om spel på s.k. enarmade banditer
234 sidor, varav 178 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 178 av 234 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:9, om spel på s.k. enarmade banditer
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 9 Regeringens proposition
1977/78: 9
om spel på s. k. enarmade banditer;
beslutad den 22 september 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
STAFFAN BURENSTAM LINDER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Frågan om ett eventuellt förbud mot spel på s. k. enarmade
banditer har på riksdagens hemställan utretts av 1972 års lotteriutredning (H
1972: 03). Utredningen har i ett delbetänkande föreslagit en långtgående
begränsning av sådani spel. Utredningen väntas dock redan under våren 1978 i
sitt slutbetänkande lämna förslag till en samlad reglering av hela lotteri-
och spelkomplexet. Regeringen anser bl. a. därför att spelet på s. k. enarmade
banditer inte nu bör brytas ut ur en sådan samlad reglering. 1 propositionen
tas därför inte slutlig ställning till spelet på s. k. enarmade banditer.
Regeringen anser det dock påkallat att redan nu vidta en
rad åtgärder i syfte att sanera automatspelet och eliminera avarter och olägenheter
som uppkommit under senare år. Dessa åtgärder redovisas i propositionen. Bl.
a. genomförs en restriktivare tillståndsgivning än f. n., en begränsning av
antalet spelautomater framför allt på restauranger och förbud mot s. k. jackpotvinster.
Samtidigt föreskrivs att kommun i vissa fall bör beredas tillfälle att yttra
sig över ansökningar om tillstånd till automatspel. 1 propositionen läggs också
fram förslag till en väsentiig höjning av skatten på automatspel.
Erfarenheterna av den åtstramning av spelverksamheten som regeringen sålunda
avser att genomföra förväntas bli av värde för det slutliga ställningstagandet
till regleringen av automatspelet.
I Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 9
Prop. 1977/78: 9
Förslag till
lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel
Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1972:820) om skatt
på spel' skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §-' Spelskatt utgår i fråga om
1.
automatspel,
för varje kålen- 1. automatspel, för varje kalendermånad
då skattskyldighet före- dermånad då skattskyldighet föreligger,
med 100 kronor per auto- ligger, med 100 kronor per automat
om automaten är konstruerad mat om
automaten är konstruerad uteslutande för spel med tjugofem- uteslutande för spel med tjugofem-öresmynt, och i
annat fall med 500 öresmynt, och i annat fall med
kronor per automat, om spelet 1000 kronor
per automat, om icke bedrives i samband med res- spelet icke bedrives i samband taurangrörelse, som har tillstånd med restaurangrörelse, som har till servering av
spritdrycker, vin tUlstånd till servering av spritdryc-eller
starköl enligt lagen (1977: ker, vin
eller starköl enligt lagen 293) om handel med drycker, och (1977: 293) om handel med dryc-med
900 kronor per automat om ker, och med 2 000 kronor per
spelet bedrives i samband med så- automat om spelet bedrives i samdan restaurangrörelse, band med sådan restaurangrörelse,
2.
roulettspel,
för varje kalendermånad då skattskyldighet föreligger, med 5 000 kronor för
tillstånd som innebär rätt till spel minst tre dagar varje vecka om spelet bedrives
i samband med restaurangrörelse, som enligt med stöd av lagen (1977: 293) om
handel med drycker meddelat tUlstånd har rätt att servera spritdrycker, vin
eller starköl till allmänheten efter kl. 1, med 3 500 kronor för annat
tillstånd som innebär rätt till spel minst tre dagar varje vecka, och med 1 500
kronor i annat fall,
3.
bingospel med 5
procent av värdet av erlagda spelinsatser och entréavgifter eller andra
avgifter i den mån avgifterna berättigar till deltagande i spelet.
I fråga om automatspel i samband med offentlig nöjestiUställning
inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning
eller i samband med tivolirörelse utgår spelskatt med hälften av de belopp som
angivits i första stycket 1. om spelet anordnats högst 15 dagar i månaden. Som
förutsättning härför gäller att den skaltskyldige tUl riksskatteverket anmäler
omfattningen av spelverksamheten senast den dag då deklarationen enligt 12 §
skall lämnas. Vid sådan anmälan skall fogas tillståndsbevis eller annan
utredning om spelverksamhetens omfattning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Bestämmelserna i 10 § enligt sin nya lydelse tillämpas på spelskatt som utgår
från och med januari månad 1978.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 145.
2 Senaste lydelse 1977: 311.
HANDELSDEPARTEMENTET
Utdrag PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-09-22
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, Söder, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wickström,
Johansson
Föredragande: statsrådet Burenstam Linder
Proposition om spel på s. k. enarmade banditer
1 Inledning
Spel på mekaniska eller elektroniska apparater,
spelautomater, däribland s. k. enarmade banditer, regleras f. n. av
lotteriförordningen (1939: 207, omtryckt 1974: 221, ändrad senast 1977: 295).
I enlighet med riksdagens hemställan år 1975 (Nu 1975/76:
6, rskr 1975/76: 33) uppdrog regeringen åt 1972 års lotteriutredning, som har i
uppdrag att utreda alla former av lotteri och spel, att utreda även fråga om
förbud mot automatspel. Utredningen har redovisat resultatet i delbetänkandet
(Ds H 1976: 3) Enarmade banditer. Betänkandet bör fogas vid protokollet i detta
ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgivits av
justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÄ), hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), lotterinämnden, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län, statens ungdomsråd, 1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:
57), hotell- och restaurangutredningen (H 1974: 01), Svenska kommunförbundet,
Sveriges riksidrottsförbund, Barnens Dags Riksförbund, De Handikappades Riksförbund,
Handikappförbundens Centralkommitté, lOGT-NTO, Riksförbundet Hem och Skola,
Pensionärernas Riksorganisation, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation,
Folkparkernas Centralorganisation, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, SARA
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Sveriges Automatägares Riksförbund,
Sveriges Tivo-liägareförening, Sveriges nöjesparksförening. Landsorganisationen
i Sve-
Prop.
1977/78: 9 4
rige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Redareförening,
Hotell- och Restauranganställdas Förbund saml Handels-' tjänstemannaförbundet.
RA
har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm och Göteborg,
åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarmyndigheterna
i Södermanland, Kalmar och Västerbottens län. Kommerskollegium har bifogat
yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län, handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län, Västerbottens
handelskammare och Gotlands handelskammare.
Länsstyrelsen
i Stockholms län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Stockholm,
Södertälje och Solna poHsdistrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län har bifogat
yttranden från pohsstyrelserna i Luleå, Piteå och Kiruna polisdistrikt samt
från sociala centralnämnderna i Luleå och Bodens kommuner. Länsstyrelsen i
Östergötlands län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Linköpings oeh
Norrköpings polisdistrikt, sociala centralnämnderna i Linköpings och
Norrköpings kommuner samt från länspolischefen. Länsstyrelsen i Jönköpings län
har bifogat yttranden från länspolischefen och socialkonsulenterna i länet.
Länsstyrelsen i Gotlands län har bifogat yttranden från Gotlands kommunj
polisstyrelsen i Visby polisdistrikt, länsarbetsnämnden i Gotlands län och
Föreningen Gotiands Turistvärdar. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat
yttranden från Malmö kommun, polisstyrelserna i Malmö, Lunds och Helsingborgs polisdistrikt
samt från Skånes handelskammare.
Yttranden
har vidare inkommit från Centerns ungdomsförbund och Cherryf öretagen.
2
Tidigare och nu gällande bestämmelser
Grundläggande
bestämmelser om automatspel finns i 1 och 1 a §§ i lotteriförordningen. Enligt
lotteriförordningens lydelse från dess ikraftträdande den 1 januari 1940 oeh
t. o. m. den 31 mars 1973 fick automatspel anordnas utan tillstånd endast i
samband med offentUg tillställning eller tillställning till förmån för
välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål och under förutsättning bl.
a. att vinsterna utgjordes av varor eller av anvisningar (polletter) gällande
som betalningsmedel endast inom området för tillställningen. Uppfylldes dessa
förutsättningar fick automatspelet anordnas efter anmälan till polismyndighet.
Sådan anmälan skulle göras minst sju dagar i förväg. Äutomatspel enligt dessa
bestämmelser förekom huvudsakligen i samband med tillställningar på tivolin
och nöjesfält, i folkparker, folkets hus och dansrestauranger. Antalet
spelautomater som sålunda lagligen var i bruk uppskattades i slutet av 1960-talet
till ett tusental.
Prop. 1977/78: 9 5
Vid en undersökning, som företogs av en år 1964 tillkallad
lotteriutredning och vars resultat redovisades i betänkandet (SOU 1970: 52) Om
lotterier framkom emellertid, att spelautomater hade fått en mycket större
utbredning. Sådana hade placerats på hotell, motell, restauranger, konditorier,
bensinstationer, färjor, biografer och andra lokaler som besöktes av
allmänheten.
Undersökningen
visade vidare att det fanns ett stort anlal automater i privata lokaler som
kontor, verkstäder, butiker och klubblokaler. Siffror rörande importen av
spelapparater av olika slag gav belägg för att antalet automater på den
svenska marknaden hade stigit mycket snabbt. Importsiffrorna tydde på att
antalet uppgick till mellan 10.000 och 20.000. Marknadsföringen av
spelautomater hade enligt belänkandet ytterligare intensifierats.
Förklaringen
till att automatspelet kunde få en sådan utbredning trots restriktiva
bestämmelser har ansetts vara bl. a. följande. Från automatföretagens och
lokalinnehavarnas sida gjordes gällande att vinstpolletterna inte löstes in
utan fick användas endast för fortsatt spel. Äutomatspel bedrivet i den formen
ansågs nämligen inte falla under lotteriförordningens bestämmelser. Denna
uppfattning bekräftades genom en hovrättsdom. På grund härav synes flertalet
polismyndigheter inte ha funnit skäl ingripa mot automatspel, om det inte
kommit fram att polletterna löstes in. Erfarenheten visade dock i många fall
att lokalinnehavarna tog emot polletterna som betalning för varor eller för
inlösen mot pengar. Det var ogörligt för polismyndigheterna att övervaka att
polletterna inte löstes in. Ett betydande illegalt automatspel kunde därför
växa fram. Spel på automater, som var uppställda i privata lokaler, skedde ofta
med höga insatser och vinster samt regelmässigt med kontanter.
Nu gällande bestämmelser om automatspel i
lotteriförordningen innebär i huvudsak följande.
Enligt I §
andra stycket i förordningen skall mekaniska spelapparater, som är förenade med
vinstmöjligheter för spelarna, betraktas som lotterier oavsett om
vinstutfallet är beroende av slumpen eller inte. På så sätt blir även sådana
apparater där skicklighet kan bli avgörande för om spelaren vinner eller inte
att anse som lotteri. Rätt lill fortsatt spel är att anse som vinst.
I första stycket samma paragraf föreskrivs att lotteri om
pengar eller pengars värde inte utan tillstånd av regeringen får anordnas för
allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som anges i förordningen.
Detsamma gäller i fråga om bl. a. automatspel som inte anordnas för
allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte.
Enligt 1 a § a) i förordningen får vidare automatspel
anordnas efter tillstånd av polismyndigheten under dessa förutsättningar,
nämligen
att spelet anordnas i samband med antingen offentlig
nöjestillställning
Prop. 1977/78: 9 6
inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark
eller liknande anläggning eller tivolirörelse eller sådan restaurangrörelse för
vilken gäller tUlstånd till utskänkning enligt rusdryckförsäljningsförordningen
(1954: 521)1
att värdet av spelarnas insatser utgör högst en krona per
spel,
att högsta vinsten inte överstiger ett värde som motsvarar
tjugo gånger insatsen samt
att tillståndsbeslut finns uppsatt på väl synlig plats i
lokalen.
Tillstånd meddelas för nöjesarrangör eller rörelseidkare
som avses i bestämmelserna.
Enligt 1 a § b) i förordningen får automatspel dessutom
anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under dessa förutsättningar,
nämligen
att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är
eller kan jämställas med automatbingo,
att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet,
att insatsen utgör högst en krona per spel och
att högsta vinsten inte överstiger tjugo gånger insatsen.
TUlstånd
att anordna automatspel i samband med bingospel meddelas för den som har erhåUit
tillstånd till bingospel. Sådant tillstånd får lämnas av länsstyrelsen under
förutsättning bl. a. att spelet anordnas tUl förmån för välgörande, kulturellt
eUer allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till
understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare.
Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av
ett frispel på automaten får anordnas utan tillstånd.
Närmare
föreskrifter för lotteriförordningens tillämpning meddelas av lotterinämnden.
Denna nämnd, som började sin verkamhet den 1 juni 1974, har utfärdat vissa
rekommendationer om automatspel i samband med bingospel. Nämnden har vidare
att lämna råd och anvisningar till länsstyrelser och polismyndigheter.
Om
beskattning av vissa spel, däribland automatspel, finns bestämmelser i lagen
(1972: 820) om skatt på spel (ändrad senast 1977: 311). Enhgt lagen skall skatt
erläggas för bl. a. sådant automatspel som kräver tUlstånd enligt
lotteriförordningen. Skatt utgår ifråga om automatspel för varje kalendermånad
då skattskyldighet föreligger med 100 kronor per automat om automaten är
konstruerad uteslutande för spel med tju-gofemöresmynt och i annat fall med 500
kronor per automat. Om spelet bedrivs i samband med restaurangrörelse, som har
tillstånd till utskänkning enligt rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521) utgår
dock skatt med 900 kronor per automat. Vidare utgår skatt med hälften av eljest
gällande skattebelopp i fråga om automatspel som bedrivs i samband med
1 Efter 1.1.1978 . . . tillstånd till servering av
spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977: 293) om handel med
drycker.
Prop.
1977/78: 9 7
offentlig
nöjestillställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark
eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse om spel anordnats
högst 15 dagar i månaden.
Skattskyldig
är den som har meddelats tillstånd till automatspel eller i fråga om
automatspel med utrustning som upplåts av någon med fast driftställe inom
landet den som upplåter utrustningen. Beskattningsmyndighet är riksskatteverket,
som också kan förordna om undantag från skatteplikt för spel på spelautomat av
enklare beskaffenhet med låga insatser och vinstmöjligheter.
3
Tidigare riksdagsbehandling
I
motioner till 1970 års riksdag (I: 252 och II: 285) förslogs förbud mot import,
försäljning och innehav av spelautomater. 1 motionerna påtalades bl. a. att
automaterna i allmänhet gav ägarna och hyresmannen goda förtjänster. Vidare
framhölls att de s. k. enarmade banditerna inte erbjöd någon annan förströelse
än den som låg i hasardmomentet. Det kunde inte, ansåg motionärerna, vara i
samhällets intresse att företag, som i stor utsträckning vände sig till en
ungdomlig kundkrets, införde hasardspel som en del av sin verksamhet. Det fanns
anledning att frukta stora sociala skadeverkningar om sådan affärsverksamhet
skulle få utvecklas i oförminskad takt.
Tredje
lagutskottet (3LU 1970: 5) delade motionärernas oro för spel-> automaternas
spridning men hänvisade till att problemet redan uppmärksammats av den då ännu
arbetande 1964 års lotteriutredning.
I en
annan motion till 1970 års riksdag (I: 782) föreslogs att spelautomaterna
skulle beskattas.
BevUlningsutskottet
(BeU 1970: 26) delade motionärens uppfattning men förutsatte att en revision av
beskattningsreglerna för det offentliga spelandet skulle verkställas i
anslutning till resultatet av den pågående översynen av lotteriförordningen.
1964
års lotteriutredning fann i sitt tidigare nämnda betänkande (SOU 1972: 52) att
automatspelet utgjorde en i många fall oskyldig form av förströelse. Några
påtagliga olägenheter hade inte kommit fram av sådant spel på bl. a. nöjesfält
och i folkparker. Befarade sociala vådor var beroende av under vilka former och
i vilken utsträckning spelet bedrevs. Något generellt förbud mot automatspel
ansågs inte vara motiverat om garantier kunde erhållas för att spelet bedrevs i
begränsad utsträckning och under betryggande kontroll. Utredningens förslag,
vilket bl. a. innefattade tillståndsplikt för automatspel, lades inte till
grund för lagstiftning.
1
september 1970 fick 1969 års punktskatteutredning i uppdrag att utreda frågor
om beskattningen av spelautomater och liknande. 1 betänkandet (Ds Fi 1972: 2)
Skatt på spel lade utredningen fram förslag om
Prop. 1977/78: 9 8
reglering
och beskattning av automatspelet. Utredningen konstaterade att det rådde
allvarliga missförhållanden på spelautomatmarknaden på grund av bl. a.
osäkerheten om hur gällande regler skulle tillämpas samt polisens begränsade
resurser mot det illegala spelet. Frånvaron av beskattning hade säkerligen
också betytt mycket för den snabba utvecklingen. Kommersiella intressen
dominerade. Punktskatteutredningens förslag innebar i huvudsak följande.
Automatspel borde inte få anordnas utan tillstånd av polismyndighet. En
förhållandevis generös tillståndsgivning förordades bl. a. för att motverka
förekomsten av illegalt spel. Kravet att automatspel skulle få förekomma endast
i samband med tillställning borde inte upprätthållas då dess efterlevnad inte
kunde övervakas effektivt. Av samma skäl borde förbudet mot vinst i pengar slopas.
Om penningvinster tilläts, menade utredningen, skulle det legala spelet få ökad
attraktionskraft i förhållande till det illegala spelet, vilket framstod som en
fördel från både social synpunkt och skattesynpunkt. Den medgivna insatsen
föreslogs höjd till en krona och högsta vinst till tjugo gånger insatsen dvs. tjugo
kronor. En sådan höjning borde enligt utredningen kunna ske utan att
hasardmomentet i spelet blev mer framträdande. Beskattningen föreslogs få
formen av en procentuell skatt på behållningen av spelet.
De av
punktskatteutredningen aktualiserade frågorna togs upp till behandling i prop.
1972: 128. 1 propositionen biträddes punktskatteutredningens förslag att
tillståndstvång skulle införas och att förbudet mot vinst i form av pengar
skulle slopas. Om sistnämnda åtgärd anförde departementschefen att den innebar
att det legala automatspelet skulle få en dragningskraft jämförbar med det
olovliga spelets. Därigenom skulle risken för sociala skadeverkningar kvarstå i
betydande utsträckning. Visserligen kunde antas att införandet av beskattning
och generellt tillståndstvång kunde åstadkomma en socialt önskvärd begränsning
av spelandet. Det föreföll dock ytterst tveksamt om en sådan begränsning kunde
uppnås om man därjämte godtog de jämförelsevis liberala regler för tillståndsgivningen
som föreslagits. Tillställningsvillkoret borde därför bibehållas. Undantag
borde dock kunna göras för automatspel i samband med restaurangrörelse, för
vilken gällde tillstånd till utskänkning enligt rusdrycksförsäljningsförordningen,
eftersom uppsikt och ordning kunde förutsättas råda på sådana restauranger.
I
fråga om beskattning av automatspelet förordades, under hänvisning till
kontrollproblem och redovisningssvårigheter som förutsågs uppkomma vid en
procentuell beskattning, att skatten skulle utgå i form av en fast avgift per
spelautomat och månad. Sedan erfarenheter hade vunnits och bättre överblick av
spelverksamheten erhållits borde enligt propositionen dock övervägas att få
till stånd en mera likvärdig beskattning i principiell överensstämmelse med
utredningens förslag, dvs. i form av procentuell skatt på behållningen av
spelet.
Prop. 1977/78: 9 9
Med anledning av prop. 1972: 128 väcktes en
rad motioner.
1 motion 1972: 1884 framhölls bl. a. att förslaget i
propositionen var ägnat att motverka missförhållandet vad gällde
gränsdragningen mellan lagligt och illegalt spel men att det innebar ett
frångående av principen att spel inte bör bedrivas med enskUt vinstintresse som
syfte. Införandel av vinst i pengar samt höjda insatser skulle öka
hasardmomentet, vilket var stötande från social synpunkt. Beskattningen skulle
drabba seriöst arbetande ideella föreningar och folkparker.
1 motion 1972: 1885 betonades att automatspelet utgjorde
speciellt fÖr ungdomen en kontakt med spelverksamhet, som i många fall ledde
till rena hasardspelet. Det förelåg därför starka skäl för att begränsa all sådan
spelverksamhet ävensom överväga förbud däremot. Även om en beskattning i viss
mån skulle sanera förhållandena, skulle dock missförhållandena bestå. En
eventuell skattevinst fick inte leda till att man blundade för sociala och
andra konsekvenser. Direkt förbud borde utfärdas mot spelverksamhet som främst
bedrevs i vinningssyfte.
I motion 1972: 1887 påpekades att erfarenheterna visat att
automatspel kunde få allvarliga sociala skadeverkningar då det utövades av mycket
unga personer. Därtill kom att vissa psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och
andra begåvningshandikappade var lättledda och mer än andra benägna att söka
verklighetsflykt i spel. Deras ekonomiska förhållanden var ofta sådana att även
insatser, som av andra människor kunde bäras, för dem kunde innebära kännbara
förluster. Det var därför betydelsefullt att enskilt vinstintresse för
spelverksamhet i görligaste mån begränsades.
Skatteutskottet anförde i sitt betänkande (1972: 66) att
det var angeläget att bevara möjligheterna för folkparker och med dem
jämförliga institutioner alt delvis finansiera sin verksamhet med förströelsebetonade
automatspel. Spelautomater som var avsedda för spel uteslutande med 25-öresmynt
borde därför enligt utskottet belastas med en lägre skatteavgift. 1 övrigt
biträdde utskottet de i propositionen framlagda förslagen med vissa
jämkningar.
Utskottet anförde vidare följande:
Utskottet anser mot bakgrund av de invändningar som kan
resas mol det enskilda vinstintressets roll på spelområdet och med hänvisning
till det statsmonopol på lotterisidan, som sedan länge fungerat, att tanken på
en monopoliserad spelverksamhet lämpligen bör kunna övervägas i samband med det
fortsatta utredningsarbetet beträffande spel och lotterier.
Utskottet finner en sådan mera genomgripande reform på
längre sikt vara den effektivaste åtgärden att komma till rätta med de problem
som åberopats i motionerna 1972: 1884, 1885 och 1887 men anser att riksdagen
först bör avvakta erfarenheterna av de i propositionen föreslagna åtgärderna
med de av utskottet förordade jämkningarna. Utskottet vill samtidigt framhålla
angelägenheten av att fortsatta ansträngningar görs
Prop. 1977/78: 9 10
för att införa en nettobeskattning enligt
punktskatteutredningens förslag i fråga om spelautomater och rouletter.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr
1972: 342).
Är 1974 infördes i lotteriförordningen bestämmelser om
automatspel i samband med bingospel (prop. 1974: 51, NU 1974: 21, rskr 1974:
154).
1972 års
lotteriutredning avgav i februari 1975 delbetänkandet (DsH 1975: 1) Statligt spelautomatföretag
med förslag till statsmonopol för automatspel. Förslaget, som remissbehandlats,
har dock inte lett till lagstiftning.
Med
anledning av motionerna 1975: 610 och 624 i vilka hemställts om begränsning av
automatspel till folkparker och tivolin med högst 25 öre som insats respektive
om förbud mot s. k. enarmade banditer, beslöt riksdagen (NU 1975/76: 6, rskr
1975/76: 33) att ge regeringen till känna bl. a. att 1972 års lotteriutredning
borde få i uppdrag att med största skyndsamhet utreda frågan om förbud mot automatspel.
Näringsutskottet hade i sitt betänkande anslutit sig till uppfattningen att
automatspelet i dess nuvarande form oeh omfattning inte kunde anses
acceptabelt. Oaktat det enligt utskottet fanns starka skäl som talade för att
automatspel bör förbjudas var utskottet inte berett att begära förslag om
omedelbart införande av förbud mot spelautomater. Olika synpunkter som vissa
remissinstanser fört fram kunde behöva övervägas samtidigt som övergångs- oeh
gränsdragningsproblem måste uppmärksammas. Regeringen överlämnade den 4
december 1975 näringsutskottets betänkande till utredningen och uppdrog åt
denna att med beaktande av riksdagsbeslutet utreda frågan om förbud mot
automatspel.
4 Utredningen
1 fråga om förslagen i lotteriutredningens delbetänkande
får jag hänvisa till bilaga 1.
5 Remissyttrandena
5.1 Allmänna synpunkter
I stora drag kan remissinstanserna efter sina
ställningstaganden till utredningens förslag i huvudsaken delas upp i tre
kategorier. En grupp utgör de som uttryckligen i princip tillstyrker eller i
varje fall inte motsätter sig utredningens förslag. En andra grupp menar att
allt spel på s. k. enarmade banditer bör förbjudas. TiU en tredje grupp hör de
som med skiftande argumentering menar att om spelet regleras och begränsas till
sin omfattning och i fråga om attraktivitet exempelvis genom sänkning av
insatsbeloppet, förbud mot förhöjd vinstchans, begränsning av högsta tillåtna
antal apparater på varje spelplats m. fl. sådana restriktio-
Prop. 1977/78: 9 11
ner spelets avarter och eventuella negativa konsekvenser
kan i tillräcklig grad elimineras samtidigt som man undgår de befarade
negativa följderna av att begränsa spelet så hårt som utredningen föreslår.
Denna senare kategori förordar således att spelet får anordnas i ungefärligen
samma sammanhang som för närvarande men under bättre kontroll och med striktare
restriktioner än för närvarande. I denna ingår även remissinstanser som,
fastän de menar att en stramare reglering utan förbud vore att föredra, ändå
inte med tanke på spelets umbärlighet vill motsätta sig utredningens
förslag. Gemensamt för nästan samtliga remissinstanser är att de anser att
spelet bör och kan saneras.
Till dem som ansluter sig till utredningens förslag hör
hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspoUsstyrelsen, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, lotterinämnden, som också giUar reservanten Nordbergs
förslag om ett totalt förbud men inte vill motsätta sig utredningens förslag,
länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, Visby och Malmö kommuner, länspolischefen i Östergötlands län,
polisstyrelserna i Visby, Malmö, Lund, Luleå och Kiruna polisdistrikt, sociala
centralnämnderna I Linköpings, Norrköpings, Malmö, Luleå och Bodens kommuner,
länsarbetsnämnden i Gotlands län. Svenska kommunförbundet. De Handikappades
Riksförbund, lOGT-NTO, Sveriges Tivoliägareförening och Handelsljänstemannaförbundel.
Till dem som förordar ett totalt förbud mot s. k. enarmade
banditer hör länssiyrelserna i Siockholms och Jönköpings län, länsåklagarmyndigheten
i Västerbottens län, länspolischefen i Jönköpings län, polisstyrelsen i Piteå
polisdistrikt, statens ungdomsråd. Handikappförbundens Centralkommitté,
Riksförbundet Hem och Skola, Pensionärernas Riksorganisation,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Hotell och Restauranganställdas Förbund
samt Centerns Ungdomsförbund.
Till den tredje kategorin slutligen hör RA, som säger sig ändock
i princip tillstyrka utredningens förslag, kammarrätten i Göteborg, kommerskoUegium,
näringsfrihetsombiidsmannen, länsstyrelsen i Norrbottens län, som dock inte
motsätter sig utredningens förslag, landshövdingen Mehr jämte ytterligare fem reservanter
i länsstyrelsen i Stockholms län, landshövdingen Gustafsson jämte ytterligare
fyra reservanter i länsstyrelsen i Gotlands 1 ä n, länsåklagarmyndigheten i
Kalmar län, överåklagaren i Stockholm, polisstyrelserna i Linköpings och
Norrköpings polisdistrikt, 1969 års punktskatteutredning, som ifall det inte är
möjligt att åstadkomma en förbättring inom ramen för nuvarande lagstiftning då
inte vill motsätta sig utredningens förslag, Sveriges riksidrottsförbund.
Barnens Dags Riksförbund, Folkparkernas Centralorganisation, Sveriges Hotell-
och Restaurangförbund, Sveriges Automatägares Riksförbund, Sveriges nöjesparksförening,
Sveriges Redareförening och Cherry företagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78: 9 1?
5.2 Lämpligheten av att särreglera spel på s. k. enarmade
banditer
Flera remissinstanser ifrågasätter om det bl. a. mot
bakgrund av det i utredningen redovisade materialet är lämpligt eller motiverat
att särreglera spelet på just enarmade banditer innan lotteriutredningen
slutfört hela sitt uppdrag, vilket beräknas ske under år 1978. Några remissinstanser
anser därtUl lämpligast att med tanke på ett eventuellt förbuds konsekvenser
för restaurangbranschen och dess anställda även avvakta hotell- och restaurangutredningens
slutbetänkande som kan väntas under hösten 1977.
RA, länsåklagarmyndigheten i Kalmar län
och åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt ifrågasätter således om inte en
reglering av automatspelet bör anstå till dess förslag till en fullständig
omarbetning av lotteriförordningen föreligger. Regleringen av samtiiga
spelformer bör nämligen enligt deras mening göras i ett sammanhang.
Länsåklagarmyndigheten i Kalmar län framhåller särskilt att frågan bör bedömas
först sedan utredningen även utrett frågan om begränsning av eller förbud för
annan liknande spelverksamhet. Lotteriförordningen anses säger
åklagarmyndigheten i Malmö vara otidsenlig och "suddig" och en
välbehövlig omarbetning av den kan befaras bli fördröjd om en särreglering genomförs.
Enligt kammarrättens i Göteborg mening ger det av
utredningen framlagda materialet inte anledning att lösa frågan om ett förbud
mot enarmade banditer före övriga frågor som utredningen har att behandla.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län påpekar att spelet i sin
nuvarande form blott pågått under tre och ett halvt år och anser att till
vinnande av ytterligare klarlägganden av motiven för oeh emot automatspel
lagstiftningsåtgärder bör anstå tUl dess lotteriutredningen i sitt slutbetänkande
behandlat automatspelfrågan i dess helhet. NO anför att det framstår som en
svaghet att utredningens förslag rörande enarmade banditer tas upp till
bedömande innan konsekvenserna i socialt hänseende av andra näraliggande
spelformer såsom roulettspel och automatbingo har närmare belysts. Liknande
synpunkter framförs av sociala centralnämnden i Norrköpings kommun, SARA
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag och Sveriges Automatägares Riksförbund.
De menar bl. a. att det är svårt att särskilja olägenheter med spel på enarmade
banditer från andra typer av spel, t. ex. automatbingo, att det är välbe tänkt
att studera effekterna av olika spelformer i relation till varandra innan
statsmakterna tar ställning i frågan samt att så ingripande åtgärder som
utredningen föreslår inte bör övervägas för en enda etablerad lotteriform utan
att riskerna med och olägenheterna av samtliga etablerade lotteriformer är
klarlagda och utvärderade. SARA menar samtidigt att en allsidig belysning av
problematiken kring olika typer av spel och dess konsekvenser är nödvändig oeh
att detta kan ske först i samband
Prop. 1977/78: 9 13
med en samlad prövning av de förslag som kommer att läggas
fram dels i hotell- och restaurangutredningens betänkande, dels i
lotteriutredningens slutbetänkande. LO, som i och för sig förespråkar ett
förbud, anser också att frågan om avveckling av spelautomatverksamheten bör behandlas
i samband med hotell- och restaurangutredningens förslag. Denna uppfattning
delas också av Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare och handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län.
JK yppar viss tveksamhet rörande den nu gällande
lotteriförordningens förenlighet med den nya regeringsformen beträffande bl.
a. det i 1 § intagna allmänna bemyndigandet för regeringen att vid sidan av vad
som särskilt föreskrivs i förordningen i obegränsad utsträckning ge tillstånd
till lotterier m. m. Eftersom utredningens föreslagna ändringar i
lotteriförordningen delvis bygger på denna konstruktion skulle JK föredra en
helt ny reglering. Det är i grunden stötande att underställa riksdagen ett
förslag till lagtext som innebär att enarmade banditer förbjuds men som
samtidigt på grund av en kvardröjande äldre lydelse ger regeringen frihet att
helt sätta sig över förbudet framhåller JK.
5.3 Gränsdragningsfrågor i förhållande till andra spel och
spelformer
Nära samband med frågan om en särreglering av just spelet
på enarmade banditer har de gränsdragningsproblem som en sådan reglering
aktualiserar. Några remissinstanser har också särskilt uppehållit sig vid dessa
problem.
Flera remissinstanser påtalar därvid oklarheter i
utredningens förslag när det gäller att bestämma vilket eller vilka automatspel
som skall anses falla in under den föreslagna regleringen. Lotterinämnden, som
utgår från att det blir en uppgift för nämnden att avgöra till vilken kategori
olika typer av spelautomater skall hänföras, har påpekat att vad utredningen
anfört om grunderna för en sådan klassificering inte är tillräckligt
underbyggt och genomtänkt och vad som skall förstås med "liknande
apparater" har inte klargjorts. Nämnden anser det följdriktigt att reglera
allt automatspel efter samma bestämmelser. Skall ändå en skiljelinje dras
mellan olika apparater föreslår nämnden bl. a. att det i samband med den nya
lagstiftningen klargörs hur snabbt spelet på utbetalningsapparater skall få
vara för att undgå att jämställas med enarmade banditer. Lotterinämnden erinrar
också om att därest de av utredningen föreslagna begränsningarna av spelet på
enarmade banditer och liknande apparater genomförs, företagen i spelautomatbranschen
och spel-anordnarna kommer att vilja introducera andra typer av spelautomater,
vilka då måste underställas lotterinämnden för klassificering vilket kräver en
förstärkning av nämndens resurser. På den internationella spelautomatmarknaden
finns enligt nämnden många spelautomater som
Prop. 1977/78: 9 14
hittills
inte förekommit i Sverige. Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt samt
hovrätten över Skåne och Blekinge anser likaså att definitionen "så
kallade enarmade banditer och liknande apparater" är alltför vag för att
användas som underlag för ett straffbelagt förbud och att i författningstexten
bör preciseras vilka apparater som avses. Åklagarmyndigheten i Malmö anser
därjämte att lagtextens gränsdragning mellan mekaniska och elektroniska
apparater enligt 1 a § a) och b) och de platser där spel får bedrivas
förefaller onödigt tillkrånglad. Riksskatteverket menar att utredningens
förslag tUl uppdelning av spelautomater i sådana som får brukas i samband med tivolirörelse
eller offentlig nöjestillställning inom folkpark och sådana andra apparater
som får brukas på restauranger och andra lokaler gör den redan svåra
klassificeringen av vilka apparater som är enarmade eller liknande än svårare.
Riksskatteverket ifrågasätter om utredningen funnit en praktisk och lillämpbar
gruppindelning då i gruppen enarmade banditer och liknande föreslås ingå två så
vitt skilda automattyper som den gängse enarmade banditen och Pajazzoautomaten
medan i den andra gruppen ingår bl. a. Penny Fall apparater och varuapparater
av lyftkranstyp.
Barnens
Dags Riksförbund förordar för sin del att den s. k. Pajaz-zoapparaten inte
klassificeras som enarmad bandit utan som ett färdighetsspel. Riksskatteverket
påpekar oekså att den snabba utveckling och flexibilitet som kännetecknar
automatmarknaden utgör ytterligare en komplikation. Verket delar dock
utredningens uppfattning att gränsdragningsproblem bör kunna lösas av
lotterinämnden och anser att det klart bör uttalas vem som skall svara för
klassificeringsfrågorna. Samtidigt framhåller verket att nuvarande ordning i
vissa hänseenden är otUlfredsställande även från spelskattesynpunkt.
5.4
Sociala skadeverkningar
Några
remissinstanser berör de eventuella riskerna för sociala skadeverkningar, som
spelet har antagits medföra och vilka utgör ett grundmotiv för de krav på
förbud som har framställts. Kammarrätten i Göteborg konstaterar därvid att
spelandet på enarmade banditer i en del fall obestridligen kan vara symptom på
social ohälsa men att detta kan sägas om mycket annat i vårt samhälle utan att
så långtgående ingripanden, som de vilka utredningen föreslår, övervägs.
Kammarrätten menar att utredningens framlagda material knappast ger belägg för
att de sociala vådorna av spelet påkallar särskilt långtgående ingripanden.
Betydligt större sociala risker är förenade med andra tillåtna spel såsom totahsa-tor,
flipperspel och bingo. Samhället har också påpekar kammarrätten hittills
iakttagit betydande återhållsamhet när det har gällt att reglera människors
förströelse. Länsåklagarmyndigheten i Kalmar län säger sig efter förfrågningar
hos sociala organ och polismyndigheter ha er-
Prop. 1977/78: 9 15
farit att man inte märkt några problem förorsakade av
legala enarmade banditer. Förhållandena var annorlunda före år 1973 då illegalt
spel förekom på flera håll i länet. Däremot har det s. k. flipperspelet gett
vissa negativa effekter genom sin lockelse på ungdom liksom bingospel inverkat
negativt genom att personer med svag ekonomi uppges ha fått ekonomiska
bekymmer efter sådant spel. NO säger sig känna viss tveksamhet till om det
material som utredningen redovisar som belägg för negativa sociala
konsekvenser av spel på enarmade banditer verkligen kan motivera ett nästan
totalt förbud mot en spelform som för det stora flertalet spelare är av främst
förströelsekaraktär. Genom att generellt begränsa insatser och vinster synes
enligt NO förströelsekaraktären tillvaratagas samtidigt som negativa sociala
och ekonomiska skadeverkningar i stor utsträckning elimineras. Sociala
centralnämnden i Norrköpings kommun har också hört skilda socialarbetargrupper
i kommunen men därvid inte funnit belägg för att spel på enarmade banditer
medför betydande sociala skadeverkningar i sådan omfattning som utredningen anför.
KommerskoUegium finner att utredningen inte har kunnat påvisa att spel på
enarmade banditer medför sociala skadeverkningar i sådan omfattning att det
motiverar sä radikala ingrepp som utredningen föreslår men är positivt till
att spelet begränsas. Liknande bedömningar har gjorts av Stockholms, Gotlands
och Väsierboliens handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län samt handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län. De
brister och olägenheter som ändock vidlåder automalspelet i dess nuvarande form
bedöms böra rättas till genom bl, a, administrativa åtgärder. Sist nämnda
handelskammare pekar också på de negativa sociala effektema som vid ett förbud
en ofrånkomlig ökning av det illegala spelet skulle medföra. Stockholms och
Gotlands handelskammare påpekar också att de sociala skadeverkningar som
utredningen ansett sig kunna konstatera inte i första hand torde hänföra sig till
det automatspel som bedrivs i samband med restaurangrörelse. Sveriges Hotell-
och Restaurangförbund anser inte heller att utredningens material ger något
konkret stöd för de långtgående påståenden som tidigare gjorts rörande bl. a.
spelets sociala effekter. Däremot vederlägger utredningen den allmänna föreställningen
om att det framförallt är ungdomar, åldringar, begåvnings-handikappade och
inkomstsvaga grupper som kommer i beröring med spelet på restauranger. Det helt
dominerande antalet spelare har visat sig bestå av förvärvsarbetande män i
2040 års åldern med tämligen goda inkomster. Förbundet framhåller att utredningen
kraftigl underskattar den sociala aspekten av ett ökande illegalt spel vilket förbundel
finner anmärkningsvärt eftersom det just var omfattningen av sådant spel som
föranledde riksdagen att år 1973 införa de nu gällande reglerna. Förbundet har
till sitt remissyttrande fogat bl. a. en av fil. dr. Sten Tellenback,
sociologiska institutionen vid Lunds universitet, på för-
Prop. 1977/78: 9 16
bundets uppdrag utförd "sociologisk analys av 1972
års lotteriutrednings betänkande". 1 denna analys konstateras att det
föreliggande utredningsmaterialet är så bristfälligt och utredningens
undersökningar så illa utförda att de inte kan påvisa sådana sociala problem,
som spelet i den allmänna debatten sagts medföra. Analysen utmynnar i att det
av utredningsmaterialet därför inte är möjligt att dra de slutsatser som utredningen
gjort, att dess tolkning av materialet är ovederhäftig samt att utredningen
måste bedömas vara tendentiös. Sveriges Automalägares Riksförbund har
uppfattningen att utredningen velat överdriva risken för sociala vådor av
automatspel. Sveriges nöjesparksförening ifrågasätter om utredningens material
motiverar de slutsatser som dragits i fråga om sociala skadeverkningar. Cherryföretagen
menar att det inte finns egentlig grund för talet om sociala vådor i samband
med automatspel. 1 den mån något missförhållande kan råda torde detta i vart
fall inte avse automatspel inom restauranger. Lotterinämnden anser däremot att
spelet i dess nuvarande utformning medför sådana risker för sociala
skadeverkningar att det bör förbjudas oaktat riskerna teoretiskt kan nedbringas
genom förbud mot s. k. förhöjd vinstchans och en sträng detaljreglering i
övrigt, vilken dock skulle ställa stora krav på tillsyn och kontroll från
myndigheternas sida. RÄ godtar sakligt sett utredningens slutsatser om de
sociala vådorna av automatspel i nuvarande utformning men menar ändå att en kanalisering
av spelverksamheten till acceptabla former genom administrativ lagstiftning
vore att föredra framför utredningens förslag tUl ytterligare kriminalisering.
Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att utredningens överväganden i stort
sett överensstämmer med synpunkter som hovrätten tidigare givit uttryck för.
Även om de sociala skadeverkningarna i enskilda fall utgör viktiga omständigheter
att ta hänsyn till är dessa inte huvudskälet för ett förbud. Det principiella
huvudskälet för ett sådant är enligt hovrätten i stället att uppställandet av
en enarmad bandit utgör ett mekaniserat bedrägeri. Rikspolisstyrelsen påpekar
att avsaknaden av preciserade riktlinjer i form av uttalanden i lagförarbeten
eller vägledande prejudikat har lett till osäkerhet hos
tillståndsmyndigheterna. Spelanordnarna har därigenom fått möjlighet att
etablera sig utan det sociala ansvar som 1973 års lagändring förutsatte.
Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet oeh Pensionärernas Riksorganisation
delar utredningens uppfattning att spel på enarmade banditer orsakar betydande
problem för många människor och inger betänkligheter från social synpunkt.
Östergötlands och Södermanlands Handelskammare delar utredningens uppfattning
att missbruk och sociala missförhållanden kan förorsakas av spelet på enarmade
banditer, vilka genom sin lättillgänglighet, spelets snabbhet och i reglerna
inbyggda frestelser tiU fortsatt spel har en särställning i förhållande till
andra spel. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det vara uppenbart att en
ändring av bestämmelserna rörande enarmade banditer
Prop. 1977/78: 9 17
måste komma till stånd bl. a. av hänsyn till spelets
sociala och ekonomiska inverkan på många människor. Länsstyrelsen som tidigare
uttalat sig för förbud ansluter sig till utredningens förslag. Länsstyrelsen i
Jönköpings län, som tillstyrker utredningens förslag av hänsyn till de sociala
verkningarna, anför att om totalförbud mot banditspel av någon anledning inte
kan införas, de av utredningen föreslagna inskränkningarna torde vara ägnade
att i någon mån motverka de sociala skadeverkningarna. Länsstyrelsen i
Norrbottens län uppger att de sociala skadeverkningarna blivit märkbara även i
Norrbottens län samt att den från social synpunkt skadliga attraktionskraften
skulle gå förlorad och spelet återfå karaktären av förströelsespel om
vinstmöjligheterna minskades. Om så sker och dessutom genom en begränsning av
insatsen möjligheten att spela bort större penningsummor minskar kan man enligt
länsstyrelsen överväga om det är nödvändigt med en så drastisk begränsning av
de platser där enligt utredningens förslag enarmade banditer skulle få ställas
ut. Om spelet förlorar sin attraktionskraft borde rimligen även de sociala
skadeverkningarna försvinna. Samtidigt skulle ett bibehållande av de nuvarande
reglerna beträffande rätt att ställa ut enarmade banditer motverka uppkomsten
av illegalt spel. Statens ungdomsråd säger att spelets negativa sociala
konsekvenser tycks ha ökat i omfattning.
5.5 Risker för illegalt spel
Flera av remissinstanserna varnar för att ett förbud mot
enarmade banditer i enlighet med utredningens förslag medför risker för att ett
illegalt spel återuppstår. Några remissinstanser erinrar därvid om att utvecklingen
av det illegala spelet utgjorde ett huvudmotiv för lagändringarna 1973.
Lotterinämnden, som inte tror att risken för illegalt spel nämnvärt minskar
genom att spelet med föreslagna begränsningar av insats- och vinstmöjligheter
tillåts på restauranger och andra lokaler där det f. n. förekommer, påpekar att
om utredningens förslag genomförs ett stort antal enkronas apparater kommer att
bli övertaliga varvid risken för att en illegal spelverksamhet med dessa
automater uppkommer är stor. Nämnden anser dock samtidigt att de föreslagna
åtgärderna för att motverka illegalt spel bör kunna göras effektiva genom
samfällda insatser av t. ex. rikspolisstyrelsen, de lokala polismyndigheterna,
riksskatteverket och lotterinämnden, liksom genom övervakning eller reglering
av importen av spelautomater. Överåklagaren i Stockholm ansluter sig till den
åsikt som reservanterna Bergérus och Rosén uttryckt att ett genomförande av
utredningens förslag skulle innebära uppenbara risker för att en omfattande
illegal spelverksamhet ånyo skulle uppkomma, samt att svårigheterna att spåra
och beivra sådan verksamhet erfarenhetsmässigt är betydande och de
rättsvårdande myndigheternas resurser härför begränsade, varför ett totalt
förbud mot spel på enarmade banditer inte är
2 Rik.sdagen 1977/78. I .saml. Nr 9
Prop. 1977/78: 9 18
att rekommendera. Länsåklagarmyndigheten i Kalmar län
påpekar att polisens resurser för att förhindra överträdelser av spelförbud är
begränsade samt att spelet bör tillåtas i sådan utsträckning att intresset för
att etablera illegalt spel hålls på låg nivå. Länsåklagarmyndigheten i
Västerbottens län tror inte att den ökning av den illegala spelverksamheten
som kan förväntas om utredningens förslag genomförs blir så omfattande att den
motiverar ett avstyrkande av förslaget. Rikspolisstyrelsen, som i princip
tillstyrker utredningens förlag, föreslår att kravet på innehavstillstånd
kompletteras med krav på införseltillstånd eftersom den drastiska nedskärningen
av spelmöjligheterna givetvis medför risk för ett omfattande illegalt spel. De
polisiära resurserna är nämligen enligt styrelsen i dagens läge så ansträngda
att frågan om prioriteringar för att koncentrera krafterna på allt grövre
brottslighet blir alltmer nödvändig. Någon speciell insats av polisiär
arbetskraft för att uppdaga och beivra så relativt ringa brott som olaga
innehav av spelautomat kan därför inte påräknas. Handelskammaren för
Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län anser att utredningens tilltro till
möjligheterna att hålla det illegala spelet under kontroll förefaller väl
optimistisk. Sveriges Hotell- octi Restaurangförbund anser det anmärkningsvärt
att utredningen tagit så lätt på faran av att ett omfattande ill,egalt spel
växer upp eftersom det just var omfattningen av det illegala spelet som
föranledde riksdagen att år 1973 införa den nu gällande tillståndsprövningen.
Sedan dess har antalet spelautomater sjunkit från 15 000 ä 20 000 tUl cirka 5
000 som alla står uppställda med kontrollmyndigheternas godkännande. 1969 års punklskatteutredning
understryker risken för illegalt spel vid ett förbud mot enarmade banditer och
risken för en återgång till tidigare missförhållanden på området och menar att
det kan ifrågasättas om det är möjligt att utan väsentligt ökade insatser från
polisens sida kontrollera efterlevnaden av förbudet. Sveriges Automatägares
Riksförbund anser att ett förbud för det etablerade automatspelet på restauranger
skulle medföra betydande risker för överströmning från det kontrollerade och
beskattade spelet till illegalt automatspel under helt okontrollerade former. Cherryföretagen
menar att ett förbud raserar det arbete som byggts upp för att slå ut det
omfattande illegala spel som förekom före den 1 april 1973.
5.6 Ekonomiska konsekvenser av ett förbud
Några remissinstanser uppehåller sig vid det
intäktsbortfall som ett förbud skulle medföra för främst restaurangnäringen men
också för statskassan. Ändra remissinstanser framhåller det principiellt
felaktiga i att automatspelet i stor utsträckning anordnas i enskilt
vinstsyfte, vilket strider mot den för lotteriregleringen gällande grundsatsen
att behållningen av lotterier skall användas för ideella ändamål eller
tillfalla sta-
Prop. 1977/78: 9 19
ten. Mot bakgrund av sistnämnda principiella synpunkter
anser lotterinämnden det vara angeläget att reglerna för automatspel omprövas.
Kommerskollegium anser det uppenbart att skärpta regler kan få betydande
ekonomiska konsekvenser för hotell- och restaurangbranschen. Oavsett om
totalförbud införs eller spelintäkterna reduceras genom begränsning av
insatsen och skärpt beskattning bör en skälig övergångstid fastställas med
beaktande av dels graden av regelskärpning, dels hotell-och
restaurangutredningens slutsatser beträffande branschens ekonomi. Flertalet
handelskamrar har, samtidigt som de framhållit de allvarliga konsekvenser som
ett genomförande av utredningens förslag kan medföra, givit uttryck för
uppfattningen av intäkterna från automatverksamheten bidragit till en olycklig
strukturutveckling inom branschen. Om förbudslinjen väljs finner
handelskamrarna genomgående att den föreslagna övergångstiden bör göras längre
än vad utredningen föreslagit. Östergötlands och Södermanlands Handelskammare
som framhåller att ett bortfall av intäkterna från automatspelet kommer att
medföra en i och för sig välbehövlig sanering av restaurangbranschen, varvid en
osund nyetablering av företag med automatspel som dominerande inslag kommer att
försvinna, anser att det måste övervägas att i samband med ett förbud ge
branschen ett temporärt ekonomiskt stöd för att motverka alltför långtgående
nedläggningar och personalinskränkningar. Även NO ifrågasätter om inte
övergångstiden skall utsträckas ytterligare ett eller två år. Länsslyrelsen i
Östergötlands län menar att om restaurang-näringen är så beroende av
spelinkomsterna att ett förbud skulle medföra att en del ej lönsamma företag
fick läggas ned, detta kanske inte skall ses helt negativt eftersom det
otvivelaktigt råder en viss överelablering inom branschen. Liknande synpunkter
anförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som anser att ett förbud mot
enarmade banditer skulle bidraga till en sanering av branschen genom att nyetablerade
restauranger med speciell inriktning på spel skulle slås ut till gagn för de
tidigare etablerade och branschutbildade restauratörerna. Länsstyrelsen i
Gotlands län menar att de problem för de anställda som ett förbud mot spel på
restauranger kan medföra under en övergångsperiod bör kunna lösas genom
insatser av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att det bör övervägas att utsträcka tidpunkten för avvecklingen av
spelet på restauranger ytterligare ett år utöver vad utredningen föreslagit. Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund erinrar om att de ekonomiska svårigheterna av
ett förbud inte, såsom ibland görs gällande, främst skulle drabba ett fåtal
mera utpräglade spelrestauranger i storstäderna. Dessa torde nämligen ha
förhållandevis goda möjligheter att lägga om sin verksamhet. För ett stort
antal stadshotell som anstränger sig att bibehålla sin standard och förnya
företaget på intäkterna från 23 automater är följderna däremot svårare och
kommer med all sannolikhet, att kräva ekonomiska stödåtgärder.
Prop. 1977/78: 9 20
SARA, som beträffande de ekonomiska konsekvenserna
hänvisar till vad bolaget uttalat i betänkandet del 11 s. 36, anser att om
utredningens förslag genomförs krävs en väsentligt längre övergångstid ej
understigande tre år. Sveriges Automatägares Riksförbund menar att vid en
jämförsele mellan å ena sidan det berättigade önskemålet att hjälpa den lilla
grupp av personer som lider av spelmani och å andra sidan den stora gruppen
vanliga automatspelares berättigade krav på tillgång till automatspel i ordnade
och kontrollerade former samt restaurangernas och automatägarnas ekonomiska
engagemang för detta ändamål, utredningens förslag ter sig som ett onödigt och
alltför långtgående ingrepp i näringsfriheten. Sveriges nöjesparksförening
anser den föreslagna övergångstiden helt OtUlräcklig. TCO och Handelsljänstemannaförbundel
föreslår en övergångstid om 18 månader. Hotell- och Restauranganställdas
Förbund, som anser att enarmade banditer bör totalförbjudas anser att
tidpunkten för avvecklingen bör fastställas med hänsynstagande till de förslag
som Hotell- och Restaurangutredningen avser att lägga fram.
Några remissinstanser erinrar också om det intäktsbortfall
för statskassan som skulle bli följden av ett förbud. Sveriges Automatägares
riksförbund påminner om statens intäkter av spelskatten, inkomstskatten från
automatägarna och deras anställda och mervärdeskatten vid försäljning och
uthyrning av automater. Cherryföretagen framhåller att spelföretagen per år erlägger
100 milj. kronor i punktskatter och löneskatter. Riksskatteverket påminner om
att nu gällande skattesatser för spel beräknats med hänsyn till den behållning
som enarmade banditer med en insats av en krona beräknas ge. Om sådana
apparater förbjuds bör skattesatserna ses över eftersom då tillåtna spel
knappast kan bära så hög skatt. Riksskatteverket påpekar också att det nu torde
finnas tekniska förutsättningar för att införa beskattning i förhållande till
behållningen på varje apparat. 1969 års punktskatteutredning anser att 1973
års lagstiftning bidragit till en sanering av automatspelet bl. a. genom att
antalet enarmade banditer nedbringats från minst 15 000 till cirka 6 000 samt
att antalet illegala apparater nu torde ha reducerats högst väsentligt. Att
förhållandena ändå inte är helt tillfredsställande beror enligt
punktskatteutredningen bl. a. på att skatten, som utformats som en fast avgift
i stället för som en procentuell andel av spelanordnamas intäkter, inte fått
den begränsande effekt som avsetts samt på en alltför liberal tillståndsgivning
och bristande kontroll. Kommerskollegium anser att man mot bakgrund av de
tekniska förutsättningar som nu finns att kontrollera myntflödet i spelautomaterna
borde överväga att införa procentuell beskattning på detta område.
5.7 Begränsning av insatsen till 25 öre
Flertalet remissinstanser har i princip inte något att
erinra mot en begränsning av insatsen till 25 öre. Några remissinstanser
framhåller att
Prop. 1977/78: 9 21
det om en sådan begränsning genomförs blir onödigt att
begränsa spelet till tivolin och folkparker eftersom spelet då blir så harmlöst
att det gott kan tillåtas på samma lokaler och i samma sammanhang som för närvarande
eller som några remissinstanser föreslår t. o. m. utsträckas till
restauranger utan utskänkningstillstånd i enlighet med reservanterna Bergérus
och Roséns förslag. Ytterligare andra remissinstanser varnar för att en så hård
begränsning av insatserna skulle till sina effekter vara liktydig med ett
förbud och leda till illegalt spel på de övertaliga enkronas apparaterna.
Någon remissinstans påpekar att en insats om en krona och en högsta vinst om 20
kronor redan med dagens penningvärde får anses relativt blygsam om den tUlämpas
strikt dvs. utan s. k. förhöjda vinstchanser och att vid fortsatt inflation
dessa belopp inom bara några år kommer att framstå som lika obetydliga som 25
öre respektive 5 kronor gör i dag. Lotterinämnden biträder utredningens
förslag. Kammarrätten i Göteborg ansluter sig, därest enkronas apparater anses
böra förbjudas, till reservanterna Bergérus och Roséns förslag att 25 öres
automater bör få förekomma i samma omfattning som för närvarande och därjämte
också på restauranger utan utskänkningstillstånd. Socialstyrelsen delar
utredningens uppfattning att spel som begränsas till en insats om 25 öre och en
högsla vinst av 5 kronor allmäni torde betraktas som en förströelse bland många
andra. Kommerskollegiuni anser att ett bevarande av nöjesmomentel och en
samtidig reducering av de sociala riskerna torde kunna uppnäs genom att de av uiredningen
föreslagna reglerna för äutomatspel insats 25 öre och högsta vinst 5 kronor
införs för spel även på hotell och restauranger och med en restriktivare tillståndsgivning
avseende bl, a, antal apprater, deras placering och speltid. Västerbottens
handelskammare, som intet har att erinra mot utredningens förslag att begränsa
insatsen och vinsten, ifrågasätter om inte automater med låga vinslinsatser och
vinstchanser bör få uppställas på restauranger. Länsslyrelsen i Jönköpings län
anser att en begränsning av insatsen till 25 öre förmodligen inte kommer att
medföra någon förändring i barns och ungdoms spelvanor eller minska
följdverkningarna för dem och förordar i princip liksom Pensionärernas
Riksorganisation ett totalt förbud. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
tillstyrker utredningens förslag. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en
begränsning av insats och vinst i enlighet med utredningsförslaget lorde
återge spelet karaktären av förströelsespel och beröva det dess från social
synpunkt skadliga attraktionskraft, Sveriges Automalägares Riksförbund erinrar
om att insatsen år 1973 höjdes till en krona med beaktande av den fortgående
penningvärdeförsämringen sedan år 1955 då insatsen bestämdes till 50 öre.
