Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om vissa rörledningar, m. m.

148 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 148 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:86, med förslag till lag om vissa rörledningar, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86

Regeringens proposition

1977/78: 86

med förslag till lag om vissa rörledningar, m. m.;

beslutad den 19 januari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoU
ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

OLOF JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga uinehåll

Propositionen innehåller förslag
tUl lag om vissa rörledningar. I anslutning till detta förslag föreslås också
vissa ändringar i miljöskyddslagen (1969: 387), vattenlagen (1918: 523) och
lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Den föreslagna rörledningslagen
innebär att rörledning för transport av bl. a. råolja, naturgas eller produkter
av sådana ämnen inte får framdragas eller begagnas utan särskilt tillstånd
(koncession). Koncession krävs dock inte för ledning som har en längd av högst
20 kilometer eller som är avsedd för vissa lokala behov. I övrigt upptas i
lagförslaget de grundläggande bestämmelserna om förutsättningar för koncession,
villkor för koncession och upphörande av koncession. Lagförslaget innehåller
inte några regler om ianspråktagande av mark för rörledning, eftersom regler om
detta finns i annan lagstiftning.

Koncessionsbeslut enligt
rörledningslagen föreslås få viss bindande verkan vid en prövning av
rörledningsföretaget enligt miljöskyddslagen eUer vattenlagen.

Lagen om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar föreslås bli tillämplig på rörledning som är
koncessionspliktig enligt rörledningslagen.

Lagstiftningen skall enligt förslaget träda i kraft den 1
maj 1978.

1 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86

1
Förslag till

Lag
om vissa rörledningar

Härigenom
föreskrives följande.

KoRCessionspIikt

1 §
Rörledning för transport av råolja, naturgas eller produkt av rå

olja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att an

vändas som bränsle får ej utan särskilt tillstånd (koncession) framdragas

eller begagnas.

Koncession
kräves icke för ledning som

1.
har eller avses få en längd av
högst 20 kUometer,

2.
huvudsakligen skall nyttjas för
tillgodoseende av enskUda hushålls behov eller

3. uteslutande
skall nyttjas inom hamn- eller industriområde.

Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.

2
§ I ledning ingår för
driften erforderliga tillbehör och anordningar.

3
§ Fråga om koncession prövas
av regeringen.

Ansökan om koncession ges in till statens
industriverk. Den som söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i
enlighet med vad regeringen föreskriver.

Förutsättningar
för koncession

4
§ Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att
ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva
verksamhet som avses med koncessionen.

Villkor
fur koncession

5
§ Koncession skall avse ledning
med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss tid. Giltighetstiden får
bestämmas till längst 30 år.

6
§ Koncession skall förenas med
de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.

Som villkor för koncession får föreskrivas atl
staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten eller att koncessionshavaren
skall utge särskild avgift lill staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som villkor för koncession föreskrivas
att ledningen skall vara färdigställd inom viss tid. Regeringen kan förlänga
föreskriven tid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före
utgången av den föreskrivna tiden,

7 §
Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession har med

delats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när kon

cessionen meddelades, får regeringen eUer, efter regeringens bemyn

digande, statens industriverk föreskriva villkor som är ägnat att före

bygga eller minska olägenheten för framtiden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 3

Transport
åt annan

8 §
Koncessionshavare är skyldig att fnot ersättning ombesörja trans

port genom ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång

för koncessionshavaren.

Fråga om skyldighet enligt första stycket prövas av
statens industriverk,

9 §
Koncessionshavaren och den som har påkallat transport är skyl

diga att på anfordran tillhandahålla statens industriverk de tekniska och

ekonomiska uppgifter som behövs för prövning av fråga som avses i 8 §.

I fråga om denna uppgiftsskyldighet skall 47 och
12 §§ lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden tUlämpas.

Rörledning
inom område för trafilded

10
§ Har ledning framdragits inom
område för befintUg allmän väg, till farväg nyttjad enskild väg, järnväg,
spårväg eUer kanal eller annan vattentrafikled (trafikled), är
koncessionshavaren skyldig att vid ändring av trafikleden vidtaga och bekosta
de åtgärder beträffande ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden
skall kunna genomföras. Har sådan åtgärd vidtagits där ledningen korsar
trafikleden, skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta
koncessionshavaren kostnaden för åtgärden.

11
§ Föranleder ledning som har
framdragits inom område för befintlig trafikled ökade kostnader för
trafikledens underhåll, skall koncessionshavaren ersätta kostnadsökningen,

12
§ Kan arbete med framdragande
av ledning inom område för befintlig trafikled som ej är allmän väg inverka på
trafiksäkerheten eller medföra ingrepp i trafikleden, skall, innan arbetet
ingångsättes, anmälan göras hos den som förvaltar trafikleden. Denne meddelar
de föreskrifter om arbetets bedrivande och om rätt till upplag eller annan
anordning som, utöver vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till
trafikledens bestånd, drift eller brukande. Kostnaden för arbetet åvilar dock
koncessionshavaren.

Första stycket tUlämpas även i fråga om arbete på
redan dragen ledning inom område för annan trafikled än allmän väg, om arbetet
kan inverka på trafiksäkerheten eller medföra ingrepp i trafikleden. Påkallas
på grund av inträffad skada skyndsam reparation av ledningen och skulle
dröjsmål vålla avsevärd olägenhet, får arbetet påbörjas utan alt anmälan har
gjorts, Koncessionshavaren skall dock snarast underrätta den som förvaltar
trafikleden om arbetet.

I fråga om arbete med ledning inom område för
allmän väg finns bestämmelser i 44 § väglagen (1971: 948).

Överlåtelse
och upphörande av koncession

:f 3
§ Koncession får ej överlåtas utan medgivande av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av statens industriverk,

14 §
Anmäler koncessionshavaren till regeringen att han vUl frånträda sin rätt,
upphör denna sex månader efter det att anmälningen kom. in, om ej annat följer
av koncessionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 4

15
§ Åsidosätter koncessionshavare för koncessionen gällande viUkor eUer för
ledningens drift gällande säkerhetsbestämmelse eller uppfyller han ej
förphktelse som åvilar honom enligt denna lag, får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens industriverk återkalla koncessionen.
Detsamma gäller om koncessionshavare under tre år i följd ej har haft ledningen
i bruk.

Borttagande
av ledning, återställning m. m.

16 §
Upphör koncession atl gälla, är den som senast har innehaft kon

cessionen skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder

för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild syn

punkt.

Frågan om skyldighet att vidtaga sådana
återstäUningsåtgärder skall prövas av regeringen i samband med att koncessionen
upphör. Regeringen får överlämna till statens industriverk att pröva sådan
fråga.

Iakttager den som har innehaft koncessionen icke
vad som har ålagts honom, får myndighet som avses i andra stycket vid vite
förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges,

17 §
Har någon framdragit ledning utan att inneha koncession, där

sådan kräves, får statens industriverk förelägga honom att taga bort

ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om detta är på

kallat från allmän eller enskild synpunkt.

Föreläggandel
får förenas med vite. Vitesföreläggande skall delges.

18 §
Kräves för vidtagande av återstäUningsåtgärder enligt 16 eller

17 § alt annans mark tages i anspråk, får statens industriverk besluta att

tillträde till marken skall lämnas under viss tid,

Äterställningsåtgärderna skall utföras så, att
minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om
markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken
samtyckt därtUI eller statens industriverk lämnat tUlstånd till åtgärden.
Tillstånd till sådan åtgärd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig
för atl återstäUningsåtgärder skall kunna vidtagas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller
intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Tillsyn,
handräckning, ansvar m. m.

19
§ Statens industriverk utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med
slöd av denna lag föreskrives om framdragande eller begagnande av rörledning
eller om vidtagande av återställningsåtgärder.

Koncessionshavare skall på anfordran lämna
industriverket de upplysningar och handlingar som behövs för tUlsynen.
Industriverket får för visst fall meddela bestämmelser för att trygga
efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives i fråga om
framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande av
återställningsåtgärder.

Den som har att utöva tiUsyn äger tillträde till
anläggning, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrives, och får göra
sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift
eller viUkor för verksamheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 5

20 §
Uppfyller koncessionshavare icke viUkor som har meddelats med

stöd av 6 § första stycket eUer 7 § eller efterkommer han icke vad som

föreskrives eller begäres med stöd av 19 § andra eller tredje stycket, får

statens industriverk vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig

heter. Vitesföreläggande skall delges,

Bedrives
verksamhet på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse
uppkommer, får statens industriverk förbjuda verksamhetens fortsatta
bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till efterrättelse.

21 §
Åsidosattes förbud som statens industriverk har meddelat enligt

20 § andra stycket, får överexekutor på ansökan av industriverket med

dela handräckning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om åtgärd av överexekutor enligt första
stycket skall reglerna om handräckning i 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
tiUämpas.

22 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet framdrager eUer begag

nar ledning utan att inneha koncession, där sådan kräves, dömes till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma påföljd dömes också den som vid
fullgörande av uppgiftsskyldighet, som är förbunden med koncession eller som
avses i 19 § andra stycket, lämnar oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet.

23 §
Den som har deltagit i tiUsyn enligt denna lag eller på annat sätt

tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja

eller nyttja yrkeshemUghet eller annat förhållande som han därvid fått

kunskap om.

Fullföljd
av talan

24 §
Mot beslut av statens industriverk i fråga som avses i 16 eller

17 § eller 18 § första stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot beslut av industriverket i annan fråga som verket enligt denna lag

har att pröva föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1978.

Lagen skall icke tillämpas på ledning som har
framdragits före lagens ikraftträdande.

2
Förslag till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives att 2, 6 och 9 §§
miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

2 §2 Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om
miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och
naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig
verksamhet gäller

1
Lagen omtryckt 1972: 782.

2
Senaste lydelse 1975: 461.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

särskUda bestämmelser enligt lagen (1971: 850) med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har regeringen enligt 136 a §
byggnadslagen (1947: 385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av
viss verksamhet eller enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar prövat
frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet
bindande vid prövning enligt denna lag.

I fråga om byggande i vatten för
att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning
eller annan anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen
(1918: 523).

Har regeringen enligt 136 a §
byggnadslagen (1947: 385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av
viss verksamhet, är beslutet bindande vid prövning enUgt denna lag.

I fråga om byggande i vatten för
att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller
annan anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av
vattenförorening genom fast avfall.

6 §3

Kan miljöfarlig verksamhet befaras
föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses
i 5 § iakttages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten
att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller
att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas.
Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av
synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt.

Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och

het,
vars tUlkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen (1947:
385). Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan
flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning,
användes för avsett ändamål.

andra styckena gäller ej verksam-
andra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering prövats
enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385), eller rörledning, vars framdragande
eller begagnande prövats enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar.
Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan
flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes
för avsett ändamål.

9 §*

Koncessionsnämnden för miljöskydd
kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet
lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

3 Senaste lydelse 1975: 461. * Senaste lydelse 1975: 461.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86

Nuvarande lydelse

Skall frågan om tillkomst eller
lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385)
prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan
sådan prövning skett.

Föreslagen lydelse

SkaU fråga om tiUkomst eller
lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) eller
om framdragande eller begagnande av rörledning enligt lagen (1978: 000) om
vissa rörledningar prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden,
innan sådan prövning skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag trader i kraft den 1 maj 1978.

3 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives att 2 kap. 40 § vattenlagen (1918: 523) skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse 2 kap. 40 §>

företag, som nu nämnts.

Har regeringen för att tillgodose
allmänt behov av vatten eller för annat i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål
prövat nödigt, att vatten ur sjö eller vattendrag ledes bort för att
annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket
sägs.

Nuvarande hdelse

Vad i denna lag finnes stadgat om
byggande i vatten skall jämväl äga tiUämpning i fråga om uppförande av bro
eller annat byggande i vatten för allmän väg eller för järnväg, vare sig
statens eller enskild, till vars anläggande regeringen lämnat tillstånd; dock
utgöre bestämmelserna i 3 § första stycket icke hinder för företag, som nu
nämnts.

Vad i denna lag finnes stadgat om byggande i vatten skall
jämväl äga tUlämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i
vatten för allmän väg. Detsamma skall gälla i fråga om byggande i vatten för
rörledning eller järnväg, till vars framdragande eller anläggande regeringen
lämnat tillstånd. Bestämmelserna i 3 § första stycket utgöre dock icke hinder
för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1978.

1 Senaste lydelse 1976: 998.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 8

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

dels att 9 och 14 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4, 17 och 20 §§ ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att rubriken till lagen samt
1, 2 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om särskilda skyddsåtgärder Lag om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar. för vissa kraftanläggningar m. m.

1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande anläggning av väsentlig betydelse för
kraftförsörjningen i riket skola ifråga om åtgärder till skydd mot skada
genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gäUa de särskilda
bestämmelser, som angivas i denna lag.

Beträffande anläggning av väsentlig betydelse för
energiförsörjningen i riket skola ifråga om åtgärder till skydd mot skada
genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gälla de särskUda
bestämmelser, som angivas i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1)
elektriskt
kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tjugofemtusen
kilovoltampére;

2)
anläggning för
tiUgodogöran-de av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är
avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;

3)
elektrisk
ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kUovolt meUan två
ledare; samt

4) transformator- eller kopp

lingsstation, vilken är avsedd för

spänning av minst sjuttio kilovolt

mellan två ledare och en genom

gångseffekt av minst tjugofemtu

sen kilovoltampére.

1 Senaste lydelse av

4 § 1944: 542.

9 § 1944: 542. 17 § 1971: 577. ~
Senaste lydelse 1970: 907.

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1)
elektriskt
kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tjugofemtusen
kilovoltampére;

2)
anläggning för
tillgodogörande av vattenkraft genom vatten-reglering, om vattenmagasinet är
avsett att rymma minst etthundra mUjoner kubikmeter;

3)
elektrisk
ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt meUan två
ledare;

4) transformator- eller kopp

lingsstation, vilken är avsedd för

spänning av minst sjuttio kilovolt

mellan två ledare och en genom

gångseffekt av minst tjugofemtu-

sen kilovoltampére; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5) rörledning för vilken kräves
koncession enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mål om tillstånd enhgt vattenlagen till anläggning, som
under 2 § 1) eUer 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller
utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigs-skyddsnämndens
utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller ock ärende angående
tillstånd enligt 2 § lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, lill utförande av elektrisk ledning som under 2 §
3) i denna lag sägs.

Mål om tUlstånd enligt vattenlagen (1918:523) till
anläggning, som under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad,
ändring eller utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre
krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller ock ärende angående
tiUstånd enligt 2 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i
denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978: 000) om
vissa rörledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1978.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 10

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-11-10

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande:
statsrådet Johansson

Lagrådsremiss
med förslag till lag om vissa rörledningar, m. m.

1
Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades
år 1966 en utredningsman (K 1967: 40) för att utreda behovet av lagstiftning
om anläggande och utnyttjande av rörledningar för transport av olja m. m. och
därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen', som antog benämningen
utredningen angående oljeledningar, avgav våren 1972 betänkandet (SOU 1972:
58) Koncession för pipelines. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till lag
om vissa rörledningar för petroleum, naturgas m. m. och vissa andra
lagförslag. Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen, hovrätten över Skåne och Blekinge,
centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren (ÖB), statens järnvägar,
statens vägverk, sjöfartsverket, transportnämnden, kammarkollegiet, statens
naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kommerskollegium,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens planverk, lantmä-teristyrelsen,
statens vattenfallsverk, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län, Svenska kommunförbundet.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Folksam, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening. Svenska
hamnförbundet. Svenska elverksföreningen,

1 Utredningsman var fram till den 31 oktober 1969
justitierådet Otto Petrén och därefter f. d. landshövdingen Bertil Fallenius.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 11

Svenska
kraftverksföreningen. Svenska petroleum institutet, Svenska
tek-nologföreningen, Svenska värmeverksföreningen. Svenska åkeriförbundet,
Sveriges advokatsamfund och Svenska naturskyddsföreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från
handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län har bifogat yttranden från Göteborgs, LysekUs och UddevaUa kommuner.
Näringslivskommittén i länet, Göteborgs polisdistrikt och
läns-brandinspektören. Länsstyrelsen i Örebro län har överlämnat yttrande från
vägförvaltningen i länet. LO har bifogat yttranden från Statsanställdas
förbund och Svenska transportarbetareförbundet.

Swedegas AB har i skrivelse den 5 juli 1977 anfört
att bolaget arbetar med ett projekt avseende en årlig import av 1 å 1,5
miljarder m naturgas i rör från Förbundsrepubliken Tyskland via Danmark.
Förhandlingar förs dels med en västtysk gasleverantör, dels med ett danskt
företag som avses medverka vid transitering genom Danmark. Projektet innebär
att leveranser till Sverige skaU kunna påbörjas den 1 oktober 1981. Bolaget
hemställer att regeringen snarast utarbetar och förelägger riksdagen förslag
till lagstiftning om koncession för naturgasledningar varigenom förutsättningar
skapas för en samlad prövning av det aktueUa naturgasprojektet.

2
Författningsbestämmelser av intresse i lagstiftningsärendet

Det finns f, n. inte någon särskild lagstiftning om
anläggande och drift av rörledningar för transport av olja eller naturgas eUer
över huvud taget av vätska eller gas. I en rad olika författningar förekommer
emellertid bestämmelser som är av intresse vid eller som berör anläggande och
drift av sådana rörledningar.

I fråga om bl. a. transport genom rörledning av
brandfarlig gas eller vätska finns föreskrifter i förordningen (1961: 568) om
brandfarliga varor (omtryckt 1977: 423).

Den som vUl anlägga och begagna rörledning är
vidare underkastad de inskränkningar i fråga om användande av mark och vatten
som föreskrivs i miljöskyddslagen (1969: 387; omtryckt 1972: 782, ändrad
senast 1977: 701), naturvårdslagen (1964: 822; omtryckt 1974: 1025, ändrad
senast 1975: 196), byggnadslagen (1947: 385; omtryckt 1972: 775, ändrad senast
1977: 338) och vattenlagen (1918: 523; ändrad senast 1977: 670).

Bestämmelser av intresse vid framdragande av
rörledning finns även i väglagen (1971: 948; ändrad senast 1975: 658).

I lednmgsrättslagen (1973:1144; ändrad senast 1977:
363) finns bestämmelser om upplåtelse av rätt att för lednuig utnyttja utrymme
inom fastighet (ledningsrätl). Möjlighet att tvångsvis ta annans mark i an-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 12

språk
för detta ändamål finns också enligt bl. a, expropriationslagen (1972: 719;
ändrad senast 1977: 706),

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse
för sådana bestämmelser i nyss nämnda författningar som är av intresse i
sammanhanget. Vidare redovisas huvuddragen i lagen (1942: 335) om särskUda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (ändrad senast 1971: 577).

2.1
Förordningen om brandfarliga varor

Förordningen om brandfarliga varor innehåller
bestämmelser om förvaring, hantering, transport och försäljning av sådana
varor. Avsikten med dessa bestämmelser är att förebygga skada genom brand eller
annoriedes.

I förordningen föreskrivs att rörledning för
transport av brandfarlig vätska skall med tillhörande anordningar vara så
utförd, att det föreligger betryggande säkerhet för att vid transporten skada
inte våUas genom brand eller annoriedes (36 §).

Den som vill från hamn, upplag eller annan
anläggning till avnämare eUer annan mottagare utanför anläggningens område
transportera brandfarlig vätska medelst rörledning skall enligt förordningen
ha tillstånd till transporten (37 §). Statens industriverk har dock möjlighet
att föreskriva att tillstånd inte skall krävas för kortare, lokal transport av
brandfarlig vätska. Även om tillstånd till transport medelst rörledning meddelats,
får transporten inte påbörjas förrän ledningen avsynats och besked lämnats att
den får tas i bruk (38 §).

Fråga om tillstånd tiU transport medelst rörledning
prövas av byggnadsnämnden om rörledningen i sin helhet skaU ligga inom en och
samma kommun, av länsstyrelsen om ledningen skall sträcka sig genom mera än en
kommun och av regeringen om ledningen skall sträcka sig genom mera än ett län
(16 § 1 mom. och 53 § 2 mom.)

Statens industriverk har i förordningen getts ett
allmänt bemyndigande att i fråga om brandfarlig vara meddela föreskrifter som
gäUer tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller
införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt (14 § 1 mom.).

2.2
Miljöskyddslagen

MUjöskyddslagen (ML) innehåUer bestämmelser till
skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar. Lagen
är tiUämp-lig på bl. a. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt
som kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om
användningen inte utgör byggande i vatten (1 §). Den är också tUlämplig på
användnmg av mark, byggnad eller anläggning på sätt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 13

som kan medföra störning för omgivningen genom
luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen inte
är helt tillfällig.

Åtgärd eller användning som
omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Den som utövar eller ämnar
utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den
begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som
skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägeiUiet (5 §). Kan
miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även
om försiktighetsmått vidtas, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl
föreligger (6 §). Skulle den befarade olägenheten innebära att ett stort antal
människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att
betydande förlust från nalurvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt
intresse skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock
lämna tiUstånd enligt ML, om verksamheten är av synnerlig betydelse för
näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Koncessionsnämnden för miljöskydd
kan på ansökan av den som vill utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd tiU
verksamheten (9 §). Sådan frivillig tillståndsprövning sker endast
undantagsvis. Med stöd av 10 § ML, vari regeringen i fråga om miljöfarUg
verksamhet fått vittgående befogenheter att föreskriva krav på tillstånd,
dispens eller anmälan, har i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969: 388; ändrad
senast 1976: 330) föreskrivits att där angivna slag av fabriker eller andra inrättningar
inte får anläggas utan tUlstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd eller
dispens, dvs. medgivande om undantag från skyldighet att söka tillstånd, av
statens naturvårdsverk.

I tillståndsbeslut skall noggrant
anges den miljöfarliga verksamhet som tillståndet avser och de villkor som
skall gälla (18 § ML). Har tio är förflutit från det tillståndsbeslutet vann
laga kraft eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan
föreskrivas nya eller strängare villkor (24 §). Uppkommer betydande olägenhet,
som inte förutsågs när tillstånd meddelades, kan föreskrift meddelas för att
förebygga eller minska olägenheten (25 §).

Åsidosätts villkor och är
avvikelsen betydande, kan koncessionsnämnden förklara tillståndet förverkat
och förbjuda fortsatt verksamhet (23 §).

Den som orsakar olägenhet genom
mUjöfarlig verksamhet är i princip skyldig att betala ersättning för detta (30
§). Beträffande den närmare regleringen av ansvarigheten för sådana skador,
såsom frågor om befrielse från ansvar i vissa fall, t. ex, för skada orsakad
av krigshandling eller naturkatastrof, regressrätt mot annan som har vållat
skadan, jämkning av skadestånd och det inbördes förhållandet mellan flera
skadeståndsskyldiga, gäller bestämmelserna i skadeståndslagen (1972: 207;
omtryckt 1975: 404; ändrad senast 1977: 272) och aUmänna skadeståndsrättsliga
grundsatser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Statens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar
tUlsyn över miljö-fariig verksamhet (38 §),

2.3
Naturvårdslagen

Naturvårdslagen
(NvL) innehåUer bl, a. bestämmelser till skydd för naturmiljön och
frUuftslivet.

Enligt 7 § NvL får länsstyrelsen förklara ett
område som naturreservat, om det bör särskilt skyddas eller vårdas på gmnd av
sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest
märkliga beskaffenhet eller därför att det är av väsentlig betydelse för
allmänhetens frUuftsliv. I beslut om bildande av naturreservat skaU enligt 8 §
NvL föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som är
nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse
eller avverkning. Enligt 12 § NvL får länsstyrelsen i särskilda fall medge
undantag från meddelade reservatföreskrifter.

1 18 § NvL föreskrivs att läkt av sten, grus, sand,
lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens
husbehov inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vidare föreskrivs i 19 §
NvL att område inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda
naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna
eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan
av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. I beslut om bildande av
naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av marken
som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Som exempel nämns bl. a.
förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning och
avverkning. Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från sådant
förbud eller sådan föreskrift. Bestämmelserna i 19 § NvL gäller inte bebyggelse
inom område som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eUer byggnadsplan.

Kan arbetsföretag, som inte omfattas av
tillståndstvång enligt 18 § eller 19 § NvL, komma att väsentligt ändra
naturmiljön, skaU enligt 20 § NvL samråd ske med länsstyrelsen innan företaget
utförs. Regeringen eller länsstyrelsen kan föreskriva att inom landet eUer del
därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskUda slag av arbetsföretag.
Bestämmelserna i 20 § NvL gäller inte bebyggelse inom område som ingår i
fastställd generalplan, stadsplan eUer byggnadsplan och inte heller företag
vartill tillstånd har lämnats enligt vattenlagen eller ML,

TUl skydd för frUuftslivet råder enligt 15 § NvL
strandskydd vid havet,, insjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde får
enligt 16 § NvL inte utan länsstyrelsens medgivande utföras anläggning som hindrar
allmänheten frän att beträda området. Detta gäller dock inte företag vartill
tillstånd lämnas enligt vattenlagen eller ML.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 15

2.4
Byggnadslagen

Också vissa bestämmelser i byggnadslagen (BL) kan
ha betydelse för frågan om framdragning av rörledningar. Detta gäller främst
lagens planbestämmelser men i viss mån också bestämmelserna i 136 a § om
lokaliseringsprövning av industriell verksamhet. Planbestämmelserna innebär i
huvudsak följande.

Marks användning för bebyggelse skall i den
omfattning som föreskrivs i BL föregås av planläggning (1 §). Grunddragen för marks
användning inom kommun anges i generalplan. Närmare reglering av bebyggelsen
sker genom stadsplan eller byggnadsplan. Byggnadsverksamheten inom område som
inte ingår i stadsplan eller byggnadsplan regleras genom utomplansbestämmelser
(2 §). För samordning av flera kommuners planläggning upprättas regionplan (3
§). Markens ägare är vad avser markens användning för olika slag av bebyggelse
underkastad de inskränkningar som stadgas i BL eller med stöd av denna lag
(5§).

Generalplan upprättas genom kommunens försorg (9 §)
och antas av kommunfullmäktige (10 §). Den kan på framställning av kommunen
helt eller delvis fastställas av länsstyrelsen, som kan eller i vissa fall
skall underställa planen regeringens prövning (10 §). Planen upprättas i den
mån så erfordras tUl ledning för närmare planläggning beträffande kommunens
ordnande och byggande och skall ange grunddragen för markens användning till
olika ändamål, såsom tiU tätbebyggelse, frUuftsliv, viktigare trafikleder och
andra allmänna platser (9 §).

Nybyggnad får inte företas i strid mot fastställd
generalplan. Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden kan dock medge undantag (13
§). Länsstyrelsen får medge undantag endast om byggnadsnämnden har tillstyrkt
det.

Stadsplan upprättas genom kommunens försorg (24 §)
och antas av kommunfullmäktige, som dock kan uppdra åt byggnadsnämnden att i
fullmäktiges ställe anta planen.

För att bli gällande skall planen fastställas av
länsstyrelsen, som om särskild anledning därtiU föreligger äger underställa
planen regeringens prövning. Sådan understäUning skall i vissa fall alltid ske
(26 §). Stadsplan skall upprättas i den mån det genom kommunens utveckling påkallas
för den närmare regleringen av bebyggelsen (24 §) och skall utmärka och till
gränserna ange de för olika ändamål avsedda områden som ingår i planen, bl, a,
specialområden, såsom järnvägs- och andra särskilda trafikområden (25 §),

Nybyggnad får inte företas i strid mot stadsplan.
Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden kan dock medge undantag (34 §), Länsstyrelsen
får medge undantag endast om byggnadsnämnden har tillstyrkt det,

Byggnadsplan
upprättas genom kommunens försorg, antas av kom-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 jg

munfullmäktige
och fastställs av länsstyrelsen (107108 §§), Länsstyrelsen kan underställa
och skall i vissa fall underställa planen regeringens prövning, Byggnadsplan
upprättas i den mån den behövs för reglering av bebyggelsen i de fall där
tätbebyggelse uppkommit eller kan väntas uppkomma på en viss ort och anledning
att upprätta stadsplan ej föreligger (107),

Nybyggnad
får inte företas i strid mot byggnadsplan. Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden
får dock medge undantag (110 §), Länsstyrelsen får medge undantag endast om
byggnadsnämnden har tillstyrkt det. Utomplansbestämmelser utfärdas av
regeringen (77 §). Nybyggnad får inte företas i strid mot
utomplansbestämmelser. Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden kan dock medge
undantag (79 §).

Av visst intresse är även BL:s bestämmelser om
lokaliseringsprövning av industriell verksamhet. Som ett led i den fysiska
riksplaneringen lade riksdagen i december 1972 fast vissa riktlinjer för
hushållningen med landets mark- och vattentillgångar, I samband härmed infördes
fr. o. m, den 1 januari 1973 bestämmelser om en ny prövningsordning för industriell
eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med
landets samlade mark- och vattentillgångar. Föredragande departementschefen
anförde i detta sammanhang att det var angeläget att åstadkomma en bättre
samordning av de olika beslutsprocesser som föregår industrietableringar. Det
föreslagna prövningsförfarandet skulle vara provisoriskt i avvaktan på en mer
samlad översyn av prövningssystemet. Syftet med ändringen inskränkte sig därför
till att tillgodose det mest framträdande samordningsintresset, nämligen en
samordning mellan ML och BL (prop. 1972: 111 bil, 2 och 3, CU 1972: 35, rskr
1972: 348), Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition
om energihushållning m, m, (prop. 1975:30 bU, 2, CU 1975: 28, rskr 1975: 203)
kompletterades bestämmelserna så att de fr, o, m. den 1 juli 1975 omfattar även
verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi.
Bestämmelserna finns införda i 136 a § BL.

Enligt 136 a § BL skaU tUlkomsten och
lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och
vattentillgångar prövas av regeringen i den omfattning som sägs i lagrummet.
Sålunda skall nyanläggning av vissa verksamheter som anges i paragrafens andra
stycke alltid prövas om regeringen inte för visst fall medger undantag från
prövningsskyldigheten.

Utvidgning av de i 136 a § BL andra stycket angivna
verksamheterna och nyanläggning eller utvidgning av andra verksamheter som är
av väsentlig betydelse för hushåUningen med energi eller med landets samlade
mark- och vattentUlgångar skall prövas om regeringens beslutar därom i det
enskilda fallet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 17

Regeringens stäUningstagande tUl
frågan om en verksamhet skall prövas enligt 136 a § BL sker med utgångspunkt i
de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushåUning med mark och vatten
och för energihushållning (prop. 1975: 30, bU. 1, NU 1975: 30, rskr 1975: 202).
Prövning enligt 136 a § BL kan sålunda bara ske beträffande sådan verksamhet
som är av väsentlig betydelse för hushåUningen med energi eller med landets
samlade mark- och vattentillgångar. Vid sitt stäUningstagande i
tillståndsfrågan skall regeringen enligt förarbetena göra en allsidig och
övergripande bedömning, varvid även bl. a. arbetsmarknadspolitiska och
regionalpoUtiska synpunkter, frågor om råvamlUl-gång osv. skall beaktas (prop.
1972: 111, bU. 2, s. 361 och 362). Tillstånd får meddelas endast om kommunen
har tillstyrkt detta.

I tillståndsbeslut kan regeringen föreskriva villkor av
olika slag. Prövningsgrunderna enligt 136 a § BL gör det möjligt för regeringen
att föreskriva villkor med avseende på hushållningen med energi och med landets
samlade mark- och vattentillgångar. Regeringen har möjlighet att bestämma den
tillåtna verksamhetens art och omfattning också med hänsyn tUl bl. a. de
försiktighetsmått som skall iakttas från miljöskyddssynpunkt. Tillstånd kan
vidare förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen.

Regeringens beslut enligt 136 a § BL är bindande för den
fortsatta prövningen enligt BL och ML. Det ankommer på koncessionsnämnden för
miljöskydd att vid prövning enligt ML föreskriva de villkor för verksamheten
som krävs från miljöskyddssynpunkt, i den mån frågan inte är reglerad genom
regeringens beslut.

2.5 Vattenlagen

I vattenlagen (YL) finns bl. a,
regler om byggande i vatten. Med byggande i vatten avses uppförande av damm,
bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom verkställande av fyllnad
eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller havet eller
ock på land så nära strandbädden, att inverkan kan ske på vattenståndet (2 kap,
1 §), Till byggande i vatten hänförs också, sedan byggnad som nu nämnts kommit
till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete därå nedom högsta kända
vattenståndet. Vad som föreskrivs i VL om byggande i vatten skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde, som
förut nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt annan åtgärd
till ändring av vattnets djup eller läge därstädes.

För att byggande i vatten skall få
ske krävs att de värden som vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän
ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som skadas genom byggnaden.
Tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan förutsätter sålunda att
åtgärdens

2 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 86

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 18

nettonylta
slår i visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som
uppkommer genom åtgärden (2 kap. 3 §), Även om företaget skulle uppfylla detta
krav, kan det emellertid vara otUlåtligt, nämligen om det medför avsevärd
skada på vissa allmänna intressen. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt
VL, om företaget är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten
eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna om att åtgärdens nettonytta skall
stå i visst förhållande till skadan utgör inte hinder mot uppförande av bro
eller annat byggande i vatten för allmän väg eller för järnväg, till vars
anläggande regeringen har lämnat tillstånd (2 kap, 40 §).

För byggande i vatten behövs i stor utsträckning
förhandstillstånd (2 kap, 20 §). Fråga om tillstånd tiU sådant byggande prövas
i allmänhet av vattendomstol,

I VL finns även vissa bestämmelser om skydd för
grundvatten (2 kap. 6268 §§), Vill någon utföra grävning eller sprängning
eller anordna upplag eller vidta annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig
inverkan på grundvattentUlgång, vilken tiUgodogörs eller kan antas komma att
framdeles tUlgodogöras, är han skyldig att tUl skydd för grundvattnet vidta de
anordningar och tåla den begränsning av verksamheten ävensom i övrigt iaktta
de försiktighetsmått, som skäligen föranleds av omständigheterna (63 §).
Länsstyrelsen får till skydd för sådan grundvattentillgång som tUlgodogörs
eller kan antas i framtiden komma att tillgodogöras för vattenförsörjningen
inom tätbebyggelse fastställa erforderligt skyddsområde samt med gUtighet inom
detta område meddela allmänna föreskrifter rörande vad som enligt 63 § skall
iakttas (64 §), I 6568 §§ finns bestämmelser om förfarandet m, m,

2.6
Vägtagen

Enligt 44 § väglagen gäller att elektrisk ledning,
vattenledning eller annan ledning inte får dras inom vägområde, om inte
väghållningsmyndigheten har medgivit det. Har tiUstånd till ledningen lämnats
i annan ordning enligt lag eller annan författning, räcker det med att anmälan
görs hos väghåUningsmyndigheten. Denna meddelar de föreskrifter om arbetets
bedrivande m. m, som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller
brukande.

De nämnda bestämmelserna äger motsvarande
tillämpning i fråga om arbete på redan dragen ledning. Brådskande arbete får
dock under vissa förutsättningar påbörjas utan tillstånd eller anmälan men
väghåUningsmyndigheten skall snarast underrättas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 19

2.7
Ledningsrättslagcn

Enligt ledningsrättslagen kan den som för ledning
viU utnyttja utrymme inom fastighet få en särskUd rätt tUl detta, s. k.
ledningsrätt. Lagen gäller vissa uppräknade slag av ledningar, bl, a. allmänna
teleledningar, koncessionspliktiga starkströmsledningar, vatten- eller avloppsledningar
och ledningar genom vilka fjärrvärme, olja eller annan råvara eller produkt
transporteras från produktionsställe, upplag eUer lastplats (2 §).

Med ledning avses inte bara själva ledningen utan
även sådana för dess ändamål erforderliga anordningar som transformatorer,
pumpstationer och andra tillbehör (3 §).

Ledningsrätten, som kan tillskapas även tvångsvis,
ger ledningsägaren en sakrättsligt skyddad rätt att utnyttja utrymme inom
faslighet för ledning (1 §). Ledningsrätten omfattar befogenhet att inom
fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och begagna
ledningen.

En ledning måste vara av viss beskaffenhet och
tjäna visst ändamål för att den skaU få dras fram med ledningsrätt. I fråga om
ledning för transport av fjärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller produkt
krävs att ledningen tillgodoser ett allmänt behov, gagnar näringsverksamhet
eller kommunikationsanläggning av betydelse för riket eller viss ort eller att
den medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan (2 § 4), I
ledningsrätlsärendet prövas också frågan cm ledningens närmare lokalisering
med hänsyn tUl de motstående intressen som kan finnas i det särskilda fallet.

Ledningsrätt får inte upplåtas, om ändamålet
lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen
från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom
den (6 §), Upplåtelse av ledningsrätt inom område med fastställd generalplan
eller stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse
med planen (8 §), Finns det eljest särskUda bestämmelser för marks bebyggande
eller användning, t. ex, regionplan, utomplansbestämmelser eller
naturvårdsföreskrifter, skall ledningsrätt upplåtas så, att syftet med
bestämmelserna inte motverkas. Utanför planområde får ledningsrätt inte
upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning,
föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lä.Tiplig planläggning av området
(9 §). Allmänt gäller att ledningsrätt inte får upplåtas om olägenhet av någon
betydelse uppkommer för allmänt intresse och undantag härifrån görs endast när
upplåtelsen är till övervägande nytta från allmän synpunkt (10 §).

