föreslås kommunerna få rätt att besluta att annan nämnd än skolstyrelsen skall
handlägga frågor som rör anstäUning av skolläkare och skolsköterskor. Vidare
bör rätten att anföra förvaltningsbesvär över beslut om tillsättning av sådana
tjänster avskaffas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:85
1 Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1962: 319)
Härigenom föreskrives
att 24, 25 a, 32, 38 och 39 §§ skoUagen (1962: 319)1 sjjall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
24 §
Grundskolan
omfattar nio årskurser, betecknade 19 och fördelade på lågstadium,
mellanstadium och högstadium, vart och ett om tre årskurser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inom
grundskolan anordnas dels olika studievägar, avpassade efter barnens
studieinriktning, dels ock specialundervisning for sådana barn, vilka ha svårt
att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i
skolan.
För barn,
som på grund av lyte, långvarig sjukdom eUer liknande omständighet ej kunna
deltaga i vanligt skolarbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.
Inom
grundskolan anordnas dels olika studievägar, avpassade efter barnens studieimiktning,
dels ock specialundervisning för sådana bam, vilka ha svårt att följa den
vanliga undervisningen.
För barn, som på gmnd av handikapp, långvarig sjukdom eUer
sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro ej kunna deltaga i vanligt
skolarbete, anordnas särskUd för dem lämpad undervisning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
a §2 Grundskolan omfattar skolhälsovård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skolhälsovården har tiU ändamål att bevara elevernas själsHga
och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Den skall främst
vara av förebyggande natur och ej avse egentlig sjukvård.
Nyinskriven elev i grundskolan skall läkamndersökas i
början av läsåret och därefter fram tUl och med årskurs 8 minst två gånger. Om
ej särskilda förhållanden föranleda undantag, skall elev läkar-undersökas även
i årskurs 9.
Utöver vad som följer av tredje stycket skaU sådan elev i
grundskolan som är klen, sjuk eller sjuk-domshotad läkamndersökas så ofta skoUäkaren
fiimer det behövUgt. Undersökning skaU även ske av elev som skolledare, lärare,
skolsköterska eller föräldrama särskilt hänvisat till skoUäkaren eller som
denne på annan grund finner vara i behov av undersökning.
1 Lagen omtryckt 1970: 1026.
2 Senaste lydelse 1975: 159.
Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas
utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka
för sunda levnadsvanor hos dem. Den skall främst vara av förebyggande natur.
Nyinskriven elev i gmndskolan skall läkamndersökas i
början av läsåret och därefter fram till och med årskurs 8 minst två gånger.
Utöver vad som följer av tredje stycket skall sådan elev i
grundskolan som företer brister i hälso-t tillståndet läkamndersökas så ofta
skolläkaren finner det behövUgt. Undersökning skall även ske av elev som
personal vid grundskolan eller föräldrarna särskilt hänvisat till skolläkaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 85
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Det åligger
elev i grundskolan att låta sig undersökas i faU som avses i tredje och fjärde
styckena.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Elev i gmndskolan
har rätt att kostnadsfritt anlita skolhälsovården.
Elev i gmndskolan
har rätt att bli läkarundersökt, om han begär det hos skolläkare eller skolsköterska.
Elev har även i övrigt rätt att anlita skolhälsovården. All skolhälsovård skall
vara kostnadsfri för eleven.
Kommun
får besluta att uppgifter som enligt denna paragraf ankomma på kommunen i
stället skola fullgöras av landstingskommun. Detta får dock ske, endast om
landstingskommunen har åtagit sig att fullgöra uppgifterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32 §3 Barn, som ej uppnått skolpliktsåldern men som finnes
ha för skolgång erforderlig mognad, må tillåtas att börja skolgång i gmndskolan
höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skolpliktigt
bam ej nått den mognad som fordras för att deltaga i undervisningen i
grundskolan, må dess skolgång med föräldrarnas medgivande uppskjutas ett
år.
Har skolpliktigt barn ej nått den mognad som fordras för
att deltaga i undervisningen i grundskolan, må dess skolgång med föräldrarnas
medgivande uppskjutas ett år. Barn vars skolgång uppskjutits skall deltaga i
förskola. Skyldigheten att deltaga i förskola skall omfatta högst 525 timmar.
Om intagning i vissa fall vartannat år av elever i gmndskolan
gäUer vad regeringen därom förordnar.
38 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föräldrar
till skolpliktigt barn skola övervaka, att barnet fullgör sin skolgång.
Föräldrar
tiU skolpliktigt barn skola övervaka, att barnet fuUgör sin skolgång eller
deltager i förskola.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fullgör skolpliktig
elev i gmndskolan ej sin skolgång och beror underlåtenheten på tredska av föräldrarna,
äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrarna att hålla eleven i skolan.
Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär. Följes ej föreläggandet,
må
FuUgör skolpUktig
elev i grundskolan ej sin skolgång eller deltager skolpliktigt barn, vars
skolgång uppskjutits, ej i förskola och beror underlåtenheten på tredska av föräldrama,
äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrarna att hålla barnet i skolan
eller försko-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1975: 159.
Prop.
1977/78:85 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
nämnden
utdöma vitet. Detta må lan. Beslut härom går i verkställig-
ej förvandlas till frihetsstraff. het utan hinder av besvär. Följes
ej
föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta må ej förvandlas till
frihetsstraff.
Har åtgärd enligt första
stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga skäl därtill, äger länsskolnämnden
förordna, att eleven skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet.
Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär.
Har
åtgärd enligt första stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga skäl
därtill, äger länsskolnämnden förordna, att elev i grundskolan skall hämtas
till skolan med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i verkställighet
utan hinder av besvär.
Vad
i denna paragraf sägs skall ej äga tUlämpning beträffande deltagande i
undervisning, som avses i 24 § tredje stycket.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg
Härigenom föreskrives att
5 § lagen (1976: 381) om barnomsorg skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5§
Barn skall anvisas
plats i förskola från och med höstterminen det år då barnet fyller sex år.
Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Barn vars skolgång har uppskjutits
enligt 32 § andra stycket skollagen (1962: 319) skaU beredas möjlighet att
fortsätta i förskolan ytterligare ett år. Kan förskola på grund av barnens
restider eller av andra skäl icke bedrivas i den omfattning som anges i första
stycket, får kommunen dela upp förskolan på två år. Bam som beröres av sådan
uppdelning skall anvisas plats i förskolan från och med höstterminen det är då
barnet fyller fem år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 timmar.
Barn vars skolgång har uppskjutits
enligt 32 § andra stycket skollagen (1962: 319) skall anvisas plats i
förskola. Kan förskola på gmnd av barnens restider eller av andra skäl icke
bedrivas i den omfattning som anges i första stycket, får kommunen dela upp
förskolan på två år, Bam som beröres av sådan uppdelning skall anvisas plats i
förskolan från och med höstterminen det år då barnet fyUer fem år. Sådan
förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 timmar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 85
Utdrag
UTBILDNINGDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-12-29
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, statsråden
Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Fiiredragande: statsrådet Mogård
Proposition om nytt statsbidrag till grundskolan m. m.
1 Inledning
Med anledning av riksdagens beslut om reformeririg av
skolans inre arbete m. m. (prop. 1975/76: 39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76:
367) har förslag till nytt statsbidragssystem utarbetats inom
regeringskansliet. Promemorian (Ds U 1977: 8) Förslag till nytt
statsbidragssystem för det allmänna skolväsendet avlämnades den 12 maj 1977 och
har därefter remissbehandlats.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), statens personalnämnd (SPN), riksskatteverket (RSV),
skolöverstyrelsen (SÖ), samtliga länsskolnämnder utom länsskolnämnden i
Värmlands län, statens ungdomsråd, utredningen om kommunernas ekonomi (Fi
1971: 08), utredningen om skolan, staten och kommunerna (U 1972: 06),
decentraliseringsutredningen (Kn 1977: 01), stats/ion-trollkommittén (Kn 1976:
06), Svenska kommunförbundet, följande kommuner: Kiruna, Haparanda, Piteå,
Luleå, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Kalix, Överkalix, Jokkmokk, Arjeplog,
Arvidsjaur, Skellefteå, Lycksele, Umeå, Äsele, Vilhelmina, Storuman, Nordmaling,
Östersund, Härjedalen, Berg, Åre, Krokom, Bräcke, Ragunda, Örnsköldsvik,
Sollefteå, Kramfors, Sundsvall, Härnösand, Timrå, Hudilisvall, Söderhamn, Sandviken,
Gävle, Ljusdal, Ovanåker, Ho fors, Avesta, Hedemora, Falun, Mora, Smedjebacken,
Älvdalen, Leksand, Vansbro, Arboga, Köping, Sala, Västerås, Norberg, Hallstahammar,
Heby, Karlskoga, Askersund, Kuinla, Örebro, Hallsberg, Säffle, Arvika, Flagfors,
Filipstad, Kristinehamn, Karlstad, Årjäng, Forshaga, Munkfors, Hammarö,
Storfors Torsby, Eda, Kil, Falköping, Tidaholm, Skövde, Skara, Lidköping
Mariestad, Töreboda, Götene, Vara, Gullspång, Karlsborg, Mullsjö,
Prop.
1977/78: 85 8
Grästorp, Åmål, Ulricehamn, Borås, Alingsås, Trollhättan,
Vänersborg, Herrljunga, Svenljunga, Marks, Lilla Edet, Mellerud, Bengtsfors, Trane-mo,
Vårgårda, Lerum, Ale, Uddevalla, Lysekil, Kungälv, Mölndal, Göteborg, Tanum,
Munkedal, Orust, Tjörn, Öckerö, Partilie, Härryda, Kungsbacka, Falkenberg,
Laholm, Trelleborg, Ystad, Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Lund, Malmö,
Sjöbo, Skurup, Svedala, Kävlinge, Bjuv, Vellinge, Burlöv, Staffanstorp, Svalöv,
Hässleholm, Ängelholm, Simrishamn, Kristianstad, Båstad, Åstorp, Klippan,
Perstorp, Örkel-Ijunga, Östra Göinge, Sölvesborg, Karlshamn, Ronneby,
Karlskrona, Olofström, Golland, Borgholm, Vimmerby, Västervik, Oskarshamn,
Nybro, Kalmar, Emmaboda, Mönsterås, Hultsfred, Mörbylånga, Torsås, Högsby,
Ljungby, Växjö, Markaryd, Älmhult, Alvesta, Tingsryd, Lessebo, Tranås, Eksjö,
Värnamo, Jönköping, Vaggeryd, Gislaved, Mjölby, Motala, Söderköping, Norrköping,
Linköping, Åtvidaberg, Boxholm, Kinda, Ydre, Ödeshög, Strängnäs, Eskilstuna,
Katrineholm, Flen, Oxelösund, Nyköping, Östhammar, Uppsala, Tierp, Håbo,
Nynäshamn, Norrtälje, Vaxholm, Lidingö, Solna, Sundbyberg, Nacka, Södertälje,
Stockholm, Sollentuna, Täby, Upplands-Bro, Tyresö, Haninge, Botkyrka,
Huddinge, Järfälla, Värmdö och Upplands Väsby, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Lärarförbund (SL),
Svenska Facklärarförbundet (SFL), Centralorganisationen SACO/SR som bifogat
yttrande av SkoUedarförbundet , Lärarnas Riksförbund (LR), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS) samt
Handikappförbundens Centralkommitté (HCK).
Yttranden har även inkommit från Sveriges Lärarförbunds
lokalavdelningar i Pajala och Partille, SL:s förbundskrets i Malmö kollegiet
vid Hemborgsskolan, rektorskonferensen i Stocklwlm samt Stockholmsorganisationerna
av LR, SFL, SkoUedarförbundet och SL.
I skrivelse har Sveriges Elevers Centralorganisation
(SECO) förordat mindre klasser och anhållit om att regeringen snarast
tillsätter en arbetsgmpp som ser över problematiken och kostnaderna för mindre
klasser. Vidare kräver SECO att försöksverksamheten med mindre undervis-ni ngsgmpper
aktivt stöds.
RHS föreslår att fömtsättningar skapas för ett konsekvent
genomförande av den sammanhållna klassens princip genom att lika delningstal
införs i hela gmndskolan.
Sveriges psykologförbund anhåUer om att frågan om statligt
stöd till kommunal skolpsykologverksamhet och elevunderlag per skolpsykolog
utreds. I samma skrivelse framför förbundet synpunkter på fördelning av
förstärkningsresursen.
Länsskolnämnderna i Jätmlands och Kopparbergs län har i
skrivelser framfört synpunkter på utformningen av den s. k. glesbygdsgarantin
för nytt statsbidrag tUl gmndskolan.
Prop.
1977/78: 85 9
Teckningslärarinstitutets studentkår har i skrivelse
anhållit om halvklass i teckningsämnet på högstadiet.
I skrivelse har Hem och Skolaföreningen i Ärstagårdens
rektorsområde anhållit om lika delningstal i gmndskolan.
I skrivelse har Statens skolinspektörers förening framfört
synpunkter på den s. k. länsskolnämndsresursen i förslaget tUl nytt statsbidrag
för gmndskolan.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkaUade
dåvarande statsrådet Lena Hjelm-Wallén tre sakkunniga med uppgift att utreda skolhäl-sovårdens
innehåll, organisation och huvudmannaskap. De sakkunniga* antog benämningen
1974 års skolhälsovårdsutredning (U 1974: 48),
Skolhälsovårdsutredningen överlämnade i augusti 1976 sitt
betänkande (SOU 1976: 46) Skolhälsovård.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av
socialstyrelsen, RRV, dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ), SÖ, statens
handikappråd, socialutredningen, barnomsorgsgruppen, utredningen (S 1975: 04)
om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården (HSU), utredningen (U 1972: 06) om
skolan, staten och kommunerna (SSK), folkhögskoleutredningen (U 1973: 01),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stockholms, Älvsborgs och
Gävleborgs läns landstingskommuner, Stockholms, Södertälje, Upplands-V asby, Tierps,
Uppsala, Karlskrona, Malmö, Uddevalla, Hallstahammars, Ludvika, Skellefteå,
Arvidsjaurs och Luleå kommuner, TCO, SACO/SR, LO, Handikappförbundens centralkommitté.
Riksförbundet Hem och Skola, Moderata ungdomsförbundet samt Centerns
ungdomsförbund.
Vidare har yttranden över betänkandet inkommit från bl. a.
Svenska barnläkarföreningen samt från dess sektion för barnallergoli, från Föreningen
för allergibarn, Riksförbundet mot allergi, De handikappades riksförbund.
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Riksförbundet för social och mental
hälsa. Barnhälsovårdskliniken i Göteborg, Göteborgs Hem och Skola-distrikt,
Föreningen Hem och Skola i Höganäs samt från skolsköterskorna i Uppsala kommun.
I prop. 1977/78: 100 (bil. 12) har regeringen föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskUd proposition i ämnet, tiU Bidrag till
driften av grundskolor m. m. för budgetåret 1978/79 beräkna ett förslagsanslag
av 7 760 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
För överblickens och sammanfattningens skull redovisas i
anslutning till de förslag som tas upp tUl behandling även vissa förslag som
inte fordrar beslut av riksdagen.
1 Statsrådet Jan-Erik Wikström, ordförande,
riksdagsledamoten Frida Berglund samt departementssekreteraren i utbUdningsdepartementet
Agneta Char-pentier.
Prop.
1977/78: 85 10
2 Nytt statsbidrag till grundskolan 2.1 Nuvarande statsbidragsbestämmelser 2.1.1
Bidragsunderlag och allmänt driftbidrag
Karakteristiskt
för statsbidragsgivningen inom skolväsendet är att denna destinerats till
ändamål. Dessa ändamål preciseras mer eller mindre utförligt i berörda
statsbidragsbestämmelser.
Omfattningen
av bidragen för de aktuella ändamålen är i sin tur beroende av andra gällande
regelsystem, som inom SÖ:s område finns kodifierade i olika bestämmelser i
skollag, skolförordning, läroplaner, anvisningar, kollektivavtal m. m. Mer
sällan styrs bidragsgivningen enbart genom bidragsvUlkor direkt intagna i
statsbidragsbestämmelserna. Statsbidrag till gmndskolan utgår i huvudsak
enligt förordningen (1958: 665) om statsbidrag tUl driftkostnader för det
allmänna skolväsendet (omtryckt senast 1973: 356, ändrad senast 1977: 469).
Driftbidraget
till grundskolan berälaias efter schablon på lönekostnaderna för skolledare
och lärare. Som schabloner används begreppen bidragsgrundande tjänster,
årslönebelopp och bidragsunderlag. Vid beräkningen tas hänsyn till antalet i
föreskriven ordning inrättade tjänster som rektor, studierektor samt ordinarie
och icke-ordinarie lärare. Med dylik tjänst jämsläUs i lUlämpliga delar tjänst
som föreståndare eller biträdande föreståndare vid elevhem som är knutet tUl
grundskola. Tjänst är bidragsgrundande endast i den mån däri ingår
undervisning eller annan tjänstgöring som avses i timplan, annan föreskrift (t.
ex. rörande förstärkningsanordningar och gruppindelningar) eller särskilt
medgivande och som anordnas för helt redovisningsår eller helt läsår. Har
undervisningen inte pågått helt läsår men minst en termin, skall tjänsten
räknas som hälften av motsvarande tjänst för helt år. Beträffande
stödundervisning, samordnad specialundervisning och särskild undervisning utgår
dock statsbidrag även för undervisning som ej omfattar hel termin.
Med
undervisning jämställs från bidragssynpunkt i viss utsträckning annan
tjänstgöring, t. ex. med rektorstjänst förenade rektorsgöromål.
Bidragsgrundande
tjänster är antingen hela tjänster eller deltjänster. Till sistnämnda tjänster
hänförs sådan undervisning som inte ingår i hela tjänster. Varje veckotimme
räknas därvid som en trettiondel av hel tjänst.
Varje
tjänst representeras vid bidragsberäkningen av tjänsteinnehavaren, oavsett om
denne är i tjänst eller är tjänstledig. Vakansvikarie anses som tjänsteinnehavare,
men i övrigt tas i regel ingen hänsyn till vikarie. I vissa fall utgår dock
statsbidrag till vikarie för tjänstledig rektor eller lärare. Årslönebeloppet
för bidragsgrundande tjänst beräknas efter den lönegrad (löneklass) och ålderstilläggsklass
i vilken den lärare var placerad som innehade eller uppehöll tjänsten vid
vårterminens början
Prop.
1977/78: 85 11
eller,
i fråga om tjänst som funnits endast under höstterminen, vid höstterminens
slut. Utgick på grund av särskild föreskrift lön efter högre löneklass eller ålderstilläggsklass
än den i vUken vederbörande var placerad, beräknas årslönebeloppet efter den
högre löneklassen eller åldcrs-tilläggsklassen. Timlärare anses vara placerad i
den lönegrad (löneklass) och ålderstilläggsklass som har samma nummer som den
arvodesgrupp och ålderstUläggsklass efter vilken hans arvode utgick. I förekommande
faU ökas lönen i ålderstilläggsklasserna med retroaktivt lönetill-lägg. För
pensionsavgången lärare beräknas årslönebeloppet till två tredjedelar av lönen
i ålderstilläggsklassen inom lönegraden.
Summan
av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp utgör bidragsunderlag för
allmänt driftbidrag. Har rektor, studierektor eller lärare under läsåret
åtnjutit tjänstledighet med högst B-avdrag på lönen för sjukdom eller vissa
andra orsaker ökas bidragsunderlaget med belopp som motsvarar därav föranledda
kostnader för annan vikarie än s. k. lärarvikarie minskat med avdragen på den
tjänstlediges lön. På samma sätt ökas bidragsunderlaget, om rektor,
studierektor eller lärare minst 30 dagar i följd åtnjutit tjänstledighet för
studier eller offentligt uppdrag med högst B-avdrag på lönen eller av vissa
andra skäl åtnjutit tjänstledighet. Bidragsunderlaget ökas också med
lönekostnaderna för s. k. lärarvikarie minskat medilöneavdragen för
tjänstlediga lärare.
I
bidragsunderlaget skall också inräknas vad som under redovisningsåret
utbetalas som kallortstillägg och finskspråktiUägg, tjänstgöringstill-lägg till
lärare i grundskolan för handledning av elever som ålagts att kvarstanna i skolan
efter skoldagens slut, samt tjänstgöringstillägg till lärare med förordnande
som handledare i vissa fall, uppdragstiUägg till tillsynslärare, huvudlärare,
institutionsföreståndare och yrkesvalslärare, avlöningsförstärkning till rektor
och studierektor som medverkar vid försöks- Och demonstrationsverksamhet,
beredskaps- och obekväm-tidstillägg tUl föreståndare och biträdande
föreståndare vid elevhem som är knutet till grundskolan. Bidragsunderlaget ökas
även med schablonbelopp för vissa på grundskolans högstadium förekommande
resurstimmar för fritt valt arbete. Har den pedagogiska ledningen i
grundskolan förstärkts genom annan anordning än anställande av studierektor,
inräknas i bidragsunderlaget kostnad för denna förstärkning. Ärsbeloppet för sådan
kostnad faststäUs av länsskolnämnden och får ej överstiga den beräknade
kostnaden för studierektors tjänstgöring som biträdande skolledare.
Bidragsunderlaget ökas vidare med schablonbelopp för dels vissa resurstimmar på
grundskolans högstadium, dels fritt valt arbete, dels ock undervisning i
hemspråk och studiehandledning på hemspråket. Bidragsunderlaget ökas även med
belopp som motsvarar 75 % av kostnaderna för uppsägningslön i vissa fall. Andra
särskilda kostnader än de angivna skall inte inräknas i bidragsunderlaget.
Sålunda inräknas ej t. ex. ar\'o-dcna till förste rektor och rektor tUlika
skolchef.
Prop.
1977/78: 85 12
Det
allmänna driftbidraget utgår med det för gmndskolan i kommunen beräknade
bidragsunderlaget, minskat med en kommunandel. Denna uppgår för varje hel
tjänst till följande belopp:
kommunens
hyresgrupp 12 3 4 5
kommunandel
kr. 130 370 550 790 1020
Till
kostnadema för avlöning åt skoldirektör och biträdande skoldirektör utgår
statsbidrag med 79 % av årslönebelopp och årsbelopp för avlöningsförstärkning
samt under redovisningsåret utbetalt kallortstillägg.
Pensioner
till rektor, studierektor och lärare bekostas till 100 % av staten.
Lönekostnadspålägg om 11 % beräknas på bidraget till löner för denna personal.
Statsbidrag
till ATP-avgifter för rektor, studierektor och lärare utgår enligt särskUda
bestämmelser. Bidraget är avsett att helt täcka arbetsgivarens kostnader för ATP-avgifterna.
Det beräknas schablonmässigt.
Enligt
förordningen (1962: 696) om bestridande av vissa kostnader på skolväsendets
område (omtryckt 1973: 236, ändrad senast 1977: 471) utgår i vissa fall
ersättning av statsmedel för förrättning och tjänsteresa samt flyttningskostnad.
2.1.2
Handläggningsordning
Skolstyrelsen
har att upprätta förslag till klassanordning och senast den 15 maj insända
detta till länsskolnämnden. Styrelsen skall därvid följa de regler om högsta
och lägsta elevantal och om samläsning m. m. som finns i skolförordningen och
läroplanens angivna timplanedel. Antalet klasser och klasstyp beslutas av länsskolnämnden.
Avviker skolstyrelsens förslag från regler i skolförordningen och läroplanens
timplanedel krävs medgivande från länsskolnämnden. Det ankommer även på
nämnden att granska den s, k. vårrapporten, vilken upptar den inre
organisation, exempelvis uppdelning av klass vid laboration m. m., anordnande
av undervisning i tillvalsämnen, altemativkursämnen och frivilliga ämnen.
Driftbidragets
storlek är beroende av kostnaderna för löner för de skol-ledar- och
lärartjänster som erfordras för den faststäUda organisationen.
Allmänt
driftbidrag avseende grundskolan rekvireras av skolstyrelsen för varje
redovisningsår före den 1 september näst efter redovisningsåret. Efter
granskning och beslut av länsskolnämnden utbetalas bidraget av SÖ, som den 1
juli 1977 har övertagit utbetalnings- och revisionsansvaret. Förskott utgår
utan rekvisition i början av juli, oktober och januari med resp. 30, 25 och 20
% av det belopp kommunen uppburit i förskott föregående redovisningsår. I
början av april utgår eti belopp motsvarande skillnaden mellan 90 % av
statsbidraget för föregående redovisningsår och summan av de tre tidigare förskotten.
Före
Prop.
1977/78: 85 13
den
1 april skall länsskolnämnden tillställa SÖ ena exemplaret av statsbidragsrevisionen
samt avskrifter av nämndens beslut i dessa ärenden och av underrättelserna om
avvikelse. Kommunen är skyldig att tillhandahålla det verifikationsmaterial
som i övrigt erfordras för granskning och revision.
Statsbidrag till ATP-avgift,
tUl allmän arbetsgivaravgift och till socialförsäkringsavgift till
sjukförsäkringen och folkpensioneringen fastställs av länsskolnämnden och
utbetalas av SÖ.
Statsmedel till rese- och
flyttningskostnader utbetalas av SÖ efter rekvisition.
2.1.3
Närmare bestämmelser om klasser m. m.
I
gmndskolan fördelas elevema på klasser och grupper enligt bestämmelser i 5
kap. 1521 §§ skolförordningen (1971: 235), samt föreskrifter i timplaner och särskUda
av regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, av SÖ meddelade
bestämmelser.
Enligt dessa bestämmelser
bör skolstyrelsen verka för att eleverna fördelas så att klasserna erhåUer en
så allsidig social sammansättning som möjligt.
Fordras visst elevantal
för att klass eller grupp skall få anordnas så skall antalet vid
undervisningens början vara avgörande, om ej annat särskilt föreskrivs eller länsskolnämnden
för visst fall av särskilda skäl medger undantag.
Går elevantalet därefter
ned under det föreskrivna, får klassen eller gmppen likväl behållas tUl
läsårets slut. Gmpp får behållas under längre tid, om länsskolnämnden på grund
av särskUda omständigheter medger det.
Ökar elevantalet avsevärt
under läsåret, får ytterligare klass eller grupp anordnas, om villkoren härför
i övrigt är uppfyllda och om länsskolnämnden medger det.
Om elevantalet i klass
eller klasser i en skolenhet mera varaktigt ökar skall klasstyper ändras på
visst i skolförordningen angivet sätt.
I skolenhet med a- eller
A-klasser bör i årskurserna 13 anordnas en a-klass för varje påbörjat 25-tal
elever i årskursen samt i övriga årskurser en A-klass för varje påbörjat 30-tal
elever i årskursen.
I ämne anordnas
samundervisning med elever i olika klasser, om så lämpligen kan ske.
Undervisning i tillvalsämne
anordnas, om minst fem elever valt ämnet. Meddelas undervisning i tUlvalsämne
enligt skilda kurser (allmän eller särskild kurs), anordnas undervisning enligt
viss kurs, om elevantalet blir lägst fem.
För
en årskurs på högstadiet som omfattar högst två klasser gäller speciella
bestämmelser om anordnande av kurser i tillvalsämne.
Prop. 1977/78: 85 14
I
fråga om obligatoriskt ämne, i vilket undervisning kan meddelas enligt skilda
kurser, anordnas undervisning enligt viss kurs, om elevantalet blir lägst fem.
I
årskurs 8 anordnas särskild grupp för undervisning av nybörjare enligt viss
kurs i tiUvalsämnet franska eller tyska, om antalet nybörjare är lägst fem. Är
antalet nybörjare lägre än fem anordnas undervisning för nybörjare i form av
samundervisning med de elever i årskurs 7 eller 8 som läser samma kurs i ämnet.
Sådan samundervisning får ej föranleda utvidgning av skolorganisationen.
2.1.4
Skolenhetsbegreppet
Enligt
skolförordningens 1 kap. 5 § förstås med skolenhet, en med hänsyn till elever,
som undervisas antingen i ett gemensamt eller i flera varandra näraliggande
skolhus eller andra lokaler för undervisningen, bestämd organisatorisk enhet
inom skolväsendet. TUl grund för denna definition ligger dåvarande
departementschefens uttalande i prop. (1962:54) angående reformering av den obUgatoriska
skolan m.m. (s. 287).
I skolförordningens
2 kap. 21 § anges att eleverna fördelas på skolenheter med hänsyn främst till
vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt och tUl vad som krävs
för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser.
Regelmässigt
kommer eleverna till skolenheten från samma trakt men denna behöver inte vara
en och densamm.a för samtliga årskurser i skolenheten. En viss elastisitet i
elevfördelningen mellan skUda skolenheter inom samma trakt är tiUåten,
exempelvis för att marginalvis utjämna elevantalet mellan klasserna i olika
skolenheter.
2.2
Förslag till nytt statsbidrag
2.2.1
Utgångspunkter för nytt statsbidrag
Riksdagens
beslut om reformering av skolans inre arbete (SIA) bildar utgångspunkten för de
tekniska anpassningar av statsbidragssystemet i SIA-skolan som föreslås i
promemorian.
En
av hörnstenarna i riksdagens beslut är att det bör ske en decentralisering av
nu centralt styrda beslut för att öka det lokala ansvarstagandet för skolans
verksamhet och bättre anpassa skolans arbete till elevernas varierande behov
och förutsättningar.
Det
är enligt utskottet angeläget att de regionala och lokala skolmyndigheterna,
skolledarna, lärarna och andra med arbetsuppgifter på skolans område tilläggs
både friheten och ansvaret att i den praktiska tUl-
Prop. 1977/78: 85 15
lämpningen
ute på fältet utan bundenhet vid anvisningar i aUa detaljer handla med utrymme
för sunt förnuft och fritt val. Det är också viktigt att resursinsatsema för
skolans verksamhet är behovsorienterade.
I
promemorian anförs att skolans ansvar och intresse enligt nya bidragssystemet
är att kunna beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt att ange
regler och ramar för resursanvändningen genom bl. a. oUka bestämmelser för
personalsammansättningen i skolan. Skolans mål och irmehåll kommer även i
framtiden att fastställas av staten för att garantera ett enhetligt skolsystem
och en likvärdig utbildningsstandard. Utgångspunkter för konstruktion av ett
framtida statsbidrag torde alltså vara att, med bibehållande av nuvarande
grundprincip om ansvarsfördelning mellan stat och kommun, ge kommunen så vida
ramar som möjUgt vid resursanvändningen.
Sammanfattningsvis
bör följande principer ligga tUl grund för statsbidragssystemet i gmndskolan
nämligen att bidraget bör
bidra till att upprätthålla ett
enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard
beakta skillnader i förutsättningar
som finns meUan olika kommuner att bedriva skolverksamheten
möjliggöra och stimulera till
en ökad lokal beslutanderätt i bl. a. ekonomiska och organisatoriska frågor
stimulera till en effektiv
verksamhet
vara administrativt enkelt
garantera att utgående bidrag
blir värdebeständiga på samma sätt som f.n.
2.2.2
Förslag avseende statsbidrag i SIA-skolan
Nu gällande
regler för statsbidrag till grundskolan medför ett ganska betydande arbete för
skolstyrelser och länsskolnämnder. EnUgt promemorian är handläggningsordningen
för statsbidragsrekvisilioner för grundskolan administrativt omfattande och
tungrodd för såväl kommun som för länsskolnämnd. Rekvisitionsmaterialet har hög
detaljeringsgrad. Ett nytt statsbidrag för grundskolan bör därför ges en mera schabloniserad
utformning, vilket dessutom skulle förenkla rekvisitioner och utbetalning av
bidraget. En övergång till ett mer schabloniseral statsbidragssystem kommer
dock att medföra vissa ekonomiska omfördelningseffekter lör enskilda kommuner.
Enligt en företagen undersökning erhåller aUa i undersökningen ingående
kommuner totalt sett ökade statsbidrag, medan vissa kommuner erhåUer något
mindre statsbidrag räknat per veckotimme.
Det
finns enligt promemorian ingen möjlighet att konstmera ett förenklat
bidragssystem som kan ta hänsyn till alla de faktorer som i dag påverkar
bidraget och som dessutom är starkt schabloniseral. En rimlig omfördelning är
det pris som får betalas för att dels möjliggöra ett ökat
Prop. 1977/78: 85 16
kommunalt
och lokalt ansvar och inflytande, dels ge möjlighet till lokal medbestämmanderätt
vid resursanvändningen och dels uppnå ett för kommunerna administrativt enkelt
system. Det nu föreslagna systemet medför betydande förenklingar i fråga om
statsbidragsrekvisitionerna vilket minskar de kommunala kostnaderna för denna
administration. Vidare kan slutrekvisitionema fastställas tidigare och
slututbetalning ske avsevärt snabbare än med nuvarande system. Sådana
fördelar, som gäller för alla kommuner, bör vägas in vid en bedömning av
effekterna av det nya statsbidragssystemet. För statens del bör inte obetydliga
besparingar kunna göras vid länsskolnämndema.
Basresurs
bör i statsbidragshänseende definieras som en statlig resurstilldelning i form
av lärarveckotimmar, vUken i normalfallet utgår för varje påbörjat 25-tal
elever i var och en av årskurserna 13 och för varje påbörjat 30-tal elever i
var och en av årskurserna 49, allt räknat vid varje skolenhet i kommunen. Vid
mycket låga elevantal per årskurs utgår en basresurs gemensamt för två eller
flera årskurser enligt de regler som nu gäller för anordnande av b/B-klass,
Basresursens
storlek skaU enligt riksdagens principbeslut beräknas så att en lärarveckotimme
får uttas vid en skolenhet för varje elevveckotimme och undervisningsgmpp
anordnad enligt nu gällande regler för bildande av klasser och andra
stadigvarande undervisningsgrupper. I slöjd och hemkunskap utgår enligt
riksdagens beslut två lärarveckotimmar för varje elevveckotimme oavsett antalet
elever per basresurs.
Inga
andra ämnen än de nu nämnda erhåUer automatiskt dubbel tilldelning av lärarveckotimmar.
En ökning av lärartätheten måste för övriga ämnen ske genom användande av
förstärkningsresursen. Avgörande för en sådan resursförstärkning skall vara
både det pedagogiska och sociala behovet.
Det
sistnämnda bör gäUa också ämnena slöjd och hemkunskap. Att dessa har getts en
extra tilldelning av lärarveckotimmar inom basresurserna är betingat av att
lokalerna för ämnena i regel är dimensionerade för omkring 16 elever. Även
nuvarande regler för resurstUldelning tar hänsyn tiU detta förhållande.
Utbildningsutskottet
har i sitt betänkande (UbU 1975/76: 30) angivit att det skall vara kommunerna
obetaget att föra över basresursens särskilda lärarveckotimmar i slöjd och
hemkunskap till förstärkningsresursen, om basresursen avser mmdre än 17 elever
eller om kommunen har möjlighet att anordna slöjd- och hemkunskapsundervisningen
i andra former än dem som propositionen utgår från.
Syftet
med utbildningsutskottets förslag kan enligt promemorian därför enklast nås
genom att den del av det extra resurstillskottet i slöjd som överstiger
nuvarande riksgenomsnittliga resurstid i ämnet på låg- och mellanstadiet redan
från början läggs på förstärkningsresursen. En ökning
av
resurstilldelningen i slöjd utöver den som ligger kvar inom basresurserna kan
då ske så snart de faktiska behoven gör detta motiverat. Garantier för att
nuvarande lärartäthet i ämnet upprätthålls kan härigenom kombineras med en ökad
flexibilitet i resursanvändningen.
Enligt
SIA:s förslag och riksdagens beslut skall nuvarande elevveckotimmar i fritt
valt arbete utgå ur högstadiets timplan samtidigt som resurserna för fritt
valt arbete överförs till förstärlcningsresursen. Elevtimplanen för högstadiet
kommer därigenom att omfatta 33 veckotimmar per årskurs. Utöver dessa
veckotimmar skall i högstadiets basresurser ingå ett extra resurstillskott,
svarande mot nuvarande antal elevveckotimmar i slöjd och hemkunskap.
För
basresurser som endast omfattar en årskurs beräknas antalet veckotimmar enligt
följande:
åk 1
20
vtr
åk 2
24
åk 3
31
åk 4
36
åk 5
37
åk 6
37
åk 7
39
åk 8
42
åk 9
39,5
Omfattar
basresurs mer än en årskurs beräknas antalet veckotimmar
enligt följande:
åk 1-
-2 24 vtr
åk 2-
-3 27
åk 1-
-3 27
åk 3- 33
åk 5-
-6 36,5
åk 4-
-6 35
Utöver
vad som nu föreslagits beträffande veckotimmar i basresurs som omfattar mer än
en årskurs skaU varje sådan basresurs ökas med 8 "/o om skolenhetens
samtliga basresurser omfattar mer än en årskurs (glesbygdsgarantin).
Glesbygdsgarantin
avser i första hand att garantera ett visst timunder-lag för lärartjänster i
glesbygd. Avsikten med det extra statsbidraget är enligt promemorian att
garantera i stort sett nuvarande resurstilldelning till glesbygdsskolorna utan
att förhåUandevis för många timmar måste tas från den för kommunen gemensamma förstärkningsresursen.
Det
ankommer på länsskolnämnd att faststäUa antalet basresurser för varje skolenhet
inom en kommun. Därvid skall eftersträvas att det genomsnittliga antalet
elever per basresurs ligger så nära delningstalen för
2
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 85
resp.
stadium som möjUgt, För att begränsa antalet basresurser skall länsskolnämnd
kunna besluta att en eller flera basresurser omfattande två årskurser utgår
jämsides med basresurser omfattande endast en årskurs.
Vid
länsskolnämndens prövning av vid vilka skolenheter basresurs skall utgå, skaU,
enligt en i promemorian föreslagen definition, med skolenhet förstås en med
hänsyn tiU elever, som undervisas antingen i ett gemensamt eUer i flera
varandra näraliggande skolhus eller andra lokaler för undervisningen, bestämd
organisatorisk enhet inom skolväsendet. Denna definition av skolenhetsbegreppet
överensstämmer helt med nuvarande definition i skolförordningens 1 kap. 5 §,
Liksom f. n. gäller skall eleverna fördelas på skolenheten med hänsyn främst
till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt och till vad som
krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser.
Genom
den nu föreslagna konstruktionen av basresurser bortfaller behovet att i
skolförordningen närmare reglera elevernas fördelning på klasser och
undervisningsgrupper annat än vissa allmänna bestämmelser. Samtliga
bestämmelser om basresurs bör inläs i statsbidragsförordningen.
Enligt
riksdagens beslut om skolans inre arbete skall elevemas fördelning på
arbetsenheter, klasser och andra undervisningsgrupper beslutas lokalt (se prop.
1975/76: 39 s. 232235, UbU 1975/76: 30 s, 24), Detta innebär att även beslut
om placering av elever i särskilda undervisningsgrupper samt storleken av
dessa grupper är en lokal angelägenhet.
2.2.3
Förslag beträffande förstärkningsresursens storlek och fördelning
Med
förstärkningsresurs skall i statsbidragshänseende förstås den statliga
resurstilldelning i form av lärarveckotimmar som utgår per elev i kommuns
grundskola. Resursens storlek bör t. v, faststäUas till 0,576 veckotimmar per
elev, I denna resurs har inräknats de veckotimmar som har överförts från den i
propositionen om skolans inre arbete m. m. beräknade slöjdresursen för låg- och
mellanstadierna.
Av
förstärkningsresursen bör 0,553 veckotimmar per elev utgå direkt till
kommunerna, medan resterande del bör fördelas på länsskolnämndema enligt
följande:
a till
länsskolnämnden i Stockholms län utgår 0,03 veckotimmar
per
elev i de kommuner som ingår i länsskolnämndens arbetsområde (ca 5 500 vtr)
b tiU
länsskolnämnden i Göteborgs- och Bohus län resp. i Malmö-
hus
län utgår 0,025 veckotimmar per elev i de kommuner som ingår i resp. länsskolnämnds
arbetsområde (ca 3 500 vtr)
c tiU
övriga länsskolnämnder utgår 0,02 veckotimmar per elev i
de
kommuner som ingår i resp. nämnds arbetsområde (ca 15 000 vtr).
Prop.
1977/78: 85 19
Länsskolnämndsresursen
skall i första hand användas som en regional utjämningsresurs för
undervisningsinsatser i kommuner med särskilda problem och där kommunens
insatser inte är tUlräckliga med de resurser som kommunen generellt erhåller. I
andra hand bör nämnden kunna använda resursen för utvecklings-, uppföljnings-
och utvärderingsarbete. Det bör ankomma på resp. nänrnd att avgöra hur medlen skaU
fördelas. En allmän riktpunkt för nämndernas arbete bör, enligt promemorian och
såsom SIA-utredningen framhållit, vara att resursen disponeras efter de principer
som f. n. gäller för SÖ:s fördelning av medlen för särskUda åtgärder på
skolområdet.
Resursfördelningssystemet
i SIA-skolan är avsett att vara behovsdesti-nerat. Behovet anses bäst kunna
bedömas lokalt. Det ligger därför i sakens natur enligt promemorian att
uppkommande problem i första hand löses genom omfördelningar av resurser inom
kommunen, och i andra hand genom att extra tilldelning av resurser sker. Med
anledning därav föreslås i promemorian att länsskolnämndsresursen i genomsnitt
skall uppgå till 0,023 veckotimmar per elev, medan SIA-utredningen räknade med
att länsskolnämnderna skuUe fördela en resurs om 0,030 veckotimmar per elev.
Detta innebär att den förstärkningsresurs som utgår direkt till kommunerna bör
öka med 0,007 veckotimmar per elev i jämförelse med utredningens förslag. En
tredjedel av denna resursökning (0,002 veckotimmar per elev) bör i enUghet med principema
för fördelning av medel för särskilda åtgärder på skolområdet avsättas för
icke timplanebunden verksamhet medan resten (0,005 veckotimmar per elev) bör
avsättas för undervisningsinsatser.
I
SlA-utredningens beräkningar ingick en resursförstärkning om 0,025 veckotimmar
per elev, som var avsedd att jämte resurserna för fritt valt arbete och den s.
k. 20 procentkvoten av högstadiets resurstimmar användas tUl det som
utredningen benämnde fria aktiviteter inom skoldagens ram. I riksdagens beslut
om skolans inre arbete m, m. har inte något sådant resurstiUskott förutsatts.
Däremot skall till kommunen, som beslutar införa den samlade skoldagen, utgå
ett extra resurstillskott om 0,025 veckotimmar per elev som omfattas av
skoldagen. Denna extra resurs ligger således utanför den genereUa
förstärkningsresurs som utgår tUl kommunerna.
