Sök i Ratio Lex

om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m.

287 sidor, varav 246 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 246 av 287 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:91, om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 Regeringens proposition 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.;

beslutad den 16 februari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas radions och televisionens
organisation och inriktning under perioden fram t.o.m. budgetåret 1985/86.
Förslagen utgår från den grundsyn om radio och TV i allmänhetens tjänst som
präglar gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio. Detta innebär att
radio- och TV-verksamhelen på samma sätt som f, n. skall garanteras en fri och
i publicistiskt avseende oberoende ställning.

F. n. är Sveriges Radio, som handhar den allmänna
riksprogramproduk-tionen i radio och TV, också moderbolag i en koncem i vilken
även Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio ingår. Förslaget till
ny organisation innebär i sammanfattning följande. Tvä nya programföretag, ett
för TV och ett för riksradio bildas. Jämte Sveriges Lokalradio och Sveriges
Utbildningsradio skall dessa bolag ingå i en koncern som leds av ett
moderbolag. Moderbolagels funktioner inskränks lill sådana uppgifter som
medelsfördelning och fördelning av sändningstider mellan dotterföretagen och
därmed sammanhängande uppgifter beträffande gemensam planering för hela
koncernen. För utformningen av programverksamheten skall dotterföretagen ha
ansvaret.

Det nya programföretaget för TV bör enligt förslaget bestå
av de två programenheterna (TV 1 och TV 2) samt delar av den nuvarande teknikavdelningen
inom Sveriges Radio. Företaget leds av en chef och de båda programenheternas
ledning föreslås självständigt svara för programverksamheten. Riksradioförelaget
föreslås beslå av den nuvarande ljudradioenheten inom Sveriges Radio, delar av
Sveriges Radios teknikavdelning samt ullandsprogramenheten.

Sveriges Radios nuvarande distriktsorganisation, som är
gemensam för

1 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 2

radio och TV, bör enligt förslaget delas upp på de två nya
bolagen för TV resp. riksradio. Vid bedömningen av hur radions
distriktsorganisation skall utformas har utgångspunkten varit att samarbete
skall kunna ske med lokalradion. 1 stället för att som f. n. sprida resurserna
över hela landet bör riksradion därt"ör överväga att koncentrera de egna
regionala produktionsresurserna till ett mindre antal orter. Härigenom skapas
bättre förutsättningar för ett allsidigt utbud i riksradion från olika delar
av landet. För televisionen föreslus en uppdelning av landet i elva destrikt.
Såväl riksradions redaktioner utanför Stockholm som TV-distrikten bör enligt
propositionen få ökat inflytande över programsättning o. d.

Dotterföretagen i den nya koncernen bör enligt
propositionen i sin helhet ägas av moderbolaget. För moderbolaget förutsätts
samma ägarsam-mansättning som för Sveriges Radio, dvs. att 60% av
aktiekapitalet ägs av folkrörelserna och 20% av vardera pressen och
näringslivet.

I propositionen behandlas vissa programfrågor. Radions och
televisionens kulturansvar föreslås bli starkare markerat i de nya avtalen om
programverksamheten. Nuvarande system med två i programsättningen självständiga
TV-kanaler skall bestå. Sändningstiden i riksprogrammen bör enligt förslaget
ligga kvar på ungefär nuvarande nivå. Som ett viktigt mål för
programverksamheten anges att åstadkomma kvalitetsförbättringar. Kravet på
opartiskhet och saklighet i programverksamheten understryks, liksom betydelsen
av att förutsättningar skapas för en omfattande frilanmed-verkan. Vidare
framhålls skyldigheten för programföretagen atl tillgodose de särskilda behov
som handikappade samt språkliga och etniska minoriteter kan ha. I
propositionen behandlas också de principer som bör gälla för framställningen av
våld i radio och TV. Stor reslriktivitet bör tilllämpas i fråga om det s. k.
underhållningsvåldet.

Vikten av att programföretagen uppehåller olika slag av
kontakter men sin publik understryks.

1 propositionen föreslås ett system för kompensation för
kostnadsökningar av automatisk natur. Syftet är att förbättra
planeringsmöjligheterna inom radio- och TV-verksamheten.

Radionämnden föreslås få en stärkt organisation genom att
en tjänst som direktör inrättas vid nämnden. Direktören skall enligt förslaget
kunna besluta bl. a. i vissa granskningsfrågor. Radionämndens granskningsuppdrag
bör enligt förslaget inte ändras i förhållande till vad som gäller f. n.
Däremot bör nämnden få vidgade befogenheter när det gäller frågor rörande
genmäle och beriktigande.

Riktpunkter anges för radio- och TV-verksamhetens
utbyggnad under perioden. Andelen regionalt producerade program i riksradio och
TV kommer alt öka. Lokalradion kommer att få ett resurstillskott. Regionala
TV-sändningar kommer att byggas ut över hela landet.

Försöksverksamheten med s.k. närradio och när-TV bör sätta
i gång i anslutning till en paralamentarisk utredning av frågan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 3

Den allmänna moltagaravgiften föreslås höjd fr. o.m. den I
juli 1978 med 60 kr. till 340 kr. per år. Tilläggsavgiften för färg-TV föreslås
höjd med 20 kr. till 140 per år.

De angivna
organisationsförändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1979. Vad som i
övrigt föreslås bör enligl propositionen gälla redan fr. o. m. nästa budgetår.
För perioden den I juli 1978-30 juni 1979 bör ett avtal träffas med Sveriges
Radio i vilket bl. a. föreskrivs att bolaget skall genomföra den av regering
och riksdag beslutade omorganisationen. De avtal som träffas med de nya
programföretagen och med Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio för
tiden efter den 1 juli 1979 bör gälla i sju år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Förslag till Lag om
ändring

radiolagen
(1966:755)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs at 3, 5, 6, 7, 10 och 11 §§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mottagare
får innehas och användas av var och en.

Regeringen
förordnar efter riksdagens hörande om avgift för innehav av mottagare.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela närmare föreskrifter
om sådan avgift och ordningsföreskrifter jör användning av mottagare.

Regeringen äger meddela föreskrifter lill skydd för
lelehemlighei.

Mottagare får innehas och användas av var och en. Om
avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978:000) om
avgift jör innehav av lelevisionsmoltaga-re.

Den som i mottagare har avlyssnat telefonsamtal, telegram
eller annat lelemeddelande får ej obehörigen föra detla vidare.

Anordning som automatiskt registrerar innehållet i radio-
eller trådsändning, får användas tillsammans med mottagaren endast om
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger det i särskilt fall.
Sådant medgivande krävs dock ej om registreringen avser sändning som
uppenbarligen är avsedd för allmänheten.

Bestämmelserna I denna para-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1972:240. ' Senaste lydelse 1975:128.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

graf om mottagare avse även åler-givningsanordning som ur
ansluten lill mottagaren. Bestämmelserna i paragrafen gälla ej
navigerings-mottdgare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 S

De
förelag som regeringen bestämmer {progniinföretag) ha rätl atl sända
radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Det aktiebolag som regeringen bestämmer äger med ensamrätt
avgöra vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosänding från sändare
här i riket.

Regeringen får bestämma all del aktiebolog som avses i
första stycket får överlåta på ett dotterbolag att med ensamrätt avgöra vilka
ljudradioprogram som skola förekomma i lokal rundradiosändning från sändare
här i riket. För sådan överlåtelse skall gälla de villkor som fastställas genom
avtal mellan regeringen och moderbolaget.

Det aktiebolag som avses i första stycket får i övrigt ej
överlåta sin rätl enligt sagda stycke helt eller delvis utan medgivande av regeringen.
Detsamma gäller dotterbolaget ifråga om den rätt som enligl andra stycket
tillkommer detta.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som
skola förekomma i riindradiosänd-ning som företagel anordnar. Härvid skall
programföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits
trådlöst på cenlralantennunläggning får ulan särskilt tillstånd sändas vidare
till mottagare inom fastighet som är ansluten lill anläggningen.

Om rätt att sända program i vissa lokola
riindrudiosändningar finnas föreskrifter i lagen (1978:000) om
försöksverksamhet med närradio.

Senaste lydelse 1975:218.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ensamrätten
enligt 5 § skall övas opartiskt och sakligt.

6 §

ut-

Programföretags rätt enligt 5 § Jörsla och andra styckena
skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt
yl-trandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion.

Programföretag skall i programverksamheten hävda del demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och värdighet.

Ensumrällen
skall i övrigt iiiövas efter riktlinjer som fastställas genom avtal mellan
regeringen och det aktiebolag som avses i 5 § forsla stycket.

För programförelag skall i övrigt gälla vad som
föreskrives i avtal mellan regeringen och företaget. 1 sådant avtal får som
villkor för rätl att sända radioprogram enligl 5 § första stycket inlagas

1. föreskrift om skyldighet alt sända
beriktigande och genmäle,

2. föreskrift tiU skydd för enskilds
privatliv,

3. föreskrift omförhud mot kommersiell
reklam eller mot program som bekostas av annan än programförelag,

4. föreskrift om skyldighet att på
begäran av myndighet sända meddelande lill allmänheten och

5. föreskrift om skyldighet all sända
redogörelse som avses i 7 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 § För granskning av radioprogram som förekommit i
rundradiosändning finnes radionämnden. Regeringen meddelar närmare bestämmelser
om nämndens verksamhet.

Om del föreskrives i avtalet mellan regeringen och
programföretag skall programförelaget sända redogörelse för beslut av
radionämnden, vari programföretaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i
denna lag eller i avtalet medan regeringen och programföretaget.

Senaste lydelse 1975:218.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 r" Till böter eller fängelse i högst ett år dömes
den som

1.
innehar eller
använder radiosändare utan att ha tillstånd enligt 2 § första stycket eller
använder radiosändare i strid mot villkor som föreskrivits vid meddelande av
sådant tillstånd,

2.
innehar
ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare utan
att ha erhållit tillstånd enligt 2 § första stycket,

3.
uppsåtligen
eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig
radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare i strid mot
bestämmelsen i 2 § tredje stycket,

4. driver verksamhet i strid mot 4. sänder radioprogram i rundra-

bestämmelserna i 5 §, eller diosändning ulan all inneha
till

slund lill sådan sändning, eller

5. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 §
andra stycket

om det ej är fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfartyg, militärt

luftfartyg eller militärt motorfordon.

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt
första stycket 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för
tillverkning av radiosändare som varit föremål för brott enligt första stycket
I, 2 eller 3 kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga
därvid tillämpning.

Om ansvar för den som bryter mot 2 § andra stycket finns
bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Il § Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som
avses i 9 § första el

ler andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig
eller oriktig upp

gift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gärningen är

belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro- Till böter, högst femhundra kro-

nor, dömes den som vid fullgöran- nor, dömes den som
bryter nioi fö-

de av uppgiftsskyldighet som avses reskriftema i 3 § andra eller tredje

i 9 S tredje stycket uppsåtligen eller stycket. Detsamma gäller den som

av oaktsamhet lämnar oriktig upp- vid fullgörande av uppgiftsskyldig-

gift, om ej gärningen är belagd med het som avses i 9 § tredje stycket

straff i brottsbalken. uppsåtligen eller av
oaktsamhet

lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

» Senaste lydelse 1975:242.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 7

2 Förslag till

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrivs alt 1 § radioansvarighetslagen
(1966:756) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller yttrandefriheten Denna lag gäller
yttrandefriheten

i ljudradio- och televisionsprogram i ljudradio- och televisionsprogram

(radioprogram) som svenskt pro- (radioprogram) som svenskt pro

gramföretag äger anordna med en- gramföretag får sända med slöd

samrält. av 5 § första stycket radiolagen

(1966:755). Bestämmelsen i 5 § andra stycket är tillämplig
även på meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt
programföretag samt anskaffande av uppgifter och underrättelser för sådant
offentliggörande. Bestämmelserna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§
äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning
av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som
anordnas av annan än programföretaget.

I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i bestämmelse
som meddelats med slöd av lagen gäller vad som föreskrives i annan författning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

3 Förslag till

Lag om avgift för innehav av televisionsmottagare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som innehar mottagare som är avsedd för
mottagning av bild-

sändning med eller utan ljud (televisionsmottagare) skall erlägga allmän

mottagaravgift med 85 kronor per kalenderkvartal. Är mottagaren avsedd

för färgmottagning av bildsändning med eller utan ljud skall innehavaren

dessutom erlägga tilläggsavgift med 35 kronor per kalenderkvartal.

Skall avgift första gången erläggas under löpande
avgiftsperiod, skall avgiften sättas ned till det belopp som svarar mot
antalet kvarvarande dagar av perioden.

Avgift erläggs till myndighet som regeringen bestämmer.

2
§ Innehav av
televisionsmottagare skall anmälas till myndighet som avses i 1 § tredje
stycket. Myndigheten får medge undantag från anmälningsskyldigheten.

3
§ Avgift som
har erlagts för televisionsmottagare gäller även annan televisionsmottagare,
om mottagarna

1. är avsedda atl användas i innehavarens hushåll av
honom själv, hans

familj, annan medlem av hushållet eller inneboende som är helt i hushållets

kost,

2. är avsedda för försäljning eller demonstration och
förvaras på samma

försäljnings- eller demonslrationsställe,

' Senaste lydelse 1977:1018.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911
f 18:91 8

3.
innehas inom
sjukhus, vårdanstalt, ålderdomshem eller liknande inrättning och är avsedda
att användas av dem som vårdas där,

4. innehas i hotell- eller
pensionatsrörelse och är avsedda att användas av tilltälliga gäster eller

5. innehas av läroanstalt och är
avsedda att användas för undervisningen.

Avgift som har eriagts för televisionsmottagare gäller
även annan sådan mottagare som är avsedd att användas i motorfordon, om
fordonet är registrerat på den som har erlagt avgiften, medlem av hans familj
eller annan medlem av hans hushåll och icke huvudsakligen används i yrkesmässig
trafik.

Avgift som har erlagts för televisionsmotlagare, vilken
används inom lägenhet som är avsedd för annat ändamål än bostad och disponeras
av den som innehar mottagaren, gälleräven ytterligare nio sådana mottagare inom
lägenheten, i den mån föreskrift i första stycket ej är tillämplig. För varje
påbörjad följande grupp om tio mottagare utgår avgift såsom för en mottagare.

4 § Avgift utgår inte för televisionsmottagare som

1. myndighet som avses i 1 § tredje stycket icke hänför
till mottagare för

rundradiosändning,

2.
innehas av
staten,

3.
innehas av
tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om
utrikesdepartementet bestämmer det,

4.
har förts in i
riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

5.
innehas på prov
under högst 15 dagar, eller

6.
efter anmälan
till myndighet som avses i 1 § tredje stycket har blivit nedmonterad, inpackad
och undanställd eller på annat sätt försatt ur bruk-bart skick.

5 § Föreskrift om mottagare i denna lag avser även
återgivningsanord

ning som är ansluten till mottagaren.

Föreskrifterna i denna lag gäller ej navigeringsmottagare.

6 § Den som bryter mot 2 § eller mot föreskrift som har
meddelats med

stöd av denna lag dömes ti!! böter, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

Genom lagen upphävs förordningen (1967: 447) om mottagare
för radiosändning eller Irådsändning.

4 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med närradio

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försöksverksamhet med sänding av radioprogram i lokalt
begränsade rundradiosändningar (närradio) får äga rum under tiden intill den
30 juni 1981. Verksamheten får avse radio- och Irådsändning av ljudradioprogram
och trådsändning av televisionsprogram.

1 denna lag förstås med radiosändning, trådsändning,
rundradiosändning

och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:755).

2
§ Närradio får
inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

3
§ Tillstånd att
under försöksverksamheten sända närradio kan ges till sådan lokal
sammanslutning som är juridisk person och som bedriver ide-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:91 9

éll, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom det
område till vilket sändningen skall riktas.

4 § Tillstånd att sända närradio får ej meddelas innan
sökanden har an

mält vem som har utsetts lill programutgivare enligt lagen (1978:000) om

ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.

Tillstånd till trådsändning av närradio får meddelas endast
om sökanden visar att ägaren eller brukaren av den centralanlennanläggning, som
skall brukas för trådsändningen, skriftligen har förpliktat sig att upplåta
anläggningen till varje sökande som av regeringen eller myndighet som avses i
2 § kan komma att meddelas tillstånd att sända närradio över anläggningen.
Tillstånd skall meddelas under villkor att den angivna förpliktelsen gäller.

5 § Tillstånd skall förenas med de villkor som krävs
för sändningen.

Villkoren kan avse under vilken tid sändning får äga rum samt placeringen,

frekvensen och effekten hos sändaren.

Vid fördelningen av tillstånd får hänsyn tagas till del
behov av ämnes-mässig allsidighet och geografisk spridning av
försöksverksamheten som kan finnas för att syftet med försöksverksamheten skall
uppnås.

6
§ För närradion
gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755).

7 § Sammanslutningen får inte mot
vederlag medge kommersiell reklam i närradio. Sammanslutningen får ej heller
sända reklam som avser egen kommersiell verksamhet.

Sändning får ej till någon del bekostas med medel eller
annan egendom som utan vederlag har ställts till sammanslutningens förfogande
enbart för att möjliggöra sändning av visst radioprogram eller vissa slag av
radioprogram.

8 § Tillstånd alt sända närradio får återkallas, om

1.
den
sammanslutning som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor
som avses i 4 § andra stycket eller 5 § första stycket, eller

2.
program sänds
trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivare
enligt lagen (1978:000) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio finns
eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare eller
ersättare inte har gjorts.

9 § Den
som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag

dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-02-16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson,
Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson,
Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om radions och televisionens fortsatta
verksamhet m. m.

Föredraganden anför.

I prop. 1977/78:100 (bil. 12 s. 94, 553, 653 och 654) har
regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1978/79 preliminärt beräkna

till Viss beredskapsulruslning m.m. för Sveriges Radio ett
reservationsanslag av I 100000 kr.,

till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ett anslag av 60
493 000 kr.,

till Televisions- och Ijiidradioanläggningar ett
investeringsanslag av 54400000 kr. och

till Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio ett
investeringsanslag av 1 000 kr.

Jag vill nu ta upp dessa och andra frågor rörande radio-
och TV-verksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 II

1 Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 30 mars 1973
tillkallades utredningen (U 1973:04) rörande radionämndens organisation m.m.'
Utredningen avlämnade i december 1975 betänkandet (Ds U 1974:7) Radionämnden
- breddad granskning och ny organisation.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av
justitiekanslern (JK), statskontoret, marknadsdomstolen, konsumentombudsmannen
(KO), massmedieutredningen (Ju 1970:59), radioutredningen (U 1974:08),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Stiftelsen allmänhetens pressombudsman (PO),
Pressens opinionsnämnd, Folkbildningsförbundel och Sveriges Radio aktiebolag.

Härutöver har skrivelser kommit in från Pressens
samarbetsnämnd (i vilken ingår Publicistklubben, Svenska journalistförbundet
samt Svenska tidningsutgivareföreningen) och Sveriges dramatikerförbund.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 juni 1974
tillkallades radioutredningen (U 1974:08) för all utreda radions och
televisionens fortsatta utveckling. Utredningen avlämnade i april 1977
betänkandet (SOU 1977; 19) Radio och TV 1978-1985.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av JK,
hovrätten över Skåne och Blekinge, överbefälhavaren (ÖB),
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
socialstyrelsen, televerket, statskontoret, byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd,
regionmusiken, statens biografbyrå, radionämnden, riksarkivet - efter hörande
av ett antal landsarkiv -, statens ungdomsråd som hört barnfilmrådet, skolöverstyrelsen
(SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - som har bifogat yttranden av
bl. a. dramatiska institutet -, forskningsrädsnämnden, statens
hu-manistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd, statens medicinska
forskningsråd, konsumentverket med konsumentombudsmannen, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), statens invandrarverk, statens industriverk, statens delegation för
rymdverksamhet, samtliga länsstyrelser - efter hörande av vissa kommuner,
landsting och andra instanser -, jämställdhetskommittén (Ju 1976:08),
stiftelseutredningen (Ju 1975:01), upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02),
organisationskommitttén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OM US) och
videogramutredningen (U 1977: 05).

Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
svenska unescorådet, Kungl. teatern aktiebolag (Operan), Kungl. dramatiska
teatern aktiebolag (Dramatiska teatern), Svenska riks-

' Regeringsrådet Bengt Wieslander, utredningsman.

- Dåvaiande departementsrådet Leif Andersson, ordförande
(t.o.m. den 31 mars 1975), universitetskanslern Hans Löwbeer, ordförande
(fr.o.m. den 1 april 1975), riksdagsledamöterna Anders Björck och Barbro
Engman. förlagschefen Anders Ferm, riksdagsledamöterna Ingemar Leander, Kjell
A. Mattsson och Björn Molin.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 12

teatern, Stiftelsen Riksutställningar, Stiftelsen Svenska
filminstitutet. Stiftelsen Svenska institutet. Akademien för de fria
konsterna. Musikaliska akademien, Sveriges Radio aktiebolag, Sveriges
Lokalradio aktiebolag, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Folkets
husföreningarnas riksorganisation. Kooperativa förbundet (KF), Kooperativa
kvinnogillesförbun-det, LO, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kyrkans
centralråd gemensamt med Sveriges frikyrkoråd, Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR), Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges
riksidrottsförbund, TCO, Föreningen Sveriges filmproducenter. Svenska
handelskammarförbundel. Svenska bankföreningen, SAF gemensamt med Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och indu-slriorganisation (SHIO) och
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges radiohandlares
riksförbund gemensamt med Sveriges radioleverantörer. Moderata ungdomsförbundet
(MUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Centerns ungdomsförbund (CUF),
Moderata kvinnoförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund,
Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),
Sveriges kyrkliga studieförbund. Frikyrkliga studieförbundet, lOGT-NTO
gemensamt med Riksföreningen Våra Gårdar, Verdandi, Rädda barnens riksförbund.
Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges folkpensionärers riksförbund. Svenska
samernas riksförbund, Svenska tidningsutgivareföreningen. Tidningarnas
telegrambyrå (TT), Pressens samarbetsnämnd, Pressens opinionsnämnd.
Föreningen Norden, Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska
invandrares riksförbund. De handikappades riksförbund (DHR),
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Synskadades riksförbund (SRF),
Hörselfrämjandets riksförbund, Sveriges dövas riksförbund, Klys, Sveriges
författarförbund. Svenskajournalistförbundet, Konstnärernas riksorganisation
(KRO), Föreningen Svenska tecknare. Svenska fotografernas förbund, Föreningen
Svenska tonsättare, Föreningen Svenska populärauktorer (SKÅP), Svenska musikerförbundet,
Svenska danspedagogförbundet. Föreningen Sveriges konsthantverkare
och industriformgivare, Svenska teaterförbundet. Svenska artisters och
musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska tonsättares internationella
musikbyrå (STIM), Sveriges biografägareförbund, Sveriges orkesterföreningars
riksförbund, Riksförbundet Sveriges amatör-orkestrar, Sveriges spelmäns
riksförbund, Svenska jazzriksförbundet, Samarbetsrådet för Sveriges körer -
KÖRSAM, Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell kultur, Svenska
ungdomsringen för bygdekultur och Stiftelsen Institutet för rikskonserter.

Härutöver har skrivelser kommit in från Norrbottens
journalistförening, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, Jönköpings
kommun, Svenska civilekonomföreningen, Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk
verksamhet, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, AntiSiatRadio, Umeå kommun.
Örnsköldsviks Vila Bands förening, Ibra Radio, Kristen Demo-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 13

kratisk Samling (KDS), Motormännens riksförbund. Svenska
annonsörers förening, Filadelfiaförsamlingen i Bergeforsen, Journalistklubben
vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i Malmö, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet
(NBV), Nykterhetsrörelsens landsförbund, Fredrika Bremer-förbundet. Vita Bandet
i Helgum, Aktionsgruppen Bam och Våld, Drakfilm AB m.fi.. Unga Örnars
riksförbund, FPK-kommittén i Hagfors, Sveriges Blåbandsförbund, Föreningen
Sveriges jazzmusiker, Motorföramas helnykterhetsförbund (MHF), Demokratisk
Aktion, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl), Sveriges
förskollärares riksförbund, Västerbottens läns landsting, Södertälje kommun.
Finlandssvenskarnas riksförbund, Sveriges Radios tjänstemannaklubb,
Västerbottens läns landsting, Umeå universitet, Finspångs moderata kommunkrets,
Kalmar kyrkobrödrakår, Sollenbrunnsgmppen, Medborgarrätlsrörelsen samt enskilda
personer.

2 Radio- och TV-verksambetens nuvarande organisation
och omfattning

2.1 Inledning

1 det följande används rundradioverksamhet' som en
sammanfattande benämning på produktion och sändning av ljudradio- och
TV-program avsedda att mottas direkt av allmänheten.

Gällande riktlinjer för rundradioverksamheten lades fast
av regering och riksdag år 1966 (prop. 1966:136, SU 1966:163, rskr 1966:388).
En viktig komplettering av dessa riktlinjer gjordes åren 1975 och 1976 genom
regeringens och riksdagens beslut angående lokalradio (prop. 1975:13, KrU
1975:6, rskr 1975:82) och utbildningsprogramverksamhel (prop. 1975/76:110, UbU
1976/77: 8, rskr 1976/77: 46).

Verksamheten regleras genom radiolagen (1966:755, omtryckt
1972:240, ändrad senast 1975:242), radioansvarighelslagen (1966:756, ändrad
1977:1018), förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen
(ändrad senast 1976:848) samt förordningen (1967:449) med instruktion för
radionämnden (ändrad senast 1976:847). 1 anslutning till regeringens och
riksdagens ställningstaganden åren 1966, 1975 och 1977 har vidare avtal
trälTats mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag angående
programverksamheten.

' I gällande lagar och i förslagen till lagändringar
förstås med radioprogram såväl ljudradio- som televisionsprogram (TV-program).
I den följande framställningen används dock begreppen//udrarfio och radio
synonymt. Med riksradio, lokalradio och särskild ljudradio, som också benämns
närradio, avses således olika former av ljudradioverksamhet. På samma sätt
avser riks-TV, regional-TV och när-TV olika former av televisionsverksamhet.
Begreppet radio- och TV-verksamhet, slutligen, används synonymt med
rundradioverksamhel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 14

2.2 Radiolagen

Radiolagen föreskriver bl. a. att det aktiebolag som
regeringen bestämmer äger med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skall
förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. Genom ändring i lagen
år 1975 kan detta aktiebolag i sin tur överlåta på ett dotterbolag att med
ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokal
rundradiosändning.

Ensamrätten skall utövas opartiskt och sakligt.
Förhandsgranskning av rundradioprogram får inte förekomma. Efterhandsgranskning
sker genom radionämndens försorg. Någon styrning av programmen från regeringens
eller riksdagens sida får sålunda inte förekomma.

Regeringen beslutar efter riksdagens hörande om avgifter
för innehav av mottagare.

2.3 Radioansvarighetslagen

Yttrandefrihelsfrågorna i rundradion regleras i
radioansvarighetslagen. Ytlrandefrihetsbrott i radioprogram skall enligt denna
bedömas på samma sätt som tryckfrihetsbrott. För varje program skall finnas en
programutgivare, som är i princip ansvarig för yttrandefrihetsbrott i
programmet och också - jämte programföretaget - har eventuell
skadeståndsskyldighel. Mål om ytlrandefrihetsbrott i radioprogram upptas vid
allmän domstol och behandlas på samma satt som tryckfrihetsmål.

2.4 Avtalet mellan staten och Sveriges Radio

Enligt radiolagen skall det aktiebolag som erhållit ensamrätten
att sända radioprogram träffa ett avtal med staten som närmare reglerar hur
sändningsrätten skall utövas.

Det nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges Radio
trädde i kraft den 1 juli 1967 och gäller, sedan det förlängts med ett år, t.
o. m. den 30ju-ni 1978.

Enligt radioavtalet åtar sig Sveriges Radio att bedriva
programverksamhet för rundradion medan staten åtar sig att genom televerket
svara för distributionen (dvs. utsändningen till allmänheten) av programmen
samt för uppbörden av mottagaravgifterna.

Staten åtar sig vidare att årligen ställa erforderliga
medel till förfogande för Sveriges Radios verksamhet. Sveriges Radio har
huvudansvaret för den samlade planering, som skall utgöra grunden för
anslagsframställningarna från företaget samt från televerket och
byggnadsstyrelsen. Om Sveriges Radio under ett budgetär inte förbrukar hela
det belopp som har erhållits för programverksamheten skall det överskjutande
beloppet återbetalas.

Avtalet innehåller även bestämmelser om huvuddragen i Sveriges
Radios organisation.

Sveriges Radio skall i första hand sända program
gemensamma för hela landet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 15

Företaget skall också sända särskilda program till
utlandet samt särskilda utbildningsprogram och under vissa förhållanden också
meddelanden på begäran av myndighet.

Enligt avtalet skall programmen koordineras sä, att man
undviker att alltför likartade program samtidigt utsänds i de olika ljudradio-
och TV-kanalerna.

Programmen skall vara omväxlande till karaktär och
innehåll. De skall upplysa om nuets händelser, orientera om kultur- och
samhällsfrågor, stimulera till debatt i sådana frågor, tillgodose olika
intressen i fråga om bl. a. religion, musik, teater, konst, litteratur och
vetenskap, skänka god förströelse och underhållning med beaktande av olika
smakriktningar och tillgodose även mindre gruppers intressen av mera
särpräglad natur.

1 programverksamheten skall Sveriges Radio "hävda de
grundläggande demokratiska värdena". I avtalet anges vidare, att
bestämmelserna i 6§ radiolagen om opartiskhet och saklighet skall tillämpas
"med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall
råda i rundradion". 1 samma avtalsparagraf anges dessutom, att
programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika
åsikter och intressen.

Vidare innehåller avtalet ett antal föreskrifter av etisk
natur. Sakuppgifter skall kontrolleras före sändning. Den enskildes privatliv
skall respekteras. Felaktiga sakuppgifter skall beriktigas och tillfälle lill
genmäle skall ges den som har "befogat anspråk att bemöta ett
påstående".

Enligt avtalet får Sveriges Radio inte mot ersättning
medge kommersiell reklam i programmen och inte heller sända program för vilken
annan för företagets räkning betalat sändningsrätten.

1 avtalet åläggs Sveriges Radio att ställa sig till
efterrättelse artiklarna 1-5 i internationella konventionen den 23 september
1936 angående rundradions användning i fredens intresse. Denna konvention
tillkom inom Nationernas Förbund och ratificerades av Sverige år 1938.

Ett särskilt avtal skall träffas om bolagets verksamhet
vid krig. Enligt delta särskilda avtal skall Sveriges Radio vid krig eller
krigsfara underställas regeringen och ingå som en självständig organisation i
totalförsvaret. 1 största möjliga utsträckning skall emellertid även då gälla
vad som föreskrivs för fredstid.

Slutligen innehåller avtalet bestämmelser om förfarande
vid tvister om avtalels tolkning, vid brott mot avtalet från Sveriges Radios
sida samt då avtalet upphör att gälla. 1 sistnämnda fall träder bolaget
omedelbart i likvidation och dess tillgångar - utöver aktiekapitalet -
tillfaller staten.

2.5 Ägareförhållanden m. m.

Av aktierna i Sveriges Radio aktiebolag innehas 60% av
folkrörelserna och de stora organisationerna, 20% av pressen och 20% av
näringslivet. 1 bolagets styrelse ingår tretton ordinarie ledamöter, av vilka
sex - däri-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 16

bland ordföranden - utses av regeringen, fem av
bolagsstämman och två av personalen.

Sveriges Radio aktiebolag är moderbolag i en koncern.
Sveriges Lokalradio aktiebolag och Sveriges Utbildningsradio aktiebolag utgör
dotterbolag i koncernen. Koncernbildningen regleras i särskilda avtal mellan
staten och Sveriges Radio. Samtliga aktier i Sveriges Lokalradio aktiebolag och
Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ägs av moderbolaget, som också utser två
ordinarie ledamöter i resp. dotterbolags styrelse. Av övriga ordinarie
ledamöter utses fem - däribland ordföranden - av regeringen och två av
personalen.

2.6 Organisation

2.6.1 Sveriges Radio

Sveriges Radios organisation är i sina huvuddrag bestämd i
radioavtalet. 1 avtalet stadgas, alt det för den direkta programverksamheten
skall finnas fem programenheter, nämligen en för ljudradio, en för var och en
av TV:s två programkanaler, en för utbildningsprogram samt en för utlandsprogram.
Dessutom skall det finnas distrikt "till det antal bolaget bestämmer".
Slutligen föreskriver avtalet att det skall finnas en teknisk enhet.

Av regeringens och riksdagens beslut år 1966 framgår också
motiven för valet av organisation. Man ville åstadkomma en längre gående
delegering av ansvar och befogenheter än vad som fanns inom det dåvarande
företaget. Man ville därför ha programenheter som, under företagsledningen och
styrelsen, skulle ha det direkta ansvaret för programmen. Syftet var att skapa
förutsättningar för "rörelsefrihet och oberoende, variation och stimulerande
tävlan, när det gäller idéer och. utformning av programmen".
Organisationen skulle också skapa vidgat utrymme för mångfald i produktionen.

För var och en av programenheterna skulle fastställas en
kostnadsram. Kostnadsramarna för de två TV-enheterna skulle vara lika stora.
Inom kostnadsramarna skulle enheterna fritt få göra sina dispositioner vad
avsåg kostnader för teknik, lokaler och annat som berörde annan enhet inom företaget.
Dessutom skulle enheterna inom ramen för en långsiktig planering själva
bestämma över hur programmen skulle produceras, om de skulle göras med egna
resurser eller anskaffas utifrån.

Personalrekryteringen betecknades som viktig med hänsyn
till programmens profil och därför borde även den väsentligen delegeras till
programenheterna.

Programenheterna måste enligt 1966 års proposition ges
inflytande över utformningen och dimensioneringen av teknisk utrustning och
lokaler. Detta borde åstadkommas bl. a. genom att kostnaderna härför
debiterades programenheterna internt inom företaget. Detta skulle också stärka
kostnadsmedvetandet hos både programpersonal och tekniker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den allmänna utgångspunkten var atl programenheterna
skulle ges stor självständighet inom ett sammanhållet företag.
Programenheternas inflytande över ett sådant förelagsgemensamt organ som den
tekniska enheten skulle bl. a. ta sig uttryck i att det fanns viss valfrihet
vid köp av tjänster.

Även för distrikten skulle åriiga kostnadsramar
fastställas. De tilldelade medlen skulle användas dels för anskaffning och
sändning av regionala program, dels för produktion av riksprogram för de
centrala programenheterna (ljudradioenheten, TV 1 och TV 2). De centrala
programenheterna fick således ingen egen budget fördislriklsproducerade program
men skulle avgöra om och när de skulle sändas. För de centrala
programenheterna skulle det alltså bli ekonomiskt fördelaktigt alt sända de
distriklsproduce-rade programmen medan distrikten - som inte själva fattade
beslut om sändning av riksprogram - skulle stimuleras att producera goda
program.

Enligt riktlinjerna kunde programenheternas självständiga
ställning med fördel förenas genom atl några programfunktioner samordnades.

För det första borde evenemangsbevakningen samordnas, då
dubbelbevakning ansågs vara ett meningslöst slöseri med pengar.

För det andra ansågs atl man försöksvis borde inrätta en
gemensam redaktion för den renodlade nyhetstjänsten. Denna nyhetsredaktion
skulle få till uppgift dels atl svara för egna korta nyhetsprogram av enbart
faktagi-vande karaktär i radio och TV, dels atl ge service åt programenheternas
egna redaktioner på nyhetsområdet. Till den centrala redaktionen borde knytas
korrespondenterna såväl utomlands som i distrikten. Motivet för den centrala
nyhetsredaktionen var främst ekonomiskt och erfarenheterna fick visa om
arrangemanget var ändamålsenligt eller om det borde ersättas med något annat.

För det tredje angavs, att de två TV-enhetema inte borde
skaffa sig egna symfoniorkestrar utan i stället anlita ljudradions
symfoniorkester.

Slutligen angavs i riktlinjerna, att samordning borde ske
också av vissa inköp och anskaffningar bl. a. för att motverka priskonkurrens
mellan enheterna. Eli gemensamt organ skulle inrättas för engagemang och för
inköp av program. Likaså borde en gemensam organisation finnas för kontakter
med andra rundradioförelag och med internationella rundradioorga-nisalioner,
såsom Eurovisionen och Nordvisionen.

Programverksamheten skulle alltså enligt riktlinjerna i
betydande utsträckning delegeras till olika programenheter. Ett företag där
man medvetet byggt in så starka centrifugala krafter borde, enligl
riktlinjerna, samtidigt ha en stark ledning.

Företagsledningen skulle dels ha till uppgift att se till
att företagets hela verksamhet svarade mot de mål som regering och riksdag hade
ställt upp för programverksamheten, vari bl. a. ingick samplanering för att öka
publikens valfrihet, dels bära det slutliga ansvaret för att verksamheten
bedrevs rationellt och ekonomiskt. Slutligen skulle företagsledningen ha att
tillsammans med programenheterna och teknikenheten svara för den långsiktiga
planeringen av rundradioverksamheten.

2 Riksdagen 1977178. I snnd Nr 91

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den nuvarande organisationen av Sveriges Radio framgår av
följande figur. Inom parentes anges antalet tjänster den 30 juni 1977.

SVERIGES
RADIOS ORGANISATION

opaginerad Kontrollera mot PDF

Moderbolag:

Dotterbolag:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelse

X

Radiochef

Styrelse

Styrelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Centralt
kansli

(86)

Ekonomiavd.

(40)

Personalavd.
inkl.

utbildn.
(82)

Distriktscentral

(se
Distrikt)

Utv. och
rationaliseringsavd. (5)

Internrevision

(8)

Adm.
service

(267)

Programservice

(153)

Publik-
och ptogramforskn. (49)

R ö ster i Radio TV

(30)

F ö rlag

(16)

Sveriges

Lokalradio

AB

Sveriges Utbildningsradio AB

opaginerad Kontrollera mot PDF

Radio

TV1

TV2

Distrikt

Centralr å d.

Utland,
program

opaginerad Kontrollera mot PDF

(441)

(368)

(348)

(764)

(80)

(67)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tekniken

(1290)

Styrelsen har det allmänna överinseendet över verksamheten
och fattar viktigare principiella beslut då det gäller de olika enheternas
uppgifter inom det samlade uppdrag som regering och riksdag har givit
företaget. Den beslutar om anslagsframställning och budget och den utnämner de
högsta befattningshavarna inom företaget. Vissa av styrelsens uppgifter har
delegerats till ett arbetsutskott.

Verkställande d\reV.\.ör ar radiochefen, som biträds av en
vice radiochef. Radiochefen fattar sina viktigaste beslut i en direktion,
bestående av chefer för bl. a. de större programenheterna.

Under radiochefen finns ett antal företagsgemensamma organ
med stabsuppgifter. Hit hör det centrala kansliet, ekonomi- och personalavdelningarna,
utvecklings- och rationaliseringsavdelningen, internrevisionen samt
distriktscentralen.

För ett antal servicefunktioner som har direkt anknytning
till programverksamheten finns en särskild enhet. Programservice. 1 enheten
finns ett engagemangskontor för TV, som sköter förhandlingarna med de medverkande
i TV-programmen om ersättningar och arbetsvillkor, i syfte att uppnå
enhetlighet mellan TV: s två programenheter och att undvika fördyrande
konkurrens. Vidare finns en avdelning för försäljning av TV-program och en för
inköp av TV-program.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 19

Vidare finns inom enheten ett antal arkiv - bl. a.
grammofonarkivet och TV-arkivet - samt STiM-centralen, som sköter avgifterna
till STIM och andra upphovsrättsorganisationer för all spelad musik i
rundradion.

Enheten Administrativ service innehåller ett antal mera
allmänna servicefunktioner.

Publik- och programforskningsavdelningen (PUB) svarar för
såväl löpande som speciella publikundersökningar samt för forskning rörande
massmedier, speciellt radio och TV.

Den största enheten inom Sveriges Radio ar teknikenheten.
I enheten ingår avdelningar för anläggningsteknik, byggnadsteknik och centrala
inköp. Dessa avdelningar är förelagsgemensamma och tilldelas medel direkt ur
företagets budget. De övriga avdelningarna inom teknikenhelen får sina
kostnader täckta genom internbudgetering via programenheternas anslag. Hit hör
avdelningen för ljudradioteknik samt avdelningarna för TV: s driftteknik, de
största inom enheten.

Centralredaktionen bildades för att åstadkomma den
samordning inom nyhetsverksamheten som 1966 års riktlinjer för organisationen
angav.

Ljudradioenheten disponerar tre programkanaler. P I
domineras av talprogram, såsom nyheter, samhällsprogram, teater, föredrag och
uppläs-nmgar. P 2 sänder dagtid främst olika utbildningsprogram och kvällstid
främst seriös musik samt vidare program för invandrare. P 3 domineras av lätt
musik och underhållning; i kanalen sänds program även nattetid.

De olika Ijudradioredaklionerna har fördelals på fem
huvudområden avseende kultur, aktualitet, musik, teater och underhållning. För
kontakterna med distrikten finns en särskild programchef.

Programenheten för TV i har utöver enhetsledning med
tillhörande funktioner för personal och ekonomi en gemensam
planeringsavdelning, som har till uppgift dels att besluta om sammansättningen
av enhetens programutbud, dels att planera enhetens egenproduktion av program.
Pröv-ingen av olika programprojekt sker i en särskild beredning. Inom avdelningen
finns också studiomän, enhetens sändningsledning, filmfotografer och
scenografer samt vidare ett kansli för extern produktion, bl. a. för inköp av
program från andra företag. För den direkta programverksamheten i övrigt finns
ett antal redaktioner.

Programenheten för TV 2 har en annan uppbyggnad av de
gemensamma funktionerna. Under enhetsledningen finns en avdelning för
administration som, utöver gemensamma ekonomi- och personalfrågor, också svarar
för planeringen av enhetens egen programproduktion. Ansvaret för arbetet med
programutbudet vilar på avdelningen för planering, marknadsföring och
presentation, som bl. a. innehåller sändningsledningen för enheten. En särskild
avdelning finns för administration av främmande produktion. För den direk* i
programverksamheten i övrigt svarar sex redaktioner.

Enheten för iitlandsprogram är uppdelad på två
redaktioner. Den mindre av dessa gör program för export, dvs. för försäljning
till andra radio- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 20

TV-företag. Den större svarar för sändningarna av de
svenska utlandsprogrammen i radio. Dessa sändningar sker på svenska, engelska,
tyska, franska, spanska, portugisiska och ryska.

Enligt radioavtalet bestämmer Sveriges Radio själv antalet
distrikt. Däremot har statsmakterna vid ett antal tillfållen uttalat sig om
hur stor andel av programproduklionen som bör komma från distrikten. Det mål
som f. n. gäller är all distrikten ska svara för ca 30% av programproduktionen
i rikssändningar.

Som framgått tidigare år distrikten direkt underställda
företagsledningen och radiochefen. Stabsorganet för verksamheten är
distriktscentralen. Antalet distrikt uppgår till elva, nämligen

1.
Södra
distriktet (Malmö), som omfattar Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

2.
Västra
distriktet (Göteborg), som omfattar Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Skaraborgs län,

3.
Smålandsdistriktet
(Växjö), som omfattar Jönköpings län, Kalmar läns södra del samt Kronobergs
län,

4.
Östra
distriktet (Norrköping), som omfattar Flens, Katrineholms, Nyköpings och
Oxelösunds kommuner i Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar läns norra
del samt Gotland,

5.
Mellansvenska
distriktet (Örebro), som omfattar Södermanlands län utom Flens, Katrineholms,
Nyköpings och Oxelösunds kommuner saml Örebro och Västmanlands län,

6.
Stockholmsdistriktet
(Stockholm), som omfattar Stockholms och Uppsala län,

7.
Värmlandsdistriktet
(Karlstad), som omfattar Värmlands län,

8.
Gävle-Daladistriktei
(Falun), som omfattar Kopparbergs län och Gästrikland i Gävleborgs län,

9.
Nedre Norrlands
distrikt (Sundsvall), som omfattar Hälsingland i Gävleborgs län samt
Västernorrlands och Jämtlands län,

10.
Västerbottens
distrikt (Umeå), som omfattar Västerbottens län,

11.
Norrbottens
distrikt (Luleå), som omfattar Norrbottens län.

För de tyngre resurser som behövs för TV-produktionen har
en del av distrikten sammanförts till TV-regioner. Antalet sådana uppgår till
sju, nämligen

1.
Regioncenlral
Malmö - Södra distriktet,

2.
Regioncenlral
Göteborg - Västra distriktet,

3.
Regioncenlral
Norrköping - Smålandsdistriktet och Östra distriktet,

4.
Regioncenlral
Örebro - Mellansvenska distriktet och Värmlandsdistriktet,

5.
Regioncenlral
Stockholm - programenheterna i Stockholm samt Stockholmsdistriktet,

6.
Regioncenlral
Sundsvall - Gävle-Daladistriktet samt Nedre Norrlands distrikt,

7.
Regioncenlral
Luleå - Västerbottens distrikt samt Norrbottens distrikt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 21

1 fyra av regionerna - Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Luleå - sänds regionala TV-program, huvudsakligen bestående av nyheter.