Förbundet betonar att en begränsning av insatsen till 25 öre skulle komma att
medföra en överströmning till illegalt spel samt framhåller att det i och för
sig kan vara ett rimligt önskemål att antalet 25 öres apparater ökar i
förhållande till antalet en kronas appara-
Prop. 1977/78: 9 22
ter, men att en kombination av 25 öres spel och en kronas
spel erbjuder allmänheten ett bättre val under kontrollerade former
eftersom om ytterligare några år en kronas spel kommer att framstå som lika
harmlöst som 25 öres spel är i dag. Förbundet anser att för 25 öres apparater
högsta vinst bör kunna uppgå till 20 kronor. Sveriges nöjesparksförening anser
begränsningen av spelet till 25-öringar alltför restriktiv och mot bakgrund av
den fortgående inflationen föga realistisk. 1 vart fall torde insatsen inte
behöva sättas lägre än till 50 öre.
5.8 S. k. förhöjd vinstchans
Förslaget att förbjuda s. k. förhöjd vinstchans tillstyrks
av så gott som samtUga remissinstanser. Förhöjd vinstchans anses allmänt utgöra
den faktor som effektivast bidrar tiU att göra spelet attraktivt genom att stimulera
och underblåsa spelarnas önskemål och förhoppningar att kunna göra betydande
vinster. De remissinstanser som berört frågan, däribland Sveriges Automatägares
Riksförbund, är eniga om att spelet skulle avdramatiseras och te sig mindre
lockande och därigenom få en önskad karaktär av förströelsespel om s. k.
förhöjd vinstchans respektive progressiv jackpot förbjöds.
5.9 Spel på fartyg
Några remissinstanser anför synpunkter på den särskilda
problematik som rör automatspel ombord på fartyg och den till synes nödvändiga
särregleringen av detta. JK berör frågan om vad som skall gälla i fråga om
apparater på utländska fartyg som inte omfattas av sådana dispenser som
regeringen föreslås få meddela exempelvis kryssningsfartyg som en eUer ett
par gånger anlöper svensk hamn. Frågan har inte berörts i betänkandet men en
lösning skall kunna vara, säger JK, att frågan regleras i av regeringen
meddelade bestämmelser. 1 så fall aktualiseras emellertid åter problematiken
rörande en till regeringen på sådant sätt delegerad normgivningsmakts
förenlighet med regeringsformen, vilken JK i annat sammanhang berört.
Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt anser att bestämmelsen om
automatspel och innehav av apparater för sådant spel ombord på svenskt
passagerarfartyg bör inskränkas tUl att omfatta linjetrafik mellan svenska
hamnar så att icke konkurrensen snedvrids mellan den svenska sjöfarten och
utländska rederier. Länsåklagarmyndigheten i Södermanlands län finner utredningens
förslag ändamålsenligt och anser att en likartad bedömning bör ske mellan alla
fartyg på samma rutt oavsett nationalitet. Länsåklagarmyndigheten i
Västerbottens län ansluter sig till utredningens bedömning att regleringen av
apparater på färjor i trafik på svenska hamnar får ske i särskild ordning.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har an-
Prop.
1977/78: 9 23
lagt vissa redaktionella synpunkter på lagtexten.
Rikspolisstyrelsen anser att spel på enarmade banditer ombord på fartyg i
linjetrafik mellan svensk och utländsk hamn kommit för att stanna och att en
tämligen stor dold brottslighet i form av spel ombord på utländska
passagerarfartyg på svenskt vatten kan förmodas förekomma. Det är därför
angeläget att det av utredningen föreslagna arbetet med att åstadkomma överenskommelser
med främmande länder kommer till stånd snarast möjligt. Dessa överenskommelser
bör vara träffade då den nya lagstiftningen träder i kraft. Styrelsen anser det
också böra övervägas om inte i fråga om utländskt fartyg regeringen bör ges
möjlighet att medge undantag från bestämmelserna även i fråga om bingospel och roulettspel.
Riksskatteverket påpekar att en utvidgning av tillståndskravet till spel även
på internationellt vatten skulle underlätta skattekontrollen. Riksskatteverket
föreslår att tillståndskravet skall omfatta alla fartyg således inte bara
passagerarfartyg utom möjligen sådana som inte går i linjetrafik på svensk hamn
och där spel inte anordnas i syfte att kringgå bestämmelserna i lotterilagen
exempelvis tillfälligt gästande kryssningsfartyg. Skånes Handelskammare vill
framhålla de konsekvenser utredningens förslag skulle kunna få för den svenska
färjetrafiken, vars ansträngda ekonomiska situation bör föranleda en
genomarbetad ekonomisk analys av förslagets konsekvenser innan beslut fattas.
Landshövdingen Gustafsson jämte övriga reservanter i Länsstyrelsen i Gotlands
län framhåller att spelverksamheten på Gotlandsbolagets båtar ofta kan vara
livlig men att några olägenheter härav inte framkommit. PoUsstyrelsen i Visby
förordar att tiUstånd till enarmade banditer på fartyg lämnas av regeringen.
Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt ifrågasätter behovet av att utsträcka
författningens tillämplighet utom riket. I vart fall bör detta endast komma i
fråga för svenskt passagerarfartyg i linjetrafik mellan svensk och annan
nordisk hamn och först sedan överenskommelse träffats med övriga nordiska
länder om likformig reglering. Utländska kryssningsfartyg och andra utiändska
fartyg som endast passerar svenskt vatten bör medges generellt tillstånd till
spel bl. a. av hänsyn till kontrollsvårigheterna. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län finner det angeläget att man så långt som möjligt minskar
skadeverkningarna av spel på enarmade banditer ombord på fartyg, vilket endast
torde kunna ske genom överenskommelser med andra länder med fartyg i
linjetrafik på Sverige. Svenska Kommunförbundet finner det angeläget att
överläggningar kommer till stånd med länder som bedriver linjetrafik på Sverige
för att avskaffa enarmade banditer på fartyg. Pensionärernas riksorganisation
delar utredningens uppfattning att det inte finns anledning antaga att
automatspel på fartyg skulle vara förknippat med mindre olägenheter än
automatspel i övrigt. Det kan tvärtom antagas vara motsatta förhållande bl. a.
med hänsyn till de begränsade möjligheterna till annan sysselsättning på
fartygen. Sveriges Automalägares Riksförbund motsätter sig
Prop. 1977/78: 9 24
förslaget att utsträcka lotteriförordningens tillämplighet
till internationellt vatten och menar i stället att det bör övervägas om inte
automatspel på fartyg destinerade till utländsk hamn borde få bedrivas redan
när fartyget lämnat svensk kaj enär det uppfattas som löjeväckande att behöva
invänta att fartyget når internationellt vatten. Sveriges Redarför-eiiing
bekräftar den stora ekonomiska betydelse som automatspel har för svenska
färjerederier och noterar med tillfredsställelse att utredningen ådagalägger
förståelse för de kontrollsvårigheter som skulle följa med förbud mot
automatspel ombord på fartyg i internationell trafik sami den snedvridning av
konkurrenssituationen som skulle följa av att ett förbud riktades endast mot
svenska fartyg. Föreningen anser det således berättigat att beträffande spel på
fartyg göra avsteg från huvudprincipen om ett förbud. En eventuell avveckling
av spel på fartyg måste ovillkorligen drabba alla rederier lika oavsett
nationalitet samtidigt som allmänt godtagna folkrättsliga principer beaktas.
Föreningen finner utredningens förslag förete allvarliga brister i båda dessa
hänseenden. Föreningen påpekar oekså att bortsett från den juridiskt
egenartade och oklara konstruktionen i fråga om regleringens tillämpning på
svenska respektive utländska fartyg den i sak synes leda till en utvidgning av
spelets omfattning, vilket ter sig egendomligt mot bakgrund av utredningens
målsättning att inskränka spelet. Utredningen har inte med tillräcklig
grundlighet analyserat möjligheterna för Sverige att sluta avtal med utländska
stater om begränsning av automatspel och framför allt inte vilken räckvidd
sådana överenskommelser skulle få i praktiken. Sammanfattningsvis anser
föreningen att utredningens förslag rörande automatspel på fartyg innehåller
så många principiellt betänkliga och sakligt otillfredsställande eller oklara
komponenter att förslaget i denna del icke är tjänligt som underlag för
lagstiftning.
5.10 Tillståndsmyndighet
Av de remissinstanser som särskilt berört denna fråga
tillstyrker flertalet utredningens förslag att lotterinämnden handhar
tillståndsprövningen.
Lotterinämnden själv anser däremot att
utredningsmajoritetens förslag strider mot strävandena att så långt som
möjligt decentralisera administrativa beslut samt att vid en central tillståndsgivning
hänsyn måste tas till förhållandena på den plats och i den lokal där spelet
skall bedrivas. Det blir därför nödvändigt för den centrala
tillståndsmyndigheten att i varje ärende inhämta yttrande från lokal myndighet,
vilket leder till dubbelarbete och gör förfarandet tungrott och arbetskrävande.
Lotterinämnden förordar att tillståndsgivningen i stället anförtros länsstyrelserna,
vilket torde medföra vissa administrativa fördelar jämfört med vad som gäller f.
n. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Göte-
Prop. 1977/78: 9 25
borgs och Bohus län som anser att om enarmade banditer
även i framtiden eller övergångsvis under en längre avvecklingsperiod än den
utredningen föreslagit tillåts på restauranger, tillståndsprövningen bör överflyttas
från polismyndighet till länsstyrelse samt riksskatteverket som anser att även
om vissa administrativa fördelar är att vinna genom att lotterinämnden centralt
svarar för tillståndsgivningen kännedomen om de lokala förhållandena dock är så
pass värdefull att tillståndsgivningen även i fortsättningen bör handhas av
länsstyrelse eller polismyndighet men under tillsyn av lotterinämnden.
Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt samt polisstyrelserna i Norrköping
och Solna polisdistrikt anser att polisstyrelsen som har lokalkännedom bör
vara tillståndsmyndighet.
5.11 Föreslagna alternativ till ett förbud
Några remissinstanser pekar särskilt på olika konkreia åtgärder
som enligt deras mening skulle leda till en tillfredsställande sanering av spelet
utan att i lika hög grad som ett förbud medföra risk för negativa konsekvenser
eller som bör vidtagas för att sanera spelet i avvaktan på att förutsättningar
för en total reglering av automatspelet eller förutsättningar för en bedömning
av en sådans effekter föreligger.
KommerskoUegium
anser att de sociala problemen kan begränsas genom en restriktivare tillståndsgivning
avseende bl. a. antal apparater per uppställningsplats, apparaternas placering
och deras tillgänglighet i tiden. Denna uppfattning delas av Stockholms
Handelskammare samt Handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala
län. Den senare rekommenderar en restriktivare tillståndsgivning, inte minst
vad gäller antal apparater per företag och strängare regler för placering av
apparaterna i de olika lokalerna samt anser del böra övervägas om inte
apparaterna skulle hållas tUlgängliga för spel endast på kvällstid mellan vissa
klockslag. En sådan begränsning skulle sannolikt begränsa spelet till
restauranggäster och minska spel av de grupper som utredningen anser vara i särskUt
behov av skydd. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att intill
dess utredningens förslag om förbud mot automatspel på restauranger träder i
kraft, bestämmelser införs om att spel på enarmade banditer inte får ske före
klockan 18.00 på restauranger. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län
anför att en bättre ordning beträffande arbetsmiljön på restauranger kan vinnas
genom att man i samband med tillståndsgivning dels inför förbud för restaurangpersonal
att i tjänsten spela på enarmade banditer, dels lämnar föreskrift om
uppställningsplats för apparaterna. Sveriges Hotell- och Restaurangförbund
föreslår, att spelets omfattning regleras genom att man maximerar antalet
apparater på varje restaurang, att förbud mot reklam för spel övervägs, att
spelets attraktion regleras genom begränsning av vinstmöjligheterna främst
genom förbud mot progressiv jackpot.
Prop. 1977/78: 9 26
att
spelets lättillgänglighet begränsas genom regler om att apparaterna ställs upp
så att endast egentiiga restauranggäster kan nyttja dem, att kontrollen av
spelet effektiviseras samt att en proportionell skatt införes. Sveriges
Automatägares Riksförbund förklarar sig berett att i syfte att minska
eventuella olägenheter med automatspel på restauranger lämna ytterligare
synpunkter på vilka praktiska åtgärder som kan genomföras exempelvis
bestämmelser om godkända räkneverkssystem i varje apparat för kontroll av
myntflödet, enhetliga föreskrifter om placering av apparater i
restauranglokaler, skyldighet att anslå vinstplaner och uppgift om genomsnittiig
minimiutbetalning där spelet bedrivs, föreskrift om minimiålder 18 år för spel.
Förbundet erinrar också om att det tidigare fört fram tanken på statlig auktorisation
av företag som tillhandahåller utbetalningsautomater. Cherryföretagen föreslår förbud
mot progressiv jackpot, krav på godkända räkneverk i apparaterna, begränsning
av spelet till den miljö där kontrollen är effektiv dvs. restauranger, översyn
av lotteriförordningen så att en enhethg tillämpning kan uppnås, skyldighet att
anslå vinstplaner, krav på garanterad genomsnittlig minimiutbetalning,
minimiålder 18 år, statiig auktorisation för spelföretag.
5.12
Spelskatt
Oaktat
utredningen inte närmare har berört frågan om spelskatt på automatspel anför
några remissinstanser synpunkter på denna. Riksskatteverket anför således att
de nuvarande skattesatserna har fastställts mot bakgrund av den behåUning som s.
k. enarmade banditer med en insats av en krona beräknats ge. Om dessa automater
i princip förbjuds, kommer skattesatserna att endast bli tillämpliga på sådana
automattyper som "Penny Fall", lyftkranar m. fl. Dessa automater
torde, såvitt riksskatteverket kan bedöma, i allmänhet knappast kunna bära så
hög skatt. Riksskatteverket föreslår därför att skattesatserna ses över.
1 fråga om sådana
enarmade banditer som är konstruerade för spel med andra insatser än 25-öresmynt
och som eventuellt kan komma att tillåtas på båtar synes någon sänkning av
spelskatten inte böra komma ifråga. Spelskatten för automater är relativt lätt
att kontrollera och är administrativt sett inte särskilt svårhanterlig.
Riksskatteverket säger sig ha framhållit i tidigare remissyttranden beträffande
spelskatten, att beskattning efter behållningen borde eftersträvas. Kunde
denna kontrolleras skulle också den skatteundandräkt, som otvivelaktigt
förekommer beträffande den direkta skatten, kunna minskas. Riksskatteverket
säger sig slutligen ha erfarit att det numera finns för enarmade banditer
avsedda elektroniska räkneverk i marknaden som är tillförlitliga och svåra att
manipulera. Enligt riksskatteverkets mening kan därför tiden nu vara inne att
utfärda föreskrifter om att räkneverk av viss typ skall vara installerade, i
vart fall i enarmade banditer. Även om som regel endast insats med 25-öresmynt
kommer att tillåtas i fortsättningen, torde
Prop. 1977/78: 9 27
oiTisättningen kunna beräknas bli så stor att ett krav på
räkneverk framstår som motiverat. Enbart Liseberg hade år 1975 en intäkt från 25-öres-automaterna
av 1,8 milj. kr. (s. 5 i betänkandet. Del II) medan inkomsten från övriga automater utgjorde ca 2
milj. kr. Spelskatten för 25-öresau-tomaterna uppgick år 1975 till 75 600 kr.
vilket utgör ca 4 % av intäkterna.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser att
man kan komma till rätta med det enskilda vinstintresset genom att se över
reglerna om skatt på spelet. Kommerskollegium, Sveriges Hotell- och
Restaurangförbund samt Sveriges Automatägares Riksförbund anser att det finns
anledning att överväga att införa en proportionell beskattning av
automatintäkterna mot bakgrund av att det numera finns helt säkra
räkneverkssystem och därmed tekniska möjligheter att kontrollera myntflödet i
spelautomaterna. 1969 års punktskatteutredning anför att nuvarande bestämmelser
rörande spel på enarmade banditer bygger väsentligen på de förslag som
punktskatteutredningen framförde i betänkandet Skatt på spel (DS Fi 1972: 2).
Det torde enligt punktskatteutredningen inte kunna förnekas att 1973 års lagstiftning
har bidragit till en sanering av automatspelet. Bland annat har antalet
enarmade banditer nedbringats från minst 15 000 till ca 6 000. Det bör härvid
observeras att flertalet av de apparater som var i bruk före år 1973 användes i
strid med då gällande bestämmelser och att antalet illegala automater nu torde
ha reducerats högst väsentligt. Ätt förhållandena i fråga om automatspelet
ändå inte är helt tillfredsställande beror enligt utredningen bl. a. på att
skatten inte fått den begränsande effekt som avsågs med punktskatteutredningens
förslag om beskattning av spelet, eftersom denna utformades som en fast avgift
i stället för den av utredningen förordade procentuella skatten på spelanordnamas
intäkter av spelet. Enligt lotteriutredningens beräkningar motsvarar skatten
med nuvarande skattesatser mellan 8 och 22 % av behållningen medan
punktskatteutredningen förordade en procentuell skatt om 50 %.
Punktskatteutredningen förutsätter att de konsekvenser ett genomförande av
lotteriutredningens förslag får för spelskatten, såväl materiellt som i fråga
om den författningsmässiga utformningen, uppmärksammas vid de fortsatta
övervägandena.
6 Föredraganden 6.1 Inledning
Regler om automatspel, dvs. spel på s. k. enarmade
banditer och andra spelautomater, finns i lotteriförordningen (1939: 207,
omtryckt 1974: 221 ändrad senast 1977: 295).
Enligt de regler som gällde fram till och med den 31 mars
1973 fick
Prop.
1977/78: 9 28
automatspel
anordnas utan tillstånd endast i samband tried offentlig tillställning eller
tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål och under förutsättning bl. a. att vinsterna utgjordes av varor eller
av anvisningar (polletter eller spelmarker) gällande som betalningsmedel endast
inom området för tillställningen. Uppfylldes dessa förutsättningar fick
automatspelet anordnas efter anmälan till polismyndighet. Sådan anmälan skulle
göras minst sju dagar före tillställningen.
De nu gällande
bestämmelserna om automatspel trädde i kraft den 1 april 1973. De innebar ett
generellt krav på tillstånd av polismyndighet för att anordna automatspel.
Samtidigt liberaliserades bestämmelsen om vinsternas beskaffenhet så att vinst
i form av pengar tilläts. Motivet härför var att det hade visat sig omöjHgt
att effektivt kontrollera att vinstpolletter inte löstes in i pengar av spelanordnarna
samt att illegalt spel hade fått allt större omfattning. Samtidigt infördes
beskattning av automatspelet utom i fråga om sådana förströelsespel, som
antingen inte ger någon vinst alls eller som normalt endast ger möjlighet till
vinst i form av ett frispel. För sådana spel krävs inte heller tillstånd.
Högsta belopp för insatsen fastställdes till en krona. Den 1 juli 1974
överfördes tillståndsgivningen beträffande sådant automatspel, som anordnas i
samband med bingospel, från polismyndighet till länsstyrelse.
Genom 1973 års
lagändringar hoppades man kunna stävja det illegala spelet. Automalspelet hade
under 1960-talet fått en vida större utbredning än tidigare och ökningen
ansågs i stor utsträckning bestå i illegalt spel på s. k. enarmade banditer.
Sådana hade placerats ut på näringsställen, i affärer, på bensinstationer m.
fl. ställen. De polletter, som betalades ut och som endast skulle få användas
till fortsatt spel löstes dock i tUltagande utsträckning in mot reda pengar.
Enligt gjorda beräkningar fanns det före år 1973 cirka 15 00020 000
tillståndspliktiga spelapparater i Sverige, medan enligt 1972 års
lotteriutredning antalet år 1975 beräknades ha sjunkit till cirka 6 300, varav
cirka 4 200 på restauranger. Genom de vidtagna lagändringarna synes således
spelets omfattning och utbredning ha begränsats högst avsevärt även om det inte
kan uteslutas att visst illegalt spel alltjämt förekommer.
Legalt spel på s. k.
enarmade banditer liksom på andra tillståndspliktiga mekaniska apparater
förekommer numera dels i samband med offentlig nöjestUlställning inom
föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning
eller i samband med tivolirörelse, dels på restauranger som har tillstånd till
servering av spritdrycker, vin eller starköl, dels i samband med bingospel, som
inte är eller kan jämställas med automatbingo.
Frågan
om spelautomaterna i första hand de s. k. enarmade banditerna har vid
flera tillfällen behandlats av riksdagen. Denna begärde år 1975 (NU 1975/76: 6,
rskr 1975/76: 33) att 1972 års lotteriutredning.
Prop. 1977/78: 9 29
som redan hade i uppdrag att utreda alla former av
lotterier och spel, skulle få i uppdrag att med största skyndsamhet utreda även
frågan om förbud mot automatspel. Ett sådant uppdrag lämnades av regeringen den
4 december 1975.
Utredningen har i delbetänkandet (Ds H 1976: 3) Enarmade
banditer lagt fram förslag till ändring i lotteriförordningens regler om
automatspel. Förslagen innebär i huvudsak att spel på s. k. enarmade banditer
och liknande apparater skall få anordnas efter tillstånd bara på tivolin och i
samband med offentliga nöjestillställningar i folkparker, att högsta insatsen
får utgöra 25 öre, att högsta vinsten inte får överstiga 20 gånger insatsen
dvs. högst fem kronor, att s. k. förhöjd vinstchans inte får förekomma, att
särskilda regler för automatspel ombord på fartyg i trafik på Sverige införs
samt att tillståndsfrågorna överförs till lotterinämnden. En reservant i
utredningen ledamoten Nordberg vill helt förbjuda spel på s. k. enarmade banditer
medan två reservanter ledamöterna Bergérus och Rosén bl. a. anser att
automatspel med 25 öres insatser i fortsättningen bör få anordnas även på
restauranger utan tillstånd att servera spritdrycker och i övrigt i samma
utsträckning som f. n. utom i samband med bingospel eller i kombination med s.
k. flipperspel.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstansernas
inställning till utredningens förslag är delad. Medan flera ansluter sig till
förslaget vill några gå längre än vad utredningen har föreslagit och införa ett
totalförbud för spelet. Ändra återigen anser det lämpligast att behålla ett legalt
spel men med noggrannare kontroll och striktare föreskrifter. Några
remissinstanser har också ifrågasatt lämpligheten av att införa nya regler för
spelet på enarmade banditer innan lotteriutredningen har slutfört sitt arbete.
6.2 Särreglering av spel på s. k. enarmade banditer
Jag kommer i det följande att behandla olika
omständigheter som har både principiell och praktisk betydelse för frågan om
regleringen av automatspel. Flertalet av de omständigheter som jag här
redovisar har bl. a. mot bakgrund av remissinstansernas yttranden och ännu
pågående utredningsarbete en avgörande betydelse för frågan huruvida en särreglering
av spelet på s. k. enarmade banditer bör företas innan en samlad reglering av
alla spelformer kan ske. Detta gäller framför allt frågor rörande gränsdragning
till andra spelformer, betydelsen av automatspelets sociala skadeverkningar,
riskerna för uppkomsten av illegalt spel vid ett förbud samt frågor rörande de
ekonomiska konsekvenserna av ett sådant.
Lotteriutredningens motiv för att nu reglera spel på s. k.
enarmade banditer i särskild ordning är den kritik som riksdagen har riktat mot
dessa spelapparater. Mot detta har från flera remissinstansers sida ställts
Prop. 1977/78: 9 30
andra sakskäl som innebär att några ingripande ändringar i
lotteriförordningen beträffande automatspel inte bör göras innan lotteriutredningen
har slutfört sitt arbete och presenterat ett underlag för ett slutligt
ställningstagande i ett sammanhang till hela spelverksamheten och alla
spelformerna. Detta väntas ske under våren 1978. Jag vill i sammanhanget oekså
erinra om att det vid remissbehandlingen har framhållits bl. a. från LO:s
sida att man, med tanke på de konsekvenser som ett förbud för spelet eller en
hård begränsning av detta kan få för restaurangbranschen, bör avvakta även att
hotell- och restaurangutredningen (H 1974: 01) slutför sitt arbete. Detta
beräknas ske kring årsskiftet 19771978.
Ett
alternativ tUl en särreglering i lotteriförordningen av enbart spel på s. k.
enarmade banditer är att regeringen med stöd av nu gällande lagreglering
utfärdar de tUlämpningsföreskrifter till lotteriförordningen som behövs för att
komma till rätta med olägenheterna av spelet. Sådana föreskrifter behövs redan
i och för sig för en effektiv tillämpning av lotteriförordningens bestämmelser
och kan utfärdas i avvaktan på den slutiiga regleringen av allt automatspel.
6.2.1 Förhållandet mellan regleringen av spel på s. k.
enarmade banditer och regleringen av övriga spel och lotterier
1972 års lotteriutredning har i uppdrag att utreda alla
lotteri- och spelformer i Sverige. Det nu aktuella delbetänkandet behandlar
endast spelautomater av typ enarmade banditer och liknande. Utredningen har
enligt egen utsago inte haft underlag för att därvid bedöma frågan om hur annat
automatspel bör behandlas i fortsättningen. Ett ställningstagande även till
dessa frågor kan dock väntas föreligga i utredningens slutbetänkande, som
utredningen beräknar avlämna under våren 1978.
Flera
remissinstanser pekar på att oklarhet råder beträffande hur det spel som
utredningsförslaget syftar till att särreglera i praktiken skall definieras
och avgränsas från övrigt automatspel. Jag finner dessa invändningar väga
tungt. Särskilt svårt finner jag det vara att göra en sådan precisering i
avsaknad av närmare material rörande det automatspel som inte skulle beröras.
Jag delar också uppfattningen att avgränsningen måste tydligare än vad utredningen
har föreslagit angivas i författningstexten. Med hänsyn till vad som har
upplysts om den rika flora av elektroniska automatspel som finns på den
internationella marknaden och den uppfinningsrikedom som där råder torde vid en
särreglering beträffande endast vissa automatspel gränsdragnings- och
klassificeringsfrågor ändå som bl. a. lotterinämnden har påpekat komma att
vålla de tiUämpande myndigheterna betydande arbete. Bl. a. kommer, som riksskatteverket
har erinrat om, klassificeringsfrågorna att beröra även beskattningen av
spelet och kräva en översyn av skattesatserna. De gränsdragningar och
preciseringar som således ofrånkomligen måste göras i
Prop. 1977/78: 9 31
samband med en reglering av olika spelformer bör inte vara
provisoriska utan bör ges en så permanent utformning som är möjlig. I annat
fall finns risk för att man kan komma att ytterligare försvåra tillämpningen.
Det har
under remissbehandlingen framhållits att tillämpningen av lotteriförordningen
redan f. n. vållar problem bl. a. beträffande olika gränsdragningsfrågor och
att det är angeläget med en omarbetning av hela förordningen. Att dessförinnan
bryta ut en viss spelform för speciell reglering kan möjligen som någon
remissinstans har varnat för försvåra den slutliga omarbetningen av
förordningen. I varje fall torde det inte komma att underlätta denna eller
minska de svårigheter som finns redan nu.
Vad jag nu
har sagt talar enligt min mening för att regleringen av allt automatspel
således även de automatspel som utredningen ännu inte har behandlat bör ske i
ett sammanhang och på samma gång som behandlingen av lotterier och spel i
övrigt. En väsentlig fördel med detta är att man då får bättre överblick också
över konsekvenserna av regleringen.
De
aspekter som jag här och i det följande berör får naturligtvis vika om det
förhåller sig så att just spelet på s. k. enarmade banditer medför sociala
skadeverkningar genom att enskilda människor drabbas av betydande problem av
personlig och/eller ekonomisk art. Intresset av att skydda den enskilda individen
måste då ta över andra lämplighetsbedömningar. Till detta återkommer jag nedan
under 6.2.4. För tydlighetens skull vill jag dock framhålla att jag till de
sociala skadeverkningarna inte räknar de brister i ordningshänseende eller i
fråga om kontroll och övervakning som vidlåder automatspelet idag. För att
komma tillrätta med dessa brister krävs ingen lagändring. Föreskrifter som
behövs för att i dessa hänseenden sanera automatspelet har redan förberetts.
6.2.2 Risker för illegalt spd
Huvudmotivet för den år 1973 genomförda liberaliseringen
av reglerna för automatspel var att motverka det då livligt förekommande illegala
spelet. Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att en framtida reglering
av automatspelet inte leder till att det tidigare illegala spelet återuppstår
i en eller annan form. Utredningen har själv funnit det realistiskt att räkna
med att ett förbud mot spel på s. k. enarmade banditer medför risk för ökat
illegalt spel men har ansett denna kunna motverkas genom regler om förbud även
för innehav av apparaterna och genom att polisen vidtar nödvändiga åtgärder för
att kontrollera förbudens efterlevnad. Sådana åtgärder för att övervaka ett
förbud aktualiserar såväl frågor om polisens prioriteringar av tUlgängliga
resurser som gränsdragningsproblematiken gentemot andra spelformer. Jag delar
härvid liksom flera remissinstanser uppfattningen att det är svårt att spåra
Prop.
1977/78: 9 32
och beivra Ulegal spelverksamhet och att de rättsvårdande
myndigheternas resurser härför är begränsade. Att beakta dessa förhållanden
och att i bedömningen väga in den eventuella risken för att ett förbud på nytt
leder till illegalt spel är inte ett uttryck för uppgivenhet från samhällets
sida gentemot illegala verksamheter. Sådana avvägningar måste alltid göras då
man överväger ny förbudslagstiftning. Med hänsyn härtill anser jag att man,
innan man genomför en så långtgående begränsning av spelet som ett totalt
förbud, bör noga överväga om vådorna av spel på automater av typ enarmade
banditer och liknande kan elimineras genom andra åtgärder. En sådan prövning
torde kunna utföras mest ändamålsenligt om den sker i samband med översynen av
hela spelfältet. Detta är enligt min bedömning ytterligare ett starkt skäl för
att reglera allt automatspel i ett sammanhang.
6.2.3 Ekonomiska konsekvenser av ett förbud
I stort sett råder enighet om att ett förbud mot s. k.
enarmade banditer skulle innebära att restaurangbranschen förlorar en
betydande intäktskälla. Utredningen tvivlar för sin del på att förlusten härav
skulle få så genomgripande följder som företrädare för branschen och senare
även vissa remissinstanser har gjort gällande nämligen nedläggning av
restauranger och friställning av personal. Oavsett hur härmed må förhålla sig
anser jag det inte tillfredsställande att restaurangers lönsamhet och
fortbestånd görs beroende av automatspel. Detta leder i längden till minskad
effektivitet och en olämplig struktur inom branschen. Jag delar således i princip
utredningens uppfattning att hänsyn till restaurangbranschens ekonomiska
beroende av de s. k. enarmade banditerna inte utgör skäl mot ett förbud för
sådana apparater.
För att begränsa de omedelbara negativa effekterna för
såväl restaurang- som utställarföretagen av ett förbud eller av en långtgående
begränsning av spelet krävs emellertid en övergångstid. Bestämmandet av en
sådan liksom av hur en eventuell avveckling av restaurangernas spelverksamhet
annars kan underlättas torde bäst kunna bedömas sedan hotell- och
restaurangutredningen har presenterat sitt slutbetänkande vilket beräknas ske
omkring årsskiftet 19771978. Detta talar liksom andra tidigare nämnda
omständigheter för att ett slutligt ställningstagande till automatspelet får
anstå tUls ett fullständigt beslutsunderlag föreligger.
Däremot kan och bör som jag tidigare har aviserat till
fullföljande av den redan gällande lagregleringen vissa åtgärder redan nu vidtas
även beträffande automatspelet på restauranger. Dessa åtgärder bör tills vidare
främst syfta till att begränsa spelets omfattning och förbättra ordningen och
kontrollen i samband med spelet samt till att begränsa de miljöproblem som
spelet kan medföra för restaurangpersonal m. fl. Självfallet kan även sådana
begränsningar av spelet få ekonomiska konsekvenser för branschen. Samtidigt
kan de emellertid underlätta en
Prop. 1977/78: 9 33
eventuell framtida avveckling av automatspelet på
restauranger oeh möjligen också motivera restaurangerna att göra sig mindre
ekonomiskt beroende av spelintäkterna. En sådan utveckling vore önskvärd från
såväl samhällets som restaurangbranschens sida. Därvidlag torde även exempelvis
skatten på automatspel kunna användas som ytterligare ett medel att främja en
sådan utveckling. Till detta återkommer jag nedan under 6.3.3.
6.2.4 Sociala skadeverkningar
Den kritik som i den allmänna debatten har riktats mot
automatspelet från social synpunkt har främst avsett två aspekter på spelet.
Dels har anförts att spel på enarmade banditer orsakar betydande problem för
många människor som blir beroende av spelet därför att de saknar förmåga att
sluta att spela och därigenom löper risk att råka i ekonomisk misär. Dels har
framhållits att spelet till övervägande del har kommit att bedrivas på
restauranger där det enligt mångas uppfattning utgör ett främmande och störande
element, samtidigt som bristen på uppsikt och ordning har gjort att spelet har
fått en från social synpunkt oacceptabel form bl. a. genom att spelet har
gjorts attraktivt och lättillgängligt. Spelet på restauranger har också
kritiserats för att det försämrar de restauranganställdas arbetsmiljö genom
bl. a. det buller spelet förorsakar och den lockelse det kan utöva för
personalen att spela.
Hasardspel
i alla dess olika former exempelvis roulettspel och andra s. k. kasinospel (Baccarat,
Black Jack etc.) bingospel, tippning, tota-lisatorspel m. fl. innehåller
alltid moment som står i ett visst motsatsförhållande till samhällets intresse
att befrämja enskildas välfärd. Sådant spel innebär alltefter hasardmomentets
styrka ekonomiska risker för den enskUde spelaren. I arbetet med lotteri- och
spelregleringen måste ständigt dessa omständigheter vägas in. Statsmakterna
får anledning göra en samlad bedömning av de sociala riskerna med olika spel
och lotterier vid behandlingen av lotteriutredningens kommande förslag.
Frågan är
om de sociala skadeverkningarna i samband med automatspel i form av s. k.
enarmade banditer och liknande apparater är sådana att de motiverar att man
redan nu går in med en särreglering i stället för att avvakta
lotteriutredningens samlade förslag.
Många
remissinstanser har ställt sig frågande till om de sociala skadeverkningarna
av just automatspelet för enskilda spelare verkhgen är sådana att de påkallar
så långt gående begränsningar av spelet som utredningen föreslår. Utredningens
slutsatser och påståenden i dessa hänseenden har bl. a. från några håll
kritiserats hårt för att de inte skulle vara grundade på faktamaterial. Jag är
självfallet angelägen att i största möjliga utsträckning begränsa
skadeverkningar av spel och lotterier. Jag finner det emellertid svårt att av
det föreliggande materialet dra några be-
? Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 9
Prop.
1977/78: 9 34
stämda
slutsatser rörande omfattningen av automatspelets sociala skadeverkningar.
Trots att spelet naturligtvis liksom annat hasardspel kan ge upphov till
sociala olägenheter av olika slag vill jag emellertid f. n. stanna vid att
konstatera att vad utredningen har anfört om spelets verkningar i dessa
hänseenden inte synes vara av sådan art att en särreglering i
lotteriförordningen bör forceras fram just beträffande s. k. enarmade banditer
kort tid innan en samlad lösning av regleringen av lotteri- och
spelverksamheten kan väntas.
Jag är angelägen att
understryka att vad jag nu har anfört inte innebär att spelet kan anses
acceptabelt i sin nuvarande omfattning och utformning utan bara att en så
långt gående begränsning av spelet som skulle kräva lagändring bör kurma anstå
tills frågan om automatspelet kan bedömas i sin helhet. Jag vill i detta
sammanhang avslutningsvis erinra om vad dåvarande departementschefen anförde i
samband med att penningvinster infördes år 1973 för att det illegala spelet
inte skulle framstå som lika lockande som tidigare. Han framhöU då att till
följd av penningspelets dragningskraft skulle de sociala skadeverkningarna i betydande
utsträckning komma att kvarstå men att tillståndstvång och beskattning i
förening med krav på tillställning för att få anordna spel kunde åstadkomma en
från social synpunkt önskvärd begränsning av spelet. Det torde enligt min
mening vara möjligt att inom ramen för den gällande lotteriförordningen utfärda
sådana föreskrifter och riktlinjer för tillståndsmyndigheterna, som behövs för
den önskvärda begränsningen av spelet. På motsvarande sätt bör man kunna komma
till rätta med den bristande ordningen i vissa spellokaler. Jag är angelägen
att på samma sätt komma till rätta med de miljöproblem automatspelet kan
medföra för restaurangpersonal m. fl.
6.2.5
Sammanfattning
Med
hänsyn till vad jag nu har anfört och efter noggrant övervägande av de olika
omständigheter som jag här har redovisat har jag stannat för att inte nu
föreslå några ändringar i lotteriförordningen beträffande automatspel. Jag
anser det nämligen vara lämpligast att i lag reglera allt automatspel i ett
sammanhang. Slutlig ställning till frågor om förbud för vissa spelformer eller
lotterier bör därför tas först sedan lotteriutredningen har slutfört sitt
arbete. Åtgärder som kräver ändring i lotteriförordningen bör anstå till dess
en samlad reglering av hela lotteri- och spelkomplexet kan företas.
I avvaktan på en sådan
reglering bör däremot meddelas de tillämpningsföreskrifter om automatspelets
anordnande som kan behövas för att väsentliga avarter och olägenheter av spelet
undanröjs eller i varje fall begränsas. Sådana föreskrifter kan utfärdas av
regeringen eller av lotterinämnden. Det har också visat sig att sådana
föreskrifter behövs för en
Prop. 1977/78: 9 35
effektiv tillämpning av lotteriförordningens bestämmelser.
Jag räknar samtidigt med att nyttiga erfarenheter kan vinnas av en på detta
sätt genomförd sanering inför den samlade regleringen av spelet.
6.3 Förslag till åtgärder
Som har framgått av vad jag hittills har sagt är jag inte
nu beredd att förslå en reglering av automatspelet i enlighet med lotteriutredningens
framlagda förslag. Jag anser emellertid som jag oekså har uttalat i det
föregående att en rad åtgärder bör vidtas i syfte att sanera spelet. Vissa
åtgärder har berörts redan i lotteriutredningens betänkande exempelvis
förbud mot s. k. förhöjd vinstchans. Flera förslag till ytterligare åtgärder
har förts fram under remissbehandlingen, ofta i syfte att utgöra alternativ
till ett långtgående förbud mot automatspel. Jag skall här närmare utveckla
dels vilka åtgärder som jag nu finner påkallade i avvaktan på den slutiiga
översynen dels i vilken utsträckning och på vilket sätt dessa bör genomföras.
6.3.1 Verkslällighelsföreskrifter till lolteriförordningen
Först och främst bör ett uttryckligt förbud mot förhöjd
vinstdians genast införas. Stor enighet synes råda om att idén med förhöjd
vinstchans är ägnad att förespegla spelarna möjligheter till och i vissa fall
också faktiskt bereder dem högre vinster än vad som åsyftats med lotteriförordningens
bestämmelse om att högsta vinsten får överstiga tjugo gånger insatsen. En
spelare som "vinner" en förhöjd vinstchans kan exempelvis under ett
visst antal följande spel få sin vinstchans så förhöjd att han gång på gång för
varje ny satsad enkrona på nytt vinner tjugo kr. Ett förbud mot sådant "jackpot
spel" torde i hög grad avdramatisera spelet genom att hasardmomentet
minskas och spelets förströelsekaraktär framhävs. Det förekommer redan att
vissa tillståndsmyndigheter föreskriver att förhöjd vinstchans inte får
användas av spelanordnaren med varierande grad av efterlevnad. En central
föreskrift bör snarast meddelas av innebörd att förfarandet med förhöjd
vinstchans förhindras.
En annan åtgärd som har föreslagits och som jag vill ta
fasta på är maximering av antalet spelautomater som får ställas upp i samband
med restaurangrörelse. I fråga om antalet s. k. enarmade banditer per spelplats
skall, enligt lotterinämndens anvisningar, länsstyrelserna vid tillstånd till
automatspel i samband med bingospel fastställa det tUlåtna antalet apparater
på grundval av omsättningen på bingospelet. Dessa anvisningar sattes i
tillämpning år 1976, varvid antalet apparater i bingolokalerna sjönk högst
avsevärt jämfört med föregående år. Beträffande polismyndigheternas tillståndsgivning
till automatspel på restauranger saknas generella anvisningar rörande antalet
apparater på varje spelplats. Enligt lotteriutredningen har dock olika lokala
normer utvecklats.
Prop. 1977/78: 9 36
1 Stockholms polisdistrikt gäller att varje behörig
restaurang kan ges tillstånd till två spelenheter (enarmad bandit och/eller
roulett) medan tillstånd till ytterligare spelenheter beräknas med ledning av
antalet sittplatser för matgäster och i viss mån rörelsens omsättning. Högst 15
spelenheter får förekomma. I Göteborgs polisdistrikt ges tillstånd till högst
nio s. k. enarmade banditer per restaurang.
En
striktare och framför allt enhetligare normering än f. n. av antalet
spelapparater är av betydelse både från ordnings- och konkurrenssynpunkt.
Regler bör därför utfärdas. De bör utformas så att de samtidigt leder till en
begränsning av spelandet särskilt på de restauranger där automatspelen har
överdimensionerats i förhållande till restaurangserveringen. Detta bör
åstadkommas genom att tillstånd till spel på restauranger ges i princip för
högst två s. k. enarmade banditer med insats högre än 25 öre. Endast i den mån
så är lämpligt med hänsyn till restaurangens storlek eller omsättning,
kundkrets, eller annat särskilt förhållande bör tillstånd ges till flera s. k.
enarmade banditer, dock högst fem sådana apparater med högre insats än 25 öre
på varje restaurang.
Föreskrifter om begränsningar av antalet 25-öres apparater
kan företas av de lokala tillståndsmyndigheterna i samband med tillståndsgivningen.
Lotteriförordningen innehåller nämligen bemyndigande för tillståndsmyndigheterna
att föreskriva de närmare villkor och meddela de kontroll- och
ordningsföreskrifter som omständigheterna kan ge anledning till.
Jag har här
endast berört begränsningar av antalet apparater i samband med
restaurangrörelse. Liknande begränsningar torde dock behövas även i fråga om
automatspel i andra sammanhang. För spel i samband med bingo har
lotterinämnden redan utfärdat sådana anvisningar medan de saknas beträffande
spel i samband med tivolirörelse, nöjespark eller liknande anläggning. F. n.
anser jag mig inte ha underlag för att föreslå regeringen att meddela närmare
föreskrifter rörande spelapparaterna på sådana ställen.
Man kan emellertid
utgå från att tillståndsmyndigheterna vid meddelande av tillstånd iakttar den restriktivitet
som behövs för att motverka olägenheter av spelet. Tillståndsmyndigheterna kan
således även beträffande autotnatspel som anordnas i andra sammanhang än i
anslutning till restaurangrörelse på samma sätt vara återhållsamma i fråga om
antalet apparater, för vilka tillstånd ges. Enligt instruktionen för lotterinämnden
ankommer det på nämnden att verka för att enhetliga normer för tillståndsgivningen
även i dessa hänseenden utvecklas. Nämnden har därvid att utfärda de
ytterligare centrala anvisningar som kan komma att behövas.
Regeringen bör utfärda föreskrifter om begränsningar av
antalet apparater i samband med restaurangrörelse. Den allmänna strävan till
återhållsamhet i fråga om antalet apparater i övrigt bör samtidigt
Prop. 1977/78: 9 37
komma till uttryck genom föreskrifi om att tillstånd
alltid skall avse bestämt antal apparater. Den begränsning av spelei och den
avveckling av en del av apparatbeståndet som blir nödvändig för många
restauranger bör få ske under en övergångstid som dock inte bör löpa längre än
till den I januari 1979.
Förslag har också framförts om införande av viss minimiålder
för rätt att spela pä automatspel resp. förbud för spelanordnare att upplåta
spelautomaterna till underåriga. Vissa tillståndsmyndigheter föreskriver redan
nu enligt vad jag har inhämtat villkor för tillstånd lill äutomatspel av
innebörd exempelvis att vissa spel inte får tillåtas för ungdom under 15 år.
Med tanke bl. a. på den rika floran av förekommande automatspel anser jag att
frågan om reglering i lag av åldersgränser för spel och lotterier bör anstå
till den slutiiga regleringen av automatspelet. Stor vikt måste läggas vid att
barn och ungdom inte otillbörligt utsätts för lockelse till hasardspel. Jag
anser mig därför kunna räkna med att tillståndsmyndigheterna vid meddelande av
tillstånd är uppmärksamma på de problem, som automatspel från denna synpunkt
kan medföra för samhällets omsorg om ungdomen. Tillstånd till automatspel kan
exempelvis redan i dag vägras om det kan antas att spelet kommer att bedrivas
av en övervägande ung publik eller eljest anordnas på sådan plats eller på sådant
sätt att det kan antas komma att utöva en otillbörlig lockelse på barn och
ungdom. Jag utgår i sammanhanget från att tillståndsmyndigheterna är väl
skickade att i dessa hänseenden göra de lämplighetsavvägningar som behövs.
Spel på restauranger bör exempelvis ifråga om dess tillgänglighet för ungdom
bedömas hårdare än spel på tivoli, som av tradition vänder sig även till barn
och ungdom.
Vidare har förslag framförts om inflytande för kommunerna
på tillståndsgivningen. Detta finner jag för min del vara naturligt och lämpligt.
Emellertid bör ett sådant inflytande kanske inte vara begränsat till endast en
viss spelform utan omfatta all spelverksamhet. De närmare övervägandena av hur
ett sådant kommunalt inflytande bör utformas och vad det skall omfatta bör
emellertid anstå till den slutliga regleringen av lotteri- och spelfrågorna.
Redan i dag kan det i vissa fall vara värdefullt för tillståndsmyndigheterna
att få kommunens synpunkter på anordnandet av automatspel. Detta gäller framför
allt beträffande bedömningen av om spelet i visst fall kan antas komma att
medföra särskilda sociala skadeverkningar. Efter vad jag har inhämtat
förekommer redan f. n. inom vissa län visst samarbete i dessa frågor mellan
kommunerna och i första hand polismyndigheterna. Jag finner det vara naturligt
och värdefullt att tillståndsmyndigheterna är öppna för att i tillståndsärendena
inhämta synpunkter från olika instanser som kan vara berörda och då inte
minst från kommunen där spelet skall bedrivas. Det är dock inte lämpligt att
före ett samlat ställningstagande till spelfrågorna nu centralt föreskriva
omfattande ändringar i det administra-
Prop.
1977/78: 9 38
tiva
förfarandet i tillståndsärendena. För de fall där ett anordnande av automatspel
kan befaras medföra risker för särskilda sociala skadeverkningar eller där
denna fråga är svårbedömd bör det vara naturligt för tillståndsmyndigheterna
att bereda kommunerna tillfälle att yttra sig. Detsamma gäUer de fall där kommunen
uttryckt önskemål om att få avge synpunkter.
De nu nämnda åtgärderna
bör genomföras så snart som möjligt. Detta gäller också vissa följdföreskrifter
om att tillståndsansökan skall ha visst innehåll, att tillstånd bl. a. skall
avse visst bestämt antal apparater samt att uppgift skall lämnas om den genomsnittiiga
vinstutdelningens andel av de totala insatserna. Avsikten är i första hand att
de av regeringen utfärdade föreskrifterna skall vara till ledning för såväl
lotterinämnden som tillståndsmyndigheterna vid handläggningen av tillstånds-ärenden
samt skapa en enhetiig tillämpning. Samtidigt bör därmed följa att
automatspelet begränsas samt bringas in under mera ordnade förhållanden och
striktare regler än f. n. Verkställighetsföreskrifterna bör utfärdas snarast
efter riksdagens ställningstagande till de här framlagda förslagen och bör
kunna träda i tUlämpning den 1 januari 1978.
I lotterikungörelsen
(1974: 222) bemyndigas lotterinämnden att meddela närmare föreskrifter för tUlämpningen
av lotteriförordningen samt att pröva besvär över länsstyrelses beslut enligt
förordningen. De föreskrifter som jag avser att föreslå regeringen att utfärda
bör tas in i lotterikungörelsen.
Ett utkast till ändring i
lotterikungörelsen i enlighet med det anförda har upprättats inom
handelsdepartementet. Utkastet bör för riksdagens information fogas till detta
protokoll som bilaga 2. Ändringarna innebär i huvudsak att kommunerna i vissa
fall bör beredas tillfälle att yttra sig över ansökningar om tillstånd till
automatspel (2 §), att tillstånd skall avse bestämt antal apparater av viss typ
(3 §), att antalet spelautomater i samband med restaurangrörelse maximeras samt
att deras placering närmare regleras (4 och 5 §§), att s. k. förhöjd
vinstchans uttryckligen förbjuds (6 §), att spelanordnaren skall på apparaten
upplysa om bl. a. vinstutdelningens genomsnittiiga andel av insatserna (7 §)
samt att tillstånd bör återkallas om bestämmelserna för automatspelet inte
följs (8§).
Utöver de nu redovisade
åtgärderna har bl. a. under remissbehandlingen föreslagits även andra
former av begränsning av automatspelet exempelvis begränsning av spelet till
viss tid på dygnet, föreskrifter om viss högsta spelhastighet, dvs. viss minsta
tid som skall förflyta mellan varje spel, föreskrifter om viss lägsta vinst
samt föreskrifter om viss minsta genomsnittiiga vinstutdelning. Allteftersom
automatspelet utvecklas oeh tillståndsmyndigheterna vinner erfarenheter av den
nu före stående saneringen får bedömas om dessa eller eventuellt ytterligare
åtgärder kan vara lämpliga eller nödvändiga.
Prop. 1977/78: 9 39
Lotterinämnden som är central myndighet för frågor om
tillämpningen av lotteriförordningen, har enligt sin instruktion bl. a. att
verka för en enhetlig tillämpning av förordningen och för en ändamålsenlig
kontroll av lotterier. Genom nämndens arbete med att överväga och meddela
föreskrifter, med att följa upp hur automatspelet bedrivs och med att bevaka
frågor som rör kontrollen av spelet kan ytterligare viktig information rörande
spelverksamheten erhållas inför det slutliga ställningstagandet till
lotteriutredningens arbete.
Lotterinämnden har efter vad jag har inhämtat redan
förberett vissa föreskrifter, vars utfärdande emellertid har fått anstå i
avvaktan på prövning av frågan om spelet över huvud taget skulle få bedrivas i
en framtid.
6.3.2 Spel på fartyg
Spel ombord på fartyg erbjuder särskilda problem.
Lotteriförordningen innehåller inga bestämmelser om automatspel på fartyg. På
många passagerarfartyg i linjetrafik mellan Sverige och närliggande länder
anordnas dock ett ibland omfattande automatspel. Spelapparater av sådan typ att
spelet på dem om det skedde på svenskt territorium, skulle kräva tillstånd
enligt lotteriförordningen upplåts därvid för spel i princip endast då
fartygen befinner sig på internationellt vatten eller om spelet är tillåtet på
främmande territorialvatten också på detta. Svensk lag tillåter nämligen, som
lotteriutredningen framhållit, inte spel på fartyg som befinner sig på svenskt
territorialvatten. Däremot kan spel anordnas på internationellt vatten och,
enligt lotteriutredningen, i stor utsträckning även på främmande
territorialvatten. Det spel som där kan bedrivas är dessutom tUl sina former
ofta betydligt mera äventyrligt än det som får bedrivas i Sverige.
Lotteriutredningen har föreslagit att lotteriförordningens
tillämpningsområde skall utsträckas till att omfatta automatspel på svenska
passagerarfartyg även utom riket. Att ensidigt på detta sätt vidga
omfattningen av ett förbud skulle dock gynna de utländska fartygen i trafik på Serige.
Ombord på dessa skulle spel alltjämt kunna förekomma utanför svenskt vatten.
Lotteriutredningen förordar därför att regeringen söker få till stånd
överenskommelser med berörda länder om spelet på fartygen. En strävan bör
därvid vara att där det är möjligt inskränka spelet till former, som motsvarar
dem under vilka automatspel får bedrivas i Sverige. Tillstånd skulle då också
kunna ges till att anordna spelet även då fartygen befinner sig på svenskt
vatten. Lotteriutredningen har i konsekvens med detta föreslagit att denna tillståndsgivning
anförtros regeringen, som redan nu bör kunna lämna sådana tillstånd med stöd av
1 § lotteri-förordningen. Denna bestämmelse innehåller nämligen ett allmänt bemyndigande
för regeringen att lämna tillstånd till lotterier av alla slag således även
till automatspel.
Prop. 1977/78: 9 40
Flertalet remissinstanser har i princip anslutit sig till
utredningens bedömning att det är nödvändigt att behandla spel på fartyg på
särskilt sätt samt att det behövs viss möjlighet att ge tillstånd till sådant
spel för att bättre kunna styra och kontrollera dess omfattning. Några remissinstanser
har dock varit tveksamma till den av utredningen föreslagna rättsliga
regleringen av spelet.
Av i
huvudsak samma skäl som jag tidigare har anfört för att behandla allt spel i
ett sammanhang anser jag att även frågor om spel på fartyg bör tas upp till
behandling i samband med den kommande slutliga regleringen av spel och
lotterier. Någon utvidgning av lotteriförordningens tillämpning utom landet
bör således inte nu genomföras utan ytterligare överväganden. Detta bör dock
inte hindra att ansträngningar redan nu görs för att om möjligt reglera det
spel som förekommer på internationellt vatten. Möjligheterna att få till stånd
överenskommelser med andra berörda länder bör därvid prövas. Om det då visar
sig nödvändigt att tillåta visst spel på svenskt vatten för att uppnå att
spelet utanför detta bedrivs enligt i huvudsak motsvarande former som automatspel
i övrigt i Sverige, bor tillstånd till automatspel ombord på passagerarfartyg
t. v. kunna ges av regeringen enligt 1 § lotteriförordningen. Tillstånd måste
sökas för varje särskilt fall. Såsom villkor för tillståndet kan få gälla att
automatspelet inte anordnas under andra former utanför svenskt
territorialvatten. Av vad jag nu har sagt framgår att tillstånd endast torde
komma att meddelas för spel på fartyg i linjetrafik på länder, med vilka
överenskommelser träffas om en närmare reglering av fartygsspelet.
6.3.3 Spelskatt
Automatspel beskattas enligt lagen (1972: 820) om skatt på
spel (ändrad senast 1976: 311). Spelskatten utgår f. n. med vissa fasta belopp
för varje automatspel som kräver tUlstånd enligt lotteriförordningen oberoende
av omsättningen på apparaten. Dessa är sedan den 1 januari 1976 för 25-öres
apparater 100 kr per kalendermånad, för en kronas apparater 500 kr per
kalendermånad och för en kronas apparater på restaurang 900 kr per
kalendermånad. 1 fråga om automatspel i samband med offentiig
nöjestillställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark
eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse utgår spelskatt
med hälften av de nu nämnda beloppen om spelet anordnats högst 15 dagar i
månaden.
1 den allmänna debatten har gjorts gällande att spelanordnarna
gör betydande vinster på automatspel eller åtminstone på vissa former av
automatspel som just s. k. enarmade banditer och liknande. Det har därvid
liksom även under remissbehandlingen påpekats att detta strider mot en av
huvudprinciperna i den svenska lotterilagstiftningen nämligen att behållningen
av lotteri skall tillfalla staten eller användas för ideell
Prop.
1977/78: 9 41
verksamhet.
I samband med liberaliseringen av spelet år 1973 framhölls att beskattning
skulle utgöra ett medel att i önskvärd utsträckning begränsa spelet. 1969 års
punktskatteutredning hade i sitt delbetänkande (Ds Fi 1972: 2) Skatt på spel
föreslagit att skatten för automatspelet skulle utgöra 50 % av behållningen på
varje spelautomat men minst 7,5 % av de sammanlagda vinsterna. Utredningen
beräknade då att skatteintäkterna av automatspelet skulle uppgå till ca 50
milj. kr. per år.