SIA-utredningen
föreslog att av den av utredningen föreslagna totala förstärkningsresursen tUl
kommunerna skulle fem sjättedelar utgå för undervisningsändamål (0,45
veckotimmar per elev) och en sjättedel (0,09 veckotimmar per elev) för övriga
förstärkningsanordningar. Den av utredningen föreslagna förstärkningsresursen
motsvarar sålunda inte till alla delar den resurs som föreslagits i det
föregående. Avvägningen mellan förstärkningsresursens oUka delar måste därför
enligt promemorian bestämmas med hänsyn härtill. I promemorian föreslås att
den förstärkningsresurs som bör avsättas för undervisning bör faststäUas till
0,469 vecko-
Prop.
1977/78: 85 20
timmar
per elev (0,450-f 0,0214-0,005-0,007), medan den del som används för andra
insatser bör fastställas tiU 0,084 veckotimmar per elev (0,553 0,469). TUl
detta kommer länsskolnämndsresursen (0,023 veckotimmar per elev) samt det
särskilda bidraget för den samlade skoldagen (0,025 veckotimmar per elev).
2.2.4
Tidpunkt för fastställande av bas- och förstärkningsresurs
I
samband med enkät rörande 1974/75 års statsbidrag inhämtades också uppgift om
förändringar i elevantal avseende tiden meUan klassanordningens ingivande och
den 15 september. Resultatet visar att kommunernas antaganden om
elevutvecklingen i regel är väl underbyggda.
Differensen
i elevantal vid jämförelse mellan beräknat elevantal vid klassanord-ningsbeslut
och vid redovisning 15/9. Avser läsåret 1974/75.
Län
Elevantal
Skillnad
15/9
enl.
klass-
anord-
nings-
förslag
i antal
i
procent
Stockholms
kommun
55124
55 795
-671
-1,2
E-län
42 423
42 517
- 94
-0,2
M-län
88 366
88 332
+ 34
0
P-län
46 370
46 426
- 56
-0,1
U-län
32 009
32 264
-255
-0,8
Y-Iän
32 681
32 562
-fll9
-t-0,4
Z-län
16219
16 138
+ 81
-f0,5
Det
elevantal som fortsättningsvis kommer att redovisas i planeringsunderlag för
fastställande av antal basresurser bör enligt promemorian kuima utgöra underlag
för statsbidrag för följande läsår såväl vad gäller basresurser som
förstärkningsresurs. Elevantalet i planeringsunderlaget skall avse ett beräknat
elevantal vid höstterminens början. I promemorian föreslås att endast om
elevantalet i kommunen ökar eller minskar så att antalet basresurser för kommunen
förändras bör omprövning ske av tilldelade basresurser. Om elevantalet
avsevärt ökar under pågående läsår bör ytterligare basresurs kunna utgå från
följande termin.
Nuvarande
tid för folkbokföringens avisering av sjuåringar är den I mars. För att ge
underlag för tidigare beslut bör denna enligt promemorian flyttas tiU omkring
den 1 januari. Skolstyrelserna bör få god tid till planering varför
planeringsunderlaget från skolstyrelserna bör kunna inlämnas tiU länsskolnämnden
senast den 1 mars, Länsskolnämndens beslut bör sedan kunna meddelas senast den
1 april.
Prop. 1977/78: 85 21
2.2.5
Förslag avseende beräkning av statsbidrag
2.2.5.1
Fastställande av veckotimpris
Statsbidragssystemet
föreslås bli konstruerat så att driftbidraget för lärarlöner utgår med ett
veckotimpris för varje lärarveckotimme i basresurserna per stadium. Ett sådant
veckotimpris kan beräknas för varje stadium med ledning av den årligen
upprättade lönestatistiken för lärare och en statistik över lärares
tjänstgöring i grundskolan.
Vid
fastställande av veckotimpriset för förstärkningsresursen fordras en metod som
innebär att detta utgör genomsnittet av det timpris som gäiler för resp.
stadium.
Veckotimpriset
bör fastställas per den 1 juli och tillämpas på statsbidraget under
redovisningsåret. Veckotimpriset bör fastställas av regeringen.
Vid
slutrekvisition av statsbidraget bör vidare beaktas de förändringar i
lönekostnader och lärarsammansättningen på grund av träffade löneavtal resp.
läroplansförändringar som inträffat under löpande redovisningsår dvs. tiden
den 1 juliden 30 juni. Därigenom garanteras statsbidragets värdebeständighet.
2.2.5.2
Fastställande av tiUäggsbidrag
Utöver
veckotimbidrag skaU utgå ett tilläggsbidrag som utgör ett schablonbidrag för
kommunens kostnader för lärarvikarier och uppdragstillägg samt för vissa
övriga anordningar. Särskilt statsbidrag bör således enligt förslaget i
fortsättningen inte utgå för av länsskolnämnden eller av annan medgiven
nedsättning av undervisnigsskyldighet.
Uppdragstilläggen
såsom arvoden till huvudlärare och institutionsföreståndare regleras i avtal.
Kostnader för nedsättning av lärares undervisningsskyldighet bestrids till
största delen av statsbidrag. Sådan nedsättning kan ske med varierande antal
veckotimmar för olika ändamål. Besluten grundas på skolstyrelsens
organisationsbeslut. I vissa fall fordras länsskol-nämndernas medgivande.
Nedsättning (tillgodoräkning) regleras av bestämmelser i skolförordningen.
Statsbidrag till nedsättningstimmar bör ingå i tilläggsbidraget. Härutöver kan
lärare bevUjas nedsättning av undervisningsskyldigheten genom bestämmelser i gäUande
löneavtal eller andra avtal. Ett sådant avtal är avtal om facklig förtroendeman.
Mot
bakgrund av att någon specificerad kommunandel inte längre bör förekomma bör tiUäggsbidraget
minskas med en för samtliga kommuner beräknad genomsnittlig kommunandel.
Tilläggsbidragets
storlek föreslås bU fastställt samtidigt som veckotimpriset faststäUs, dvs.
den 1 juli. Liksom gäUer för veckotimpriset bör till-läggsbidraget justeras med
hänsyn tiU inträffade förändringar. Sådana förändringar kan vara dels
förändringar i skolförordningen som påver-
kar
omfattningen av uppdragens fuUgörande, dels förändringar i löneavtal.
2.2.5.3
Bidrag till arvoden m. m. för lärarulbUdning Statsbidrag föreslås utgå med
följande tiUägg
a)
avlöningsförstärkning till
rektor och studierektor som medverkar vid försöks- och demonstrationsverksamhet,
b)
tjänstgöringstUlägg till lärare
med förordnande som handledare enligt 15 § första stycket a eller andra stycket
d förordningen (1968: 319) om viss personal för lärarutbildning m. m.,
c)
förhöjd lönegrad (löneklass) i
de fall sådan förhöjning enligt gällande avtal utgår i stället för tjänstgöringstUlägg
enligt punkt b samt
d) merkostnad
för särskUda ordinarie tjänster som lärare. Statsbidrag
utgår motsvarande skillnaden mellan utgående lön till läraren och den
medellön varpå basresursen är beräknad för motsvarande stadium.
För
läsåret 1974/75 har en genomsnittlig merkostnad beräknats enligt följande för
sådana lärare
lärare
1 7 600 kr,
lärare
2 10 400 kr.
lärare
3 och 4 11 300 kr.
lärare
1619 14 900 kr.
Dessa
merkostnader får årligen faststäUas som en schablon från samma tidpunkt som
gäller för veckotunpris och tiUäggsbidrag.
e) tillägg
med så många veckotimmar som utgörs av lägre undervis
ningsskyldighet för dels handledare, dels särskilda ordinarie tjänster som
lärare. Statsbidrag bör utgå per veckotimme med belopp som gäller för
veckotimmar i basresurs i fråga om lärare 1, 2 och 519 och för lärare
3 och 4 samma veckotimpris som utgår för förstärkningsresurs.
2.2.5.4
Andra bidrag för undervisningsinsatser m. m.
För tjänster som skoldirektör,
biträdande skoldirektör, rektor och studierektor föreslås att statsbidraget
blir beräknat enligt nu gällande bidragssystem för grundskolan. Statsbidraget
svarar mot årsbeloppet för lön, avlöningsförstärkning och eventuellt kallortstillägg.
Om tjänsten är inrättad endast för viss del av redovisningsåret, utgår
statsbidraget med samma del av årsbeloppet.
Övriga nu specialreglerade
statsbidrag (t. ex. statsbidrag tiU hemspråksundervisning, stödundervisning i
svenska för invandrarelever m. fl., personell assistans, viss särskild
undervisning samt kaUorts- och finsk-språktUlägg) bör gmndas t. v. på de beräknade
kostnadema under redovisningsåret.
Statsbidrag tiU sociala
avgifter skall liksom f. n. utgå med viss pro-
Prop.
1977/78: 85 23
cent
på samtliga utgående statsbidrag enligt den nya statsbidragsförordningen.
För
grundskolan minskas f. n. bidragsunderlaget med viss kommunandel som är olika,
allt efter den hyresgmpp kommunen tillhör. Kommunandelen har enligt
promemorian med åren kommit atl utgöra en allt mindre andel av
bidragsunderlaget. Anknytningen till hyresgrupp är en kvarleva från den tid då
lönen delvis utgick som fri bostad. Detta är inte längre aktuellt, Kommunandelssystemet
bör därför helt slopas och motsvarande avräkning i stället ske vid avvägningen
av de tUläggsbidrag som skall utgå på veckotimpriset.
2.2.6 Bidrag
till verksamhet under den samlade skoldagen
Enligt
riksdagens beslut skall ett särskilt bidrag utgå för den samlade skoldagen.
Bidraget skall beräknas på det antal elever som omfattas av den samlade
skoldagen.
Av propositionen och
utskottsutlåtandet framgår att den samlade skoldagen måste innebära att
kommunen utöver ansvaret för undervisningen också har ansvaret för barnen och
ungdomarna under tider då undervisning ej pågår, dvs. att kommunen påtar sig
ett utökat omsorgsansvar För att kommunerna skall vara berättigade att få det
särskilda statsbidraget om 0,025 veckotimmar per elev som enligt riksdagens
beslut skall utgå för den samlade skoldagen föreslås i promemorian att vissa
grundkrav bör vara uppfyllda, nämligen
a) tiden för den samlade skoldagen skall vara av den
omfattning som beslutats av riksdagen, namUgen för årskurs ett och två maximalt
meUan fem timmar och fem timmar och 20 minuter och för årskurserna tre till nio
meUan sex och åtta timmar,
b)
den samlade skoldagen skall
omfatta aktiviteter som anges i de mål och riktlinjer för skoldagens verksamhet
som fastställts av regeringen.
Kommun
skall enligt förslaget besluta om införande av den samlade skoldagen för
skolenhet, alternativt för stadium eller årskurs i skolenhet. Vid ansökan om
statsbidrag skall kommunen visa på vad sätt man uppfyller de grundkrav för den
samlade skoldagen som uppstäUts.
Det
ankommer på vederbörande länsskolnämnd att fastställa om villkoren för
statsbidrag till den samlade skoldagen är uppfyUda. Det ankommer på kommunen
att anmäla om sådana förhåUanden inträder i verksamheten, som ändrar kommunens
rätt att erhålla statsbidrag.
2.2.7 Handläggningsordning
och utbetalning av statsbidrag
Nuvarande
handläggningsordning för rekvisition av statsbidrag är enligt promemorian en
mycket omständig och tidskrävande process som medför inte obetydliga
administrativa kostnader för stat och kommun.
Prop. 1977/78: 85 24
Med
ett system som bygger på basresurs och förstärkningsresurs samt statsbidragets beräloiing
med veckotimpris och tiUäggsbidrag kan enligt promemorian de administrativa
processerna i kommunerna och länsskolnämnderna högst väsentligt förenklas.
Kommunen behöver inte upprätta arbetsplaner där varje lärares tjänstgöring
beskrivs i detalj. Inte heUer behöver lärarförteckningar upprättas. Vid
rekvisitionen av statsbidrag kan man i stället utgå från det beslut om
basresurser länsskolnämnden har fastställt med hänsyn till vad kommunen har
uppgett om elevernas fördelning på årskurser och skolenheter. Det antal statsbidragsberättigade
veckotimmar som kan framräknas med stöd härav ligger tUl grund för bestämmande
av statsbidragets storlek.
Genom
att länsskolnämndernas administrativa och inspekterande verksamhet minskar med
ett förenklat statsbidragssystem kan nämnderna i högre grad än f. n. inrikta
sitt arbete på de övergripande målfrågorna samt därmed sammanhängande problem
rörande resursfördelning och utvärdering av verksamheten.
F. n.
gäller att statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. I det
nuvarande systemet finns en eftersläpningseffekt som innebär att bidraget till
en kommun slutligt faststäUs ca ett och ett halvt år efter det att kommunen
börjat betala ut lönerna till lärarpersonalen. Genom att länsskolnämndernas
granskning av skolstyrelsens rekvisitioner avsevärt kommer att förenklas i det
nya systemet kan beslut om slutreglering ske mycket snabbare än f, n. Detta medför
betydande lättnader för den kommunala likviditeten. Även i det nya systemet bör
statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering enligt
promemorian. Förskotten bör utgå med samma procentsatser och vid samma
tidpunkter som f, n.
2.2.8
Ekonomiska konsekvenser vid övergäng till nytt statsbidrag
I
en enkätundersökning avseende läsåret 1974/75 har jämförelser gjorts mellan
nuvarande statsbidragssystem och föreslaget statsbidrag enligt det nya
beräkningssättet. Därvid har framkommit bl. a. att antalet veckotimmar kommer
att öka och atl veckotimpriset kommer att bli högre i det nya systemet.
Ökningen
av antalet veckotimmar beror på att specialklasseleverna inräknas i
basresursunderlaget i det nya bidragssystemet. Ökningen beror vidare på den
särskilda glesbygdsgarantin och att alla kommuner i förstärkningsresursen
erhåller lika stor andel specialundervisningskvot.
Av
promemorian framgår bl. a. att en del av skillnaden i veckotimpriset ligger i
att glesbygdsgarantin medför en något större ökning av antalet veckotimmar på
mellanstadiet än på lågstadiet samt att förstärkningsresursen i det nya
systemet innefattar en något högre specialundervisningskvot än den
riksgenomsnittliga kvoten för 1974/75.
Det
ökade antalet veckotimmar och det högre veckotimpriset skulle
Prop.1977/78: 85 25
budgetåret
1974/75 enligt promemorian ha lett till en kostnadsökning för statens del på ca
74 milj. kr. exkl. bidrag till ATP och sociala avgifter i övrigt.
2.2.9
Undersökning avseende statsbidrag till grundskolan redovisningsåret 1974/75
2.2.9.1
Undersökningens uppläggning
På
grundval av de erfarenheter som en tidigare gjord provundersökning givit
genomfördes en mer omfattande enkätundersökning.
Denna
skulle ge möjlighet till säkrare bedömning av hur ett statsbidrag med basresurs
och förstärkningsresurs, uttryckta i veckotimpris förhåller sig till nuvarande
regler för statsbidrag.
Undersökningen
avsåg redovisningsåret 1974/75, det senast tillgängliga redovisningsåret för
grundskolans driftbidrag.
För
att ge ett för landet som helhet tillräckligt bedömningsunderlag av kommuner
med skilda skolorganisationer med hänsyn till åldersfördelning i grundskolan,
geografisk struktur, lärarsammansättning, lönespridning m. m, var det
nödvändigt att ett stort antal kommuner ingick i undersökningen. Samtidigt var
det viktigt att urvalet skedde så att jämförande bedömningar av regionala och
inomregionala effekter kunde ske, bl. a. för att kunna bedöma effekterna av glesbygdsgarantin.
Urvalet av kommuner skedde därför så att samtliga kommuner inom vissa län
skulle utgöra undersökningspopulation.
Kommuner
i följande län kom därför att ingå i undersökningen Östergötlands län.
Malmöhus län. Älvsborgs län, Västmanlands län. Västernorrlands län och
Jämtlands län. Dämtöver ingick Stockholms kommun i undersökningen.
Bearbetningen
av uppgifterna i enkätundersökningen har, framhålls det i promemorian,
inneburit betydande svårigheter. Beroende på komplexiteten i nuvarande statsbidragsrekvisitioner
har vissa svårigheter förelegat att få en uppfattning om det exakta antalet
använda lärarveckotimmar i undervisningen. Det kan därför i det redovisade
materialet, över antalet redovisade lärarveckotimmar för 1974/75, finnas vissa
fel som kan inverka på jämförelsen med ett nytt statsbidragssystem. Vid kontrollberäkningarna
har det visat sig att i regel är det angivet antal lärarveckotimmar som
antingen är för högt eller för lågt angivna i förhållande till det faktiska utttaget
av statsbidrag. Det bör understrykas att det mer sällan är fråga om
felaktigheter i uppgifterna om uttagna statsbidrag. Sådana uppgifter är också
mer lättkontrollerade än uppgifter om antal lärarveckotimmar då kontroll sker
gentemot antalet inrättade tjänster.
Prop.
1977/78: 85 26
2.2.9.2
Enkätresidtat
I
det följande redovisas resultatet av enkätundersökningen med avseende på antal
lärarveckotimmar totalt och per elev samt statsbidragets storlek per lärarveckotimme
och per elev vid jämförelse mellan nytt statsbidrag och nuvarande statsbidrag.
Antalet
lärarveckotimmar totalt och per elev sammanhänger med hur kommunens
skolorganisation ser ut. En i förhållande till genomsnittet för riket avvikande
elevfördelning på stadierna ger ett lägre antal lärarveckotimmar om avvikelsen
innebär att eleverna på lågstadiet är relativt sett fler än genomsnittet.
Antalet lärarveckotimmar blir högre om avvikelsen innebär att det är relativt
sett fler elever på högstadiet än genomsnittet för riket. Dessa förhållanden
påverkar också antalet lärarveckotimmar per elev. Andra faktorer som påverkar
antalet lärarvecko-och som direkt påverkar jämförelsen mellan det nya förslaget
till statsbidrag och nuvarande system, är elevernas fördelning på olika
klasstyper (a/A- och b/B-form), genomsnittliga klassmedeltalen i kommunen och förekomsten
av specialklasser.
Genom
att resurstimmar, som i dag beräknas per klass eller undervisningsgmpp
(högstadiet), ingår i förstärkningsresursen och beräknas per elev minskar dessa
lärarveckotimmar i kommuner med klassmedeltal under genomsnittet och i kommuner
med fler b/B-klasser än normalt. En ökning av antalet "resurslärarveckotimmar"
sker i kommuner med klassmedeltal över genomsnittet.
Kommuner
som vid övergång till nytt statsbidragssystem har många elever i specialklasser
kommer att få ett ökat antal basresurser i förhållande tUl antalet
normalklasser året innan. Därmed ökar också antalet lärarveckotimmar.
I följande
tabell (s. 27) redovisas utfallet vid jämförelse mellan det föreslagna
beräkningssystemet och det nuvarande. Redovisningen sker dels länsvis, dels
redovisas den kommun som har den största resp. minsta ökningen av antalet lärarveckotimmar
inom varje län.
Som
framgår av tabellen är antalet lärarveckotimmar per elev större i de båda
nordligaste av de undersökta länen än för länen i södra och mellersta delen av
landet. Detta kan förklaras av skolorganisationen. Den relativa skillnaden
mellan det nya och nuvarande beräkningssättet är emeUertid mindre i de båda
norra länen än vad den är i de övriga länen. Detta kan till stor del förklaras
av att klassmedeltalen är lägre i det glest befolkade länen och högre i län som
Östergötlands och Malmöhus län. I dessa län förekommer emellertid kommuner som
ur skolorganisatorisk synvinkel kan jämföras med kommuner i de norrländska
länen. Vidare är antalet specialklasser högre i Östergötlands och Malmöhus län
än i Västernorrlands och Jämtlands län vilket totalt sett för dessa län ger nya
basresurs timmar.
Älvsborgs
län avviker i viss mån från den nu beskrivna bilden genom
Antal
lärarveckotimmar enligt nytt förslag jämfört med nuvarande regler läsåret
1974/75 redovisade dels totalt, dels per elev.
Län/kommun
Nytt förslag
Nuvarande regler
Differens
Totalt
Lvtr/elev
Totalt
Lvtr/elev
Lvtr
procent
Stockholm
103 351
L875
103 145
1,871
0,004
0,2
E-län
Valdemarsvik Finspång
81 414 2 262 6 594
1,919 2,108 1,910
80 276 2 159 6 652
1,892 2,012 1,927
0,027
0,096
-0,017
1,4
4,8
-0,9
M-län Höör Svedala
165 701 2 331 2 433
1,890 2,016 1,904
161 931 2 200
2 433
1,847 1,908 1,904
0,043 0,108 0,000
2,3 6,0 0,0
P-Iän Vårgårda Åmål
91 338
2 199
3 419
L970 2,108 1,990
89 114
2 110
3 562
1,920 2,023 2,015
0,050
0,085
-0,025
2,5
4,2
-1,2
U-län Norberg Kungsör
62 039
1 708
2 260
1,938 2,090 1,887
60 858 1642 2 231
1,901 2,012 1,862
0,037 0,078 0,022
1,9 4,0 1,3
Y-Iän Sollefteå Härnösand
65 525 6 031 6 408
2,005 2,114 2,013
64 761
5 968
6 409
1,982 2,060 2,013
0,023 0,054 0,000
1,2 2,6 0,0
Z-län Berg Krokom
34 905
2 662
3 846
2,152 2,333 2,387
34 694
2 614
3 850
2,139 2,291 2,390
0,013
0,042
-0,003
0,6
1,8
-0,1
Genomsnitt
Ivt/elev
1,934
1,904
0,030
1,6
att
de undersökta kommunerna har både ett relativt högre antal lärarveckotimmar
per elev och en procentuell ökning, som är den högsta av de undersökta länen.
Orsaken är en kombination av skolorganisatoriska faktorer och att antalet specialklasselever
är förhållandevis högt jämfört med riksgenomsnittet.
SkiUnaderna
i antalet lärarveckotimmar som uppkommer mellan det nya och nuvarande
beräkningssättet kan förklaras av sådana faktorer som påverkas av
skolorganisationen och av särskilda beslut.
Den
slutsatsen man kan dra av den redovisade undersökningen är att den föreslagna beräkningstelcniken
väl ansluter sig till det lärarveckotim-behov, som nu framräknas på grundval av
organisationsbeslut och läroplanens bestämmelser.
Slutligen
skall här redovisas effekterna av glesbygdsgarantin i kommuner med minst 15 "/o
b/B-klasser i sin skolorganisation.
Som
framgår av tabellen (s. 28) skulle ett flertal kommuner få ett lägre antal lärarveckotimmar
per elev, om inte glesbygdsgarantin införts. Dessa kommuner hade i flertalet
fall under 1974/75 ett uttag av lärarveckotimmar för specialundervisning
räknat per elev som obetydligt skil-
Effekter
av glesbygdsgarantin i kommuner med minst 15 % b/B-klasser
Kommun
Antal lvtr/elev
1
Inkl, gles-
2
Utan
gles-
3
Differens
bygds-
bygds-
12
procent
garanti
garanti
Valdemarsvik
2,108
2,081
0,027
1,3
Ödeshög
2,110
2,062
0,048
2,3
Boxholm
2,104
2,081
0,023
1,1
Hörby
2,046
2,001
0,045
2,2
Höör
2,016
1,991
0,025
1,3
Vårgårda
2,108
2,081
0,027
1,3
Färgelanda
2,123
2,085
0,038
1,8
Herrljunga
2,132
2,090
0,042
2,0
Sala
1,986
1,962
0,024
1,2
Skinnskatteberg
2,040
2,019
0,021
1,0
Kramfors
2,093
2,067
0,026
1,3
Sollefteå
2,114
2,074
0,040
1,9
Ange
2,175
2,152
0,023
1,1
Strömsund
2,269
2,216
0,053
2,4
Krokom
2,387
2,310
0,077
3,3
Härjedalen
2,227
2,185
0,042
1,9
Bräcke
2,349
2,296
0,053
2,3
Åre
2,296
2,221
0,075
3,4
Berg
2,333
2,264
0,069
3,0
Ragunda
2,313
2,264
0,049
2,2
jer
sig från den schablon som beräknats för förstärkningsresursen. De kan därför
inte kompensera bortfallet av lärarveckotimmar i b/B-klasserna utan
glesbygdsgarantin. Kommuner som ökar även när glesbygdsgarantin borträknats
gör detta av det skälet att de får ett extra tillskott genom att de har haft
ett lägre uttag av specialundervisningstimmar än schablonen och genom tUlskott
av nya basresurser när specialklasselever inräknas i elevunderlaget.
I
undersökningen ingick också att undersöka utfallet av statsbidrag per lärarveckotimme.
Nuvarande veckotimpris för hela grundskolan påverkas dels av skolorganisatoriska
faktorer som t. ex. elevernas fördelning på stadier och uttag av
specialundervisningstimmar, dels av individuella faktorer som lärares
löneklass- och ålderstilläggs-placering.
Kommuner
med en skolorganisation där eleverna på lågstadiet är flera än riksgenomsnittet
får ett lägre veckotimpris än kommuner med fler elever än riksgenomsnittet på
högstadiet. Kommuner med lågt antal lärarveckotimmar för specialundervisning i
förhåUande tUl den schablon som beräkningarna för det föreslagna
statsbidragssystemet utgår från, får med det nya systemet ett högre
veckotimpris än vad de får enligt nuvarande regler. Omvända förhåUandet gäUer
för kommuner med specialundervisningsuttag, som ligger över schablonen.
Jämförelsen mellan före-
slaget
sätt att beräkna resurserna och nuvarande metod påverkas i hög grad av dessa
faktorer.
Mot
bakgrund av att det enhetligt faststäUda timpriset utgått från genomsnittliga
värden vad gäUer lärares tjänstgöring på olika stadier och viss fördelning av läramppsättningen
t. ex. ämneslärare och adjunkter påverkas naturligtvis jämförelsen av de
avvikelser som kan förekomma inom resp. kommun i förhåUande tUl de
utgångspunkter som föreligger för undersökningen.
Slutligen
bör erinras om vad som tidigare anförts beträffande osäkerheten i
redovisningen av antalet lärarveckotimmar i kommunuppgifterna för 1974/75. Ett
felaktigt angivet antal timmar ger ett felaktigt genomsnittligt veckotimpris.
I
följande tabell redovisas utfallet för resp, län och inom varje län den högsta
resp. lägsta avvikelsen för kommunema.
Redovisning
sker efter avdrag från det totala statsbidraget för 1974/75 av invandramndervisning,
viss särskild undervisning, kostnad för nedsättning av undervisningsskyldighet
för yrkesvalslärare, merkostnad för praktiklärare, avlöning för skolledare,
kallorts- och finskspråktiUägg, avlöning och lönetillägg tUl
elevhemsföreståndare, uppdragstiUägg samt kostnader för vikarier och för
arvoden till huvudlärare, institutionsföreståndare och tillsynslärare. På
detta sätt framkommer en genomsnittlig lärarlönekostnad per veckotimme för hela
gmndskolan i kommunen.
Veckotimkostnad
för lärarlöner enligt nytt förslag resp. enligt nuvarande statsbidrag läsåret
1974/75.
Län/kommun
Statsbidrag per veckotimme
Nytt förslag
Nuvarande
Differens
kr/vte
procent
Stockholm
1861
1874
-13
0,7
E-län Boxholm Åtvidaberg
1793 1780 1757
1782 1703 1 769
11
77
-12
0,6
4,5 -0,7
M-län Staffanstorp Hörby Lomma
1797 1740 1790 1767
1789 1 672 1820 1780
7
68
-30
-18
0,4
4,1
-1,6
-0,7
P-län Färgelanda Herrljunga
1770 1791 1773
1752 1 739 1 838
18
52
-65
1,0
3,0
-3,5
U-län Köping Kungsör Skinnskatteberg
1 776 1783 1788 1778
1 760 1740 1738 1799
16
43
50
-21
0,9
2,5
2,9
-1,2
Län/kommun
Statsbidrag per veckotimme
Nytt förslag
Nuvarande
Differens
kr/vte
procent
Y-Iän
Härnösand
Timrå
Z-län Ragunda
Härjedalen Åre
Genomsnitt
för de undersökta kommunema
1 788 1 857 1 791
1798 1 799 1 796 1820
1 800
1 765 1793 1 789
1779 1 738 1 810 1 871
1 791
23
64
- 8
16
61
-14
-51
9
1,3
3,6
-0,4
0,9
3,5 -0,8
-2,7
0,5
Som
framgår av tabellen ligger den genomsnittliga ökningen för de undersökta kommunema
på 0,5 "/o av veckotimpriset i förhållande till de schablonbelopp som
använts för att räkna fram statsbidraget enligt det nya beräkningssättet med
veckotimpris.
För
att få en uppfattning om hur ett genereUt påslag slår på veckotimpriset har
beräkningar gjorts av dels ett veckotimpris enligt statsbidraget för 1974/75
där de verkliga kostnaderna för ifrågavarande anordningar och verksamheter
ingår, dels har på det framräknade veckotimpriset enligt föreslaget beräkningssätt
lagts på en schablon om 3,8 o/o. I följande tabell (s. 31) har en
sammanställning gjorts över skillnaderna länsvis och inom varje län högsta
resp, lägsta avvikelse.
Av
tabeUen framgår att vissa kommuner får ett högre veckotimpris än vad de hade
1974/75 enUgt statsbidragsrekvisitionen när påslaget räknas in i priset. Det
finns å andra sidan kommuner som får ett veckotimpris som är lägre än det som
utgått enligt rekvisitionen när en enhetlig schablon för tilläggskostnader
lagts på det beräknade timpriset. Påslaget för tilläggskostnadema kan sålunda
både minska differensen mellan veckotimpriset enUgt statsbidragsrekvisitionen
och det beräknade timpriset enligt nytt förslag liksom öka skillnaderna beroende
på kommunens verkliga kostnader för vikarier, arvodestjänster etc. i relation
till schablonen 3,8 o/o.
Vid
ställningstagande till om en enhetlig schablon skall användas för beräkning av
tilläggskostnaderna bör man se kommunens kostnader härför över en serie av år
för att kunna konstatera om en schablontiUdelning ger en rimlig
kostnadstäckning. Det är, som tidigare framgått, främst vikariekostnaderna som
varierar meUan kommunerna. Dessa varierar också för varje kommun meUan olika redovisningsär,
vUket inte ger fuU rättvisa åt ett schablonpåslag vid jämförelse med de reella
kostnaderna för ett år.
Län/kommun
Statsbidrag
per vte inkl.
Stbg av-
tilläggskostnader
vikelse
vid jmfr.
Nytt
förslag
Nuvarande
Differens
>
utan tilläggs-
kr/vte
procent
kostn, procent
Stockholm
1932
1 939
- 7
-0,4
-0,7
E-län
1 861
1842
19
1,0
0,6
Boxholm
I 848
1 745
103
5,9
4,5
Åtvidaberg
1 824
1 816
8
0,4
-0,7
Valdemarsvik
1 843
1 845
- 2
-0,1
1,4
M-län
1 865
1 852
13
0,7
0,4
Staffanstorp
1 806
1 739
67
3,9
4,1
Burlöv
1 848
1 779
69
3,9
4,2
Malmö
1 923
1 928
- 5
-0,3
-0,2
Hörby
1 858
1 892
-34
-1,8
-1,6
Lomma
1 834
1 835
- 1
-0,1
-0,7
P-Iän
1 838
1 827
11
0,6
1,0
Färgelanda
1 859
1 813
46
2,5
3,0
Herrljunga
1 840
1 864
-24
-1,3
-3,5
Åmål
1 857
1 874
-17
-0,9
-0,8
U-Iän
1 843
1 831
14
0,8
0,9
Köping
1 851
1 787
64
3,6
2,5
Kungsör
1 856
1 804
52
2,9
2,9
Skinnskatteberg
1846
1 867
-21
-1,1
-1,2
Y-län
1 855
1 840
15
0,8
1,3
Härnösand
1928
1864
64
3,4
3,6
Timrå
1 859
1 846
13
0,7
-0,4
Z-län
1 866
1 856
10
0,5
0,9
Ragunda
1 867
1817
50
2,8
3,5
Härjedalen
1 864
1 894
-30
-1,6
-1,6
Åre
1 889
1 934
-45
-2,3
-2,7
Genomsnitt
för de undersökta
kommunema
1 868
1 859
9
0,5
0,5
Ett
lågt statsbidrag beror på en låg lärartäthet som i sin tur är resultatet av
ett högt medeltal elever i klasserna. Ett högt statsbidrag beror på en hög
lärartäthet, som i sin tur sammanhänger med ett lågt medeltal elever i
klasserna.
Skillnaderna
i statsbidragen per elev påverkas dels av skillnaderna i lärarveckotimmar per
elev, dels av skUlnaderna i veckotimpris mellan föreslaget beräkningssätt och
nuvarande.
Som
framgår av tabellen erhåller flera kommuner, vilka har ett beräknat
veckotimpris som understiger det som utgått för 1974/75, mer i statsbidrag per
elev enligt det nya systemet än vad de fått ut enligt statsbidragsrekvisitionen.
När statsbidraget beräknas per elev har samtliga komponenter (skillnader i
antalet lärarveckotimmar, veckotimpriset och till-läggskostnaderna) räknats in
i statsbidraget. Kommuner som får fler
Prop.
1977/78: 85 32
Statsbidrag
per elev enligt föreslaget beräkningssätt och nuvarande statsbidragsregler
inkl. påslag av kostnader för vissa anordningar och verksamheter
Län/kommun
Statsbidrag
per el tilläggskostnader
Nytt
Nuva-förslag rande
ev inkl.
Differens
Stbg/vte
med till-
läggs-
kost-
nader
procent
kr/vte
procent
Stockholm
3 621
3 629
- 8
-0,2
-0,4
E-län Boxholm Åtvidaberg Valdemarsvik
3 572 3 875 3 546 3 874
3 485 3 630 3 471 3 711
87 245
75 163
2,5 6,7 2,2 4,4
1,0
5,9
0,4
-0,1
M-län Staffanstorp Burlöv Malmö Hörby Lomma
3 525 3 402 3 439 3 569 3 789 3 325
3 425 3 163 3 307 3 563 3 718 3 223
100 239 132 6 71 102
2,9 7,6 4,0 0,2 1,9 3,2
0,7
3,9
3,9
-0,3
-1,8
-0,1
P-län Färgelanda Herrljunga Åmål
3 620 3 946 3 921 3 695
3 510
3 772 3 946 3 985
110
174 - 24 -290
3,1
4,6
-0,6
-7,3
3,1
2,5
-1,3
-0,9
U-län Köping Kungsör Skinnskatteberg
3 572 3 569 3 502 3 765
3 480 3 404 3 359 3 706
92 165 143
59
2,6 4,8 4,3 1,6
0,8
3,6
2,9
-1,1
Y-Iän
Härnösand Timrå
3 718 3 878 3 587
3 646
3 752 3 472
72 126 115
2,0 3,4 3,3
0,8 3,4 0,7
Z-län Ragunda Härjedalen
Åre
4017 4 319 4 153 4 338
3 970
4 207
4 195
4 515
47
112
- 42
-177
1,2
2,7
-1,0
-3,9
0,5
2,8
-1,6
-2,3
Genomsnitt
för de undersökta kommunerna
3 613
3 539
74
2,1
0,5
lärarveckotimmar
tilldelade i det nya systemet ökar totalt sett sitt statsbidrag. För kommuner
som både har ett lägre timpris och får ett färre antal veckotimmar än de hade
enligt statsbidragsrekvisitionen 1974/75, förstärks skiUnaderna relativt sett meUan
nuvarande och föreslaget sätt att beräkna statsbidraget (se exempelvis Åmål och
Are). Skillnaderaa i statsbidraget som är beroende av differenser i antalet lärarveckotimmar
beror ofta på stora skillnader i uttaget av lärarveckotimmar för specialundervisning.
Valdemarsvik och Åmål är exempel på kommuner där sådana effekter uppstår.
Totalt sett ökar statsbidraget enligt det nya förslaget med 2,1 %, varav
veckotimpriset skulle svara för 0,5 %. Som ti-
Prop. 1977/78: 85 33
digare
nämnts måste vissa reservationer göras beträffande undersökningsmaterialets
kvalitet varför dessa värden måste tas med en viss reservation.
2.3
Remissyttranden
2.3.1
Allmänna utgångspunkter
I
stort sett samtliga instanser tillstyrker de allmänna utgångspunkter som i
promemorian sammanfattats i sex krav för statsbidragssystemet i grundskolan.
Botkyrka kommun framhåller dock beträffande kravet att systemet skall stimulera
till effektiv verksamhet, att detta förutsätter en klarare definition av bl. a.
begreppet effektivitet vilket kan leda till en ännu hårdare centralstyrnmg av
skolan än f. n. Länsskolnämnderna i Kronobergs och Kalmar län, Nybro kommun
samt LR menar att ytterligare krav på bidragssystemet borde ha tillfogats,
nämligen
att
möjliggöra en statlig bedömning av resursens storlek och en utvärdering av
användningen,
att
så långt som möjligt minska eftersläprungen i utbetalningen av statsbidraget,
att
omfördelningen av statsbidraget mellan olika kommuner som måste bli en följd av
en schablonisering och förenkling, ej får antaga sådana former eller bli av
sådan omfattning att systemet upplevs som direkt nyckfullt eller orimligt hårt
drabbar de ekonomiskt svagare kommunerna,
att
lämna fullständiga garantier för att kraven hos den inom skolan verksamma
personalen tiU bibehållen trygghet i anställningen bibehålls.
De
allra flesta instanser menar att ett realiserande av utredningsförslaget leder
tiU att kraven i huvudsak blir tillgodosedda. Det är inte heller någon av
remissinstanserna som principiellt avvisar förslaget i helhet utan en klar
majoritet anger sig tUlstyrka utredningsförslaget i stort. Ett flertal instanser
påpekar att man redan i yttrande över SIA-utredningens förslag anslöt sig till
huvuddragen vad gällde resursfördelning och resursanvändning. SACO/SR, TCO, SL
och SFL vill dock ifrågasätta om förslaget innebär att kraven i alla avseenden
uppfylls. TCO anser att systemet innebär att de faktiska kostnaderna inte i tiUräcklig
grad styr medelstilldelningen. Detta kan leda till betydande omfördelning
mellan kommunerna, vilket strider mot kravet på enhetlighet och likvärdighet.
Botkyrka kommun ifrågasätter om man genom ett generellt verkande system kan
beakta de skillnader i förutsättning att driva skolverksamhet som finns i olika
kommuner. SACO/SR betonar dock att huvudprinciperna i bidragsmodellen är
anpassade till och ägnade att förverkliga de intentioner som låg bakom
riksdagens beslut om SIA-skolan.
Statskontoret
delar den uppfattning som framförs i promemorian att en viss omfördelning är
det pris som får betalas för att dels möjUggöra
3
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 85
Prop. 1977/78: 85 34
ett
ökat kommunalt och lokalt ansvar och inflytande, dels ge möjlighet till lokal
medbestämmanderätt vid resursanvändningen, dels ock uppnå ett för kommunerna
administrativt enkelt system. Ett stort antal kommuner däribland Skövde, Pajala
och Kalix kommuner samt Kommunförbundet m. fl. uttrycker farhågor över att det
nya systemet inte kommer att ge lika hög kostnadstäckning som det nuvarande
systemet ger. Enligt Stockholms kommun visar utfallet av gjorda undersökningar
att de nya bidragsbestämmelserna kan medföra sådan nedgång i bidragsbeloppet
för enskilda kommuner att den måste bedömas vara vida större än vad som kan
anses acceptabelt som omfördelningseffekt. För Stockholms kommun är minskningen
av bidraget så betydande att det, enligt kommunen, befaras äventyra nuvarande
verksamhet och SIA-reformcns genomförande. Vidare undanrycks genom
bidragskonstruktionen underlaget för ett stort antal tjänster. Även Göteborgs
och Malmö kommuner omtalar att det nya systemet medför väsentUgt mindre bidrag
för storstadskommunerna. Länsskolnämnderna i Jönköpings, Hallands och Malmöhus
län, ett stort antal kommuner däribland Växjö, Arboga och Köpings kommuner,
statskontrollkommittén, LO m. fl. menar att någon form av garanti mot väsentligt
minskat bidrag bör införas. Det faktiska utfallet av det nya bidraget bör detaljstuderas
och systemet justeras i efterhand om det visar sig att vissa kommuner får lägre
bidrag. Länsskolnämnden i Östergötlands län menar emellertid att kommunernas
beräkningar är rent matematiska och utgår från en tänkt organisation, uppbyggd
enligt nu gäUande anvisningar. Enligt nämnden har man därmed missat det mest
väsentliga i reformbeslutet, nämligen möjligheten till det fria
resursutnyttjandet. Denna möjlighet kommer, enligt nämndens bedömning, säkerligen
att upplevas som ett reellt resurstiUskott för den enskilda skolan och för
kommunen så snart medvetenheten om de därmed förknippade möjlighetema växer
fram. Även SÖ betonar att man inte får förbise de vinster som denna ökade
frihet i resursanvändningen medför. Enligt SÖ:s mening kan också just som en
följd av det föreslagna resurssystemets flexibilitet på sikt finnas vissa fömtsättningar
för en kommun, som fått negativt utfall, att anpassa sig till den nya
statsbidragsnivån.
Länsskolnämnden
i Jönköpings län, ett antal kommuner däribland Hässleholms, Ulricehamns och
Eskilstuna kommuner, m. fl. beklagar att utredningen inte tagit upp nuvarande
statsbidragssystem i sin helhet tUl behandUng och menar att en modell enligt
statsbidraget till gymnasieskolan borde ha övervägts.