Distrikten har tilldelats personal och övriga resurser i
mycket skiftande utsträckning. Helt dominerande är Västra och Södra distrikten
med 32 resp. 27% av hela antalet anställda i distriktsorganisationen. Därnäst
följer Nedre Norrlands distrikt med 7% av distriktsorganisationens personal.

Distrikten intar - i enlighet med regeringens och
riksdagens riktlinjer -en självständig ställning och har egna distriklschefer,
som under sig har såväl programpersonal som teknisk och administrativ
personal. Stockholmsdistriktet leds av chefen för distriktscentralen. De
större distrikten - Södra, Västra och Nedre Norrland - har delat upp
verksamheten på skilda avdelningar för radio och TV. I de mindre distrikten
samordnas verksamheten mellan de tvä medierna.

2.6.2 Sveriges Lokalradio

I ett koncembildningsavial, som träffades i juni 1975
mellan staten och Sveriges Radio, förband sig Sveriges Radio att bilda ett
dotterbolag för lokalradioverksamheten samt att till dotterbolaget överlåta
"att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i
lokal rundradiosändning från sändare här i riket". Skyldighet för
lokalradioföretaget att iaktta de i koncernbildningsavtalet föreskrivna
villkoren finns i ett särskilt samarbetsavtal mellan Sveriges Radio och
Sveriges Lokalradio.

1 koncernbildningsavtalet föreskrivs lokalradioområdenas
omfattning. De 24 områdena följer länsgränserna med undantag för alt de norra
delarna av Göteborgs och Bohus län saml av Älvsborgs län har sammanförts lill
ett lokalradioområde. Radio Trestad, medan de södra delarna av samma län bildar
Radio Göteborg-Borås. Det ankommer på Sveriges Lokalradio att besluta om
huvudort för lokalradioområdena.

Sveriges Radio skall i egenskap av moderbolag ha ansvaret
för rundradioverksamheten i dess helhet. Det ankommer på Sveriges Radio bl. a.
att svara för den övergripande planeringen av rundradioverksamheten och att
till regeringen ge in anslagsframställning för lokalradioverksamheten.

Koncernbildningsaytalel anger särskilt att Sveriges Radio
och Sveriges Lokalradio i personalpolitiskt hänseende utgör en enhet.

Vidare anges att det i samarbetsavtalet skall finnas
föreskrifter om vilket sändningsutrymme som lokalradion skall få.

Beträffande Sveriges Lokalradios programverksamhet
föreskriver koncernbildningsavtalet bl. a. att den skall vara särskilt
inriktad på lokal information och därvid belysa frågor som rör "kommuner,
näringsliv, arbetsmarknad, utbildning, folkrörelser och kulturliv inom
sändningsområdet". Programverksamheten skall i övrigt följa bestämmelserna
i avtalet mellan staten och Sveriges Radio samt de riktlinjer som finns angivna
i regeringens och riksdagens beslut om lokalradion.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 22

Samarbetsavtalet mellan Sveriges Radio och Sveriges
Lokalradio innehåller i stor utsträckning samma bestämmelser som
koncernbildningsavtalet. Därutöver anges bl. a. att Sveriges Radios
Ijudradioenhel skall tillhandahålla grammofonmusik eller därmed jämförliga
musikprogram för utsändning av Sveriges Lokalradio. Med detla avses bl. a. den
"musiklapet" som skall utgöra inramning till lokalradioprogrammen.

Vidare föreskriver samarbetsavtalet att de båda företagen
skall hålla varandra underrättade om resp. veckotablåer för programmen.
Dessutom finns bestämmelser om att de båda förelagen får utnyttja material från
varandras programverksamhet i den mån detta inte kräver medgivande från tredje
man samt att företagen skall bistå varandra med produktion av inslag för
nyhetsprogram.

För de tjänster som Sveriges Radio utför åt Sveriges
Lokalradio skall Sveriges Radio få ersättning motsvarande självkostnaderna.

Den centrala ledningen för Sveriges Lokalradio är placerad
i Stockholm. Den innehåller i huvudsak rena stabsfunktioner.

2.6.3. Sveriges Utbildningsradio

Sveriges Utbildningsradio, som startade sin verksamhet med
ingången av år 1978, innefattar den verksamhet som dessförinnan bedrevs av den
statliga TRU-kommittén samt av Sveriges Radios utbildningsprogramenhet.

1 koncernbildningsavtalet angående
utbildningsradioverksamhet, som träffades år 1977 mellan staten, Sveriges Radio
och Sveriges Lokalradio, förband sig Sveriges Radio att bilda ett dotterbolag
för utbildningsradioverksamhet. Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio förband
sig vidare att till det nya bolaget upplåta sändningsutrymme.

Liksom i koncernbildningsavtalet angående
lokalradioverksamhet föreskrivs i avtalet angående utbildningsradioverksamhet
att Sveriges Radio skall ha det övergripande ansvaret för rundradioverksamheten
i dess helhet. Ett samarbetsavtal skall upprättas mellan Sveriges Radio och
Sveriges Utbildningsradio, varvid skall eftersträvas bl. a. att utnyttja de
möjligheter som koncernen ger till en samordnad personalpolitik.

Enligt koncernbildningsavtalet skall Sveriges
Utbildningsradio efter samråd med Sveriges Radio till regeringen inge
anslagsframställning för utbildningsradioverksamheten. Verksamheten skall
omfatta såväl program avsedda för hela landet som regionala och lokala program
och skall främst avse utbildning inom förskola, ungdomsskola, högskola och
vuxenutbildning. I fråga om utbildningsverksamheten bör
utbildningsradioföretaget träffa samrådsavtal med vissa statliga myndigheter.
Styrelsen för förelaget har vidare att utse rådgivande kommittéer för resp.
utbildningsområde.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 23

2.7 Radionämnden

Radionämnden har till uppgift att övervaka att Sveriges
Radio utövar sin ensamrätt till rundradiosändningar opartiskt och sakligt och i
övrigt i enlighet med radioavtalets riktlinjer. Nämnden är ett statligt organ
och består av sju av regeringen utsedda ledamöter jämte suppleanter.

Nämndens
övervakning sker genom eflerhandsgranskning av program som har sänts i radio
och TV. Granskningen sker efter anmälan mot ett visst program eller på nämndens
eget initiativ. Alla granskningsärenden avgörs av radionämnden i dess helhet. I
rena handläggningsfrågor kan nämnden delegera sin beslutanderätt till
ordföranden eller sekreterare. Det har t. ex. uppdragits åt sekreteraren att på
nämndens vägnar via uppspelning ta del av anmälda program i den mån detta
behövs för ärendenas beredning. I sådana ärenden kan nämnden sedan fatta
beslut om programmet på grundval av sekreterarens föredragning. Enligt praxis
anser sig nämnden inte böra fälla något program utan att programföretaget
beretts tillfälle att avge yttrande. Fråga om inhämtande av yttrande tas upp så
snart materialet i ärendet ger rimligt skäl för antagandet att brott mot
radiolagen eller radioavtal kan föreligga. Beslut i frågan fattas av nämnden
eller av nämndens ordförande.

Radionämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller
skadestånd. Enligl radioavlalel kan emellertid regeringen - om det finns skäl
anta att Sveriges Radio brutit mot avtalet - påkalla utredning i frågan och
även säga upp avtalet om utredningen ger anledning till det.

2.8 Finansiering

Sveriges Radios och televerkets drift- och
investeringsutgifter samt byggnadsstyrelsens investeringsutgifter i samband med
den allmänna programverksamheten bestrids av avgiftsmedel. Investeringarna
avskrivs omedelbart till 100%. Även radionämndens verksamhet bekostas med avgiftsmedel.

Av de samlade avgifter som flyter in ställer regeringen
varje år medel till förfogande förde med verksamheten förenade utgifterna.
Eventuella överskott av avgiftsmedel fonderas i den s. k. rundradiorörelsens
fond för att kunna användas under kommande år, då de löpande intäkterna inte
förslår till att läcka utgifterna.

Enligt riksdagens beslut år 1977 (prop. 1976/77: 100 bil.
12, KrU 1976/77: 30, rskr 1976/77:118) skall fonden, som hittills har
förvaltats av televerket, successivt föras över till riksgäldskontoret.

Den åriiga medelstilldelningen ur rundradiorörelsens fond
beslutas av regeringen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 91 24

Medel
för televerkets och byggnadsstyrelsens investeringar anvisas under
investeringsanslagen Televisions- och ljudradioanläggningar resp. Vissa
byggnadsarbeten för Sveriges Radio under utbildningsdepartementets
kapitalbudget.

Programverksamheten
för utlandet och utbildningsprogramverksamheten finansieras med skattemedel
genom anslagen Sveriges Radios programverksamhet för utlandet under
utrikesdepartementets huvudtitel och Sveriges Utbildningsradio aktiebolag
under utbildningsdepartementets huvudtitel, Sveriges Radios kostnader för viss
beredskapsulruslning bestrids från ett anslag under utbildningsdepartementets
huvudtitel.

Nuvarande
mottagaravgift utgör för hushåll med svarl-vit TV-mottagare 70 kr. för kvartal
(allmän mottagaravgift). För hushåll med färg-TV-motta-gare gäller en särskild
tilläggsavgift av 30 kr. för kvartal. Den särskilda årsavgift som hittills
utgått för hushåll som endast har Ijudradiomoltagare avskaffas fr. o.m. den 1
april 1978. Antalet särskilda ljudradioavgifter uppgick den 1 juli 1977 till
ca 218 000 och antalet tillägg.savgifter för färg-TV till 1,7 miljoner. Antalet
allmänna mottagaravgifter uppgick vid samma tidpunkt till nästan 3 miljoner.

Den
samlade medelstilldelningen budgetåret 1977/78 till den avgiftsfi-nansierade
rundradioverlcsamheten framgår av tabell 2.1,

Tabell
2.1 Anslag ur rundradiorörelsens fond budgetåret 1977/78. Milj. kr.

Kostnadsslag

Sveriges Radio

Tele-

Byggnads-

Totalt

------

verket

styrelsen

Allmänna

Lokal-

program-

radion

verksam-

heten

Driftkostnader

786,2

83,3

148,0

-

1017,5

Investerings-

kostnader

50,0

1,1

53,6

n,o

115,7

Totalt

836,2

84,4

201,6

11,0

1133,2

Intäkterna
till fonden beräknas under budgetåret till 1 127 milj, kr.

Behållningen
i fonden var i juli 1977 258 milj. kr. och beräknas i juli 1978 uppgå till 241
milj. kr.

Anslagen
budgetåret 1977/78 till de skattefinansierade verksamheterna, dvs.
utlandsprogrammen och Sveriges Utbildningsradio uppgår till 18 330 000 kr.
resp. 61 693 000 kr.

2.9
Verksamhetens omfattning

Distributionsn ä t

För
distribution av radioprogram finns tre rikstäckande FM-nät (PI, P2 och P3).
Härutöver finns några kvarvarande AM-sändare samt tre kort-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 25

vågssändare
- de sistnämnda för distribution av utlandsprogrammen. Samtliga FM-nät kommer vid
utgången av nästa budgetår all vara anpassade för stereosändningar.

Sändamäien
för TV I och TV 2 täcker f. n. 99,6% resp. 99,3% av befolkningen.

Apparatinnehav

Praktiskt
taget varje hushåll beräknas ha en eller flera radiomottagare. Av landets
samtliga hushåll beräknas 95% ha TV, därav 65% färg-TV.

Programproduktion
och sändningsvolym

För
innevarande budgetår beräknas sändningstiden för ljudradions riksprogram per
vecka till ca 340 limmar.

Programmens
fördelning verksamhetsåret 1976/77 efter innehåll och programkanal framgår av
tabell 2.2, som bygger på uppgifter från Sveriges Radios årsredovisning
verksamhetsåret 1976/77.

Tabell 2.2 Riksradioprogrammens fördelning efter innehåll
och programkanal verksamhetsåret 1976/77. Timmar per vecka

Innehall

Programkanal

Summa

Pl

P2

P3

Kultur
och samhälle

47

0

2

49

Finskspråkiga
program

-

7

I

8

Invandrarprogram

1

5

0

6

Sport

1

4

10

15

Musik

8

54

3

65

Lätt
grammofonmusik

0

3

67

70

Annan
underhållning

8

8

46

62

Ungdomsprogram

5

1

9

15

Radioteater

6

0

0

6

Barnprogram

7

0

3

10

Ekoredaktionen

14

1

2

17

Övriga
nyheter

8

1

5

14

Vuxenutbildning

0

6

-

6

Övriga
utbildningsprogram

0

6

-

6

(ej
avgiftsfinansierade)

Övriga
program

6

4

5

15

Total
sändningstid

III

93

153

363

För
den avgiftsfinansierade televisionen beräknas sändningstiden innevarande
budgetår uppgå till ca 78 timmar per vecka. Härav utgörs ca 12 timmar av
repriser.

Andelen
egenproducerade originalprogram (egen produktion) av första-sändningarna
beräknas till drygt 50 %. Resten utgörs av inköpta originalprogram (främmande
produktion).

Programmens
fördelning efter innehåll och programkanal framgår av tabell 2.3 som bygger på
uppgifter från Sveriges Radios årsredovisning verksamhetsåret 1976/77.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
2.3 TV-programmens fördelning efter innehåll och programkanal verksamhetsåret
1976/77. Timmar per vecka i rikssandning

s. 1 Kontrollera mot PDF

Innehåll

Programkanal

TV 1 TV 2

Summa

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kultur,
humanistisk vetenskap

Politik,
samhälle, teknik, ekonomi

Sport och
fritid

Naturvetenskap,
medicin

Musik

Biograffilm

Teater och
övrig film

Bam- och ungdomsprogram

Nyhetsprogram, ej sport

Biandprogram (t. ex. Kvällsöppet,

Sveriges Magasin)

Nöjesprogram, serier

1 n vandrarprogram

Ej avgiftsfinansierade utbildningsprogram

Övriga program

Total sändningstid

4

2

6

3

5

7

5

4

9

2

1

3

2

2

3

3

3

6

4

3

7

5

5

10

5

5

10

3

2

5

4

6

10

4

1

5

7 1

1 1

8

2

53

40

93

s. 3 Kontrollera mot PDF

Under verksamhetsåret 1976/77 omfattade de
distriktsproducerade riksprogrammen i radio omkring 3 250 timmar. De två
största distrikten. Södra (Malmö) och Västra (Göteborg) svarade ensamma för 53%
av programmen. Tabell 2.4 visar dels antalet timmar som distrikten producerade
i riksradion, dels hur stor andel av de s. k, ullokaliseringsbara programmen
som under året kom från distrikten. Av tabellen framgår bl. a. att distrikten

Tabell 2.4. Distriktens sammanlagda produktion av program
i riksradion verksamhetsåret 1976/77. Källa: Sveriges Radios årsredovisning
1976/77.

Programområde

s. 5 Kontrollera mot PDF

r-

Crt

PC

VI

ni

a

3
P?

3

ZT

o

D

c/1
ni

IQ

VI

O

T3

C

t/I

13

-I

TJ

5Z

p "Q
n 2

CA -,

m

TT

O

o-'

o oo

-t

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Distriktens
sammanlagda produktion sändningstimmar/år Distriktens andel av den totala
sändningstiden, procent

341

3246
246 162

27,5 51,2 22,,O 47,1

184 193 246 83 1010 411
140 44

41,

25,0 9.4 27,9 48,2 53,4 27,0 5,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

tillsammans producerade en relativt stor andel inom
områdena Vetenskap och forskning, Samhällsprogram, Underhållning och
Ungdomsprogram och alt de svarade för en relativt liten andel inom områdena
Seriös musik och Ekoinslag.

Skillnaderna mellan distrikten är stora såväl då det
gäller den totala programproduktionen som då det gäller det utrymme som ges ål
olika programområden. Av tabell 2.5 framgår fördelningen mellan distrikten
totalt och inom olika programområden under 1976/77.

Särskilda regionala nyheter i TV förekommer försöksvis
inom följande fyra regioner, nämligen (1) Södra distriktet, (2) Västra
distriktet, (3) Gävle-Daladistriktet och Nedre Norriands-distriktet samt (4)
Västerbottens-och Norrbottens-distrikten.

De regionala programmen sänds i TV 2 måndag-fredag under
tio månader om året. Längden på programmen är tio minuter. Den sammanlagda
sändningstiden under året blir omkring 130 timmar.

Tabell 2.5. Fördelningen mellan olika distrikt av den
totala distriktsproduktionen för riksradion under 1976/77. Källa: Sveriges
Radios årsredovisning

1976/77.

Andel
inom olika programområden, %

s. 3 Kontrollera mot PDF

jr

O

a
§ 5'

3

tre

5'

3

C

3

C

3

D3

f- Ä

Sq

O.

n

-I

o 3

d TI

3

3

c/1

o

S

3

O

3

o

00

00

s. 4 Kontrollera mot PDF

Södra

(Malmö)

31

40

54

30

12

4

51

37

27

23

27

17

Västra

(Göteborg)

22

36

9

26

43

11

33

42

15

28

21

24

Småland

(Växjö)

4

3

11

-

8

3

3

1

5

2

3

7

Östra

(Norrköping)

8

->

5

3

4

1

1

13

8

24

11

7

Mellansvenska

(Örebro)

12

4

5

15

10

70

1

5

12

1

4

7

Värmland

(Karlstad)

7

1

1

4

2

3

-

-

16

6

12

3

Gävle-Dala

(Falun)

3

2

4

-

2

4

-

-

4

-

4

12

Nedre
Norrland

(Sundsvall)

b

7

6

1

14

3

1

_

7

15

3

4

Västerbotten

(Umeå)

4

-

5

16

1

1

-

_

5

-

10

4

Norrbotten

(Luleå)

3

5

-

5

4

-

10

2

1

-

5

13

Totalt

100

100

100

100

100

100

100

100

100

99

100

98

opaginerad Kontrollera mot PDF

Under verksamhetsåret 1976/77 producerade distrikten
tillsammans 580 timmar riksprogram för TV. Södra och Västra distrikten svarade
för omkring 60% programmen. Tabell 2.6 visar hur de distriktsproducerade
TV-programmen fördelade sig på olika områden, dels hur stor andel av de av
Sveriges Radio producerade TV-programmen inom resp. område som kom från
distrikten.

Även då det gäller produktionen av TV-program är
skillnaderna stora mellan distrikten. Tabell 2.7 visar fördelningen under
verksamhetsåret 1976/77,

Tabell
2.6 Distrikten sammanlagda produktion av program i TV verksamhetsåret 1976/77.
Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1976/77.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 5 S i'

Programområde

75 -p ?3 l

c 2. £.

...l

y

SS

OD

n Z

O

O:

V

>

3
t £ |.

3

O. n

-t

O

n -1

T3

LA

00

(ro

C

O

3

OQ

B

D. fD

-1

=)

b; 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Distriktens
sammanlagda produktion, sändningstimmar/år Distriktens andel av den totala
sändningstiden procent

580 26 26 50 42 70 28
34 63 130 65 38 32

31 51 23 24 83 48 37
54 46 53 29 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2.7 Fördelningen mellan olika distrikt av den
totala distriktsproduktionen av TV-program verksamhetsåret 1976/77. Källa:
Sveriges Radios årsredovisning 1976/77.

Andel inom olika programområden, %

S ö

z

g

VI T)

c t:

z

O;

3"

03

1

c

jr

o"

O

3

q: n

n

c/1

o

5" 5'

tra

3 TI

3

Sia

D, n

(T

3

O.

-i

00

5'

O

n -1

c '

o

(A

00

S

O

P

2-

00

3

C/1

TT

3

CL

3

Distrikt

(Distriktskontor)

Södra

(Malmö)

23

8

30

8

18

4

14

18

57

31

36

24

Västra

(Göteborg)

38

27

5

35

21

65

19

74

14

68

14

21

Småland

(Växjö)

4

15

-

I

8

2

II

8

-

_

2

9

Östra

(Norrköping)

11

21

17

8

5

5

I

_

II

_

5

12

Mellansvenska

(Örebro)

5

-

20

7

20

2

14

_

1

_

1

7

Värmland

(Karistad)

2

-

4

-

I

1

2

_

_

23

3

Gävle-Dala

(Falun)

3

2

10

_

11

2

15

_

3

_

1

7

Nedre
Norrland

(Sundsvall)

5

15

-

9

11

5

5

_

12

I

_

5

Västerbotten

(Umeå)

5

10

4

27

4

_

II

_

2

_

11

4

Norrbotten

(Luleå)

4

2

10

5

I

14

8

-

-

-

7

8

Totalt

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö r- 00 ro lio TT o m » o ö o ö ö Tt r' r-j fi \d r ro Tt '

s. 2 Kontrollera mot PDF

.2P > O

Ö -o ö r-iorJr-i öö ~ ö --fi-
ri ö

s. 3 Kontrollera mot PDF

Si

PQ 3

- m r-i _ r- " '. rn

o öööööö ooo oooo ö o ö oooooo

opaginerad Kontrollera mot PDF

35 6
a

c/) = E C

rn ÖÖ O ÖÖ ri rsi öÖ O ÖÖ ~0

s. 2 Kontrollera mot PDF

é-5 ,
i.i:_ o ,2 2-3
3

ri rrNrnrorsiororo ro Öö rj v £ J ri- Ö

s. 3 Kontrollera mot PDF

3 jai 2 :=

i.i . £ £ S

» o"oov-irir-or4rJooa\r-rONOoooo » orsiooooor-fo

ö o öö ööööööö d ö dddd

s. 4 Kontrollera mot PDF

fo ri ri (j r4 rj ro n ri -
w-i » / r~- ri r~-

ddddddddodddddddddddoodo

opaginerad Kontrollera mot PDF

>

rt

E|

nj :Cti

>
}0

ro-TfrriAiro-foror-ir-r-roTj-riTj-Tj-M:? m

r--ri\Or. "/oororiTi-sC'iooor~~ « n 'OOror-'ro\ £ )

ddddddddddddddd
rid d d d

opaginerad Kontrollera mot PDF

a .2

2
J

II

OiiviOroin
ri inroiOsOOO-OvOO 'ONOO ro
rirOi/lui/rOTtrOtOioroinfOTj-ior-in-ro

.00 .

00

Stj

-o 3 c -o n

rf

rt o .,

'B. o "O

||gS3|-=E

°
- cfe 2? o ii = « ra

.

-">
i5 fe -- -

:rt rf :cd .Q. 2

j i>:? L. js

o :cd

z
>

:rt . :rt rt :rt Q, ii il. .: - (/) o Jii 1- rt u .X :0 C j

> : O Q > 3 (>0 > tO O CQ : S i « i : ° O H 3o I

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 31

Sändningstiderna inom vart och ett av de 24
lokalradioområdena är 10-15 timmar per vecka, dvs. mellan drygt 500 och nära
800 timmar per år. Den sammanlagda sändningstiden för alla lokalradioenheter är
omkring 15 000 timmar åriigen. Nyheter och aktuella händelser inom lokalradioområdena
dominerar programmen, men det förekommer också program av mera allmän karaktär.

Lokalradions programutbud fördelat efter slarion och
programinnehåll hösten 1977 framgår av tabell 2,8.

Den totala sändningstiden för de svenska radioprogrammen
till utlandet uppgår till omkring 14600 timmar årligen. Sändingarna sker på
kortvåg. En FM-sändare i Stockholm distribuerar också sändningar av
ullandspro-gram, bl. a. som service för utländska medborgare i
Stockholmsområdet.

Sändningarna äger rum på svenska, engelska, tyska,
franska, spanska, portugisiska och ryska.

3 Radioutredningens förslag och remissyttrandena

3.1 Principiella utgångspunkter

3.1.1 Mussmedieideologisk grundsyn Utredningen

Utredningen konstaterar att idén om en rundradio i
allmänhetens tjänst ursprungligen var förknippad med mediernas betydelse och
ansvar för den fria opinionsbildningen i samhället. Samhällsansvarsideologin utvidgar
mediernas ansvar till att omfatta även förmedlingen av en rättvisande bild av
olika samhällsgrupper och av samhällets mål och värden i stort samt
förmedlingen av inlägg och idéer i samhällsdebatten, inkl. udda åsikter och
minoritetsgruppers synpunkter.

Samhällsansvarsideologin betonar mediernas ansvar för mål
och uppgifter som främst anknyter till samhällets politiska funktioner, dvs.
information och åsiktsbildning. Utredningen vill emellertid särskilt framhålla
att yttrandefriheten också omfattar idéer, tankar och känslor och att samhällsansvarsideologin
också ålägger rundradion ett ansvar för en fri, oberoende och aktiv
kulturverksamhet. Utredningen betonar därmed alt rundradion har både
informativa och kulturella uppgifter.

Utredningen anser all rundradioverksamheten skall präglas
av mångsidighet i form av bredd i den ämnesmässiga täckningen och mångfald av
infallsvinklar på de ämnen som behandlas.

Utredningen understryker särskilt vikten av att
rundradioorganisationen haren i publicistiskt avseende fri och oberoende
ställning. Endasten rundradio som i programverksamheten garanteras oberoende i
förhållande till statsmakterna, intressegrupper och olika organ i samhället kan
på ett trovärdigt sätt bära det ansvar för yttrande- och informationsfriheten
som är nödvändigt för att säkra den fria åsiktsbildningen i en demokrati.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 32

Utredningen framhåller att rundradion som
informationsmedium har till uppgift att tillsammans med pressen medverka till
alt fördjupa den svenska demokratin.

Rundradion har enligt utredningen ett särskilt ansvar för
att yttrandefriheten blir så stor som möjligt och att skilda åsikter och
uppfattningar kommer till uttryck och att olika tolkningsmöjligheter prövas.
Rundradions ansvar för informationsfriheten innebär krav på en undersökande
och uppsökande journalistik som aktivt kan inhämta uppgifter och
meningsyttringar och tillhandahålla en så mångsidig och fullständig information
som möjligt. Det åligger radio och TV att ge medborgarna den i n -f o r m a t i
o n som krävs för alt orientera sig och ta ställning i politiska frågor och ge
de förtroendevalda information om olika opinioner. Etermedierna bör ge utrymme
för olika åsikter och värderingar i syfte att kommentera, stimulera till
debatt och verka opinionsbildande. Rundradion har också genom sina
uttrycksmedel och sin genomslagskraft särskilda möjligheter att, med beaktande
av det ansvar som kraven på opartiskhet och saklighet medför, granska och
kontrollera myndigheter, organisationer, förelag och andra som har betydelse
för beslut som rör medborgarna. Radio och TV bör också bidra till att främja
kommunikationen inom och mellan olika grupper i samhället.

Remissyttrandena

Utredningens bedömning av samhällsansvarsideologins roll
för rundradioverksamhelen i Sverige vinner genomgående anslutning hos remissinstanserna.
Bl. a. Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, TCO, FPU, CUF, Centerns
kvinnoförbund, ABF, Klys och Sveriges författarförbund delar utredningens
uppfattning att radio och TV bör stå i allmänhetens tjänst. Statens kulturråd
konstaterar att principen om en rundradio i allmänhetens tjänst sedan länge är
förankrad i rundradiopolitiken i Sverige och att den visat sig fungera väl.
Samhällsansvarsideologin bör enligt kulturrådet emellertid ges en vidare
tolkning än hittills så att den omfattar principen om ett aktivt deltagande
från etermediepublikens sida i programproduktionen. Enligt kulturrådets
uppfattning bör nya tekniska landvinningar utnyttjas till att ge allt fler
tillfälle att använda i första hand ljudradion som uttrycksmedel.

I anslutning till utredningens resonemang om
skyldigheterna för en rundradio i allmänhetens tjänst erinrar Sveriges Radio om
etermediernas uppgift alt tillgodose så många skilda intressen som möjligt,
varvid hänsyn måste tas till såväl de stora som små publikgruppernas önskemål.

Några remissinstanser delar dock inte helt utredningens
uppfattning om utgångspunkterna för rundradioverksamheten utan anser att andra
principer än samhällsansvarsideologin bör vara riktgivande för utformningen av
rundradion i Sverige.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd
gemensamt vill

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 33

hävda en massmediesyn som utgår från en övertygelse om
människan, den enskilde individen i centrum. Rundradiopolitiken måste utformas
utifrån en önskan att värna människan och stärka den enskildes jag-känsla. Massmedierna
skall sträva efter att bygga upp en rikare kommunikationsmiljö där fler
individer kan aktiveras.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund gemensamt vill framhålla pluralism och frihet som de
riktningsgivande principerna för utformningen av rundradioverksamheten. På
sikt bör målet vara en elektronisk marknad, där konsumenterna ges största
möjliga valfrihet.

Även MUF framhåller valfrihet, oberoende och mångfald som
grundläggande principer för rundradioverksamheten. MUF anser att massmediepolitiken
skall syfta till atl garantera medborgarna valfrihet, både mellan olika
massmedieformer och mellan olika typer av budskap.

Utredningens uppfattning att rundradion har både
informativa och kulturella uppgifter delas av många remissinstanser. Statens
kulturråd noterar med tillfredsställelse all utredningen betonar vikten av
yttrandefrihet och informationsfrihet också inom kulturområdet. Rådet påpekar
dock att uppdelningen i informations- och upplevelseprogram inte är möjlig att
direkt överföra på utredningens indelning i etermediernas massme-die- resp. kulturpolitiska
uppgifter. Engagemang och känslor är drivkrafter inom det politiska området och
det bör återspeglas i information på detta område. Radio och TV bör därför inte
undvika information som är känsloladdad och kontroversiell och på analogt sätt
bör informationsprogram också falla inom de kulturpolitiska uppgifterna.

Sveriges Radio anser att utredningens tudelning av
rundradions uppgifter i information och kultur kan ge ett alltför snävt
intryck av verksamhetens syfte. Företaget ansluter sig dock till utredningens
uppfattning att kulturbegreppet bör ges en vid innebörd.

Klys finner det glädjande att utredningen framhåller
rundradions kulturella uppgifter. Därmed har principen om en rundradio i
allmänhetens tjänst klarare definierats och utgångspunkterna för en diskussion
om rundradioverksamhetens mål och skyldigheter utvecklats och preciserats. Ansvaret
gentemot publiken handlar enligt Klys om allmänhetens rätt till information
och kultur samt om rundradions skyldigheter i den för demokratin viktiga
opinionsbildningen.

Klys poängterar speciellt utredningens resonemang rörande
yttrandefrihetens giltighet för såväl de tankar och känslor som ska förmedlas,
som för den konstnäriiga uttrycksformen. Klys framhåller atl konstnärernas roll
i opinionsbildningen gör det alltmer problematiskt att försöka dra gränser
mellan publicistisk och konstnärlig yttrandefrihet.

Sveriges författaiförbiind konstaterar att utredningen
framhåller rundradions ansvar för en fri, oberoende och aktiv kulturverksamhet
och instämmer i utredningens åsikt att yttrandefriheten är lika viktig för
konstnäriiga framställningar som för mer informativt inriktade program. 3 RiLsJoiien 1977178. I .saml. Nr
91

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 34

Utredningens åsikt att den fria åsiktsbildningen förutsätter
att rundra-dioorganisalionen har en oberoende ställning vinner allmän anslutning
bland remissinstanserna.

Svenska kommunförbundet och Centerns kvinnoförbund
understryker vikten av att programverksamheten präglas av mångsidighet.

Sveriges Radio framhåller att rundradions programutbud
skall präglas av stor mångsidighet i olika avseenden, bl. a. i fråga om
programtyper som tillgodoser olika behov hos publiken.

MUF anser det vara ett samhällsintresse alt en mångfald
idéer och åsikter förmedlas av massmedierna.

Statens kulturråd instämmer i utredningens synpunkter på
rundradions uppgifter som informationsmedium. Kulturrådet påpekar att uppgiften
att granska beslut från myndigheter, organisationer och företag åligger
programföretagets egna journalistiska medarbetare och inte enbart
programmedverkande utifrån. Kulturrådet anser det också vara av största vikt
att journalistiken och programmen i rundradion inte begränsas till en ytlig
redovisning av händelser och skeenden. Kulturrådet förordar all programmen
inbegriper analyser som kan bidra till alt förklara de sammanhang som olika
händelser och företeelser ingår i. Programmen bör också följa upp de frågor som
väcks, framhåller statens kulturråd.

Svenska kommunförbundet anser att saklighet och
opartiskhet är grundpelare i rundradions arbete. Förbundet finner det också
vara väsentligt att radio och TV verkar för en levande, mångsidig och
konstruktiv debatt och att balansen upprätthålls på ett sådant sätt att
publiken verkligen uppfattar den.

Sveriges Radio anser att den sammanfattning som
utredningen gör angående rundradions informativa uppgifter är en i högsta grad
relevant riktningsgivare för en radio och TV i allmänhetens tjänst.
Utredningens syn på radions och televisionens möjligheter att bidra till uppfyllandet
av de samlade massmediernas uppgifter är enligt Sveriges Radios uppfattning
rimlig. Företagel anser också att den utgångspunkt som utredningen valt för sin
behandling av rundradions informativa uppgifter, nämligen massmediemas
funktioner i den demokratiska processen, är den självklara centrala infallsvinkeln,
Sveriges Radio vill dock påpeka att både press och etermedier innehåller stoff
som normalt anses informativt utan atl del berör vare sig samhälls- eller
kulturfrågor.

KF instämmer i utredningens bedömning atl radio och TV har
unika möjligheter att uppfylla många av de uppgifter som bör läggas på massmedier
i ett demokratiskt samhälle.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd är av
den uppfattningen all etermedierna kan bli viktiga redskap för alt tillvarata
det mänskliga, under förutsättning att de används på rätt sätt. En huvudtanke
i programpolitiken måste i sådana fall bli att begränsa det som ter sig
hotande och som fått människor att känna vanmakt inför maktkoncentration. En

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 35

sådan maktkoncentration kan framträda till följd av en
långt driven profes-sionalisering av dem som producerar program, varför
organisationerna vill varna för maktfullkomlighet hos programmedarbetarna.

Moderata kvinnoförbundet anser att rundradions
opinionsbildande uppgift bör tolkas som ett krav att i ökad utsträckning
förmedla förslag till förändringar och problemlösningar. Med utgångspunkt i
kraven på opartiskhet och saklighet, vill förbundet också framhålla vikten av
att olika värderingar och attityder kommer till uttryck i främst
samhällsbeskrivande program.

3.1.2 Radions och televisionens kulturpolitiska mål och
uppgifter

Utredningen

Utredningen ägnar ett stort utrymme åt rundradions
kulturuppgifter som man anser bör betonas och preciseras i förhållande till
nuvarande situation. Utgångspunkten för utredningen är statsmakternas beslut
år 1974 om mål och riktlinjer för samhällets kulturpolitik.

Utredningen framhåller att begreppet kulturpolitik används
i vid bemärkelse och all målformuleringarna skall ses som ett ansvar för
rundradioorganisationen all i sin allmänna programpolilik hävda vissa
grundläggande principer som också är vägledande för del övriga kulturområdet.

Utredningen anser atl yttrandefriheten är en förutsättning
för möjligheterna att garantera en fri och slagkraftig skapande verksamhet med
utrymme för olika riktningar och tendenser. För rundradion ligger ett viktigt
kulturpolitiskt ansvar i atl släppa fram och stödja olika strömningar, bl. a,
genom alt bedriva mer uppsökande verksamhet och samarbete med skapande krafter
utanför rundradion och med ökade publikkontakter.

Utredningen anser vidare att kravet på yttrandemöjligheter
även har samband med kulturpolitikens mål att motverka kommersialismens negativa
verkningar. Genom detla mål betonar man att kravet på lönsamhet inle får avgöra
kulturverksamhetens inriktning, omfattning och utbredning. Enligt utredningen
har rundradion ett ansvar för att söka frigöra sig från den konsumtionsbild som
kommersiella marknader präglat och att erbjuda en bred icke-komme,rsiell
kultur.

Utredningen framhåller atl ett mycket viktigt
kulturpolitiskt mål är att möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse och
betonar därvid särskilt möjligheterna till experiment och annan försöksverksamhet,
som bör få bedrivas utan krav på ekonomisk lönsamhet. Ljudradion och
televisionen har därvid ett ansvar att utveckla sina egna uttrycksformer och
att spegla och förmedla andra. Detta förutsätter alt man anlitar och samarbetar
med skapande krafter utanför rundradioorganisationen.

När det gäller det kulturpolitiska decentraliseringsmålet
anför utredningen, att den geografiska räckvidden redan ligger i
rundradiomediernas karaktär. Därtill krävs emellertid också att man
organiserar sin pro-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 36

duklion så att man kan tillvarata den talang, det
programstoff och de programmöjligheter i övrigt som landets olika delar
erbjuder.

Utredningen konstaterar att målet att ge människor
möjligheter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan människor
har betonats starkt i kulturpolitiken. Detta mål finner dock utredningen
svårare atl tillämpa på etermedierna, som kännetecknas av envägskom-munikation
och individuellt mottagande. I stället kan framför allt TV verka passiviserande.
Enligt utredningen kan man för alt öka stimulansen i lyssnandet och tittandet
skärpa kravet på gestaltning och bearbetning så att tillgängligheten och
möjligheterna till inlevelse förbättras. Vidare kan rundradion genom bevakning
och spegling stimulera de kulturaktiviteter som finns på annat håll.

Utredningen konstaterar att radio och TV genom sin
räckvidd har stora förutsättningar att nå grupper som av geografiska, sociala
eller språkliga skäl eller på grund av rörelsehinder eller annat handikapp är
kulturellt eftersatta. Rundradion verkar för att bryta isoleringen och
instängdheten för dessa. Därvid är det särskilt viktigt att överbrygga
praktiska hinder för mottagandet, t. ex. för syn- eller hörselskadade,
invandrare och etniska minoriteter. Utredningen anser vidare att radio och TV
har ett allmänt kulturpolitiskt ansvar för att programmen görs tillgängliga
och begripliga.

Utredningen anser att den del av det kulturpolitiska
ansvaret som består i ett främjande av utbytet av erfarenheter och idéer över
nationsgränserna är ytterligare en viktig del av rundradions kulturansvar. 1
detta sammanhang erinras om det viktiga inslag i det svenska samhället som
invandrarna och främmande kulturmönster utgör. Enligt ra-dioutredningens
uppfattning har rundradion ansvaret att spegla och förmedla men också att
kritiskt granska och kommentera kulturutvecklingen i andra länder. Detta gäller
inte minst våra invandrares hemländer. En risk med utbytet över gränserna
ligger i en ensidig och utslätande kulturpåverkan, vilket skärper rundradions
ansvar för denna del av programverksamheten.

Utredningen framhåller att etermedierna har möjligheter
och ansvar för att levandegöra äldre tiders kulturarv för en stor publik.
Vidare bör etermediernas egen verksamhet dokumenteras för eftervärlden.

Från programföretagets synpunkt innebär kulluransvaret i
första hand att rtmdradion skall bedriva en egen skapande verksamhet. Rundradion
bör liksom andra kulturinstitutioner verka som ett kreativt centrum och främja
skapandet av verk och prestationer för de egna medierna. Utredningen menaratt
detta förutsätter att skapande krafter och idégivare utifrån anlitas i
programverksamheten. Utredningen framhåller vidare, att programföretaget bör
kunna verka som en kvalitetsstimulerande samarbetspartner i kulturlivet. Den
syftar då närmast på det samspel som förekommer mellan rundradion och
uttrycksformer för kulturell verksamhet som press, teater, film, musik,
litteratur och bildkonst. En annan viktig uppgift för programföretaget är att
spegla och bevaka kulturlivet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 37

Remissyttrandena

En enig remissopinion delar utredningens uppfattning att
de av samhället fastställda riktlinjerna för kulturpolitiken även bör gälla
för rundradion. Denna uppfattning understryks särskilt av bl. a. statens
kulturråd, regionmusiken, ett flertal länsstyrelser. Svenska kommunförbundet,
Operan, Svenska rikslcatern, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation,
KF, LO, LRF, TCO, ABF, Klys, Sveriges författarförbund samt Svenska
musikerförbundet.

Sveriges författat förhund beklagar dock att utredningen
inte funnit anledning att behatidla de kulturpolitiska målen och uppgifterna
med särskild hänsyn till barnkulturen. Detta framh'd\\er även harnfdmrådet, som
påpekar att radioutredningen uppenbariigen haft dålig kontakt med den
forskning som rör påverkansriskerna för barnen vid TV-tittande (av t. ex.
våldsinslag).

Frågan om barn och TV - och inte minst de risker och
problem som är förknippade därmed påtalas även av andra instanser som statens
kiiltur-'«(/, Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Rädda barnens riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola och
Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. (3.3.4)

Sveriges Radio anser att utredningens förslag inte innebär
någon nyhet för etermedierna. Dessa har sedan länge uppfattat kulturansvaret
som en naturlig och väsentlig del av verksamheten, framhåller företaget.
Sveriges Radio påpekar att företagets resurser för en bred programverksamhet inom
kulturområdet f.n. är avsevärt sämre än under åren närmast före
riksdagsbeslutet om den nya kulturpolitiken. Möjligheterna kommer dessvärre
endast delvis att förbättras genom den produktionsutveckling och de
resursförstärkningar som utredningen föreslagit.

Klys anser att statsmakternas ansvar för
medelstilldelningen till rundradion måste inbegripa ett kulturpolitiskt ansvar
för att förutsättningar ges för produktion och distribution av levande kultur.

Statens kulturråd anför att yttrandefrihetsmålet bör
innebära att rundradion i sin verksamhet speglar opinioner i olika
samhällssektorer. Dess roll bör emellertid inte begränsas till att reflektera
åsiktsyttringar som redan kommit till uttryck i andra medier. Radio och TV
skall själva vara förstahandskanaler för opinioner, framhåller kulturrådet. En
annan aspekt av yttrandefrihelsslrävandena är att befrämja uttrycksfrihelen.
Delta kan enligt kulturrådets uppfattning ske genom att fler människor bereds
tillfälle att medverka i program och programproduktion samt att större
geografisk rättvisa skapas genom decentralisering av verksamheten. Liknande
åsikter framförs av regionmusiken och länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Rikskonserter anser att yttrandefriheten först och främst
måste hävdas ur allmänhetens och samhällets synpunkt. Därför måste detta mål på
ett vidare sätt relateras till övriga kulturpolitiska mål. Enligl
Rikskonserters uppfattning är det olyckligt att, som utredningen, i första hand
betrakta

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 38

etermedier som distributionskanaler medan möjligheterna
till kommunikation skjuts i bakgrunden. Även om den hittillsvarande
verksamheten kan karaktäriseras på detta sätt är det fel alt inte söka nya
vägar för atl åstadkomma ökad kommunikation.

Remissinstanserna har lill allra största delen tagit fasta
på kravet att rundradion skall motverka de negativa verkningarna av kommersialismen
i sin verksamhet.

Svenska handelskammarförbundet framhåller alt det är
uppenbart atl radio och TV som monopolföretag har ett ansvar för sådan
kulturproduktion som i företagsekonomisk mening inte är lönsam. Delta får
emellertid inte bli ett argument för att ge programutbudet en profil som i
större eller mindre grad strider mot publikens önskemål rörande förelagets
produktion.

Statens kulturråd finner att målet att motverka
kommersialismens negativa verkningar inte nås enbart genom alt man i
programverksamheten undviker all okritiskt och ulan bearbetning föra den
kommersiella kulturindustrins produkter vidare. Dessutom bör programföretaget
tillse att radio och TV systematiskt genom upplysning och analys påvisar
brister i dessa produkter och den föreställningsvärld de representerar.

Flera remissinstanser kommenterar Sveriges Radios
förhållande till fo-nogramindustrin bl. a. statens kulturråd. Folkets
husföreningarnas riksorganisation, Svenska kvinnors vänsterförbund och
Rikskonserter. Folkets husföreningarna menar att den kommersiella framtoningen
av Sveriges Radio är särskilt stark på musikens område. Organisationen vill
att Sveriges Radio i större utsträckning satsar på den organiserade
amatöris-men, som den t. ex. kommer till uttryck i de folkliga musikgrupperna.

Rikskonserter anser att den marknadsföring av s. k. lätt
musik Sveriges Radio bedriver i Melodiradion inte bara renodlar musiksmaken
utan även hotar mångsidigheten i rundradion. Det kan ifrågasättas om en sådan
marknadsföring kan anses vara i förening med det framlagda förslaget till avtal
rörande programverksamheten, understryker Rikskonserter. (Se 3.3.5)

Sveriges författarförbund vill beträffande möjligheter
till experiment och konstnärlig förnyelse framhålla, att det inte bara bör
finnas utrymme för sådan verksamhet i mer eller mindre direkt anknytning till
programproduktionen utan även att särskilda resurser för experimenlverk-samhet
bör skapas. 1 detta sammanhang vill Klys, KRO och Svenska fotografernas
förbund särskilt framhålla betydelsen av ett mera fritt och konstnäriigt
bildskapande i TV. En förutsättning för detta är att bildkonstnärerna ges
förbättrade möjligheter atl arbeta inom TV-mediet och att TV;s
utbildningsavdelning öppnas även för bildskapare utanför Sveriges Radio.