Med
hänsyn till förväntade kontroll- och redovisningssvårigheter valdes dock att
låta spelskatten utgå i form av fasta avgifter. I propositionen 1972: 128
framhöll emellertid departementschefen att en spelskatt i principiell
överensstämmelse med utredningens förslag borde övervägas sedan erfarenheter
hade vunnits av beskattningen av spelet och sedan en bättre överblick av
spelverksamheten erhållits.
Numera
synes det finnas tekniska förutsättningar för att om så skulle befinnas
lämpligt införa skatt relaterad till behållningen av spelet. En sådan
omläggning av skattesystemet torde förutsätta vissa tekniska förändringar av
spelapparaterna med därav följande kostnader. Jag finner det därför inte
lämpligt att genomföra en sådan skatteomläggning före det slutliga
ställningstagandet till i vilken omfattning automatspel framdeles skall få
anordnas. Viss ytterligare utredning kan också komma att behövas bl. a.
beträffande kontroll och redovisning. En eventuell skatteomläggning bör
således anstå till dess automatspelet kan göras till föremål för en samlad
bedömning. Däremot anser jag att det finns anledning att i avvaktan på det
slutliga ställningstagandet till automatspelet höja de nu gällande
skattesatserna. Dessa är visserligen avpassade helt efter insatsernas storlek
och inte efter de olika spelformernas eller spelapparaternas lönsamhet. Det är
dock inte lämpligt att genom en ökad differentiering av skattesatserna nu
ytterligare förstärka de gränsdragningsproblem som redan finns beträffande
spelautomater. För att inte spelanordnarna genom skattesatserna skall
stimuleras att reducera antalet apparater med 25 öres insatser till förmån för
lönsammare apparater med högre insatser bör skatten inte höjas för 25 öres
apparaterna.
Jag
föreslår därför att spelskatt fr. o. m. den 1 januari 1978 skall utgå med
oförändrat 100 kr per månad för 25 öres apparater, 1 000 kr per] månad för
apparater med högre insats och 2 000 kr per månad för sådana apparater
uppställda i samband med restaurangrörelse. Dessa höjningar innebär att nu
gällande skattesatser i stort sett fördubblas. Skatteintäkterna från
automatspelet uppgår för närvarande tUl cirka fyrtio milj. kr.
1
enlighet med vad jag nu har sagt har förslag till lag om ändring i lagen (1972:
829) om skatt på spel upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet.
Prop. 1977/78: 9 42
7 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1.
godkänna de
riktlinjer för regleringen av automalspelet som jag har förordat i det
föregående,
2.
antaga
förslaget lill lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel.
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
till
prop. 1977/78:9
ENARMADE BANDITER
Del I
Betänkande avgivet av 1972 års lotteriutredning
DsH 1976:3
Prop.
1977/78: 9 45
1972
års lotteriutredning
Till
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
Överlämnande
av betänkandet (Ds H 1976: 3)
Genom
beslut den 26 april 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
handelsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda
regleringen av lotteriverksamheten.
Med
stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 2 juni 1972
kanslirådet Erik Thuresson, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Sven G.
Andersson, Börje Nilsson, Ivar Nordberg och Karl-Eric Norrby samt direktören
Holger Bergérus och förste länsassessorn Ake Rosén.
Utredningen
har antagit namnet 1972 års lotteriutredning.
Som
experter åt utredningen förordnades den 26 juni 1973 konsumentombudsmannens
ställföreträdare, hovrättsrådet Hans Bergqvist, och den 7 juni 1974
kanslisekreteraren Mikael Änkers.
TUI
sekreterare förordnades den 7 juni 1974 hovrättsassessorn Sture Stenström. Till
biträdande sekreterare förordnades den 6 november 1975 fil. kand. Bertil Regardt.
Utredningen
har den 21 februari 1975 avgivit delbetänkandet (H 1975: 1) Statligt spelautomatföretag.
Sedan
den 1 maj 1975 är konsumentombudsmannen Sven Heurgren utredningens ordförande.
Riksdagen
har i skrivelse den 26 november 1975 hemställt att utredningen skall få i
uppdrag att med största skyndsamhet utreda frågan om förbud mot automatspel.
Regeringen har genom beslut den 4 december 1975 överlämnat näringsutskottets
betänkande i ämnet till utredningen och uppdragit åt utredningen att med
beaktande av riksdagsbeslutet utreda frågan om förbud mot automatspel.
Utredningen
överlämnar härmed förslag till reglering av spelet på s. k. enarmade banditer
och liknande apparater.
Reservationer
har avgivits dels av ledamöterna Bergérus och Rosén, dels av ledamoten
Nordberg.
Stockholm
i juni 1976.
Sven
Heurgren
Sven G. Andersson Holger Bergérus
Börje Nilsson Ivar Nordberg
Karl-Eric Norrby Ake Rosén
/
Sture Stenström
Bertil
Regardt
Prop. 1977/78: 9 46
Innehåll
Sammanfattning ............................................................. ... 48
Författningsförslag ......................................................... ... 51
Förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:
207) .... 51
Förslag tUl lag om tUlämpningen i vissa fall av lotteriförordningen
(1939:207) ................................................................. 55
Förslag till lotteriförordning ........................................... 55
Förslag tUl förordning om ändring i instruktionen (1974:
223) för
lotterinämnden............................................................... 55
Kap. 1 Utredningsuppdraget............................................. 57
1.1 Utredningens huvuddirektiv ................................. 57
1.2 Uppdraget om spelautomater................................. ... 57
1.3 Avgränsningen av uppdraget.................................. 58
Kap. 2 Enarmade banditer................................................. 60
2.1 Tillverkning, import och export................................. 60
2.2 Äutomattyper, konstruktion och
funktion .............. 60
Kap. 3 Äutomatspelets utveckling...................................... 62
Kap. 4 Regleringen av automatspelet................................ 64
4.1 Nuvarande bestämmelser om
automatspel ........... 64
4.2 Lotterinämndens anvisningar om
automatspel i samband med bingo 67
4.3 Myndigheternas handläggning av automatspelärenden
.... 68
4.4 Kontrollen................................................................ 72
4.5 Äutomatspel på passagerarfartyg........................... 73
Kap. 5 Omfattningen och den ekonomiska betydelsen av
spelet med
enarmade
banditer ......................................................... 76
5.1 Spelet och dess geografiska
spridning.................... ... 76
5.2 Automalspelet på restauranger.............................. ... 79
5.3 Automalspelet i övrigt ........................................... 80
5.3.1 Folkets park oeh folkets hus .......................... 80
5.3.2 Nöjesparker, tivolin m. m................................. 81
5.3.3 I samband med bingo...................................... 82
5.3.4 Fartyg ............................................................. 83
5.4 Spelets fiskala betydelse......................................... 84
Kap. 6 Utställarföretagen ................................................ 84
6.1 Förekomst och utveckling........................................ 84
6.2 Typ av tjänster........................................................ 85
6.3 Kundstruktur ........................................................ 86
Kap. 7 Promemorian statligt spelautomatföretag.............. 86
Kap. 8 Sociala konsekvenser av spel på enarmade banditer 87
8.1 Uttalanden om sociala problem............................... 87
8.2 Skrivelser................................................................. 89
Prop. 1977/78: 9 47
8.3 Hearings .............................................................. .. 91
8.4 Sociala undersökningar .......................................... .. 91
8.4.1 Tidigare undersökningar................................. 91
8.4.2 Utredningens undersökning ........................... 93
Kap. 9 Internationell översikt............................................ 95
Kap. 10 Utredningens överväganden och förslag.............. 98
10.1 AUmänt................................................................... 98
10.2 Tidpunkten för de nya reglernas
ikraftträdande..... 106
10.3 Spel på fartyg......................................................... 107
10.4 Kontrollfrågor ....................................................... 109
10.5 Annat automatspel än spel på
enarmade banditer och liknande apparater 111
10.6 Övergångsfrågor .................................................... 112
Kap. 11 Upprättade författningsförslag............................. 112
Kap. 12 Specialmotivering till författningsförslagen........... . 113
12.1 Förslaget till lag om ändring i
lotteriförordningen.... 113
12.2 Förslaget till lag om tillämpningen
i vissa fall av lotteriförordningen 117
12.3 Förslaget till lotteriförordning ................................. . 117
12.4 Förslaget till förordning om
ändring i instruktionen för lotterinämnden 117
Reservation av ledamöterna Bergérus och Rosén............. 118
Reservation av ledamoten Nordberg................................. 119
Prop. 1977/78: 9 48
Sammanfattning
Riksdagen har den 26 november 1975 hemställt att 1972 års
lotteriutredning som har direktiv att utreda alla spelformer i Sverige
skall få i uppdrag att med största skyndsamhet utreda frågan om förbud mot
automatspel. Regeringen har genom beslut den 4 december 1975 överlämnat
näringsutskottets betänkande i ämnet till utredningen och uppdragit åt
utredningen att med beaktande av riksdagsbeslutet utreda frågan om förbud mot
spelautomater. Utredningen redovisar i detta delbetänkande resultatet av det arbete
som föranletts av uppdraget. Betänkandet behandlar spelautomater av typ
enarmade banditer och liknande apparater. Med liknande apparater avser
utredningen sådana som tiU konstruktion och funktion i allt väsentiigt kan
jämställas med enarmade banditer.
Vissa äldre typer av enarmade banditer har sedan
1900-talets början funnits i folkparker och på tivolin. Under 1960-talet bredde
spelet ut sig till hotell, konditorier, butiker, bensinstationer och andra
platser. Apparater med enkronasinsats i stället för tjugofemöresinsats blev
allt vanligare. Vinst fick inte utgå i pengar utan i polletter.
Från den 1 april 1973 gäller att spel på enarmade banditer
får anordnas efter tillstånd på restauranger med rätt till utskänkning av rusdrycker,
i nöjesparker och på tivolin m. fl. platser samt i samband med traditionellt
bingospel. Högsta insats får utgöra en krona och högsta vinst högst tjugo
gånger insatsen. Penningvinster är tillåtna. Antalet spelapparater minskade
efter 1973 års lagändring från minst 15 000 lill uppskattningsvis 5 000.
Antalet registrerade apparater uppgick år 1975 till 6 300, varav cirka 4 000
fanns på restauranger. Omkring 5 000 av apparaterna var avsedda för spel med en
krona och de övriga för spel med 25 öre. De senare fanns främst på tivolin och
i folkparker. De flesta enkronasautomater är konstruerade så att spelaren under
en följd av spel kan vinna sammanlagt över 100 kronor, s. k. förhöjd
vinstchans.
I stor utsträckning ägs apparaterna av,s. k. utställarföretag,
som hyr ut dem. Spelet beräknas under år 1975 ha omslutit cirka 1 miljard kronor.
Därav antas spelarna av egna medel ha satsat omkring 300 miljoner kronor.
Resten utgörs av återspelade vinster.
Spelet på enarmade banditer har utsatts för åtskillig
kritik. Utredningen har funnit denna kritik berättigad. Även om majoriteten av
spelare inte drabbas, orsakar spelet på enarmade banditer betydande problem
för många människor. Särskilt gäller detta inkomstsvaga grupper och dem som i
sitt arbete kommer i kontakt med spelapparaterna. Risk finns för att spelare
drabbas av ekonomisk misär. Från arbetsmiljösynpunkt är de enarmade banditerna
på restauranger dessutom besvärande.
Spelet på restaurangerna har enligt utredningens mening
inte fått en från social synpunkt acceptabel form. Det har gjorts omfattande, at-
Prop. 1977/78: 9 49
traktivt och lättillgängligt. Automaterna placeras så att
de skall locka så många som möjligt. Penningspelets dragningskraft har
förstärkts genom den förhöjda vinstchansen. Förströelsemomentet har kommit i
skymundan för strävan efter att få inkomster från spelet. De enarmade banditerna
är enligt utredningens uppfattning i många fall ett främmande och störande
element på restaurangerna.
1 bingolokalerna är spelintensiteten hög på de enarmade
banditerna och spelarna löper därmed risk att göra stora förluster. Det har
visat sig att automatspelarna i dessa lokaler är mer spelbenägna än andra
automatspelare. Utredningen anser att de enarmade banditerna är ett klart
negativt inslag i samband med bingo.
På tivolin och nöjesfält har 25-öresspelet till viss del
kvar tidigare förströelsekaraktär, men enkronasautomaterna börjar alltmer vinna
insteg på dessa spelställen.
Utredningen konstaterar att det sätt på vilket spelet med
enkronasautomater bedrivs inger starka betänkligheter från social synpunkt.
Dessutom är det principiellt otillfredsställande och stötande att allmänhetens
spelbenägenhet får utnyttjas i enskilt vinstsyfte på det sätt och i den
omfattning som nuvarande regler medger. Vid en internationell jämförelse visar
sig de svenska reglerna vara anmärkningsvärt liberala. Dessa omständigheter
talar enligt utredningens mening för ett förbud mot allt annat spel med
enarmade banditer än sådant som har karaktär av förströelsespel av ringa
ekonomisk betydelse för såväl spelare som anordnare.
Mot ett förbud för enarmade banditer har anförts den
ekonomiska betydelse dessa apparater kommit att få, främst för
restaurangnäringen. För restaurangerna innebär ett förbud att en betydande
intäktskälla faller bort. Utredningen är medveten om att detta innebär risk för
nedläggningar av restaurangrörelser och friställning av personal. I likhet med
företrädare för de anställda i restaurangbranschen tvivlar utredningen dock på
att förlusten av inkomsterna från enarmade banditer skall få så genomgripande
följder som företrädare för branschen gör gällande. Utredningen finner det i
längden ohållbart att stötta upp branschen med intäkter från enarmade banditer.
Sådana inkomster påverkar på ett oriktigt sätt strukturen inom branschen och
leder på sikt endast till nya och större svårigheter.
Även utställarföretagen kommer att vidkännas förluster om
restaurangspelet försvinner. Detta bör dock inte i princip påverka frågan om
förbud mot sådant spel. Idrottsföreningar och andra ideella organisationer har
till följd av begränsningar, som införts för spel på enarmade banditer i
samband med bingo, redan varit tvungna att söka alternativa intäktskällor. För tivolin
och folkparker torde ännu inte enarmade banditer med enkronasinsats ha fått
sådan betydelse att ett förbud blir avgörande för deras fortsatta verksamhet.
4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Prop.
1977/78: 9 50
Utredningen
är medveten om att det finns risk för att det illegala spelet ökar i omfattning
vid en begränsning av nu tillåtna former av automatspel. Denna risk bör dock
kunna motverkas genom begränsning i rätten att inneha enarmade banditer oeh
genom kontroll av sådant innehav. Även insatser från polisens sida mot
illegalt spel bör bidra till att sådant spel inte ökar.
Vid
en vägning av skälen för oeh emot ett förbud har utredningen kommit till den
slutsatsen att enarmade banditer med enkronasinsats bör helt förbjudas. Däremot
finner utredningen inte anledning förbjuda automater med låga insatser och
begränsade vinster på tivolin och i folkparker, där automaterna sedan länge
utgjort en förströelse bland andra förströelser.
Utredningen
föreslår att följande regler skall gälla för spel på enarmade banditer och
liknande apparater.
1.
Enarmade banditer får ställas
ut bara på tivolin och i samband med offentliga nöjestillställningar i
folkparker.
2.
Högsta insats får utgöra 25
öre.
3.
Högsta vinst får inte överstiga
20 gånger insatsen.
4.
Enarmad bandit med förhöjd
vinstchans får inte förekomma.
De
som blivit ekonomiskt beroende av inkomster från enarmade banditer måste
enligt utredningen få rimlig tid att anpassa sig till den nu föreslagna regleringen.
Utredningen föreslår därför att denna införs först den 1 januari 1978. För att
anpassningen skaU ske på lika villkor för alla bör de som under år 1976 haft speltiUstånd
kunna få förnyade tillstånd på oförändrade villkor fram till nämnda datum. Några
nya spelanordnare bör i princip inte få tillkomma under mellantiden.
För
att få en enhetUg bedömning av ärendena angående automat-spel föreslår
utredningen att lotterinämnden i stället för polismyndigheterna och
länsstyrelserna skall lämna tillstånd till sådant spel.
Ett
särskilt problem utgör det spel på enarmade banditer som idag bedrivs ombord på
fartyg i trafik på Sverige. Starka skäl talar enligt utredningens mening för
att förbud införs även för detta spel. Ett förbud kan dock bara gälla svenska
fartyg. Spelet skulle kunna fortsätta på de utländska fartygen. Därför torde
automatspel ombord få accepteras även i fortsättningen. Utredningen förordar
emellertid att regeringen söker få till stånd överenskommelser med andra
länder med linjetrafik på Sverige i syfte att inskränka spelet så mycket som
möjligt.
För
att ge myndigheterna möjlighet att kontrollera spelautomatmarknaden och
motverka illegalt spel föreslår utredningen att det skall fordras tillstånd
för att inneha enarmad bandit. Tillstånd skall lämnas bara för apparater
avsedda för spel enligt punkterna 14 ovan. Undantag från tiUståndsplikten kan
medges utställarföretag. Den som innehar enarmad bandit utan tillstånd skall
kunna straffas och spelautomat, för
Prop. 1977/78: 9 51
vilken innehavstillstånd saknas, skall kunna förverkas.
Bestämmelserna om innehavstUlstånd föreslås träda i kraft den 1 april 1978 för
att göra det möjligt för automatinnehavare att avveckla sitt innehav av
enarmade banditer.
Med hänsyn till den långa övergångstid som föreslås anser
utredningen att inlösen av eller ersättning från det allmänna för spelapparater
som inte fortsättningsvis får användas inte bör komma ifråga.
Utredningen är inte enig. En ledamot vill förbjuda allt
spel på enarmade banditer utom vad gäller spel på båtar i trafik på Sverige.
Två ledamöter anser att spel med 25-öresautomater bör få bedrivas inte bara på
nuvarande spelplatser, med undantag för bingolokaler, utan även på restauranger
utan utskänkningsrätt. Enligt deras mening skall dock kommunen ha rätt att
förbjuda uppställning av spelautomat inom kommunen.
Författningsförslag
Förslag till
Lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207)
Härigenom föreskrives i fråga om lotteriförordningen
(1939: 207)
dels att i 7, 12 och 13 §§ orden "Kungl. Maj:t"
skall bytas ut mot "regeringen",
dels att i 5, 8, 12 och 13 §§ ordet "förordning"
skall bytas ut mot "lag",
dels att i förordningen skall tas in en ny paragraf, 9 §,
av nedan angiven lydelse,
dels att rubriken till förordningen samt 1, 1 a, 10 och 11
§§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lotteriförordning Lotterilag
1 §
Lotteri om penningar eller pen- Lotteri om
penningar eller pen
ningars värde må ej utan tillstånd ningars
värde må ej utan tillstånd
av Kungl. Maj:t för allmänheten av
regeringen för allmänheten an-
anordnas i andra fall eller i annan ordnas
i andra fall eller i annan
ordning än som stadgas i denna ordning än
som stadgas i denna
förordning. Detsamma gäller i lag.
Detsamma gäUer i fråga om
fråga om sådant automat-, roulett- sådant
automat-, roulett- eller
eller bingospel, som ej anordnas bingospel,
som ej anordnas för all-
för allmänheten, om spelet anord- mänheten,
om spelet anordnas i
nas i förvärvssyfte. Kort- och tär- förvärvssyfte.
Kort- och tärnings-
ningsspel jämställas i denna för- spel
jämställas i denna lag med
ordning med roulettspel. roulettspel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning,
gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende
anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än
det, som erhålles av en var deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska
spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka äro förenade med
vinstmöjligheter som nu sagts, skola betraktas såsom lotterier oavsett
företagens beskaffenhet i övrigt. Rätt till fortsatt spel är att anse som
vinst.
Bestämmelserna i denna lag om automatspel och innehav av
apparater för sådant spel äga tillämpning även utom riket ombord på svenskt
passagerarfartyg i linjetrafik på svensk hamn.
1 fråga om utländskt passagerarfartyg får regeringen
medgiva undantag från bestämmelserna i denna lag om automatspel och innehav
av apparater för sådant spel.
Bestämmelserna
i denna förordning äga ej tillämpning å svenska statens premieobligationer.
Bestämmelserna i denna lag äga ej tUlämpning å svenska
statens premieobligationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Angående dobbleri sadgas i brottsbalken.
1 a § Spel på mekaniska eller elektroniska apparater
(automatspel) må anordnas
a) om fråga är om så kallade
enarmade banditer och liknande
apparater efter tillstånd av myn
dighet som regeringen bestämmer,
under förutsättning
att spelet anordnas i samband med tivolirörelse eller
offentlig nöjestillställning inom folkets-parkanläggning,
att värdet av spelarens insats utgör högst 25 öre per
spel,
att högsta vinst ej överstiger ett värde, som motsvarar
tjugu gånger insatsen;
a)
efter tillstånd av polismyndigheten under förutsättning
b) /' annat fall än som sägs un
der a) efter tillstånd av myndighet
som regeringen bestämmer, under
förutsättning
att
spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning inom
föreningslokal, annan samlingslokal eUer nöjespark eller liknande anläggning
eller i samband med tivolirörelse eller
att spelet anordnas antingen i samband med offentlig
nöjestillställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark
eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
sådan restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd
till utskänkning enligt rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521),
att
värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,
att
högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar tjugu gånger insatsen.
Nuvarande lydelse
sådan restaurangrörelse, för vUken gäller tillstånd till utskänkning
enligt rusdrycksförsäljningsförord-ningen (1954: 521),
att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per
spel,
att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar
tjugu gånger insatsen,
att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt
avskrift, finnes anbragt på väl synlig plats i lokalen;
b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning
att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är
eller kan jämställas med automatbingo,
att spelet anordnas för sammu ändamål som bingospelet,
att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per
spel,
att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar
tjugu gånger insatsen,
att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt
avskrift, finnes anbragt på väl synlig plats i lokalen.
Tillståndsbeslut,
i original eller bestyrkt avskrift, skall finnas anbragt på väl synlig plats
i omedelbar anslutning till apparaterna.
Tillstånd enligt första stycket a) meddelas för sådan
nöjesarrangör eller rörelseidkare, som där avses, och gäller för viss tid eller
tids vidare.
Tillstånd enligt första stycket b) meddelas för den som
erhållit tillstånd till bingospelet och gäller för viss tid.
Automatspel
som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på automaten må
anordnas utan tillstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Ny paragraf.
9 §1
Så kallade enarmade banditer och liknande apparater må ej
innehas inom riket utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
Undantag från första stycket må av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medgivas den som yrkesmässigt upplåter apparat
som där avses.
Prop.
1977/78: 9 54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Den, som olovligen anordnar Den, som olovUgen anordnar
vadhållning
i samband med kapp- spel enUgt 1 a § a) eller innehar
löpning eUer
annan tävlan eller apparat som avses i 9 § eller an-
som, på
sätt i 6 § första stycket ordnar vadhållning i
samband
sägs,
främjar deltagande i otiUåten med
kapplöpning eller annan täv-
eller
utländsk sådan vadhållning, lan eller
som, på sätt i 6 § första
straffes
med fängelse i högst ett stycket sägs, främjar deltagande i
år eller dagsböter. otillåten eller utländsk sådan vad
hållning, dömes till böler eller
fängelse i högst ett år.
För annat brott mot denna för- För annat brott mot denna lag
ordning
eller med stöd av den- eller med stöd av densamma med-
samma meddelad föreskrift dömes delad föreskrift dömes till böter.
till dagsböter.
Är brott som i andra stycket sägs grovt, må dömas till
fängelse i högst ett år.
11 §
Dömes
någon till ansvar för brott som sägs i 10 §, må tiUika, efter ty skäligt
finnes, förklaras förverkade för lotteriet uppburna insatser samt bevis om rätt
tUl delaktighet i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen
tagits befattning.
På grund
av brott som sägs i 10 § må vidare utrustning och annan egendom, som använts
vid automat-, roulett- eller bingospel, eller egendomens värde förklaras
förverkade hos den som avses i första stycket eller hos den som yrkesmässigt tUlhandahåller
sådan egendom.
Dömes någon till ansvar för olovligt innehav av apparat
som avses i 9 § skall apparaten eller dess värde förklaras förverkade om inte
detta är uppenbart obilligt.
Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.
Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § fjärde stycket
den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författnings-samhng,
såvitt avser 911 §§ den 1 april 1978 och i övrigt den 1 januari 1978.
Ansökan om tillstånd enligt de nya bestämmelserna får
prövas före ikraftträdandet såvitt tillståndet avser tiden därefter.
TiUstånd till automatspel som har meddelats enligt äldre
bestämmelser upphör att gälla vid utgången av år 1977.
Prop.
1977/78: 9 55
Förslag
till
Lag
om tillämpningen i vissa fall av lotteriförordningen (1939: 207)
Härigenom
föreskrives följande.
TUlstånd
enligt 1 a § lotteriförordningen (1939: 207) får ej meddelas för annat
automatspel än sådant, som under år 1976 har anordnats efter tillstånd. Nytt
tillstånd får ej avse fler apparater eller apparater med högre insatser än
närmast föregående tillstånd.
Denna
lag utgör ej hinder för polismyndighet eller länsstyrelse att lämna tillstånd
till annat automatspel än som sägs i första stycket, om spelet är avsett att
anordnas i enlighet med de förutsättningar som anges i 1 a § lagen (1976: 000)
om ändring i lolteriförordningen (1939: 207).
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången av
år 1977.
Förslag
till Lotteriförordning
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Närmare
föreskrifter för tillämpningen av lotterilagen (1939: 207) meddelas av
lotterinämnden. Nämnden prövar även ärende enligt 1 a § eller 9 § lotterilagen.
2 §
Talan
mot länsstyrelsens beslut enligt lotterilagen (1939: 207) föres hos
lotterinämnden. Talan mot nämndens beslut får föras endast i ärende enligt 1 a
§ eller 9 § lotterilagen.
Nämnden
får hänskjuta ärende av större vikt tUl regeringen.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1978, då lotterikungörelsen (1974:
222) skall upphöra att gälla.
Lotterinämnden
får före nämnda dag pröva ärende enligt 1 a § eller 9 § lotterilagen såvitt
avser tid efter ikraftträdandet. Talan mot sådant beslut får föras före
ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
om ändring i instruktionen (1974: 223) för lotterinämnden
Härigenom
föreskrives i fråga om instruktionen (1974: 223) för lotterinämnden dels att i
11 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 2 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Nämnden är central myndighet för frågor om tillämpningen
av lotteriförordningen (1939: 207).
Föreslagen lydelse
2 §
Nämnden är central myndighet för frågor om tillämpningen
av lotterilagen (1939: 207).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det åligger nämnden särskilt
att
fullgöra de uppgifter som anges i lotterikungörelsen (1974: 222) och i
anslutning härtUl meddela råd och anvisningar,
att verka
för ändamålsenlig kontroll av lotterier, bl. a. genom utbildning av
kontrollanter,
att i
övrigt verka för enhetlig tillämpning av lotteriförordningen (1939: 207).
Det åligger nämnden särskilt
att
fullgöra de uppgifter soi anges i lotteriförordningen (1976: 000) oeh i
anslutning härtill meddela råd och anvisningar,
att verka
för ändamålsenlig kontroll av lotterier, bl. a. genom utbildning av
kontrollanter,
att i
övrigt verka för enhetlig tillämpning av lotterilagen (1939: 207).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1978.
Prop.
1977/78: 9 57
Kap.
1 Utredningsuppdraget
1.1 Utredningens
huvuddirektiv
I
direktiven till 1972 års lotteritutredning anförde chefen för handelsdepartementet
bl. a. att det saknades en enhetlig syn på samhällets reglering av lotteriverksamheten.
På grund härav och mot bakgrund av den snabba samhällsutvecklingen var tiden
mogen för en grundläggande utredning om lotteriverksamheten och dess reglering
i dagens samhälle. Utgångspunkten borde vara att lotteriverksamheten skulle vara
underkastad offentlig reglering, i första hand för att bevaka konsumenternas
intressen i fråga om vinstkvalitet och kontroll, och att det skulle vara samhällets
uppgift att bestämma för vilka ändamål lotterier skulle få anordnas. De
sakkunniga borde analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på
lotterimarknaden, företrädesvis från ekonomisk synpunkt. Utredningsuppdraget
var inte avsett att strikt begränsas till vad som enligt lolteriförordningen
utgjorde lotteri, utan de sakkunniga skulle närmare pröva vilka
verksamhetsformer, som borde omfattas av en reglering på området. Uppmärksamhet
borde bland annat ägnas åt frågan om insyn i och kontroll av företag, som mot
ersättning skötte lotteriverksamhet. 1 fråga om lotterier i form av mekaniska
spelautomater oeh rouletter framhölls att dessa erbjöd särskilda
kontrollsvårigheter.
Det
betonades vidare att sådana lotterier oeh liknande spel ofta bedrevs under
otillåtna former och att det illegala spelet syntes ha fått en betydande
omfattning. Det var mycket angeläget att komma till rätta med dessa
missförhållanden. Då 1969 års punktskatteutredning i betänkandet (Ds Fi 1972:
2) Skatt på spel lämnat förslag i fråga om tillståndsgivning och beskattning
av bland annat spel på automater, borde dock 1972 års lotteriutredning i
avvaktan på prövningen av punktskatteutredningens förslag inte ta upp de av
förslaget berörda frågorna till närmare behandling. De regler för beskattning
av lotterier som gällde vid tiden för direktivens utformande skulle inte
närmare prövas.
1.2 Uppdraget
om spelautomater
1
motioner till 1975/76 års riksmöte (1975: 394, 610 och 624) har framhållits bl.
a., att de senaste årens utveckling i fråga om spelautomater, s. k. enarmade
banditer, inger allvarlig oro. Spelet orsakar sociala skadeverkningar bestående
i bl. a. att ekonomiskt svaga människor lockas till överdrivet spel. Det är
främst skolungdom och personer utan arbete, t. ex. pensionärer, som är värst
utsatta för lockelser från de enarmade banditerna, som i regel är
lättåtkomligt placerade på matställen
Prop.
1977/78: 9 58
etc.
Likaså utgör spelen det väsentliga "nöjesinslaget" i lokaler där manuellt
bingospel bedrivs. Dessa omständigheter motiverar enligt två av motionärerna,
att spelet omedelbart förbjuds. I den förstnämnda motionen har yrkats att
automatspelet begränsas så att endast folkparker och tivolin får anordna spel
och att insatsen maximeras till 25 öre.
I yttrande (NU 1975/76: 6)
instämde näringsutskottet i allt väsentiigt i motionärernas bedömning av
automatspelets sociala verkningar. Spelet kunde i dess nuvarande form och
omfattning inte anses acceptabelt. Utskottet fann starka skäl tala för att
automatspelet borde förbjudas. Utskottet var dock inte berett att begära
förslag om omedelbart införande av förbud. Olika synpunkter kunde behöva
övervägas samt övergångs- och gränsdragningsproblem uppmärksammas. Utskottet
ansåg att 1972 års lotteriutredning borde få i uppdrag att utreda frågan samt
att utredningsarbetet borde bedrivas med största skyndsamhet.
Fem ledamöter i utskottet
ansåg dock att förbud omedelbart borde införas och anförde i reservation att
lotteriutredningen borde få i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag till
bestämmelser om förbud mot automatspel.
Riksdagen godkände den 26
november 1975 med 196 röster utskotts-majoritetens förslag. 128 röster avgavs
för reservationen. 2 ledamöter avstod från att rösta. Samma dag överlämnades i
skrivelse utskottets betänkande till regeringen.
Regeringen har den 4
december 1975 beslutat, att utskottets betänkande skall överlämnas till
utredningen, samt uppdragit åt utredningen att med beaktande av
riksdagsbeslutet utreda frågan om förbud mot spelautomater.
Med anledning av den
kritik, som riksdagen sålunda riktat mot de enarmade banditerna, har
utredningen funnit det motiverat att fullgöra angivna uppdrag i särskild
ordning. Automatspelfrågan i dess helhet får behandlas i utredningens
huvudbetänkande, som beräknas bli färdigt under år 1977.
1.3
Avgränsningen av uppdraget
Äutomatspel
är en form av lotteri. För lotteri som anordnas fÖr allmänheten krävs i
princip tillstånd. Automatspel fordrar tillstånd även om det inte anordnas för
allmänheten men väl i förvärvssyfte.
Äutomatspel definieras i 1
a § lotteriförordningen som spel på mekaniska eller elektroniska apparater.
Mekaniska spelapparater anges i lotteriförordningen som exempel på marknads- oeh
tivolinöjen. För dessa gäller att de, såvida en eller flera deltagare kan
erhålla vinst "till högre värde än det som erhålles av en var
deltagare", skall betraktas som lotterier även om spelresultatet inte
som för lotterier i övrigt helt eller delvis beror på slumpen. Detta medför
att lotteriförordningen omfattar en rik flora av olika automatspeltyper.
Prop. 1977/78: 9 59
De två stora huvudgrupperna av spelapparater är dels
automater som ger penningvinster (utbetalningsautomater), dels förströelsespel
som vanligen ger vinst i form av rätt till fortsatt spel. Härtill kommer olika
former av varuautomater.
Bland utbetalningsautomaterna dominerar spelautomater av
typ enarmade banditer med en dragarm för att sätta igång automatens roterande
hjul med olika symbolmarkeringar varav vissa på förhand bestämda kombinationer
medför vinst. Emellertid finns på den svenska marknaden även den finska s. k. Pajazzoautomaten,
på vilken spelare på manuell väg skall söka få ned sitt mynt i någon av ett
flertal "fållor", förknippade med olika vinstmöjligheter. Därjämte
har man försökt att introducera en västtysk spelautomattyp i Sverige. Denna har
ett antal cirkelrunda skivor med symboler, vilka skivor bringas i rotation
genom att ett mynt läggs i apparaten. Betecknande för dessa spelautomater är
att de mottar och utbetalar pengar eller polletter enligt för apparaten
fastställd plan (jfr SOU 1970: 52 Om lotttier, s. 68).
Det bör emellertid observeras att det inte finns några
bestämmelser, fömtom sådana som gäller för insats och vinst, om hur
spelautomater skaU vara beskaffade med avseende på vinstutfall, spelhastighet
etc. vare sig i lotteriförordningen eller eljest. (Angående automatspel i samband
med bingo, se dock under 4.2).
Marknaden domineras av enarmade banditer försedda med
myntinkast för enkronor, s. k. enkronasautomai:er. Dessa är nästan utan undantag
konstruerade så att viss högsta vinst, s. k. jackpot, kombineras med förhöjd
vinstchans (högre odds) för efterföljande spel (även felaktigt kallad
progressiv eller ackumulerad jackpot. Om begreppens rätta betydelse se kap.
2.2). Detta innebär att när den angivna vinstkombinationen utfaller revideras
vinstplanen tUl spelarens förmån under de 58 följande dragen. Under dessa drag
har spelaren stora chanser att på nytt vinna maximibeloppet 20 kronor, varvid
den sammanlagda vinsten således kan överstiga 100 kronor.
Förströelsespel har dominerats av de s. k. flipperspelen,
en lådliknan-de apparat i vilken en kula studsar mellan elektromagnetiska
känselkroppar, som ger bestämda poängvinster, vilka räknas samman och markeras
på ett räkneverk. På denna sektor sker f. n. en allt snabbare utveckling mot
elektroniska apparater, som mestadels på TV-Iiknande skärmar markerar spelets
skeende och resultat. Det som framför allt skiljer förströelsespelen från de
enarmade banditerna och liknande automater ar att de förra inte utbetalar
pengar utan endast ger rätt till vidare spel, frispel. Med stöd av en
undantagsbestämmelse i lotteriförordningen utställs förströelsespelen
regelmässigt utan tillstånd.
Vissa spelautomater kan sägas vara ett mellanting mellan
utbetalningsautomater och förstörelsespel, exempelvis s. k. vattenfall
("Penny Fall", "Guldregn"), där spelaren skall placera ett
mynt bland andra
Prop.
1977/78: 9 60
mynt,
som ligger synliga på automatens bottenplatta, så att en arm, som rör sig fram
och åter, ges möjlighet att fösa en del av mynten över kanten till ett dike,
som står i förbindelse med utbetalningsskålen. Sådana spelautomater förekommer
främst på tivolin. Automaterna betalar således ut vinst i form av pengar men
inte enligt en för apparaten fastställd plan.
Varuautomater
som slumpvis ger chans till verderlag för insatsen, antingen genom sin
konstruktion (varan erhålles bara om t. ex. en lyftkran hanteras så att den
griper varan) eller helt utan åtgärd av spelarna (bara vissa förpackningar
innehåller en vara), får rubriceras som automatspel i lotteriförordningens
mening.
Utredningens
uppdrag omfattar således en stor mängd skiftande former av automatspel.
Utredningen begränsar sig emellertid i förevarande betänkande till att behandla
spel på sådana automater som brukar betecknas enarmade banditer varom
riksdagsbehandlingen uteslutande handlade och apparater, som till
konstruktion och funktion i allt väsentiigt kan jämställas med enarmade
banditer. Exempel på sådana apparater är de ovan angivna finska och tyska spelautomatema.
Regleringen av annat automatspel oeh med detta närstående spelformer, exempelvis
automatbingospel, återkommer utredningen till i sitt slutbetänkande.
Kap.
2 Enarmade banditer
2.1 Tillverkning,
import och export
Någon
tillverkning av enarmade banditer förekommer inte i Sverige. I stället
importeras de i huvudsak från USA och till 90 % genom ett företag, Bally Scandinavia
AB. Enarmade banditer redovisas i den officiella handelsstatistiken
tillsammans med förströelsespel och andra typer av spelautomater. Det kan
därför inte med exakthet anges hur många enarmade banditer som importeras eller
exporteras. Med ledning av uppgifter som inhämtats från de större
importföretagen och företag, som hyr ut spelapparater till spelanordnare (utställarföretag),
kan dock antalet importerade enarmade banditer beräknas uppgå till cirka 1 000
under vart och ett av åren 1974 och 1975 medan exporten under samma år uppgick
till 500 resp. 300 automater.
2.2 Automattyper,
konstruktion och funktion
De
vanligaste automaterna av typ enarmade banditer torde kunna klassificeras i
fyra olika grupper. För samtliga gäller att utfallet är slumpmässigt och helt
oberoende av tidigare utfall. På vissa automater finns dock möjlighet för
spelaren att under ett drag låsa fast ett eller flera hjul, s. k. hold and draw.
Prop. 1977/78: 9 61
A. "Tunga jackpotautomater"
På denna automattyp kan insatsens storlek varieras, t. ex.
mellan 15 kronor per spel, varvid också vinsterna bestäms i relation till
insatsernas storlek och kan uppgå till avsevärda belopp. Denna automattyp är
inte tillåten enligt lotteriförordningen.
B. Spelautomater med s. k. progressiv jackpot
Vid varje spel uppstegas ett särskilt jackpoträkneverk, t.
ex. med 50 öre per spel. Den på detta sätt ackumulerade jackpoten betalas sedan
ut slumpmässigt vid en viss kombination av symboler. Jackpoten kan även i detta
fall bli relativt hög betydligt över maximigränsen 20 kronor, varför
automattypen ej är tillåten i Sverige.
C. "Moderna" jackpotautomater
Vid kombination av vissa symboler på spelautomaten (t. ex.
tre ess på centrumhnjen) får spelaren en jackpot, varvid följande inträffar:
1.
vinsten betalas
ut
2.
en speciell
lampa tänds, vilket innebär att vinstplanen revideras tiU spelarens förmån.
Den reviderade vinstplanen gäller endast under ett
förutbestämt antal spel och så länge lampan lyser. Detta antal kan ställas in
av automatinnehavaren på normalt 3 till 10 spel. I praktiken är inställningen
ofta på 5 till 8 spel. Den spelare som får jackpoten kan alltid själv utnyttja
samtliga speltillfällen vid den reviderade förmånligare vinslplanen, efiersom
vederbörande vunnit pengar till förnyad insats i och med att det blev en jackpot.
Utfallet av spelet under den tid som den reviderade vinstplanen gäller är
slumpmässigt. Spelaren har således vid jackpot inte någon garanterad vinst
utöver den första vinsten.
Vanligtvis är dessa apparater försedda med elektroniska
komponenter. Av samtliga efter tillstånd utställda enkronasautomater är
uppskattningsvis omkring 90 % av denna typ. 1 allmänhet är dessa utrustade med
räkneverk som registrerar antalet in- och utbetalade mynt samt
kassabehållningen.
D. Mekaniska automater
Till skillnad från automaterna under punkt C erbjuder
denna automat ingen förhöjd vinstehans. Verket består uteslutande av mekaniska
delar och för dess funktion krävs ingen elektrisk ström. Normalt har dessa
automater inte räkneverk. Till stor del är automaterna konstruerade för spel
med 25-öresmynt.
De enarmade banditer som används i Sverige uppges vara så
inställda att mellan 7580 % av insatserna återbetalas tiU spelarna. Äter-betalningsprocenten
är genomsnittiig och beräknad på IOOOO spel. En
Prop.
1977/78: 9 62
spelare
kan under ogynnsamma förhållanden satsa åtskilligt utan att nå upp till nämnda
procentsats. Automatägarna kan ställa in önskad återbetalningsprocent på
apparaterna, men av konkurrensskäl torde den i allmänhet inte sättas under ovan
angivna tal eftersom spelarna anses vara ganska "priskänsliga".
Spelapparaterna
förslits ganska litet. Bestämmande för deras livslängd är i stället tekniska
förbättringar och ny design. Den ekonomiska livslängden bedöms därför vara
betydligt kortare än den tekniska och uppgår till 35 år.
Spelet
på de enarmade banditema karaktäriseras av hög spelhastighet. Tidsförloppet
från det att hjulen bringats att rotera tills de stannat varierar mellan 4,5
och 6 sek. Enligt utförda tidmätningar kan en erfaren automatspelare hinna med
600900 spel per timme. Tekniska förutsättningar att ändra spelhastigheten
finns.
Då
spelet introducerades på den svenska marknaden bedrevs det på relativt enkla
mekaniska spelapparater utan någon möjlighet till kontroll av myntflödet och
antal spel. Allteftersom spelet ökat i omfattning har emellertid även kravet på
kontroll ökat. Initiativ till ett utvecklat kontrollsystem togs främst av
apparatägarna, vilka snart insåg nödvändigheten av god intern kontroU.
Fortfarande bedrivs spel med mekaniska enarmade banditer främst i
folkets-parkanläggningar och på tivolin, men i övrigt har de moderna
elektroniska automaterna blivit allt vanligare. De senare erbjuder stora
möjligheter till effektiv registrering av såväl myntflödet som antal spel.
Kap.
3 Automatspelets utveckling
Automatspelets
utveckling och dess rättsliga reglering har ingående skildrats i betänkandena (SOU
1970: 52) Om lotterier och (Ds Fi 1972: 2) Skatt på spel samt i promemorian (H
1975: 1) Statligt spelautomatföretag. Därför lämnas här endast en översiktlig
redogörelse i denna del.
Enarmade
banditer introducerades på den svenska marknaden i början av 1900-talet. De
ställdes ut i folkparker och sedermera också på tivolin och nöjesfält. Spelet
anordnades med stöd av reglerna i 2 § lotteriförordningen som s. k.
anmälningslotterier. Det kunde därför förekomma endast i samband med viss tiUställning.
Vidare kunde vinster utgå bara i form av polletter ("anvisningar"),
som fick gälla som betalningsmedel inom området för tillställningen.
Under
1960-talet började enarmade banditer placeras ut på närings-stäUen och i
affärer, där inte tillställning förekom. De poletter, som betalades ut, skulle
bara få användas till fortsatt spel. Äutomatutställar-na hävdade att spelarna
därför inte fick någon vinst, varför spelet inte utgjorde lotteri. Denna
uppfattning vann tiU en början stöd i rätts-
Prop. 1977/78: 9 63
praxis. Poletterna inlöstes dock i stor utsträckning. Det
var ogörligt att övervaka att så inte skedde.
Då lotteriförordningen reglerade endast spel för
allmänheten kom enarmade banditer också att ställas ut i garage, på
bensinstationer och arbetsplatser utan iakttagande av lotteriförordningens
begränsningar i fråga om insats och vinst. Ofta var dessa automater s. k. tunga
jack-potmaskiner, som möjliggjorde insatser upp till fem kr och vinster med
höga penningbelopp. Huruvida spelet var anordnat för allmänheten eller inte var
många gånger oklart.
Antalet enarmade banditer uppgick år 1968 till cirka 10
000 och år 1970 till mellan 10 000 oeh 20 000 (SOU 1970: 52, Om lotterier). Är
1972 beräknades apparatbeståndet uppgå till minst 15
000. Vissa upp
gifter tydde dock på att antalet var väsentligt större. På tivolin och nö
jesfält samt i folkparker fanns totalt cirka 1 500 enarmade banditer.
Antalet apparater på dansrestauranger uppskattades till några tusental
(Ds Fi 1972: 2, Skatt på spel).
Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog (SOU
1970: 52) tiUståndsplikt för automatspel, men förslaget ledde inte till
lagstiftning. I stället fick 1969 års punktskatteutredning i uppdrag att utreda
frågor rörande beskattningen av spelautomater m. m. Punktskatteutredningen
konstaterade i sitt betänkande (Ds Fi 1972: 2) Skatt på spel bl. a., att det
rådde allvarliga missförhållanden på spelautomatmarknaden på grund av
osäkerheten om hur gällande regler skulle tillämpas samt polisens begränsade
resurser för att bekämpa illegalt spel. Utredningen gick därför in på frågor
som gällde regleringen av bl. a. automatspel och föreslog, att detta skulle få
anordnas endast efter tillstånd av polismyndighet. För att motverka
förekomsten av Ulegalt spel förordades en inte alltför snäv tillståndsgivning.
Vidare föreslogs att penningvinster skulle tUlåtas, vilket också skulle bidra
till att det legala spelet fick ökad attraktionskraft på bekostnad av det iUegala
spelet. Högsta insatsen borde höjas från då gällande 50 öre till 1 krona och
högsta vinstchansen till 20 gånger insatsen.
Från oeh med den 1 april 1973 infördes nya regler för
automatspelet av innebörd som nu angivits. Spelet skulle framdeles få förekomma
inom vissa lokaler, på tivolin och i restauranger med utskänkningstillstånd för
rusdrycker samt i samband med traditionellt bingospel. Särskild spelskatt
skulle utgå för bl. a. automatspel.
För att få en uppfattning om regleringens effekt på
automatspelmarknaden inhämtade utredningen uppgifter från polismyndigheterna
och riksskatteverket om de enarmade banditer, som per den 30 juni
1973 var i bruk med tillstånd. Totala antalet sådana
visade sig vara
ungefär 5 000, fördelade enligt följande.
Prop.
1977/78: 9 64
Lokaler
25-öresautomater
Enkronasautomater
Restauranger Bingolokaler Tivolin, nöjesparker
Samlingslokaler
400 400
1 100
100
2 000
2 000
500
400
100
3 000
Enligt
påstående i motion 435 till 1975 års riksmöte medförde spelskattens utformning
att spelautomatverksamheten i folkparkerna minskade med 60 % år 1973 och med
ytterligare 16 % under år 1974.
Antalet
enarmade banditer, som var registrerade för beskattning under fjärde kvartalet
1974, uppgick enligt riksskatteverket tUl 5 516. Därav var 4 164 apparater
avsedda för spel med högre insats än 25 öre. Omkring 3 000 av dessa beräknades
vara utställda för spel på restauranger.
Efter
det att tillståndstvånget införts förekom viss export av enarmade banditer. ÅtskiUiga
apparater, som var uppställda på bensinstationer etc., försvann. Av de
uppskattningsvis 3 0004 000 tunga jackpotmaski-ner som hade importerats till
Sverige, exporterades cirka 1 500 maskiner av ett enda företag. Med marginal
för övrig export torde därför cirka 1 000 sådana maskiner finnas kvar i landet.
Är
1972 infördes strängare straff för de grövsta formerna av dobbleri. Detta hade
efter utredning föreslagits av riksåklagaren och rikspolisstyrelsen.
Utredningen visade, att illegalt spel bedrevs i de största städerna i en
omfattning och under sådana organiserade former att man kunde tala om en helt
ny typ av brottslig verksamhet. Ofta var denna förenad med annan grov
brottslighet. Punktskatteutredningen redovisar i betänkandet (Ds Fi 1974: 7)
Kasinoverksamhet i Sverige, att den iUegala spelverksamheten i Stockholm hade
minskat till följd av ökade polisinsatser och straffskärpningen, som bl. a.
medförde ökade möjligheter till tvångsmedel.
Kap.
4 Regleringen av automatspelet
4.1
Nuvarande bestämmelser om automatspel
Sedan
den 1 april 1973 gäller enligt 1 a § lotteriförordningen, att automatspel kan
anordnas efter tillstånd, om spelet anordnas i samband med
1) offentiig
nöjestillställning inom
a)
föreningslokal
b)
annan samlingslokal eller nöjespark
eller liknande anläggning
2)
tivolirörelse
3)
restaurangrörelse, för vilken
gäller tillstånd enligt rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521)
Prop.
1977/78: 9 65
4)
s. k. storbingo- eller kvällsbingospel
Punktskatteutredningen
hade föreslagit att kretsen av spellokaler skulle göras vidare och att tiUställningskravet
skulle slopas. Departementschefen ansåg emellertid (proposition 1972: 128) att
ett upphävande av förbudet mot penningvinster skulle innebära att spelet på enarmade
banditer fick en dragningskraft jämförbar med det olovliga spelets, varför
risken för sociala skadeverkningar skulle kvarstå i betydande utsträckning.
Även om beskattningen och tillståndstvånget kunde antas åstadkomma en social
önskvärd begränsning av spelandet, föreföll det dock ytterst tveksamt om sådan
begränsning kunde nås om man godtog de jämförelsevis liberala regler för tillståndsgivningen
som punktskatteutredningen föreslagit. TUlställningsvillkoret borde därför bibehållas.
Undantag borde dock göras för spel på restauranger med utskänkningsrätt,
eftersom uppsikt och ordning kunde förutsättas råda på sådana restauranger.
Punktskatteutredningen ansåg att tillstånd borde kunna ges för automatspel i samhngslokaler
av typen folkets hus, bygdegårdar och liknande men däremot inte till
ungdomsgårdar och andra lokaler, som företrädesvis besöktes av barn och ungdom.
I propositionen gjordes ingen erinran häremot.
Från
den 1 april 1973 blev oekså allt bingospel tillståndspliktigt enligt reglerna
för tiUståndslotterier i 3 § lotteriförordningen. Således meddelades tUlstånd
av polismyndigheter och länsstyrelsen inom givna tillståndsramar och därutöver
av Kungl. Maj:t. Spel på enarmade banditer i samband med bingo skulle dock
enbart polismyndigheterna ge tillstånd till. Tillståndsgivningen i fråga om
sådant automatspel blev flerstädes mycket generös och spelet fick därför en
betydande omfattning. Det var inte ovanligt att bingospel med ringa eller ingen
lönsamhet drevs enbart för att skapa legala förutsättningar för ett lönsamt
spel på enarmade banditer. Föreskrifter saknades om behållningen av automatspelet.
1 en departementspromemoria (Ds H 1973: 4) föreslogs därför att spelet på
enarmade banditer borde få förekomma endast i tidsmässig och lokalmässig
anslutning tiU bingospelet. Spel på enarmade banditer borde inte heller
tillåtas i samband med bingospel, som karaktäriseras av snabb
genomströmningshastighet av spelare. Från och med den 1 juli 1974 övertogs
all tillståndsgivning av bingospel och automatspel i samband därmed av
länsstyrelserna. Automalspelet fick vidare anordnas endast för samma ändamål
som bingospelet.
Sedan
den 1 juli 1974 gäller enhgt 1 a § a) lotteriförordningen att polismyndighet
lämnar tillstånd tUl aUt spel på enarmade banditer utom spel i samband med
bingo medan enligt 1 a § b) lotteriförordningen länsstyrelse ger tillstånd till
spel i samband med bingospel. Det senare får inte vara eller kunna jämställas
med automatbingo. Spelet på de enarmade banditerna skall vidare anordnas för
samma ändamål som bingospelet.
Tillstånd
fordras för allt automatspel som är anordnat för allmänheten. Även om spelet
inte anordnas för allmänheten krävs ändock tillstånd om spelet anordnas / förvärvssyfte
(1 § första stycket lotteriförordningen). TUlståndsfritt är däremot
automatspel under förutsättning att spelet "normalt erbjuder vinst endast i
form av ett frispel" (1 a § sista stycket lotteriförordningen).
5
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 9
Prop.
1977/78: 9 66
Begreppet
"i förvärvssyfte" infördes i lotteriförordningen från den 1 april
1973 på initiativ av punktskatteutredningen. Anledningen var de tolkningssvårigheter
som förelåg i fråga om rekvisitet "för allmänheten" i
lotteriförordningen. Punktskatteutredningen använde sig dock av begreppet
"yrkesmässigt" och menade, att utgångspunkten skulle vara att skatt
skulle utgå så snart spelet var att anse som yrkesmässigt anordnat. Som sådant
spel var att betrakta allt spel som var anordnat för allmänheten. Men också
organiserat spel i slutna sällskap skulle i princip anses som yrkesmäsigt och
omfattas av beskattning. Yrkesmässigt anordnat spel skulle alltså jämställas
med organiserat spel, men vad som avsågs med det senare framgår inte av
förarbetena till lagändringen. I förslag till en spelförordning, som
utredningen presenterade, hade dock "yrkesmässigt" bytts ut mot
"i förvärvssyfte", utan att något förtydligande lämnades. Inte heller
i propositionen (1972: 128) gavs någon tolkning av begreppet "i
förvärvssyfte".
För
tillståndspliktigt automatspel gäller att insatsen får utgöra högst en krona.
Högsta vinsten får inte överstiga ett värde, som motsvarar tjugo gånger
insatsen.
Anledningen
till att punktskatteutredningen föreslog möjligheten att vinna pengar vid
automatspel var som tidigare nämnts att öka det legala spelets attraktionskraft
på bekostnad av det illegala spelets. Utredningens tanke att högsta vinsten
inte skulle kunna bli högre än 20 kronor har i praktiken kommit till korta
genom den förhöjda vinstchansen (ang. förhöjd vinstchans se under 1.3 och 2.2).
Med
stöd av 4 § lotteriförordningen kan tillståndsmyndigheterna utfärda villkor
samt kontroll- oeh ordningsföreskrifter.
Enligt
lotterikungörelsen (1974: 222) meddelas närmare föreskrifter för tiUämpningen
av lotteriförordningen av lotterinämnden. Talan mot länsstyrelsens beslut
enligt lotteriförordningen förs hos nämnden, som får hänskjuta ärenden av
större vikt till regernigen.
Lotterinämnden,
som började sin verksamhet den 1 juni 1974, är enligt sin instruktion (1974:
223) central myndighet för tillämpningen av lotteriförordningen. Det åligger
nämnden särskilt att fullgöra de uppgifter som finns angivna i lotterikungörelsen
oeh i anslutning härtill meddela råd och anvisningar oeh i övrigt verka för
enhetlig tillämpning av lotteriförordningen. Nämnden består av ordförande, vice
ordförande och ytterligare tre ledamöter. Den har f. n. två heltidsanställda sekreterare.
Lotterinämnden
har i meddelanden den 12 juni och den 26 november 1974 samt den 24 oktober
1975 utfärdat riktlinjer som huvudsakligen rör tillståndsgivning m. m. i fråga
om bingospel. De förstnämnda behandlar visserligen spel på enarmade banditer i
samband med bingo men upptar i princip inte mer än vad lagstiftningen och dess
förarbeten anger härom. De senast utgivna riktiinjerna innehåller emellertid
detaljerade anvisningar om spel på enarmade banditer i samband med bingo.
Om
beskattning av bl. a. automatspel stadgas i lagen (1972: 820, änd-
Prop.
1977/78: 9 67
rad
1975: 987) om skall på spel. Skatt skall erläggas till staten för sådant automatspel
som kräver tillstånd enligt lotteriförordningen. Skattskyldig är den som har
tillståndet eller den som ställer ut spelapparater, om vederbörande har fast
driftställe inom landet. Med upplåtelse jämställs överlåtelse med
äganderättsförbehåll. Fr. o. m. den 1 januari 1976 utgår spelskatt för varje
kalendermånad då skattskyldighet föreligger med 100 kronor per automat om den
är konstruerad uteslutande för spel med 25-öresmynt och i annat fall med 900
kronor per automat om spelet bedrivs i samband med restaurangrörelse, som har
tillstånd till utskänkning enligt rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521), och
med 500 kronor per automat i övriga fall som lotteriförordningen anger. I fråga
om automatspel i samband med offentlig nöjestiUställning inom föreningslokal
eller nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse
utgår spelskatt med hälften av nu angivna belopp om spelet anordnas högst 15
dagar i månaden. Beskattningsmyndighet är riksskatteverket.