2.3.2
Basresurser
Flertalet
instanser har inget att invända mot att beslutanderätten över antalet
basresurser skaU Ugga kvar hos länsskolnämnderna. Enligt länsskolnämnden i
Stockholms län måste i kommande anvisningar tillförsäk-
Prop. 1977/78: 85 35
ras
nämndema en klart uttalad möjlighet att påverka fördelningen av elever på de
olika skolenheterna i samband med basresurstUldelningen på samma sätt som
nämnderna f. n. har ett statligt kostnadsansvar vid godkännande av
klassanordningar. Hudiksvalls och Örebro kommuner, decentraliseringsutredningen,
m. fl. ifrågasätter om inte kommunerna själva kan fatta beslut om antalet
basresurser vid skolenheterna. Kommunförbundet, statskontrollkommittén,
Göteborgs och Lyckseles kommuner m. fl. utgår från att ett eventuellt beslut av
länsskolnämnd om ändring i den plan för fördelning av elever på skolenheter som
en kommun upprättat, skall föregås av samråd med kommunen. En ändring bör
bygga på tungt vägande skäl. Huvudprincipen bör, enligt Kommunförbundets mening,
vara att kommunen inom statsbidragets ram själv skall besluta om sin
skolorganisation, SÖ, länsskolnämnderna i Gotlands och Örebro län, Norbergs
kommun m. fl. pläderar för en friare dispositionsrätt över tilldelade
basresurser. Enligt SÖ:s mening bör på sikt övervägas att utsträcka länsskolnämndens
beslut från att gälla skolenheter tiU att avse hela grundskolan i kommunen med
möjlighet för kommunen att inom en sådan ram fritt organisera undervisningen.
Flera
länsskolnämnder och ett stort antal kommuner däribland Trane-mo, Öckerö och
Kils kommuner framhåUer att definitionen av begreppet skolenhet inte är
entydig. Nuvarande definition, vilken föreslås bibehållen i promemorian,
innehåller begreppet "näraliggande skolhus", vUket enligt instanserna
kan föranleda olika tolkningar. Skolenhetsbegreppet bör ges en mer preciserad
innebörd. TCO, SFL och SL menar att nuvarande definition bör kvarstå, men framhåUer
att det är nödvändigt att organisatoriska enheter i skolan fastställs för en
längre period än ett läsår. Nämnda instanser anser att indelningen i
skolenheter bör fastställas för minst en femårsperiod.
Av
praktiska skäl anser SÖ att besvärsrätt inte bör föreligga beträffande beslut
av länsskolnämnd om tilldelning av basresurs. Samma bör gälla beslut om
förstärkningsresurs. Däremot bör kommunens beslut att organisera
undervisningen alltjämt kimna överklagas som kommunalbesvär.
Beträffande
basresursens storlek godtar remissinstanserna den föreslagna omfattningen för
låg- och mellanstadiet. Länsskolnämnden i Jönköpings län, Stockholms,
Göteborgs och Malmö kommuner, SkoUedarförbundet, LR m. fl. anser dock att
antalet veckotimmar i basresursen för högstadiet bör höjas. Enligt instansernas
bedömning är högstadiets konstruktion med årliga skiftningar i organisationen
i tiUvalsgmpper och alternativkurser mer resurskrävande än vad promemorian
räknat med. Stockholms kommun understryker att särskUda förhållanden, såsom exempelvis
antal parallellklasser, kan ge stora utslag beträffande veckotim-behovet. Det
föreslagna schablontiUägget för tillvalsämnen och alternativkurser bör, enligt
nämnda instanser, höjas från 4 tUl 4,55 veckotimmar. Denna höjning bör,
enligt LR, kombineras med möjlighet för kom-
munerna
att ta viss del av förstärkningsresursen i anspråk för att komplettera
basresursen.
I
syfte att öka lärartätheten föreslår SL att bidraget genom basresursen skaU
utgå som en enhetlig basresurs beräknad på varje 25-tal elever i var och en av årskursema
19. Även RHS anser att det av förbundet tidigare framförda önskemålet om
gemensamt delningstal för grundskolan nu bör kunna tillfredsställas. Nybro och Pajala
kommuner menar att länsskolnämnden fortfarande skall ha befogenhet att när
särskilda skäl föreligger medelst dispens medge tilldelning av extra basresurs
utöver vad delningstalen medger. EnUgt HCK bör undantag från delningstalen medges
när handikappade elever ingår i beräkningsunderlaget. Kommunförbundet förordar
dock en strikt tiUämpning av delningstalen.
Länsskolnämnderna
i Kalmar, Kronobergs och Norrbottens län anser att länsskolnämnden bör ha
fullmakt att faststäUa timplan för av/ikande klasstyp på högstadiet och kunna faststäUa
det antal veckotimmar som skall ingå i basresurs för sådan avvikande klasstyp.
Flertalet
av de remissinstanser som tar upp frågan om glesbygdsgaranti vill vidga kretsen
av bidragsberättigade skolenheter. Sålunda anser länsskolnämnderna i
Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, ett antal
kommuner däribland Arvidsjaurs och Heby kommuner, SkoUedarförbundet, LR m. fl.
att även det enparallelliga högstadiet skaU omfattas av glesbygdsgarantin. Även
Kommunförbundet och TCO är tveksamma tUl kravet att samtliga basresurser skall
omfatta mer än en årskurs. Kommunförbundet m. fl. anser att det föreslagna
systemet dels tycks gynna satsning på större högstadier framför mindre, dels
påskynda övergång från a/A-form till b/B-form. Länsskolnämnden i Kalmar län,
Oskarshamns, Haparanda och Torsby kommuner m. fl. menar att det vore motiverat
att låta glesbygdsgarantin utgå för alla basenheter som omfattar mer än en
årskurs, dvs. även om skolenheten innehåller vissa basenheter av a/A-typ. Det
kan exempelvis, framhåller bl. a. SL, inte vara för-enUgt med garantins syfte
att en temporär omorganisation som innebär att en a/A-klass anordnas för något
år vid en skolenhet skaU medföra att glesbygdstillägget för återstående klasser
av b/B-typ vid skolenheten inte kan erhåUas. Enligt Skolledarförbundets
uppfattning bör det övervägas om inte garantin bör utformas mera villkorslöst
som ett särskilt stöd till b/B-klasser i glesbygd och undantagsvis kunna få
tillämpas även i de delar av en ordinär kommun som har en med den egentliga
glesbygden besläktad problematik. SÖ framhåUer att gemensam basresurs avseende
flera årskurser bör fastställas endast om det finns fömtsättningar för kontinuitet
i en sådan organisation. EnUgt SÖ bör den föreslagna omfattningen av
glesbygdsgarantin, dvs. ett påslag av 8 %, kunna godtas. Det är dock en
uppfattning som inte delas av ett relativt stort antal kommuner däribland Övertorneå,
Smedjebackens och Hedemora kommuner. Kommunförbundet, TCO och SL. Dessa
instanser menar att procentsat-
Prop. 1977/78: 85 37
sen
är för låg. Då garantin kan komma i fråga även för andra orter än
glesbygdsorter bör benämningen ändras, anser bl. a. SL.
2.3.3
Förstärkningsresurs
Promemorians
förslag att vissa resurstimmar i slöjd på låg- och mellanstadiet skall
överföras till förstärkningsresursen accepteras i allmänhet av det fåtal
instanser som tar upp frågan. SFL godtar överföringen, dock endast under fömtsättning
att garantier skapas för att gmpperna i slöjd och hemkunskap maximeras till 16
elever samt att gmpperna inte sammansätts av elever från skilda årskurser,
såvida inte undervisningen regelmässigt drivs i b/B-form. Garantin kan skapas
i form av anvisningar till kommande förordning. SÖ menar att förslaget att
resurser för delning av undervisningsgmpp i hemkunskap och slöjd till största
delen skaU ingå i basresursen kan ifrågasättas ur principiell synpunkt.
Överstyrelsen avser att återkomma tUl frågan i samband med att förslag till ny
läroplan överlämnas. Länsskolnämnden i Stockholms län påpekar att med
nuvarande bestämmelser för organisationen av slöjdundervisningen måste kommunerna
ibland av schematekniska skäl själva finansiera vissa lärartimmar. För vissa
större kommuner i Stockholms län kommer denna del av förstärkningsresursen
inte att svara mot den nuvarande kommunala insatsen. Även Linköpings och Säffle
kommuner räknar med att en större del än de föreslagna 0,021 veckotimmar per
elev kommer att behöva tas i anspråk för förstärkning i slöjd och hemkunskap.
Den
övervägande delen av remissinstansema ifrågasätter inte att viss del av förstärlcningsresursen
skall gå tUl länsskolnämnderna. TCO, SL m. fl. anser emellertid att
förstärkningsresursen skall utgå ograverat tiU kommunerna. Det bör dock även
fortsättningsvis ställas ytterligare statliga medel för disposition till
kommuner med särskilda problem. Dessa extra medel bör fördelas av SÖ.
Vad
som i promemorian föreslagits om differentiering av länsskol-nämndresursen,
innebärande att storstadslän får högre kvottilldelning, föranleder delade
meningar. Länsskolnämnderna i Kristianstads och Blekinge län samt SÖ
tillstyrker förslaget i denna del. Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser
sig däremot inte ha funnit några argument för differentiering av länsskolnämndresursen.
Även länsskolnämndema i Hallands och Gävleborgs län anser att resursen bör
vara 0,023 veckotimmar per elev för samtUga nämnder, Länsskolnämnderna i
Södermanlands, Älvsborgs, Norrbottens, Stockholms och Jöriköpings län samt
kommuner i dessa län anser att förhållandena i resp. län motiverar en utökning
av resursen för just deras län. SFL är positiv till en differentierad resurs
men finner det tveksamt att låsa fast resursfördelningen till storstadslänen.
Fördelningen av resursen bör därför kontinuerligt prövas av SÖ och fördelas differentierat
till de oUka nämndema.
Prop.
1977/78: 85 38
Länsskolnämnderna
i Jönköpings och Kalmar län framhåller att det inte får ges alltför detaljerade
anvisningar för länsskolnämndresursens användning. RHS anser däremot att det är
nödvändigt att ange de inbördes proportionerna mellan de två
användningsområdena. En mycket ringa del bör användas för regionala
utvecklings-, uppföljnings- och utvärderingsarbeten. Kalmar kommun anger
proportionerna utjämningsresurs-övrigt till 8020. Kommunförbundet, Göteborgs
kommun m. fl. menar att hela förstärkningsresursen skall komma kommunema
tillgodo. Arbetsuppgifterna vid nämnderna bör i stäUet finansieras genom medel
i nämndernas egen budget. Även SkoUedarförbundet menar att hela resursen bör användas
för att öka lärar- och ledartätheten inom ramen för den samlade skoldagen. SPN framhåUer
att det bör övervägas vUka möjligheter kommuner har att sysselsätta AST-anställda
även i rent kommunala arbetsuppgifter. I de fall omplaceringsåtgärder icke är
möjliga inom den egna kommunen bör länsskolnämnden ges ökade möjligheter till
placering i aiman kommun. Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att länsskolnämndresursen
skall kunna användas bl. a. till att omplacera lärare som hamnat i en ohållbar
klassrumssituation med slitningar mellan lärare och elever. Länsskolnämnderna i
Västmanlands, Norrbottens och Skaraborgs län utgår från att nämnderna inte helt
låses vid de principer som SÖ haft vid fördelningen av de s. k. SÄS-medlen.
Ett
flertal instanser påpekar att de tidigare utgående SAS-medlen tUl stor del
knutits upp i den fasta organisationen. Enligt länsskolnämnden i Stockholms
län. Kommunförbundet, SACO/SR, LR, SkoUedarförbundet m. fl. är det därför
nödvändigt att nämndresurser används för att ge kompensation/täckning när SAS-medlen
inte längre utgår. Enligt några instanser är dock nämndernas utjämningsresurs otUlräcklig
härför. LR föreslår att utöver utjämningsresursen skall särskilda medel
tillföras SÖ dels att användas för tilldelning av extraresurser till särskUda
problemtyngda kommuner, dels i syfte att kompensera de kommuner vUka oförskyUt
drabbas av en resursmuiskning.
Beträffande
användningen av den del av förstärkningsresursen som föreslås gå direkt till
kommunerna, anser länsskolnämnden i Örebro län, Kommunförbundet, Kumla kommun,
statskontrollkommittén m.fl. att den föreslagna uppdelningen på undervisning
och andra insatser är aUtför detaljerad. Enligt Botkyrka kommun bör det stå
kommunerna relativt fritt att efter samråd med bl. a. föräldrar och berörda
personalorganisationer fördela resursen på det ur lokala synpunkter bästa
sättet. LR anser emellertid att varje rektorsområde och stadium borde vara tiUförsäkrad
ett visst minimum av förstärkningsresursen. För högstadiets del borde omfattningen
motsvara den del som enligt nuvarande bestämmelser utgör resurstimmama. Enligt LR
bör även en bindning till ämnen och ämnesgruppen eftersträvas. LR menar vidare
att det borde finnas en spärr mot överföring av medel från undervisningskvoten tUl
övriga anordningar.
Prop.
1977/78: 85 39
SL
och SFL ställer sig tveksam till om resp. anser ej att förslaget innebär att
undervisningen i grundskolan tillförs resurser i så stor omfattning som avsågs
i riksdagsbeslutet angående SIA-propositionen. SL och SFL framhåller att det
krävs att nya resurser tUlförs. Statens ungdomsråd anser att kvoten för övriga
anordningar bör höjas till 0,09 veckotimmar per elev. Av dessa bör 25 %
avsättas speciellt för föreningsverksamhet. Även LO anser att bidraget till
annan verksamhet bör ökas.
Kommunförbundet,
Norrköpings, Ödeshögs och Trollhättans kommuner m. fl. omtalar att frågan om
statligt stöd till den kommunala musikskolan inte har behandlats i
promemorian.
2.3.4
Ekonomiska beräkningar
2.3.4.1
Veckotimpris
En
helt övervägande del av instanserna stäUer sig positiva tUl användandet av ett
schabloniseral veckotimpris. SÖ menar att det bör undersökas om inte
veckotimpriset generellt kan fastställas till visst timarvode enligt TFU för
berörda stadier. Genom detta skulle uppnås en automatisk anpassning till
förändringar i löneutvecklingen. Ydre kommun, Skol-ledarförbundet m. fl. menar
att ett system med ortsindexreglerade veckotimpris vore att föredra. Även Täby
kommun menar att det bör undersökas om olika veckotimpris, beroende på
lärarkårens sammansättiung, kan tillämpas. Vidare framförs av Sundsvalls,
Växjö, Perstorps kommuner m. fl. att systemet borde innehåUa möjlighet till
någon form av retroaktiv gottgörelse om det visar sig att den enskUda kommunen
får minskade resurser på grund av ett felaktigt satt veckotimpris. TCO, SFL
och SL motsätter sig användandet av ett schabloniseral veckotimpris, vilket
enligt deras mening innebär att de faktiska kostnaderna inte i tiUräcklig grad styr
medelstilldelningen. I stäUet föreslår nämnda instanser att ett system tUlämpas
som ger varje kommun full täckning för de faktiska gmndskole-kostnaderna enligt
i princip samma regler som gäller för gymnasieskolan,
I
promemorians material har veckotimpriset beräknats efter ålderstill-läggsklass
två. Detta föranleder ett relativt stort antal instanser, bl. a. Göteborgs,
Malmö och Östra Göinge kommuner. Kommunförbundet, LR och SFL att framhåUa att
mått som hel ålderstiUäggsklass är för grova. Förslaget innebbär att kommuner
med äldre och därmed dyrare lärararbetskraft kommer att missgynnas. SkoUedarförbundet
påpekar att adjunktsdelen på högstadiet är högre än vad promemorian räknat med.
Detta ger ett högre veckotimpris. Kommunförbundet jämte ett antal kommuner
däribland Partille och Svalövs kommuner understryker att fastställandet av
veckotimpris måste föregås av överläggningar med kommunförbundet.
Prop. 1977/78: 85 40
2.3.4.2 Tilläggsbidrag
Bl.
a. LR StäUer sig tveksamt till huruvida en schablonberäkning av bidragets
storlek verkligen kan leda till en fullständig täckning av de kostnader
kommunerna får för vikarier, nedsättningstimmar, arvodestjänster m, m. Flera
instanser påpekar att de nya bestämmelserna om statsbidrag till
vikariekostnader inte kunnat beaktas av utredningen. I likhet med vad som anges
i promemorian betonar bl. a. SÖ, SkoUedarförbundet, Kommunförbundet samt ett
antal kommuner däribland Eksjö och Boxholms kommuner det nödvändiga i att en
förnyad beräkning av bidragets volym sker. I allmänhet menar remissinstanserna
att den föreslagna procentsatsen är alltför lågt satt. Beträffande
vikariekostnaderna framhåUer bl. a. Timrå, Tyresö och Malmö kommuner samt decentraliseringsulredningen
att dessa ej bör ingå i schablonen utan skall ersättas med de verkliga kostnaderna.
LR menar att för vissa avgränsade vikariekostnader skall ersättning ske enligt
nuvarande regler.
2.3.4.3 Andra
bidrag
Endast
ett mindre antal instanser tar upp frågan om de bidrag som i promemorian
föreslås utgå i särskUd ordning. Länsskolnämnden i Blekinge län m. fl.
tillstyrker förslaget i denna del. Länsskolnämnden i Hallands län m. fl. anser
att schabloniseringen även kan omfatta en stor del av de bidrag som föreslås
utgå i särskild ordning. Kommunförbundet menar att det bör undersökas om inte
bidraget till kallorts- och finskspråkstillägg kan scha-bloniseras. Förbundet
anser vidare att förslaget att rektors och studierektors
undervisningsskyldighet skall dras av från kommunens totala antal veckotimmar
är onödigt detaljrikt och tiU viss del felaktigt. Avräk-ningssystemet bör
därför helt kunna utgå. Länsskolnämnden i Östergötlands län framhåller att det
inte framgår när, var och hur avräkningen skall ske. HCK, Kommunförbundet,
Haninge kommun m. fl. understryker att bidraget till personell assistans är
helt otillräckligt och därför bör förbättras kraftigt.
2.3.5
Bidrag till samlad skoldag
Länsskolnämnden
i Skaraborgs län understryker nödvändigheten av att de mål och riktlinjer som
centralt skall faststäUas för verksamheten under den samlade skoldagen blir
klart preciserade. Kommunförbundet, Sala kommun m. fl. utgår från att dessa
mål och riktlinjer kommer att vara vägledande för kommunema och ej i detalj
bindande. SÖ framhåller att kommunerna, intiU dess de genomför samlad skoldag i
årskurserna 79, blir skyldiga att genomföra en skoldag som omfattar för elevema
på högstadiet 33 undervisningstimmar enligt timplan samt annan verksamhet
(fria aktiviteter), utöver raster etc, omfattande en tid av minst 80 minuter.
En föreskrift med denna innebörd bör enligt SÖ:s mening meddelas
Prop.
1977/78: 85 41
i anslutning till att de nya statsbidragsbestämmelserna
utfärdas. De instanser som tar upp frågan om bidragets storlek framhåller att
det är klart otillräckUgt.
2.3.6 Utbetalning av statsbidrag m. m.
2.3.6.1 Rationaliseringsvinster
I promemorian antas att förenklingen av
statsbidragsrekvisitionerna skall minska kostnadema för denna administratiton.
Remissinstanserna instämmer i att arbetet med rekvisitionerna av statsbidrag
förenklas be-tydUgt genom det schabloniserade bidragssystemet. Länsskolnämnderna
i Hallands, Blekinge samt Jönköpings län framhåller dock att utredningens
förslag inte enbart innebär arbetsavlastning utan även i någon mån utökning av
nämndernas arbetsuppgifter. Länsskolnämnden i Jämtlands län, ett stort antal
kommuner däribland Sölvesborgs, Västerås, Ljungby och Växjö kommuner.
Kommunförbundet, SkoUedarförbundet samt LR betonar att systemet visserligen
innebär en administrativ och arbetsmässig förenkling, men fömtsätter även en
mer avancerad lokal verksamhetsplanering, vUket leder tUl att de kommunala
kostnaderna för administration knappast torde mmska. I det sammanhanget
framhåller länsskolnämnden i Kalmar län, Nybro, Hofors och Vänersborgs
kommuner, SkoUedarförbundet, m. fl. att man ser det som önskvärt att
poänggränserna för inrättande av tjänst som skoldirektör och biträdande
skoldirektör sänks.
2.3.6.2 Tidpunkt för fastställande av bas- och förstärkningsresurser
Instanserna ställer sig i allmänhet positiva tUl förslaget
att tidigarelägga nämndemas beslut om tiUdelnmg av antalet basresurser jämfört
med nuvarande tidsgräns för klassanordningsbeslut, RSV meddelar att förslaget
om tidigareläggning av avisering till kommuner angående skolpliktiga barn är
teknisk genomförbart och verket har därför inget att erinra mot denna tidigareläggning.
Länsskolnämnden i Stockholms län menar dock att det knappast är möjUgt att
fastställa organisationen under tiden 1/3 31/3 med tanke på kraven att
samtidigt informera och eventuellt bedriva MBL-förhandlingar. Även Malmö kommun
menar att tidsmarginalerna bUr knappa. Länsskolnämnden i Hallands län.
Östhammars kommun samt SkoUedarförbundet menar däremot att den I februari resp.
den I mars är lämpligare datum för skolstyrelsens ingivande av underlag samt
nämndens fastställande av antalet basresurser. Ett antal kommuner menar att
den uppgift om ändring av elevantal som kommunerna, enligt förslaget, skall lämna
den 15 augusti, bör ske omkring den 1 september då läsåret börjat. Länsskolnämnden
i Västerbottens län, Säffle kommun, LR m. fl. anser att nämndens beslut den 1
april bör vara definitivt i den meningen att ingen nedskärning i organisationen
skall tillåtas efter den tidpunkten. SÖ viU precisera förslaget i denna del tUl
att det bör ankomma på kom-
Prop. 1977/78: 85 42
munen
att obligatoriskt informera länsskolnämnden om sådana förändringar i elevantalet,
som kan inverka på av nämnden tidigare fattat beslut om antalet basresurser.
Nämndens beslut bör meddelas kommunen som underlag för kommande statsbidragsrekvisilioner.
2.3.6.3
Utbetalning
Flertalet
instanser ser det som fullt genomförbart att tidigarelägga slutregleringen av
statsbidraget och menar att eftersläpningsproblemen för kommunema därigenom tiU
viss del rättas till. SÖ, länsskolnämnderna i Malmöhus och Stockholms län, gör
dock bedömningen att slutregleringen kommer att ligga senare än juliaugusti.
Enligt SÖ är utgången av oktober månad en mera realistisk tidpunkt för
slutreglering. RRV understryker att det i statsbidragsbestämmelsema bör
klargöras om slutreglering av statsbidraget skall ske efter det faktiska kostnadsutfallet
och hur i så fall outnyttjade medel bör disponeras. Beträffande utbetalning av
statsbidraget under löpande budgetår konstaterar ett stort antal instanser att
eftersläpningen även fortsättningsvis kommer att medföra stora
likviditetsproblem för kommunema. Göteborgs och Malmö kommuner menar att
förskotten borde vara ca 105 o/q av
föregående års bidrag. Enligt länsskolnämnden i Älvsborgs län, ett stort antal
kommuner. Kommunförbundet m. fl. vore den bästa ordningen att medge 100 o/o
förskott på det beräknade statsbidraget för löpande redovisningsår. I
förskotten borde även kostnader för sociala avgifter ingå. Utbetalningarna
skulle kunna ske antingen i början av varje kvartal eller med en tolftedel
varje månad. Även SÖ framhåller att rent statsbidragstekniskt stora fördelar
vore att vinna om utbetalningarna baserades på löpande budgetår i stället som f.
n. tidigare budgetår. RRV framhåller att det i de nya statsbidragsbestämmelsema
bör närmare preciseras i vad mån bidragsmedlen i större utsträckning än f. n.
kan få användas även tiU att anställa annan personal än lärare eller till inköp
av undervisningsmaterial o. d. RRV framhåUer vidare att det i
statsbidragsförordningen bör anges att RRV i sin förvaltningsrevision har
möjlighet att granska den statsbidragsfinansierade skolverksamheten.
2.3.7
Genomförande
Ett
stort antal remissinstanser, bl. a. länsskolnämnden i Västerbottens län, ett
antal kommuner däribland Mora, Tyresö, Ovanåkers och Staffanstorps kommuner.
Kommunförbundet samt LR menar att den föreslagna tidpunkten för ikraftträdande
av det nya systemet kan skapa problem. Instanserna påpekar att den nya tim-
och läroplanen ej föreligger. Vidare kommer lärarnas arbetstids- och
medbestämmandeavtal sannoUkt inte ligga färdiga innan planeringen för läsåret
1978/79 påbörjas. Slutligen saknas även bestämmelser om lokala ledningsorgan.
Detta innebär, framhåller ett flertal instanser, att instrumenten för den fria
resursanvändningen saknas vid planeringen inför läsåret 1978/79.
Prop. 1977/78: 85 43
2.4
Föredraganden
2.4.1
Utgångspunkter för nytt statsbidrag
En
av hömstenarna i riksdagens beslut om skolans inre arbete (SIA) (prop. 1975/76:
39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 367) är att det lokala ansvarstagandet för
skolans verksamhet bör öka. I propositionen anfördes (s. 221) att skolans
nuvarande regelsystem måste förändras för att skolans arbete skall kunna
anpassas till elevernas olika fömtsättningar och behov. Elevemas behov varierar
mycket starkt. Variationer förekommer inte bara från ort till ort utan också
inom enskilda klasser och skolenheter. Mot denna bakgmnd är det inte lämpligt
att i centralt utfärdade föreskrifter detaljerat ange insatsernas art och
organisation. Ansvar och beslutanderätt bör i stället decentraliseras.
Utbildningsutskottet
betonar (s. 47) att det är angeläget att de regionala och lokala
skolmyndigheterna, skolledarna, lärarna och andra med arbetsuppgifter på
skolans område tilläggs både friheten och ansvaret att i den praktiska
tillämpningen ute på fältet, utan bundenhet vid anvisningar i alla detaljer,
handla med utrymme för sunt fömuft och fritt val. Utskottet uttalar också att
det är viktigt att resursinsatsema för skolans verksamhet är behovsorienterade.
Dessa
uttalanden utgör utgångspunkten för det arbete med konstmktion av ett nytt
statsbidragssystem för det allmänna skolväsendet som har presenterats i en inom
utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U 1977: 8) Förslag till nytt
statsbidragssystem för det aU-männa skolväsendet.
Enligt
vad som anförs i nämnda promemoria bör statsbidragssystemet för grandskolan
uppfylla följande allmänna krav. Det bör bidra till att upprätthålla ett
enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard. Det bör beakta
skillnaderna i fömtsättningar som finns mellan olika kommuner att bedriva
skolverksamheten. Det bör vidare möjliggöra och stimulera till en ökad lokal
beslutanderätt i bl, a. ekonomiska och organisatoriska frågor. Det bör också
stimulera tUl en effektiv verksamhet. Det bör slutligen garantera att utgående
bidrag blir värdebeständiga på samma sätt som f. n.
Enligt
promemorian medför nu gäUande regler för statsbidrag tUl grundskolan ett
betydande arbete för skolstyrelser och länsskolnämnder. Detta arbete skuUe bli
än mer omfattande, om nuvarande statsbidragsregler skulle överföras tUl det
system med basresurs och förstärkningsresurs som skall införas enligt
riksdagens nyss nämnda beslut. Nuvarande system ger inte heller det utrymme för
lokala beslut om resursanvändning, som utgör en förutsättning för att den av
riksdagen beslutade reformeringen av skolans inre arbete skall kunna
genomföras. Ett nytt statsbidrag för grundskolan bör därför enligt promemorian
ges en mera
Prop. 1977/78: 85 44
schabloniserad
utformning, vilket dessutom skulle förenkla rekvisitioner och utbetalning av
bidraget.
På
gmndval av riksdagens beslut om resurssystemet för SIA-skolan har konstmktionen
med basresurs och förstärkningsresurs vidareutvecklats och den tekniska
anpassningen prövats i en undersökning omfattande ett 70-tal kommuner.
Med
utgångspunkt i denna undersökning konstateras i promemorian att ett system att
beräkna statsbidraget i form av basresurs och förstärkningsresurs väl ansluter
tUl de allmänna principer för statsbidrag tiU skolväsendet som har uppstäUts.
En
övergång tUl ett mer schabloniseral statsbidragssystem i enlighet med vad som
nu angetts kommer enligt promemorian att medföra vissa ekonomiska
omfördelningseffekter för enskilda kommuner. Vissa sådana effekter förutsågs i
statsmaktemas beslut om reformering av skolans inre arbete. Undersökningen
visar att alla i undersökningen ingående kommuner totalt sett erhåller ökade
statsbidrag. Det är inte möjligt att konstmera ett förenklat bidragssystem som
tar hänsyn tUl alla de faktorer som i dag påverkar bidraget och som dessutom är
starkt schabloniseral. En viss omfördelrung av nuvarande resurser meUan
kommunerna är det pris som får betalas för att dels möjliggöra ett ökat
kommunalt och lokalt ansvar och inflytande, dels ge möjlighet tUl lokal
medbestämmanderätt vid resursanvändningen och dels uppnå ett för kommunerna
administrativt enkelt system.
Det
övervägande flertalet av remissinstanserna tillstyrker promemorians
utgångspunkter för ett nytt statsbidragssystem. Remissinstansema är ense om
att ett nytt och förenklat statsbidragssystem bör införas i huvudsak erUigt
promemorians förslag. Utredningen (B 1976: 06) om kommunemas ekonomi anser att
de föreslagna förändringarna är ett steg i rätt riktning mot de principer för statsbidragsgivningen
som utredningen diskuterat i betänkandet (SOU 1977: 48) Översyn av de specieUa
statsbidragen till kommunerna.
De
invändningar som reses mot förslaget gäller främst att det nya systemet inte
ger samma kostnadstäckning som det nuvarande. Således menar länsskolnämnden i
Kalmar län liksom ett stort antal kommuner att den omfördelning av nuvarande
resurser mellan olika kommuner, som måste bli en följd av schablonisering och
förenkling, inte får anta en sådan omfattning att systemet upplevs som direkt
nyckfullt eUer orimligt hårt drabbar de ekonomiskt svagare kommunema. En del
kommuner tillstyrker förslaget endast under fömtsättning att det nya systemet
inte ger mindre bidrag än det nuvarande.
Några
remissinstanser menar att gymnasieskolans statsbidragsmodeU borde ha övervägts
i sammanhanget eftersom denna enligt deras mening ger bättre kostnadstäckning.
För
egen del viU jag understryka att det förslag som här förs fram
Prop. 1977/78:85 45
endast
syftar tiU en förenkling av nuvarande system samt tiU en anpassning av
statsbidraget till den reformering av skolans iru-e arbete som riksdagen har
uttalat sig för. Däremot berörs inte frågan om kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun. Av detta skäl har det inte ingått i utredningsarbetet att
överväga ett system som liknar gymnasieskolans. Ett sådant system kan enligt
min mening leda tUl förskjutningar när det gäller kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun. Det har heller inte ingått i detta arbete att analysera de skolkostnader
som i dag faUer på kommunema, vUket några remissinstanser anser borde ha
ingått. Avsikten med omläggningen har inte varit att tillskjuta skolan nya
resurser av någon större betydenhet. Jag viU i detta sammanhang erinra om vad jag
anfört i prop, 1977/78: 100 (bil. 12) om det samhällsekonomiska utrymmet för
nya reformer på skolans område. Det bör emeUertid framhållas att det trots det
svåra samhällsekonomiska läget har varit möjligt att, i samband med
omläggningen av statsbidragsgivningen skapa utrymme för en anslagsökning på ca
100 milj. kr, jämfört med vad nuvarande statsbidragsbestämmelser skulle ha
givit.
I
promemorian har enligt min mening klart åskådliggjorts det nuvarande
bidragssystemets nackdelar och det dokumenterade behovet av en omläggning av statsbidragsgivningen.
Jag delar decentraliseringsutredningens (Kn 1975: 01) uppfattning, att ett schabloniserat
statsbidrag är en gmndfömtsättning för att ett decentraliserat beslutsfattande
skall kunna genomföras.
I
promemorian har eftersträvats ett system som genom en långt driven schablonisering
ger möjlighet till ett decentraliserat beslutsfattande och som i betydande grad
förenklar bidragsberäkningen. Samtidigt har det gällt att analysera de för
bidragets storlek avgörande faktorerna på ett sådant sätt att statsbidragets
storlek vid övergången till det nya systemet nära ansluter sig till det
ekonomiska utfallet enligt de nuvarande bidragsreglerna. Med ökad schablonisering
följer att vissa avvikelser från de faktiska kostnaderna kan inträffa i det
enskilda faUet. Vinsten av påtagliga förenklingar är emellertid så uppenbar,
att man enligt min mening bör kunna acceptera att den nya bidragsberäkningen
inte aUtid uppvisar full överensstämmelse med de kostnader som bidragsgivningen
avser.
En
avgörande faktor vid ställningstagande tUl en bidragsomläggning är vilken
inverkan omläggningen kommer att få på kommunernas ekonomi. I remissyttranden
har oro uttalats för de ekonomiska följderna av omläggningen samtidigt som
samma remissinstanser säger sig förorda ett mer schabloniserat statsbidrag. Ett
antal kommuner har genom egna uträkningar kommit fram till att bidragsförluster
skulle uppkomma som överstiger dem som framräknats i den undersökning som
presenteras i promemorian. Inom utbUdningsdepartementet har därför gjorts vissa
ytterligare beräkningar. Resultaten av dessa visar att farhågorna i flera fall
har varit överdrivna. I promemorian framhålls att effekterna av det
Prop. 1911/18:85 46
nuvarande
systemet och det föreslagna ibland inte går att jämföra eftersom systemen
bygger på sä skUda fömtsättningar. Vid jämförelse med utfaUet för andra
bidragsår än det som undersökningen avsåg har vissa kommuner använt sig av
felaktiga utgångsvärden, vUket har givit ett missvisande resultat. Det
nuvarande systemet är också komplext och svåröverskådligt, medan det föreslagna
systemet är enkelt tUl sin natur. I nuvarande system finns dessutom, som bl. a.
Stockholms kommun framhåller i sitt yttrande, en viss eftersläpning av organisationen
i förhållande till elevutvecklingen vilket även kan påverka jämförelsen eftersom
det föreslagna systemet är mer följsamt i detta avseende. Det finns även
anledning att framhålla att ett utmärkande drag för det schablonmässiga
bidragssystemet är att konstaterade bidragsförluster ett år ofta sammanhänger
med förhållanden av rent tillfällig natur som inte behöver föreligga ett annat
år.
Jag
anser således inte att de resultat som har framkommit genom departementets och
remissinstansernas undersökningar innebär att de föreslagna principerna för ett
nytt statsbidragssystem behöver ifrågasättas. Inte heller finner jag anledning
att annat än i vissa faU föreslå en ökad statsbidragsgivning. Mot bakgmnd av de
remissynpunkter som har framkommit är jag däremot beredd att inom ramen för de
föreslagna principerna göra sådana förändringar att bättre kostnadstäckning
uppnås för sådana kommuner där bidragsförluster eventuellt skuUe kunna uppkomma.
Dessa ändringar gäller främst beräkningar av antalet basresurstimmar på
högstadiet, länsskolnämndsresursen för storstadslänen och beräkning av
veckotimpriser med hänsyn till variationer i löneläget mellan kommunerna.
Det
föreslagna statsbidragssystemet medför enligt promemorian betydande
förenklingar för såväl kommunerna som staten då det gäller upprättande och kontroU
av statsbidragsansökan. Dessa synpunkter i fråga om statsbidragsgranskning m. m.
delas av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser, särskUt många
kommuner, menar dock samtidigt att det decentraliserade systemet fömtsätter en
ökad lokal planering, vUket leder tiU att de kommunala kostnadema för
administration knappast torde minska. Även Svenska kommunförbundet menar att
systemet fömtsätter en mer avancerad verksamhetsplanering. Det krävs således enUgt
förbundet ökade insatser i kommunerna för att målet för reformen skall uppnås
och för att det skaU vara möjligt att undvika en slentrianmässig fördelning av
resurserna. Några kommuner har i sina remissyttranden framfört krav på ytterUgare
statliga insatser för att stärka den lokala kommunala skoladministrationen och skoUedningen.
Det
föreslagna statsbidragssystemet medger enligt min mening den friare
resursanvändning som riksdagen uttalat sig för. Med ett sådant system möjliggörs
en ökad decentralisering och en större pedagogisk frihet och därmed också en
ökad effektivitet, vilket fömtsätter andra
Prop. 1977/78:85 47
planeringsinsatser
lokalt än tidigare. I detta avseende är det uppenbart att det föreslagna
statsbidragssystemet liksom all decentralisering ställer förändrade krav på
kommunerna. Resursanvändningen enligt nuvarande system är i huvudsak fastlagd
centralt genom administrativa föreskrifter. Det är därmed varken behovsstyrt
eller anpassat efter lokala hänsyn. Jag vUl i detta sammanhang instämma i vad länsskolnämnden
i Östergötlands län har anfört om att det inte går att bortse från det väsentligaste
i reformbeslutet, nämligen rätten att lokalt fritt förfoga över en väsentlig
resurs och styra den dit behov finns. Det friare resursutnyttjandet irmebär
därför i sig självt en reell förbättring för den enskilda skolan och kommunen
så snart medvetenheten om de därmed förknippade möjligheterna växer fram. Jag
återkommer senare till frågan om resursanvändningen.
Jag
vill i detta sanmianhang poängtera att riksdagens beslut våren 1976 om skolans
inre arbete även innebar en förstärkning av den lokala skolledningen.
Regeringen har dessutom genom särskilt beslut sänkt undervisningsskyldigheten
för flertalet skolledare. Härigenom har en förstärkning skett av skoUedtungens
planeringsresurser. Jag avser vidare att föreslå regeringen ett nytt beräkningssätt
för att bestämma antalet studierektorer, som ökar kommunernas möjligheter att
inrätta biträdande skolledartjänster. Denna fråga behandlas under anslaget
Bidrag till driften av grandskolor. Jag vill också peka på att sedan några år
pågår en särskild skoUedamtbUdning med syftet att ge aUa skolledare en utbildning
som gör dem bättre skickade att möta de förändrade kraven på planering.
Sammantagna ger dessa åtgärder enligt min mening kommunerna bättre fömtsättningar
att uppfylla de krav på planering och uppföljning som systemet med ett friare
utnyttjande av statsbidraget stäUer. Jag vill i Ukhet med flertalet
remissinstanser även framhålla att det föreslagna systemet innebär en
betydande administrativ förenkling både på lokal och regional nivå. För
flertalet kommuner medför förslaget också en snabbare slutreglering av statsbidraget,
vilket betyder inte oväsentliga räntevinster för kommunerna.
Jag
ansluter mig således tiU de i promemorian uppdragna riktlinjerna rörande nytt
statsbidragssystem för gmndskolan med de modifikationer som jag senare närmare
kommer att redovisa. Vid utformningen av förslaget till statsbidragssystem har
överläggningar ägt mm med Kommunförbundet. Förbundet har i dessa
överläggningar ställt sig bakom de principieUa grandema för ett
statsbidragssystem i överensstämmelse med här givna riktlinjer.
Prop. 1977/78: 85 48
2.4.2
Bidragssystemets uppbyggnad
2.4.2.1
Basresurser Basresursernas antal
ResurstUldelningen
till kommunema skaU enligt riksdagens principbeslut i huvudsak utgöras av
basresurser och förstärkningsresurser. Basresursemas antal skall grundas på
elevantalet inom resp. årskurs vid varje skolenhet i gmndskolan.
Förstärkningsresursen skall beräknas per elev i grundskolan.
Basresurs
bör enligt promemorian i statsbidragshänseende definieras som en statlig resurstiUdelning
i form av lärarveckotimmar. En basresurs skall i normalfaUet utgå för varje
påbörjat 25-tal elever i var och en av årskursema 13 och för varje påbörjat
30-tal elever i var och en av årskurserna 49, aUt räknat vid varje skolenhet i
konmiunen. Denna beräkningsmetod, som motsvarar den som nu tUlämpas vid faststäUande
av antalet klasser i gmndskolan, brakar benämnas överskottsmetoden. Talen 25
resp. 30 kaUas delningstal. I beräkningsunderlaget för basresursen skaU ingå
samtliga elever i skolenheten. Vid mycket låga elevantal per årskurs skall en
basresurs utgå gemensamt för två eller flera årskurser enhgt de regler som nu
gäller för anordnande av b/B-klass.
Antalet
basresurser skaU enligt promemorian faststäUas av länsskolnämnden.
Tilldelningen av basresurser skall i stort sett följa de principer som f. n.
gäller för länsskolnämndens beslut om klassantal vid grandskolan. Nämnden har
därvid att tUlse att inte fler basresurser utgår än vad som från ekonomisk och
pedagogisk synpunkt är motiverat. Vidare förutsätts att länsskolnämndema tar
hänsyn tUl de riktUnjer som gäller i fråga om bevarande av skolenheter i
glesbygd.
Flertalet
remissinstanser har inget att invända mot sättet att beräkna basresurser eller
mot att länsskolnämnden skall besluta om vUket antal basresurser som skall utgå
vid varje skolenhet.
Några
remissinstanser däribland decentraliseringsutredningen ifrågasätter dock om
inte kommunerna själva kan fatta beslut om antalet basresurser vid
skolenheterna. Kommunförbundet, statskontroUkommittén och flera kommuner utgår
från att länsskolnämndens bedömning inskränker sig till en översiktlig
rimlighetsprövning. Ett eventuellt beslut från länsskolnämnden av annat innehåU
än det som skolstyrelsea räknat med utifrån lämnade planeringsuppgifter, bör
enligt remissinstanserna ha föregåtts av sanaråd med kommunen och bygga på
tungt vägande skäl. Detta överensstämmer med den handläggning som f. n. tiUämpas
vid flertalet nämnders s. k. klassanordningsbeslut.
Förslaget
att en basresurs skall utgå för varje påbörjat 25- resp. 30-tal elever
tillstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet instanser. Enligt
Kommunförbundet måste dock delningstalen tiUämpas strikt.
Prop.
1977/78: 85 49
I
syfte att öka lärartätheten föreslår Sveriges lärarförbund (SL) att basresursema
skall beräknas på varje 25-taI elever i varje årskurs. Riksförbundet Hem och
Skola upprepar sitt tidigare framförda önskemål om ett gemensamt delningstal
för grandskolan. Enligt Handikappförbundens Centralkommitté bör undantag från
delningstalen medges när handikappade elever ingår i beräkningsunderlaget.
Samma mening företräder bl. a. Linköpings kommun.
Som
stöd för sitt yrkande anför SL att ett nytiUskott av resurser erfordras för
att öka lärartätheten, vilket ur många synpunkter är angeläget, framför allt i
skolor med särskUda problem. Vidare anser förbundet att den sociala
elevgruppering som etableras på lågstadiet bör få bestå genom hela grundskolan.