Har en ledningssträckning fastställts i
koncessionsbeslut, skall vad som i denna del har föreskrivits i
koncessionsbeslutet gälla utan hinder av bestämmelserna i 610 §§
ledningsrättslagen (11 §).

Ersättning för intrång vid upplåtelse av
ledningsrätt utgår enligt de grunder som tiUämpas vid expropriation (13 §).

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 20

Fråga om upplåtelse av ledningsrätt prövas vid
förrättning, som hand-lägges av fastighetsbildningsmyndighet. Reglerna om
förrättningsförfarandet (1527 §§) har utformats i nära överensstämmelse med
bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970:988; omtryckt 1971:1035;
ändrad senast 1977: 362) om fastighetsbildningsförrättning. Avser förrättning
ledning för vilken koncession fordras men ännu inte erhållits, får
förrättningen inledas, om den som har att meddela koncession medger det (17
§),

Ledningsrättsfrägan kan omprövas vid ny
förrättning, om ändrade förhållanden inträder som väsentligt inverkar på frågan
(33 §),

2.8
Expropriationslagen

Vid sidan av ledningsrättslagen finns bestämmelser
om tvångsupplåtelse av mark för ledningsändamål bl. a. i expropriationslagen
(ExL). Enligt 2 kap. 2 § ExL får expropriation ske för att bereda utrymme för
anläggning som tiUgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan
kommunikation. I 2 kap. 3 § ExL föreskrivs vidare att expropriation får ske
för atl tUlgodose aUmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft,
vatten, värme eUer likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra
avloppsvatten eller annan orenlighet. Sistnämnda bestämmelse omfattar bl, a,
allmänna ledningar av skilda slag, t. ex, ledningar för olja, fjärrvärme eller
gas. Skall en sådan ledning ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för
viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav,
får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen inle föreligger.

Fråga
om tillstånd till expropriation prövas av regeringen (3 kap,

1 §),
Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när sär

skilda skäl föreligger, tUl annan myndighet att pröva fråga om tillstånd

till expropriation, om ansökningen inte har bestritts eller ärendet från

aUmän eller enskUd synpunkt är av mindre vikt. Bestämmelser om dele

gation har getts i 4 § expropriationskungörelsen (1972: 727). Expropria-

tionsersättning bestäms av fastighetsdomstol.

2.9
Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

Beträffande anläggningar av väsentlig betydelse för
kraftförsörjningen i riket gäller i fråga om åtgärder till skydd mot skada
genom luftanfall eUer annan krigshandling eller sabotage bestämmelserna i lagen
om särskUda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. Enligt

2 §
avser lagen vissa elektriska kraftverk, anläggningar för tUlgodose-

ende av vattenkraft genom vattenreglering, elektriska ledningar samt

transformatorer och koppUngsstationer. I 3 § föreskrivs att anläggning

en skall utföras på ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 21

från
skyddssynpunkt lämpligt sätt. Detsamma skall också gälla i fråga om ombyggnad,
ändring eUer utvidgning av sådan anläggning. Ägare av anläggning, som här är i
fråga, är skyldig enligt 4 § att, i den mån det inle tidigare skett, med
avseende på anläggningen och driften vid denna vidta erforderliga åtgärder för
att minska faran för och begränsa verkningarna av skada som förut nämnts. Han
skall sålunda bl. a. verkställa nödig förstärkning av anläggningens skydd mot
brand- och annan bombskada, utföra skyddsrum och andra erforderliga skyddsanordningar
åt personal för anläggningens skötsel och skydd samt lämpligt förvaringsrum för
förråd, ombesörja erforderlig utbildning och övning av personal, avsedd att
fullgöra tUl civilförsvaret hörande uppgifter vid anläggningen, samt vidta
nödiga åtgärder för snabbt avhjälpande av driftsavbrott.

Frågor som avses i lagen prövas av en särskUd nämnd
(krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar). Nämnden består enligt 9 § av en
lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben, en för civilförsvarsstyrelsen,
en för vattenfallsverket och en för kommunala och enskilda kraftföretag. För
varje ledamot skaU finnas en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses i
regel av regeringen.

Härjämte finns i lagen bestämmelser om vissa
kostnader saml anmälningsskyldighet m. m. (5, 7 och 11 §§).

3 Utländsk
lagstiftning om ledningar för olja och gas

Utredningen lämnar i betänkandet en redogörelse för
utländsk lagstiftning om ledningar för olja och gas. Av utredningens
redogörelse framgår bl. a. att särskild lagstiftning om rörledningar för
transport av olja eller gas finns i Schweiz, Frankrike, Belgien, Storbritannien
och Amerikas förenta stater. Gemensamt för lagstiftningen i dessa länder är att
anläggande och drift av sådana rörledningar i princip kräver särskUt
tillstånd. I övriga länder där sådana ledningar har byggts, t. ex. Österrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Italien, har byggandet reglerats
av allmänna lagar och oftast av speciellt utfärdade säkerhetsbestämmelser för
rörledningar,

I
övrigt hänvisas i denna del tUl betänkandet s, 4147,

4 Konvention
om ansvarighet för skada orsakad av läckning från

vissa rörledningar

Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Irland, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige har vid en
diplomatisk konferens i London i december 1976 antagit en konvention om ansvarighet
för skada orsakad av sådan förorening genom olja som uppkommer till följd av
utforskning av havsbottnen eller utvinning av mi-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 22

neraltillgångar
från denna. Konventionen är tillämplig även på skada genom förorening som
orsakas av sådana rörledningar till havs som används för att transportera från
havsbottnen utvunnen olja eller gas tUl kusten.

Konventionen
bygger på principen om objektivt ansvar. Enligt konventionen är den som
innehar aiUäggning som används för utvinning av olja från havsbottnen skyldig
att oberoende av vållande ersätta skada genom förorening orsakad av olja som
härrör från anläggningen. Detsamma gäUer för den som driver rörledning för
transport av olja från ett oljefält till kusten. Konventionen är tillämplig
endast på skada genom förorening. Ansvarigheten enligt konventionen omfattar
sålunda inte skada av annat slag, t. ex. skada orsakad av brand eller
explosion. Ansvarigheten enligt konventionen är begränsad tiU ca 170 milj. kr.
per olycka t. o, m, den 30 april 1982 och tUl ca 225 milj. kr. för tiden
därefter. Ansvarigheten skall i princip vara täckt av obligatorisk ansvarsförsäkring.
Försäkringsbeloppet har dock satts något lägre än ansvarighetsbeloppet.
Sålunda får försäkringsbeloppet inte understiga ca 125 milj, kr, t, o. m, den
30 aprU 1982 resp. 200 milj, kr, därefter.

Konventionen ger fördragsslutande stat rätt att
föreskriva obegränsad ansvarighet eller ansvarsbegränsning med högre belopp än
som anges i konventionen för oljeskada orsakad av anläggning som ligger inom
dess jurisdiktion. Därvid får någon diskriminering grundad på nationalitet
inte äga rum. I fråga om skador i annan stat än den inom vars jurisdiktion
anläggningen ligger får vederbörande stat kräva ömsesidighet för att den
obegränsade eller högre ansvarigheten skall omfatta dylika skador.

Konventionen
öppnades för undertecknande den 1 maj 1977. Den har undertecknats av
Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige. Konventionen träder i kraft
tre månader efter det att den har till-trätts av fyra stater. Den har hittills
inte tillträtts av någon stat.

5
Tekniska uppgifter m. m.

Utredningen redovisar i betänkandet s. 2940 bl, a,
vissa tekniska uppgifter. Härav framgår i huvudsak följande.

Inledning

Transporterna svarar för en av de mest betydande
kostnadsposterna för petroleumindustrin.

Då det gäller ledningar för petroleum och dess
produkter skiljer man mellan ledningar för råolja och s. k. produktledningar.
De senare är avsedda för raffinerade produkter av olika slag såsom bensin,
fotogen osv. Rörledningar för petroleum, råolja, har funnits i Amerikas förenta
stater i mer än etthundra år men de verkligt stora ledningssystemen är

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 23

i
huvudsak en efterkrigsföreteeise såväl där som i Kanada och Mellersta Östern.
Den första västeuropeiska råoljeledningen togs i drift så sent som i slutet av
år 1958. I fråga om produktledningar var Förenta staternas förspräng inte så
långt. Sådana ledningar började anläggas där år 1930. Den första ledningen i
Europa togs i drift år 1953.

Rörtransport av naturgas förekom i Förenta staterna
redan omkring år 1890 men de första större amerikanska ledningssystemen kan
dateras till 1920-talet. Utvecklingen har gått raskt och den totala
ledningslängden för naturgas anges nu vara ungefär fem gånger större än alla
Förenta staternas råolje- och produktledningar tillsammantagna. Naturgasledningar
av större dimension och längd i Västeuropa är än så länge endast de franska
Lacq-ledningarna, som från Sydfrankrike förgrenar sig över en stor del av
Frankrike, och ledningssystemet från Schlochteren i Holland som förgrenar sig
tUl Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Italien. Såväl
i Förbundsrepubliken Tyskland som i Storbritannien finns ett väl förgrenat
gasdistributionssystem bestående av flera separata enheter. I Sovjetunionen
finns ett flertal gasledningar av betydande storlek.

Förutom gaser kan allt som kan överföras i flytande
form i princip också transporteras i rörledning. Redan nu transporteras i några
länder över långa distanser vattensuspensioner av stenkol, malmkoncentrat,
fosfater, trämassa osv. Nästa steg i utvecklingen kan bli inneslutning av fasta
material i kapslar vilka transporteras i vatten, som pumpas i en rörledning.

AUmänna
synpunkter på rörledningar och deras dimensionering

Endast rörledningar har tiUräcklig kapacitet för
att över land transportera stora volymer råolja. Rörtransport är vidare
förutsättning för utvinning i industriell skala av naturgas. Karakteristiskt
för detta transportsätt är att kostnaden per volymsenhet snabbt minskar med
ökande total volym. För små volymer däremot är rörledning nästan alltid den
dyrare transportmetoden.

Rörledningar
för olja

Att transportera petroleumprodukter genom
rörledning inom ett land innebär vissa obestridliga fördelar jämfört med de
konventionella transportmedlen tankbU, järnvägstankvagn och kusttankbåt eller
pråm, men också några nackdelar.

Rörledningar inte endast tillåter utan förutsätter
kontinuerliga leveranser dygnet rant året om. Detta är i de flesta fall en
stor fördel, men kan å andra sidan skapa problem vid mer markerade störningar
eller säsongvariationer på marknaden. En gång anlagd utgör rörledning ett
inflexibelt transportsystem, som är betydligt svårare att anpassa tUl väsentliga
marknadsförändringar än de konventionella transportmedlen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 24

En rörledning dras så rak som geografiska och
geotekniska förhållanden medger och förkortar därmed i viss mån
transportsträckan. En rörledning onödiggör returfrakter över
linjesträckningen. Rörtransport fungerar oberoende av sådana störningar som
drabbar land- och sjöburna transporter såsom snö- och ishinder, stark kyla osv.
Eftersom rörledningar i allmänhet förläggs under jord, är de från allmän
miljösynpunkt en fördelaktig transportmetod. En rörledning är ett av de få
sätten alt överföra energi osynligt.

Praktiskt taget aUa typer av råolja kan
transporteras över långa distanser. Detta gäller ej aUa typer av
petroleumprodukter. Tjocka eldningsoljor transporteras ännu så länge endast i
speciella fall och över relativt korta sträckor genom rörledning. Härav följer
att ett visst förbrukningsområde visserligen kan försörjas medelst rörledning
men endast till en del av det totala produktbehovel.

Vid planeringen för en rörledning med bestämd
initialkapacitet har man, sedan linjesträckningen och de hydrostatiska
faktorerna i sina huvuddrag är faststäUda, att välja meUan olika kombinationer
av rördimension och tryckgradient, dvs. det tryckfaU som kan beräknas inträffa
inom olika sektioner av ledningen.

A ena sidan kan man välja en stor rördiameter och
därmed en låg tryckgradient; kapitalkostnaden för den större rörvikten blir
hög, men det behövs inte så många pumpstationer. A andra sidan kan man kombinera
en mindre rördiameter med ett högre pumptryck, alternativt fler pumpstationer;
i detla faU blir kapitalkostnaden lägre men driftskostnaderna för
pumpstationerna högre.

Då det gäller en produktledning kompliceras
beräkningarna om uttag med grenledningar skall finnas på olika punkter utmed
linjesträckningen. Ledningssystemet kommer då att bestå av ett antal sektioner
med varierande rördiametrar och tryckgradienter. Härtill kan komma säsongvariationer
i oljeförbrukningen som en viktig faktor vid optimal avvägning av ledningens
dimensionering.

Ett rörledningssystem kräver investering av
betydande kapital. De fasta kostnaderna kan uppgå till 80 procent av de totala
årskostnaderna. Driftskostnaderna är aUtså relativt låga och konstanta.
Variabla och inflationskänsliga poster i driftskostnaden utgörs egentligen
endast av energipriser och arbetslöner; de senare brukar uppgå till omkring 10
procent av driftskostnaderna. Detta belyser hur viktigt det är för rörledningens
ekonomi att ett vid varje tidpunkt optimalt kapacitetsutnyttjande uppnås.

Om det redan från början kan förutses att den av en
rörledning betjänade marknaden kommer att växa, planeras ledningen i regel för
framtida kapacitetshöjning genom ytterligare investeringar i takt med behovet.
Detta kan ske på tre sätt:

1.
genom att de första åren arbeta med lägre pumptryck än ledningen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 25

tillåter,
för att senare öka antalet pumpar i befintliga pumpstationer,

2.
genom att kombinera denna metod
med insättande av ytterligare pumpstationer mellan de redan befintliga,

3.
genom att komplettera
huvudledningen på erforderliga sträckor med en parallell ledning.

Vanligen förfar man enligt något av de två första
alternativen. Metod 3 är inte särskilt rationell men kan försvaras när det är
fråga om begränsad kapacitetsökning på vissa avsnitt av ledningen. I ett fåtal
fall kan det bli frågan om ytterligare en komplett ledning över hela linjesträckningen.

Rörledningar
för naturgas

Naturgasledningars ekonomi förutsätter stora
volymer, höga tryck och kontinuerliga leveranser. Likafullt kostar det två ä
tre gånger mera att rörtransportera en viss mängd energi i form av naturgas än
som olja. Det kan tilläggas att rörledningar utgör den enda metoden att
transportera stora volymer naturgas över land.

Tekniska
uppgifter om rörledningar

Ett rörledningssystem för olja eUer naturgas består
av en huvudledning med eventuella grenledningar, en eller flera pumpstationer,
för naturgas kompressorstationer, samt terminalanordningar vid ledningens
början och slut och vid de punkter på linjesträckningen dit grenledningar
utgår. Terminalerna i sin tur är anslutna till lokala depåer av skiftande
storlek, TUl ledningssystemet hör, förutom ett stort antal ventiler av olika
typ, utrustning för automatisk drift, för driftöverföring och för snabba
kommunikationer.

Rörledningar storleksbetecknas efter rörets yttre
diameter. Rören, som uteslutande är av stål, kan vara sömlösa, längdsvetsade
eller spiral-svetsade.

Internationellt relativt väl överensstämmande
normer finns för stålkvaliteter, olika hållfasthetsegenskaper,
tillverkningskontroll osv.

Rörmaterialet utgör den största enskilda
kostnadsposten i en rörledning, 35 å 45 procent av totalinvesteringen,

I en rörledning för olja pressas denna fram genom
tryck alstrat av pumpar av olika typ. Pumparnas antal, typ och arrangemang vid
varje pumpstation beror av driftsförhållandena och avsedd driftsäkerhet,

Samma konstruktionsprinciper gäUer för
naturgasledningar som för oljeledningar. Rörmaterialet i gasledningar är i
regel av högre kvalitet beroende på de högre arbetstrycken. De kostar därför
mer. Framdriv-ningen av gasen sker uteslutande medelst centrifugalkompressorer.
Dessa drivs ofta av gasturbiner som kan utnyttja naturgasen som bränsle.

Rörmaterialet
förses i regel med invändig ytbeläggning som minskar

s. 26 Kontrollera mot PDF

friktionen
mellan gasen och rörväggen. En sådan åtgärd kan resultera i en kapacitetsökning
av 1020 % vid oförändrat arbetstryck.

Naturgas, kondenserad till vätska vid en temperatur
av 161°C (Liquified Natural Gas, LNG), skeppas med specialbyggda tankfartyg
över långa distanser. Vanligen förgasas kondensatet vid utleveranser från
mottagningshamnen, men det kan i vissa fall transporteras vidare i
specialkonstruerad rörledning.

Avståndet mellan pump- eller kompressorstationerna
är vid både olje-och gasledningar beroende av ett flertal faktorer, föratom de
olika slagen av friktion som nyss berörts. De faktorer som spelar in är rörledningens
diameter och avsedda transportkapacitet, tryckgradienten samt, beträffande
oljeledningar, det hydrostatiska tryck som skall övei vinnas när ledningen
passerar högre terräng.

Anläggning
av rörledningar

Det för en rörledning erforderliga markutrymmet är
störst under an läggningsskedet. För en ledning med liten diameter kan denna
markremsa, rörledningsgatan, begränsas till cirka 10 meter. För grova ledningar
som kräver större arbetsmaskiner är 15 meter en vanlig bredd. I båda fallen kan
bredden dock behöva ökas vid otjänliga markförhållanden. Det bör här nämnas
att man för grova naturgasledningar räknar med att behöva en disponibel
rörledningsgata av ca 30 meters bredd. Rörgraven förläggs till endera sidan av
ledningsgatan så, att den återstående markremsan räcker för uppläggning av
jorden från rörgraven.

Sedan rörledningen färdigställts har man inte
längre användning för arbetsskedets markutrymme. Den permanenta
rörledningsgatan har i regel en bredd av 3 till 5 meter, beroende på ledningens
diameter. Vid reparation och andra arbeten brukar tillfälligt markmtrång
ersättas.

Erforderliga markutrymmen för upplag och förråd på
olika platser utmed linjesträckningen förhyrs vanligen under anläggningstiden.

För anläggandet av en rörledning organiseras
arbetsstyrkan på ett antal självständiga arbetsgrupper som svarar för var sin
sektion av ledningssträckan. Sektionernas längd bestäms i huvudsak av
terrängförhållandena. Anläggningsarbetet inom varje sektion kan delas upp i
ett antal olika moment.

1.
Först sker röjning och
planering av ledningssträckningen. Samtidigt härmed påbörjas uttransport av
rören till arbetsplatserna.

2.
Nästa moment är
iordningställande av rörgraven, vUket i möjligaste mån sker på maskinell väg. I
odlade områden tillvaratas det översta jordlagret för att återläggas vid
arbetsplatsens slutliga avstädning. Djupet i rörgraven avpassas så, att bottnen
blir plan över så långa sträckor som möjligt för att minska antalet vertikala
rörböjar, men också med beaktande av tjäldjupet i olika jordarter i skUda
geografiska lokaler, i Sverige

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 27

minst
en meter. För att undvika skador på rörens isolering av vassa stenar o. dyl.,
läggs en sträng av grus i rörgravens botten.

3.
Härefter sker erforderlig
böjning av rörsektionerna, vilket utförs på arbetsplatsen.

4.
Nästa led i arbetet är
hopsvetsning av de ullagda rören till längder upp till någon eller några
kUometer.

Enligt vedertagen praxis inspekteras alla på
byggnadsplatsen utförda svetsar visuellt, och därefter kontrolleras upp till en
tredjedel av svetsarna med radiografi eller ultraljud. Där ledningen passerar
bebyggelse, större kommunikationsled eller vattendrag kontrolleras dock
samtliga svetsar på sträckan.

5.
Ledningssektionen är nu färdig
att placeras i rörgraven vilket brukar utföras med traktorer utrustade med
sidobommar.

6.
Provtryckning av den färdiga
sektionen sker genom att ledningen fylls med vatten.

En större läckning på en oljeledning är
jämförelsevis lätt att spåra men små läckor, under 100 liter i timmen, kan vara
svåra att lokalisera, särskUt i sankmark. En ofta använd metod är att tillsätta
vattenlösliga radioaktiva isotoper och spåra läckningsställena med
Geiger-räknare.

Läckning på en naturgasledning kan spåras genom att
vissa kemikalier eller ett radioaktivt spårämne tillsätts gasen, varvid läckage
kan fastställas vid marktester.

När rörledningen korsar ett vattendrag eller ett
skyddsområde för grundvatten, ökar man godstjockleken utöver den armars
erforderliga på den berörda delen av sträckningen, och en extra provtryckning
företas med denna sektion innan den infogas i ledningen på ömse sidor passagen.

Utöver sedvanlig isolering förses rörledning som
skall läggas ner i vattendrag med ett 510 cm tjockt ytterlager av
trådnätarmerat cementbruk. Detta erbjuder skydd mot yttre åverkan, t. ex. av
bottenorganismer, och underlättar genom den ökade tyngden ledningens
utläggning, särskilt i strömmande vatten.

Terminaler
och depåer

Vid större ledningssystem för råolja ordnas på
lämpliga punkter av-greningar till de raffinaderier som ledningen försörjer.
Detta kräver jämförelsevis enkla ventilsystem som fjärrmanövreras. För
naturgasledningar erfordras särskilda stationer för tryckreduktion och
volymmätning innan gasen kan ledas vidare till större förbmkare eller
detaljdistributionssystem.

Utmed en produktledning förläggs
avgreningsstationer vid de punkter där grenledningar utgår
mellanterminaler och slutterminaler. Slut-terminaler förläggs även på
grenledningarna. Från terminalerna utgår slickledningar till olika depåer och
andra mottagare. För att produkt-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 28

blandningar
ej skall behöva förekomma, ordnas i regel en separat ledning för varje
förekommande produkt tUl respektive mottagare.

I terminalema finns anordningar för automatisk och
manuell provtagning av leveranserna och för volymmätning.

Driftsledning

Effektiv drift av ett rörledningssystem förutsätter
såväl omsorgsfull planering av leveransprogrammet som kontinuerlig styrning och
övervakning av driften. Man eftersträvar därför central ledning av driften i
så stor utsträckning som möjligt inte endast för att ernå en bättre samordning
av verksamheten och lägre driftskostnader, utan också för att med en högt
utvecklad automatik minska riskerna för felaktiga åtgärder vid pumpstationer
och terminaler. Detta kräver i sin tur omfattande och snabba kommunikationer
för att möjliggöra en fjärrstyrning av driften och en central registrering av
alla slags driftsdata och mätvärden från alla punkter av ledningen.

Vid en produktledning med flera grenledningar
förläggs ledningscentralen i regel till den första pumpstationen. För
kommunikationer från och till denna används kortvågsradio eller teleutrustning.
Central övervakning och fjärrstyrning av pumpstationer och ventUer sker med
telemetrisystem. Datorer har kommit till användning i stor utsträckning för
driflskontroll och driftsplanering.

Skydd
mot korrosion

Ett i jorden liggande oskyddat föremål av järn
eller stål korroderar, rostar, snabbt. Korrosion av en metall är ett
elektrokemiskt fenomen, som innebär förlust av positivt laddade metalljoner
från metallens yta lill omgivande medium, i detta fall från stålet i
rörledningen lill jorden.

Korrosion
kan effektivt motverkas på två principiellt olika sätt:

1.
Man kan genom en lämpligt
sammansatt och omsorgsfullt utförd beläggning av rörledningens hela yta ge den
ett mot jord och vatten elektriskt isolerande skikt, varigenom ett strömflöde
från ledningen förhindras.

2.
Man kan ge ledningen ett
katodiskt skydd. Medelst en skyddsström ges den en så låg elektropotential att
strömflödet från denna stoppas.

Numera
kombineras undantagslöst de båda skyddsåtgärderna.

Korrosion på rörets insida är ovanlig i ledningar
för råolja och petroleumprodukter och kan f. ö. motverkas genom tillsals av
obetydlig mängd antirostmedel. Vid rörtransport av naturgas måste eventuell fuktighet
avskiljas. Ytterligare skydd mot korrosion erhålles i detta fall genom att
gasledningen i regel lackeras på insidan i syfte att minska friktionen mot rörväggen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 29

Säkerhetsfrågor

Redan vid konstruktion av ett
rörledningssystem sätts frågan om driftsäkerhet i första hand. De många
kontrollåtgärder som vidtas under byggandet, från testning av stålkvaliteter
till den slutliga täthetsprovningen, syftar alla till att rörledningen skall
vara tät och förbli så. Trots alla preventiva åtgärder kan dock ledningen råka
ut för läckning. Detta kan bero på direkta yttre orsaker, t. ex. en sättning i
marken eller åverkan av en grävmaskin, eller en skada på rörets isolering.
Inre skador kan uppstå genom atl en rörsvets brister eller en ventU går sönder
eller manövreras oförsiktigt.

Bland den utrustning som används för att på ett tidigt
stadium kunna konstatera förekomsten av felmöjUgheter och läckning ingår som
ett viktigt led de instrument som kontinuerligt och automatiskt registrerar och
rapporterar förändringar i det katodiska skyddet respektive tryck och
tryckvariationer i ledningen. Det är även möjligt att få indikationer på en
läckning genom att jämföra inpumpade och utlevererade volymer olja. Del är dock
svårt att på detta sätt spåra små oljeläckor, upp till 100 lit./tim. En ny
teknik härför är att koppla en elektronisk Ijuddetek-tor till ett don som
pressas fram genom ledningen, Detektorn registrerar det ljud, som en
utsipprande vätska alstrar, och utlöser signaler tUl en automatisk skrivare där
trycket i läckningspunkten och dennas läge registreras.

För att i möjligaste mån begränsa den mängd olja, som kan
rinna ut ur ledningen om en läckning uppstår, är ledningen försedd med oUka
slags ventiler, fjärrmanövrerade eUer automatiskt verkande.

Fjärrmanövrcrade avstängningsventUer är monterade med
jämna mellanrum; de är utrustade med instrument som mäter och rapporterar
trycken på båda sidor av ventilen. På lämpliga punkter finns automatiska
backventiler, som hindrar oljan att strömma tillbaka mot ett läck-ningsställc.

Vid kritiska passager på sträckningen såsom vattendrag
osv. förses ledningen med rörbrottsventiler, vilka automatiskt stänger flödet
vid sådan stor tryckförändring, som uppslår vid rörbroll.

I säkerhetsprogrammet ingår regelbunden visuell
övervakning från marken eller luften; en läckning kan t. ex. påverka
vegetationen i omgivningen. Ett annat led i programmet är det systematiska
underhållet av ledningssystemet, varvid särskilt det katodiska skyddet
kontrolleras.

Slutligen omfattar programmet åtgärder för brandskydd och
en plan för hur olika nödsituationer skall mötas.

Läckiiingsstatistik

Rörledningar för olja och naturgas
är enligt erfarenhet driftsäkrare än de konventionella transportmedlen.
Läckning inträffar sällan, och den därvid utrunna mängden olja är i de allra
flesta fall relativt obe-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 30

tydlig.
Ledningens uppdelning i sektioner och de automatiskt verkande alarm- och
avstängningsanordningarna möjliggör omedelbara ingripanden. Detta bidrar
verksamt tiU att skadornas omfattning kan begränsas vid en rörläcka. Förorening
av en grundvattentäkt kan naturligtvis inträffa, men å andra sidan kan man
undvika ledningssträckning genom sådana skyddsområden och i varje fall vidta
försiktighetsåtgärder.

The Oil Companies Intemational Study Group for
Conservation of Clean Air and Water Europé (CONCAWE) har upprättat en statistik
över de läckningar från oljeledningar, som inträffat i Västeuropa under
femårsperioden 19661970. Den omfattar samtliga i området befintliga
ledningssystem. Dessa hade år 1970 en sammanlagd längd av 12 500 km, med en
årlig transportkapacitet av ca 260 milj. m (ung. 220 milj. ton) råolja och
petroleumprodukter.

Av statistiken framgår att under perioden totalt 1
170 milj. m olja transporterades, att 29 läckningsfall inträffat och att 2 343
m olja därvid runnit ut.

Som komplettering tiU de uppgifter som har lämnats
av utredningen kan nämnas alt motsvarande statistik från CONCAWE för perioden
19711975 nu föreligger. Ledningssystemets längd hade år 1975 ökat till 17 900
km och den årliga transportkapaciteten tiU drygt 500 milj. m. Under perioden
19711975 har totalt 2 308 milj. m olja transporterats, 90 läckningsfall
inträffat och 8 938 m olja runnit ut.

För hela tioårsperioden gäUer enligt CONCAWE att ca
70 % av den utrunna oljan har tagits till vara. Inget allvarligt fall av
miljöskador på mark eller i vatten har inträffat, och de lokala föroreningar
som uppstått har haft mycket kort varaktighet.

Någon motsvarande läckningsstatistik för naturgas
föreligger såvht bekant inte. Miljö- och säkerhetsfrågor i samband med
naturgasledningar har översiktligt berörts av 1968 års utredning om
rörtransport av olja och gas i betänkandet (SOU 1972: 25) Naturgas i Sverige. I
betänkandet framhålls att naturgasen tillsammans med luften bUdar mycket
explosiva blandningar. Den största faran vid ett gasläckage är därför
explosionsrisken. Av den anledningen måste såväl transport- som lagringssystcm
samt distributionsnäten och konsumenternas anläggningar byggas med betryggande
säkerhet. Vidare framhålls att, om tUlfäUiga nalurgasläckage skulle inträffa,
gasen snabbt avgår i luften utan att efterlämna några restprodukter på mark
eUer i vatten. Ett läckage på en nedgrävd naturgasledning, vilket enligt
betänkandet är sällsynt på moderna rörsystem, synes inte medföra risk för
vattenförorening.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 31

6
Utredningens förslag 6.1 Allmänna synpunkter

6.1.1
Koncessionsplikt

En olje- eller gasledning kan, framhåUer
utredningen, få omfattande och svårbedömbara verkningar i vitt skilda
avseenden, i vart fall om den inte är av obetydlig längd. Genom sin
förhåUandevis stora kapacitet ingriper den djupt i bestående förhåUanden inom
transportsektorn. Tillkomsten av en oljeledning kan t, ex, medföra
överflyttning av en betydande godsmängd från ett transportmedel tUl ett aiuiat.
Vissa investeringar i hamnar, farleder, järnvägar och landsvägar kan komma att
bli mer eller mindre onyttiga. Detsamma kan gälla fartyg, järnvägsvagnar och
bilar, TUl följd härav kan, anför utredningen, stora svårigheter och
allvarliga fördyringar uppkomma för andra slags transporter till eller från
viss industri eller visst område. Företag inom transportsektorn får kanske
lägga ned sin verksamhet. Det kan också inträffa att industri eller företag som
är beroende av dessa transporter drabbas av sådana frakthöjningar eller av
andra transportsvårigheter att förutsättningarna för verksamheten ändras.

Utredningen finner uppenbart att det inle får
förekomma att flera ledningar anläggs mellan två orter, om en ledning har
tillräcklig kapacitet. Det skulle vara förkastligt från samhällsekonomisk
synpunkt. Inte heller bör en oljeledning komma till utförande, om en
kostnadsjämförelse skulle visa att exempelvis sjö- eller järnvägstransport är
fördelaktigare. Tänkbart är dock enligt utredningen att utfallet av en dylik
jämförelse till förmån för sjö- eller järnvägstransport inte bör få hindra
anläggandet av en ledning, om det skuUe visa sig att ledningen innebär fördelar
från miljö- eller naturvårdssynpunkt.

Det ligger enligt utredningen i sakens natur att en
ledning för olja eller gas i vissa sammanhang kan komma i konflikt med natur-
och miljövårdsintressen samt gällande planbestämmelser. Riskerna för vattenföroreningar
måste ständigt beaktas. En ledning kan vidare få stor positiv eller negaliv
betydelse från försvarssynpunkt, I den mån den kan förläggas så att den är
relativt osårbar från mUitär synpunkt, kan den få stort strategiskt värde. A
andra sidan kan, om den förstörs, allvarliga komplikationer uppstå om inte
andra transportmedel finns att tillgå t. ex. därför att de blivit onyttiga vid
ledningens tillkomst och som följd därav avvecklats.

Utredningen konstaterar sålunda att många olika
synpunkter och intressen kan göra sig gäUande i fråga om anläggandet av en
ledning för olja eller gas. Vidare medför innehav och drift av en
ledningsanläggning omfattande förpliktelser av olika slag. Anläggningens ägare
måste således ha resurser som garanterar en kontinuerlig drift, liUgångar att
fullgöra eventuellt uppkommande skadeståndsskyldighet gentemot tredje man osv.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 32

Det anförda motiverar enligt utredningen att det
allmänna förbehåller sig ett avgörande inflytande över tUlkomsten och
förläggningen av olje- och gasledningar av någon betydenhet. Detta inflytande
bör lämpligen säkerstäUas genom att det i lag bestäms att dylika ledningar får
framdras och begagnas endast efter särskilt tiUstånd, koncession,

6.1.2
Förlmllandet mellan den föreslagna koncessionslagen och annan lagstiftning

Utredningen påpekar att ett flertal författningar
innehåller föreskrifter som berör framdragande eUer begagnande av sådana
rörledningar som avses med förevarande lagstiftning. En av de viktigaste är
förordningen om brandfarliga varor. Även miljöskydds- och naturvårdslagarna
samt byggnadslagen, vattenlagen och väglagen är av intresse i vissa avseenden,
I och för sig är det inte uteslutet att den nu föreslagna lagen tillämpas sida
vid sida med de nyssnämnda lagarna i den mån de inle innehåller bestämmelser
som strider mot dem som intagits i lagförslaget. Emellertid anser utredningen
att en sådan ordning knappast under alla förhållanden är lämplig eUer rationell.

Enligt förordningen om brandfarliga varor skall den
som viU från en anläggning tiU en mottagare utanför anläggningens område
transportera brandfarlig vätska medelst rörledning ha tillstånd till
transporten. I de fall koncession krävs enligt den av utredningen föreslagna
lagen ifrågasätter utredningen om tillstånd även enligt förordningen om brandfarliga
varor är nödvändigt. Det ter sig otiUfredsställande med en ordning som skulle
kunna medföra att koncession meddelas enligt den nu föreslagna lagen, medan
tUlstånd enligt nämnda förordning vägras. Sannolikheten för alt en sådan
situation skulle uppkomma är visserligen ringa men redan det förhållandet att
lagstiftningen lämnar möjlighet härtill bör förebyggas. Det måste också anses
onödigt att tiUståndsfrå-gan prövas två gånger. Har regeringen lämnat
koncession, bör frågan ha bedömts så allsidigt att ytterligare prövning är
överflödig. Utredningen föreslår därför att bestämmelse tas upp i förordningen
om brandfarliga varor att tillstånd enligt förordningen inte behövs för rörledning,
för vilken koncession har meddelats enligt den föreslagna rörledningslagen.
Däremot bör de säkerhetsbestämmelser som finns i förordningen eller som
meddelas med stöd av denna gäUa även sådan rörledning.

När det gäller miljöskyddslagen och naturvårdslagen
anser utredningen att anläggandet och drivandet av rörledning är att hänföra
till sådan miljöfarlig verksamhet som omnämns i miljöskyddslagen och kan i
vissa fall även vara sådant arbetsföretag som på grund av sin inverkan på
naturmiljön kräver särskUt tiUstånd enligt naturvårdslagen, t, ex. då lednuigen
framdras ovan jord. MeUan förevarande koncessionslagstiftning, å ena, och
miljöskyddslagen, å andra sidan, kan uppstå kollision

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 fn-. 86 33

i
fråga om tiUståndsgivning, TUlstånd kan sålunda komma atl krävas enligt båda
lagarna. De skäl som har anförts mot att pröva rörlednings-företaget enligt
såväl rörledningslagen som förordningen om brandfarliga varor kan enligt
utredningen åberopas också mot att pröva företaget enligt både förstnämnda lag
och miljöskyddslagen, I miljöskyddslagen bör alltså intas en bestämmelse att
lagen inte gäUer i fråga om sådana ledningar för vUka koncession lämnats enligt
rörledningslagen.

För att undvika en konflikt mellan rörledningslagen
och vissa av naturvårdslagens bestämmelser om skydd för naturmiljön föreslår utredningen,
att naturvårdslagen ändras så, att den i denna del inte är tilllämplig i fråga
om företag för vars utförande meddelats koncession enligt rörledningslagen.

Även vissa bestämmelser i byggnadslagen kan, anför
utredningen, komma atl beröra frågan om framdragning av rörledning. Det gäller
främst lagens planbestämmelser.

Utredningen framhåller att lagen (1902: 71 s, 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (eliagen; ändrad
senast 1977: 441) inte innehåller några särbestämmelser rörande framdragande av
elledningar inom planlagt område. Elledningarna har genom samarbete mellan
koncessionsmyndigheten och planmyndigheterna samt övriga kommunala myndigheter
kunnat anpassas till gällande planbestämmel-scr. Vad gäller rörledningar kunde
det emellertid framstå såsom önskvärt alt genom särskilda sladganden inom
planlagstiftningen underlätta deras framdragande. Eftersom planlagstiftningen
vid tidpunkten för framläggandet av utredningens förslag var föremål för
utredning inom bygglagutredningen (K 1969: 55), ansåg sig utredningen dock inte
vilja föreslå några ändringar i byggnadslagen. Enligt utredningens uppfattning
är det inle heller troUgt au ifrågavarande rörledningar kommer att i någon
större omfattning dras genom planlagda områden och, där så blir förhållandet,
torde svårigheterna för ledningsägaren och koncessionsmyndigheten att i
samförstånd med planmyndigheterna lösa uppkommande problem inte bli alltför
betungande. Dessutom kommer rörledningens huvudsakliga sträckning att
bestämmas av koncessionsmyndigheten, som enligt utredningens förslag är
regeringen. Regeringen har att i sista hand avgöra vissa planfrågor och kan
härigenom tillse att nödvändig samordning, i varje fall i stort sett, kommer
till stånd. Utredningen har sålunda stannat för alt inte föreslå
särbestämmelser rörande framdragande av rörledningar inom planlagt område.