Punktskatteutredningen
hade föreslagit att skatten skulle utgå procentuellt på behållningen av
spelet. Detta förutsatte att endast automater med godkända räkneverk skulle få
användas. I proposition 1972: 128 förordade departementschefen beskattning i
form av en fast avgift per spelautomat och månad på grund av de kontrollproblem
och redovisningssvårigheter som förelåg. Sedan erfarenheter vunnits och bättre
överblick av spelverksamheten erhållits, borde man överväga att få till stånd
en mera likvärdig beskattning i principiell överensstämmelse med utredningens
förslag. Departementschefen framhöll också att de förändringar som föreslagits
i lotteriförordningen var i allt väsentligt betingade av skatteförslagen och
hade en i viss mån provisorisk utformning. Det erinrades om att en samlad
översyn av lotteriförordningen ankom på 1972 års lotteriutredning.
Enligt
skatteutskottet (SkU 1972: 66) var det angeläget att bevara möjligheterna för
folkparker oeh därmed jämförliga anläggningar att kunna anordna automatspel av
mera förströelsebetonad karaktär, så att de därigenom även i fortsättningen
till viss del skulle kunna finansiera sin verksamhet genom spelet. En
förutsättning för att bibehålla 25-öresspelet, som var gängse på dessa
spelplatser, var dock att avgiften sattes ner i proposition till insatsen.
4.2
Lotterinämndens anvisningar om automatspel i samband med bingo
Som
tidigare omnämnts har lotterinämnden senast i promemoria den 24 oktober 1975
avseende riktiinjer för tillståndsgivning m. m. i fråga om bingospel under år
1976 också utfärdat anvisningar om spel på enarmade banditer i samband med
bingospel. Dessa innebär i korthet följande. Spelet på enarmade banditer får
endast förekomma i samband med sådant bingospel, som vanligen benämns storbingo
eller kvällsbingo. Bingospelet skall ha karaktär av tillställning och pågå
under minst två timmars effektiv speltid, det vill säga exkl. pauser. För att
spelet på enarmade banditer skall utgöra endast ett komplement till
bingospelet
skall antalet spelapparater beräknas med ledning av den beräknade
genomsnittliga omsättningen per storbingotillställning. Antalet apparater
skall dock maximeras till högst 15 stycken 25-öresautomater alternativt högst
5 enkronasautomater. 1 ekonomiskt hänseende bör bingospelet och automatspelet
hållas åtskilda. Eftersom det senare får användas endast till förmån för samma
ändamål som bingospelet får den som hyr ut spelapparaterna till bingoanordnaren
inte betinga sig viss andel av behållningen av automatspelet. Ersättning får i
stället utgå endast i form av en fast hyra. De enarmade banditerna skall vara
försedda med räkneverk, som på ett tillförlitiigt sätt registrerar gjorda insatser
och utfallna vinster. De senare skall i genomsnitt uppgå till ett sammanlagt
värde som svarar mot minst 70 % av insatserna. Spelapparaterna får inte
placeras så att andra än bingospelarna lockas att spela. Det åligger
länsstyrelsen att pröva placeringen. TUlståndshavaren skall tUl länsstyrelsen
lämna uppgift om typ, fabrikat och modell för samtliga enarmade banditer.
Länsstyrelsen skall pröva om ifrågavarande spelapparat får användas. För
automatspelet bör utses samma kontrollant som för bingospelet. TUlståndshavaren
är skyldig att föra noggranna löpande räkenskaper även över spelet på de
enarmade banditerna. Räkneverksställningen skall avläsas och antecknas vid
varje tömningstillfälle, dock minst en gång per vecka. Anteckningarna skaU överiämnas
till kontrollanten. Spelapparaterna får vara tillgängliga bara vissa tider före
och efter bingospelet samt i pauser. 1 övrigt skall de vara avstängda.
Enligt
anvisningarna skulle enarmade banditer med förhöjd vinstchans inte få
användas. Denna del av anvisningarna återkallades emellertid sedermera av
nämnden.
4.3
Myndigheternas handläggning av automatspelärenden
Som
tidigare framgått anordnades före den 1 april 1973 spel på enarmade banditer
som s. k. anmälningslotterier enligt 2 § lotteriförordningen. Hur sådant spel
bedrevs blev därför inte föremål för någon närmare prövning hos
polismyndigheterna.
Efter
den angivna tidpunkten kunde spel på enarmade banditer inte anordnas för
allmänheten eller i förvärvssyfte annat än efter tillstånd av polismyndighet.
Den ändrade lagstiftningen ställde myndigheterna inför problem som var nya i
förhållande till andra lotteriärenden. I samband med tillståndsprövningen
skulle exempelvis avgöras hur många och vilken typ av enarmade banditer som
fick ställas ut, vilka spelställen som kunde godtas, var spelapparaterna fick
placeras på spelplatserna och under vilken tid spel kunde förekomma.
För
dessa frågor ges varken i lotteriförordningen eller dess förarbeten någon
särskild vägledning i det enskilda fallet. Ett flertal polismyndigheter har
påpekat för utredningen, att bristen på centrala anvisningar har
Prop.
1977/78: 9 69
lett
till stora tillämpningssvårigheter. Lotterinämnden har som sista instans i
lotterifrågor avgjort vissa ärenden angående spel på enarmade banditer av prejudicerande
betydelse. Ärendena är dock hittills tämligen fåtaliga och har, enligt
polismyndigheterna, inte uppvägt bristen på centrala anvisningar.
Rikspolisstyrelsen
förutsåg att vissa problem skulle uppstå vid handläggningen av automatspelärendena.
Därför gav styrelsen ut en promemoria, som är dagtecknad den 22 mars 1973, med
anteckningar om synpunkter som kommit fram vid diskussion i
handelsdepartementet beträffande innebörden av vissa uttryck i 1 a § lotteriförordningen.
I
promemorian behandlas bl. a. vissa frågor rörande tiden för spel på enarmade
banditer och platser där spelet kan få förekomma. Om spel i restauranger sägs
att det kan anordnas under rörelsens öppethållande. Beträffande restauranger i
hotell skall inte spelapparaterna ställas upp i hotelldelen. "Tivolirörelse"
bör tolkas med ledning av det allmänna språkbruket vid lagens tillkomst och
därför avse "sådan rörelse, som på ett område i det fria tillhandahåller aUmänheten
tivolinöjen av flera olika slag" men däremot inte "företag som i
lokaler inomhus ställer några nöjesanordningar tUl allmänhetens förfogande,
även om anordningarna i och för sig har samma karaktär som tivolinöjen."
Efter
överläggningar med Sveriges hotell- och restaurangförbund och Sveriges Centrala
Restaurangaktiebolag, utfärdade riksskatteverket den 26 mars 1973 i serien
"Riksskatteverkets meddelanden" (RSV Äls 1973: 2) anvisningar om bl.
a. automatspel i samband med utskänkning av rusdrycker. 1 anvisningarna anges
närmare vad som får avses med restaurang i 1 a § lotteriförordningen. Det
betonas vidare bl. a. att det bör tillses att automatspelet inte bedrivs inom utskänkningslokal
annat än under medgiven utskänkningstid samt att spelverksamheten inom utskänkningslokal
eller "därtiU ansluten lokal eller utrymme" inte bedrivs så att
ordningen och trevnaden äventyras.
Med
ledning av nämnda delvis motsägelsefulla anvisningar, hade alltså
polismyndigheterna att efter den 1 april 1973 tiUämpa lotteriförordningens
bestämmelser om automatspel. Efter detta datum blev polismyndigheterna
överhopade med ansökningar, främst från restauranghåll i storstäderna, om att
få ställa ut enarmade banditer. Under år 1975 handlades drygt 2 500 sådana
ärenden. Hos polismyndigheterna handläggs automatspelärenden på såväl
centralorter som lokalvakt-områden, sammanlagt cirka 460 enheter.
Enhgt
tUlgängliga uppgifter är praxis rörande handläggningen och avgörandena av
ärenden, som avser spel på enarmade banditer och liknande spelautomater, mycket
skiftande mellan olika distrikt. Från polishåll har uppgivits att eftersom arbelsresurserna
är hårt ansträngda måste prioritering ofta ske till förmån för ärenden som
bedöms vara viktigare än lotterier och spel. Vissa polisstyrelser fann efter bestämmel-
Prop.
1977/78: 9 70
sernas
ikraftträdande det vara nödvändigt att utarbeta normer angående bl. a. antalet
automater per spelplats och sättet för deras placering. Någon närmare
samordning mellan distrikten i dessa frågor synes dock inte ha förekommit.
Vissa
länsstyrelser tog efter den 1 juli 1974 fram liknande normer angående spel på
enarmade banditer i samband med bingo. Länsstyrelserna har numera att stödja
sig på lotterinämndens riktiinjer för sådant spel.
Som
tidigare nämnts (kap. 1.3) saknas bestämmelser om hur enarmade banditer skall
vara beskaffade, dock med undantag för vad som gäller om insats och vinst.
Rikspolisstyrelsen har utarbetat en blankett vilken regelmässigt används vid
ansökan om tiUstånd tiU automatspel. På blanketten skall anges om automaten är
försedd med 25-öres- eller enkronasinsats. Ändra egenskaper hos automaten
behöver dock ej anges. Polismyndigheterna prövar i regel inte hur automaten
närmare är beskaffad och inte heller vilken typ av automat som skall ställas
ut. Ett tillstånd innebär rätt för anordnaren att på visst ställe bedriva
automatspel med den i ansökan uppgivna storleken på insatsen. Under tillståndstiden
har anordnaren således möjlighet att skifta spelapparat efter eget gottfinnande.
Somliga polismyndigheter föreskriver visserligen i vill-korsbilagor att
enarmade banditer med förhöjd vinstehans inte får förekomma. Likväl används
nästan uteslutande sådana apparater.
Lotterinämndens
anvisningar innehåller en uppmaning till länsstyrelserna att pröva om enarmad
bandit av uppgiven typ, fabrikat oeh modell får användas. Utredningen har
emellertid erfarit att länsstyrelserna har ringa möjlighet att undersöka
spelapparaternas beskaffenhet. Länsstyrelserna får i stället förlita sig på
uppgifter från automatutställarna.
1
fråga om antalet enarmade banditer per spelplats skall, enhgt lotterinämndens
anvisningar, länsstyrelserna för bingolokalerna fastställa antalet på grundval
av beräknad genomsnittlig omsättning per storbingotillställning. Antalet
maximeras dock på sätt framgår av kap. 4.2. Anvisningarna tillämpades av
länsstyrelserna vid tillståndsgivningen av det bingospel med tillhörande spel
på enarmade banditer som skulle äga rum år 1976. Som närmare redovisas i kap.
5.3.3 sjönk antalet sådana apparater högst avsevärt detta år jämfört med
föregående år.
De
flesta enarmade banditer finns på restauranger efter tillstånd av poUsmyndigheterna,
nämligen cirka 70 % av det totala antalet. Motsvarande siffra för enbart
enkronasautomater är cirka 80 %. Polismyndigheterna har i arbetet med att
pröva tillstånd tUl detta spel inte haft någon vägledning när det gällt att
bestämma antalet spelapparater. Som ovan nämnts finns dock lokala
beräkningsnormer. I Stockholms poUsdistrikt gäller från december 1973 att
varje behörig restaurang kan få två spelenheter (enarmad bandit och/eller
roulett). Om fler enheter önskas beräknas detta med ledning av antalet
sittplatser för matgäster och i viss mån rörelsens omsättning. Maximalt får 15
spelenheter före-
Prop. 1977/78: 9 71
komma. 1 Göteborgs polisdistrikt är antalet enarmade
banditer maximerat till nit stycken per restaurang. Besvär över tillämpningen
av sådana beräkningsgrunder har lämnats utan bifall av lotterinämnden.
Framför allt i storstäderna har ett flertal restauranger
beviljats en mångfald spelenheter, bland vilka de enarmade banditerna
dominerar. I marknadsföringen betonar ofta sådana restauranger kasinodelen av
verksamheten. Vissa polismyndigheter har dock försökt begränsa antalet
enarmade banditer på framför allt sådana restauranger på grund av konstaterade
eller förväntade sociala problem. Lotterinämnden har i de fall besvär anförts
över sådana inskränkningar lämnat talan utan bi-fall.J
Antalet enarmade banditer inom tivolibranschen, varmed här
avses både ambulerande tivoUföretag och fasta tivolin av typ Gröna Lund och
Liseberg, synes polismyndigheterna inte ha funnit anledning att närmare pröva.
Efter den 1 april 1973 lämnade vissa polismyndigheter tillstånd till
automatspel på s. k. minitivolin trots tolkningen av begreppet tivolirörelse i
rikspolisstyrelsens ovan nämnda promemoria av den 22 mars 1973. Sådana minitivolin
kännetecknas främst av att spelautomaterna i praktiken utgör huvudattraktionen
medan andra, ofta fåtaliga och outnyttjade arrangemang, kommit till för att
formellt kunna ge rätt till automatspel.
Lotterinämnden har i ett besvärsärende- lämnat utan bifall
en ansökan om tillstånd till enarmade banditer på minitivolin. Dessa synes
främst ha blivit en storstadsföreteelse. 1 Stockholm och Malmö har exempelvis
Barnens Dags Föreningarna haft tiUstånd att med ett stort antal enarmade
banditer med enkronasinsats bedriva spel på sådana tivolin.
Spelapparaterna placeras på restauranger mestadels så att
andra än restauranggästerna kan använda dem. Lotterinämnden har slagit fast'
att sådan placering inte får förekomma. De enarmade banditerna ställs ändock ut
nära restanurangernas entré oeh ofta väl synliga utifrån. I restauranger tUlhöriga
hotell är det inte heller ovanligt att apparaterna finns i hotellfoajén.
På vissa orter förekommer spelapparaterna på
självserveringar utan utskänkningstillstånd och väl avskilda från den del av
restaurangrörelsen som utskänkningsrätten gäller för. Visserligen kräver
somliga polismyndigheter att de enarmade banditerna skall placeras inom det
för utskänkningen avsedda området inom restaurangen, men övervägande antalet
myndigheter bryr sig inte närrnare om var apparaterna ställs upp. Vissa tiUståndsmyndigheter
föreskriver dock schablonmässigt i villkorsbilagor tUl besluten, att
spelapparaterna inte får ställas upp i
1 Nämndens ärenden nummer 23/1974 och 28/1975.
2 Nämndens ärende nummer 40/1974.
Nämndens ärenden nummer 28/1975 och 63/1975.
Prop. 1977/78: 9 72
entréer eller andra dylika utrymmen så att de kan brukas
av andra än matgästerna. Andra polismyndigheter har försökt komma till rätta
med problemen genom att i tillståndsbesluten närmare ange var spelen skall
placeras, ibland med ledning av i ärendet ingiven skiss, där spelplatsen märks
ut. Likaså brukar anges att ungdom inte får tillåtas delta i spelet.
Emellertid ställs sällan resurser till förfogande för att
kontrollera hur de enarmade banditerna i verkUgheten placeras eller vilka som
spelar på dem. Angående tiden för spel på restauranger har lotterinämnden
avgjort vilken av de uppfattningar som företräddes av rikspolisstyrelsen
respektive riksskatteverket som skulle gäUa. Nämnden fann inte hinder förehgga
för spel under en restaurangrörelses hela öppethållandetid. Tidsinskränkningar
borde enligt nämnden göras endast om särskilda skäl förelåg. 1
tillståndsbesluten torde sådana inskränkningar också höra till undantagen. När
spel på enarmade banditer i samband med bingo får äga rum är dock, som tidigare
framgått, noga reglerat.
1 fråga om spelet i bingolokaler förklarades från
lotterinämndens sida redan i samband med att länsstyrelserna den 1 juli 1974
övertog all tillståndsgivning för bingospel, att de enarmade banditerna inte
borde ställas upp så att det var möjligt för andra än dem som deltog i
bingospelet att spela på de enarmade banditerna. För att ytterligare försvåra
detta infördes angivna inskränkningar av speltiden.
Utredningen har erfarit att lotterinämnden arbetat på
anvisningar för sådant spel på enarmade banditer, som polismyndigheterna ger
tillstånd till. 1 avvaktan på resuttatet av utredningens arbete har emellertid
utfärdandet av dessa anvisningar fått anstå.
4.4 Kontrollen
Skiftande praxis föreligger i fråga om förordnande av
kontrollant för automatspel enligt 1 a § a) lotteriförordningen.
Polismyndigheterna i exempelvis Stockholm och Göteborg förordnar inte
kontrollanter för kommersiella lotterier av detta slag. Kontroll av att de
enarmade banditerna placeras på sätt som föreskrivits, att medgivet antal
spelapparater inte överskrids samt att givna villkor i allmänhet uppfylls är
en allmän polisiär uppgift.
Lotterinämnden har påbörjat utbildning av kontrollanter av
automatspel i samband med bingo. Därvid har en kontrollantinstruktion utarbetats,
vilken upptar bl. a. särskilda anvisningar om automatspel. Eftersom automatspelintäkterna
skall tillfaUa samma ändamål som bingospelet anordnas för, instrueras
kontrollanterna särskilt om förfarandet vid tömning av spelapparaterna och
redovisning av automatspelintäkterna.
Viss kontroll av automatspelverksamheten utförs av
tjänstemännen vid riksskatteverkets distriktskontor. Vidare medverkar
alkoholbyråernas inspektörer i kontrollen av restaurangspelet.
Prop. 1977/78: 9 73
4.5
Automatspel på passagerarfartyg
Enarmade
banditer började tidigt under 1960-talet förekomma på färjor i trafik mellan de
nordiska länderna. Vid den tiden kunde, såsom framgår av kap. 3, automatspel
anordnas i Sverige enligt reglerna för anmälningslotterier. För automatspelet
på färjor ingavs inga anmälningar. Inte heller söktes tillstånd för spelet.
Är
1965 ifrågasatte vissa polismyndigheter om det enligt svensk lag och utan
särskilt tillstånd var tillåtet att bedriva automatspel på fartyg. Därför
ansökte Sveriges redareförening i juli 1966 hos handelsdepartementet om
tillstånd, om så fordrades, till automatspel under fartygens gång på
internationellt vatten. På departementets begäran yttrade sig justitiekanslern
över ansökan. I sitt utlåtande anförde jusitiekanslern, att flertalet brott mot
brottsbalken ansågs ha universell giltighet, medan straffbestämmelser som rörde
näringsrättsliga förseelser och ordningsförseelser i regel endast hade
giltighet i Sverige oeh att till den senare gruppen torde höra bestämmelserna
mot dobbleri och straffbestämmelserna i lotteriförordningen. Därför syntes
spelautomater kunna begagnas på svenska fartyg under färd på internationellt
vatten utan tillstånd enligt lotteriförordningen. Med stöd av justitiekanslerns
yttrande lämnades ansökningen utan åtgärd.
Justitiekanslerns
yttrande föranledde inte någon ändring av spelets bedrivande ombord. De
enarmade banditerna upplåts för spel så snart fartygen lämnat kaj. Man förfor
alltså på samma sätt som man handskades med de tullfria varor, vilka förvarades
bakom sigill då fartygen låg vid kaj.
Ar
1967 åtalades vid rådhusrätten i Malmö fem personer för att på svenskt yttre
territorialvatten ha anordnat automatspel på båtar som gick i reguljär trafik
mellan Malmö och Köpenhamn. De tilltalade invände bl. a. att spelet hade
anordnats endast vid färd på svenskt yttre territorialvatten, varför
lotteriförordningen av folkrättsliga skäl inte var tillämplig. Rådhusrätten
dömde de tilltalade för brott mot lotteriförordningen till dagsböter. Varken
hovrätten eller Högsta domstolen ändrade domen. Högsta domstolen anförde i sin
dom bl. a. följande: Spelet har bedrivits på det svenska territorialhavet
ombord på tyska fartyg som, chartrade av ett svenskt bolag, gick i reguljär
trafik mellan Malmö och Köpenhamn. Jämlikt 2 kap. 1 § brottsbalken skall över
brott begånget på svenskt territorialvatten dömas efter svensk lag och vid
svensk domstol. Med tillämpning härav är lotteriförordningens straffbestämmelser
d och för sig tillämpliga på brott mot förordningen begångna på det svenska territorialhavet.
De omständigheter under vilka spelet bedrivits är icke av beskaffenhet att
jämlikt 2 kap. 7 § brottsbalken föranleda ett frångående av nyssnämnda
huvudregel om svensk lags tillämpUghet och svensk domstols behörighet.
1
NJA 1970 sid. 269.
Prop.
1977/78: 9 74
I
betänkandet (Ds Fi 1972: 2) Skatt på spel angav punktskatteutredningen
beträffande det som det påstods ganska omfattande spel som bedrevs på
fartyg i trafik, att samma betraktelsesätt som justitiekanslern givit uttryck
för i ovannämnda yttrande torde få anläggas när det gällde beskattningen av
spel ombord. Enligt utredningen torde spel på fartyg i såväl internordisk som
annan internationell trafik därför få anses falla utanför beskattningen medan
spel ombord på fartyg i inrikes sjöfart borde falla under de allmänna reglerna
för beskattningen.
Genom den lagstiftning som
föranleddes av förslagen i punktskatteutredningens betänkande oeh som trädde i
kraft den 1 april 1973 kom, som tidigare nämnts, möjligheten att ställa ut
enarmade banditer på restauranger att inskränkas till sådana som hade utskänkningstillstånd
enligt rusdrycksförsäljningslagen. Enligt 1 a § lotteriförordningen gavs polismyndigheterna
befogenhet att meddela tillstånd tiU automatspel på sådana restauranger.
Med åberopande av denna
bestämmelse ansökte vissa rederier hos polismyndigheten om tillstånd att
ställa upp spelautomater på färjor mellan de nordiska länderna. För fartyg i
utrikes trafik gäller emellertid inte bestämmelserna i rusdrycksförsäljningslagen.
Utskänkningen av rusdrycker på färjorna i sådan trafik grundar sig i stället
på särskilda kungörelser. Därför kunde polismyndigheten inte med stöd av
lotteriförordningen bevilja tUlstånd till automatspel. Ändock kom tillstånd
att meddelas i vissa fall. Under år 1974 ansökte bl. a. ÄB Trafikrestauranger
hos handelsdepartementet om tUlstånd att bedriva automatspel ombord på fartyg
mellan Malmö och Köpenhamn. Ansökan lämnades den 23 augusti 1974 utan bifall.
Även
efter ikraftträdandet av de nya reglerna om automatspel anordnades spel med
enarmade banditer på färjorna mellan de nordiska länderna oeh på färjorna
mellan Sverige och Polen/Tyskland.
I två av Stockholms
tingsrätt den 27 juni 1975 meddelade domar, vilka vunnit laga kraft, har ett
flertal personer dömts för brott mot lotteriförordningen oeh mot
spelskattelagen till dagsböter för att de utan tillstånd anordnat spel med
enarmade banditer under färd på svenskt territorialvatten ombord på fartyg i
trafik mellan Stockholm och Äland. Tingsrätten angav i domskälen bl. a. att
Högsta domstolens avgörande från år 1970 fick anses ge uttryck åt en rättsgrundsats
beträffande den territoriella giltigheten av ansvarsbestämmelserna i nyssnämnda
förordningar, varifrån avsteg eller undantag inte uttryckligen gjorts i de bestämmelser
som sedan tillkommit. Tingsrätten fann heller inte stöd i punktskatteutredningens
ovannämnda betänkande för antagandet att avsteg gjorts från nämnda
rättsgrundsats.
Till följd av utgången i
nämnda domar ansökte Penningautomatför-eningen i Finland och Älands Penningautomatförening
hos handelsdepartementet om tillstånd att bedriva automatspel ombord på
finländska
Prop.
1977/78: 9 75
och åländska passagerarfartyg i trafik mellan Finland och
Sverige. I ansökningarna upplystes att penningautomatföreningarna bedrivit
automatspel ombord på fartygen under cirka 10 år även under det att fartygen
befunnit sig på svenskt territorialhav, varvid man stött sig på uppfattningen
att verksamheten kunnat bedrivas med stöd av allmänt vedertagna folkrättsliga
grundsatser.
I yttrande
till handelsdepartementet över ansökningarna anförde lotteriutredningen bl. a.
att spel av det slag ansökningarna avsåg rent allmänt var oförenligt med
utredningens syn på hur automatspel bör bedrivas, bl. a. på grund av
automaternas tillgänglighet och det ringa utbudet av andra förströelseformer.
Det var dessutom olämpligt med så höga insatser som enkronasmynt och 50-pennismynt
under de förhållanden som råder på båtarna. Utredningen avstyrkte därför bifall
till ansökningarna. I sitt yttrande över ansökningarna anförde lotterinämnden
med hänvisning till riskerna för sociala skadeverkningar av automatspelet att
sådant tills vidare inte borde tillåtas under andra förutsättningar än som
särskilt angetts i lotteriförordningen. Nämnden ansåg vidare det inte lämpligt
att automatspel skulle anordnas på fartyg, där förströelse i andra former och
aktiviteter av annat slag skulle erbjudas endast i Uten utsträckning och
möjligheten att hålla spelet under uppsikt var små. Polisstyrelsen i
Stockholms poUsdistrikt angav i yttrande till länsstyrelsen i Stockholms län i
samma ärende, att spel på bl. a. spelautomater förekommit sedan något tiotal år
tillbaka ombord på fartygen oeh att detta inte väckt något större intresse hos
de rättsvårdande myndigheterna utan att verksamheten i stället kommit att
betraktas som en naturlig underhållningsform för passagerarna. Från
ordningssynpunkt syntes den ej ha medfört några påtagliga problem. Vidare
påpekades att behållningen av verksamheten var avsedd att tillgodose i det
närmaste samma ändamål som avses i den svenska lotteriförordningen. Uppenbara
svårigheter förelåg vidare att beivra brott mot lotteri- och
spelskatteförordningarna. Länsstyrelsen ansåg i yttrande till
handelsdepartementet, att tillräckliga skäl inte fanns att motsätta sig bifall
till ansökningarna så länge automatspel efter tillstånd var möjligt inom
Sverige under förutsättningar som ganska nära anslöt till dem som förelåg på
finlandsbåtarna. Länsstyrelsen erinrade dock om att man i remissvar över
utredningens promemoria (H 1975: 1) Statligt spelautomatföretag (se kap. 7)
hävdat att spelet borde totalförbjudas om inte åtgärder som sänkta insats- och
vinstbelopp, begränsade uppställningsmöjligheter och ändrade skatteregler på
ett drastiskt sätt kunde minska de sociala skadeverkningarna.
Riksskatteverket avstyrkte ansökningarna av främst skattetekniska skäl.
Penningautomatföreningarnas ansökningar återkallades
sedermera.
Överläggningar om automatspelet pä färjor i trafik på
Sverige har förekommit mellan å ena sidan det svenska handelsdepartementet oeh å
andra sidan i skilda sammanhang det danska justilieminisleriet och det
Prop. 1977/78: 9 76
finska
inrikesministeriet. Överläggningarna har inte lett till någon överenskommelse
mellan länderna.
Äutomatspel
bedrivs även på de svenska gotlandsfärjorna. Dessa har med stöd av rusdrycksförsäljningslagen
meddelats rätt till utskänkning av vin och starköl. Fartygstrafiken får i msdrycksförsäljningslagens
mening anses som ren inrikestrafik. Utskänkningslokalerna är således att anse
som sådan restaurangrörelse som anges i lotteriförordningen, varför tillstånd
till bl. a. automatspel skulle kunna beviljas. Enligt uppgifter som kommit
utredningen tillhanda bedrivs automatspel ombord endast på internationellt
vatten och, med stöd av justitiekanslerns förenämnda utiåtande, utan tillstånd.
Polisstyrelsen
i Visby polisdistrikt har i skrivelse den 24 oktober 1975 tiU lotterinämnden
begärt nämndens yttrande om spelet på gotlandsbåtarna. Polisstyrelsen
ifrågasätter om det kan anses skäUgt att ett svenskt rederi, som bedriver
linjetrafik mellan svenska hamnar och vars fartyg under sjöresan passerar över
internationellt vatten, skall undslippa bestämmelserna i lotteriförordningen
och spelskattelagen. Lotterinämnden har överlämnat ärendet till utredningen.
Kap.
5 Omfattningen och den ekonomiska betydelsen av spelet med enarmade banditer
5.1
Spelet och dess geografiska spridning
Enligt
utredningen bör omfattningen av spelet på enarmade banditer under år 1975 ha
uppgått tUl uppskattningsvis 1 miljard kronor. Den beräknade omfattningen av
spelverksamheter i Sverige redovisas nedan.
Toto
1009
milj.
ironor
Tips
796
'
Penninglotteriet
554
y
Varu-
och presentkortslotterier
500
J
Rikslotterier
50
)
Enarmade
banditer
1000
)
Bingo
800
5
Roulett
35
J
4
744 milj. kronor
Av
ovanstående tabell framgår att spelet på enarmade banditer utgör 21 % av den
beräknade totala omslutningen.
Vid
jämförelse mellan de olika spelformerna bör noteras, att begreppet omslutning
inte är entydigt. I vissa spel är i varierande omfattning återspel av vinster
mycket vanligt, varför omslutningens storlek i dessa fall inte anger vad
spelarna har satsat utan snarare är ett uttryck för
Omslutning av olika former av .spel och lotterier samt
deras relativa marknadsandel år 1975.
Total omslutnin
g cirka
4 744 milj.
kronor
Milj.
1
1.200
-
1.100
-
-
1.000
-
-
900 -
-
800 -
.
1 1
700 -
-
o
600 -
-
.2
5 1
c
500 -
'
55
rO-
C
400
-
5?
CN
.2
C
Cvl
300 -
CM
B
s
S
200 -
O
c
S
5
>?
a x:
i
t
o
o?
100 -
5
O
E
1
o
g
c»
1
0
i
0
1
k. ro
c
LU
a
i=
0)
c
IJ
c c a>
Q.
r-T E
3 O
Fl
antalet spel. Återspel torde vara vanligast förekommande
vid bingospel och spel på enarmade banditer. Det belopp spelarna satsar i dessa
spelformer är betydligt lägre än vad omslutningen utvisar. Utredningen beräknar
att spelarna på enarmade banditer har satsat cirka 300 milj. kronor av egna
medel.
Antalet enarmade banditer utställda för spel under ett år
är relativt svårt att fastställa beroende på att antalet skattskyldiga
varierar.
Enligt uppgift från riksskatteverket fanns cirka 6 700
automater registrerade för spel per den 4 november 1975. Äv dessa utgjorde
cirka 1 500 25-öresautomater. Resterande 5 200 automater var avsedda för högre
insats. Med beaktande av det automatspel, som förekommer endast under
sommarhalvåret på tivolin och i nöjesparker samt liknande anläggningar,
beräknar utredningen att antalet enarmade banditer under år 1975 uppgick i
genomsnitt till cirka 6 300.
Till detta antal kommer de apparater som finns på
gotlandsbåtarna och på passagerarbåtar i trafik på andra länder.
Prop. 1977/78: 9 78
De enarmade banditerna fördelar sig uppskattningsvis på
olika lokaler enligt följande:
Restauranger
Bingolokaler TivoUn, nöjesparker, folkets hus m. fl.
Summa
Lokal
Antal
25-öres-
Enkronas-
lokaler
automater
automater
1700
100
4 100
50
60
460
300
1 200
400
2 050
1360
4 960
I syfte att få en uppfattning om automatspelets
geografiska spridning under år 1976 genomförde utredningen en stickprovsundersökning
av riksskatteverkets register över enkronas spelautomater. Ur registret drogs
genom ett slumpmässigt urval var 50 :e automat, för vilken skatt erlagts för
perioden januarimars 1976. För varje vald automat registrerades:
antal
enkronasautomater i lokalen
typ av lokal
(restaurang, bingolokal, annat)
geografisk
belägenhet.
Undersökningen ligger även till grund för urval av lokaler
i den sociala undersökning som redovisas i kap. 8.4.2.
Äv stickprovet framgår, att enarmade banditer förekommer i
praktiskt taget hela landet, men att de är vanUgast förekommande i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöregionerna.
Ortsstorlek Andel av
automaterna
___________________________________ %____________
Storstockholm 25
Storgöteborg 12
Stormalmö 3
Övriga
orter med mer än 100 000 invånare 12
Övriga orter med 100 00050 000 invånare 12
Övriga orter med mindre än 50 000 invånare 36
Summa 100
Storstadsområdenas andel av det totala antalet automater
uppgår således till 40 %. I övrigt är automaterna väl fördelade över landet.
Beträffande spelapparaternas fördelning per lokal kan
konstateras, att spelhallar som har ett flertal apparater är sällsynta.
Tabellen
visar att knappt 3/4 av lokalerna har mindre än 3 enkronasautomater och att 10
% av lokalerna har 5 eller fler enkronasautomater.
Prop. 1977/78: 9 79
Antal enkronasautomater Andel av lokalerna
i lokalen i %
1
automat 43
2
automater 30
3
automater 11
4
automater 6
5
automater 4
6
automater 3
7
automater och
fler 3
Summa 100
Avkastningen av spelet på de enarmade banditerna varierar
mycket främst beroende på spelets omfattning, men även
vinståterbetalnings-procenten har viss betydelse.
Från automatägarhåll har uppgivits, att den genomsnittliga
behållningen uppgår tUl 4 0006 000 kronor per månad och enkronasautomat. Med
nuvarande beskattningsregler torde därvid skatten uppgå till mellan 22 % och
15 % av restaurangautomaternas omsättning och mellan 12 % och 8 % av
automatomsättningen i samband med bingo.
5.2 Automatspelet på restauranger
Enligt uppgift från riksskatteverket fanns under fjärde
kvartalet 1974 och 1975 2 749 respektive 2 829 restauranger med rusdrycksutskänk-ningstiUstånd.
Antalet sådana restauranger som hade spelautomater uppgick enUgt samma käUa
till cirka 1 700 per 15 december 1975 eller cirka 60 % av samtliga restauranger
med rusdrycksutskänkningstillstånd.
Som tidigare redovisats är de enarmade banditerna särskUt
vad gäller restaurangspelet koncentrerade till storstadsområdena. Ett fåtal restauranger
har utvecklats till spelrestauranger av kasinotyp. Antalet automater i
genomsnitt uppgår till 23 stycken/restaurang.
Sveriges hotell- och restaurangförbund gjorde i början av
år 1976 en kartläggning bland medlemmarna om automatspelet på restauranger.
Svar inkom från 450 restaurangrörelser med automatspel. Äv svaren framgick att
antalet enarmade banditer i januari 1976 uppgick till sammanlagt 1 450
stycken. Detta ger ett genomsnitt på 3,2 automater per restaurang. Motsvarande
siffror under år 1975 var 1 250 eller 2,8 per restaurang. Beträffande
inkomsterna från spelet på de enarmade banditerna uppgavs, att
genomsnittsintäkten år 1975 per spelapparat var för restaurangernas del cirka
38 00040 000 kronor. Restaurangernas sammanlagda intäkter av spelet beräknades
enligt följande.
1972
6,8 milj. kronor
1973
15,7
1974
35,0
1975
54,0
Prop.
1977/78: 9 80
Automatspelintäkterna
i förhållande till företagens omsättning under år 1975 visade sig uppgå tUl
knappt 3 % varvid siffrorna kunde variera mellan 15 % oeh mindre än 1 %.
Förbundet
uppskattar, att nettointäkterna av spelet på enarmade banditer för
restaurangnäringen inklusive de företag som inte omfattas av undersökningen
totalt sett torde ha uppgått till cirka 120 miljoner kronor under år 1975.
En
sammanfattning av hotell- och restaurangförbundets uppfattning om spelets
ekonomiska betydelse för de undersökta företagen under åren 1974 och 1975
framgår av följande tabell.
Företag
Om-
Spelintäkter
Spelir
itäkter
Rörelse-
sätt-
i procent av
i procent av
resullai
t
ning
omsättn.
rörelseresul-
i procent
1975
%
tatet före
av omsättn.
milj.
räntor &
%
kr.
avskrivn.
1974
1975
1974
1975
1974
1975
Samtliga
2 050
2,4
3,0
42
55
5,7
5,3
därav
Restauranger
670
2,6
2,9
58
73
4,5
4,0
Komb. hotell
1 380
2,3
3,0
36
50
6,4
6,0
under 2
milj.
130
3,1
4,2
73
98
4,3
4,2
över 2
milj.
1920
2,4
2,9
41
54
5,8
5,3
Kedjeföretag
1 185
2,8
3,4
48
66
5,7
5,2
Övriga
företag
865
1,9
2,3
32
41
5,8
5,5
I
det redovisade utredningsmaterialet uppgår de för avskrivningar och räntor
disponibla medlen under år 1975 till 5,3 % av intäkterna.
Undersökningsresultatet
i dess helhet samt hotell- och restaurangförbundets kommentarer tUl detsamma
redovisas i del II, bilaga nr 5.
5.3
Automatspelet i övrigt
5.3.1
Folkets park och folkets hus
Folketsparkföreningarna
företräds av Folkparkernas centralorganisation (FCO), ett samarbetsorgan som
även svarar för varu- och artistförmedling till sina medlemmar. Organisationen
är uppbyggd av 184 föreningar runt om i landet, vilka driver sin verksamhet
självständigt. TUl största delen är folkparksanläggningarna föreningsägda. Det
finns dock en del av dem som är i kommunal ägo men som drivs av föreningar.
Någon utdelning till föreningsmedlemmarna förekommer inte.
Enligt
uppgift driver ett 60-tal föreningar spelverksamhet med enarmade banditer.
Antalet automater av denna typ beräknas uppgå till 700, varav cirka 200 är placerade
på Liseberg i Göteborg. Beträffande automaternas fördelning på olika
spelplatser kan konstateras, att ett 15-tal av de föreningar som anordnar spel
med enarmade banditer har mer än
Prop. 1977/78: 9 81
10 spelautomater, medan resterande cirka 45 föreningar i
allmänhet har mellan 2 och 7 apparater utställda. Spelapparaterna är
tillgängliga i samband med offentliga tiOställningar som förekommer i
genomsnitt två gånger i veckan. Föreningarna har över lag mest 25-öresautomater
uppstäUda, men även enkronasautomater förekommer.
Det är
inte ovanligt, att föreningarna själva äger de enarmade banditerna. Inte
mindre än hälften av de ovan angivna 700 spelapparaterna är föreningsägda medan
resten är förhyrda av olika spelautomatföretag. Hyran sätts ofta i relation
till behållningen av spelet på apparaten i fråga. För år 1974 beräknades
avkastningen från spel på enarmade banditer uppgå till cirka 6 miljoner
kronor, varav cirka 4 miljoner kronor avsåg Liseberg.
En folketsparkföreningarna
snarlik verksamhet bedrivs av folketshus-föreningarna, vilka centralt företräds
av Folkets husföreningarnas riksorganisation. Företrädare för denna
organisation har påvisat de stora likheter i verksamheten som råder mellan de
båda organisationerna inte minst vad beträffar automatspelverksamheten. Bland
folketshus-föreningarna är dock vanligast att de hyr enarmade banditer av utställarföretag
till en viss procentsats av spelets behållning. Under år 1975 beräknas cirka 200
föreningar av totalt 700 ha spelverksamhet med i allmänhet 15 enarmade
banditer per spelplats. I en del folketshus-anläggningar förekommer även
automatspel i samband med restaurangrörelse. Spelbetingelser och ekonomi i
dessa anläggningar skiljer sig inte nämnvärt från de förhållanden som
beskrivits i samband med restaurangspelet.
Folketshusföreningarnas
beroende av intäkterna från spelet på enarmade banditer har ökat under senare
år sedan överskotten från de traditionella arrangemangen minskat och i många
fall förbytts till underskott. Föreningarna har sedan 1 juli 1974 frånhänts
möjligheten att själva bedriva automatspel i samband med bingospel. Däremot hyr
föreningarna ut lokaler till andra föreningar, som spelar bingo, och hyr därvid
också ut sina spelautomater. Folketshusföreningarna har sett sig tvingade att
kompensera inkomstbortfallet genom att debitera bingoarrangörerna högre
lokalhyra. Föreningarna måste i allt större utsträckning vända sig till kommunerna
med begäran om ökade anslag för att kunna bedriva verksamheten i förminskad
omfattning.
5.3.2 Nöjesparker, tivolin in. m.
Som inledningsvis nämnts, introducerades automatspelet i
Sverige på nöjesfält och tivolin. Det spel som bedrivs där idag är av relativt
blygsam omfattning och sker huvudsakligen på 25-öresautomater av den mekaniska
typen.
Det finns cirka 120 ambulerande tivolin i Sverige, varav
ett 50-tal bedriver aktiv verksamhet. Äv dessa är 810 betydligt större än de
6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
andra. Tivolin bedriver i allmänhet verksamhet endast
under sommarhalvåret.
De
tre största nöjesparkerna är Liseberg i Göteborg, Gröna Lund i Stockholm och
Furuviks djurpark utanför Gävle. Dessa parkers innehav av enarmade banditer
under år 1975 framgår av nedanstående tabell.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Liseberg
135
65
Gröna
Lund
110
51
Furuvik
22
3
267
119
Summa
- 200 =
161
= 25
= 386
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.3.3 1 samband med bingo
Enligt lotteriförordningen får automatspel i samband med
bingo anordnas efter tillstånd av länsstyrelse under förutsättning att bingospelet
inte är eller kan jämföras med automatbingospel. Bingospelet skall därvid ha
karaktär av tillställning och pågå under minst två tim.mars effektiv speltid,
dvs. exklusive pauser.
Följande tabell visar resultatet av lotterinämndens senaste
anvisningar beträffande tillståndsgivning till automatspel i samband med bingo
(se kap. 4.2).
antal beviljade antal
beviljade antal
automater 1975 automalei
1976 lokaler
under är 1976
1 kr 25-öres s:a 1 kr 25-öres s:a
Stockholm 131 1 132 58 7 65 14
Uppsala 19 19 10 10 2
Södermanland 22 4 26
Östergötland 12 12 4 4 2
Jönköping 1 11 11
Kronoberg 17 n 5 5 2
Kalmar 4 4 4 4 1
Gotland
Blekinge
Kristianstad 25 27 52 12 25 37 5
Malmöhus 40 3 43 12 12 4
Halland 10 10 4 4 1
Göteborgs och Bohus 109 109 15 15 3
Älvsborg 7 7
Skaraborg
Värmland 2 2
Örebro 41 14 55 43 14 57 8
Västmanland
Kopparberg
Gävleborg 11 11 5 5 1
Västernorriand 6 8 14 9 6 15 3
Jämtland
Västerbotten 4 4 4 4 1
Norrbotten
Summa 461 57 518 186 52 238 48
Prop. 1977/78: 9 83
Av
tabellen framgår, att 7 länsstyrelser inte hade beviljat tillstånd till automatspel
under år 1975. För år 1976 är motsvarande siffra 10. 1 de län, där automatspel
i samband med bingo beviljats år 1975, har under år 1976 antalet enarmade
banditer minskat med 280 eller 54 % och uppgår således nu tUl 238. I detta
antal ingår 113 apparater till vilka tUlstånd meddelats innan de nya
anvisningarna kommit tiU. Den främsta orsaken härtill är att de tiUstånd som
meddelats för år 1975 inte upphör att gälla förrän ett stycke in på år 1976.
Efter andra kvartalet 1976 väntas därför antalet spelapparater ytterligare
sjunka något. Minskningen har främst berört enkronasautomaterna. Antal
beviljade 25-öresautomater uppgår tUl endast 52, varav länsstyrelsen i
Kristianstads län svarar för hälften.
Beträffande
spridningen av spelapparaterna i landet stämmer bilden väl överens med den från
restaurangspelet. Stockholm, Göteborg och Malmö svarar under år 1976
tillsammans för 39 % av det totala spelet. Totalt i landet förekommer spel på
238 apparater i 48 lokaler. I hkhet med restaurangsautomaterna förhyrs
spelapparaterna normalt av utställarföretag. Enligt vad utredningen inhämtat
är tillståndshavarna själva ägare till automaterna i 19 av 48 lokaler där
bingospel förekommer.
5.3.4
Fartyg
Det
totala antalet spelapparater utställda på såväl svenska som utländska
passagerarfartyg i linjetrafik från och till Sverige uppskattar utredningen
till knappt 700.
Tio
rederier/koncerner, vilka alla tillhör Sveriges redareförening, har för
utredningen uppgivit, att de tiUsammans har 418 spelapparater på sina fartyg.
På
de svenska båtarna ägs ungefär hälften av automaterna av rederierna själva,
medan resten förhyrs av automatägare, i regel på samma vUlkor som gäller för
spel i land. Antalet apparater per båt varierar mellan 6 och 26, varvid s. k. långlinjebåtar
har det största antalet. Även roulettspel förekommer, dock med undantag för
trafiken i Öresund och på Finland. Äutomatspelets avkastning beräknas under år
1975 uppgå till cirka 10 milj. kronor. Den är liten i förhållande till
branschens totala omslutning.
I
Finland anordnas automatspel med ensamrätt av ett särskilt organ, Penningautomatföreningen.
Överskottet av inkomstema från spelapparaterna fördelas till organisationer
för främjande av folkhälsan, stödjande av barnskyddet samt åldringsvårdande
organisationer m. fl. En liknande förening finns på Äland. Dessa penningautomatföreningar
bedriver automatspel på fartyg i trafik på Sverige.
Antalet
apparater som utställs av Älands penningautomatförening på fartyg i trafik på
Sverige uppgår till cirka 115 och avkastningen från dessa fördelas så att 60 %
går till föreningen och 40 % till rederierna.
Prop.
1977/78: 9 84
Under
år 1975 beräknades omslutningen av automatspelet på båtar uppgå till drygt 4
milj. mark med en nettobehållning på 1,5 milj. mark. Dessa inkomster utgör 85 %
av föreningens totala inkomster.
Penningautomatföreningen,
Helsingfors, har 54 enarmade banditer på fartyg i trafik mellan Finland och
Sverige. Enhgt föreningen utgör intäkterna från spelet på båtarna en ringa del
av föreningens totala intäkter cirka 1 % eller 1,4 milj. mark.
Från
svenskt håU bedöms spelverksamheten ombord på andra utländska fartyg än de
finländska vara ungefär av samma omfattning som ombord på de svenska. På vissa
båtar anordnas spel med s. k. tunga jackpotautomater.
5.4
Spelets fiskala betydelse
Det
under budgetåret 1974/75 influtna skattebeloppet för automat-spel uppgick till
23 891 000 kronor. Beloppet fördelar sig enligt riksskatteverket enligt
följande.
Restauranger Folkparker/
Tivolin/m.
fl.
25-öres
automater 159 800 694 200
1-kronas
automater 19 785 500 3 251 500
Automater
totalt 19 945 300 3 945 700 = 23 891 000
Enhgt
skatteutskottet (SkU 1975/76: 14) beräknas de totala inkomsterna av
spelskatten (inkl. bingospel) för innevarande budgetår till 75 mUj. kronor.
Denna beräkning bygger delvis på den uppåtgående trend som spelskatteinkomstema
visat och tar inte hänsyn till att inskränkningar i spelet väntas på grund av
de skärpta anvisningar för vissa spelformer, som lotterinämnden meddelat.
Den
förhöjda skatt som fr. o. m. den 1 januari 1976 utgår på automat- och roulettspel
på restauranger beräknades vid en oförändrad omfattning av dessa
spelverksamheter ge staten en inkomstökning på närmare 17 milj. kronor per år
räknat fr. o. m. 1976. Med hänsyn tiU att skärpningen kunde väntas leda tUl
vissa inskränkningar av automatspelet borde dock enligt utskottet inte
inkomstförbättringen uppskattas till mer än 15 milj. kronor.
Kap.
6 Utställarföretagen
6.1
Förekomst och utveckling
Normalt
ägs de enarmade banditerna av andra än dem som har tillstånd tUl spel. Ägarna
är i dessa fall vanligen företag, vUka har som huvudsaklig uppgift att ställa
ut spelautomater tUl överenskommen hyra (utstäUarföretag).
Prop.
1977/78: 9 85
Marknaden för utställarföretagen domineras f. n. av fem företag,
av vilka tre drivs under beteckningen Che:rryföretagen. Företagens marknadsandelar
och automatinnehav under december 1975 framgår av nedanstående tabell.
Förelag Antal enarmade Marknadsandel
banditer
Cherryföretagen 1 851 29 %
Knutssonbolagen 226 4 %
Restus Casino
AB 118 2 %
Summa 2195 35 %
Företagens marknadsandelar är uttryckta i respektive
företags andel av det beräknade totala antalet automater, vilket uppskattas
till cirka 6 300.
Antalet heltidsanställda i dessa företag uppgick år 1975 till
cirka 1 000 personer.
Bally Service AB, som tidigare bedrev utställarverksamhet,
har fr. o. m. september 1975 utarrenderat denna lill det nybUdade företaget Restus
Casino ÄB.
De flesta automatägare är organiserade i Sveriges
automatägares riksförbund, en intresseorganisation bildad år 1939 med cirka
100 medlemmar.
6.2 Typ av tjänster
Hyresförhållandet mellan dem som har tillstånd till spel
och automatägarna regleras genom särskilda avtal, varvid hyresbeloppet oftast faststäUs
i procent av behållningen av spelet. Procentsatserna kan variera beroende på
förhandlingsposition och vilka tjänster utställarföretagen åtar sig att utföra.
Enligt utställarföretagen går normalt 65 % av behållningen till tillståndshavarna
och 35 % till automatägarna. Om avtal slutits med kedjeföretag inom
restaurangbranschen kan procentsatsen för restaurangemas vidkommande vara
högre. Kostnaden för spelskatt fördelas efter samma gmnd. Automatägarna svarar
i allmänhet dessutom för reparation och underhåll av spelapparaterna.
Hyresavtalen har normalt en löptid på 35 år, men den genonasnittiiga
avtalstiden är 2 år.
Bally Service ÄB, bedriver en verksamhet som något skiljer
sig från de övriga företagens. Bolaget hyr nämligen ut spelapparater,
huvudsakligen till UtstäUarföretag oeh konsultföretag inom bingobranschen, till
fasta månadshyror. 1 den mån företagets kunder är i behov av reparation av
automaterna får de ombesörja denna själva eller anlita företagets tekniker.
Sådan service omfattas inte av den fastställda hyran utan faktureras.
Prop.
1977/78: 9 86
6.3
Kundstruktur
De
största utställarföretagen har sina automater nästan uteslutande utställda på
restauranger. För företagens verksamhet är spelintäkterna från de små, enskilda
restaurangerna i allmänhet av större betydelse än från restaurangkedjorna. Utställarföretagen
föredrar inte någon viss typ av restaurang utan tecknar avtal så snart rimliga
förutsättningar för lönsamt spel synes föreligga.
Kap.
7 Promemorian (H 1975:1) Statligt spelautomatföretag
Utredningen
lade i februari 1975 i rubricerade promemoria fram principförslag om ett
statsmonopol i spelautomatbranschen. Någon proposition grundad på förslaget
har dock inte förelagts riksdagen.
1
promemorian anförde utredningen bl. a. följande. Behållningen av spelet på
enarmade banditer tillfaller huvudsakligen spelanordnare, som driver spelet i enskUt
vinstsyfte, och utställarföretag. Detta står i strid mot den huvudprincip i
lotterilagstiftningen som innebär, att behållning av lotteriverksamhet bör
tillfalla det allmänna eller användas för ideell verksamhet.
Principförslaget
innebar att spel på enarmade banditer inte skulle få anordnas med andra
spelapparater än sådana som tillhandahölls av ett statligt spelautomatföretag.
Vidare borde, enligt utredningen, förbud mot privat innehav av enarmade
banditer införas. Man kunde utgå från att det statliga företaget kom att beakta
de sociala synpunkter som måste vara vägledande för denna reglering. Det
statliga företagets övertagande av utställarverksamheten innebar att garantier
skapades för betryggande kontroll av spelautomaternas konstruktion och funktion
och för att de inte manipulerades till förfång för allnränheten, t. ex. i fråga
om vinstmöjligheterna.
Ett
trettiotal remissinstanser yttrade sig över promeinorian. De som tillstyrkte
förslaget ansåg fördelarna därmed främst vara att det enskilda vinstintresset
minskades och att kontrollmöjligheterna förbättrades. De tveksamma angav som
skäl bl. a. att förslaget inte skulle lösa de sociala problem som spelet på
enarmade banditer orsakar. Vidare ifrågasattes om det vore lämpligt att staten,
eller ett statligt företag med ensamrätt, skulle tillhandahålla enarmade
banditer. Några remissinstanser ansåg att beslut i fråga om en monopolisering
i spelautomatbranschen borde anstå till dess lotteriutredningen slutfört sitt
uppdrag. Dessutom borde resultatet av den utredning som för närvarande pågår
rörande hotell- och restaurangbranschen avvaktas.
Införandet
av förbud mot spel på enarmade banditer såg några remissinstanser bl. a.
länsstyrelserna i Stockholms och Östergötiands län, statens ungdomsråd och
Landsorganisationen i Sverige som den
Prop. 1977/78: 9 87
bästa lösningen på de problem sorn aulomatspelverksamheten
medfört. Landsorganisationen i Sverige hävdade att frågan om en avveckling av
verksamheten borde, med hänsyn till spelautomaternas stora betydelse för
hotell- och restaurangnäringen, behandlas i samband med hotell-och
restaurangutredningen. Rikspolisstyrelsen och lotterinämnden menade att spelet
på de enarmade banditerna fått svåra negativa konsekvenser. Rikspolisstyrelsen
framhöll dock att ett förbud skulle medföra stor risk för illegalt spel. För
lotterinämnden framstod totalförbud av flera skäl som orealistiskt i dagens
situation.
I remissvaren föreslogs olika åtgärder för att komma till
rätta med de missförhållanden som nu råder. En sänkning av högsla tUlåtna
insats till ett lägre belopp skulle enligt bl. a. lotterinämnden oeh länsstyrelserna
i Stockholm och Norrbottens län kunna minska spelets skadliga verkningar.
Enligt riksåklagaren skulle ett system med differentierade skatteklasser dels
stå i bättre överensstämmelse m.ed nu gällande ordning, dels undanröja många
av dennas avigsidor. Länsstyrelserna i Stockholm samt Göteborgs och Bohus län
ansåg att möjligheterna till sanering av spelet genom skärpt beskattning borde
uppmärksammas.
Äutomatspelets betydelse för hotell- och
restaurangnäringen och för de ideella föreningarnas verksamhet framhölls av
flera remissinstanser. De som representerar organisationer ined ekonomiska
intressen i automatspel som Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges
automatägares riksförbund och Riksorganisationen av artistarbetsgivare var
tveksamma inför utredningens slutsatser om spelets sociala vådor och ansåg att
utredningen borde slutföra sitt arbete innan definitiva beslut fattades om
automatspelet eller att förslaget borde avvisas.
Folkets husföreningarnas riksförbund, som delade
utredningens uppfattning om spelets sociala skadeverkningar, ansåg sig inte
kunna ta ställning till förslaget om ett statligt spelautomatföretag.
Folkparkernas centralorganisation förordade en begränsning av automatspelet,
innebärande att det endast skulle få förekoinma i samband med offentlig
tillställning samt att uthyrningsverksamhet skulle förbjudas.
Kap. 8 Sociala konsekvenser av spel på enarmade banditer
8.1 Uttalanden om sociala problem
Enligt den år 1964 tillsatta lotteriutredningen utgjorde
spelet på enarmade banditer en i många fall oskyldig form av förströelse och
några påtagliga olägenheter hade inte framkommit av sådant spel på nöjesfält
och i folkparker. Befarade sociala vådor ansågs vara beroende av under vilka
former och i vilken utsträckning spelet bedrevs. Ett legaliserat automatspel,
som fick bedrivas i allt större omfattning, kunde få till följd en ökning av
sociala missförhållanden. Utredningen fram-
Prop.
1977/78: 9 88
höll särskilt de uppenbara olägenheterna av att spelhallar
växte fram, där socialt missanpassade personer och ungdomar utan inskränkning
kunde hänge sig åt hasardspel.