Samtidigt menar man att nedgången av elevantalet på meUanstadiet de närmaste
åren möjliggör den av förbundet förordade ändringen av basresursens storlek i
huvudsak inom den kostnadsram som f. n. gäUer.
Jag
delar SL:s allmänna syn att en sänkning av delningstalen vore eftersträvansvärd
bl. a. för att förbättra arbetsmiljön i skolan. Frågan om klassernas storlek,
framför allt på högstadiet, har under senare år utgjort ett dominerande inslag
i diskussionen kring skolans problem. Den försöksverksamhet som har bedrivits
med fri resursanvändning har också i hög grad inriktats på att minska
undervisningsgruppernas storlek på högstadiet. Positiva resultat i form av
förbättrad arbetsmiljö och ökad trivsel har därvid kunnat konstateras. Jag har
vid min anmälan av vissa gemensamma frågor inom skolväsendet i prop. 1977/78:
100 (bU. 12) behandlat frågan om Idasstorlekar. Jag anförde att det i nuvarande
samhällsekonomiska läge inte kan påräknas någon nämnvärd ökning av resurserna
utöver vad som krävs för att möta variationer i åldersklassernas storlek. De
starka önskemålen om mindre klasser kommer sålunda inte i nuvarande situation
att kunna mötas med generella åtgärder av typ sänkta delningstal. Jag anförde
vidare att den största vinsten för skolan med det nya statsbidragssystemet
ligger i rätten att relativt fritt förfoga över statsbidragen. Det lämnas
sålunda stor frihet för skolorna att gruppera eleverna på sådant sätt att
undervisningen ger bäst resultat.
Jag
har i den inledande översikten i nämnda proposition även behandlat
elevutvecklingen i grundskolan de närmaste decennierna. Elevutvecklingen på meUanstadiet
pekar på en minskning de närmaste åren med 10 % i förhållande till elevantalet
innevarande läsår. Därefter minskar elevantalet ytterligare. På högstadiet ökar
elevkullarna under de närmaste fem åren med ca 7 % jämfört med innevarande
läsår. Sedan minskar elevantalet successivt för att mot slutet av 1980-talet
ligga ca 10 % under dagens nivå.
Denna
utveckling ger på sikt förutsättningar för en prövning av en sänkning av
delningstalen utan den kostnadsökning som f. n. omöjliggör en reform av detta
slag. Jag avser att ytterligare studera denna fråga.
4
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 85
Prop. 1977/78: 85 50
Jag
tillstyrker mot bakgrund av vad jag nu har anfört de principer för tilldelning
av basresurser som framlagts i promemorian. Delningstalen för beräkning av
basresurser bör således enligt min mening överensstämma med de delningslal som
nu tiUämpas vid anordnande av klasser. Jag vill i detta sammanhang understryka
att en tillämpning av delningstalen för beräkning av antalet basresurser inte
innebär att grunden för skolorganisationen i kommunen är given. Basresursen är
enbart en ekonomisk enhet, som tillsammans med förstärkningsresursen och
övriga bidrag som kommunerna erhåUer, ger det ekonomiska utrymmet för skolverksamheten.
På den lokala nivån får man frihet att disponera resurserna för indelning av
eleverna i arbetsenheter, klasser och andra undervisningsgrupper. En praktisk
konsekvens av detta är att undervisningsgrupperna kan vara både större och
mindre än vad som följer av delningstalen för tiUdelning av basresurser. Genom
det nya statsbidragssystemet ges följaktligen bättre möjligheter än nu att
anpassa de pedagogiska och metodiska insatserna till behoven. Jag vill även i
detta sammanhang uppmärksamma vad SIA-utredningen anförde att den vanligaste
formen av undervisning alltjämt kommer att ske i grupper som motsvarar dagens
klasser eller i mindre grupper.
På
sikt bör man sträva efter en ytterligare schablonisering av statsbidragsgivningen,
dels för att uppnå administrativt enklare ratiner för både stat och kommun, dels
för att minska den statliga styrningen av hur kommunema utformar sitt
skolväsende.
Vid
beräkning av antalet basresurser bör den i promemorian angivna överskottsmetoden
användas. Såsom redan framgått av mitt principiella ställningstagande till
promemorians förslag bör delningstalen inom skolenheten tillämpas på varje
årskurs för sig. I likhet med nuvarande bestämmelser bör villkoren för
beräkningen utformas så att det blir möjligt för länsskolnämnden att när
särskilda skäl föreUgger medge undantag från huvudreglerna. Länsskolnämnden bör
i sådana fall kunna tiUdela en skolenhet fler basresurser än vad en strikt tUlämpning
av överskottsmetoden skulle medge. Vad jag då närmast tänker på är exempelvis
den praxis som har utbildats i Norrbottens län för att tiUgodose utbUdnings-behovet
i områden där man utöver de svensktalande eleverna också har samisk- eUer
finsktalande elever Qfr. prop. 1962: 54 angående reformering av den
obligatoriska skolan m. m. s. 288).
Andra
områden som på detta sätt bör bli föremål för en särskild prövning av länsskolnämnden
är skolenheter med högstadium i glesbygd. Det är i princip inte lämpUgt att länsskolnämnderna
annat än i undantagsfall tUldelar sådan skolenhet basresurser som omfattar mer
än en årskurs på högstadiet. Normalt bör, som uttalas i prop. 1962: 54, endast s.
k. A-form tUlämpas på högstadiet. Jag vill i detta sammanhang hänvisa tUl
riksdagens beslut om skolväsendets organisation i glesbygd m. m. (prop, 1973:
77, UbU 1973: 29, rskr 1973: 243),
Prop. 1977/78: 85 51
EnUgt
nuvarande bestämmelser för tilldelning av resurser för specialundervisning kan
länsskolnämnderna ge extra resurser tUl kommuner som i gmndskolan har särskilt
många mtegrerade handikappade. Under det senaste årtiondet har aUt fler
handikappade elever integrerats i grandskolan. Ofta bildar flera kommuner
gemensamt upptagningsområde för dessa elevgrupper. Undervisningen sker i särskUda
klasser och kräver särskilda insatser utöver de som reguljärt tiUförs skolan. Länsskolnämnderna
har i sådana fall medgivit särskUda resurser utöver den kvot för specialundervisning
som tUIdelats kommunen. Enligt länsskolnämnden i Stockholms län har Stockholms
kommun byggt upp en väl fungerande organisation för att tiUgodose hela länets
behov av undervisning av handikappade och utvecklingsstörda elever. För detta
ändamål har kommunen erhåUit särskUda resurser. Det finns andra kommuner i
landet t, ex, Göteborg som liksom Stockholm svarar för ett eller flera läns
undervisning av handikappade.
De förslag om beräkning av
basresurser som jag har förordat i det föregående innebär att alla elever i
skolenheten ingår i underlaget för basresurser. Så är inte fallet i dag. Vid klassanordningsbeslut
inräknas inte elever som ingår i specialklass. Kostnader för deras undervisning
täcks genom specialundervisningsresursen. Mitt förslag om beräkning av basresurser
innebär således vissa fördelar för kommunerna. I den förstärkningsresurs som
jag senare kommer att behandla har jag räknat in de resurser som nu utgår för
specialundervisning. Jag förutsätter att behovet av undervisningsinsatser för individualintegrerade
handikappade elever i grundskolan beaktas av kommunerna vid resursfördelningen
och av länsskolnämnden vid nämndens fördelning av sin del av förstärkningsresursen.
I budgetpropositionen för 1978/79 (prop. 1977/78: 100 bil. 12) har jag anmält
att jag senare ämnar föreslå regeringen att en särskild kommitté tillkallas
för översyn av integrationen av handikappade elever i det allmänna
skolväsendet. I denna kommittés uppgifter bör bl. a. ingå att följa det nya
statsbidragssystemets effekter, att analysera behovet av undervisningsresurser
för dessa elevgrupper samt att överväga kompletterande finansieringsformer.
Det
bör ankorrmia på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen
av delningstalen.
Skolenhetsbegreppet
Många
remissinstanser har rest invändningar mot förslaget i promemorian att
nuvarande bestämmelser om vad som avses med skolenhet skaU kvarstå oförändrade.
Skolenhetsbegreppet blir enligt remissinstanserna mer centralt än tidigare.
Därför efterlyses en entydig definition som inte ger utrymme för olika
tolkningar mellan länsskolnämnd och kommun vid fördelning av elever på
skolenheter. Några länsskolnämn-
Prop. 1977/78: 85 52
der
däribland nämnden i Malmöhus län framhåUer att nuvarande definition i
skolförordningen och de bestämmelser som har utfärdats som underlag för
skolstyrelsens tillämpning vid fördelning av elever på skolenheter, snarast
leder till ökad oklarhet vid tiUämpning av ett system med basresurs där
klassbegreppet kopplats bort från statsbidragsgivningen. Enligt länsskolnämnden
i Stockholms län kan sådan oklarhet ge upphov tUl en strategisk planering i kommunema
med sikte på att erhåUa högsta möjliga antal basresurser.
Örebro
kommun anser att en skolanläggning som ligger på visst avstånd från närmaste
anläggning, bör kunna mbriceras som en skolenhet. Kommunen anser att en
precisering av skolenhetsbegreppet skulle ge ett mera detaljerat
planeringsunderlag för kommunerna och möjliggöra såväl att
läsårsorganisationen föreligger tidigare som en mera exakt långsiktig
planering.
För
egen del ansluter jag mig till de framförda remissynpunkterna om nödvändigheten
att skapa enhetliga och så långt möjligt entydiga regler för tUlämpningen av
skolenhetsbegreppet. En ingående analys av denna fråga ingår i betänkandet Skolplanering
och skolstorlek som kommer att publiceras i början av år 1978.
Med
skolenhet avses elever, som undervisas i en gemensam skolanläggning eller i
flera varandra näraliggande anläggningar och som utgör en faktisk skolorganisatorisk
enhet, dvs. som står under gemensam och enhetlig ledning och som utgör den
organisatoriska basen för bUdande av undervisningsgrapper. Det innebär att elevema
först måste ha fördelats på skolanläggningar, innan skolenheterna är
etablerade. När detta har skett, är enligt nuvarande bestämmelser även antalet
klasser i reaU-teten bestämt genom att delningstalen för bUdande av klass som
även anger klassernas maximala storlek appliceras på det elevunderlag som finns
inom varje årskurs vid skolenheten.
I prop.
1962: 54 anförde dåvarande departementschefen bl. a. (s. 287) att en viss elasticitet
i elevfördelningen meUan skilda skolenheter inom samma kommun bör vara tiUåten,
exempelvis för att marginalvis utjämna elevantalet mellan klasserna i olika
skolenheter. Uppkommer i visst fall tvekan om vad som skaU anses som skolenhet
eller fiims eljest skäl därtUI, bör enhgt nämnda proposition länsskolnämnden
vara oförhindrad att meddela beslut om hur eleverna skall fördelas på olika
skolenheter av samma skolform.
Några
bestämmelser om skolenheternas upptagningsområden återfinns inte i nu gäUande
skolförfattningar. I stället finns i 2 kap. 21 § skolförordningen (1971: 235)
bestämmelser om elevernas fördelning på skolenheter. Enligt dessa skall
eleverna fördelas på skolenheterna med hänsyn tiU vad som är ändamålsenUgt
från kommunikationssynpunkt och tiU vad som krävs för att effektivt utnyttja
lokaler och andra utbUd-ningsresurser. Allmänna föreskrifter om fördelningen
får meddelas av
Prop.
1977/78:85 53
styrelsen
för skolan, om inte länsskolnämnden meddelar sådana föreskrifter.
Genom
riksdagens beslut att arbetsenheter i framtiden skall utgöra den administrativa
enheten i gmndskolan, inom vUken klasser och undervisningsgrupper organiseras,
mister klassbegreppet sin nuvarande betydelse för statsbidragstUldelningen.
Eftersom
tilldelningen av lärarveckotimmar inte längre sammankopplas med anordnandet av
klasser eller undervisningsgrapper, kan såväl klassernas antal som den
enskilda klassens storlek bestämmas lokalt. Detta innebär att delningstalet 25
resp. 30 inte längre koinmer att utgöra något mått på klassernas maximistorlek.
Detta får även tiU följd att en större smidighet kan tillämpas vid elevernas
fördelning på skolenheter än vad som nu är möjligt med hänsyn tUl reglema om
maximal klasstorlek.
Med
nuvarande system tvingas man ibland att omfördela elever meUan skolenheter för
att kunna åstadkomma en rationeU klassorganisation. Om man har t. ex. 62 elever
i årskurs 3 i en skolenhet fördelade på tre klasser, får man i dag normalt inte
av dessa elever bUda tre klasser i årskurs 4 om minst två av elevema kan
placeras i en annan skolenhet utan att organisationen där behöver utökas och om
en sådan placering från kommunikationssynpunkt inte innebär någon aUvarlig
nackdel för eleverna. Man får inte heller bilda endast två klasser och låta
samtliga elever stanna kvar, eftersom klasserna då blir större än tiUåtet
maximum.
Vid
omläggning av statsbidraget är det inget som formeUt hindrar att en arbetsenhet
med 62 elever bibehåUs intakt vid övergången tiU årskurs 4. Därav följer emeUertid
inte att länsskolnämnden under de i exemplet angivna fömtsättningama alltid bör
tiUdela skolenheten tre basresurser för årskurs 4. I prop. 1975/76: 39 fömtsatts
att länsskolnämndema liksom nu tillser att inte fler basresurser utgår än vad
som från ekonomisk och pedagogisk synpunkt är motiverat. Länsskolnämnden bör
alltså även i fortsättningen inom ramen för gäUande bestämmelser kunna göra en
självständig prövning av basresurstUldelningen, varvid hänsyn kan och bör tas tUl
alla omständigheter som i det ensldlda fallet är av betydelse.
Det
är enUgt min mening väsentligt att det nya statsbidragssystemet inte får tUl
följd att länsskolnämndema övergår till att göra en teoretisk elevfördelning på
skolenheter. TUldelningen av basresurser måste ske med hänsyn till det faktiska
elevantalet i skolenheterna eller till det elevantal, som med hänsyn tiU
geografiska, trafiktekniska, sociala och andra förhållanden skuUe kuima finnas
i skolenheterna om marginalvis utjämning av elevantalet i två näraliggande
skolenheter kom tUl stånd. Liksom i dag måste länsskolnämnden således för varje
enskUd skolenhet göra en reeU prövning av den skäUga elevfördelningen med
hänsyn tagen till aUa lokala faktorer.
En
fömtsättning för att det nya statsbidragssystemet skall fungera så
Prop. 1977/78: 85 54
som
är avsett och inte medföra en minskning av de nuvarande undervisningsresurserna
per elev är att skolenhetsbegreppet bibehåller sin nuvarande innebörd och att
man inte mer eUer mindre omedvetet på nytt börjar tUlämpa de bedömningsgmnder
för skolenhetsbUdning och resursberäkning som gällde före 1962. Det går inte
att fixera något genomsnittligt elevantal per basresurs, som under aUa
omständigheter skall uppnås. Detta skulle i realiteten innebära en återgång tUl
den år 1962 övergivna medeltalsmetoden.
Det
är mot bakgrand av vad jag har anfört viktigt att kommun och länsskolnämnd i
nära samarbete planerar hur eleverna skaU fördelas på skolenheter. Detta arbete
bör, som bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ) och flera andra remissinstanser anfört,
syfta tiU att skolenheternas upptagningsområde så långt detta är möjligt kan
läggas fast för en längre tid. Därigenom får kommunerna möjlighet tUl en långsUctig
planering av skolväsendet. Av särskild betydelse är att fastlägga vilka skolaiUägg-ningar
som bör ingå i skolenheten. Några föreskrifter om upptagningsområde bör emeUertid
inte utfärdas, utan en bedömning bör ske från fall till fall med hänsyn till de
lokala faktorer som styr skolplaneringen.
Det
är naturhgt att i första hand hänvisa en elev till den skola, som ligger på
kortaste gång- eller restidsavstånd från hans bostad. Stor hänsyn måste dock
även tas tUl kravet på en trafiksäker och för de mindre barnens del helst trafikskyddad
skolväg. Om skolskjutsar anordnas, måste kravet på en rationeU
skjutsorganisation beaktas. Vid fördelningen av elever på skolenheter bör man
bl. a. söka efter en för eleven naturlig geografisk anknytning till viss
skolenhet. Genom att de olika faktorer, som kan påverka bedömningen av vad som
är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt, på detta sätt sammanvägs, kan i
normala fall ett naturligt upptagningsområde avgränsas för varje skolenhet.
Tillämpningen
av överskottsmetoden, vid tilldelning av basresurser kan inte alltid ske
strikt. Detta gäUer exempelvis då det efter nämndens beslut om antalet
basresurser sker en inflyttning av elever. Skolstyrelsen bör givetvis fördela
dessa elever på skolenheter enligt de principer som normalt tillämpas. SkuUe
därvid det totala elevantalet inom en årskurs vid en skolenhet öka så mycket
att det överstiger delningstalet för ytterligare en basresurs bör för den
skull inte en ny basresurs automatiskt utgå. Det bör i stället ankomma på länsskolnänmden
att i detta fall särskilt pröva behovet av resursförstärkning. Motsvarande
bestämmelser finns i dag i 5 kap, 16 § skolförordningen när det gäller
anordnande av ny klass under pågående läsår.
A
andra sidan bör en basresurstUldeloing, som faststäUts av länsskolnämnden,
inte reduceras på grund av en utflyttning av elever som äger rum efter det att
nämndens beslut delgivits kommunen.
Jag
vUl i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga som rör bas-
Prop. 1977/78: 85 55
resurstilldelningen.
Länsskolnämnderna skall faststäUa antalet basresurser för varje skolenhet inom
en kommun. Länsskolnämnden kan därvid, för att begränsa antalet basresurser,
besluta att en eller flera sådana avseende tvä eller fler årskurser utgår
jämsides med basresurser avseende endast en årskius. Liksom SÖ fiimer jag att länsskolnämnden
bör medverka till en kontinuitet i skolplaneringen. Förändringar i elevströmmarna
till skolenheten bör analyseras över en serie av år för att undvika att tillfälUg
nedgång i elevunderlaget bryter upp en i övrigt väl fungerande
skolorganisation.
Det
ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda
närmare bestämmelser om elevemas fördelning på skolenheter.
Basresursernas
storlek
Basresursernas
storlek skall enligt promemorian faststäUas för varje årskurs resp. grupp av
årskurser med utgångspunkt i antalet elewecko-timmar enligt gällande timplaner.
Vissa påslag görs för slöjd och hemkunskap. I fråga om högstadiet skall basresursema
omfatta även det antal lärarveckotimmar (exkl. nuvarande resurstimmar) som
genomsnittligt utgår för att tillgodose elevernas val av altemativkurser och tUlvals-kurser.
I vissa fall kan en
basresurs omfatta andra årskursen på låg- och meUanstadiet än de som särskilt
anges i promemorian. I sådana fall bör länsskolnämnden enligt promemorian faststäUa
antalet veckotimmar. Vidare bör enligt promemorian SÖ fastställa antalet
veckotimmar för basresurs på högstadiet som omfattar mer än en årskurs.
Utöver
vad som här angivits beträffande veckotimmar i basresurs skall enligt
promemorian antalet veckotimmar för varje basresurs som omfattar mer än en
årskurs ökas med 8 % om skolenhetens samtliga basresurser omfattar mer än en
årskurs (glesbygdsgarantin).
Beträffande basresursens
storlek beräknad i veckotimmar godtar remissinstansema den föreslagna
omfattningen för låg- och mellanstadiet. Länsskolnämnden i Jönköpings län samt
bl. a. Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner, SkoUedarförbundet och Läramas
riksförbund (LR) anser att antalet veckotimmar i basresursen för högstadiet bör
höjas. Enligt remissinstansernas bedömning är högstadiets konstmktion med årliga
skiftningar i organisationen i tiUvalsgmpper och altemativkurser mer resurskrävande
än vad man i promemorian räknat med.
Flertalet remissinstanser
som tar upp frågan om glesbygdsgarantin viU vidga kretsen av bidragsberättigade
skolenheter jämfört med promemorians förslag. Detta förslag anses vara för
snävt och missgynna glesbygdsskolor. Flera länsskolnämnder och kommuner anser
det motiverat att låta glesbygdsgarantin utgå för alla basresurser som omfattar
mer än en årskurs. Några remissinstanser däribland Kommunförbundet,
Prop. 1977/78:85 56
Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och SL menar att den föreslagna glesbygdsgarantin
inte är tiUräcklig.
Länsskolnämndema
i de nordligaste länen och kommuner med många glesbygdsskolor föreslår att även
de en- och tvåparalleUiga högstadierna skall omfattas av glesbygdsgarantin. Länsskolnämndema
i Jämtlands och Norrbottens län redovisar i sina remissyttranden beräkningar
över utfallet av veckotimmar enligt nuvarande beräkningsteknik och den föreslagna
schablonen. Dessa visar på icke obetydliga skillnader i utfallet, vilket enligt
dessa remissinstanser utgör en nackdel med det föreslagna systemet.
Jag
tillstyrker beräkningarna av basresurstimmar för låg- och mellanstadiet. Jag
finner det föreslagna tUlägget om 8 % på de veckotimmar som utgår för basresurs
som omfattar mer än en årskurs på låg- och meUanstadiet vara väl avvägd.
Eftersom detta resurstUlskott kommer att utgå även i områden som inte kan
betecknas som glesbygd svarar uttrycket garantitimmar bättre mot vad som
åsyftas än benämningen glesbygdsgaranti, som användes i propositionen om
skolans inre arbete och i promemorian.
En
bred remissopinion har vänt sig mot förslaget att garantitimmar skall utgå
endast om skolenhetens samtliga basresurser omfattar två eller flera årskurser.
Flera kommuner med många glesbygdsskolor pekar på att det är vanligt att
organisera undervisningen med b/B-klasser på låg- och meUanstadiet och
A-klasser på högstadiet. I sådana fall skulle inga garantitimmar utgå tiU
skolenheten. Jag instämmer i denna kritik mot promemorians förslag. Jag viU här
erinra om vad utbildningsutskottet anförde (UbU 1975/76: 30 s. 50) om
glesbygdsgarantin. Garantin måste få en sådan utformning och ha en sådan
varaktighet att den långsiktigt löser de mindre glesbygdsskolornas
lärarresursproblem. Med hänvisning till vad jag nu har anfört bör
garantitimmar utgå om samtliga basresurser på ett och samma stadium i en
skolenhet omfattar mer än en årskurs. Det innebär exempelvis att om basresurser
omfattande två eUer flera årskurser utgår på meUanstadiet och basresurser
omfattande en årskurs utgår på lågstadiet inom samma skolenhet, utgår garantitimmar
för basresursema på mellanstadiet.
Jag
övergår nu tiU att behandla basresurstimmar för högstadiet. Som jag tidigare
nämnt har en del remissinstanser redovisat beräkningar som ger ett annat
resultat än de som redovisas i promemorian.
För
högstadiet gäller f. n. särskilda bestämmelser för anordnande av undervisningsgrapper
i altemativkurserna i matematik och engelska samt i tUlvalsämnena. Bestämmelsema
medför att antalet undervisningsgrapper i dessa ämnen normalt överstiger
antalet klasser, vilket ger ett ökat behov av lärarveckotimmar per klass utöver
vad som kan utläsas ur elevtimplanen. Antalet lärarveckotimmar måste därför
beräknas med hjälp av en s. k. högstadieplan där grappbildningen i altemativkurser
och
Prop. 1977/78: 85 57
tillvalsämnen
redovisas. I promemorian har på motsvarande sätt ett tiUägg av lärarveckotimmar
beräknats för högstadiets basresurser.
De
i promemorian redovisade veckotimmama utgör riksmedeltal och är beräknade för
varje årskurs oavsett antalet paraUeller, dvs. antalet basresurser per årskurs.
Vid den enskUda skolenheten kan det faktiska uttaget av veckotimmar inom
basresurserna avvika från dessa medeltal beroende på dels högstadiets storlek,
dels det aktuella utfallet av elevernas val och den därav föranledda
högstadieorganisationen. Likaså kan avvikelser förekomma mellan kommunerna. Det
är denna medelstals-beräkning som en del remissinstanser anser ge för stora
avvikelser i förhållande till nuvarande uttag av veckotimmar enligt
högstadieplanen.
Inom
utbildningsdepartementet har analyser av de tre storstadskommunernas
högstadieorganisation visat att dessa kommuner i genomsnitt tar ut fler timmar
än vad som följer av promemorians beräkning. Skillnaden är dock inte så stor
som redovisas i t. ex. remissvaret från Stockholms kommun, eftersom kommunen
även räknat in resurstimmar i tiU-valsämnena vilka enligt promemorians förslag
har överförts tiU förstärkningsresursen. Kvar står emellertid en skillnad
mellan nuvarande uttag av timmar och de beräknade enligt promemorian.
Granskningen av högstadieplanerna visar också att det faktiska uttaget är olika
stort i olika rektorsområden även vid lika antal paraUeller. Detta kan i sin
tur bl. a. bero på den praxis som finns vid gruppering av klasser i en årskurs
i arbetsenheter och länsskolnämndernas praxis vid granskning av högstadieplanema.
Det
har därför ansetts lämpligt att försöka konstmera ett alternativ till förslaget
i promemorian för hur basresurstimmama för högstadiet skall beräknas. Som grund
för ett sådant alternativ har högstadieplanerna för ett statistiskt urval av
kommuner analyserats inom departementet. Någon skUlnad jämfört med promemorians
medeltalsberäkning har därvid inte framkommit. Analysen har dock visat att ett
bättre resultat kan uppnås för olika kommuner om beräkningarna av veckotimmar
utgår från antalet paralleUer per årskurs i skolenheten. Om så sker kan hänsyn bl,
a, tas till en- och tvåparalleUiga högstadiers behov av ett högre antal veckotimmar
per basresurs. Likaså har det visat sig att en bättre kostnadstäckning kan
uppnås för storstadskommunemas del. Ett sådant tillvägagångssätt stöter heUer
inte på några administrativa svårigheter.
För
att kunna fullfölja målsättningama med ett nytt statsbidragssystem, nämligen
en friare resursanvändning och en ökad administrativ enkelhet, bör eiUigt min
mening länsskolnämndernas prövning av högstadiets gmpporganisation slopas. Jag
förordar i stället att de statsbidragsberättigade basresurstimmarna på
högstadiet fastställs med utgångspunkt i antalet paraUeUer per årskurs. Jag vUl
dock samtidigt understryka att detta inte får medföra att elevemas möjlighet
att fritt välja alternativkurs och tillvalsämne inskränks. Det faktiska antalet
basre-
Prop. 1977/78: 85 58
surstimmar
vid en enskild skolenhet måste i första hand styras av det aktuella valutfallet
och kan därför komma att avvika från det bidrags-gmndande antalet veckotimmar.
Givetvis kan denna avvikelse för den enskUda skolenhetens del variera i såväl
positiv som negativ riktning mellan olika läsår.
Från
de utgångspunkter jag här har förordat kan antalet statsbidrags-berättigade
veckotimmar per basresurs på högstadiet bestämmas enligt följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antal basresurser Årskurs och veckotimmar
per årskurs
1
2
3
4 5 6 7 8 eller fler
åk 7
åk 8
åk 9
54,0
55,0
54,5
42,0
45,0
43,0
39,5
42,0
41,0
39,5
42,0
40,5
39,5
42,0
40,0
38,5
42,0
39,0
38,5
42,0
39,0
38,0
42,0
39,0
opaginerad Kontrollera mot PDF
SÖ
har i sitt remissvar över statsbidragspromemorian föreslagit en teknisk
anpassning av nu gällande timplaner för gmndskolan jämte aU-männa anvisningar.
Det ankommer på regeringen att fastställa timplanerna och att fastställa
basresurstimmar i enlighet med här förordade principer. Länsskolnämnden bör,
liksom f. n. gäller i fråga om avvikande klasstyp, få fastställa antalet
veckotimmar för basresurs omfattande två eller flera årskurser vars timantal
inte framgår av regeringen fastställda timplaner. Det bör även gälla basresurs
som omfattar högstadiet.
SÖ
kommer inom kort att överlämna förslag om ny läroplan för grandskolan, som bl,
a. innebär förslag till förändring av alternativkurserna och nytt tUlvalssystem
på högstadiet, I samband med ställningstagande tUl förslaget bör även reglerna
för inrättande av gmpp i altemativkurs resp. tillvalsämne prövas.
2.4.2.2
Förstärkningsresurser
Enligt
riksdagens beslut skaU förstärkningsresursens storlek beräknas schablonmässigt
på elevantalet vid gmndskolan i kommunen och uttryckas i veckotimmar per elev.
Enligt promemorian bör den totala förstärkningsresursen bestämmas till 0,576
veckotimmar per elev. Därvid har inräknats de 0,021 veckotimmar, som utgör av
riksdagen beslutat resurstiUskott i slöjd på låg- och meUanstadiet utöver
nuvarande resurstid. Detta tiUskott föreslås bli överfört tiU
förstärkningsresursen från basresurstimmarna. Bakgrunden till detta förslag är
det av riksdagen gjorda uttalandet (UbU 1975/76: 30 s. 50) att det skall vara
kommunerna obetaget att föra över basresursens särskilda veckotimmar i slöjd
och
Prop. 1977/78: 85 59
hemkunskap
tUl förstärkningsresursen, om basresursen avser mindre än 17 elever eller om
kommunen har möjlighet att anordna undervisningen i slöjd och hemkunskap i
andra former än dem som förslagen i propositionen har utgått från. Enligt
promemorian kan syftet med nämnda uttalande enklast nås genom att den del av
resurstillskottet i slöjd som överstiger nuvarande riksgenomsnittliga resurstid
i ämnet på låg- och mellanstadiet redan från början läggs på
förstärkningsresursen. En ökning av resurstiUdelningen i slöjd utöver den som
ligger kvar inom basresurserna kan då ske så snart de faktiska behoven gör
detta motiverat. Garantier för att nuvarande lärartäthet i ämnet upprätthålls
kan härigenom kombineras med en ökad flexibilitet i resursanvändningen.
Av
förstärkningsresursen skall enligt promemorian huvuddelen eUer 0,553
veckotimmar per elev gå direkt till kommunema. Återstoden skaU fördelas på länsskolnämndema
så att länsskolnämnden i Stockholms län tilldelas 0,03 veckotimmar per elev, länsskolnämnderna
i Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län tilldelas 0,025 veckotimmar vardera
och övriga länsskolnämnder 0,02 veckotimmar.
Flertalet
remissinstanser delar uppfattningen att förstärkningsresursen bör utgå med
0,576 veckolimmar per elev. Vidare tillstyrks förslaget att viss del av
resursen kan fördelas av länsskolnämnderna. Däremot framförs invändningar mot
den föreslagna fördelningen meUan länen av länsskolnämndsresursen. Flera
kommuner och länsskolnämnder menar att de inte har funnit tUlräckliga argument
för att resursen skall fördelas olika mellan länen medan andra anser att just
deras län behöver extra resurser utöver de som har föreslagits i promemorian. Länksskolnämn-derna
i Stockholm, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län och många kommuner inom
nämnda län anser att tiUdelningen till dessa län är för liten mot bakgrund av
de resurser som kommunema i storstadslänen i dag erhåller över anslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet samt med hänsyn till de problem dessa
kommuner brottas med.
För
egen del tillstyrker jag i princip de beräkningar av förstärkningsresursens
storlek som redovisas i promemorian. Jag tUlstyrker även förslaget att vissa
timmar i slöjd överförs till förstärkningsresursen. Enligt min mening skapas
därigenom större förutsättningar för en organisation som kan anpassas till
varje skolenhets speciella behov.
Mot
bakgrund av de särskilda behov av insatser på skolområdet som finns i vissa
kommuner i storstadslänen är jag beredd att förorda en genomsnittlig ökning av länsskolnämndsresursen
med 0,003 veckotimmar motsvarande ca 8 milj. kr. De speciella problemen i skoloma
i dessa områden motiverar enligt min mening särskilda insatser. Resursen bör
fördelas så att länsskolnämnden i Stockholms län erhåUer totalt 0,04 veckotimmar
per elev vilket motsvarar ca 18 mUj. kr. exkl. bidrag tUl arbetsgivaravgifter. Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län resp. Malmöhus län bör vardera tilldelas totalt 0,035
veckotimmar per,elev
Prop. 1977/78: 85 60
vilket
motsvarar ca 15 milj. kr. exkl. bidrag för olika avgifter, övriga nämnder bör
erhålla oförändrat 0,02 veckotunmar.
Den
totala förstärkningsresursen bör med hänvisning tUl vad jag nu har anfört utgå
med 0,579 veckotimmar per elev. Detta motsvarar ett ekonomiskt värde av ca 2
045 mUj. kr.
Enligt
promemorian bör av den resurs, som tilldelas kommunema, 0,469 veckotimmar avse
undervisningsinsatser och 0,084 veckotimmar avse övriga insatser under
skoldagen. Förslaget tUlstyrks av flertalet remissinstanser. Några
remissinstanser, bl. a. Kommunförbundet och statskontrollkommittén, finner den
föreslagna uppdelningen på undervisning och andra insatser alltför detaljerad.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att medlen för övrig verksamhet bör
vara större än som föreslås i promemorian.
För
egen del anser jag att den uppdelning som föreslås i promemorian t, v. bör
gälla. När man går över till ett nytt statsbidragssystem är det enligt min
mening angeläget att de resurser som är avsedda för undervisning resp. övrig
verksamhet och som kan härledas från nuvarande bestämmelser i timplaner m. m.
utgår efter en på förhand given fördelning. Den fördelning som föreslås i
promemorian motsvarar i stort vad som i dag fördelas på undervisning resp.
övrig verksamhet. Jag har förståelse för de invändningar som reses mot en
sådan låsning av resurserna. Med hänsyn till att det även i ett mycket fritt
statsbidragssystem bör finnas garantier för att den verksamhet verkligen kommer
till stånd som har avsetts vid resurstiUdelningen har jag dock funnit att
resurserna för de båda ändamålen bör fastställas centralt. När tillräckliga
erfarenheter föreligger av det nya statsbidragssystemet bör emellertid en förnyad
prövning kunna göras.
Enligt
promemorian bör länsskolnämndsresursen i första hand användas som en regional
utjämningsresurs för insatser i kommuner med särskUda problem. I andra hand
bör nämnden enligt promemorian kunna använda medlen för utvecklings-,
uppföljnings- och utvärderingsarbete. Som aUmän riktpunkt bör gälla att medlen
bör disponeras efter de principer som f. n. gäUer för SÖ:s fördelning av
medlen för särskilda åtgärder på skolområdet.
Remissinstanserna
har främst haft invändningar mot förslaget att medel skaU avsättas för visst
utvecklingsarbete m. m. Således anser Kommunförbundet och Göteborgs kommun att
hela resursen skaU komma kommunerna tUlgodo. Jag delar denna uppfattning. För
att möta länsskolnämndernas behov av medel för nämnda verksamhet har jag under
anslaget Länsskolnämnderna under nionde huvudtiteln för budgetåret 1978/79
föreslagit att vissa medel anvisas försöksvis till några nämnder för sådana
ändamål.
I
fråga om länsskolnämndsresursens användning vill jag understryka vikten av att
denna blir behovsinriktad och inte låses i en permanent
Prop. 1977/78: 85 61
organisation
i länets kommuner. Den bör tUl största delen vara flexibel för att kunna
användas för tillfälliga behov. I övrigt har jag inga erinringar mot förslagen
beträffande användningen av länsskolnämndsresursen.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om särskUt stöd tiU kommunala musikskolan med
anledning av riksdagens uttalande (KrU 1975: 8, rskr 1975: 75, UbU 1975/76: 30 s.
49) om ökning av den statUga förstärkningsresursen. Således anser Göteborgs
kommun att det synes väsentligt för den kommunala musikundervisningens framtid
att stödet utvecklas på sätt utbildningsutskottet har framhållit. Med hänsyn tiU
det statsfinansiella läget är jag dock inte beredd att förorda en ytterUgare
ökning av förstärkningsresursen.
I övrigt vill jag anföra
följande. I förstärkningsresursen ingår även de resurser som i dag utgår för
den frivilliga musikundervisningen. Bakgmnden tUl att denna resurs inräknades
i förstärkningsresursen var enligt föredragande statsråd i propositionen 1975/76:
39 om skolans inre arbete m. m. (s, 293) önskemålet att uppnå en bättre
samordning mellan den kommunala musikskolan och den frivilliga
musikundervisningen i grundskolan. En sådan samordning finner jag
ändamålsenlig och angelägen. Den bör främjas även genom andra åtgärder, t. ex.
genom ett gemensamt utnyttjande av lärarkrafterna i kommunala musikskolan och
musiklärarna i grundskolan inom för ramen gäUande kostnadsfördelning mellan
den statligt finansierade musikundervisningen och den kommunalt finansierade
musikundervisningen. TiU denna fråga återkommer jag under avsnittet Vissa
personalfrågor (2.4.4), En översyn av de administrativa rutinerna ger
ytterligare förutsättningar för samordnmg mellan de båda musikundervisningsformerna.
På många håll är administrationen i dag splittrad. För kommunernas del borde
vissa vinster kunna göras med en gemensam administration. Det ankommer närmast
på resp. kommun att besluta härom.
2.4.2.3
Resursfördelning och resursanvändning
Grundtanken
i riksdagens beslut om skolans inre arbete är, som jag tidigare anfört, att resursinsatsema
för skolans verksamhet skall vara behovsorienterade. I dagens skola förhindrar
statsbidragssystemets utformning och övriga regler för skolarbetets bedrivande
att resurserna användes på bästa sätt med hänsyn till lokala behov och
erfarenheter. Genom det nya statsbidragssystemet öppnas nu möjligheter tiU en
anpassning av resursinsatsema till förekomsten av skolproblem.
I
promemorian berörs inte frågan om resursanvändningen och resursfördelningen.
Flera remissinstanser har emellertid tagit upp frågan om basresurstimmarnas
fördelning på skolenheter. Således anser Norbergs kommun att sådana timmar i
likhet med förstärkningsresurstimmar efter skolstyrelsens beslut skall kuima
flyttas över till en annan skolenhet. Det
torde,
enligt kommunen, ligga i skolstyrelsens intresse att tillse att olika
skolenheter får en likvärdig standard. En del remissinstanser tar upp
fördelningen av förstärkningsresursen. Således instämmer LR i att denna skaU
kunna användas fritt över stadierna och inom kommunen. Varje rektorsområde bör
dock enligt LR:s uppfattning vara tiUförsäkrad ett visst minimum av
förstärkningsresurs, för högstadiet motsvarande den del som i dag utgör
resurstimmar. Även en bindning av resursen tiU ämne och ämnesgmpp bör eftesträvas,
menar LR, SL anser att en viss del av förstärkningsresursen skall utgå till
specialundervisning. Nuvarande insatser inom området bör vara utgångspunkt vid
avvägning av resursens storlek. Svenska facklärarförbundet anser att den
föreslagna överföringen av timmar från basresursen tUl förstärkningsresursen om
0,021 veckotimmar per elev genom centrala anvisningar skall komma slöjdämnet tUl
godo.
För
egen del vUl jag först slå fast att riksdagens beslut innebär att man i den
praktiska tillämpningen ute på fältet med frihet och ansvar och utan bundenhet
vid anvisningar i alla detaljer skaU handla med utrymme för sunt förnuft och
fritt val i resursanvändningen.
Centralt
bindande regler för resursanvändningen bör därför inte utfärdas. Ett sådant
förfarande skulle enligt min mening strida mot reformens syfte. Att, som vissa
remissinstanser föreslagit, centralt binda resurser tUl ämnen, stadier och
undervisningsformer utan hänsyn till lokala behov och erfarenheter skulle
innebära samma låsning i resursanvändningen som i dag. Detta anser jag inte
vara befrämjande för utvecklingen i skolan.
På
de centrala organen bör i stället ankomma att bestämma målen för verksamheten
och ge råd och hjälp för att man lokalt skaU kunna uppnå dessa mål. Med
anledning härav vill jag ta upp några principer för resursanvändningen som bör
vara vägledande vid utformningen av de mål och riktUnjer som bör utfärdas.
Det
är angeläget att systemet för resursanvändningen byggs upp så att det verkar
förebyggande och är behovsorienterat med hänsyn till andra faktorer än enbart
elevantal. Det är därvid viktigt att understryka att elever med skolsvårigheter
bör ha all den hjälp som inom resursernas ram står tiU buds för att möta deras
behov. Jag vill särskilt betona vikten av en resursfördelning som medför att
basfärdigheterna grundläggs och befästs så tidigt som möjligt, bl. a. för att
ge den beredskap och den motivation för fortsatt arbete i skolan som behövs för
såväl kunskaps-inhämtande och färdighetsträning som för social träning.
Eftersom brister i basfärdigheter förstärker skolsvårigheteraa på högre
stadier kan sådana insatser av förebyggande karaktär på sikt minska antalet
elever med skolsvårigheter. Detta behov av tidigt insatta resurser måste dock balanseras
mot behovet av resursinsatser i de högre årskurserna i syfte att beakta de
problem som där ofta uppkommer när elevema genomgår
Prop. 1977/78: 85 63
puberteten.
Även i övrigt bör hänsyn tas tiU de behov som kan uppkomma på högstadiet trots
att resursinsatser i förebyggande syfte gjorts redan i de lägre årskurserna.
Föratom
insatser för att stärka elevemas basfärdigheter och indivi-dueUa insatser för
bara med skolsvårigheter måste man vid fördelningen av resurserna ta hänsyn
till att det finns ämnen som kräver imdervis-ningsgrupper av viss storlek. Jag
tänker här främst på ämnen som t. ex. slöjd och hemkunskap där lokalerna är
dimensionerade för mindre elevgrupper eller där arbetsmiljö- och
arbetarskyddsskäl talar för en stark begränsning av gruppstorleken. I nuvarande
system har detta beaktats genom resurstimmarna. Med det nya systemet kan större
smidighet uppnås i förhållande till ämnets och elevgruppens särskilda behov.
De delvis konstlade gränser vid gruppindelningar som resurstimmarna har givit
upphov till kan nu ersättas med ett hänsynstagande till mer reella behov.