I detta sammanhang uppmärksammar utredningen frågan
hur det skall förfaras när rörledning framdragits genom planlagt område och
planen sedermera ändras eller genom icke planlagt område och plan sedermera
upprättas.

Utredningen konstaterar att det inom
eUagstiftningen finns bestämmelser som i princip innebär att innehavare av
elledning i förevarande

3
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 86

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 34

fall
är skyldig att vidta de ändringar i fråga om ledningen som behövs från
säkerhetssynpunkt. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om det är
nödvändigt att i den nya koncessionslagstiftningen för rörledningar uppta
någon motsvarighet till dessa bestämmelser. Till en början erinrar utredningen
därvid om att rörledningar f. n. inte finns och att under sådana förhållanden,
när koncession första gången medges, gällande planbestämmelser kommer att
beaktas. Vidare kan man utgå ifrån alt i samband med koncessionen ledningsrätt
enligt den föreslagna ledningsrättslagen kommer att utnyttjas. Om detta av en
eller annan anledning inte skulle bli fallet, kommer rätlen att få anlägga och
bibehålla ledningen atl säkerstäUas genom avtal eller genom expropriation. I
samtliga dessa fall finns regler för hur rätten skall kunna ändras eller
upphävas. Vidare ansåg utredningen att bygglagutredningens ställningstagande
inte borde föregripas. Utredningen har följaktligen stannat för att inte
heller i nu förevarande avseende föreslå några särskilda bestämmelser för
rörledningar.

När
det gäller förhåUandet till vattenlagen anser utredningen alt framdragande av
rörledning ibland kan innebära sådant byggande i vatten som avses i
vattenlagen. EmeUertid torde enhgt utredningens mening sädana fall bli
förhåUandevis sällsynta. Vattenlagen var då föremål för översyn av särskilda
sakkunniga (vattenlagsutrcdningen Ju 1969: 58), Med hänsyn härtill ansåg
utredningen att vattenlagen inte borde ändras i detta sammanhang, SkuUe i något
fall vattenlagens bestämmelser behöva tillämpas vid framdragande av
rörledning, torde det inte vara förenat med större olägenhet att iaktta dessa
bestämmelser och söka de särskilda tUlstånd som är behövliga för framdragandet
av ledningen.

Utredningen understryker alt det från såväl allmän
som enskild synpunkt är av största vikt att vattentillgångarna skyddas vid
begagnande av ledningar för olja eller gas. Allvarliga följder kan uppkomma om
olja eller gas skulle komma lös på sådant sätt atl vattentUlgångar av betydelse
blir infekterade. Ledningen bör därför enligt utredningen ges en sådan
sträckning att den i så ringa omfattning som möjligt dras fram i närheten av
vattentillgångar som bör skyddas mot förorening genom brandfarlig vara.
Utredningen förutsätter att, i den mån det inte kan undvikas att ledningen
läggs i närheten av vattentillgångar, de säkerhetsbestämmelser som numera
statens industriverk utfärdar med stöd av förordningen om brandfarliga varor är
så stränga att förorening inte behöver befaras.

Utredningen
diskuterar också frågan om det behövs särskilda regler för rörledningar inom
område för allmän väg, till farväg utnyttjad enskild väg, järnväg, spårväg
eller kanal eller annan sådan vattentrafikled. Därvid erinrar utredningen om
att ellagen innehåller särskilda regler för elektriska ledningar inom sådana
trafikledsområden (5 a §). Enligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 35

dessa
regler är innehavare av elektrisk ledning, som har dragits fram inom område för
befintlig trafikled av angivet slag i princip skyldig att vid ändring av
trafikleden vidta och bekosta de åtgärder beträffande ledningen, som behövs för
att ändringen av trafikleden skaU kunna genomföras. SärskUda regler gäller dock
det fall att ledning korsar trafikled. I detta faU skall i princip den under
vars förvaltning trafikleden står ersätta ledningens innehavare kostnaderna för
åtgärden.

Huruvida
innehavare av rörledning skall vara skyldig att vid behov flytta eller ändra
ledningen beror i första hand på vad som i detta hänseende kan ha avtalats
mellan honom och markägaren. Emellertid kan, anför utredningen, beträffande
rörledningar liksom för elledningar i vissa fall behövas bestämmelser som
reglerar förflyttning eUer annan ändring av ledningen inom område för
trafikled. Sådana bestämmelser fordras otvivelaktigt vid korsning av trafikled.
Däremot torde enligt utredningen bestämmelser motsvarande dem som i övrigt
gäller i fråga om elledning, som dragits fram inom område för trafikled, sakna
praktisk betydelse. Rörledning torde aldrig komma att läggas inom elektrifierad
järnvägs eller spårvägs område längs efter banan med hänsyn till risken för
korrosion orsakad av elektriska läckströmmar. Att den skuUe läggas i eller
längs en vattenled torde vara ytterst osannolikt på grund av de risker som
skulle vara förenade därmed. Inte heller torde det förekomma att rörledning
läggs inom vägområde. Beträffande aUmän väg gäller f, ö, särskUda bestämmelser.
Utredningen anser det därför inte påkallat tynga lagstiftningen med särskilda
föreskrifter i ämnei annat än när fråga är om korsning av trafikled.
Utredningens förslag i denna del innebär att rörledningsinnehavaren i likhet
med elledningsinnehavaren skaU vara skyldig att göra nödvändiga ändringar men
att kostnaden härför liksom för annan av trafikledsändringen föranledd åtgärd
skall betalas av den under vars förvaltning trafikleden står. I övrigt föreslår
utredningen efter mönster av ellagen bl. a. vissa regler om sådant arbete med
ledning inom annan trafikled än allmän väg som kan inverka på trafiksäkerheten
eller medföra större ingrepp i trafikleden.

Frågan om rätten att ta mark i anspråk för
ledningsändamål bör enligt utredningen lösas med hjälp av ExL eller den
föreslagna ledningsrättslagen.

6.2
Koncessionspliktens omfattning

6.2.1
Typ av ledningar

Utredningen föreslår att koncessionsplikten skall
omfatta rörledningar för petroleum, naturgas, produkter av petroleum såsom
bensin och eldningsoljor samt gas som utvunnits ur petroleum.

Utredningen
påpekar att det i några länder förekommer rörtransport

s. 36 Kontrollera mot PDF

över
långa avstånd av bl. a. vattensuspensioner av stenkol, malmkoncentrat,
fosfater och trämassa. I framtiden är även ledningstransport av fasta ämnen
tänkbar. Spörsmålet om ledningar för sådana ändamål bör innefattas under
lagstiftningen synes mindre aktueUt, då några planer på dylika transporter
såvitt utredningen har sig bekant inte föreligger här i landet. Erfarenheterna
rörande sådana transporter är inte heller så omfattande att man nu kan klart
bedöma utvecklingen och behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område.

6.2.2
Undantag från koncessionsplikten

Med hänsyn till önskvärdheten att inte i andra fall
än där det är av förhållandena påkallat underkasta anläggandet och drivandet av
rörledningar koncessionsprövning bör enligt utredningen eftersträvas att utforma
lagstiftningen så att den omfattar endast anläggningar där det är klart atl
behov av sådan prövning föreligger. En svårighet är härvidlag, anför
utredningen, att finna lämpligt kriterium för anläggningar som kan uteslutas
från koncessionsprövning.

En möjlighet till begränsning av koncessionstvånget
är enUgt utredningen att undanta ledning som framgår enbart över mark som ägs
eller i allt fall disponeras av ledningens ägare. Vidare är tänkbart att undanta
ledning som enbart för eget behov dras av enskild förbrakare eller över huvud
taget ledning under viss längd. Vad gäller ledningar över egen mark torde man
kunna utgå ifrån att sådana knappast kan bli av någon mera betydande längd.
Detsamma gäller om ledningar endast för egen förbrukning. Längden på ledningen
kan vara ett lämpligt kriterium om man vill fästa särskUd vikt vid storleken
av de investeringar som kan behövas. I den utsträckning ledningar över egen
mark avses skola upplåtas för "allmänt" begagnande bör å andra sidan
enligt utredningen beaktas, att koncessionsplikten kan behövas för kontroll
över transportvUlkoren, särskUt vad gäller transportpriserna. Detta transportbehov
är emellertid inte så stort när det gäller ledning över en kortare sträcka,
eftersom producenter och konsumenter inte blir lika beroende av en sådan
ledning som av en längre ledning. Vidare torde på grund av de relativt
begränsade investeringar det här är fråga om måhända kunna accepteras att flera
ledningar dras mer eller mindre parallellt. Att så sker exempelvis inom ett
hamnområde mellan tankfartygens till-läggspirar och olika upplag torde utan vidare
få godtas.

Att från koncessionstvång undanta ledning som
framgår endast över mark som ägs eller disponeras av sökanden och ledning som
enbart för egen förbrukning dras av enskild förbrukare finner utredningen
således inte erbjuda några nämnvärda betänkligheter från nu behandlade synpunkter.
Svårare är, anser utredningen, att generellt avgränsa koncessionsplikten med
hänsyn tUl ledningens längd.

När
det gäller att bestämma lämplig längd för avgränsning av kon-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 37

cessionsplikten,
anser utredningen att bl. a, följande bör beaktas. Den utveckling som de
transoceana oljetransporterna f. n, genomgår innebär att allt större fartyg
kommer till användning. Den övre gränsen för dessa synes ligga så högt att
sådana fartyg inte utan vidare kan betjäna befintliga hamnanläggningar, vilka i
allmänhet har dimensionerats för betydligt mindre fartyg. Kostnader och andra
svårigheter att fördjupa farleder och vidta andra erforderliga åtgärder för att
ta emot dessa supertankers gör att lossningsplatser kan komma att nyanläggas på
härför lämpade platser. Vidare är enligt utredningen måhända att räkna med att
utvecklingen inom sjöfarten kommer att medföra att nya hamnanläggningar
avsedda för annat än olja anläggs på lämpliga platser längs kusterna kanske
flera mU från den stad eller den ort, där hittills nyttjade hamnanläggningar
finns. DyUka nyanläggningar behöver, anför utredningen, inte nödvändigtvis
medföra att befintliga oljeupplag och dylikt också flyttas. Måhända är
ändamålsenligare och billigare att lossa oljan vid den nya hamnanläggningen och
sedan med mindre tonnage eller rörledning föra den tUl befintUga upplag eUer
till raffinaderi. Som exempel på vilka avstånd som här åsyftas kan nämnas det
fallet att Stockholm skulle låta bygga en uthamn i Nynäshamn. De transporter
det här skulle bli fråga om är snarast att se som ett led i en
omlastningsprocess. Tveksamt är då, menar utredningen, om man har anledning att
låta anläggandet av en dylik ledning föregås av de näringspolitiska och
transportpolitiska överväganden som Ugger i en koncessionsprövning. Anser man
koncessionsprövning inte vara erforderlig, bör gränsen för koncessionsfrihet
sättas så högt att ledningar av nu angivet slag ryms inom den. Måhända skulle
man då finna att gränsen bör bestämmas tUl 50 km.

Emellertid
anser utredningen att det från andra synpunkter kan ifrågasättas om det är
välbetänkt att släppa koncessionskravet för aUa självständiga ledningar med en
längd upp tUl 50 km. TiU en början är klart att förut redovisade
försvarssynpunkter måste beaktas även då det gäller förhållandevis korta
ledningar. Samhällsplanering och naturvård måste alltid övervägas vid
ledningsdragningen. Dylika överväganden torde emellertid inte vara påkaUade
liksom inte heller bedömanden från närings- eller transportpolitisk synpunkt
då fråga är om ledningar inom områden som är avsedda för upplag eller
industrier. Sådana ledningar bör därför enligt utredningen kimna oberoende av
längd undantas från koncessionsprövningen. Vad gäller övriga ledningar kan från
närings- och transportpolitisk synpunkt knappast möta några erinringar mot att
en ledning av en längd upp till exempelvis 50 km kommer till stånd. En dylik
ledning är å andra sidan enligt utredningens bedömning inte så obetydlig att
den inte kan innebära allvarliga olägenheter från försvars-, miljövårds-,
naturvårds- eller samhällsplanermgs-synpunkt av den art att det framstår som
motiverat att genom konces-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 38

sionsprövning
göra en avvägning av samtliga mot varandra stående intressen. En ännu kortare
ledning kan även den vara olämplig i varje fall ur miljövårds-, naturvårds-
eller samhällsplaneringssynpunkt. Utredningen har med hänsyn tiU det anförda
bedömt en längd av 20 km som lämplig övre gräns för koncessionsfriheten. Det
bör dock vara möjligt för regeringen att även i fråga om längre ledningar medge
undantag från tillståndsplikten.

Enligt utredningen bör vidare kommunala
gasledningar undantas från koncessionsplikt. Utredningen anför att den
distribution av gas avsedd främst för hushåUsförbrukning, uppvärmning m. m. som
äger mm i de större tätorterna drivs av kommunala organ eller kommunala bolag.
Någon olägenhet av att koncession inte fordrats för hithörande ledningai har
inte förmärkts. Gasdistributionen är en service från kommunernas sida som
ligger helt i linje med andra serviceåtaganden som kommunerna gör för sina
invånare. Den gas det här är fråga om har tidigare framställts av stenkol men
utvinns numera så gott som uteslutande av petroleumprodukter. Med hänsyn till
ändamålet med denna gasdistribution och sättet för dess bedrivande anser
utredningen att starka skäl talar för att dessa ledningar undantas från
koncessionsplikten.

6.3
Koncessionsprövningen

6.3.1 Förutsättningarna
för koncession

Utredningens förslag innebär att koncession får
meddelas endast om ledningen är lämplig från allmän synpunkt och den som söker
koncessionen kan antas vara i stånd att uppfylla med koncessionen förenade
villkor.

6.3.2 Lämplighetskravet
i fråga om ledningen

Innan koncession lämnas, måste, anför utredningen,
med hänsyn till den betydelse frågan har en ingående prövning företas av de
olika intressen som gör sig gällande i sammanhanget.

Av stor betydelse är härvid enligt utredningen den
statliga transport-och näringspolitiken. Denna politik bestämmer sålunda i
sista hand om man vid koncessionsprövningen skall ta hänsyn till de
konsekvenser ledningen får för övriga transportmedel. Skall dessa konsekvenser
beaktas, måste enligt utredningens uppfattning följderna för övriga transportmedel
bedömas från bl. a. ekonomiska, sociala och organisatoriska synpunkter. Frågan
om samordningen mellan olika transportmedel när det gäUer bl. a.
godstransporterna är emellertid ännu inte löst. Samordningsfrågorna prövas f.
n. inom ramen för det arbete som trafikplaneringsutredningen bedriver och som
syftar till att upprätta transportför-sörjningsplaner för landets olika delar.

Även
om frågan om samordningen mellan olika transportmedel inte

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 39

är
löst, anser utredningen för sin del alt koncessionsprövningen bör innefatta
såväl en granskning av kapitalanskaffnings- och amorterings-planer för
ledningen som en analys av ekonomiska och andra förutsättningar och villkor
för övriga transportmedel liksom konsekvenserna för dessa vid en överflyttning
av transporterna till ledningen.

Frågan om import eller transitering av naturgas
kan, framhåller utredningen, snart bli aktueU. I fråga om ledningar för
naturgas är av vikt att det vid koncessionsprövningen i vad avser de
samhällsekonomiska aspekterna beaktas att här är fråga om övergång till en ny
energikälla som kan komma att få stor betydelse.

Ett skäl för införande av koncessionsprövning är
enligt utredningen angelägenheten att undvika alt flera ledningar, om så inte
är oundgängligen nödvändigt, anläggs mellan samma orter. Ett viktigt led i
koncessionsprövningen är därför, menar utredningen, att bedöma om det med den
ansökta ledningen avsedda transportbehovet lämpligen kan tillgodoses genom en
redan befintlig ledning. Tillhör denna annan än sökanden, måste utredas i vad
mån den kan utnyttjas av sökanden utan förfång för ledningsägaren. Eventuellt
kan bli erforderligt att undersöka möjligheterna att höja ledningens kapacitet
och att få tiU stånd överenskommelse härom mellan ledningens ägare och
sökanden.

Utredningen finner det också angeläget att söka
hindra att man i framtiden måste bygga en ledning paralleU med den som är
föremål för koncessionsprövning tUl följd av att denna fått för liten
kapacitet. Kan man förutse att transportbehovet inom överskådlig framtid
sannolikt kommer atl öka så att den aktuella ledningen har för liten transportkapacitet,
inställer sig frågan om koncessionsmyndigheten bör kunna som villkor för
koncessionen uppställa att ledningen byggs för en större kapacitet.

I den mån planpolitiska synpunkter blir aktuella,
bör enligt utredningen vid koncessionsprövningen övervägas i vUken omfattning
en tilltänkt ledning främjar, försvårar eller fördyrar förverkligandet av de
planer som redan finns för det med ledningen avsedda konsumtionsområdets
utbyggnad och utveckling och, om ledningens anläggande framtvingar ändringar i
dessa planer, vUka ekonomiska och andra konsekvenser detta kan medföra för
allmänna eller enskUda intressen.

När det gäller försvarssynpunkterna, måste enligt
utredningens mening ledningens sträckning prövas med hänsyn tUl de strategiska
och andra krav som reses från totalförsvarets sida. Vidare måste bedömas om och
i vilken utsträckning särskUda föreskrifter erfordras rörande ledningens
förläggning, särskUda skyddsanordningar osv. I koncessionsprövningen bör kunna
ingå att beakta vilka möjligheter som finns att hålla en tillräcklig
beredskapskapacitet av andra transportmedel, vilka efter ledningens tiUkomst
kanske inte kan utnyttjas, såsom upplagt tonnage, avställda järnvägsvagnar
osv. Kostnaderna för att håUa en sådan

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 40

reserv
kan visa sig bli så dryga att ledningsföretaget från samhällets synpunkt
framstår som oekonomiskt jämfört med exempelvis fortsatt järnvägstransport.

Allmänna riktlinjer för prövningen i vad avser
ledningens inverkan på landskapsbilden eller naturvården i övrigt är enligt
utredningen inte möjliga att ange. Detsamma gäller prövningen från
miljövårdssynpunkt. Prövningen blir i dessa hänseenden beroende av omfattningen
och karaktären av erforderliga ingrepp i landskapet, vUka motstående intressen
som gör sig gällande osv,

F. n. saknas erfarenhet inom landet rörande
verkningarna av större rörledningar och erfarenheterna från utlandet kan inte
utan vidare tUl-lämpas på svenska förhåUanden, Mycket talar därför för en viss
försiktighet då det gäller att dra upp gränserna för prövningens omfattning.
Emellertid finner utredningen det uppenbart att anledning saknas att låta
prövningen omfatta annat eller mera än som är av betydelse från allmän
synpunkt. Självklart bör man härvid beakta statsmakternas beslut i frågor
rörande den aUmänna transportpolitiken.

6.3.3 Krav
på koncessionshavaren

När det gäller de krav som skall ställas på
koncessionshavaren framhåller utredningen att en rörledningsanläggning är av
stor betydelse från många synpunkter och medför avsevärda ekonomiska
förpliktelser och följder av annan art. Anläggningen kan också innebära en fara
som under olyckliga omständigheter kan leda till svåra ekonomiska och andra
följder för såväl allmänna som enskUda intressen. Det är därför enligt
utredningen av vikt att koncessionshavaren har de ekonomiska resurser, som kan
krävas för atl fullgöra dessa förpliktelser. Även i utländsk lagstiftning har
detta förhållande beaktats. Så kräver t. ex. den schweiziska lagstiftningen att
koncessionshavaren genom försäkring skaffar sig täckning för de eventuella
skadeståndskrav som kan riktas mot honom tUl följd av anläggningens drift. Att
sträcka sig ända därhän finner utredningen knappast nödvändigt. Man torde
kunna utgå från att vid den prövning, som görs i koncessionsärendet, på ett
betryggande sätt tillses att koncession lämnas endast den som har förutsättningar
och möjligheter att fullgöra alla de förpUktelser som kan härledas ur
ledningens anläggning och drift. Enligt utredningens mening bör därför i lagen
upptas såsom en förutsättning för koncessionens meddelande att det kan antas
att koncessionshavaren är i stånd alt uppfylla de villkor, som är förenade med
koncessionen.

6.3.4 Utredning
i koncessionsärendet

Den utredning som behövs i koncessionsärendet beror
i sista hand på omfattningen och inriktningen av koncessionsprövningen. Då
denna i sin tur i viss utsträckning är beroende av förhåUandena i det enskUda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 41

fallet,
är det enligl utredningen inte möjligt att uttömmande ange i vilka hänseenden
utredning är nödvändig. Följande krav torde emellertid vara allmängUtiga.

Ansökan
om koncession bör innehålla uppgifter om ledningens ändamål och sträckning,
vilka konsumtionsområden den avses betjäna, vilka behov som föreligger inom
dessa områden, hur ledningen förmår täcka dessa behov, dvs. dess
transportkapacitet, mottagnings- och leveransanordningar samt grenledningar
där sådana planeras. Vidare anser utredningen att de ekonomiska kalkylerna för
ledningen måste redovisas. Sålunda måste uppgifter finnas rörande
anläggningskostnader och kapitalbehov samt del sätt på vilket det senare avses
skola täckas. Uppgifter om ledningens dimensioner och utnyttjandegrad samt
olika alternativ som kan komma i fråga måste finnas att tillgå. I anslutning
härtill kan utredning krävas även beträffande transportkapaciteten hos och
kostnaden för andra transportvägar, såsom sjö-, järnvägs- och landsvägstransporter,
ävensom beräkningar i vilken omfattning utnyttjandet av dessa minskas eller
bortfaller samt samhällsekonomiska och övriga konsekvenser härav. Under vissa
förhållanden måste enligl utredningen uppgifter föreligga i vad mån fartyg, järnvägsvagnar
och tankbilar, vilka används för de transporter som övertas av ledningen, blir
onyttiga eller i vilken utsträckning dessa kan nyttiggöras på annat sätt, Uksom
om järnvägens laxesältning för transport av annat gods kan rubbas genom
bortfallet av transporter som övertas av ledningen. Utredningen bör inriktas på
beräkning av de ekonomiska följderna av ledningen vid en jämförelse mellan
förhållandena före och efter ledningens tillkomst.

Av vad utredningen anfört rörande
koncessionsprövningens omfattning följer vidare att ett omfattande
utredningsmaterial kan behöva förebringas rörande ledningens betydelse och
inverkan på försvarsintressen, natur och miljövårdsintressen,
samhällsplanering m, m. Vilka krav som har bör ställas beror emellertid på förhållandena
i det enskilda fallet. Man kan dock utgå ifrån att huvudparten av de
synpunkter som här kan vara av betydelse på ett eller annat sätt kommer fram redan
i samband med det planläggningsarbete som måste föregå sökandens
ställningstagande tiU frågan huruvida koncessionsansökan över huvud taget bör
inges.

Den utredning som krävs före ett avgörande rörande
ledningens tiUkomst bör enligt utredningen i första hand verkstäUas och
redovisas av sökanden, I den mån ytterligare utredning enligt
kommerskollegiets, dvs, numera industriverkets, bedömande behövs och den inte
lämpligen bör införskaffas genom verkets försorg, skall sökanden föreläggas att
förebringa den. Industriverket bör vidare sörja för att de myndigheter,
kommuner och sammanslutningar, vUkas verksamhetsområden berörs av förelaget,
får tillfälle att framföra sin mening.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 42

6.3.5
Prövningsmyndighet

Utredningen föreslår att koncessionsfrågor skaU
prövas av regeringen medan beredningen föreslås ankomma på kommerskollegium,
dvs. numera statens industriverk.

6.4 Förhandsmedgivande
att påbörja ledningsrättsförrättning

Utredningen har föreslagit att i
koncessionslagstiftningen skall öppnas en möjlighet för regeringen att medge
att förrättning enligt den föreslagna lagen om ledningsrätt påbörjas innan
slutUgt bifall tUl koncessionen lämnas.

I 17 § i den numera antagna ledningsrättslagen
föreskrivs beträffande ledning för vilken koncession fordras men ännu inte
erhållits att föi-rättning enligt lagen får inledas, om den som har att meddela
koncession medger det. Den av utredningen väckta frågan torde därmed sakna
aktualitet,

6.5 Villkor
för koncession, m. m.

I fråga om koncessionstidens längd anser utredningen
att koncession för olje- eller gasledning bör lämnas för en bestämd tid som
anges i konccssionsvillkoren. Det bör finnas möjlighet att inom rimlig tid ompröva
förutsättningarna för koncessionen. Förhållandena kan ha ändrats på ett sätt
som gör det önskvärt att ta frågan om koncessionen under förnyat övervägande.
Hur lång koncessionstid som bör medges är givelvis ett avvägningsspörsmål
mellan det allmännas intresse att kunna ompröva frågan och koncessionshavarens
behov att ha trygghet för att gjorda investeringar inte bUr onyttiga inom
alltför kort tid. Utredningen har stannat för att koncessionen bör medges för
en tid inte överstigande trettio år, eller, om särskilda skäl föreligger,
längst fyrtio år. Inom denna lid bör enligt utredningen anläggningen rimligen
ha kunnat avskrivas. Man torde vidare kunna utgå från att, om
koncessionshavaren så önskar och inte vägande skäl talar för annat, en fortsatt
koncession lämnas.

Koncessionsbeslutet skall i övrigt enligt
utredningens förslag innehålla föreskrifter om ledningens huvudsakliga
sträckning och omfattning, de särskilda viUkor som skall gälla för ledningens
utförande, den tid inom vilken ledningen skall vara färdigställd och de villkor
i övrigt som finnes behövliga.

Utredningen förutsätter vidare att
kommerskollegium, dvs. numera statens industriverk, med stöd av förordningen om
brandfarliga varor skall utfärda de säkerhetsbestämmelser som behövs för
rörledningar, och att de blir så omfattande och detaljerade att den som skaU
bygga en rörledning får det underlag som behövs för att han skall kunna göra

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 43

ledningen
tUlräckUgt säker. Detta innebär att ett koncessionsbeslut inte behöver uppta
alla säkerhetsbestämmelser.

I samband med vUlkoren för koncession tar
utredningen upp frågan om koncessionshavaren skall vara skyldig att ombesörja
transport genom ledningen åt annan.

Utredningen
anför att det från samhällsekonomisk synpunkt måste anses otillfredsstäUande
att olika företag lägger ledningar meUan samma orter om en enda ledning skulle
kunna tiUgodose dessa företags behov av transporter. Kostnaderna för
ledningarna är, i varje fall om de inte är korta, så betydande att det framstår
som slöseri med landets resurser om flera ledningar skulle förekomma. Även om
ersättning lämnas för det intrång och den skada en ledning skulle förorsaka, är
det enligt utredningen likväl olämpligt att betunga av ledningen berörda
fastigheter med en belastning som inte är ofrånkomligen nödvändig. Likaledes
framstår såsom olämpligt att öka de med ledningstransporterna förenade riskema
genom att lägga ledningar som inte från allmän transportsynpunkt är
nödvändiga. Med hänsyn till det anförda finner utredningen angeläget att
bestämmelser rörande transport av olja och gas för annans räkning upptas i
lagstiftningen.

Utredningen anser att bestämmelse i ämnet bör
upptas i själva lagtexten och inle såsom i viss utländsk lagstiftning i
koncessionsvUlkoren. Del kan nämligen ibland ställa sig svårt att redan vid
meddelande av koncession bilda sig en klar uppfattning om behov av en sådan
bestämmelse finns eller ej. Finns föreskrifter i lagen, vet koncessionshavaren
att skyldigheten åvilar eller i vart fall i framtiden kan komma att åvila
honom. Givet är att denna skyldighet måste begränsas med hänsyn tUl
koncessionshavarens behov av ledningen för egna transporter. Uppenbarligen
måste transporterna också vara förenliga med ledningens ändamål. Det bör
vidare enligt utredningen åligga koncessionshavaren att ombesörja
transporterna. Han bör vara skyldig att ställa erforderlig personal för
ledningens drift tUl förfogande. Det bör vara den personal som vanligen nyttjas
för ledningens drift som skall ombesörja transporterna. Den som önskar
utnyttja ledningen kan inte påfordra att få använda egen personal.

Skyldigheten att för annans räkning transportera
genom ledningen liksom pris och övriga villkor härför bör enligt utredningen i
första hand avgöras genom förhandlingar mellan de berörda parterna själva.
Skulle man inte kunna komma överens i en eller flera av dessa frågor, måste
överlämnas till någon utanför parternas krets att fatta beslut härom.

Utredningen anser att det bör ankomma på
kommerskollegium, dvs. numera statens industriverk, att besluta i frågor som
rör koncessionshavarens transportplikt och villkoren härför. För att
tillförsäkra verket all nödig sakkunskap finner utredningen lämpligt att verket
har tiU sitt

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 44

förfogande
en rådgivande nämnd, oljeledningsnämnden, som på dess begäran har att avge
yttrande i ärende av nu ifrågavarande slag. Ledamöterna i nämnden, vilka bör
vara fem till antalet, bör utses av regeringen.

För att möjliggöra för verket och nämnden att vid
avgörandet av ifrågavarande ärenden erhålla erforderliga uppgifter av ekonomisk
och teknisk art bör i lagen stadgas en skyldighet för koncessionshavaren att
tiUhandahålla verket sådana uppgifter. Uppgifter som av koncessionshavaren
eller annan lämnas i sådant ärende bör vara underkastade samma
sekretessbestämmelser som finns upptagna d lagen (1956: 245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (ändrad senast
1975: 705) för där avsedda uppgifter.

6.6
Ansvar för skada

Utredningen anför att av de statistiska uppgifter
som utredningen har redovisat framgår att i vart fall i Europa antalet
skadefall av läckning från rörledningar varit förhåUandevis litet. Risken för
personskador torde inte vara omedelbar som då det gäller elektriska
anläggningar eller atomanläggningar. Emellertid kan vid olyckshändelse med
rörledningar egendomsskadorna bli omfattande och de ekonomiska konsekvenserna
allvarliga och betungande för den som drabbas därav. För undvikande av
olyckshändelser är det av synnerlig vikt att ledningarna är av hög kvalitet och
säkerhetsanordningarna fullt betryggande, Uksom att tillsynen av ledningarna
och driften skötes med största omsorg och noggrannhet. För elektriska ledningar
har statsmakterna, trots att olycksfallsfrekvensen även där numera är
förhåUandevis låg, ansett sig böra bibehålla s. k. strikt skadeståndsansvar,
dvs, ett skadeståndsansvar oberoende av våUande, för ledningens ägare eller
innehavare. Även i fråga om atomanläggningar har strikt skadeståndsansvar
ansetts böra gälla. Detta torde enligt utredningen vara särskilt påkallat med
hänsyn tUl dessa anläggningars betydligt större farlighet för människan.
Emellertid är å andra sidan här säkerhetsanordningarna utomordentligt rigorösa.
En synpunkt som spelat dn i fråga om de elektriska anläggningarna synes ha
varit den att statsmakterna ansett det önskvärt att den som stod
skadeståndsansvaret också hade sådana ekonomiska resurser att den skadelidande
inte skuUe behöva riskera att inte utfå honom tillkommande ersättning. Även
inom andra områden, där en viss verksamhet har betraktats som mera farlig och
riskfylld, exempelvis transportområdena, har, påpekar utredningen, man skärpt
skadeståndsansvaret utöver det enligt allmänna regler gällande.

Mot det anförda stäUer utredningen vissa uttalanden
som gjordes av föredragande departemenstchefen i prop. 1972: 5 med förslag tiU
skadeståndslag. Departementschefen anförde att efter hand som existerande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 45

ersättningsanordningar
av försäkringsmässig art byggdes ut eller nya sådana anordningar infördes, kom
skadeståndsrätten att få allt mindre betydelse, framför allt på person- och
sakskadeområdet, och att man måste vara mycket återhållsam när det gällde
reformer som innebar att det skadeståndsrättsliga systemet byggdes ut och
förstärktes. Det torde, enligt departementschefen, t. ex. inte komma i fråga
att införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar för person- eller
sakskada, såvida inte behovet av förbättrat skydd på ett visst område var så
trängande, att man inte kunde avvakta den successiva utbyggnaden av andra ersättningsanordningar.

När
det gäller ledningar för petroleum eller naturgas, finns behov av för tredje
man betryggande skadeståndsrättsliga regler i och med att ledningen tas i
drift. Här måste enligt utredningens mening med andra ord anses föreligga
sådana omständigheter som departementschefen åsyftat. Med hänsyn härtUI
föreslår utredningen att det stadgas ett strikt skadeståndsansvar innebärande
skadeståndsskyldighet för koncessionshavaren även då denne inte är vållande
till skadan.

Frihet
från skadeståndsansvar har i såväl ellagen som atomansvarig-helslagen (1968:
45; ändrad senast 1974: 249) stipulerats vid olycka som beror av, såsom det
uttrycks i förstnämnda lag, "högre hand". En motsvarande bestämmelse,
utformad efter mönster av alomansvarighets-lagen, bör enligt utredningen upptas
även i förevarande lagstiftning.

I
fråga om jämkning av skadestånd föreslår utredningen att rörledningslagen
efter mönster av atomansvarighetslagen utformas så, att jämkning av skadestånd
i anledning av medvållande på den skadelidandes sida får äga rum endast om
medverkan till skadan skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Om
två eller flera koncessionshavare är ansvariga för skada, exempelvis skada som
uppstår genom läckning från två ledningar i sammanbindningspunkten, bör de
enligt utredningen svara för skadeståndet solidariskt. Mellan
koncessionshavarna inbördes bör ansvarigheten fördelas efter vad som är
skäligt med hänsyn tUl varje lednings andel i skadans uppkomst och övriga
omständigheter. Motsvarande bestämmelser finns i 18 § atomansvarighetslagen.

När
det gäller preskription konstaterar utredningen att i ellagen finns en
preskriptionstid av två år från det skadan inträffade inom vilken anspråk på
skadestånd skall ha framställts. Försummas detta, skall rätten till talan vara
förlorad. Atomansvarighetslagen upptar en treårig preskriptionstid som börjar
då den skadelidande fick eller med iakttagande av skälig aklsamhet bort få
kännedom om att han lidit skada som medför rätt tUl ersättning enligt lagen och
om den för skadan ansvarige. Talan om ersättning skaU väckas mot anläggningens
innehavare inom en tid av tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Utredningen
vill för sin del förorda att preskriptionstiden bestäms i erUighet med
nyssnämnda sladganden i atomansvarighetslagen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 46

Vad gäUer frågan mot vem skadeståndsansvaret bör
riktas har utredningen stannat för att föreslå att kravet på motsvarande sätt
som skett i atomansvarighetslagen skall riktas mot koncessionshavaren. Från de
regler för vilka nu redogjorts har undantagits skada, som på grund av
ledningens drift eller av annan anledning kan uppkomma på den vara, som
befordras med ledning. Sådan skada får, anför utredningen, ersättas enligt de
bestämmelser som följer av transportavtalet eller eljest kan vara föreskrivna.

Utredningen tar också upp frågan om
koncessionshavaren bör vara skyldig att genom försäkring skydda sig mot
skadeståndsanspråk. Utredningen anser att koncessionshavaren inte bör ha någon
sådan skyldighet. Spörsmålet huravida lagstadgad försäkringsplikt alltid bör
åvUa innehavare av anläggning som bedriver mer eller mindre farlig verksamhet
bör upptas i ett större sammanhang,

I ellagen ges, anför utredningen, i princip den som
utgivit ersättning för skada en regressrätt gentemot den som vållat skadan. För
denna regressrätt gäUer vanlig tioårspreskription. Utredningen har för sin del
ansett sig inte böra föreslå någon avvikelse från regeln om tioårspreskription
beträffande regressrätten.

Utredningen anser att samma norm bör gäUa för
koncessionshavarens regressrätt som för rätten att få jämkning beträffande
skadestånd. Regresskrav i anledning av skadeersättningen bör därför av
koncessionshavaren få riktas endast mot den som uppsåtligen eUer genom grov
vårdslöshet våUat skadan.

6.7
Upphörande av koncession m. nt.

Med hänsyn till den vikt som man lägger vid
koncessionshavarens förutsättningar att kunna handha anläggningens drift och
därmed sammanhängande förhållanden bör, anför utredningen, överlåtelse av koncessionen
inte få äga rum utan särskUt tillstånd. På motsvarande sätt som i fråga om
elektriska anläggningar bör överlåtelse av koncession få ske endast efter
medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Under vissa förhåUanden kan, framhåller
utredningen, skäl föreligga till återkallande av koncessionen. I ellagen finns
upptaget ett stadgande att koncessionen helt eller delvis kan återkallas, om
koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosatt antingen föreskrift, som givits
vid meddelande av koncession, eller bestämmelser om distributionsskyldighet
eller om han under tre år i följd ej haft ledningen eller ledningsnätet i brak.
Utredningen anser att ett motsvarande stadgande bör upptas för liknande fall i
fråga om rörledningar.