Punkskatteutredningen (Ds Fi 1972: 2) menade att om
penningvinster tilläts skulle det legala spelet få ökad attraktionskraft i
förhållande till det illegala, vilket framstod som en fördel från bl. a. social
synpunkt. 1 remissvar över punktskatteutredningens förslag angav länsstyrelsen
i Stockholms län bl. a. att utredningen förbisett de sociala synpunkterna på
automatspelet och att avsevärda modifieringar av förslaget var nödvändiga. Det
var rimligt att tUlse att spelarna genom kontrollåtgärder skyddades mot fusk
och bedrägeri i spelet. Ett godkännande av en spelapparat eller typ av apparat
borde därför föregås av en av offentlig myndighet utfärdad teknisk granskning
av att konstruktionen fyllde rimliga krav på skydd mot manipulationer som
påverkade vinstchans och spelhastighet. En sådan åtgärd liksom bestämmelse om
begränsning av antalet apparater som fick finnas inom samma lokal var enligt
länsstyrelsens mening nödvändig för att erhålla önskad sanering och kontroll
över verksamheten. Vid prövningen av spelplats borde huvudsyftet vara att
apparaterna inte skulle få förekoinma i lokaler där barn och ungdom under 18 år
vistades i större omfattning. Utredningens förslag om möjlighet till
penningvinster avstyrktes av Folkparkernas centralorganisation under
motivering att det skulle leda till en från social synpunkt inte önskvärd
ökning av hasardmomentet i spelen. Med liknande motivering avstyrkte
länsstyrelsen i Stockholms län utredningens förslag om förhöjd insats och
vinstchans.
Departementschefen fann (prop. 1972: 128) att det var
uppenbart att införandet av möjligheten till direkt penningspel skulle innebära
att spelet på de enarmade banditerna fick en dragningskraft jämförlig med den
som det olovliga spelet hade. Härigenom skulle risken för sociala
skadeverkningar kvarstå i betydande utsträckning. Visserligen kunde antas att
införandet av beskattning och generellt tUlståndstvång kunde åstadkomma en från
social synpunkt önskvärd begränsning av spelandet. Det föreföll dock ytterst
tveksamt otn en sådan begränsning kunde ernås om man också skuUe godta de
jämförelsevis liberala regler för tillståndsgivningen som utredningen
föreslagit. Därför kunde departementschefen inte biträda förslaget att
generellt slopa tUlställningsvillkoret. Undantag kunde dock göras för automatspel
på restauranger som erhållit tillstånd tiU utskänkning enligt rusdrycksförsäljningslagen,
eftersom det kunde förutsättas att uppsikt och ordning rådde där.
Lotteriutredningen utgick i den förut nämnda promemorian (H
1975: 1) Statligt spelautomatföretag från att företaget skulle komma att beakta
de sociala synpunkter som mäste vara vägledande för regleringen ifråga.
1 remissvar över promemorian anförde Sveriges automalägares
riks-
Prop.
1977/78: 9 89
förbund att efter den 1 april 1973 hade sociala vådor av
spelet försports i än mindre grad än tidigare. Det förelåg enligt förbundet
inte några motsättningar mellan kommersiella och sociala intressen. Bedömningen
att det råder uppsikt och ordning på spritrestaurangerna var riktig. Riksorganisationen
av Artistarbetsgivare delade utifrån de erfarenheter man hade av verksainheten
inom nöjesparkerna inte uppfattningen att spelet medför sociala vådor.
Polismyndigheten i Stockholm hävdade däremot att spelet på enarmade banditer
föranleder sociala vådor. Länsstyrelsen i Stockholms län menade att spelet
visat sig kunna urarta till en mani och leda till personliga tragedier, inte
minst för ekonomiskt svaga grupper såsom pensionärer och ungdomar. Medan
spelapparaterna i Stockholm i allt högre grad förlades i närheten av platser
där ungdomar samlas, accentuerades ungdomsproblemen med svåra sociala konsekvenser
samtidigt som ansträngning att nå ungdomarna med meningsfulla
fritidsaktiviteter försvårades. Folkparkernas centralorganiscuion hävdade att spelautomatverksamheten
hade totalt sett ökat högst väsentligt. Genom spelverksamhetens
lättillgänglighet hade, enUgt vad som allmänt omvittnats, åtskilliga sociala
följdverkningar uppstått, vilka troligen främst drabbade ungdom och socialgrupp
3. Hovrätten över Skåne och Blekinge fann att spelet kunde bedrivas i en
omfattning och under former som ingav betänkligheter, inte minst från social
synpunkt. Det var angeläget att vidta åtgärder för att komma till rätta med
missförhållandena och söka motverka spridningen av enarmade banditer. Länsslyrelsen
i Östergötlands län var av uppfattningen att ändring av beslämmelserna rörande
spelet borde vidtas för att motverka sociala olägenheter. Polismyndigheten i
Värnamo ansåg att verksamheten under senare år fått sådan oinfattning att den
från social synpunkt gav anledning till allvarlig oro. Automatinnehavarnas
hänsynslösa utnyttjande i kommersiellt syfte av lättledda personer såsom
ungdomar, åldringar och begåvningshandikappade hade i många fall lett till
personliga tragedier. Enligt Sveriges Riksidrottsförbund kunde en återgång till
förbud mot penningvinster vid automatspel minska de sociala skadeverkningarna. Justitiekanslern
hävdade att sociala olägenheter av spel på enarmade banditer aldrig kunde
undvikas oavsett om automaterna ägdes av staten eller hyrdes ut av staten eller
inte. Länsstyrelsen i Malmö däremot ansåg att socialt stötande avarter kunde
förhindras genom rnonopoliseringen. De handikappades riksförbund fann det inte
ininst av sociala skäl vara angeläget att verksamheten kom under samhällets
kontroll.
8.2 Skrivelser
Statsrådet och chefen för handelsdepartementet har den 14
mars 1975 till utredningen överlämnat en till honom ställd skrivelse från
socialborgarrådet i Stockholms koininun angående spelverksamheten på bl. a.
Prop.
1977/78: 9 90
enarmade banditer bland ungdom, att övervägas vid
uppdragels fullgörande.
1
skrivelsen har anförts bl. a. att särskilt i Stockholm har spelverksain-heten i
fräga om bingospel, enarmade banditer och flipperspel snabbt vuxit ut och att
den starkt kommersiella och spekulativa spelverksamheten vänder sig i ökad
utsträckning till ungdomar. Vidare sägs att spel-automaterna i Stockholm i allt
högre grad förläggs i närheten av skolor och andra platser där ungdom brukar
samlas, varför skolungdomars spel på enarmade banditer och flipperspel under
raster och håltimmar ökat i omfattning och blivit ett allvarligt problem bl. a.
av ekonomisk och social art. Kommunen står f. n. helt maktlös när det gäller
att komma till rätta med spelverksamheten i fråga och det är angeläget att
kommunen får sådana befogenheter att "ungdomsspelandet" kan få en
tillfredsställande lösning.
1
skrivelsen påpekas också att flipperspelen på ungdomsgårdarna i Stockholm
tagits bort för att skapa en mer meningsfull fritidssysselsättning. Detta hade
emellertid i flera fall fått till följd att många ungdomar slutat besöka
gårdarna eftersom det finns flipperspel att tillgå i närheten.
Skrivelsen
i denna del överlämnades tUl utbildningsdepartementet (ör handläggning.
Departementet överlämnade skrivelsen i sin tur till skolöverstyrelsen, som i
svar den 20 januari 1976 anförde bl. a. att styrelsen delar uppfattningen alt
den kraftigt ökade spelverksamheten bland ungdom blivit ett allvarligt problem
och att en översyn av gällande skattebestämmelser och tillståndsgivning för flipperautomater
borde göras i likhet med vad som sker beträffande enarmade banditer. Ökade
restriktioner eventuellt totalförbud borde övervägas också för flipperspel.
Från
handelsdepartementet har vidare den 17 februari 1976 till lotteri-utredningen överläinnats
en från EskUstuna kommun till departementet ingiven skrivelse rörande
konsekvenserna för barn och ungdom av utbredningen av spelautomater. I skrivelsen
påpekas bl. a. att skolelever skolkar eller i övrigt uppehåller sig i
spelhallar sä att de kominer för sent till skolan. Viss kriminalitet bland barn
och ungdom kan hänföras till spelintresset. Socialvården har tagit hand om barn
som inte vågat återvända hem på grund av att de har spelat bort pengar.
Pensionärernas
riksorganisation har i skrivelse den 26 februari 1976 till utredningen anfört
bl. a. följande. Många människor har drivna av speliver blivit helt ekonomiskt
blottade genom spel på enarmade banditer. Många pensionärer har gripits av
tron att de lätt kan förstärka sin blygsamma inkomst genom sädant spel. I
verkligheten har de blivit ruinerade och råkat i ekonomisk misär.
Spelet är
inte utformat så att det ger lika chanser för ägare och spelare.
Organisationen föreslår att enarmade banditer förbjuds eller att det tUlses att
spelaren alltid tilldelas en verklig chans att vinna. Eftersom de
Prop. 1977/78: 9 91
enarmade banditerna inte har någon rimlig plats i
samhället är det mest tillfredsställande att de förbjuds.
Riksförbundet
Hem och Skola har för kännedom överlämnat beslut vid fullmäktigemöte i maj 1976
om att med skärpa uttala sig för att enarmade banditer förbjuds.
8.3 Hearings
Utredningen har för att få en bild av automatspelet hållit
hearings med företrädare för bl. a. sociala myndigheter, ägare och anställda i
hotell- och restaurangbranschen, ideella organisationer och andra anordnare
av spel på enarmade banditer.
Vid dessa hearings
har framförts olika uppfattningar om spelets sociala konsekvenser. Företrädare
för de sociala myndigheterna har hävdat, att spel på enarmade banditer vållar
problem för många människor med små inkomster. Åtskilliga av dessa människor
måste söka ekonomiskt stöd från det allmänna för att de spelat bort för mycket
pengar. Vidare har man märkt att många ungdomar spelar på 25-öresautomater.
Företrädare för folkparker och folkets hus har sagt sig inte märka några
sociala problem med spelet. Från restaurangägarhåll har ifrågasatts om det
föreligger större risk för sociala skadeverkningar av spel med enarmade
banditer än av andra spelformer, exempelvis bingo, totalisator-spel och tips.
Representanter för de hoteU- och restauranganställda anser, att många
anställda spelar bort för mycket pengar på enarmade banditer. De hävdar också
att de enarmade banditerna är besvärande från arbetsmiljösynpunkt. (Se vidare
del II, bilagorna 111).
8.4 Sociala undersökningar
8.4.1 Tidigare undersökningar
Några undersökningar av automatspelare och deras spelvanor
har, såvitt känt, inte gjorts tidigare i Sverige.
Under år 1975 lät emellertid Svenska Penninglotteriet ÄB
genomföra en undersökning av svenskarnas spelvanor bl. a. på enarmade banditer.
Undersökningen genomfördes som s. k. omnibusundersökning varvid cirka 1 200
personer utfrågades. Av materialet framkom bl. a., att ungefär en fjärdedel av
den vuxna befolkningen någon gång under de senaste två åren har spelat på
enarmade banditer. Av dessa spelade 45 % 15 gånger under ett år. 4 % uppgav
att de spelade varje vecka. Medelantalet speltillfällen per år bland dem som
spelade var 11,4, dvs. i genomsnitt ungefär en gång i månaden.
De yngre
(1524 år) har i större utsträckning prövat på enarmade banditer än övriga; 49
% av dem har någon gång spelat de senaste två åren mot 32 % i åldrarna 2534
år, 23 % i 3544 år, 21 % i 45
opaginerad Kontrollera mot PDF
54
år och endast 14 % i åldrarna 5569 år. En försiktig beräkning ger följande
ungefärliga antal speltillfällen totalt och inom olika åldersgrupper:
opaginerad Kontrollera mot PDF
åldersgrupper
bland spelarna
antal spsltillfällen
per år
opaginerad Kontrollera mot PDF
1524 år 2534 år 3544 år 4554 år 5569 år
Summa spellillfallen alla åldrar cirka
3 miljonei 3,5" 3,5 " 2,5 " 3 "
15,5 miljoner
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det bör noteras, att ovanstående siffror är ungefärliga
och bygger på en grov skattning av spelfrekvensen från respondenternas sida.
Vidare ger inte tabellen uttryck för spelets omslutning eller dess betydelse
för den enskilde spelarens ekonomi. Spel på enarmade banditer är vanligt
förekommande dels i låginkomstgrupper, dels bland höginkomsttagare.
Spelfrekvensen är betydligt lägre i inkomstskiktet 50 00070 000 kr/år. Den är
större bland storstadsborna (boende i orter på mer än 200 000 invånare) än i
övriga landet. Följande uppställning ger ett grovt mått på medelantalet
speltillfällen per år inom olika delgrupper av befolkningen. Som jämförelse
medtas motsvarande siffror avseende bingospel.
Medeltal speltillfällen
per år
Enarmad bandit
Bingo
Alla
11,4 ggr
16,1 ggr
Ortsstorlek
över 200
000 in v.
17,2"
9,2 "
200
0005 000 inv.
8,9"
13,4"
under 5
000 inv.
11,8 "
32,8 "
Inkomst
under 30
000 kr
11,6"
32,6 "
30
00050 000 kr
11,1 "
14,4 "
50
00070 000 kr
8,2"
16,7 "
över 70
000 kr
14,7 "
9,6"
Ålder
1524 år
8,5"
6,5"
2534 är
8,3 "
8,7"
3544 år
16,6"
19,7 "
4554 år
14,7 "
16,3 "
5569 är
14,6 "
22,9 "
Basen
för dessa vät den
är
följande andel av
alla s\
/enskar
26%
12 %
Prop. 1977/78: 9 93
8.4.2
Utredningens undersökning
För
att få en mer detaljerad bild av spelarna på enarmade banditer har utredningen
låtit genomföra en undersökning i syfte bl. a. att i grova drag beskriva deras
spelvanor och inställning till automatspelet. Da-tainsamhngen skedde vid
personliga intervjuer med spelare i anslutning till att de spelade. Spelarna
blir därvid representerade i förhållande tUl sin spelfrekvens. De spelare som
spelar ofta blir mer representerade än de som spelar sällan. För att få ett
begrepp om spelautomaternas fördelning geografiskt och på olika typer av
lokaler, gjordes innan undersökningen startade, en genomgång av riksskatteverkets
register över enkronas spelautomater. Tillvägagångssättet och resultatet av
genomgången har redovisats i kap. 5.1.
Undersökningen kan inte
ligga till grund för några slutledningar angående spelvanor hos samtliga
spelare i landet utan avser att ge en beskrivning av de människor som spelar
på enarmade banditer i berörda lokaler. För ett mera detaljerat studium
hänvisas till materialet i dess helhet vilket återfinns i del II, bilaga nr 12. Följande slutsatser kan dras av undersökningen.
47 % av de tUlfrågade
spelar minst i gång/vecka. Motsvarande siffra för spelare i bingolokaler är 66
%. Spelare i bingolokaler är således något mer spelbenägna än övriga spelare.
10 % av alla spelare uppger sig spela så gott som dagligen, medan en fjärdedel
säger att de spelar mindre än nägon gång i månaden.
På
fräga om spelet var bestämt i förväg eller om det skedde av en tillfäUighet,
svarade 78 % att det var en ren tillfällighet att de spelade. 61 % av dem som
spelar dagligen eller så gott som dagligen hade i förväg bestämt att de skulle
spela på en enarmad bandit.
En fjärdedel av de
tillfrågade är beredda att förlora högst 5 kronor på sitt spel, medan 56 % är
beredda att förlora högst 10 kronor. 6 % eller 44 personer uppgav sig vara
beredda att satsa mer än 100 kronor. I genomsnitt är spelarna beredda att
förlora 24 kronor, varvid de som spelar ofta i allmänhet satsar mer än de som
spelar mer sällan. De som spelar så gott som dagligen kan tänka sig att i
genomsnitt förlora 65 kronor medan de som spelar mindre än 12 gånger i månaden
endast är beredda att satsa i genomsnitt 9 kronor på sitt spel. De som spelar
ofta, det vill säga minst en gång i veckan, är beredda att satsa i genomsnitt
35 kronor.
Spelare på enarmade
banditer i bingolokaler är i allmänhet mer benägna att satsa mer pengar än
spelare i restauranglokalerna. De förra är i genomsnitt beredda att satsa 36
kronor på sitt spel, medan motsvarande siffra för den senare gruppen är 22
kronor. Följande tabell visar spelarnas spelvanor på andra spel.
Prop.
1977/78: 9 94
Vertikal
procent
Restauranger
Antal apparater
i
lokalen
To-
To- 1
->
3
4
5
6
1
Bin-
tal
tal
go
Samtliga
lespon-
denter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
89
Fl äga:
Spelar ni på
Tips
62
61 64
60
66
61
63
57
51
71
Penninglotteiiet
43
38-41
41
35
44
32
23-
- 46
80-1-
V5/V65
23
22 27
25
18
24
23
20
li-
- 29
Toto
Vinnare/Plats
14
13 14
12
10
15
12
19
li
19
Ej svar
Överlag
tenderar vanespelare på enarmade banditer att i större utsträckning spela på
andra lotterier än spelare som spelar sällan.
På
frågan om intervjupersonerna trodde att det är vanligt att folk spelar bort mer
pengar på enarmade banditer än de egentligen har råd med, svarade 49 % att de
trodde att det var mycket vanUgt. 27 % trodde att det var ganska vanhgt, medan
14 % ansåg, att det var varken vanligt eller ovanligt. Endast 10 % av de
tillfrågade ansåg, att det var ovanligt.
Intervjupersonerna
fick även ta ställning till ett antal alternativa förslag till automatspelets
framtida utformning. Bland annat tillfrågades de om inställningen till att byta
ut enkronasautomaterna mot 25-öresautomater. Mest kritiska till förslaget var
de som spelar ofta liksom de som var beredda att satsa 60 kronor eller mer.
På
fråga om förbud mot enkronasautomaterna, svarade spelarna:
Vertikal
Spelfrekvens
Spelförlust
procent
Total
Dag-35 12
lig g/v g/v
: Min.
12 Mer 11 1/v e/m säll. 10 20 kr kr
21 59
ki
60 kr
Samtliga res-pondentet
733
72 93 177
342
208 183 410 132
107
56
Fräga: F.lt
förslag är det förslaget?
att helt
förbjuda
enkronasautomaterna.
Vad tycker
ni om
Mycket
bra Ganska bra Vat ken eller Ganska dåligt Mycket dåligt
35 8
19 11
27
25 32 34 1 4 7 S 18 21
6 6 12
60-!- 36-h 25
32 34 43-F 36 32 5 11+ 9 10
7
18 18 21 20 20 9 14 10
11 12
36-1-
22 17 22 29
30
7 19
7 36-f
43
4
2
9 43-f
Ej svar
Av
samtiiga tillfrågade ansåg 38 % att ett förbud mot enkronasautomater är ett
dåligt förslag. De som spelar ofta är mest kritiska mot förslaget, medan de som
spelar sällan intar en mer positiv attityd. De flesta spelare är dock positiva
eller likgiltiga till förslaget. Tabellen ut-
Prop.
1977/78: 9 95
visar även, att frågan blir mer värdeladdad vid ökad
spelbenägenhet. Bland dem som är beredda att satsa 60 kronor eller mer tycker
43 % att det är ett mycket bra förslag, vilket måste ses som ett uttryck för
att dessa spelare anser att de förlorar för mycket pengar på sitt spelande.
Lika många tycker dock, att förslaget är mycket dåligt.
Undersökningen visar, att automatspelarna på
restaurangerna i allmänhet är män, medan kvinnorna är i majoritet bland dem
som spelar på enarmade banditer i bingolokalerna. Vanligast är att spelarna är
i 2040 års åldern, dock att spelarna i bingolokalerna är något äldre. Endast 4
% av de tillfrågade är pensionärer.
Tre fjärdedelar av spelarna förvärvsarbetar på heltid,
medan 13 % uppger att de ej är förvärvsarbetande. 30 % av intervjupersonerna är
ensamstående medan 47 % tillhör 2- eller 3-personers hushåll.
Drygt hälften av intervjupersonerna uppger, att hushållets
sammanlagda årsinkomst uppgår till mer än 51 000 kronor. 31 % svarar att
hushållsinkomsten är mellan 31 000 kronor och 50 000 kronor.
Kap. 9 Internationell översikt
Punktskatteutredningen har i sina betänkanden (Ds Fi 1972:
2) Skatt på spel och (Ds Fi 1974: 7) Kasinoverksamhet i Sverige lämnat redogörelse
för bl. a. spel på enarmade banditer i andra länder. Den följande redogörelsen
bygger på dessa uppgifter samt på kompletterande upplysningar som utredningen
inhämtat från vissa länder.
Danmark
Enarmade banditer får ställas ut på restauranger efter
särskilt tillstånd av polismyndighet. Restaurangägaren måste lämna uppgift om
apparatens fabrikat, nummer och funktion. För ny apparat skall ursprungsbevis
från fabrikanten bifogas. För begagnad apparat skall inges intyg från "Statspr0veanstalten"
bl. a. om att vinstutbetalningen svarar mot vad som angetts på apparaten.
Insatsen vid spel på enarmade banditer får inte överstiga
25 öre. Apparaten får som vinst inte ge pengar eller varor. Vinst i form av
polletter får endast användas för fortsatt spel.
I Köpenhamn har villkor uppställts att på restaurang med
högst 400 platser får ställas ut en enarmad bandit.
Finland
Äutomatspel får endast bedrivas av Penningautomatföreningen
och, på Äland, av Älands penningautomatförening. Spelautomat får endast
förekomma på plats där tiUsyn över användningen kan utövas. Den som inte fyllt
18 år och som inte har förvärvsarbete får inte använda automaterna annat än i
närvaro av fullvuxen person av samma familj.
Prop. 1977/78: 9 96
Flertalet
spelautomater är avsedda för 50-pennis mynt. Högsta vinsten är 10 gånger
insatsen. Vinsten utfaller i form av mynt. Penningautomatföreningen är
engagerad i tillverkning av spelautomater.
Inkomsterna
från spelautomaterna främjar ett flertal allmännyttiga ändamål,
Norge
Under
förutsättning att polisen lämnat tillstånd kan spelautomater ställas ut och drivas
i enskilt vinstsyfte. Polisen kontrollerar spelplatsen och sökanden samt för
löpande kontroll över spelet.
Enarmade
banditer tillåts bara om de som vinst ger spelmarker (polletter) som det
endast är möjligt att spela vidare med. Bestämmelser om insatsens storlek
saknas.
Antalet
spelautomater har ökat betydligt under senare år, dock utan att man är i stånd
att ange några exakta tal. Det har under senare tid rests en del kritik mot
gällande regler angående enarmade banditer. Justitiedepartementet har därför
tagit upp reglerna till ny prövning utan att man dock kommit till något konkret
resultat.
Belgien
Enligt
den belgiska strafflagen och lag den 24 oktober 1962 är hasardspel förbjudet.
Den senare lagen har nyligen modifierats genom lag den 24 november 1974, som
tillåter endast de hasardspel, vilka är upptagna på en särskilt upprättad
lista. Enarmade banditer finns inte med på listan och är alltså förbjudna.
Ett
förslag från år 1970 om legalisering av spel, som ger vinst i pengar eller polletter,
bl. a. enarmade banditer, har bordlagts tills vidare.
Nederländerna
Äutomatspel
faller under lagstiftningen om hasardspel. Alla typer av spel vars utgång den
spelande inte eller endast delvis kan påverka är i princip förbjudna. Vissa
undantag kan göras av justilieminisleriet och/ eller den kommun där spelet
avses äga rum. För spel med s. k. enarmade banditer har justitieministeriet
inte meddelat några tUlstånd.
1
ett antal kommuner är visst automatspel tillåtet. Det torde genomgående vara fråga
om spel av ttvolikaraktär. Ny reglering förbereds av bestämmelserna om
automatspel sedan man funnit att maskinerna är försedda med otillräckligt skydd
mot fusk. Förslag har väckts om att upprätta stats- eller kommunkontrollerade
kasinon på vissa platser.
Sctiweiz
Spel
på s. k. Gliickspielautomaten, däribland enarmade banditer, är förbjudna i
Schweiz. Däremot tillåts skicklighetsspel, på vilka spelarna kan väsentUgt
påverka vinstmöjligheten.
Prop.
1977/78: 9 97
Storbritannien
Allt kommersiellt spel i Storbritannien måste bedrivas i
klubbar. Den som vill driva en kommersiell spelklubb måste först skaffa ett s.
k. certificate of consent från Gäming Board, som är den centrala myndigheten för
kontroll av spelverksamheten. Sedan sådant certifikat erhållits görs ansökan
om licens hos Gäming Licensing Committee för det område där lokalen är belägen.
Licenserna skall förnyas årligen. Den som vill spela i en kommersiell spelklubb
måste vara medlem av klubben. Medlemskap måste sökas skriftligen vid
personligt besök i spellokalen och berättigar till spel först efter 48 timmar.
Personer under 21 år får inte tillträde till spelklubbar.
Beträffande spelautomater gäller att leverantörer av
sådana skall vara registrerade hos och godkända av Gäming Board. Lagen skiljer
mellan spelautomater med obegränsade vinstchanser och s. k. amusement machines
med begränsade vinstchanser.
Spelautomater
med obegränsade vinstchanser får användas endast i klubbar som lieensierats
eller registrerats för allmänt spel eller i medlemsklubbar som speciellt
registrerats endast för spelautomater. Apparaterna får endast spelas med mynt
med ett värde av högst 5 p. och vinsten måste betalas ut av maskinen i mynt. Högst
två spelautomater får förekomma i varje klubb. Regeringen kan föreskriva minimiutbetalning
från apparater i licensierade klubbar och har även möjlighet att begränsa
vinsterna.
S. k. amusement
machines får efter tillstånd av de lokala myndigheterna placeras på marknads-
och nöjesplatser, kaféer, restauranger etc. Sådana apparater kan också efter
licensmyndigheternas medgivande placeras i licensierade klubbar i stället för
de två spelautomater med obegränsade vinstchanser som eljest är tillåtna. I
denna typ av spelautomat, som kan spelas med antingen mynt eller polletter, är
högsta insatsen 5 p. och högsta vinsten 10 p. kontant eller 25 p. i form av
varor eller polletter, som kan bytas ut mot varor. Inlösen av polletter mot
kontanter får inte ske.
Västtyskland
För yrkesmässigt uppställande av spelautomater, som kan ge
vinst i form av pengar eller varor, fordras tUlstånd av lokal polismyndighet.
Tillstånd kan ges endast för automat vars konstruktion godkänts av Physikalisch-Technische
Bundesanstalt. Utställare eller lokalinnehavare skall uppfylla vissa krav på
oförvitlighet. Denne får till exempel inte ha fällts för vissa brott under de
senaste tre åren.
Penningautomater får förekomma i spelhallar, hos koncessionerade
bookmakers, hotell, restauranger och andra näringsställen. Tillstånd ges dock
inte för ölhallar, glassbarer, mjölkbarer, idrotts- och tältplatser,
idrottshallar, badinrättningar, dansskolor, ungdomshärbergen och andra
7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Prop. 1977/78: 9 98
lokaler som företrädesvis besöks av bam och ungdom. Högst
två automater får finnas i varje etablissemang.
Insatsen får utgöra högst 0,20 DM och vinsten högst två
DM. Minst 15 sekunder skall förflyta från början av ett spel tUl början av
nästa. Vinsterna skall uppgå tUl minst 60 % av insatserna i apparaten där
spelhastigheten är mindre än 30 sekunder och till minst 50 % där
spel-hastigheten är 3060 sekunder.
Om
apparaten uppfyller de tekniska kraven utfärdar Physikalisch-Technische Bundesanstalt
ett tillståndsbevis som gäller i fem år. För varje apparat av samma typ som
därefter tillverkas erhålls en numrerad kopia av tillståndsbeviset och ett med
samma nummer försett tillstånds märke utvisande tUlståndshavarens namn och
adress oeh tillståndets gUtighetstid. En spelautomat får inte användas längre
än tre år.
Österrike
1 Österrike finns åtta koncessionerade kasinon, "Spielbank",
där roulett m. fl. spel förekommer. Tidigare bedrevs där även spel på enarmade
banditer som var uppställda avskilda från övriga spel. Spelautomaterna
förbjöds dock från och med år 1967 i första hand för att skydda ungdom mot att
lockas börja spela, i andra hand för att förhindra att en inte önskvärd
publikkategori sökte sig till kasinona. Minimiåldern för inträde är dock 21 år,
varför visst ungdomsskydd redan förelåg. Denna regel åsidosattes dock. Enligt
uppgift torde det sistnämnda motivet f. n. vara det dominerande för att
vidmakthålla förbudet.
Undantagna från förbudet är spelautomater med en insats av
högst 2 schilling och vilka ger vinst uteslutande i form av varor.
Kap. 10 Utredningens överväganden och förslag 10.1 Allmänt
Som framgår av kap. 1.3 har utredningen begränsat sina
förslag i detta sammanhang till enarmade banditer och apparater, som till konstruktion
och funktion i allt väsentiigt kan jämställas med enarmade banditer.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att spel med enarmade
banditer bedrivits här i landet allt sedan seklets början. Spelets utveckling
därefter beskrivs i kap. 3. Nu gällande reglering av automatspel redovisas i
kap. 4. I fråga om den nuvarande omfattningen av spelet oeh dess ekonomiska
betydelse samt den funktion som utställarföretagen har hänvisas till kap. 5 och
6. I fråga om den kritik som från sociala utgångspunkter riktats mot spel på
enarmade banditer vill utredningen, såvitt gäller kritiken i riksdagen, hänvisa
till kap. 1.2 och i övrigt till
Prop. 1977/78: 9 99
kap. 8. Äv utredningen anordnade hearings och företagna
undersökningar redovisas i bilagor till betänkandet.
Den senaste undersökningen av spelet på enarmade banditer
har genomförts av utredningen i syfte att ge en bild av automatspelarna och i
grova drag deras spelvanor (se kap. 8.4.2). Undersökningen visar inte att
problem för automatspelare av den art, som berörts i den allmänna debatten,
drabbar spelare i gemen.
Även om majoriteten av spelarna inte drabbas finner
utredningen emellertid att övertygande belägg föreligger för att kritiken mot
de enarmade banditerna är berättigad. Utredningens kartiäggning av spelets
omfattning samt vad som framkommit i riksdagen, i den allmänna debatten i
övrigt, i remissyttranden, i skrivelser till utredningen, vid hearings och på
annat sätt ger stöd för att spel på enarmade banditer orsakar betydande problem
för många människor, särskilt för sådana som tUlhör inkomstsvaga grupper och
för dem som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med spelapparaterna. Många har
blivit beroende av spelet och saknar själva förmåga att sluta. Spelet är mycket
snabbt, vilket medför att betydande penningsummor kan förloras. Risk finns för
att spelare skall drabbas av ekonomisk misär. För hotell- och restauranganställda
är dessutom de enarmade banditerna från arbetsmiljösynpunkt besvärande.
Anledningen till att spelet utövar sådan lockelse på vissa
spelare är uppenbarligen att det väcker förhoppningar om höga penningvinster.
Motivet till att penningvinster infördes från år 1973 var framför allt att det
illegala spelet inte skulle framstå som lika lockande som tidigare. Endast ett
fåtal invändningar restes då mot förslaget om penningvinster.
Departementschefen anförde visserligen vid frågans behandling, att
penningspelets dragningskraft skulle bevara de sociala skadeverkningarna i
betydande utsträckning men att tillståndstvång och beskattning i förening med
krav på tillställning för att få anordna spel kunde åstadkomma en från social
synpunkt önskvärd begränsning av spelandet. Som tidigare framgått upprätthölls
dock såvitt gällde restauranger med rätt till utskänkning av rusdrycker inte
kravet på att spel bara fick anordnas i samband med offentiig
nöjestillställning. Skälet härtill var att uppsikt och ordning förutsattes råda
på sädana restauranger.
Den tidigare redogörelsen visar att spel med enarmade
banditer enligt nuvarande regler anordnas till övervägande del på
restauranger. Spelet utgör där enligt utredningens uppfattning i många fall ett
främmande och störande element. Den uppsikt och ordning som förutsätts råda på
restauranger med utskänkningsrätt har enligt utredningens mening inte varit
sådan att spelet fått en från social synpunkt acceptabel form. Vad som hindrat
detta är uppenbarligen den betydelse spelet har fått som intäktskälla för
restaurangerna. Såväl restaurang- som auto-matutställarföretag strävar efter
att öka spelinkomsterna. De gör därför
Prop. 1977/78: 9 100
spelet
omfattande, attraktivt och lättillgängligt. De enarmade banditerna ställs i
regel ut så att de skall locka så många som möjligt. Genom sedelväxlare på
spelplatserna sörjs för att bristen på växelmynt inte skall ulgöra hinder för
spel. Spelautomaterna koncentreras ibland till spelplatser, som medvetet inreds
tUl attraktiv kasinomiljö. Penningspelets dragningskraft har ytterligare
förstärkts genom att de enarmade banditerna försetts med s. k. förhöjd vinstehans.
Spelarna lockas alltså med att kunna vinna långt mer än vad som får anses ha
varit avsett vid reglernas utformning. 25-öresautomater förekommer nästan inte
alls. För anordnarna är i stället de vinstgivande enarmade banditerna med
enkronasinsats av intresse. Någon kontroll från anordnarnas sida av vilka som
spelar och hur de spelar förekommer bara undantagsvis. Äutomatspelets karaktär
av förströelse har enligt utredningens bedömning kommit i skymundan på
restaurangerna. Det är uppenbart att åtskilliga restauranger är beroende av
inkomster från de enarmade banditerna för sin existens. Det finns därför inte
anledning att förvänta sig att karaktären av restaurangspelet kommer att
ändras, om inte särskilda ingripanden sker.
Utredningens
undersökning av automatspelare i bingolokaler vilken genomfördes sedan
spelet begränsats genom lotterinämndens anvisningar för år 1976 visar att
automatspelare i bingolokaler är mer spelbenägna än automatspelare i övrigt. De
är beredda att i genomsnitt satsa högre summor på automatspelet än spelare i
andra lokaler. Relativa andelen pensionärer är större i bingolokaler än på
restauranger. Till skillnad från det mesta av bingospelet medför de enarmade
banditerna risk för att mycket pengar spelas bort. Utredningen anser att enarmade
banditer utgör ett klart negativt inslag i bingolokalerna.
På
tivolin och nöjesfält har spel på enarmade banditer i viss utsträckning
fortfarande kvar karaktären av en förströelse bland andra förströelser. Detta
gäller särskUt de 25-öresautomater som alltjämt är dominerande på dessa
platser. Enkronasapparater synes emellertid alltmer vinna insteg på tivolin och
nöjesfält och med dem följer ett "hårdare" spel. En särställning
bland tivolin intar s. k. minitivolin. Dessa synes i hög grad ha karaktären av
formella offentliga nöjestillställningar för att möjliggöra spel med enarmade
banditer.
Även
från mer principiella utgångspunkter kan invändningar resas mot den nuvarande
regleringen av spel med enarmade banditer.
En
huvudprincip i den svenska lotterilagstiftningen är att behållningen av
lotteri skall tillfalla staten eller användas för ideell verksamhet. I
lotteriförordningen kommer detta till uttryck på det sättet att tillstånd till lotteri
får lämnas av myndighet endast till förmån för välgörande, kulturellt eller
allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd
och uppmuntran åt svenska konstidkare. Inte heller regeringen lämnar
lotteritillstånd till andra ändamål. Vidare har stats-
Prop.
1977/78: 9 101
makterna
i särskild ordning bestämt att tillstånd till sedellotteri med penningvinster
endast lämnas till Svenska Penninglotteriet ÄB som är ett helstatligt företag.
På motsvarande sätt förhåller det sig med fot-bolltippning med penningvinster.
Sådan verksamhet får anordnas bara av ÄB Tipstjänst som också ägs av staten.
För båda bolagen gäller att överskott av verksamheten inlevereras till
statsverket.
Ett undantag i
lotteriförordningen från den angivna huvudprincipen är de lotterier som efter
anmälan till polismyndighet får anordnas i samband med offentlig tillställning.
Sådana lotterier kan anordnas i kommersiellt syfte. Vid bestämmelsernas
tillkomst utgick man från att sådana lotterier, som är underkastade snäva
begränsningar i fråga om insatser och vinster, skulle få ringa ekonomisk
betydelse och betraktas som förströelseinslag i tillställningen. Med den
tilltagande kommersialiseringen av lotterimarknaden har dessa
anmälningslotterier "spårat ur", ett problem som lotteriutredningen
skall återkomma till i ett senare sammanhang.
Som
tidigare redovisats (kap. 3) utvecklades spelet på enarmade banditer inom
ramen för reglerna om anmälningslotterier på ett sätt som klart stred mot
lagstiftarens intentioner.
Med
de nya reglerna, som trädde i kraft den 1 april 1973, gjordes ett långtgående
undantag från den tidigare nämnda huvudprincipen att behållningen av lotterier
skall tillfalla staten eller ideellt ändamål. De nya reglerna innebär (se kap.
4.1) att automatspel får anordnas i samband med offentlig nöjestillställning
eller i samband med tivolirörelse eller sådan restaurangrörelse, som har utskänkningstillstånd,
utan att något krav ställs på att behållningen skall gå till visst ändamål. Härigenom
kan enskilda vinstintressen, representerade av spelanordnare och utställarföretag,
tillgodogöra sig behållningen av automatspelet som rörelseintäkt. Denna
ordning ter sig för utredningen principiellt otillfredsställande. Det är
enligt utredningens mening stötande att allmänhetens spelbenägenhet skall få
utnyttjas i enskilt vinstsyfte på det sätt och i den omfattning som de angivna
reglerna för automatspel medger.
För
att snabbt begränsa och på sikt eliminera det enskilda vinstintresset på detta
område föreslog utredningen i promemorian (H 1975; 1) Statligt spelautomatföretag
en monopolisering i den formen att ett statligt företag skulle få ensamrätt
att ställa ut spelautomater. Promemorian har emellertid inte föranlett några
åtgärder från statsmakternas sida.
1
samband med arbetet på promemorian avstod utredningen från att närmare gå in på
de former under vilka spelet bedrivs. Det uttalade syftet var att framdeles
återkomma med förslag om ändringar i regleringen av automatspelet, vilka kunde
föranledas av en översyn av lotteriförordningens bestämmelser. Den utredning
som nu företagits talar enligt utredningens bedömning för ett förbud för allt
annat spel på enarmade banditer än sådant som har karaktären av
förströelsespel av
Prop. 1977/78: 9 102
ringa ekonomisk betydelse för såväl spelare som anordnare.
Ett sådant förbud skulle reducera det enskilda vinstintresset på området i så
hög grad att någon form av förstatligande inte längre kan vara aktuellt.
Det kan i
detta sammanhang vara av intresse att studera hur synen på spel med enarmade
banditer är i våra grannländer och i andra europeiska stater. Det visar sig då
att de svenska reglerna för automatspel är anmärkningsvärt liberala. I inget av
de länder, från vilka utredningen fått uppgifter, är det möjligt att i samma
omfattning som i Sverige anordna automatspel till förmån för enskilda
vinstintressen.
I kap. 9 har utredningen närmare redovisat förhållandena
utomlands. Redogörelsen visar i korthet följande. I Danmark får apparater stäUas
upp efter tillstånd i restauranger. Insatsen får inte överstiga 25 öre. Vinst
får bara utgöras av polletter och dessa får bara användas för fortsatt spel. 1
Finland får automatspel bedrivas endast av ett par statskontrollerade
föreningar och högsta vinst är tio gånger insatsen. Behållningen av spelet
främjar ett flertal allmännyttiga ändamål. 1 Norge tilllåts enarmade banditer
bara om de som vinst ger polletter och dessa används till att spela vidare. I
Belgien och Nederländerna tillåts visst automatspel men inte enarmade banditer.
I Schweiz är allt automatspel där vinsten beror på slumpen förbjudet. 1
Storbritannien får kommersiellt spel bedrivas endast i godkända klubbar och
bara medlemmar i klubben får spela. Personer under 21 år får inte tUlträde.
Högst 2 automater får finnas i varje klubb och apparaterna får bara spelas med
mynt värda högst 5 p. Enklare spelautomater, s. k. amusement machines, får dock
efter tillstånd ställas upp på marknads- och nöjesplatser, kaféer, restauranger
etc. Högsta insats i mynt eller polletter är 5 p. och högsta vinst 10 p.
kontant eller 25 p. i form av varor eller polletter, som får bytas bara mot
varor. 1 Västtyskland får bara spelautomater med godkänd konstruktion ställas
ut. Utställarnas och lokalinnehavarnas vandel kontrolleras. Penningautomater
får förekomma i spelhallar, hos bookmakers samt på hotell, restauranger och
andra näringsställen men inte i lokaler, som företrädesvis besöks av barn och
ungdom. Högst två automater får finnas i varje etablissemang. Insatsen får vara
högst 0,20 DM och vinsten högst 2 DM. Vissa regler finns om spelhastighet och
vinstprocent i relation till insatserna. 1 Österrike är spelautomater förbjudna.
Undantag görs dock för apparater med högst två schilling i insats och vinst
uteslutande i form av varor.
Även den internationella jämförelsen ger stöd för större restriktivitet
i fråga om enarmade banditer än den nuvarande svenska regleringen.
Skäl har emellertid anförts mot begränsningen av spelet på
dessa apparater och särskilt mot ett nästan totalt förbud för dem. Ett sådant
skäl är den ekonomiska betydelse som spelet kommit att få främst för
restaurangnäringen, för utställarföretagen, för ideella föreningar samt för tivolin
och folkparker.
Prop. 1977/78: 9 103
Vad först gäller restaurangnäringen har branschen genom
material som ingivits till lotleriutredningen påvisat att den i sin helhet för
närvarande har ett rörelsenetto inklusive spelintäkterna som inte räcker till
erforderliga avskrivningar på insatt kapital. Bedömare inom restaurangnäringen
har framhållit att ett förbud mot automatspel skulle innebära att cirka 10 % av
antalet restauranger med utskänkningsrätt hotas av driftinskränkningar eller
nedläggning. Detta skulle i sin tur medföra risk för att ett betydande antal
anställda skulle friställas. Problemen skulle bli störst i landsorten.
Från restaurangbranschens och utställarföretagens sida har
ifrågasatts det berättigade i kritiken mot spelet. De har hävdat att de
sociala vådorna är avsevärt mindre än vid andra spelformer och att en begränsning
av olägenheterna, i den mån de förekommer, kan åstadkommas inom ramen för nu
gällande lagstiftning. Lämpliga åtgärder kan enligt dem vara att förbjuda jackpot
med förhöjd vinstchans, att begränsa spelet till enbart restauranger med utskänkningsrätt
för att få effektiv kontroll, att ge enhetliga regler angående apparaternas
placering, att uppställa krav på minimiutbetalning, att införa förbud för dem
som är under 18 år att spela samt att införa ett system med statiigt godkännande
av spelutställarföretag.
Enligt utredningens uppfattning är de av
restaurangbranschen och utställarföretagen föreslagna åtgärderna inte
tillräckliga för att undanröja fortsatta risker för sociala vådor. Ätt även
andra lotterier och spel kan medföra sådana vådor är inte något hållbart skäl
för att underlåta att vidtaga verkningsfulla åtgärder mot de sociala problem
som spel på enarmade banditer orsakar. Utredningen får anledning att i ett senare
sammanhang behandla de andra spelformerna.
Företrädare för de restauranganställda har för utredningen
förklarat sig vara införstådda med att förbud för spel på restauranger under en
övergångstid kan medföra problem för de anställda, men de har uttryckt mindre
oro för nedläggnings- och friställningsrisken än arbetsgivaresidan. De har
också framhållit att spelintäkterna har lett till en osund nyetablering och
fördröjt en för de anställdas trygghet nödvändig Strukturomvandling i
branschen.
Ett förbud mot enarmade banditer innebär att en för
restaurangbranschen betydande intäktskälla faller bort. Utredningen är
medveten om att detta medför risk för nedläggning av restauranger och friställning
av personal. Utredningen tvivlar dock på att förlusten av inkomsterna från
enarmade banditer skall få så genomgripande följder som företrädare för
branschen gör gällande. Ätt stötta upp branschen med intäkter från enarmade
banditer finner utredningen vara i längden ohållbart. Sådana intäkter påverkar
strukturen inom branschen på ett oriktigt sätt och leder på sikt endast till
nya och större svårigheter. Sett i ett längre perspektiv bör det enligt utredningens
mening vara bättre
Prop.
1977/78: 9 104
för
branschen att mista intäkterna från de enarmade banditerna än att bli ännu mer
beroende av dem.
Utredningen anser således
att hänsynen till restaurangbranschens ekonomiska beroende av de enarmade
banditerna inte bör förhindra ett förbud mot sådana apparater. Däremot finner
utredningen att branschen vid ett förbud måste ges en rimlig övergångstid för
att anpassa sig till en ny situation.
Utredningen erinrar om att
en annan statiig kommitté, hotell- och restaurangutredningen, för närvarande är
sysselsatt med att undersöka branschens problem. Det får förutsättas att
hotell- och restaurangutredningen i sitt arbete studerar de effekter som ett
förbud mot enarmade banditer medför.
Utställarföretagen
kommer givetvis att drabbas av stora inkomstförluster till följd av ett förbud
mot automatspel på restauranger, eftersom de i hög grad baserar sin verksamhet
på detta spel. Även för utställarföretagens skull bör därför en rimlig
övergångstid medges. Men bortsett härifrån bör inte hänsynen till dessa
företag få påverka frågan om förbud.
För andra tillståndshavare
än restauranger, främst idrottsföreningar och andra ideella organisationer, som
är beroende av automatspel, har lotterinämndens anvisningar om automatspel i
samband med bingo inneburit att de redan fått sina intäkter från automatspel
starkt beskurna och därigenom blivit tvungna att söka alternativa
intäktskällor. Ett förbud mot enarmade banditer torde därför inte innebära så
stora förändringar för dessa tillståndshavare.
Vad slutligen angår tivolin
och folkparker finner utredningen det inte motiverat att förbjuda det rena
förströelsespel med låga insatser som sedan länge förekommit där. Eftersom
enkronasautomater undan för undan vuxit i antal på dessa anläggningar medför
emellertid ett förbud negativa ekonomiska konsekvenser även för dem. Enarmade
banditer med enkronasinsats torde ännu inte ha fått sådan betydelse för tivolin
och folkparker, att ett förbud blir avgörande för deras fortsatta verksamhet.
Ett
nära till hands liggande argument mot ett förbud för enarmade banditer är
risken för ökat illegalt spel. Huvudmotivet för den tidigare liberaliseringen
av reglerna för automatspel var just att motverka illegalt spel.
När det gäller det
illegala spelet bör man enligt utredningen skilja mellan två former härav. Den
ena formen är det starkt hasardbetonade spel som bedrivs i
"spelhålor" av skilda slag med s. k. tunga jackpot-maskiner, dvs.
apparater som medger höga insatser oeh vinster på långt mer an tjugo gånger
insatsen. Den andra formen är det mindre avancerade spel som särskilt före den
1 april 1973 bedrevs bl. a. på bensinstationer, i klubblokaler och butiker.
Prop. 1977/78: 9 105
Formerna för det starkt hasardbetonade spelet torde föga
påverkas av de regler som ges i lotteriförordningen.
Om sådant
spel minskat på senare år, så torde detta bero på den skärpning av straffbestämmelserna
mot dobbleri i brottsbalken, som genomfördes år 1972, och på de aktioner, som
polisen tid efter annan satt in mot detta spel. Den andra formen av illegalt
spel, däremot, nedbringades som tidigare nämnts avsevärt genom 1973 års
ändringar i lotteriförordningen.
Utredningen
finner det realistiskt räkna med att ett förbud mot spel på enarmade banditer
medför risk för ökat illegalt spel, särskilt som ett mycket stort antal
automater blir övertaliga om ett förbud införs. Denna risk bör emellertid kunna
motverkas genom begränsning i rätten att inneha enarmade banditer och kontroll
av sådant innehav. Utredningen återkommer till dessa frågor. Det mäste också
förutsättas att polisen, om statsmakterna beslutar att genomföra ett förbud,
vidtar åtgärder för att tillse att det efterlevs.
Vid en vägning
av skälen för och emot ett förbud mot spel på enarmade banditer har
utredningen kommit till den uppfattningen att skälen för ett förbud väger
tyngst. Därvid anser utredningen emellertid, som tidigare antytts, att
anledning saknas att förbjuda den typ av spel med låga insatser och begränsade
vinstmöjligheter som av ålder funnits på tivolin och i folkets-parkanläggningar
och där utgjort en förströelse bland andra förströelser.
Utredningen
föreslår därför att automatspel såvitt avser enarmade banditer och liknande
apparater skall få anordnas endast i samband med tivolirörelse eller offentlig
nöjestillställning inom folkets-parkanläggning.
Utredningen
har övervägt om det är lämpligt att för tivolinas och folkparkernas del återgå
till spel med enbart polletter. Med erfarenhet av tidigare problem med att
övervaka att polletterna inte löses in kan utredningen emellertid inte förorda
detta. Insatsen bör dock begränsas till 25 öre per spel. Visserligen har bl. a.
företrädare för utställarföretag inför utredningen påpekat att mynt av lägre
valör än en krona är opraktiska att hantera och att enkronasmyntet med tiden
får allt mindre värde. Utredningen finner emellertid angeläget att insatsen
hålls mycket låg för att spelets karaktär av ren förströelse inte skall gå
förlorad. För att säkerställa detta är det oekså av vikt att tillstånd inte
längre ges till spel med automater med förhöjd vinstmcijlighet.
Utredningen föreslår därför att värdet av spelares insats
får utgöra högst 25 öre oeh att högsta vinsten inte får överstiga ett värde,
som motsvarar tjugo gånger insatsen.
För att
skapa förutsättningar för enhetlig praxis vid tillståndsgivningen och
möjliggöra samlade bedömningar av spelet förordar utredningen att tillstånd
att anordna spel med enarmade banditer fortsätt-
Prop. 1977/78: 9 106
ningsvis skall meddelas av lotterinämnden. Vid tillståndsgivningen
bör antalet enarmade banditer per spelplats bestämmas efter entydiga normer.
Även i övrigt bör enhetliga regler eftersträvas. Nämnden har goda möjligheter
att avgöra vilka apparattyper som bör kunna komma i fråga för spel.
10.2 Tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande
Som framgår av det föregående anser utredningen att de som
blivit ekonomiskt beroende av inkomster från enarmade banditer oeh då
särskilt restaurangnäringen måste få en rimlig övergångstid för att anpassa
sig till den av utredningen föreslagna regleringen. En sådan tid motiveras
också av den ekonomiska effekt de föreslagna reglerna kan få för apparatägarna.
Med hänsyn å ena sidan till den avkastning, som är vanlig i dessa sammanhang,
och å andra sidan till att det är angeläget att snabbt andra de nuvarande
formerna för spelet med enarmade banditer, finner utredningen en lämplig
avvägning av tidpunkten vara den 1 januari 1978.
Med hänsyn till övergångstidens längd bör enligt
utredningens mening någon inlösen av apparater eller någon ekonomisk
kompensation från det allmänna inte komma i fråga.
Tillståndstiden för det automatspel som för närvarande
bedrivs är på grund av tillståndsmyndigheternas praxis mycket varierande. Om de
föreslagna reglerna skulle träda i kraft så snart nuvarande tillstånd löper ut,
skulle vissa tillståndshavare beröras av reglerna tidigare än andra. Detta
skulle inte skapa lika möjligheter att anpassa verksamheten till den
föreslagna regleringen. Därför anser utredningen, att de föreslagna reglerna
för spel med enarmade banditer bör träda i kraft för alla spelanordnare
samtidigt, dvs. vid den tidpunkt som nyss angivits, den 1 januari 1978.
Under tiden från de nya reglernas antagande och till deras
ikraftträdande bör tillstånd kunna meddelas enligt nu gällande regler. Spelets
omfattning bör dock inte vidgas. Därför bör under denna tid antalet apparater
på respektive spelplatser inte få öka eller apparaterna bytas ut mot sådana med
högre insats. Då syftet med den nu föreslagna ordningen är att nuvarande spelanordnare
skall ges lika möjlighet till anpassning, bör huvudprincipen vara, att inga
nya anordnare skall få speltiUstånd enligl nu gällande regler. I normalfallet
torde också de spelanordnare som nu bedriver automatspel söka förnyade
tillstånd. Emellertid kan situationer tänkas uppstå då det kan vara rimligt att
medge andra än tidigare spelanordnare tillstånd till automatspel enligt
nuvarande regler. Exempelvis kan en förening i en allians av föreningar, som
anordnar automatspel i samband med bingo, ersättas av en annan förening. En
ny förening kan också tillkomma. Enligt utred-
Prop. 1977/78: 9 107
ningens mening bör detta dock inte medföra att alliansen
berövas möjligheten att fortsätta automatspelet eller att den nya medlemmen
inte skall äga rätt att tillgodogöra sig inkomster från automatspelet.
I enlighet med det nu anförda föreslår utredningen att
tillstånd till äutomatspel enligt nu gällande regler under tiden fram till den
1 januari 1978 inte skall få meddelas för annat automatspel än sådant som
under år 1976 anordnats efter tillstånd. Inskränkningar i möjligheterna att få
tillstånd till automatspel bör dock enligt utredningens mening inte gälla i de
fall spel skall anordnas i överensstämmelse med de regler som föreslås gälla
efter den 1 januari 1978.
10.3 Spel på fartyg
Spel med enarmade banditer anordnsis som närmare framgår
av kap. 4.5 och 5.3.4 på såväl svenska som utländska passagerarfartyg i trafik
mellan svenska och utländska hamnar. Sådant spel förekommer också på fartyg i
trafik meUan det svenska fastlandet och Gotland. På flertalet fartyg bedrivs
spelet huvudsakligen med enkronasinsatser. På vissa linjer förekommer s. k.
tunga jackpotautomater (se kap. 2.2).
Svensk lagstiftning tillåter inte spel på fartyg, vare sig
svenska eUer utiändska, då de befinner sig på svenskt territorialvatten.
Däremot kan spel förekomma på internationellt vatten och i stor utsträckning på
främmande territorialvatten.
Enligt utredningens mening finns inte anledning anta, att
automatspel på fartyg skulle vara förknippat med mindre olägenheter än automatspel
i övrigt. Tvärtom kan det motsatta antas vara fallet. De skäl som föranlett
utredningen att föreslå förbud mot automatspel på restauranger talar således
för att inte heller spel på fartyg tillåts. Denna uppfattning gav utredningen
också uttryck för i yttrande över ansökningar från finländsk och åländsk sida
(se kap. 4.5) om tillstånd att få bedriva automatspel på fartyg under färd på
.svenskt territorialvatten. Särskilt angeläget är det att söka förhindra spel
på s. k. tunga jackpotmaskiner.
Äv flera skäl torde det dock vara lämpligt att beträffande
spel på fartyg göra avsteg från huvudprincipen om ett förbud. Sålunda medger nuvarande
lagstiftning att förbudet upprätthålls enbart så länge fartygen är på svenskt
territorialvatten. På såväl svenska som utländska fartyg kan spelet upptas så
snart fartygen kommer ut på internationellt vatten. Ett förbud får alltså bara
begränsad verkan. Vidare är det praktiskt taget omöjligt att kontrollera att fö:rbudet
efterlevs.
Genom att utsträcka lotteriförordningens
tillämpningsområde till att omfatta även automatspel på svenska fartyg utom
riket skulle ett förbud få mera vidsträckt verkan. Ätt ensidigt vidta en sådan
åtgärd från svensk sida är dock inte från alla synpunkter lämpligt. Det skulle
innebära en snedvridning av konkurrensen till förmån för utiändska fartyg
Prop. 1977/78: 9 108
i
trafik på Sverige, ombord på vilka spel alltjämt skulle kunna föie-komma
utanför svenskt vatten. Annorlunda förhåller det sig dock med trafiken mellan
fastlandet och Gotland, som uteslutande sker på svenska fartyg. Genom en
utvidgning av lotteriförordningen skulle spelet på dessa båtar i enlighet med
vad utredningen finner det önskvärt kunna förbjudas.
Enligt
utredningens uppfattning torde det vara ofrånkomligt att spel även i framtiden
kommer att tillhandahållas på utländska fartyg i trafik mellan Sverige och
utlandet. Skäl kan knappast anföras för en generellt sett annorlunda behandling
av spelet på svenska fartyg än på utiändska fartyg. Utredningen anser därför
att ansträngningarna bör inriktas på att så långt möjligt minska
skadeverkningarna av spelet på fartyg. Begränsningar i insatser och vinster
bör eftersträvas.