Decentraliseringsmålet understryks av några
remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Kopparbergs och Jäinlands län samt
Rikskonserter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 39

Rikskonserter fäster särskilt uppmärksamheten på
utredningens formulering om att en uppdelning av rundradioorganisationen på
flera enheter bör förutsätta all dessa ges ett kulturansvar och tilldelas medel
som gör det möjligt för dem att uppfylla detta ansvar.

Statens kulturråd, OMUS och Sveriges Radio anser
utredningen ha haft en alltför resignerad syn på rundradions möjligheter att
stimulera och aktivera publiken. Statens kulturråd anser att man kan vara lika
passiv i en konsertsalong eller på en biograf som framför en TV-apparat. 1
stället måste man gä ett steg längre än utredningen, genom att bl. a. vidga
etermediernas uppgifter till atl även omfatta gemenskapsriktade uppgifter med
deltagande av stora grupper. Särskilt ljudradion kan enligt kulturrådets uppfattning
väl utnyttjas i sammanhanget. Bl. a. borde det vara en av lokalradions
viktigaste uppgifter att inlemma publiken i programverksamhet. Liknande åsikter
framför Rikskonserter.

OMUS hävdar att rundradions producenter i myckel större
utsträckning än hittills borde utnyttja rundradions genomslagskraft och utifrån
sitt kul-turpolitiska ansvar stimulera lyssnarnas och tittarnas egen aktivitet
genom de beteendemönster och attityder som speglas.

Kraven på all göra rundradions program tillgängliga för de
i olika avseenden eftersatta gruppernai samhället har i anslutning till
betänkandets konkreta förslag kraftigt understrukits. Därvid betonas särskilt
kraven på textning samt på ökad satsning på program för minoritetsgrupperna.
Bl, a. statens kulturråd, länsstyrelsen i Södermanlands län. Svenska
kommunförbundet samt LO instämmer med utredningen.

Svenska unescorådet framhåller att Sveriges Radio i sin
programverksamhet bör verka för en ökad internationalisering och kräver även
att detta markeras klart i radioavtalet. Hos flera instanser betonas att det är
angeläget att minska det alltför stora anglo-saxiska inslaget i rundradions
program. 1 stället bör man kunna etablera kontakter med t. ex. filmare i
u-länderna för att främja våra kunskaper om dessa.

Statens kulturråd anser att rundradion kan spegla och
levandegöra kulturarvet bl. a. genom ett samarbete med de institutioner,
organisationer och föreningar som har en med detta område sammanhörande
verksamhet, t. ex. miljögrupper, hembygdsrörelser, kulturhistoriska museer och
kulturminnesvårdens organ. 1 detta kulturpolitiska mål liggeräven en
förpliktelse att bevara och medverka till en levande traditionsvård, anser
kulturrådet. En viktig del av gemenskapen mellan generationer och folkgrupper
kan ligga i seder, bruk och gemensamma traditioner. Kulturrådet finner att
Sveriges Radio inle bara i kulturprogrammen utan även i den allmänna
programpolitiken kan främja människors kontakter och stimulera intresset för
kulturarvet.

Sveriges författarförbund finner att målet att levandegöra
äldre tiders kultur i rundradioverksamheten ofta är starkt integrerat i övriga
kulturpolitiska mål. Även om huvudansvaret för detta område kan sägas ligga på

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 40

andra institutioner, finner Författarförbundet att äldre
tiders kultur, t. ex. inom litteraturen och musiken, först genom etermedierna
har fått en reell möjlighet alt nå breda grupper i samhället.

Flertalet remissinstanser understryker rundradions ansvar
för att bedriva en omfattande egen skapande verksamhet. Därvid har särskild
vikt lagts vid den s. k. tunga produktionen av gestaltande och andra mer
genomarbetade program inom kulturområdet.

Sveriges Radio tar främst fasta på de bristande resurser
som anvisats för der\ egna skapande verksamheten. Delta aktualiserar frågan om
vad kulturansvaret egentligen kan innebära och frågan om rundradions resp.
statsmakternas ansvar. Sveriges Radio eftersträvar givetvis att, så långt de
tilldelade resurserna medger, uppfylla de mål som uppställs för verksamheten.

Sveriges författarförbund anser atl kravet på all
rundradion skall bedriva en egen skapande verksamhet kn missförstås. Det bör
klart framgå alt det är de anställda och de fristående programmedarbetarna som
kan bedriva en skapande verksamhet i dessa medier och utveckla dem efter deras
förutsättningar och begränsningar.

3.1.3 Radio- och TV-verksamheten och statsmakterna
Utredningen

Utgångspunkterna för utredningens förslag rörande
rundradioverksamhetens organisation är att rundradion bäst fullgör sitt uppdrag
gentemot samhället om verksamheten bedrivs i former som garanterar oberoende.
Frihet från kommersiella hänsyn och en självständig ställning i förhållande
till myndigheter och intressegrupper är grundläggande för rundradions fortsatta
verksamhet, framhåller utredningen.

Utredningen anser det inte vara möjligt att som nu sker
enligl radioavlalel 13 § förplikta programföretaget att iaktta bestämmelserna i
1936 års konvention angående rundradions användning i fredens in t resse.
Utredningen anser att konventionens föreskrifter förpliktar staten att övervaka
och ingripa i ett programföretags verksamhet på ett sätt som är oförenligt med
radiolagen och de villkor i övrigt som utredningen föreslår skall gälla för
programföretaget.

Remissyttrandena

En enhällig remissopinion instämmer i utredningens åsikt
att den samlade rundradioorganisationen måste bevara sin fristående ställning
gentemot statsmakter och organisationer.

Bl. a. statens kulturråd, Sveriges Radio, KF, TCO. MUF.
FPU, Pressens samarbetsnämnd, Klys och Sveriges författarförbund understryker
särskilt utredningens uppfattning oin betydelsen av att rundradion har en fri
och oberoende ställning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 41

Sveriges Radio välkomnar att utredningen så klart
formulerar vikten av att slå vakt om rundradions självständiga ställning.

Mot bakgrund av atl radioutredningen tillsattes bl. a. som
en följd av den kritik som i riksdagen och i den allmänna debatten framförts
mot Sveriges Radios verksamhet, finner TCO det angeläget att understryka vikten
av att rundradioorganisationen ges en oberoende och fristående ställning för
atl kunna motstå påtryckningar från ekonomiska och politiska intressen.

Många remissinstanser däribland statens kulturråd,
länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, KF, LO, TCO, CUF, ABF, Klys och Föreningen Sveriges jazzmusiker
betonar i detta sammanhang särskilt viklen av att rundradioverksamhelen
organiseras på ett sådant sålt all den slår fri i förhållande till kommersiella
intressen.

Statens kulturråd anser i likhet med utredningen atl det
är av utomordentlig vikt att rundradioverksamheten i publicistiskt avseende
har en fri och oberoende ställning i förhållande lill statsmakterna,
intresseorganisationer och andra organ i samhället. Det bör enligl statens
kulturråd uttryckligen framhållas att denna oberoende ställning bör gälla även
gentemot kommersiella intressen.

För KF är det en övergripande värdering att
programverksamheten även i fortsättningen hålls fri från reklam och att det
inte företas några sådana organisatoriska förändringar som kan medverka till
ett reklamberoende i framtiden.

Sveriges författarförbund delar utredningens uppfattning
beträffande 1936 års konvention angående rundradions användning i fredens
intresse och tillägger att ett iakttagande av konventionens bestämmelser
skulle innebära atl det skulle åligga Sveriges Radio att avbryta
rundradiosändning som t. ex. innehöll uppmaning till kamp mot apartheid i
Sydafrika.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hyser en annan åsikt än
utredningen i denna fråga. Hovrätten anser att tonvikten inte bör läggas på det
formella förfarandet utan vid den anda konventionens bestämmelser ger uttryck
för. Enligt hovrättens mening utgör det viktiga ändamål som bestämmelserna har
att fylla, nämligen atl förhindra att rundradion används på ett sätt som
strider mot det mellanfolkliga samförståndet, ett tillräckligt skäl för all
motivera deras fortsalla tillämpning. Hovrätten föreslår därför att
radioavtalets nuvarande 13 § skrivs in i det nya radioavtalet. I samma riktning
uttalar sig länsstyrelsen i Älvsborgs län.

3.1.4 Sändningsrätten Utredningen

Utredningen konstaterar att rätten att sända
rundradioprogram inte kan göras allmän och att den måste tilldelas ett
begränsat antal förelag genom

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 42

särskilt beslut från samhällets sida. Samtidigt
konstaterar utredningen att det finns ställningstaganden från statens sida som
ifrågasätter principen om att all sändningsrätt i rundradion skall tilldelas
ett enda företag och som skapat oklarhet om innebörden av begreppet ensamrätt.
Utredningen framhåller som en grundläggande princip att staten bör ha det
slutliga ansvaret for att rundradion organiseras så atl den kan fungera väl i
enlighet med samhällets behov och för att rundradioorganisalionens olika delar
skall samspela med varandra på ett tillfredsställande sätt. Mot denna bakgrund
anser utredningen alt ensamrätten till rundradiosändningar inle aren
principfråga ulan en lämplighetsfråga. Del finns inte några principiella skäl
som talar för att ett enda företag skall äga ensamrätt till alla rundradiosändningar
och del är således inte någon principiell fråga om rundradioorganisationens
olika delar har ställning som juridiskt fristående enheter eller om de hålls
samman i en organisation.

Huruvida en organisation ska ges ensamrätt till
rundradiosändningar eller om sändningsrätten skall ges till flera företag är
alltså enligt utredningen en lämplighetsfråga som bör avgöras utifrån praktiska
bedömningar. Utredningen ansluter sig emellertid på förhand till tanken att
staten genom koncessionsbeslut skall kunna ge självständig sändningsrätt till
flera företag.

Remissyttrandena

Vissa remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning
atl det inte finns några principiella skäl för att bevara systemet med
ensamrätt till rundradiosändningar.

Sveriges Lokalradio understryker att anordningen all
lokalradion erhåller sin sändningsrätt genom överiåtelse av en del av den
sändningsrält som tilldelats Sveriges Radio är avsedd att vara en provisorisk
lösning. Sveriges Lokalradio framhåller atl en förutsättning för att systemet
med ett decentraliserat ansvar skall kunna fungera, är atl företaget får
sändningsrält enligt den innebörd som utredningen vill lägga i begreppet,
nämligen rätten att avgöra vilka program som skall sändas under de tider som
tilldelats företaget. Angående principerna för statens tilldelning av
sändningsrält föreslår företaget alt de allmänna riktlinjer som finns angivna
i radiolagen när det gäller ensamrätt bör gälla vid statens tilldelning av
sändningsrätt till de tre programföretagen. En förutsättning för tilldelning av
självständig sändningsrält skall enligt Sveriges Lokalradios mening vara all
organisationen uppfyller kraven på ett opartiskt och sakligt utövande av
programverksamheten.

Sveriges Utbildningsradio ansluter sig till utredningens
tolkning av sändningsrättens innebörd och understrykeratt det är nödvändigt att
företaget tilldelas sändningsrält enligt denna definition, för atl det skall
kunna fullgöra sina uppgifter.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 43

Pressens samarbetsnämnd ansluter sig lill den av
utredningen framförda uppfattningen att staten genom koncessionsbeslut skall ge
rätt till rundradiosändningar, men finner utredningens resonemang kring hur
fördelningen av sändningstider ska ombesörjas rent praktiskt vara något
oklara.

Vissa remissinstanser avvisar utredningens åsikt att
ensamrätten bör upphävas och behandlas som en sändningsrält som kan tilldelas
flera företag. Således anser Sveriges Radio, TCO, Klys, Sveriges
författarförbund. Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, SAMI och
Föreningen Sveriges jazzmusiker att det nuvarande systemet där ett företag
tilldelas ensamrätt till rundradiosändningar skall behållas i framtiden.

Några av dessa remissinstanser vänder sig kraftfullt mot
uppfattningen atl ensamrätten inte skall anses vara en principfråga utan
närmast en praktisk fråga.

Sveriges Radio anser att utredningen inte analyserat
konsekvenserna av ensamrättens upphörande och förordar att ensamrätten
bibehålls i avaktan på en särskild utredning.

Personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio konstaterar
i ett särskilt yttrande till Sveriges Lokalradios remissvar, att det
odiskutabelt är staten som har det yttersta ansvaret för rundradioverksamhetens
organisation och därmed ytterst innehar all sändningsrält. Detta förhållande
bör enligl personalrepresentanternas mening inle tolkas på ett sådant sätt alt
frågan om ensamrätten reduceras lill en praktisk fråga. Det är principiellt
viktigt för rundradions självständighet att ensamrätten bibehålls och att
sändningsrätten förbinds med kravet på opartiskt och sakligt utövande av
programverksamheten i enlighet med riktlinjerna i radiolagen.

En personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio
framhåller att utredningen inte påvisat all de hittillsvarande principerna om
sammanhållen rundradioorganisation och ensamrätt fungerat otillfredsställande,
varför utredningens strävan atl reducera dessa grundläggande principer lill
enbart praktiska frågor innebär en allvarlig underskattning av de risker som är
förknippade med en förändring av rundradioorganisationen på dessa punkter.

TCO framhåller atl principen att sändningsrätten tilldelas
ett rundradioföretag med ensamrätt har varit och är själva grunden för
rundradioorganisationens självständiga ställning. TCO varnar kraftigt för en
uppluckring av dessa principer.

Sveriges författarförbund kan visseriigen godta
utredningens principiella resonemang kring sändningsrätten men anser, atl
rundradioverksamhetens oberoende och självständighet inte kan garanteras på
ett tillfredsställande sätt om sändningsrätten skulle delas upp på flera
företag. En sådan åtgärd medför överhängande risker för att de olika enheterna
kan spelas ut mot varandra, anser Författarförbundet. Sveriges Radio, TCO och
Klys påpekar att det är möjligt att ge Sveriges

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 44

Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio en självständig
sändningsrätt med beslutanderätt över programverksamheten och självständigt
ansvar för programmens innehåll, ulan att principen om ensamrätt behöver upphävas.
På samma sätt som Sveriges Lokalradio erhållit ensamrätt lill lokala
ljudradiosändningar genom överlåtelse av Sveriges Radios sändningsiätt kan
Sveriges Radio till Sveriges Utbildningsradio överiåta rätt atl sända utbildningsprogram.
I samma riktning uttalar sig en personalrepresentant i Sveriges
Utbildningsradio.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges Radio,
personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio och en personalrepresentant i Sveriges
Utbildningsradio, LRF, TCO, Klys och Svenska musikerförbundet understryker
atl principen om ensamrätt inte bör omprövas förrän en bred parlamentarisk
utredning prövat frågan i ett större massmediepolitiskt sammanhang.

Några remissinstanser avvisar utredningens uppfattning att
det inte är möjligt att åstadkomma en fullständig etableringsfrihet i fråga om
rundradiosändningar.

Svenska handelskammarförbundet anser atl del naturliga
förhållandet i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle vore att etableringsrätten
för rundradioföretag i princip vore fri, på samma sätt som för tidningspressen.
Den enda skillnaden mellan tidningsförelag och rundradioföretag skulle enligl
förbundet vara all etableringsrätten för programföretagen skulle vara knuten
till ett koncessionsförfarande.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund gemensamt finner det utomordentligt olyckligt om Sveriges
Radios ensamrätt till rundradiosändningar skulle bestå, för alt i framtiden
även omfatta de nya sändningsformer som möjliggörs genom den snabba
utvecklingen inom den elektroniska tekniken. Det är ett samhällsintresse att
utvecklingen inom den elektroniska tekniken tas till vara och stimuleras.
Systemet med ensamrätt för ett företag kan förhindra snabbast möjliga tekniska
framsteg.

MUF anser att varken det nuvarande systemet med ensamrätt
för ett företag att bedriva rundradioverksamhet eller den av utredningen
föreslagna ordningen med sändningsrätt för flera företag kan garantera det
oberoende för programverksamheten i förhållande till statsmakterna, som gör det
möjligt för rundradioorganisationen att på ett trovärdigt sätt bära det ansvar
för yttrande- och informationsfriheten som är nödvändigt för att säkra den fria
åsiktsbildningen i en demokrati. Ett sådant oberoende gentemot statsmakterna
kan enligt MUF åstadkommas endast om rundradioverksamheten bedrivs i flera av
varandra och av statsmakterna oberoende och konkurrerande företag. MUF föreslår
därför att det nuvarande systemet med ensamrätt till rundradiosändningar
avskaffas och att ett statligt sändnings- och programansvar begränsas till en
riksomfattande radio- och TV-enhet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 45

FPU anser att den nuvarande principen om ensamrätt att
bedriva rundradioverksamhet bör ersättas med en i princip fri etableringsrätt.
FPU välkomnar utredningens uppfattning att etableringsrätten bör vidgas för
att möjliggöra inrättandet av särskild ljudradio. Förbundet anser emellertid
att utredningens förslag i fråga om framtida organisation för TV leder till
stagnation för programverksamheten.

Moderata kvinnoförbundet anser det ingalunda självklart
atl en fri åsiktsbildning och ett fördjupande av demokratin bäst främjas av atl
ett enda företag ges ensamrätt till rundradiosändningar.

3.1.5 Radio- och TV-verksamhetens organisation Utredningen

Utredningen överväger olika alternativ för rundradions
organisation och diskuterar därvid bl. a. möjligheten att organisatoriskt
skilja producerande och sändande enheter. Fördelarna med en sådan lösning vore
enligt utredningen att systemet skulle vara mycket pluralistiskt. Utredningen
finner emellertid att ett sådant system medför påtagliga risker för försämrad
kvalitet och dyrare verksamhet.

Utgångspunkten för utredningens diskussion om olika
organisalionsal-lemativ är i stället atl beslut om sändning och om produktion i
största möjliga utsträckning bör fattas inom samma enhet.

Utredningen överväger bl. a. möjligheten att dela upp det
nuvarande Sveriges Radio i flera självständiga företag för produktion och sändning
som var för sig ansvarar för att uppfylla statsmakternas krav på
programverksamheten. Det centrala motivet för en sådan uppdelning vore att
markera en ökad självständighet för programverksamheten. Utredningen
konstaterar emellertid att en rundradioorganisation bestående av självständiga
företag är känsligare för påtryckningar genom de större möjligheterna att
påverka vart och ett av företagen. Som exempel på en sådan särbehandling
nämner utredningen möjligheten att statsmakterna vid medelstilldelningen tar
hänsyn till hur det enskilda förelaget bedrivit sin programverksamhet.

Utredningen anser att behovet av en samordning av tekniska
och allmänna servicefunktioner inom den samlade rundradiorörelsen talar mot
att det skapas en organisation med helt fristående företag. Utredningen ser
inte heller inrättandet av ett särskilt serviceföretag som en möjlighet att
lösa samordningsproblemen. För att undvika en fördyrad verksamhet måste
nämligen ett sådant företag göras så stort att del skulle komma att dominera
rundradioverksamheten. Ett serviceföretag skulle också medföra en omfattande
uppsplittring av de personalkategorier som medverkar i programverksamheten,
framhåller utredningen.

Bland alternativa organisationsmodeller med självständiga
förelag finner utredningen en koncernbildning innebära de minsta
nackdelarna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 46

Utredningen förkastar emellertid en sådan
organisationsform, med tanke på dess bristande enhetlighet utåt och dess
avsaknad av samlat ansvar för programverksamheten.

Vid sitt övervägande av olika alternativa
organisationsformer för rundradion kommer utredningen till slutsatsen alt
kravet på integritet för rundradioorganisationen och behovet av ett samlat
ansvar för programverksamheten bäst kan tillgodoses om verksamheten bedrivs
inom ett sammanhållet företag. Utredningen anser således alt det nuvarande
rundradioföretagel Sveriges Radio bör bestå för de verksamheter som nu finns i
företaget, med undantag för utbildningsradion.

Utredningen föreslår att Sveriges Radio även i
forlsällningen skall vara moderbolag för Sveriges Lokalradio. Däremot bör det
nuvarande dotterbolaget Sveriges Utbildningsradio utgöra ett helt
självständigt företag.

Beträffande Sveriges Lokalradios ställning konstaterar
utredningen att det finns skäl för att ge lokalradiobolaget en helt fristående
status så att verksamheten kan utvecklas efter sina egna förutsättningar.
Emellertid bör verksamheten få möjligheter att etablera sig ordentligt innan
den betungas med ytteriigare uppgifter som t. ex. att helt överta den regionala
produktionen för riksradion. De mera övergripande besluten bör fattas av en
koncernledning som står ovanför såväl lokalradion som riksradion.

Den föreslagna förändringen i Sveriges Utbildningsradios
ställning motiverar utredningen med alt den bör inta en särställning inom den
samlade rundradioverksamheten med hänsyn lill att bolaget skall tjäna som ett
instrument för samhällets utbildningspolitik. Härav följer att Sveriges
Utbildningsradio inte kan tillförsäkras samma mått av integritet och
självständighet som rundradion i övrigt.

Remissyttrandena

Sveriges Radio delar helt utredningens bedömningar i fråga
om en eventuell organisatorisk uppdelning. Företaget tillägger att en fördel
med skilda producerande och sändande enheter skulle kunna vara all alla
producerande enheter helt kan koncentrera sig på programproduklionen. Nackdelen
med ett sådant system vore att sambandet mellan produktionen och inlaget av
främmande produktion skulle gå förlorat. Sveriges Radio framhåller att det
nuvarande systemet ger goda möjligheter att på ett flexibelt sätt skapa väl
avvägda programtablåer genom att de som ansvarar för sändningen också naturligt
kan påverka programproduklionen. Företaget instämmer i utredningens uppfattning
alt de producerande enheterna troligen skulle försöka skaffa sig garantier för
att producerade program faktiskt kommer att sändas, och att det skulle bli
nödvändigt att förse de sändande enheterna med medel för att på förhand kunna
beställa en relativt stor andel av programmen i syfte att uppfylla de
uppgifter som åligger programverksamheten som helhet. Därmed skulle systemets
pluralistiska effekter

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 47

gå om intet och principen om programenheternas
självständighet frångås, konstaterar företagel.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund gemensamt förordar att rundradioorganisationen byggs upp
enligt principen om en organisatorisk åtskillnad mellan produktion och sändning
av program.

Organisationerna finner inle utredningens argument för att
avvisa ett system med skilda sändande och programproducerande företag övertygande.
En situation där de producerande bolagen söker skaffa sig garantier från de
sändande bolagen för att en försäljning verkligen kommer till stånd, skiljer
sig inte i princip från andra slag av produktioner där riskerna för
fel-satsningar successivt behöver elimineras, framhåller organisationerna. De
konkurrensbefrämjande fördelarna inom ett system med skilda enheter för
sändning och produktion går ändå att upprätthålla, eftersom den ekonomiska
konkurrensen kan göra sig gällande redan på ett förberedande stadium. Därför
bör Sveriges Radio omorganiseras till ett enbart sändande företag varigenom
det skapas ett antal svenska programproducerande förelag som erbjuder
sändningsförelaget färdiga program.

MUF föreslår atl det inrättas en rikstäckande radio- och
TV-kanal med ett statligt sändnings- och programansvar och att de nuvarande
övriga programenheterna och kanalerna ombildas till sändande enheter som är
öppna för program som producerats av fristående produktionsbolag. Dessa programenheter
bör enligl MUF verka under statligt sändningsansvar.

En bred remissopinion ansluter sig lill utredningens
synpunkter och slutsatser rörande rundradions organisationsform. Således anser
statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och
Jämtlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, KF, LO, LRF, Svenska
kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, TCO, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, ABF, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund.
Svenska teaterförbundet och SAMI att rundradioverksamheten även
fortsättningsvis bör hållas samlad i ett enda företag, Sveriges Radio.

Sveriges Radio påpekar att fördelarna med en uppdelning av
programverksamheten i flera fristående företag sammanhänger med alt de övergripande
besluten fallas av flera instanser som är oberoende av varandra. Företagel
framhåller dock att en uppdelning av Sveriges Radio inte lär kunna resultera i
något stort antal självständiga företag. Det nuvarande Sveriges Radio är inte
heller ett monolitiskt företag, utan utmärks av alt verksamheten bedrivs inom
ett stort antal självständiga enheter, distrikt och redaktioner. Del är
således inte säkert atl ett syslem med självständiga förelag kan erbjuda
särskilt myckel större fördelar än den nuvarande rundradioorganisationen,
anser företaget. Dessutom talar en rad omständigheter för atl de teoretiska
möjligheter som en ordning med fristående programbolag rymmer kan bli svåra
att realisera.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 48

För Sveriges Radios del är det avgörande skäl som talar
mot en uppdelning av rundradion på självständiga förelag de effekter en sådan
lösning skulle ha för verksamhetens integritet gentemot statsmakterna. En
uppdelning skulle nämligen innebära alt del ankom på statsmakterna alt fördela
resurser mellan de olika delarna av rundradioverksamheten, vilket skulle
medföra oacceptabla risker för alt statsmakterna vid medelstilldelningen tar
hänsyn till hur det enskilda företagel bedrivit sin programverksamhet. Sveriges
Radio delar således utredningens bedömning all rundradioverksamheten bör
hållas samman under en gemensam ledning.

Sveriges Radio diskuterar också möjligheten att ombilda
del nuvarande programföretaget till en koncern med moder- och dotterbolag och
framhåller därvid flera skäl som talar mot en sådan lösning. Företaget
konstaterar atl i en organisation med moderbolag och dotterbolag är del ett
ofrånkomligt krav att det finns en klart angiven ansvars- och
befogenhelsfördelning mellan koncernledningen och ledningarna för
dotterbolagen. Att genomföra en sådan fördelning kräver ingående överväganden
och tar lång tid i anspråk. Förelaget befarar också att moderbolaget skulle
komma på för långt avstånd från verksamheten i dotterbolagen för att kunna
fullgöra koncernledningens mer övergripande uppgifter. När det gäller
moderbolagets handläggande uppgifter i fråga om gemensam service finns det
möjligheter att åstadkomma ett mer direkt inflytande för dotterbolagen, men
sådana konstruktioner är så komplicerade att de bör få växa fram successivt på
grundval av vunna erfarenheter, framhåller Sveriges Radio. Sveriges Radio
befarar att moderbolaget blir för svagt i förhållande till dotterbolagen för
att kunna uppfylla koncernledningens lagstadgade uppgifter rörande
personalfrågor.

Andra nackdelar med en koncernbildning är enligt företaget
svårigheter i fråga om långsiktig planering och ett mer tungrott arbete,
problem atl utskilja programansvaret från ansvaret för övergripande frågor
samt svårigheter att upprätthålla de nuvarande distriktens självständiga
ställning. Avgörande för Sveriges Radios ställningstagande för ett
sammanhållet rundradioföretag är bl. a. att den nuvarande organisationen ger
stark integritet, möjligheter till samlat ansvar för programverksamheten,
bättre förutsättningar för en övergripande planering samt ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser av skilda slag.

1 ett särskilt yttrande över Sveriges Radios remissvar
betonar Sveriges Radios tjänstemannakliihh eftertryckligt betydelsen av en
sammanhållen rundradioorganisation. Motsvarande synpunkter framförs av en
personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio och personalrepresentanterna
i Sveriges Lokalradio.

TCO framhåller de stora fördelarna med ett sammanhållet
företag inom vilket en uppdelning på olika programenheter skapar stimulans och
konkurrens, samtidigt som ensamrätten förhindrar inflytande från kommersiella
intressen genom reklamfinansiering av programverksamheten. TCO

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 49

vill allvariigt varna för en uppluckring av dessa
principer för rundradioorganisationens utformning.

Sveriges författarförbund understryker också utredningens
uppfattning att en organisations förmåga att motstå olika slag av påtryckningar
utifrån beror på dess samlade styrka, som är avhängig av organisationens
storlek och enhetlighet utåt.

Synpunkten att ett syslem med självständiga programföretag
innebär risker för att de enskilda förelagen kan utsättas för påtryckningar
från statsmakternas sida i samband med medelstilldelningen poängteras särskilt
också av bl. a. Klys och SAMI.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en uppdelning av
rundradioverksamheten på självständiga företag skulle innebära ett slöseri med
de begränsade resurser som står till rundradions förfogande, med tanke på att
rundradioverksamhetens teknologi är synnerligen kostnadskrävande. Länsstyrelsen
påpekar också atl en lösning med självständiga företag skulle medföra
svårigheter att åstadkomma en önskvärd balans i programutbudet. En likartad
synpunkt framförs av Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, som
anser atl möjligheterna lill en övergripande planering och överblick av det totala
utbudet så att skilda publikgruppers behov kan tillgodoses är ett avgörande
skäl för att bevara Sveriges Radio som ett sammanhållet företag.

Länstyrelsen i Gotlands län och ABF anser att de krav som
samhällsansvarsideologin ställer på rundradion bäst tillgodoses om
verksamheten bedrivs inom ett sammanhållet företag. Länsstyrelsen i Kalmar
län, Klys och Sveriges författarförbund framhåller rundradions kulturpolitiska
ansvar som ett skäl för atl hålla samman rundradioorganisationen i ett företag.

Svenska kommunförbundet delar utredningens uppfattning att
rundradioverksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas av Sveriges Radio
som ett sammanhållet företag, men framhåller också att det närmare borde prövas
huruvida det inte vore möjligt att bilda ett särskilt ljudradioföretag och ett
TV-företag med viss gemensam teknisk och administrativ service. Enligt
kommunförbundet finns det nämligen uppenbara risker för att ljudradion
missgynnas ekonomiskt i förhållande lill TV, som är mer kostsam än ljudradion.

Utredningens uppfattning att rundradioverksamheten med
hänsyn till kraven på integritet och samlat ansvar för programverksamheten även
i fortsättningen bör bedrivas inom ett sammanhållet företag delas inte av
länsstyrelsen i Uppsala län, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund gemensamt, Sveriges köpmannaförbund, MUF, FPU och CUF.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar sig till förmån för en
uppdelning av ljudradio och TV på två skilda företag. Länsstyrelsen föreslår
atl den nuvarande ljudradioenheten resp. de två TV-enheterna ombildas lill två
dotterbolag inom en koncernbildning.-

4 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 50

Även CUF förkastar utredningens slutsals atl
rundradioverksamhelen bör bedrivas i ett sammanhållet företag. I stället
föreslår CUF att rundradioverksamheten organiseras så atl de nuvarande
programenheterna blir fristående enheter inom Sveriges Radio. Enheterna bör
ledas av särskilda enhetsstyrelser, med ledamöter som representerar ägarna,
folkrörelser och personal,

MUF anser att rundradioverksamheten bör organiseras i helt
fristående och av statsmakterna oberoende företag. I samma riktning uttalar sig
Moderata kvinnoförbundet.

FPU föreslår att programföretaget Sveriges Radio delas upp
i flera självständiga företag på ett sådant sätt att de nuvarande
programenheterna ombildas till tre programföretag. FPU föreslår också att det
bildas ett särskilt serviceföretag som ska ha till uppgift att handha det
tekniska sändamätet och att förvalta lokaler. Ett sådant system skulle enligl
FPU:s bedömning ge bättre ljudradio- och TV-program, än vad som åstadkoms inom
den nuvarande rundradioorganisationen.

Utredningens åsikt atl lokalradion även i forlsällningen
bör vara ett dotterbolag till Sveriges Radio delas av länsstyrelserna i
Östergötlands, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands län. Svenska
kommunförbundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, KF, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd,
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, TCO, Svenska
handelskammarförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF,
Sveriges folkpensionärers riksförbund, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges
författarförbund, KRO och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus
i Malmö.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget att
låta lokalradion fortsättningsvis organisatoriskt höra ihop med Sveriges Radio,
anser ve-riges Lokalradio, KF, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
Svenska handelskammarförbundet och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio
Malmöhus i Malmö att lokalradion på sikt bör bli ett självständigt företag.

Sveriges Lokalradio framhåller att förelaget i egenskap av
dotterbolag har en stor självständighet gentemot Sveriges Radio och anser atl
denna företagsform är den riktiga under lokalradions uppbyggnadsskede. Sveriges
Lokalradio anser emellertid att statsmakterna bör överväga att på sikt ge
lokalradion en självständig ställning gentemot Sveriges Radio som ett helt
fristående företag. Företaget framhåller alt en stor självständighet är
nödvändig för att lokalradions målsättning skall kunna uppfyllas och att företaget
redan nu har arbetsuppgifter som vore naturiiga för ett fristående företag.
Sveriges Lokalradio påpekar att de gemensamma intressen som finns för
rundradioorganisationen som helhet och som förutsätter samverkan med Sveriges
Radio kan tillgodoses, t. ex. genom samarbetsavtal, oavsett organisationsform
för lokalradion.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 51

Personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio framhåller
i ett särskilt yttrande att Sveriges Lokalradio i egenskap av dotterbolag har
en stor självständighet gentemot Sveriges Radio. Bland skälen för att bevara
lokalradion som dotterföretag till Sveriges Radio framhålls vikten av en sammanhållen
rundradioorganisation och möjligheterna lill samverkan i fråga om lokaler,
teknik och specialarkiv samt i fråga om personalutbildning och
utvecklingsarbete. Ett starkt krav från de anställdas sida är också att Sveriges
Radio och lokalradion ska ses som en enhet i personalpolitiskt hänseende,
vilket förutsätter samordnade förhandlingar.

Enligt KF:s mening kan lokalradions ställning som
dotterföretag inom Sveriges Radio innebära svårigheter att hävda en sådan
prioritering av lokala radioresurser som en fri och obunden journalistik
förutsätter. En önskad utveckling av lokalradion skulle i stället främjas av
den självständighet som tillkommer ett fristående aktiebolag, framhåller
förbundet. KF vill emellertid för dagen inte föreslå en sådan förändring av två
skäl. En självständig ställning för lokalradion skulle försvåra sådana
eventuella framtida organisatoriska förändringar av Sveriges Radio, som kan
påkallas av den tekniska utvecklingen i form av videogram och satelliter. Ett
separat lokalradioföretag skulle dessutom öka risken för alt tillgängliga
resurser inle utnyttjas effektivt. Möjligheten att inom Sveriges Radio bygga
ut en stark och slagkraftig lokalradio bör enligt KF:s mening först prövas,
innan frågan om bildandet av ett fristående lokalradioföretag åter tas upp.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Kalmar län, SAF,
Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, MUF, CUF och
Nykterhetsrörelsens landsförbund föreslår atl lokalradion redan nu ges
ställning som ett från Sveriges Radio helt fristående företag.

Länsstyrelsen I Södermanlands län ställer sig tveksam till
den närmare knytning till Sveriges Radio som en dotterbolagsställning för
lokalradion innebär. Länsstyrelsen framhåller vikten av att lokalradion kan
utveckla och forma sin särart, varför den bör ges så stor självständighet som
möjligt. Det nödvändiga och önskvärda samarbetet mellan eiermedieförelagen kan
ske genom samarbetsavtal och förutsätter inle att Sveriges Radio och
lokalradion utgör en koncern. Länsstyrelsen förordar därför att lokalradion
ges ställningen som ett helt självständigt företag med egen sändningsrätt.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund framhåller i sitt gemensamma remissyttrande, att landstingen
bör kunna anförtros rätten att besluta om koncession och finansieringsformer
för en lokalradioorganisation som är helt fristående från Sveriges Radio. 1
yttrandet förordas också att lokalradion inleder någon form av samverkan med
lokalpressen, vilket skulle tillföra lokalradion journalistiska resurser och
öppna möjligheterna till reklamfinansiering av lokalradions verksamhet, utan
att negativa effekter på tidningarnas finansiering skulle bli följden.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna
tillstyrker förslaget

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 .S2

att Sveriges Utbildningsradio ges ställning som ett helt
själv ständigt företag, nämligen statens industriverk, länsstyrelserna i
Stockholms. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar. Gotlands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Svenska kommunförbundet, Sveriges
Radio, Sveriges Utbildningsradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation,
KF, LO, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges
nykterhetssällskups representantförsamling, MUF, FPU, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF. lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar.
NBV och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

FPU framhåller i likhet med länsstyrelsen i Stockholms län
som ett skäl till att ge Sveriges Utbildningsradio ställningen som ett
självständigt förelag, att dess verksamhet skall finansieras över
statsbudgeten. FPU påpekar alt den prioritering riksdagen beslutat i fråga om
program för eftersatta grupper är betydelsefull. FPU uppger sig vidare kunna
acceptera Sveriges Utbildningsradios uppgifter inom den statliga produktionen
av undervisningsmaterial, endast under den förutsättningen att även andra
företag ges möjligheter att göra liknande program för undervisningsändamål.

Likartade synpunkter framförs av TBV, som betonar vikten
av alt hänsyn tas till folkbildningens och studieförbundens behov och önskemål
om samverkan med utbildningsradions verksamhet. Ett sådant samarbete är
påkallat oavsett om Sveriges Utbildningsradio förblir ett dotterbolag till
Sveriges Radio eller får ställning som ett självständigt förelag, framhåller
TBV.

Ett flertal remissinstanser, som tillstyrker förslaget att
Sveriges Utbildningsradio ska ges ställning som ett självständigt företag,
understryker emellertid att utbildningsradion måste ges samma självständiga
ställning och integritet som Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

Statens kulturråd framhåller att, i det fall Sveriges
Utbildningsradio blir ett självständigt företag, dess integritet inte får
äventyras av en sådan särställning. Samma regler beträffande utrymme för olika
åsiktsriktningar och intressen bör tillämpas för utbildningsradion som för
Sveriges Radio.

Sveriges Radio vänder sig med eftertryck mot utredningens
uppfattning att utbildningsradion inte kan få samma slag av integritet som
rundradion i övrigt. Enligt Sveriges Radios uppfattning finns det inga skäl som
talar för att utbildningsradion skulle ha en särställning i detta avseende. De
skillnader som finns mellan den allmänna programverksamheten och utbildningsprogrammens
verksamhet är endast skillnader i arbetsformer och kontaktytor och är direkt
avhängiga av verksamhetens inriktning. Sveriges Radio anser det också
missvisande att som utredningen beteckna utbildningsradion som ett instrument
för samhällets utbildningspolitik.

Sveriges Radio anser i stället att Sveriges
Utbildningsradio måste garanteras en fri och obunden ställning som producent
av utbildningsprogram. Utbildningsradions uppgift bör vara att självständigt
bidra till den fortsatta utvecklingen av utbildningsverksamheten i samhället.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 53

Även Sveriges Utbildningsradio tillstyrker förslaget att
utbildningsradion ges ställning som ett självständigt förelag, men underkänner
utredningens motiveringar för förslaget. Sveriges Utbildningsradio instämmer i
utredningens synpunkt att dess verksamhet måste anpassas till samhällets
utbildningspolitik. Sveriges Utbildningsradio framhåller att det är en väsentlig
skillnad om dessa uppgifter fullgörs på grundval av uttalade direktiv och
ålägganden från utbildningsmyndigheter och organisationer inom utbildningsväsendet
eller om de förverkligas på utbildningsradions eget ansvar.

Ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma lill
förslaget att utbildningsradion ges ställning som ett helt självständigt
företag. Utbildningsradion bör arbeta på samma villkor som övrig
programverksamhet och ha tillgång till rundradioorganisationens gemensamma
resurser och bör därför bestå som dotterbolag till Sveriges Radio, framhåller
bl. a. 5vf'/-(gé'5 Radios tjänstemunnaklubb, en personalrepresentant i Sveriges
Utbildningsradio, LRF, TCO, Pressens samarbetsnämnd, Klys och SAMI.

SÖ anser att det inte finns någon anledning all av
integritetsskäl utskilja uibildningsprogramverksamhelen från Sveriges Radio.
Styrelsen påpekar att utbildningsprogram under en lång följd av år enligt
gällande läroplaner producerats inom företaget utan att detta utgjort något hot
mot Sveriges Radios integritet.

Såväl Sveriges Radios tjänstemannaklubb som en
personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio understryker behovet av
samverkan mellan utbildningsradion och Sveriges Radio saml betonar vikten av
alt utbildningsradion får det integritetsskydd som endast en sammanhållen
rundradioorganisation kan ge.

LRF föreslår att utbildningsradion ingår som en
programenhet eller möjligen som ett dotterbolag inom Sveriges Radio. Enligt
LRF:s uppfattning får utbildningsradion den bästa kapaciteten om dess
verksamhet så långt möjligt samordnas med Sveriges Radio.

Enligt TCO:s uppfattning bör utbildningsradion ingå i
Sveriges Radio för att möjliggöra ett effektivt resursutnyttjande. TCO
framhåller emellertid atl utbildningsradions särart i förening med den
särskilda finansieringsformen innebär atl särskild uppmärksamhet måste ägnas
åt frågan om formerna för utbildningsradions anknytning som dotterförelag till
Sveriges Radio.

3.2 Sveriges Radios organisation

3.2.1 Bedömning av den nuvarande verksamheten Utredningen

Utredningen gör en genomgång av Sveriges Radios
organisation med utgångspunkt från de krav som statsmakterna formulerat för
verksamheten. Utredningen finner atl Sveriges Radio nära följt de riktlinjer
för verksamheten och organisationen som statsmakterna har dragit upp.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 54

Utredningens genomgång koncentreras till ett antal
problemområden, främst kompetensfördelningen i programfrågor mellan distrikten
och programenheterna i Stockholm, kompetensfördelningen i personalfrågor mellan
programenheterna och företagsledningen, förhållandet mellan teknikavdelningen
och programenheterna, ljudradions ställning och begränsningar i
planeringsverksamheten med nuvarande ordning.

Enligt utredningen kan i fråga om flertalet punkter
förbättringar nås genom atl nuvarande organisation justeras något, I ett par
fall, nämligen beträffande planeringsverksamheten och distriktens ställning,
är mera djupgående förändringar motiverade,

3.2.2 Programenheternas självständighet Utredningen

Utredningen finner alt de nuvarande programenheterna dvs.
ljudradion, TV I och TV2, organisationsmässigt har en för svag ställning inom
Sveriges Radio. Bl. a. beträffande personalpolitiken har, till följd av lagar
och avtal på arbetsmarknaden under senare år, det företagsgemensamma ansvaret
ökat hos företagsledningen på ett sätt som inte kunde förutses när riktlinjerna
drogs upp år 1966. 1 förhållande till teknikenhelen har programenheterna
vidare tvingats binda sig genom åtaganden som inskränker handlingsfriheten. I
planeringshänseende är programenheterna även rent allmänt bundna av de ramar
som företagsledningen drar upp. Enligt utredningens mening har vidare distrikt
och programenheter inte fått den självständighet gentemot varandra som
riktlinjerna år 1966 förutsåg.

Utredningen skisserar en rad åtgärder för att
programenheternas ställning skall stärkas såväl organisatoriskt som
ekonomiskt.

Programenheterna bör få förstärkta administrativa resurser
och ett vidgat budgelansvar. Vidare bör enheternas ansvar för
programanskaffning vidgas. Programenheterna bör också ges en egen
distriktsorganisation och egna nyhetsredaktioner samt rätt att själva besluta
hur nyhetsmaterialet skall anskaffas. Som en konsekvens härav bör
centralredaktionen upphöra. Slutligen bör programenheterna få ett direkt
ansvar för de tekniska sändnings- och produktionsresurser som f. n. finns
samlade i Sveriges Radios teknikenhet.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att programenheterna bör ges en ökad
självständighet tillstyrks av en rad remissinstanser, däribland statens
kulturråd, länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län, Sveriges Radio, Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges författarförbund och Svenska teaterförbundet.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner att utredningens förslag
att beslut om produktion och sändning av program ska fattas inom den enskilda
pro-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 55

gramenheten ökar de regionalt producerade programmens
möjligheter att göra sig gällande i programutbudet.

Sveriges Radio ställer sig allmänt positivt till
utredningens tankegångar om en ökad självständighet för programenheterna och
finner anledning att pröva några av de åtgärder utredningen föreslagit.
Sveriges Radio nämner i detta sammanhang bl. a. personalfrågor,
programkoordination och evenemangsbevakning som områden där programenheternas
självständighet kan ökas. Genom upplösningen av centralredaktionen stärks
dessutom programenheternas ställning på nyhetsområdet. Företaget är också
berett att pröva möjligheterna att överlåta bl. a. prisförhandlingar vid inköp
av program och engagemang av medverkande på programenheterna.

Utredningens förslag atl drifttekniken överförs till
programenheterna tillstyrks av Svenska filminstitutet. Svenska kyrkans centralråd
och Sveriges frikyrkoråd saml Svenska handelskammarförbundet som anser all
avgörande skäl talar för en omorganisation som skulle föra driftteknik och
programenheter närmare varandra.