I viss utländsk lagstiftning finns föreskrifter om
koncessionens upp hörande i fall koncessionshavaren av en eller annan anledning
själv

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 47

önskar
avstå sin koncession. Därvid har föreskrivits atl frånträdandet skall medges av
vederbörande myndighet. Någon motsvarighet tiU detta stadgande finns inte i
eUagstiftningen. Utredningen har inte funnit anledning att i förevarande
lagstiftning föreslå någon liknande bestämmelse.

I
anslutning liU ett av eldistributionsutredningen i betänkandet (SOU 1968: 39)
Eldistributionens rationalisering framlagt förslag diskuterar utredningen
frågan om det behövs särskilda regler angående överflyttande av koncession
helt eller delvis på ny koncessionshavare. Utredningen anser att denna fråga
under överskådUg tid är av rent teoretisk karaktär. När en rörledning kommer
att anläggas här i landet, kan förväntas med hänsyn till vad som avses skola
krävas för koncession att tillräckligt starka ekonomiska intressen uppbär
företaget och att koncessionen kommer att omfatta en tid av 3040 år.
Utredningen har därför inte ansett sig böra tynga lagstiftningen med
bestämmelser i ämnet, i synnerhet som dessa bestämmelser torde bli omfattande
och i praktiken svårtillämpade.

6.8
Särskilds! skyddsåtgärder

Rörledningar för transport av petroleum, produkter
därav eller gas torde, anser utredningen, i fråga om betydelse för
samhällsverksamheten och näringslivet vara att jämstäUa med anläggningar som
avses i lagen om särskilda skyddsanordningar för vissa kraftanläggningar. Samma
skäl som föranlett denna lagstiftning synes kunna åberopas för att liknande
bestämmelser skaU gäUa för rörledningar. Utredningen föreslår därför att denna
lag görs tUlämplig på rörledningar, som avses i nu ifrågavarande lagstiftning.

Utredningen
anser att krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar vid handläggningen av
ärenden om rörledningar bör ha en annan sammansättning än som nu föreskrivs i
9 § av lagen. Utredningen föreslår att paragrafen ges det innehållet, att vid
handläggning av ärende om rörledningar nämnden skall ha den sammansättning
regeringen bestämmer. Representanterna för vattenfallsverket och för kommunala
och enskilda kraftföretag bör då bytas ut mot representanter för statens
industriverk och petroleumindustrin.

7
Remissyttrandena 7.1 AOmänna synpunkter

7.1.1
Koncessionsplikt

Utredningens
förslag har i stort sett fått ett positivt mottagande av remissinstanserna.
Sålunda ansluter sig remissinstanserna tiU eller lämnar utan erinran

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 48

utredningens
bedömning att tillkomsten och förläggningen av olje- eller gasledning kan få
omfattande och svårbedömliga verkningar i vitt skUda avseenden och att det
allmänna därför bör förbehållas ett avgörande inflytande över tillkomsten och
förläggningen av sådana ledningar. Till de remissinstanser som uttryckligen
ansluter sig till denna bedömning hör centralnämnden för fastighetsdata, ÖB,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens planverk, länsstyrelserna i
Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län samt LO och Svenska naturskyddsföreningen.
LO vill emeUertid i högre grad än utredningen framhålla vikten av att
samhället inte bara får ett bestämmande inflytande över tUlkomsten av
rörledningar utan även får ett avgörande inflytande över anläggningarnas
finansiering och drift. Det kan därför ifrågasättas om inte anläggningar av det
slag det här är fråga om bör ombesörjas av staten genom statliga företag.
Möjligheten för ett privat företag att ha koncession på en sådan anläggning och
samtidigt upprätthålla försäljning och distribution av oljeprodukter ter sig
föga tiUtalande med tanke på önskvärdheten av fri konkurrens.

Så gott som alla remissinstanser biträder förslaget
att det allmännas inflytande över berörda anläggningar bör säkerställas genom
en särskild lagstiftning om krav på särskilt tillstånd (koncession) för anläggande
eller begagnande av olje- eller gasledning. Eftersom det vid tidpunkten för
remissvarets avgivande pågick ett utredningsarbete som kunde komma att
behandla ägandeförhållandena vid anläggande av olje- eller gasledningar, ansåg
emellertid LO att frågan om koncession för sådana ledningar borde anslå till
dess nämnda utredningsarbete avslutats.

Sveriges industriförbund uttalar att det av
praktiska och ekonomiska skäl varit önskvärt att undvika ett särskilt
koncessionsförfarande för rörledningar för petroleum och gasprodukter. Ett
samlat regelkomplex omfattande även andra typer av tyngre rörtransporter hade
bort eftersträvas. Utredningens allmänna motiveringar för införande av den
föreslagna lagstiftningen utgör dock skäl nog för att ett koncessionsförfarande
i nuvarande läge bör krävas för byggande av rörledningar. På sikt bör man
emellertid enligt förbundets uppfattning pröva denna fråga igen.

Svenska teknologföreningen godtar förslaget att
göra rörledningsanläggningar koncessionspliktiga till dess man vunnit
erfarenheter av uppbyggnad och drift. Med ledning av dessa bör ett annat system
utvecklas för att ta till vara samhällets intressen. Allteftersom lagar och
andra regler för avvägningen meUan olika intressen utvecklas kan och bör
koncessionsförfarandet avskaffas och statens insatser inskränka sig till
kontroll av att dessa lagar och regler uppfyUs.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 49

7.1.2
Förhållandet mellan den föreslagna koncessionslagen och annan lagstiftning

Vad gäller de av utredningen framlagda lagförslagen
har några remissinstanser anfört synpunkter på förhållandet till annan
lagstiftning. I övrigt har lagförslagen i sina huvuddrag biträtts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge väcker frågan om
inte den föreslagna koncessionslagen bör inarbetas i ledningsrättslagen.
Förutsatt att framdragning av rörledrungar kan beräknas få större omfattning
under det närmaste decenniet torde det bU nödvändigt att närmare samordna
koncessionsförfarandet med planlagsttftningen, inte minst för att tillförsäkra
byggnadsnämnderna inflytande på viktiga planfrågor. Hovrätten finner även
anledning påpeka atl redovisningen i betänkandet är tämligen ytlig. Frågan om
byggnadslov för rörledningar har t. ex. inte berörts och ej heller de spörsmål
som hänger samman med olovligt byggande av ledning. Det torde bU nödvändigt att
vid det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare undersöka om gällande
lagstiftning tillgodoser de behov som aktualiseras genom rörledningar.

Statens planverk delar utredningens uppfattning att
några ändringar i byggnadslagstiftningen för att underlätta framdragande av
rörledningar inte bör ske i detta sammanhang. Verket påpekar att utredningen
inte har berört frågan om det behövs byggnadslov för anläggningar av
ifrågavarande slag. Enligt verkets bedömning kommer byggnadslov inte att krävas
för rörledningar men väl för större anläggningar såsom pumpstationer. Svenska
kommunförbundet anser det önskvärt med ett klarläggande i byggnadslovsfrågan.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tar upp
förhållandet mellan den föreslagna koncessionslagen och byggnadslagens
planbestämmelser. Länsstyrelsen förmodar att utredningen ansett att
plansynpunkter skall beaktas vid koncessionsprövningen. Delta bör komma till
uttryck i koncessionslagen genom bestämmelser motsvarande dem som finns i ledningsrättslagen.

Kammarkollegiet konstaterar att det enUgt
utredningens förslag krävs prövning enUgt vattenlagen för det faU att en
rörledning måste dragas över ett vattendrag. Kollegiet anser det angeläget att
sådan prövning sker. Utmärkande för vatlenbyggnadsföretagen är att dessa
regelmässigt berör tredjemansintressen (t. ex. fiskeintressen). Den samtidigt
föreslagna ledningsrättslagen, som även skall omfatta rörledningar, reglerar
däremot inte förhållandet till tredje man.

Framdragande av en rörledning över ett vattendrag
torde enligt kollegiet undantagslöst vara av den beskaffenheten att
vattendomstolsprövning framstår som motiverad. Antagandet att det endast i
sällsynta fall kan bli fråga om byggande i vatten i samband med framdragande av
rörledningar förefaller osannolikt. Tvärtom finns det väl anledning

4
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 86

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 50

förmoda att en rörledning t. ex, den i betänkandet Olja
i rör (SOU 1970: 57) skisserade ledningen från Göteborg tiU Mälarområdet
kommer att korsa sjöar och vattendrag på en mängd ställen.

Statens naturvårdsverk anser det
inle vara nödvändigt att en koncessionspliktig ledning prövas också enligt
miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Detta förutsätter dock att föroreningsriskerna
samt frågorna om emission och inverkan på landskapsbUden noga prövas i samband
med koncessionsprövningen. Naturvårdsverket utgår vidare från att den
föreslagna ändringen i miljöskyddslagen endast innebär alt själva anläggandet
av ledningssystemet undantas från denna lags tUlämpning. Bestämmelserna i
miljöskyddslagen om tillsyn bör sålunda gälla och de miljövårdande
myndigheterna bör även kunna meddela råd och anvisningar om olägenheter skulle
uppkomma.

Svenska naturskyddsföreningen kan
inte godta att koncessionsprövningen skall ersätta prövning enligt
miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Föreningen anser att
koncessionsprövningen inte skall omfatta de direkta säkerhets- och
miljövårdseffekter för vilka särskUd lagstiftning har införts utan utformas
så, att den tUlgodoser statsmakternas önskemål om att på ett tidigt
planeringsstadium kunna göra energipoli-liska anspråk gällande, samtidigt som
prövning enligt speciaUagstifl-ning om miljöskydd m. m. inte skaU föregripas.
Detta är enligt föreningen så mycket mer angeläget som utredningen inte finner
sig kunna ge några riktlinjer för koncessionsprövningen från miljövårdssynpunkt
eller i vad avser ledningens inverkan på landskapsbilden eller naturvården i
övrigt. Det borde klart ha utsagts att mUjö- och naturvårds-intressena skall
tas till vara. Ett minimikrav är att de materiella villkor uppfylls som med
stöd av miljöskyddslagen, naturvårdslagen etc. kunde ha förenats med
tillståndet att bygga och driva anläggningen. Detta synes föreningen bäst kunna
ske genom ett normalt prövningsförfarande i enlighet med dessa lagar.

7.2 Koncessionspliktens omfattning

7.2.1 Typ av ledningar

Utredningens förslag att
koncessionslagen bör avse rörledningar för transport av petroleum, produkt därav
eller naturgas godtas av de flesta remissinstanserna. Endast ett par
remissinstanser tar upp denna avgränsnings-fråga till diskussion.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län
påpekar att utredningen själv nämnt alt även andra produkter kan komma att
transporteras i rör över långa distanser såsom vattensuspensioner av bl. a.
malmkoncentral, fosfater och trämassa. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör
övervägas om lagen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 51

på en gång skall göras tUlämplig också på dessa senare
transporter vilka kan bli vanliga i en nära framtid.

Länsstyrelsen påpekar att överföring av konsumlionsvatten
över långa sträckor redan nu förekommer i stor utsträckning i landet. Konsumtionsvatten
skiljer sig från olja och gas såtillvida att man i stort sett inte har något
alternativ till rörtransport. Vidare finns bestämmelser i vattenlagen som
reglerar nämnda vattenöverföringar. Vattendislribution i stor skala som
inbegriper verksamhetsområde över flera kommuner har ävenledes sin kommunala
förankring genom att kommunalförbund eller kommunägt bolag brukar stå som
huvudman. Eftersom dyUka system för valtenöverföring i hög grad kan komma att
påverka lokalisering av vattenkrävande företag och utvecklingen i övrigt i
olika delar av landet, är de av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt. En prövning i avseende på dessa aspekter, som även bör inrymma bedömning
av lämplig storlek på distributionsområdet, efter den modell som nu föreslås
för olje- och gastransporter kan vara befogad även för större
vattenöverföringar. Det torde inte ha ingått i direktiven för utredningen att
behandla vattenlransporter av detta slag men länsstyrelsen har ändock ansett
sig böra fästa uppmärksamheten på dessa parallellfall. Lagstiftning för
vattenöverföringar kan vidare komma att aktualiseras om det blir fråga om
leverans av vatten till utlandet.

Svenska naturskyddsföreningen anser att koncessionslagen
bör vidgas till att omfatta inte bara petroleum, petroleumprodukter och
naturgas utan alla miljöfarliga vätskor och gaser. Det vore enligt föreningen
in-konsekvent att bedöma naturgasledningar enligt den föreslagna lagen, medan
exempelvis ledningar för propån (en naturgasen kemiskt närstående gas som i
Holland transporteras i rörledningar) skulle bedömas enligt förordningen om
brandfarliga varor,

7.2.2 Undantag från koncessionsplikten

Utredningens förslag till undantag
från koncessionsplikten har föranlett yttranden av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen,
ÖB, sjöfartsverket, länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län samt Svenska hamnförbundet.

Sjöfartsverket och Svenska
hamnförbundet ansluter sig tUl förslaget att ledningar upp till 20 kilometers
längd bör undantas från koncessionsplikten. När det gäUer längre ledningar
anser förbundet att en bedömning av den totala samhällsnyttan bör göras,
åtminstone om ledningarna sträcker sig över mer än en kommun.

Svea hovrätt med
vattenöverdomstolen och länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs samt Skaraborgs län ställer sig tveksamma lill 20-kilometersgränsen.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län anser
att även

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 52

kortare
ledningar bör vara koncessionspliktiga. Länsstyrelsen i Södermanlands län
pekar på de gränsdragningsproblem som 20-kilometersgränsen skulle föra med sig
och finner att gränsdragningsfrågan lämpligen bör lösas med utnyttjande av
regeringens möjlighet att medge undantag från koncessionsplikten. Även
länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar att all transport av olja och gas i ej
kommunägd rörledning utanför hamnområde och tUl detta anslutande upplagsområde
skall underkastas koncessionsplikt. Skulle det ändock anses vara nödvändigt i
avsikt att begränsa antalet koncessionsärenden att fastslå den av utredningen
föreslagna gränsen, bör under alla omständigheter sådan anläggning som inte
blir koncessionspUktig upptas i miljöskyddskungörelsens 8 § som inrättning
vilken ej får anläggas utan att i god tid anmälan gjorts hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det tillräckligt att från
koncessionsplikten undanta ledning, som nyttjas uteslutande för kommunal
distribution eller distribution inom hamn- eller industriområde samt ledning,
som går fram enbart över mark som ägs eller disponeras av ledningens ägare.

Svea hovrätt med vattenöverdomstolen liksom
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att även ledningar som är
20 km eller kortare kan vara av intresse från allmän synpunkt och föreslår att
en anmälningsskyldighet övervägs i fråga om sådana ledningar,

ÖB är över huvud taget tveksam tiU den föreslagna
begränsningen av koncessionstvånget, ÖB anför att ledningar som faUer inom dessa
undantagsramar kan ha mycket stor aUmän betydelse och det torde ligga i det
allmännas intresse att åtminstone ha möjlighet att effektivt påverka
tillkomsten av även dessa rörledningar.

7.3
Koncessionsprövningen

7.3.1 Förutsättningarna
för koncession

Vad utredningen anfört om förutsättningarna för
koncession, nämligen att avgörande skaU vara dels ledningens lämplighet från
allmän synpunkt, dels sökandens möjlighet att fullgöra de förpliktelser som är
förenade med anläggandet och driften av ledningen, biträds eller lämnas utan
erinran av remissinstanserna.

7.3.2 Tillämpningen
av lämplighetskravet i fråga om ledningen

Flera remissinstanser tar upp frågan om vilka
intressen som bör beaktas vid prövningen av en lednings lämplighet.

Svea hovrätt med vattenöverdomstolen och Svenska
åkeriförbundet ansluter sig därvid till vad utredningen anfört om de oUka
intressen som vid koncessionsprövningen måste vägas mot varandra. Även transportnämnden
ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 53

Nämnden
vill särskilt framhåUa betydelsen av att den prövning som avses ske görs så
allsidigt som möjligt med hänsyn tUl att tUlkomsten av rörledningar kommer att
innebära ett djupt ingrepp i bestående förhållanden inom transportsektorn och
på ett avgörande sätt styra bl, a, petroleumtransporterna under lång tid
framåt. Inte minst viktigt bedömer nämnden det vara att beredskapsaspekterna
beaktas i samband med koncessionsprövningen.

Behovet av beredskapsåtgärder framhålls också av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar och länsstyrelsen i Örebro län.

Sjöfartsverket understryker de negativa
konsekvenserna i vad avser befordringsavgifterna för annat gods som kan följa
med att transporterna av mineraloljeprodukter överförs tiU rörledning.
Konsekvenserna blir likartade vid ledningar för naturgas genom bortfallet av
tungolje-transporter.

Kommerskollegium konstaterar att anläggande av
rörledningar inte sällan torde medföra omfattande verkningar inom ett flertal
viktiga samhällsområden. Vid koncessionsprövning bör därför jämsides med
industri- och energipolitiska förhållanden även beaktas föreliggande fysisk
planering samt faktorer av regional-, transport-, naturvårds- och försvarspolitisk
natur. Stor vikt måste läggas vid att firma handläggningsformer som medger en
snabb och samlad prövning av samtliga dessa faktorer.

Statens planverk understryker vikten av att en
samlad planbedömning kommer in i bilden jämsides med rent tekniska och
ekonomiska krav.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län bör frågan
om en ledning är lämplig från allmän synpunkt bedömas främst från
trafikpolitiska och miljöskyddsutgångspunkter. Anläggandet av rörledningar
innebär ett kraftigt ingrepp i transportsektorn såväl i vad avser rullande
materiel som infrastruktur. Någon anledning att frångå det av riksdagen år 1963
antagna trafikpolitiska målet att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader under former som medger
företagsekonomisk effektivitet och transportmedlens sunda utveckUng har
utrediungen inte funnit. En väsentlig svårighet i sammanhanget utgör enhgt
länsstyrelsen den omständigheten, att de grundläggande kriteriema vid
bedömningen av ifrågasatta trafikinvesteringar vUket enligt de
trafikpolitiska principerna bör vara de olika investeringarnas lönsamhet ännu
inte preciserats till innebörd och omfattning. Skall mer omfattande
investeringar i rörledningar ske, måste dessa bedömas mot bakgmnden av en
samlad plan för landets transportförsörjning. I vad avser eventuella
konflikter mellan planpolitiska önskemål och transportförsörjningsfrågor vill
länsstyrelsen understryka vikten av att de transportvinster som kan göras genom
anläggandet av en rörledning bedöms mot bakgrunden av de konsekvenser detta
får för all-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 54

manna
och enskilda intressen. Även totalförsvarssynpunkter bör tillmätas stor vikt
vid avvägningen mellan de olika komponenter som måste ingå i ett beslut om
koncessionsgivning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter att alla
på frågan om ledningens lämplighet inverkande omständigheter prövas.

Vad utredningen anfört om de krav som bör ställas
på en lednings kapacitet och omönskvärdheten av att undvika parallella
ledningar har mött kritik från statens vattenfallsverk. Svenska
kraftverksföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska teknologföreningen.

Stålens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen
anför bl. a. följande. Frågeställningen att vid byggandet av en ledning redan
från början söka ge den en för hela koncessionstiden erforderlig kapacitet för
att undvika senare utförande av en parallell ledning inrymmer mycket svåra bl. a.
ekonomiska och prognosmässiga ställningstaganden. Över huvud taget måste det
bedömas som praktiskt taget omöjligt att precisera ett framtida transportbehov
utifrån sådana eventuella framtida transportörers sida, som vid tiden för
koncessionsansökningen icke kunnat manifestera sitt transportintresse, vUket i
så fall naturligen skulle tagit sig uttryck i ett samgående ifråga om det
aktuella ledningsbyggandet och koncessionen. Detta skulle kunna leda till att
man från allmän synpunkt, dvs. tUlgodosesnde av ett latent men ej definierat
transportbehov, anser sig böra kräva en väsentligt högre transportkapacitet än
som är befogat med hänsyn till den utveckling som med större säkerhet skulle
kunna prognosticeras.

Att redan från början utföra en enda ledning för
kapacitet som kan antagas täcka transportbehovet till ett visst
konsumtionsområde under hela koncessionstiden framstår enligt vattenfallsverket
och kraftverksföreningen som föga reaUstiskt eller lämpligt vare sig från
samhäUseko-nomisk eller utifrån koncessionssökandens förhållanden privatekonomisk
synpunkt.

Ett krav härpå skulle, framhålls det, kunna leda
till att samhällsekonomiskt motiverade ledningar icke skulle kunna genomföras.
Den aUmänna erfarenheten från andra områden, exempelvis inom elområdet i
Sverige, är att nya ledningar ofta såsom parallelledningar till gamla byggs när
det Ökade överföringsbehovet så kräver. Även för gas- och oljeledningar i
utlandet pågår trots att ledningarna är av relativt sent datum en
utveckling som på många håll innebär att nya ledningar läggs parallellt med de
ursprungliga. Det bör här tilläggas att flera ledningar i förhållande till en
enda för samma kapacitet dessutom inrymmer särskilda fördelar med hänsyn till
driftsäkerhet vid underhållsåtgärder eller vid faU av skada på ledning.

Sveriges industriförbund varnar för en alltför
ambitiös bedömning från koncessionsmyndighetens sida vad gäller det framtida
transport-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 55

behovet
av olja eller gas. Man får förutsätta att sökanden i fråga kommer att basera
sina utredningar på sunda företagsekonomiska kalkyler. Skulle han till äventyrs
tvingas att arbeta med alltför väl tilltagen överkapacitet under en tidsperiod
på 810 år kan detta leda till negativa effekter såväl från företagsekonomisk
som samhällsekonomisk synpunkt.

Svenska teknologföreningen anser atl den
reservkapacitet som behövs för att undvika en parallelledning inte är
ekonomiskt försvarbar. Koncession söks givetvis för ett behov som den sökande
har räknat sig fram till genom att "diskontera" transportbehov under
ledningens livslängd. Under rörledningens livslängd utnyttjas den på samhälls-
och företagsekonomiskt bästa sätt genom att man, vid växande transportbehov,
kan koppla in fler pumpstationer och, till priset av stegrade driftkostnader,
successivt höja kapaciteten intill en viss nivå. Över den nivån blir det
ekonomiskt fördelaktigare att investera i en ny ledningsanläggning.

Andra lösningar bör enligt teknologföreningen sökas
på de problem som utredningen vill bemästra. Föreningen föreslår att
koncessionsförfarandet utformas på följande sätt. När initiativ tas till ett
rörledningsbygge skall tillståndsgivningen föregås av ett kungörelseförfarande
utformat så att alla potentiellt intresserade av rörledningstransporter uppmärksammas
på initiativet. Dessa övriga intressenter bör erbjudas att ta del i projektet i
former som gör att nytillkommande inte åker "snålskjuts" på
initiativtagarens investeringar men som också förhindrar att monopolställrungen
utnyttjas för att hålla för höga priser. Leder kungörelseförfarandet inte tiU
att andra intressenter anmäler sig, bör staten ha möjlighet att på
transportpolitiska grunder gå in som intressent och begära att ledningen ges
kapacitet utöver vad initiativtagaren söker koncession för. Denna
komplettering bör staten bekosta,

7.3.3
Utredning i koncessionsärendet

Flera remissinstanser är kritiska mot den
utredningsplikt som åläggs koncessionssökanden i utredningens förslag.

Statens vattenfallsverk och Svenska
kraftverksföreningen finner det uppenbart att den ekonomiska prövningen av
ifrågavarande slag av ledningar bör grundas på samhällsekonomiska
överväganden. Detta innebäi bl. a. att konsekvenserna för konkurrerande trafikmedel
måste beaktas. För att rätt kunna bedöma dessa konsekvenser erfordras en
ingående kännedom om de konkurrerande trafikmedlens verkliga kostnadsstrukturer
innefattande beräkning av de marginella kostnadsförändringar som erhålles om en
viss transportgodskvantitet undandrages trafikmedlet, eller de marginella
kostnader, tUl vUka detta trafikmedel i stället skulle kunna utföra
ifrågavarande transporttjänster. Dessa verkliga kostnadsstrukturer och
marginalkostnader har en helt avgörande betydelse för prissättningspolitik hos
och marknadskonkurrensen mellan

s. 56 Kontrollera mot PDF

olika
transportföretag. Uppgifter härom är följakUigen, påpekar vattenfallsverket
och kraftverksföreningen, av sådan natur att de icke kan bringas till allmän
och därmed konkurrenternas kännedom. Erfarenheten ger vid handen att
fuUständiga sådana uppgifter icke heller utlämnas från transportföretagens
sida. Ett koncessionssökande företag som skulle komma att utgöra en
konkurrent tUl de redan etablerade transportföretagen skulle svårUgen erhålla
tUlgång till sådana uppgifter. Det är således en icke genomförbar
utredningsskyldighet, som utredningen vUl ålägga koncessionssökanden. Det
anförda gäller enligt vad som sägs i yttrandet i högre eller mindre grad även
beträffande andra samhällsekonomiska och allmänna samhälleliga konsekvenser.

Vattenfallsverket och kraftverksföreningen anser
det vara en lämpligare ordning att sökandens utredningsplikt begränsas tUl de
privatekonomiska kalkyler och andra utredningar, vUka han med sina egna informationsmöjligheter
rimligen kan och bör utföra, medan den överordnade samhälleliga kalkylen och
andra samhälleliga utredningar lämpligen bör utföras av beredningsmyndigheten.
För detta ändamål torde beredningsmyndigheten genereUt eller från fall till
fall böra ges befogenhet att från bl. a. konkurrerande transportintressen
infordra nödvändiga kostnadsuppgifter,

Sveriges industriförbund anför att det kommer att
bli mycket svårt för att inte säga omöjligt för sökanden att göra de av
utredningen diskuterade utredningarna av samhällsekonomisk karaktär utan vissa
förklarande riktlinjer för hur de samhällsekonomiska aspekterna skall värderas.

Svenska hamnförbundet anser det inte vara rimligt
att sökanden skall klarlägga vilka negativa konsekvenser ett ledningsförelag
eventuellt kan få för konkurrerande transportmedel. Detta torde få klarläggas i
det statliga utredningsorganets egen utredning i ärendet och efter, som utredningen
förutsätter, hörande av alla berörda.

Svenska teknologföreningen anser att det blir svårt
för koncessionssökanden att redovisa en samhällsekonomisk kalkyl, eftersom det
i utredningens förslag inte anges vad som är samhällsekonomisk lönsamhet.

Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
förmodar att svårigheter för koncessionssökanden att förebringa fuU utredning
i samhällsekonomiskt avseende kan uppstå. Länsstyrelsen föratsätter emellertid
att kommerskollegium ger sökanden erforderligt bistånd.

7.3.4
Prövningsmyndighet

Utredningens förslag i fråga om ordningen för
koncessionsärendes handläggning har mötts av erinringar från kommerskollegium.
Kollegiet finner den föreslagna handläggningsordningen med beredning av verk
och beslut av regeringen vara lämplig för vissa typer av ärenden. Ett fåtal
gånger kan emellertid uppkomma fråga

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 57

om
rörledningsprojekt av mycket stor omfattning. I dessa fall synes lämpligen
utredningsresurser få tiUskapas från gång till gång. Beträffande
beredningsformerna bör också uppmärksammas att enligt 136 a § byggnadslagen
regeringen numera skall pröva flera verksamheter av industriell eller liknande
karaktär. Rörledningar torde inte sällan komma att utgöra en integrerad del av
flera av dessa verksamheter. Utifrån önskemålen om en snabb och samlad
prövning bör i dessa fall frågorna om industriell etablering och verksamhetens
försörjning med energi eller råvara bli föremål för enhetlig beredning. Med
hänsyn till att den lämpligaste formen för beredning således torde variera
mellan olika ärendetyper anser kollegiet att koncessionsansökan bör inges
direkt till regeringen som från fall till fall får avgöra hur beredningen
skall tiUgå.

7.4
ViUkor för koncession, m. m.

Vad utredningen anfört om koncessionstidens längd,
villkor för koncession och skyldigheter i övrigt för koncessionshavaren har i
allmänhet biträtts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna, I några
avseenden föreslås dock ändringar i eller tiUägg tiU utredningens förslag.

Svenska
hamnförbundet noterar att utredningen inte har tagit upp frågan om och på
vilket sätt företag, som indirekt våUas skada genom tUlkomsten av
rörledningar, skall hållas skadeslösa härför. Förbundet ifrågasätter om inte
en koncessionsavgift vore befogad som medel att reglera dylika skadeverkningar,

Folksam
finner det beklagligt att utredningen inte närmare behandlat frågan om
koncessionshavarens skyldighet att hålla sådan beredskap som kan
tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot löskommen olja. Samhällets
skyldighet då det gäller oljeskador skall enligt Räddningstjänstutredningen
endast omfatta begränsningsåtgärder. Lagförslaget bör därför enligt Folksams
mening kompletteras med åläggande för koncessionshavaren att håUa sådan
personell och materiell beredskap att nödvändiga saneringsåtgärder snabbt kan
vidtagas.

Förslaget
att koncessionshavaren skall vara skyldig att ombesörja transport genom
ledningen åt annan diskuteras av bl, a, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
och Svenska teknologföreningen. Länsstyrelsen anser att frågan om ledningens
utnyttjande även av annan än koncessionshavaren bör regleras genom
koncessionsvUlkor, Därigenom kan framtvingas en noggrannare prövning i denna
fråga och koncessionshavaren ges ej prioritet. Dylik prioritet synes inte
överensstämma med företagets allmännyttighet, däri koncessionshavaren i
överensstämmelse med viss utländsk lagstiftning närmast bör betecknas som
"offentlig transportör". Teknologföreningen

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 58

uppehåller
sig vid de principiella konsekvenserna av utredningens förslag om
transportplikt för koncessionshavaren och anför att med utredningens synsätt
bör det vara naturiigt att vårt samhällsägda järnvägsnät ställs tUl förfogande
för andra än monopolinnehavaren, i de fall kapacitet finns.

Statens naturvårdsverk tar upp frågan om omprövning
av koncessionsvillkor. Mot bakgrund av att koncession avses kunna gälla for
lång tid och atl inhemsk erfarenhet av rörlransportsy-stem saknas framhåller
verket att ölägenheter kan uppkomma vid drift vilka inte förutsågs när
tillstånd meddelades. Detta kan exempelvis gälla emissioner från kompressor-
och pumpstationer. Även kraven på emis-sionsbegränsande åtgärder kan komma att
öka i framtiden och tekniken för sådana åtgärder vidareutvecklas. Enligt
naturvårdsverkets uppfattning är det olyckligt om säkerhets- och
emissionsfrågor inte skulle kunna omprövas under en så lång tillståndsperiod
det här kan bli fråga om. Det framstår därför som angeläget att i villkoren för
rörtransportsystemets utnyttjande föreskrivs att sådana frågor bör kunna tas
upp tiU förnyad prövning inom ramen för ett gällande tUlstånd.

7.5
Ansvar för skada

Utredningens förslag att koncessionshavaren bör
åläggas strikt skadeståndsansvar för skada i följd av ledningens drift på annat
än vara som transporteras genom ledningen biträds eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Viss kritik riktas dock mot det u n-d a n t a g från det
strikta skadeståndsansvaret som föreslås för b 1. a. skada som orsakats av
allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art liksom mot den föreslagna regeln om
jämkning av skadeståndet på grund av medvållande från den skadelidandes sida.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den
föreslagna regeln om undanlag från det strikta skadeståndsansvaret, som
utformats efter förebild av atomansvarighetslagen, inte är invändningsfri. Till
en början kan anmärkas att det är oklart vilken typ av naturkatastrofer som
omfattas av undantagsbestämmelsen. Varken i betänkandet eller i förarbetena
till atomansvarighetslagen har bestämmelsens innebörd närmare utvecklats.
Detta är beklagligt med hänsyn till den ovisshet om bestämmelsens effekt som
därigenom föreligger.

De skador som regeln avser är enligt hovrätten
uppenbarligen sådana som visserligen är en följd av ledningens drift, men där
störningar i denna direkt förorsakats av en naturkatastrof. Ett exempel härpå,
som enligt hovrättens uppfattning skulle faUa in under bestämmelsen, är ett
omfattande jordskred som förorsakar brott på ledningen (Surteraset).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 59

Otvivelaktigt
skulle en sådan händelse medföra utomordentligt omfattande skador, framför
allt på fastigheter och vattentäkter. Regeln skulle leda till alt de
skadelidande i detta faU inte kunde få gottgörelse av rörledningens ägare,
oaktat det samband som föreligger mellan skadan och den av staten sanktionerade
farliga verksamheten. Detta kan inte vara en rättvis ordning.
Undantagsbestämmelsen måste bygga på den förutsättningen, vilken inte uttalats
i betänkandet, att staten påtager sig ansvaret att gottgöra de skadelidande i
sådana situationer. I förarbetena till atomansvarighetslagen har ett sådant
ansvar för staten omnämnts. På motsvarande sätt bör även i detta
lagstiftningssammanhang denna statens skyldighet klarläggas. Även om så sker är
hovrätten emellertid tveksam om undantagsbestämmelsen bör finnas. Hovrätten
tänker därvid på sådana fall då skadorna inte är lika omfattande och händelsen
inte blir lika uppmärksammad som i SurtefaUet, men där enskilda likväl urabbas
hårt. Man kan befara att fall uppkommer där staten, vars ansvar inte
preciserats i lag, inte anser sig böra utge ersättning och där ledningsägaren
på grund av undantagsbestämmelsen går fri från ersättningsskyldighet. För att
undvika sådana konsekvenser vore det en bättre ordning att låta ledningsägaren
i första hand svara även för casusfall och staten i sin tur gottgöra denne för
vad han utgivit.

När
det gäller jämkningsregeln påpekar hovrätten över Skåne och Blekinge att den
avviker från den aUmänna medvållande-regeln i skadeståndslagen. A andra sidan
finns i bl. a. atomansvarighetslagen en mot den medvållande mera liberal regel
som stadgar jämkning endast i fall av uppsåt eller grov oaktsamhet. Man kan
visserligen ställa sig tvekande inför lämpligheten att i särskilda sammanhang
avvika från en principlagstiftning av så nytt datum som skadeståndslagen. I
valet mellan de alternativa lösningar av frågan om jämkning på grund av
medvåUande som sålunda erbjuder sig finner hovrätten sig kunna förorda
utredningsmannens förslag med hänsyn till rörledningsföretagets karaktär av
farlig verksamhet.

Svenska petroleum institutet anser att skälig
jämkning bör äga ram 1 alla fall då medverkan skett genom vårdslöshet, eftersom
det i vissa fall är svårt att bevisa att vårdslösheten varit grov och vanlig
aktsam-net bör iakttas av dem som kommer i beröring med rörledningen.

Svenska hamnförbundet riktar kritik mot utredningens
förslag från en helt annan utgångspunkt. Förbundet framhåUer att redan
tiUkomslen av en rörledning kan indirekt skada andra företag, t. ex. en hamn,
som drabbas av ett betydande irafikbortfall, och ifrågasätter om inte sådan
skada bör ersättas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Folksam tar upp frågan huruvida koncessionshavaren
i motsats till vad utredningen har föreslagit bör åläggas att
genom försäkring skaffa sig

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 60

täckning
för de eventuella skadeståndskrav som kan riktas mot honom till följd av
anläggningens drift.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att enligt
vad som redovisats i betänkandet har man anledning räkna med ett ringa antal
ska-defall. Emellertid måste man utgå från att omfattningen av de skador som
likväl inträffar kan bli avsevärd och utgöra en betydande påfrestning på
ledningsägarens ekonomi. Med hänsyn till de starka växUngar inom det ekonomiska
livet som man torde ha att räkna med i framtiden är det av begränsat värde att
ägarens ekonomiska resurser bedöms vid koncessionstUlfäUet. Man torde ha
anledning utgå från att utländska intressen ofta kommer att stå bakom
koncessionshavaren. Sådana intressen kan visa sig svåråtkomliga vid en
krissituation, Enhgt hovrättens mening finns det bl. a. med hänsyn tiU dessa
synpunkter anledning att närmare överväga en försäkringsplikt för
koncessionshavaren efter förebild av vad som föreskrivits i
atomansvarighetslagen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam
anser att frågan om lagstadgad försäkringsplikt för koncessionshavaren bör tas
upp i ett större sammanhang.

7.6
Upphörande av koncession, m. m.

Utredningens förslag i fråga om överlåtelse och
återkallelse av koncession har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna.

Vad utredningen anfört om överförande av koncession
till ny koncessionshavare har föranlett yttrande från länsstyrelsen i
Skaraborgs län. Länsstyrelsen anser att det när koncession har återkallats
oftast torde vara angeläget från allmän synpunkt att fortsatt drift av
anläggningen konuner till stånd. Även om återkallelse kan förutses bli sällsynt
förekommande bör övervägas om lagregler bör införas om överförande tvångsvis
till staten eller ny koncessionshavare av anläggning för vilken koncession har
upphört att gälla.