Utredningen
förordar mot denna bakgrund att den svenska regeringen söker få till stånd
överenskommelser mellan Sverige och berörda länder om spelet på fartygen.
Överläggningar i sådant syfte har redan tidigare förekommit. En strävan bör
härvid vara att där det är möjligt söka inskränka spelet till de former som
utredningen har förordat för det framtida spelet på tivolin och i folkparker.
Det torde dock i vissa lägen visa sig svårt att gå så långt. Reglerna i berörda
länder kan vara sådana att kompromisser är nödvändiga. I vart fall bör man
försöka stoppa spelet med de s. k. tunga jackpotmaskinerna.
Den
nu förordade ordningen talar för att tUlståndsgivningen såvitt gäller spel på
fartyg anförtros regeringen. Utredningen menar att sådana tillstånd bör kunna
lämnas enligt 1 § lotteriförordningen, vilken innehåller ett allmänt
bemyndigande för regeringen att lämna tillstånd till lotterier av alla slag.
Tillstånd i enlighet med det nu anförda bör kunna lämnas redan innan
utredningens förslag i övrigt genomförs.
För
att den nu förordade ordningen skall få avsedd verkan, torde lotteriförordningens
tiUämpningsområde behöva utvidgas till att omfatta svenska fartyg utom riket.
Det är annars tänkbart att vissa svenska rederier skulle avstå från spel på
svenskt vatten men i gengäld tillhandahålla okontrollerat spel på
internationellt vatten. Härigenom skulle regeringens överenskommelser med
andra stater i praktiken bli av ringa värde. De andra länder som närmast kommer
i fråga torde normalt ha möjligheter att reglera spelet på det egna landets
fartyg utanför eget territorialvatten, antingen genom att den inhemska
lagstiftningen är tillämplig på sådant fartyg utanför det egna landets territorium
eller genom att fartygen är statsägda. Mot denna bakgrund föreslår utredningen
att lotteriförordningen såvitt gäller automatspel görs tUl-lämplig även på
svenska fartyg utom riket. Utvidgningen bör dock begränsas till sådana fartyg
som går i linjetrafik på svensk hamn. Detta förslag innebär att spelet på
gotlandsbåtarna i framtiden kan förhindras.
En
näraliggande fråga är vilken lagstiftning som bör gälla för ut-
Prop. 1977/78: 9 109
ländska
fartyg på svenskt vatten. Något oreglerat spel bör självfallet inte få komma i
fråga. Liksom hittills bör därför huvudregeln vara att spel inte får anordnas
utan tillstånd. Efter det att regeringen träffat överenskommelse med främmande
land om spelet skulle det dock normalt te sig onödigt om tillstånd behövde
lämnas till spel på varje särskilt fartyg. Härtill kommer att de utländska
rederierna skulle bli spelskatteskyldiga, eftersom denna skyldighet följer av
tillstånd enligt lotteriförordningen. Möjlighet bör finnas att medge
skattebefrielse exempelvis för sådana fall där de svenska fartygen får
motsvarande befrielse i det främmande landet. De nu nämnda problemen bör enligt
utredningen lösas så, att regeringen i lotteriförordningen bemyndigas att för utländska
fartyg medge undantag från förordningens bestämmelser om automatspel.
10.4
Kontrollfrågor
Försöken
att komma till rätta med illegalt spel med enarmade banditer har hittills inte
innefattat någon kontroll av handeln med och innehavet av sådana apparater.
Nya apparater finns att tillgå i öppna handeln, och spelapparater kan fritt
importeras. Kasserade men ännu funktionsdugliga apparater från restauranger
och andra spelplatser kan överlåtas utan begränsningar. Överhuvudtaget kan
automatbeståndet förnyas, utökas och omsättas ulan någon kontroll från
samhällets sida.
Den
fria handeln med och det okontrollerade innehavet av enarmade banditer medför
risk för illegalt spel. Denna risk kommer som framhållits i det föregående att
öka om de av utredningen föreslagna begränsningarna i rätten till legalt spel
genomförs, särskilt som ett stort anlal apparaier då blir överflödiga.
En
annan risk för illegalt spel ligger däri att enarmade banditer fullt legalt kan
användas för spel utan tillstånd under förutsättning att spelet inte äger rum
för allmänheten och inte anordnas i förvärvssyfte. Detta framgår av 1 § första
stycket lotteriförordningen, som utredningen inte föreslår ändrat i sak. Det
kan vara svårt att avgöra om visst spel anordnas för allmänheten. Än mer
vanskligt är att kontrollera att spel, som ej anordnas för allmänheten, inte
sker i förvärvssyfte. Att det sålunda under speciella omständigheter är lagligt
att utan tillstånd spela på enarmade banditer medför en latent fara för
otillåtet spel.
För
att motverka illegalt spel oeh göra övervakningen av spel med tillstånd mer
effektiv bör enligt utredningens mening en reglering ske av innehavet av
enarmade banditer. Regleringen bör syfta till att ge myndigheterna kontroll
över de enarmade banditer som finns i landet.
För
att göra en sådan kontroll så effektiv som möjligt har utredningen övervägt
att kräva att enbart den som fått tillstånd att anordna spel får inneha
enarmade banditer och att innehavstillståndet endast får om-
Prop. 1977/78: 9 110
fatta så många spelapparater, som speltillståndet avser.
En sådan ordning skulle emellertid omöjliggöra det nuvarande systemet, som
innebär att de enarmade banditerna i regel ägs av andra än spelanordnarna. Som
närmare beskrivits i kap. 6 ägs de flesta apparaterna i landet av utställarföretag,
vilka mot överenskommen hyra ställer ut dem hos spelanordnarna. Mestadels
sköter utställarföretagen också service och reparationer på apparaterna. Äv
praktiska skäl bör detta system få bestå. En absolut bindning mellan speltiUstånd
och innehavstillstånd kan då inte genomföras.
Effektiv
kontroll skulle också kunna åstadkommas om såväl ägande som innehav av
apparater förutsatte tillstånd. Utställarföretagen kunde då få någon sorts
"flytande" tillstånd som täckte ett visst antal icke specificerade
apparater. En ordning med dubbla tillstånd finner utredningen emellertid vara
för komplicerad för att komma i fråga.
Utredningen
har slutligen stannat för att föreslå att enarmad bandit oeh liknande apparat
inte får innehas utan tillstånd och att den, som yrkesmässigt upplåter apparat,
dvs. utställarföretag, skall kunna medges undantag från tillståndskravet. Tillståndsgivningen
bör centraliseras. Utredningen föreslår därför att tillstånd skall meddelas
och undantag från tUlståndskravet medges av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Utredningen finner det naturligt att innehavstillstånden
och undantagen därifrån skall omhänderhas av lotterinämnden.
Enligt
utredningens mening bör tillstånd att inneha enarmad bandit endast lämnas till spelanordnare
och anpassas till det antal apparater som anordnaren har eller avses få
speltillstånd för. Hänsyn bör härvid kunna tas till behovet av reservapparater
och dylikt. Myndigheten får på detta sätt möjlighet till tillfredsställande
kontroll över det legala spelet och de apparater som används för detta.
Eftersom speltUlståndsbe-slut enligt vad utredningen föreslår skall finnas anbragt
på väl synlig plats i omedelbar anslutning till apparaterna torde någon
särskild markering av innehavstillståndet inte behövas.
Om utredningens rekommendation till samordning mellan
speltillstånd och innehavstillstånd följs, blir en konsekvens därav att det
inte längre blir möjligt att inneha apparater för sådant spel som inte anordnas
för allmänheten ocii inte sker i förvärvssyfte. Därmed undanröjs en av de
inledningsvis berörda riskerna för illegalt spel.
Eftersom utställarföretagen
inte själva är spelanordnare är en förutsättning för deras verksamhet att de
beviljas undantag från kravet på innehavstillstånd. Vid sådan prövning bör
beaktas att utställarföretaget kan behöva spelapparater i lager för utbyte av förslitna
eller trasiga apparater samt för uthyrning och försäljning till spelanordnare.
Undantagen bör emellertid i praktiken avse endast sådana spelapparater, som
finns i företagets besittning i försäljnings-, reparations- och lagerlokaler
Prop. 1977/78: 9 111
eller under transport till och från företaget. Formellt
torde det dock knappast vara möjligt att knyta undantaget till något visst
antal apparater. Därmed finns viss risk för missbruk. För att begränsa risken
för missbruk bör enligt utredningens mening meddelat undantag från tiUståndstvånget
återkallas, om spel anordnas utan tUlstånd på apparat som ägs av utställarföretaget
eller annat missbruk av undantaget kan påvisas.
Äv utredningens förslag följer att både antalet spelanordnare
och antalet enarmade banditer i framtiden kommer att bli begränsat. Det föreslagna
kontrollsystemet bör därför kunna administreras utan att lotterinämnden
behöver tillföras några större resurser.
Särskilda problem kan till följd av utredningens nu redovisade
förslag uppkomma beträffande de enarmade banditer som finns ombord på
utländska fartyg som trafikerar Sverige. När överenskommelse har träffats med
främmande stat angående spel på enarmade banditer ombord på fartyg är avsikten
att särskilda speltillstånd för de utländska fartygen inte skall behövas. Man
kan då heller inte gärna kräva innehavstillstånd. Utredningen föreslår därför
att regeringen bemyndigas att medge undantag från kravet på innehavstillstånd
ombord på utländska fartyg.
För att bestämmelserna om innehavstillstånd skall bli
effektiva måste de förses med sanktioner. Utredningen föreslår att den som olovligen
innehar enarmad bandit eller liknande apparat skall kunna straffas.
Av samma skäl är det angeläget att enarmade banditer som
innehas olovligen skall kunna tas i beslag oeh förverkas.
Utredningen har i närmast föregående avsnitt föreslagit
att spel skall kunna bedrivas till utgången av år 1977 på sådana spelplatser
där spel får bedrivas under år 1976. Antas dessa regler kommer inga automater
av enkronastyp att få användas för spel efter år 1977, möjligen med undantag
för sådana som skall användas ombord på fartyg i internationell linjetrafik.
Det är tänkbart att även vissa 25-öresautomater inte kan användas. Med hänsyn
härtill måste apparatägare och apparatinnehavare beredas skälig tid för
omställning till de nya förhållandena. Omställningen torde normalt kunna ske
genom ombyggnad, export eller skrotning av apparaterna. Utredningen föreslår
därför att bestämmelserna Om innehavstillstånd inte skall träda i kraft förrän
den 1 april 1978.
10.5 Annat automatspel än spel på enarmade banditer och
liknande apparater
1 det föregående har endast automater av typ enarmade
banditer och liknande behandlats. Som framgår av kap. 1.3 finns det även andra
former av automatspel. En typ utgörs av spelapparater, som bara ger ett
Prop.
1977/78: 9 112
frispel som vinst, exempelvis normala s. k. flipperspel.
Sådant automatspel får enligt 1 a § sista stycket lotteriförordningen anordnas
utan tillstånd. För flipperspel med flera frispel och liknande apparater krävs
däremot tillstånd. Utredningen saknar för närvarande underlag för att bedöma
frågan om hur dessa automatspel bör behandlas i fortsättningen. I avvaktan på
utredningens ställningstagande härvidlag bör enligt utredningens mening
förutsättningarna i sak för tUlstånd tUl sådana automatspel inte ändras.
Däremot anser utredningen att tillståndsgivningen även för annat tillståndspliktigt
automatspel än det som sker på enarmade banditer och liknande apparater bör
centraliseras, lämpligen till samma myndighet som utredningen förordar i
övrigt, dvs. lotterinämnden.
10.6 Övergångsfrågor
Utredningen har som framgår av det föregående funnit
lämpligt att spel på passagerarfartyg i linjetrafik mellan svenska och
utländska hamnar regleras genom överenskommelser mellan den svenska regeringen
och berörda utländska regeringar. Regeringen bör dock vara oförhindrad att
före den 1 januari 1978 sluta överenskommelser om spel, som skall äga rum efter
detta datum. Utredningen föreslår därför, att bemyndigandet för regeringen att
föreskriva att bestämmelserna inte skall äga tillämpning på utländska
passagerarfartyg, skall träda i kraft redan då de nya reglerna antas.
Utredningen föreslår slutligen att tillstånd och
föreskrifter enligt de nya reglerna skall kunna lämnas före den 1 januari 1978
för spel och innehav, som avser tiden efter de föreslagna reglernas
ikraftträdande. Detta möjliggör en smidig övergång från spel enligt de gamla
till spel enligt de nya reglerna.
Kap. 11 Upprättade författningsförslag
Genomförandet av utredningens förslag kräver ändringar i
lotteriförordningen (1939: 207), som enligt regeringsformen bör betraktas som
lag, och i instmktionen (1974: 223) för lotterinämnden. Dessutom bör
lotterikungörelsen (1974: 222) ersättas av en ny författning, som bör betecknas
som förordning. Utredningen har utarbetat erforderliga författningsförslag.
Vidare har upprättats ett förslag till lag om tUlämpningen i vissa fall av den
nu gällande lotteriförordningen. Förslaget innehåller vissa övergångsregler
som förordats i det föregående.
Lotteriförordningens nuvarande utformning är enligt
utredningens uppfattning otillfredsställande. Lagtexten kommer därför att
omarbetas i sin helhet i samband med utredningens slutbetänkande. De nu
föreslagna ändringama får ses som ett provisorium i avvaktan på en total
revidering.
Prop.
1977/78: 9 113
De
författningsändringar, som utredningen nu föreslår, kräver följdändringar i
andra författningar, t. ex. lagen (1972: 820) om skatt på spel. Arbetet härmed
har utredningen emellertid funnit ligga utanför dess uppdrag.
Kap.
12 Specialmotivering till författningsförslagcn
12.1
Förslaget till lag om ändring i lottcriförordningen
Författningsförslaget
innehåller bl. a. sådana formella ändringar som föranleds av den nya
regeringsformen. Lotteriförordningen bör sålunda i fortsättningen benämnas
lotterilag. Vidare bör orden "Kungl. Maj:t" i förordningen bytas ut
mot "regeringen". Ändringarna i övrigt kommenteras i det följande.
1 §
Paragrafen
innehåller de grundläggande reglerna för anordnande av lotteri och en defuiition
av vad som förstås med lotteri. I enlighet med vad som har anförts i anslutning
till frågan om spel på fartyg har här tagits in ett nytt tredje stycke och ett
nytt fjärde stycke. Enligt tredje stycket skall förordningens bestämmelser oin
automatspel och innehav av apparater för sådant spel vara tillämpliga även
utanför riket ombord på svenskt passagerarfartyg i linjetrafik på svensk hamn.
Enligt fjärde stycket bemyndigas regeringen att medge att nyssnämnda bestämmelser
inte skall äga tillämpning på utiändskt passagerarfartyg. Sådant undantag skall
enligt vad som förordats i det föregående kunna göras i anslutning till
bilaterala överenskommelser om automatspel på fartyg.
1 a
§
Äutomatspel
regleras f. n. huvudsakligen i 1 a § lotteriförordningen. Under en ny punkt a)
har utredningen tagit in de nya regler som för framtiden avses skola gälla för
spel på automater av typ enarmade banditer. Annat tillståndspliktigt
automatspel regleras under punkten b). Tillstånd skall i båda fallen meddelas
av myndighet som regeringen bestämmer. Utredningen fömtsätter att
tillståndsprövningen anförtros lotterinämnden.
Utredningen
har på ett tidigt stadium funnit det lämpligt att arbeta med termen enarmad
bandit. Stundom används i stället termen utbetalningsautomat. Därmed kan
emellertid förstås även sådana förströelse-betonade spel som s. k. vattenfall
("Penny Fall", "Guldregn", se kap. 1.3). Sådana spel i dess
nuvarande utformning och andra spelautomater med långsamt spelförlopp och utan
hasardmoment, som kan locka till skadligt spel, omfattas inte av den nu
föreslagna regleringen. Beteckningen utbetalningsautomat kan således inte
användas i detta sammanhang.
8
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Prop. 1977/78: 9 114
Utredningen har därför stannat för att även i lagtexten
använda termen enarmad bandit. Med enarmad bandit förstås alla nu förekommande
spelapparater av mekanisk eller elektronisk typ med dragarm och gängse
symbolmarkeringar.
Som framgår av den allmänna motiveringen har utredningen
funnit att spelapparater, som till konstruktion och funktion i allt väsentligt
kan jämställas med enarmade banditer, också skall omfattas av regleringen.
Detta har kommit tUl uttryck i lagtexten på det sätt att där också nämnts "liknande
apparater". Utredningen åsyftar här sådana spelapparater, som har
motsvarande symbolmarkeringar som den enarmade banditen och där spelförloppet
med avseende på snabbhet och vinstutfall är helt likartat den enarmade
banditens men som skiljer sig från enarmade banditer genom det sätt på vilket
de startas, exempelvis genom att man trycker på en knapp eller bara lägger i
ett mynt i stället för att dra i en "arm". Ett exempel på en sädan
apparat är den tyska spelautomaten (se kap. 1.3).
Ett gränsfall är den finska s. k. Pajazzoautomaten (se nämnda
kap.). Den skiljer sig från de nu nämnda spelapparaterna genom att den saknar
startmekanism och symbolmarkeringar samt att spelaren kan med viss färdighet
påverka spelresultatet. Med hänsyn tiU den relativa snabbhet med vilket spelet
kan bedrivas på dessa apparater och de olika utbud av penningvinster som de
erbjuder skaU de enligt utredningens mening vara att anse som med enarmade
banditer liknande apparater.
Andra eventuella gränsdragningsproblem bör kunna lösas av
lotterinämnden i anslutning till prövningen av enskilda ärenden.
Av skäl som utvecklats under 10.1 föreslås i första
alt-satsen i punkten a) att spel på enarmade banditer och liknande apparater i
fortsättningen skall få anordnas endast i samband med tivolirörelse eller
offentlig nöjestillställning i folkets-parkanläggning. Med tivolirörelse avses
dels permanenta större förströelseställen som exempelvis Gröna Lund, Liseberg
och Furuvik, dels ambulerande tivoliföretag av traditionell typ. S. k. minitivolin
faller alltså utanför tUlståndsramen. Begreppet folkets-parkanläggning torde
inte kräva någon närmare förklaring.
Med uttrycket i samband med anges att automatspel
uteslutande får utgöra ett komplement tUl anordnarens övriga aktiviteter med
tillställningskaraktär. Ett nära tidssamband mellan exempelvis en folkparks
tillställningar och automatspel måste vidare föreligga. Begreppet markerar
även det lokalmässigt nära samband som måste föreligga mellan exempelvis en
nöjesparks tivolidel och automatspelet.
Enligt andra att-satsen i punkten a) får spelarens insals
utgöra högst 25 öre. Insatsen avser varje drag eller motsvarande. Automater med
högre insats vilka möjliggör flera drag som vart oeh ett motsvarar ett värde av
25 öre skall sålunda inte vara tillåtna. Enligt tredje att-satsen i punkten a)
får högsta vinsten inte överstiga ett värde, som mot-
Prop.
1977/78: 9 115
svarar
tjugo gånger insatsen. Denna regel har inte sällan tolkats så, att s. k. förhöjd
vinstehans skulle vara tillåten. Enligt utredningens mening strider denna
tolkning mot lagstiftarens intentioner. Utredningen har dock inte funnit det
lämpligt att i lagtexten närmare reglera vinstchansen. Det torde få ankomma på
lotterinämnden att beakta frågan vid tillståndsgivningen.
Som
anförts i 10.1 har utredningen inte funnit skäl att föreslå ändringar i fömtsättningarna
för att anordna annat automatspel än spel på enarmade banditer och liknande
apparater. Reglerna om övrigt automatspel har därför överflyttats i sak
oförändrade till punkten b). Utredningen har dock funnit lämpligt att tUlståndsgivningen
beträffande allt automatspel centraliseras. Det föreslås därför att tillstånd
till övrigt automatspel skall lämnas av myndighet som regeringen bestämmer,
dvs. enligt vad utredningen förutsätter, lotterinämnden.
Utöver
de bestämmelser som anges under punkterna a) och b) kan närmare villkor samt
kontroll- och ordningsföreskrfter behöva meddelas. I enlighet med
hittillsvarande praxis bör sådana villkor kunna uppställas även i
fortsättningen.
De särskilda
bestämmelserna i nuvarande 1 a § b) lotteriförordningen om automatspel i
samband med bingospel tillkom för att möjliggöra en samlad bedömning hos
länsstyrelsen av å ena sidan spelet på enarmade banditer och å andra sidan
bingospelet. Enligt de nu föreslagna reglerna kan spel på enarmade banditer
inte förekomma i samband med bingo. Bestämmelserna bör därför utgå. 1 den mån
ansökan görs om annat automatspel än spel på enarmade banditer och liknande
apparater i samband med bingo synes en samordnad bedömning inte behövlig. Prövning
bör därför kunna ske enligt punkten b) i de föreslagna reglerna.
I
paragrafen anges inte längre för vem speltiUstånd skall utfärdas. Detta är i
Överensstämmelse med flertalet tillståndsbestämmelser i lotteriförordningen.
Det ligger i sakens natur att tillstånd enligt punkten a) lämnas innehavaren av
tivolirörelsen respektive den förening som driver folkets-parkanläggningen.
Tillstånd enligt punkten b) får lämnas sådan nöjesarrangör eller rörelseidkare
som där avses. Äv tillståndsbeslutet bör framgå bl. a. hur stort antal
apparater tillståndet avser, var dessa skall vara placerade och under vilken
tid spel får förekomma.
I
ett särskilt stycke anges att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift,
skall finnas anbragt på väl synlig plats i omedelbar anslutning till spelapparatema.
Utredningen
föreslår ingen ändring i regeln att automatspel som normalt erbjuder vinst
endast i form av ett frispel på automaten må anordnas utan tUlstånd. Sista
stycket i 1 a § kvarstår därför oförändrat.
Enligt
1 § har regeringen liksom tidigare möjhghet att ge tillstånd till automatspel
under andra fömtsättningar än som anges i 1 a §. Denna möjlighet behövs för regeringens
tillstånd för spel på fartyg.
Prop.
1977/78: 9 116
9 §
Den
ursprungliga 9 § upphävdes år 1964. Utredningen har i en ny 9 § tagit in de
särskilda bestämmelserna om mnehav av enarmade banditer.
I
första stycket anges att tillstånd krävs för att inneha enarmad bandit eller
liknande apparat. Innehav är här hktydigt med den faktiska be-sittnuigen. Spelanordnare
skall aUtså förutom speltillstånd ha tillstånd att inneha apparaterna ifråga.
Utredningens
förslag innebär att i normalfaUet lotterinämnden prövar speltUlståndsfrågorna. TUlståndsgivningen
beträffande spel på fartyg bör dock i enlighet med utredningens förslag under
10.3 anförtros regeringen. 1 denna paragraf har därför föreslagits att tUlstånd
till innehav skall kunna lämnas av såväl regeringen som myndighet, vilken regeringen
bestämmer (lotterinämnden).
Ändra
stycket reglerar den av utredningen förordade möjligheten för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer (lotterinämnden) att medge utställarföretag
undantag från kravet på innehavstillstånd.
10 §
Utredningen
anser det angeläget att effektivt motverka illegalt spel. Sanktionerna mot
sådant spel bör därför skärpas. Olovligt spel med enarmad bandit och liknande
apparat samt olovligt innehav av sådan apparat har följaktligen tagits in i
första styckets uppräkning av brott för vilka fängelse i högst ett år kan
utdömas. I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts.
11 §
Denna
paragraf innehåller förverkandebestämmelser. Ett nytt tredje stycke har tagits
in som innebär att i samband med att någon döms för att olovligen ha innehaft
apparat som avses i 9 § skall apparaten förklaras förverkad, om inte detta är
uppenbart obilligt. Förverkanderegeln medför att bestämmelserna i
rättegångsbalken om beslag blir tiU-lämpliga. Det innebär att enarmad bandit
eller liknande apparat kan tas i beslag i avbidan på att förverkandefrågan
slutligen avgörs av domstol.
Enligt
paragrafen skall i normalfallet apparaten förklaras förverkad. Undantaget är
avsett för det fall att någon av förbiseende av mindre allvarlig art gjort sig
skyldig till brott. Sådant förbiseende kan hänga samman med oklarhet huruvida
apparaten kan jämställas med enarmad bandit.
Ikraftträdandebestämmelsema
1
enlighet med vad som sagts i kap. 10 anges här att lagen träder i kraft den 1
januari 1978. Regeringen bör dock dessförinnan kunna
Prop.
1977/78: 9 117
ta
upp och slutföra förhandlingar om spel på fartyg. Bemyndigandet i 1 § fjärde
stycket föreslås därför träda i kraft med omedelbar verkan.
I enlighet med vad som
anförts i den allmänna motiveringen skall kravet på innehavstUlstånd gälla
från den 1 april 1978.
Äv
praktiska skäl bör lotterinämnden :redan före ikraftträdandet kunna pröva
frågor om tUlstånd enhgt de nya reglema. Förslaget till ikraftträdandebestämmelser
har utformats i enlighet härmed.
Äldre
tillstånd skall upphöra att gälla med utgången av år 1977.
12.2
Förslaget till lag om tillämpningen i vissa fall av lotterifiirord-ningen
Lagförslaget
innehåller i första stycket bestämmelser som hindrar alt automatspelet enligt
de nuvarande reglerna vidgas under den förordade övergångstiden fram till den 1
januari 1978.
Ändra
stycket innebär att de föreslagna inskränkningarna i automatspelet inte gäller
för sådant spel som kommer att godtas efter den 1 januari 1978.
12.3
Förslaget till lotteriförordning
1 §
I
enlighet med vad utredningen har förutsatt bemyndigas lotterinämnden att pröva
sådana ärenden som avses i 1 a och 9 §§ lotteri-laoen.
Enligt
första stycket får besvär föras hos regeringen över beslut i ärende enligt 1 a
§ eller 9 § lotterilagen, dvs. i de ärenden i vilka nämnden blir första
instans.
Ikraftträdandebestämmelsema
Avsikten
är att förordningen skall träda i kraft samtidigt som huvuddelen av
ändringarna i den nuvarande lotteriförordningen. Lotterinämnden bör dock redan
före ikraftträdandet kunna pröva ärenden enligt den nya lagstiftningen. Detta
har beaktats i ikraftträdandebestämmelserna.
12.4
Förslaget till förordning om ändring i instruktionen för lotterinämnden
Ändringarna
är uteslutande av formell karaktär.
Prop.
1977/78: 9 118
Reservation
av ledamöterna Bergérus och Rosén
Efter
att inledningsvis ha konstaterat att en av utredningen genomförd
intervjuundersökning av automatspelarna och deras spelvanor inte givit belägg
för att problem av den art, som påståtts i den allmänna debatten, drabbar
spelare i allmänhet finner utredningen likväl övertygande belägg föreligga för
att automatspelet orsakar stora problem för ett betydande antal människor.
Utredningens
majoritet föreslår därför att automatspel på enarmade banditer skall få
anordnas endast i samband med tivolirörelse eller offentlig nöjestiUställning
inom folkets park, att högsta insats begränsas tUl 25 öre, att högsta vinst
inte får överstiga tjugo gånger insatsen samt att spel på automater med förhöjd
vinstchans ej tillåts.
Vi
delar majoritetens uppfattning att spelet på enarmade banditer i de former
det för närvarande bedrivs kan medföra sociala och ekonomiska
skadeverkningar.
Orsaken tUl att
banditspelet i dag uppfattas som socialt vådligt är enligt vår mening
utöver den höga spelinsatsen och spelets snabbhet främst att finna i den
förhöjda vinstmöjligheten som gör spelet lockande och hasardbetonat.
Intervjuundersökningen ger i tabellerna 25 och 26 övertygande belägg för att
just den förhöjda vinstmöjligheten utgör den väsentliga lockelsen vid spelet.
Inte mindre än 79 procent av spelarna anser nämligen borttagande av jaek-pot
vara ett dåligt förslag.
Vi biträder majoritetens
förslag att maximera insatsen i spelet till 25 öre och högsta vinst till högst
20 gånger insatsen samt att automater med förhöjd vinstmöjlighet förbjudes.
Därmed anser vi i motsats till majoriteten att man på ett effektivt sätt
kommer att kunna avdramatisera spelet och komma till rätta med de olägenheter
som spelet i dess nuvarande utformning har.
Ytterligare
åtgärder i inskränkande riktning är enligt vår mening obehövliga.
Vi
kan därför inte biträda majoritetens mening att även lokalmässigt begränsa
spelet till endast tivolin och folkparker.
Med
hänsyn till att spelautomaternas antal och utbredning numera är så omfattande
anser vi att ett genomförande av majoritetsförslaget i denna del skulle
innebära uppenbara risker för att en omfattande illegal spelverksamhet ånyo
skulle uppkomma. Svårigheterna att spåra och beivra sådan verksamhet är
erfarenhetsmässigt betydande och polisens resurser härför begränsade.
Vi
anser därför att automatspel även fortsättningsvis bör kunna få förekomma på de
lokaler och platser som anges i nuvarande 1 a § a) lotteriförordningen.
Beträffande
restauranger är automatspelet nu begränsat tUl sådan restaurangrörelse, för
vilken gäller tillstånd tUl utskänkning enligt rus-
Prop.
1977/78: 9 119
drycksförsäljningslagen.
Ur flera synpunkter framstår denna begränsningsmetod som olämplig och
stötande.
Med
hänsjm till att spelet, om begränsningarna i insals och vinstmöjligheter
införs, blir ur social synpunkt harmlöst och av förströelsekaraktär bör denna
begränsning slopas.
För
att motverka uppkomst av spelhallar och liknande bör kombination av s. k. flipperspel
och spel på enarmade banditer icke tillåtas.
Tillståndsprövningen
beträffande automatspel anser vi bör läggas hos länsstyrelserna.
För
att tillförsäkra de lokala opinionerna möjlighet att påverka utvecklingen på
detta område anser vi att kommun bör obligatoriskt höras i tillståndsärenden
och även tilläggas rätt att förbjuda uppställning i kommunen.
Vi
biträder majoritetens förslag att slopa möjligheten att anordna automatspel i
samband med bingospel.
Vi
anser att vårt alternativ torde kunna genomföras även tekniskt med kortare
varsel än majoritetens.
Vi
anser vidare att utredningen bort ytterligare undersöka möjligheterna att
genom skapande av en sammanslutning av ideeUa föreningar eller bildande av ett statiigt
företag övertaga ägande och utställande av spelautomater för att därigenom
eliminera enskilda vinstintressen i denna verksamhet.
Beträffande
spelautomater på båtar i linjetrafik på Sverige biträder vi utredningsförslaget.
Reservation
av ledamoten Nordberg
Utredningens
majoritet föreslår att spel på enarmade banditer inte skall få förekomma på
restauranger och folkets hus m. fl. stäUen eller i samband med bingo. Däremot
anser utredningens majorhet att spel på enarmade banditer, med en högsta insats
av 25 öre, skall få förekomma på tivolin och i samband med offentlig
nöjestillställning i folkparker. Med tivolin avses permanenta större
förströelseställen som Gröna Lund, Liseberg och Furuvik samt ambulerande tivoliföretag.
Utredningen är enhällig i sitt förslag om reglering av spelet på passagerarfartyg.
Jag
har funnit anledning reservera mig mot utskottsmajoritetens förslag att
tillåta spel på enarmade banditer i samband med tivolin och i samband med
offentlig nöjestillställning i folkparker. Utredningsmajoritetens motiv för
sitt förslag är bl. a. att automatspelet har en tradition som förströelsespel
på tivolin och i nöjesparker. I annat sammanhang har som motiv för att spel
skall få förekomma på dessa nöjesplatser anförts, att verksamheten bedrivs
under endast en begränsad tid av året. Det förhåller sig emellertid så att i de
ca 60 större folkparkerna, dit automatspelet är koncentrerat, förekommer ett
längre öppethållande än
Prop. 1977/78: 9 120
i
övriga ca 125 parker. Det finns dessutom en strävan i de större parkerna att
skapa möjhgheter för en åretruntverksamhet. Vid de permanenta tivolianläggningarna
Gröna Lund och Liseberg pågår nöjesverk-saniheten 5 å 6 månader under året och
då till stor del både på dag-och kvällstid.
1
de nöjesparker där spel på enarmade banditer förekommer är det alltså redan nu
en relativt lång sammanhängande öppethållandetid och det finns i vissa fall en
uttalad önskan att om möjligt kunna förlänga öppethållandet. Därtill kommer att
ett stort antal enarmade banditer finns koncentrerade till ett fåtal
nöjesparker. Som exempel kan nämnas att på Liseberg finns ca 200 automater och
på Gröna Lund ca 160. Det har också visat sig att spelhallen på Liseberg har
blivit en samlingsplats för ungdom i Göteborg. Från representanter för de
sociala myndigheterna i Göteborg har framkommit, att det finns ungdomar som
besöker Liseberg nästan varje dag under sommarhalvåret. En del ungdomar även i
mycket låg ålder sägs spela bort mycket pengar på automaterna. Argumentet att
spel på enarmade banditer skall få förekomma därför att verksamheten endast
bedrivs under begränsad tid av året på tivolin och i nöjesparker är därför
enligt min mening inte övertygande.
Utredningsmajoriteten
föreslår visserligen att spel endast skall få ske med en högsta insats av 25
öre och därav följer att spel på enarmade banditer med en insats av en krona
skall förbjudas även på tivolin och i nöjesparker. För min del kan jag dock
inte acceptera tankesättet att gränsen för sociala vådor går mellan en krona
och 25 öre.
Att
automalspelet har en tradition som förströelsespel på tivolin och i nöjesparker
kan inte bestridas. Denna tradition hänför sig emellertid till spel med
polletter och inte med pengar. Utredningen har dock inte ansett det lämpligt
med en återgång till spel med polletter. Enligt min mening bör det vara
naturligt för de föreningsägda folkparkerna att sträva efter att erbjuda sina
besökare i alla åldrar en bättre förströelseverksamhet än vad spel på enarmade
banditer utgör.
Onekligen
betyder intäkterna från spelet på de enarmade banditerna en viss del för
möjligheterna att upprätthålla och utveckla vissa kulturella aktiviteter i
folkparkerna. Men det måste vara förnedrande både för de föreningsdrivna
parkerna och samhället om det skall vara nödvändigt att finansiera sådan
värdefull verksamhet genom intäkter från spel på enarmade banditer, ett spel
som av sociala skäl föreslås skall förbjudas i samhället i övrigt.
Jag
anser att utredningens förslag om förbud mot spel på enarmade banditer även
borde omfatta alla tivolin och nöjesparker.
ENARMADE
BANDITER
Del II (bilagor)
Betänkande avgivet av 1972 års lotteriiitre(Jning
Ds H 1976: 3
Prop. 1977/78: 9 122
Bilaga
nummer Sid.
1.
Hearing med företrädare för
Folkparkernas centralorganisation 123
2.
Hearing med företrädare för
Folkets Husföreningarnas riksorganisation 126
3.
Hearing med företrädare
för Djurgårdens idrottsförening, Stockholm 128
4.
Hearing med företrädare för
Sveriges tivoliägareförening .... 129
5.
Sveriges hotell- och
restaurangförbund, promemoria ang. automatspel pä restaurang 131
6.
Hearing med företrädare för
restaurangnäringen .. 138
7.
Hearing med företrädare för
Hotell- och restauranganställdas förbund och Handelstjänstemannaförbundet 141
8.
Hearing ang. automatspel på
färjor..................... 143
9.
Hearing med företrädare för
socialförvaltningen i Göteborg .. 145
10. Hearing med
företrädare för kuratorsbyrån, socialförvaltningen
i
Göteborg ................................................. 148
11.
Hearing med psykologen Christer
Nordlund, psykiatriska kliniken, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg 150
12.
Intervjuundersökning av Svenska
Testhuset AB med automatspelare 153
Prop.
1977/78: 9 123
BUaga1
Hearing
den 21 januari 1976 med Folkparkernas centralorganisation
Närvarande:
Ombudsmannen Hans Andersson, FCO, ekonomichefen Boris Ljungman, Liseberg,
folkparkschefen Anders Nordström, Linköping
Andersson:
Folkparkernas centralorganisation består av 184 föreningar spridda i hela
landet. Folkparkerna är till största delen föreningsägda. Det finns några
kommunalt ägda parker. En del av dessa drivs av lokala folketsparkföreningar.
Föreningarna är ekonomiskt helt självständiga i förhållande till den centrala
organisationen. Äv föreningarna är det ett 60-tal som har spelautomatverksamhet.
Totalt finns inom organisationen ca 700 automater, varav ca 200 är placerade på
Liseberg. Ett 15-tal av föreningarna exkl. Liseberg har över 10 automater. De
övriga har i genomsnitt 27 automater. Hälften av de automater som föreningarna
disponerar förhyrs. Fördelningen av intäkterna mellan uthyra-re och förening är
mestadels 50/50 och i enstaka fall 40/60. Föreningarna använder huvudsakligen 25-öresau(omater.
De spelautomater som ägs av föreningarna, är mekaniska. Automaterna hålls tUlgängliga
för spel till största delen under kvällstid, då man har offentliga tUlställningar.
Sådana förekommer i genomsnitt två gånger i veckan. Under är 1974 var
folkparkernas omsättning på automatspelet drygt 2 milj. kr. För år 1975
föreligger ännu inte några siffror, men troligen har det blivit någon
minskning beroende på ändrade regler för tillstånd att ha spelautomater uppstäUda
i samband med bingospel. Genom den intäktsförstärkning som föreningarna har
fått från spelautomatverksamheten har man kunnat bedriva en helt annan
kulturell verksamhet än man tidigare haft. Teaterutbudet har kunnat ökas. Man
har kunnat vända sig till fria grupper och kunnat ha skapande verksamhet på olika
sätt. Genom förlusten av automatintäkter i samband med bingospel blev man
tvungen att minska på de ambitionerna.
Ljungman:
På Liseberg finns 200 spelautomater, varav ca 1/3 är automater med 1 kr.
myntinkast. Maskinerna är till övervägande del helt mekaniska. Hittills har
samtliga maskiner ägts av Liseberg. Nöjesparken har under sommarsäsongen en
besöksfrekvens som under ca 5 månader uppgår till 1,71,8 milj. besökare.
Totalt
besöker 810 milj. folketsparkföreningarna per år. Liseberg har således innemot
25 % av parkernas totala besöksfrekvens. Intäkterna på automaterna utgjorde
för säsongen 1975:
1
kr. myntinkast ca 2 milj. kr. 50 öres myntinkast 300 000 kr. 25 öres
myntinkast ca 1,8 milj. kr.
Nöjesparken
fungerar under sommarsäsongen både som "dagpark" med fri entré viss
tid på dagen samt som nöjespark med ordinarie ent-tréavgift och
programverksamhet.
Inkomsterna
från spelautomaterna användes i första hand för bibehål-
Prop.
1977/78: 9 124
lande
och utveckling av mUjön inom parken samt för finansiering av programaktiviteter
främst inom det kulturella området och tiU övrig kulturverksamhet. Man började
med att satsa på automater med 25 öres myntinkast men efterhand har efterfrågan
blivit större och större för automater med 1 kr. myntinkast.
En
viss styrning av publiken till maskiner med 25 öres inkast kan göras genom att
dessa automater placeras mera synligt vid de mest frekventerade platserna.
Detta har också i viss omfattning skett.
Nöjesparkens
inkl. hyresgästers intäkter uppgick under sommarsäsongen 1975 till ca 50 milj.
kr. Äv dessa intäkter härrör sig ca 4 milj. kr. frän spelautomater.
Nettoinkomsten
på spelautomater är dock mycket hög. Verksamheten i spelhallar och liknande
lokaler utgör ca 1/5 av den totala egna verksamheten. Äv den totala
spelverksamheten svarar spelautomaterna för ca 60 %.
Nordström:
Linköpings Folkets park, vilken är jämförbar med andra medelstora parker i
Sverige, har 21 mekaniska spelautomater varav fem är enkronas och 16 st. är 25-öres.
De flesta parker strävar efter att kunna ha åretruntverksamhet. För en park är
detta ett livsvillkor idag för att klara sig. För småparkerna, som endast under
sommaren har uteverksamhet, har den nya möjligheten till mindre skatt ifall
spelet bara bedrivs under 15 dagar per månad fått en positiv effekt för
verksamheten. Dessa parker har därigenom fått möjlighet att kunna ha kvar sina
apparater. Detta var räddningen för många parkers existens. I Linköping har
man omfattande uthyrningsverksamhet av lokaler bl. a. för olika föreningars
bingoverksamhet i kommunen. Fram till den 1 juli 1975 drev parken automatspel i
egen regi, men därefter var detta inte längre möjligt i samband med bingospel.
Detta innebar ett årsbortfall på 360 000 kr. av en totalomsättning på 480 000
kr. Det har inneburit att parken inför sommarsäsongen kraftigt fått skära ned
kulturprogrammet. Föregående år var satsningen på sådana program drygt 200 000
kr. För att parken själv ska kunna bära kostnaderna måste nedskärningen troligen
bli 50 %. Parken hoppas på kommunala bidrag.
Andersson:
Från organisationens sida var man inte glad åt att automatspel med pengar
legaliserades. I parkerna har man bedrivit automatspel med polletter sedan
1930-talet. Nu har emellertid automatspel med pengar etablerats i landet och
folkparksföreningarna har byggt upp en verksamhet kring detta. Skall denna
inkomstmöjlighet tas bort, får föreningarna antingen skära ned sina ambitioner
på det kulturella området eller också begära motsvarande intäkter frän andra
håll, vilket innebär att man får begära högre kommunala anslag. Föreningarnas
totala intäkter under år 1974 från nöjeshallar oeh basarvaror var närmare 7,5 milj.
kr. Häri ligger inkomster från spelautomater och det är aUtså den inkomstminskningen
föreningarna måste få täckning för.
Ljungman:
Vid totalförbud mot spelautomater skulle Liseberg behöva ett tillskott på ca
23 milj. kr. från kommunen. Ett ev. förbud skulle få svåra konsekvenser för
hela nöjesparken. Sedan ett antal år tiUbaka pågår en utbyggnad och
förbättring av nöjesparken för att bl. a. etablera daglig verksamhet och
dagpark med fri entré för barn, familjer, pensionärer och turister.
I
dagparksverksamheten ingår även underhållning och ett i övrigt anpassat utbud
inom den kulturella verksamheten. Dagparksverksamheten har blivit ett mycket
uppskattat inslag genom att nämnda publikkategori
Prop.
1977/78: 9 125
fritt
kan få ströva inne i den gröna och vackra parken mitt i centrum av Göteborg.
En
direkt följd av ett totalförbud skulle dessutom innebära att Lisebergs utbud
inom hela kultursektorn måste skäras ned med betydande belopp. Man har också
från parkens sida hela tiden strävat efter en di-versifiering av bl. a.
spelverksamheten för att kunna erbjuda publiken andra typer av spel och för att
så långt möjligt bli mindre ekonomiskt beroende av intäkterna från
spelautomater.
På
automatsidan innebär det att man hittills i relativt stor omfattning bibehållit
och koncentrerat utbudet kring 25-öresautomater. Man har inte heller automater
med s. k. progressiv jackpot.
Andersson:
Folkparkerna har sett hela spelverksamheten som ett förströelsespel. Man
skulle otvivelaktigt kunnat från ekonomisk synpunkt satsa mycket hårdare på
denna del av verksamheten genom att minska på antalet 25-öresautomater och
använda elektroniska maskiner.
Ljungman:
Ett förbud får också konsekvenser så tUl vida att man successivt har byggt nya
spellokaler och liknande lokaler. Avskrivningstiden för dessa lokaler uppgår
som regel till 1020 år. Dessutom finns stora värden i lokalerna avseende
inventarier och inredning etc.
Vid
kalkylering av verksamheten har man utgått från att spelverksamheten skulle
kunna få fortgå på ett rimligt sätt inom en överskådlig framtid. I nöjesparken
har man på intet sätt kunnat märka några sociala problem i anslutning till spelverksam.heten.
En anledning härtUl kan vara att man inte har maskiner med s. k. progressiv jackpot.
Det
bör i sammanhanget påpekas att nöjesparken inom spelområdet under
sommarsäsongen sysselsätter ett 50-tal personer, varav en viss del är
heltidsanställda under hela året.
Från
Lisebergs sida har man noga undersökt förutsättningarna för att finna andra
former av spel. Det finns redan nya typer av spel i form av skicklighetsspel
och förströelsespel. Dessa speltyper ger dock inte tillnärmelsevis sådana
inkomster att de kan ersätta ett eventuellt inkomstbortfall från
spelautomater. Dessa spel är i stället att betrakta som en komplettering av
det totala utbudet inom spelområdet och som ger publiken större valmöjligheter
att finna rätt speltyp.
Liseberg
har f. n. bara en s. k. restaurangroulett, men den lämnar inte något större
nettoöverskott.
Bolaget
bedriver också spelverksamhet enigt 2 § LF dvs. lyckohjul och liknande med
vinster i form av presentartiklar, nyttovaror etc.
Denna
form av spelverksamhet har bolaget ambitioner att utveckla och förbättra. Genom
den låsning som finns beträffande insatser och vinstvärde för denna kategori
spel har nettoinkomsten från desamma starkt reducerats under senare är.
Prop. 1977/78: 9 126
Bilaga
2
Hearing
den 21 januari 1976 med Folkets Husföreningarnas riksorganisation
Närvarande:
Erik Pettersson, ekonomichef
Gösta Töresson, chef för
företagsekonomiska avdelningen
Det
finns ej fullt 700 folketshusföreningar i Sverige, varav 400500 bedriver
verksamhet i nämnvärd utsträckning. Föreningarna är i allmänhet ekonomiska
föreningar och är helt självständiga. Föreningarna betalar emellertid aldrig ut
några pengar till medlemmarna. Skattemässigt betraktas folketshusföreningarna
som ideella föreningar. Organisationen är uppdelad i åtta regioner, där
distriktskontoren hjälper föreningarna med konsultverksamhet och bokföring m. m.
Riksorganisationen är i egenskap av ideell förening ett samordnande organ.
Medlemmarna i folketshusföreningarna och folkparkerna är ofta desamma och det
har förekommit diskussioner om samgående.
Folketshusföreningarna
bedriver spel med inemot 150 spelautomater. Det är företrädesvis de större och
medelstora föreningarna som har automater. I allmänhet förhyrs automaterna för
att även få service på dem.
Intäkterna från
automatspelet fördelas i allmänhet Hka mellan utställare och förening. Spelet
bedrivs antingen i samband med offentlig tillställning eller i samband med
restaurangverksamhet. Vidare förekommer rätt omfattande uthyrning av lokaler
till bingospel, varvid de av föreningarna innehavda automaterna hyrs ut till bingoanordnaren.
Den restaurangverksamhet, vari automalspelet förekommer, bedrivs mestadels i
samband med beställningar. Det finns lunchrestauranger, men dessa har mestadels
inte utskänkningstillstånd och därmed inga automater.
Tidigare kunde automatspel
i samband med bingo bedrivas av folketshusföreningarna, men detta
omöjliggjordes genom ändrad lagstiftning 1974. Därför är det knappast någon idé
längre att ha automater, eftersom man har fråntagit föreningarna den vinst,
som de fick från automatspel i samband med bingo. Nu skall automatspelinkomsterna
tillfalla bingoanordnaren. Föreningarna hyr mestadels ut lokaler till
idrottsföreningar, som spelar bingo. Folketshusföreningarna kan i egenskap av ekonomiska
föreningar inte heUer få bingotillstånd. Detta förhållande har medfört att
föreningarna höjer hyran för bingoarrangörer för att kompensera förlusten av
automatinkomsterna.
Man tycker sig inte ha
funnit några sociala problem i samband med automatspel på Folkets hus. Ungdomar
spelar i liten utsträckning. De har inte råd att spela. Man har märkt vid
danserna att ungdomarna har pengar bara till entrén och inte ens har råd att
använda sig av garderoben. 1 föreningarnas lokaler förekommer alltid
bevakning, varför man alltid kan övervaka automatspelet.
Man har från
organisationens sida inte följt upp vilka intäkter automatspelet ger. Då
föreningarna inte fick använda maskinerna i samband med bingospel blev det emellertid
ett väldigt avbräck. Äutomatspelsin-täkterna har blivit en nödvändighet för
föreningarna att få pengar. Un-
Prop.
1977/78: 9 127
der
1950-talet gav dans, bingo och teater överskott. Bingon har föreningarna nu
missat. Danser går i dag inte ihop. Föreningarna kan inte längre ta ut fulla
priset för samlingslokalerna utan har blivit mer eller mindre hänvisade till
kommunala bidrag. Det är mestadels föreningens kapitalkostnad som kommunen
täcker. Föreningarna har ytterst ringa intäkter från andra lotterier.
Prop. 1977/78: 9 128
Bilaga
3
Hearing
den 21 januari 1976 med Djurgårdens idrottsförening (DIF), Stockholm
Närvarande
från föreningen: Kaj Alm och Karl Liljequist, medlemmar i DIF:s överstyrelse.
Från
föreningens sida uppgavs i huvudsak följande. DIF har för närvarande cirka 5
200 betalande medlemmar. Föreningen är uppbyggd av 15 aktiva sektioner. Varje
sektion har sin sektionsstyrelse, som är ekonomiskt ansvarig för sin
förvaltning inför överstyrelsen. Denna har ekonomisk beslutanderätt över
sektionerna. Medlemsavgiften är sedan den 1 januari 1976 20 kronor för den som
inte fyllt 18 år och i övrigt 40 kronor. Medlemsinläkterna uppgår till cirka
150 000 kronor per år. DIF anordnar för närvarande bingo på "Domino
1" i allians med andra föreningar. Spelet administreras av
Riksförbundsbingo ÄB, som även ombesörjer utställandet av de enarmade
banditerna som finns i bingohallen. Förra året fanns 20 stycken spelautomater
men numera bara 3 stycken till följd av lotterinämndens senaste anvisningar.
Föreningen fick under år 1975 intäkter från bingospelet med drygt 1 060 000
kronor, varav de 20 spelautomaterna svarade för cirka 400 000 kronor. Intäkterna
administreras via överstyrelsen till sektionerna, vilka till stor del bygger
sin verksamhet på spelintäkter alltsedan den tid de själva formellt kunde vara bingoanordnare.
Det är svårt att ange om bingospelet minskar i attraktivitet genom de senaste
anvisningarna. Än så länge har bingospelet i den formen bara pågått under 20
dagar. Ett totalförbud mot enarmade banditer skulle emellertid innebära en
dödsstöt mot den stora verksamhet som DIF bedriver. Några alternativa intäktskällor
finns inte längre. En vore ökade publikintäkter vid idrottsliga arrangemang,
men trenden härvidlag är väsentligt nedåtgående. Försäljningen av traditionella
lotterier har utnyttjats optimalt. Ätt i likhet med andra idrottsklubbar börja
med gatukök är ingenting som ger inkomster i en storstadsregion. Likaså är det
svårt i en storstad att få stöd från affärskedjor och andra företag, eftersom
det finns många konkurrerande klubbar. Inget företag vågar satsa på bara en
favorit. Klubbarna behöver arbetsplatser att placera spelare på, och det är
hjälp med detta som företagen kan bistå. Får inte föreningarna inkomster från
bingo, automatspel och andra lotterier över huvud taget, innebär det att
verksamheten måste inskränkas i stor utsträckning och detta kommer att drabba
den ungdomsverksamhet som man nu bygger upp hela föreningen på. Ätt hålla
spelare på elitnivå kostar mycket pengar och där går det inte att göra någon
nedskärning. Det är mycket dystert om utvecklingen skulle bli sådan.
Prop.
1977/78: 9 129
Bilaga 4
Hearing den 5 februari 1976 med Sveriges tivoliägareförening
Närvarande från föreningen: ordföranden Darwin Rydén och
vice sekr. Hassan NUsson
Från föreningens sida uppgavs i huvudsak följande.
Sveriges tivoliägareförening är en sammanslutning av egna företagare, som
bedriver ambulerande verksamhet i tivolibranschen. Föreningen har cirka 120
medlemmar, varav 50 aktivt bedriver verksamhet. Av dessa är 810 betydligt
större än andra. Verksamheten bedrivs inte i "privat regi" utan man
samarbetar med olika kulturella och ideella föreningar på procentbasis.
Föreningarna, exempelvis Barnens dag, Lions och idrottsföreningar, arrangerar
tillställningar, till vilka tivoliföretagen hyr ut kompletta anläggningar
bestående av bl. a. entréer, dansbanor, friluftsscener m. m. Dessutom
tillhandahåller man karuseller, pariserhjul, radiobUar och olika slags
spelautomater. De stora tivoliföretagen kommer tUl användning vid
tillställningar som besöks av mellan 25 00050 000 människor över fredag,
lördag och söndag, medan de mindre företagen förekommer på orter med en
besökssiffra mellan 5 0008 000 människor. Inom föreningen finns tre fasta tivoliföretag,
nämligen Gröna Lund, Liseberg och Furuvik.
Äutomatspel har från seklets början förekommit inom
branschen. Spelet bedrevs då bara på tivolin och nöjesfält och i mycket blygsam
omfattning med tvåöres- och femöresspel för att senare utvecklas till 10-öres
och 25-öresspel. Fram till år 1939 spelade man med pengar men därefter enbart
med polletter. Efter lagändringen år 1973 har även tivoliföretagen gått över
till att spela med pengar, huvudsakligen med 25-öresmynt. Automalspelet har
betraktats främst som ett förströelsespel. Det har aldrig varit frågan om att
man skuUe vinna speciellt mycket pengar på spelet. Föreningen har hela tiden
varit emot utvecklingen mot spel i mera avancerade former. Det är inte meningen
att man skall kunna spela bort flera hundra kronor om man går tUl ett nöjesfält
för att ha trevligt. Föreningsmedlemmarna önskar att få tillbaka det som var
förr i tiden och har i remissvar alltid hävdat att automatspel bör få förekomma
med 25-öresautomater inom tivoli, nöjesfält, folkparker och andra nöjesparker.
Om ett tivoliföretag kommer högst två gånger per år till en stad eller en ort i
Sverige med ett öppethållande om sammanlagt högst 25 timmar per gång, kan det
aldrig bli tal om att folk spelar bort någon större summa pengar.
Ett medelstort tivoliföretag har för närvarande cirka 20
st. 25-öres och 5 st. enkronasautomater. Ofta får ett sådant företag dela sig oeh
bedriva verksamhet på två platser samtidigt om det inte kan hitta en tillräckligt
stor förening på en ort. Därvid delas oekså antalet spelautomater upp på två
ställen. Då ett tivoliföretag bjuder ut sina tjänster och anordnaren får veta
att det inte har några enkronasautomater, brukar anordnaren oftast upplysa om
att man kan ordna enkronasautomater på något annat håll. Anordnarna tycker det
är rimligt att det finns sådana, eftersom publiken är van att spela på
enkronasautomater på bl. a. näringsställen.
9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Prop. 1977/78: 9 130
Vad
automatspelet ger för intäkter och hur fördelningen av intäkterna är inellan
enkronas och 25-öresautomater har man från föreningens sida inte särskilt
följt upp. I praktiken bygger tivoliägaren upp anläggningen och sköter sedan
driften av karuseller m. m., medan kassor oeh därmed intäkterna omhänderhas av
den anordnande föreningen, som sedan redovisar till tivoliägaren. Därför fär
man inte intäkterna specificerade på olika arrangemang. Det är brukligt att anordnaren
tillgodogör sig 4045 % av bruttointäkterna. Tivoliägaren står för alla utgifter,
bl. a. lön för den personal som bemannar anläggningarna samt
transportkostnader. Tivohna har mycket gamla traditioner vad beträffar de små
billiga spelen. Skulle automaterna förbjudas skulle något ur
förströelsesynpunkt försvinna från nöjesfälten och man har därigenom oekså
betagit dem något som besökarna frågar efter och finner trevligt och roande.
Risk finns då att publiken inte kommer i samma utsträckning.
Prop. 1977/78: 9 131
Bilaga 5
Sveriges hotell- och restaiiraiigförbund
PM ang.
Auloinalspd på restaurang
A. Undersökning beträffande medlemsföretag inom
Sveriges Hotell-och Restaurangförbund
Förbundet har hos samtliga medlemmar begärt uppgifter om
spelets omfattning och betydelse. De sakuppgifter som kunnat sammanställas
under den tid som stått tiU förfogande får anses som preliminära, men ger ändå
en god överblick över läget. En slutlig sammanställning beräknas bli färdig
omkring den 15 februari 1976.