RRV och Sveriges Radio ställer sig däremot tveksamma till
en uppdelning av drifttekniken på programenheterna. RRV understryker angelägenheten
av att den tekniska utrustningen även framdeles sambrukas och används
ekonomiskt och rationellt. Ämbetsverket befarar atl en omorganisation enligt
utredningens modell skulle medföra att de nuvarande teknikresurserna
splittras, vilket skulle minska programenheternas möjligheter atl samnyttja den
tekniska utrustningen.

Gentemot åsikten atl programenheterna inte haft
tillräckliga möjligheter att påverka investeringarna framhåller Sveriges Radio
att programsidan redan nu har ett avgörande inflytande på de tekniska
investeringarna genom den särskilda beredningsgrupp som inrättats för
ändamålet. Angående utredningens uppfattning att programenheterna haft för
litet inflytande på teknikens dimensionering anför företaget att denna bestäms
av de önskemål som programenheterna varje år för fram under budgetarbetet.
Sveriges Radio framhåller att centrala beslut är nödvändiga eftersom tekniken
skall ge service åt flera avnämare. Det väsentliga är enligl Sveriges Radios
mening att tekniken anpassats till programsidans behov, i enlighet med
riktlinjerna i 1966 års beslut.

Sveriges Radio finner skäl tala för utredningens
uppfattning atl TV-tek-nikens driftsavdelningar i Stockholm borde delas upp i
det fall del nuvarande kanalsystemet skulle omorganiseras som utredningen har
föreslagit. Inom den nuvarande organisationen för TV vore del dock otänkbart
att föra över tekniken till den ena av kanalerna, eftersom det skulle skapa
helt olika förutsättningar för de två programenheterna betonar Sveriges Radio.
Företaget delar utredningens uppfattning att det vore värdefullt med en större
medverkan av tekniker i programarbetet. En sådan medverkan kan uppnås med
bibehållandet av en särskild enhet för driftteknik. En analys av dessa frågor
bör enligl företagets mening inriktas på att pröva fördelar

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 56

och nackdelar av att överföra olika teknikergrupper till
programenheterna och på möjligheterna att öka teknikernas medverkan i
programarbetet. Andra aktuella frågeställningar är fördelar och nackdelar med
överföring av ljudradiotekniken till ljudradioenheten samt möjligheterna att
finna bättre administrativa rutiner för samarbetet mellan teknik och programenheter,

Sveriges Utbildningsradio har inget att invända mot
utredningens uppfattning alt programenheterna inom Sveriges Radio bör få en
ökad självständighet. Sveriges Utbildningsradio framhåller emellertid rörande
möjligheterna att få utnyttja rundradions samlade resurser atl de principer
som föreslås gälla sändningsrätten kan tillämpas även i detla sammanhang. Sveriges
Utbildningsradio konstaterar att Sveriges Radio av staten fått i uppdrag att
med ensamrätt bedriva rundradioverksamheten och att unika resurser i form av en
teknisk produktionsapparat och samlingar av programkällor uppstått som ett
resultat av rundradioverksamheten. Dessa resurser bör enligt Sveriges
Utbildningsradio betraktas som en gemensam tillgång för den samlade
rundradioorganisationen och i lika mån vara tillgängliga för samtliga företag
som bedriver rundradioverksamhet. Sveriges Radio bör inte betraktas som ägare
utan som förvaltare av rundradions gemensamma tillgångar. Det bör därför
åligga del förvaltande företaget all se till att de samlade resurserna lätt kan
utnyttjas av andra rundradioföretag.

3.2.3 Regional verksamhet Utredningen

Utredningen anger som ett grundläggande krav på
rundradions organisation atl den bör präglas av geografisk decentralisering. 1
sammanhanget framhåller utredningen att decentraliseringskravet har betydelse
inte bara för programverksamheten ulan även kan ges en regionalpolitisk innebörd.
Sålunda kan lokalisering av en rundradioenhet till en ort stimulera kulturlivet
där.

Utredningen motiverar sitt förslag om ökad
decentralisering av programverksamheten med att det kommer all skapa större
mångsidighet. Utredningen konstaterar att radio och TV har ansvar för att ta
till vara programstoff från olika delar av landet, vilket i och för sig inte
behöver betyda att regionernas produktion måste begränsas lill sådant stoff som
ger uttryck för deras resp. särart.

Utredningen konstaterar att bildandet av lokalradion
innebär att det tillkommit en ny regional organisation inom rundradion. Tills
vidare bör lokalradiobolaget organisatoriskt höra ihop med Sveriges Radio inom
ramen för en koncem. (Se 3.1.5.) Rent allmänt bör lokalradion få etablera sig
ordentligt innan den betungas med andra uppgifter såsom att exempelvis helt
överta den regionala riksprogramproduktionen inom ljudradion. Lo-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 57

kalradio verksamheten bör därför t. v. ha samma
organisation och uppgifter som f.n.

Beträffatide den nuvarande distriktsorganisationen inom
Sveriges Radio anser utredningen att kompetensfördelningen mellan programenheter
och distrikt fungerar i stort sett tillfredsställande men att det torde krävas
genomgripande förändringar om - som utredningen föreslår - den regionala
produktionen skall kunna öka väsentligt. För att dessutom möjliggöra en bättre
samordning av distriktens programproduktion, samtidigt som mångfalden
garanteras och distriktens inflytande över sändningsbesluten stärks, bör den
regionala verksamheten ges en ställning likvärdig med den som redaktionerna i
Stockholm har gentemot programenheternas ledning.

Ett viktigt mål för en fortsalt decentralisering av
programverksamheten är att stärka nyhetsförmedlingen regionalt och lokall.
Utredningen lägger i sammanhanget stor vikt vid lokalradion liksom vid
regionala TV-sändningar (regional-TV). Enligt utredningens mening bör de regionala
nyhetssändningarna successivt byggas ut i nio regioner. Fullt utbyggd bör
sändningstiden uppgå till 20 minuter per dag. Sett i ett längre tidsperspektiv
är detta del kanske viktigaste decentraliseringsförslagel enligt utredningens
åsikt genom att en basresurs byggs upp i var och en av regionerna, varigenom
programverksamheten där kan vidareutvecklas.

Regionernas riksprogramproduktion bör enligt utredningen
under den kommande avtalsperioden öka till ca 40% av egenproduktionen i TV och
till ca 35% i radio. På sikt bör produktionen bli lika stor som i Stockholm.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till
utredningens huvudtanke om en fortsatt decentralisering av programverksamheten
och en ökad andel regionalt producerade program i rikssändningarna i radio och
TV.

Många remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning
att det råder en alltför kraftig obalans mellan den verksamhet som är förlagd
till Stockholm och den som bedrivs i landet i övrigt och att en utbyggd regional
program.verksamhel kan bidra lill en ökad mångsidighet och pluralism.

Statens kulturråd menar att risken för att
programmedverkan inom vissa områden monopoliseras av ett fåtal personer minskar
om en ökad andel av programmen produceras utanför Stockholm. Därmed berikas
riksprogrammen i både radio och TV, hävdar kulturrådet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att en utökad
regional produktion kan bidra till en bredare och mer nyanserad beskrivning av
olika förhållanden. Stockholms dominerande ställning inom programverksamheten
har enligl länsstyrelsen sannolikt präglat programval och programinnehåll på
ett sådant sätt att frågor som har aktualitet i Stockholm fått stort

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 58

utrymme
och så att programmens utformning präglats av värderingar som är särpräglade
för Stockholm. Likartade synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet och
länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelserna
i Hallands och Västerbottens län anser att de regionalpoiitiska aspekterna av
en decentralisering av rundradioverksamheten bör framhållas som väsentliga
argument för den regionala programproduktionen. Landstingsförbundet delar
denna uppfattning och framhåller, att den regionala programverksamhetens
möjligheter att spegla utvecklingen i olika landsändar och uppmärksamma
störningar på ett tidigt stadium är av stor betydelse för möjlighetema att föra
en kraftfull regionalpolitik.

De
kullurpolitiska fördelarna med en ökad regional verksamhet poängteras av bl.
a. Svenska riksteatern och Riksutställningar. Riksteatern påpekar alt
förslaget om en ökad decentralisering av programproduktionen väl överensstämmer
med den pågående decentraliseringen av kulturlivet i stort.

Ett
antal remissinstanser understryker den decentraliserade programverksamhetens
värde för folkrörelserna. LRF vill särskilt betona vikten av en geografiskt
bred bevakning för att utveckla kontakterna mellan rundradion och
folkrörelserna. Detta är enligt riksförbundet ett av de tyngst vägande skälen
för en ökad distriktsproduktion, eftersom det finns många medarbetare ute i
distrikten, som har större möjligheter alt följa de olika folkrörelsernas
utveckling, än vad som är möjligt i Stockholm.

Sveriges
riksidrottsförbund framhåller all den geografiska decentraliseringen har stor
betydelse för folkrörelserna. De lokala föreningarnas aktiviteter anknyter
ofta till människornas vardag och bör därför speglas i både lokala och
regionala sändningar, anser förbundet.

Utredningens
uppfattning att andelen regionalt producerade allmänna riksprogram i TV bör öka
till 40% under den närmaste avtalsperioden, för att på längre sikt bli lika
stor som produktionen i Stockholm, delas allmänt av remissinstanserna.

Sveriges
Radio ansluter sig till utredningens bedömningar rörande decentraliseringen av
radio- och TV-verksamheten och konstaterar att den föreslagna utbyggnaden av
den regionala programverksamheten innebär en fortsättning av den starka
expansion av programverksamheten utanför Stockholm som ägt rum de senaste åren.

Sveriges
Lokalradio framhåller atl behovet och värdet av en decentraliserad
programverksamhet av lokalradions typ bör bedömas utifrån den senaste tidens
samhällsutveckling och massmediesituation. Företaget påpekar att
samhällsutvecklingen de senaste decennierna präglats av starka
koncenlrationstendenser i fråga om näringsliv, organisationer och kommuner.
Samtidigt har det sketl många tidningsnedläggelser, företrädesvis inom
lokalpressen.

Informationen
på läns- och kommunnivå har därvid blivit mindre allsidig. Möjligheterna för
lokala och regionala opinioner atl komma till uttryck

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 91 59

har
minskat och den kritiskt granskande journalistiken får svårare att hävda sig
på den lokala nivån. Den sammantagna effekten av dessa utvecklingstendenser är
enligt Sveriges Lokalradio att medborgarnas möjligheter att aktivt ta del i det
demokratiska vardagsarbetet och atl påverka samhällsutvecklingen minskat.
Lokalradion utgör i detla sammanhang ett viktigt medel att förbättra kontakten
mellan förtroendevalda och enskilda människor, genom atl ge enskilda, grupper
och intressen ökade möjligheter att komma till tals. Lokalradion har genom sin
decentraliserade verksamhet möjligheter atl åstadkomma ett varierat
programutbud som är anpassat för resp. områdes behov och att skapa vidgade
kontaktmöjligheter mellan rundradion och dess publik. Företaget framhåller mot
denna bakgrund atl lokalradion under den kommande avtalsperioden bör ges
möjligheter att utveckla sin verksamhet och tillvarata sin särart.

Några
remissinstanser understryker behovet av en avvägning mellan önskemålen om en
decentralisering av verksamheten och kraven på en god programkvalitet. 1
egenskap av företrädare för landsbygdens intressen hävdar LRF alt den
viktigaste decentraliseringseffeklen består i den spridning av kultur och
information som de regionalt producerade programmen innebär. LRF påpekar att
den geografiska decentraliseringen inte får drivas så långt att de befintliga
resurserna splittras och programkvaliteten försämras som en följd därav.

Pressens
samarbetsnämnd pekar på faran av all resursema utifrån ensidiga
regionalpolitiska överväganden sprids i en sådan omfattning, atl en sänkning av
kvalitetsnivån för programverksamheten blir följden. Nämnden förordar att
utbyggnaden av den regionala verksamheten sker på ett sådant sätt att
lokalisering och resursökning kombineras för att uppnå ett optimalt utnyttjande
av befintliga och nya resurser. Samarbetsnämnden hävdar att en avvägning måste
ske mellan stordriftsfördelar och önskemål om en jämn spridning av resurser.

Även
Klys framhåller att decentralisering av TV-verksamheten måste avvägas så alt
det skapas goda förutsättningar för kulturproduklion, ute i landet såväl som i
Stockholm. En sådan produktion kräver en viss koncentration av resurserna.

Svenska
filminstitutet anser att önskemål om en geografisk spridning av
programverksamheten är ovidkommande. Det väsentliga är enligt Filminstitutets
mening frågan om programkvalileten. Invändningar mot en koncentration av
resurser till Stockholm blir meningslösa, om det inte kan ledas i bevis alt en
geografisk spridning av programproduktionen medför bättre och mer varierade
program.

Sveriges
Radio delar i allt väsentligt utredningens uppfattning beträffande
önskvärdheten att stärka distriktens ställning. Företaget förordar gentemot
utredningens förslag om en regionbaserad TV-kanal (TV R) en utveckling av TV:s
nuvarande organisation som kan ge ökat inflytande och självständighet för
distrikten. Förelaget föreslår atl distrikten får rätt

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 60

att besluta om sändning av de egna programmen. Det är
enligt Sveriges Radio möjligt all förena programenhetschefernas nuvarande
ansvar för programutbudels sammansättning med en beslutanderätt för
distrikten. Detta förutsätter att distrikten tar ett ökat ansvar för att
programutbudet får avsedd sammansättning, framhåller förelaget. Distriktens
ansvar i delta avseende skulle komma alt motsvara del som Stockholmsenheternas
redaktioner nu har inför den utbudsansvarige enhetschefen.

Även andra remissinstanser, som avstyrker utredningens
huvudförslag till omorganisation för att stärka distriktens ställning, pekar på
möjligheter till förbättringar av nuvarande organisation för att nå samma
syfte. Hit hör länsstyrelserna i Älvsborgs, Kopparbergs och Jämtlands län, LRF
och Pressens samarbetsnämnd.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i
Malmö anser att en ökad självständighet för distrikten kan uppnås genom
inrättandet av en samordningsgrupp med representanter för de båda
programenheterna och för regionerna utanför Stockholm. Samordningsgruppen bör
enligt journalistklubbens förslag ledas av radiochefens koordinator, som också
föreslås ha beslutanderätten.

Många remissinstanser anser atl lokalradion hårde största
förutsättningarna att förverkliga den decentralisering av
rundradioverksamheten som utredningen förordar. Mot denna bakgrund kritiseras
utredningen för att alltför knapphändigt ha belyst lokalradions utveckling och
förhållande lill övrig regional verksamhet.

Åtskilliga remissinstanser, däribland statens kulturråd,
länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Lokalradio, FPU, Socialdemokratiska
kvinnoförbundet, ABF, Kulturarbetarnas socialdemokratiskaförening, NBV och
Nykterhetsrörelsens landsförbund, framhåller lokalradions värde som en kanal för
lokal samhällsdebatt och information och betonar dess möjligheter till ett
aktivt deltagande från organisationer och enskilda.

Genom möjligheterna till ett stort aktivt deltagande från
allmänhetens sida har lokalradion särskilt goda förutsättningar alt verka för
de kulturpolitiska målen, anser statens kulturråd. Lokalradion bör därför ges
en hög prioritet i fråga om insatser inom rundradioområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att lokalradion
genom sina lägre produktionskostnader kan ge en bredare regional och lokal
täckning än den föreslagna regionala TV-verksamheten. Lokalradions sändningar
är tillgängliga för publik på fler orter och vid fler tidpunkter än
televisionens, och ger därmed större valfrihet för konsumenterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig positiv till
strävandena inom lokalradion att skapa en dialog mellan lyssnare och
producenter saml att ge publiken möjligheter atl göra egna program.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 61

Svenska kommunförbundet anser att lokalradions rörlighet, snabbhet
och närhet kan ge kommuner, organisationer och enskilda stora möjligheter att
föra ut sina budskap. Lokalradion utgör på detta sätt ett värdefullt komplement
till lokalpressen.

Sveriges Lokalradio anser att en utbyggnad av lokalradion
ger en avsevärt större decentralisering, längre programtid och ett mer
varierande och omfattande programutbud än vad en utbyggnad av regional-TV
skulle medföra.

En av lokalradions största förtjänster är enligt LO att
den verkar inom mindre områden än regional-TV. LO anser dessutom att det ur
allmän massmediepolitisk synpunkt är viktigare med en väl fungerande lokalradio
än med en regional TV-verksamhet. I samma riktning uttalar sig Svenska
musikerförbundet.

FPU framhåller atl lokalradion ger möjlighet lill en ökad
lokal debatt och till ett aktivt medverkande i beslutsprocessen. Lokalradion
kan också aktivera människor i programskapandel, varför lokalradion enligt
FPU:s mening bör ges en hög prioritet.

CUF anser det väsentligt att lokalradion ges möjligheter
att utvecklas och få förankring i länens samhällsdebatt och kulturliv.
Därigenom kan lokalradion bidra till en ökad mångsidighet och mångfald. CUF
förordar därför att större delen av de utökade resurser som
rundradioverksamheten kan få, bör gå till lokalradion under de närmaste åren.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser att lokalradion
har de bästa förutsättningarna för all ge folkrörelser och allmänhet direkt
tillgång till etermedierna.

Riksförbundet Hem och Skola förordar att lokalsamhällets
koinmunika-tionsbehov prioriteras framför en regional programverksamhet. En utbyggd
lokalradio med goda journalistiska resurser är enligt riksförbundet den bästa
garantin för en bevakning av händelserna på lokalplanet.

Klys ser lokalradion som ett viktigt led i decentraliseringen
av rundradioverksamheten och förordar att dess utveckling prioriteras så att
den kan förverkliga de mål som ställts upp för den, bl. a. att spegla det
lokala kulturlivet.

Flera remissinstanser, däribland länsstyrelserna i
Södermanlands, Blekinge, Skaraborgs och Gävleborgs län, Sveriges Radio, LO,
LRF, FPU, Klys och Sveriges författarförbund, konstaterar att lokalradion
tvingats starta sin verksamhet med otillräckliga resurser.

Sveriges Radio konstaterar bl. a. att lokalradions
nuvarande resurser inte ger tillräckliga möjligheter till den mångfacetterade
programproduklion inom samhälls- och kulturområdet som avsetls.

Klys, Sveriges författarförbund och SAMI nämner att
lokalradion inte ens haft tillräckliga resurser för att kunna träffa
uppgörelser med kulturarbetarnas organisationer om acceptabla ersättningar.
Genomgående framhåller remissinstanserna angelägenheten av att lokal-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 62

radion ges ökade resurser för att den skall kunna fullgöra
sitt uppdrag och möta de förväntningar som ställts på den. Denna åsikt framförs
av SÖ, statens kulturråd, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Örebro. Gävleborgs och Västernorrlands län. Svenska
kommunförbundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, LO, LRF, Svenska
handelskammarförbundet, FPU, CUF, ABF, Sveriges folkpensionärers riksförbund,
Klys, Sveriges författarförbund. Svenska musikerförbundet. Svenska
teaterförbundet, SAMI, Norrbottens journalistförening, NBV och
Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

Den mest angelägna uppgiften vid en fortsatt utveckling av
lokalradion är enligt de flesta remissinstanser att skapa en redaktionell
täckning av fler kommuner vid sidan om huvudorten och därmed öka möjligheterna
lill en bevakning på kommunal nivå över hela länet.

Svenska kommunförbundet framhåller vikten av atl
indelningen i lokalradioområden och resurstilldelning sker på ell sådant sätt
alt medborgarnas behov i landels olika delar tillgodoses, F, n, är lokalradion
enligt förbundets uppfattning huvudsakligen en länsradio, som har begränsade
möjligheter atl bevaka lokala områden såsom enskilda kommuner. Lokalradioområdena
bör i ökad utsträckning anknytas till de administrativa områden som gäller för
centrala samhällsfunktioner och resursfördelningen bör anpassas till de
varierande behoven i olika delar av landet, understryker förbundet.

Sveriges Radio anser alt det finns stor risk att
lokalradions nuvarande resurser endast medger en bemanning på huvudorterna och
att lokalradion därmed inte förmår utvecklas till en länsradio i egentlig
bemärkelse. Företaget framhåller alt först sedan en förstärkning när det
gäller personal och teknik fått avsätta resultat i programarbetet blir del
möjligt all dra mer bestämda slutsatser om den framtida
lokalradioverksamhetens omfattning och inriktning.

Sveriges Radio anser emellertid att lokalradion redan
under den kommande avtalsperioden bör få möjligheter till en ökad
programproduktion, som är av sådan omfattning atl lokalradion kan pröva olika
vägar för en framtida utveckling,

Sveriges Lokalradio framhåller nödvändigheten av en
fortsall decentralisering av verksamheten och att lokalradion får utvecklas
efter sina egna förutsättningar och ges möjlighet atl fortsätta arbetet med atl
finna programformer som bygger på det lokala och regionala materialets särart.
Företaget presenterar i sitt remissyttrande en utbyggnadsplan för lokalradion
fram till budgetåret 1982/83, Beräkningarna bygger på en redaktionell täckning
av de flesta kommuner vid slutåret och avser främst en utbyggnad med
underredaktioner om två resp. fem medarbetare utanför resp. lokalradioområdes
huvudort.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund för-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 63

ordar all lokalradion inleder olika former av samverkan
med lokalpressen, så att ökade journalistiska resurser tillförs lokalradion och
så att dess verksamhet kan reklamfinansieras, utan att lokalpressen blir
lidande på ett sådant arrangemang.

Remissinstansema ställer sig genomgående tveksamma till
behovet och värdet av den föreslagna regionala TV-verksamhelen och förordar i
stället en fortsatt utbyggnad av lokalradion. I denna riktning uttalar sig SÖ,
statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och
Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet. Svenskafilminstitutet, Sveriges
Lokalradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, LRF, Svenska
handelskammarförbundet, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund, FPU, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF,
Riksförbundet Hem och Skola, Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet,
SAMI, Norrbottens journalistförening, Kulturarbetarnas socialdemokratiska
förening. Nykterhetsrörelsens landsförbund och Journalistklubben vid Sveriges
RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

Bland de remissinstanser, som avstyrker förslaget om en
utbyggnad av de regionala TV-sändningarna, framhåller bl. a. statens kulturråd,
länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Skaraborgs, Västmanlands,
och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Lokalradio, Folkets
husföreningarnas riksorganisation, LO, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, FPU och Kulturarbetarnas socialdemokratiskaförening
atl de föreslagna nio regionerna som skall omfattas av regionala
nyhetssändningar är för stora och heterogena för att utgöra underlag för en
intressegemenskap mellan människorna i regionens olika delar och för att medföra
en verklig decentralisering av programverksamheten.

Ett annat skäl som framförs av många remissinstanser mot
den föreslagna regionala TV-verksamheten är alt det uppställda slutmålet för
sändningstiden är alltför blygsamt i förhållande till kostnadema för verksamheten.

Dessutom anser flertalet remissinstanser, bl. a. SÖ,
statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs,
Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet.
Svenska filminstitutet, Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, LO, Svenska handelskammarförbundet, SAF, Sveriges
grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, ABF, Norrbottens
journalistförening och Nykterhetsrörelsens landsförbund, att den föreslagna
utbyggnaden av den regionala TV-verksamheten är alltför kostsam dels i
förhållande till värdet av de regionala programmen, dels med tanke på att
lokalradion utgör ett både bättre och billigare alternativ.

Statens kulturråd anser att utredningens förslag om en
utökad regional

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 64

TV-verksamhet innebär en halvmesyr, som snarare
kännetecknas av en konstlad decentralisering på regional nivå än en verklig
lokal förankring.

LRF finner utredningens förslag om en kraftig utbyggnad av
de regionala nyhetssändningarna i TV i och för sig motiverad. LRF framhåller
dock att det endast är mot bakgrund av önskemålen om en sådan utbyggnad av lokalradion
att den kan motsvara den kvalitetsnivå som ställts upp för den, som förbundet
avstyrker en utbyggnad av de regionala nyhetsprogrammen.

Enligt ABF:s uppfattning är det från massmediepolitisk
utgångspunkt betydligt mer angeläget atl bygga upp en väl fungerande
lokalradioverksamhet än att satsa på en utbyggnad av regional-TV, som enligt
ABF ändå inte kommer att innebära någon egentlig decentralisering av programproduktionen.

Svenska teaterförbundet anser att en utbyggnad av
regional-TV bör anstå till dess riksprogrammen och lokalradion erhållit
erforderliga medel. En ökad decentralisering av rundradioverksamheten bör
enligt teaterförbundets mening inriktas på att ge distrikten ökade resurser
att producera riksprogram för TV och på en prioritering av lokalradions
utveckling.

SAMI framhåller att från kulturarbelarsynpunkt måste en
uppbyggnad av lokalradion och större resurser till en ökad egenproduktion av
såväl underhållningsprogram som tyngre kulturprogram prioriteras före en satsning
på regional-TV.

Till skillnad från flertalet remissinsanser anser SAF,
Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund att den nuvarande
regionala TV-verksamheten med fördel helt kan läggas ned och de därmed
frigjorda medlen satsas på lokalradions verksamhet.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i
Malmö, som också i huvudsak delar denna uppfattning, menar dock att de distrikt
som redan har regional-TV kan behålla sina regionala sändningar om de finner
det motiverat att använda de starkt begränsade resurserna till en sådan
verksamhet. Journalistklubben framhåller dock att det inte bör ges några särskilda
anslag till regionala TV-sändningar. Klubben vill förorda alternativet att
distrikten överlåter sin nyhetsverksamhel på lokalradion.

Likartade synpunkter framförs av länsstyrelsen i Kalmar
län, som anser att det med tanke på den snabba utvecklingen inom TV-tekniken i
fråga om tillgången till mobil utrustning vore olämpligt att i detta läge binda
sig vid en regional indelning för TV.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser att en
satsning på regionala produktioner bör ske i stället för en utbyggnad av TV:s
regionala nyhetssändningar så all exempelvis fria filmare kan finna
arbelslillfållen

ute i landet.

Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening anser att
lokal radio- och TV-verksamhet är av lika stor vikt som radio och TV pä
riksplanet. Föreningen förordar att det fria utrymme i etern som står till
TV:s förfogande

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 65

används till lokala TV-sändningar, som föreningen anser är
att föredra frainför regionala.

Förslaget om regionala TV-sändningar t i 11 s t y rk s av
länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus.
Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens
län, Sveriges Radio, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges folkpensionärers
riksförbund. HCK, Sveriges dövas riksförbund och Klys.

Sveriges Radio välkomnar utredningens förslag att hela
landet skall få regional-TV och framhåller i likhet med utredningen att en
sådan verksamhet ger en basproduktion som är av betydelse för utvecklingen av
andra program inom distrikten. Den stora betydelse Sveriges Radio tillmäter utvecklingen
av regional-TV grundar företaget på följande bedömningar. De regionala
TV-nyhelerna är enligt Sveriges Radio ell viktigt komplement lill den lokala
och regionala nyhetsinformation som pressen och lokalradion kan ge. Företaget
framhåller att de regionala nyhetsprogrammen ger plats för regionall och lokalt
stoff på bästa sändningslid. Därtill ger den regionala TV-verksamhelen ökade
möjligheter för distrikten alt bidra med material lill riksnyhetsprogram och
magasinsprogram. Sveriges Radio påpekar också att regional-TV medför atl
kontaktvägarna till publiken hålls öppna på ett sådant sätt att den gynnar
regionernas produktion av riksprogram för TV. Slutligen framhåller företaget
alt en kontinueriig produktion av regionala TV-program skapar basresurser som
kan utnyttjas för utveckling av riksprogramproduktion. Sveriges Radio delar
emellertid inle utredningens uppfattning alt den regionala TV-verksamheten
skall organiseras i nio regioner. Företagel föreslår i stället atl regionala
TV-nyheter byggs ul lill elva områden från nuvarande fyra, på ett sådant sätt
att dessa regioner i stort sammanfaller med Sveriges Radios nuvarande
distriktsindelning. Enligt företagets uppfattning är 15 minuter en lämpligare
programlängd än föreslagna 20 minuter.

HCK och Sveriges dövas riksförbund anser att regionala
nyhetssändningar i TV kan bli av slorl värde för hörselskadade, döva och
utvecklingsstörda, om dessa sändningar blir texlsatta och vid direktsändningar
tolkas till teckenspråk. HCK påpekar att lokaltidningen, som f. n, är den
främsta informationskällan på regional/lokal nivå, är otillgänglig för dessa
grupper och för blinda. Sveriges dövas riksförbund framhåller att lokalradion
medfört att informationsklyftan mellan döva och hörande ökat och anser alt
regionala TV-sändningar i viss mån kan kompensera delta ökade handikapp för de
dövas del.

En av fördelarna med att bygga ut de regionala
nyhetsprogrammen i TV till alt omfatta hela landet är, enligt/C/vi, att
distrikten får produktionsresurser som kan användas för andra slags program.
Regionala nyhetsprogram utgör också en kontakt med den egna regionen och
publiken och kan ge bättre förutsättningar för nyhetsrapportering i
riksprogrammen. Klys nämner också att den regionala TV-verksamheten kan ge
vissa arbetsmöjligheter för tecknare och fotografer som är verksamma ute i
landet.

5 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 66

Klys understryker emellertid att en decentralisering av
TV:s verksamhet måste avvägas så att goda förutsättningar skapas för teater-
och annan kulturproduktion, såväl ute i landet som i Stockholm. Regional-TV får
dock inte ta resurser från det kvalitetsutbud som rundradion bör sprida,
framhåller Klys.

Flera av de remissinstanser som ställer sig positiva till
en utbyggnad av regionala nyhetssändningar i TV, nämligen länsstyrelserna i
Jönköpings, Kronobergs. Kristianstads och Örebro län saml Frikyrkliga
studieförbundet, framhåller atl en tilldelning av erforderliga resurser för en
utbyggnad av lokalradions verksamhet bör prioriteras framför en satsning på
regional-TV.

Några remissinstanser föreslår all vissa regioner och
produktionsorter prioriteras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar en ökad satsning på
Södra distriktet, så att dess TV-produktion kan öka med minst 70 timmar per
år. Som skäl för en snabb utveckling av programverksamheten i Södra distriktet
framhåller länsstyrelsen att produktionskapaciteten i Malmö i tekniskt och
lokalmässigt avseende är otillräckligt utnyttjad och att Södra distriktet har
stora möjligheter att engagera artister inom bl, a. Köpenhamnsområdet,

Länsstyrelsen i Västernorrlands län som avstyrker
förslaget om regionala nyhetssändningar framhåller Sundsvalls företräden som
huvudort för TV-verksamheten i norra Sverige.

Umeå kommun välkomnar utredningens förslag att
Västerbotten skall bilda en egen TV-region med Umeå som huvudort. Kommunen
framhåller att Umeå som universitetsstad och som säte för betydelsefull statlig
förvaltningsverksamhet tillsammans med länet i övrigt ger ett programunderlag
som väl kan hävda sig i en jämförelse med övriga Norrlandsregioner.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att i det fall
större produktionsresurser för TV skall lokaliseras till en större ort i Norriand
bör Luleås viktiga ställning beaktas.

3.2.4 Ny organisation för Sveriges Radio

Utredningen

Utredningens förslag lill ny organisation för Sveriges
Radio innebär att det för den direkta programverksamheten skall finnas endast
tre programenheter, nämligen ljudradion, TV S och TV R.

Ljudradion skall enligt förslaget svara för riksprogram i
radio och förfoga över en egen distriktsorganisation, skild från TV:s regionala
organisation.

Utredningen utgår från att - även med hänsyn tagen till
den föreslagna ökningen av regional ljudradioproduktion - ljudradion inte
bevarar egna kontor på samtliga de orter där Sveriges Radio nu har
dislriktskontor. På

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 67

de minsta produktionsorterna kan det visa sig rationellt
att i stället samarbeta med lokalradion eller med den regionala organisationen
för TV. Även på orter där ljudradion väljer att upprätta distriktskontor bör
samarbete i olika former kunna utvecklas beträffande lokaler, utrustning etc.
Utredningen understryker att den nya ljudradioenheten måste organiseras så att
distriktens självständighet inte blir mindre än vad som f. n. är fallet.

TV SochTV R skall enligt förslaget ersätta nuvarande TV I
och T V 2. TV S skall svara för riksprogram i TV och ha produktionsresurser endast
i Stockholm, medan TV R skall svara för riksprogram och regionala program i TV
och förfoga över resurserna för TV-produktion utanför Stockholm. TV:s
distriktsverksamhet förs i sin helhet till TV R och delas där upp på nio
regioner. De två TV-enheterna bör enligt förslaget ha ett likartat
programuppdrag men kommer med hänsyn till de olikartade organisationerna all
fullgöra uppdraget under skilda betingelser. En viktig fråga för
företagsledningen blir att väga enheternas behov mot varandra.

Inom TV R bör regionerna få ungefär samma självständiga
ställning som distrikten f.n. har. Av bl. a. kostnadsskäl utgår utredningen
från att ledningarna för TV-enhetema även framgent skall vara lokaliserade
till Stockholm. I en reservation förordar ledamöterna Björck, Mattsson och Molin
att ledningen för TV R förläggs lill Göteborg.

Centralredaktionen förutsätts upphöra och dess funktioner
föras över på de nya programenheterna.

Enheten för utlandsprogram bör enligt utredningen infogas
i Ijudradioenheten.

1 fråga om den nuvarande teknikenheten föreslår
utredningen att de delar som arbetar med programproduktion förs över till resp.
programenhet. Teknikenheten bör bestå men med reducerade uppgifter, bl. a. med
övergripande ansvar för den tekniska kvaliteten och den tekniska utbildningen.

Remissyttrandena

Vissa remissinstanser ifrågasätter behovet och
lämpligheten av omfattande organisatoriska förändringar av Sveriges Radio.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner det inte
motiverat med så stora och omvälvande ingrepp i Sveriges Radios organisation
som utredningen föreslår. Det finns enligt länsstyrelsen inte tillräckligt
starka skäl för att riva upp den organisation av Sveriges Radio som beslöts år
1966, och som numera hunnit vinna stabilitet och lämplig form. Länsstyrelsen
anser att Sveriges Radio i första hand behöver en mer praktisk och realistisk
lösning av företagets ekonomiska problem. Enligt länsstyrelsen överdriver utredningen
de organisatoriska problemen.

Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Kalmar och
Västernorrlands län samt SAMI finner det mycket tveksamt att satsa på ett
genomförande av utredningens förslag till organisatoriska förändringar av
Sveriges

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 68

Radio med tanke på de ekonomiska konsekvenserna av en
sådan omorganisation.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller svårigheterna att
på förhand avgöra vilken organisationsform som skulle vara den lämpligaste för
Sveriges Radio med tanke på att det saknas inhemska jäinförelseobjekt och svårigheterna
att göra internationella jämförelser. Länsstyrelsen påpekar att ändrade
organisationsformer säkeriigen kommer att medföra nya problem som inle kan
förutses.

Även Sveriges Radio konstaterar att del är svårt att finna
relevant underlag för analys av lämplig organisationsform för rundradion. Förelagels
erfarenheter talar för att rundradion kan organiseras på olika sätt av vilka
flera kan vara likvärdiga när det gäller att uppfylla olika mål för verksamheten.
Sveriges Radio betonar i delta sammanhang atl varje omorganisation medför
problem för produktionen, och atl detta i särskilt hög grad gäller för ett
programföretag som Sveriges Radio, som är så beroende av de enskilda
medarbetarnas kreativa prestationer. Sveriges Radio erinrar om att den
nuvarande organisationen existerat i endast åtta år och att det tog flera år
att finna de samarbetsformer och administrativa rutiner som gör all
organisationen numera fungerar tillfredsställande. Mot denna bakgrund
framhåller Sveriges Radio att innan mer omfattande omorganisationer företas
bör det finnas garantier för atl den nya organisationen verkligen medför
avsedda fördelar. Möjligheten atl uppnå de önskade resultaten genom
modifieringar av organisationen bör först prövas, understryker företaget.

KF anser att erfarenheterna av det nuvarande systemet för
rundradio-verksamheten inte ger anledning till några förändringar av de
grundläggande villkoren för rundradion. KF avstyrker de förändringar av
organisationen för Sveriges Radio som utredningen har föreslagit och förordar
all den nuvarande organisationen bibehålls. Likartade synpunkter framförs av
Pressens samarbetsnämnd samt av lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, som
betonar att den nuvarande organisationen kan förbättras ulan en omfattande
omorganisation.

LRF anser att Sveriges Radio i stort bör behålla sin
nuvarande organisation i avvaktan på att frågan åter aktualiseras i samband
med att hela problematiken på etermedieområdet inom en överskådlig framtid tas
upp till behandling. SAF. Sveriges Grossistförbund, SHIO och Sveriges Industriförbund
anser att större organisatoriska förändringar bör anslå i avvaktan på ett
ställningstagande till de altemativa organisationsformer för rundradioverksamheten
som aktualiseras av den senaste utvecklingen inom etermedietekniken. 1 syfte
att möjliggöra ett sådant ställningstagande föreslår SAF m. fl. organisationer
att det nuvarande radioavtalet föriängs med ytterligare ett år.

Ett antal remissinstanser, bl. a. statens kulturråd,
länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio,
Klys och Sveriges författarförbund, understryker utredningens uppfattning atl
ljudradion bör få en självständigare ställning inom Sveriges Radio.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 69

Statens kulturråd, länsstyrelsen i Jämtlands län, FPU och
Sveriges författarförbund tillstyrker att ljudradion skall ha en egen
distriktsorganisation, skild frånTV:s resp. lokalradions regionala
organisation.

En majoritet av remissinstansema, bl. a. länsstyrelserna i
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Västmanlands, Gävleborgs
och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges
Radio, Sveriges Lokalradio, Norrbottens journalistförening och
Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö, avstyrker en egen
distriktsorganisation för ljudradion. Genomgående anförs att en sådan
dubbelorganisation är överflödig och innebär ett dåligt resursulnytljande.

Landstingsförbundet ifrågasätter också lämpligheten av att
i rådande samhällsekonomiska läge upprätta en parallell regional organisation.
Knappa resurser i förening med önskemålet om en målmedveten satsning på
regionala program talar enligt förbundet för atl frågan inte bör avgöras som
utredningen föreslagit. Förbundet förordar alt några års erfarenhet av
lokalradion avvaktas innan frågan prövas igen.

Sveriges Radio framhåller atl en uppdelning av
distriklsverksamheten på radio och TV måste vägas mot de ekonomiska och
programmässiga fördelar som en sammanhållen dislriktsorganisalion erbjuder.

Moderata kvinnoförbundet anser att regionindelningen för
den föreslagna TV R bör sammanfalla med distriktsindelningen för ljudradion.

Några remissinstanser, s&som länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands och Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet och Sveriges Lokalradio, anser att en utbyggnad av
lokalradion är att föredra framför en särskild distriktsorganisation för
ljudradion.

Utredningens förslag atl lokalradion övertar ljudradions
di-striktskontor på de mindre produktionsorterna och att lokalradion därvid
kan anlitas för produktion av program för rikssändningar tillstyrks av statens
kulturråd, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Hallands,
Skaraborgs och Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Sveriges Lokalradio, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, FPU
och ABF.

Länsstyrelsen i Blekinge län understryker vikten av att
tillräckliga resurser ställs till lokalradioverksamhetens förfogande på de
orter där lokalradion även ska producera program för rikssändningar.

Länsstyrelsen i Hallands län anser alt lokalradion i många
sammanhang torde kunna överta en del av ljudradioverksamheten från de nuvarande
distrikten med tanke på den kännedom om lokala och regionala frågor som finns
hos lokalradions medarbetare.

Angående utredningens uppfattning atl ljudradion bör
utveckla ett tekniskt och administrativt samarbete med lokalradion resp. TV R
på de orter där ljudradion har egna distriktskontor, konstaterar Sveriges författarförbund
alt ett sådant samarbete förefaller rimligt, men att det inte

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 70

får förhindra utvecklingen av ljudradions egen
distriktsorganisation. Enligt förbundets bedömning är det avgörande villkoret
för att en sådan utveckling ska komma till stånd, att tillräckliga personella
resurser avsätts för ljudradions dislriktsorganisation.

Ett antal remissinstanser, som avstyrker förslaget om en
särskild distriktsorganisation för ljudradion, anser att ett samarbete mellan
ljudradion och lokalradion kan drivas längre än vad utredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att lokalradion bör
ges viktiga uppgifter för den regionala produktionen av ljudradioprogram.
Därtill ifrågasätter länsstyrelsen om inte lokalradion på sikt kan överta hela
ansvaret för den regionala och lokala programproduktionen för rikssändningar
inom ljudradion.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att ljudradions
distriktsorganisation slopas och att dess arbetsuppgifter övertas av
lokalradion. Större ekonomiska resurser måste ställas till lokalradions förfogande.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet förordar
att lokalradion byggs ut, så att den även kan producera program för
ljudradions rikssändningar,

Sveriges Lokalradio ställer sig mycket positiv till
utredningens förslag om riksproduktion inom lokalradions ram. Som skäl för en
sådan verksamhet anför företagel bl. a. att lokalradion har ett tätare fältnät
än Sveriges Radios distrikt och förfogar över en lättrörlig teknik. Om
lokalradion får överta distriktsproduktionen av ljudradioprogram, skulle den
samhällsekonomiskt ofördelaktiga dubbeltäckningen av länen dessutom undvikas.
En förutsättning för produktion av riksprogram inom lokalradion är att lokalradion
ges avsevärt ökade resurser. Ett oavvisligt villkor för sådana utökade
uppgifter för lokalradion är emellertid att ett framtida övertagande av
riksproduktionen inte äventyrar lokalradions forlsalla etablering, dess egenart
och självständighet, understryker Sveriges Lokalradio.

Under förutsättning att lokalradion tillförs väsentligt
ökade resurser, bör det enligt ABF vara möjligt alt till lokalradion överföra
flertalet av de uppgifter som distriktsorganisationen för ljudradions
riksprogram har. En sådan lösning skulle innebära en förstärkning och
stimulans för lokalradion och begränsa kostnaderna för Sveriges Radios
dislriktsorganisalion, framhåller ABF.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till en
medverkan från lokalradions sida i produktionen av riksprogram.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner utredningens
förslag orealistiskt med hänsyn till lokalradions knappa personella resurser.
Länsstyrelsen understryker att lokalradion bör ges ökade resurser för atl
möjliggöra fler och bättre program av lokal och regional art, vilket inle
utesluter att vissa lokalradioproduklioner kan visa sig vara av intresse också
för riksprogrammen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att frågorna rörande
lokalradions

s. 71 Kontrollera mot PDF

samarbete med ljudradions distriktsverksamhet är
otillräckligt belysta och förordar alt de ytterligare utreds. Länsstyrelsen
finner den lämpligaste lösningen vara att ljudradion samarbetar med TV för
rikssändningar och att lokalradion inriktar sig på sändningar inom sitt eget
område. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör lokalradion endast undanlagsvis
bidra med nyhetsinslag i riksprogrammen.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att en eventuell
medverkan från lokalradions sida i ljudradions riksprogram bör ske likformigt
över hela landet och förordar att frågan om lokalradions förhållande till
ljudradions distriktsverksamhet närmare belyses innan några principiella
beslut fattas i frågan. Länsstyrelsen ifrågasätter också om lokalradion ska ges
uppgifter inom riksradion innan verksamheten stabiliserats och utvärderats.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i
Malmö understryker utredningens uppfattning att programenheten för ljudradio
även fortsättningsvis bör svara för riksprogrammen i radion. Klubben konstaterar
att det vore ödesdigert att ändra inriktning och målsättning för lokalradion,
innan dess verksamhet kommit i gång i hela landet.

I syfte all hävda distriktens självständighet inom ljudradioenheten
förordar utredningen all distrikten tillförsäkras samma ställning som
redaktionerna nu har. Denna uppfattning delas av statens kulturråd och Svenska
kommunförbundet. Norrbottens journalistförening tillägger att ljudradions
organisatoriska ledning också bör innehålla företrädare för
ljudradioproduktionen i regionema.

Utredningens förslag, att enheten för ut lands programmen
i framtiden integreras i ljudradioenheten, avstyrks av länsstyrelsen i
Älvsborgs län och Sveriges Radio.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län menar att enheten för
ullandsprogrammen bör bestå som en självständig enhet med tanke på dess
specifika verksamhet och med hänsyn till att verksamheten är
skattefinansierad. Sveriges Radio påpekar att frågan om ullandsprogramenhetens
medverkan i ljudradions programpolitiska och övriga professionella diskussion
inte gäller enhetens organisatoriska placering. Det är snarare en fråga om de
ömsesidiga åtaganden och kontaktvägar som utvecklas mellan enheten för
utlandsprogrammen och övriga programenheter å ena sidan och centrala
förelagsin-slanser å den andra sidan. Sveriges Radio kommer att eftersträva alt
personalen inom enheten för utlandsprogrammen i större utsträckning får
möjlighet att delta i arrangemang av betydelse för programarbetet. De av
utredningen framförda önskemålen kan således tillgodoses utan organisatoriska
förändringar varför utlandsprogrammen bör beslå som en självständig enhet.