Basresursen,
som utgör ca tre fjärdedelar av statens bidrag, är grundgarantin för
undervisningen i skolenheten. Den ger förutsättningar för att tillgodose
timplanens bestämmelser. I huvudsak av detta skäl anser jag det olämpligt att
överflytta basresurstimmar från en skolenhet till en annan. Vid skolstyrelsens
bedömning av hur förstärkningsresursen skall fördelas på skolenheter och
rektorsområden bör man bl. a. ta hänsyn till hur många basresurstimmar som
tilldelats skolenheten i förhållande tUl elevantalet. Vid en skolenhet med låga
elevantal per basresurs behöver inte lika stor förstärkningsresurs per elev
utgå som till en skolenhet med höga elevmedeltal i basresursen. Speciella
problem kan dock kräva andra överväganden.
Inom
skolenheten kan under vissa förutsättningar en del av basresurstimmarna
användas fritt och på så sätt utgöra underlag för en flexibel resursfördelning
inom skolenheten. Vid t. ex. låga elevmedeltal för tiUdelade basresurser kan
man göra indelningen av klasser så att elevmedeltalet per klass blir större än
medeltalet per basresurs. Har man i skolenheten fått exempelvis fem basrsurser
för en årskurs kan det i vissa fall vara möjligt att vid resursplaneringen dela
in årskursen i fyra klasser och använda överskjutande basresurstimmar som en
flexibel resurs t. ex, som underlag för resurslärare.
Det
ankommer i första hand på skolstyrelsen att fördela kommunens
förstärkningsresurs. Skolstyrelsen skall sörja för en god arbetsmiljö i skoloma
och svara för att alla elever erhåller en gynnsam utbildning. Insamling av
information och en ingående utvärdering bör bilda grunden för skolstyrelsens
utformning av de måldokument som bör utgöra utgångspunkten för
resursfördelningen. Denna insamling och utvärdering måste genomföras tillsammans
med skolans personal och elever.
I
varje rektorsområde måste man besluta hur verksamheten i området skall
organiseras. Hit hör indelningen av eleverna i undervis-
Prop. 1977/78: 85 64
ningsgrapper,
klasser och arbetsenheter. Anordnandet av särskilda undervisningsgrupper för
elever som behöver särskilt stöd skall fastställas. Skolstyrelsen har vid sin
bedömning att ta hänsyn till behovet av samordning av sådana insatser i
kommunen. Även behovet av övriga specialpedagogiska insatser inom
rektorsområdet måste beaktas.
Vid
beräkningen av en skolenhets resursbehov bör man ha tUlgång till uppgifter av
två slag. Dels behöver man upplysningar om de yttre förutsättningarna för
arbetet i skolan, exempelvis den omgivande sociala miljön, elevgruppens
sammansättning, skolans lokaler och beläggningsgrad, personaltillgång,
personalomsättning m. m. Dels behöver man information om skolarbetets
uppläggning och resultat samt om de slutsatser som man har dragit för den
fortsatta verksamheten. En skola som jämfört med andra arbetar under ogynnsamma
villkor bör kompenseras för detta genom att tilldelas större resurser. Brister
i elevernas studieresultat och missförhållanden i olika avseenden kan utgöra
en varningssignal men avhjälps inte aUtid bäst med ökade resurser. Det kan
också vara möjligt att förändra och förbättra situationen inom redan givna
ramar.
SÖ
bör få regeringens uppdrag att inkomma med förslag tUl mål och riktlinjer för
resursanvändningen på grandval av riksdagens beslut om skolans inre arbete. Det
ankommer på regeringen att fastställa dessa. SÖ skall utarbeta modeller och
exempel som kan ge viss vägledning vid kommunernas planering.
2.4.2.4
Tidpunkt för fastställande av bas- och förstärkningsresurser
I
promemorian föreslås att länsskolnämnden skall faststäUa antalet basresurser
tidigare än motsvarande beslut, det s. k. klassanordnings-beslutet, enligt nu gäUande
regler. Det ankommer på regeringen att meddela bestämmelser om när sådana
beslut skall fattas av länsskolnämnden. För att ge en fullständig bUd av mina
förslag tUl nytt statsbidragssystem vill jag emellertid även i denna fråga
redovisa mina synpunkter.
En
grundförutsättning för promemorians förslag i detta avseende är att det är
möjligt att flytta fram tidpunkten för folkbokföringens avisering av
sjuåringar från den 1 mars till omkring den 1 januari. Riksskatteverket anger
i sitt remissvar att detta är tekniskt genomförbart och har därför inget att
erinra. Nästa steg bör enligt promemorian vara att skolstyrelsen till länsskolnämnden
senast den 1 mars lämnar uppgifter om antal elever, elevemas fördelning på
skolenheter m. m. Nämnden bör sedan kunna faststäUa antalet basresurser före
den 1 april. Om det efter länsskolnämndens beslut sker sådana förändringar i
elevantalet att detta påverkar antalet basresurser bör kommunen uppge detta
till nämnden före den 15 augusti. I allmänhet godtar remissinstansema det
föreslagna tidsschemat. Vissa vill dock att besluten
Prop. 1977/78: 85 65
skall
fattas ännu tidigare medan andra önskar en senareläggning. Vidare framhåller
vissa instanser att någon nedskärning av organisationen efter nämndens beslut
inte får ske.
För
egen del viU jag anföra följande.
Enligt
nu gällande bestämmelser skall skolstyrelsen senast den 15 maj till länsskolnämnden
lämna förslag till klassanordning för följande läsår, I likhet med
remissinstanserna anser jag att bl. a. tillkomsten av lagen (1974: 12) om
anställningsskydd och lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet
motiverar att motsvarande förslag lämnas tidigare. Detta är önskvärt inte minst
med hänsyn till personalens krav på arbetstrygghet. Tidpunkterna för
skolstyrelsens förslag och för länsskolnämndens fastställande av antal
basresurser måste bestämmas med hänsyn till den nödvändiga tidsåtgång för olika
åtgärder, som nämnda lagar föranleder. Tidpunkten bör dock inte bestämmas så
att svårigheter uppslår atl på ett tillförlitligt sätt beräkna elevantalet.
Enligt min mening har promemorian väl lyckats avväga dessa faktorer och
förslaget bör i princip kunna utgöra grund för de bestämmelser som regeringen
senare bör meddela. Vissa instanser, bl, a. länsskolnämnden i Uppsala län, omtalar
alt man redan har en ordning med tidigare organisationsbeslut. Dessa instanser
ifrågasätter därför om inte en ytterligare framflyttning av de i promemorian
angivna tidpunkterna vore möjlig, Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller
för sin del att det föreslagna tidsschemat kan skapa problem. Jag betraktar
tidsschemat som en riktpunkt, som länsskolnämnd och kommuner bör kunna
modifiera med hänsyn till specieUa lokala och regionala förhållanden. Härvidlag
har jag förståelse för att situationen i storstadskommunerna kan kräva andra
tidsmarginaler.
Ett
antal remissinstanser anser att en minskning av elevantalet i en kommun under
perioden från tidpunkten för länsskolnämndens beslut fram tUl läsårets början
inte skall medföra att antalet basresurser minskar. Jag delar denna
uppfattning. En ändring av nämndens beslut bör ske endast om eleyutvecklingen
medför ett ökat antal basresurser. Jag vill dock erinra om vad jag i denna
fråga har anfört om elevernas fördelning på skolenheter. Är elevökningen ringa
bör detta inte regelmässigt föranleda beslut om nya basresurser.
Jag
vill understryka att även om länsskolnämnden kommer att fastställa antalet
basresurser tidigare än f. n,, torde förslaget inte innebära att den definitiva
organisationen av undervisningsgrupper kan fastläggas av kommunerna tidigare
än vad som f. n. sker. Med hänsyn tiU att förstärkningsresursen skall fördelas
efter behov, bör det understrykas att strävan efter att fastlägga
organisationen så tidigt som möjligt inte får antaga sådana former att det sker
på bekostnad av flexibiliteten i systemet. En sådan rörlighet är en
förutsättning för att fördelningen skaU kunna ske med hänsyn till de verkliga
behoven. Elevantalet den 5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 85
15
september bör därför läggas till grund för slutligt beslut om förstärkningsresursens
storlek.
2.4.3
Beräkning av statsbidraget
2.4.3.1
Veckotimpris
Enligt
promemorian bör man vid konstmktionen av reglema för hur stort statsbidrag som
skall utgå till kommunema, försöka åstadkonmia ett så enkelt system som möjligt
utan att detta förändrar nuvarande ekonomiska ansvarsfördelning meUan stat och
kommun.
Om
den eftersträvade förenklingen skall kunna uppnås är enligt promemorian
nuvarande system inte tUlämpbart i ett system med basresurs och förstärkningsresurs
där resursanvändningen till en del är fri över stadierna och inom kommunen. Tvärtom
skulle en tiUämpning av nuvarande system med dess anknytning till
tjänsteinnehavarens lön kräva att ytterligare detaljer redovisas vid
rekvisitionen. Detta beror på att en tjänsteinnehavare kan ha sina
undervisningstimmar udagda både i basresurs och i förstärkningsresurs.
Dessutom kan det diskuteras om ett sådant system går att förena med ökad rätt
att besluta om hur resurserna skall få användas utan att detta i allt för hög
grad leder till ökade statUga utgifter.
Man
bör enligt promemorian betrakta det föreslagna statsbidragssystemet som en
normalmodell där hänsyn kan tas till varje kommuns skolorganisatoriska fömtsättningar.
Modellen ger en undervisningsvolym som bestäms med utgångspunkt i läroplan och
organisationsbeslut. Beräkningstekniken bör därför utgå från denna modell, men
det skall stå kommunen fritt att inom ramen för tilldelade medel anpassa
resursanvändningen efter lokala beslut. Ett sådant statsbidragssystem bör även
vara kostnadsrelaterat så tillvida att lönenivån för skolledare och lärare avgör
statsbidragets nivå. Beräkningen av lönenivån bör om möjligt schabloniseras.
Vid en schablonmässig beräkning uppnår man administrativa fördelar för både
stat och kommun. Rekvisition och utbetalning av statsbidrag underlättas då i
hög grad.
I
promemorian föreslås därför att statsbidraget till basresurserna beräknas i
ett veckotimpris för varje stadium. Veckotimpriset är årskostnaden för en
veckotimme i basresursen och beräknas med utgångspunkt i lärarlönekostnaden för
de lärarkategorier som tjänstgör på de olika stadierna.
Veckotimpris
bör enligt promemorian fastställas årligen med utgångspunkt i den
lönestatistik som upprättas av statens avtalsverk (SAV). Denna mätning utgår
som regel från löneläget den 1 mars varje år. Vid samma tidpunkt bör en
undersökning av lärares tjänstgöring i grandskolan genomföras, vilken bör
ligga till grand för avvägningen av veckotimpriset för resp. stadium. Läramas
tjänstefördelning på de olika sta-
Prop.
1977/78: 85 67
dierna
tillsammans med resp. lärarkategoris genomsnitdiga placering i lönegrad och ålderstilläggsklass
beräknat i månadsarvode utgör kompo-nentema i beräkningen av veckotimpriset.
Veckotimpriset
för förstärkningsresursen föreslås utgöra ett genomsnitt av det timpris som
gäller för resp. stadium.
Veckotimpriset
bör enligt promemorian fastställas per den 1 juli och tUlämpas pä statsbidraget
under redovisningsåret. Veckotimpriset bör fastställas av regeringen.
Vid
slutrekvisition av statsbidraget föreslås vidare att man beaktar de
förändringar i löneläget som har inträffat på grand av genereUa löneförändringar
under löpande redovisningsår, dvs. tiden den 1 juli den 30 juni. Vidare bör
förändringar i reglerna om uppflyttning i lönegrads- och ålderstilläggsklasser
kunna beaktas.
En
övervägande del av remissinstanserna ställer sig positiva tiU principen om schabIom'sering
av statsbidraget. Vissa reservationer framförs dock mot att ett för riket
gemensamt timpris per stadium kan medföra för stora omfördelningar mellan
kommunerna. Flera av de remissinstanser som har en positiv inställning tUl schablonisering
framför önskemål om att en spärr införs mot alltför stora bidragsförluster
eller bidragsvinster. Några remissinstanser bl. a. Täby kommun och SkoUedarförbundet
menar att systemet bör konstrueras så att hänsyn tas till lärarkårens
ålderssammansättning vilken är nära kopplad till genomsnittliga löneläget för tjänstema
inom kommunen. Relativt många remissinstanser har haft synpunkter på vilken
löneklass som bör ligga tiU grand för beräkningen av veckotimpriset.
För
egen del ansluter jag mig till de principer om schablonisering av
bidragsberäkningen som föreslås i promemorian och som har mottagits positivt av
remissinstansema. Jag är emeUertid beredd att förorda sådana förändringar i
bidragsberäkningarna som medför en bättre balans mellan kostnader och
statsbidrag än vad promemorians förslag i vissa faU skulle ha inneburit. Jag viU
i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört härom i de allmänna utgångspunktema
för nytt statsbidrag (avsnitt 2.4.1). Vid en sådan förändring är det angeläget
att den enkelhet som utmärker promemorians förslag så långt möjligt bevaras.
Vid
överläggningarna med Kommunförbundet om det nya statsbidragssystemet har
förbundet framfört ett förslag om differentierade veckotimpris för varje
stadium. Förslaget innebär att veckotimpriset för resp. stadium indelas i flera
avvikelsegmpper med utgångspunkt i ett genomsnittligt timpris per stadium. Kommunema
gmpperas sedan efter den faktiska avvikelsen från det riksgenomsnittliga
timpriset. Ett sådant tillvägagångssätt bör kunna göras kostnadsneutralt
gentemot det i statsbidragspromemorian skisserade förslaget. Kommuner med låga
eller höga verkliga timpriskostnader kommer att gynnas resp. missgynnas mindre
med ett sådant modifierat system för beräkningen medan fördelarna av
ett
schablonberäknat statsbidrag i princip kvarstår. I ett sådant system skulle ett
för riket genomsnittligt timpris utgöra riktvärdet för en grapp-indelning i
olika arvodesklasser. Den enskilda konununens grupptUl-hörighet i fråga om
resp. veckotimpris torde bli relativt stabilt eftersom de yttre
förutsättningarna för skolväsendet normalt inte undergår några tvära kastningar
på kort sikt.
Gruppindelning
bör faststäUas med hänsyn tiU den lönestatistik som upprättas av SAV.
Inom
utbildningsdepartementet har en statistisk bearbetning gjorts av varje kommuns
avvikelse i förhåUande tUl ett genomsnittligt timpris för veckotimmar inom
resp. låg-, meUan- och högstadiet. Denna bearbetning visade att avvikelserna i
vissa fall är ganska stora i förhåUande tUl ett gemensamt veckotimpris. Detta
gör att jag, med ledning av dessa nya uppgifter, fördordar det förslag som
Kommunförbundet fört fram, dvs. en gruppindelning av kommunema med hänsyn tiU
kommunens löneavvikelse från riksgenomsnittet för resp. stadium. Därvid bör
enligt min mening fem gmpper fastställas enligt följande
Gmpp
1: intervall 3,1 % eUer större negativ avvikelse
Grupp
2: intervaU 3,0% tiU 1,1 %
Gmpp
3: intervall 1 % tUl -f 1 %
Grupp
4: intervaU + 1,1 % tiU 3,0 %
Grupp
5: intervall -f 3,1 % eller större positiv avvikelse.
Förslaget
innebär, som jag tidigare anfört, en bättre balans meUan den faktiska kostnaden
och statsbidraget samtidigt som den i promemorian eftersträvade enkelheten i
rekvisitions- och utbetalningsförfarandet kan bevaras.
I
den praktiska tillämpningen innebär förslaget att en och samma kommun kan
tillhöra flera olika grapper beroende på hur stor löneavvikelsen är för de
olika lärargrupperna på resp, stadium, I bilaga 1 redovisas för varje kommun
den grappindelning för resp, stadium som har framräknats med ledning av 1977
års lönestatistik. Inför ikraftträdandet av slatsbidragsreformen bör en ny
sådan bearbetning göras för att få en aktueU indelning. En sådan bearbetning av
lönestatistiken bör sedan göras årligen.
För
statsbidraget till förstärkningsresursen går, i enlighet med vad som anförs i
statsbidragspromemorian, inte samma metodik att tillämpa som jag nu förordat
beträffande basresursen. Jag förordar därför att statsbidraget till
förstärkningsresursen fastställs med hjälp av ett enhetligt schablonbelopp.
Detta överensstämmer för övrigt med vad föredraganden förordade i
propositionen om skolans inre arbete m. m. (s. 294).
Veckotimpris
och kommunemas fördelning på veckotimprisgmpp för resp. stadium bör fastställas
preliminärt per 1 juU för redovisningsåret. För slutregleringen bör fastställas
ett definitivt veckotimpris med hänsyn
Prop.
1977/78: 85 69
till
inträffade generella löneförändringar som har skett under redovisningsåret.
Flera
remissinstanser, däribland Malmö kommun och Säffle kommun, föreslår att varje
års veckotimpris och schabloner skall faststäUas i samverkan med
Kommunförbundet. I sitt remissvar hemställer förbundet också att årliga
överläggningar om beloppens storlek kommer till stånd, innan beloppen
fastställs. Jag anser det naturligt att överläggningar hålls med
Kommunförbundet i dessa frågor. Jag avser att återkomma till regeringen i armat
sammanhang om i vilka former sådana överläggningar bör föras.
I
samband med förhandlingar i statens förhandlingsråd meUan arbetsgivaren och
berörda personalorganisationer har förslag väckts om personalorganisationernas
medverkan vid faststäUande av veckotimpris m. m. Oaktat att fastställande av
veckotimpris är en fråga som enbart berör arbetsgivarparterna, dvs. stat och
kommun, finner jag det ändamålsenligt att inhämta personalorganisationernas
synpunkter innan vec-kotimspriset fastställs och avser att med dessa närmare
diskutera formerna härför.
Regeringen
bör fastställa de veckotimpris som skall gälla för redovisningsåret, liksom
den gruppindelning av kommunerna, som bör gälla.
2.4.3.2
TiUäggsbidrag
Utöver
veckotimbidrag föreslås i promemorian att ett tilläggsbidrag utgår. Detta bör
utgöra ett schablonbidrag för kommunens kostnader för lärarvikarier och
uppdragstillägg samt för vissa övriga anordningar.
Uppdragstilläggen
regleras i avtal. Kostnader för nedsättning av lärares undervisningsskyldighet
bestrids till största delen av statsbidrag. Sådan nedsättning kan ske med
varierande antal veckotimmar för olika ändamål. Besluten grundas på
skolstyrelsens organisationsbeslut. I vissa fall fordras länsskolnämndernas
medgivande. Nedsättning (tillgodoräkning) regleras av bestämmelser i
skolförordningen. Hämtöver kan lärare beviljas nedsättning av
undervisningsskyldigheten genom bestämmelser i gäUande löneavtal eller andra
avtal. Statsbidrag till sådan nedsättning bör enligt förslaget ingå i tUläggsbidraget,
För
redovisningsåret 1974/75 utgjorde den totala kostnaden enligt statsbidragsundersökningen
för sådana ändamål 4,6 % av statsbidraget. Mot bakgrund av att någon
specificerad kommunandel, dvs. den del av lärarlönekostnaden som kommunerna i
dag står för, inte längre bör förekomma bör tUläggsbidraget minskas med en för
samtliga kommuner beräknad genomsnittlig kommunandel. Denna har fastställts
till 0,8 % i statsbidragsundersökningen. För redovisningsåret 1974/75 har på
grandval härav tiUäggsbidraget beräknats tUl 3,8 %.
Innan
tilläggsbidraget fastställs första gången för budgetåret 1978/79 bör, enligt
vad som framhåUs i promemorian, en fömyad undersökning
göras
under våren 1978 om kommunernas kostnader för angivna ändamål.
Remissinstanserna
tillstyrker i aUmänhet att även bidragen för vikarier, uppdragstiUägg samt för
vissa övriga anordningar schabloniseras enligt promemorians förslag. Flera av
dessa remissinstanser anser emellertid att den föreslagna procentsatsen är för
låg. Några remissinstanser understryker att en ny undersökning bör göras under
våren 1978 innan tilläggsbidraget faststäUs samt att sådana undersökningar
genomförs årligen för att kommunema skall kutma få en så fuUständig kostnadstäckning
som möjligt. Av särskilt stor betydelse anses den förenkling av
statsbidragsrekvisitionen vara som man åstadkommer med en schablonisering, Säffle
kommun anser sålunda att även om tUläggsbidraget vissa år kan innebär stora
avvikelser för den enskilda kommunen, om man jämför med faktiska kostnader, så
torde man över en flerårsperiod kunna bortse från sådana effekter. Nackdelen
med dålig överensstämmelse vissa år meUan statsbidrag och verkliga kostnader i
fråga om tiUäggsbidraget menar kommunen får anses uppvägas av ett förenklat rekvisitionsförfarande.
En
del remissinstanser uttrycker en viss tveksamhet tUl förslaget att även
vikariekostnaderna skall schabloniseras. Således framhåUer bl. a. decentraliseringsutredningen
samt Timrå kommun och Tyresö kommun att sådana kostnader inte bör ingå i
schablonen utan ersättas med de verkliga kostnaderna. Särskilt påtalas
kostnaderna för tjänstlediga lärare som åtnjuter B-avdrag för studier, en
anordning kommunerna själva inte beslutar om.
För
egen del anser jag att promemorians förslag bör genomföras. Schabloniseringen
bör följaktligen omfatta även vikariekostnader. Det innebär vidare att den s. k.
kommunandelen avräknas på tUläggsbidraget.
För
att få en uppfattning om nivån på tUläggsbidraget har inom departementet gjorts
en stickprovsundersökning bland ett 40-tal kommuners statsbidragsrekvisitioner
för redovisningsåret 1976/77, dvs. det senaste statsbidragsår som är möjligt
att granska. Resultatet av derma undersökning visar att tiUäggsbidraget för
1978/79 preliminärt bör beräknas till 7,3 % inkl, schablonbidrag till lärarvikarier
som infördes fr, o. m. innevarande budgetår. TUläggsbidraget beräknas på summan
av bidraget för bas- och förstärkningsresurser.
Jag
är medveten om att en schablonisering av sådana bidrag som nu utgår för
vikariekostnader för vissa kommimer kan innebära bidragsförluster liksom det
kan innebära bidragsvinster för andra kommuner om man ser till ett enskilt år.
Sådana omfördelningar kan inte undvikas om man skall genomföra ett schabloniserat
och administrativt enkelt system som lämnar stort utrymme för kommunens egen
beslutsrätt. Kostnader för vikarier bör enligt min mening ses över en serie av
år för att man skall kunna få en realistisk bild av kostnadema. Tjänstledig-
Prop.
1977/78: 85 71
heter
varierar ofta mellan åren, vilket bl. a. utredningens om skolan, staten och
kommunerna ekonomiska undersökningar visar.
Vid
överläggningar med Kommunförbundet har diskussioner förts om att schablonisera
ytterligare bidrag. Ett sådant bidrag, som varit föremål för närmare
överväganden är bidrag till avlöning av elevhemsföreståndare vid elevhem
knutet till grundskola. Detta utgår f. n. tiU tio kommuner. Bidrag utgår med
totalt ca 2 mUj. kr. Det är särskilt glesbygdskommuner som har elevhem knutet
till grandskola. För några kommuner uppgår detta statsbidrag tUl omkring 4 å 5
% av det totala lärarlönebidraget. Enligt SÖ erfordras en omfattande
administration för rekvisition av bidraget till avlöning av
elevhemsföreståndare. Jag förordar att detta bidrag schabloniseras och i
fortsättningen utgår som ett procentpåslag till de kommuner som i dag har
bidrag för föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem som är knutet
till gmndskola. ErUigt min mening bör tiUäggsbidraget för dessa kommuner ökas
med den procentenhet som bidraget till elevhemsföreståndare utgör av lärarlönebidraget
för resp. kommun. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser
härom.
Naturligtvis måste
kommunemas kostnader för sådana verksamheter vartill tUläggsbidrag utgår
analyseras med jämna mellanrum. Det bör uppdras åt SÖ att som underlag för
beräkning av tilläggsbidragets storlek bl. a. årligen genomföra undersökning
angående ledighetsfrekvenser och vikariebehov i grundskolan. Jag utgår från att
SÖ i detta arbete samverkar med berörda personalorganisationer. SkuUe framledes
skillnaderna mellan kommunerna öka bör en fömyad prövning göras av principerna
för tilläggsbidraget. F. n. finner jag dock inte skillnaderna så stora att jag
funnit det motiverat att förorda en annan lösning än den som föreslås i
promemorian.
Praktiskt
innebär förslaget om tilläggsbidrag ytterligare en fördel för kommunerna. Länsskolnämndens
beslutanderätt i fråga om nedsättning av undervisningsskyldigheten som nu
regleras i skolförordningen för olika lärare kan överflyttas till kommunen, som
inom ramen för sitt statsbidrag ges möjlighet att besluta om sådan nedsättning.
Därvid förstärks principen om att den som har kostnadsansvaret också skall ha beslutsansvar.
2.4.3.3
Andra bidrag för undervisningsinsatser m. m.
Utöver
statsbidrag till bas- och förstärkningsresurser samt tilläggsbidrag bör
statsbidrag utgå tUl vissa ändamål inom skolväsendet som i dag täcks genom
statsbidrag. ErUigt promemorian bör följande bidrag utgå enligt oförändrade gmnder:
bidrag till avlöning av skoldirektörer och biträdande skoldirektörer, bidrag
till kostnader för rektorer och studierektorer, bidrag till kostnader för
föreståndare vid elevhem, bidrag till särskild undervisning, bidrag tUl
stödundervisning av invandrarelever och hemspråksundervisning, bidrag till
kostnader för kaUorts- och finsk-
språktillägg,
bidrag för lön vid uppsägning samt statsbidrag till kostnader för vissa
arbetsgivaravgifter.
Bestämmelsema
för bidrag till kostnader för praktisk lärarulbUdning bör enligt promemorian
tekniskt anpassas till de principer som gäller för veckotimpris. För
merkostnader för särskUda ordinarie tjänster och praktikhandledare bör utgå
bidrag med vissa schabloner.
Endast
ett mindre antal remissinstanser tar upp frågan om dessa bidrag. Några
remissinstanser anser att ytterligare bidrag, bl. a. bidrag till kostnader för
rektorer och studierektorer och bidrag till kostnader för kaUortstillägg och finskspråktUlägg
bör schabloniseras.
För
egen del ansluter jag mig till promemorians förslag om principerna för de
särskilda bidragen utom i fråga om bidrag till kostnader för föreståndare vid
elevhem, som jag i enlighet med vad jag har anfört i det föregående, har
inräknat i tiUäggsbidraget för berörda kommuner. Något särskilt bidrag för
detta ändamål bör därför i fortsättningen inte utgå. Frågan om schablonisering
av ytterligare bidrag, som i och för sig är möjlig, bör enligt min mening
prövas då tillräckliga erfarenheter föreligger av det nya statsbidragssystemet.
Beträffande
bidraget till kostnader för praktisk läraratbildning vill jag hänvisa till vad
jag kommer att anföra i det följande under anslaget Bidrag till driften av
grandskolor m. m.
I
likhet med vad som nu gäller bör bidrag utgå till kommunerna för uppdragstiUägg
m. m. för yrkesvalslärare samt tiU personell assistans. Det senare bidraget
behandlar jag under anslaget Bidrag tiU driften av grundskolor m. m.
2.4.3.4
Bidrag till verksamhet under den samlade skoldagen
Enligt
riksdagens beslut skall ett särskilt bidrag om 0,025 veckotimmar per elev utgå
för den samlade skoldagen. Bidraget skall beräknas på det antal elever som
omfattas av den samlade skoldagen.
Det
är en lokal uppgift att utforma skoldagen mot bakgmnd av de förutsättningar och
behov som föreligger i den enskUda kommunen och vid den enskilda skolenheten.
Av riksdagens beslut framgår att den samlade skoldagen måste innebära att
kommunerna utöver ansvaret för undervisningen också har ansvaret för barnen och
ungdomarna under de delar av skoldagen då undervisning ej pågår, dvs. att
kommunen påtar sig ett utökat omsorgsansvar. Det är önskvärt att samordnade
tider för varje skoldag under skolveckan finns för en årskurs, ett stadium
eller för hela skolenheten. InnehåUet i den samlade skoldagen, utöver vad som
gäller för de timplanebundna aktiviteterna, skall utgå från de mål och
riktlinjer som regeringen senare skall fastställa på grandval av riksdagens
principbeslut.
För
att kommunema skall vara berättigade att få det särskUda statsbidrag om 0,025
veckotimmar per elev som utgår för den samlade skol-
rrop.
1977/78:85 73
dagen
bör enligt statsbidragspromemorian följande grundkrav vara uppfyUda.
Tiden
för den samlade skoldagen skall vara av den omfattning som beslutats av
riksdagen, nämligen för årskursema 1 och 2 maximalt fem timmar och 20 minuter
och för årskurserna 39 mellan sex och åtta timmar. Dessutom skaU den samlade
skoldagen omfatta verksamheter som utgår från de mål och riktlinjer för
skoldagens verksamhet som fastställts av regeringen.
Konunun beslutar om
införande av den samlade skoldagen. Sådant beslut kan avse viss skolenhet,
alternativt visst stadium eUer enligt promemorian årskurs i skolenhet. Vid
ansökan om statsbidrag skall kommunen enligt promemorian visa på vad sätt man
uppfyller de grandkrav för den samlade skoldagen som uppställts. Det bör
ankomma på vederbörande länsskolnämnd att fastställa om vUlkoren för
statsbidrag till den samlade skoldagen är uppfyllda. Kommunen skall anmäla om
sådana förhållanden inträder i verksamheten, som ändrar kommunens rätt att
erhålla statsbidrag.
För prövningen av
statsbidrag till den samlade skoldagen för eleverna på högstadiet skall
kommunen enligt promemorian i ansökan kunna visa att verksamheten för elevema
tidsmässigt överstiger den tid som skulle ha åtgått om fritt valt arbete
kvarstått som timplanebunden aktivitet.
De remissinstanser som
tagit upp förslaget i denna del tillstyrker stats-bidragsgmndema, men finner
bidraget otillräckligt. Således anser bl. a. Lunds kommun och Tyresö kommun att
för att åstadkomma en varierande och meningsfull verksamhet måste bidraget
vara av en helt annan storleksordning än vad som föreslås i promemorian.
Några
remissinstanser däribland Kommunförbundet utgår från att de mål och riktlinjer
som skall fastställas för den samlade skoldagen kommer att vara vägledande för
kommunen och inte bindande i detalj.
För
egen del har jag vid mina överväganden funnit att följande krav bör läggas tUl
grand för rätt till statsbidrag.
Det bör primärt vara
skoldagens innehåll och inte dess längd som avgör humvida särskUt statsbidrag
till den samlade skoldagen skall utgå eller ej. I sin ansökan skaU kommunen
därför kunna visa att verksamhet för eleverna förekommer under raster, lunchuppehåU
och vid andra tillfällen under skoldagen då undervisning inte pågår. Denna
verksamhet skall bedrivas i enlighet med de mål och riktlinjer för skoldagen
som regeringen senare kommer att fastställa.
Beträffande
skoldagens maximala längd gäller de regler som riksdagen har fastställt. Vid
sin behandling av den samlade skoldagen anförde utbUdningsutskottet att denna
för årskursema 3 till 9 skulle omfatta sex till åtta timmar. Jag vill för
riksdagen anmäla att jag funnit att den av riksdagen beslutade nedre gränsen om
sex timmar för årskurs 3 innebär en förlängning av skoldagen med i genomsnitt
10 till 20 minuter. För
Prop. 1977/78: 85 74
årskursema
4 till 9 överstiger den timplanebundna verksamheten inkl. uppehåll för normal
lunchrast och övriga raster denna nedre gräns. Den minimitid per vecka som bör
gälla för att kommun skall få rätt tiU särskilt statsbidrag för samlad skoldag
bör enligt min mening motsvara den sammanlagda tiden för undervisning, raster,
lunchuppehåll och andra uppehåll i undervisningen samt för högstadiets del den
tid som f. n. är avsedd för fritt valt arbete.
Det
bör vara möjligt för en kommun att under skolveckan låta skoldagens längd
variera för den enskUda Idassen, arbetsenheten eller årskursen. Jag viU i
detta sammanhang även erinra om riksdagens beslut att samordnade tider, dvs.
gemensam skolstart och gemensamt slut på skoldagen inom en skolenhet, inte bör
ställas som ett krav vid fastställande av skoldagens längd. Särskilt för
bestämmandet av skoldagens början och slut kan det finnas skäl att ta hänsyn
till t. ex, skolskjutsförhållanden.
Jag viU
här även beröra målet för den samlade skoldagen samt de resursbehov som kan
föranledas därav. Jag vill också erinra om vad jag anfört i denna fråga i prop.
1977/78: 100 (bU. 12).
Den
samlade skoldagen innebär att skolan tar ansvar för eleverna under hela den tid
de vistas i skolan och erbjuder dem meningsfuUa aktiviteter. Det är enligt min
mening bättre med en mera anspråkslös verksamhet, utformad i samråd med
eleverna, än en av vuxna ambitiöst utarbetad och planlagd aktivitet, som av
eleverna lätt kan uppfattas som ett nytt ämne på schemat. De fria aktiviteterna
skaU så långt möjligt tjäna till att utveckla elevemas intressen, lära dem att
ta initiativ och ansvar samt träna dem socialt och därigenom förbereda dem för
vuxenlivet. Detta behöver inte ske genom att elevema ges tUlfäUe att utöva allehanda
dyrbara fritidsverksamheter. Det viktiga och angelägna är att man bygger upp de
fria aktiviteterna tiUsammans med eleverna och gör dem medansvariga genom att
lära dem välja och använda de resurser som står till buds. Den samlade
skoldagen med en värvning av undervisning och annan verksamhet bör ses som ett
praktiskt förverkligande av skolans ansvar för elevernas hela
personlighetsutveckling. Man bör därför ge begreppen kunskaper och färdigheter
en vidare innebörd än vad vi traditioneUt gör. AU verksamhet under skoldagen,
vare sig det är undervisning eller fria aktiviteter, måste sättas in i ett
pedagogiskt sammanhang.
Som
exempel på innehåll i de fria aktiviteterna kan nämnas gemensamma samlingar,
klassråd, elevråd, biblioteksverksamhet, hjälp med individuella uppgifter,
medverkan i utformningen av skolans miljö, frivillig musikundervisning,
hobbyverksamhet och föreningsarbete, hjälp och vägledning av yngre kamrater,
kontakter med samhället utanför skolan vilka inte ingår i den timplanebundna
verksamheten m. m.
Det
skulle enligt min mening vara en inte önskvärd utveckling
Prop. 1977/78: 85 75
om
eleverna betraktade lektionerna som något tråkigt som man måste stå ut med och
de fria aktiviteterna som det enda intressanta under skoldagen. De fria aktivitetema
skall betraktas som lika viktiga som annat skolarbete. All verksamhet i skolan skaU
så långt som möjligt tjäna till att utveckla elevemas intressen. På detta sätt
skapas en helhet under skoldagen där de olika inslagen stöder och stimulerar
elevernas och personalens arbete.
Det
är väsentligt att skolan söker kontakt med närsamhäUets institutioner och
föreningslivet, vUket understryks i riksdagsbeslutet. ViUkoren för
föreningsmedverkan under skoldagen är fastlagda av riksdagen. Föreningsarbetet
i skolan skall följa av staten faststäUda mål och riktlinjer för skolan.
Föreningslivets medverkan skall dock ske på föreningarnas egna viUkor och
bygga på ett förtroende från samhällsorganens sida. Föreningslivet fömtsatts
skaffa sig kunskap om skolans värld och sträva efter att bli en integrerad del
av skolans totala verksamhet. De skilda grenarna av föreningslivet måste dock
låta den egna målsättningen prägla verksamheten och själva bestämma över
verksamhetsinriktningen.
Det
krav på objektivitet och aUsidighet som uppställs för skolans verksamhet kan
inte innebära att föreningama tvingas göra en objektiv presentation av sin
verksamhet. Det ankommer på skolans ledning att tillse att det totala utbudet
uppfyller kravet på allsidighet och objektivitet. Detta gäller särskilt när
föreningar av politisk och religiös karaktär medverkar.
Regeringen
har givit SÖ i uppdrag att inkomma med förslag om mål och riktlinjer för den
samlade skoldagen. Det ankommer på regeringen att fastställa dessa mål och
riktlinjer.
Jag
vUl slutligen klarlägga de ekonomiska fömtsättningama för den samlade
skoldagen. Som jag tidigare har framhållit bör det i statsbidrags-promemorian
framlagda förslaget utgöra granden för statsbidragskon-straktionen. Det innebär
att kommunerna i extra verksamhetsbidrag får ca 60 kr, per elev och år med
dagens löneläge om den samlade skoldagen införs och om de viUkor som uppfyUs
som jag redogjort för i det föregående. Till kommunerna utgår däratöver de
resurser för övrig verksamhet som utgår ur förstärkningsresursen, dvs. 0,084
veckotimmar per elev vilket motsvarar ca 190 kr. per elev och år. Delar av länsskolnämndsresursen
skall också utgå för annan verksamhet än undervisning under den samlade
skoldagen. SIA-utredningen räknade med att ca en tredjedel av denna resurs
skulle utgå för fria aktiviteter. Detta motsvarar ca 20 kr, per elev och år.
Kommun som inför samlad skoldag kan således i genomsnitt erhålla ca 270 kr, per
elev och år. Hur dessa medel disponeras avgörs av kommunen.
Om
dessa bidrag anses tillräckliga är beroende på den ambitionsnivå som ligger tUl
grand för kommunens beslut om den samlade skoldagen. Av den planering som nu
genomförs i många kommuner framgår att
Prop. 1977/78: 85 76
ambitionsnivån
varierar i betydande grad. 1 en del kommuner är utgångspunkten att kommunen inte
skaU behöva skjuta tiU nya resurser. I andra kommuner har man en ambitionsnivå
som föratsätter betydande kommunala tiUskott. Jag vill framhåUa att det inte
alltid är den dyraste verksamheten som ger de bästa resultaten. En lägre kostnadsmässig
ambitionsnivå kan ge ett resultat som av elevema upplevs vara mera meningsfullt
och intresseväckande än mer kostbara anordningar. Det måste understrykas att
planeringen av den samlade skoldagen måste utgå från reella behov och ha en
grand i reaUstiska fömtsättningar. Det har i riksdagsbeslutet klargjorts att
ett genomförande av samlad skoldag helt avgörs av kommunerna själva, utifrån
elevernas behov och konmiunemas resurser, ekonomiskt, personalmässigt och
lokalmässigt. Riksdagsbeslutet tvingar således inte kommunerna att omedelbart
införa en samlad skoldag, utan lokala faktorer och möjligheter måste avgöra
ambitionsnivån. Den samlade skoldagen kan således införas successivt, t, ex. på
ett stadium i taget eller bara i vissa skolor i kommunen.
Jag viU
också framhåUa att det även finns andra och betydande resurser som är avsedda
för elevernas verksamhet under skoldagen vid sidan av det lektionsbundna
arbetet. Jag tänker här på de kommunala insatserna för den kommunala
musikskolan och de statliga och kommunala insatserna för fritidshem. Det är
enligt min mening nödvändigt att dessa resurser ses i ett sammanhang. En
samplanering av resursinsatserna för verksamheten bland barn och ungdom är en
förutsättning för att få en väl fungerande barn- och ungdomsmiljö i kommunema,
där den samlade skoldagen utgör en del av denna miljö. I kommunema har
påbörjats ett samarbete mellan olika nämnder vilka var för sig ansvarar för
delar av kommunens samlade barn- och ungdomsverksamhet. Det är enligt min
mening betydelsefuUt att detta arbete intensifieras och att man når fram till
bästa möjliga samarbetsformer, vilka i och för sig kan vara olika från en
kommun till en annan men som stärker insatserna i barn- och
ungdomsverksamheten.
2.4.3.5
Utbetalning, redovisning och revision av statsbidraget m. m.
I
fråga om rekvisition och utbetalning av statsbidrag gäller f. n. följande.
Allmänt driftbidrag rekvireras av skolstyrelsen för varje redovisningsår hos länsskolnämnden
före den 1 september näst efter redovisningsåret. Granskning av
rekvisitionerna sker hos länsskolnämnderna. Denna granskning kan ta från en
till fem månader att genomföra för alla kommuner i länet. Utbetalning sker så
snart granskningen för resp, kommun har avslutats och rekvisitionen har
godkänts.
Förskott
utgår utan rekvisition i början av juli, oktober och januari med resp. 30, 25
och 20 % av det belopp kommunen uppburit i förskott föregående redovisningsår.
I början av april utgår ett belopp motsvarande skillnaden mellan 90 % av
statsbidraget föregående redovisningsår
Prop.
1977/78:85 77
och
summan av de tre tidigare förskotten. Slutreglering sker under tiden septemberfebruari
året därefter.
I
promemorian framhåUs att eventuella ändringar i utbetalningar av förskotten får
prövas i samband med förslag från utredningen om kommunernas ekonomi som bl.
a. har till uppdrag att överväga om reglerna för utbetalning av statsbidrag tiU
skolväsendet behöver ändras.
Den
övervägande delen av remissinstanserna anser att ubetalningen av statsbidraget
och beräkning av förskott bör ändras så att förskott ges på det aktuella årets
organisation och att förskott också skall utgå för sociala avgifter. Många
kommuner redovisar i sina remissvar beräkningar över gjorda ränteförluster på
grund av eftersläpningen i statsbidragets utbetalning.
För
egen del anser jag att inga ändringar i utbetalningsreglerna annat än sådana av
rent teknisk natur nu bör göras. Jag ansluter mig därvid till vad som anförs i
promemorian. Frågan om ändrade utbetalningsregler och förskottsprinciper bör
behandlas i samband med prövningen av de förslag som utredningen om kommunernas
ekonomi avgivit. Utredningen har den 8 december 1977 avlämnat betänkandet (SOU
1977: 78) Kommunerna, Utbyggnad, utjämning och finansiering. Utredningen föreslår
bl, a. ändrade utbetalningsrutiner för vissa statsbidrag. För vissa statsbidrag
till skolväsendet däribland statsbidrag tiU driften av grandskolan föreslås
att utbetalningen bör ske med hänsyn tiU redovisningsårets faktiska kostnader.