Undersökningsresultatet
redovisas i b.U.
1. Det
kan
sammanfattas
så-
lunda:
1.
Antal representerade hotell/restauranger
540
Total omsättning 1975
2 150 mkr.
2.
Restauranger med spel
antal
450
omsättning
2 050 mkr.
Restauranger utan spel
antal
90
omsättning
100 mkr.
3.
Restauranger som själva äger sina
automater
10
Restauranger som ordnar spel med
hyrda automater
440
4.
Antal redovisade automater i januari
1976
1450
Beräknat antal i genomsnitt under
1975
1250
Antal spel per restaurang
max
15
genomsnitt
3,3
5.
Restaurangernas nettointäkter av spel Automater:
1972
6,8 mkr.
1973
15,7 "
1974
35 "
1975
54 "
Rouletter:
1972
5,8 mkr.
1973
6,6 "
1974
8,6 "
1975
7,7 "
6. Genomsnittsintäkt per automat/år 1975 ca kr. 38 000
40 000
Prop. 1977/78: 9 132
7. Intäkterna
av i förhållande till totala intäkterna på
hotell/restaurangföretagen 1975:
automater 2,7 %
rouletter 0,4 %
Siffrorna
varierar i enstaka fall mellan max. 15 % och min. under 1 %.
8. Intäkterna
av spel i förhållande till rörelseresultatet
före avskrivningar, räntor o. dyl. 1975:
automater,
hela riket 48 %
företag
under 2 mkr. omsättning 98 %
företag
över 2 mkr. omsättning 46 %
rouletter,
hela riket 7 %
företag
under 2 mkr. omsättning
obetydligt
företag
över 2 mkr. omsättning 8 %
Bedömanden
angående det totala automatspelet inom restaurangnäringen
Förbundet
saknar egna uppgifter angående omfattningen av spel utanför medlemsföretagen.
Från automatföretagen har angivits att antalet automater på restauranger i
januari 1976 skulle vara ca 3 300. Siffran förefaller rimlig och bör kunna
kontrolleras mot RSV:s uppgifter om speltUlstånd.
Intäkternas
storlek i vad avser dessa automater kan avvika från det hos förbundet
redovisade, bl. a. på grund av företagens avvikande karaktär. Ett icke
orimligt antagande torde kunna vara att nettointäkterna för restaurangnäringen
totalt kan uppgå till ca 120 milj. kronor.
C.
Synpunkter
1.
De sociala frågorna i samband med spelet
Automatspelet
är ingen ny företeelse. Det har funnits länge som komplement till vissa former
av restaurangrörelse. De lagbestämmelser om spel som trädde i kraft den 1 juli
1972 och den 1 april 1973 syftade till en begränsning av den kraftigt ökade
okontrollerade spelverksamhet som konstaterats under de närmaste föregående
åren. Man ville framför allt få kontroll över det kvalificerade illegala spel
som utvecklats.
1
detta syfte föreskrev man att spel fick anordnas endast med särskilt tillstånd
av polismyndighet och begränsade samtidigt kretsen av dem som kunde få sådana
tillstånd till nöjesfält och utskänkningsrestauranger. Dessa begränsningar
ledde också tiU en kraftig minskning av antalet spelautomater. Enligt de
beräkningar som redovisades av punktskatteutredningen 1972 fanns då 15 00020
000 automater. I dag är antalet nere i ca 5 000, av vilka 4 000 är
enkronasautomater. Spelintäkterna beräknades 1972 till ca 200 milj. kronor om
året, 1974 tiU ca 150 milj. kronor. Dessa uppgifter bör ställas i relation till
omfattningen av andra av samhället godtagbara spel, t. ex. tips som torde omsätta
ca 500 milj. kronor, bingo ca 300 milj. kronor och totalisator ca 250 milj.
kronor. Det måste vara rimligt att ifrågasätta, huruvida det finns större risk
för sociala skadeverkningar av automatspel än av dessa spel. Det kan även vara
värt att konstatera att dessa spel inte bara accepteras utan även
Prop.
1977/78: 9 133
görs till föremål för direkt reklam och en publicitet i
press och TV, som måste vara ägnad att kraftigt öka deras omfattning.
Med hänsyn till dessa förhållanden förefaller det som om
en mera klarläggande undersökning av verkligheten bakom talet om automatspelets
särskilda sociala vådor skulle vara befogad.
Det förtjänar också att understrykas att ett slopande av
det spel som tillåts i legala former och under myndigheternas kontroll efter
all sannolikhet skulle medföra en väsentlig ökning av det illegala spel som redan
i dag förefinns. De bedömanden av denna utveckling som låg till grund för 1972
års riksdagsbeslut är enligt vår mening fortfarande helt realistiska.
2. Möjligheterna att kontrollera spelet noggrannare inom
ramen för re
dan gällande lagstiftning
1972 års lagstiftning ger goda möjligheter att begränsa
och kontrollera spelet och detta var ju också avsikten med de nya reglema.
Antalet automater kan regleras genom tillståndsgivningen. Spelets anordnande,
spelsätt och vinstmöjligheter kan regleras genom anvisningar av lotterinämnden
till polismyndigheten. Att detta icke redan skett synes främst ha berott på att
man velat avvakta det pågående lagstiftningsarbetets vidare utveckling.
Nuvarande regler om att spelet endast får anordnas på utskänkningsrestauranger
vid sidan av nöjesparker måste avsevärt förbättra kontrollmöjligheterna.
Restaurangerna är redan underkastade en noggrann övervakning, vilken om Alkoholpoliliska
Utredningens förslag genomförs kommer att utökas ytterligare.
Restaurangpersonalen har både erfarenhet av och resurser till att sköta dessa
uppgifter, oavsett vilka regler som man kan tänkas införa.
I detta sammanhang bör framhålls att de tekniska
förutsättningarna för att kontrollera redovisning, vinstutdelning oeh
skattebetalning numera föreligger. Den utrustning som numera kan
tillhandahållas av spelföretagen torde möjliggöra en fullständig kontroll och
även om man så önskar en övergång till en proportionell beskattning.
Det är vår mening att man i första hand bör söka begagna
dessa möjligheter till att genom kontroll och reglering av spelet uppnå de av
riksdagen önskade resultaten.
3. Spelets ekonomiska betydelse för restaurangnäringen
Den försämrade lönsamheten inom restaurangnäringen har
medfört allvarliga problem som för närvarande är föremål för utredning i särskild
ordning. Kraftigt ökade produktionskostnader och en stagnerande försäljning har
ställt många restauranger inför ett omedelbart hot om att inte kunna uppehålla
sin verksamhet. I denna situation har spelintäkterna blivit av mycket stor
betydelse. Dessa förhållanden har klart bestyrkts i det nu företagna
materialet.
Företagens beroende av spelintäkterna varierar beroende på
deras allmänna lönsamhetssituation och i vilken omfattning de anordnar spel.
Den genomsnittiiga bild som materialet visar är emellertid följande.
För att ett hotell- och restaurangföretag skall kunna
fylla något så när rimliga anspråk på en sund ekonomi, måste företaget
åtminstone kunna disponera 6 å 7 procent av sina intäkter till avskrivningar oeh
räntor på insatt kapital. Företaget visar då knappast någon verklig nettovinst
men fullgör sina åtaganden och uppehåller sin allmänna standard. Ett myc-
Prop. 1977/78: 9 134
ket
stort antal företag kan i dag inte fylla dessa krav utan att ta spelintäkterna
i anspråk. Detta gäller företag av alla slag, stora hotell- och restaurangkedjor
såväl som medelstora och mindre enskilda enheter. Inte minst är det en allmän
företeelse bland de vanliga stadshotellen, där spelintäkterna inte är särskilt
stora men lönsamheten desto svagare.
1
det redovisade utredningsmaterialet uppgår de för avskrivningar och räntor
disponibla medlen under 1975 tiU ca 5,3 procent av intäkterna. Spelintäkterna
svarar genomsnittiigt över hela Hnjen för över hälften av detta belopp och på
många företag för hela beloppet. Den närmare analys av materialet som för
närvarande pågår kommer att ge konkreta exempel på detta för olika slags
företag och vi kommer att redovisa resultatet för utredningen. För dessa
företag som redan i dag har en klart otillfredsställande lönsamhet, skulle ett
bortfall av spelintäkterna äventyra möjligheterna att fortsätta verksamheten.
Det
är svårt att bedöma i vilken utsträckning restaurangerna skulle kunna
kompensera en sådan ekonomisk försämring genom andra åtgärder. Men kan
knappast räkna med att prishöjningar av en sådan storleksordning skulle kunna
genomföras med gott resultat om detta vore möjligt hade företagen med hänsyn
till den försämrade lönsamheten säkert redan vidtagit ett sådant steg. Inte
heller torde kostnadsbesparingar genom rationaliseringar eller liknande
åtgärder kunna påräknas. På medelstora och mindre orter torde krav på kommunalt
stöd i någon form säkerligen komma att aktualiseras. Efter allt att döma skulle
en rad företagsnedläggelser framtvingas med oundvikliga följder för ekonomi,
service och arbetsmarknad.
Det
har ifrågasatts huruvida någon form av ekonomisk kompensation från statens sida
kunde bli aktuell vid ett borttagande av spelintäkterna. Inom näringen har man
diskuterat sådana åtgärder som en minskning av momsen, en återförsäljarrabatt
på sprit och vin eller en minskning av arbetsgivareavgifterna med hänsyn till
näringens stora personalkostnader. Frågan om sådana åtgärder synes komma att
falla inom ramen för de allmänna bedömanden angående behovet av stöd åt
näringen som hör hemma under den nu pågående hotell- och restaurangutredningen.
Det förefaller knappast sannolikt att någon sådan åtgärd lämpar sig som en
naturlig ersättning för spelintäkterna.
Sammanfattning
Ett
borttagande av spelintäkterna skulle i dagens läge mycket allvarligt påverka
hotell- och restaurangnäringens förutsättningar att tillhandahålla en för
samhället väsentlig service och medföra svårartade följder för ekonomi och
arbetsmarknad. Det synes vara skäl att söka komma fram till ett grundligare
bedömande av de i massmedia påtalade sociala olägenheterna med spelet.
Det
synes knappast vara anledning att bestrida att automatspelet i dess nuvarande
form har brister och olägenheter som bör rättas till. Det finns emellertid
enligt vår mening goda utsikter att kunna göra detta genom en fastare reglering
och en bättre kontroll inom den ram som fastställts i 1972 års lagstiftning. De
berörda myndigheterna, i första hand lotterinämnden och polismyndigheterna bör
redan nu kunna komma långt på denna väg. Vi finner särskilt angeläget att man
prövar detta tillvägagångssätt därför att det Ulegala spelet annars skulle
komma att öka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vi vill gärna understryka att Sveriges Hotell- och
Restaurangförbund också är angeläget att medverka i denna utveckling. Vi menar
att ett sådant samarbete mellan myndigheterna och näringens organisationer är
nödvändigt. Vi är beredda att samtidigt med det ytterligare utredningsmaterialet
som vi avser att avge till den 15 februari också komma med konkreta förslag
till sådana regleringsåtgärder.
Stockholm den 5 februari 1976
SVERIGES HOTELL- OCH RESTAURÄNGFÖRBUND
1.
Uppgiftslämnare:
opaginerad Kontrollera mot PDF
antal
företag
antal
veiksamh.
ställen
omsättn.
1975 milj. kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som har
automatspel Som inte har automatspel
Totalt
200 80
280
443 90
553
2 050 70
2 120
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. Företag med automatspel:
Företag
med äutomatspel
antal företag
antal
verksamh.
ställen
omsättn. 1975 milj. kr.
Samtliga
200
443
2 050
därav
Restauranger Komb. hotell- och restaurangföretag
78 122
159
284
670 1 380
Under 2 milj. omsättn. Över 2 milj. omsättn.
90 110
90
353
130 1 920
Kedjeföretag' Övriga
6
194
217 226
1 185 865
Bland kedjeföretag ingår
ICA-restauranger, Esso Motor Hotel, Reso, SÄRA och TR.
Vid storleksgruppering har dessa klassats som företag över
2 milj. i omsättning. Esso, Reso och SARA har klassats som hotellföretag,
övriga som restauranger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sveriges hotell- och restaurangförbund
3. Spelels ekonomiska betydelse för branschens företag
Företag
Omsätt-
Spelir
Itäkter
Spelir
Itäkter
Rörelse
._
ning
i
procent
i procent av
resultat
1975
av omsättn.
rörelseresul-
i procent
milj. kr.
,/o
tatet före
av omsättn.
räntor &
%
avskrivn.
J974
1975
1974
1975
1974
1975
Samtliga
2 050
2,4
3,0
42
55
5,7
5,3
därav
Restauranger
670
2,6
2,9
58
73
4,5
4,0
Komb. hotell
1 380
2,3
3,0
36
50
6,4
6,0
under 2
milj.
130
3,1
4,2
73
98
4,3
4,2
över 2
milj.
1 920
2,4
2,9
41
54
5,8
5,3
Kedjeföretag
1 185
2,8
3,4
48
66
5,7
5,2
Övriga
företag
865
1,9
2,3
32
41
5,8
5,5
P.M.
Tänkbara regleringsåtgärder betr. automatspel pä
restaurang
A. Grundläggande synpunkter
1.
Vi hänvisar i
första hand till den P.M. Äutomatspel på restaurang som den 5 februari 1976
överlämnats till utredningen.
2.
Det är bättre
att spel får anordnas i begränsad omfattning och under ordentlig kontroll än
att det förbjuds eller underkastas så väsentliga begränsningar att det blir
helt ointressant. I det senare fallet måste man räkna med att iUegalt och
okontrollerat spel växer upp i mycket större omfattning med därav följande
sociala vådor jfr läget före den 1 april 1973.
3.
Statens
intäkter av spelskatt är inte obetydliga. Vi erinrar om diskussionerna rörande
finansieringen av Sveriges Turistråd.
4.
Betydelsen för
restaurangnäringens ekonomi har påvisats i ovannämnda P.M.
5.
Så länge man
har ett spel som förutsätter tillståndstvång har man ocksä ett effektivt medel
att kontrollera det genom direktiv av lotterinämnden och polismyndigheterna.
Man bör därför undersöka vilka begränsningar som på denna väg kan åstadkommas.
B. Åtgärder
1. Förbättra kontrollen över spelet. Svårigheten alt
kontrollera satsningar, vinstutdelning, redovisning och skattebetalning har
utgjort en av de väsentligaste anmärkningarna mot spelet i dess hittUlsvarande
form. Det finns emellertid numera teknisk apparatur, som möjliggör en fullt tUlfredsställande
lösning av dessa problem. Denna apparatur har demonstrerats för utredningen
och myndigheterna. Vi föreslår att spelau-tomatägarna åläggs att inmontera
sådan utrustning i automaterna och att tillhandahålla kontrollapparater för
myndigheterna.
Prop. 1977/78: 9 137
I och med att man får bort den atmosfär av bristande
kontroll som i dag omger spelet, måste ett väsentiigt drag i opinionen mot
spelet falla bort.
2.
Ändra i samband
därmed beskattningen. Kontrollapparaturen gör det möjligt att genomföra en helt
tillförlitlig beskattning som baseras på spelets omfattning i stället för
antalet automater. En sådan skatt står i bättre överensstämmelse med tankarna
bakom 1972 års riksdagsbeslut om spelskatten.
3.
Begränsa
spelets attraktivhet. Fö:rbjud den progressiva jackpot, som i dag ger de i
särklass största möjligheterna för en spelare att få en stor enskild vinst.
Man kan också överväga att minska rotationshastigheten i
maskinerna, så att spelet blir mindre effektivt.
Vi har diskuterat att minska insatsema till lägre belopp
än en krona. Det har synts oss mycket tveksamt om en sådan åtgärd skulle vara
lämplig. Penningvärdesförsämringen leder i vart fall ganska snabbt till att insatserna
minskas oeh värdet av den enkronassatsning som medgavs 1972 har redan inom de
närmaste åren sjunkit tUl hälften. En event. övergång till ett system med
enbart polettspel är så nära liktydigt med ett spelförbud att det kan befaras
stärka benägenheten för illegalt spel. Systemet är också både
kostnadskrävande, opraktiskt och svårt att kontrollera.
4. Begränsa
spelets tillgän gli gliet: precisera var automater får upp
ställas på ett sådant sätt, att endast verkliga restauranggäster kommer åt
att spela.
Vi har haft anledning att diskutera frågan om en
begränsning av maximiantalel spelautomater som får förekomma i en lokal. En
sådan åtgärd måste givetvis övervägas om utredningen skulle finna den nödvändig
för att de avsedda sociala syftena skall kunna uppnås. Vi har emellertid funnit
anledning till tveksamhet om behovet och värdet av detta. Det ligger en viss
rimlighet i att antalet spelautomater liksom för närvarande är fallet på de
flesta håll, får stå i proportion till restaurangens storlek. Vi har också
svårt att finna nägot negativt i att dessa automater samlas i en särskild lokal
i stället för att spridas i den allmänna matsalen. Kontrollen över spelet
underlättas genom en sådan åtgärd. Vi förutsätter givetvis att denna lokal är
placerad på det sätt som inledningsvis angivits under denna punkt.
5.
Om ett förbud
mot reklam för spel anses fylla något ändamål kan det självfallet övervägas.
6.
Genomförandet
av dessa åtgärder bör förenas med en viss övergångstid, bl. a. med hänsyn till
de tekniska omläggningar som mäste vidtagas.
Prop. 1977/78: 9 138
Bilaga 6
Hearing den 5 februari 1976 med företrädare för
restaurangnäringen.
Direktör Carl-Gustaf Wallenqvist: Jag innehar sedan 11 år
hotell Rogge i Strängnäs. Det är ett normalt stadshotell i en liten stad.
Omsättningen var år 1975 2,7 milj. kronor. Rörelsen bedrivs i en förhyrd fastighet,
som ägs av en privatperson. Kommunen har inte några intressen vare sig i
fastigheten eller i rörelsen. Jag får betala marknadsmässig hyra till
fastighetsägaren. Hotellet har 41 rum, en restaurang och en festvåning. Vid
starten för 11 år sedan var hotellet helt nyrenoverat efter att ha stått stängt
i 1011 år. Då var själva hotellrörelsen basen för företaget.
Allt
eftersom åren gått har det emellertid svängt över till att alla kostnader får
bäras av restaurangen. Jag har två spelautomater. Då spelverksamheten kom till
år 1973 hade hotellrörelsen nästan blivit ett "lik i lasten" och
läget var kritiskt. Automatintäkterna blev det som fick rörelsen att
"hålla näsan över vattnet". Är 1974 var hyggligt medan år 1975 var
kärvare. I dag är automaternas vara eller icke vara detsamma som plus eller
minus i bokslutet. Spelintäkterna uppgick år 1975 till 70 000 kr.
Direktör
Sven Lindstrand: Jag driver för närvarande hotellen Blå Aveny och Dragonen i
Umeå samt Fågel Blå i Lycksele. Jag äger själv fastigheterna, vari hotell- och
restaurangrörelserna är belägna. Antalet anställda är 200. På varje ställe
finns 4 spelautomater. Nettointäkterna av spelet på Umeåhotellen är vardera
cirka 200 000 kr och på Lyckse-. lehotellet ungefär 100 000 kr. per år. Trots
dessa intäkter är det svårt att klara de regelmässiga avskrivningar som skall
göras. Speciellt i Umeå föreligger stor överkapacitet på restaurangsidan.
Enligt min uppfattning är det mest negativa med spelet att andra än
restaurangkunder kommer in från gatan och spelar. 90 % av spelet bedrivs dock
som förströelse av gästerna. Jag innehade förut ytterligare en restaurang,
Kajsa Varg, i Umeå med 30 anställda. Den var en typisk lunchrestaurang och
drevs på kvällstid i huvudsak som pizzeria. I anslutning till lokalen fanns
också en bingohall. Spelintäkterna av restaurangens 6 spelautomater rörde sig
om 750 000 kr. per år. Omsättningen i hela företaget utöver spelintäkterna var
cirka 3 miljoner kr. För att undvika att utomstående spelar har efter önskemål
från polismästaren lokalen byggts om så att man inte kommer in i spellokalen
utan att ha passerat matsalen. Den förändringen har dock medfört att spelet
gått ner betydligt.
Efterträdaren
är självfallet också beroende av spelintäkterna. Man kan räkna med att spelet
under år 1976 på alla fyra ställena efter viss ombyggnad får en omsättning på
ungefär 700 000 kr. På de tre ställen som jag alltjämt äger återstår för
avskrivningar under år 1975 cirka 500 000 kr. trots cirka 1 miljon kr. i
spelintäkter. De privata restauratö-rer, som för närvarande har spelintäkter
vill gärna behålla dem för att klara lönsamheten. Vi har inte möjlighet att få
stöd från något annat håll. Vi går i konkurs om spelintäkterna tas bort.
Emellertid är en sanering nödvändig. Spel av sådana som kommer in från gatan
enbart härför bör förbjudas. De sociala vådor som är kopplade till
automatspelet är
Prop. 1977/78: 9 139
beroende bland annat på detta och på sådana som önskar
kontakter med andra människor vid en spelmaskin.
Verkställande
direktören Hans Wetter, Trafikrestauranger AB: Trafikrestauranger är ett helägt
dotterföretag till SJ. Bolaget har som uppgift att komplettera SJ:s
trafikservice. TR har en något annorlunda struktur både företags- och
spelmässigt än vad fallet är för branschen i övrigt. Nettointäkterna av
automatspelet ger inte större utdelning än genomsnittet i och för sig.
Företaget har inte heUer något extremt spelnetto i relation till nettot på
övrig verksamhet, men däremot är spelverksamheten betydligt mer koncentrerad än
vad den är i övriga företag. Detta beror inte på spelet i sig utan på att TR är
koncentrerat. Företaget har totalt 25 automatspel på fyra enheter, varav en
utgörs av en färja. På centralstationen i Stockholm finns 11 spelautomater och
4 roulettspel. Rörelsen där beräknas under år 1976 ha en omsättning mellan
3540 milj. kr. vilket motsvarar ett medelstort företags omsättning. TR har
sedan år 1972 haft en förhållandevis gynnsam ekonomisk utveckling totalt sett.
Man kan alltså inte säga att vi är beroende av spelet på det sätt som de flesta
andra företag är. Automatspelsintäkterna bidrar dock verksamt till företagets
utveckling. De möjliggör utveckling och expansion om stationsområdena. TR har
ombyggnadsplaner på gång inom Siockholm, Malmö och Göteborg på mellan 20 a 30
milj. kr. de närmaste fem åren. Om automatspelintäkterna försvinner måste TR
i motsats till de svaga företagen som måste stänga i stället dra ned på
expansionen, och man kommer på så sätl att förlora arbetstUlfällen.
En av fördelarna med att ha spelet koncentrerat är att man
kan hålla det bätlre under uppsikt. På Centralen i Stockholm har företaget exempelvis
placerat apparater i särskilt utrymme, vilket är produkten av en filosofi från
vår sida som går ut på att man har velat skilja spelet från övriga gäster för
att ha spelet under särskild uppsikt. I lokalen finns en person som växlar
pengar och en som har apparaterna under kontinuerlig uppsikt. Det är ostridigt
att det finns sådana som spelar för 100, 200 och kanske 300 kr., men i
allmänhet är spelet enligt vår uppfattning relativt oskyldigt.
Det har sagts att den nya spellagstiftningen kom till för
att ta kål på det illegala spelet. Om man tar bort automatspelet blir därför
konsekvensen att man ökar risken för illegalt spel och faran för sociala
vådor. Ett studium av förhållandena kring spelet borde ganska tydligt ge vid
handen hur dess struktur är och man borde därigenom kunna få klart för sig
möjligheten att vidta åtgärder, som reducerar effekten av det spel som är extremt
högt.
Direktör Ingemar Hellström, SARA: Företaget har f.n. 121
restauranger med utskänkningstillstånd. På 102 av dessa förekommer automatspel.
Äv de senare består ett 60-tal av separata restauranger och 45 av restauranger
kombinerade med hotell. Äv spelintäkterna hänför sig 2/3 till de separata
restaurangerna och 1/3 tUl hotellrestaurangerna. Spelfrekvensen är störst i de
fristående restaurangerna beroende på att dessa ligger i storstäderna.
Storstadsspelet är nämligen väsentligt högre än småstadsspelet. Företaget hade
år 1974 intäkter av automatspelet med 15 milj., men redan åren 1971 och 1972
uppgick inkomsterna från spel med 57 milj. kr. årligen. Det förekom då mindre
automatspel och mer roulettspel, varför spelverksamheten var av mer förströelsekaraktär,
och det är väl egentligen det som restaurangerna vill ha tUlbaka. Branschens
företrädare viU inte vara beroende av spelet på det sätt som
Prop.
1977/78: 9 140
man nu är. Ä andra sidan måste man konstatera
verkligheten, nämligen att ekonomin i branschen är mycket dyster. För S.'\RÄ:s
del skulle ett förbud mot spel på enarmade banditer innebära att företaget
måste avveckla 13 enheter. Dessa är i huvudsak storstadsrörelser samt en och
annan landsortsrörelse. Enheterna ifråga representerar ett spel på 3,5 milj.
kr. De sysselsätter 236 anställda. Anledningen till avvecklingen sammanhänger
med att många av fastigheterna, vari rörelserna bedrivs, är i sådant skick med
avseende på ålder, utrustning och standard samt hälsovårdsnämndernas krav
osv., att det inte skulle vara motiverat att nyin-vestera i dem. I 12 andra
enheter med sammanlagt 300 anställda, betyder spelet något mindre. Här avser
företaget att investera sig ur problematiken, eftersom de marknadsmässiga
förutsättningarna är annorlunda. Företaget har i denna del möjlighet att klara
av en kortsiktig ekonomisk svacka vid en drastisk förändring. Eftersom SARA i
mycket hög grad präglar genomsnittet i branschen vad gäller utskänkningsenheter
kan med ledning av erfarenheterna inom företaget slutas att cirka 200 250
företag skulle komma i riskzonen om förbud mot automatspel infördes. På de
mycket stora hotellen i storstäderna betyder spelet relativt ringa. För de traditioneUa
stadshotellen däremot har spelet relativt sett stor betydelse. 5 00010 000 restauranganställdas
arbeten skulle komma i omedelbar fara. Visserligen sugs denna personalkategori
upp ganska snabbt i storstäderna, men i landsorten kan det bli ett allvarligt problem.
Om SÄRA inte bedrivit spel över huvud taget i den ökade
omfattning som blivit fallet från år 1973, hade företaget tvingats att göra
drastiska, strukturella åtgärder långt tidigare. Branschen har sett spelet som
en möjlighet att överleva på ett anständigt sätt och därmed möjligen också
minskat takten i sin strukturomvandling. SARA utvecklas på andra håll. Den
traditionella restaurang- och hotellverksamheten kommer företaget att driva i
allt mer krympande form.
I samband med talet om spelverksamheten bör man komma ihåg
den stora del av verksamhetsresultatet som kommer från alkoholförsäljningen.
Bruttovinsten av sådan försäljning inom SÄRA-koncernen är mångdubbelt större
än av spelet. SARA har en årlig omsättning på 520 milj. kr. Vad SARA måste göra
vid ett totalförbud mot spelet är således att dels lägga ned en del av
verksamheten, dels konvertera genom investeringar. Företaget har lyckligtvis
möjlighet att göra det senare med egna medel. I övrigt måste man naturligtvis
genomföra prishöjningar. Rationaliseringsmöjligheterna i branschen är
begränsade, därför att mycket av det som produceras är starkt hantverksbetonat,
som kostar mycket.
Prop.
1977/78: 9 141
Bilaga 7
Vid hearing den 25 februari 1976 med förbundsordföranden
Sigvard Nyström, Hotell- och restauranganställdas förbund, och ombudsmannen Ulf
Wärme, Handelstjänstemannaförbundet har av dem uppgivits i huvudsak följande.
Nyström: Anställda inom hotell- och restaurangbranschen är
organiserade i dels Hotell- och restauranganställdas förbund, dels Handelstjänstemannaförbundet.
Hotell- och restauranganställdas förbund har cirka 29 000 medlemmar bestående
av kockar, serveringspersonal, ekonomibiträden, städare m. fl. I Handelstjänstemannaförbundet
är hovmästare, köksmästare, kassörskor m. fl. organiserade. Emellertid börjar
gränserna mellan de olika kategorierna suddas ut, varför de olika yrkesgrupperna
är representerade i båda förbunden. Inom Hotell- och restauranganställdas
förbund är cirka 83 procent av medlemmarna kvinnor. En stor del av medlemmarna
är deltidsanställda. Genomsnittsåldern är lägre än inom andra branscher.
Förbundet får in väldigt mycket ungdomar upp till 2025 årsåldern alltså fram
till giftasåldern. I allmänhet är kvinnor mellan 25 och 40 år i mindre
utsträckning yrkesverksamma i branschen. Däremot finns anställda över 60 år
ungefär i nivå med vad som gäller för industrin. Äv medlemmarna är 1215 %
utländska medborgare, i Stockholm dock 3540 %, företrädesvis finländska
medborgare. Utanför storstäderna är förbundet väl representerat bland de anställda
i branschen. I Storstockholm där cirkulationen av anställda är synnerligen
stor, är förhållandet det motsatta. Man brukar räkna med att 40 00045 000 årsanslällda
finns inom restaurangnäringen inklusive företag med ett öppethållande under ;femsex
veckor årligen. Minst 100 000 människor cirkulerar dock varje år inom näringen.
Wärme: Handelstjänstemannaförbundet har cira 4 000 medlemm.ar
av cirka 6 000 organiserbara. Omkring 65 % av medlemmarna är kvinnor.
Nyström: Genom information från bl. a. förbundets 25
kringresande ombudsmän vet man att medlemmarna spelar bort alldeles för mycket
pengar på de enarmade banditerna och att många råkar illa ut. Gästtillströmningen
på restaurangerna är mycket ojämn, vilket betyder att det blir håltider för
personalen, varunder de spelar. Illa utsatt är nattpersonalen, som många
gånger är ensam på arbetet, exempelvis nattstäderskor, som oftast arbetar utan
kontroll. Det finns fall där anställda spelat bort både sin egen avlöning och
andras pengar, bl. a. fackföreningsavgifter, på automater.
De som börjat spela har mycket svårt att sluta, även när
spelet vållat stora ekonomiska bekymmer. Restaurangbranschen är olönsam oeh har
läg lönesättning. De anställda har inte råd att spela bort sin inkomst. På
olika restauranger har man sökt förbjuda de anställda att spela, men det har
inte fungerat. Förbundet skulle inte heller finna sig i att någon avskedades
på grund av att han brutit mot ett sådant förbud. Förr förekom det att
enarmade banditer ställdes upp i utrymmen, dit allmänheten inte hade tillträde.
Sådana företeelser har dock förbundet efter ett kraft-fuUt ingripande fått slut
på. Även om de anställda inte spelar är automatspelet besvärande ur
arbetsmiljösynpunkt. Ofta placeras spelautomaterna i passager, där personalen
måste röra sig i sitt arbete. Vidare är
Prop.
1977/78: 9 142
automaterna
ofta placerade i hotellfoajéer, där de stör arbetet i por-tierbäs och
telefonväxlar. Ibland händer det att växlingsautomalerna är trasiga, varvid
serveringspersonal och kassörskor får växla pengar åt spelarna. När en
spelapparat går sönder, går det ofta ut över personalen som finns i närheten.
Vidare finns det många gäster som inte tycker om de enarmade banditerna och
avreagerar sitt missnöje på personalen.
Wärme
har förklarat sig instämma med vad Nyström uppgivit samt tillagt: Från Handelstjänstemannaförbundet
vill man betona miljöproblematiken. För spritkassörskor och bartenders är
rasslet från spelautomaterna till ett stort besvär. Ett ytterligare problem är
den nya kundkategori, som står och spelar med ytterkläderna på. Ofta får
personalen motta skäll från dessa gäster.
Nyström: Det har påståtts
att arbetslöshet skulle bli följden av ett förbud mot spelautomater. Det råder
i restaurangbranschen en väldig överelablering, framför allt i storstäderna.
Den dåliga lönsamheten har bidragit bl. a. till att spelbranschen fått ett
oerhört inflytande över restaurangnäringen. Många företag lever helt på eller
är helt beroende av spelet. Ambitionen hos Hotell- och restauranganställdas
förbund är att skapa lönsamhet i branschen så att de anställda kan känna sig
relativt trygga. Förbundet kan emellertid inte acceptera att branschen är beroende
av inkomster från enarmade banditer. Det är inte rimligt att detta förhållande
skall bestå. Nya restauranger öppnas nu av automatintressenterna. Den dåliga
lönsamheten måste lösas på annat sätt än att hålla näringen under armarna med
enarmade banditer. Dessa har delvis bidragit till att fördröja
rationaliseringar inom branschen. Förbundet vill ha en industri som bär sig till
följd av sin egen verksamhet. Vid ett förbud skulle antalet näringsställen
minska. Det skulle möjligen omedelbart få konsekvenser för de anställda. Det
är dock bättre med en mindre näring, som går ihop på grund av sin egentliga
verksamhet och ger de anställda en hygglig inkomst. Ett förbud kommer
naturligtvis att förändra konkurrensvillkoren mellan restaurangerna och det är
möjligt att färre människor blir sysselsatta inom näringen, men det rör sig
inte alls om det antal som påståtts, nämligen 5 00010 000.
Wärme:
Handelstjänstemannaförbundet tror att spelverksamheten betyder en hel del för
näringen. Om ett förbud mot spelautomater införs bör detta förenas med ett par
års avvecklingstid. Det är riktigt att hotell-och restaurangbranschen bör
drivas på egna villkor och inte på grund av spelverksamheten.
Nyström: Det är hotell-
restaurangutredningens uppgift att komma med förslag om hur man skall komma
till rätta med överetableringen. Hotell- och restauranganställdas förbund är
inte främmande för tanken på en koppling mellan lotteriutredningens och hotell-
och restaurangutredningens framtida förslag. Branschen måste ges en rimlig
chans att klara sig och anpassa sig till ett eventuellt helt nytt läge. Det
behövs en övergångsperiod som blir så smidig som möjligt. Någonstans måste man ju
ta igen vad man förlorar på spelet, varför priserna kommer att stiga. Uteätarna
är dock känsliga för prishöjningar. Förbundet vill således ha en
konkurrenskraftig näring, där de anställda har hyggligt betalt och som är
någorlunda anpassad efter behovet hos allmänheten att äta ute.
Prop. 1977/78: 9 143
Bilaga 8 Hearing deti 25 februari 1976 ang. automatspel på
färjor
Närvarande:
1) Sveriges redareförening genom
a)
ordföranden i Redareföreningens
Färjekommitté, kapten Ulf Trapp, Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn-Linjen,
Göteborg
b)
direktör Gunnar
Boden, Stockholms Rederi ÄB Svea, Stocldiolm
c)
direktör Knut
Näckmark, Linjebuss International ÄB, Helsingborg
2)
l:e byråsekr.
Olle Eriksson, SJ:s centralförvaltning representerande ÄB Trafikrestauranger
3)
förs.chef Olle Wadenhorn,
Svenska Rederiaktiebolager Öresund
4)
prod.dir. Lauri
Martti, Penningautomatföreningen, Helsingfors
5)
verksamhetsledaren
Lars Porko och lagberedningschefen Sune Carlsson, Älands Penningautomatförening.
Från svensk sida har uppgivits i huvudsak följande: På
svenska färjor drivs automatspel tiU hälften i egen regi och tUl hälften på
entreprenad. På färjor som ägs av rederier, vilka tillhör Svenska
redareföreningen, är antalet automater följande:
Rederi ÄB Svenska Lloyd 14 automater å 2 fartyg varav ett
trafikerar främmande farvatten och ett annat EnglandGöteobrg.
Lion Ferry 60 automater, varav en del på
färjor som trafikerar utländska vatten.
Sessanlinjen 65 automater, varav 26 resp. 18
på två fartyg trafikerande Danmark samt 21 på ett
Tysklandsfartyg.
Svenska
Rederi ÄB Öresund 14 automater.
Rederi ÄB
Svea 25 automater.
Tor Line 40 automater.
Linjebuss 25 automater.
Stena Line 125 automater.
Rederi ÄB Gotiand 16 automater.
Rederi ÄB Slite 20 automater.
Automaterna är i regel uppställda i korridorutrymmen och i
anslutning tUl butiker ombord, alltså utrymmen som generellt brukar betraktas
som intendenturavdelningen. Det är över lag enkronas automater som används. På
Östtyska och polska färjor i trafik på Sverige används dock automater där
vinsten kan överstiga tusen kronor.
Svensk färjetrafik befirmer sig i en akut ekonomisk
krissituation. Inget svenskt färjerederi går ihop sedan hänsyn tagits till
nödvändiga avskriv-
Prop.
1977/78: 9 144
ningar. Under senare tid har en del båtar tagits ur
trafik. Det förekommer flera fall där yrkande skett om befrielse från räntor
och amorteringar till föreningens olika kassor. Läget är allvarligt för alla
rederier. Spelverksamheten tillför de svenska rederierna cirka 10 miljoner kr.
per år. Detta belopp är av väsentlig betydelse för verksamheten.
Ett förbud mot automatspel på internationellt vatten
skulle innebära en begränsning i konkurrensen med utländsk färjetrafik. Det
ifrågasätts dock om ett sådant förbud är möjligt att införa. Rederierna
förutsätter att myndigheterna inte utfärdar sådana bestämmelser att svenska
rederier utsätts för konkurrensbegränsning i förhållande till rederier i andra
länder. De svenska rederierna, som är illa utsatta även på andra områden,
behöver planeringsro, vilket för närvarande saknas. Om man inför förbud mot
automatspel från svenskt håll kommer onekligen en mängd anställda att bli
friställda.
Från åländsk sida har uppgivits: Älands penningautomatförening
ställer ut sammanlagt 115 spelapparater på färjor, som mest 12 automater på
ett enda fartyg. Äv intäkterna går 60 % till föreningen och återstoden till
rederierna. Omsättningen år 1975 beräknades tiU 4,55 miljoner mark.
Föreningens totala nettobehållning var då cirka 1,8 miljoner kr. och av detta
belopp härrör cirka 85 % från färjorna. Älands landsting fördelar intäkterna
till främjande av sociala och kulturella ändamål.
Från finländsk sida har följande anförts: Penningautomatföreningen
har 54 enarmade banditer och 10 s. k. Pajazzospel utställda på färjor. Enarmade
banditer är genomgående avsedda för enkronasmynt. För föreningen, som har
sammanlagt cirka 7 000 automater, betyder 54 automater på båtar inte så
mycket. Föreningens omsättning var under det sista året 140 miljoner mark,
varav 1,4 miljoner mark härrör från båtspelet. Det betyder således en procent
av föreningens omsättning. Intäkterna används till idella och kulturella
ändamål. Föreningen avser att fortsätta med automatspel på finska båtar på
finskt territorialvatten och på internationellt vatten och om möjligt på
svenskt territorialvatten. Det är mycket opraktiskt att stänga av automaterna
när man kommer till en gräns. I många fall kommer båtarna på natten till
gränsen, varför personalen måste väckas och låsa automaterna. Detta kostar
pengar. De svenska färjorna som trafikerar Finland bedriver automatspel på
finskt territorialvatten utan något ingripande från finländsk sida, då man i
Finland ansett sig inte ha rätt att ingripa mot sådant spel på svenska fartyg.
De finska båtarna kan däremot inte spela på svenskt territorialvatten.
Prop.
1977/78: 9 145
Bilaga
9
Sammanträde
den 29 januari 1976 mellan representanter från socialförvaltningen i Göteborg
och utredningens sekretariat angående spelautomater.
Närvarande
från socialförvaltningen: socialchefen Bengt Lundström, centrala förvaltningen,
byråsekreteraren Anna-Berit Svensson, socialbyrå 1, socialassistenten
Margareta Berglund, socialbyrå 3.
Lundström:
Socialförvaltningen i Göteborg är indelad i sex geografiska distrikt, vart och
ett med en socialbyrå. Byråerna är i sin tur indelade i områden kallade
kretsar. En sådan krets består av socialsekreterare och sex socialassistenter.
Dessa sköter hela den sociala problematiken inom kretsen. Nämndens sociala
statistik är ganska god, men den täcker inte alla frågor. Vid behov av
ytterligare information utgår rundskrivelser till de sex socialområdena. Där
träffas då de anställda och diskuterar den ställa frågan. Så har skett in.[ör
detta sammanträde. De svar som har inkommit är ganska likartade. Allmänt sägs i
dem att man märker att de enarmade banditerna vållar mycken förtret. Många
människor söker sig till byråerna därför att de har spelat bort sina pengar.
Man lägger dock märke till att detta inte bara skett på enarmade banditer utan
förvånansvärt nog också på bimgo. Personligen trodde jag inte att bingon
ställde sådana krav på ekonomin som rapporterats från vissa byråer. Sedan
gammalt är travbanan Aby en nagel i ögat på oss. En hel del människor har under
årens lopp sökt socialhjälp därför att familjefadern, som det alltid är fråga
om, har spelat bort pengarna på Äby. Ofta är det svårt att upptäcka skälet till
att man söker socialhjälp. En van socialassistent kan visserligen göra det.
Det kryper då så småningom fram att skälet bl. a. är att man spelat på enarmade
banditer. En byrå har uppgett att det är ungefär tio socialhjälpsärenden per
krets och år som otvivelaktigt orsakats av spel på enarmade banditer. Tio per
krets och år skulle utslaget på 30 kretsar betyda 300 fall under ett år i
Göteborg.
Anna-Berit Svensson:
Socialbyrå 1 omfattar de centrala delarna av Göteborg. Jag har varit där sedan
socialförvaltningen började sin verksamhet 1967. Jag var själv assistent fram tUl
1970 innan jag gick in på den administrativa sidan. Jag har inhämtat kretsarnas
syn på spelfrågan och det framkommer ganska tydligt att de enarmade banditerna
i dag inte innebär så stora problem som för ett par år sedan. Det är nu betydligt
vanligare att problemen gäller bingospelet. Inom byrå 1 finns en mycket stor
andel pensionärer och det är dessa som sitter i bingohallarna. Byrån har många
s. k. förmedlings ärenden, varigenom man sköter pensionärernas ekonomi. De
kommer då med regelbundna meUanrum till byrån och hämtar pengar. Därvid har man
märkt att en del inte klarar sig på pensionen därför att de spelar bort den på
bingo.
Lundström: Pensionen för
en ensamstående i Göteborg är 965 kronor i månaden sedan hyran betalts. Byrån
sköter ekonomin för en del pensionärer, antingen frivilligt eller med stöd av
lag, exempelvis i fråga om alkoholskadade. Det går till så att man lämnar ut
cirka 200 kronor i veckan till dem sedan man satt undan pengar tiU kläder och
andra utgifter.
10
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Prop.
1977/78: 9 146
Anna-Berit
Svensson: På byrå 1 har man cirka 210 sådana förmedlingsärenden. Vidare
förmedlar man sjukpenningmedel med cirka 100 000 kronor i månaden. Det är väl
inte så vanligt att pensionärerna kommer tUl byrån och talar om att de har
spelat upp hela sin pension. Jag tror att de drar sig i det längsta för att
göra det. Förmodligen lånar de pengar på annat håll. Emellertid kan man i
förmedlingsärendena se att veckopenningen ibland tar slut redan efter ett par
dagar. Sjukpenningmedlen förmedlas i stor utsträckning till
alkoholmissbrukare. Framför allt under akuta alkoholperioder går det åt mycket
pengar för dem, bl. a. till bingo. Numera hålls bingohallarna öppna mitt på
dagen därför att man vet att det finns klientunderlag för det. Det är främst
automatbingo som bedrivs då. De första åren sådant förekom tänkte vi kanske
inte så mycket på det därför att man visste att det var en slags samvaro kring
bingo. Spelarna lärde känna varandra och hade trevligt rätt allmänt. Då
upplevde vi inte heller att just bingo gjorde intrång på ekonomin. Det var i
stället banditerna som slukade pengarna då. Nu ser vi emellertid att bingon tär
mycket på pensionärernas ekonomi. När det gäller den klassiska storbingon finns
en slags social samvaro som automatspelarna troligen inte upplever på samma
sätt.
Margareta Berglund:
Socialbyrå 3 omfattar distrikten Kortedala, Bergsjö, Gamlestaden och Utby.
Gamlestaden är ett gammalt område som i rätt stor utsträckning blivit hemvist
för ensamstående män med alkoholproblem. Kortedala är ett 20-årigt
bostadsområde, medan Bergsjön är ett ganska nytt ytterområde. Cirka 60 000
innevånare bor inom distriktet. Jag har hört mig för i kretsarna vad man har
för uppfattning om automatspelet. Inom varje krets finns några ärenden som är
aktuella och om vilka man direkt kan säga att de hänför sig tiU problem med
spel av olika slag. Några ärenden har rört enarmade banditer, som orsakat både
dålig ekonomi och socialhjälp. I några ärenden har det rört sig om bingo.
Dessutom finns det några Äbyspelare.
Lundström: Socialbyrå 2,
som är det distrikt i Göteborg som har minst socialvård, har skriftiigen
redogjort för vissa fall. Ett avser en nu 70-årig man, som varit
förtidspensionerad sedan år 1956. Socialbyrån har förmedlat hans pension sedan
mars 1975. Han är ständigt utan pengar. Oavsett hur mycket han hämtar ut av sin
pension tar pengarna alltid slut. Byrån har vid flera tillfällen fått förskottera
pengar eller skriva ut matrekvisitioner till honom. Genom en mycket snäv budget
går pensionen jämt ut mellan den 15 i varje månad. Han har med tiden blivit mer
medelsam och berättat att han spelar upp allt vad han har. Han kan inte gå
förbi en bingolokal eller en lokal där enarmade banditer finns utan att spela.
Vid sådana tillfällen spelar han upp allt vad han äger. Då mannen fått pengar
för att exempelvis klippa sig eller göra andra personliga inköp har han aldrig
kunnat göra detta eftersom pengarna inte funnits kvar. För någon vecka sedan
erhöll han extra medel för att hyra kläder till en släktings begravning. Han
var dock inte med på denna då pengarna tagit slut för honom. Han reser ofta med
båtarna till Danmark enbart för att spela på de enarmade banditerna. Ett annat
fall gäller en man i 50-års åldern, som trots att han har arbetsanställning
har stora svårigheter med att få pengarna att räcka till. Kronofogdemyndigheten
och andra fordringsägare är ständigt efter honom. Det har framkommit, trots
hans förtegenhet, att han är "hemfallen" åt spel på enarmade
banditer. Han har periodiskt fått stöttas ekonomiskt då pengarna inte räckt
till. Han har tidvis alkoholproblem. Ett tredje
Prop. 1977/78: 9 147
fall
gäller en 34-årig ÄMS-arbetare. Han har uttryckt önskemål att komma ifrån sitt
spelbegär men får dä och då återfall i vad som han själv beskriver som ett
"spelrus". Han reser då med danmarksbåtarna och spelar på enarmade
banditer. Likaså dras han tUl andra ställen där enarmade banditer finns. Han
har tidvis fått stöttas med socialhjälp. Slutligen nämns en 55 år gammal
kvinna, som uppbär änkepension med 600 kronor i månaden. Hon har dessutom städarbete
som ger henne ytterligare 600 kronor per månad. Hon besökte socialbyrån förra
sommaren då hon inte hade pengar till hyran. Hon hade spelat upp hela pensionsbeloppet
på enarmade banditer. Hon kunde inte sluta eftersom hon hela tiden trodde att
hon skuUe få jackpot.
Från
krets 3 på byrå 2 har man i skrivelse meddelat att man vid diskussion kommit
fram till att det förekommer i ganska stor utsträckning att klienter förbrukar
pengar på spel. En del klienter har öppet medgivit att de spelat bort pengar på
enarmade banditer, bingo och liknande och att de inte haft kraft nog att
avhålla sig från detta. Tidvis kommer många och söker socialhjälp trots att de
redan fått den del som de är berättigade till. De lämnar då ofta mer eller
mindre trovärdiga förklaringar till hur pengarna har tagit slut, bl. a. att de
blivit rånade, tappat plånboken eller dylikt. Bland dessa fall har man skäl att
misstänka att pengarna har spelats bort. Man framför i skrivelsen en önskan om
att enarmade banditerna skall förbjudas.
Margareta
Berglund: Det har från en krets på byrå 3 sagts att man tycker att de enarmade
banditerna inte borde finnas kvar över huvud taget på andra ställen än
nöjesfält såsom exempelvis Liseberg. Spelet sker där med mindre insatser och
det våldsamma penningslöseriet förekommer inte.
Anna-Berit
Svensson: I fråga om Liseberg har vi bara privat erfarenhet. Det är klart att
det finns väldigt mycket folk i s;pelhallarna. Där förekommer ju 25-öresautomater
och de används mest av unga människor. Spelet utgör där närmast ett nöje och
det blir inte sä dyrbart.
Lundström:
Ett förbud mot enarmade banditer skulle inte nå full effekt för Göteborg om
man inte samtidigt fick förbud mot sådant spel på färjorna. Färjorna siktar in
sig på pensionärer och det är självklart att de skulle söka sig till färjorna
och banditerna där om automatspelet skulle förbjudas på land. Många gånger är
det köer framför automaterna på båtarna. Det går ibland inte att hitta en
ledig apparat utan folk står i stället och väntar på att någon skall gå ifrån
en apparat.
Anna-Berit
Svensson: Jag skulle hälsa ett förbud mot enarmade banditer med tUlfredsställelse,
men man bör se saken i ett större sammanhang och även kanske ta med
automatbingon i bilden. I och för sig bör det ju komma någonting annat i
stället eftersom spelandet liksom är ett typiskt tecken på att spelarna behöver
någonting, att de saknar något i sitt dagliga liv och därför söker sig till de
här spänningsEiomenten.
Prop. 1977/78: 9 148
Bilaga 10
Sammanträde den 28 januari 1976 mellan representanter från
kuratorsbyrån, socialförvaltningen i Göteborg och utredningens sekretariat angående
spelautomater
Närvarande från kuratorsbyrån: intendenten Ivar
Strandberg, fältassistenterna Karin Lundström, Ingemar Johannesson, Rolf
Persson, Lill Backlund.
Vid sammanträdet lämnades i sammandrag följande
upplysningar.
Kuratorsbyrån är en central enhet inom Göteborgs
socialförvaltning för uppsökande, förebyggande och rehabiliterande verksamhet
bland framför allt ungdom. På byrån arbetar en intendent, en byråsekreterare
och 20 fältassistenter eller kuratorer. De senare är uppdelade på oUka distrikt
i staden. De arbetar ute på fältet på platser där ungdom samlas, framför allt i
de centrala delarna, på klubbar, pubar etc.
Det kan generellt sägas att ungdomar spelar i ringa
utsträckning på enarmade banditer. Sådana förekommer inte i samma omfattning på
diskotek m. m. som t. ex. på lunehrestauranger. Visserligen görs en del av
dessa om tUl dansrestauranger på kvällarna, särskilt kring veckosluten, men då
samlas mest ungdom kring 20-årsåldern som tar några öl och spelar en del.
Under sommarhalvåret är Liseberg en stor samlingspunkt för
ungdom, särskilt under kvällstid. Ungdomarna går inte dit för att åka tåg och
karusell utan för att träffa andra ungdomar, vilket sker i stor utsträckning i
spelhallarna. Det finns faktiskt ungdomar som besöker Liseberg nästan varenda
dag under sommarhalvåret. En del spelar bort väldigt mycket pengar på
automaterna. Det finns två spelhallar på Liseberg. Den ena består av tre
våningar, varav två innehåller enarmade banditer och en, bottenplanet, TV-spel oeh
andra flipperspel. Man har satsat på 25-öresbanditer, som attraherar ungdom
från 1213 år. Man har hittat på sätt att locka alla ålderskategorier. Även om
det är tveksamt om spel på flipper, såsom det stundom hävdas, kan vara en
inkörsport till att börja spela på enarmade banditer, så ligger det dock en
fara i denna koppling mellan förströelsespel och enarmade banditer. Många ungdomar
kommer just i kontakt med sådana spel där, eftersom det är nästan den enda
typen av sommarverksamhet som finns i Göteborg.
Vad som i spelsammanhang upplevs som det stora problemet
bland ungdomar i 1216 års åldern är framför allt flipperspelen. För två-tre år
sedan tog man bort dessa från ungdomsgårdarna i Göteborg, man ansåg att spel
på flipper inte innebar någon meningsfull sysselsättning för ungdomarna.
Åtgärden påverkade inte besöksfrekvensen på ungdomsgårdarna. Det är ändock en
förhållandevis liten del av alla ungdomar som går till dessa gårdar. Det
allvarliga problemet i detta sammanhang utgörs av spelhallar med flipperspel.
En sådan fanns i anslutning till en bingolokal. Spelhallen låg mitt i centrum
och den blev samlingsplats för ungdomar. Skoloma var mycket bekymrade över
detta på grund av att många undomar skolkade och höll till i spelhallen. De
spelade bort betydande penningsummor. Det förekom fall där ungdomar på olika
sätt stal pengar för att kunna spela. På grund av busliv och en mängd polis-
Prop. 1977/78: 9 149
ingripanden
blev man tvungen att stänga lokalen. Det finns exempel på små konditorier där
man plockat bort bord för att få plats med flera flipperspel. Detta har stundom
fört med sig sådant busliv att man lämnat tillbaka spelen. Det syns svårt att
undvika den typen av problem i samband med dessa spel, vilket gör att man bör
begränsa användandet av dem. Klagomålen kommer dock främst från hallar som inträttats
för enbart flipperspel. Problemen består framför allt i att där samlas skolungdom
som skolkar. Vanliga uppgifter från ungdomarna är att de spelar bort 3040
kronor under en dag, och det är mycket när man går i skolan.
Under fältverksamheten har
man funnit att de enarmade banditerna drar till sig sysslolösa personer såsom
pensionärer, hemmafruar och arbetslösa ungdomar. Det är alltså de ekonomiskt svagfi
grupperna, som man hittar exempelvis vid spelautomaterna på
lunchrestaurangerna. Här bygger man upp relationer till andra människor. Många
verkar vara socialt udda. De kan göra av med 200300 kronor under tiden som de
står framför apparaterna. Den vinst som de någon gång får spelar de i allmänhet
ganska snabbt upp. Dessa ekonomiskt svaga grupper har inte möjligheter att få
medel genom arbete utan man förväntar sig att bli rik på detta enda sätt. En
ytterligare erfarenhet är att restaurangpersonalen spelar i rätt stor
utsträckning. Många gånger går de anställda och lyssnar med ett halvt öra på
banditerna och lägger i några kronor när det inte har rasslat på länge.
Metodiken är också rätt vanlig bland spelare som ständigt går omkring i
spelhallarna på Liseberg.
Det
tycks som om automatbingon inte skiljer sig så mycket från att dra i
automaterna. Även detta spel går ju väldigt snabbt. Emellertid tycks mystiken
på något sätt vara större hos enarmade banditer än vad gäller automatbingon.
Drömmen om den stora jackpoten osv. trissas upp i litteratur, TV och radio. De
enarmade banditerna är därför säkerligen attraktivare än automatbingon.
Bingospelet fyller en viss social funktion. Man går dit och sätter sig vid
samma bord. Man har samma människor runt omkring sig och får på så vis kontaki
med andra. Det verkar vara ett stabilt mönster. Det syns vara väldigt stor
spridning på bingospelare. Det är frapperande hur alla åldrar dras tUl
bingohallarna, i synnerhet på kvällarna.
Det
vore inte nägon större förlust om de enarmade banditerna försvann, men frågan
är väl vad som kommer i stället. Det bör man ta reda på. Det finns ju ett behov
av spel och detta utnyttjas på ett effektivt sätt för att tjäna pengar. De
stora grupperna av pensioniirer och hemmafruar torde inte börja spela på flipper
men däremot ungdomarna. Hela spelverksamheten bör ses i sitt sociala
sammanhang. Det vore värdefullt att ta reda på varför människor spelar, om det
är någonting de saknar i sin tillvaro så att de tycker sig behöva spela.
Skulle en förändring av automatspelet innebära att insatserna sänktes från en
krona till 25 öre skulle säkerligen mer ungdomar dras till automaterna.