Hovrätten över Skåne och Blekinge fäster
uppmärksamheten vid ett par frågor som inte har berörts av utredningen.
Hovrätten anför att när någon framdragit ledning utan att inneha koncession
eller på ett mera allvarligt sätt bratit mot föreskrifterna i koncessionen, t.
ex. genom att ge ledningen en annan sträckning än som medgivits, uppkommer
spörsmålet om utrivning av ledning. Hur man skall komma till rätta med ett
sådant fall är inte lätt att närmare ange. Frågan har helt förbigåtts i
betänkandet. Det torde emellertid bli nödvändigt att vid det fortsatta arbetet
på lagstiftningen närmare överväga frågan. Hovrätten har den uppfattningen att
regler i ämnet bör tas upp i koncessionslagen. Ett närliggande spörsmål som
inte heller berörts i betänkandet är frågan om återställningsåtgärder. Med

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 61

andra
ord, hur skall man få garantier för att ledningen tas bort och marken
återställs sedan koncessionen upphört. Om utrymmet för ledningen upplåtits med
ledningsrätt, föreligger den situationen att ledningsrätten består även sedan
koncessionen upphört. Markägaren har dock möjlighet att få ledningsrätten
upphävd. Därigenom är emellertid inte problemet med utrivning av ledningen
löst. Det torde i lika hög grad vara ett aUmänt som ett enskilt intresse att
ledningen avlägsnas. Hovrätten finner inte anledning att anvisa lösningar på
frågan utan vUl enbart påvisa behovet av närmare överväganden vid det fortsatta
arbetet på lagen.

Även statens järnvägar och kammarkollegiet
uppmärksammar de problem som uppstår i samband med att ett rörledningsföretag
avvecklas. Enligt kollegiets mening bör borttagandet av en rörledning föregås
av en förrättning vid vilken det ytterligare intrång i enskild rätt som borttagandet
av ledningen innebär prövas. Dessutom krävs i Jandskapsvår-dande syfte
föreskrifter om återställningsarbeten. Kollegiet föreslår att
koncessionslagstiftningen, alternativt ledningsrättslagstiftningen, utbyggs med
föreskrifter om borttagande av ledning, som tillgodoser de intressen som kan
förnärmas av borttagandet. Statens järnvägar föreslår att i koncessionslagen
inskrivs skyldighet för koncessionshavaren att vid koncessionens eller
ledningens upphörande borttaga ledningen och återställa marken i samma skick
som före ledningens tillkomst.

7.7
Särskilda skyddsåtgärder

Utredningens förslag att lagen om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skall göras tiUämplig även på
rörledningar som omfattas av den föreslagna koncessionslagen har i huvudsak
biträtts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar anser dock
att uel bör övervägas att göra nämnda lag om särskUda skyddsåtgärder tillämplig
också på ledningar för kommunal distribution eUer distribution inom hamn- eller
industriområde, även om deras längd inte överstiger 20 kilometer.

S
Föredraganden

8.1
Allmänna synpunkter

Den snabbt ökande oljeförbrukningen i Västeuropa
har lett till en omfattande utbyggnad av rörledningar för transport av råolja
och i någon mån också raffinerade produkter. Efter hand har även ett nät av
ledningar för transport av naturgas över stora avstånd byggts, främst i samband
med exploateringen av de stora holländska gasfyndigheterna

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 62

men
i viss utsträckning även för import av gas från Sovjetunionen.

I vårt land förekommer f. n, olje- eller
gasrörledningar endast för lokala transporter. Möjligheterna att bygga
rörledningar även för långa transporter har emellertid diskuterats länge. Redan
år 1938 väcktes frågan om att bygga en oljeledning från Göteborg till
ostkusten. Liknande projekt studerades även under efterkrigstiden. Ett
omfattande material redovisades av 1968 års utredning om rörtransport av olja
och gas i betänkandet (SOU 1970: 57) Olja i rör. Utredningen skisserade ett
röried-ningssystem för transport av tunna oljeprodukter från Göteborg till
Mälarområdet. Två år senare redogjorde utredningen i betänkandet (SOU 1972: 25)
Naturgas i Sverige för frågor om marknadsförutsättningar, överföringssystem,
organisation, miljö och säkerhet m. m. i samband med införande av naturgas.

Även beträffande lagstiftningen skedde vissa
förberedelser. Redan år 1947 ändrades den dåvarande expropriationslagen för att
möjUggöra expropriation för oljeledning. I förordningen (1961:568) om brandfarliga
varor (omtryckt 1977: 423) infördes bestämmelser om bl. a. anläggande av
rörledning för transport av brandfarlig gas eller vätska.

Är 1966 tUlkaUade dåvarande chefen för
kommunikationsdepartementet en utredningsman (K 1967: 40) för att utarbeta
förslag tUl koncessionslagstiftning för olje- och naturgasledningar. I
direktiven framhölls bl. a. att sådana anläggningar kunde få betydande
konsekvenser på olika områden. Näringspolitiska, transportpolitiska och
försvarspolitiska intressen måste beaktas. Vidare pekades på vikten av
betryggande säkerhetsföreskrifter. Bestämmelserna i expropriationslagen och
förordningen om brandfarliga varor gav inte samhället tillräcklig möjlighet
att ta till vara samhällsintressena på detta område.

Utredningsmannen, som antog benämningen utredningen
angående oljeledningar, lade år 1972 i belänkandet (SOU 1972: 58) Koncession
för pipelines fram förslag till särskild lagstiftning om framdragande och
begagnande av rörledningar för transport av olja eller gas. Betänkandet
remissbehandlades och utredningens förslag till lagstiftning tillstyrktes i
allt väsentligt av remissinstanserna. Förslaget föranledde emellertid t. v,
inte någon åtgärd. Anledningen härtiU var att frågan om olje- eUer gasledningar
i Sverige då bedömdes mindre aktuell. Det rörledningssystem för oljeprodukter
som hade skisserats av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas
visade sig sålunda inte möjligt att genomföra och de kontakter med olika
gasleverantörer som togs i början av 1970-talet ledde inte tiU några resultat.

Frågan om att föra in naturgasen i vårt land hav
emellertid nu åter blivit aktuell. Ar 1976 bildades ett aktiebolag, Swedegas
AB, med uppgift att planera och samordna åtgärder som syftar till att främja
landets försörjning med naturgas (prop, 1975/76: 124, NU 1975/76: 44, rskr
1975/76: 262). Staten äger genom statens vattenfaUsverk 51 % och

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 63

Svenska
Gasföreningens Service AB som företrädare för vissa kommuner och
industriföretag 49 % av aktierna i bolaget.

Genom
bildandet av Swedegas har arbetet med att förbereda ett införande av naturgas
i Sverige intensifierats, AB Sydgas, i vilket Swedegas innehar
aktiemajoriteten, har ulfört marknadsundersökningar i Skåne, Vidare pågår
utredningar i samarbete med motsvarande danska intressenter om överföring av
gas från Nordsjön och kontinenten. Dessa utredningar finansieras i huvudsak
genom ett statligt lån tUl Swedegas av 10 milj, kr, som har anvisats på
tUläggsbudget III i statsbudgeten för budgetåret 1976/77 (prop, 1976/77: 125
bil. 12, NU 1976/77: 40, rskr 1976/77: 345). Även möjligheterna till import
från Afrika eUer Mellersta Östern av naturgas i kondenserad form (Liquified
Natural Gas, LNG) diskuteras f. n.

Swedegas
arbetar nu främst med ett projekt avseende en årlig import av 1 å 1,5 mUjarder
m naturgas (motsvarande 1 å 1,5 milj. m eldningsolja) i rör från
förbundsrepubliken Tyskland via Danmark. Förhandlingar förs med dels en
västtysk gasleverantör, dels det danska förelag, som kommer att medverka i
transiteringen genom Danmark, Projektet innebär all leveranser till Sverige
skulle kunna börja hösten 1981,

Mot bakgrund härav har Swedegas hemställt att en
koncessionslagstiftning för naturgasledningar nu utarbetas på grundval av 1972
års förslag. Bolaget pekar på att ett rörledningsprojekt annars skulle få
prövas enligt ett antal oUka lagar. Genom den föreslagna lagen skuUe förutsättningar
skapas för en samlad prövning av det aktuella naturgasprojektet. Enligt bolaget
skulle också tiden för prövningen kunna förkortas, vilket är av vikt med hänsyn
tiU projektets pressade lidplan.

Jag delar uppfattningen att det nu är dags att
förbereda införande av naturgas också genom lagstiftning. Detta gäller även om
det importprojekt som närmast har föranlett framställningen från Swedegas inte
skulle kunna förverkligas.

En närmare redogörelse i sak för naturgasfrågorna
torde få lämnas i annat sammanhang. Jag räknar med att genomförandet av ett
importprojekt kan komma att kräva riksdagens medverkan.

Som har framgått saknar frågan om rörledningar för
olja f, n, aktua-htet. Läget kan emeUertid bli ett annat i framtiden. Det finns
därför skäl att låta övervägandena om lagstiftning omfatta även oljeledningar,
vilket också har fömtsatts av utredningen.

Mot den angivna bakgrunden vill jag nu ta upp
frågan om särskild lagstiftning för rörledningar.

Den författningsmässiga regleringen av rörledningar
för transport av olja eller naturgas eller över huvud taget av vätska eUer gas
är f. n. splittrad på en rad olika författningar. För anläggande eUer drift av
sådan rörledning krävs eller kan komma att krävas prövning bl. a. enligt
förordningen om brandfarliga varor, miljöskyddslagen (1969: 387; om-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 64

tryckt
1972: 782; ändrad senast 1977: 701; ML), naturvårdslagen (1964: 822; omtryckt
1974: 1025; ändrad senast 1975: 196; NvL), byggnadslagen (1947:385; omtryckt
1972:775; ändrad senast 1977:338; BL) och vattenlagen (1918: 523; ändrad senast
1977: 670; VL), Det finns således inte några författningsbestämmelser som gör
det möjligt för samhället att samlat pröva tUlkomsten och förläggningen av en
gas- eller oljeledning i alla de hänseenden där samhällsintressen gör sig
gäUande. Utredningen har funnit starka skäl tala för att det allmäima bör förbehållas
ett bestämmande inflytande över tiUkomslen av rörledningar för petroleum,
petroleumprodukter och naturgas. En sådan ledning kommer, anför utredningen,
genom sin stora transportkapacitet att djupt ingripa i bestående förhållanden
inom transportsektorn. Den kan få omfattande verkningar även i andra avseenden.
Anläggande av en rörledning kan sålunda komma i konflikt med natur- och
miljövårdsintressen liksom med gällande planbestämmelser. En sådan ledning kan
också få stor positiv eller negativ betydelse från försvarssynpunkt. Utredningen
pekar vidare på att en ledning av inte alltför obetydlig längd kräver stora
kapitalinsatser, varför dess kapacitet bör utnyttjas optimalt. Vidare medför
innehav och drift av en ledningsarUäggning omfattande förpliktelser av olika
slag. Det är därför enligt utredningen angeläget att tillse att anläggningens
ägare har resurser som garanterar kontinuerlig drift samt tUlgångar att
fuUgöra eventuellt uppkommande skade-slåndsskyldighet gentemot tredje man.

Utredningen föreslår att det aUmännas inflytande
säkerstäUs genom särskild lagstiftning om krav på särskilt tillstånd
(koncession) för anläggande eller begagnande av olje- eller gasledning.

Utredningens förslag innebär att de grundläggande
reglerna om koncessionsplikt, förutsättningar för koncession, viUkor för
koncession, ersättning för skada och upphörande av koncession samlas i en
särskild lag. Närmare detaljer om ansökningsförfarande m. m. föreslås däremot
bli reglerade genom föreskrifter av regeringen. Som benämning på den nya lagen
föreslås "Lag om vissa rörledningar för petroleum, naturgas m. m. .

Grundtanken i lagförslaget är att mera
betydelsefulla olje- eller gasledningar skall få dragas fram eller begagnas
endast om de bedöms lämpliga från allmän synpunkt. Sådana ledningar skaU alltså
enligt förslaget underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där
samhällsintressen gör sig gällande. Också sökanden skaU underkastas en lämplighetsprövning.
Koncession skall vidare kunna förenas med vUlkor eller föreskrifter i syfte att
ta tillvara allmänna eller enskilda intressen.

Prövning enligt den föreslagna lagen avses göra
prövning enligt ML och enligt vissa bestämmelser i NvL obehövlig. I fråga om
företag för vilket koncession har meddelats skaU inte heller behövas tUlstånd
enligt förordningen om brandfarliga varor. I övrigt skall emellertid den-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 65

na
förordning vara tillämplig också på koncessionerade olje- och gas-ledningar.
För att genomföra denna samordning av prövningsförfarandet föreslår
utredningen vissa ändringar i nämnda förordning och i ML och NvL.

Utredningens förslag innebär vidare att särskilda
regler om skadestånd skall gälla för skada till följd av ledningens drift.
Enligt dessa regler skall koncessionshavaren vara ansvarig för skada på annat
än sådant som transporteras genom ledningen, även om han inte är våUande till
skadan.

Utredningen föreslår dessutom att lagen (1942: 335)
om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (ändrad senast 1971:
577) skall ändras så, att den blir tiUämpUg även på rörledning som omfattas av
den föreslagna rörledningslagen.

I förslaget tiU rörledningslag upptas inte några
bestämmelser om ianspråktagande av mark för rörledrungar. Utredningen anser
att denna fråga bör lösas enligt bestämmelsema i expropriationslagen (1972:
719; ändrad senast 1977: 706; ExL) eller ledningsrättslagen (1973: 1144; ändrad
senast 1977: 363).

Yttranden över utredningens förslag har avgetts av
närmare 40 remissinstanser, bl. a. två hovrätter, överbefälhavaren (ÖB),
statens järnvägar, transportnämnden, statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för miljöskydd, kommerskollegium, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, statens planverk, sju länsstyrelser. Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges industriförbund.
Svenska petroleum institutet. Svenska åkeriförbundet och Svenska naturskyddsföreningen.

Samtliga remissinstanser har biträtt eller lämnat
utan erinran utredningens bedömning att det allmänna bör förbehållas ett
avgörande inflytande över tiUkomslen av olje- och gasledningar och att detta
inflytande bör säkerställas genom särskild lagstiftning om krav på koncession
för anläggande eller begagnande av sådan ledning.

Även jag finner det angeläget att samhäUet ges
möjUghet att på ett tidigt stadium samlat pröva tUlkomsten och förläggningen av
rörledningar för transport av olja eller gas i alla de avseenden där samhällsintressen
gör sig gällande. Jag delar uppfattningen att det samhälleliga inflytandet bör
säkerställas genom särskild lagstiftning, som innebär att sådana rörledningar
inte får anläggas eller begagnas utan koncession.

Förslaget till särskild lag om rörledningar har i
huvudsak biträtts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Också enligt min mening är förslaget i sina
huvuddrag väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Jag delar således
utredningens uppfattning att den nya lagen bör innehålla de gmndläggande reglema
om koncessionsplikt, förutsättningar för koncession, villkor för koncession
och upphörande av koncession, I likhet med utredningen anser jag vidare

5
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 86

s. 66 Kontrollera mot PDF

att
lagen inte bör uppta några regler om ianspråktagande av mark för rörledningar,
eftersom regler om detta finns i ExL och ledningsrättslagen. Som jag senare
skall återkomma till förordar jag dock i vissa avseenden andra lösningar än
utredningen. Utredningens förslag bör vidare enligt min mening kompletteras på
vissa punkter. I några faU kan bestämmelser utgå. Som jag skall återkomma till
i avsnittet 8.5 anser jag att någon lagstiftning om ansvarighet för skada i
samband med drift av rörledning inte bör genomföras f. n.

En lämplig benämning på den nya lagen anser jag
vara "lag om vissa rörledningar". För enkelhets skull använder jag
dock i fortsättningen beteckningen rörledningslagen.

Även utredningens övriga lagförslag har i huvudsak
lämnats utan erinran av remissinstanserna. För egen del intar jag en annan
ståndpunkt än utredningen i frågan hur de krav på prövning som ställs i ML, NvL
och VL skall kunna samordnas med prövningen enligt rörledningslagen. Jag kommer
att närmare behandla denna fråga i det närmast följande avsnittet 8.2. Däremot
godtar jag i sak förslaget att lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar skall göras tillämplig på nu ifrågavarande rörledningar.

Jag övergår nu tiU att behandla vissa huvudfrågor i
lagstiftningsärendet.

8.2
Förhållandet mellan rörledningslagen och annan lagstiftning

I en rad olika författningar förekommer
bestämmelser som från skilda utgångspunkter berör anläggandet eller driften av
rörledningar för transport.

I förordningen om brandfarliga varor finns sålunda
bestämmelser om förvaring, hantering, transport och försäljning av brandfarlig
gas eller vätska. Avsikten med dessa bestämmelser är att förebygga skada genom
brand eller annoriedes. I förordningen stäUs vissa krav på utförandet av
rörledning för transport av brandfarlig gas eller vätska. Vidare krävs särskilt
tUlstånd för transport medelst rörledning av brandfarlig vätska. Statens
industriverk kan i fråga om brandfarlig vara meddela ytterligare föreskrifter,
om detta är påkallat från säkerhetssynpunkt.

Den som viU anlägga eller begagna rörledning är
dessutom unaer-kastad de inskränkningar i fråga om användande av mark eller
vatten som föreskrivs i ML, NvL, BL och VL.

ML iimehåUer bestämmelser tUl skydd mot
vattenförorening, luftförorening, buUer och andra störningar. Lagen är i
princip tUlämpUg pä s. k. miljöfarlig verksamhet, dvs. bl. a. användning av
anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattenområde eller störning
för omgivningen genom luftförorening, buUer, skakning, ljus eUer annat sådant.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 67

Lagen
gäller dock inte sådan användning som utgör byggande i vatten. Den som utövar
eller ämnar utöva miljöfarUg verksamhet åläggs i ML en rad skyldigheter i syfte
att förebygga eUer avhjälpa olägenhet. Kan verksamheten befaras föranleda
olägenhet av väsenUig betydelse, även om försiktighetsmått vidtas, får
verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. SkuUe olägenheten
iimebära att betydande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten i
princip inte utövas. Transport av olja eller gas genom rörledning får i regel
anses vara miljöfarlig verksamhet i ML:s merung.

Den som ämnar utöva miljöfarlig verksamhet är i
alhnänhet skyldig att underkasta sig förhandsprövning av verksamheten enUgt
bestämmelser som regeringen med stöd av bemyndigande i ML har meddelat i
miljöskyddskungörelsen (1969:330; ändrad senast 1976:330). TUl-ståndsfrågor
prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd. För anläggande eller drift av
rörledning krävs f. n. inte något tUlstånd.

NvL innehåller bl. a. bestämmelser till skydd för
naturmiljön. EnUgt dessa bestämmelser kan länsstyrelsen under vissa
fömtsättningar förklara ett område som naturreservat eller naturvårdsområde.
Därvid meddelas föreskrifter som på olika sätt inskränker nyttjandet av
marken. För att anlägga en rörledning inom sådant område krävs som regel
länsstyrelsens tillstånd. Till skydd för naturmiljön finns i NvL också bestämmelser
om skyldighet att samråda med länsstyrelsen, iiman arbetsföretag som kan komma
att väsentligt ändra naturmiljön utförs. Länsstyrelsen kan därvid förelägga
företagaren att vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att begränsa eller
motverka skada på naturmiljön. TiU skydd för friluftslivet råder enligt NvL
strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde får
inte utan länsstyrelsens medgivande utföras anläggning som hindrar allmänheten
från att beträda området. Bestämmelsema om samråd och strandskydd gäller inte
företag vartiU tiUstånd har lämnats enligt VL eller ML.

Också vissa bestämmelser i BL kan ha betydelse vid
framdragande av rörledning. Detta gäller främst lagens planbestämmelser men i
någon mån också bestämmelsema i 136 a § om lokaliseringsprövning av industriell
verksamhet.

Planbestämmelserna i BL innebär att marks
användning för bebyggelse i viss omfattning skaU föregås av plaiUäggning.
Gmnddragen föi marks användning inom kommun anges i generalplan. Närmare regle
ring av bebyggelsen sker genom stadsplan eUer byggnadsplan. Bygg
nadsverksamheten inom område som inte ingår i stadsplan eUer byggnadsplan
regleras genom utomplansbestämmelser. För samordning av flera kommuners
planläggning upprättas regionplan. Nybyggnad får inte företas i strid mot
faststäUd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eUer utomplansbestämmelser.
Byggnadsnämnden eUer länsstyrelsen kan dock medge undantag. Länsstyrelsen får
emeUertid medge undantag från fast-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 68

ställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden har
tiUstyrkt det.

Enligt 136 a § BL skall tillkomsten och
lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig
betydelse för hushåUningen med energi eller med landets samlade mark- och
vattentillgångar, prövas av regeringen i viss omfattning. Sålunda skall
nyanläggning av vissa angivna verksamheter aUtid prövas, om regeringen inte för
visst fall medger undantag. I övrigt skall verksamhet av nu ifrågavarande slag
prövas endast om regeringen beslutar därom i det enskUda fallet.

Vid prövning enligt 136 a § BL skall regeringen
göra en allsidig och övergripande bedömning, varvid även bl. a. arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska synpunkter skall beaktas. TUlstånd enligt 136 a § BL får
meddelas endast om kommunen har tillstyrkt detta. Ger regeringen tillstånd är
det bindande för den fortsatta prövningen enligt BL och ML. Bestämmelserna i
136 a § BL torde knappast vara av intresse vid anläggandet eller begagnandet av
själva rörledningen. Däremot kan till-lämpning av dessa bestämmelser komma i
fråga beträffande t. ex. en terminalanläggning för LNG och de kan i så fall
indirekt påverka möjligheten att anlägga ledningen.

I VL finns bestämmelser om bl. a. byggande i
vatten. För byggande i vatten och annan åtgärd till ändring av vattnets djup
eller läge krävs i stor utsträckning förhandstillstånd av vattendomstol.

Utredningen anser att en viss samordning bör ske
meUan rörledningslagen och annan lagstiftning som föratsätter tiUstånd för
framdragande eller begagnande av rörledning eller som eljest innehåUer
inskränkande föreskrifter i fråga om sådan verksamhet.

Vad först gäller förhåUandet meUan rörledningslagen
och förordningen om brandfarUga varor finner utredningen det obehövligt att
pröva en ledning enligt både rörledningslagen och förordningen. Har koncession
meddelats för viss ledning, skall således något tUlstånd eiUigt förordningen
inte krävas. Däremot anser utredningen att de säkerhetsbestämmelser som finns
i förordningen eller som har meddelats med stöd av denna bör gäUa även i fråga
om ledning, för vilken koncession har meddelats.

Också meUan rörledningslagen samt ML och vissa
bestämmelser i NvL bör erUigt utredningen en samordning ske. Utredningens
förslag innebar att ML samt de bestämmelser som före den 1 januari 1975 fanns i
19 och 20 §§ NvL om krav på tiUstånd eUer samråd beträffande arbetsföretag som
kan väsentligt skada eller förändra landskapsbilden inte skuUe gälla i fråga om
ledning för vilken koncession meddelats enligt rörledningslagen.

När det gäller framdragande av rörledning inom
område som omfattas av BL:s planbestämmelser har utredningen övervägt om BL
bör ändras på sådant sätt att framdragandet underlättas. Utredningen kon-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 69

staterar
att lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ändrad senast 1977: 441; ellagen) inte innehåller några
särbestämmelser om framdragande av elledning inom planlagt område. Genom
samarbete meUan koncessionsmyndigheten och planmyndigheten har emellertid
elledningarna kunnat anpassas tiU gällande planbestämmelser. Eftersom
planlagstiftningen vid tidpunkten för framläggandet av utredningens förslag
var föremål för utredning inom bygglagutredningen (K 1969: 55), ansåg sig
utredningen inte heUer vilja lägga fram några förslag som kunde föregripa deima
utrednings ställningstagande. Enligt utredningens uppfattning är det f. ö.
inte troligt att ifrågavarande ledningar kommer att i någon större omfattning
dras genom planlagda områden och, om så sker, torde uppkommande problem kunna
lösas i samförstånd med planmyndighetema. Regeringen kan dessutom i sin dubbla
egenskap av koncessionsmyndighet och den som i sista hand har att avgöra vissa
planfrågor tillse att nödvändig samordning, åtminstone i stort sett, kommer
till stånd.

Vad
gäller VL kommer det enligt utredningen förhåUandevis sällan att inträffa att
rörledning dras fram på ett sådant sätt att VL:s bestämmelser blir
tillämpliga. Med hänsyn till detta och till att VL var föremål för översyn av
vattenlagsutredningen (Ju 1969: 58) ansåg utredningen att denna lag inte borde
ändras i detta sammanhang.

Vad
utredningen anfört i fråga om förhållandet meUan den föreslagna
rörledningslagen och annan lagstiftnmg har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Svenska naturskyddsföreningen kan dock inte godta att
koncessionsprövningen skaU ersätta prövning enligt ML och NvL. Statens
naturvårdsverk anser det inte vara nödvändigt att en koncessionspliktig ledning
prövas också enligt ML och NvL. Verket utgår därvid från att den föreslagna
ändringen i ML endast innebär att själva anläggandet av ledningssystemet
undantas från denna tillämpning. Bestämmelserna i ML om tillsyn bör sålunda
gälla och de miljövårdande myndigheterna bör även kunna meddela råd och
anvisningar, om olägenheter skulle uppkomma.

För
egen del vill jag anföra följande.

En
ordning som innebär att ett och samma företag måste prövas av olika myndigheter
vid skilda tidpunkter bör naturligtvis upprätthållas endast om detta är sakligt
befogat.

Frågan
är då om och i vad mån det i ett ärende om koncession enligt rörledningslagen
är möjUgt att ta tiUvara de intressen som ligger bakom de förut nämnda
bestämmelserna i förordningen om brandfarliga varor, ML, NvL, BL och VL.

Enligt vad jag senare kommer att föreslå skaU
frågan om koncession enligt rörledningslagen prövas av regeringen. Koncessionsprövningen
kommer vidare att innebära att ledningsföretaget underkastas en aUsidig
prövning i alla de hänseenden där aUmänna intressen gör sig gällande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

I
samband med koncessionsbeslutet bestäms också ledningens huvudsakliga
sträckning. Som underlag för beslutet i koncessionsärendet skall förebringas
ett omfattande utredningsmaterial som ingående belyser dessa allmänna
intressen. Vid beredningen av ärendet skall sörjas för att de myndigheter,
kommuner och sammanslutningar, vilkas verksamhet berörs av företaget, får
tUlfäUe att framföra sin mening. Det fömtsatts sålunda att beslut i ärende om
koncession skaU gmndas på ett lika omfattande och allsidigt material som t.
ex. ett beslut enligt 136 a § BL.

Som utredningen påpekat har koncessionsbeslut
enligt ellagen inte någon formellt bindande verkan i förhåUande tUl
planbestämmelserna i BL. Elledningarna har genom samarbete meUan
koncessionsmyndigheten samt planmyndighetema och övriga kommunala myndigheter
kunnat anpassas till gällande planer. Vid beredningen av ett ärende om
koncession enligt rörledningslagen skall som jag nyss nämnde bl. a. berörda
kommuner få tUlfälle att framföra sin mening. I koncessionsärendet bör det
därigenom bli möjligt att åstadkomma en faktisk samordning meUan
ledningsintresset och de intressen som Ugger bakom planbestämmelserna i BL.
Mot den bakgmnden anser jag det inte nödvändigt att ge beslutet i
koncessionsärendet en formeUt bindande verkan i förhållande tiU
planbestämmelsema i BL.

I förhållande tUl ML anser jag att ett beslut, som
har meddelats i ett ärende om koncession enligt rörledningslagen, bör ha samma
verkan som ett beslut av regeringen enligt 136 a § BL. Beslutet bör med andra
ord bli bindande vid en eventueU prövning av rörledningen enligt ML. Har
regeringen bifallit en ansökan om koncession enligt rörledningslagen, skall
således företaget tiUåtas av koncessionsnämnden för miljöskydd. I den mån
frågan inte är reglerad genom det sätt på vilket verksamheten har bestämts i
regeringens beslut, ankommer det på koncessionsnämnden att föreskriva de
vUlkor för verksamheten som krävs från miljöskyddssynpunkt. Vidare blir bl. a.
ML:s regler om tUlsyn tillämpliga på ledningsföretaget. Deima lösning är
enligt min mening att föredra framför utredningens förslag, som innebär att ML
över huvud taget inte skall gälla.

Som jag tidigare nänmde är ett rörlednmgsföretag av
det slag som avses i rörlednmgslagen f. n. inte underkastat tiUståndsplikt
enligt ML. Enligt min mening finns det, bl. a. med hänsyn tUl vad jag i det
följande anför om möjligheter för länsstyrelsen att med stöd av 20 § NvL meddela
föreskrifter för att begränsa eUer motverka skada på naturmiljön, inte
anledning att införa en sådan tiUståndsplikt. Skulle tUlståndspröv-ning enligt
ML i visst faU framstå som behövlig, har regeringen möjlighet att i
koncessionsbeslut föreskriva att sådan prövning skall ske.

I detta sammanhang bör erinras om att de
samordningsproblem som kan uppkomma meUan ML och annan lagstiftning f. n. ses
över av utredningen (Jo 1976: 06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen. När

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 71

denna
utredning lagt fram sitt förslag, kan därför frågan om samordning mellan den
här förordade rörledningslagen och ML komma att tas upp på nytt.

Vissa
av de förut nämnda bestämmelserna i NvL gäller inte företag vartill tillstånd
har lämnats enligt ML. Sålunda skall NvL:s bestämmelser om strandskydd och
samrådsplikt inte tUlämpas i fråga om företag som fått sådant tillstånd. Enligt
vad jag nyss har förordat skall koncessionsbeslut vara bindande vid prövning
enligt ML. Prövas ett koncessio-nerat rörledningsföretag enligt ML blir således
företaget därigenom också befriat från skyldigheten att iaktta bestämmelserna
om strandskydd och samråd i 16 § resp. 20 § NvL.

I
fråga om rörledningsföretag, som inte prövas enligt ML, inställer sig frågan om
koncessionsprövning enligt rörledningslagen i likhet med prövning enligt ML kan
befria företaget från skyldigheten att iaktta NvL:s bestämmelser om strandskydd
och samråd. Anledningen till att en prövning erUigt ML har denna verkan är att
en mycket ingående prövning av företagets inverkan på naturvårdsintressena sker
i miljöskyddsärendet. Den prövning av motstående intressen, som skall ske i
ett koncessionsärende enligt rörledningslagen, måste av naturUga skäl inriktas
på ledningsföretagets tiUåtUghet i stort. Däremot är det inte praktiskt möjligt
att i koncessionsbeslutet meddela lokalt betonade detaljföreskrifter av det
slag som kan aktualiseras vid ett samrådsförfarande enhgt 20 § NvL. Enligt min
mening kan därför koncessionsprövningen enligt rörledningslagen inte lämpligen
ersätta det samrådsförfarande som föreskrivs i 20 § NvL. Koncessionsbeslut
enligt rörledningslagen bör emellertid vad gäller företagets tUlåtlighet ha
samma bindande verkan vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § NvL som ett
tillstånd enligt ML, Meddelas koncession, skall således länsstyrelsen vara förhindrad
att meddela sådana föreskrifter att ledningsföretaget i praktiken omöjliggörs.
Avser koncessionsbeslutet framdragande av rörledning inom strandskyddsområde,
skall länsstyrelsen inte heller kuima vägra undantag från bestämmelserna om
strandskydd eller förena beslut om undantag med sådana vUlkor att det i
praktiken blir omöjligt att utföra anläggningen. Enligt min mening följer redan
av 3 § NvL om tillbörlig hänsyn tiU övriga allmänna intressen att
koncessionsbeslutet skall beaktas på detta sätt. Jag anser det således inte
nödvändigt att ta in en uttrycklig bestämmelse om koncessionsbesluts bindande
verkan vid till-lämpning av bestämmelserna i 16 och 20 §§ NvL.

Bestämmelsema i 19 § NvL gör det möjligt för
länsstyrelsen att under vissa fömtsättningar förklara ett område för
naturvårdsområde med verkan bl. a. att länsstyrelsen kan ge föreskrifter om t.
ex. bebyggelse inom området. Strängare föreskrifter beträffande nyttjande av
mark kan ges i samband med förordnande om naturreservat enligt 7 och 8 §§ NvL.
Varken i fråga om naturvårdsområde eUer naturreservat görs un-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 72

dantag
för företag som har prövats enUgt ML. Anledning saknas därför enligt min mening
att undanta rörledning för vilken koncession har meddelats enligt
rörledningslagen. Det får föratsättas att länsstyrelsen i sitt yttrande till
regeringen i koncessionsärendet inte bara har uppmärksammat att planerad
rörledning kan komma att beröra mark som ingår i naturreservat eller
naturvårdsområde utan även har tagit ställning till huruvida undantag från
gällande föreskrifter kan medges för att möjliggöra ledningens framdragande.

Jag delar utredningens uppfattning att tillstånd
enligt förordningen om brandfarliga varor inte skall behövas i fråga om
rörledning för vilken koncession har meddelats enligt rörledningslagen. Genom
lagen (1975: 69) om explosiva och brandfarliga varor (ändrad senast 1977: 424)
har regeringen bemyndigats att i fråga om bl. a. brandfarUga varor meddela
föreskrifter som är påkallade från säkerhetssynpunkt. Bemyndigandet ger
regeringen möjlighet att göra behövlig ändring i förordningen.

Eftersom koncessionsprövning enligt
rörledningslagen som jag nyss nämnde inte medger en detaljreglering av
ledningsföretaget med hänsyn till dess inverkan på motstående intressen, kan en
prövning enligt VL inte avvaras. Det skulle emeUertid kunna övervägas att låta
koncessionsbeslutet bU bindande vid fortsatt prövning enligt VL i vad avser
ledningsföretagets tillåtlighet. Vattenlagsprövningen skulle med andra ord
inriktas på företagets lämpliga utformning med hänsyn tiU motstående
intressen. Det kan i sammanhanget nämnas att vattenlagsutredningen i sitt
betänkande (SOU 1977: 27) Revision av vattenlagen Del 4 Förslag tiU ny
vattenlag föreslår att beslut enligt 136 a § BL skall vara bindande på detta
sätt vid prövning av företaget enUgt VL. Vattenlagsutredningens betänkande är
f. n. föremål för beredning inom justitiedepartementet. Frågan om koncessionsprövningen
bör samordnas med prövning enligt VL i nu diskuterad omfattning bör därför
anstå till dess att slutlig ställning tas tiU vattenlagsutredningens förslag,
Viss samordning bör dock ske. Enligt 2 kap. 40 § VL tillämpas i fråga om
byggande i vatten för bl. a. allmän väg en begränsad tillåtlighetsbedömning. Beträffande
sådan väg sker inte någon prövning av företagets ekonomiska nytta. Motsvarande
bör enligt min mening gälla även i fråga om rörledning för vilken koncession
har meddelats enligt rörledningslagen.

Bestämmelsema i 136 a § BL, vilka tillkommit först
efter det att utredningen lagt fram sitt förslag, torde som nämnts inte vara
av direkt betydelse för framdragandet eller begagnandet av själva ledningen.
Den samordning som här måste ske faller således utanför ramen för detta
lagstiftningsärende.

Sammanfattningsvis förordar jag således när det
gäller förhållandet mellan rörledningslagen och annan lagstiftning följande.

Rörledning
för vilken koncession har meddelats skall inte vara under-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 73

kastad
bestämmelserna om tUlståndsplikt i förordningen om brandfarliga varor men i
övrigt skall förordningen gälla.

Koncessionsbeslut enligt rörledningslagen blir
bindande vid en tillåtlighetsprövning enligt ML och, i vad gäller företagets
nytta, även vid en prövning enligt VL. I övrigt skall både ML och VL i
förekommande faU tUlämpas fullt ut. Det innebär bl. a. att ML:s bestämmelser
om tillsyn m. m. i princip är tillämpliga också på rörledning. Prövas ett rörledningsföretag,
som fått koncession enligt rörledningslagen, även enligt ML blir företaget
befriat från skyldigheten att iaktta bestämmelsema i 16 och 20 §§ NvL om
strandskydd resp. samråd. Har ett koncessione-rat ledningsföretag inte prövats
enligt ML, skall dock nämnda bestämmelser tillämpas. Därvid blir emellertid
koncessionsbeslutet såtillvida bindande att genomförandet av ledningsföretaget
inte får omöjliggöras. Koncessionsbeslut ges inte någon formellt bindande
verkan i förhållande till bestämmelserna i NvL om naturreservat och
naturvårdsområde och inte heller i förhåUande till BL:s planbestämmelser. En
faktisk samordning torde dock kunna ske.

8.3
Koncessionspliktens omfattning

Utredningen föreslår att koncessionsplikten skall
avse rörledningar för transport av råolja, produkt därav eller naturgas. Vid
sina överväganden i denna frågan har utredningen uppmärksammat att det i några
länder förekommer rörtransporter över långa avstånd av bl. a. vattensuspensioner
av stenkol, malmkoncentrat, fosfater och trämassa. Utredningen avvisar tanken
på att göra rörledningar för transport av fasta ämnen koncessionspliktiga
under hänvisning till att några planer på sådana transporter f. n. inte finns
och till att erfarenheterna av sådana transporter är så begränsade att behovet
av lagstiftningsåtgärder inte kan bedömas.