Utredningens förslag att dela upp televisionens nuvarande
programverksamhet inom TV I och TV 2 på två nya programenheter, TV Roch TV S,
avstyrks av majoriteten av remissinstanserna. Hit hör statskonto-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 72

ret, RRV, statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska filminstitutet, Sveriges
Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF. Kooperativa
kvinnogillesförbundet, LO, LRF, SACOISR, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, Svenska
handelskammarförbundet, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund, FPU, CUF, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF,
lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges folkpensionärers
riksförbund, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund.
Föreningen Svenska tecknare, Svenska musikerförbundet. Svenska
teaterförbundet, SAMI, Norrbottens journalistförening. Svenska
civilekonomföreningen och NBV.

Genomgående ifrågasätter man förslagets organisatoriska
fördelar och decentraliseringseffekter.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar t. ex. all
utredningens lösningar på organisationsproblemen inte är särskilt
genomgripande eller följdriktiga i förhållande till principuttalanden och målformuleringar
och atl förslagets decentraliseringseffekler är blygsamma. Folkets husföreningarnas
riksorganisation anser att de riktlinjer som utredningen angivit för den
föreslagna nya organisationen bäst motsvaras av förhållandena inom den
nuvarande organisationen. Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt
Sveriges författarförbund menar att utredningen inte framlagt vägande skäl för
alt en ökad regional produktion inte skulle kunna genomföras inom nuvarande
organisation.

Sveriges Radio framhåller atl de fördelar som utredningen
anfört för sitt förslag, nämligen ökad samordning av distriklsverksamheten och
ökat distriktsinflytande över sändningsbesluten, inte kräver en så omfattande
organisationsförändring som TV R skulle innebära.

En\'\g,i statskontorets uppfattning är radioulredningens
förslag i fråga om den regionala verksamheten huvudsakligen regionalpolitiskt
motiverade. Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att genomföra sådana
satsningar inom rundradioverksamheten och att finansiera dem med mottagaravgifter.
En regionalpolitiskt betingad merkostnad borde enligt statskontorets mening i
stället finansieras genom särskilda statsanslag.

Uppfattningen att förslaget om TV S och TV R inte innebär
några organisatoriska fördelar framförs också av bl. a. statens kuUurråd och
SACOISR, som finner förslaget till ny kanalorganisalion vara en konstlad form
av decentralisering. FPU anser däremot att förslaget innebär ett slags
decentralisering, men ingen maktspridning, eftersom organisationens tyngdpunkt
kommer att ligga kvar i Stockholm. Sveriges Radio understryker alt bildandet av
TV S skulle medföra av-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 73

sevärda omställningsproblem. Sveriges Radio finner det
synnerligen orationellt atl bryta upp de arbetsgrupper som växt fram sedan
införandet av tvåkanalsystemet. Om TV S/TV R-förslaget genomfördes skulle programproduktionen,
enligt Sveriges Radios bedömning, komma att lida skada under lång tid.
Liknande synpunkter framförs av Norrbottens journalistförening.

Åtskilliga remissinstanser, däribland länsstyrelserna i
Kristianstads, Malmöhus och Jämtlands län, KF, Sveriges riksidrottsförbund och
lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar anser atl den av utredningen föreslagna
omorganisationen kommer all bli myckel kostnadskrävande och ta lång tid att
genomföra.

Ett antal remissinstanser, såsom statens kulturråd,
länsstyrelsen i Södermanlands län och Landstingsförbundet, framhåller att den
föreslagna kanalorganisalionen skulle medföra stora planerings- och samordningsproblem.
Kulturrådet menar att ett införande av TV R innebär avsevärda svårigheter och
omfattande administrativt arbete. De fortlöpande avgörandena av
resursfördelningen mellan programenheterna, som åsyftar att skapa likvärdiga
förutsättningar, kan också medföra risker för konflikter kanalerna emellan.

Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län saml Sveriges
Radio framhåller all distriktens nuvarande självständiga ställning kan komma
atl minska i TV R, genom atl de skulle inordnas under en central enhetsledning.
Genom TV R får distrikten endast möjlighet att placera sina program i en kanal
mot nuvarande två. Även detta innebär en minskad rörelsefrihet för distrikten.
I samma riktning uttalar sig LO, LRF, FPU och Folkpartiets kvinnoförbund.

Ett antal remissinstanser, däribland länsstyrelserna i
Södermanlands, Kalmar och Älvsborgs län. Landstingsförbundet och Folkpartiets
kvinnoförbund, menar atl en kanaluppdelning enligt TV S/TV R innebär atl konkurrensen
mellan kanalerna upphör eftersom en förutsättning för en sådan konkurrens är
atl programenheterna arbetar under samma villkor och med samma inriktning.

Flertalet remissinstanser ifrågasätter också om några
programmässiga fördelar står att vinna på en uppdelning av programverksamheten
på TV R och TV S.

Statskontoret konstaterar alt den föreslagna ökningen av
den regionala programproduktionen och TV R knappast kommer alt leda till några
påtagliga förbättringar för publikens del. Administrativa förändringar som
skulle kunna medföra en ökad mångsidighet motverkas av kraven på ökad planering
och samordning.

För att åstadkomma en ökning av andelen regionalt
producerade program behövs i första hand förstärkta ekonomiska och personella
resurser, inte organisatoriska förändringar, framhåller länsstyrelserna i
Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län. 1 samma riktning uttalar sigven-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 74

ges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare, Svenska
teaterförbundet och SAMI.

Många remissinstanser framhåller som en nackdel med en
kanaluppdelning enligt utredningens förslag, atl det skapas en konstlad
motsättning mellan Stockholm och landet i övrigt. Det kan bli svårt atl undvika
atl den ena kanalen får karaktär av landsortskanal och den andra av Stockholmskanal,
vilket enligt Sveriges författarförbund skulle kunna innebära en utveckling
mot en olycklig spaltning av de tittarkategorier som resp. kanal når. Detta
skulle strida mot målsättningen med ett likarlat programuppdrag. Länsstyrelsen
i Östergötlands län uttrycker farhågor för att Stockholms dominerande
ställning inom programverksamheten skulle komma att permanentas inom ett system
med TV S och TV R. Det finns enligt länsstyrelsen risk för att TV S uteslutande
hämtar sitt material från källor i Stockholmsområdet.

Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska
kommunförbundet, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO och Sveriges
författarförbund, uttrycker farhågor för atl TV R kan bli en andrahandskanal
med mindre möjligheter än TV S alt fullfölja sitt programuppdrag.

Landstingsförbundet finner det diskutabelt om en
profilering som utgår från att program framställs regionalt leder till det
önskade målet om en ökad mångsidighet i programutbudet. Enligt förbundets
uppfattning finns det risk för atl de regionalt producerade programmen blir ett
andrahands-val, som kommer i fråga endast när andra och bättre altemativ
saknas.

Remissopinionen förordar i stället genomgående en lösning,
där en ökad andel regionalt producerade program fördelas på de båda nuvarande
kana-lema. Denna uppfattning framförs av statskontoret, statens kulturråd,
länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands
län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Radio, Folkets
husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR, Sveriges riksidrottsförbund.
Svenska handelskammarförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF, Sveriges folkpensionärers riksförbund.
Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund och Norrbottens
journalistförening.

Statens kulturråd och Svenska kommunförbundet understryker
atl den regionala produktionen för riksprogrammen bör vara integrerad med övriga
riksprogram. FPU och Folkpartiets kvinnoförbund poängterar att de båda
TV-programenheterna bör arbeta efter samma regler.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att sändning av
regionall producerade program i de båda nuvarande kanalerna ökar distriktens
möjligheter till bredd och mångfald i produktionen, vilket länsstyrelsen anser
lämpligare än specialisering.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som avstyrker förslaget
om TV S/TV R, har i och för sig intet att erinra mot en uppspaltning av
televisionens ka-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 75

naler på en rikskanal och en regional kanal, under
förutsättning att den regionala kanalen samordnas med radions verksamhet, vad
avser såväl organisation som distriktsindelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den mest angelägna
uppgiften f. n. är att åstadkomma en omfattande decentralisering av
programproduktionen. Enligt länsstyrelsens bedömning kräver en sådan
decentralisering endast vissa begränsade modifieringar av den nuvarande
organisationen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar all de regionala
programdistrikten ges ell ökat inflytande och ansvar i fråga om
programverksamheten inom ramen för det nuvarande systemet. Enligt
länsstyrelsens uppfattning förutsätter en sådan lösning en avsevärd samverkan
och planering mellan programenheterna och distrikten.

Sveriges Radio framför likartade synpunkter och förordar
en utveckling av nuvarande organisation som ger ökat inflytande och ökad
självständighet för distrikten. Den viktigaste förutsättningen för att
distrikten ska få en stark ställning är deras möjligheter atl bedriva en
omfattande produktion av god kvalitet (3.2.3).

Några remissinstanser diskuterar andra
organisationsalternativ för TV.

Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges
författarförbund framhåller att kanalkonkurrensen inom Sveriges Radios
nuvarande organisation medfört en rad nackdelar för publiken. Svenska kvinnors
vänsterförbund föreslår därför en lösning där de olika produktionsenheterna
inte är bundna till en speciell kanal. De nuvarande programredaktionerna kan behållas,
men sändningstider och sändningskanal ska avgöras av en koordinationsenhet,
som är fristående från de olika redaktionerna. Också Författarförbundet anser
att produktionsenheterna/redaktionernas starka knytning till en viss TV-kanal
bör omprövas. Utvecklingen av de två TV-kana-lerna måste gå mot ökad samordning
och mindre konkurrens med bibehållen integritet i programproduktionen.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund, som i ett gemensamt yttrande förkastar förslaget om TV S/TV R,
anser atl en i och för sig befogad reform av Sveriges Radio bör syfta lill en
höjd kvalitet på programproduktionen samt därigenom tillgodose konsumentenias
önskemål i ökad utsträckning. Del väsentliga är inte var i riket programmen
produceras, ulan alt de produceras av flera programbolag som har möjlighet att
konkurrera med varandra om program för olika TV-kanaler och andra avnämare.

De remissinstanser, som ansluter sig till utredningens
förslag om en omstrukturering av TV:s nuvarande kanaler till TV S och TV R, är
länsstyrelserna i Uppsala, Hallands och Göteborgs och Bohus län. Svenska
kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, MUF, Moderata kvinnoförbundet,
Centerns kvinnoförbund och KDS.

Länsstyrelsen i Uppsala län vill starkt understryka
behovet av alt Sveri-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 76

ges Radio omorganiseras på ett sådant sätt att den
regionala organisationen får ökade resurser och en självständigare ställning
än f. n.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd
framhåller i ett gemensamt yttrande att konkurrensaspekten bör ges en minskad
betydelse för programenheternas verksamhet och atl en spridning av
beslutanderätten i programfrågor bör eftersträvas. Fördelen med utredningens
förslag är enligt råden att det skapar en garanti för en sådan utbyggnad av
distrikten att de uppnår jämställdhet med Stockholm inom en sjuårsperiod. Den
föreslagna omorganisationen av Sveriges Radio medför dessutom ett närmande
mellan programenheter och driflsteknik, vilket centralrådet och frikyrkorådet
anser innebära ett planeringsansvar för distrikten, som medför en naturlig
profilering som alternativ till nuvarande kanalkonkurrens.

MUF tillstyrker förslaget om inrättandet av TV S och TV R
med motiveringen att en decentralisering av programproduktionen bidrar till att
öka mångfalden i programutbudet.

Reservanternas förslag att ledningen för TV R förläggs
till Göteborg avstyrks av länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs län.
Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR. TCO och
ABF.

Länsstyrelserna i HaUands samt Göteborgs och Bohus län,
MUF, Moderata kvinnoförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund
och KDS tillstyrker reservanternas förslag om utflyttning av ledningen för TV
R till Göteborg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker
värdet av en ut-lokalisering av ledningen för den ena av TV:s programenheter
till Göteborg, oavsett om en kanaluppdelning enligt förslaget om TV R/TV S genomförs
eller ej. Länsstyrelsen menar nämligen att den miljö i vilken den
administrativa ledningen befinner sig kan vara av viss betydelse för programproduktionens
innehåll.

MUF anser att en lokalisering av TV R:s ledning lill
Göteborg skulle öka kanalernas oberoende av varandra, medan Moderata
kvinnoförbundet ser en ullokalisering som ett första steg mot en önskvärd
decentralisering av Sveriges Radios verksamhet.

Folkpartiets kvinnoförbund ser en stor fara i att de
flesta beslutsfattare är samlade i ett och samma hus i Stockholm och förordar
ett fortsatt övervägande av en utflyttning av ledningen för den ena
TV-kanalen.

3.2.5 Regional indelning för TV

Utredningen

Utredningen föreslår att antalet TV-regioner och den
regionala indelningen skall fastställas av statsmakterna och inte som f. n. av
Sveriges Radio. Skälet härtill är förslaget om TV R.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:91 77

TV föreslås få nio regioner. Utredningen har vid
utformningen av förslaget tagit stor hänsyn till nuvarande distriktsindelning
och till vilka orter som f. n. har resurser för TV-produktion och
TV-sändningar. Två orter med dislriktskontor, nämligen Växjö och Karlstad,
föreslås ingå i Södra resp. Västra regionen som fasta produktionsorter.

Utredningen framhåller att det främst är av kostnadsskäl
som antalet TV-regioner begränsas till nio. Avgörande har varit områdets
lämplighet för regionala TV-sändningar. Utredningen konstaterar atl förslaget
till regionindelning har brister när det gäller sydöstra Sverige och
Västsverige. Inför en senare avtalsperiod bör därför en ökning av antalet
TV-regioner övervägas.

1 ett särskilt yttrande föreslår ledamoten Björck
ytteriigare en region bestående av de tre Smålandslänen och Blekinge, med
Växjö som huvudort.

Remissyttrandena

Flera remissinstanser avstyrker utredningens förslag om en
begränsning av antalet regionertill nio och förordar att nuvarande indelning
med elva distrikt bibehålls.

Televerket konstaterar att den nuvarande
försöksverksamheten med regionala TV-sändningar uppvisar stora
mottagningsproblem på grund av bristande överensstämmelse mellan regiongränser
och sändarnas täckningsområden. Med anledning av utredningens förslag att i
framtiden inrätta flera regioner utöver de föreslagna nio, framhåller
televerket vikten av att regionindelningen inte ändras för ofta, med tanke på
de merkostnader som uppkommer på distributionssidan och de tekniska ölägenheter
som drabbar allmänheten. Televerket påpekar också att kostnaderna för en
komplettering av distributionsnätet eventuellt kan bli lägre om en regionindelning
omfattande elva regioner genomförs redan från början.

Sveriges Radio delar utredningens uppfattning att
regional-TV bör byggas ut till atl omfatta hela landet. Företaget finner det
dock inte motiverat att minska det antal distrikt som nu finns. Sveriges Radio
erinrar om utredningens bedömning att den föreslagna indelningen i nio
regioner medför oformligheler och att den i ett senare skede i vilket fall bör
kompletteras med ytterligare två regioner som ungefärligen motsvarar två av de
nuvarande självständiga distrikten. Sveriges Radio föreslår i stället att
regionala TV-sändningar under avtalsperioden byggs ul i elva områden. De
nuvarande Smålands- och Värmlandsdislriklen bör i en sådan regional indelning
bestå som självständiga områden.

Även CUF avstyrker förslaget om en begränsning av
nuvarande antal TV-distrikl. Förbundet framhåller det olämpliga i att utifrån
kortsiktiga ekonomiska överväganden förändra en väl fungerande
distriktsindelning.

Vissa remissinstanser, däribland länsstyrelserna i
Kristianstads, Västmanlands och Norrbottens län saml Moderata kvinnoförbundet,
ser stora fördelar med gemensamma distrikt för ljudradion och TV och föror-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 78

dar att indelningen av TV-regionerna sammanfaller med
ljudradions di-slriktsindelning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och Landstingsförbundet
förordar atl den regionala indelningen baseras på sammanhållna län som
komponenter i de olika regionerna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker
dessutom vikten av att den regionala organisationen knyts till länen på så
sätt att de enskilda länen bildar självständiga distrikt.

Utredningens förslag att den Södra regionen förutom
Blekinge, Kris-lianstads och Malmöhus län dessutom skall omfatta Kronobergs
län, tillstyrks av länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.

Utredningens förslagomen uppdelning av det nuvarande Smålandsdistriktet
så att Kronobergs län tillsammans med Blekinge län förs till den Södra
regionen, medan Jönköpings och Kalmar län förs lill den Östra regionen,
avstyrks av statens industriverk, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs och
Kalmar län. Svenska ungdomsringen för bygdekultur och KDS. Flera av dessa
remissinstanser ansluter sig lill del förslag som framlagts av ledamoten Björck
i ett särskilt yttrande till utredningsförslaget, nämligen all de tre Smålandslänen
tillsammans med Blekinge län bör bilda en TV-region.

Statens industriverk framhåller att de tre Smålandslänen i
bl. a. regionala och industripolitiska sammanhang ulgör en naturlig enhet med
traditionellt samarbete och välutvecklade kommunikationer. En uppdelning av
Smålandslegionen i enlighet med utredningens förslag vore enligl industriverket
en olycklig lösning. Verket förordar i stället att Smålandsdistriktet
tillsammans med Blekinge län bildaren TV-region med Växjö som huvudort.

Norrköpings kommun delar utredningens tveksamhet inför den
föreslagna omfattningen av den Östra regionen. Kommunstyrelsen framhåller att
Norrköping har ett naturiigt näringsgeografiskt omland bestående av
Östergötlands, södra Södermanlands och norra Kalmar län och förordar att det
nuvarande Östra distriktet tillsammans med Gotlands län bildar en egen radio-
och TV-region.

Länsstyrelsen I Jönköpings län anser att indelningen av
landet i TV-regioner bör anpassas till en redan existerande regionindelning.
Länsstyrelsen konstaterar att utredningens förslag till regionindelning
innebär att bl. a. Smålandsdistriktet bryts sönder och en ny områdesindelning
skapas med ett sådant val av huvudorter att den nuvarande distriktsorganisationen
inte kan bibehållas.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam till lämpligheten av den
föreslagna Östra regionen med Norrköping som huvudort. Det stora befolkningsunderlaget
i den Östra regionen och det långa avståndet mellan huvudorten och de södra
delarna av Jönköpings och Kalmar län kan medföra att intressegemenskapen och
lokalkännedomen blir bristfällig inom regionen och att programproduktionen
eftersatts i ytterområdena.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 79

Jönköpings och Gisluveds kommuner anser att det vore
olyckligt att splittra upp den regionalpolitiska och kulturella samhöiighet som
råder mellan de tre Smålandslänen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vänder sig bestämt mot
utredningens förslag att dela upp de tre Smålandslänen pä tvä olika regioner
och argumenterar ulföriigt för att Smålandslänen tillsammans med Blekinge län
bör bilda en TV-region, Ljungby och Vä.xjö kommuner understryker att Småland
utgör en väl sammanhållen enhet, såväl näringsgeografiskt som kulturellt, och
tillägger att den föreslagna regionindelningen skulle medföra stora avstånd från
Småland till regionhuvudorterna Norrköping och Malmö. Växjö kommun framhåller
också att det förekommer ett nära samarbete mellan Smålandslänen och Blekinge.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det nuvarande
Smålandsdistriktet hävdat sig framgångsrikt i jämförelse med övriga distrikt,
vad avser såväl radio- som TV-produktion. Länsstyrelsen föreslår att det nuvarande
Smålandsdistriktet tillsammans med Radio Kalmars hela område bildar en
TV-region. 1 en sådan region bör enligt länsstyrelsens mening Kalmar vara
huvudort, bl. a. med tanke på stadens anknytning till Öland och dess belägenhet
vid den för området gemensamma kusten.

Kalmar kommun tillbakavisar del av ledamoten Björck
framförda förslaget alt Växjö skulle bli huvudort i en region omfattande de
tre Smålandslänen och Blekinge och föreslår att Jönköping och Kalmar utses
till fasta produktionsorter vid nästa utbyggnad av TV-verksamheten utanför
Stockholm. Som skäl för denna ståndpunkt anför kommunstyrelsen att
Smålandslänen trots ett traditionellt samarbete inte utgör en naturlig enhet
och att både Jönköping och Kalmar genom beslut av statsmakterna utsetts att
mottaga omlokaliserade verk och därför bör bli föremål för en konsekvent
satsning även i fråga om massmedier.

Sveriges Radio tar i sitt remissyttrande inte ställning
till den närmare indelningen av TV-distrikten. Det bör enligt Sveriges Radio
ankomma på företaget att fastställa en sådan indelning. Den nuvarande
distriktsindelningen bör enligt företagets mening kunna gälla även fortsättningsvis.
Sveriges Radio påpekar dock att frågan om att innefatta Blekinge län i en
region tillsammans med de tre Smålandslänen och frågan om Gotland skall ingå i
det Östra distriktet eller, som utredningen föreslår, bli en del av TV-region
Stockholm bör övervägas närmare. En annan fråga som kan fordra närmare
granskning är huruvida Växjö eller Norrköping skall svara för programmen i
Kalmar läns norra del.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna
Västra regionen är alltför omfattande och heterogen för att kunna motsvara
önskemålen om en decentraliserad programverksamhet. Länsstyrelsen förordar att
frågan om en delning av regionen i en sydlig och nordlig del ytterligare
övervägs. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att den Västra regionen
skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 80

bli landels största ur befolkningssynpunkt och att det
finns stor risk att de län som ingår i regionen inte i tillräcklig oinfattning
får utrymme för egna inslag i programproduktionen. Det är enligl länsstyrelsens
uppfattning dessutom uppenbart att programverksamheten i den föreslagna Västra
regionen skulle komma all koncentreras till Göteborg av både tekniska och
ekonomiska skäl. Länsstyrelsen föreslår därför att den uppdelning av regionen,
som utredningen anser bör anstå till en senare avtalsperiod, bör företas redan
från början. Vid en uppdelning av den Västra regionen i en nordlig och en
sydlig del, bör Karistad bli huvudort i den nordliga delen, anser
länsstyrelsen. Även KDS förordar att Värmland bildar en egen TV-region.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ansluter sig lill
utredningens förslag och överväganden rörande den Västra regionen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att de goda
erfarenheterna av ett gemensamt radiodistrikt för Gävleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län talar för att Gävleborgs län också bör ingå i TV-regionen för
Nedre Norrland.

I det fall beslut fattas om inrättandet av en
regionindelning med läns-övergripande regioner, förordar länsstyrelsen i
Gävleborgs län att Gävleborgs och Kopparbergs län bildar en region.

Sundsvalls kommun föreslår att även Gävleborgs län
tillförs den föreslagna Nedre Norrlandsregionen.

Örnsköldsviks kommun anser att den föreslagna Nedre
Norrlandsregionen kan få svårigheter att arbeta och utvecklas om fördelningen
av resurser utgår från regionernas befolkningstal. Kommunstyrelsen förordar
därför att en för alla regioner lika stor basresurs får bilda stomme i
budgeten och att del övriga anslaget till resp. region styrs av andra faktorer,
såsom befolkningstal.

Skellefteå kommun understryker värdet av att Västerbotten
tillåls bilda en egen TV-region i enlighet med utredningens förslag.

3.2.6 Regionala publikråd

Utredningen

Utredningen framhåller i flera sammanhang vikten av att
rundradion på olika sätt vidgar sina kontakter med publiken. Förutom den
kontakt mellan allmänheten, skilda publikgrupper och Sveriges Radio, vilken
sker genom del dagliga programarbetet (3.3.7) finner utredningen det motiverat
att vissa kontakter sker på ett mer organiserat och formaliserat sätt och
föreslår att bolagsstämman skall utnyttjas som ett kontaktorgan i programfrågor
(3.2.8). Enligt utredningens mening är det också angeläget att kontaktverksamheten
får god spridning såväl geografiskt som hierarkiskt. Utredningen föreslår
därför att ett antal regionala publikråd inrättas för att fungera som
kontaktorgan med rådgivande uppgifter rörande programverksam-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 8'

heten. Publikråden, som föreslås vara nio till antalet,
bör till att börja med ha karaktären av försöksverksamhet, som utvärderas efter
tre år. Karaktären av försöksverksamhet bör, enligt utredningen, markeras
genom att de olika publikråden ges något skiftande utformning, arbetssätt och
uppgifter.

Publikråden skall ha till uppgift att lämna synpunkter på
programmen och på programplanerna. De bör endast ha en rådgivande funktion och
inga befogenheter att fatta beslut som rör programverksamheten, dess planering
och genomförande. Publikråden föreslås vidare få så stora egna ekonomiska och
personella resurser att de kan beställa undersökningar och själva besluta om
omfattningen av diskussionsunderiag och liknande och i sådana frågor inte vara
hänvisade enbart till de bedömningar som görs av Sveriges Radio.

Publikråden föreslås bestå av 15 ledamöter, vilka bör
utses av Sveriges Radios styrelse efter nominering från olika inbjudna
föreningar och organisationer med verksamhet i regionen. Utredningen föreslår
att mandattiden för rådens ledamöter skiill vara tre år samt alt publikråden
successivt bör förnyas.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget om regionala
publikråd. Hit hör hovrätten över Skåne och Blekinge, statens kulturråd,
statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västmanlands. Kopparbergs,
Västernorrlands och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio,
Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, Kooperativa
kvinnogiUesförbundet, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges
frikyrkoråd, SACOISR, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling,
Sveriges riksidrottsförbund, TCO, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och
Sveriges industriförbund, MUF, FPU, CUF, Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF,
lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Verdandi, Rädda barnens riksförbund,
Rik.sfärbiindet Hem och Skota, Pressens samarbetsnämnd, TT, Klys, Sveriges
författarförbund. Svenska musikerförbundet, SAMI, Norrbottens
journalistförening, NBV, Nykterhetsrörelsens landsförbund och Journalistklubben
vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

1 allmänhet anges som skäl för avstyrkandet att det
föreligger risk för att en stor byråkratisk apparat byggs upp, utan att
kontakterna med publiken nämnvärt förbättras. Vidare anförs betänkligheter mot
att publikråden ges rätt att kalla enskilda programmedarbetare till sina
sammanträden och man anser att det finns en klar risk för efterhandsgranskning,
vid sidan av radionämnden. Vidare anses det atl förslaget kan komma att få
allvarliga konsekvenser för programinnehållet. Producenterna kan t. ex. komma
atl bli benägna att undvika allt som är kontroversiellt och i stället
uteslutande ägna sig åt atl göra ofarliga program.

6 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 82

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det inte kan
anses självklart, att ledamöterna i råden skall nomineras från enbart vissa
föreningar och organisationer. En stor del av Sveriges Radios publik torde
nämligen stå utanför sådana sammanslutningar. I stället bör råden vara
representativa för hela Sveriges Radios publik. Hovrätten invänder även mot
all företaget skall utse rådens ledamöter. För atl råden på ett meningsfullt
sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter, måste de inta en fri ställning till
Sveriges Radio. Liknande åsikter framför bl. a. FPU.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund anser i sitt gemensamma yttrande att publikråden bör göras
representativa för hela befolkningen, t. ex. genom slumpurval. Organisationerna
kritiserar även förslaget för att det splittrar makt och ansvar genom att
publikrådens bedömningar inte automatiskt bekräftas av programföretagets
styrelse.

Sveriges Radio menar att publikrådens uppgift att
diskutera planerna för programverksamheten skulle kunna uppfattas som en
förhandsgranskning av programutbudet. Detta skulle knappast främja den öppenhet
i relationerna mellan rundradion och publiken som är målet för kontaktverksamheten.

Sveriges Lokalradio framför bl. a. att, eftersom del finns
flera lokalradiostationer inom varje region det föreligger risk atl
publikråden koncentrerar sig på en enda station i stället för att granska hela
verksamheten.

De remissinstanser som avstyrkt de regionala publikråden
är i allmänhet angelägna om att poängtera rundradions behov av en omfattande
och utökad kontaktverksamhet för att få till stånd en dialog med publiken. Statens
kulturråd föreslåratt kontakterna med allmänheten kan ske genom utveckling av
de publik fora som Sveriges Radio har arrangerat och genom program konferenser
med folkrörelseorganisalioner och andra. Liknande synpunkter framförs även av
statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands
län. Svenska kommunförbundet. Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, LO,
LRF, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges
riksidrottsförbund, TCO, CUF, ABF, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska
musikerförbundet, SAMI, NBV samt Nykterhetsrörelsens landsförbund. Pressens
samarbetsnämnd och Sveriges författarförbund framhåller även att det bör åvila
Sveriges Radio självt att finna formerna för atl stärka förhållandet till
publiken.

Sveriges Radio är ense med utredningen om att
publikkontakterna bör förbättras liksom att de viktigaste kontakterna mellan
publiken och Sveriges Radios medarbetare är och förblir de som förekommer i
direkt anslutning till det dagliga programarbetet, en åsikt som även
Norrbottens journalistförening framför. Sveriges Radio anser dock alt dessa
kontakter bör kombineras med formella, institutionaliserade och mer informella
kontakter på olika nivåer. Därvid pekar Sveriges Radio bl. a. på alt
bolagsstäm-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 «3

man (se 3.2.8) i enlighet med utredningens förslag kan
utvecklas till ett centralt forum för programdebatt. Vidare bör publikfora och
de kontakter med organisationer, näringsliv och skolor som anordnas i
anslutning till publikträffarna utvecklas ytteriigare.

FPU vill åstadkomma programråd, t. ex. genom stormöten på
olika håll i landet, genom slumpvis inbjudan av ell antal personer på olika
orter. Därmed uppnås en bred folkkontakt.

Till de remissinstanser som tillstyrker de av
radioutredningen föreslagna regionala publikråden hör länsstyrelserna i
Stockholms. Jönköpings. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och
Jämtlands län. Folkpartiets kvinnoförbund, TBV, Frikyrkliga studieförbundet,
Sveriges folkpensionärers riksförbund, DHR, Hörselfrämjandets riksförbund och
KDS.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hälsar med
tillfredsställelse de föreslagna publikråden såsom en möjlighet för
representanter för radio- och TV-publiken att utöva inflytande på principerna
för programverksamheten. Eftersom rundradion är ett monopolföretag kan det
inte vara enskilda funktionärers ensak att bestämma över inriktningen av
programverksamheten. Publikråden är tänkta att enbart ha rådgivande funktion.
Därför menar länsstyrelsen, att råden ej heller innebär någon konflikt med de
berörda funktionärernas integritet. När det gäller frågan om ledamöternas
representativitet vill länsstyrelsen att man överväger att råden får väljas av
vederbörande landsting - i stället för av Sveriges Radios styrelse.

Länsstyrelsens bedömning av integritetsfrågan delas av
DHR, som dessutom gärna vill ta fasta på radioutredningens förslag att
handikapporganisationerna skall vara representerade i publikråden. Detta
framförs även i Hörselfrämjandets riksförbunds remissvar.

Folkpartiets kvinnoförbund menar att det är viktigt att en
dialog kommer till stånd mellan publik och programansvariga. Publikråden kan
därvid fungera som kanal.

Några av de remissinstanser, som tillstyrkt en
försöksverksamhet med regionala publikråd, diskuterar vissa principiella och
praktiska frågor i anslutning till rådens arbete.

Regionala publikråd bör enligt länsstyrelsen i Stockholms
län på ett bättre sätt än nu balansera olika intressen i samhället, förutsatt
att de ges ett tillräckligt inflytande på verksamheten. Råden bör huvudsakligen
vara ett organ för meningsutbyte och bör givelvis arbeta med utgångspunkt från
programarbetarnas journalistiska integritet. En viktig förutsättning är enligt
länsstyrelsen, atl publikråden ges en bred förankring i organisationsli-vet och
inte blir organ för en kulturelit som representerar udda åsikter och
meningsinriktningar.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill särskilt poängtera
publikrådens rådgivande funktion och framhåller att verksamheten inte får
utvecklas till någon styrning eller förhandsgranskning av programmen.

Länsstyrelsen i Jämtkinds län understryker att förslaget
avser en för-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 84

söksverksamhet. Dessutom görs även reservationen, att man
inte kan bortse från att vissa stora organisationer, som redan har stort
inflytande, kan komma att bli alltför dominerande i publikråden.

TBV framhåller att det är angeläget att publikråden
verkligen blir organ för 15 representativa folkrörelser och organisationer i
varje region. TBV instämmer vidare i utredningens förslag, att det egentliga
beslutsfattandet och ansvaret bör ligga inom Sveriges Radios ledning. Däremot
ifrågasätter man om rådens ledamöter bör utses av företagets styrelse.

KDS anser det vara välbetänkt atl en försöksverksamhet med
publikråd startas. Däremot avstyrker KDS bestämt, att publikrådens ledamöter utses
av Sveriges Radio. I stället förordar KDS, att en lyssnarorganisation av
folkrörelsekaraktär skapas, vilken i sin tur kan utse publikråden. KDS nämner
också möjligheten alt låta ett samverkansorgan för landstingen inom varje
region välja ledamöterna.

3.2.7 Sveriges Radios ställning Utredningen

Utredningen har i enlighet med sina direktiv prövat om
några fördelar kan vinnas genom att Sveriges Radio bedriver verksamheten som
stiftelse i stället för som hittills i aktiebolagsform. Utredningen finner att
nackdelarna överväger. Rundradioverksamheten bör därför även under nästa
avtalsperiod bedrivas i aktiebolagsform. Utredningen förordar vidare att
stiftelseutredningen i sitt arbete särskilt beaktar de krav som måste ställas
pä stiftelseformen om den skall passa rundradioverksamheten.

Utredningen anser att den nuvarande konstruktionen med
ägandet av Sveriges Radio spritt på ett stort antal organisationer i det
svenska samhället bör gälla även under nästa avtalsperiod. Ordningen innebär
enligl utredningen goda garantier för rundradions oberoende och integritet.

Beträffande ägarsammansättningen noterar utredningen alt
förslag väckts om att kulturarbetarorganisationerna skall ges ställning som
aktieägare. Utredningen finner emellertid inle några övervägande skäl för
större förändringar. Den enda förändringen som utredningen vill föreslå är att
de tidningsföretag bland Sveriges Radios aktieägare som inte längre ger ut
några tidningar överlåter sina aktier till pressens organisationer.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att rundradioverksamheten även under
kommande avtalsperiod skall bedrivas i aktiebolagsform tillstyrks av flertalet
remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen stiftelseuiredningen, Sveriges
Radio, KF, LRF, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, Svenska handelskammarförbundet,
CUF, ABF, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund och Svenska
teaterförbundet.

I likhet med radioutredningen finner
sliftelseutrediiiiigen det olämpligt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 »5

att ta ställning för en stiftelseform för
rundradioverksamheten, så länge stiftelseinstitutet befinner sig under
utredning. Med tanke på att det i stiftelseutredningens direktiv ingår att
pröva lämpliga organisationsformer för statliga och kommunala
kulturinstitutioner, finner sig stifielseutredningen ha anledning att i en
senare fas av sitt arbete återkomma till frågan om organisationsform för
Sveriges Radio. Stiftelseutredningen framhåller också att det bör finnas
förutsättningar att ompröva frågan om organisationsform för programföretaget
under den närmaste avtalsperioden, efiersom resultatet av utredningsarbetet
beräknas föreligga inom denna lid. Stiftelseutredningen anser i likhet med
Sveriges Radio att en övergång till stiftelseform f. n. skulle medföra
övervägande nackdelar.

KDS finner aktiebolagsformen egendomlig och dubiös, med
tanke på att Sveriges Radio i väsentliga avseenden skiljer sig från vad som
vanligen karaktäriserar ett aktiebolag. KDS förordar därför i princip en
övergång till stiftelseform för Sveriges Radio. KDS ansluter sig emellertid i
likhet med Svenska filminstitutet till utredningens uppfattning att
stiftelseutredningens förslag bör avvaktas innan frågan om
rundradioorganisationens verksamhetsform omprövas.

Utredningens förslag atl den nuvarande ägarstrukturen i
stort sett behålls tillstyrks av Sveriges Radio, KF, LRF, Svenska kyrkans
centralråd och Sveriges frikyrkoråd, TCO, Svenska handelskammarförbundet och
MHF.

KF framhåller att en väsentlig anledning till förbundets
medverkan som aktieägare i Sveriges Radio är utvecklingen mot en koncentration
av ägandet inom dagspressen. Denna utveckling utgör enligt förbundets uppfattning
ett hot mot en varierad opinionsbildning och mot de kulturella värden som de
svenska folkrörelserna alltid värnat om.

TCO anser i likhet med utredningen att den nuvarande
aktieägarsam-mansältningen utgör en lämplig motvikt till det statliga
inflytandet över programföretaget.

Förslaget att de tidningsföretag bland aktieägarna som
inle längre ger ut tidningar bör överiåta sina aktier till pressens
organisationer tillstyrks av Sveriges Radio och Pressens samarbetsnämnd.
Sveriges Radio anser att även enskilda verksamma fidningar bör ges möjlighet
att överta aktierna.

TCO förordar en sådan omfördelning av aktierna att inte
endast de fackliga centralorganisationerna utan också deras medlemsförbund kan
ingå som aktieägare.

ABF ställer sig positivt till att kretsen av aktieägare
inom folkrörelsegruppen vidgas.

Riksförbundet Hem och Skola anser att förbundet i egenskap
av en av landets största folkrörelser bör ingå som aktieägare i
programföretaget, bl. a. med tanke på skolans roll i samhället.

å;/vj anser atl ägarsammansättningen i
Sveriges Radio uttrycker ett ansvar för en fri och okommersiell
programverksamhet. Om bolagsstämman

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 86

som utredningen föreslår ska diskutera programfrågor, vore
det enligt Klys följdriktigt med en viss aktiespridning bland organisationer av
folkrörelsekaraktär, så att även kulturarbetarorganisationer blir
representerade i bolagsstämman. Som exempel på en sådan spridning av aktieinnehavet
inom folkrörelsegruppen, nämner Klys att LO skulle kunna överlåta några aktier
på Musikerförbundet och TCO några aktier på Författarförbundet och
Teaterförbundel.

Med hänvisning till rundradions kulturansvar anser
Föreningen Svenska tecknare att Klys i egenskap av samorganisation för
kulturarbetarorganisationer bör ges ställning som aktieägare i Sveriges Radio.

Även Svenska musikerförbundet anser all en ställning för
bolagsstämman som ett centralt debattforum i programfrågor bör föranleda att kulturarbetarnas
organisationer ges representation i bolagsstämman.

Sveriges Radio framhåller att det, för de debatter som
arrangeras i samband med bolagsstämman, bör vara möjligt atl vidga
representationen inom de organisationer som är aktieägare.

FPU och ABF vänder sig mot pressens innehav av aktieri
rundrad i oföre taget. Enligt FPU:s uppfattning är det frän konkurrenssynpunkt
och mot bakgrund av koncentrationstendenserna inom massmedierna principiellt
felaktigt att andra massmedieföretag har intressen och ägarin-flytande i
Sveriges Radio. ABF anser att en eventuell representation för pressen bland
programföretagets aktieägare bör begränsas till pressens organisationer.

3.2.8 Sveriges Radios ledning Utredningen

Utredningen föreslår inga förändringar i nuvarande
principella ansvarsfördelning mellan olika beslutande organ i Sveriges Radio.
Balansen i inflytande mellan staten och aktieägarna bör liksom f. n. komma
till uttryck vid valet av styrelse för Sveriges Radio.

Aktieägarna skall inte kunna ingripa i företagets ledning
och löpande förvaltning. Däremot har företagsledningen skyldighet i enlighet
med aktiebolagslagen att informera bolagsstämman i alla de frågor där stämman
så begär. Utredningen anser det värdefullt om bolagsstämman aktiveras till diskussioner
om Sveriges Radios verksamhet, även när det gäller programverksamheten. Sådana
diskussioner bör ge Sveriges Radio möjlighet till förankring av företagets
verksamhet bland ägarorganisationerna. Bolagsstämmans nya roll som centralt
debattforum gör att den bör sammanträda minst två gånger om året.

De statliga styrelserepresentanterna bör även
fortsättningsvis utses av regeringen till samma antal som f. n., nämligen
ordföranden och fem ytterligare ledamöter. Bolagsstämman bör liksom nu utse
fem ledamöter. Därtill kommer två representanter för personalen. Som styrelsens
fjortonde leda-

s. 87 Kontrollera mot PDF

mot bör radiochefen ex ofificio ingå. Denne bör liksom f.
n. utses av styrelsen. Utredningen föreslår att styrelsen inte skall ha några
suppleanter utöver de lagstadgade två för personalrepresentanterna. Inte heller
bör något arbetsutskott bildas inom styrelsen. 1 stället bör samtliga
styrelseledamöter delta i alla uppgifter som faller på styrelsen.

Utredningen förordar att styrelseuppgifterna begränsas
till att ange allmänna riktlinjer samt att övervaka att dessa riktlinjer
efterievs. I övrigt skall styrelsen ansvara för utformningen av Sveriges Radios
organisation och för att företaget kan fungera effektivt och ekonomiskt. Ett
särskilt ansvar åvilar styrelsen när det gäller planeringen av rundradioverksamheten.
Däremot bör styrelsen inte blanda sig i det löpande programarbetet.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattningatiden nuvarande principiella
ansvarsfördelningen mellan de olika beslutande organen inom Sveriges Radio bör
råda även i framtiden delas allmänt av remissinstanserna.

Enligt stiftelseutredningen kan det inte uteslutas att
sådana situationer kan uppstå, där rättsliga garantier för förelagsledningens
självständiga ställning gentemot bolagsstämman kunde vara värdefulla.
Stifielseutredningen förordar att det närmare övervägs i vilken utsträckning
sådana garantier bör skapas genom särskilda bestämmelser i bolagsordningen.

Utredningens förslag att bolagsstämman i framtiden bör
spela rollen av ett centralt debattforum även dådet gäller programverksamheten
tillstyrks av Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganistion.
Kooperativa kvinnogillesförbundet, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges
frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges
riksidrottsförbund, TCO, TBV, lOGT-NTÖ och Riksföreningen Våra Gårdar,
Pressens samarbetsnämnd, TT, Svenska musikerförbundet samt MHF.

Klys anger som en förutsättning för att utnyttja
bolagsstämman som debattforum att debatten i bolagsstämman ges övergripande
karaktär och inte handlar om enskilda program, ulan i stället ger utrymme för
diskussion kring olika programönskemål som finns hos gmpper i samhället.

Sveriges författarförbund har svårt att bedöma värdet av
att bolagsstämman skulle ges en roll som centralt debattforum. Det kan
ifrågasättas, om de representanter som ägarna med hänsyn lill dessa uppgifter
låter sig företrädas av har anledning att intressera sig för själva
programverksamheten på ett sätt som skulle motivera denna särskilda uppgift för
bolagsstämman.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens
uppfattning att Sveriges Radios styrelse bör utses på samma sätt som nu.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att den av
utredningen förordade sammansättningen av Sveriges Radios styrelse innebär att
de statliga styrelserepresentanterna förlorar sin majoritetsställning.
Länsstyrelsen

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 88

förordar därför att antalet styrelseledamöter som
regeringen utser utökas med två.

En motsatt åsikt framförs av LRF, som anser att Sveriges
Radios ställning som ett icke statsägt företag skulle betonas klarare om
antalet rege-ringsutsedda ledamöter i företagets styrelse inskränktes och de
stämmo-valda representanterna blev flera.

Svenska filminstitutet presenterar ett eget förslag till
organisation av Sveriges Radios ledning, som går ut på atl Sveriges Radios
styrelse utformas enligt de principer som gäller för Filminstitutets ledning.
Filminstitutet anser att styrelsen bör vara relativt liten för att bli
effektiv. Filminstitutet föreslår att styrelsen kompletteras med ett
förvaltningsråd, bestående av representanter för folkrörelser,
kulturarbetarorganisationer och andra sammanslutningar som är starkt
intresserade av Sveriges Radios verksamhet.

Utredningens uppfattning att personliga suppleanter i
fortsättningen inte bör utses utöver de lagstadgade två för
personalrepresentanterna tillbakavisas av Sveriges Radio, LO, LRF, Svenska
kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges riksidrottsförbund. TCO,
ABF, TBV, Pressens samarbetsnämnd, TT, Klys, Sveriges författarförbund,
Svenska musikerförbundet och NBV.

Sveriges Radio konstaterar att förslaget innebär att
utrymmet för olika intressegruppers deltagande skulle bli alltför begränsat.
Med hänsyn till företagets särskilda ställning i samhället är möjligheterna
till en bred styrelserepresentation av stor betydelse, framhåller Sveriges
Radio.

LO, Sveriges riksidrottsjörhund, ABF och TBV understryker
att avskaffandet av suppleanter i programföretagets styrelse skulle försämra
folkrörelsernas möjligheter till insyn uch inflytande, vilket strider mot
målsättningen om förbättrade kontakter mellan Sveriges Radio och folkrörelserna.