Jag vill understryka att
det föreslagna statsbidragssystemet i sig innebär stora vinster för
kommunerna. Således kan slutregleringen av statsbidraget ske betydligt
tidigare än f. n. Vidare skaU förskotten under löpande redovisningsår fr. o, m.
förskotten i oktober grundas på slutregle-ringsbeloppet för bas- och
förstärkningsresurser från föregående redovisningsår. Nu sker det först i
april året efter. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga ändringar i
nu gäUande bestämmelser om redovisning och revision av grundskolans
statsbidrag. Jag räknar med att en ändring av teknisk natur skall behöva
vidtas. Jag avser i annat sammanhang föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag
att inkomma med förslag till ändrin" av nuvarande bestämmelser.
2.4.4
Vissa personalfrågor
Övergång
till ett förändrat statsbidragssystem för grundskolan i enlighet med vad jag i
det föregående har förordat medför vissa personalkonsekvenser.
Fritt valt arbete som i
dag regleras i timplanen för högstadiet utgår ur timplanen. Motsvarande
resurser har inräknats i förstärkningsresursen för icke timplanebundna
aktiviteter. Enligt nuvarande bestämmelser i skolförordningen (1977: 235) får
lärare 519 inräkna handledning
Prop.
1977/78:85 78
av
elever i fritt valt arbete i sin tjänst. Stockholms kommun liksom
lokalavdelningarna i Stockholm av LR, SL, SFL och SkoUedarförbundet har i sina
remissvar uttryckt oro för att sådana möjUgheter inte skall kunna föreligga med
det nya statsbidragssystemet.
För
egen del vill jag anföra att lärare även i fortsättningen har möjlighet att
inom ramen för sin tjänstgöring inräkna sådana uppgifter under skoldagen som motsvarar
verksamhet enligt nuvarande bestämmelser om fritt valt arbete, I den praktiska
tillämpningen ankommer det på skolledningen, efter samråd med läraren eller
dennes fackliga organisation och med utgångspunkt i gäUande avtal, att närmare
avgöra hur lärarens tjänstgöring skall förläggas.
I
propositionen om skolans inre arbete (1975/76: 39) anförde föredragande
statsrådet att underlaget för inrättande av ordinarie tjänst som lärare 3 och
4, dvs. speciallärartjänster, i det nya statsbidragssystemet kommer att ingå i
förstärkningsresursen varför tjänsteunderlaget inte kunde bestämmas på samma
sätt som f. n. Föredraganden räknade dock med ett behov av sådana tjänster även
fortsättningsvis. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag inom kort avser föreslå
regeringen att bestämmelser utfärdas som närmare reglerar antalet ordinarie
tjänster som lärare 3 och 4. Dels får inrättas ordinarie tjänst för
undervisning i särskild undervisningsgrapp, dels får en ordinarie tjänst som
lärare 3 eller 4 inrättas per varje påbörjat 100-tal elever i kommunens grundskolor.
Dessa senare tjänster motsvarar de tjänster som i dag inrättas för samordnad
specialundervisning.
I
nämnda proposition anmäldes att överläggningar skulle tas upp med
Kommunförbundet och berörda personalorganisationer i syfte att göra det möjligt
att förena undervisning i musik i grundskola med undervisning i kommunal
musikskola.
Även
(U 1970: 72) organisationskommittén för högre musikutbildning har i sitt
slutbetänkande (SOU 1976: 33) Musiken människan samhället förordat att
förutsättningar för en sådan tjänstekonstruktion skapas.
Regeringen
har fört överläggningar med Kommunförbundet och avser efter sedvanliga överiäggningar
med personalorganisationerna utfärda bestämmelser som gör det möjligt för
musiklärare i grundskolan att i sin tjänst inräkna tjänstgöring i den kommunala
musikskolan. Vidare har jag i samband med mina ställningstaganden tUl fortbildningsverksamheten
i budgetpropositionen för 1978/79 (prop. 1977/78: 100 bil. 12) beräknat medel
för kompletterande utbildning av 80 kommunala musiklärare för erhållande av
behörighet tUl musiklärartjänst i grundskolan.
I
detta sammanhang vill jag också nämna att den reformerade musiklärarutbildningen
som enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78: 14, UbU 1977/78: 12, rskr 1977/78:
73) skall påbörjas budgetåret 1978/79
Prop.
1977/78: 85 79
kommer
att ge kompetens för undervisning i såväl grund- och gymnasieskola som i
kommunal musikskola.
2.4.5
Genomförande
Det
nya statsbidragssystemet avses bli genomfört den 1 juli 1978. Det innebär att
antalet basresurser skall fastställas första gången under våren 1978.
Några
remissinstanser framhåller att den korta genomförandetiden från det att
riksdagen fattat beslut om nytt statsbidragssystem och till den tid då
organisationen skall fastställas kan skapa problem. Tyresö kommun m. fl.
föreslår därför att genomförandet skjuts fram ett år, dvs. att det nya
statsbidragssystemet skall träda i kraft den 1 juli 1979. Det stora flertalet
remissinstanser har dock inte haft något att invända.
För
egen del ansluter jag mig till promemorians förslag att det nya
statsbidragssystemet bör träda i kraft den 1 juli 1978. Detta överensstämmer
för övrigt med riksdagens beslut. Jag bedömer det vara väsentligt att
kommunerna och de lokala rektorsområdena och skolenheterna snarast möjligt får
möjlighet till en friare och behovsinriktad resursfördelning.
Vissa
övergångsbestämmelser torde få meddelas. Således kan av tidsskäl inte nya
administrativa rutiner för basresursbeslut hinna utarbetas. Nuvarande klassanordningsbeslut
bör därför kompletteras i sådant avseende att elever som i skolstyrelsernas klassanordningsförslag
räknas till specialklasser inräknas i underlaget för klassanordningsbeslutet, Länsskolnämnd
och kommun bör vid sina samråd om klassanordningarna beakta detta. Det
ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela
nödvändiga övergångsbestämmelser.
Jag
räknar i övrigt med att de förordningar som bör utfärdas med anledning av
riksdagens beslut kan föreligga i god tid före läsårets start 1978/79.
Det
nya statsbidraget för driften av grundskolor bör beräknas ur ett anslag benämnt
Bidrag till driften av grundskolor m. m. Detta anslag ersätter dels det
nuvarande anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m., dels det nuvarande
anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet. Det senare anslaget är ett
reservationsanslag. Uppkomna reservationer från detta anslag för budgetåret
1977/78 bör få föras över tiU anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m.
Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om uppföljning och utvärdering av det
nya statsbidragssystemet. Flera remissinstanser har tagit upp denna fråga och
understryker vikten av att det nya statsbidragets ekonomiska effekter för
kommunerna ingående studeras. Även jag finner det angeläget att en sådan
uppföljning kommer tiU
stånd.
Det är angeläget att noga följa effekterna av det nya statsbidraget både vad
avser de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna och vad avser kommunernas
utnyttjande av de möjligheter till fri och behovsstyrd resursanvändning som det
nya statsbidragssystemet ger utrymme för. Det blir här fråga om såväl en
teknisk som en pedagogisk uppföljning. Det ankommer på SÖ att ansvara för denna
uppföljning och utvärdering. SÖ bör i samband med sina årUga anslagsframställningar
redovisa sina erfarenheter.
Det
nya statsbidragssystemet innebär betydande förenklingar i fråga om den
administrativa processen vid rekvisition och redovisning av statsbidragen. Inom
den kommunala skoladministrationen blir rekvisitionsförfarandet betydligt
förenklat. Vid länsskolnämnderna behöver inte något omfattande kontroll- och
beräkningsarbete utföras. Det bör enligt min mening ankomma på SSK att i sitt
fortsatta utredningsarbete beakta effekterna av det nya statsbidragssystemet
på den regionala skoladministrationen. Även en analys av effekterna på den
lokala skoladministrationen är av stort värde. Det ankommer närmast på Kommunförbundet
att initiera och samordna ett sådant arbete. Självfallet bör SÖ och länsskolnämnderna
vid behov kunna bistå med hjälp i detta arbete.
Slutligen
vill jag anmäla att jag senare i denna proposition avser ta upp vissa ändringar
i skollagen (1962: 319) med anledning av riksdagens beslut om skolans inre
arbete. Av praktiska skäl behandlar jag dessa lagändringar i samband med mina
ställningstaganden tiU betänkandet (SOU 1976: 46) Skolhälsovård.
2.5 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag har anfört hemstäUer jag
att
riksdagen godkänner de principer för statsbidrag tiU grundskolan som jag har
förordat.
Prop. 1977/78: 85 81
3 Vissa skolhälsovårdsfrågor 3.1 Nuvarande förhållanden
Skollagen
(1962: 319, omtryckt 1970: 1026, ändrad senast 1977: 194) innehåller de
grundläggande reglerna om skolhälsovårdens innehåll, organisation och
huvudmannaskap. EnUgt 25 a och 29 §§ omfattar såväl grundskolan som
gymnasieskolan, den sistnämnda såvitt avser studievägar som omfattar minst ett
läsår, skolhälsovård som skall vara avgiftsfri för eleverna. Av delta, liksom
av stadgandet i 3 kap. 14 § 2 kommunallagen (1977: 179) och föreskrifter i 17
kap. 55 § skolförordningen (1971: 235, 55 § ändrad senast 1977: 182) alt
kommunen inte kan överlåta åt annan nämnd än skolstyrelsen att handlägga frågor
som rör anställning av bl. a. skolläkare och skolsköterskor, torde också följa
att skolhuvudmannen, dvs. primärkommunen, är huvudman också för skolhälsovården
och således inte kan överlåta åt annan att ansvara för denna verksamhet. Vad
gäller skolstyrelsens personaladministrativa befogenheter i fråga om skolläkare
och skolsköterskor intar dessa i vissa faU en särstäUning i förhållande till
vad som gäller för övriga skolanställda med kommunalt reglerade tjänster, där
möjlighet föreligger för kommun all överföra dessa befogenheter till annan
kommunal nämnd än skolstyrelsen.
Enligt
skollagen har skolhälsovården till syfte att bevara elevernas själsliga och
kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Verksamheten skall
främst vara av förebyggande natur och ej avse egentlig sjukvård. Skollagens 25
a och 29 §§ innehåller också föreskrifter om hur ofta eleverna skall undersökas
av läkare och under vilka förutsättningar enskild elev därutöver skall läkamndersökas
inom skolhälsovården. Reglerna som anger en minimistandard innebär att alla
elever i grundskolan skall undersökas fyra gånger under sin grundskoletid och i
gymnasieskolan en gång under första läsåret och därefter högst vartannat år.
I
skolförordningen ges närmare föreskrifter om skolhälsovårdens innehåll och
organisation. De förfatlnuigsrum som närmast är av intresse här är 4 kap. 3, 4
och 610 §§, 17 kap. 5254 §§ samt 19 kap. 3 §. Föreskrifterna i
skolförordningen ålägger bl. a. huvudmannen att se till att skolläkare och
skolsköterska finns anställda och att lämpliga lokaler och erforderlig
utrustning finns tiUgängliga. Vidare anger skolförordningen vilken
minimistandard som skaU gälla för personaltäthet för skolsköterskor genom att
föreskriva att det ej bör ankomma mer än 1 500 elever pä en heltidsansläUd
skolsköterska i grundskolan och ej mer än 1 000 1 200 elever på en
skolsköterska i gymnasieskolan.
I
fråga om tillsättning av skoUäkar- och skolskötersketjänster anger
6
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 85
Prop. 1977/78: 85 82
skolförordningen
efter vilka befordringsgrunder de sökande skall rangordnas. Vidare finns vissa
procedur- och besvärsregler införda i förordningen.
I
de delar av skolförordningen som rör kollegier och konferenser samt
undervisningen nämns också i vilka frågor företrädare för skolhälsovården
medverkar.
I
läroplaner och läroplanssupplement finns närmare vägledning om skolhälsovårdens
funktion, innehåU och arbetsmetoder samt om dess koppling till den övriga
elevvården och skolverksamheten i övrigt.
SÖ
har som central tillsynsmyndighet för skolhälsovården utfärdat bestämmelser
och anvisningar i anslutning till skolförordningens bestämmelser om skolhälsovården,
däribland om ledigförklarande och tillsättning av skoUäkar- och
skolsköterskebefattningar m. m. (1970-09-02), om skolläkare (1971-07-27), om
skolsköterskor (1971-07-27), om skolhälsovårdens medverkan i skolans studie-
och yrkesvägledning (SYO) Medicinsk yrkesvägledning i grundskola och gynmasieskola
(1972-08-24) samt om skolornas kontrollelever (1974-08-27). De förstnämnda bestämmelsema
omfattar också behörighetsvUlkor för anställning som skolsköterska. ViUkoren
skiljer sig här mellan heltids- och deltidsanstäUda skolsköterskor.
Inom
ramen för skollag och skolförordning ankommer det i dag på huvudmarmen
kommunen att bygga upp skolhälsovården efter de lokala behov och
förutsättningar som föreligger. Den skolhälsovård som ges inom skolan i dag är
främst av förebyggande natur. EmeUertid har den utveckling som ägt rum
inneburit, att man numera som regel också tillhandahåller enklare
sjukvårdsinsatser i samband med inträffade olycksfall och akuta insjuknanden.
1 vissa kommuner bedrivs försöksverksamhet med samverkan mellan skolhälsovården,
socialvården och distriktshälsovården, där avsikten varit att öka
kontinuiteten i samhällets hälsoöver-vakning av barn från födseln över
förskoleåldern och genom skolåren.
I
fråga om tillgången på skolläkare visar en enkät som skolhälsovårdsutredningen
utförde 1974 att 5,4 o/o av landets grundskoleelever helt saknade tillgång
till skolläkare. Motsvarande siffra för gymnasieskolan var 5,9. Regionalt
varierade procentsiffran för avsaknaden av skolläkare i grundskolan från 0,1 o/o
(Västerbottens län) till 19,5 o/o (Hallands län). I gymnasieskolan var bristen
lägst i Värmlands län (0,3 o/o) och högst i Kristianstads län (31,4 o/o).
Endast
två kommuner uppgav att vissa elever helt saknade skolsköterskeresurs. 55 av
landets kommuner (19,7 o/o) hade vid tillfället en lägre personaltäthet än den
skolförordningen rekommenderar, medan man genomsnittligt i riket hade en högre
personaltäthet eUer en heltidsanställd skolsköterska per 1 244 elever.
Prop. 1977/78: 85 83
3.2
Skolbälsovårdsutredningen
3.2.1 Skolhälsovårdens
mål
I
direktiven framhåller föredragande statsråd att en utgångspunkt för de
sakkunnigas arbete bör vara att elevernas hälsovård skall utgöra en integrerad
del av den samlade elevvården samt att skolhälsovården även i fortsättningen
skall vara en kommunal, primär- eller landstingskommunal uppgift. Skolhälsovårdsutredningen
konstaterar att skolhälsovårdens mål och innehåll i princip varit oförändrade
sedan 1944, samtidigt som samhället undergått en snabb utveckling.
SjukdomsbUden
har under dessa årtionden genomgått betydande förändringar, inte minst när det
gäUer barn- och ungdomsårens sjukdomar. Dessa förändringar har påverkat skolhälsovården
främst i fråga om medel och metoder för verksamheten. Ett ökat antal
handikappade även gravt handikappade integreras numera i vanliga skolor,
vilket också påverkar skolhälsovården både kvantitativt och kvalitativt.
Utredningen
finner därför att målet för och innehåUet i skolhälsovården bör förändras. Det
nuvarande målet "att bevara elevernas själsliga och kroppsliga hälsa och
verka för sunda levnadsvanor hos dem" föreslås ändrat till "att följa
elevernas utveckling, bevara och förbättra elevernas själsliga och kroppsliga
hälsa och att verka för sunda levnadsvanor hos dem".
3.2.2 Skolhälsovårdens
innehåU
Utredningen
anser att skolhälsovården även i fortsättningen främst bör vara av förebyggande
natur men att den också kan innefatta enklare sjukvård. Med sådan sjukvård
avses enklare medicinska åtgärder inom ramen för befintliga resurser på skoUiälsovårdsmottagningen
samt första hjälpen vid olycksfall och akuta insjuknanden i skolan. Den får
dock inte ta sådan omfattning att den utnyttjar tid och kapacitet avsedd för
den primära uppgiften, den förebyggande vården.
I
betänkandet konstateras att skolhälsovården huvudsakligen arbetar på tre sätt,
nämligen med uppsökande verksamhet, förebyggande verksamhet samt behandling
och åtgärder.
Utredningen
sammanfattar skolhälsovårdens uppgifter på följande sätt:
Att
i samarbete med framför aUt eleven men även med målsman, lärare och andra
berörda
med utgångspunkt i kända fakta
bredda och fördjupa kännedomen om eleven och dennes situation,
därutöver med olika
undersökningar bedöma elevens hälsotillstånd och behov ur medicinsk synpunkt
samt vidta behövliga åtgärder även med hänsyn till studie- och yrkesval,
följa elev med brister i
hälsotillståndet,
vid utredning om elev med skolsvårigheter
bidra till en allsidig bedömning av eleven och bidra med förslag till
åtgärder,
tUl rektor och/eller
elevvårdskonferensen föreslå stödåtgärder inom skolans ram,
med hälsoupplysning söka
förebygga sjukdom och verka för goda och hygieniska levnadsvanor och god arbetshygien,
medverka till en generellt god
arbetsmiljö inom skolan,
stimulera eleven tUl att aktivt medverka till en gynnsam fysisk och psykisk
utveckling för sig själv och för andra.
Utredningen
understryker att skolhälsovårdens arbetsmetoder bygger på att samråd sker med
elever, föräldrar, lärare, skolledare och övriga elevvårdsfunktionärer och
påpekar vikten av föräldrars närvaro och medverkan vid undersökningar av
barnet. Särskilt nämns betydelsen av personligt samråd vid behov av enskild
medicinsk yrkesvägledning. Utredningen föreslår en ökad information tiU hemmen
om skolhälsovårdens innehåll, rutiner och ansvar för alt kunna utveckla
samarbetet med vård-nadshavarna. Vidare föreslås att gemensam planering bör ske
med lärarna av den del av skolhälsovårdsarbetet som berör dessa liksom vid
utarbetandet av rutiner som rör gemensamma elevärenden. På samma sätt bör
planering ske med skolpsykologer, skolkuratorer och syofunktionärer samtidigt
som kontakterna med annan skolpersonal bör ökas för att ge förutsättning för en
allsidig belysning av elevernas situation. Utredningen förutsätter därvid att
man tar tillvara olika personalkategoriers kunskaper och erfarenheter.
Utredningen
påpekar i sammanhanget att det inom skolan endast är skolhälsovårdspersonalen
som f. n. har tystnadsplikt. Skolläkare och skolsköterska är de enda
befattningshavare som har tillgång tiU elevhälso-värdsjoumalerna och de
uppgifter som finns där. De måste således avgöra vilken information de kan
lämna vidare. Utredningen framhåUer att det i journalerna kan finnas noteringar
som, oavsett om de kan ha betydelse för elevens skolsituation, av eleven själv
kan bedömas vara av den art att de inte får utlämnas. Enligt utredningens
mening skall i alla sådana fall medgivande ha lämnats av eleven eUer, i
förekommande fall, av föräldrar. Syftet med de årskursbundna hälsoundersökningarna
är att tidigast möjligt finna elever med sjukdom, annat handikapp, skoUeda
eller liknande. I dag sker läkarundersökningar i årskurserna 1, 4, 7 och 9 i
grundskolan samt i gymnasieskolans årskurs 1 och därefter högst vartannat år.
Utredningen föreslår en minskning av antalet läkarundersökningar och finner
att de bör förläggas tUl årskurserna 1, 4 och 8 i grundskolan och till årskurs
1 i gymnasieskolan.
Utredningen
föreslår vissa undersökningar som i dag inte rutinmässigt genomförs, bl. a. ett
översynthetstest (hyperopitest) i grundskolans årskurs 2 för att fånga upp de
elever som har problem vid läsning och annat närarbete samt en
ryggradsundersökning i årskurs 6 för att finna eventuella
Prop. 1977/78: 85 85
sneda
ryggar (idiopatisk skolios egentligen snedrygg vars orsak är okänd).
Med
hänsyn till anamnes, dvs. sjukdomens förhistoria, undersökningsresultat och
övriga gjorda iakttagelser föreslås att en behandlingsplan eller uppföljningsplan
skall upprättas för eleven. Föräldrar skall meddelas anmärkningsvärda
resultat. Lärare och annan berörd skolpersonal skall informeras om sådant som
kan ha betydelse för elevens skolsituation.
Utredningen
understryker vidare betydelsen av att skolhälsovårdspersonalen i samverkan med
övrig skolpersonal utarbetar rutiner för hur den icke medicinskt skolade
personalen skall kunna hjälpa eleverna vid akuta insjuknanden och olycksfall
när skoUäkaren eller skolsköterskan inte finns till hands. Även eleverna bör ha
sådan information och kunskap att de kan hjälpa sina kamrater.
Andra
undersökningar kan bli aktuella på gmnd av t. ex. begäran om sådan av eleven
själv, av föräldrar eller av lärare. Dessa undersökningar kan vara betingade
av en akut sjukdom men kan också bero på den pedagogiska situationen.
Utredningen understryker just för dessa tillfällen ånyo vikten av en god
samverkan med eleverna och med hemmen och föreslår att hemmen varje läsår ges
information om de mtinåt-gärder som bör vidtas vid inträffad sjukdom och om de efterkontroller
skolhälsovården kan utföra.
Utredningen
finner det vidare angeläget att den medicinska yrkesvägledningen förstärks och
förbättras. Elever, som bedöms vara i behov därav, skall vid varje valtillfälle,
liksom vid pryo eller annan praktikverksamhet, upplysas om de eventuella
hälsorisker som bedöms föreligga. Arbetet skall ske jämsides och i nära
samarbete med skolans studie- och yrkesorientering. Det framhåUs också att en
ökad informationsverksamhet om eventuella samband mellan hälsa och val av
studieväg eller yrkesområde bör kunna minska antalet felval till och
studieavbrott i gymnasieskolan men också att den enskilde eleven ges större
trygghet och möjlighet till korrekta val.
Med
anknytning till detta tar utredningen upp frågan om arbetsboken, dess funktion
och framtid. Arbetsbok, med läkarintyg, fordras för varje anställning av
minderårig arbetstagare, dvs. ungdom från 13 tiU 18 år. Systemet har inte varit
möjligt att genomföra i praktiken och innebär ett avsevärt arbete för
skolsköterskor och skolläkare. Utredningen framhåller att merparten av
ungdomarna i aktueU ålder har kontinuerlig tillsyn genom skolhälsovården.
Information tUl enskUda elever liksom eventuella kontakter med läkare vid
företagshälsovården eUer motsvarande synes ligga inom det medicinska
yrkesvägledningsarbetet. Utredningen föreslår därför att arbetsboken slopas och
ersätts av t, ex. ett medicinskt meddelande som ges eleven i samband med
enskild medicinsk yrkesvägledning. De elever som avbryter sina studier efter
grandskolan och inte finner någon anställning, är föremål för viss uppsökande
verksamhet från skolans sida. Den hälsovård som kan bli aktuell i detta
sammanhang finner utredningen bör kunna ges inom skolhälsovårdens ram.
Prop. 1977/78: 85 gg
AUt
fler elever har sådana brister i hälsotiUståndet att de är i behov av särskilda
hälsokontroller med tätare tidsintervaller än vad årskursundersökningarna
medger (kontrollelever). Orsaken härtill är främst den ökade integrationen av
handikappade barn i vanliga skolor och klasser samt den ökning av antalet
elever som söker på grund av mentalhygieniska problem. Utredningen framhåller
att de vidgade tidsramar som föreslås bl. a, bör användas tiU att ägna ökad
omsorg åt dessa s. k. kontroUelever, Inte minst gäller det att skapa större
trygghet åt de handikappade elever som integreras i grund- och gymnasieskolan.
Enligt
läroplanerna skall skolhälsovårdspersonalen delta i det utredningsarbete om
elever med skolsvårigheter som anses påkallat. Utredningen fömtsätter därför
att skolhälsovårdspersonalen ingår i elevvårdskonferensen och understryker
vikten av att kontakt tas med skolhälsovårdspersonalen innan beslut tas om
specialundervisning, särskild undervisning, jämkad studiegång eller andra elewårdande
åtgärder.
Målet
för hälsoupplysning och häl so under visning är att få ungdomen att tUlägna sig
hälsoriktiga vanor. Utredningen menar att detta kan nås genom att
öka enskilda individers och
hela gruppers faktiska kunskaper på hälsoområdet,
ge vägledning för den enskUde
individens handlande,
utveckla ett ökat hälsomedvetande
samt
klargöra hälsofrågornas direkta
samband med samhälls- och miljöförhållanden.
Utredningen
framhåller att skolans insatser är särskilt viktiga inom områdena kost och
motion, personlig hygien, sexual- och samlevnadsfrågor samt missbruksfrågor.
Skolhälsovården
skall medverka till en genereUt god arbetsmiljö inom skolan. Detta innebär att
arbetet inte endast omfattar de hygieniska aspekterna på den yttre miljön
(luftfuktighet, temperatur, ljusförhållanden, bullernivå m. m) utan också att
skolläkaren och skolsköterskan bör söka beakta elevernas totala skolsituation
och de faktorer som kan ha betydelse för deras hälsa. Bl. a. pekas på skolhälsovårdens
medverkan vid ny- eller ombyggnad av skolor, den kontinuerliga tUlsynen och
vissa ar-betshygieniska uppgifter. Utredningen föreslår att den inspektion av
skollokalerna, som skall utföras minst en gång årligen, lämpligen bör göras tUl-sammans
med skolledare, lokaltUlsyningsman, skyddsombud och representanter för
eleverna.
Skolhälsovårdspersonalen
bör vidare bidra till att eleven kan ta aktiv del i sin egen fysiska och psykiska
utveckling. I detta ligger att eleven får kännedom om sig själv och successivt
lär sig ta ansvar för sin egen och andras hälsa. Formerna för denna del av skolhälsovårdens
arbete bör enligt utredningens mening bli föremål för ett kontinuerligt
utvecklingsarbete.
Prop. 1977/78: 85 87
3.2.3 Organisation
Skolhälsovårdens
organisation regleras genom beslut av huvudman, primär- eller landstingskommun,
på grundval av bestämmelser i skollag och skolförordning samt genom
bestämmelser, anvisningar och rekommendationer frän SÖ, i förekommande fall
efter samråd med socialstyrelsen. I betänkandet framhålls att huvudmannen i
framtiden bör ges ökade möjligheter att organisera skolhälsovården utifrån
kommunens struktur och övriga primär- och landstingskommunala omsorgs- och vårdorgans
uppbyggnad. Det bedöms angeläget att ett ökat samarbete kommer tiU stånd
mellan primär- och landstingskommunerna också i fråga om skolhälsovården. Detta
samarbete är en viktig förutsättning för att problem som rör barns och
ungdomars utveckUng och hälsa tidigt uppmärksammas och följs upp.
De
organisatoriska frågorna bör i huvudsak lösas på kommunal nivå. I vissa
avseenden erfordras dock ställningstaganden från statens sida. Dit hör frågan
om var skolhälsovården skall bedrivas. Utredningen hävdar att verksamheten är
en del av den integrerade elevvården och därför också skall bedrivas i skolans
lokaler.
Elevantalet
per skolsköterska och skolläkare bör också normeras genom statliga beslut.
Med
den förutsättningen att skolan har tillgång till annan elevvårds personal
såsom skolpsykolog och skolkurator samt att elevvårdsarbetet bedrivs som ett
lagarbete, föreslås en sänkning av elevantalet till 800 för heltidsanställd
skolsköterska. Som en följd av förslaget beräknas det ökade behovet av
skolsköterskor till ca 400. Sänkningen av elevantalet föreslås bli successivt
genomförd och vara slutförd i och med utgången av läsåret 1981/82.
För
skolläkartjänsterna rekommenderas ett högsta elevantal om 200 elever per läkarveckotimme
med en begränsning av antalet elever till 4 500 för heltidsanställd läkare.
Större antal skulle omöjliggöra en överblick över elevernas hälsotiUstånd och
försvåra det nära samarbete med lärarna som är önskvärt. Utredningen
förutsätter också att det i en framtid med förbättrad tillgång på läkare sker
en kontinuerlig utvärdering av lämpligt elevantal per skolläkarveckotimme.
3.2.4 Huvudmannaskap
Huvudmannaskapet
för skolhälsovården är i dag knutet till skolhuvudmannen. I princip är tre
huvudmannaskapsalternativ möjliga, nämligen
att skolhuvudmannen är huvudman
även för skolhälsovården,
att sjukvårdshuvudmannen är
huvudman även för skolhälsovården,
ett delat huvudmannaskap
(sjukvårdshuvudmannen tiUhandahåUer läkarinsatsen och skolhuvudmannen svarar
för övriga delar av verksamheten).
Prop. 1977/78: 85 88
Utgångspunkten
i bedömningen har varit att skolhälsovården bör vara en administrativ
angelägenhet antingen för skolhuvudmannen eller sjukvårdshuvudmannen. Det är
utredningens uppfattning att det är mindre lämpligt med två huvudmän när
verksamheten avses bli utförd som ett lagarbete. Efter att ha redovisat
tänkbara för- och nackdelar med de två kvarvarande alternativen föreslås ett
oförändrat huvudmannaskap. Utredningen har sökt bedöma vikten av sambandet
mellan skolhälsovården och skolans elevvård resp. skolhälsovården och
samhällets hälso- och sjukvård och därvid funnit ett starkare samband mellan skolhälsovården
och skolans elevvård. Verksamheten har både medicinska uppgifter och mer direkt
elevvårdande uppgifter, men den medicinska delen har också en nära anknytning
till skolans pedagogiska uppgifter. För att underlätta nödvändig planering och
resursfördelning bör därför all elevvårdspersonal ha samma huvudman. Ett
samlat huvudmannaskap underlättar också den gemensamma fortbildning som är en fömtsättning
för att elevvården skall kunna fördjupas och utvecklas.
3.2.5
Central tillsynsmyndighet
Mot
bakgrund av utredningens ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan föreslås
att SÖ även fortsättningsvis bör vara central tillsynsmyndighet. Samtidigt
konstateras att skolhälsovården också berör andra instanser. SÖ skall i
medicinska ärenden samråda med socialstyrelsen. För att detta samarbete skall
bli meningsfullt bör, enligt utredningens mening, socialstyrelsen beredas
tillfälle till ökad insyn i och information om den verksamhet som bedrivs och
de resultat som uppnås. På motsvarande sätt bör också andra myndigheter och
organisationer ges ökad insikt i och möjlighet att påverka skolhälsovården.
Utredningen föreslår därför att ett samarbetsorgan inrättas, förslagsvis kallat
skolhälsovårdsdelegationen, i vilket bör ingå företrädare för SÖ och
socialstyrelsen men också för andra berörda myndigheter och organisationer.
Delegationen bör få en rådgivande funktion i förhåUande till SÖ.
Experterna
Inge Möller och Sverre Royen framhåller i ett särskilt yttrande att skolhälsovården,
även om den utgör en del av elevvården, framför allt är en medicinsk
verksamhet varför socialstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet.
3.2.6
Personal
Utredningen
konstaterar att verksamheten inom skolhälsovården är ett utpräglat lagarbete
och framlägger därför förslag till gemensam instruktion för skolläkare och
skolsköterska.
Vidare
föreslås att skolläkare i framtiden bör ha genomgått vidareutbildning inom
lämplig specialitet eUer för aUmänläkarvård.
Prop. 1977/78: 85 89
För
deltidsanställd skolsköterska finns i dag inga behörighetsbestämmelser.
Utredningen föreslår att samma bestämmelser bör gälla som för heltidsanställd
skolsköterska, dvs viss genomgången vidareutbildning.
Förslaget
om sänkning av elevantalet för skolsköterskor innebär, om det genomförs, ett
årligt behov av ca 80 nya skolsköterskor fram t. o. m. läsåret 1981/82. Då
antalet praktikplatser är begränsade torde kapaciteten inom de tre reguljära vidareutbUdningslinjerna
inte kunna ökas. Utredningen föreslår därför att det relativt stora antal
sjuksköterskor, som har utbildning enligt äldre studiegång och som genom
utbildning och yrkesarbete uppfyller kraven på praktiktjänstgöring, ges
möjlighet att genomgå en tio veckors kurs i social bamavård. Detta skulle ge
dem en kompetens motsvarande den som gäUer för behörighet att inneha tjänst som
skolsköterska.
Ca
en fjärdedel, eller ungefär 400, yrkesverksamma skolsköterskor saknar vidareutbUdning.
Under budgetåren 1975/76 och 1976/77 har anordnats kompletterande teoretisk
utbildning för yrkesverksamma obehöriga skolsköterskor med äldre studiegång och
med minst fem års erfarenhet av skolhälsovård. Då samtliga skolsköterskor bör
vara vidareutbildade, föreslås att denna utbildning fortsätter tills
utbildningsbehovet är täckt.
Fortbildning föreslås ske
på tre nivåer. Viss fortbildning med pedagogiskt eller skoladministrativt
innehåll föreslås ske på lokal nivå tillsammans med övrig skolpersonal.
Medicinsk fortbUdning bör företrädesvis genomföras regionalt tUlsammans med
sjukvårdshuvudmannen, inte minst för att ge personalen kunskap och orientering
utanför det egna verksamhetsfältet. Den centrala fortbildningen bör utformas
som s. k. pilotutbildning för blivande kursledare. För att nå maximal
utbildningseffekt bör vid uttagning tUl dessa kurser därför speciell hänsyn
tas till regionstillhörighet.
3.2.7
Skolhälsovården i folkhögskolan
Utredningen
föreslår att skolhälsovården vid folkhögskolan bör omfatta samtliga elever och
inte begränsas tUl elever som studerar vid de långa kurserna. Underlaget för
skolskötersketjänst bör beräknas på den totala undervisningsvolymen, elevantal per
vecka och år. Verksamheten bedöms i huvudsak ha samma innehåll som i grund- och
gymnasieskolan men de återkommande läkarundersökningarna föreslås kunna utgå om
de ej anses nödvändiga. Skolsköterskans arbete kommer då huvudsakligen att
vara mentalhygieniskt inriktad samtidigt som hon får ett ökat ansvar för att
vid behov remittera elev till läkare. Läkarbehov bör kunna lösas genom
samarbetsavtal med landstinget. Utredningen föreslår vidare att skolhuvudmannen
även fortsättningsvis bör vara huvudman och SÖ tillsynsmyndighet för
verksamheten.
Prop. 1977/78: 85 90
3.2.8
Ekonomiska konsekvenser
Utredningen
har mot bakgrund av det uppdrag att se över nuvarande statsbidrag för
skolväsendet som ingår i direktiven tiU utredningen om skolan, staten och
kommunerna, inte tagit upp frågan om eventuellt statsbidrag för skolhälsovården.
Kostnaden
för den föreslagna sänkningen av elevantalet för skolsköterskorna beräknas
till 25,3 milj. kr. För flertalet kommuner kommer dock kostnadsökningen att bli
obetydlig. Fram till 1981/82 behöver 132 av landets 277 kommuner endast inrätta
ytterUgare en tjänst.
Kostnaderna
för det rekommenderade elevantalet per skolläkarveckotimme beräknas tUl ca 10
milj. kr. Ökningen av vidareutbildningen för sjuksköterskor kostnadsberäknas
för budgetåret 1977/78 tiU ca 530 000 kr. och kostnaden för den kompletterande
teoretiska utbildningen under samma budgetär tUl ca 113 000 kr.
3.3
Remissyttranden
3.3.1 Inledning
Utredningen
har avgränsat sitt uppdrag till att avse skolhälsovården i grund- och
gymnasieskolan samt i folkhögskolan, SÖ, Svenska kommunförbundet, Stockholms
kommun och LO m. fl. är kritiska mot att utredningen inte analyserat de
vuxenstuderandes behov av skolhälsovård. Skäl som talar för att också denna
studerandegrupp skall omfattas av den hälsovård som ges inom skolan är, enligt
dessa remissinstanser, dels det ökade antalet heltidsstuderande inom
vuxenutbildningen, dels den strävan som f. n. finns att samordna
vuxenutbildningen med gymnasieskolan och som bl. a. kommit tUl uttryck i
direktiven tUl utredningen om den gymnasiala utbUdningen (U 1976: 10),
Bl.
a. Landstingsförbundet har därutöver anfört, att utredningen också bort
analysera olika samverkansmodeller för skolhälsovården inom särskolan,
eftersom denna skolform ofta är integrerad i vanliga grandskolor.
3.3.2 Skolhälsovårdens
mål och innehåll
En
praktiskt taget samstämmig remissopinion stäUer sig bakom utredningens förslag
till målformulering för skolhälsovården. Ett undantag i detta avseende utgör
LO som i sitt yttrande förordar att skolhälsovården skall utgöra en
företagshälsovård med uppgift att verka för en optimal arbetsmUjö för alla som
verkar på arbetsplatsen-skolan. Hälsovården i skolan bör då, enligt LO:s
betraktelsesätt inte vända sig till en specieU målgrupp på arbetsplatsen, i
detta faU eleverna, utan omfatta också personalen.
I
fråga om innehåll föreslår utredningen att skolhälsovården även
Prop.
1977/78: 85 91
framgent
skall ha sin tyngdpunkt i förebyggande verksamhet, men att den även inom ramen
för befintliga resurser skall kunna innefatta enklare sjukvårdsinsatser.
En
bred majoritet av remissinstanserna biträder utredningens förslag på denna
punkt. Bl. a. Kommunförbundet och Malmö kommun finner det vara en fördel att
eleverna kan få viss vård tillgodosedd inom skolans ram, eftersom det medför
att dels frånvaron på grand av läkarbesök minskar, dels föräldrarna inte
behöver ta ledigt från arbetet för att följa sina bam till läkaren.
De
medel och metoder som utredningen anvisar för att skolhälsovården skall
fungera enligt de intentioner man angivit under mål och innehåll vinner stor
anslutning bland remissinstansema. Många yttranden innehåller dock förslag
till kompletteringar och tar upp frågor som man inte anser ha blivit
tillräckligt behandlade av utredningen. Bland sådana frågor kan nämnas
insamling och spridning av information om enskilda elever, vikten av att man
lokalt vinnlägger sig om ett smidigt fungerande samarbete med andra kommunala nänmder
och med andra samhälleliga organ på barnomsorgens område samt förläggningen av
årskursundersökningarna.
Sålunda
finner flera remissinstanser, bl. a. TCO det angeläget att all skolpersonal
omfattas av den tystnadsplikt som nu endast gäller för skolhälsovårdspersonalen.
Andra
remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, understryker vikten av att
insamlingen av information om enskilda elever inte till art och omfattning
byggs upp ratinmässigt på grundval av frågeformulär m. m. utan anpassas till
det behov som bedöms föreligga i varje enskilt fall.
Flera
handikapporganisationer har i sina remissvar menat att de handikappade
elevernas problem bort få en utförligare behandling i utredningen, främst i
vad avser anpassningen av skolmiljön efter de krav denna målgrupp ställer. Bl,
a. har man pekat på vikten av att skolhälsovården deltar i
skolmåltidsplaneringen för sådana bam som på grund av allergi måste ha speciell
diet. Vidare har olika allergikerorganisationer tagit avstånd från bruket av
heltäckningsmattor i skolor och riktat kritik mot den glesare städning som på
vissa håll i landet införts i skolorna.
Barnomsorgsgruppen
och Riksförbundet för social och mental hälsa föreslår att skolpersonalen,
däribland skolhälsovårdspersonalen får genomgå och sedan i sin yrkesroll delta
i föräldrautbildning. Detta skulle förbättra samspelet mellan hemmen och skoloma
och öka förståelsen för de problem eleverna möter utanför skolmiljön.
Bl,
a, flera kommuner framhåUer i sina remissvar att den obligatoriska årskursundersökningen
på högstadiet bör äga rum i årskurs 7 i stället för som utredningen föreslagit
i årskurs 8. Som motiv för detta anförs de problem som övergången från klasslärarsystem
tiU ämneslärarsystem för med sig och att elevema vid övergången till högstadiet
ofta byter skola.
Prop.
1977/78: 85 92
3.3.3
Skolhälsovårdens organisation och huvudmannaskap
Utredningens
förslag om organisation och huvudmannaskap är de frågor som tilldragit sig det
största intresset bland remissinstanserna. Remissopinionen är här splittrad,
och man kan också iaktta en klar skiljelinje mellan företrädare för de
intressen som vad gäUer organisation viU ha en fortsatt centralstyming
genom normer och anvisningar och förespråkare för en decentraliseringslinje
som vill ge större utrymme åt lokala avgöranden i sådana frågor. I
huvudmannaskapsfrågan går skiljelinjen meUan dem som främst ser skolhälsovården
som en integrerad del i skolans elevvård och dem som i första hand betraktar
den som en del i samhällets totala hälso-, sjuk- och socialvård.
Skolhälsovården
föreslås av utredningen även i framtiden vara lokaliserad till skolan. Detta
förslag möter inte några invändningar i remissyttrandena.
Bland
de remissinstanser som ansluter sig till utredningens förslag om nya, sänkta statUga
rekommendationer för elevantal per skolskötersketjänst och skolläkarveckotimme
återfinns SÖ, SSK, Karlskrona, Ludvika, Malmö, Södertälje, Tierps, Uddevalla
och Upplands-V asby kommuner, TCO, Riksförbundet Hem och Skola, Moderata
ungdomsförbundet samt Centerns ungdomsförbund.
Mot
statlig rekommendation om personaltätheten inom skolhälsovården uttalar sig
Kommunförbundet, Hallstahammars, Luleå, Stockholms och Uppsala kommuner,
Landstingsförbundet, landstingen i Gävleborgs, Stockholms och Älvsborgs län
samt SACOISR. Bl.a. Kommunförbundet framhåller att bindande normtal, baserade
på antal elever per heltidstjänst, blir trubbiga och onyanserade hjälpmedel i
planeringen av skol-hälsovärdsorganisationen och att en mängd andra faktorer än
elevantal måste vägas in när man lokalt tar ställning till personaltäthet.
Förbundet menar att dessa frågor måste avgöras lokalt i samråd med personalorganisationerna
och framhåller dessutom att förslaget rimmar Ula med de strävanden som finns
att ge kommunerna ett ökat ansvar för resursavvägningar inom skolans område.
Även Luleå och Stockholms kommuner. Landstingsförbundet och SACO/SR är av den
uppfattningen att personaldimensioneringen bör fastställas efter samråd med
personalorganisationerna med hänsyn till de specieUa förutsättningar som råder
i den enskilda kommunen eller det enskilda området.