Prop. 1977/78: 9 150
Bilaga
11
Psykologen
Ctirister Nordlund, psykiatriska kliniken, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg,
har vid sammanträffande den 28 januari 1976 med utredningens sekreterare
uppgivit i huvudsak följande:
Jag
har i begränsad omfattning arbetat med spelmaniker och den typen av
tvångsbeteenden, sista gången för cirka 1 1/2 år sedan. Numera är jag forskare
och har inte med den typen av problem att göra. Jag var emellertid inkopplad på
ett fall som konsult för cirka 78 månader sedan, varvid jag vid diskussion av
faUet föreslog uppläggning, behandhng m. m. Min erfarenhet är begränsad tUl
femsex fall under en tioårsperiod men jag tror att jag ändock är
representativ för dem som över huvud taget har erfarenhet av dessa problem.
De
människor med spelmani som jag har kommit i kontakt med är främst sådana som
spelat på enarmade banditer. Patienterna har mestadels sökt sig till en
psykiatrisk klinik för att få hjälp mot sitt spelberoende. Personligen tror
jag att det är en minoritet som söker hjälp eftersom man i det längsta
försöker klara upp sin situation.
Det
anses skamligt att inte göra detta. Det tillhör liksom inte heman-rollen eller
motsvarande feminina variant att bli beroende av ett sådant här beteende. Det
är absolut i sista minuten, när allting har gått snett, som man söker hjälp.
Vi
vet f. n. inte varför vissa människor inte kan sluta spela på automater. Om
man går till inlärningspsykologin och de kunskaper som finns inom denna så kan
man säga, att den enarmade banditen är ett utomordentligt bra medel för att
lära in ett tvångsbeteende dels därför att tiden mellan spelarens reaktion och
apparatens reaktion är väldigt kort, dels för att spelaren får en belöning som
han aldrig kan beräkna eftersom den kommer slumpmässigt. Båda dessa faktorer
är alltså vad som krävs för att man skall få en perfekt inlärning. Det rör sig
här om den s. k. lotteri effekten jag vet aldrig, kanske faller vinsten ut
nästa gång; nu har det gått tio gånger, nu bör den komma snart. Hade spelaren
fått belöning varje gång under en period och därefter inte alls dvs. så att
han kunde förutsäga förekomsten hade beroendet inte alls blivit så starkt.
Vinsten är av betydelse under den period spelaren håller på att utveckla sitt
beteende, men så småningom spelar troligen vinsten inte någon roll längre. Det
finns inget vetenskapligt bevis för detta, men genom samtal med såväl patienter
som kolleger, som har arbetat med denna fråga, har jag kommit fram till denna
uppfattning. Man handlar inte logiskt, man resonerar över huvud taget inte som
så att vinsten förr eller senare måste falla ut. Det blir så småningom i
stället ett behov av att spela, som är helt frikopplat från hur mycket man
vinner. Jag har ofta hört liknelsen: "Det känns som om tusen trådar drar
mig mot apparaten". Dessa spelare upplever slutligen spelet som ett
tvång, som de inte kan kämpa emot. De får av spelandet ut någonting som
möjligen kan vara en ängestreducering eller någonting annat som de inte är
klart medvetna om.
Det
här beteendet måste byggas upp. Därför är exponeringsgraden av automater av
betydelse. Har inte personen tillgång till banditer så är alltså risken
utesluten. Då kan man genmäla att vi har bingo, toto, tips
Prop.
1977/78: 9 151
och allt möjligt, men det är någonting annat med dessa
spel. På banditen är tiden mellan reaktion och resultat bara några sekunder.
Så är inte förhållandet beträffande de andra spelen. Det hindrar enligt
inlärningslagarna att det blir en lika snabb och fast sammanbindning. Därför
är dessa spel inte lika farliga enligt mitt sätt att se det. Om man sänkte insatsen
i automatspelet till 25 öre och därmed också vinsten, skulle troligen antalet
fall av spelmani minska, om inte annat av praktiska skäl eftersom det idag är
svårt att få tag i växel. Men eftersom vinsten bara har betydelse i
initialskedet och inte senare skulle man ändock få nya fall.
Det är
troligen inte en bestämd kategori som kan bli beroende automatspelare. Vem som
helst kan råka ut för detta. Gissningsvis är det dock inte den lugna och
harmoniska itnänniskan, som har ett stimulerande jobb, stimulerande fritid och
stimulerande familj som grips av det här. Det måste finnas någon viss störning
någonstans men den kan sitta var som helst, exempelvis vantrivsel med arbetet
eller med hemmet. Det kan inte anföras några direkta skäl för påståendena att
pensionärer spelar i ganska hög utsträckning på de enarmade banditerna. Det
skulle då vara sysslolösheten som kan upplevas som meningslös. Man brukar säga
att tio procent av dem som dricker sp:rit riskerar att bli alkoholister. "3/4-vetenskapligt"
skulle man kunna använda samma siffra här. 10 % av dem som spelar riskerar att
fastna i det. Det finns dock inte något särskilt starkt bevis för detta. Jag
vill återigen betona att folk berättar inte gärna om de här problemen.
Vad är då
spelmani? Vi har alla olika behov av någonting, exempelvis kärlek, föda m. m.
Genom apparaten tillfredsställs ett behov hos spelaren som han inte själv vet
vilket det är. Han behöver inle heller veta hur behovstillfredsställelsen sker.
Han känner bara att det är någonting som lossnar, någonting som släpper då han
spelar. Sedan är det en annan sak att han, samtidigt som han spelar, kanske
bygger upp en annan ångest därför att han spelar bort flera tusen kronor. Sedan
skall han förklara detta hemma, och då får vi kanske på gmnd av en skilsmässa
en tredje ångestkälla. Det finns idag inga fullt tillfredsställande teorier om
vad spelmanin beror på. Det enda man med säkerhet vet är alltså att det finns
ett tvång som sedan inte kan kontrolleras. Det finns alternativa sätt att bota
detta på. Ett sätt är att medelst hypnos, att betinga in en ångest inför
spelandet. Jag har skaffat en enarmad bandit som patienten får använda och som
ibland ger otrevliga stötar. Med hjälp av denna kan vi långsamt bygga upp en
ångest so:m gör att patienten över huvud taget inte går i närheten av en
apparat. Sedan gäller det att kunna inrikta intresset på någonting annat.
Först måste alltså spelandet bromsas upp. Därefter måste man hitta orsaken till
spelandet och slutligen försöka rikta in spelaren på någonting nytt. Det tar
lång tid och kostar därigenom mycket pengar. Att få någon att sluta spela är
lätt rent tekniskt även om det tar lång tid. Svårigheten är att låta det bli
därvid så att inte personen successivt börjar igen. Jag tycker att de enarmade
banditerna egentligen inte alls fyller någon funktion bortsett från deras betydelse
för krogarnas ekonomi. Jag skulle hälsa ett förbud med glädje. Vore det bara
fråga om de fåtal fall järnfört med de 3040 jourfall om dagen på denna klinik
skulle det väl kunna passera. Dä vore det för få att motivera ett förbud. Det
är emellertid klart så ati; folk inte söker hjälp. Man försöker på alla sätt
att själv klara upp sin situation. Med all sannolikhet finns det avsevärt många
fler "spelmaniker" än vad vi kän-
Prop. 1977/78: 9 152
ner
till. Men även om det bara är 10 hjälpsökande årligen måste man fråga sig om
man har någon rättighet att offra dem. Man måste här ta hänsyn till vilka
chanser man har att hjälpa dem som det har gått snett för och vad det kostar
att hjälpa till.
Prop.
1977/78: 9 153
Bilaga
12
1972
års lotteriiitrediiing
T
1725 Intervjuer med automatspelare
Inledning
Bakgrund
1972
års lotteriutredning är tillsatt av regeringen för att bland annat utreda
spelet på automater, s. k. enarmade banditer.
Som en del i detta arbete
har Svenska Testhuset ÄB fått i uppdrag av utredningen att genomföra en
intervjuundersökning bland personer, som spelar på enarmade banditer.
Syfte
Syftet
med undersökningen har varit att i kvantitativa termer beskriva automatspelarna
i socioekonomiska variabler samt i grova drag deras spelvanor.
Resultet
skaU inte ligga till grund för ekonomiska kalkyler eller beskrivningar av
utfallet för spelarna eller ägarna av automaterna.
Metod
Datainsamlingen
har skett vid personliga intervjuer med spelare på enarmade banditer i
anslutning till speltillfället.
Intervjuarna
har kontaktat personer som stått och spelat på 1-kronas automater. Vi kan
härigenom beskriva strukturen på de individer man finner spelande vid besök på
lokaler där det spelas på 1-kronas automater.
Spelarna blir härigenom
representerade i förhållande till sin spelfrekvens. Spelare som spelar ofta
blir mer representerade än de som spelar säUan. Uppgiften nedan att 11 % av de
intervjuade spelar dagligen eller så gott som dagligen innebär inte att 11 % av
alla människor som någon gång spelat på en enarmad bandit, spelar dagligen
eller så gott som dagligen.
Urval
För
att få ett begrepp om spelautomaternas fördelning regionalt och på olika typer
av lokaler, gjordes innan undersökningen startade, en genomgång av riksskatteverkets
register över spelautomater av typ enarmade banditer. Genomgången gick till så
att vi drog ett urval av var 50:e apparat. Urvalet drogs systematiskt med en
slumpmässigt vald ingång. För varje vald apparat registrerades:
antal 1-kronas apparater i
lokalen
typ av lokal (restaurang,
bingolokal, annat)
geografisk belägenhet
Med
lokal menas hela etablissemanget, vilket för större restauranger kan innebära
att automaterna är spridda på flera rum.
Genom
det urvalsförfarande som använts kan vi direkt få fram uppgifter som gäller på
automatnivå. Vi kan alltså uttala oss om hur aiito-inaterna är fördelade
regionalt, samt på olika typer av lokaler.
Prop. 1977/78: 9 154
Antal automater Andel av
i lokalen automaterna
1
automat 20
2
automater 27
3
automater 15
4
automater 11
5
automater 9
6
automater 9
7
automater eller
fler 9
E 100
Totalantalet 1-kronas automater är ca 4 600.
Tabellen läses så här: 20 % av automaterna finns i lokaler
med endast en apparat. 27 % av automaterna finns i lokaler med 2 apparater
osv.
Ortsstorlek
Andel av automaterna
/o
Stor-Stockholm 25
Stor-Göteborg 12
Stor-Malmö 3
Övriga
orter med mer än 100' inv. 12
Övriga orter med 50'100' inv. 12
Övriga orter med mindre än 50' inv. 36
S 100
Tabellen läses så här: 25 % av automaterna finns i Stor-Stockholms-området.
12 % av automaterna finns i Stor-Göteborgsområdet osv.
Typ av lokal
Andel av automaterna
Restaurang 90
Bingolokal 4
Folkpark 4
Tivoli 1
S 100
Tabellen läses så här: 90 % av automaterna finns i
restauranglokaler osv.
Om man
vill gå över från apparatnivå till lokalnivå, dvs. ge en beskrivning av de
lokaler där det finns 1-kronas spelautomater, måste man genomföra en vägning av
materialet. Orsaken är att sannolikheten för en lokal att komma med i urvalet
är direkt proportionell mot antalet automater i lokalen.
Prop. 1977/78: 9 155
Sett på lokalnivå har vi följande fördelningar:
Antal automater Andel av
i lokalen lokalerna
___________________________________ %____________
1
automat 43
2
automater 30
3
automater 11
4
automater 6
5
automater 4
6
automater 3
7
automater eller
fler 3
2 100
Medelantalet apparater/lokal 2,1
Tabellen läses så här: Av aUa lokaler som har minst en 1-kronas
spelautomat har 43 % endast en automat, 30 % 2 automater osv. 1 genomsnitt
finns det 2,1 automater per lokal. Med 4 600 automater totalt ger detta ca 2
200 lokaler med minst en 1-kronas spelautomat.
I abosluta tal har vi då följande fördelning av antalet
lokaler inom respektive storleksklass:
Antal automater Antal lokaler
i lokalen st.
1
automat 940
2
automater 660
3
automater 240
4
automater 130
5
automater 90
6
automater 60
7
automater eller
fler 80
S 2
200
Tabellen läses så här: Det finns totalt ca 940 lokaler i
Sverige med en 1-kronas spelautomat, 660 med två 1-kronas spelautomater osv.
Ortsstorlek
Andel av lokalerna
Stor-Stockholm 27
Stor-Göteborg 10
Stor-Malmö 2
Övriga
orter med mer än 100' inv. 9
Övriga
orter med 50'100' inv. 10
Övriga
orter med mindre än 50' inv. 41
S 100
Tabellen läses så här: Äv aUa lokaler som har minst en 1-kronas
automat ligger 27 % i Stor-Stockholmsområdet osv.
Prop. 1977/78: 9 156
Typ av lokal
Andel av lokalerna
/o
Restaurang 94
Bingolokal 2
Folkpark 3
Tivoli 1
S 100
Tabellen läses så här: Av alla lokaler som har minst en 1-kronas
spelautomat är 94 % restauranger osv.
Med utgångspunkt från dessa siffror beslutades om följande
ungefärliga fördelning av intervjuerna på olika typer av lokaler.
Antal automater Önskat antal
i lokalen intervjuer
st.
1
aulomat 160
2
automater 200
3
automater 120
4
automater 90
5
automater 75
6
automater 75
7
automater eller
fler 75
S 795
Fördelningen är direkt proportionell mot andelen av
automaterna inom respektive lokalstorlek.
Fördelningen på restauranger och bingolokaler bestämdes
till ca 700 intervjuer på restauranger och ca 100 på bingolokaler, dvs. en viss
överrepresentation på bingolokaler. Motivet till detta var att vi vUle kunna specialstudera
bingolokalerna, vilket ej varit möjligt vid en direkt proportionering.
Ortsstorlek
Antal
intervjuer
st.
Stor-Stockholm 200
Stor-Göteborg 100
Stor-Malmö 45
Övriga orter med mer än 100' inv. 100
Övriga orter med 50'100' inv. 100
Övriga orter med mindre än 50' inv. 250
S 795
Fördelningen är direkt proportionell mot andelen av automaterna
inom respektive artsstorlek.
Urvalet av lokaler drogs ur riksskatteverkets register
över spelautomater typ enarmade banditer.
Prop. 1977/78: 9 157
Vid
urvalet klustrades lokalerna till ett begränsat antal orter för att kunna
genomföra datainsamlingen med rimlig tids- och kostnadsinsats. För varje vald
apparat planerades att genomföra 5 intervjuer utom för lokaler med 5 automater
eller fler där antalet intervjuer per apparat begränsades till 3.
Den
faktiska fördelningen av intervjuer har i viss mån avvikit från den beräknade
beroende på olika spelfrekvens inom olika typer av lokaler.
Totalt
har vi genomfört 733 intervjuer med spelare på enarmade banditer.
Utfallet
av urvalet redovisas i resultatdelen.
Formulär
Ett
exemplar av det frågeformulär som använts vid undersökningen bifogas i slutet
av denna rapport.
Tid
Datainsamlingen
har genomförts under tiden 22.331.3.1976.
Solna
76-04-23
SVENSKA
TESTHUSET ÄB Per Frösslund
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78: 9 Tabell 1
160
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
153
104
57
69
80
89
81
100
Samtliga respondenter 733 644 Typ av lokal
Restaurang
Bingo Ej svar
12
100-1- 100-1- 100+ 100-F 100-1- 100-f-
100-1- 100-1-
100-F
Tabellen läses så här: 88 % av intervjuerna har genomförts
i restauranglokaler, 12 % i bingolokaler.
Tabell 2
Vertikal
procent
Spelfre
kvens
Spelföriust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g-/v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20
59
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Typ av
lokal
Restaurang
88
88
75-
85
83-
89
96-h
94 +
80-
78-
79-
Bingo
12
13
25-K
15
17-f
11
4-
6-
20 +
22 +
21 +
Ej svar
Tabellen läses så här: 88 % av intervjuerna har genomförts
i restauranglokaler, 12 % i bingolokaler.
Tabell
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
Samtliga
respondenter
733
Antal
apparater i
lokalen
1 st.
11
2 st.
24
3 st.
17
4 st.
14
5 st.
11
6 st.
9
7 st.
el. fler
15
Ej svar
81
104
100
57
69
80
89
153
644
13+ 100+ _______
24 100+ _ _ _ 22
16 100+ 21
16+ _ _ _ 100+ _ _ _ _
9- 100+ 22 +
11+ 100+
12- ______ 100+ 34 +
Tabellen läses så här: 11 % av intervjuerna har genomförts
i lokaler med 1 apparat, 24 % i lokaler med 2 apparater osv. Äv intervjuerna i
bingolokaler har 22 % genomförts i lokaler med 2 apparater, 21 % i lokaler med
3 apparater osv.
Vertikal procenl
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35 12 Min. 12 Mer 10 11 21 60
Total g./v. g./v. 1 g./v.
g/m. säll. kr 20 kr 59 kr kr
Samtliga respondenter
Antal apparater i lokalen
1
st.
2
st.
3
st.
4
st.
5
st.
6
st.
7
st. el. fler Ej
svar
733 72
6 29 13 17
6 11 19
11 24 17 14 11 9 15
93
12
19
14
9
17 +
4
25 +
177
11
25 22 +
13 10 10-
342
10 24 18 11-13 9 16
208
10 26 19 14 8 9 14
183
14
20
13
19 +
10
11
14:
410
14 + 24 18
10- 13 + 7- 13
132
9 28 15 16 11
8 13
107
7 23 12 19
6 15 18
56
5 13 16 18
4 20 +
25 +
Tabellen läses så här: 11 % av intervjuerna har genomförts
i lokaler med 1 apparat, 24 % i lokaler med 2 apparater osv.
Tabell 5
Vertikal
procent
Total
Restauranger
Total
Antal
apparater
i
lokalen
Bingo
1
2
3
4
5
6
7
Samtliga
respondenter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
- 89
Ortsstorlek
Stor-Stockholm
14
12-
19
19
3-
38+ '
33 +
Stor-Göteborg
16
15
6-
9-
38 +
40 +
22
Stor-Malmö
10
11 +
12
7
63 +
Öv. ort.
över 100 000
18
18
21
35 +
10-
1-
58 +
22
50
00099 999 inv.
. 19
21 +
12
20
39 +
2-
84 +
Und. 50
000 inv.
23
23
30
11-
49 +
20
40 +
16
22
Ej svar
Tabellen läses så här: 14 % av intervjuerna har genomförts
i Stor-Stockholm, 16 % i Stor-Göteborg osv.
11 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
Tabell
6
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelföriust
.
Daglig
3-5
1-2
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g./v.-
1 g./v.
g./m.
säll.
kr.
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Ortsstoriek
Stor-Stockholm
14
15
18
20 +
19 +
9-
13
14
13
11
29 +
Stor-Göteborg
16
10
20
19
18
16
14
18
16
14
5-
Stor-Malmö
10
15
13
6
10
9
10
11
5
7
4
Öv. ort.
över
100 000
18
10
23
16
17
24 +
15
24 +
17
8-
9
50
00099 999
inv.
19
26
9-
15
15-
17
27 +
17
21
24
20
Und. 50
000 inv.
23
24
17
24
22
25
21
16-
28
36 +
34
Ej svar
Tabellen
läses så här: 14 % av intervjuerna har genomförts i Stor-Stockholm, 16 % i Stor-Göteborg
osv.
Tabell
7
Vertikal
procenl
Total
Restauranger
Total
Antal apparatei
i
lokalen
Bingo
1
2
3
4
5
6
7
Samtliga
respondenter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
89
Tid
09.0012.00
6
7
4
3
9
8
4
19 +
3
12.0016.00
24
26 +
56 +
30
15-
16
19
44 +
8-
16.0020.00
30
26-
25
32
31
29
21
12-
20-
64 +
20.00
39
41 +
16-
35
45
47
60 +
84 +
17-
25-
Ej svar
Tabellen
läses så har: 6 % av intervjuerna har genomförts mellan 9.00 och 12.00, 24 %
mellan 12.00 och 16.00 osv.
Tabell
8
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g-/v.
g./v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Tid
09.0012.00
6
17
11
5
9
+
5
3
5
5
10
9
12.0016.00
24
26
29
22
25
25
21
30 +
15-
19
7-
16.0020.00
30
35
29
28
30
32
31
26-
37
32
50 +
20.00
39
22-
31
46
37
38
45
40
42
39
34
Ej svar
Tabellen
läses så har: 6 % av intervjuerna har genomförts mellan 9.00 och 12.00, 24 %
mellan 12.00 och 16.00 osv.
Prop. 1977/78: 9 Tabell 9
163
Vertikal
procent
Restauranger
Total Total
Antal
apparater i lokalen
Bingo
12
3 4
5
6
7
Samtliga respondenter
Dans
Ja
Nej Ej svar
733 644
25 28 + 75 72-
81
153 104 100
9_ 44+ 33 100+ 91+ 56- 67
57
40 + 60-
69
77 + 23-
80
17 82
89 99 +
Tabellen läses så här: 25 % av interi'juerna har
genomförts i lokaler där det samtidigt anordnats dans.
Tabell 10
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10 11
21
60
Total
g./v.
g./v.
I g./v.
g./m.
säll.
kr 20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410 132
107
56
Dans
Ja
25
17
Il-
28
21-
27
31
24 25
25
32
Nej
75
83
SO +
72
79 +
73
69
75 75
75
68
Ej svar
Tabellen läses så här: 25 % av intervjuerna har genomförts
i lokaler, där det samtidigt anordnats dans.
Tabell
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samtliga respondenter
733 644 81 153 104 100
Fr. 1 Hur ofta händer det att ni spelar pä en sädan här
spelautomat
57
69
80
89
Dagligen/så
gott som
10
10
5
10
7
12
7
12
15
10
35
ggr/vecka
13
II-
14
10
10
8
12
6
19
26 +
12
ggr/vecka
24
23
25
25
28
16
26
26
16
30
Ngn gång/14:e
dag
12
11
9
17 +
12
13
II
12
I-
17
Ngn
gång/månad
16
17
17
14
24 +
17
12
14
21
9
Mer
sällan
25
27 +
31
23
20
34 +
32
30
27
8-
Ei svar
Tabellen läses så här: 10 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden spelar dagligen eller så gott som dagligen, 13 % spelar
35 ggr/vecka osv. 47 % spelar minst en gimg/vecka. Av de som spelar i
bingolokaler spelar 66 % minst en gång/vecka.
Tabell 12
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min. 12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g./v.
1 g./v. g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72 93
177
342 208
183
410
132
107
56
Fr. 1
Hur otta händer det att ni spelar
på en så
dan här spelautomat
Dagligen/
så
gott som
10
100+
-
21+ -
5-
5
16 +
45 +
35
ggr/vecka
13
100 +
27+
9-
13
24 +
20
12
ggr/vecka
24
,
100 +
52+ -
21-
30
31
23
Ngn gång/14:e
dag
12
42 +
12
15
11
5
Ngn
gång/månad
16
58 +
.
17
20
11
7
Mer
sällan
25
100 +
35 +
16-
7-
Ej svar
Tabellen läses så här: 10 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden spelar daghgen eller så gott som dagligen, 13 % spelar 35
ggr/vecka osv. 47 % spelar minst en gång/vecka. Äv de som är beredda att
förlora upp till 10 kr. spelar 5 % dagligen eller så gott som dagligen. Bland
de som är beredda att förlora 60 kr. eller mer spelar 45 % dagligen eller så
gott som dagligen.
Tabell
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Samtliga respondenter 733 644 81 153 104 100 57 69 80 89
Fr.
2 Hade ni bestämt i förväg att ni skulle spela på en sådan här automat idag
eller blev det så av en ren tillfällighet
Bestämt i förväg Tillfällighet Ej svar
22 78
20-80 +
12-
! +
21
16
29
25
22
15
35 +
79
84
71
75
78
85
65-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabellen läses så här: 22 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden hade i förväg bestämt att de skulle spela. 35 % av de som
spelat i bingolokalerna hade i förväg bestämt att de skulle spela på en enarmad
bandit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell
14
Vertikal
procent Spelfrekvens
1-2
g./v.
Min.
1 g./v.
12 g./m.
Mer säll.
Spelförlust
Daglig 35 Total g./v.
10 II kr 20 kr
21 59
kr
60 kr
opaginerad Kontrollera mot PDF
177
93
208
183
56
733
72
342
132
107
410
Samtliga respondenter
Fr. 2 Hade ni bestämt i förväg att ni skulle spela på en
sådan här automat idag eller blev det så av en ren tillfällighet
61 +
56 +
19
38 +
12-
3-
13-
23
39 +
57 +
39-
44-
81
62-
88 +
97 +
87 +
77
61-
43-
Bestämt i förväg 22
Tillfällighet 78
Ej svar
Tabellen läses så här: 22 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden hade i förväg bestämt att de skulle spela. 61 % av de som
spelar dagligen eller så gott som dagligen hade i förväg bestämt att de skulle
spela på en enarmad bandit.
Tabell
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samtliga
respondenter 733 644 81 153 104 100
57 69
80
89
Fr. 3
Har ni gått hit ensam eller har ni sällskap eller bestämt träff med någon här
Ensam 39
38 41 36 31 39 40 41 Sällskap/best.
träff" 61 62 59 64
69 61 60 59 Ej svar
42 57
44 56
Tabellen läses så här: 39 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden kom ensamma till lokalen och hade inte bestämt möte med någon
där.
Tabell
16
Vertikal
procent Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig 35 Total g./v.
12
g./v.
Min
1 g./v.
12 g./m.
Mer säll.
10 II kr 20 kr
21 59
kr
60 kr
Samtliga res
pondenter 733 72 93 177
342 208 183 410 132 107 56
Fr. 3 Har ni gått hit ensam eller har ni sällskap eller
bestämt träff med någon här
Ensam 39 40 48 42 43+ 37 32 34-
43 45 52 +
Sällskap/best.
träff 61 60 52 58 57- 63 68 66+
57 55 48-
Ej svar
Tabellen läses så här: 39 % av de som spelat i lokalerna
under inter-vjutiden kom ensamma till lokalen och hade inte bestämt möte med någon
där, 52 % av de som är beredda att förlora 60 kr. eller mer kom ensamma till
lokalen.
12 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samtliga respondenter
733 644 81
153
104 100 57
69
80
89
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fr. 4 Ungefär hur mycket är ni beredd att förlora idag
innan ni slutar spela
4 kr
12
14 +
16
16
16
4-
21 +
3-
17
1-
Skr
14
16 +
22
18
17
11
18
7
16
4-
6 9 kr
4
4
2
6
6
4
9
1
10 kr
26
26
28
24
28
23
26
33
24
24
11 14 kr
1
1
2
I
2
1
15 kr
5
4
5
4
4
7
4
1
1
10
16 19 kr
20 kr
13
12
10
14
10
14
9
13
10
18
21 29 kr
4
4
4
2
3
8
9
7
30 39 kr
4
3
2
3
4
1
4
4
5
9
40 49
kr
1
0
I
2
1
2
50 59 kr
6
6
4
5
3
10
10
7
9
60 99 kr
2
2
2
1
1
5
3
100199
kr
4
3
1
1
4
2
14
4
7
200
kr
2
2
1
1
2
1
2
1
6
3
Vet ej
4
4
2
3
5
7
4
3
6
I
Bas
705
617
79
149
99
93
55
67
75
88
Medeltal
kronor
24
22-
15
17-
16
27
15
34
34 +
36 +
Tabellen läses så här: 12 % av de som spelat i lokalerna
under inter-vujtiden är beredda att förlora 4 kr. eller mindre, 14 % är beredda
att förlora 5 kr. osv. 56 % är beredda att förlora upp till 10 kr. I genomsnitt
är man beredd att förlora 24 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 18
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
1
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g-/v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Fr. 4
Ungefär hur myck
et är ni
beredd
att förlora idag
nnan ni
slutar
spela
;l
4 kr
12
4-
8
8
7-
11
23 +
21 +
..
__
__ ,
5 kr
14
13
10
9-
10-
16
21 +
26+
.
---- ,
6 9 kr
4
4
5
4
4
3
7 +
,
10 kr
26
14-
18
27
22-
27
32 +
46 +
------ 1
II
14 kr
1
2
1
0
1
5
15 kr
5
1
5
7
5
5
3
26 +
' 1
16 19
kr
20 kr
13
8
13
14
13
17 +
7-
70 +
------ 1
21 29
kr
4
7
9
5
6 +
4
__
27
30 39
kr
4
7
6
5
6
3
2
, -
27
40 49
kr
I
I
2
1
1
I
5
50 59
kr
6
8
11
9
9 +
4
2-
_
_
41 +
; 1
60 99
kr
2
8
2
2
3 +
1
.
23 '
100199
kr
4
11
5
6
7 +
2
.
48
200
kr
2
15
4
4 +
0
29
Vet ej
4
I
2
3
2
4
6
Bas
705
71
91
172
334
199
172
410
132
107
56
Medeltal
kronor
24
65 +
36 +
22
35 +
17-
9-
7-
18
37+ ,
132+
:
Tabellen läses så här: 12 % av de som spelar i lokalerna
under intervjutiden är beredda att förlora 4 kr. eller mindre, 14 % är beredda
att förlora 5 kr. osv. 56 % är beredda att förlora upp till 10 kr: 1 genomsnitt
är man beredd att förlora 24 kr.
De som spelar dagligen eller så gott som dagligen är
beredda att förlora i genomsnitt 65 kr. De som spelar mer sällan än någon gång
per månad är beredda att förlora i genomsnitt 9 kr.
Tabell
19
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samtliga respondenter
733 644
81
153
104
100
57
69
80
89
Fr. 5 Tror ni det är vanligt att folk spelar bort mer
pengar på sädana här spelautomater än de egentligen har råd med
Ja
mycket vanligt
49
48
43
41-
46
44
44
59
70 +
53
Ja
ganska vanligt
27
26
28
27
29
31
26
28
13-
29
Varken
eller
14
14
16
20 +
12
16
12
10
6
12
Nej
ganska ovanligt
8
9
7
10
10
9
18
1
5
6
Nej
mycket ovanligt
2
2
5
1
4
I
6
Ej svar
Tabellen läses så här: 49 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden anser att det är mycket vanligt att folk spelar bort mer
pengar på enarmade banditer än de egentligen har råd med osv. 76 % anser att
det är ganska eller mycket vanligt.
Tabell
20
Vertikal
procent Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig 35 Total g./v.
12
g./v.
Min.
1 g./v.
12 g./m.
Mer säll.
10 11 kr 20 kr
21 59
kr
60 kr
Samtliga res
pondenter 733 72 93 177
342 208 183 410 132 107 56
Fr. 5 Tror ni det är vanligt att folk spelar bort mer
pengar pä sådana här spelautomater än de egentligen har råd med
Ja
mycket vanligt
49
46
53
52
51
38-
58 +
48
50
50
54
Ja
ganska vanligt
27
26
23
23
24
33 +
25
25
30
30
29
Varken
eller
14
17
II
13
13
18
11
14
14
13
9
Nej
ganska
ovanligt
8
7
11
10
10
9
5
10 +
6
7
4
Nej
mycket
ovanligt
2
4
3
2
3
2
1
3
1
5
Ej svar
Tabellen läses så här: 49 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden anser att det är mycket vanligt att folk spelar bort mer
pengar på enarmade banditer än de egentligen har råd med osv. 76 % anser att
det är ganska eller mycket vanligt.
Tabell
21
Vertikal
procent
Restauranger
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
Total
Samtliga
respondenter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
89
Fr. 6
Spelar ni pä
Tips
62
61
64
60
66
61
63
57
51
71
Penninglotteriet
43
38-
41
41
35
44
32
23-
46
80 +
V5/V65
23
22
27
25
18
24
23
20
11-
29
Toto
vinnare/plats
14
13
14
12
10
15
12
19
13
19
Ej svar
Tabellen läses så här: 62 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden tippar också, 43 % köper penninglotter osv.
Prop.
1977/78: 9 169
Tabell
22
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
II
21
60
Total
g./v.
g./v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56:-.,
Fr. 6
Spelar ni på
'
Tips
62
54
69
65
64
67
52-
59
73 +
64
61
Penninglottenet
43
47
45
45
46
44
39
41
50
46
43
V5/V65
23
38 +
28
27
29 +
22
10-
15-
29
36 +
43 +
Toto
vinnare/
plats
14
29 +
22 +
16
20 +
13
4-
8-
14
28 +
34 +
Ej svar
.
Tabellen
läses så här: 62 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden tippar
också, 43 % köper penninglotter osv. Av de som är beredda att förlora 60 kr.
eller mer spelar 43 % på V 5/V 65 och 34 % på toto vinnare/plats mot 23 % resp.
14 % för samtliga intervjuade.
Tabell
23
Vertikal
procent Restauranger
Total
Antal apparater i lokalen Bingo
Total 1
Samtliga
respondenter 733 644 81 153 104 100 57 69 80 89
Fr.
7 Det har förts fram många förslag till förändringar av spelet på sådana här
automater, ett av förslagen är att byta ut enkronas-automaterna mot 25-öres vad
tycker ni om det förslaget
Mycket
bra
14
14
9
12
20
4-
28 +
10
24 +
11
Ganska
bra
14
14
16
12
14
20
18
10
4-
15
Varken
eller
24
23
20
26
19
24
25
22
27
26 r
Ganska
dåligt
14
14
14
20 +
19
12
11
13
1-
18
Mycket
dåligt
34
35
42
29
27
40
19-
45
44
30
Ej svar
Tabellen
läses så här: 14 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden anser att
förslaget att byta ut 1 kronas-automaterna mot 25-öres-automater är bra osv.
Prop.
1977/78: 9 170
Tabell
24
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g./v.
I g./v. g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Fr. 7
Det har förts fram många
förslag till
förändringar av spelet på i
sådana hi
ir
automater ett
av för-
slagen
är att byta ut enkronas-a
utomaterna
mot 25-öres vad tycker ni
om det förlslaget
Mycket
bra
14 11
14
9-
11- 13
20 +
14
12
9
16
Ganska
bra
14 7
12
10
10- 16
19 +
17 +
12
8
7
Varken
eller
24 17
12-
19
16- 28
33 +
27 +
22
20
18
Ganska
dåligt
14 6-
20
20 +
17 18
5-
14
15
19
7
Myckst
dåligt
34 60 +
42
43 +
46+ 25-
23-
28-
39
44 +
52 +
Ej svar
Tabellen
läses så här: 14 % av de som spelat i lokalerna under inter-yjutiden anser att
förslaget att byta ut 1 kronas-automaterna mot 25 öres-automater är bra osv.
52
% av de som är beredda att förlora mer än 60 kronor anser att förslaget är
mycket dåligt.
Tabell
25
yertikal
procent Restauranger
Total
Antal apparater i lokalen Bingo
Total 12 3 4 5 6 7-
Samtliga
respondenter 733 644 81 153 104 100 57 69 80 89
Fr.
8 Ett annat förslag är att man helt tar bort möjligheten att vinna jack pott
vad tycker ni om det förslaget
lycket
bra
5
5
5
2
6
4
4
4
9
7
Ganska
bra
5
5
2
7
I
8
12
1
6
6
Varken
eller
U
12 +
16
9
10
II
21 +
17
9
3-
Ganska
dåligt
16
15-
17
22 +
13
16
14
7
5-
26 +
Mycket
dåligt
63
63
59
60
70
61
49-
70
71
58
Ej svar
Tabellen
läses så här: 5 % av de som spelat i lokalerna under inter-yjutiden anser att
förslaget att slopa möjligheten till Jackpott är mycket bra, 65 % anser att
förslaget är mycket dåligt.
Prop.
1977/78: 9 171
Tabell 26
Vertikal procent Spelfrekvens Spelförlust
Daglig 35 12 Min. 12 Mer
10 II 21 60
Total £,./v. g./v. 1 g./v. g./m.
säll. kr 20 kr 59 kr kr
Samtliga res
pondenter 733 72 93 177
342 208 183 410 132 107 56
Fr. 8 Étt annat förslag är att man helt tar bort möjligheten
att vinna jack pott vad tycker ni om det förslaget
Mycket bra 5
11 5 3-586452
Ganska bra 5
3 1 2 2-8+88+244
Varken eller II
6 5 5- 5-
13 20+ 16+ 7 4- 2-,
Ganska dåligt 16 10 18 14 14 19 16
19 14 15 7
Mycket dåligt 63 81+ 74+ 75+ 76+ 54- 48- 52- 73+ 73+
86 +
Ej svar
Tabellen läses så här: 5 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden anser att förslaget att slopa möjligheten till Jackpott är
mycket bra, 65 % anser att förslaget är mycket dåligt.
Av de som är beredda att förlora 60 kronor eller mer anser
86 % att förslaget är mycket dåligt.
Tabell 27
Vertikal procent Restauranger
Total Antal apparater i lokalen Bingo
Total I
Samtliga respondenter 733 644 81 153 104 100 57 69 80 89
Fr. 9 Ett tredje förslag är att helt förbjuda
enkronas-automaterna. Vad tycker ni om det förslaget
Mycket
bra
35
33-
22-
29
22-
35
37
46
50 +
51 +
Ganska
bra
8
8
6
II
9
4
16
12
1-
7
Varken
eller
19
19
27 +
24
15
16
23
14
11
15
Ganska
dåligt
11
10
II
9
22-1-
11
9
3-
2-
15
Mycket
dåligt
27
29 +
33
26
32
34
16
25
35
13-
Ej svar
Tabellen läses så här: 35 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden anser att förslaget att helt förbjuda 1 kronas-automaterna
är mycket bra osv.
172
Tabell
28
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
DagI
ig 3-5
12
Min.
12
Mer
10
11
21
60
Total
g./v.
g./v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Fr. 9
Ett tredje förslag i
är att 1
iielt
förbjuda enl
kronas-automaterna.
Vad tycker ni om de
t
förslaget
Mycket
bra 35
25
32
34
32
34
43 +
36
32
30 43
Ganska
bra 8
1
4
7
5-
12 +
9
10
7
7 4
Varken
eller 19
8-
18
21
18
18
21
20
20
19 2-
Ganska dåligt
11
6
6
12
9
14
10
II
12
7 9
Mycket
dåligt 27
60 +
30 +
25
36 +
22
17-
22-
29
36+ 43 +
Ej svar
Tabellen
läses så här: 35 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden anser att
förslaget att helt förbjuda 1 kronas-automaterna är mycket bra osv.
Av
de som spelar dagligen eller så gott som dagligen anser 60 % att förslaget är
mycket dåligt.
Tabell
29
Vertikal
procent
Total
Restauranger
Total
Antal
apparater i lokalen
Bingo
I
2
3
4
5
6
7
Samtliga
respondenter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
89
Kön:
Man
73
77 +
84 +
74
79
68
70
87 +
80
44-
Kvinna
27
23-
16-
26
21
32
30
13-
20
56 +
Ej svar
Ålder:
20 år
12
13
7
17
19 +
14
12
6
10
6
2040 år
53
57 +
63
54
61
51
58
62
50
25-
6065 år
31
27-
26
27
18-
29
25
32
39
53 +
66 år
el. äldre
4
3
4
2
2
6
4
1
17
Ej svar
0
0
2
Tabellen
läses så här: 73 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden är män.
12
% av de som spelat i lokalerna under intervjutiden är under 20 år, 53 % är
mellan 20 och 40 år osv.
Tabell 30
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
II
21
60
Total
g./v.
g./v.
1 g./v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
132
107
56
Kön:
Man
73
79
69
73
73
75
69
74
67
72
80
Kvinna
27
21
31
27
27
25
31
26
33
28
20
Ej svar
Ålder:
20 år
12
24 +
12
10
13
10
13
13
13
11
14
2040 år
53
39-
46
54
49
56
56
58 +
46
47
38-
6065 år
31
38
31
33
34
29
26
26-
33
37
46 +
66 år
el. äldre
4
11
2
4
5
4
3
8
5
2
Ej svar
0
0
0
Tabellen läses så här: 73 % av de sorn spelat i lokalerna
under intervjutiden är män.
12 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden är
under 20 år, 53 % är mellan 20 och 40 år osv.
Tabell
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Restauranger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Antal apparater i lokalen
Bingo
Samtliga respondenter
Förvärvsarbete:
Ja heltid
Ja deltid
Ja
tillfälliga arb.
Förvärvsarb. ej
Ej svar
Hur många är ni i ert hushåll
1
person
2
personer
3
personer
4
personer
5
personer el.
fler Ej svar
733
644
75 8 3
13 I
78 + 7-3
11-1
30 29 18
14 6 3
31 27-19 14
6
3
81
83 7 I 7 1
31
37 14 16
2
153
76 8 4
11 1
29 31 16 14
104
86 + 2-
13
31 21 19 14
100
66-
13
5
16
36 22 24 10 4 4
57
58- 14
5 21
2
33 26 18 12 9 2
69
93 + 4 1 1-
33 16-23 22
3
3
80
85- 4 1 9 1
26 31 20 15
5 1
89
51-
15 +
7
28 +
25
44 + 13 10
Tabellen läses så här: 75 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden är heltidsarbetande.
30% av de som spelat i lokalerna under intervjutiden är
ensamstående, 29 % hör till 2 personers-hushåll osv.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
opaginerad Kontrollera mot PDF
Total
Daglig
35 g./v.
12 g./v.
Min. 12 1 g./v. g./m.
Mer säll.
-10
kr
11
20 kr
21
60-
59 kr
kr
opaginerad Kontrollera mot PDF
183
28 30 19
15
5 2
Samtliga respondenter
Förvärvsarbete: Ja heltid Ja deltid Ja tillfälliga arb. Förvärvsarb. ej Ej svar
Hur många är ni i ert hushåll
1
person
2
personer
3
personer
4
personer
5
personer el.
fler Ej svar
733 72
72
7
11
75 8 3
13 1
38 21 18
11 11 1
30 29 18 14 6 3
93
67 11
2
20 +
35
33
18
8
3
2
177
79
10
2
9
1
31 31 19 10 8 1
342
74 9 4
12 1
34 30 19
9-
8
1-
208
75 6 4
14 1
27 30 19 15 5 4
410
77 76
8 8
1 2
14 13
I
28 26 16 21 +
4
4
132
73
10
2
14
33 31 16 14
5 2
107
72 7 5
15 1
30 27 17 10 10 6
56
73 7 7
11 2
43 21 18 II
5 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabellen läses så här: 75 % av de som spelat i lokalerna
under inter-vjutiden är heltidsarbetande.
30 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden är
ensamstående, 29 % hör till 2 personers-hushåll osv.
Tabell 33
Vertikal
procent
Total
Restauranger
Total
Antal apparatei
i lokal
en
Bingo
1
2
3
4
5
6
7
Samtliga
respondenter
733
644
81
153
104
100
57
69
80
89
Utbildning:
Folkskola
26
23-
20
20
25
25
32
16
22
54 +
Grund/enhetsskola
15
15
15
19
14
13
9
16
14
15
Realskola/an.
jmf. utb.
9
9
12
II
13
2-
5
4
15
9
Fackskola
10
10
9
7
9
13
4
16
11
9
Flick/folkhögskola
3
4
5
4
4
4
1
4
1
2
An. jmf.bar
utbildn.
5
5
6
2
4
7
19
4
Gymn./an.
jmf. utbildn.
22
25 +
25
21
28
29
33
10-
29
6-
Seminarium
2
2
I
4
1
4
4
I
Högskola/universitet
7
8 +
7
12 +
6
5
5
10
6
1-
Ej svar
1
1
I
3
I
Inkomst :Hushållets
sammanlagda
årsinkomst
Utan el.
und. 4 999 kr/år
2
2
4
2
4
2
2
1
5 00015
000 kr/år
5
5
1
8 +
2
9
11
6
16
00030 000 kr/år
9
8-
9
9
10
12
12
2-
18 +
3100050
000 kr/år
31
32
30
31
23
38
37 .
38
29
28
51000kr/årel.däröv.
52
52
54
49
62 +
37-
39
59
65 +
48
Ej svar
I
1
2
2
3
1
Tabellerna läses så här: 26 % av de som spelat i lokalerna
under intervjutiden har folkskola som högsta utbildning osv.
31 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden har
en sammanlagd hushållsinkomst meUan 31 000 och 50 000 kronor per år osv.
Tabell 34
Vertikal
procent
Spelfrekvens
Spelförlust
Daglig
35
12
Min.
12
Mer
10
II
21
60
Total
g./v.
g./v.
1 g-/v.
g./m.
säll.
kr
20 kr
59 kr
kr
Samtliga
res-
pondenter
733
72
93
177
342
208
183
410
131
107
56
Utbildning:
Folkskola
26
31
40 +
23
29
28
19-
22-
33
31
30
Grund/enhets-
skola
15
24 +
14
14
16
13
15
14
18
13
20
Realskola/an.
jmf. utb.
9
6
13
8
9
12
8
11
7
8
7
Fackskola
10
7
2-
15 +
10
9
9
10
9
7
5
Flick/folkhög-
skola
3
I
2
4
3
2
5
3
4
7
An. jmf.bar
ut-
bildn.
5
3
2
6
4
5
4
4
5
7
5
Gymn./an.
jmf.
utbildn.
22
18
19
23
21
19
29 +
25
20
17
25
Seminarium
2
6
3
2
2
2
2
7
Högskola/univer-
sitet
7
4
3
7
6
8
8
9
5
4
5
Ej svar
1
1
I
1
0
1
0
1
2
Inkomsl:
Hus-
hållets
samman-
lagda
årsinkomst
Utan el.
und.
4 999
kr/år
2
I
1
2
I
I
4
3
2
2
5 00015
000
kr/år
5
4
6
4
5
5
5
6
3
5
2
16
00030 000
kr/år
9
15
14
7
11
7
9
9
6
7
21 +
3100050
000
kr/är
31
31
39
32
34
30
28
30
40 +
34
21
51 000
kr/år el.
däröv.
52
49
39-
55
49
54
52
51
49
53
52
Ej svar
1
2
2
I
I
Tabellerna
läses så här: 26 % av de som spelat i lokalerna under intervjutiden har
folkskola som högsta utbildning osv.
31
% av de som spelat i lokalerna under intervjutiden har en sammanlagd
hushållsinkomst mellan 31 000 och 50 000 kronor per år osv.
Prop.
1977/78: 9 176
Frågeformiilär
För
kontorets anteckningar:
T-nr Löp-nr Typ av lokal: Antal apparater i
rang 9 st.
2 D
Bingo
I ] I 7 I
2 I 5 I i i i [ 8 1 D Restau- lokalen:
12 3 4 5 6 7
Ort:_____________ _______________________ Ortsstorlek
10 11 I n Stor-Stockholm
Tid Dans 2 Q Stor-Göteborg
12-- in 09.0012.00 13
1 n Ja 3 D Stor-Malmö
2
n 12.0016.00 2 Nej 4 0 Övriga orter över 100 000 inv.
3
D 16.0020.00 5 D 50 00099 999 inv.
4
D 20.00 6 D Under 50 000 inv.
Fräga 1
Hur ofta händer det att Ni spelar på en sådan här
spelautomat?
14 I D Dagligen eller så gott som dagligen
2
35
gånger/vecka
3
12
gånger/vecka
4
Nägon gång/14:e
dag
5
Någon
gång/månad
6
Mer
sällan
Fråga 2
Hade Ni bestämt i förväg att Ni skulle spela på en sådan
här automat idag eller blev det sä av en ren
tillfällighet?
15 I G Bestämt i förväg
2 D Tillfällighet
Fräga 3
Har Ni gått hit ensam eller har Ni sällskap eller bestämt
träff med nägon här?
16 I D Ensam
2 n Sällskap/bestämt träff
Fråga 4
Ungefär hur mycket är Ni beredd att förlora idag innan Ni
slutar spela?
1719______ kronor
Fräga 5
Tror Ni det är vanligt att folk spelar bort mer pengar pä
sådana här spelautomater än de egentligen har
råd med?
20
I D Ja, mycket vanligt
2
Ja,
ganska vanligt
3
Varken
vanligt eller ovanligt
4
Nej,
ganska ovanligt
5
Q Nej, mycket
ovanligt
Fråga 6
Spelar Ni
pä .. .
Ja
Nej
1 ~
1 E
2
IL.
3
3
4 D
4 D
Tips 21
Penninglotteriet
V5/V65
Toto vinnare/plats
Fråga 7
Det har förts fram många förslag till förändringar av
spelet på sådana här automater. Ett av förslagen
är att
byta ut enkronas-automaterna mot 25-öresautomater. Vad tycker Ni om det
förslaget?
22 1 D
Mycket bra
2
Ganska
bra
3
Varken
bra eller dåligt
4
Ganska
dåligt
5
Mycket
dåligt
Fråga
8
Ett
annat förslag är att man helt tar bort möjligheten att vinna Jack pott.
slaget?
23
I n Mycket bra
2 n
Ganska bra
3 n
Varken bra eller dåligt
4
Ganska dåligt
5 n
Mycket dåligt
Vad
tycker Ni om
det fö ?
Fråga
9
Ett
tredje förslag är att helt förbjuda 24 1 D Mycket bra
2 D
Ganska bra
3 D
Varken bra eller dåligt
4 D
Ganska dåligt
5 n
Mycket dåligt
enkronas-automaterna.
Vad
tycker Ni
i om det
förslaget?
opaginerad Kontrollera mot PDF
Slutligen
tänkte jag fä ställa några frågor om Er själv: Kön: 1 D Man 25 2 D
Kvinna
Förvärvsarbete: 27 1 D Ja, heltid
2
n Ja, deltid
3
Ja, men
bara tillfälliga arbeten
4
Förvärvsarbetar ej
Utbildning:
Utbildning A 19 O D Folkskola
1 Grundskola
1
Enhetsskola
2
n Realskola
2 Annan jämförbar utbildning
Ulbildning B
4
Fackskola
5
D Flickskola
5
Folkhögskola
6
Annan
jämförbar utbildning
Inkomst: Hushållets sammanlagda årsinkomst: 30 O D Utan
inkomst eller under 4 999 kr/år
1
D 5 00015 000
kr/år
2
D 16 00030 000
kr/är
3
n 31 00050 000
kr/år
4
n 51 000 kr/år
eller däröver
Ålder: I D
20 år
26 2 n 2040 år
3
n 4065 år
4
66 år
eller äldre
Hur många är Ni i Ert hushåll? 28 1 n 1 person
2
D 2 personer
3
n 3 personer 44
personer
5 n 5 personer el. fler
UtbUdning C
1 G Gymnasium
7 G Annan
jämförbar utbildning
Utbildning D
8
Seminarium
9
G Högskola 9 G
Universitet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Intervjun genomförd enligt givna instruktioner den ,
intervjuarens underskrift
Prop.
1977/78: 9 178
Bilaga 2 till prop. 1977/78: 9
Utkast
till
Förordning
om ändring i lotterikungörelsen (1974: 222)
utfärdad
den 1977.
Regeringen
föreskriver i fråga om lotterikungörelsen (1974: 222)
dels
att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 9 och 10 §§,
dels
att de nya 9 oeh 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i kungörelsen skall införas åtta nya paragrafer, 18 §§, av
nedan angivna lydelse.
Till
följd härav kommer kungörelsen att ha följande lydelse från oeh
med den dag då denna
förordning träder i kraft.
1
§ Till ansökan om tillstånd tUl
automatspel enligt lotteriförordningen (1939: 207) skall fogas redogörelse med
skiss över placeringen av varje spelautomat samt uppgift om typ oeh fabrikat
för varje spelautomat för vUken tillstånd sökes.
2
§ Om automatspel i visst fall
kan befaras medföra särskilda sociala skadeverkningar bör tUlståndsmyndigheten
bereda kommun där spelet skall anordnas tillfälle att yttra sig över ansökan.
3
§ Tillstånd till automatspel
enligt lotteriförordningen (1939: 207) skall avse bestämt antal spelautomater
av viss typ samt innehålla erforderliga föreskrifter rörande spelets
anordnande på ett från ordningssynpunkt tillfredsställande sätt.
4
§ Till stånd till automatspel i
samband med restaurangrörelse skall begränsas till högst två spelautomater med
en insats högre än 25 öre eller i den mån så befinnes lämpligt med hänsyn till
restaurangens storlek, omsättning, lokalförhållanden eller annat särskilt
förhållande högst fem sådana spelautomater.
5
§ Tillstånd enligt 4 § skall
innehålla dels föreskrift om att spelet får anordnas endast under tid då
restaurangserveringen är öppen för allmänheten, dels de föreskrifter om
spelautomaternas placering som kan behövas för att motverka att dessa blir lätt
tillgängliga för andra än restaurangens gäster.
6
§ Varje insats i spelautomat
skall ge samma vinstehans oberoende av utfallet av föregående spel.
7
§ På varje spelautomat som ger
vinst i form av pengar skall finnas anbragt på väl synlig plats uppgift om
vinstutdelningens genomsnittliga andel av insatserna i automaten.
8
§ Tillstånd bör återkallas om
automatspelet bedrives i strid med lag eller annan författning eller med stöd
därav meddelade villkor eller föreskrifter.
Prop.
1977/78: 9 179
9 §
Närmare föreskrifter för verkställigheten av lotteriförordningen
(1939: 207) och av denna kungörelse meddelas av lotterinämnden.
10 §
Talan mot länsstyrelsens beslut enligt lotteriförordningen
(1939: 207) föres hos lotterinämnden. Mot nämndens beslut får talan ej
föras.
Nämnden
får hänskjuta ärende av större vikt till regeringen.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1978.
Tillstånd
till automatspel i samband med restaurangrörelse får såvitt tillståndet avser
tid före den 1 januari 1979 meddelas enligt äldre bestämmelser.
Tillstånd,
som före ikraftträdandet har meddelats enligt äldre bestämmelser att gälla
tills vidare, skall omprövas senast vid utgången av juni 1978.
Prop.
1977/78: 9 180
Innehåll
sid
Propositionen ................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1
Förslag
till lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel .. 2
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 september
1977
............................................................ 3
1
Inledning ........................................................ .... 3
2
Tidigare och nu gällande
bestämmelser ................. .... 4
3
Tidigare riksdagsbehandling ................................ .... 7
4
Utrednmgen...................................................... .. 10
5
Remissyttrandena.............................................. 10
5.1
Allmänna synpunkter.................................... 10
5.2
Lämpligheten av att särreglera
spel på s. k. enarmade banditer 12
5.3
Gränsdragningsfrågor i
förhållande till andra spelformer 13
5.4
Sociala skadeverkningar ........................... .. 14
5.5
Risker för illegalt spel ................................... .. 17
5.6
Ekonomiska konsekvenser av ett
förbud ......... .. 18
5.7
Begränsning av insatsen tUl 25
öre ............... .. 20
5.8
S. k. förhöjd vinstchans................................ .. 22
5.9
Spel på fartyg............................................. .. 22
5.10
TUlståndsmyndighet .................................. .. 24
5.11
Föreslagna alternativ till ett
förbud .............. .. 25
5.12 Spelskatt
................................................. 26
6 Föredraganden.................................................. .. 27
6.1
Inledning.................................................... .. 27
6.2
Särreglering av spel på s. k.
enarmade banditer. .. 29
6.2.1
Förhållandet mellan regleringen
av spel på s. k. enarmade banditer och regleringen av övriga spel och
6.2.2
Risker för illegalt spel............................. .. 31
6.2.2
Risker för iUegalt spel............................. 32
6.2.3
Ekonomiska konsekvenser av ett
förbud .... .. 33
6.2.4
Sociala skadeverkningar ......................... 34
6.2.5
Sammanfattning ................................ 35
6.3 Förslag
till åtgärder .................................... 35
6.3.1
Verkställighetsföreskrifter
till lotteriförordningen .. 39
6.3.2
Spel på fartyg ..................................... .. 30
6.3.3
Spelskatt ............................................ .. 42
7
HemstäUan .................................................... .. 42
8
Beslut.............................................................. .. 42
BUaga
1 Betänkandet 44
Bilaga
2 Utkast tUl förordning om ändring i lotterikungörelsen 178
(1974: 222)
NORSTEDTS THYCKEM STOCKHOLM 1977 77(H24
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
25 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (25)
25 kopplingar i 7 dokument.
- SOU 2017:30 En omreglerad spelmarknad i texten
- Bet. 1978/79:NU55 Med anledning av förnyad behandling av motioner om ändringar i lotteriförordningen (1939:207), bl. a. rörande automatspel om s. 114 · s. 3 · s. 4 · s. 6 om s. 80 · och 1 till i texten
- Bet. 1978/79:NU20 Med anledning av motioner om ändringar i lotteriförordningen (1939:207), bl. a. rörande automatspel s. 2 i texten
- Bet. 1978/79:NU11 Med anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m. jämte motioner s. 11 i texten
- Bet. 1977/78:NU15 Med anledning av propositionen 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade banditer jämte motioner s. 1 · s. 6 · s. 8 om s. 105 · s. 9 · och 4 till i texten