Några remissinstanser anser att även kulturarbetarnas
organisationer bör få representation i Sveriges Radios styrelse.

Klys och Sveriges författarförbund konstaterar att bland
de av staten tillsatta styrelseledamöterna har ingått en ordinarie och en
suppleant som vanligen brukat utses bland aktiva kulturarbetare. Dessa
ledamöter har dock inte företrätt några kulturarbetarorganisalioner. En sådan
förankring vore emellertid värdefull för att tillgodose de ökade krav på insyn
och inflytande i rundradioverksamheten som framförts inom flera kulturarbetarorganisationer.
En av de ordinarie ledamöter resp. suppleanter som tillsätts av staten bör
därför utses på förslag av Klys.

Angående utredningens förslag att styrelsen inte ska bilda
något arbetsutskott framhåller Sveriges Radio, LRF och TBV all det rimligen
måste ankomma på företagets styrelse att bestämma om en eventuell förekomst av
arbetsutskott och dess arbetsuppgifter.

Sveriges Radio tillstyrker utredningens förslag att
radiochefen skall ingå i styrelsen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Med hänvisning till den nya aktiebolagslagen ställer sig
stiftelseuiredningen tveksam till möjligheten att radiochefen i egenskap av
styrelseledamot ska kunna utses av övriga styrelseledamöter. Däremot är det en
konsekvens av aktiebolagslagen att radiochefen som verkställande direktör utses
av styrelsen och att han i denna egenskap kan vara styrelseledamot, påpekar
utredningen.

Beträffande företagsstyrelsens uppgifter betonar TCO
styrelsens planeringsansvar. Klys och Sveriges författarförbund konstaterar
att företagets ökade möjligheter till långsiktig planering innebär att
styrelsen får vidgade arbetsuppgifter och ett fastare grepp över planeringen.
Mot denna bakgrund vill Klys och Författarförbundet särskilt understryka
utredningens uppfattning att styrelsen inte ska blanda sig i det löpande
redaktionella arbetet.

Sveriges riksidroitsförbund anser däremot att styrelsens
uppgift bör vara att bl. a. ägna sig åt en övergripande programplanering och i
samband härmed utöva ett visst inflytande över programpolitiken.

3.2.9 Beslutsbefogenheter och enhetsledning

Utredningen

Utredningen lämnar vissa förslag till ändringar av
nuvarande kompetensfördelning i riktning mot ett vidgat ansvarsområde för
programenheterna.

Ansvaret för verkställigheten av styrelsens beslut åvilar
i första hand radiochefen. Radiochefens an svar i programfrågor bör avse den
samlade sändningstidens fördelning och viss koordination mellan programenheterna
till skydd för publiken samt vissa programtyper såsom nyheter och barnprogram.

Enligt utredningens förslag bör programe nheterna få ökade
beslutsbefogenheter både när det gäller programverksamheten och den interna
organisationen. Normalt bör det t. ex. vara programenheterna som avger yttrande
till radionämnden. Det bör vidare ankomma på enheterna att i större
utsträckning än f. n. besluta om investeringar som rör den egna enheten.

Programenheterna bör i fortsättningen ledas av en särskild
ledningsgrupp utsedd av Sveriges Radios styrelse bland de anställda på
enheten. Chefen för programenheten skall ha det verkställande ansvaret inom
gruppen.

I en reservation förordar ledamöterna Björck, Mattsson och
Molin att särskilda enhelsstyrelser inrättas. Dessa styrelser bör enligt
reservanterna bestå av fem ledamöter - däribland enhetschefen - som utses av
Sveriges Radios styrelse och två personalrepresentanter. Till ledamöter bör
kunna utses både personer som är verksamma utanför och inom enheten.
Enhetsstyrelserna bör inte syssla med den löpande programverksam-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 90

heten utan med det långsiktiga programutbudet saml frågor
av teknisk, ekonomisk och administrativ natur. Programenheternas chefer
behåller de flesta av sina nuvarande beslutsfunktioner i programfrågor.
Beslutanderätt för planerna ned till årsnivå övertas däremot av de föreslagna
enhetsstyrel-serna.

Remissyttrandena

Sveriges Radio framhåller att den gmndläggande principen
för den nuvarande ansvarsfördelningen mellan företagsledning och
programenheter är att det skall finnas ett centralt ansvar för sådana frågor
som har betydelse för mer än en enhet. Företaget anser att denna princip bör
gälla även framgent. Från denna utgångspunkt har Sveriges Radio för avsikt atl
pröva de möjligheteratt öka programenheternas självständighet som utredningen
pekar på, bl. a. i personalfrågor. Däremot stler sig förelaget tveksamt till
att uppdra åt programenheterna atl avge yttranden lill radionämnden, med tanke
på att denna uppgift är kopplad till del övergripande tillsynsansvar för
programverksamheten som åvilar radiochefen och som är en följd av styrelsens
samlade ansvar för företagets verksamhet. Sveriges Radio delar också
utredningens uppfattning att programenheterna bör besluta om uppbyggnaden av
den interna organisationen, anställning av personal och investering som rör
den egna enheten. Företaget påpekar dock att en prövning av möjligheterna att
överföra detta slag av beslutsbefogenheter på programenheterna bör ske med
beaktande av principen om ett centralt företagsansvar för frågor som har
betydelse för mer än en enhet. En liknande synpunkt framförs av Pressens
samarbetsnämnd.

Även Sveriges författarförbund instämmer i uppfattningen
alt programenheterna bör ges ett större kompetensområde och förordar att denna
vidgade beslutsrätt utsträcks till att omfatta redaktionerna.

Utredningens förslag om ledningsgrupper tillstyrks av
flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen av länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands och Göteborgs och Bohus län, Sveriges Radio, Folkels
husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR, TCO, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges
författarförbund som således avvisar reservanternas förslag om enhetsstyrelser.

Några remissinstanser, såsom länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, SACOISR och Sveriges författarförbund, anser att enhetsstyrelser
skulle göra organisationen onödigt komplicerad och medföra en ytteriigare belastning
på administrationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Pressens
samarbetsnämnd och Sveriges författarförbund framhåller också att ett införande
av enhetsstyrelser skulle medföra tveksamhet i fråga om avvägningen av
befogenheter mellan enhelsslyrelsema och förelagels centrala ledning.

Sveriges Radio anser i likhet med utredningens majoritet
att det inte är

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:91 91

möjligt alt på enhetsnivå göra en uppdelning av ärenden
som avser ekonomi och administration å den ena sidan och löpande
programverksamhet å den andra.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Folkets husföreningarnas
riksorganisation, LO, ABF och Pressens samarbetsnämnd understryker att
enhetsstyrelser med externt förtroendemannainslag medför risker för att den
journalistiska integriteten i programarbetet och programföretagets
självständighet äventyras.

Angående fördelningen av beslutsbefogenheter inom ledningsgrupperna
finner Sveriges Radio det olämpligt att göra dem till kollegialt
beslutsfattande församlingar. Företaget förordar att den nuvarande ordningen,
där enhetschefen fattar beslut i sin ledningsgrupp, bibehålls.

SAF, Sveriges grossisiförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund förordar att ett klart chefsansvar byggs in i organisationen.
Detta krav tillgodoses inle i vare sig utredningsmajoritetens eller
reservanternas förslag. I stället bör företagsledningen representera olika
samhällsintressen och i denna egenskap ha möjlighet att utkräva ett
chefsansvar, vilket förutsätter att chefen för resp, enhet ges rättighet att
själv fatta de nödvändiga besluten.

Folkets husföreningarnas riksorganisation och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund delar inte utredningens uppfattning att
ledningsgrupperna bör utses av företagets styrelse, utan föreslår i stället
att led-ningsgmpperna utses av de anställda inom resp. enhet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill för sin del föreslå
en konstruktion av ledningsgrupperna som utgör en mellanform mellan
utredningsmajoritetens förslag och förslaget om enhetsstyrelser. Länsstyrelsen
förordar således att programföretagets styrelse representeras med två
ledamöter i led-ningsgmpperna.

Det förslag om inrättande av enhetsstyrelser i ledningen
för programenheterna som framlagts av ledamöterna Björck, Mallson och Molin
tillstyrks av MUF, CUF, Moderata kvinnoförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund
och Centerns kvinnoförbund.

MUF och Folkpartiets kvinnoförbund framhåller att
enhetsstyrelser har större förutsättningar än ledningsgmpper att hävda
programenheternas oberoende och självständighet.

CUF anser att Sveriges Radio bör ges en konstmktion med
fristående enheter som leds av särskilda styrelser med ledamöter som
representerar ägarna, folkrörelser och personal,

3.2.10 Koncernbildningen Utredningen

Utredningen föreslår med hänvisning till förslaget atl
utbildningsradion skall få ställning som ett helt från Sveriges Radio
fristående företag (se

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 92

3.1.5), att gällande koncernbildningsavtal med Sveriges
Radio angående bildandel av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ersätts med
ett nytt avtal mellan staten och utbildningsradion.

Det nya radioavtalet bör tecknas med Sveriges Radio och
Sveriges Lokalradio gemensamt. Koncernförhållandet bör ytteriigare markeras
genom att Sveriges Radio får utse samtliga ledamöter i lokalradions styrelse
med undantag för personalrepresentanterna.

Beträffande fördelningen av sändni ngstider anser
utredningen att det av rent praktiska skäl inte är lämpligt alt staten beslutar
om sändningstillfällen och tider i de för Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio
och Sveriges Utbildningsradio gemensamma programkanalerna. I stället bör staten
i samband med medelstilldelningen till utbildningsradion ange omfattningen av
företagels sändningar i radio och TV. Placeringen av utbildningsradions
program får sedan bestämmas genom förhandlingar mellan Sveriges Radio och
Sveriges Utbildningsradio. Inom koncernen bör Sveriges Radio ha beslutanderätt
över sändningstidens fördelning mellan riks-och lokalradioprogram.

I ett särskilt yttrande ifrågasätter ledamöterna Engman
och Ferm det lämpliga i Sveriges Radios medlemskap i SAF. De anser att Sveriges
Radio bör lämna SAF och söka lösa frågan om sin anknytning till en
arbetsgivarorganisation på ett annat sätt. Engman och Ferm anser atl utredningen
borde ha gjort en meningsyttring av denna innebörd.

Remissyttrandena

Med anledning av utredningens synpunkt att det av
praktiska skäl inte är lämpligt att staten beslutar om detaljer i fråga om
fördelningen av sändningstider mellan Sveriges Utbildningsradio och Sveriges
Radio, framhåller Sveriges Radio atl även hänsynen till programföretagens
integritet talar för att dessa inbördes skall fördela sändningstiderna.
Företagel instämmer i utredningens uppfattning att statens uppgift bör
inskränkas till att ange en viss volym för resp. företags verksamhet i samband
med medelstilldelningen. Sveriges Radio framhåller att frågorom
sändningstidens fördelning bör lösas i förhandlingar mellan de verkställande
ledningarna i alla tre programföretagen. Företaget ansluter sig till
utredningens förslag att styrelsen för Sveriges Radio får den yttersta
beslutsrätten i fråga om fördelning av tider mellan riks- och lokalradion, men
anser också att en motsvarande beslutsrätt bör tillkomma Sveriges Radio även
beträffande Sveriges Utbildningsradios sändningstider.

Företaget tillstyrker utredningens förslag alt Sveriges
Radio skall utse styrelsen för Sveriges Lokalradio. Företaget finner en sådan
åtgärd nödvändig mot bakgrund av de föreslagna uppgifterna för moderbolagets
ledning, nämligen att fatta övergripande beslut om lokalradions uppgifter i
förhållande lill Sveriges Radios distrikt och all besluta om sändningstidens
fördelning mellan de tvä bolagen. Sveriges Radio framhåller alt en så-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 93

dan förändring av relationen mellan bolagen är motiverad
även med tanke på moderbolagets nuvarande övergripande ansvar för bl. a.
planering, programregler och förhandlingar.

Sveriges Lokalradio vänder sig mot utredningens förslag
att lokalradions sändningslider skall fördelas efter beslut av Sveriges Radio,
medan utbildningsradions sändningstider skall fördelas efter förhandlingar.
Sveriges Lokalradio anser att företaget i detta hänseende binds hårdare till
Sveriges Radio och att dess självständighet blir mindre markerad. Sveriges
Lokalradio föreslår därför att den sändningsrätt som lokalradion tilldelas
kombineras med en rätt att förhandla med Sveriges Radio om sändningstid.

Sveriges Lokalradio vänder sig också bestämt mot förslaget
att Sveriges Radio skall utse styrelsen i dotterföretaget och förordar att den
nuvarande ordningen där majoriteten av styrelsen i Sveriges Lokalradio utses av
regeringen bibehålls. Genom denna ordning tillförs företaget erfarenheter från
ett större antal landsdelar och från olika verksamhetsområden i samhället,
vilket är en tillgång när det gäller att skapa förtroende för lokalradion i de
olika länen, påpekar Sveriges Lokalradio. Företagel framhåller att en förändring
i enlighet med utredningens förslag skulle kunna uppfattas som en begränsning
av lokalradions självständighet. 1 samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i
Västernorrlands län och Folkets husföreningarnas riksorganisation.

I ett särskilt yttrande till Sveriges Lokalradios
remissvar anserperio/ia/-representanterna i Sveriges Lokalradio, att det bör
råda likvärdiga förutsättningar vad gäller sändningstider för
utbildningsradion och lokalradion, vilket skulle kunna uppnås genom att
utbildningsradion erhåller sin sändningsrätt av koncernen Sveriges
Radio/Sveriges Lokalradio.

Personalrepresentanterna tillstyrker utredningens förslag
att lokalradioföretagets styrelse ska utses av Sveriges Radio, men föreslår
att en sådan bestämmelse kompletteras med ett uttalande att en sådan ordning
inte innebär någon inskränkning i lokalradions självständighet.

Sveriges Utbildningsradio delar utredningens uppfattning
att koncernbildningsavtalet mellan Sveriges Radio och staten rörande bildandet
av utbildningsradion bör ersättas med ett separat avtal mellan staten och
Sveriges Utbildningsradio. Vidare ansluter sig Sveriges Utbildningsradio till
utredningens förslag att ett särskilt samarbetsavtal ingås mellan utbildningsradion
och koncernen Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio i syfte att reglera
samarbeisfrågorna mellan företagen.

Televerket framhåller möjligheten att inrätta en särskild
nämnd som skulle ha att besluta i frågor som gäller fördelningen av de
tillgängliga sändningsresurserna.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan om Sveriges
Radios medlemskap i SAF instämmer i allmänhet i de synpunkter som ledamöterna
Engman och Ferm framför i sitt särskilda yttrande. Hit hör bl. a.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 94

länsstyrelsen i Stockholms län. Folkets husföreningarnas
riksorganisation, LO, TCO, FPU, Svenska Kvinnors vänsterförbund, Klys,
Sveriges författarförbund, Svenska journalistförbuiulel, Svenska
musikerförbundet och Norrbottens journalistförening.

Flera av remissinstanserna, däribland LO, betonar dock att
det bör ankomma på Sveriges Radios styrelse att ensam avgöra till vilken
arbetsgivarorganisation som företaget skall höra.

3.3 Programfrågor

3.3.1 Allmänna programpolitiska målsättningar Utredningen

Utredningen anser att rundradions grundläggande ansvar
gentemot publiken består i att erbjuda program som ger information och upplevelser.
Redan i det nuvarande radioavtalet ges de informativa programmen en
särställning, konstaterar utredningen. Det finns därför anledning att starkare
markera rundradions kulturpolitiska ansvar i linje med den av statsmakterna år
1974 uppdragna kulturpolitiken.

Utredningen finner det angeläget att förutsättningar
skapas för en höjd kvalitet i programverksamheten. 1 kvalitetsbegreppet ingår
inte bara själva programkvaliteten utan även tillgängligheten för publiken.
Utredningen framhåller i sammanhanget betydelsen av gestaltning av programmens
innehåll och av konstnäriig och journalistisk bearbetning.

Utredningen anser att det är självklart för en rundradio i
allmänhetens tjänst att erbjuda publiken underhållande program som ger
stimulans, förströelse och avkoppling. Utredningen finner det naturligt att
sådana program fångar en stor publik och anser att detta inte behöver ses som
följden av publikjakt. 1 stället är det angeläget att hävda krav på kvalitet
och mångsidighet inom även delta område.

Efiersom programmen har en stor publik är det nödvändigt
att framhålla att de bör produceras utifrån en genomtänkt syn och med
vaksamheten riktad mot innehållet. Utredningen anser ej heller att förekomsten
av serier i sig är ett tecken på förflackning, utan drar slutsatsen att den
serieverksamhet som f.n. bedrivs i TV inte kan bedömas entydigt och generellt.

Utredningen framhåller atl del inle bör vara ett mål för
rundradion all öka den tid som människorna ägnar åt radio och TV, Denna är
redan i nuläget lång och det finns många som hävdar atl radio och TV lägger
hinder i vägen för andra sysselsättningar och umgänge och samvaro, anför radioutredningen
. I stället är det viktigare att öka den enskildes behållning av olika
program. Mot bakgrund att detta skall utredningens olika förslag att förbättra
programkvaliteten ses.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 95

Remissyttrandena

Remissinstanserna understryker allmänt betydelsen av atl
rundradion åläggs ett kulturpolitiskt ansvar i linje med den av statsmakterna
år 1974 utformade kulturpolitiken.

Utredningens synpunkter på kvalitetsbegreppet delas av
statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Kopparbergs och Jämtlands län. Svenska kommunförbundet. Musikaliska akademien,
LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, ABF, TBV, Sveriges
kyrkliga studieförbund, Pressens samarbetsnämnd, STIM, Sveriges
biografägareförbund saml Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell
kultur. Flera av dessa instanser, såsom Svenska kyrkans centralråd och
Sveriges Frikyrkoråd understryker särskilt betydelsen av gestaltning av
programmen, såsom en viktig faktor för tillgängligheten.

SÖ betonar kravet på tillgänglighet. Det är enligt SÖ
mycket viktigt att programmen utformas så att de blir begripliga och känns
meningsfulla för de människor som de är riktade till. Därvid har den språkliga
utformningen en central roll. Detta är särskilt viktigt i nyhetsprogrammen vars
publik i stor utsträckning har dessa som huvudkälla för samhällsinformation.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser mot bakgrunden av de
olika aspekter som kan läggas på begreppet kvalitet, att det är väsentligt att
radio och TV fortlöpande för en diskussion med sina konsumenter om programverksamheten.

Operan anser att Sveriges Radio i framtiden bör sträva
efter en mera medveten politik när det gäller att avväga mellan amalörism och
professio-nalism. Även tillgänglighetsaspekten betonas av Operan. Musik, teater
och andra inslag bör ges en sådan presentation alt de blir tillgängliga för en
större publik än som normalt nås av dessa kulturformer.

Med utgångspunkt från utredningens krav på fler program
inom olika områden framhåller Sveriges Radio, att debatten om etermedierna
säkert skulle kunna bli intressantare om önskemålen om fler program av skilda
slag också ibland kombinerades med synpunkter på vad radio och TV har för
mycket av. Vidare anser företaget att klyftan mellan utredningens önskemål och
de anvisade medlen är påfallande.

7"C0 delar utredningens synpunkter på principerna för
programverksamheten och understryker att de erforderiiga resurserna måste
tilldelas.

Centerns kvinnoförbund framhåller att kravet på hög
kvalitet inte får eller behöver utesluta att programmen blir tillgängliga för
en bred allmänhet.

Klys delar utredningens uppfattning, atl Sveriges Radio i
sin egenproduktion måste satsa mycket mer på kvalitet. Detta kräver resurser
för bl. a. goda manus, längre tid för inspelning m.m. Klys understryker särskilt,
att Sveriges Radio måste ge många inhemska konstnärer inom ord-, bild-, lon-
och scenområdena möjligheter att utveckla egna erfarenheter av etermedierna och
att bygga upp professionella rutiner och egenart. Svenska musikerförbundet
delar i stort sett utredningens synpunkter be-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 96

träffande
kvaliletsbegreppel, men vill särskilt framhålla egenproduktion som ett
kvalitetsbegrepp i sig. Vidare vill man framhålla betydelsen av att personalen
vid företagel ges möjligheter lill utvecklande experiment och konstnärlig
förnyelse.

Rikskonserter
anser att om inte rundradion aktivt arbetar med atl utveckla informationen och
presentationen i alla program, riskerar man en passiv programpolitik under
mottot "ge folk vad de vill ha". Bl.a. mot bakgrunden av delta hävdar
Rikskonserter, alt utredningen klarare borde ha diskuterat och definierat
begreppen tillgänglighet och underhållning samt relationerna dem emellan. Delta
är betydelsefullt, eftersom det på många håll inom Sveriges Radio, enligt
Rikskonserters uppfattning, finns en benägenhet att sätta likhetstecken mellan
tillgänglig och underhållande. Statens kulturråd instämmer i utredningens
uppfattning att man bör avvisa resonemang som ställer kvalitet och publikstorlek
mot varandra. I stället måste man hålla i minnet att människornas fritid är
splittrad på mänga aktiviteter och att man inte kan räkna med atl
kulturprogrammen kan nå stora publiksiffror, i varje fall inte vid en
jämförelse med underhållningsprogrammen. Kulturprogrammen i rundradion når i
jämförelse med icke etersända sådana en stor publik. Av detta följer atl
kulturprogrammen till följd av lägre publiksiffror inte får ställas på
undantag.

Sveriges
Radio delar radioutredningens slutsatser rörande serierna, men vill framhålla
att man från företagets sida anser att förslaget om en bättre balans mellan
serier och enstaka program i lika hög grad berör företagets egen produktion
som den inköpta.

När
det gäller programutbudets sammansättning, hävdar Sveriges Radio, att man från
såväl företagets som programenheternas sida strävat efter att göra rimliga
avvägningar mellan skilda önskemål och behov hos publiken. Företaget menar sig
inte heller i någon överdrivet stor utsträckning ha satsat på att tillgodose
den s. k. breda publiksmaken. För detta finner företaget stöd i
sändningsstatistiken. Över huvud taget anser Sveriges Radio, att debatten om
förflackningen av programutbudet varit starkt förenklad. Den har präglats av
de olika debattörernas egna ståndpunkter beträffande i vilken utsträckning
programmen skall tillgodose redan etablerade önskemål hos publiken.

MUF
anser atl rundradions centrala uppgift är att sända program som motsvarar
publikens önskemål. Därav följer helt naturligt, atl de populäraste programmen
skall läggas på bästa sändningstid, medan de mera smala programmen får nöja
sig med sämre tider. Att på bästa sändningstid sända smala program, anser MUF
vara ett svek mot publiken.

Svenska
kvinnors vänsterförbund instämmer i den kritik som riktas mot programutbudet
för förflackning. Visseriigen är kanske inte det ökade utbudet av serier i sig
ett uttryck för detla, men det är enligt förbundet ett klart uttryck för
publikjakt. Enligt förbundet väger ekonomiska skäl för serier och biandprogram
lätt mot bl. a. de kullurpolitiska invändningarna.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 97

Klys anser att utredningen tagit alltför lätt på
problematiken kring den kraftiga ökningen av andelen serier. Man kan inte
bortse från att TV-seri-erna som form i stora stycken betingats av dels
rationaliseringsaspekter i produktionen, vilka motverkar mångfald, dels en
strävan att binda publiken vid vissa littarvanor, vilket motverkar ett aktivt
TV-tittande.

Sveriges författarförbund delar utredningens uppfattning
att kravet på kvalitet bör gälla all programverksamhet, antingen huvudsyftet är
att förmedla ett budskap eller all ge förströelse. Likaså delar
Författarförbundet utredningens synpunkter i fråga om underhållningsprogrammen.
När det gäller serierna, hävdar Författarförbundet däremot att dessa inte kan
tilllåtas att ha nuvarande andel av det totala utbudet.

Svenska teaterförbundel menar att publikjakten i många
fall har gått före omsorgen atl skapa bra program. Deckare, westernfilmer och
utländska underhållningsserier har sänts i stället för mer stimulerande och
seriösa produktioner. Teaterförbundet anser att Sveriges Radio i fortsättningen
inle bör sträva efter höga publiksiffror med spekulativa metoder.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser atl del i
utredningens uppdrag även borde ha ingått en utredning, där man sätter TV i
relation lill andra fritids-, kultur- och föreningsaktiviteter.

Sveriges riksidrottsförbund instämmer i utredningens
principuttalanden men ifrågasätter, om inte följden av en högre programkvalitet
kommer att bli att en större publik lockas till programmen. Därför måste
inslagen av aktiverande program i utbudet ökas.

Sveriges Radio anför atl del givetvis vore orimligt om
rundradion som ett övergripande mål för verksamheten ställde upp en ökning av
konsumtionen. Däremot ställer sig företaget tveksamt lill att, som
utredningen, betrakta radio och TV som hinder för andra sysselsättningar. En
fortsatt debatt kring denna fråga kräver att man preciserar vilka
sysselsättningar man anser blir hindrade av etermediekonsumtion. Vidare bör man
erinra sig att aktiviteter som bokutlåning, studiecirkelverksamhet, teaterbesök
m.m. ökat under senare år, framhåller Sveriges Radio. I en fortsatt debatt bör
man vidare observera att radio och TV skiljer sig åt som hinder betraktade,
anför företaget.

3.3.2 Medverkan av fristående yrkesutövare i
programverksamheten Utredningen

Utredningen konstaterar att en omfattande medverkan av
fristående yrkesutövare (frilansmedverkan) i radio och TV är nödvändig för att
främja programkvalilet, variation och förnyelse i programverksamheten. Utredningen
anser alt i första hand konstnärlig verksamhet bör hävdas som fri-lansområde,
då kravet på förnyelse ur publikens synvinkel är större på det konstnärliga
fältet än på andra områden.

Utredningen konstaterar att medverkan av fristående
yrkesutövare har

7 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 98

minskat i radio och TV under senare år. Anledningen
härtill synes vara dels att Sveriges Radios programresurser minskat, vilket
gått ut över frilansmedverkan, dels att tillämpningen av lagen om
anställningsskydd (LAS) fått till följd att Sveriges Radio anlitat färre
fristående yrkesutövare än tidigare. Utredningen anser del av programpolitiska
skäl angeläget atl Sveriges Radio anlitar skapande krafter utifrån. Detla bör
markeras i radioavlalel genom ett krav på företagel alt planera och organisera
sin verksamhet på ett sätt som möjliggör en omfattande frilansmedverkan.

Utredningen framhåller atl en ökad frilansmedverkan och på
sikt en ökad andel frilansproduktion medför att utrymmet för fast anställning
inte bör öka i samma takt som de totala resursökningar utredningen föreslår.
Eftersom utredningen förordaren ökad frilansmedverkan av programpolitiska
skäl, anser den att Sveriges Radio skall använda en mindre andel av sina
resurser för fast anställd personal. Utredningen vill inte föreslå några
kvoteringar av Sveriges Radios budget för alt uppnå en garanterad nivå av
frilansmedverkan. Möjligheten bör dock hållas öppen om avtalsbestämmelserna ej
får avsedd effekt.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig allmänt lill utredningens
åsikt om värdet av en omfattande frilansmedverkan i programverksamheten. Flera
remissinstanser ifrågasätter dock om konstnäriig verksamhet bör framhävas särskilt
som frilansområde.

Folkets husföreningarnas riksorganisation, Sveriges
nykterhetssällskaps representantförsamling, ABF, TBV, lOGT-NTO och
Riksföreningen Våra Gårdar, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening samt
NBV framhåller samtliga att det är av stor vikt att personer verksamma inom
folkrörelser och bildningsförbund omfattas av en ökad frilansmedverkan.

TCO och Svenska teaterförbundet framhåller atl många
frilansmedarbe-lare nästan enbart har Sveriges Radio som arbetsgivare och
utnyttjas för kortvariga arbetsuppgifter utan att företaget tar socialt ansvar
mellan engagemangen. Organisationerna anser därför atl Sveriges Radio i
framliden måste ikläda sig ett större ansvar för teaterverksamheten i radio/TV
genom att knyta en fast ensemble till företaget. Delta förslag stöds även av
Klys och Operan.

De remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag
att i radioavtalet ålägga Sveriges Radio skyldighet att verka för en ökad
frilansmedverkan är dramatiska institutet, statens kulturråd, länsstyrelsen i
Uppsala län, Svenska filminstitutet. Föreningen Svenska tecknare. Föreningen
Svenska tonsättare, STIM samt Föreningen Sveriges jazzmusiker.

Ett antal remissinstanser avstyrker radioutredningens
förslag om en särskild föreskrift i radioavtalet om skyldighet för Sveriges
Radio att verka för en ökad frilansmedverkan,

Sveriges Radio finner att förslaget innebär, att Sveriges
Radios perso-

s. 99 Kontrollera mot PDF

nalpolitik kommer att kunna granskas av radionämnden,
vilket ej är rimligt, TCO och Svenska teaterförbundet instämmer häri och
hävdar dessutom, att förslaget alt göra frilansmedverkan till ett mål för
företagets verksamhet innebär en inskränkning i arbelsrättslagsliftningen. I
samma riktning uttalar sig Sveriges författarförbund.

Vissa remissinstanser, därib\and dramatiska institutet.
Svenska filminstitutet och STIM, anser att gällande arbetslagstiftning kan ha
negativa effekter från kulturpolitisk synpunkt. En översyn vore mot denna
bakgrund motiverad. Filminstitutet beklagar att utredningen inte föreslagit en
sådan ändring av LAS att en omfattande frilansmedverkan i Sveriges Radio kan
säkerställas.

Vad beträffar förhållandet mellan LAS och en ökad
frilansmedverkan föreligger en kraftig opinion bland remissinstanserna för att
slå vakt om anställningstryggheten för de anställda vid Sveriges Radio. En
genomgående tanke är att företagets kärna skall bestå av fast anställd
personal, som måste garanteras anställningstrygghet både för att säkra
integriteten mot påtryckningar utifrån och därför att en alternativ
arbetsmarknad saknas. Vidare betonar instanserna att de avtalsslutande parterna
förhandlingsvägen måste göra upp villkoren för olika typer av frilansmedverkan
och därvid skapa särskilda instrument för denna till gagn för produktionen.
Dessa synpunkter återfinns hos Sveriges Radio, LO, TCO, Pressens samarbetsnämnd,
Klys, Sveriges författarförbund. Svenska fotografernas förbund. Svenska
musikerförbundet samt SAMI. Även Sveriges Lokalradio. SACOISR och TBV påpekar
att en ökad frilansmedverkan måste ske inom ramen för gällande lagar och avtal
och att man följaktligen måste försöka finna en lämplig avvägning i
tillämpningen av dessa.

Sveriges Radio anser att nedgången i frilansmedverkan i
programmen till övervägande del är en fråga om knappa ekonomiska resurser.
Detta är fallet för den stora grupp fristående medverkande som utgörs av
debattdeltagare, företrädare för allmänheten, skådespelare, musiker eller
andra artister. Varken för dessa grupper eller för de s, k. uppdragstagarna,
vilka levererar en färdig produkt till Sveriges Radio (t, ex, manus eller
färdiga filmer), har tillämpningen av LAS påverkat omfattningen av
frilansmedverkan. Däremot är situationen delvis en annan när det gäller den
grupp av icke anställda som är integrerade i programarbetet. Det är inom detta
område som LAS har ändrat Sveriges Radios förutsättningar att anlita icke
anställda i programarbetet. Samma bedömning gör Klys och Svenska musikerförbundet.

Även Sveriges Radio vill förorda att tillämpningen av LAS
via avtal mellan parterna anpassas till företagels behov och kraven på
mångsidighet i programutbudet och framhåller att förelaget och dess
tjänstemannaklubb är eniga om detta.

Utredningens uppfattning att utökningar av den fasta
personalen bör hållas tillbaka i förhållande till frilansmedverkan möter kritik
från statens

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 100

kulturråd, som hävdar att de fristående medarbetarna i
stor utsträckning behöver stöd av programkunnig personal. 1 detta instämmer
även Sveriges Radio, som påpekar att det är mera tids- och resurskrävande att
utnyttja vid radio- och TV-medierna helt ovana personer än sådana med stor medievana.
Följden av en ökad medverkan av fristående medarbetare blir, att även den fast
anställda personalen behöver utökas. Denna åsikt delas även av Klys, Svenska
fotografernas förbund och Svenska musikerförbundet.

Några remissinstanser förordar kvoteringar i Sveriges
Radios budget för att säkerställa en omfattande frilansmedverkan.

Svenska filminstitutet och Föreningen Svenska tecknare,
vilka båda tillstyrkt utredningens föreslagna lydelse av radioavialet, vill
till skillnad från utredningen föreslå att en kvotering inskrivs i detla. Även
Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell kultur vill säkerställa en
ökad frilansmedverkan via en kvotering.

Föreningen Sveriges filmproducenter beklagar att
utredningen inte velat föreslå någon kvotering.

Drakfilm AB, Public Motion Picture, Moviemakers Sweden AB,
Film AB Bo Jonsson samt AB Svenska Ord framhåller i en gemensam skrivelse att
de fria producenterna fyller en viktig ekonomisk sysselsättnings- och kreativ
funktion för sina uppdragsgivare. Det mest angelägna från de fria
producenternas synpunkt är att statsmakterna på något sätt fastställer en andel
eller ett belopp för den del av programbudgeten som skall användas till
utläggning samt åstadkommer en möjlighet för Sveriges Radio att disponera
ufläggningsmedel i treårsperioder i syfte att trygga sysselsättningen och
underlätta planeringen för produktionsbolagen.

3.3.3 Saklighet och opartiskhet Utredningen

Med utgångspunkt från statistiken över av radionämnden
fällda eller kritiserade program gör utredningen bedömningen att Sveriges
Radios programutbud, sett som en helhet, stått i god överensstämmelse med
radiolagen och gällande avtal för programverksamheten. Vad beträffar de
utförda objektivitetsundersökningarna framhåller utredningen det önskvärda i
att metodutvecklingen främjas. Utredningen anför vidare, att det är viktigt att
undersökningar som från saklighets- och opartiskhelssynpunkt belyser större
avsnitt av Sveriges Radios programutbud även fortsättningsvis kommer till
stånd. När det gäller TV:s utlandsbevakning, anser utredningen med hänvisning
lill en studie av J. Westerståhl och R. Lindahl atl Sveriges Radio skall göra
ytteriigare ansträngningar för att spegla och kritiskt granska skeendet i s. k.
slutna samhällen.

Ledamoten Björck tar i ett särskdt yttrande upp den kritik
som riklats mot Sveriges Radio liksom antalet i radionämnden fällda program.
Björck berör vidare bl. a. resultaten från Westerståhl-Lindahls undersökningar.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Han vill därvid ta fasta på iakttagelsen att länderna i
väst genomgående utsätts för negativa omdömen, medan det motsatta förhållandet
gäller de kommunistiska staterna, bl. a. i östblocket. Björck anser att detta
resultat visar att det är fråga om en klar vinkling av nyhetsstoffet i
utlandsrapporie-ringen, som är ägnad att skapa en felaktig bild av
rörhållandena i väridens länder hos TV-tittarna. För alt råda bot på dessa
missförhållanden föreslår Björck, att företagets styrelse och dess chef i
framtiden med kraft skall verka för att radiolag, avtal och de av
statsmakterna utformade riktlinjerna bättre efterievs. Vidare bör radionämnden
ges resurser till att inte bara ta upp ärenden av typen anmälda program utan
även till att göra noggranna undersökningar, som kan bilda underlag för
nämndens verksamhet.

Remissytlrandena

Sveriges Radio anser liksom utredningen all förelagels
programutbud som helhet stått i god överensstämmelse med radiolag och gällande
avtal. 1 detta sammanhang påpekar företaget att radionämndens bedömningar under
1970-talet i ökad utsträckning grundats på mer omfattande analyser av skilda
delar av programutbudet.

Några remissinstanser anser att man inte med utgångspunkt
från statistiken över fällda program i radionämnden eller de av utredningen
åberopade undersökningarna kan hävda att Sveriges Radios programutbud utmärkts
av tillräcklig saklighet och opartiskhet. Denna ståndpunkt företräds av Svenska
filminstitutet och MUF.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund anför atl det bland näringslivsorganisalionemas medlemmar
finns en vitt utbredd uppfattning att vissa program om enskild företagsamhet
inte burit saklighetens prägel. Organisationerna påpekar att Westerståhls
undersökning av TV:s utlandsrapportering på ett övertygande sätt visar hur
länderna i väst utsätts för negativa omdömen medan motsatsen är fallet med de
kommunistiska staterna i öst. Det effektivaste sättet att komma till rätta med
missförhållanden av denna art är ett ansvarsmedvetet chefskap.

KDS menar att resultatet av Westerståhls undersökning ger
fog för att hävda alt Sveriges Radios medarbetare under en längre tid medvetet
överträtt radioavtalets och radiolagens bestämmelser.

Radioulredningens förslag till undersökningar av större
avsnitt ur Sveriges Radios programutbud från saklighels- och
opartiskhelssynpunkt samt förslag atl metodutvecklingen på området främjas
fillstyrks bl. a. av länsstyrelsen i Malmöhus län och KDS.

Mot förslaget anför Moderata kvinnoförbundet, atl man inte
kan förutsätta att den enskilde tar del av större avsnitt av programutbudet.
Den som ser eller hör ett program måste, om programmet belyser ett problem från
en utgångspunkt, i samma program få information när en belysning från annan
eller andra utgångspunkter kommer all presenteras. TBV anser att full
objektivitet inte alltid är möjlig eller ens önskvärd att

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 102

uppnå. Däremot bör anspråken på saklighet och mångsidighet
vara möjliga att upprätthålla. TBV lägger därvid särskild vikt vid
redovisningen av motsatt uppfattning i en fråga och hänvisar till de eliska
regler som pressen frivilligt enats om.

Utredningens förslag, att Sveriges Radio skall göra ytterligare
ansträngningar att spegla och kritiskt granska skeendet i slutna samhällen,
tillstyrks av länsstyrelsen i Älvsborgs län, Centerns kvinnoförbund saml
lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar.

lOGT-NTO hävdar med utgångspunkt från utredningens slutsats
av jämförelserna mellan öppna och slutna samhällssystem, att en skälig balans
mellan olika intressen också måste finnas på de områden där folkrörelserna är
verksamma.

Sveriges Radio delar uppfattningen all del föreligger ell
behov av intensifierad bevakning av de slutna staterna, liksom för övrigt av
andra stater utanför västvärlden. Företaget anser dock inte att alla länder
eller grupper av länder bör få samma uppmärksamhet i programmen. Avgörandet
härför måste vara programmässiga överväganden, grundade i första hand på bedömningar
av olika händelsers relevans för den svenska publiken.

Pressens samarbetsnämnd framhåller att utredningen inte
drar några långtgående slutsatser av sina resonemang kring saklighels- och
opartiskhetsfrågorna. Det torde vara riktigt, konstaterar samarbetsnämnden,
att man utgår från att eiermedieförelagen är tillräckligt lyhörda för de krav
som finns och kommer att finnas i samhället. Ett sådant samspel kan förväntas
bli mera fruktbart för programverksamheten än om denna skulle regleras genom
detaljerade anvisningar.

3.3.4 Särskilda publikgrupper och speciella
programönskemål Utredningen

Mot bakgrund av att över en miljon människor arbetar på
oregelbunden och obekväm arbetstid, föreslår utredningen alt Sveriges Radio
skall bedriva en mer medveten reprispolitik och därvid införa ett särskilt
dag-blockiTV.

Utredningen anser att rundradions samhällsansvar - både
som det formuleras i nuvarande avtal och enligl utredningens förslag - bör
observeras särskilt när det gäller alkoholbruk i programmen. Härav följer att
Sveriges Radio bör vara varsamt med hur alkoholbruket speglas, även om detta
inte är klart utsagt i radiolag och avtal.

Av rundradions samhällsansvar följer också enligt
utredningen ett allmänt krav på varsamhet med våldsinslag. Det är vidare
angeläget alt Sveriges Radio fortsätter att ägna förekomsten av våld i
programmen stor uppmärksamhet och är vaksamt på vilka effekter våldet kan ha
framför allt på den unga publiken.

Utredningen föreslår att i 6 § första stycket radiolagen
görs den ändring-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 103

en att kraven på saklighet och opartiskhet förses med ett
tillägg som understryker den positiva betydelsen av vidsträckt yttrande- och
informationsfrihet i radio och TV, vilken föreskrift för närvarande finns i 8
§ radioavtalet. Då denna bestämmelse är viktig för tillämpningen av de
grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet och dä den skall gälla alla
programföretag med sändningsrätt bör den enligt utredningens mening föras till
radiolagen.

Utredningens majoritet menar vidare, att i 6 § andra
stycket radiolagen bör införas ett stadgande om att programföretag skall hävda
det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors
lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Detta stadgande
motsvarar närmast bestämmelsen i 6 § första stycket radioavlalel, som har
följande lydelse: "Bolaget skall i programverksamheten hävda de
grundläggande demokratiska värdena". Nämnda stadgande har ansetts
innebära en skyldighet för Sveriges Radio atl markera ett avståndstagande från
eller atl bemöta antidemokratiska uttalanden. Enligt uttalande av radionämnden
innefattar bestämmelsen bl. a. en skyldighet för Sveriges Radio att i
programverksamheten verka mot rasfördomar. Vidare anför utredningen att den
föreslagna lydelsen i 6 § andra stycket ra-diolagen bl. a. skall uppfattas som
ett krav på måttfull användning av våldsinslag i underhållningen.

1 ett särskilt yttrande yrkar ledamöterna Engman och Ferm
på att nuvarande formulering i avtalets 6 § flyttas över i oförändrat skick
till radiolagen.

Såväl utredningens majoritet som ledamöterna Engman och
Ferm anser all det i motiven för den aktuella paragrafen i radiolagen bör anges
all hävdandet av jämställdhet mellan män och kvinnor bör innefattas i
demokratibegreppet.

Radioutredningen föreslår förstärkningar av programmen för
språkminoriteler och invandrare. Dessa program skall inle endast innefatta
nyheter utan även reportage, barnprogram och teater. Samråd bör etableras
mellan invandrarorganisationerna och Sveriges Radio om programmens innehåll och
utformning, men Sveriges Radio förutsätts ha samma ansvar och samma
beslutanderätt för dessa som för andra program.

Sveriges Radio bör fortsätta att utveckla det samarbete
som finns med de handikappades organisationer om textsättning, specialprogram,
sättet att läsa nyheter och atl tala i radio, atl illustrera etc. Vidare anser
utredningen att fler program bör textsättas. På sikt bör text-TV införas.

Utredningen föreslår en förstärkning av inköpsorganisationen
i syfte att åstadkomma en mer medveten inköpspolitik med ökad kvalitet, en
breddning av inköpen till flera länder och en ökad bearbetning av inköpta
program. Inköp av främmande produktion skall vara motiverad av programmässiga
och kulturpolitiska skäl.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 104

Utredningen föreslår i anslutning härtill en ökad
bearbetning av utländska program.

Remissyttrandena

Förslaget om ett dagblock i T V tillstyrks av en stor
majoritet bland remissinstanserna.

Statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms och
Älvsborgs län, Sveriges Radio, Svenska kvinnors vänsterförbund, Verdandi,
Pressens samarbetsnämnd och Klys, som alla tillstyrker förslaget om dagblock,
påpekar särskilt att detta skulle komma all sändas vid en tidpunkt då många
barn ulgör en stor del av TV-publiken. Det finns därför stor risk alt barnen
kommer att bindasvid TV:n i stället för atl ägna sig åt aktiverande lekar,
läxläsning eller föräldrakontakl. Därför måste för barn olämpliga program i
möjligaste mån undvikas i dagrepriserna.

Förslaget avstyrks av statens ungdomsråd. Rädda barnens
riksförbund. Riksförbundet Hem och Skola och Unga Örnars riksförbund, som menar
att en ökad sändningstid i TV lägger hinder i vägen för andra sysselsättningar,
såsom föreningsverksamhet o. d. Vidare påpekas, att ett ökat TV-tittande
innebär risk för passivisering av fritiden i allmänhet.

Riksförbundet Hem och Skola varnar särskilt för de
skadliga effekter reprissändningar av amerikanskt underhållningsvåld kan föra
med sig, och menar atl det är just sådana programtyper som kommer alt fånga en
stor publik bland de underprivilegierade barnen.

Bland remissinstanserna betonas genomgående att Sveriges
radio skall visa varsamhet och omdöme vid speglingen av alkoholbruk! programutbudet.
Alkoholkonsumtion bör t. ex. inte glorifieras, något som flera remissinstanser
hävdar f. n. sker i programmen.

Statens kulturråd delar utredningens uppfattning all
programförelaget bör bära del omedelbara ansvaret för begränsningar vad gäller
alkoholbruk i programmen. Denna uppfattning redovisas även av Sveriges Radio,
TCO samt Sveriges författarförbund.