Utredningens förslag till avgränsning av
koncessionsplikten med avseende på typ av ledning har godtagits av de flesta
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser dock att det bör
övervägas om inte rörledningslagen skall göras tillämplig även på rörledningar
för transport av vattensuspensioner av bl. a. malmkoncentrat, fosfater och trämassa.
Länsstyrelsen påpekar vidare att rörledningar f. n. också används för
överföring av konsumtionsvatten över långa sträckor. Enligt länsstyrelsens
mening kan det vara befogat att pröva även tillkomsten och förläggningen av
rörledningar för sådana vattenöverföringar. Svenska naturskyddsföreningen vill
utsträcka rörledningslagen till att omfatta alla miljöfarliga vätskor och
gaser.

När det gäller att avgränsa koncessionsplikten med
avseende på typ av ledning delar jag utredningens och remissinstansernas
uppfattning att rörledningar för transport av råolja, produkt därav eller
naturgas

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 74

bör
vara underkastade koncessionsplikt. Den föreslagna avgränsningen är emellertid
en aning för snäv. Sålunda kan ur naturgas utvinnas vissa ämnen som är
användbara bl. a. som bränsle, t. ex. gasol och metanol. Vidare kan olja, gas
och vissa flytande bränslen, t. ex. metanol, framställas på syntetisk väg ur
flera olika råvaror. Dessa ämnen har i stor utsträckning samma
användningsområden och liknande egenskaper som råolja, produkter av råolja och
naturgas.

Enligt min mening bör därför rörledningslagen
omfatta rörledningar för transport inte bara av råolja, råoljeprodukter och
naturgas utan även av produkter av naturgas och alla andra ämnen i vätske-
eller gasform som är ägnade att användas som bränsle. Den utvidgning som jag
nu förordar i förhållande till utredningsförslaget innebär att rörledningslagen
kan tUlämpas även på transport av sådana ämnen som väntas komma att i ökande
omfattning ersätta olja och naturgas under de närmaste årtiondena.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ifrågasatt om
inte rörledningslagen bör göras tillämplig också på rörledningar för transport
av vattensuspensioner av vissa fasta ämnen och på rörledningar för transport
av konsumtionsvatten över långa sträckor. För egen del anser jag att det saknas
tUlräckligt underlag för att kunna bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder
beträffande rörledningar för transport av fasta ämnen. Vad beträffar
konsumtionsvatten vill jag erinra om att i varje fall större uttag av sådant är
underkastat prövning enligt VL. Rörledningar för transport av konsumtionsvatten
kan i övrigt mera sällan ha en sådan ingripande betydelse för samhället att det
är motiverat att göra dem koncessionspliktiga.

I övrigt innebär utredningens förslag att
koncession i princip skall krävas för framdragande eller begagnande av varje
rörledning av angivet slag som har en längd överstigande 20 kilometer. Från
denna huvudregel föreslår utredningen två undantag. Sålunda skall koncession
inte krävas för ledning som nyttjas uteslutande för kommunal distribution
eller distribution inom hanm- eller industriområde. Vidare skall regeringen
beträffande viss ledning kunna medge undantag från koncessionsplikten.

Utredningens
förslag till undantag från koncessionsplikten har mött kritik från några
remissinstanser. Framförallt gäller kritiken 20-kilometersgränsen. Kritiken,
som framförs av en hovrätt och fyra länsstyrelser, går i huvudsak ut på att
gränsen är godtycklig och att även kortare ledningar kan behöva underkastas
koncessionsprövning. ÖB är över huvud taget tveksam tUl den föreslagna
begränsningen av koncessionstvånget. För egen del vill jag anföra följande.

Koncessionsplikten bör självfallet omfatta endast
sådana ledningar som har eUer kan få en mera påtaglig betydelse från allmän
synpunkt. Det kan t. ex. gälla ledningar som ingriper djupt i bestående
förhållan-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 75

den
inom transportsektorn eller som kan komma i konflikt med väsentliga natur- och
miljövårdsintressen eller som får betydelsefulla verkningar från försvars-
eller beredskapssynpunkt. Av vikt är också bl. a. ledningens inverkan på
lokaliseringen av industriföretag, särskilt miljöstörande sådana.

Svårigheten ligger i att finna ett lämpligt
kriterium för avgränsningen. Jag delar utredningens uppfattning att ledningens
längd i de flesta fall är ett lämpligt kriterium för ändamålet. Förslaget att
sätta gränsen vid 20 kilometer har godtagits av de flesta remissinstanserna. Även
jag anser att denna gräns i de flesta fall är lämplig. Det finns emellertid
ledningar som, även om de skulle vara längre än 20 kilometer, inte kan sägas ha
sådan betydelse från allmän synpunkt att de bör vara underkastade
koncessionsplikt. Utredningen har pekat på bl. a. de ledningar som inom de
största tätorterna används för distribution av gas avsedd främst för
hushållsförbrukning, uppvärmning m. m. Enligt utredningen bör denna
gasdistribution, som är en service från kommunernas sida, generellt undantas
från koncessionsplikt. Tag delar denna uppfattning. För min del anser jag att
alla rörledningar som huvudsakligen nyttjas för tillgodoseende av enskUda
hushålls behov bör vara undantagna från koncessionsplikten. I likhet med
utredningen anser jag vidare att ett generellt undantag bör göras för
rörledningar som uteslutande nyttjas inom hamn- eller industriområde. Även med
de undantag som jag nu förordar kan det inte uteslutas att längdgränsen 20
kilometer i enskUda fall blir för vid. Regeringen bör därför som utredningen
har föreslagit ha möjlighet att för visst fall medge undantag från koncessionsplikten.

8.4
Koncessionsprövningen

Utredningens förslag innebär att koncession får
meddelas endast om ledningen är lämplig från aUmän synpunkt och den som söker
koncession kan antas vara i stånd att uppfylla med koncessionen förenade
villkor.

Förslaget har i denna del biträtts eller lämnats
utan erinran av så gott som alla remissinstanser. Även jag kan i sak ansluta
mig till utredningens förslag.

En fråga som särskUt har uppmärksammats av
remissinstansema i detta sammanhang är vad som skall läggas i kravet på att
ledningen skall vara lämplig från allmän synpunkt.

Utredningen anser att en ingående prövning måste
företas av de olika intressen som gör sig gällande i sammanhanget. Ytterst är
frågan om prövningens omfattning och inriktning ett politiskt spörsmål. Av särskild
betydelse härvid är enligt utredningen den statliga transport- och
näringspolitiken.

s. 76 Kontrollera mot PDF

För egen del anser utredningen att
koncessionsprövningen bör innefatta såväl en granskning av
kapitalanskaffnings- och amorteringsplaner för ledningen som en analys av
ekonomiska och andra förutsättningar och villkor för övriga transportmedel
liksom konsekvenserna för dessa vid en överflyttning av transporterna till
ledningen. I fråga om ledningar för naturgas bör beaktas att det här är fråga
om övergång till en ny energikälla som kan få stor betydelse.

Ett viktigt led i koncessionsprövningen är vidare
enligt utredningen att bedöma om det transportbehov som den sökta ledningen
skall tillgodose lämpligen kan tillgodoses genom en ledning som redan finns.
Utredningen finner det också angeläget att söka hindra att man i framtiden
måste bygga en ledning parallellt med den som är föremål för
koncessionsprövning till följd av att denna fått för liten kapacitet. Kan ett
ökat transportbehov förutses, inställer sig frågan om koncessionsmyndigheten
skall kunna kräva att ledningen byggs för en större kapacitet än sökanden har
begärt.

I den mån planpolitiska synpunkter blir aktuella,
bör enligt utredningen övervägas i vad mån ledningen inverkar på förefintliga
planer för det med ledningen avsedda konsumtionsområdets utbyggnad och utveckling.

Från försvarssynpunkt bör ledningen enligt
utredningens mening prövas bl. a. med hänsyn till de strategiska och andra
krav som ställs från totalförsvarets sida. Samtidigt bör beaktas vilka
möjligheter som finns att hålla en tillräcklig beredskapskapacitet av andra
transportmedel, som efter ledningens tillkomst kanske inte kan utnyttjas,
liksom kostnaderna härför.

Utredningen anser det inte möjligt att ge några
allmänna riktlinjer för prövningen i vad avser ledningens inverkan på natur- eller
miljövården.

Flera remissinstanser tar upp frågan om vilka
intressen som bör beaktas vid prövningen av en lednings lämplighet. I
allmänhet framförs inte någon direkt kritik mot vad utredningen har anfört i
frågan. Remissvaren är snarare uttryck för att de olika remissinstanserna
företräder skilda ansvars- och intresseområden. I stor utsträckning önskar sålunda
de remissinstanser som har yttrat sig i frågan framhålla den särskilda vikten
av ett visst allmänt intresse.

Kritik har däremot riktats mot vad utredningen
anfört om de krav som bör ställas på en lednings kapacitet och önskvärdheten av
att undvika paraUella ledningar.

Statens vattenfallsverk och Svenska
kraftverksföreningen bedömer det som praktiskt taget omöjligt att precisera ett
framtida transportbehov utifrån sådana eventuella framtida transportörers sida
som vid koncessionsansökningen inte har kunnat manifestera sitt
transportintresse. Att redan från början utföra en enda ledning för kapacitet
som kan an-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911fl8: 86 77

tas
täcka transportbehovet till ett visst konsumtionsområde under hela
koncessionstiden framstår därför som föga realistiskt eller lämpligt. Ett krav
härpå skulle, framhålls det, kunna leda till att samhällsekonomiskt motiverade
ledningar inte kommer till stånd. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
industriförbund och Svenska teknologföreningen.

För
egen del vill jag anföra följande.

I
kravet på att en ledning skall vara lämplig från allmän synpunkt ligger att nyttan
av ledningen skall vägas mot de negativa effekter som ledningen kan få på
skilda samhälleliga intressen. Det är inte möjligt att med anspråk på generell
giltighet ange vilka samhällsintressen som skall beaktas eller med vilken
styrka dessa skall komma till tals. Frågan måste bedömas med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall. Av betydelse är härvidlag bl. a.
ledningens sträckning, dess kapacitet och avsedda användningsområde.
Utredningen har gett exempel på olika allmänna intressen som ofta torde komma
att aktualiseras vid prövningen av en rörledning, I likhet med
remissinstanserna har jag inte något att erinra mot denna exemplifiering.
Andra omständigheter som kan kräva beaktande är t, ex. industri- och
energipolitiska förhållanden, riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen samt
faktorer av regional-eller lokaliseringspolitisk natur. Jag vill särskilt
påpeka att de energipolitiska intressena gör sig starkt gäUande i dag.
Tillkomsten av en olje-eller gasledning kan medföra ändringar i mönstret för
tillförsel, distribution och användning av energi. Det är angeläget att varje
större rörledningsprojekt prövas också med hänsyn tUl dess förenlighet med de
allmänna energipolitiska riktlinjer som statsmakterna har fastställt.

Ofta
torde det vara möjligt att tillgodose de allmänna intressena genom att
ledningen ges en annan sträckning eller därigenom att koncessionen förenas med
oUka villkor.

Vad
gäller den särskilda frågan om ledningens kapacitet kan jag i viss mån ansluta
mig till de synpunkter som har anförts av bl. a. statens vattenfallsverk och
Svenska kraftverksföreningen. Som dessa remissinstanser anför innefattar
frågan mycket svåra bl. a. ekonomiska och prognosmässiga ställningstaganden.
Jag delar uppfattningen att det framstår som orealistiskt att försöka ge en
ledning en sådan kapacitet att den kan täcka hela transportbehovet inom ett
visst konsumtionsområde under hela koncessionstiden. Ä andra sidan bör i
samband med koncessionsärendets behandling undersökas i vad mån det finns
andra än sökanden som har ett transportbehov som skuUe kunna tillgodoses genom
ledningen. Oftast torde det ligga i sökandens eget intresse att söka få till
stånd ett samarbete med andra intressenter. Det är därför inte troligt att det
blir några svårigheter att i samförstånd lösa frågan om ledningens kapacitet i
det fall att andra intressenter än sökanden finns redan vid
ansökningstUlfället. Svårigheter inställer sig emellertid när det gäller att ge
ledningen en kapacitet som skall kunna tUlgodose ett mer

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 78

eller
mindre förutsebart framtida behov. Det är emellertid inte uteslutet att det i
vissa fall kan vara lämpligt att bestämma ledningens kapacitet med hänsyn också
till framtida behov. Mot detta får å andra sidan vägas risken för att från
allmän synpunkt önskvärda ledningar kanske inte alls kommer tUl stånd, om
orimliga krav ställs i fråga om ledningens kapacitet. I själva verket
föreligger här ofta en förhandlingssituation.

Jag övergår nu till en annan fråga som har tagits
upp av flera remissinstanser. Frågan avser vUken utredningsplikt
koncessionssökanden skall ha.

Utredningens förslag innebär bl. a. att det i
koncessionsärendet skall göras en samhällsekonomisk bedömning av ledningen och
att det i första hand skall ankomma på sökanden att göra den utredning som
behövs.

Flera remissinstanser är kritiska mot denna del av
förslaget. Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen påpekar att
de samhällsekonomiska övervägandena förutsätter ingående kännedom om
konkurrerande trafikföretags verkliga kostnadsstmkturer och marginalkostnader.
Ett koncessionssökande företag, som skulle komma att bli konkurrent tUl de
redan etablerade transportföretagen, har inte någon möjlighet att införskaffa
uppgifter om sådana förhåUanden. Den föreslagna utredningsplikten är således
inte genomförbar. VattenfaUsverket och föreningen anser det vara en lämpligare
ordning att sökandens utredningsplikt begränsas till de privatekonomiska
kalkyler och andra utredningar vilka han med sina egna informationsmöjligheter
rimligen kan och bör utföra. Den överordnade samhälleliga kalkylen och andra
samhälleliga utredningar bör däremot utföras av beredningsmyndigheten.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges industriförbund och Svenska
hamnförbundet.

Jag
delar vattenfaUsverkets och kraftverksföreningens uppfattning.

Frågor om koncession enligt rörledningslagen skall
eiUigt utredningens förslag prövas av regeringen medan beredningen skall
ankomma på statens industriverk.

I likhet med så gott som alla remissinstanser anser
jag detta vara en lämplig ordning för handläggningen av dessa ärenden.

8.5
Ansvar för skada

Utredningen har föreslagit särskUd reglering vid
sidan om skadeståndslagen (1972: 207; omtryckt 1975: 404; ändrad senast 1977:
272) med ett strikt (objektivt) ansvar för skador vid drift av rörledning.
Koncessionshavaren skulle enligt utredningens förslag vara ansvarig för dyUk
skada, även om han inte är vållande tUl skadan. Förslaget har i princip
biträtts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Som utredningen påpekat har i Europa antalet
skadefall av läckning från rörledningar varit förhållandevis litet. Risken för
att läckning av

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 79

olja
eller gas från en rörledning skall orsaka personskada är enligt utredningen
inte omedelbar. Utredningen har emellertid anfört att vid olyckshändelse med
rörledningar egendomsskadorna kan bli omfattande och de ekonomiska följderna
allvarliga och betungande för den som drabbas därav.

Skada
som kan uppkomma vid drift av rörledning är sådan skada som omfattas av ML:s
skadeståndsbestämmelser. Enligt 30 § ML är den som orsakar olägenhet genom
miljöfarlig verksamhet i princip skyldig att betala ersättning för detta.
Beträffande den närmare regleringen av ansvarigheten för sådana skador, såsom
frågor om befrielse från ansvar i vissa fall, t. ex. för skada orsakad av
krigshandling eller naturkatastrof, regressrätt mot annan som har våUat skadan,
jämkning av skadestånd och det inbördes förhållandet mellan flera
skadeståndsskyldiga, gäller skadeståndslagens regler och allmänna
skadeståndsrättsliga grundsatser. För vissa andra miljöfarliga verksamheter
regleras däremot sådana ansvarighetsfrågor i särskild ordning med hänsyn till
att verksamheten medför att avvikelser från de allmänna reglerna behöver göras
i skilda hänseenden. Oftast behövs detta för att stärka skyddet för
skadelidande. Detta är sålunda fallet när det gäller skada som uppkommer vid
drift av kärnkraftanläggning och skada genom förorening tUl följd av oljeutsläpp
från fartyg. Bestämmelser härom finns i atomansvarighetslagen (1968: 45; ändrad
1974: 249, jfr 1974: 706 och 1975: 368) resp. lagen (1973:1198; ändrad 1975:
408) om ansvarighet för oljeskada tiU sjöss. Enligt min uppfattning talar
övervägande skäl för att dessa frågor regleras särskilt även för skada som
uppkommer vid drift av rörledning.

I
detta sammanhang är att märka att frågan om ansvarighet för skada till följd av
läckning från rörledningar har blivit föremål för intemationell reglering
såvitt avser vissa rörledningar tiU havs. De stater som har kust mot Nordsjön
eller Engelska kanalen (Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Irland, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige) har
nämligen vid en diplomatisk konferens i London i december 1976 antagit en
konvention om ansvarighet för skada orsakad av sådan förorening genom olja som
uppkommer till följd av utforskning av havsbottnen eller utvinning av
mineraltUlgångar från denna. Konventionen är tillämplig även på skada genom
förorening som orsakas av sådana rörledningar tUl havs som används för att
transportera från havsbottnen utvunnen olja eUer gas tiU kusten.

Konventionen bygger på principen om objektivt
ansvar. Enligt konventionen är den som innehar anläggning som används för
utvinning av olja från havsbottnen skyldig att oberoende av våUande ersätta
skada genom förorening orsakad av olja som härrör från anläggningen. Detsamma
gäUer för den som driver rörledning för transport av olja från ett oljefält tUl
kusten. Konventionen är tillämplig endast på skada genom förorening.
Ansvarigheten enligt konventionen omfattar sålunda

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 80

inte
skada av annat slag, t. ex. skada orsakad av brand eller explosion.

Ansvarigheten enligt konventionen är begränsad till
ca 170 mUj. kr. per olycka t. o. m. den 30 april 1982 och till ca 225 milj. kr.
för tiden därefter. Ansvarigheten skall i princip vara täckt av obligatorisk ansvarsförsäkring.
Försäkringsbeloppet har dock satts något lägre än ansvarighetsbeloppet.
Sålunda får försäkringsbeloppet inte understiga ca 125 milj, kr. t. o, m. den
30 april 1982 resp. 200 milj. kr. därefter.

Konventionen ger fördragsslutande stat rätt att
föreskriva obegränsad ansvarighet eller ansvarsbegränsning med högre belopp än
som anges i konventionen för oljeskada orsakad av anläggning som ligger inom
dess jurisdiktion. Därvid får någon diskriminering grundad på nationalitet inte
äga mm. I fråga om skador i annan stat än den inom vars jurisdiktion
anläggningen ligger får vederbörande stat kräva ömsesidighet för att den
obegränsade eller högre ansvarigheten skall omfatta dylika skador.

Konventionen öppnades för undertecknande den 1 maj
1977. Den har undertecknats av Nederländerna, Norge, Storbritannien och
Sverige.

Konventionen träder i kraft tre månader efter det
att den har till-trätts av fyra stater. Den har hittills inte tiUträtts av
någon stat.

Inom justitiedepartementet övervägs f, n, frågan om
Sverige skall tillträda 1976 års konvention. Avsikten är att denna fråga skall
behandlas i en departementspromemoria. Promemorian torde också komma att innehålla
förslag till den lagstiftning som erfordras för ett svenskt tillträde. Arbetet
bedrivs med sikte på att promemorian skall kunna remiss-behandlas under senare
delen av våren 1978.

Det förtjänar nämnas att i Norge proposition med förslag
om tillträde till konventionen torde komma att läggas fram i början av år
1978. Arbete på att utarbeta den lagstiftning som erfordras för tillträde till
konventionen pågår f. n. också i Nederländerna och Storbritannien. Mot bakgrand
härav finns anledning anta att konventionen kommer att träda i kraft senast
under år 1979.

För att Sverige skall kunna tiUträda konventionen
måste den svenska lagstiftningen om ansvarighet för oljeskador av det slag som
omfattas av konventionen bringas att överensstämma med denna. Jag anser det
önskvärt att skadeståndsreglerna i allt väsentligt är desamma för rörledningar
som omfattas av konventionen som för sådana som inte gör det. Enligt vad jag
har erfarit avser chefen för justitiedepartementet att låta det arbete som f.
n. bedrivs inom departementet omfatta också ansvarigheten för skada genom
förorening till följd av läckning från rörledningar som inte omfattas av
konventionen. Även frågan om ansvarighet för annan skada vid drift av
rörledning bör övervägas ytterligare. Mot bakgrund härav anser jag att någon
lagstiftning rörande ansvarighet för skada vid drift av rörledningar inte bör
genomföras f. n. Som jag nyss nämnde finns anledning anta att 1976 års
konvention kommer att träda

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911 f 18: 86 81

i
kraft under år 1979. Eftersom någon drift av rörledningar i Sverige inte är
aktueU förrän under år 1981, kan det inte föreligga betänkligheter mot att
inte redan nu reglera skadeståndsfrågorna.

8.6
Upphörande av koncession, återställning m. m.

Utredningens förslag innebär att koncession kan
upphöra antingen genom att den återkallas eUer genom att koncessionstiden löper
ut. Utredningen har däremot inte ansett sig böra föreslå någon möjlighet för
koncessionshavaren att avstå från koncessionen. För egen del anser jag att
koncessionshavaren i likhet med den som har koncession enligt lagen (1974: 890)
om vissa mineralfyndigheter (mineraUagen; ändrad 1975: 748) skall ha möjUghet
att genom anmälan bringa koncessionen att upphöra.

Utredningen har inte berört frågan i vad mån
koncessionshavaren skall vara skyldig att ta bort ledningen och vidta andra
återställningsåtgärder när koncessionen upphör.

Behovet av återställningsåtgärder har framhåUits av
hovrätten över Skåne och Blekinge, statens järnvägar och kammarkoUegiet.
Statens järnvägar föreslår att i rörledningslagen inskrivs skyldighet för
koncessionshavaren att vid koncessionens eUer ledningens upphörande ta bort
ledningen och återstäUa marken i samma skick som före ledningens tillkomst.
Enligt koUegiets mening bör borttagandet av en rörledning föregås av en
förrättning vid vUken det ytterUgare intrång i enskild rätt som borttagandet av
ledningen innebär prövas. Vidare krävs i landskapsvårdande syfte föreskrifter
om återställningsarbeten.

Jag
delar uppfattningen att återställningsåtgärder kan visa sig nödvändiga i
samband med att koncession upphör att gälla och att det i så fall bör åligga
den som har innehaft koncessionen att vidta sådana åtgärder. Det är i och för
sig möjligt att ta in föreskrifter om återstäUningsåtgärder i
koncessionsbeslutet. För egen del anser jag emeUertid att denna grundsats bör
komma tiU uttryck genom en bestämmelse i lagen. Behovet av
återstäUningsåtgärder är uppenbarUgen beroende på förhållandena i varje särskUt
fall. I vissa faU torde förhåUandena rent av kunna vara sådana att
återstäUningsåtgärder kan avvaras. Frågan om och i vad mån
återstäUningsåtgärder behöver vidtas i det enskilda fallet kan följaktUgen
besvaras först vid den tidpunkt då koncessionen upphör. Som en alhnän regel bör
dock gäUa att skyldighet att vidta återställningsåtgärder skall föreligga, om
detta är påkaUat för att tillgodose ett allmänt eller enskilt intresse av
någon betydelse. Mot denna bakgrand förordar jag att bestämmelsen ges den
utformningen, att den som har innehaft koncessionen skaU vara skyldig att ta
bort ledningen och vidta andra åtgärder för återstäUning, om detta finnes
påkaUat från aUmän eUer enskUd synpunkt. Det bör ankomma på regeringen att prö-

6
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 86

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 82

va
om och i vad mån skyldighet att vidta åtgärder för återställning föreligger.
Regeringen bör dock ha möjUghet att överlämna prövningen av frågan till statens
industriverk, som enligt vad jag kommer att förorda skall anförtros uppgiften
att utöva tillsyn över verksamhet för vilken koncession har meddelats enligt
rörledningslagen. Vid prövning av fråga om återstäUningsåtgärd bör samråd ske
med statens naturvårdsverk.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har fäst
uppmärksamheten på en annan, närliggande fråga, som inte heller har berörts av
utredningen. Hovrätten anför att när någon har dragit fram en ledning utan att
inneha koncession eller på ett mera allvarligt sätt brutit mot föreskrifterna
i koncessionen, t. ex. genom att ge ledningen en annan sträckning än som
medgivits, uppkommer frågan om utrivning av ledning. Enligt hovrättens mening
bör frågan regleras i rörledningslagen.

Jag är av samma mening. Frågan bör lösas på så sätt
att statens industriverk genom en bestämmelse i rörledningslagen ges rätt att
i sådana fall förelägga den som har dragit fram ledningen att ta bort den och
vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller
enskild synpunkt. Det bör finnas möjlighet att förena föreläggande om sådana
åtgärder med en vitessanktion.

I samband med frågan om återställningsåtgärder vill
jag ta upp ett aimat spörsmål. Som kammarkollegiet har påpekat kan vidtagandet
av återställningsåtgärder medföra intrång i annans rätt. Det kan t. ex. bli
nödvändigt att tillfälligt ta annans mark i anspråk för ändamålet, viss
avverkning kan behövas osv. Bestämmelserna om återställningsåtgärder bör därför
kompletteras med regler dels om rätt att tillfälligt utnyttja annans mark för
ändamålet, dels om ersättning för skada eUer intrång som därvid kan uppstå.

Exempel på regler om tUlfälligt tillträde till
annans mark för särskilt ändamål finns i olika lagar. I t, ex. 15 § mineraUagen
finns sålunda bestämmelser om tillträde till annans mark för utförande av viss
undersökning. Dessa bestämmelser innebär att statens industriverk, för det
fall att någon som förberedelse för ansökan om koncession enligt mineraUagen
vill utföra undersökning på annans mark, kan föreskriva att tUlträde skall
lämnas under viss tid. För uppförande av byggnad eller byggande av väg behövs
särskilt tillstånd, som får lämnas endast om åtgärden oundgängligen krävs för
undersökningen. Föranleder undersökningen skada eller intrång, skall
ersättning härför utgå. Ersättningsfrågor prövas av fastighetsdomstol.

Liknande bestämmelser finns i bl. a. 10 kap. 10 §
gravlagen (1974: 342; ändrad senast 1977: 708) och 7 kap. 6 § ExL.

Fråga om tiUträde tiU annans mark för
återstäUningsåtgärd och ersättning för skada eUer intrång i samband därmed bör
enUgt min mening lösas efter mönster av bestämmelserna i minerallagen om
tUlträde för förberedande undersökning. Kan överenskommelse i frågan inte
träffas

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 83

med
berörda sakägare, bör sålunda statens industriverk kunna besluta att tiUträde
till marken skaU lämnas under viss tid. Som allmän regel bör därvid gälla att
återstäUningsarbetet skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.
Byggnad bör få uppföras och väg byggas endast om markens ägare och innehavare
av nyttjanderätt och servitut avseende marken samtyckt därtiU eller statens
industriverk lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd till sådan åtgärd bör få
lämnas endast då åtgärden oundgängligen krävs för återstäUningsarbetet. Medför
återställningsarbetet skada eller intrång, bör vidare ersättning härför utgå.
Eventuella tvister rörande ersättningen bör prövas av den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

8.7
Tillsyn m.m.

I utredningsförslaget upptas inte några
bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med stöd av
rörledningslagen föreskrivs om framdragande och begagnande av rörledning.

Enligt min mening bör bestämmelser om tillsyn tas
in i rörlednings-lagen. TiUsynen bör avse efterlevnaden inte bara av vad som
föreskrivs om framdragande och begagnande av rörledning utan även av de nya
reglerna om återställning som jag har förordat i det föregående avsnittet.
Uppgiften att utöva denna tillsyn kan lämpligen anförtros statens industriverk.

I
anslutning till bestämmelserna om tillsyn bör också ges regler om
industriverkets befogenheter i egenskap av tillsynsmyndighet. Verket bör i
denna egenskap ha rätt att infordra de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen. Vidare bör verket äga tiUträde till anläggning där verksamhet
som omfattas av rörledningslagen bedrivs och få göra sig underrättad om
förhåUande av betydelse för tiUämpningen av föreskrift eller villkor för
verksamheten.

I
sådana fall där verksamheten bedrivs på sådant sätt att uppenbar fara för
allmänt eller enskilt intresse uppkommer, bör verket kunna förbjuda
verksamhetens fortsatta bedrivande.

I
övrigt bör industriverket ha rätt att för visst fall meddela bestämmelser för
att trygga efterlevnaden av vad som föreskrivs i eUer med stöd av
rörledningslagen.

Industriverkets
uppgifter med anledning av rörledningslagen kan enligt vad jag nu bedömer
klaras inom ramen för verkets nuvarande resurser.

Av
vad som tidigare i avsnittet 8.2 har sagts om förhåUandet meUan
rörledningslagen och ML följer att tiUsyn över rörlednings begagnande också
kommer att kunna utövas med sföd av ML. För att motverka olä-lägenhet från
miljöskyddssynpunkt kommer länsstyrelsen sålunda att med stöd av 39 eUer 40 §
ML kunna meddela råd och anvisningar resp. föreskrifter.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 84

8.8
Ikraftträdande m. m.

Röriedningslagen och de ändringar som förordas i
ML, VL och lagen om särskUda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar bör
träda i kraft den 1 april 1978.

De nya bestämmelserna bör inte tiUämpas på ledning
som har dragits fram före denna tidpunkt.

9
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
industridepartementet upprättats förslag tiU

1.
lag om vissa rörledningar,

2.
lag om ändring i
mUjöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523),

4.
lag om ändring i lagen (1942:
335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med
chefen för jordbraks-departementet och förslaget under 3 i samråd med chefen
för justitiedepartementet.

Förslagen
bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 2.

10
Specialmotivering

10.1
Förslaget till lag om vissa rörledningar

Koncessionsplikt

I detta avsnitt har sammanförts vissa grundläggande
bestämmelser. Avsnittet motsvaras delvis av 1 § i utredningens förslag.

1
§

I paragrafen, som motsvarar 1 § i utrednmgsförslaget,
anges vilka typer av rörledningar som omfattas av lagen och under vUka fömtsättningar
dessa ledningar är underkastade koncessionsplikt. Skälen för införande av
koncessionsplikt Uksom frågan om koncessionspUktens omfattning har behandlats
i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.1. resp. 8.3.

Enhgt paragrafens första stycke omfattar lagen
rörledning för transport av råolja, naturgas eller produkt av råolja eUer
naturgas eUer av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle.
För att en rörledning av detta slag skaU vara underkastad koncessionsplikt
krävs dämtöver som framgår av paragrafens andra stycke bl. a. att den har eUer
avses få en viss längd. Råolja är i detta sammanhang synonymt med petroleum
enligt utredningsförslaget. Råolja kan definieras som

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 85

petroleum
som har utvunnits ur geologiska formationer genom borrning och som är under
transport eUer lagring för att användas som råvara.

I enUghet med vad som har anförts i avsnittet 8.3 i
den allmänna motiveringen ges den nya lagen ett något vidare tiUämpningsområde
än enligt utredningsförslaget. Således innefattas rörledningar för transport
även av produkter av naturgas. Naturgas kan, liksom petroleum, innehålla s. k.
våtgas bestående av kolväten såsom etan, propån och butan. Dessa frånskiljs i
vissa fall och används antingen som petrokemisk råvara eller, med beteckningen
gasol, som bränsle. Torr naturgas, som har en låg halt av sådana kondenserbara
kolväten och som består huvudsakligen av metan, kan användas för framställning
av metanol, ett flytande ämne med användning som råvara inom kemisk industri,
som drivmedel eUer som bränsle.

Vidare innefattas rörledningar för transport av
andra ämnen i vätske-eller gasform som är ägnade att användas som bränsle.
Dessa ämnen har i stor utsträckning samma användningsområde och liknande
egenskaper som råolja, naturgas eUer produkter av dessa. Således kan syntetisk
olja och gas utvinnas ur flera olika råvaror. Tidigare framställdes stadsgas
regelmässigt på gmndval av koks. Stora forsknings- och utvecklingsinsatser görs
f. n. internationeUt för att utveckla metoder för framstäUning av olja och gas
ur kol. Syntetisk gas kan framstäUas även ur inhemska råvaror som skiffer,
avfall, torv och biomassa. Samma gäller vissa flytande bränslen, framför aUt
metanol.

I paragrafens andra stycke anges tre genereUa
undantag från den koncessionsplikt som i första stycket föreskrivs beträffande
rörledningar för transport av råolja, naturgas eller produkt av råolja eUer
naturgas eUer av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle.

Enligt punkt 1 i andra stycket krävs sålunda inte
koncession för framdragande eller begagnande av en rörledning som har eUer
avses få en längd av högst 20 kilometer. Koncessionsphkt föreUgger således
endast om ledningen har eUer avses få en längd som överstiger 20 kUometer. I
normalfallet torde det bli fråga om att dra fram och begagna en planerad
ledning, som redan från början avses få en viss längd. Det kan emellertid
tänkas att en ledning, som i enlighet med upprättade planer getts en längd som
inte medför koncessionsplikt, sedermera byggs till. Vid tillbyggnad av en
ledning måste koncession sökas, om den planerade tUlbyggnaden tUlsammans med
ledningen i övrigt har en längd som överstiger 20 kilometer. Koncession skall i
detta fall sökas för begagnande av den äldre delen av ledningen och för
framdragande av den nya delen. Undantagsvis kan det bli fråga om att söka
koncession enbart för begagnande av en ledning. Detta kan bli fallet, om
koncession återkallas med stöd av 15 §. Skulle beträffande viss ledning koncessionsprövning
framstå som opåkallad, kan regeringen enligt paragrafens tredje stycke medge
undantag från koncessionsplikten.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 86

Genom punkt 2 i andra stycket undantas från
koncessionsplikt rörledning som huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende
av enskilda hushåUs behov. Som har framgått av avsnittet 8.3 i den aUmänna motiveringen
tar detta undantag sikte på bl. a. rörledningar för distribution av gas främst
för hushållsförbrukning, uppvärmning m. m. Undantaget avser emellertid inte
bara gasdistribution utan även distribution av vätska. En fömtsättning för
undantag enligt bestämmelsen är att ledningen huvudsakligen skall nyttjas för
tillgodoseende av enskilda hushålls behov. Denna förutsättning utesluter inte
att ledningen också skall användas för att förse exempelvis företag med t. ex.
gas.

I punkt 3 i andra stycket upptas ett generellt
undantag för ledningar som uteslutande skall nyttjas inom haiim- eller
industriområde.

Paragrafens tredje stycke innehåUer en bestämmelse
som ger regeringen möjlighet att i visst fall medge undantag från annars
föreliggande koncessionsplikt. Som nyss nämnts är denna bestämmelse avsedd att
användas i fall där en koncessionsprövning framstår som opåkallad.

2
§

Paragrafen, som saknar motsvarighet i
utredningsförslaget, innehåUer en bestämmelse om vad som skall anses tillhöra
en rörledning. En liknande bestämmelse finns i 3 § ledningsrättslagen.

Varken i denna lag eller i ledningsrättslagen ges
någon definition av begreppet ledning. Som ledning enligt rörledningslagen får
betraktas slang, rör, kulvert m. m. Till ledning får också räknas helt
oundgängliga tiUbehör såsom slag, socklar, fästen, ventiler samt kontroll- och
säkerhetsanordningar av olika slag.

En ledning kan för sin funktion vara beroende av
olika tekniska anordningar. Som exempel kan nämnas pump- eller
kompressorstationer och stationer för tryckreducering. Av paragrafen framgår
att även anordningar av detta slag skall anses ingå i ledningen. Däremot
omfattar ledningen inte oljecisterner, gasklockor och liknande
lagringsanordningar i annan mån än de är nödvändiga för ledningens drift, t.
ex. för tryckutjämning.

3
§

Paragrafens första stycke upptar bestämmelse om
vilken myndighet som skall pröva fråga om koncession. Som anförts i avsnittet
8.4. i den allmänna motiveringen skall det ankomma på regeringen att pröva sådana
frågor.

Med hänsyn till bl. a. att ansökan om koncession
inte medför någon rätt till företräde och även i övrigt har begränsad rättslig
betydelse har det inte ansetts nödvändigt att ta in föreskrifter om
koncessionsansökningens innehåU och formerna för berednmg av
koncessionsärenden i lagen. Vissa grandläggande bestämmelser har dock ansetts
ha sin plats

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 87

i
denna. I paragrafens andra stycke har sålunda tagils in en upplysning om till
vilken myndighet ansökan om koncession skall ges in. Där finns också en
bestämmelse om ansökningsavgift. Avgiften avses främst utgöra ett bidrag till
kostnaderna för det administrativa förfarandet. Den skall även kunna tjäna
syftet att avhålla från rena okynnesansökningar. Det ankommer på regeringen att
bestämma avgiftens storlek. Föreskrifter om ansökans innehåll m. m. kan
meddelas av regeringen som verk-stäUighetsföreskrifter.

Förutsättningar
för koncession

4 §

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 2 § i
utredningens förslag, innehåUer bestämmelser om förutsättningarna för att
koncession skall kunna meddelas. Frågan har behandlats i avsnittet 8,4 i den
allmänna motiveringen.