Landstingsförbundet
understryker att det tUlskott i utbudet av färdig-utbildade läkare som
förväntas ske under de närmaste åren är otUlräck-ligt för att återbesätta de
tjänster man i dag har inom den reguljära sjukvården och än mindre kan tiUgodose
behovet inom den expanderande öppna hälso- och sjukvården. En statlig normering
av skoUäkartäthelen skulle därför, enhgt förbundets mening leda till en
olycklig konkurrens mellan kommuner och landsting om samma knappa resurs.
Prop.
1977/78: 85 93
I avsnittet om huvudmannaskap redovisar utredningen tre oUka
modeller med primärkommun resp. landsting som huvudman samt med delat
huvudmannaskap mellan primär- och landstingskommun. Utredningen förordar,
efter att ha bedömt skolhälsovårdens samband med skolans övriga elevvård som
starkare än dess anknytning till samhällets övriga sjuk- och hälsovård, att skolhuvudmannen
även i fortsättningen skaU vara huvudman även för skolhälsovården.
Utredningens förslag stöds av bl. a. 50, SSK, Skellefteå,
Stockholms, Södertälje och Upplands-V asby kommuner, TCO, SACOISR, Riksförbundet
för social och mental hälsa, Riksförbundet Hem och Skola samt Moderata
ungdomsförbundet. Den argumentering dessa remissinstanser redovisar för sitt
ställningstagande ansluter till de motiv utredningen själv anför för fortsatt primärkommunalt
huvudmannaskap, dvs. att skolhälsovården inte kan särskiljas från den övriga
elevvården och att ett förändrat huvudmannaskap skulle medföra risk för att det
skulle bli svårare att vid-maktliålla skolhälsovårdspersonalens kunskaper om
skolans arbetsmiljö och arbetsformer.
Merparten av remissinstanserna förordar emeUertid antingen
landstingskommunalt eller delat huvudmannaskap. Hit hör socialstyrelsen, RRV, UKÄ,
statens handikappråd, barnomsorgsgruppen, HSU, Luleå, Tierps och Uppsala
kommuner. Landstingsförbundet, landstingen i Gävleborgs, Slockliolms och
Älvsborgs län. De handikappades Riksförbund, Handikappförbundens
centralkommitté samt Centerns ungdomsförbund.
Vissa remissinstanser slutligen, bland dem Kommunförbundet
intar en neutral hållning tUl de olika huvudmannaskapsalternativen.
SÖ befarar i sitt yttrande bl. a. att en överföring av
huvudmannaskapet till landstingen kan leda tUl att skolhälsovården kan få svårt
att hävda sina behov i förhåUande till andra grenar av samhällets hälso- och
sjukvård.
Socialstyrelsen framhåller i sitt remissvar att skolhälsovården
i dag, enligt dess mening, är en verksamhet isolerad från övrig hälso-, sjuk-
och socialvård. Ett fortsatt primärkommunalt huvudmannaskap skulle, enligt
syreisens bedömning, kunna leda till att detta förhållande permanentas och få
till följd att barnhälsovårdens kontakt med barnet skuUe komma att avbrytas i
och med barnets inträde i skolan. Därigenom skulle den kontinuerliga
uppföljningen av barnet intill avslutad skolgång försvåras, samtidigt som
kontinuiteten i vården skulle gå förlorad. Socialstyrelsen föreslår slutligen
att utredningen i sin helhet jämte inkomna remissvar skall överlämnas tUl HSU
för att ligga till grund för en del av utredningens överväganden.
Även HSU liksom Kommunförbundet och Landstingsförbundet
förordar att frågorna om organisation och huvudmannaskap skaU behandlas av HSU,
innan man tar slutlig ställning tiU dem.
Landstingsförbundet som i sitt yttrande ansluter sig tiU
det särskUda yttrande som avgivits av experterna Möller och Royen, framhåUer
att ett
Prop. 1977/78: 85 94
fortsatt
primärkommunalt huvudmannaskap kan resultera i att skolhälsovården inte kommer
att följa med i utvecklingen inom hälso-, sjuk- och socialvärden i övrigt.
Remissopinionen
är i fråga om förslaget att SÖ även framdeles skaU fungera som central tillsynsmyndighet
för skolhälsovården kopplad till instäUningen i huvudmannaskapsfrågan, och de
instanser som förordar fortsatt primärkommunalt huvudmannaskap tiUstyrker också
förslaget om att SÖ skall ha den centrala tiUsynen över skolhälsovården, medan
förespråkarna för landstingskommunalt huvudmannaskap menar att socialstyrelsen skaU
överta tillsynsansvaret.
Utredningens
förslag om att inrätta ett speciellt samarbetsorgan, benämnt skolhälsovårdsdelegationen,
mellan skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och företrädare för andra berörda
myndigheter och organisationer möter bred uppslutning bland remissinstansema. Dock
uttalar Kommunförbundet här en viss tveksamhet, eftersom man anser att
samarbetsorganets uppgifter fått en aUtför knapphändig beskrivning i
utredningen och att ett sådant organ lätt löper risk att byråkratiseras.
3.3.4
Skolhälsovårdens personal
Förslagen
i utredningen under avsnittet personal får stöd hos de flesta remissinstanser.
Vissa kritiska röster höjs dock mot enskilda punkter i förslagen. Sålunda
finner socialstyrelsen det vara principieUt betänkligt att utfärda speciella
behörighetsvillkor för skolläkare, eftersom detta skulle kunna försvåra en
önskvärd samverkan i fråga om resursutnyttjande med distriktshälsovården.
Socialstyrelsen framhåller vidare, i en kommentar till utredningens förslag om vidareutbUdningar
till skolskötersketjänster, att man inte vid något tUlfälle under de senaste
fem åren kunnat fyUa två av de tre vidareutbUdningar av detta slag som i dag anordnas.
Styrelsen anser därför att utredningen bättre bort precisera de yrkeskrav som
ställs på skolsköterskorna och låtit dessa ligga tUl grund för ett förslag om
lämpliga vidareutbUdningar.
Gävleborgs
läns landsting kritiserar i sitt remissvar delar av den beskrivning av skolhälsovårdspersonalens
arbetsuppgifter som utredningen gjort och anser bl. a. att de mentalhygieniska
problemen i skolan i första hand är en uppgift för skolpsykologer och
skolkuratorer. Vidare menar man att vissa av de arbetsuppgifter av rutinkaraktär
som enligt förslaget skulle ligga på skolhälsovårdspersonalen borde kunna
läggas över på andra befattningshavare. TCO vänder sig i sitt yttrande bl. a.
mot den föreslagna skrivningen i instraktionen för skolläkare och
skolsköterskor, att skolläkaren skall vara skolsköterskans förman och
handledare i medicinska frågor.
Prop. 1977/78: 85 95
3.3.5
Skolhälsovården i folkhögskolan
De
förslag som rör skolhälsovården i folkhögskolan biträds av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan.
3.3.6 Ekonomiska
konsekvenser av utredningens förslag
Några
remissinstanser har i sina yttranden uppehållit sig vid de ekonomiska
konsekvenser som utredningens förslag får för huvudmännen. Sålunda framhåller
Kommunförbundet att primärkommu-nema i de fall de avlastar sjukvårdshuvudmännen
kostnader genom den vård man bedriver bör erhålla ersättning från
försäkringskassan. Moderata ungdomsförbundet anser att kommunerna bör få
statsbidrag till skolhälsovården, eftersom utredningens förslag får till följd
att kommunerna tiUförs en rad nya uppgifter inom detta område.
3.3.7 Författningsändringar
Som
en följd av de förslag tUl mål, innehåll och organisation som utredningen lagt
fram föreslår man att vissa ändringar införs i skollag, skolförordning och
högskoleförordning.
SÖ
har här framhåUit att det av den nya lydelsen i 25 a § skollagen även bör
framgå att också annan skolpersonal än skoUedare, lärare och skolsköterskor bör
kunna hänvisa elever till skolhälsovården för undersökning.
TCO
anser att föreskriften om elevantal per skolskötersketjänst skall göras mer
bindande än i förslaget och att ordet "bör" i 4 kap. 3 § andra stycket
skolförordningen (På heltidsanställd skolsköterska bör ej ankomma mer än 800
elever) byts ut mot "skall".
Vidare
menar TCO att SÖ i nya tUlämpningsanvisningar till skolförordningens 17 kap.
54 § bör föra in de nya behörighetsvillkor för skolskötersketjänst som
utredningen föreslagit.
3.4
Föredraganden
3.4.1
Inledning
Enligt
sina direktiv har skolhälsovårdsutredningen (U 1974: 48) haft tUl uppgift att
göra en översikt av de bestämmelser som reglerar skolhälsovården och kartlägga
bl. a. hur verksamheten har fungerat i fråga om innehåll och organisation.
Utredningen skulle ägna särskild uppmärksamhet åt sådana eventuella
förändringar i skolhälsovårdens innehåll och organisation, som har inträffat tiU
följd av utvecklingen inom
Prop. 1977/78: 85
den
landstingskommunala hälso- och sjukvården, framför allt inom den förebyggande barna-
och ungdomsvården. Utrednmgen borde också kartlägga hur skolhälsovårdens
organisation inverkar på utformningen av den landslingskommunala hälso- och
sjukvården och hur samordningen mellan dessa två verksamhetsområden fungerar.
Mot
bakgmnd av en sådan analys skulle utredningen behandla skolhälsovårdens
framtida mål, innehåU och organisation på olika nivåer. Skolhälsovården skulle
även framgent betraktas som en integrerad del av den samlade elevvården.
Utifrån denna grandsyn skulle utredningen pröva frågan om ansvarsfördelningen
mellan skolöverstyrelsen (SÖ) och socialstyrelsen på skolhälsovårdens område
liksom motsvarande fördelning av ansvar på regional och lokal nivå. Därvid
skulle utredningen också analysera skälen för och emot ett samlat huvudmannaskap
för skolhälsovården och övrig hälso- och sjukvård, bl. a, med hänsyn tUl
möjligheterna tUl organisatorisk och resursmässig samordning. Som utgångspunkt
för utredningens överväganden och förslag i denna fråga gällde att verksamheten
även i framtiden skulle vara en kommunal eller landstingskommunal uppgift.
Utredningen
har gjort en omfattande och enligt min mening värdefuU kartläggning av hur skolhälsovården
i dag är uppbyggd, vilka bestämmelser som reglerar verksamheten, vilket
innehåll den har getts och vilka resurser som står till dess förfogande, hur
den fungerar som en del av elevvården och av skolans totala verksamhet samt hur
den samspelar med samhäUets hälso- och sjukvård i övrigt och med andra samhälleUga
organ inom barnomsorgen. Vidare har man presenterat de olika former av
samverkan som förekommer mellan kommuner och landstingskommuner på skolhälsovårdens
område. Utredningen har slutligen, bl. a. på gmndval av en enkät som
tillställts skolans olika arbetstagare, redovisat och analyserat de problem
och brister som man i dag upplever inom skolhälsovården.
Skolhälsovården
är en del av den samlade insats som görs i skolan för att ge eleverna råd och
hjälp i olika situationer. Omsorgen om elevens psykiska hälsa stäUer allt
större krav på skolans elevvårdande verksamhet. Ofta är dock gränsen mellan
somatisk och psykisk hälsovård svår att dra. Så t. ex. fullgör skolsköterskan
i sin dagliga verksamhet i kontakten med eleverna arbetsuppgifter som ingår i
den psykiska hälsovården. Men även övriga arbetstagare i skolan, bl. a. skoUedare,
lärare, psykologer har att verka för elevernas psykiska hälsa. Mot bakgrund av
den betydelse som den psykiska hälsovården har i dagens skola avser jag i annat
sammanhang aktualisera frågan om klarare riktlinjer för verksamheten, liksom
frågan om olika arbetstagares uppgifter inom skolhälsovården och den psykiska
hälsovården.
Prop.
1977/78: 85 97
3.4.2 Utredningsuppdragets
avgränsning
Utredningen
har valt att avgränsa sitt uppdrag till att avse skolhälsovården i grund- och
gymnasieskolan samt i folkhögskolan. Man har valt att utelämna den kommunala
vuxenutbildningen med motiveringen att eleverna i denna utbildning i allmänhet
har behov av sådana hälso- och sjukvårdsinsatser som bör tillgodoses utanför
skolan. Flera remissinstanser, bland dem SÖ, Svenska kommunförbundet och Stockholms
kommun, är kritiska på denna punkt och framhåUer att det ökande antalet
heltidsstuderande inom vuxenutbUdningen och den strävan som i dag finns att så
långt det är möjligt samordna den kommunala vuxenutbildningen med
gymnasieskolan borde ha föranlett utredningen att närmare belysa även dessa
elevers behov av hälsovård inom skolans ram.
Omfattningen av den
kommunala vuxenutbildningen varierar starkt mellan olUca kommuner, såväl i
fråga om organisation och utbildningsutbud som i fråga om omfattningen av de enskUda
elevernas studier. Av detta skäl anser jag, efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet, att det inte bör föreskrivas någon skyldighet att
tillhandahålla skolhälsovård för de studerande inom denna utbildning. Frågan om
och i vilken utsträckning skolhälsovård skall ges också till studerande inom
vuxenutbildningen får lösas av resp, skolhuvudman med hänsyn tUl lokala behov
och förutsättningar,
3.4.3 Skolhälsovårdens
mål och innehåll
Utredningen
föreslår att skolhälsovården i framtiden får ett något vidare mål och innehåll
än den har i dag. Den bör således ha till ändamål att följa elevernas
utveckling, bevara och förbättra deras hälsa och verka för sunda levnadsvanor
hos dem. I fråga om innehåll skall skolhälsovården liksom nu främst vara av
förebyggande natur, men också kunna innefatta enklare sjukvårdsinsatser vid t.
ex. olycksfall och akuta insjuknanden. Utredningen har därför föreslagit att
25 a § skollagen (1962:319, 25 a § införd 1975: 159) ändras i enlighet med detta
förslag.
I likhet med en praktiskt
taget samstämmig remissopinion ansluter jag mig till utredningens förslag om
mål och innehåll i skolhälsovården. Detta kräver, som utredningen har angett,
att 25 a § andra stycket skollagen ändras. Jag ser den föreslagna ändringen
som en önskvärd markering av att skolhälsovården utgör en del av den samlade
elevvården och att den har tUl uppgift att följa elevens totala utveckling. Skolhälsovården
skall alltså inte vara begränsad till de rent medicinska frågorna. Vad gäller
innehållet i verksamheten är utredningsförslaget mer att se som en redovisning
av den utveckling som ägt rum än som
7
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 85
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:85 5g
en
reformering av verksamheten. Således är det i dag regel att skolhälsovården tUlhandahåller
enklare sjukvårdsinsatser inom ramen för de resurser man förfogar över. Jag
vill emellertid i lUchet med flera remissinstanser understryka att den
förebyggande delen i verksamheten är den primära. Sjukvårdsinsatserna får inte
bli av sådan omfattning eller inriktning att de inkräktar på resursema för den
förebyggande vården eller leder till att man bygger upp en egen vårdapparat
vid sidan av samhällets övriga hälso- och sjukvårdsorganisation.
3.4.4
Skolhälsovårdens medel och arbetsmetoder m. m.
Utredningen
beskriver ingående skolhälsovårdens medel och arbetsmetoder. Enligt min mening
är de förslag som utredningen lagt fram i dessa frågor väl avvägda och de bör tiUsammans
med de synpunkter som framförts av remissinstansema ligga till gmnd för dels de
anvisningar och riktlinjer som den centrala tillsynsmyndigheten för skolhälsovården
kan komma att utfärda i framtiden, dels den lokala planeringen av
verksamheten. Jag skaU här i huvudsak beröra sådana frågor som fordrar
ställningstaganden av regeringen och riksdagen.
Enligt
25 a § skollagen skall nyinskriven elev i grundskolan läkar-undersökas i början
av läsåret och därefter fram t, o, m, årskurs 8 minst två gånger. Om ej
särskilda förhållanden föranleder undantag skall elev läkamndersökas även i
årskurs 9.
Utredningen
föreslår att den obligatoriska undersökningen i årskurs 9 slopas för att ge skolhälsovården
möjlighet att ägna ökad uppmärksamhet åt andra mer angelägna uppgifter, t, ex.
tätare kontroUer av elever med brister i hälsotiUståndet och utökad medicinsk
studie- och yrkesvägledning. Ärskursundersökningarna bör enligt utredningen i
fortsättningen äga rum i årskurserna 1, 4 och 8.
I
likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig tUl förslaget att den
obligatoriska läkarandersökningen i årskurs 9 upphör. Jag anser liksom
utredningen att ökad omsorg bör ägnas åt kontrolleleverna och åt intensifierad
medicinsk studie- och yrkesvägledning.
Flera
remissinstanser har framfört avvikande mening beträffande förläggningen av ärskursundersökningarna
och menat att det är lämpligare att förlägga årskursundersökningen på
högstadiet till årskurs 7, För egen del finner jag att det kan finnas fog för
en sådan undersökning i samband med stadieövergången. Det ankommer emellertid
på den centrala tillsynsmyndigheten att i de riktlinjer man utfärdar för skolhälsovården
ta ställning till denna fråga.
Utredningen
har föreslagit att arbetsboken som utfärdas för alla elever på högstadiet
avskaffas och ersätts med ett medicinskt meddelande som lämnas ut i samband
med den utvidgade studie- och yrkesvägledningen inom skolhälsovården. Även
arbetsmiljöutredningen (A
Prop. 1977/78: 85 99
1970:
35) har i sitt betänkande (SOU 1976: 1) ArbetsmUjölag föreslagit att
arbetsboken slopas. Riksdagen har i samband med stäUningstagande till
regeringens förslag om arbetsmiljölag beslutat att arbetsboken avskaffas (prop,
1977/78: 149, SU 1977/78: 1, rskr 1977/78: 18).
De elever som f, n. är
föremål för intensifierad bevakning från skolhälsovårdens sida, de s, k, kontrolleleverna,
karaktäriseras i skollagen som klena, sjuka eller sjukdomshotade. Även andra
målgrupper bland elevema är enligt utredningen i behov av utökad hälso-övcrvakning,
främst då det ökade antalet elever med mentalhygieniska problem och elever med
handikapp av olika slag. Därför föreslår utredningen att kontrolleleverna i fortsättningen
definieras som elever som företer brister i hälsotillståndet. Enligt
utredningens förslag skall dessa elever, när så bedöms erforderligt, av
skolledare, lärare, skolsköterska eller föräldrar kunna hänvisas till skolhälsovården,
Remissinstansema sluter enhälligt upp bakom utredningens förslag på dessa
punkter. SÖ framhåller dock att hänvisning av elev tUl läkarundersökning bör
kunna göras även av annan skolpersonal. Jag delar SÖ:s uppfattning och förordar
därför att 25 a § fjärde stycket skollagen ändras i enlighet med utredningens
och SÖ:s förslag. Det bör även tydligt framgå av skollagen att elev har rätt
att bli läkarundersökt, om han begär det hos skolläkare eller skolsköterska, Bestämmelsema
i 25 a § sjätte stycket bör därför ändras.
3.4.5
Skolhälsovårdens organisation m. m.
1
de avsnitt som rör skolhälsovårdens organisation framhåUer utredningen
inledningsvis att skolhälsovården bör organiseras med utgångspunkt i elevemas
och skolans behov. Härvid måste man dock samtidigt beakta varje kommuns straktur
och organisation av övriga kommunala och landstingskommunala omsorgs- och
vårdorgan. Eftersom kommunernas förutsättningar och straktur är olika,
fortsätter utredningen, måste den enskUda kommunen ha ett avgörande inflytande
också över skolhälsovårdens praktiska utformning. Utredningen understryker
också i detta sammanhang behovet av ökad samverkan mellan kommuner och
landstingskommuner i personal- och resursplaneringen för skolhälsovården.
Efter
dessa allmänna synpunkter om ökad kommunal frihet i organisationsfrågor tar
utredningen upp dels frågan om skolhälsovårdens lokalisering, dels frågan om personaltäthet
inom skolhälsovården.
I
den förstnämnda frågan förordar man att skolhälsovården skall ha sina lokaler
förlagda till skolan.
Förslaget
får stöd i de remissvar som behandlat frågan. Även jag finner det önskvärt att kommunema
planerar verksamheten så att ele-
Prop. 1977/78: 85 jqq
verna
får sitt behov av skolhälsovård tillgodosett inom skolans lokaler. I de fall
skolan är integrerad med hälsovårdscentral eUer lUcnande anläggning eller
ligger i dess närhet borde det dock vara möjligt att samordna resurserna för skolhälsovård
och övrig hälso- och sjukvård.
Antalet
elever per skolsköterska styrs i dag genom föreskrifter i 4 kap. 3 §
skolförordningen (1971: 235), där det heter att det inte bör ankomma mer än 1
500 eller, för gymnasieskolan, 1 000 1 200 elever på en heltidsanställd
skolsköterska. Utredningen föreslår en sänkning av elevantalet till 800 för
såväl grund- som gymnasieskolan. De experter i utredningen som företräder
socialstyrelsen. Kommunförbundet och Landstingsförbundet har i särskilt
yttrande uttalat sig mot centralt givna normer för personaltäthet inom skolhälsovården.
Som har framgått av den tidigare redovisningen av remissyttranden är remissopinionen
starkt splittrad i denna fråga.
För
egen del vill jag peka på att utredningen betonar att personalbehovet inom skolhälsovården
beror på flera faktorer än antalet elever. Man pekar här bl, a. på att
omfattningen av elevvårdsresurserna i övrigt inom skolan spelar en
betydelsefull roll i sammanhanget. Eftersom skolhälsovården är en del av den
samlade elevvården kan man ifrågasätta lämpligheten av att centralt reglera
personaltätheten för specieUa personalkategorier inom elevvårdsteamet. Enligt
min mening måste man också beakta en rad andra, lokala förutsättningar när man
skall ta ställning till personaldimensionering för skolhälsovården. Exempel härpå
är antalet skolenheter och avståndet mellan dessa, elevemas fördel-
I ning på olika stadier och
studievägar, antal elever med handikapp av
olika
slag och den sociala stmkturen i skolans elevområde. I likhet med en rad
remissinstanser, bl. a. Kommunförbundet' Landstingsförbundet samt flera
kommuner och landstingskommuner anser jag därför att centrala rekommendationer
av det slag utredningen föreslår är aUtför onyanserade hjälpmedel vid lokala
ställningstaganden tiU personaltäthet för skolhälsovården. Dessa frågor bör, vUket
också fram-håUits av nämnda remissinstanser, avgöras av huvudmannen i samråd
med personalorganisationerna och med beaktande av alla de faktorer som man
tillmäter betydelse i sammanhanget. Även från den principiella grandsyn på
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, som har präglat de senaste årens
reformarbete inom skolan och vars syfte är att ge den enskUda kommunen ökat
ansvar för behovsbedömning och resursavvägning, ter sig fortsatt statlig normering
av personaltätheten inom just skolhälsovården tveksam. Jag är därför av den
uppfattningen att inga föreskrifter och anvisningar i dessa avseenden bör
utfärdas vare sig i skolförordningen eller i de föreskrifter och anvisningar
som den centrala tUlsynsmyndigheten utfärdar.
De
invändnmgar som jag nu har redovisat gäller också om förslaget till viss personaltäthet
i fråga om skolläkare, även om
Prop. 1977/78: 85 101
utredningen
här inte har önskat föra in föreskrifter om den föreslagna personaltätheten i
skolförordningen. Vilket antal läkare som skall finnas bör således enligt min
mening fastställas lokalt av huvudmannen för verksamheten. Med hänsyn tUl att landstingsanstäUda
läkare svarar för en mycket stor del av läkarvården i skolorna är det angeläget
att varje kommun beslutar i dessa frågor efter samråd med landstingskommunen,
Mina
ställningstaganden till utredningens förslag vad avser personaltäthet inom skolhälsovården
vUar, som framgått av det föregående, på den principieUa grunden att
huvudmannen, i detta faU kommunen, själv har att besluta om sina
angelägenheter. Mot denna bakgrund har jag inle tagit ställning tUl
utredningens förslag om viss personaltäthet inom skolhälsovården. Utredningens
förslag utgår från dess ställningstagande till innehåll och arbetsmetoder i skolhälsovården.
Det ankommer på kommunerna att pröva dessa frågor med utgångspunkt från de
lokala förutsättningar som föreligger.
I
detta sammanhang vill jag också ta upp frågor som rör anställning och behörighet
för skolläkare och skolsköterskor.
Av 3
kap. 14 § 2 kommunallagen (1977: 179) och 17 kap. 55 § skolförordningen
framgår att kommunfullmäktige får besluta att annan kommunal nämnd än
skolstyrelsen skall handlägga frågor om anställning av annan skolpersonal än skoUedare,
lärare, skolläkare och skolsköterska. Enligt 19 kap. 3 § skolförordningen får
besvär anföras över beslut om tillsättning av skoUäkar- och
skolskötersketjänster. Dessa tjänster är därmed de enda tjänster i skolväsendet
med kommunalt reglerade anställningsvUlkor, där statliga instanser kan pröva
kommunala tUlsättningsbeslut och där kommunen inte själv har frihet att bestämma
vilken nämnd som skall handha anställningsfrågor. Enligt min mening saknas
vägande skäl för att denna reglering kvarstår. Jag förordar därför att dessa
tjänster i nämnda avseenden blir jämställda med övriga kommunalt reglerade
tjänster. Detta kräver vissa ändringar i skolförordningen. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om sådan ändring.
I
fråga om behörighet gäller f, n, att SÖ med stöd av bemyndigande i 17 kap, 54 §
skolförordningen skall meddela föreskrifter för anställning som skolsköterska.
SÖ:s beslut skall ha föregåtts av samråd med socialstyrelsen, F. n. är behörighetsvUlkoren
dika för hel- och deltidsanställda skolsköterskor. För skolläkare saknas specieUa
behörighetsföreskrifter utöver de krav på behörighet för utövande av läkaryrket
som regleras i sjukvårdslag och sjukvårdskungörelse. Enligt socialstyrelsens
mening bör dock som behörighetsvillkor för skolläkartjänst gälla genomgången
vidareutbildning inom lämplig specialitet eUer för allmän läkarvård.
Utredningen
föreslår att behörighetsvUlkoren för skolskötersketjänster skall vara lika,
oavsett anstäUningen avser hel- eller deltidstjänstgöring. Liksom hittUls
avses SÖ få bemyndigande att faststäUa dessa behörighetsvillkor, I likhet med
en enhäUig remissopinion ansluter jag mig till utredningens förslag på denna
punkt.
Vad
gäller skolläkare är jag inte beredd att tiUstyrka utredningens förslag att
reglera behörigheten i skolförordningen.
3.4.6
Huvudmannaskapet för skolhälsovården
I
fråga om huvudmannaskap redovisar utredningen argument för och emot två
alternativa lösningar med antingen skolhuvudmannen eller sjukvårdshuvudmannen
som huvudman för skolhälsovården. Alternativet delat huvudmannaskap avfärdar
man med motiveringen att ett sådant skulle försvåra det lagarbete som skolhälsovården
är uppbyggt på.
För
lösningen med skolhuvudmannen som huvudman för skolhälsovården talar enligt
utredningen främst att elevvården i skolan blir effektivare om alla
arbetstagare har samma huvudman, att samarbetet mellan olika personalkategorier
då underlättas och att insatser av stu-diestödjande karaktär blir lättare att
genomföra om elevvårdsteamet som helhet sorterar under samma huvudman. Mot
denna lösning kan enligt utredningen anföras att den kan försvåra
personalrekryteringen tUl skolhälsovården, att den medför risk för att skolhälsovården
får svårigheter att följa med i den medicinska utvecklingen och att därigenom
hälsovården i skolan kan komma att bli alltför rutinmässig och endast till en
del motsvara behoven av hälsoövervakning och tidig diagnostik av elevema.
Som
fördelar med alternativet med sjukvårdshuvudmannen som huvudman även för skolhälsovården
anger utredningen bl, a. att detta skulle leda till större effektivitet och
bättre resursutnyttjande i samhäUets hälso- och sjukvård för barn och ungdom,
att samarbetet mellan personalen inom skolhälsovården och hälso- och sjukvården
i övrigt skulle underlättas, att rekryteringen till skolläkartjänster skulle
förbättras och att kontinuiteten i läkarkontakterna för det enskilda barnet
skulle bli större. Som nackdelar med detta alternativ anger utredningen, att skolhälsovården
inte lika tydligt skulle framstå som en samordnad del av skolans elevvård och
att det skulle bli svårare att vidmakt-håUa skolhälsovårdspersonalens kunskaper
om skolans arbetsmiljö och samverkansformer. Efter att ha vägt de olika
argumenten mot varandra kommer utredningen fram tUl att skolhälsovården även i
framtiden bör vara en angelägenhet för skolhuvudmannen. Skälet tUl detta är
att man bedömt sambandet skolhälsovård övrig elevvård som tyngre än sambandet
skolhälsovård övrig hälso- och sjukvård.
Prop.
1977/78:85 103
Remissopinionen
är starkt delad i huvudmannaskapsfrågan. Flertalet av remissinstansema,
däribland socialstyrelsen, riksrevisionsverket. Landstingsförbundet och ett
antal kommuner uttalar sig för landstingskommunalt eller delat huvudmannaskap.
Bland de instanser som har förordat fortsatt kommunalt huvudmannaskap märks SÖ,
utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) och några kommuner, däribland
Stockholms kommun, samt Tjänstemännens Centralorganisation och
Centralorganisationen S.ACO/SR. De argument remissinstansema har redovisat för
sitt ställningstagande ansluter tUl dem som utredningen själv fört fram för de
olika alternativen.
För egen del vUl jag i
denna fråga anföra följande, I direktiven till utredningen framhölls att
utredningen i sitt arbete skulle utgå från en grundsyn på skolhälsovården som
en del av skolans elevvård. Jag ansluter mig tUl denna uppfattning. Oavsett vUket
huvudmannaskap man väljer bör man därför i den praktiska utformningen av
verksamheten utgå från ett sådant synsätt. Enligt min mening är de brister som
redan i dag kan förekomma i elevvårdspersonalens inbördes kontakter och i
samspelet mellan skolhälsovårdspersonalen och övriga personalkategorier inom
och utanför skolan endast i mindre utsträckning betingade av att olika
arbetstagare har olika anställningsförhållanden. Orsakerna till svårigheter av
detta slag, som i större eller mindre omfattning förekommer inom flertalet
verksamheter, är oftast att söka i andra förhållanden. Det kan bero på oklarhet
i arbetsfördelningen mellan olika arbetstagare eller bottna i bristande insikt
i eller förståelse hos den enskilda arbetstagaren för hur det egna
arbetsområdet är beroende av och griper in i andra områden. Det kan vidare
bero på olika uppfattningar om elevvårdens mål, innehåll och arbetsmetoder som
bottnar i ideologiska motsättningar m. m. Problemen måste därför främst lösas
med andra metoder än organisationsförändringar.
På
flera håll i landet pågår försök, där landstingskommuner efter avtal med
kommunen ombesörjer delar av skolhälsovården. Vidare har utredningen påvisat
att hela 40 % av den totala skoUäkarinsatsen i landet utförs av läkare som har
landstingskommunal anställning, I praktiken har vi alltså redan i dag ett
system med delat huvudmannaskap på många håll och utredningen har inte pekat på
några negativa följdverkningar av detta förhåUande, I många fall har tvärtom
samarbetet med landstingskommuner upplevts som en klar förbättring, särskilt
där samma läkare svarar för barnets hälso- och sjukvård såväl i som utanför
skolan.
Inom
utredningen (S 1975: 04) om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården pågår
överväganden om huvudmannaskapet för skolhälsovården, utifrån en helhetssyn på
samhällets hälso- och sjukvård. Enligt min mening bör ett StäUningstagande
till huvudmannaskapsfrågan därför avvaktas till dess denna utredning avgivit
sina förslag. Jag är således f. n. inte
beredd
att föreslå någon ändring av huvudmannaskapet. Liksom nu gäller bör kommunerna
ha ansvar för att skolhälsovård anordnas. Jag har ingen erinran mot att kommun
och landstingskommun överenskommer att skolhälsovårdsuppgifler kan fullgöras av
landstingskommun. Sådan samverkan förekommer redan i dag på sina håll. För att
ge kommunerna de formeUa möjligheterna att besluta att skolhälsovårdsuppgifler
kan fullgöras av landstingskommun bör 25 a § skollagen ändras på sätt jag i det
föregående angivit.
Mot
bakgrund av sitt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan föreslår utredningen
att SÖ även framgent skall fungera som central tillsynsmyndighet över skolhälsovården.
För att tUlgodose kravet på informationsutbyte och samråd meUan den centrala tUlsynsmyndigheten
och andra intressenter inom skolhälsovården, främst socialstyrelsen, föreslår
utredningen att ett samarbetsorgan, benämnt skolhälsovårdsdelegationen,
inrättas under SÖ, Delegationen som skulle bestå av representanter för SÖ,
socialstyrelsen och andra berörda myndigheter och organisationer, skulle
enligt förslaget få en rådgivande funktion i förhåUande till den centrala
tillsynsmyndigheten. Vidare skulle delegationen som ett väsentligt arbetsområde
ha att sam.ordna och utveckla forsknings- och utvecklingsarbete inom pedagogik
och medicin med anknytning till skolhälsovården eller tUl ungdom i skolåldern.
Delegationen skulle slutligen få en sekreterare tiU sitt förfogande men i övrigt
utnyttja den sakkunskap som finns inom SÖ och socialstyrelsen.
Remissinstansernas
inställning till frågan om vem som skall svara för den centrala tiUsynen över skolhälsovården
är avhängig av deras syn pä huvudmannaskapet. De remissinstanser som stöder
utredningen på den punkten förordar således att SÖ skall vara central tiUsynsmyndighet.
Övriga remissinstanser uttalar sig här tUl förmån för socialstyrelsen eller
intar en neutral attityd. Få remissinstanser har kommenterat det föreslagna
samrådsorganet.
Jag
har i det föregående redovisat min syn på skolhälsovårdens funktion som en
integrerad del i skolans samlade ele'vård och fram.hållit alt denna syn måste
bli vägledande för verksamhetens utformning, oavsett hur man lokalt löser
frågorna om organisation och huvudmannaskap. Jag ser det därför som naturligt
att den centrala tillsynen över verksamheten även i fortsättningen skall åvila
SÖ och där samordnas med det utvecklingsarbete som bedrivs på
elevvårdsområdet. Däremot stäUer jag mig tveksam till behovet av det föreslagna
samrådsorganet. De uppgifter som enligt utredningen föreslås ankomma på organet
är enligt min mening inte av den omfattningen eller den arten att de inte kan
lösas inom i dag befintlig organisation. En effektiv statsförvaltning
förutsätter att myndigheterna i sitt dagliga arbete beaktar det behov som
finns av informationsutbyte och samråd med andra myndigheter och
organisationer.
Prop. 1977/78: 85 105
Myndighetsövergripande
samrådsorgan som det här är fråga om bör därför begränsas tiU sådana
sakområden, där många myndigheter och organisationer har intressen, och där
förutsättningar till effektiv samplanering saknas inom basorganisationen. För skolhälsovårdens
del föreligger, enligt min mening, inget av dessa viUkor och det bör därför
liksom nu ankomma på SÖ och socialstyrelsen att ta de initiativ tiU samråd och
informationsutbyte sinsemellan och med andra berörda intressenter som man anser
erforderliga.
3.4.7
Vissa övriga frågor
F.
n. finns det tre olika vidareutbildningar för sjuksköterskor för behörighet
till skolskötersketjänst, av vilka två omfattar två terminer och en omfattar 26
veckor. Enligt utredningen är det svårt att öka antagningskapaciteten tUl dessa
utbUdningar, bl. a. på grund av svårigheter att få fram erforderligt antal
praktikplatser. För att möta det behov av nyrekrytering som skulle uppstå, om
dels utredningens förslag till rekommendation beträffande personaltäthet för
skolsköterskor genomfördes i kommunerna, dels förslaget tUl behörighetsvillkor
genomfördes, föreslår utredningen att kortare vidareutbildningskurser anordnas
vid sidan av den reguljära utbildningen. Den ena av dessa skulle utgöras av en
kurs om tio veckor i social barnavård för sjuksköterskor enligt äldre
studiegång och med erfarenhet av yrkesarbete som motsvarar praktiken i den
reguljära utbUdningen. Den andra vidareutbildningen som redan finns riktar sig
till icke behöriga skolsköterskor och omfattar fem veckor. Jag finner dessa vidareutbUdningar
angelägna för att underlätta rekryteringssituationen och göra de verksamma
inom skolhälsovården bättre skickade för sitt arbete. Chefen för
utbildningsdepartementet har tidigare denna dag i samband med sin anmälan av
anslaget Utbildning för vårdyrken under nionde huvudtiteln (prop, 1977/78: 100
bil. 12) räknat med att dessa utbildningar skall kunna rymmas inom den
föreslagna vidareutbildningskapaciteten inom högskolan.
Det
ankommer på högskolemyndigheterna att efter samråd med SÖ i sin planering
beakta behovet av sådana vidareutbUdningar.
Beträffande
utredningens förslag att SÖ bör få i uppdrag att utarbeta centralt informationsmaterial
om skolhälsovårdens innehåll för blivande lärare bör det enligt min mening
ankomma pä berörda myndigheter att avgöra huruvida och i vUken utsträckning behov
av sådant informationsmaterial föreligger.
Utredningen
har beträffande skolhälsovården i folkhögskolan föreslagit att den bör
omfatta samtliga elever, att den i fråga
opaginerad Kontrollera mot PDF
om
innehåll bör vara likvärdig med den som ges inom grund- och gymnasieskola men
att de återkommande hälsokontrollerna bör kunna utgå om de ej anses nödvändiga.
Huvudmannaskapet skall handhas av skolhuvudmannen. SÖ skall vara central
tillsynsmyndighet,
EnUgt
folkhögskoleförordningen (1977: 551) omfattar skolhälsovården vid folkhögskolan
numera samtliga studerande. Detta förhåUande har också beaktats vid
utformningen av det statsbidragssystem som gäller för folkhögskolan.
TUl
utredningens övriga förslag beträffande folkhögskolor har jag samma inställning
som jag redovisat i det föregående angående skolhälsovården i grand- och gymnasieskolan.
Det bör således enligt min mening stå resp, skolhuvudman fritt att komma
överens med landstingskommuner om vem som skaU vara huvudman för skolhälsovården.
Vidare bör SÖ även framgent svara för den centrala tUlsynen, Jag har i dessa
frågor samrått med chefen för utbildningsdepartementet.
Som
jag tidigare har anmält vid mina ställningstaganden till nytt statsbidragssystem
för grundskolan bör, för att genomföra vissa av riksdagens beslut om skolans
inre arbete, ändringar vidtas i skollagen och i lagen om barnomsorg. Jag har
funnit att dessa förslag tUl ändringar bör behandlas samtidigt med de förslag
till ändring i skollagen som jag behandlat i samband med min anmälan av vissa skolhälsovårdsfrågor.
De frågor som gäller skolans inre arbete är dels särskUd undervisning och
uppskjutande av skolstart.
Enligt
rUisdagens beslut (1975/76: 39, UbU 1975/76: 30, rskr, 1975/ 76: 367) skall
särskild undervisning vara avsedd främst för elev som på grund av handUcapp
eller långvarig sjukdom ej kan delta i vanlig undervisning. För att detta
skall komma klart tUl uttryck i skollagen bör dess 24 § ändras. Av 24 § bör för
tydlighetens skull även framgå att den som lider av sjukdom som tvingar tiU
upprepad kortare frånvaro har rätt tUl särskild för honom lämpad undervisning.
Vidare
skall enligt samma riksdagsbeslut skolmognadsklasser inte längre anordnas i
grundskolan. I stäUet skall för de skolplUftiga barn som inte är skolmogna
uppskov med skolstarten kunna ske. Barn, som har fått sin skolstart uppskjuten,
skall under tiden delta i förskola. Skolplikten skall således kunna fullgöras
även genom deltagande i förskola, I anledning härav bör 32 och 38 §§ skollagen
ändras.
Skyldigheten
för kommun att bereda barn, som fått sin skolstart uppskjuten, plats i
förskola, förutsätter även att 5 § i lagen (1976: 381) om barnomsorg ändras.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
Prop. 1977/78: 85 107
3.5
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen att
1.
antaga inom
utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen
(1962: 319),
2.
antaga inom utbUdningsdepartementet
upprättat förslag tUl lag om ändring i lagen (1976: 381) om bamomsorg,
3.
godkänna de riktlinjer för skolhälsovårdens
mål, innehåll och organisation som jag har förordat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 85 lOg
4 Anslagsberäkningar för budgetåret 1978/79 DRIFTBUDGETEN
n.
Bidrag till driften av grundskolor m. m.
1976/77
Utgifti 6 744 808 232 1977/78 Anslagi 6 909 000 000 1978/79 Förslag 7 760
000 000
*
Anslagen Bidrag till driften av grundskolor m. m. och Särskilda åtgärder på
skolområdet.
F.
n. finns två anslag tUl verksamheten inom grundskolan. Från anslaget Bidrag
till driften av grundskolor m. m. utgår allmänt driftbidrag till kommunemas
kostnader för grundskolan enligt förordningen (1958: 665) om statsbidrag tiU
driftkostnader för det allmänna skolväsendet (omtryckt 1973: 356, senaste
lydelse 1977: 1060).
Ur
anslaget bestrids i första hand kostnaderna för driften av gmndskolan och
praktisk lärarutbildning vid grundskolan med undantag för vissa tjänstgöringstillägg.
Kostnaderna för avlöning av skoldirektörer och biträdande skoldirektörer
ersätts ur detta anslag. Bidragsunderlaget för de allmänna driftbidragen och
för statsbidraget till kostnaderna för avlöning av skoldirektör och biträdande
skoldirektör beräknas enligt vissa schematiska regler och utgörs i huvudsak av
årslönebeloppen för tjänster som inrättats i föreskriven ordning. Det allmänna
driftbidraget för grundskolan motsvarar bidragsunderlaget efter avdrag av en
mindre kommunandel. Statsbidraget för avlöning av skoldirektör utgår med 79 %
av bidragsunderlaget.
Anslaget
belastas vidare med vissa kostnader för reseersättningar m, m, samt med
kostnader för statsbidrag till dels avgifter tiU försäkring för tUläggspension
(ATP), dels socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och
folkpensioneringen, dels aUmän arbetsgivaravgift. Ur anslaget utgår vidare
bidrag till vissa enskilda skolor.