Andra remissinstanser avvisar däremot utredningens
hänvisning till programföretagets samhällsansvar och förordar i stället att
frågan om alkoholbruk i programmen regleras i avtalet mellan staten och
Sveriges Radio. Statens ungdomsråd konstaterar, att inslag i radio/TV kan verka
mönsterbildande, varför det är angeläget med en reglering i avtalet av hänsyn
till den unga publiken. Sveriges Blåbandsförbund biträder denna uppfattning.

Sveriges nykterhetssäUskaps representantförsamling menar
att Sveriges Radios framtoning av alkoholbruk i programmen och dess sätt att
informera i alkoholpolitiska frågor har väckt slorl missnöje och hänvisar lill
behandlingen av mellanölsfrågan. Därför förordar man alt det skrivs in i radioavtalet,
att Sveriges Radios programpolitik skall bedrivas i enlighet med den av
statsmakterna beslutade alkoholpolitiken. Denna ståndpunkt intar även lOGT-NTO
och Riksföreningen Våra Gårdar, Kontaktnätet -

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 105

riksförbundet för icke-kommersiell kultur, Lewi Pethrus
stiftelse för filantropisk verksamhet och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Remissinstanserna ifrågasätter ej det berättigade i
program med våldsinslag när det är fråga om att skildra verkligheten, såsom t.
ex. är fallet i nyhets- och dokumentärprogram. Däremot vänder sig en samlad
remissopinion mot s. k. underhållningsvåld i programmen. Detla framförs av KF,
Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, TCO, Folkpartiets kvinnoförbund, lOGT-NTO och
Riksföreningen Våra Gårdar, Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges
folkpensionärers riksförbund, Filadelfiaförsamlingarna i Stockholm och
Bergeforsen, KDS, Vita Bandet i Helgum, Aktionsgruppen Barn och Våld och
Örnsköldsviks Vila Bands förening, som alla lar avstånd från
underhållningsvåld i TV och föreslår att Sveriges Radio skall visa stor
reslriktivitet i fråga om detla.

SÖ föreslår av hänsyn till barnen, att Sveriges Radio
skall ge bättre förhandsinformation om programmen - alternativt senarelägga
olämpliga program. Denna uppfattning delar Centerns kvinnoförbund, som påpekar
att barn ofta reagerar starkt på våldsinslag och förordar därför att barnprogrammen
skall ges en innehållsdeklaration. Även statens kulturråd framhåller det
angelägna i alt skydda barnen och finner alt utredningen behandlat frågan om
barnprogrammen ytligt. Sveriges Radios kulturpolitiska ansvar för
barnprogrammen bör enligl rådet i någon form regleras i radioavtalet.
Kulturrådet hänvisar särskilt till de program, som framställer våldet som den
enda framkomliga vägen till att lösa konflikter. Detta medför en
verklighetsförfalskning, eftersom den underliggande verkligheten förenklas och
avproblematiseras. Samma risker för den unga TV-publiken påtalas även av
statens biografbyrå och statens ungdomsråd.

Sveriges Radio vill förorda försiktighet vid användningen
av fiktiva våldsinslag i gestaltande program, men hävdar nödvändigheten av att
skildra våldet som en del av verkligheten. Underhållningsvåld som saknar
relevans för förståelse av sammanhang bör däremot undvikas.

Folkets husföreningarnas riksorganisation framhåller, atl
våld och våldsytlringar i samhället är beroende av flera faktorer, varav TV
endast är en del. TV måste detta till trots vara restriktiv med filmer där våld
förhärligas.

Det angelägna i alt skydda barnen mot det ökande
underhållningsvåldet framhålls av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
som dessutom anser att utredningen inte tagit något samlat grepp när det gäller
barnens behov. Även Pressens samarbetsnämnd påtalar det anmärkningsvärda i att
utredningen så bristfälligt beaktat frågan om barn och TV. En liknande hållning
inlär Svenska kvinnors vänsterförbund.

Sveriges förskollärares riksförbund beklagar att
radioutredningen ej mera seriöst och ambitiöst ägnat uppmärksamhet åt barn-
och ungdomspubliken. Vidare måste Sveriges Radios ansvar beträffande
våldsinslag omfatta

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 106

hela programutbudet, ej enbart barnprogrammen, eftersom
barn konsumerar även betydande delar av vuxenprogrammen.

Barnfilmrådet framhåller bl. a. atl 13-14-åringar ägnar
mer än hälften av sitt TV-tittande åt vuxenprogram. Påverkansriskerna är så
allvarliga att de motiverar en klarare skrivning i det nya avtalet och bättre
definierade motåtgärder än utredningens allmänna hänvisning till radiolagen
och avtalet.

Även flera andra remissinstanser anser till skillnad från
utredningen, att frågan om en begränsning av våldsinslag i TV-programmen av
hänsyn lill den unga publiken bör regleras i en särskild formulering i
radioavtalet. Denna uppfattning förelräderstatens ungdomsråd. Centerns
kvinnoförbund, Verdandi, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening och
Sveriges förskollärares riksförbund.

En majoritet av de remissinstanser som ullalat någon
mening i frågan, däribland JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, radionämnden.
Svenska unescorådet. Svenska filminstitutet, Sveriges Radio, LO, TCO och
Pressens samarbetsnämnd, ansluter sig, vad gäller förslaget till ny lydelse av
6 § andra stycket radiolagen, till den mening som framfördes av de två
skiljaktiga ledamöterna och som innebär att en bestämmelse av angiven innebörd
skall tas in i radiolagen i stället för i avtalet, men all tillräckliga skäl
ej föreligger för att ändra utformningen av regeln.

Flera av de sistnämnda instanserna, däribland Sveriges
Radio, TCO och Sveriges författarförbund, anser alt det i motiven till
paragrafen skall anges att jämställdhet mellan män och kvinnor är inbegripen i
formuleringen.

Eftersom hävdandet av jämställdhet mellan män och kvinnor
ingår i läroplanemas mål och riktlinjer anser SÖ del vara väsentligt, atl
jämställdhetsfrågan belyses på ett sakligt och allsidigt sätt i programverksamheten.
SÖ tllslyrker utredningens förslag, liksom AMS, lOGT-NTO och Riksföreningen
Våra Gårdar, Riksförbundet Hem och Skola och Sveriges folkpensionärers
riksförbund.

Jämställdhetskommittén avstyrker radioutredningens förslag
och finner i stället starka skäl för att i förslaget till ny lydelse av 6 §
radiolagen särskilt skriva in principen om hävdande av jämställdhet mellan män
och kvinnor. Jämställdhetskommitlén pekar bl. a. på att principen har en så
djup förankring i samhället, att den skrivits in i regeringsformen. Del
föreslagna tillägget i lagtexten kommer att öka kraven på programföretagen all
gestalta alternativ till de traditionella könsrollsmönstren. Denna ståndpunkt
intar även Fredrika Bremerförbundet, Centerns kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund.

Ett flertal remissinstanser ställer sig positiva till
utredningens förslag beträffande program för språkminoriteter och understryker
det angelägna i att sändningarna på invandrarspråk ökas samt även breddas till
innehållet. Denna ståndpunkt intas av SÖ, statens kulturråd, statens ungdomsråd,
konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Öre-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 91 107

bro samt Västerbottens län. Svenska riksteatern, Sveriges
Radio, FPU, Moderata kvinnoförbundet. Centerns kvinnoförbund, ABF, Föreningen
Norden samt Sveriges författarförbund.

Statens invandrarverk menar i likhet med SÖ att målen för
invandrarpolitiken bör få genomsyra hela programverksamheten och finner därför
starka motiv för en betydande förstärkning, såväl kvalitativt som
kvantitativt, av minoritetssändningarna i rundradion. Invandrarverket föreslår
att en ökning av ljudradions minoritelssändningar bör innefatta flera språk
-närmast i tur står spanska. Slutligen konstaterar invandrarverket, atl en bättre
integrering av invandrarna måste eftersträvas i det allmänna programutbudet,
vilket kan bidraga lill att invandrarbegreppet som sådant successivt
avdramatiseras. Däri instämmer även Fo/Ae/i husföreningarnas riksorganisation
som understryker alt radio och TV genom en sådan programuppläggning kan verka
för en ökad tolerans och förståelse för invandrarnas situation i Sverige och
medverka till att konlaktproblem mellan svenskar och invandrare ej uppstår.

Sveriges Radio, som tillstyrker radioutredningens förslag,
hävdar i likhet med invandrarverket att det inte är möjligt att lägga
minoritetsprogrammen på lämpliga sändningstider, så länge endast tre
programkanaler står till buds. Vidare anser Sveriges Radio del angelägel, atl
TV-programmen för de språkliga minoriteterna, i högre grad än vad som i dag är
fallet, produceras i Sverige.

Sveriges Lokalradio anför alt lokalradion redan under
uppbyggnadsskedet prioriterat program för språkliga minoriteter.

Svenska samernas riksförbund. Riksförbundet Finska föreningar
i Sverige, Jugoslaviska invandrares riksförbund samt Finlandssvenskarnas
riksförbund i Sverige riktar samtliga kritik mot utredningens behandling av de
språkliga minoriteterna vid utformningen av riktlinjerna för rundradions
programverksamhet.

Svenska samernas riksförbund anser att minoritetsgrupper,
som t. ex. samerna, har ett behov av egen kullurservice genom rundradion av
samma storleksordning som majoritetsbefolkningen. Därför bör sameprogram
förekomma i större utsträckning i radio och TV än vad som i och för sig kan
motiveras av samemas antal. Enligt riksförbundet kan rundradion sägas ha ett
särskilt ansvar atl informera svenskarna om samernas kultur, historia etc.
Vidare betonas vikten av ell inlernordiskt programsamarbele inom hela det
samiska området.

Riksförbundet Finska föreningar i Sverige noterar med
tillfredsställelse utredningens förslag atl förstärka produktionen av program
för invandrare och språkliga minoriteter, men är kritiskt mot atl det inle står
klart utsagt att produktionen av programmen skall ske i Sverige. Förbundet
framhåller att behovet av sverigefinsk programproduktion måste utgå från den
sverigefinska befolkningens situation. I detta sammanhang framhåller förbundet
som exempel det olämpliga i atl sända barnprogram producerade i Fin-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 108

land i svensk TV med sverigefinska barn som målgmpp. De i
Sverige bosatta finländarnas hemlandskultur är förankrad i Sverige, betonar
förbundet.

Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige anser mot
bakgrunden av atl finlandssvenskarna är en oskiljakllig del av den finländska
kulturen i Finland, all dessa har ett behov av att kunna ta del av de finska
program som sänds i svensk TV. Eftersom merparten av de finskspråkiga
programmen är olexlade, kan dock alla finlandssvenskar ej ta del av dem.

Jugoslaviska invandrares riksförbund anser alt en ökad
programimport från utvandrarländerna och en utökad programbearbetning skulle
bidraga till att öka kontakten mellan olika grupper i samhället och öka den
faktiska kunskapen om förhållandena i utvandrariänderna.

Sveriges Radio hävdar att de som arbetar med
invandrarprogram skall arbeta enligt samma principer som alla andra inom
rundradioorganisationen och avvisar bestämt utredningens förslag om samråd med
invandrarorganisationerna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län betonar Sveriges
Radios ansvar och beslutanderätt i fråga om invandrarprogram-men liksom
Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, som framhåller alt
rundradioorganisationen skall stå fri från påtryckningar. Följaktligen vill
förbundet avvisa radioutredningens förslag på denna punkt.

Svenska samernas riksförbund föreslår, att
sameprogramverksamheten skall bilda ett eget distrikt i
rundradioorganisationen. Därvid kan del existerande publikrådet för
sameprogramverksamhelen fylla en viktig funktion, varvid samråd kan ske med
sameorganisationerna beträffande programmens innehåll och utformning.

Ett stort antal remissinstanser instämmer i utredningens
synpunkter och betonar det positiva i att radioutredningen även tagit upp de handikappades
behov i förslaget till avtal om programverksamheten. Vidare betonar många
remissinstanser det angelägna i en ökad textning av programmen samt betydelsen
av ett genomförande av text-TV .

Sveriges Radio tillstyrker utredningens förslag och lägger
särskild vikt vid förslaget om text-TV för sändning av svensk text. Däremot
vill Sveriges Radio framhålla att utredningens uppgift om att de handikappade
själva skulle eftersträva specialprogram inte stämmer med Sveriges Radios egna
erfarenheter. I stället menar företaget, att behovet av sådana program
försvinner i takt med alt programutbudet som helhet anpassas till de handikappades
behov. Dessa synpunkter framförs även av DHR, som vill bryta den skygghet och
den osäkerhet som producenter och allmänhet synes känna inför ett möte med
handikappade i icke-specialprogram. DHR anser dessutom att det ska skrivas in i
det nya radioavtalet, all alla svenska program som inte direktsänds ska
lextsättas.

Centerns kvinnoförbund, som tillstyrker införandet av text-TV,
hävdar att det kommer att ta lång tid innan denna blir tillgänglig för alla.
Därför måste textning av ordinarie program förekomma under en relativt lång
övergångslid. I delta instämmer Sveriges dövas riksförbund.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 109

HCK säger sig med besvikelse ha tagit del av utredningens
betänkande och hävdar att det borde vara en självklarhet att Sveriges Radio
utformar sitt utbud så att det verkligen blir tillgängligt för alla. Det mest
positiva i betänkandet är att utredningen i förslaget till avtal inskrivit
bolagens ansvar för tillgängligheten gentemot hörsel- och synhandikappade. HCK
finner det vidare anmärkningsvärt, att endast syn- och hörselskadade finns
omnämnda i paragrafen och pekar pä behoven hos bl. a. utvecklingsstörda och
andra förståndshandikappade. Även för dessa grupper måste i viss utsträckning
särskilda program produceras. Även Verdandi kritiserar utredningen för dess
definition av handikapp och fäster uppmärksamheten på att det även förekommer
sociala och intellektuella handikapp.

HCK kräver, att Sveriges Radio skall ge SRF ersättning för
förbundets kostnader för programinformation, samt påpekar att programinformationen
måste innehålla uppgifter om vilka program som är textade. HCK anser vidare
del vara en självklarhet atl programtidningen Röster i Radio/TV läses in på
band. I dessa krav instämmer 5/?F, som dessutom påpekar att många synskadade
faktiskt tar del av TV-ulbudet genom att de lever i en seende omgivning. För
att förbättra programinformationen för de synskadade som inte läser
punktskrift bör olika lösningar övervägas, anser SRF. En lösning vore alt
inrätta automatiska lelefonsvarare, en annan atl ge ut information om varje
veckas radio- och TV-program på band.

SRF instämmer i radioutredningens förslag vad gäller
samarbete mellan Sveriges Radio och handikapporganisationerna i programfrågor.
1 likhet med DHR och Sveriges Radio förordar SRF, alt Sveriges Radio skall ta
hänsyn till de handikappade i den allmänna programverksamheten.

Remissinstansernadelar utredningens uppfattning att inköp
av främmande produktion skall vara motiverad av programmässiga och kulturpolitiska
skäl. Om inköpen breddas till fler länder, motverkas dessutom en ensidig
kulturpåverkan. Förslaget om en förstärkt inköpsorganisation tillstyrks av
socialstyrelsen, SÖ, statens kulturråd, barnfilmrådet, länsstyrelsen i
Älvsborgs län, ABF, TBV, Klys och Sveriges författarförbund.

Barnfilmrådet hälsar med tillfredsställelse den föreslagna
förstärkningen på inköpssidan. Detta är enligt rådet särskilt viktigt för
barnprogrammens del, där man bl. a. har att ta hänsyn till icke läskunniga
småbarn och större barn med olika grad av läskunskaper.

Svenska unescorådet menar att TV bör medverka i
internalionalise-ringssträvandena och anser att Sveriges Radio bör åläggas att
i programverksamheten bidra till större kunskaper om internationella
förhållanden och därmed verka för en ökad internationell förståelse.

Flera instanser tar upp frågan om omfattningen av inköpen
av utländska program och kritiserar därvid de många TV-underhållningsserierna
av anglo-saxiskt urspmng. I stället för en omfattande programimporl av denna
karaktär vill man ha fler egenproducerade program i TV.

TCO anser att andelen utländska program i det totala
programutbudet

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 HO

bör minska och egenproduktionen i motsvarande grad öka.
Därigenom medverkar Sveriges Radio till att garantera en nationell kultur,
samtidigt som en aktiv spegling av det svenska samhället genomförs.

CUF och Centerns kvinnoförbund anser att programinköpen
frän USA bör skäras ner och inköpen fördelas på fler länder. Därvid kan fler
program inköpas från våra invandrares hemländer. Denna ståndpunkt intar även
statens invandrarverk och Jugoslaviska invandrares riksförbund.

ABF och Sveriges författarförbund hävdar alt programinköp
inte får vara ett sätt att förbilliga verksamheten, vare sig ur ekonomisk
eller kvali-tetsmässig synpunkt. Liknande tankegångar framför Klys och Svenska
teaterförbundet, som framhåller betydelsen för det svenska kulturiivet av en
omfattande egenproduktion vid Sveriges Radio. Denna börenligt organisationerna
uppgå till minst 60%, vilket även klart bör uttalas av statsmakterna. Detta
krav framför även Svenska musikerförbundet.

Sveriges Radio anser sig vara alltför beroende av inköpta
program inom vissa sektorer, framför allt inom förströelse- och
upplevelseområdet. Företagel anser del angeläget att göra flera egna program
inom de flesta områden, men just inom detta är behovet störst! Med hänvisning
till utredningen hävdar Sveriges Radio att den hittills bedrivna
inköpspolitiken varit nog så medveten, en uppfattning som även länsstyrelsen i
Älvsborgs län framför. När det gäller urvalsproblematiken, anför Sveriges Radio
att målet bör vara att förmedla en rättvisande och nyanserad bild av världen
utanför Sverige, Detta innebär, att inköpta program helst skall vara representativa
för kultursyn och värderingar i resp. land. Sveriges Radio konstaterar även
att det blivit allt svårare att erbjuda den svenska publiken kvalitativt
högtstående program från andra länder, då urvalet tenderat att bli allt
snävare.

Utredningens förslag om ökad bearbetning tillstyrks av
,soc/a/ify-relsen, SÖ, barnfilmrådet, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sveriges
Radio, Jugoslaviska invandrares riksförbund och Sveriges författarförbund.

Sveriges Radio framhåller att till programmen knutna
upphovsrätter sätter gränser för bearbetningen samt all risken finns atl
originalproduktionens särskilda värden kan gå förlorade om bearbetningen drivs
för långt.

Några av remissinstanserna framför i sina yttranden egna
konkreta särskilda programönskemål.

Socialstyrelsen önskar att programulrymme skapas för
samhällsinformation inom hälsovårdens område, då det hittills varit svårt alt
få med sådana inslag inom ramen för den ordinarie programverksamheten.

Att informera inom konsumenlområdet bör enligl
konsumentverket vara en självklar uppgift för radio och TV. Verket framhåller
vidare det angelägna i alt konsumentprogrammen inte begränsas till juridiska
och tekniska aspekter, utan även speglar och orienterar om problem som mera
allmänt möter en konsument i dagens samhälle. Sveriges Radios ansvar för konsumentinformation
bör enligt konsumentverkets mening slås fast i avtalet

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 III

med staten. I liknande riktning uttalar sig KF, som
understryker behovet av en fri och självständig bevakning av konsumentfrågorna.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd
framhåller atl Sveriges Radio bör betrakta förkunnelseprogrammen som en del av
del område för vilket företaget har ett ansvar när det gäller gestaltning av
kulturuttryck.

Motormännens riksförbund påpekar atl riksradion i sina
program gör betydande insatser för trafikinformationen till trafikanterna.
Förbundet framhåller dock vikten av att ell bättre planeringsunderlag för
programmen åstadkommes. Vidare är det nödvändigt alt få till stånd en ökad
snabbinformation om det lokala trafikläget.

3.3.5 Musik

Utredningen

När det gäller musikverksamheien i Sveriges Radio anser
utredningen, att företaget har ett stort ansvar för kvalitet och mångsidighet
med tanke på etermediernas räckvidd och genomslagskraft. Utredningen pekar även
på den kritik som riktats mot Sveriges Radios musikverksamhet och anser denna i
huvudsak vara befogad. Frånvaron av tillfredsställande statistik över
innehållet i programutbudet försvårar emellertid en generell analys, som skulle
ha varit värdefull i detta sammanhang. För den framtida musikverksamheten i
rundradion har utredningen formulerat ett antal mål under rubrikerna
mångsidighet, tillgänglighet, stimulans och sekundära musikfunktioner.

Utredningen anser att man kan ifrågasätta ljudradions
organisatoriska uppdelning på liitt och seriös musik och motsvarande renodling
av musikpresentationen i olika kanaler (P2 och P3). Den nuvarande ordningen innebär
en konstlad uppdelning och bidrar till atl bygga upp hindrande murar mellan
olika genrer, musikformer och lyssnargrupper.

Utredningens mål avseende mångsidighet och sti mulan s
innefattar bl. a. att musik inom olika genrer och från olika kulturmiljöer
skall presenteras. Vidare skall exklusiva repertoarinslag beredas plats i
musikverksamheten och uppmärksamhet skall ägnas åt musik som inte finns
inspelad på skiva eller liknande. Musikverksamheten skall även bidra till
repertoarförnyelse genom beställningar av ny musik inom skilda genrer.
Utredningen betonar även atl kommersiella styrningar av musikutbudel bör undvikas
och så långt som möjligt motverkas.

Utredningens målformulering om tillgänglighet ställer bl.
a. krav på en genomarbetad, pedagogisk och lättillgänglig presentation av musikprogram.
Inte minst viktigt är detta vid ovanliga eller exklusiva musikyttringar.

Inom radioutredningen har man diskuterat huruvida Sveriges
Radios symfoniorkester borde göras till en fristående stiftelse, finansierad

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 112

genom statsbidrag och med bestämda uppgifter och
inriktning. Ett skäl härtill skulle vara, att en stor del av Sveriges Radios
ekonomiska resurser tas i anspråk av fasta ensembler och sålunda hämmar
företagets möjligheter till samarbete med det övriga musiklivet. Utredningen
har emellertid inle funnit skäl att föreslå ändrat huvudmannaskap för
orkestern. 1 stället menar utredningen att de åsyftade musikpolitiska
fördelarna bör kunna uppnås genom att rundradion ges ökade resurser och att
radioorkestern ges vidgade uppgifter utanför ljudradion, inte minst via
framträdanden i olika delar av landet. Radioorkestern, som f. n. är knuten till
radions musikavdelning, bör ges en självständigare ställning inom ljudradioenheten
med en egen konstnärlig ledning. 1 detta sammanhang finner utredningen
tillkomsten av musikstudion som viktig, inte minst som en egen arbetslokal för
radioorkestern. Utredningen vill dock framhålla alt musikstudion även ska vara
en resurs för den samlade musikverksamheten inom Sveriges Radio.

Remissyttrandena

Utredningens allmänna kritik mot Sveriges Radios nuvarande
programpolitik på musiksidan delas avslutens kulturråd, FPU, SKÅP och Riksförbundet
Sveriges amatörorkestrar.

Sveriges Radio anser att den kritik som utredningen
hänvisat lill ofta är svepande. När det gäiler bristen på innehållsstalistik
över musikprogrammen, anför förelaget atl man har vidtagit åtgärder för alt i
framtiden kunna skapa bättre förutsättningar för genomförandel av innehållsanalyser
av programmen.

Utredningens förslag rörande musikverksamheten tillstyrks
av länsstyrelsen i Alvsborgs län, Sveriges Lokalradio samt ABF. De föreslagna
målformuleringarna tillstyrks av Musikaliska akademien. Svenska musikerförbundet
och Rikskonserter.

Musikaliska akademien hävdar, liksom Rikskonserter saml
flera andra remissinstanser, behovet av ökade ekonomiska resurser för
rundradions musikverksamhet.

OMUS efterlyser konkreta exempel på hur de i och för sig
välformulerade målen skall återspeglas vid resurstilldelning och organisation.
En sådan precisering saknar även Svenska ungdomsringen för bygdekultur. SKÅP
finner utredningens bedömning i många stycken oklar och motsägelsefull. Därvid
vill SKÅP peka bl. a. på den breddning av Sveriges Radios programutbud som ägt
rum under de senaste åren. Vidare hävdar SKÅP att utredningen på flera punkter
presenterar självklarheter, såsom t. ex. vikten av att hävda kvalitetskravet
inom alla former och genrer av musikprogram.

Utredningens uppfattning om renodlingen av
musikpresentationen delas av regionmusiken. Operan, FPU, ABF, Kontaktnätet-
riksförbundet för icke-kommersiell kultur, Rikskonserler och Föreningen
Sveriges jazzmusiker.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 113

Regionmusiken anser att varje programenhet inom ljudradion
och TV bör åläggas ett ansvar och garanteras resurser för att all slags musik
framförs, oavsett genre. Denna ståndpunkt intar även Operan, som dessutom
understryker vikten av att det finns lång sammanhängande sändningstid för
konstmusikens behov och för tidskrävande presentationer.

ABF anser att den nuvarande stelbenta uppdelningen av
ljudradiokanalerna i olika musikgenrer är djupt olycklig. En sådan ordning kan
omöjligen medverka till att bredda människors musikintresse.

Statens kulturråd efterlyser en mer djupgående diskussion
hos utredningen av de musikpolitiska konsekvenserna av en uppdelning på seriös
resp. lätt musik i olika kanaler. En sådan diskussion skulle ha givit större
tyngd åt utredningens ifrågasättande av denna programpolitik.

Svenska,filminstitutet delar inte utredningens kritik av
ljudradions uppdelning av seriös och lätt musik i skilda kanaler. Viktigast i
detta sammanhang är, enligt Filminstitutet, önskvärdheten att en lyssnare lätt
skall kunna ta in den musik han eller hon vill höra. Med utgångspunkt från
detta är därför den nuvarande profileringen tillfredsställande.

Sveriges Radio anser att frågan om en uppdelning i
melodiradio och musikradio är av stor betydelse. Sveriges Radio konstaterar,
att skiljelinjerna mellan musikradio och melodiradio inte är klara, även om den
allmänna inriktningen skiljer sig. Dels förekommer program i både P2 och P3
som blandar olika musikgenrer, dels innehåller båda kanalerna regelbundet vissa
genrer, t. ex. jazz och folkmusik. Man kan visserligen som utredningen hävda,
att lätt musik inte bör jämställas med någon särskild genre utan snarare ses
som en funktion, men likväl kvarstår faktum att för en stor del av publiken
innebär lätt musik i stor utsträckning detsamma som vissa genrer. En ökad
blandning av musiken i ljudradions kanaler skulle kunna ge många människor nya
kontakter med musik. Detta måste emellertid vägas mot risken att många
människor skulle få svårt att hitta de program de vill höra, framhåller
Sveriges Radio.

Flera remissinstanser framför krav om att Sveriges Radio i
sin programverksamhet ska eftersträva att stärka utbudet av levande svensk
musik samt nutida musik i vidare mening. Radions utbud måste i högre grad bestå
av egenproducerad och för ändamålet inspelad musik, framhåller remissinstanserna.
Även behovet av en ökad beställningsverksamhel framhålls. En ökad
frilansmedverkan av musiker, artister, kompositörer m. fl. skulle ytteriigare
öka mångsidigheten. Dessa synpunkter återfinns hos Musikaliska akademien, Klys,
Föreningen Svenska tonsättare, SKÅP, Svenska musikerförbundet, SAMI, STIM och
Svenska jazzriksförbundet.

En samlad remissopinion framhåller nödvändigheten av att
minska de kommersiellt betonade inslagen i ljudradions musikprogramverksamhel,

OMUS har i sitt arbete funnit, att radions utbud av musik
under det senaste decenniet styrt de unga generationernas musiksmak långt mer
än vad hela det samlade undervisningssystemet kunnat göra. Anmärkningsvärt i

8 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 114

sammanhanget är att denna styrning i stort sett har
inpräglat just den kommersiella marknadens konsumtionsbild, alltså det som
radion enligl sitt kulturpolitiska ansvar borde ha motverkat. OMUS anser
därför, att det är en stor risk att teserna om ett kulturpolitiskt ansvar
kommer att förbli enbart honnörsord, om inte en ingående analys görs av de
mekanismer som kan låsa ett icke-kommersiellt radioförelag till ell ömsesidigt
beroendeförhållande till kommersiella marknadskrafter.

ABF anser all melodiradion har fått en påtaglig och starkt
kommersiell prägel, varigenom Sveriges Radio kommit alt fungera som den
kommersiella grammofoninduslrins viktigaste och mest effektiva
försäljningsinslru-ment.

lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Klys, Svenska musikerförbundet
och Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell kultur lar alla med
skärpa avstånd från den kommersiella styrning som man i nuvarande läge menar
karaktäriserar delar av Sveriges Radios musikaliska programutbud.

De flesta remissinstanserna tar avstånd från tanken på ett
ändrat huvudmannaskap för Sveriges Radios symfoniorkester. Vidare vill man ha
kvar förankringen till ljudradions musikavdelning eller någon annan för
Sveriges Radio gemensam musikredaktion, I likhet med utredningen betonas den
stimulerande effekt på musiklivet som orkestern dels redan har, dels kommer att
få om dess verksamhet såväl inom som utom rundradion utökas.

Musikaliska akademien ifrågasätter om inte
musikverksamheten i radio' och TV i den föreslagna nya organisationen måste ges
betydande resurser för konstnärlig ledning. Akademien menar emellertid att det
är svårt att finna någon avsevärt bättre lösning i fråga om samordning och
konstnärlig ledning än vad den nuvarande musikavdelningen inneburit för i varje
fall seriös musik eller konstmusik, liksom för en rad andra genrer och programtyper,
även av underhållningskaraktär, där musikavdelningen och bl. a. dess
symfoniorkester medverkar.

Föreningen Svenska tonsättare framhåller, atl de fasta
musikensemblerna måste få verka som elitensembler och ges den stimulans som
krävs för alt uppnå högsta internationella nivå.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund anser, att den
stimulerande effekt radioorkesterns eller radiokörens framträdanden har väl
kompenserar en återhållande effekt på fritidsmusikernas möjligheter alt
medverka i rundradion. Det är viktigt atl radioorkestern behålls som en
inspirationskälla för musiker ute i landet, som en presentatör av såväl äldre
som ny musik till en bred lyssnargrupp och som en företrädare utåt för svenskt
musikliv.

Rikskonserter vill särskilt framhålla behovet av ökade
resurser för att man skall uppnå de av radioutredningen uppställda
musikpolitiska målen. Detta är av central betydelse, då symfoniorkestern upptar
en betydande

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 115

del äv musikavdelningens resurser. För att uppfylla de
ställda målen krävs enligt Rikskonserter en alternativ, integrerad
organisation. En sådan skulle kunna bestå av såväl fasta som tillfälliga
produktions- och projektgrupper för olika programproduktioner samt möjlighet
att också i sådana grupper engagera fristående kulturarbetare eller
representanter för andra musikinstitutioner och musikorganisationer.

Föreningen Sveriges jazzmusiker förordar att
symfoniorkestern skiljs från Sveriges Radio och får en egen budget med
statsbidrag över kulturbudgeten.

Statens kulturråd efterlyser bl. a. ett utföriigare
resonemang om vilka fördelar och nackdelar Sveriges Radios fasta ensembler har
samt en diskussion om vilka ensemblelyper som eventuellt bör komma i fråga för
fast anställning. Vidare pekar kulturrådet på de synpunkter som framförts från
jazzmusiker och vissa symfoniorkestrar om att Sveriges Radios fasta ensembler
utgör hinder i möjligheterna för dem all framträda i radio och TV. Bl. a.
utifrån detta kan kulturrådet inte godta utredningens rekommendationer och
förslag beträffande musikverksamheten som grundval för Sveriges Radios framtida
musikpolitik.

OMUS anser att radioutredningen fört knapphändiga
resonemang rörande symfoniorkesterns framtida ställning, bl. a. utifrån de
programpolitiska skälen att befrämja en ökad frilansmedverkan och att hålla
nere ökningen av resurser för fast anställning.

3.3.6 Teater och film Utredningen

Utredningen framhåller radioteatern och TV-teatern som självständiga
program- och kulturformer och pekar på teaterns betydelse som gestaltande
programform. Utredningen har funnit att egenproduktionen av såväl radio- som
TV-teater påtagligt minskat inom Sveriges Radio under senare år och föreslår
att volymen av den egna produktionen ökar till minst den nivå som tidigare
varit möjlig. Den föreslagna ökningen förutsätter ordentliga resurser, så att
teaterverksamheten i radio och TV kan erbjuda en mångsidig och kvalificerad
repertoar och kan utveckla sina egna programformer.

Del är viktigt att publiken i olika delar av landet får en
ökad kännedom om och kontakt med den direkta scenteaterverksamhet som bedrivs,
anser utredningen. Detta förutsätter att rundradion i ökad utsträckning bevakar
teaterhändelser i olika delar av landet samt att Sveriges Radio söker samarbete
med olika inst itulione roch ensembler. Utredningen finner det även lämpligt
att Sveriges Radio och andra berörda parter verkar för att det i TV skall
förekomma utsändning av scenföreställningar från främst Dramatiska teatern och
Operan, s. k. transmissioner. Sådana har enligt utredningen inle förekommit i
önskvärd utsträckning. Inom utredning-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 116

en är man medveten om de nackdelar, risker och problem som
är förknippade med sändning av scenföreställningar i TV, men man hävdar att
ett starkt skäl för flera transmissioner är att en större publik från hela
landet därigenom får möjlighet att se kvalificerade föreställningar från
scenleat-rar.

Utredningen anser att rundradion inte bör skaffa sig egen
teaieren-semble av en sådan omfattning alt denna kan svara mot teaterverksamhetens
totala behov.

Utredningen anser alt visning av biograffilm i T V i
större utsträckning bör planeras från kullurpolitiska utgångspunkter. Den
stora expansionen av biograffilmvisning som ägt rum i TV under de senaste tio
åren, anser utredningen inte ha varit programmässigt motiverad. Alltför många
filmer har haft karaktären av programutfyllnad. Utredningen finner däremot att
Sveriges Radio i sin utläggning av filmproduktion till fria filmare väl
motsvarat det ansvar för kvalitet i programmen och för stimulans och samarbete
med de kreativa krafterna som, med hänsyn lill den knappa medelsramen, kan
ställas på den egna filmproduktionen. I detta sammanhang framhåller utredningen
även betydelsen av produklionsavtalet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet
men betonar, att detta endast får utgöra en bland flera former för TV:s
samarbete med fria filmare. Utredningen betonar vikten av en bred
utläggningspolitik. Detla förutsätter bl, a. atl Sveriges Radio planerar sin
produktionsapparat så att utrymme ges för samarbete med fria filmare.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar utredningens bedömning av den
nuvarande teaterproduktionen vid Sveriges Radio och vill överlag förorda att
förelaget tilldelas resurser för att öka andelen egenproducerad teater. Många
remissinstanser anser atl de av utredningen föreslagna resurserna inte är
tillräckliga för att uppnå en kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande nivå
på teaterproduktionen.

Statens kulturråd anser ljudradions lealerulbud vara
tillfredsställande men påpekar att de senaste årens ekonomiska åtstramning i
hög grad återverkat på andelen egenproducerad TV-teater. Detla har medfört,
att TV-teatern delvis förlorat den nyskapande betydelse som den hade på
1960-talet, både vad gäller klassisk teater och nyproduktion. Detta har lett
till en ökning av importerade serier, vilken kulturrådet i likhet med
utredningen inte finner vara programmässigt motiverad. Kulturrådet betonar att
egenproduktionen av teater måste upprätthållas om vi på sikt skall kunna hävda
en nationell kultur.

Sveriges Radio anser all det är djupt otillfredsställande
att man saknat ekonomiska resurser att upprätthålla teater- och annan gestaltande
produktion på den nivå som varit möjlig under 1970-talets första år. Företaget
instämmer i utredningens förslag men finner, att de föreslagna medlen som

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 117

rundradion skall disponera under den kommande
avtalsperioden, inte ens räcker lill att återställa den volym egenproducerad
teater som gjordes åren 1971-1973, Än mindre kan den föreslagna ramen ge
utrymme för några experiment inom teaterområdet, konstaterar Sveriges Radio.
Denna bedömning gör även Klys och Svenska teaterförbundet.

Förslaget om att i ökad utsträckning överföra
scenföreställningar genom transmissioner tillstyrks av SÖ, statens kulturråd,
länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län. Folkets husföreningarnas
riksorganisation, FPU, ABF, Svenska musikerförbundet och Kulturarbetarnas
socialdemokratiska förening. Flera instanser påpekar, att människor i olika
delar av landet bör få möjlighet att följa scenteaterutbudet på ett bättre sätt
och anser transmissioner vara en lämplig väg till detta.

Statens kulturråd erinrar om att det är en av Operans och
Dramatiska teaterns huvuduppgifter att framträda i radio och television. Rådet
vill emellertid framhålla, att transmissioner inte får ersätta medieanpassad eller
övrig egenproducerad teater. Varje transmission måste vara konstnärligt
försvarbar. Vid planeringen av överföringar av scenföreställningar måste även
representanter för konstnärerna medverka, framhåller kulturrådet. Över huvud
taget borde, genom ett ökat samarbete mellan Sveriges Radio och olika
teaterensembler eller institutioner, flera medieanpassade scenföreställningar
av t. ex. teater, musikteater och dans kunna sändas.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser atl en
fast samarbetsorganisation mellan Sveriges Radio, Operan och Dramatiska
teatern bör inrättas för att planera Iransmissionsverksamhelen.

Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern anser
samtliga att transmissioner av scenföreställningar i möjligaste mån bör
undvikas. De avvisar emellertid inte förslaget, men hävdar att transmissionerna
inte får bli någon ersättning för ett konstnärligt utvecklingsarbete. Sveriges
Radio bör i ökad utsträckning satsa på att medieanpassa scenföreställningar.

Sveriges Radio ställer sig tveksamt till radioutredningens
slutsats angående transmissionerna. De som hittills gjorts har enligt
företagets uppfattning givit ett blandat resultat. 1 första hand har de
konstnäriiga faktorerna blivit lidande vid överföringarna. Sveriges Radio
förklarar sig emellertid vara berett att medverka vid lösandet av dessa problem,
så atl den föreslagna försöksverksamheten kan komma till stånd. Företaget
finner det emellertid angeläget att framh Ila, all den föreslagna
försöksverksamheten inte får hindra TV-leaterns konstnärliga utveckling eller
det återställande av produktionsvolymen som förordats av utredningen.

Sveriges författarförbund erinrar om atl radio-, TV- och
scenteater är olika medier med självständiga uttrycksformer. En
försöksverksamhet med transmissioner bör genomföras, men i nära samarbete med
upphovsmännen. Denna får emellertid inte enligt förbundets mening utgöra någon
lösning på TV-teaterfrågan.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 118

Dramatiska institutet, Klys och Svenska teaterförbiindet
delar inte utredningens uppfattning i fråga om transmissioner i TV av
scenteater. Genom den utökade verksamhet som föreslås kommer man att vilseleda
en större och delvis ny publik i fråga om vad scenteater egentligen är. TV-teater
och scenteater är två helt olika konstformer. Om TV-tittarna skall ges något av
den upplevelse som publiken får av en scenteaterföreställning, bör man så gott
som undantagslöst undvika transmissioner och i stället satsa på medieanpassade
eterversioner, som de berörda parterna anser lämpliga att överföra till
etermediet.

Många remissinstanser instämmer i utredningens förslag om
ökad samverkan mellan Sveriges Radio och övriga teaterinstitutioner och
ensembler. Remissinstanserna anser vidare allmänt att transmissionerna ej
endast bör ske från Dramatiska teatern och Operan utan även från andra
scenteatrar eller olika ensemblers teaterverksamhet. Dessa åsikter framförs bl.
a. av SÖ, statens kulturråd. Svenska riksteatern. Folkets husföreningarnas
riksorganisation, SACOISR, ABF, Kontaktnätet samt Kulturarbetarnas
socialdemokratiska förening.

Svenska riksteatern framhåller att det vore en olycklig
begränsning ur artistisk synvinkel att koncentrera Sveriges Radios samarbete
med transmissioner till Operan och Dramatiska teatern. Det är viktigare att
samarbeta med andra institutioner ute i landet. Inte minst Riksteatern skulle
därvid genom sin stora artistiska bredd kunna samarbeta med Sveriges Radio på
ett givande sätt. Detta betonar även Folkets husföreningarnas riksorganisation,
som anser att omfattande transmissioner av föreställningar från Operan och
Dramaten kan komma att leda till underskattning av den kultur som erbjuds
publiken utanför Stockholm.

Svenska riksteatern understryker utredningens uppfattning
rörande en fast teaterensemble och vill i likhet med utredningen hävda konstnärlig
verksamhet som frilansområde.

Statens kulturråd. Operan, TCO, Klys och Svenska
teaterförbundet framhåller däremot bestämt, att Sveriges Radio måste ikläda sig
ett större ansvar för teaterverksamheten i radio och TV genom att knyta en fast
ensemble till företaget. Sveriges Radio har enligt deras uppfattning länge nog
undandragit sig del sociala ansvaret för de många skådespelare, som har
företaget som nära nog sin enda arbetsgivare. Klys och Teaterförbundet anser
att den fasta ensemblen bör organiseras så att t. ex. ett visst garanterat
utrymme ges för tidsmässigt begränsade anställningar av frilansande eller från
scenteatrarna tjänstlediga skådespelare, vilket skulle trygga sysselsättningsnivån
på skådespelarsidan, utan att Sveriges Radios hela behov därmed täcks. En
lösning enligt denna modell innebär även en integration av skådespelarna i del
konstnäriiga arbetet inom Sveriges Radio. Vidare innebär en fast ensemble av
den föreslagna typen stora fördelar ur planeringssynpunkt, anser Klys och
Teaterförbundet. I dag har Sveriges Radio stora svårigheter att planera sitt
inspelningsarbete, eftersom TV:s och

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 119

teatrarnas sätt att arbeta väsentligt har förändrats. Bl.
a. har teatrarna nya anställningsformer med längre tidsgarantier även för
frilansengagerade. Klys och Teaterförbundet vill slutligen betona TV-ensemblens
betydelse för cirkulation och förnyelse. De föreslagna tidsbegränsade
engagemangen skulle även ge skådespelarna en möjlighet att få inflytande över
sin egen arbetssituation, ett inflytande som ytterst även skulle bli en
tillgång för TV-publiken.

Sveriges Radio framhåller att företaget lade ner sin
förutvarande teaterensemble då den bedömdes medföra vissa konstnäriiga och
artistiska begränsningar. Under en följd av år, medan samarbetet med scenteatrarna
fungerade bra, blev även teaterproduktionen bättre när endast fristående
skådespelare utnyttjades. Sveriges Radio har emellertid fått anledning att
ompröva sin negativa inställning till en fast teaterensemble. Sveriges Radio
delar utredningens bedömning att ensemblen inte får bli så stor alt den täcker
hela produktionsbehovet. Vidare förutsätter en fast ensemble att tidsbegränsade
anställningsvillkor tillämpas.

Den övervägande delen av remissopinionen instämmer i
utredningens principiella uttalande om alt biograffilmvisning i TV skall
planeras utifrån kulturpolitiska utgångspunkter. Detta framförs av statens
kulturråd, barnfilmrådet. Folkets husföreningarnas riksorganisation, Sveriges
filmproducentförening, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges
författarförbund och Sveriges biografägareförbund.

Statens kulturråd anser inte alt någon maximering för
andelen biograffilm i TV behöver övervägas.

Sveriges Radio hade gärna sett att utredningen hade
preciserat sin kritik mot TV;s biograffilmvisning. För övrigt synes
utredningens förslag och synpunkter utgå från ett något snävt perspektiv, anser
Sveriges Radio. Ofta märks en tendens att se biograffilmerna i TV som
någonting för sig, avskilt från resten av programutbudet.
Programavdelningarnas bedömningar av biograffilm görs dock med hänsyn lill
sammansättningen av det totala programutbudet. Sveriges Radio hävdar, att den
ökning av biograffilmerna i TV som utredningen ställer sig tveksam till bör ses
mot bakgmnden av alt nöjesprogrammen, totalt sett, samtidigt har minskat.

Flera remissinstanser tar upp TV:s ansvar för utläggningar
av filmproduktion lill fria filmare och understryker Sveriges Radios ansvar
gentemot denna kategori fristående konstnäriiga yrkesutövare.

Statens kulturråd framhåller att de fria filmarna bör ges
ökade produktionsresurser och ett större visningsutrymme. Detla gäller även
för filmer som inte primärt producerats med sikte på etersändning. Kulturrådet
anser att filmområdel är ett av de väsentligaste när det gäller medverkan
utifrån i Sveriges Radios programverksamhet. Detta understryks även av Föreningen
Sveriges filmproducenter, som anser utredningens uttalande att visning av
biograffilm är en viktig del av TV:s kulturverksamhet rimligtvis under årens
lopp borde ha medfört åtgärder från Sveriges Radios sida lill

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 120

stöd för den svenska filmproduktionen. Efiersom delta inte
varit fallet i någon större utsträckning vill föreningen framhålla vikten av
att en mera omfattande utläggning av filmproduktion från Sveriges Radio
äntligen blir förverkligad och att medel ställs till förfogande härför.