Villkor
för koncession

I detta avsnitt, som delvis motsvaras av 3 § första
stycket och 4 § första stycket i utredningens förslag, har upptagits
bestämmelser om rätten att föreskriva villkor för koncession.
Utredningsförslaget innehåller en bestämmelse om att koncession inte befriar
koncessionshavaren från skyldighet att iaktta de allmänna bestämmelser, vilka
är eller kan bli meddelade för sådan ledning som koncessionen avser. Bestämmelserna
innebär, såvitt avser vid tiden för koncessionens meddelande gällande
författningsföreskrifter, en erinran om att dessa skall iakttas. I denna del är
den föreslagna bestämmelsen obehövlig. Bestämmelsen innebär emellertid också
att föreskrifter, som utfärdas efter koncessionsbeslutet, skall bli
tillämpliga på ledningen. Enligt min mening är detta en övergångsfråga som bör
prövas i samband med att de nya föreskrifterna beslutas. Av dessa skäl har
någon motsvarighet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen inte
upptagits i denna lag.

5 §

I paragrafen, som motsvaras av 3 § första stycket
och 4 § första stycket 1 i utredningens förslag, upptas bestämmelser om
lednings sträckning och giltighetstid för koncession.

Den ingående prövning med avseende på ledningens
inverkan på motstående intressen som avses ske i koncessionsärendet
förutsätter att ledningens sträckning är i varje fall i huvudsak bestämd. I
paragrafen har därför tagits in en bestämmelse om att koncession skall avse
ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Vad som föreskrivs i koncessionsbeslutet
om ledningens framdragande skall enligt 11 § ledningsrättslagen lända till
efterrättelse vid upplåtelse av ledningsrätt.

I
paragrafen föreskrivs vidare att koncession skall meddelas för vii

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 88

tid.
Denna tid får bestämmas tiU längst 30 år. I detta avseende avviker paragrafen
från utredningens förslag som innebär att tiden, om särskilda skäl föreligger,
skall kunna bestämmas till längst 40 år. Enligt min mening är det tillräckUgt
att sätta gränsen för den längsta tiUåtna tiden vid 30 år.

Hur lång koncessionstid som bör medges är en fråga
om avvägning mellan det allmännas intresse att kunna ta förutsättningarna för
koncessionen under förnyat övervägande och koncessionshavarens behov av att ha
trygghet för att gjorda investeringar inte blir onyttiga inom aUtför kort tid.
Med angivna tidsram blir det möjUgt att bestämma koncessionstiden så, att
anläggningen hinner avskrivas innan koncessionstiden har löpt ut.

6
§

I denna paragraf, som har viss motsvarighet i 4 §
första stycket i utredningsförslaget, anges vUka villkor som skall eller får
förenas med koncession.

Enligt paragrafens första stycke skaU koncession
förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eUer
enskUd rätt. Som närmare har utvecklats i avsnittet 8.4 i den allmänna
motiveringen skall i koncessionsärendet göras en avvägning meUan
ledningsintresset och de motstående eller konkurrerande intressen som
föreligger i det enskUda fallet. Det är emeUertid inte möjligt att i
koncessionsärendet göra en detaljreglering av ledningsintresset i förhållande
till andra intressen. I enlighet med vad jag har förordat i avsnittet 8.2 i den
allmänna motiveringen skall emellertid koncessionerad ledning vara underkastad
de inskränkningar i fråga om användande av mark och vatten som föreskrivs i
ML, NvL och VL. Som där också har förordats skall vad som föreskrivs i eller
med stöd av förordningen om brandfarliga varor gälla även koncessionerad
rörledning. Företagets principiella tillåtlighet och de huvudsakliga viUkoren
för det skall dock prövas i koncessionsärendet.

VUka
villkor som kommer i fråga i det enskilda fallet blir beroende av bl. a. de
synpunkter som kommer fram under remissförfarandet vid ärendets beredning. Till
viss del torde standardviUkor kunna utformas åtminstone för vissa slag av
koncessioner. Vissa generella bestämmelser kan meddelas av regeringen i en
verkställighetsförordning. Sådana bestämmelser blir emeUertid inte direkt
bindande för koncessionshavarna. De viUkor som skaU gäUa i varje särskilt faU
bör tas in i koncessionsbeslutet. Regeringen kan vidare föreskriva att beslut
om viUkor i viss utsträckning får fattas av annan myndighet. Sådana vUlkor bör
dock inte avse frågor som har väsentlig betydelse för koncessionsrättens innehåll.
Enligt paragrafens andra stycke får som villkor för koncession före-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 89

skrivas
att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eUer att koncessionshavaren
skaU utge särskild avgift tiU staten eUer iaktta annat liknande villkor. Genom
en föreskrift om rätt till deltagande kan staten tillförsäkra sig insyn i
koncessionerad verksamhet som skall drivas av ett privatägt företag. MöjUgheten
att ta ut en särskild avgift av koncessionshavaren är avsedd att användas för
att tiUgodose motstående allmänna intressen, som får träda tiUbaka för
rörledningsföretaget. En sådan avgift torde i och för sig kunna tas ut redan
med stöd av paragrafens första stycke, som ålägger regeringen att uppstäUa de
vUlkor som behövs för att skydda allmänna intressen. Det har emeUertid ansetts
lämpligt att ge en uttrycklig föreskrift om att särskild avgift kan tas ut. En
liknande bestämmelse finns i 10 § tredje stycket minerallagen.

Iakttager koncessionshavaren inte vUlkor som har
meddelats med stöd av första stycket i paragrafen, har statens industriverk
enligt 20 § första stycket möjlighet att vid vite förelägga honom att fuUgöra
sina skyldigheter. För tillämpningen av sistnämnda bestämmelse är det
angeläget att koncessionsbestämmelserna utformas på sådant sätt att det klart
framgår att visst villkor har meddelats med stöd av 6 § första stycket.
Åsidosätter koncessionshavare vid utövning av den koncessionerade verksamheten
koncessionsviUkor och detta medför uppenbar fara för aUmänt eller enskilt intresse,
får industriverket enligt 20 § andra stycket med omedelbar verkan förbjuda
verksamhetens fortsatta bedrivande. Vidare kan enligt 15 § koncession
återkallas, om viUkor för koncession inte iakttas. ÄterkaUelse bör dock komma i
fråga endast i kvalificerade fall.

SjälvfaUet har koncessionshavaren inte rätt till
ersättning av det allmänna med anledning av de inskränkningar som åläggs honom
med stöd av första eller andra stycket i förevarande paragraf.

Paragrafens tredje stycke gör det möjligt att i
koncessionen ta in en föreskrift om att ledningen skall vara färdigställd inom
viss tid. Bestämmelsen har tillkommit för att förhindra att sökanden skaffar
sig koncession endast i syfte att utestänga intresserade utan verklig avsikt
att förverkliga anläggningen.

Det har överlämnats tUl regeringen att bestämma i
vad mån föreskrift om tid för färdigstäUande av ledningen bör meddelas och, om
så sker, hur lång denna tid bör vara. Vid bestämmande av sådan tid bör beaktas
bl. a. anläggningsarbetenas omfattning.

Har viss tid föreskrivits för färdigstäUande av en
ledning, kan det inträffa att anläggningsarbetena på grand av särskilda
förhållanden förhindras eller avsevärt försvåras. I sådana särskilda fall bör
koncessionshavaren kunna få förlängning av tidsfristen. Ansökan därom bör
göras hos regeringen före utgången av den föreskrivna tiden. I enlighet härmed
har upptagits en bestämmelse om förlängning av tid som har föreskrivits för
färdigställande av ledning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Iakttar koncessionshavaren inte tid som har
föreskrivits för ledningens färdigställande och har han inte sökt eller fått
förlängning av tiden, kan koncessionen enligt 15 § återkallas.

7 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse för det fall
alt verksamhet, för vUken koncession har meddelats enligt lagen, medför
betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades. I sådant
fall får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk
föreskriva villkor som är ägnat att förebygga eller minska olägenheten för
framtiden. En Uknande bestämmelse finns i 25 § ML.

I överensstämmelse med vad som uttalats i fråga om
inskränkning enligt 6 § innebär förslaget att koncessionshavaren inte skall ha
någon rätt till ersättning av det allmänna på grund av villkor som föreskrivs
enligt denna paragraf.

Transport
åt annan

I detta avsnitt, som motsvaras av 57 §§ i
utredningens förslag, finns bestämmelser om skyldighet för koncessionshavaren
att ombesörja transport genom ledningen åt annan.

8 §

I paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 5 §
och 6 § första stycket i utredningsförslaget, anges under vUka förutsättningar
koncessionshavaren skall vara skyldig att utföra transport genom ledningen åt
annan.

Enligt paragrafens första stycke åligger det
sålunda koncessionshavaren att mot ersättning ombesörja transport genom
ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång för
koncessionshavaren. Undantaget för väsentligt förfång avser t. ex. sådana fall
där transport åt annan skulle innebära att koncessionshavarens behov av
ledningen för egna transporter måste eftersättas eller där den begärda
transporten är oförenlig med ledningens ändamål.

Det åligger koncessionshavaren att ombesörja de
transporter som sker för annans räkning. Han är alltså skyldig att ställa
behövlig personal till förfogande. Bestämmelserna i paragrafen ger omvänt inte
den som vill utnyttja ledningen någon rätt att få använda egen personal.

Fråga som rör transportplikt, ersättning för
transport eller villkoren härför skall enligt andra stycket i paragrafen prövas
av statens industriverk.

Till skillnad frän motsvarande bestämmelser i
utredningsförslaget upptar paragrafen inte någon bestämmelse om att den
myndighet, som skall pröva frågor om transportplikten, därvid skall biträdas av
en rådgivande nämnd. Bestämmelser härom kan, om behov av en rådgivande nämnd
visar sig föreligga, meddelas av regeringen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 91

9
§

Denna paragraf, som i huvudsak överensstämmer med 7
§ i utredningens förslag, innehåUer bestämmelser om skyldighet för koncessionshavare
att tillhandahålla den myndighet som skall pröva frågor om transportpUkten
vissa uppgifter.

En förutsättning för att statens industriverk, som
handlägger frågor om transportplikt enligt 8 §, skall kunna fullgöra sin
uppgift är att verket kan skaffa sig kännedom om de förhållanden, som inverkar
på frågans avgörande. Verket har därför ansetts böra berättigas att ta del av
alla de handlingar, som koncessionshavaren innehar och som är av betydelse i
sammanhanget. I enlighet härmed föreskrivs i paragrafens första stycke att
koncessionshavare är skyldig att på anfordran tillhandahålla industriverket de
tekniska och ekonomiska uppgifter som behövs för att pröva sådana frågor.

I fråga om uppgiftsskyldigheten skall enligt andra
stycket i paragrafen 47, 9, 10 och 12 §§ lagen (1956: 245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (ändrad senast
1975: 705) till-lämpas. Det innebär bl. a. att närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldighetens omfattning samt om sättet och tiden för dess fullgörande
meddelas av industriverket. Verket har därvid möjlighet att förelägga koncessionshavaren
att tillhandahålla avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar.
Koncessionshavaren kan också kallas att inställa sig hos verket.
Uppgiftsskyldigheten innebär inte någon skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur. Det åligger verket att iaktta att koncessionshavaren inte
onödigt betungas vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten. Verkets personal
har tystnadsplikt beträffande uppgifter som rör koncessionshavarens drift-
eller affärsförhållanden.

Efterkommer koncessionshavaren inte arunaning att
lämna uppgift, tillhandahålla handling eller inställa sig, kan verket förelägga
honom vite. Vid underlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet kan vidare
koncessionshavare i vissa fall ådömas straff.

Rörledning
inom område för trafikled

I detta avsnitt ges särskilda regler för rörledning
inom område för allmän väg eller annat trafikledsområde. Reglema, som motsvarar
10 och 11 §§ i utredningens förslag, har utformats efter mönster av motsvarande
bestämmelser i 5 a § ellagen. I förhållande till utredningens förslag innebär
reglerna en ytteriigare anpassning till ellagens bestämmelser.

10
§

Paragrafen motsvaras delvis av 10 § första stycket
i utredningens förslag och överensstämmer i huvudsak med motsvarande
bestämmelser i 5 a § 1 mom. och 2 mom. andra stycket ellagen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 92

I paragrafen ges bestämmelser om skyldighet för
koncessionshavare

att vid ändring av trafikled vidta sådan ändring i fråga om rörledning

som behövs för att ändringen av trafikleden skall kunna genomföras.

Paragrafen skiljer sig bl. a. såtillvida från motsvarande bestämmelser i

utredningsförslaget att regler ges också för det fall att rörledning dragits

fram inom trafikledsområde utan att korsa trafikleden. Som utredningen

har anfört torde det i allmänhet inte komma i fråga att lägga rörled

ningar längs med järnväg, spårväg eUer vattentrafikled. Däremot är det

utomlands inte ovanligt att rörledningar dras fram längs med vägar.

Paragrafen innehåUer bestämmelser endast för det
faU att rörledning dragits fram inom område för aUmän väg, till farväg nyttjad
enskild väg, järnväg, spårväg eUer kanal eller annan vattentrafikled, som fanns
när ledningen drogs fram. I paragrafen regleras två frågor. Den första frågan
avser i vad mån koncessionshavaren i samband med ändring av trafikleden skall
vara skyldig att göra ändringar beträffande rörledningen. Den andra frågan
gäller vem som skall bekosta de åtgärder som kan behöva vidtas beträffande
ledningen.

Enligt paragrafen är koncessionshavaren, liksom en
innehavare av starkströmsledning i motsvarande situation, aUtid skyldig att vid
ändring av trafikleden vidta de åtgärder beträffande ledningen som behövs för
att ändringen av trafikleden skaU kunna genomföras. Koncessionshavaren är
enligt huvudregeln också skyldig att bekosta dessa åtgärder. Bakom denna
huvudregel ligger tanken att det har inneburit många fördelar för
koncessionshavaren att utnyttja ett befintligt trafikledsområde. Härigenom har
han kunnat undvika markintrång på annat håll samtidigt som arbetena med
ledningsdragningen underlättats liksom även underhåll och reparationer. För
koncessionshavaren har detta ofta kunnat medföra betydande kostnadsbesparingar.
Med hänsyn till dessa fördelar har det ansetts rimligt att koncessionshavaren
själv får bekosta ledningsändringar som föraiUeds av att trafikleden ändras.
När det gäller korsningar mellan rörledningar och trafikleder är emeUertid
förhåUandet ett annat. I sådana fall är det knappast förenat med några fördelar
för koncessionshavaren att ha ledningen framdragen inom trafikledsområdet. Det
är därför motiverat att, när rörledning dragits fram så att den korsar en
befintlig trafikled, tiUämpa en kostnadsfördelning som avviker från
prioritetsprincipen. I enlighet härmed föreskrivs i paragrafen skyldighet för
den som förvaltar trafikleden att ersätta koncessionshavaren kostnad som denne
i samband med ändring av trafikleden haft för åtgärd beträffande ledningen där
denna korsar trafikleden.

II §

Denna paragraf, som motsvarar 11 § i
utredningsförslaget och överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 5 a § 3
mom, ellagen, upptar en bestämmelse om skyldighet för koncessionshavare att
ersätta

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:86 93

de
ökade kostnader för trafikleds underhåll som kan föranledas av att ledningen
har dragits fram inom trafikledsområdet. En förutsättning för
koncessionshavarens ersättningsskyldighet enhgt paragrafen är att ledningen
dragits fram inom ett redan existerande trafikledsområde.

12 §

Paragrafen, som i stort sett överensstämmer med 10
§ andra stycket i utredningsförslaget och delvis också med motsvarande
bestämmelser i 5 a § 4 mom. ellagen, behandlar frågan om arbete med rörledning
inom trafikledsområde.

Bestämmelsen i första stycket gäUer arbeten med
såväl nyanläggning som ändring och underhåU av ledning inom trafikledsområde.

I fråga om arbete med ledning inom område för
allmän väg finns särskUda bestämmelser i 44 § väglagen. En erinran härom har
tagits in i paragrafens andra stycke.

Överlåtelse
och upphörande av koncession

Avsnittet motsvaras delvis av 3 § andra stycket och
9 § i utredningens förslag. En nyhet i förhållande till utredningsförslaget är
att koncessionshavare getts möjlighet att avstå från koncessionen.

13 §

EnUgt paragrafen, som motsvarar 3 § andra stycket i
utredningens förslag, får koncession inte överlåtas utan medgivande av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av statens industriverk.

14 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens
förslag, innehåller en bestämmelse om avstående från koncession. Bestämmelsen
har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelse i 12 § första stycket
mineraUagen.

15 §

I paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 9 §
första stycket i utredningsförslaget, ges bestämmelser om återkallelse av
koncession. Med säkerhetsbestämmelser för ledningens drift avses i paragrafen
de bestämmelser som har meddelats i eller med stöd av förordningen om
brandfarUga varor.

Borttagande
av ledning, återställning m. m.

I detta avsnitt, som saknar motsvarighet i
utredningens förslag, finns bestämmelser bl. a. om borttagande av ledning och
andra återstäUningsåtgärder vid upphörande av koncession eller olovUgt
framdragande av ledning. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.6 i den
allmänna motiveringen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 94

16 §

I paragrafen regleras frågan om skyldighet att
vidta åtgärder för återställning när koncession upphör.

Enligt paragrafens första stycke är den som senast
har innehaft koncessionen skyldig att ta bort ledningen och vidta annan åtgärd
för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.
Det behövs således en prövning av behovet av återställningsåtgärder i varje
särskUt faU. Som anförts i avsnittet 8,6 i den aUmänna motiveringen skall
skyldighet att vidta återställningsåtgärder föreligga endast om detta är
påkallat för alt tillgodose ett allmänt eller enskilt intresse av någon
betydelse.

Frågan om skyldighet att vidta
återställningsåtgärder skall enligt andra stycket i paragrafen prövas av
regeringen, som dock kan överlämna till statens industriverk att pröva sådan
fråga. Koncessionen kan upphöra genom att den enUgt 5 § faststäUda
koncessionstiden löper ut, genom anmälan enligt 14 § eller genom återkallelse
enUgt 15 §. I de två sistnämnda fallen kan frågan om skyldighet att vidta
återställningsåtgärder prövas i anslutning till att anmälan görs resp. att
frågan om återkallelse prövas. Endast för det faU att koncessionstiden löper
ut krävs att frågan om återställningsåtgärder prövas som särskilt ärende.

Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke ger
regeringen resp. statens industriverk möjlighet att förelägga förutvarande
koncessionshavaren vite om denne inte vidtar de återställningsåtgärder som har
ålagts honom.

17 §

1 paragrafen ges bestämmelser om
återställningsåtgärder för det fall att någon utan koncession framdragit
koncessionspliktig ledning.

18 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om ianspråktagande
av annans mark för vidtagande av återställningsåtgärder. Bestämmelserna har be
handlats i avsnittet 8.6 i den allmänna motiveringen.

Tillsyn,
handräckning, ansvar m. m.

I avsnittet, som i stort sett saknar motsvarighet i
utredningens förslag, har tagits upp bestämmelser om tillsyn, vissa sanktioner,
handräckning och tystnadsplikt. Bestämmelserna har i stor utsträckning
utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i minerallagen.

19 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn
över verksamhet som omfattas av rörledningslagen. Bestämmelserna har utformats
efter mönster av 40 § minerallagen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 95

Enligt paragrafens första stycke åligger det
statens industriverk att utöva tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller
med stöd av rörledningslagen föreskrivs om framdragande eller begagnande av
rörledning eller om vidtagande av återställningsåtgärder.

Genom bestämmelsen i första meningen i paragrafens
andra stycke åläggs koncessionshavaren skyldighet att lämna industriverket de
uppgifter som verket behöver för tillsynen. Om därvid uppsåtligen eUer av grov
oaktsamhet oriktig uppgift lämnas kan enligt 22 § andra stycket straffansvar
inträda. Genom andra meningen i förevarande stycke ges industriverket
befogenhet att som ett led i tillsynen meddela föreskrifter i ett enskilt fall
för att trygga efterlevnaden av vad som i eller med stöd av rörledningslagen
föreskrivs om framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande
av återställningsåtgärder. Sådana föreskrifter får givetvis inte gå utanför
den ram som följer av lagens bestämmelser och de villkor som uppställts i
koncessionsbeslutet.

Om koncessionshavaren inte efterkommer vad som
föreskrivs eller begärs med stöd av paragrafens andra stycke, kan
industriverket, som framgår av 20 § första stycket, vid vite förelägga honom
att fullgöra sina skyldigheter.

I paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om
bl. a. tillträde till anläggning.

20 §

Paragrafen, som har utformats efter mönster av
motsvarande bestämmelser i 43 § minerallagen, innehåller bestämmelser bl, a.
om vitesföreläggande och förbud i vissa fall.

21 §

Paragrafen, som utformats efter förebild av 42 §
andra och tredje styckena mineraUagen, innehåller bestämmelser om handräckning
för det fall att förbud som har meddelats enligt 20 § åsidosätts.

22 §

I paragrafen, vars första stycke motsvaras av 18 §
i utredningens förslag, ges bestämmelser om ansvar. Andra stycket i
paragrafen, som har föranletts av de nya bestämmelserna om tiUsyn, har
utformats efter förebUd av 44 § andra stycket minerallagen.

23 §

Paragrafen innehåUer bestämmelse om tystnadsplikt
bl. a. för den som deltagit i tUlsyn enligt lagen. Bestämmelsen har utformats
efter förebild av motsvarande bestämmelse i 45 § minerallagen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 96

Ftdlföljd
av talan 24 §

I paragrafen ges bestämmelser om fuUföljd av talan
mot beslut som fattats enligt rörledningslagen. Vid bestämmelsemas utformning
har eftersträvats att frågor av övervägande rättslig karaktär skall prövas av
domstol.

10.2 Förslaget
till lag om ändring i miljöskyddslagen

2
§

I enlighet med vad som har förordats i avsnittet
8.2 i den aUmänna motiveringen skall beslut i koncessionsärende enligt
röriedningslagen vara bindande vid prövning enligt ML. Bestämmelse härom har
tagits in i andra stycket av denna paragraf.

6
§

I paragrafen har intagits en bestämmelse om att
bestämmelserna i första och andra styckena i paragrafen inte skall gäUa
rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt rörledningslagen.
Det innebär att förbud inte kan meddelas med stöd av paragrafen mot rörledning
för vUken koncession har meddelats enligt rörledningslagen.

9
§

I ett tiUägg till andra stycket i paragrafen har
föreskrivits att ansökan om tillstånd enhgt ML beträffande koncessionspUktig
rörledning inte får tas upp av koncessionsnämnden för miljöskydd, innan
prövning enhgt rörledningslagen har skett.

10.3 Förslaget
till lag om ändring i vattenlagen

2
kap. 40 §

Som har förordats i avsnittet 8.2 i den allmänna
motiveringen skall vid prövning enligt VL av rörledning för vilken koncession
har meddelats enUgt rörledningslagen tUlämpas en begränsad
tiUåtlighetsbedöm-ning. Bestämmelsen i denna paragrafs första stycke innebär
att i fråga om sådan rörledning någon prövning enligt 2 kap. 3 § första stycket
VL av ledningsföretagets ekonomiska tUlåtlighet inte skall ske. Orden
"vare sig statens eller enskild" har såsom överflödiga utgått.

10.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar

1 enlighet med vad jag har förordat i avsnittet
8.1. i den allmänna motiveringen skaU lagen om särskUda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar göras tiUämpUg också på rörledning som är koncessions-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 97

pliktig
enligt rörledningslagen. I konsekvens härmed har lagens rubrik ändrats till
"lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m, m."

1 §

1 paragrafen finns en aUmän beskrivning av de
anläggningar som omfattas av lagen. Beskrivningen har ändrats så att den
täcker även sådana rörledningar som enligt 2 § 5) skall omfattas av lagen,

2 §

Genom tiUägg av en ny punkt, punkt 5, har angivits
att med anläggning i lagens mening avses också rörledning för vilken krävs
koncession enligt rörledningslagen.

9
§

Paragrafen, som innehåller bestämmelser bl, a, om
krigsskyddsnämndens sammansättning, har upphävts. Bestämmelser av detta slag
behöver inte upptas i lagen utan kan meddelas av regeringen,

12
§

Genom ett tiUägg till paragrafens andra stycke har
föreskrivits att ärende om koncession enligt rörledningslagen inte får avgöras
förrän krigsskyddsnämnden har yttrat sig.

1 paragrafen finns en bestämmelse som avser att
göra det möjligt att tvångsvis ta i anspråk annans mark eller vattenbyggnad i
fall då detta behövs för skyddsåtgärd enligt lagen. Bestämmelsen är numera
obehövlig och har därför fått utgå. I 2 kap. 6 § ExL finns sålunda en regel om
expropriation bl. a, för ändamål av särskild betydelse för totalförsvaret.
Denna regel gör det möjligt att tillgodose här föreliggande skyddsbehov.

11 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen tiU

1.
lag om vissa rörledningar,

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523),

4.
lag om ändring i lagen (1942:
335) om särskUda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,

12 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

7
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 86

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 98

Bilaga 1 Utredningens förslag

1
Förslag till

Lag
om vissa rörledningar för petroleum, naturgas m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Rörledning för transport av petroleum, produkt därav eller natur

gas får, om längden överstiger 20 kilometer, framdragas eller begagnas

endast efter tillstånd (koncession) av Konungen. Koncession fordras

dock ej för ledning som nyttjas uteslutande för kommunal distribution

eller distribution inom hamn- eller industriområde.

Konungen får beträffande viss ledning medge
undantag från tUl-ståndsplikten.

2
§ Koncession får meddelas, om
ledningen är lämplig från allmän synpunkt och om den som söker koncessionen kan
antagas vara i stånd att uppfylla med koncessionen förenade villkor.

3
§ Koncession meddelas för viss
tid ej överstigande 30 år, eller, om särskilda skäl föranleder därtill, längst
40 år.

Koncession får ej överlåtas utan medgivande av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

4 §
Vid meddelande av koncession skall föreskrift lämnas om

1.
ledningens huvudsakliga
sträckning och omfattning,

2.
de särskilda viUkor som skall
gälla för ledningens utförande,

3.
den tid inom vilken ledningen
skall vara färdigställd,

4.
de vUlkor i övrigt som finnes
behövliga.

Koncession befriar ej koncessionshavare från
skyldighet att iakttaga de allmänna bestämmelser, vilka är eller kan bli
meddelade för sådan ledning som koncessionen avser.

5 §
Koncessionshavare är skyldig att mot ersättning ombesörja trans

port genom ledningen åt annan, i den mån transporten är förenlig med

ledningens ändamål och kan ske utan att koncessionshavarens eget be

hov av ledningen eftersattes.

6 §
Fråga om förpliktelse som avses i 5 § prövas av myndighet som

Konungen bestämmer.

Vid handläggningen av sådant ärende skall
myndigheten biträdas av en nämnd bestående av fem av Konungen för viss tid
förordnade ledamöter (oljeledningsnämnden).

7 §
Koncessionshavare är skyldig att på anfordran tillhandahålla

myndighet som avses i 6 § de uppgifter av teknisk eller ekonomisk art

som behövs för bedömning av fråga om förpliktelse enligt 5 §.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 99

Om uppgiftsskyldigheten skaU vad som sägs i 37,
913 och 15 §§ lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrens-förhållanden äga motsvarande tillämpning.

8
§ Framstår som sannolikt att
koncession kommer att meddelas och är det angeläget att förrättning enligt
ledningsrättslagen (197 : ) snarast inledes, får Konungen på begäran av
sökanden genom särskilt beslut medge att sådan förrättning får påbörjas utan
hinder av att beslut om koncession ännu ej föreligger. I medgivandet anges
ledningens huvudsakliga sträckning och omfattning samt de övriga villkor som
finnes påkallade.

9
§ Åsidosätter koncessionshavare
i väsentlig mån föreskrift, som givits vid meddelande av koncessionen, eller
för ledningens drift gällande säkerhetsbestämmelse eller uppfyller han ej
förpliktelse, som eljest åligger honom enligt denna lag, kan koncessionen helt
eUer delvis återkaUas, Detsamma gäller, om koncessionshavaren under tre år i
följd ej haft ledningen i brak.

Fråga om återkallelse prövas av myndighet som Konungen
bestämmer. Mot beslutet om återkallelse föres talan hos kammarrätten genom
besvär.

10 §
Erfordras i samband med ändring av allmän väg, till farväg nytt

jad enskild väg, järnväg, spårväg eller kanal eller annan vattentrafikled

(trafikled), att åtgärd vidtages beträffande ledning, där den korsar tra

fikleden, är koncessionshavaren skyldig vidtaga åtgärden. Kostnaden

härför, liksom för annan av trafikledsändringen föranledd åtgärd be

träffande ledningen, skall ersättas av den under vars förvaltning trafik

leden står.

Kan
arbete med ledning inom område för annan trafikled än allmän väg inverka på
trafiksäkerheten eller medföra större ingrepp i trafikleden, skall, innan
arbetet igångsattes, anmälan härom göras hos den som förvaltar trafikleden.
Denne meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande och om rätt till upplag
eller annan anordning som, utöver vad som är särskilt föreskrivet, behövs med
hänsyn till trafikledens bestånd, drift eller brukande. Påkallas på grund av
inträffad skada skyndsam reparaion av ledningen och skulle dröjsmål med
arbetets igångsättande vålla avsevärd olägenhet, får arbetet påbörjas utan att
anmälan gjorts. Koncessionshavaren skall dock snarast underrätta den som förvaltar
trafikleden om arbetet. Kostnaderna för arbetet åvilar koncessionshavaren, om
ej annat följer av första stycket.

I fråga om arbete med ledning inom område för
allmän väg finns föreskrifter i 44 § väglagen (1971: 948).

11
§ Föranleder ledning som
dragits fram inom område för trafikled ökade kostnader för trafikledens
underhåll, skaU koncessionshavaren ersätta kostnadsökningen.

12
§ För skada i följd av
ledningens drift på annat än vara som transporteras genom ledningen är
koncessionshavaren ansvarig även om han ej är vållande till skadan.

Första
stycket gäller ej skada som är en direkt följd av krigshandling

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 lOO

eller
liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller som
orsakats av allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art.

Ersättning skall bestämmas efter aUmänna
skadeståndsrättsliga grunder.

Jämkning av skadestånd i anledning av medvållande
på den skadelidandes sida får äga rum endast om medverkan till skadan skett
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

13 §
Är två eller flera koncessionshavare ansvariga för samma skada,

svarar de solidariskt för skadeståndet.

Mellan koncessionshavarna inbördes fördelas
ansvarigheten efter vad som är skäligt med hänsyn tUl varje lednings andel i
skadans uppkomst och övriga omständigheter.

14
§ Vad i 12 och 13 §§ sägs
gäller även den som utan att ha erhållit koncession begagnar ledning för vilken
fordras sådan.

15
§ Anspråk på ersättning för
skada till följd av lednings drift får ej göras gällande mot annan än den som
enligt 12 eUer 14 § är ansvarig för skadan.

16
§ Den som i anledning av skada
som i 12 § sägs vill rikta ersättningsanspråk mot den som enligt 12 eller 14 §
är för skadan ansvarig skall, vid äventyr av talans förlust, anmäla sitt
anspråk hos denne inom tre år från den dag, då han fick eller med iakttagande
av skälig aktsam-het bort få kännedom om att han lidit skada som medför rätt
till ersättning enligt denna lag och om den för skadan ansvarige. Talan om ersättning
skall väckas inom tio år från den dag skadan inträffade.

17
§ Ersättning som någon utgivit
på grund av bestämmelserna i 1214 §§ får han kräva åter av den som uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet orsakat skadan. I övrigt äger han icke av annan
kräva åter vad han utgivit enligt denna lag i vidare mån än vad som följer av
13 § andra stycket.

18
§ Den som begagnar ledning utan
att inneha koncession, där sådan fordras, eller bryter mot föreskrift som
givits vid meddelande av koncessionen straffas med böter, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

19
§ Närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:
86 101

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom förordnas att 1 §
miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

Denna lag--------------------------- helt tillfäUig.

Lagen är icke tillämplig på så- Lagen är icke tiUämplig på

dant utsläppande av avfall som transport i rörledningar
för vilka

avses i lagen (1971: 1154) om för- koncession meddelats enhgt lagen

bud mot dumpning av avfall i vat- (197 : ) om vissa rörledning-

ten eller på störning i radiomot- ar för petroleum, naturgas m. m.

tagningsapparat. Ej heller är lagen eller på sådant utsläppande av av-

tillämplig i fråga om joniserande fall som avses i lagen (1971: 1154)

strålning eller inverkan av elek- om förbud mot dumpning av av-

trisk ström från elektrisk anlägg- fall i vatten eller på störning i ra-

ning, varom särskilda bestämmel- diomoltagningsapparat. Ej heller

ser gäller. är lagen tillämplig i fråga om jo-

niserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från
elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd eller--------------------------- miljöfarlig
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas, att 19 och 20
§§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §

Finnes anledning-------------------------- länsstyrelsens
tiUstånd.

1 samband-------------------------- eller motverkas.

Bestämmelserna i denna para- Bestämmelserna i denna para

graf skola ej avse bebyggelse inom graf skola ej avse bebyggelse inom

område, som ingår i fastställd ge- område, som ingår i fastställd ge

neralplan, stadsplan eller bygg- neralplan, stadsplan eUer bygg

nadsplan, och ej heller företag nadsplan, och ej heUer företag

8 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

vars
tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen eUer miljöskyddslagen.

(Föreslagen
lydelse)

vars
tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen eller för
vars utförande meddelats koncession enligt lagen (197 : ) om vissa rörledningar
för petroleum, naturgas m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20
§

Kan
arbetsföretag------------------ med länsstyrelsen.

Beträffande arbetsföretag--------- på
landskapsbilden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område, som ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eUer byggnadsplan, och ej heller företag, vars
tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen.

Bestämmelserna
i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område, som ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag, vars
tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen eller för
vars utförande meddelats koncession enligt lagen (197 : ) om vissa rörledningar
för petroleum, naturgas m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder

för
vissa kraftanläggningar

Härigenom förordnas att 2 och 9 §§ lagen (1942:
335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

2 §

Med
anläggning, som i 1 § sägs, avses

1)
elektriskt kraftverk--- tjugofemtusen
kilovoltampére;

2) anläggning för----------- miljoner kubikmeter;

opaginerad Kontrollera mot PDF

3)
elektrisk ledning, som
är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare; samt

4)
transformator- eUer kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kUovolt meUan två ledare och en
genom-

3)
elektrisk ledning, som är avsedd
för späniung av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare;

4)
transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och
en genom-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

gångseffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére.

Föreslagen
lydelse

gångseffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére; samt

5) sådan rörledning för transport av petroleum, produkt
därav eller naturgas, å vilken lagen (197 : ) om vissa rörledningar för
petroluem, naturgas m. m. är tillämplig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Krigsskyddsnämnden består

Ledamöter och suppleanter utses av
Konungen; dock att Konungen äger uppdraga åt chefen för försvarsstaben att
utse den militäre ledamoten och suppleant för honom. Innan ledamot och suppleant
som skall företräda kommunala och enskilda kraftföretag utses, skall tillfälle
till yttrande beredas sammanslutning av sådana företag.

Nämnden äger----------------

------------- en
suppleant.

Vid handläggning av ärende som
avses i 2 § 5) skall i stället för representanterna för vattenfallsverket och
för kommunala och enskilda kraftföretag ingå en representant för kommerskollegium
och en för företag inom petroleumindustrin.

Ledamöter och suppleanter utses av
Konungen; dock att Konungen äger uppdraga åt chefen för försvarsstaben att
utse den militäre ledamoten och suppleant för honom. Innan ledamot och suppleant
som skall företräda kommunala och enskilda kraftföretag eller företag inom
petroleumindustrin utses, skaU tillfälle till yttrande beredas sammanslutning
av sådana företag.

enkel beskaffenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 I04

Bilaga 2 De remitterade förslagen

1
Förslag till

Lag
om vissa rörledningar

Härigenom
föreskrives följande.

Koncessionsplikt

1 §
Rörledning för transport av råolja, naturgas eller produkt av rå

olja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att an

vändas som bränsle får ej utan särskilt tillstånd (koncession) framdragas

eller begagnas.

Koncession
kräves icke för ledning som

1.
har eller avses få en längd av
högst 20 kilometer,

2.
huvudsakUgen skaU nyttjas för
tillgodoseende av enskUda hushålls behov eUer

3. uteslutande
skall nyttjas inom hamn- eller industriområde.

Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.

2
§ I ledning ingår för
driften erforderliga tillbehör och anordningar.

3
§ Fråga om koncession prövas
av regeringen.

Ansökan om koncession ges in till statens
industriverk. Den som söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i
enlighet med vad regeringen föreskriver.

Förutsättningar
för koncession

4 §
Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är

lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes

lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Villkor
för koncession

5
§ Koncession skall avse ledning
med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss tid. Giltighetstiden får
bestämmas till längst 30 år.

6
§ Koncession skall förenas med
de viUkor som behövs för att skydda aUmänna intressen eller enskild rätt.

Som viUkor för koncession får föreskrivas att
staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten eller att koncessionshavaren
skall utge särskild avgift till staten eller iakttaga annat liknande vUlkor.

Vidare får som villkor för koncession föreskrivas
att ledningen skall vara färdigställd inom viss tid. Regeringen kan förlänga
föreskriven tid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före
utgången av den föreskrivna tiden.

7 §
Uppkommer genom verksamhet för vUken koncession har med

delats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när kon-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 105

cessionen
meddelades, får regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, statens
industriverk föreskriva villkor som är ägnat att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.

Transport
åt annan

8 §
Koncessionshavare är skyldig att mot ersättning ombesörja trans

port genom ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång

för koncessionshavaren.

Fråga om skyldighet enligt första stycket prövas av
statens industriverk.