Ur
det andra anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet utgår bidrag för
förstärkning av insatserna på de områden inom skolan där olika problem gör sig
gällande, I första hand bör dessa medel användas för åtgärder inom grundskolan
och därvid främst på högstadiet. I geografiskt hänseende skall bidrag utgå för
insatser i storstadskommunerna. Statsbidrag till personell förstärkning vid
undervisningen utgår med belopp som för varje undervisningstimme motsvarar 115
% av timarvode enligt CT 11. Statsbidrag till förstärkningsanordningar för
elevvård och fritidsverksamhet utgår med 50 % av de verkliga kostnaderna för
denna verksamhet.
Prop. 1977/78: 85 109
Skolorganisationens
omfattning
I
enlighet med vad som förordats i det föregående skall statsbidrag tUl
grundskolan utgå i form av basresurs och förstärkningsresurs. Antalet
basresurser bestäms med hänsyn till antalet elever i varje skolenhet, varvid
en basresurs för lågstadiet utgår för varje påbörjat 25-tal elever i varje
årskurs, och för mellan- och högstadiet en basresurs för varje påbörjat 30-tal
elever i varje årskurs. Förstärkningsresursen utgår med 0,553 veckotimmar per
elev i kommunens grundskolor. Länsskolnämndsresursen utgår med 0,026
veckotimmar per elev i länets gmndskolor.
Totala
antalet elever i grundskolan uppgick läsåret 1976/77 till 1 028 165. Läsåret
1977/78 beräknas antalet elever tUl ca 1 031 458 och läsåret 1978/79 tiU ca
1037 000. Skolöverstyrelsen (SÖ) har därvid räknat med en årlig
nettoimmigration av 10 000 personer per år fr. o. m, 1976.
På
grundval av uppgifter ur SÖ:s långtidsbudget för 1977/781981/82 om antal
klasser har följande preliminära antal basresurser kunnat beräknas för
redovisningsåret 1978/79.
lågstadiet
16
186
mellanstadiet
15
474
högstadiet
13
347
Med
utgångspunkt i antalet basresurser och det beräknade elevantalet för 1978/79
kan antalet veckotimmar i basresurser och förstärkningsresurser beräknas tUl
följande efter avdrag av skolledamas undervisningsskyldighet med 20 784
veckotimmar. Antalet skoUedare rektorer och studierektorer har med
anledning av SÖ:s långtidsbudget beräknats tUl 2 598 för 1978/79.
basresurser
lågstadiet 403 958 veckotimmar
mellanstadiet 566 156 veckotimmar
högstadiet 526 485 veckotimmar
förstärkningsresurs
till kommun 573 461 veckotimmar
förstärkningsresurs
till länsskolnämnd 26 962 veckotimmar
Summa 2 097 022 veckotimmar
Skolöverstyrelsen
Av SÖ:s
anslagsframställning för budgetåret 1978/79 kan anmälas.
För stödundervisning
i svenska samt hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk
beräknar SÖ 170,5 milj. kr.
SÖ
finner att en fastare organisation av den pedagogiska ledningsfunktionen för
rörelsehindrade elever
opaginerad Kontrollera mot PDF
måste
skapas. Behovet av samordning av medicinsk behandling, sjukgymnastik samt arbetsterapeutisk,
pedagogisk och social träning leder till en rad organisatoriska,
planeringstekniska och administrativa konsekvenser. Även utvecklingen mot en
allt större individuell integrering av de rörelsehindrade eleverna i vanliga
klasser talar för en sådan fastare organisation, SÖ föreslår därför att, utöver
vad som följer av skolförordningen, en ordinarie tjänst som studierektor får
inrättas vid grundskolan i kommun med regionsjukhus, som förstärkning av
skolledningen för rörelsehindrade elever i grundskolan och gymnasieskolan, SÖ
beräknar kostnaderna för dessa sju studierektorstjänster tUl ca 623 000 kr.
Ur
anslaget får vidare enligt bestämmelser som regeringen meddelat den 12 maj
1977 bestridas kostnader för personell assistans åt handikappade elever i
obligatoriska skolor. SÖ anser att staten bör svara för hela kostnaden för
personell assistans. Medelsbehovet för personell assistans för budgetåret
1978/79 har beräknats på grundval av kommunernas ingivna ansökningar och uppgår
till 12 milj, kr. Med hänsyn till åtgärdemas karaktär föreslår SÖ att medlen
utgår som förslagsanslag, samt att anslagna medel fördelas efter kommunernas
ansökningar. Den ökade individualintegre-ringen av allt fler och gravare
handikappade elever bidrar tillsammans med förslaget om fullständig
kostnadstäckning tUl den kraftiga uppräkningen med 6 937 000 kr. tiU totalt 12
milj. kr. Påtar sig inte staten fullständigt kostnadsansvar för personell
assistans för handikappade elever i obligatoriska skolor förutsätter SÖ att
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun klargörs.
SÖ
beräknar 75 000 kr. för bidrag till kommuner i Norrbottens län med finskspråkiga
barn, främst glesbygdskommuner i Tornedalen, för anskaffande av textmaterial
på tornefinska för att överbrygga språksvårigheterna. SÖ beräknar vidare 150
000 kr. som bidrag till lägerskolor anordnade av Riksförbundet finska föreningar
i Sverige.
SÖ
räknar med en ökning av medelsbehovet för bidrag tiU undervisning i brandförsvar
och olycksfallsvård med 69 000 kr. tUl totalt 624 000 kr. för budgetåret
1978/79.
Ersättning
för flyttningskostnader och resor. Statsmedel härför utgår enligt förordningen
(1962: 696) om bestridande av vissa kostnader på skolväsendets område (omtryckt
1962: 236, ändrad 1977: 471). På grund av ökad belastning föreslår SÖ en
höjning med 1,3 milj. kr. tUl 6,0 mUj. kr.
Statsbidrag
tiU de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg utgår enligt regeringens
förordning den 9 juni 1977, Enligt dessa bestämmelser utgår statsbidrag med 99
% av ett bidragsunderlag som består av dels 100 % av lärarlönekostnaden, dels
bidrag för olUia
opaginerad Kontrollera mot PDF
arbetsgivaravgifter
som allmän arbetsgivaravgift, socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och
folkpensioneringen samt ATP-avgift. SÖ föreslär att statsbidraget höjs med 110
000 kr. till 1 052 000 kr., varav högst 177 700 kr. beräknas till lärarlöner
och sociala avgifter vid de kompletteringsskolor som Estniska kommittén
anordnar.
Stiftelsen
Kristofferskolan erhåller statsbidrag i enlighet med föreskriftema i förordning
den 9 juni 1977, vilka i huvudsak överensstämmer med grandema för bidrag tUl
de estniska skolorna. Stiftelsen anhåller i år liksom föregående är om
statsbidrag tUl ytterligare en klass i vardera årskursema 1012, SÖ avstyrker.
Stiftelsen anhåller vidare om bidrag, motsvarande tio veckotimmar, för det
ökade antalet studiebesök vid skolan, SÖ föreslår att en resurs på fem veckotimmar
ställs till skolans förfogande för detta ändamål. Vidare anhåller Stiftelsen
att bidrag får utgå till reserwikarier enligt de gmnder som gäller inom det
allmänna skolväsendet, SÖ finner skäligt att så sker och beräknar 20
veckotimmar för ändamålet. Likaså tillstyrker SÖ en anhållan om utökning av
bidragsunderlaget med 30 veckotimmar för det för en Waldorfskola specifUca
ämnet eurytmi, SÖ avstyrker stiftelsens anhållan i vad avser resurser för
administration, planering m, m, SÖ föreslår att anslagsposten höjs med 266 000
kr, till 4 045 000 kr.
Statsbidrag
tUl Hillelskolan i Stockholm utgår enligt föreskrifterna i förordning den 9
juni 1977, vilka i huvudsak överensstämmer med grunderna för bidrag till de
estniska grundskolorna och Kristofferskolan, Styrelsen för Hillelskolan
anhåller i likhet med tidigare är om bidrag med 21 000 kr, för en
deltidsstuderande sekreterare åt rektor samt med 11 000 kr, som bidrag till
arvode åt en skolpsykolog, SÖ tUlstyrker att dessa arvoden får ingå i bidragsunderiaget,
SÖ föreslår att posten höjs med 40 000 kr, till 893 000 kr.
Ansökningar
om statsbidrag har inkommit från Stiftelsen Martinskolan, Söders Waldorfskola
i Stockholm, Rudolf Steinerskolan i Göteborg och Jama Waldorfskola. SÖ finner
inte skäl tillstyrka bidrag till ytteriigare Waldorfskolor utöver Kristofferskolan
i Stockholm.
Vidare
har skrivelser med begäran om statsbidrag inkommit från följande enskUda skolor
m. fl.: Föreningen S:t Eriks skolas vänner angående statligt stöd tUl S:t
Eriks katolska skola i Stockholm; Riksföreningen för Waldorfpedagogik samt
Christina Wränghede m. fl. angående statligt stöd till Waldorfskolor; Kristna skolföreningen
i Örkelljunga angående statligt stöd till Kristna skolan i Örkelljunga;
Stiftelsen för Kristna skolor i Göteborg angående statsbidrag tiU Vasaskolan i
Göteborg; Adventistsamfundet samt styrelsen för Ekebyholmsskolan angående
statligt stöd till Ekebyholmsskolan i Rimbo; Familjeforum m. fl. angående
statligt stöd till alternativa skolor samt styrelsen för Franska skolan
angående statligt stöd till årskurserna 1 och 4 vid Franska skolan i Stockholm.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialstyrelsen har den 21 februari 1977 redovisat sitt
uppdrag att utforma riktlinjer för hemspråksträning i den allmänna förskolan.
Föredraganden
Jag vUl inledningsvis erinra om vad jag har anfört om
reformeringen av skolans inre arbete samt om elevutvecklingen i grundskolan de
närmaste decennierna i samband med min redogörelse om för skolväsendet vissa
gemensamma frågor i budgetpropositionen för 1978/79 (prop. 1977/78: 100 bU.
12).
Som jag tidigare har anfört i samband med mina
ställningstaganden tUl förslagen i promemorian (Ds U 1977: 8) Förslag till nytt
statsbidragssystem för det allmänna skolväsendet förordar jag dels ett nytt
statsbidragssystem för grundskolan, dels att förslagsanslaget Bidrag tUl
driften av grundskolor m. m. sammanförs med reservationsanslaget Särskilda
åtgärder på skolområdet i ett anslag Bidrag tiU driften av grundskolor m. m.
Anslagsfördelning
(beräknad total/mstnad)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisat
för
1977/78
Beräknad ändring 1978/79 Föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Bas- och
förstärkningsresurser m.m.
2.
Bidrag till den
samlade skoldagen
3.
Bidrag till
kommuner och organisationer för vissa verksamheter
4.
Ersättning för
lärares flyttningskostnader och resor
5.
Bidrag till
enskilda skolor
6.
Kallorts- och finskspråkstillägg
7.
Bidrag til!
kostnader för vissa arbetsgivaravgifter
8.
Lönekostnadspälägg
Summa
+ 434
424 000 -f 11 760 000
5 183 554
000
774 400
-I-
5 218 000
4- 1 300
000 + 124 000 -f 1 227 600
-f301 530 000 -f 98 860 000
4 700 000
5 573 000
15 345 000
1 148 640 000 546 970 000
6 910 000 000 + 850 000 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innan jag behandlar förslagen under detta anslag vill jag
kort beröra anslagets uppbyggnad. Anslagsposten 1 avser bidrag tUl kostnader
för veckotimmar i bas- och förstärkningsresurser, I anslagsposten ingår även
det av mig föreslagna tilläggsbidraget som ersätter vissa tidigare speciella
bidrag för vissa verksamheter och anordningar. Detta har jag i det föregående (s,
69) preliminärt beräknat till 7,3 % som beräknas på bidraget till bas- och
förstärkningsresurser. Under posten beräknas också kostnader för bidrag tiU
avlöning av rektorer och studierektorer, bidrag till stödundervisning i svenska
för invandrarelever och hemspråksundervisning, undervisning på grundskolenivå
för vuxna zigenare, kostnader för praktikorganisationen för lärarutbildning,
kostnader för undervisning av sjuka och handikappade bam samt kostnader för nedsättning
av undervisningsskyldigheten m. m. för yrkesvalslärare.
Prop. 1977/78: 85 113
Under
anslagsposten 3 beräknas bidrag till kommuner för personell assistans, bidrag tUl
kommuner i Norrbottens län med finskspråkiga bam för anskaffning av speciella
hjälpmedel samt bidrag tUl lägerskolor anordnade av Riksförbundet finska
föreningar i Sverige,
Ändamålet
med övriga anslagsposter framgår av sammanstäUningen.
Anslaget
kommer enligt föreslagna bidragsregler att under budgetåret 1978/79 belastas
med dels slutreglering av det aUmänna driftbidraget för år 1977/78 enligt
förordningen (1958: 665) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna
skolväsendet, dels förskott på anslagsposten 1 vilket motsvarar 90 % av det
beslutade statsbidraget för redovisningsåret 1977/78. Vidare belastas anslaget
av kostnader för bidrag tUl verksamhet enligt anslagsposterna 25.
För
beräkning av anslagsbehovet enligt anslagsposten 1 för budgetåret 1978/79
måste en uppskattning göras av det allmänna driftbidraget avseende
redovisningsåret 1977/78 på grundval av de senast kända faktiska
bidragskostnaderna för redovisningsåret 1976/77. Enligt från länsskolnämndema
inhämtade uppgifter uppgick det allmänna driftbidraget inkl. statsbidraget tUl
skoldirektörer avseende redovisningsåret 1976/77 till 5 108,4 milj. kr.
Bidragsunderlaget för motsvarande ändamål uppgick enligt samma uppgifter till
5 071,5 milj. kr. Slutreglerings-belopp och förskott för postema 1, 68 kan
fastställas med utgångspunkt i dessa uppgifter.
A
nslagsberäkning
1917in Beräknad
ändring 1978/79
Skolöver- Föredraganden
styrelsen
Anslag 6 910 000 000 4-626 000 000 -1-850 000 000
Den
totala kostnaden för veckotimmar i bas- och förstärkningsresursen beräknar jag
till 5 066 mUj, kr. vid ett genomsnittligt veckotimpris om 2 423 kr. För schablontiUägget
kan den totala kostnaden beräknas tUl 345,5 mUj, kr.
För
stödundervisning i svenska samt hemspråksundervisning och studiehandledning på
hemspråk beräknar jag för nästa budgetår 206,5 milj. kr.
SÖ
har föreslagit att en särskild pedagogisk ledningsfunktion för rörelsehindrade
elever inrättas vid grundskolan i kommun med regionsjukhus. Jag har i prop.
1977/78: 100 bU. 12 i samband med min anmälan av vissa gemensamma frågor för
skolväsendet anmält att jag har för avsikt att föreslå regeringen att en
kommitté tUlsätts för översyn av den framtida integrationen av handi-
8
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 85
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:85 1,4
kappade
elever i det allmänna skolväsendet och härmed sammanhängande frågor. Jag är
med hänvisning härtUl inte beredd att tillstyrka SÖ:s förslag om inrättande av
en särskild pedagogisk ledningsfunktion för de rörelsehindrade eleverna.
För
bidrag till den samlade skoldagen har jag beräknat 12 milj, kr. under
budgetåret. Jag har därvid räknat med en femårig genomförandeperiod.
Sedan
läsåret 1967/68 utgår statsbidrag tUl personell assistans för vissa handikappade
elever i obligatoriska skolor (prop. 1967: 1, bil. 10 s. 133, SU 1967: 8, rskr.
1967: 8). Genom beslut den 12 maj 1977 har regeringen meddelat bestämmelser för
verksamheten innevarande budgetår. Bestämmelserna innebär bl. a. att drygt
hälften av statsbidraget fördelas mellan kommunerna av SÖ med utgångspunkt i
antalet grundskoleelever i resp. kommun den 15 september 1976. Den andra delen
fördelas till kommunerna efter behov. SÖ har begärt att frågan om vem som
skall stå för kostnaderna för personell assistans utreds. Vidare har SÖ
beräknat medelsbehovet för fullständig kostnadstäckning till 12 milj, kr. Jag
avser att låta frågan om kostnadsansvar och utformning av personell assistans
till handikappade elever i den obligatoriska skolan ingå i arbetsuppgifterna
för den av mig tidigare nämnda kommittén för översyn av integration av
handikappade elever i det allmänna skolväsendet.
För
budgetåret 1978/79 beräknar jag ytteriigare 760 000 kr, för personell
assistans. Jag kommer senare att föreslå regeringen att större delen av
bidraget till personell assistans tilldelas kommuner med särskUt stort
medelsbehov för sådant ändamål.
För bidrag
till kommuner i Norrbottens län med finskspråkiga barn för anskaffande av
speciella hjälpmedel för att överbrygga språksvårigheter räknar jag med totalt
50 000 kr. för nästa budgetår. För bidrag till lägerskolor anordnade av Riksförbundet
fin sk a förenin g ar i Sverige räknar jag med ytterligare 10 000 kr. för
1978/79.
Vid
min beräkning av förstärkningsresursens storlek har jag inberäknat medel för
bidrag tUl undervisning i brandförsvar och olycksfalls vård. Några särskUda
medel kommer därför inte att utgå.
På
grund av ökad belastning räknar jag med ytterligare 1 300 000 kr. för ersättning
för flyttningskostnader och resor
(4).
Jag
har under Skolväsendet Vissa gemensamma frågor i prop, 1977/ 78: 100 bU, 12
berört den översyn av enskilda skolors ställning i skolväsendet som f, n,
pågår inom utbildningsdepartementet. Fr, o, m, Ln-nevarandc budgetår utgår statsbidrag
till de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg, Kristoffer-
Prop. 1977/78: 85 115
skolan
samt Hillelskolan enligt nya bestämmelser som regeringen har meddelat den 9
juni 1977, Statsbidrag utgår med 99 % av ett bidragsunderlag som består av 100
% av lärarlönekostnaden samt bidrag tUl allmän arbetsgivaravgift,
socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen samt ATP-avgift.
Jag är f. n, inte beredd att biträda vad SÖ har föreslagit i sin
anslagsframställning för 1978/79 beträffande en utökning av bidragsunderlaget
för Kristofferskolan och Hillelskolan, Med hänvisning till pågående översyn av
de enskUda skolomas ställning är jag vidare inte beredd att förorda någon
ändring i gäUande bestämmelser om rätt att inrätta och driva enskilda skolor
eller att nu förorda någon utökning av antalet statsbidragsberättigade skolor.
Sådana
enskilda statsunderstödda skolor till vilka bidrag utgår ur detta anslag samt
privatskolor, för vilka privatskolförordningen (1967: 270) gäller, saknar f. n.
möjligheter till statsbidrag för hemspråksundervisning av invandrarbarn.
Kommun bör vara skyldig att i den utsträckning önskemål härom framförs och
efter överenskommelse med enskUd statsunderstödd skola eller sådan privatskola
som avses i privatskolförordningen anordna undervisning i hemspråk och
studiehandledning på hemspråket för eleven vid sådan skola och får
följaktligen inräkna dessa elever vid beräkningen av bidraget till
hemspråksundervisning.
Jag
vill erinra om vad jag har anfört i årets budgetproposition (prop. 1977/78: 100
bil. 12) under anslaget UtbUdning för undervisningsyrken om försöks- och demonstrationsverksamheten
(FoD-verksamhet) inom lärarutbildningen. Jag förordar således att den nuvarande
FoD-verksamheten avvecklas. Jag räknar därför med att vakanta särskilda
ordinarie lärartjänster inrättade för FoD-verksamheten inte återbesätts fr. o,
m, den 1 juli 1978, Vidare bör de sex särskilda studierektorstjänsterna inom FoD-verksamheten
avvecklas fr, o, m, den 1 juli 1978.
Jag
övergår nu tUl att behandla vissa frågor rörande s k o 11 e d a r-organisationen
i grundskolan.
Nuvarande
regler för skolledare och biträdande skolledare i grundskolan finns i skolförordningens
12 kap. Antalet rektorer i en kommuns grandskola bestäms efter ett
intervallsystem, baserat pä omfattningen av kommunens grundskola enligt 1 kap.
7 § skolförordningen. Arbetsområdet för en rektorstjänst fastställs av
skolstyrelsen och redovisas i kommunens organisationsplan. Antalet
rektorstjänster är således en direkt följd av grundskolans omfattning i
kommunen. Studierektorstjänst i grundskolan inrättas däremot för varje rektor
vars arbetsområde enligt organisationsplanen omfattar ett visst antal poäng.
Antalet studierektorstjänster bestäms av omfattningspoängen i varje enskilt
arbetsområde. Studierektors tjänstgöring kan endast förläggas tUl ett
arbetsområde för rektor, vUket uppnått erforderligt antal poäng. En-
Kariong:
S, 115, rad 16 Står: är skyldig Rättat tiU: bör vara skyldie
opaginerad Kontrollera mot PDF
dast
en studierektor får ha tjänstgöringen föriagd till varje sådant arbetsområde.
Som
jag tidigare har betonat är det av central betydelse att det lokala
ansvarstagandet för skolans verksamhet ökas samt att resurserna för denna
verksamhet kan fördelas selektivt efter behov. Denna utgångspunkt bör gälla
även för organisationen av grundskolans ledning. I propositionen (1975/76: 39)
om skolans inre arbete förordades åtgärder vilka syftade till en betydande
utökning av skolledarresursen i grandskolan. De ändrade reglerna för beräkning
av omfattningspoängen, vUka trädde i kraft den 1 juli 1977, har också medfört
en avsevärd utökning av antalet skolledare. Vidare har skolledamas
undervisningsskyldighet reducerats genom förordningen den 11 augusti 1977 om
undervisningsskyldighet för skolledare i grundskolan m. m.
I
propositionen om skolans inre arbete m. m. uppmärksammades också vissa
olägenheter med nuvarande regelsystem för inrättande av tjänster som
skolledare och biträdande skolledare i grundskolan mot bakgrund av de ändrade
arbetsformer, den friare resursanvändning och den utvidgade samverkan med övrig
kommunal verksamhet, föreningsliv och samhälle som i övrigt förordades i
propositionen. Föredraganden anförde bl. a., mot bakgrund av att det i vissa
fall kan vara svårt att skapa naturliga arbetsområden för alla rektorer, att
det bör vara möjligt att ersätta en rektorstjänst med en studierektorstjänst
utöver det antal sådana tjänster som skall finnas. Riksdagen hade ingen
invändning mot detta uttalande (UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 367). Denna
möjlighet har efter regeringens medgivande utnyttjats av ett stort antal
kommuner.
Jag
anser det nu nödvändigt att dels precisera begreppet rektors arbetsområde vid
grundskola, dels föreslå ändrade regler för inrättande av studierektorstjänst
vid denna skolform.
Enligt
min mening utgör arbetsområdet för rektorstjänst en del av den pedagogiska och
organisatoriska ledningen av grundskolan i en kommun, I normalfallet knyts
arbetsområdet till ledningen av en geografiskt avgränsad del av kommunens gmndskola
men kommun är oförhindrad att sammanföra vissa för grundskolan i kommunen
gemensamma funktioner av pedagogisk och organisatorisk karaktär tUl arbetsområden
för rektorstjänster. Omfattningen av rektors arbetsområde kan således inte aUtid
uttryckas i poäng, vilket medför att det i sädana fall skulle saknas möjlighet
att inrätta studierektorstjänst.
I
många kommuner har skolstyrelserna fastställt vissa arbetsområden för rektorer
på sådant sätt att poängtalet för inrättande av studierektorstjänst vida
överskridits medan andra områden gjorts för små för inrättande av sådan tjänst.
Förhållandet har sin grand i att arbetsområdena måste anpassas dels till
geografiska gränser, dels tUl befintliga skolanläggningars kapacitet.
Den
kommunala samverkan för planering av insatsema för barn- och
Prop. 1977/78: 85 117
ungdomsverksamheten
som nu är under utbyggnad kan i hög grad underlättas om de berörda
förvaltningarna kan ha en samordnad områdesindelning. Grundskolans
områdesindelning är f. n. oftast skUd frän fritidsnämndens och sociala
centralnämndens på grand av skolstyrelsens naturliga ambition att fullt
utnyttja de möjligheter skolförordningen ger för inrättande av
studierektorstjänster.
Den
nuvarande bestämmelsen för inrättande av studierektorstjänst vid grandskolan medför
således betydande olägenheter. Den kan inte aUlid tUlämpas med den innebörd jag
givit rektors arbetsområde. Vidare lämnar den kommunen alltför litet utrymme då
det gäUer att bestämma vUken områdesindelning som är den bästa ur arbetssynpunkt.
I en del kommuner har man t. o. m. ansett sig tvungen att faststäUa en organisation
som är administrativt olämplig, enbart för att kunna utnyttja möjligheterna att
inrätta sudierektorstjänst.
Det
är angeläget att förutsättningar för en rationell och behovs-orienterad
resursanvändning av grandskolans skolledartjänster skapas. Jag har vid mina
överväganden funnit att kommun bör förfoga över en samlad resurs för
grandskolans pedagogiska och organisatoriska ledning. Rektors- och
studierektorstjänster bör inrättas med utgångspunkt i den totala
omfattningspoängen för gmndskolan i en kommun. Kommunen bör ges frihet att
utnyttja tillkommande resurs i form av rektors- och/eller
studierektorstjänster. Dock bör högst hälften av det totala antalet tjänster få
vara rektorstjänster.
Jag
avser senare att föreslå regeringen sådana ändringar i skolförordningen att
vad jag nu föreslagit avseende skolledarorganisationen i grundskolan kan äga tiUämpning
fr, o, m. den 1 juli 1979. Härigenom skapas möjligheter för en kommunal
planering av grandskolans organisation under nästa budgetår i enlighet med vad
jag här anfört.
De
förändringar avseende grundskolans skolledning som jag nu har förordat innebär
dels en betydande utökning av antalet skolledare, dels avsevärt förbättrade
möjligheter att lokalt skapa en rationell och behovsanpassad skoUedarorganisation
i grundskolan.
Riksdagen
har i december 1977 beslutat att avveckla den aUmänna arbetsgivaravgiften inom
det inre stödområdet och nedsätta avgiften från 4 % till 2 % i övriga delar av
landet fr, o. m. den 1 januari 1978 (prop. \911/1%: 54, SkU 1911/12,: 16, rskr
1977/78:50). Regeringen har med anledning härav genom förordningen (1977: 1060)
om ändring i förordningen (1958: 665) om statsbidrag tiU driftkostnader för det
allmänna skolväsendet fastställt statsbidrag till avgiften för redovisningsåret
1977/78 till 1 % såvitt avser det inre stödområdet och till 3 % såvitt avser
övriga delar av landet. Bidraget belastar budgetåret 1978/79 och beräknas på
bidragsunderlaget för budgetåret 1977/78. Jag hemstäUer att regeringen föreslår
riksdagen att
1.
godkänna de gmnder för statsbidrag för hemspråksundervis-
ning
vid vissa privatskolor och enskUda statsunderstödda skolor som jag har
förordat,
2,
godkänna vad jag har förordat i
fråga om försöks- och demonstrationsverksamheten inom läramtbildningen,
3,
godkänna de riktlinjer i fråga
om inrättande och placering av tjänster som biträdande skoUedare i grundskolan
som jag har förordat,
4,
till Bidrag tiU driften av
grundskolor m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 7 760 000
000 kr.
5 Beslut
Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Preliminär gruppindelning av kommunerTör beräkning av
veckotimpris för resp. stadium
Kommun
Arvodes-
Kommun
Arvodes-
grupp
grupp
L
M
H
L M H
Botkyrka
1
1
1
Nässjö
4 5 3
Danderyd
5
3
4
Sävsjö
3 5 4
Ekerö
3
3
3
Tranås
4 5 4
Haninge
1
1
1
Vaggeryd
2 4 3
Huddinge
1
1
1
Vetlanda
2 2 3
Järfälla
4
3
2
Värnamo
2 4 3
Lidingö
3
3
5
Alvesta
3 4 3
Nacka
2
2
3
Lessebo
3 2 2
Norrtälje
2
2
2
Ljungby
3 3 3
Nynäshamn
2
1
2
Markaryd
2 3 3
Sigtuna
1
I
2
Tingsryd
2 2 3
Sollentuna
3
2
3
Uppvidinge
3 4 4
Solna
4
3
5
Växjö
4 5 5
Stockholm
3
2
3
Älmhult
4 3 3
Sundbyberg
4
3
3
Södertälje
2
1
3
Borgholm
5 5 1
Tyresö
2
1
2
Emmaboda
2 2 2
Täby
2
2
4
Hultsfred
3 2 3
Upplands-Bro
2
1
1
Högsby
4 3 3
Upplands-Väsby
1
1
2
Kalmar
4 4 4
Vallentuna
1
2
2
Mönsterås
2 5 4
Vaxholm
1
2
3
Mörbylånga
3 4 2
Värmdö
1
2
2
Nybro Oskarshamn
4 4 4 3 3 3
Enköping
1
1
4
Torsås
4 5 3
Håbo
1
1
I
Vimmerby
1 4 3
Tierp
1
1
2
Västervik
4 3 3
Uppsala
2
2
4
Älvkarleby
3
3
1
Gotland
4 4 2
Östhammar
2
2
2
Eskilstuna
3
2
2
Karlshamn
2 3 4
Flen
2
4
3
Karlskrona
4 5 4
Katrineholm
5
3
4
Olofström
1 2 1
Nyköping
3
3
3
Ronneby
2 4 3
Oxelösund
3
2
4
Sölvesborg
3 4 3
Strängnäs
4
5
2
Bromölla
1 1 1
Vingåker
1
2
2
Båstad Hässleholm
5 5 5 4 4 4
Boxholm
1
3
1
Klippan
3 3 4
Finspång
3
3
2
Kristianstad
5 4 4
Kinda
2
1
3
Osby
2 2 5
Linköping
4
5
4
Perstorp
3 3 4
Mjölby
1
3
4
Simrishamn
5
5 4
Motala
1
4
3
Tomelilla
3 5 5
Norrköping
3
3
3
Åstorp
3 3 5
Söderköping
4
5
3
Ängelholm
4 3 3
Valdemarsvik
4
3
4
Örkelljunga
5
3 4
Ydre
4
4
2
Östra Göinge
4 4 2
Åtvidaberg
5
4
5
Ödeshög
1
1
2
Bjuv Buriöv
3 4 4 3 2 4
Aneby
2
2
4
Eslöv
3 3 3
Eksjö
4
4
3
Helsingborg
4 4 4
Gislaved
3
3
4
Höganäs
4 2 4
Gnosjö
3
3
3
Hörby
5 4 5
Jönköping
4
4
4
Höör
4 5 4
Kartong: S. 120, rad 7 höger spalt i tabellen Står: Skara
4 4 9 Rättat tUl: Skara 4 4 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommun
Arvodes-
Kommun
Arvodes-
grupp
grupp
L M H
L M H
Kävlinge
3 1 2
Habo
3 2 2
Landskrona
3 2 3
Hjo
2 3 1
Lomma
4 2 4
Karlsborg
2 4 3
Lund
3 2 4
Lidköping
4 3 3
Malmö
4 3 4
Mariestad
3 3 3
Sjöbo
4 4 3
Mullsjö
3 2 5
Skurup
5 5 4
Skara
4 4 4
Staffanstorp
3 1 4
Skövde
3 2 3
Svalöv
2 4 1
Ti bro
3 1 2
Svedala
3 3 2
Tidaholm
3 3 4
Trelleborg
4 3 4
Töreboda
4 4 2
Vellinge
3 1 3
Vara
2 3 3
Ystad
4 3 4
Arvika
5 4 5
Eda
4 4 4
Falkenberg
4 4 4
Filipstad
3 2 3
Halmstad
4 4 4
Forshaga
3 3 3
Hylte
1 4 3
Grums
3 2 2
Kungsbacka
2 1 3
Hagfors
4 5 2
Laholm
4 4 3
Hammarö
4 5 4
Varberg
3 3 3
Karlstad
5 5 3
Kil
3 2 4
Göteborg
2 2 4
Kristinehamn
4 4 4
Härryda
3 3 3
Munkfors
5 5 3
Kungälv
4 3 3
Storfors
5 3 2
Lysekil
5 4 4
Sunne
4 5 2
Munkedal
1 3 2
Säffle
5 3 2
Mölndal
2 3 4
Torsby
5 5 4
Orust
2 4 3
Åriäng
3 5 2
Partille
4 3 4
Sotenäs
5 5 4
Askersund
1 4 3
Stenungsund
2 2 4
Degerfors
1 4 3
Strömstad
4 5 3
Hallsberg
4 1 3
Tanum
4 1 2
HäHefors
2 2 1
Tjörn
3 2 3
Karlskoga
2 4 3
Uddevalla
3 4 4
Kumla
1 3 3
Öckerö
1 4 2
Laxå
3 3 4
Lindesberg
1 3 2
Ale
1 2 3
Ljusnarsberg
5 4 2
Alingsås Bengtsfors
3 4 4
4 1 1
Nora Örebro
5 5 4 3 3 3
Borås
2 3 2
Dals-Ed
3 3 3
Arboga
2 2 3
Färgelanda
3 4 2
Fagersta
1 3 1
Herrljunga
2 3 3
Hallstahammar
2 3 2
Lerum
3 3 3
Heby
3 2 3
Lilla Edet
1 1 4
Kungsör
1 2 2
Mark
3 3 3
Köping
1 1 2
Mellerud
2 4 4
Norberg
2 4 3
Svenljunga Tranemo
1 5 2 1 2 2
Sala Skinnskatteberg
2 3 4 2 1 4
Trollhättan
3 3 3
Surahammar
3 2 1
Ulricehamn
2 4 3
Västerås
4 3 4
Vårgårda
2 2 2
5 4 2
Vänersborg
3 3 3
Avesta
Åmål
5 4 2
Borlänge
4 3 3
Falun
4 5 4
Falköping
4 3 2
Gagnef
4 3 2
Grästorp
1 4 3
Hedemora
3 4 2
Gullspång Götene
2 2 3
3 3 3
Leksand Ludvika
3 5 4 3 5 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommun
Arvodes-
Kommun
Arvodes-
grupp
grupp
L
M
H
L
M H
Malung
3
5
3
Ragunda
4
5 4
Mora
4
3
3
Strömsund
5
3 3
Orsa
4
5
4
Åre
1
2 2
Rättvik
3
4
5
Östersund
4
4 4
Smedjebacken
2
4
3
Säter
3
5
2
Lycksele
5
5 2
Vansbro
1
4
3
Nordmalung
2
1 4
Älvdalen
5
3
4
N örsjö Robertsfors
1 2
5 3 4 5
Bollnäs
2
3
4
Skellefteå
4
5 4
Gävle
3
4
4
Sorsele
5
5 2
Hofors
1
4
3
Storuman
4
1 1
Hudiksvall
4
5
4
Umeå
3
4 4
Ljusdal
3
4
3
Vilhelmina
5
3 3
Nordanstig
3
2
3
Vindeln
5
5 4
Ockelbo
4
1
2
Vännäs
4
4 4
Ovanåker
2
3
4
Åsele
4
4 3
Sandviken
1
4
3
Söderhamn
3
2
3
Arjeplog Arvidsjaur
1 3
1 3
5 2
Härnösand
5
5
4
Boden
4
4 4
Kramfors
3
5
4
Gällivare
5
3 1
Sollefteå
5
5
3
Haparanda
2
4 3
Sundsvall
4
4
4
Jokkmokk
3
3 1
Timrå
4
4
3
Kalix
3
5 4
Ange
2
5
4
Kiruna
2
1 2
Örnsköldsvik
5
5
4
Luleå Pajala
3 4
3 3 2 1
Berg
4
4
2
Piteå
4
5 4
Bräcke
2
1
3
Älvsbyn
1
2 4
Härjedalen
3
4
2
Överkalix
5
2 1
Krokom
5
5
4
Övertorneå
5
5 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
InnehåUsförteckning
Propositionen
................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåU ....................... j
Lagförslag
1
Förslag tUl lag om ändring i
skollagen (1962: 319) ... 4
2
Förslag tUl lag om ändring i
lagen (1976:381) om bamomsorg 6
1
Inledning 7
2
Nytt statsbidrag till
grundskolan 10
2.1 Nuvarande
statsbidragsbestammclser ............ 10
2.1.1
Bidragsunderlag och allmänt
driftbidrag ....... 10
2.1.2
Handläggningsordning ........................... . 12
2.1.3
Närmare bestämmelser om klasser
m, m....... 13
2.1.4
Skolenhetsbegreppet .......................... .. ]4
2.2................................................................. Förslag
till nytt statsbidrag 14
2.2.1
Utgångspunkter för nytt
statsbidrag .......... . 14
2.2.2
Förslag avseende statsbidrag i SIA-skolan
. . 15
2.2.3
Förslag beträffande
förstärkningsresursens storlek och fördelning 18
2.2.4
Tidpunkt för fastställande av
bas- och förstärknings-resurs 20
2.2.5
Förslag avseende beräkning av
statsbidrag .. 21
2.2.5.1
Fastställande av veckotimpris............ 21
2.2.5.2
Fastställande av tUläggsbidrag
....... . 21
2.2.5.3
Bidrag till arvoden m.m. för
lärarutbildning.. 22
2.2.5.4
Andra bidrag för
undervisningsinsatser m.m... 22
2.2.6
Bidrag till verksamhet under
den samlade skoldagen .. 23
2.2.7
Handläggningsordning och
utbetalning av statsbidrag .. 23
2.2.8
Ekonomiska konsekvenser vid
övergång till nytt statsbidrag 24
2.2.9
Undersökning avseende
statsbidrag till grundskolan redovisningsåret 1974/75 25
2.2.9.1
Undersökningens uppläggning ........ 25
2.2.9.2
Enkätresultat ................................. 26
2.3 Remissyttranden
........................................ 33
2.3.1
Allmänna utgångspunkter ...................... 33
2.3.2
Basresurser ......................................... 34
2.3.3
Förstärkningsresurser ............................. 37
2.3.4
Ekonomiska beräkningar ........................... . 39
2.3.4.1
Veckotimpris ................................. 39
2.3.4.2
TUläggsbidrag................................. 40
2.3.4.3
Andra bidrag................................... 40
2.3.5
Bidrag till samlad skoldag ........................ 40
2.3.6
Utbetalning av statsbidrag m. m.................
41
2,3.6.1
Rationaliseringsvinster .................. 41
Prop. 1977/78: 85 123
2.3.6.2......................................... Tidpunkt
för fastställande av bas- och förstärk
ningsresurser ............................. 41
2.3.6.3.................................................. Utbetalning
42
2.3.7
Genomförande ...................................... .. 42
2.4 Föredraganden
43
2.4.1
Utgångspunkter för nytt
statsbidrag .......... 43
2.4.2
Bidragssystemets uppbyggnad ................. .. 48
2.4.2.1.................................................. Basresurser
48
Basresursernas
antal ................... 48
Skolenhetsbegreppet
................. 51
Basresursernas
storlek ............... 55
2.4.2.2
Förstärkningsresurser....................... .. 58
2.4.2.3
Resursfördelning och
resursanvändning 61
2.4.2.4
Tidpunkt för faststäUande av
bas- och förstärk-
ningsresurser
.............................. 64
2.4.3........................................................... Beräkning
av statsbidraget 66
2.4.3.1
Veckotimpris ............................... .. 66
2.4.3.2
TiUäggsbidrag .............................. 69
2.4.3.3
Andra bidrag för
undervisningsinsatser m. m. .. 71
2.4.3.4
Bidrag till verksamhet under
den samlade skoldagen 71
2.4.3.5
Utbetalning, redovisning och
revision av statsbidraget m. m 76
2.4.4
Vissa personalfrågor ................................ 77
2.4.5
Genomförande ........................................ 79
2.5 Hemställan
80
3 Vissa skolhälsovårdsfrågor 81
3.1
Nuvarande förhållanden .............................. .. 81
3.2
Skolhälsovårdsutredningen ............................ 83
3.2.1
Skolhälsovårdens mål .............................. 83
3.2.2
Skolhälsovårdens innehåll ....................... 83
3.2.3
Organisation .......................................... . 87
3.2.4
Huvudmannaskap .................................. 87
3.2.5
Central tillsynsmyndighet.......................... 88
3.2.6
Personal ............................................ 88
3.2.7
Skolhälsovården i folkhögskolan.................. .. 89
3.2.8.......................................................... Ekonomiska
konsekvenser 90
3.3 Remissyttranden 90
3.3.1
Inledning ............................................ .. 90
3.3.2
Skolhälsovårdens mål och
innehåll............... 90
3.3.3
Skolhälsovårdens organisation
och huvudmannaskap .. 92
3.3.4
Skolhälsovårdens personal ........................ .. 94
3.3.5
Skolhälsovården i folkhögskolan.................. 95
3.3.6
Ekonomiska konsekvenser av
utredningens förslag .. 95
3.3.7
Författningsändringar............................... 95
3.4 Föredraganden
95
3.4.1
Inledning ............................................. 95
3.4.2
Utredningsuppdragets avgränsning.............. 97
3.4.3
Skolhälsovårdens mål och
innehåll ......... .. 97
3.4.4
Skolhälsovårdens medel och
arbetsmetoder m. m 98
3.4.5
Skolhälsovårdens organisation m.
m............ . 99
Prop. 1977/78: 85 124
3.4.6
Huvudmannaskapet för skolhälsovården
...... 102
3.4.7
Vissa övriga frågor................................... 105
3.5
Hemställan .............................................. 107
4
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1978/79 108
5
Beslut 118
Bilaga
PreUminär
gruppindelning av kommuner för beräkning av vecko
timpris för resp. stadium ...................................... 119
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 770737
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
98 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (98)
98 kopplingar i 62 dokument.
- SOU 2026:4 Rektor i fokus s. 80 · s. 365 i texten
- SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan - ett besluts- och kunskapsunderlag - Volym 1 s. 417 · s. 418 · s. 1306 · s. 1374 · och 1 till i texten
- SOU 2014:5 Staten får inte abdikera, - om kommunaliseringen av den svenska skolan s. 695 · s. 696 · s. 781 i texten
- SOU 2002:121 Skollag för kvalitet och likvärdighet - del 1 s. 359 om s. 97 i texten
- Skr. 1986/87:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 42 i texten