9 §
Koncessionshavare är skyldig alt på anfordran tillhandahålla sta

tens industriverk de tekniska och ekonomiska uppgifter som behövs för

prövning av fråga som avses i 8 §.

I fråga om denna uppgiftsskyldighet skall 47, 9,
10 och 12 §§ lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och
konkurrensförhållanden tillämpas.

Rörledning
inom område för trafikled

10
§ Har ledning framdragits inom
område för befintlig allmän väg, till farväg nyttjad enskUd väg, järnväg,
spårväg eller kanal eller annan vattentrafikled (trafikled), är
koncessionshavaren skyldig att vid ändring av trafikleden vidtaga och bekosta
de åtgärder beträffande ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden
skall kunna genomföras. Har sådan åtgärd vidtagits där ledningen korsar
trafikleden, skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta
koncessionshavaren kostnaden för åtgärden.

11
§ Föranleder ledning som har
framdragits inom område för befintlig trafikled ökade kostnader för
trafikledens underhåll, skall koncessionshavaren ersätta kostnadsökningen.

12
§ Kan arbete med ledning inom
område för annan trafikled än aUmän väg inverka på trafiksäkerheten eller
medföra ingrepp i trafikleden, skall, innan arbetet igångsattes, anmälan härom
göras hos den som förvaltar trafikleden. Denne meddelar de föreskrifter om
arbetets bedrivande och om rätt till upplag eller annan anordning som, utöver
vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till trafikledens bestånd,
drift eller brukande. Påkallas på grund av inträffad skada skyndsam reparation
av ledningen och skulle dröjsmål vålla avsevärd olägenhet, får arbetet påbörjas
utan att anmälan har gjorts. Koncessionshavaren skaU dock snarast underrätta
den som förvaltar trafikleden om arbetet. Kostnaderna för arbetet åvilar
koncessionshavaren,

I fråga om arbete med lednmg inom område för allmän
väg finns bestämmelser i 44 § väglagen (1971: 948).

Överlåtelse
och upphörande av koncession

13 §
Koncession får ej överlåtas utan medgivande av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, av statens industriverk.

14 §
Anmäler koncessionshavaren tiU regeringen att han vill från

träda sin rätt, upphör denna sex månader efter det att anmälningen

kom in, om ej annat följer av koncessionen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 106

15 §
Åsidosätter koncessionshavare för koncessionen gällande villkor

eller för ledningens drift gäUande säkerhetsbestämmelse eller uppfyUer

han ej förpliktelse som åvilar honom enligt denna lag, får regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk återkalla kon

cessionen. Detsamma gäller om koncessionshavare under tre år i följd

ej har haft ledningen i bruk.

Borttagande
av ledning, återställning m. m.

16 §
Upphör koncession att gäUa, är den som senast har innehaft kon

cessionen skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder

för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild syn

punkt.

Frågan om skyldighet att vidtaga sådana
återställningsåtgärder skall prövas av regeringen i samband med att
koncessionen upphör. Regeringen får överlämna till statens industriverk att
pröva sådan fråga.

Iakttager den som har innehaft koncessionen icke
vad som har ålagts honom, får myndighet som avses i andra stycket vid vite
förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges.

17 §
Har någon framdragit ledning utan att inneha koncession, där

sådan kräves, får statens industriverk förelägga honom att taga bort

ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om detta är på

kallat från allmän eUer enskUd synpunkt.

Föreläggandet
får förenas med vite. Vitesföreläggande skall delges.

18 §
Kräves för vidtagande av återstäUningsåtgärder enligt 16 eller

17 § att annans mark tages i anspråk, får statens industriverk besluta att

tillträde till marken skaU lämnas under viss tid.

Äterställningsåtgärderna skaU utföras så, att
minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om
markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken
samtyckt därtill eller statens industriverk lämnat tiUstånd till åtgärden.
Tillstånd till sådan åtgärd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig
för att återställningsåtgärder skaU kunna vidtagas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller
intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Tillsyn,
handräckning, ansvar m. m.

19
§ Statens industriverk utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med
stöd av denna lag föreskrives om framdragande eller begagnande av rörledning
eller om vidtagande av återställningsåtgärder.

Koncessionshavare skall på anfordran lämna
industriverket de upplysningar och handlingar som behövs för tiUsynen.
Industriverket får för visst fall meddela bestämmelser för att trygga
efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives i fråga om
framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande av
återställningsåtgärder.

Den som har att utöva tillsyn äger tillträde till
anläggning, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrives, och får göra
sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift
eller villkor för verksamheten.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 107

20 §
Uppfyller koncessionshavare icke villkor som har meddelats med

stöd av 6 § första stycket eUer 7 § eUer efterkommer han icke vad som

föreskrives eller begäres med stöd av 19 § andra eller tredje stycket, får

statens industriverk vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig

heter. Vitesföreläggande skall delges.

Bedrives verksamhet på sådant sätt att uppenbar
fara för aUmänt eller enskUt intresse uppkommer, får statens industriverk
förbjuda verksamhetens fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart
till efterrättelse.

21 §
Åsidosattes förbud som statens industriverk har meddelat enligt

20 § andra stycket, får överexekutor på ansökan av industriverket med

dela handräckning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om åtgärd av överexekutor enligt första
stycket skall reglerna om handräckning i 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
tillämpas.

22 §
Den som uppsåtligen eUer av oaktsamhet framdrager eller begag

nar ledning utan att inneha koncession, där sådan kräves, dömes till

böter eUer fängelse i högst sex månader.

TiU samma påföljd dömes också den som vid
fullgörande av uppgiftsskyldighet, som är förbunden med koncession eller som
avses i 19 § andra stycket, lämnar oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet.

23 §
Den som har deltagit i tiUsyn enUgt denna lag eller på annat sätt

tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja

eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått

kunskap om.

Fullföljd
av talan

24 §
Mot beslut av statens industriverk i fråga som avses i 16 eller

17 § eller 18 § första stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot beslut av industriverket i annan fråga som verket enligt denna lag

har att pröva föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1978,

Lagen skall icke tillämpas på ledning som har
framdragits före lagens ikraftträdande.

2
Förslag till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives att 2, 6 och 9 §§
miljöskyddslagen (1969: 387)i skaU ha nedan angivna lydelse.

2 §2 Utöver bestämmelsema i denna lag gäller om
miljöfarUg verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och
naturvårdslagstiftning

1 Lagen
omtryckt 1972: 782,

2 Senaste
lydelse 1975: 461.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig
verksamhet gäller särskUda bestämmelser enligt lagen (1971: 850) med anledning
av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 meUan Sverige och Finland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385)
prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet eller
enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande
eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt
denna lag,

I fråga om byggande i vatten för
att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning
eller annan anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen
(1918: 523).

Har regeringen enligt 136 a §
byggnadslagen (1947: 385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av
viss verksamhet, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

I fråga om byggande i vatten för
att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller
annan anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av
vattenförorening genom fast avfall.

6 §3

Kan miljöfarlig verksamhet befaras
föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses
i 5 § iakttages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten
att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade
eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eUer att
liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas.
Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av
synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt.

Bestämmelserna i första och and-
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet, ra
styckena gäller ej verksamhet.

vars
tUlkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen (1947:
385), Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan
flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning,
användes för avsett ändamål.

vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen
(1947: 385), eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats
enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra
stycket första punkten hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars
anläggande prövas i särskUd ordning, användes för avsett ändamål.

9 §4

Koncessionsnämnden för miljöskydd
kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet
lämna tillstånd lill verksamheten efter prövning enligl denna lag.

3 Senaste lydelse 1975: 461,

4 Senaste lydelse 1975: 461.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Skall frågan om tillkomst eller
lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385)
prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan
sådan prövning skett.

Föreslagen
lydelse

Skall fråga om tillkomst eller lokalisering
av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) eller om
framdragande eller begagnande av rörledning enligt lagen (1978: 000) om vissa
rörledningar prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden,
innan sådan prövning skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

3 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives att 2 kap, 40 § vattenlagen (1918:
523) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2 kap. 40 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

företag, som nu nämnts.

Har regeringen för att tillgodose
allmänt behov av vatten eller för annat i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål
prövat nödigt, att vatten ur sjö eller vattendrag ledes bort för att
annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket
sägs.

Vad i denna lag finnes stadgat om byggande i vatten skaU
jämväl äga tillämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i
vatten för allmän väg eller för järnväg, vare sig statens eller enskild, till
vars anläggande regeringen lämnat tillstånd; dock utgöre bestämmelserna i 3 §
första stycket icke hinder för företag, som nu nämnts.

Vad i denna lag finnes stadgat om byggande i vatten skall
jämväl äga tillämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i
vatten för allmän väg. Detsamma skall gälla i fråga om byggande i vatten för
rörledning eller järnväg, till vars framdragande eller anläggande regeringen
lämnat tillstånd. Bestämmelserna i 3 § första stycket utgöre dock icke hinder
för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

1 Senaste lydelse 1976: 998. 9
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanlägningar

dels att 9 och 14 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4, 17 och 20 §§ ordet
"Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels alt rubriken till lagen samt
1, 2 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om särskilda skyddsåtgärder Lag om särskilda
skyddsåtgärder

för
vissa kraftanläggningar

för
vissa kraftanläggningar m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande anläggning av väsentlig betydelse för
kraftförsörj-niiigen i riket skola ifråga om åtgärder till skydd mot skada
genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gälla de särskilda
bestämmelser, som angivas i denna lag.

Beträffande anläggning av väsentlig betydelse för
energiförsörjningen i riket skola ifråga om åtgärder till skydd mot skada
genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gälla de särskUda
bestämmelser, som angivas i denna la?.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1)
elektriskt
kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tjugofemtusen
kilovoltampére;

2)
anläggning för
tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är
avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;

3)
elektrisk
ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två
ledare; samt

4) transformator- eller kopp-

Ungsstation, vilken är avsedd för

spänning av minst sjuttio kilovolt

mellan två ledare och en genom

gångseffekt av minst tjugofemtu

sen kilovoltampére.

1 Senaste lydelse av 4 § 1944: 542. 9 § 1944: 542. 17 §
1971:577. - Senaste lydelse 1970: 907.

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1)
elektriskt
kraftverk, som är avsett för gencratoreffekt av minst ljugofemtusen
kilovoltampére;

2)
anläggning för
tUlgodogöran-de av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är
avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;

3)
elektrisk
ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två
ledare;

4) transformator- eller kopp-

lingsstalion, vilken är avsedd för

spänning av minst sjuttio kilovolt

mellan två ledare och en genom

gångseffekt av minst tjugofemtu

sen kilovoltampére; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5) rörledning för vilken kräves
koncession enligt lagen (1978: 000) om vissa rörledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mål om tillstånd enligt vattenlagen till anläggning, som
under 2§ 1) eller 2) sägs, eller tiU väsentlig ombyggnad, ändring eller
utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigsskyddsnämndens
utlåtande föreUgger.

Vad i första stycket är stadgat gäller ock ärende angående
tillstånd enligt 2 § lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 §
3) i denna lag sägs.

Mål om tUlstånd enUgt vattenlagen
(1918:523) till anläggning, som under 2 § 1) eUer 2) sägs, eller till
väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning må ej
avgöras med mindre krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller ock ärende angående
tillstånd enligt 2 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, tUl utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i
denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978: 000) om
vissa rörledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LAGRÅDET

Utdrag PROTOKOLL

vid
sammanträde 1977-12-29

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande:
justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl, justitierådet Höglund,
justitierådet Hessler.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10
november 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Johansson beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag tiU

1.
lag om vissa rörledningar,

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523),

4.
lag om ändring i lagen (1942:
335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Per Nyqvist.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om vissa rörledningar

46§§

Enligt de remitterade förslagen skall
koncessionsprövning enligt rörledningslagen vara bindande vid prövning enligt
miljöskyddslagen. Vidare avses att en faktisk samordning med naturvårdslagen
skall äga rum, så att ledningens framdragande i en huvudsakligen bestämd
sträckning enligt koncessionsbeslutet inte skaU kunna hindras genom att
länsstyrelse sedermera beslutar föreläggande enligt naturvårdslagen eller
vägrar tillstånd som behövs på grund av lagen eller förordnande som meddelats
med stöd av denna. I sistnämnda hänseende uttalar föredraganden, att det får
förutsättas att länsstyrelsen i sitt yttrande till regeringen i
koncessionsärendet inte bara har uppmärksammat att planerad rörledning kan
komma att beröra mark som ingår i naturreservat eller naturvårdsområde utan
även har tagit ställning till huruvida undantag från gällande föreskrifter kan
medges för att möjliggöra ledningens framdragande.

Mot denna bakgrund erfordras att regeringen i
koncessionsärendet gör en prövning av det tilltänkta företagets förenlighet med
miljöskyddslagens krav och de intressen som skyddas genom naturvårdslagen och
förordnanden som meddelats med stöd av denna.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 113

Föredraganden har i den allmänna motiveringen
erinrat om att utredningen angående oljeledningar inte ansett möjligt att ge
några närmare riktlinjer för prövningen i vad avser ledningens inverkan på
natureller miljövården. Vissa uttalanden om de allmänna riktlinjer som bör
iakttagas synes dock kuima göras.

Med hänsyn tUl koncessionsprövningens bindande
verkan vid prövning enligt miljöskyddslagen bör sålunda vid
koncessionsprövningen beaktas den allmänna tUlåtlighetsregeln i 4 §
miljöskyddslagen, att för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att
ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.
Vidare bör beaktas bestämmelsen i 6 § första stycket, att miljöfarlig
verksamhet som kan befaras föranleda olägenhet av väsentUg betydelse, även om
försiktighetsmått som avses i 5 § iakttages, får utövas endast om särskilda
skäl föreligger, liksom bestämmelsen i 6 § andra stycket om att verksamheten i
vissa fall inte alls får utövas, med möjlighet dock för regeringen att lämna
tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Om
koncession meddelas, bör vid koncessionsvillkorens bestämmande beaktas de i 5
§ miljöskyddslagen angivna principerna.

Vid koncessionsprövningen bör även tagas hänsyn
till naturvårdslagens regler. SärskUt vid bestämmande av ledningens sträckning
måste tillses att ingrepp i strid mot förordnande enligt 7 eller 19 §
naturvårdslagen inte företas utan tvingande skäl.

9
§

För att möjliggöra utredning hos statens
industriverk i ärende om transportpUkt för koncessionshavare åläggs denne i
förevarande paragraf skyldighet att tillhandahåUa verket vissa uppgifter. I
fråga om det närmare innehåUet i uppgiftsskyldigheten, tvångsmedel m. m.
hänvisas till bestämmelser i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden.

Sistnämnda lag har till ändamål att skapa underlag
för en övervakning av näringsUvet i vissa hänseenden. Uppgiftsskyldighelen
enligt förevarande paragraf är däremot att betrakta som ett led i ett administrativt
förfarande, vUket avser att slita en tvist mellan koncessionshavaren och annan
som har eller gör gällande rätt till transport genom ledningen. Paragrafen
reglerar endast förfarandet i första instans. Enligt 24 § i det remitterade
förslaget skall talan mot industriverkets beslut i sakfrågan föras hos
kammarrätt. Beträffande förfarandet i kammarrätt och i regeringsrätten gäller
bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. På grund av hänvisning i sistnämnda
lag blir bl. a. rättegångsbalkens regler om editionsplikt tillämpliga.
Förvaltningsprocesslagens och rättegångsbalkens regler om skyldighet att
medverka i utredningen gäUer båda parterna i ett mål. Även om behovet att
föreskriva uppgifts-

s. 114 Kontrollera mot PDF

skyldighet
för koncessionshavarens motpart i ärendet hos industriverket måhända inte är
särskilt framträdande, synes det lämpligt att låta uppgiftsskyldigheten avse
båda parter även hos industriverket. I paragrafens första stycket bör därför
stadgas, att koncessionshavaren och den som påkallat transport är skyldiga att
på anfordran tillhandahålla statens industriverk de tekniska och ekonomiska
uppgifter som behövs för prövning av fråga som avses i 8 §.

Med hänsyn lill vad som förut anförts om att 9 §
rörledningslagen har karaktär av förfaranderegel bör den i paragrafens andra
stycke intagna hänvisningen till 10 § lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhåUanden utgå. Hänvisningen tUl 9 § sistnämnda lag synes
överflödig på grund av innehållet i 23 § rörledningslagen och bör likaledes
utgå.

12
§

I 10 § regleras det fall, att ledning framdragits
inom område för trafikled och alt trafikleden sedermera skall ändras. Det
stadgas, att koncessionshavaren då är skyldig att vidtaga och bekosta åtgärder
beträffande ledningen, som behövs för att trafikledsändringen skall kunna
ske. Bestämmelsen gäller, liksom motsvarande bestämmelse i 5 a § 1 mom.
ellagen, endast det fall, då trafikleden fanns var "befintlig"
när ledningen drogs fram; fråga är sålunda, såsom framhålls i motiven, om att
här (och även i 11 §) statuera en prioritetsprincip till förmån för
trafikleden. Det är endast i det fallet som det ansetts motiverat att ålägga
koncessionshavaren att vidtaga och bekosta åtgärder som skall möjliggöra en
ändring av trafikleden. Tanken är att man vid ledningens framdragande kunnat
dra nytta av att trafikleden fanns. Undantag i fråga om kostnadsansvaret görs
för det fall, att åtgärd beträffande ledningen vidtages där ledningen korsar
trafikleden. I korsningsfallet anses koncessionshavaren ej ha kunnat dra någon
nytta av att trafikleden fanns, då ledningen drogs fram. Koncessionshavaren
blir därför, om trafikleden skaU ändras, visserligen pliktig att vidtaga
nödvändiga åtgärder. Men kostnaden för dessa åvilar i korsningsfallet
trafikledens förvaltare.

I lagen regleras inte det fall, att ledningen
framdrages först och trafikleden anordnas därefter. Detta gäller tydligen även
om trafikleden väl planerats men ännu ej kommit till stånd vid den tidpunkt då
ledningen framdrages. Om trafikleden sedermera kommer till stånd och därefter
skall ändras, kan uppenbarligen lika väl som i det i lagen reglerade fallet
behov uppkonuna av att åtgärder vidtages med ledningen för att ändringen
beträffande trafikleden skall kunna genomföras. Någon skyldighet för
koncessionshavaren att medverka med sådana åtgärder är sålunda då ej stadgad,
och ej heller åvilar det koncessionshavaren något kostnadsansvar i denna
situation. Uppkommande spors-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 115

mål
måste här lösas efter överenskommelse mellan trafikledens förvaltare och
koncessionshavaren,

I 12 § är fråga om arbete med ledning och detla
arbetes inverkan på trafikled. Första stycket avser annan trafikled än allmän
väg. Det ges bestämmelser bl, a, dels om anmälningsskyldighet och om rätt för
trafikledens förvaltare att ge föreskrifter rörande arbetet, om detta kan
inverka på trafiksäkerheten eller medföra ingrepp i trafikleden, dels om
skyldighet för koncessionshavaren att svara för kostnaderna för sådant arbete,

I 12 § första stycket anges till skillnad från
vad fallet är i 10 och 11 §§ inte att fråga skall vara om ledning som
framdragits inom område för befintlig trafikled. Stadgandets avfattning ger
därför närmast vid handen, att de stadgade skyldigheterna skall gälla
oberoende av om det var trafikleden eller ledningen som var den i tiden första
anläggningen (jfr också 5 a § 4 mom, ellagen). Det synes önskvärt att, om man
även i 12 § avser att beröra endast det fallet att trafikleden är först, detta
markeras i lagtexten, lämpligen på motsvarande sätt som i 10 och 11 §§.

Emellertid finns otvivelaktigt fog för att såvitt
gäller skyldighet för koncessionshavaren att göra anmälan och underkasta sig
föreskrifter av trafikledens förvaltare alldeles bortse från vilken av
anläggningarna som kan åberopa prioritet. Främst kan hävdas att intresset att
skydda trafiksäkerheten bör få ta över intresset hos koncessionshavaren att
inte behöva underkasta sig föreskrifter etc. av förvaltaren av en senare än
ledningen tillkommen trafikled.

Vad
angår ansvaret för kostnaderna för arbetet förefaller det knappast
erforderligt att uppta någon generell föreskrift om att detta skall vila på
koncessionshavaren. Fråga är ju om arbete med ledningen som inte primärt är
föranlett av trafikleden och det är då givet att koncessionshavaren också
skall stå för kostnaden. En uttrycklig regel kan dock ifrågasättas beträffande
ansvaret för merkostnad som föranleds av anvisningar rörande arbetet vilka
trafikledsförvaltaren kan meddela enligt 12 §. Åtminstone då ledningen
tUlkommit före trafikleden kan hävdas att sådana merkostnader borde belasta
trafikledsförvaltaren. I varje fall borde detta kanske gälla, om förvaltaren
av trafikleden vid dennas anläggning kunnat dra nytta av den tidigare anlagda
ledningen. Att så varit fallet är väl inte uteslutet men å andra sidan inte
lika givet som i det omvända fall som regleras i 10 §. Skall ansvar för
ifrågavarande merkostnad åligga trafikledens förvaltare, bör väl dock undantag,
liksom i 10 §:ns fall, göras där fråga är om en korsningssituation.

Något
särskilt starkt behov av att i nämnda eller andra situationer kunna göra
trafikledens förvaltare ansvarig för kostnad föreligger dock knappast. Lagrådet
har stannat för att trafikledens förvaltare icke i

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 116

något
fall bör åläggas kostnadsansvaret. Det synes emellertid vara lämpligt att i
lagtexten ange, att koncessionshavaren skall svara även för merkostnad som kan
uppkomma på grund av bestämmelserna i 12 §.

Under 12 § inrymmes två olika situationer av
"arbete med ledning". Fråga är dels om sådant arbete som gäller
framdragandet av ledningen, dels om arbete på en färdigställd ledning, I den
för allmän väg gällande bestämmelsen i 44 § väglagen skiljs redaktionellt
mellan dessa två situationer så att de regleras i var sitt stycke.

Bestämmelsen i 12 § rörledningslagen skulle efter
lagrådets mening vinna i klarhet genom en motsvarande uppdelning. Ett första
stycke bör avse arbete med framdragande av ledning; bestämmelserna torde kunna
begränsas till arbete med framdragande av ledning som äger rum inom område för
befintlig trafikled. Andra stycket bör avse arbete på redan dragen ledning. Som
förut anförts bör bestämmelserna här vara tillämpliga oberoende av vilken
anläggning som inrättats först. Vidare bör i ett tredje stycke upptas en
kostnadsregel av innehåll som förut berörts. Hänvisningen till 44 § väglagen
bör bibehållas som ett fjärde stycke.

16
§

Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall
frågan om skyldighet atl vidtaga återställningsåtgärder prövas av regeringen i
samband med att koncessionen upphör. Bestämmelsen synes ej hindra att återställningsåtgärdernas
art och omfattning slutligt bestäms först sedan någon tid förflutit efter
tidpunkten för koncessionens utlöpande. Beslut skall däremot inte kunna träffas
på ett väsentligt senare stadium. Ej heller skall ett av regeringen meddelat
beslut om återstäUningsåtgärder längre fram kunna kompletteras genom nytt
sådant beslut. Förslagets ståndpunkt är tydligen att så ej skall kunna ske ens
i fråga om förhållanden som var okända vid tiden för beslutet och beträffande
vUka behov av återstäUningsåtgärder yppats i ett senare skede. Det kan t. ex.
vara fråga om vissa skador som orsakats av ledningen men som ej framträtt
förrän längre tid efter det att koncessionen upphört.

Förslagets ståndpunkt är uppenbarligen motiverad av
hänsyn till koncessionshavarens intresse av att i ett sammanhang och i nära anslutning
tiU koncessionens upphörande få besked om samtliga de återställningsåtgärder
som han skaU vidtaga. Det bör dock beaktas att hänsyn till motstående intressen
i viss utsträckning kan kräva att återställningsåtgärder skaU vidtagas även på
ett senare stadium. Åtminstone i sådana fall, då det vid koncessionens
upphörande kan förutsättas som sannolikt att vissa skador kan komma att yppas i
framtiden, vore det stötande om koncessionshavaren inte skulle kunna åläggas
att avhjälpa skadorna blott därför att skadornas närmare beskaffenhet ej kan
fastställas när regeringen prövar frågan om återställningsåtgärder. Den

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 117

föreslagna
lagtexten synes emellertid inte utgöra hinder mot att regeringen i ett sådant
faU ålägger koncessionshavaren en principieU förpliktelse att avhjälpa de
skador som förutses som sannolika. Ett sådant beslut synes dock böra begränsas
till att avse skador av viss närmare angiven typ, så att koncessionshavaren
inte helt allmänt åläggs att avhjälpa framtida skador. Ett beslut av så
vittgående räckvidd skulle komma i strid med grundtanken i regleringen, att
koncessionshavaren skall få ett såvitt möjUgt slutgiltigt besked om
återställningsåtgärder redan i samband med att koncessionen upphör.

Om i enlighet med det sagda i beslut om
återställningsåtgärder intages föreskrift om skyldighet för koncessionshavaren
att avhjälpa framtida skador av viss angiven typ och om sådana skador
sedermera uppträder, synes det i mån av behov ankomma på statens industriverk
att med stöd av 19 § andra stycket meddela bestämmelser som närmare anger vilka
åtgärder som bör vidtagas för att avhjälpa skadorna.

Vad som sagts i det föregående äger tillämpning
både i fråga om skador som drabbar enskilda och beträffande skador som
uppkommer för det allmänna och gäller även i fråga om olägenheter som ej direkt
kan betraktas som skador.

Av det anförda följer att återstäUningsåtgärder i
vissa fall kan bli aktuella ganska lång tid efter det att koncessionen upphört.
Förhållandena på koncessionshavarens sida kan då ha ändrats; koncessionen kan
t, ex, ha innehafts av juridisk person som upplösts. För att trygga att
återställningsåtgärder skall kunna genomföras synes det därför i vissa fall
kunna bli erforderligt att koncessionshavaren ställer säkerhet för i framtiden
eventueUt uppkommande kostnader. Skyldighet i detta avseende synes kunna
åläggas honom med stöd av det föreslagna lagrummet,

I
lagrummet behandlas koncessionshavarens skyldighet att vidtaga konkreta
återställningsåtgärder. Däremot behandlas ej frågan i vad mån den föreslagna
regleringen inverkar på koncessionshavarens skadeståndsrättsliga ansvar mot
företrädare för olika motstående intressen. Det är tänkbart att
skadeståndsskyldighet kan föreligga vid sidan av skyldighet att vidtaga återställningsåtgärder
eller inträda i fall då koncessionshavaren underlåter att vidtaga sådana
åtgärder. Hithörande frågor torde böra uppmärksammas i samband med den
särskilda lagstiftning rörande ansvarighet för skada vid drift av rörledningar
som det är avsikten atl genomföra längre fram,

23
§

Med den lydelse 7 kap, 3 § tryckfrihetsförordningen
har fram till den 1 januari 1978 skulle den tystnadsplikt som föreslås i
förevarande paragraf bryta den s, k. meddelarfriheten enligt
tryckfrihetsförordningen. Den 1 januari 1978 träder emellertid, genom ändring
av tryckfri-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 118

hetsförordningen,
nya bestämmelser angående meddelarfriheten i kraft. Enligt dessa bryter endast
sådan tystnadsplikt meddelarfriheten som är angiven i särskild lag. En
provisorisk sådan lag, att gälla till dess en definitiv reglering hinner
genomföras, har nyligen antagits av riksdagen, se lagen (1977: 1035) om ansvar
på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt. Meningen torde
vara att en tystnadsplikt, som beslutas efter den 1 januari 1978, bryter
meddelarfriheten endast om den anges i den provisoriska lagen. Det bör därför
särskilt övervägas, huruvida den tystnadsplikt som nu är i fråga är av det
slag att den bör bryta meddelarfriheten. Om så befinnes vara fallet, måste nämligen
i den särskilda provisoriska lagen anges, att tystnadsplikten medför
undantag från meddelarfriheten.

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas utan erinran.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 119

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-01-19

Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Söder, Mundebo, Krönmark,
Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition
med förslag till lag om vissa rörledningar, m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrandei över förslag till

1.
lag om vissa rörledningar,

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring i vattenlagen
(1918: 523),

4.
lag om ändring i lagen (1942:
335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till lag om vissa rörledningar

4-6
§§

Med anledning av vad lagrådet i anslutning till 46
§§ uttalat om riktlinjer för prövningen i vad avser ett rörledningsföretags
inverkan på natur- eller miljövården vill jag anföra följande.

De remitterade förslagen innebär att en viss
samordning skall ske mellan rörledningslagen och annan lagstiftning, bl. a.
miljöskyddslagen (ML) och naturvårdslagen (NvL). Syftet med samordningen är att
undvika onödig dubbelprövning av ett rörledningsföretag. En förutsättning för
att koncessionsprövningen skall kunna göra en prövning enligt ML eller NvL
obehövlig är således att naturvårds- resp. miljöskyddsintresset sådant detta
kommit till uttryck i NvL resp. ML kan beaktas i koncessionsärendet. Till den
del detta kan ske skall givetvis NvL:s resp, ML:s regler tillämpas. Jag har
således inte något att erinra mot vad lagrådet har anfört i detta hänseende.

9
§

Lagrådet föreslår att den i 9 § föreskrivna
uppgiftsskyldigheten utsträcks till att gälla även koncessionshavarens motpart
i ärende hos statens industriverk om transportpUkt. Vidare anser lagrådet att
den i

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 10 november 1977.

s. 120 Kontrollera mot PDF

paragrafens
andra stycke intagna hänvisningen tUl 9 och 10 §§ lagen om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden bör utgå.

Som lagrådet anför är behovet av att kunna
föreskriva uppgiftsskyldighet för koncessionshavarens motpart i ärende av
detta slag inte särskilt framträdande. Jag viU emellertid inte motsätta mig
lagrådets förslag. Paragrafens första stycke bör därför ändras på det sätt som
lagrådet föreslår.

Jag delar lagrådets uppfattning att hänvisningen i
paragrafens andra stycke till 9 och 10 §§ den nämnda lagen om
uppgiftsskyldighet bör utgå,

10
och 12 §§

I anslutning till 10 § uttalar sig lagrådet om
rättsläget för det fall att åtgärder beträffande rörledning måste vidtas för
att möjliggöra ändring av en trafikled, som har tiUkommit efter det att
ledningen har framdragits. Jag har inte något att erinra mot vad lagrådet
uttalar.

Som lagrådet anför är bestämmelsen i 12 § första
stycket i vad den avser arbete på redan dragen ledning avfattad så, att där
föreskrivna skyldigheter för koncessionshavaren gäller oberoende av om det var
trafikleden eller ledningen som byggdes först. Bestämmelsen överensstämmer
härvidlag med motsvarande bestämmelse i 44 § andra stycket väglagen. Jag delar
lagrådets uppfattning att bestämmelsen i 12 § första stycket rörledningslagen
vinner i klarhet, om den på sätt som har skett i 44 § väglagen delas upp i två
stycken. Ett första stycke bör således uppta bestämmelser om arbete med
framdragande av ledning. Där bör också intas en regel om koncessionshavarens
skyldighet att betala kostnaderna för arbetet. Andra stycket bör avse arbete
på redan dragen ledning och gäUa oberoende av vilken anläggning som har byggts
först. Hänvisningen tUl 44 § väglagen bör tas upp i ett tredje stycke.

16
§

Jag har inte något att erinra mot vad lagrådet
anför om innebörden av 16 §.

23
§

Som lagrådet påpekar kommer den tystnadsplikt som
föreslås i 23 § att bryta den s, k, meddelarfriheten endast om den anges i
lagen (1977: 1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot
tystnadsplikt. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jag bedömt
att den föreslagna tystnadsplikten inte är av sådant slag att den bör bryta
meddelarfriheten.

Utöver vad jag nyss har anfört bör lagförslagen
ändras vad gäller tidpunkten för ikraftträdandet. Jag förordar att denna
tidpunkt bestäms till den 1 maj 1978.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 121

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 86 122

Innehåll

Propositionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag

1. Förslag
till lag om vissa rörledningar................... 2

2, Förslag
tiU lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) .. 5

3. Förslag
tUl lag om ändring i vattenlagen (1918: 523) 7

4, Förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335)
om särskilda

skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar ........ .... 8

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde 1977-11-10 10

1
Inledning .................................................... .. 10

2
Författningsbestämmelser av
intresse i lagstiftningsärendet .... 11

2.1
Förordningen om brandfarliga
varor ................. .. 12

2.2
Miljöskyddslagen ...................................... .. 12

2.3
Naturvårdslagen........................................... .. 14

2.4
Byggnadslagen ....................................... .. 15

2.5
Vattenlagen................................................ .. 17

2.6
Väglagen ................................................... 18

2.7
Ledningsrättslagen ..................................... .. 19

2.8
Expropriationslagen ................................... 20

2.9
Lagen om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar 20

3
Utländsk lagstiftning om
ledningar för olja och gas.. .. 21

4
Konvention om ansvarighet för skada
orsakad av läckning från vissa rörledningar 21

5
Tekniska uppgifter m. m..................................... .. 22

6
Utredningens förslag ..................................... .. 31

6.1 AUmänna
synpunkter 31

6.1.1
Koncessionsplikt ................................. .. 31

6.1.2
Förhållandet mellan den föreslagna
koncessionslagen och annan lagstiftning 32

6.2 Koncessionspliktens
omfattning 35

6.2.1
Typ av ledningar................................... .. 35

6.2.2
Undantag från
koncessionsplikten............. .. 36

6.3 Koncessionsprövningen
38

6.3.1
Förutsättningarna för
koncession ............ .. 38

6.3.2
Lämphghetskravet i fråga om
ledningen ..... .. 38

6.3.3
Krav på koncessionshavaren .................. .. 40

6.3.4
Utredning i koncessionsärendet ............... .. 40

6.3.5
Prövningsmyndighet............................... 42

6.4
Förhandsmedgivande att påbörja
ledningsrättsförrättning .. 42

6.5
Villkor för koncession m. m............................. 42

6.6
Ansvar för skada ........................................ 44

6.7 Upphörande
av koncession m. m 46

6.8 Särskilda
skyddsåtgärder 47

7 Remissyttrandena
.......................................... .. 47

7.1
Allmänna synpunkter ................................ .. 47

7,1,1
Koncessionsplikt ................................ 47

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 86 123

7.1,2
Förhållandet mellan den föreslagna koncessionslagen

och
annan lagstiftning............................ 49

7.2 Koncessionspliktens
omfattning 50

7.2.1
Typ av ledningar................................... 50

7.2.2
Undantag från
koncessionsplikten............. .. 51

7.3 Koncessionsprövningen
52

7.3,1
Förutsättningarna för koncession .......... .. 52

7,3,1 Tillämpningen av lämplighetskravet i fråga om
led

ningen ............................................ 52

7.3.3
Utredning i koncessionsärendet ............... 55

7.3.4
Prövningsmyndighet............................... .. 56

7.4
ViUkor för koncession, m. m........................... 57

7.5
Ansvar för skada ........................................ 58

7.6
Upphörande av koncession, m. m.................... .. 60

7.7
Särskilda skyddsåtgärder ........................... .. 61

8 Föredraganden
............................................. .. 61

8.1
Allmänna synpunkter ................................ .. 61

8.2
Förhållandet mellan
rörledningslagen och annan lagstift-

ning
..................................................... 66

8.3
Koncessionspliktens
omfattning ................... .. 73

8.4
Koncessionsprövningen ............................... .. 75

8.5
Ansvar för skada ...................................... .. 78

8.6
Upphörande av koncession,
återställning m. m... .. 81

8.7
TiUsyn m. m............................................... .. 83

8.8
Ikraftträdande m. m..................................... .. 84

9 Upprättade
lagförslag ..................................... .. 84

10 Specialmotivering
.......................................... .. 84

10.1
Förslaget till lag om vissa
rörledningar............ .. 84

10.2
Förslaget till lag om ändring i
miljöskyddslagen. .. 96

10.3
Förslaget till lag om ändring i
vattenlagen ...... 96

10.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar 96

11
Hemställan ................................................ 97

12
Beslut ......................................................... 97

Bilagor
............................................................. 98

1,
Utredningens förslag....................................... 98

2,
De remitterade förslagen................................. 104

Utdrag
av lagrådels protokoU 1977-12-29 ............... 112

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1978-01-19 119

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM P978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

37 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (29)

29 kopplingar i 22 dokument.

  1. Prop. 2011/12:125 Geologisk lagring av koldioxid s. 77 i texten
  2. SOU 2005:33 Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden, del 1 s. 185 · s. 293 · s. 294 · s. 318 om s. 85 i texten
  3. SOU 2004:129 El- och naturgasmarknaderna - Energimarknader i utveckling Del 1 om s. 86 i texten
  4. SOU 2004:136 Skäligt pris på fjärrvärme Del 1 s. 269 i texten
  5. Dir. 2003:102 Tilläggsdirektiv till Fjärrvärmeutredningen (N 2003:03) om s. 85 i texten

Visa alla 22

Doktrin (8)

8 kopplingar i 3 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 408 om s. 75 · s. 408 om s. 77 · s. 409 om s. 77 · s. 409 om s. 78 · och 1 till i texten
  2. Westerlund, Kommentar till miljöskyddslagen, 1981 s. 71 om s. 32 · s. 333 i texten
  3. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 586 om s. 35 i texten