Även Svenska teaterförbundel framhåller filmen som ett av
de viktigaste frilansområdena. Det är viktigt att påpeka, anser förbundet, atl
motivet till filmuppdrag från Sveriges Radio till fria filmare inte skall vara
atl spara pengar, utan att öka mångfalden i utbudet. Finansieringen av den fria
filmproduktionen via avtalet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet betraktar
Teaterförbundet som en nödlösning. Det är hög tid att ge filmsektorn en
rättmätig plats i kulturlivet och tillförsäkra den medel, så att den kan
fungera på egna villkor, anser Teaterförbundet.

Svenska filminstitutet anser all produktionsavtalet mellan
Sveriges Radio och Filminstitutet fungerar tillfredsställande, men att man av
detta inte skall dra slutsatsen att avtalet som sådant är bra eller att
samarbetet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet bör regleras av ett avtal
med denna innebörd. Del vore, anser Filminstitutet, mer ändamålsenligt om
skattemedel direkt ställdes till förfogande för produktionen av svensk
biograffilm, gärna under förutsättning alt sålunda finansierade filmer sedan
skulle få visas i TV efter det alt de exploaterats på biograferna.

Sveriges Radio framhåller att företaget funnit avtalet med
Filminstitutet värdefullt och därför förlängt det ytterligare tre år. Företaget
delar utredningens uppfattning, att avtalet bara får vara en bland flera
former för TV:s samarbete med fria filmare.

3.3.7 Publikmedverkan Utredningen

Utredningen konstaterar att på senare tid flera försök
gjorts i Sveriges Radios programverksamhet att ge allmänheten bättre
möjligheter att komma till tals i programmen. Utredningen anser att rundradion
bör fortsätta att utveckla olika former av sådan publikmedverkan (public
access). Det centrala i begreppet ligger i att allmänheten - enskilda eller
grupper i publiken - skall bestämma innehållet i vissa program. Utredningen
anser sig inle kunna förorda, att Sveriges Radio skall åläggas att ställa viss
programlid till förfogande för program av public access-typ, men rekommenderar
alt Sveriges Radio ut vidgar sina försök på området.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att
rundradioföretaget måste vara öppet för förslag och idéer utifrån samt atl
publiken kan vara delaktig i att förverkliga dessa förslag och idéer.

Statens kulturråd. Klys och Sveriges författarförbund
anser liksom utredningen, att Sveriges Radio inte bör åläggas att ställa
programtid till för-

s. 121 Kontrollera mot PDF

prop.
1977/78:91 121

fogande för public access-program. Kulturrådet menar att
företaget bör fortsätta sina försök på området, men anser att en ökad och
systematisk publikmedverkan i första hand bör prövas i lokalradions verksamhet.
Klys menar att de försök som görs och har gjorts med public access bör följas
upp med uppmärksamheten riktad framför allt på vilka möjligheter dessa ger lill
debatt på människors egna villkor. Klys vill även uppmärksamma begränsningarna
i möjligheterna att nå fram till vissa grupper i samhället med denna typ av
programverksamhet. Enligt Klys är en ansvarsfull uppsökande journalistisk och
en utvecklad reportageform härvidlag ett riktigare instrument. Även
Författarförbundet understrykeratt verksamheten ej får leda till inskränkningar
i radions och televisionens egen aktiva och uppsökande journalistik.

Videogramutredningen menar att om möjligheten till public
access ökar, kommer troligen många atl framställa programinslag för TV i
videogram-form. Detta förutsätter enligl videogramutredningen att allmänheten
ges både bättre tekniska och journalistiska kunskaper. Studieförbund och folkhögskolor
kan därvid göra betydelsefulla insatser.

Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio instämmer med
radioutredningen atl det är av stor vikt alt engagera många människor utanför
rundradion i programverksamheten. Sveriges Lokalradio redovisar erfarenheter av
experimentverksamhet med s. k. allemansradio, dvs. olika former av programmedverkan
och programproduktion av enskilda eller organisationer vid vissa lokalradiostationer.
Allemansradion kan enligt förelaget utvecklas till ett viktigt komplement till
den reguljära verksamheten med undersökande journalistik.

Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening anser att
samhället bör vidga ramen för och tillgången till etermedietekniken genom att
satsa på öppna produktionsresurser, där grupper och enskilda kan göra
ljudradio-program och videogram på sina egna villkor.

Frikyrkliga studieförbundet anser all försöksverksamheten
med public access bör utvidgas och bedrivas över en längre tid. Därvid skulle
studieförbundens kursdeltagare kunna bidra till kulturell stimulans och
förnyelse. En annan viktig sida av verksamheten med public access är att den i
första hand inte skall anknyta till professionella områden. Om man tillämpar
denna princip undviker man, enligt studieförbundets uppfattning, risken för
atl public access-programmen ägnas litet intresse från publikens sida.

Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i
Malmö anser att rundradion i högre grad än nu skall dels knyta grupper och
enskilda till programverksamheten som självständiga programmakare, dels visa
större öppenhet i publikkontakterna och därmed låta betydligt bredare grupper
komma till tals. Härigenom skulle programpersonalens isolering brytas och hela
programverksamheten levandegöras. Vidare kommer mångfalden av idéer och åsikter
i programmen att öka, hävdar Journalistklubben.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 122

3.3.8 Bevakningen av kulturliv och folkrörelser
Utredningen

Utredningen anser att Sveriges Radio bör bedriva en mera
aktiv kulturbevakning än vad som hittills varit fallet. Den kritik som riktats
mot företagets kulturbevakning kan utredningen till vissa delar instämma i, bl.
a. att TV, trots sina mediemässiga förutsättningar, dåligt bevakat och speglat
utvecklingen inom olika grenar av bild- och formkonsten.

Utredningen ger vidare exempel på olika former av
kullurbevakning som bör utvecklas, bl. a. en uppsökande, kreativ bevakning, som
syftar till att fånga upp och ge impulser till skapande verksamhet. En
kulturbevakning av denna typ förutsätter enligt utredningen bl.a. en öppenhet
och bred orientering hos producenter och andra medarbetare inom rundradion.
Därför föreslår utredningen, att större hänsyn skall tas till kulturområdet
vid rekrytering och internulbildning vid Sveriges Radio.

Utredningen konstaterar att förhållandet mellan Sveriges
Radio och folkrörelserna allmänt uppfattas som relativt dåligt. Folkrörelserna
har kritiserats för bristande insikt i rundradions villkor och dålig förståelse
för journalistiskt arbetssätt. Sveriges Radio å sin sida har kritiserats för
att försumma den del av verkligheten som folkrörelserna utgör. Utredningen
anser alt del finns fog för kritiken att Sveriges Radio i viktiga avseenden
försummat folkrörelserna och hävdar, att det bör vara ett led i rundradions
bevakningsansvar att spegla och ge en mångsidig bild av folkrörelserna och
deras arbete.

Utredningen menar att den kollektiva skapande verksamheten
bör speglas i programverksamheten i rundradion. Utredningen nämner i detta
sammanhang arbete och framförande i teatergrupper, olika former av
instrumentalensembler och körer. I första hand bör lokalradion kunna spela en
roll för dessa bevakningsuppgifter.

Utredningen finner det rimligt att insatser görs för att
inom rundradion öka kunskaperna om folkrörelserna. Detta kan ske genom alt
detta område bättre beaktas vid rekrytering, intern utbildning och vid
engagemang av tillfälliga medverkande.

Utredningen anser att möjligheterna till kontakter mellan
företrädare för rundradion och folkrörelserna för utbyte av information och
erfarenheter bör öka, i första hand på det lokala planet. Utredningen anser att
regelbundna lokala eller regionala programkonferenser där producenterna
deltar vore värda att prövas.

Remissyttrandena

Statens kulturråd, länsstyrelsen i Stockholms län. Operan,
Dramatiska teatern, Sveriges Lokalradio, Klys, Sveriges författarförbund, KRO,
SAMI och Föreningen Sveriges jazzmusiker instämmer i utredningens ståndpunkt,
att Sveriges Radios kulturbevakning behöver vidgas. De

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 123

flesta instanser understryker även den kritik som riktats
mot förelagels kulturbevakning,

Klys och KRO framhåller emellertid, all utredningen med
mycket större eftertryck borde ha hävdat radions och televisionens ansvar för
en mångsidig och kvalificerad spegling av hela kullumlvecklingen. Särskilt
vikliga i kulturbevakningen är kvalitetsaspekten och utvecklandet av nya
programformer, detta för alt öka tillgängligheten och öka intresset, KRO anser
TV vara ett naturiigt medium för spegling av konstlivet och atl en ökad bevakning
av t, ex, konstutställningar kan vara av riksomfattande intresse från
tittarsynpunkt. Denna hållning intar även SAMI.

Sveriges Radio vill inte bestrida alt det kan ligga en del
i den kritik som riktats mot dess kulturbevakning. Företagel anser atl det vore
önskvärt med ett bredare utbud av skilda former av kulturprogram av fakta- och
upplevelsekaraklär. Men för att uppnå de mål som utredningen föreslagit, menar
Sveriges Radio att det behövs en förstärkning av redaktionerna. Vad beträffar
kritiken mot TV:s bevakning av bild- och formkonsten erinrar Sveriges Radio om
atl TV i olika program i stor utsträckning speglar och granskar olika miljöer
och deras kvaliteter. När det gäller bildkonsten måste utrymmet som ägnas
bevakning av aktualiteter rimligen avvägas mot uppgiften att även spegla
historiska och främmande kulturer.

1 utredningens uppfattning att Sveriges Radio i viktiga
avseenden försummat folkrörelserna instämmer statens kulturråd, statens ungdomsråd,
KF, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges
riksidrottsförbund, TCO, ABF, TBV, Frikyrkliga studieförbundet, lOGT-NTO och
Riksföreningen Våra Gårdar, KÖRSAM, NBV. Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Unga Örnars riksförbund samt MHF.

Sveriges Radio är ense med utredningen om rundradions
bevakningsansvar gentemot folkrörelserna och deras arbete. Vad beträffar den
kritik som riktats mot företagel för att ensidigt inrikta sin
folkrörelsebevakning på kritiska inslag och sällan det vardagliga arbetet i
organisationerna, instämmer Sveriges Radio. Förhållandet är naturligt, sett
som en del av Sveriges Radios uppgift som samhällsgranskare. Då
sändningstiderna är begränsade förstärks detta intryck lätt av den
journalistiska ambitionen att finna nyheter, avvikelser och förändring, anser
Sveriges Radio. Det vardagliga arbetet inom folkrörelserna kan med en sådan
ambition förutsättas som vardagligt och därför känt och av mindre angelägenhet
för publiken.

ABF framhåller att radio och TV självfallet skall
tillbakavisa alla försök till påtryckningar som kan komma från folkrörelser och
organisationer likaväl som från andra intressegrupper i samhället. Det är lika
självfallet, atl Sveriges Radio också skall ha rätl alt kritiskt granska
folkrörelserna och deras verksamhet. Men folkrörelserna har också rätt att
kräva att Sveriges Radio någon gång speglar det arbete som bedrivs inom
folkrörelserna och försöker bedöma folkrörelseorganisationernas roll i vårt
samhälle och kulturliv. ABF menar att en förklaring lill den bristande
bevakningen är att

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 124

personalen totalt saknar kunskaper och erfarenheter av
denna del av samhällslivet.

Utredningens uppfattning om speglingen av den kollektiva
skapande verksamheten m.m. delas av statens kulturråd, statens ungdomsråd,
Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, TCO, Centerns kvinnoförbund, Sveriges kyrkliga
studieförbund, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, KÖRSAM, NBV och
Nykterhelsrörelsens landsförbund. De flesta av dessa instanser instämmer i att
lokalradion kan spela en viktig roll i sammanhanget men vill framhålla att de
olika lokala kulturaktiviteter som äger rum ute i landet bör kunna vara av
intresse och ge impulser även utanför del egna länet. Sålunda bör den
föreslagna bevakningen av folkbildningsverksamheten och den kollektiva
skapande verksamheten även ges utrymme i riksprogrammen. Sveriges Radio finner
dessutom ej heller någon anledning begränsa verksamheten till att enbart gälla
ljudradion.

lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar framför i sitt
gemensamma yttrande, att det i folkrörelserna finns ett oerhört rikt kulturarv
och en kulturtradition i form av teater, folkdans, sång, musik, studier m. m.
Denna verksamhet hotas av starka kommersiella intressen, vars verksamhet underlättas
genom Sveriges Radios passivitet och ovilja, framhåller organisationerna
vidare. De anser att ett sätt att stimulera folkrörelsernas kulturverksamhet
är alt lokalradion byggs ut och att ett antal s. k. ljudverkstäder inrättas.
Dessa skall ägna sig åt uppsökande och rådgivande verksamhet. Liknande
bedömningar gör/VB V och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Utredningens förslag, att Sveriges Radio vid lekrytering
och internutbildning skall ta större hänsyn till behovet av kunskaper inom
kulturområdet och folkrörelsesektorn, kommenterar Scc/Vei Radio med att bl. a.
hävda att inom etermedierna är yrkesskicklighet ett mycket vitt begrepp. I
vilken omfattning företaget bör bedriva eller stödja vidareutbildning inom
olika fackområden måste bedömas mot bakgrunden av programverksamhetens behov
och enskilda anställdas utvecklingsmöjligheter.

Statens ungdomsråd betonar liksom utredningen att Sveriges
Radio vid personalrekrytering skall eftersträva att nä personer med erfarenhet
från folkrörelserna. Ungdomsrådet påpekar vidare, att det är nödvändigt för
demokratin att radio och TV speglar och bevakar olika opinioner i samhället på
ett sådant sätt att man känner igen sig och sin verklighet i programmen.
Ungdomsrådet lägger särskild vikt vid detta i fråga om barn- och ungdomsprogram.

lOGT-NTO och Rik.sföreningen Våra Gårdar anser att
utbildningen av journalister måste omfatta folkrörelsekunskap och att Sveriges
Radio i högre grad måste beakta folkrörelseerfarenhet vid rekrytering av
personal.

De remissinstanser som i likhet med utredningen vill pröva
regionala programkonferenser (3.2.6) är bl.a. länsstyrelserna i Jönköpings,

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 125

Kronobergs, Kristianstads och Västmanlands län. Svenska
kommunförbundet, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation,
KF, LO. LRF. Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges
riksidrottsförbund, TCO. CUF, ABF, TBV, Klys, Sveriges författarförbund.
Svenska musikerförbundet, SAMI, NBV samt Nykterhetsrörelsens landsförbund.

3.3.9 Nyhetsverksamheten Utredningen

Utredningen föreslår att den nuvarande centralredaktionen
läggs ned (se 3.2.4) och att dess programuppgifler fördelas på redaklionema för
de kommenterande nyhetsprogrammen Ekot, Aktuellt och Rapport. När det gäller
nyhetsorganisationen som helhet anser utredningen att det är en fördel att ha
flera redaktioner som arbetar med nyhetsförmedling. Därigenom garanteras
variation beträffande såväl urvalet som presentationen av nyheter och att de
olika redaktionerna kompletterar och korrigerar varandra. Utredningen föreslår
att två från varandra fristående nyhetsredaktioner skall finnas inom både
ljudradion (TT och Ekot) och TV (Rapport och Aktuellt). För TV:s del kommer den
föreslagna organisationen sannolikt att medföra större skillnader i
programinnehållet än nu, anser utredningen.

De sakkunniga Hadenius och Westerståhl delar utredningens
uppfattning beträffande centralredaktionens upplösning, men föreslår i ett särskilt
yttrande att TV-kanalerna får en gemensam nyhetsorganisation. Såsom det
främsta skälet härtill anges den dubbelbevakning som förekommer inom den
nuvarande organisationen och som enligt de sakkunniga leder till en minskad
bredd. Detta förhållande kommer inte att förändras, om utredningens förslag
genomförs. Däremot anser Hadenius och Westerståhl att deras förslag till
organisation skulle innebära bl, a. en bättre samordning och fördelning av
arbetsuppgifter genom att nyhetsredaktionerna skulle hålla varandra
underrättade om arbetet. Därigenom skulle dubbleringar undvikas. De två
TV-kanalerna föreslås f, ö, som nu ha var sitt längre nyhetsprogram. Hadenius
och Westerståhl föreslår att det ena som sänds tidigt på kvällen blir
heltäckande, medan det andra som sänds senare ges frihet att koncentrera sig på
vissa ämnen.

Utredningen föreslår att rundradions utrikesbevakning förstärks
genom att dels utrikesredaktionerna ges ökade resurser till atl informera om
och kommentera skeendet i världen, dels programenheterna inom radio och TV ges
självbestämmanderätt i fråga om hur utrikesbevak-ningen bör organiseras.
Utredningen konstaterar att radio och TV arbetar helt olika och därför bör ges
denna självständighet. Radion betjänas bäst av ett finmaskigt nät av fasta
korrespondenter, medan TV kan nöja sig med färre stationeringsorter varifrån
rörliga team kan skickas ul för alt göra mera genomarbetade inslag från olika
platser inom bevakningsområdet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 91 126

Remissyttrandena

Utredningens förslag beträffande nyhetsverksamhetens
organisation tillstyrks av statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus och Älvsborgs län, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas
riksorganisation. Kooperativa kvinnogiUesförbundet, LO, FPU, ABF, Pressens samarbetsnämnd,
TT samt Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening.

Sveriges Radio hänvisar i fråga om debatten om
dubbeltäckning i nyhetsprogrammen i TV till sin interna utredning KAN UT
enligt vilken i genomsnitt 72 % av nyhetsinslagen endast förekom i det ena av
TV:s två nyhetsprogram. Dagar med stora nyheter var urvalet mera
sammanfallande än svaga nyhetsdagar då programmens nyhetsinnehåll kunde vara
helt olika. Enligt Sveriges Radio är det av avgörande betydelse att de
gemensamma nyheterna behandlas på olika sätt av de två redaktionerna. Även om
faktapresentationen i stort sett var densamma, belystes skeendet genom
reportage, intervjuer och kommentarer ur skilda infallsvinklar.

HCK och Sveriges dövas riksförbund kan inte acceptera
nedläggningen av centralredaktionen om detta skulle innebära att det enda
texlsatta nyhetsprogrammet i TV försvinner.

Några remissinstanser har tagit fasta på
Hadenius-Westerståhls förslag, nämligen länsstyrelserna i Södermanlands och
Göteborgs och Bohus län. Svenska filminstitutet, SAF, Sveriges grossistförbund,
SHIO och Sveriges industriförbund samt Svenska kvinnors vänsterförbund.

Länsstyrelsen I Södermanlands län anser att
Hadenius-Westerståhls modell med samordning av resurserna kan ge ett bredare
och därmed även allsidigare nyhetsutbud.

SAF m. fl näringslivsorganisationer konstaterar att man
med en enda nyhetsredaktion skulle undvika kostsamma och i sak onödiga
dubbleringar, men därigenom skulle man också riskera att en enda version av en
nyhet blev den enda presenterade. De sakkunnigas distinktion mellan nyhetsorganisation
och nyhetsredaktion framstår därför som en utgångspunkt för nya
ställningstaganden.

Svenska kvinnors vänsterförbund instämmer i de sakkunnigas
särskilda yttrande, men vill gå ett steg längre genom att förorda att endast
ett nyhetsblock inrättas i TV. 1 detta skulle såväl kortare nyhetsrapportering
som mer inträngande analys inrymmas.

En samlad remissopinion tillstyrker utredningens förslag
om förstärkt utrikesbevakning. Dit hör statskontoret, länsstyrelserna i
Stockholms och Östergötlands län, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, LO, FPU. CUF och Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Statskontoret föreslår att resurserna för TV:s
utrikesbevakning organisatoriskt läggs på den ena kanalen, som emellertid
svarar för sändningar i båda.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 127

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill för atl vinna
resurser slå samman de båda TV-enheternas utrikesbevakning. En liknande
hållning intar CUF, som förordar en gemensam organisation för rundradions
framtida utlandsbevakning.

Sveriges Radio anser att en delning av korrespondentnälet
så att radio och TV kan arbeta på bästa sätt utifrån sina egna förutsättningar
kan vara befogad. Dock kommer även efter en sådan delning ett gemensamt utnyttjande
av korrespondenterna av ekonomiska och praktiska skäl att ske på många orter.
Sveriges Radio framhåller att en förstärkt utlandsbevakning knappast kommer att
leda till alt andelen utlandsnyheler i programmen ytteriigare ökar. Däremot kommer
en viss förskjutning att ske från Europa och USA till de områden som i dag får
en bristfälligare täckning. Vidare kommer fler egenproducerade specialprogram
att produceras.

3.3.10 Koordinering och programstruktur

Utredningen

Utredningen anser att den framtida inriktningen och
omfattningen av ljudradions verksamhet bör bygga på att mediet får utvecklas
efter sina egna förutsättningar och därför i minsta möjliga mån skall tyngas av
hänsyn till och beroende av TV. När det gäller kanalstrukluren finner utredningen
- trots förändringar på senare år - att Sveriges Radio för riksprogrammen i
huvudsak planerar Ijudradiokanalerna efter den s, k. re nod I i ngs pri ne i
pen, dvs. de parallella kanalerna har ett kontrasterande innehåll. Då
lyssnandet på framför allt kulturella och informativa program i P I minskat,
hyser utredningen tveksamhet huruvida ljudradion nu på ett tillfredställande
sätt fyller den avsedda funktionen att informera och stimulera till debatt i
viktiga kultur- och samhällsfrågor. För att söka åstadkomma en förbättring i
detta avseende föreslår utredningen dels alt programföretaget ges stor frihet
att avgöra vilken sammansättning som bör ges de olika programkanalerna, dels
att en sådan planering utgår från en helhetssyn på mediets egenskaper.
Utredningen anser atl genremässigt varierade block vore att föredra framför
den nuvarande differentieringen. Av hänsyn till publiken bör dock inle
strukturförändringar av kanalernas innehåll göras för ofta eller för snabbi.
Information till publiken är av central betydelse i sammanhanget, anser
utredningen.

Utredningen har funnit att en grundläggande koordination
av TV-programmen är nödvändig av hänsyn till publiken. Denna koordination måste
ankomma på företagsledningen vid Sveriges Radio, som har att fatta dels mera
långsiktiga beslut rörande totala sändningstider för enheterna, dels mera
konkreta beslut om principema för koordinationen mellan de olika enheternas
program. Inom ramen för de riktlinjer och principer som fastställts av
företagsledningen skall programenheterna ha full frihet att själva besluta om
placeringen av programmen. Utredningen anser

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 128

det vidare angeläget att programverksamheten präglas av
vidsträckt yttrande- och informationsfrihet och finner det därför viktigt att
be hål la ett i huvudsak pluralistiskt uppbyggt tvåkanalsystem.

Inom ramen för ett pluralistiskt uppbyggt tvåkanalsystem
föreslår utredningen en modell för att öka samordningen mellan TV-enheterna.
Utredningen vill i första hand peka på dels en programmässig, dels en tidsmässig
samordning. Som exempel på områden där en samordning av resurserna är att
föredra i stället för mångfald, hänvisar utredningen till programområdena
sport, religion, minoritetsprogram och musikteater. När det gäller sändningstidens
fördelning, anser utredningen att en tänkbar lösning är att kanalerna fördelar
sin sändningstid på ell olikartat sätt, exempelvis genom att den ena börjar
eller slutar tidigare än den andra. En sådan tidsmässig saxning kan förlänga
den tid TV-sändningar pågår, utan att minska valfriheten under den bästa
sändningstiden på kvällen. Det föreslagna dagblockel i TV (3.3.4) har sin
utgångspunkt i en sådan syn på sändningstidernas fördelning, framhåller
utredningen.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar utredningens syn på ljudradions
särart och dess förutsättningar att verka som ett självständigt medium vid
sidan av televisionen. Däremot är åsikterna mera delade i fråga om
renodlingsprincipen.

Utredningens förslag att ge ljudradions kanaler ett mera
blandat innehåll tillstyrks av CLF, Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF, Klys,
Sveriges jörjättarförbund, Rikskonserter och Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio
Malmöhus i Malmö.

CUF finner atl renodlingsprincipen bör avskaffas då den
medverkar lill att de informativa programmen i P I lockar alltför få lyssnare.

Klys delar utredningens förslag beträffande
kanalstrukturen i ljudradion. Klys finner P l:s minskade lyssnarsiffror
oroande, eftersom det illustrerar den segregering av lyssnandet som den
hittillsvarande kanalpolitiken medfört. Men Klys konstaterar att även mycket
små procentsiffror motsvarar stora publikförsamlingar. Kulturprogrammen får
inte slås ut av utrymmesbrist.

Sveriges förjältaiförbund hävdar atl ljudradions uppgifter
måste omde-finieras med hänsyn till TV-ålderns villkor. Eftersom publikjakt
inte i något hänseende får las till utgångspunkt för rundradions
programverksamhet, måste ljudradion få tillfälle att pröva sig fram till ett
rikt differentierat och beträffande sändningstiderna flexibelt programutbud.
Detta kan enligt Författarförbundet uppnås bl, a. genom en ökad integrering av
programinnehållet i de tre ljudradiokanalerna.

Rikskonserler anser att det kvalitativt goda
musikinnehåll, som ofta produceras av musikradion, i långt större utsträckning
än hittills kan föras ut till nya lyssnargrupper, om kanalerna ges ett mera
blandat innehåll.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 129

Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i
Malmö tar avstånd från renodlingsprincipen och anser att denna bör brytas till
förmån för en mer lyssnaranpassad kanalindelning.

Några remissinstanser ställer sig mera tveksamma till
utredningens resonemang kring renodlingen av ljudradions kanaler och det
sjunkande radio-lyssnandet.

Musikaliska akademien anser det vara svårt att ta
ställning till utredningens förslag som innebär en slags integrering av
kanalerna i ljudradion. Enligt akademin talar allt för bibehållandet av en
musikradiokanal. Sändningstiden i denna bör emellertid ökas. Detta vore en god
garanti för att bevara mångsidighet och en hög konstnärlig standard.

Sveriges Radio hälsar med tillfredsställelse utredningens
förslag om att företaget skall ges större frihet att sammansätta programutbudet
i de olika ljudradiokanalerna. När det däremot gäller atl övergå till mera
blandade kanaler, anser Sveriges Radio att det finns risk för att publiken
totalt sett minskar, utan att lyssnandet på de seriösare programmen ökar.
Differentierade kanaler underlättar för publiken att finna de typer av program
som man spontant frågar efter, framhåller Sveriges Radio och påpekar även att
radions underhållningsprogram och lyssnandet på dessa, naturligtvis har en
legitim funktion. Som ett argument för att behålla differentierade kanaler,
hänvisar företaget bl. a. till P 3-lyssnarnas obenägenhet att växla kanal.
Sveriges Radio finner således inte skäl atl anta, att allmänheten vid ett
system med blandade kanaler i högre utsträckning än nu skulle orientera sig i
programutbudet och att lyssnandet på kultur- eller informationsprogram därmed
skulle öka. När det gäller utredningens synpunkter på publikbortfallet,
framför allt för P l:s del, anser Sveriges Radio att utredningens ståndpunkt
är oklar. Företaget finner det angeläget att klargöra att det inte finns några
normer, och att sådana rimligen inte bör uppställas, för hur stor publiken till
informations- och kulturprogram skall vara för att radion .skall anses uppfylla
sin funktion.

Sveriges Radio delar utredningens uppfattning i fråga om
koordinationen av TV-programmen.

Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges
författarförbund hävdar att kanalkonkurrensen i TV har haft flera negativa
följder. Bl. a. har producenter tagit till kommersiella grepp för att få sina
program att verka attraktiva. Kanalkonkurrensen har enligt de båda
organisatonerna även medfört att tittarna ofta har hamnat i omöjliga
valsituationer. För att om möjligt åstadkomma en förbättring föreslås att
Sveriges Radio omprövar produktionsenheternas/redaktionernas anknytning till
en viss kanal. Samtidigt bör samordningsfunktionerna stärkas beträffande
sändningen av programmen. När det gäller koordinationen måste utvecklingen av
de båda TV-kanalerna enligt Författarförbundet gå mot ökad samordning och
mindre konkurrens - men med en bibehållen integritet i själva produktionen.
Sveriges Radio anser att nu gällande principer inte utgör något avgöran-

9 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 130

de
hinder för samordning mellan TV-kanalerna, men välkomnar likväl utredningens
förslag. Enligt företagets uppfattning kan det i vissa fall anses vara en
fördel att i någon mån differentiera utbudet i de båda kanalerna. Detta är
främst motiverat i de fall där det sammanlagda utbudet av olika skäl blir
litet. Sveriges Radio anser alt man måste vara försiktig då man ställer bredd
mot mångfald; del är snarare resurs- och uirymmesskäl som bör vara vägledande
vid en differentiering av programuppgifterna.

Vidare
anser Sveriges Radio alt principen om programenheternas likställdhet har stort
värde. Denna är viktig för enheternas självständighet och stimulerar
ledningarna till ell rafionelll resursulnytljande.

När
det gäller samordningen av sändningstiderna, anför Sveriges Radio att systemet
med den s. k, typveckan, fastställd av radiochefen, även fortsättningsvis bör
tillämpas. Företagsledningen bör liksom f. n. ange riktlinjerna för
koordinationen.

Även
Pressens samarbetsnämnd anser atl den av utredningen framförda åsikten, att de
båda TV-kanalerna inte skall ha exakt samma uppgifter i programhänseende, redan
är en realitet och som sådan godtagbar även i framtiden. För att man skall
kunna tala om ett pluralistiskt uppbyggt tvåkanalsystem med en faktisk
jämställdhet, förutsätts att båda enheterna erhåller likvärdiga budgetanslag
och har möjlighet all arbeta under någorlunda lika praktiska villkor,
framhåller samarbetsnämnden.

3.3.11
Sändningstider Utredningen

Utredningen
finner att det är omöjligt att tillgodose de olika önskemålen och kraven på
placering av program av skilda slag under bästa sändningstid i de nuvarande
tillgängliga ljudradiokanalerna. Därför anser utredningen, att det i framtiden
bör skapas ett ökat sändningsutrymme under vissa lider på dygnet genom
införandet av en fjärde ljudradiokanal (P 4). Utredningen föreslår därför att
televerket får i uppdrag att verka för att Sverige tilldelas erforderliga
frekvenser vid de förestående internationella förhandlingarna i frågan, såvida
inte den automatiskt löses i samband med ett beslut om en internordisk
satellit.

Så
länge P 4 inte finns anser utredningen att lokalradion inte bör tilldelas sändningsulrymme
utöver del man kommit överens om med Sveriges Radio, dvs. ca 20 timmar per
vecka.

Även
beträffande utbildningsprogrammen i radio räknar utredningen med oförändrad
volym eller ca 15 timmar per vecka.

För
verksamheten med invandrarprogrammen och den allmänna programverksamheten i
radio räknar utredningen med en ökad sändningsvolym under perioden, med 20
limmar per vecka resp. 40 limmar per vecka.

Totalt
skulle därmed ljudradions sändningstid öka från f. n. ca 380 timmar per vecka
till ca 440 timmar.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 131

Radioutredningen anser att de förslag den framfört
angående programverksamheten i TV inte kan genomföras inom ramen för den
nuvarande sändningstiden. Med anledning därav föreslår utredningen att sändningstiden
i T V bör ö k a till ca 100 timmar per vecka mot nuvarande ca 80 timmar per
vecka.

Utredningen understryker att förslaget om ökad
sändningstid för TV inle motiveras av en ambition att nå större publik utan
främst av en önskan att ge bättre service och att nå nya grupper. Strävan är
således inte alt öka TV-tittandet totalt sett utan att göra programmen mer
träffsäkra, så att den enskilde TV-tittarens behållning ökar.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag
om en fjärde ljud rad i o kanal. Hos många instanser betonas särskilt
betydelsen av en P 4-kanal för lokalradions fortsatta verksamhet samt för
programmen för de språkliga minoriteterna. Även utbildningsradions ökade
sändningsbehov tas upp, liksom det angelägna i att utrymme skapas för en kulturpolitisk
satsning i riksradions program. De instanser som tillstyrker förslaget är
statens invandrarverk, länsstyrelserna i Gotlands och Västernorrlands län,
Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Sveriges Utbildningsradio, SAF. Sveriges
grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund. Pressens samarbetsnämnd.
Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Klys, Föreningen Svenska tonsättare.
Svenska musikerförbundet. Motormännens riksförbund och Journalistklubben vid
Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

Sveriges Radio delar utredningens bedömningar och förslag
och hävdar att det nuvarande sändningsutrymmet medför svårigheter vid
program-sammansättning och koordinering. Svårigheterna består i att riksradion
skall ge program för många olika och små publikgrupper, men samtidigt även
erbjuda program som intresserar en stor publik. Dessutom bör del också alltid
finnas program som erbjuder musik. De olika fasta inslagen i utsändningarna
samt inte minst sändningarna från lokalradion och utbildningsradion, gör det
svårt att uppfylla rimliga krav på sändningstider och koordinering.

Sveriges Lokalradio anser att en fjärde ljudradiokanal i
hög grad skulle lätta på det starka trycket när det gäller att få
sändningstider för olika programtyper. För lokalradion skulle ett nytt
distributionsnät även ha tekniska fördelar. Bl. a. skulle den på många platser
besväriiga överhörningen kunna begränsas.

Sveriges Utbildningsradio riktar kritik mot utredningens
förslag att tilldela utbildningsprogrammen en oförändrad sändningsvolym till
dess P 4 införts. Den föreslagna volymen (15 timmar per vecka) motsvarar inte
på långt när det normala programutbudet under en normal sändningsvecka under
höst- och vårterminerna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 132

Riksförbundet Finska föreningar i Sverige tillstyrker en
fjärde ljudradiokanal, då man anser atl en ökning av minoritetssändningarna
endast i begränsad utsträckning ytteriigare får inskränka de svenska
lyssnarnas behov, såväl i riks- som lokalradion.

Klys, Föreningen Svenska tonsättare och Sven.ska
musikerförbundet anser att en ytterUgare radiokanal behövs dels för atl
säkerställa programbehovet för olika grupper, dels för att målformuleringarna
för radions programverksamhet i kulturpolitiskt hänseende skall kunna
uppfyllas. Föreningen Svenska tonsättare anger som exempel på detta, att den
föreslagna breddningen av musikutbudet inte kan genomföras utan den ökade
sändningstiden.

Motormännens riksförbund ser i en fjärde ljudradiokanal
ökade möjligheter till att skapa en renodlad kanal för lätta musik- och
underhållningsprogram, som myckel väl kan kombineras med nyheter och
trafikinformation.

Utredningens förslag beträffande P 4 avstyrks av
länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och
Norrbottens län, CUF, Sveriges folkpensionärers riksförbund och Sveriges
författarförbund.

Bl. a. anför remissinstanserna invändningen alt man bör
tillvarata del utrymme som finns i de redan befintliga kanalerna för att skapa
fler program av hög kvalitet. Om P 4 införs finns en risk för att denna kanal
kommer alt innehålla mycket av mindre seriös karaktär. Därför kan man befara
att stora folkgrupper kommer att nås av ännu färre kulturprogram. 1 stället bör
man satsa medel på redan existerande kanaler, inkl. lokalradion.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska filminstitutet.
Folkets liusför-eningarnas riksorganisation och CLF ställer sig skeptiska till
utredningens förslag om ökad sändningstid för T V och anför att eventuella
ytterligare resurser till radio- och TV-området i första hand bör utnyttjas
till atl förbättra programmens kvalitet. Länsstyrelsen i Stockholms län kan
dock acceptera den ökade sändningstid som föranleds av det föreslagna
dagblocket samt förstärkningen av minoritelsprogrammen, I detla instämmer F"'olkets
husföreningarnas riksorganisation, som i likhet med Filminstitutet betonar
vikten av att eventuellt ökade resurser läggs på en ökad egenproduktion,

Sveriges Radio ansluter sig till det av utredningen
föreslagna sändningsmålet (100 timmar/vecka budgetåret 1984/85). Därigenom ges
möjlighet bl. a. till ökad reprisering. Däremot anser inte företaget att den
föreslagna ökningen av egenproducerade allmänna program - 5 timmar/vecka producerade
av distrikten - är tillfyllest. Radioutredningen och många andra har krävt, att
företaget skall verka för en kraftig ökning av egenproduktionen. 1 och för sig
instämmer företaget med utredningens uppfattning att distriktens
programproduktion för riksprogrammen bör öka, men vill dessutom hävda att även
Stockholmsproduktionen måste tilllåtas att öka något. Den-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 133

na ståndpunkt bör även ses mot bakgrunden av de senaste
årens nedskurna resurser till TV-produktionen i Stockholm, framhåller Sveriges
Radio. En ökning av resurserna till Stockholm skulle innebära att bl. a. de
kreativa krafterna skulle tillvaratagas på ett bättre sältan 'ad som i dag är
fallet. Moderata kvinnoförbundet anser atl en ökad sändningstid i TV är önskvärd,
bl. a. mot bakgrund av det föreslagna dagblocket, som kommer att fylla viktiga
behov hos stora delar av befolkningen. Kvinnoförbundet vill även förorda en
förskjutning av sändningstiden, så all längre kvällssändningar i större
utsträckning än i dag placeras i samband med veckosluten.

3.4 Arkivfrågor

Utredningen konstaterar att de resurser som arkiv- och
biblioteksverksamheten binder inom Sveriges Radio är relativt betydande och
redogör för den beräknade tillväxten av de olika arkivenheterna. Mot denna bakgrund
prövar utredningen olika lösningar på frågan om hur företagets arkivproblem på
sikt bör lösas.

Med hänsyn till företagets behov av dokumentation för
programverksamheten och forskningens behov av material anser utredningen det
felaktigt att lösa lillväxtproblemen i samband med bevarande av program och
programmaterial genom ökad gallring. Utredningen pekar i stället på möjligheten
av en omprövning av formerna för hur arkivkostnaderna i fortsättningen skall
täckas. Utredningen finner det inte rimligt från kostnads- och ansvarighetssynpunkl
att Sveriges Radio skall bära arkivkostnaderna för material, som bevaras enbart
till följd av forskningsbehov.

Utredningen knyter an till de förslag dataarkiveringskommittén
(U 1968: 48) (DAK) lagt fram i sitt delbetänkande (SOU 1974: 94) Bevara ljud
och bild. DAK föreslår bl. a, att en särskild arkivinstitution för ljud- och
bildupptagningar inrättas. Vid den föreslagna arkivinstitutionen skall radio-
och TV-sändningar liksom andra ljud- och bildupplagningar som görs tillgängliga
för allmänheten genom fonogram, spelfilm och videogram bevaras.
Arkivinstitutionen skall enligt förslaget ha möjlighet att ta emot redan
befintligt äldre material.

Det föreslagna arkivet för ljud och bild skulle enligt
radioutredningen få stor betydelse, inte bara för forskningen utan också för
Sveriges Radios arkivkostnader.

Utredningen konstaterar att det medför problem att försöka
dela upp Sveriges Radios arkivbestånd i material som bevaras av programskäl och
sådant som bevaras till följd av forskningsbehov. Större delen av materialet
kan i själva verket anses bevarat för både program- och forskningsbehov.

Utredningen anser att man bör överväga om det är lämpligt
med en principiellt angiven maximigräns för Sveriges Radios arkivtillväxt, t
ex. angiven som procentuell andel av företagets totala resurser. Det bör ankomma

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 134

på Sveriges Radio alt ta ställning till om ell maximisystem
skall införas och hur det i så fall skall tillämpas. Vid en tillämpning av ett
sådant system bör de aktuella arkivbestånden överföras till det föreslagna
arkivet för ljud och bild.

Utredningen anser atl material som bevaras för
programbehov hos Sveriges Radio bör göras tillgängligt för forskning. Avtal
bör slutas mellan arkivinstitutionen och Sveriges Radio om den ersättning som
företagel bör erhålla för kostnaderna i samband härmed.

Remissyttrandena

Av de remissinstanser som berör arkivfrågan anser
flertalet, däribland riksarkivet, landsarkiven i Uppsala och Vadstena,
Stockholms stadsarkiv, SÖ, statens kuhurråd, Sveriges Radio och Sveriges
författarförbund, att Sveriges Radios arkivproblem bör lösas inom ramen för de
förslag som DAK lagt fram i sitt delbetänkande Bevara ljud och bild.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser dock all man
bör ta ställning för en inte obetydlig utvidgning av gallringen i
radioarkiven. Enligt länsstyrelsen bör under inga förhållanden Sveriges Radio
bära kostnaderna för det bevarande som sker enbart för forskningsändamål.

Landsarkivet i Vadstena anmärker att utredningens
arkivförslag inte knyter an lill det framlagda förslaget om ny organisation och
föreslår att det bör utredas hur den lokala arkivvården skall organiseras vid
en kraftigt utökad decentralisering och om del är möjligt atl fortsätta med den
centrala förvaring som har tillämpats.

Stockholms stadsarkiv anser att arkivfrågan vid Sveriges
Radio är av sådan betydelse att den bör regleras i avtalet mellan staten och
programföretaget.

3.5 Text-TV

Utredningen

Text-TV är en ny teknik som innebär att man kan visa en
text eller enklare bilder direkt på TV-skärmen. Detta kan ske samtidigt som
skärmen visar ett vanligt TV-program.

Utredningen föreslår atl text-TV successivt införs i
Sverige. Den nya metoden bör i första hand användas för textsätlning av TV-program
för hörselhandikappade. 1 ett längre perspektiv bör den användas för nyhetsservice
och för textsättning på minoritetsspråk och i sista hand för att ersätta den
nu förekommande textsättningen av program på främmande språk.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser som yttrar sig i
frågan - ett drygt tjugotal - ställer sig bakom tanken på en utveckling av text-TV.
Bland de

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 135

positivt inställda finns/e/ererer, 50, statens kulturråd,
konsumentverket, statens invandrarverk, Sveriges Radio, Sveriges
Utbildningsradio, FPU, Sveriges folkpensionärers riksförbund, TT, Pressens samarbetsnämn

Radioutredningens prioritering av olika användningsområden
för text-TV får medhåll från samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan.
Statens kulturråd instämmer i prioritetsordningen, men anser att något större
behov av text-TV för nyhetsservice eller som ersättning för nuvarande
textsättning av program på främmande språk inte föreligger.

Bl. a, SÖ, Hörselfrämjandets riksförbund och Sveriges
dövas riksförbund konstaterar att det är angelägel atl satsa på text-TV för de
hörselhandikappade och att en försöksverksamhet bör startas omgående. De
nämnda remissinstanserna betonar dock, i likhet med utredningen, all oavsett om
systemet med text-TV införs eller ej, måste de redaktionella resursema för en
utökad verksamhet med textsätlning och nyhetsservice byggas upp.

Hörselfrämjandets riksförbund och Sveriges dövas
riksförbund anser del vara självklart att det allmänna bekostar de tillsatser
till TV-apparaterna som behövs för att text-TV skall kunna tas emot av de hörselhandikappade.

Statens invandrarverk menar att förslaget om text-TV som
ett selektivt system för textsätlning av svenskspråkiga program lämnar
intressanta perspektiv för de språkliga minoritetema i TV-publiken, nämligen
möjlighet att se fler svenskspråkiga program och att kunna uppleva programmen
tillsammans med svensktalande kamrater och med vänner ur andra minori-tetsspråkgrupper.
Sådana kulturella och psykologiska vinster talar för atl planeringen för text-TV
påskyndas.

Sveriges Utbildningsradio finner det angeläget att de
resurser som byggs upp för text-TV ges sådana dimensioner att de kan göras
tillgängliga för Utbildningsradion i den utsträckning som krävs för att
utbildningsprogrammen ska kunna anpassas till de hörselhandikappades och de
språkliga minoriteternas behov.

Televerket meddelar i sitt remissvar alt en särskild
arbetsgrupp inom verket har studerat text-TV-frågan varvid bl. a. konstaterats
att om systemvalsbeslutet skall ske inom de närmaste åren, så är del engelska lexl-TV-systemet
del enda som kan komma i fråga. De hittills genomförda experimentsändningarna
visar att ett systemvalsbeslul bör anstå åtminstone tills ytteriigare
erfarenheter erhållits från de av Sveriges Radio föreslagna
försökssändningarna. Hänsyn måste också tas lill den eventuella nordiska
rundradiosatelliten så att ett för hela Norden enhetligt och internationellt
accepterat system kan väljas. Det är också väsentligt att distributionsproblemen
lösts innan ett definitivt beslut fattas. Konsumentverket anser del vara
väsentligt att televerket väljer ett system som är eller kommer att bli
internationellt användbart, eftersom långa produktionsserier är en
förutsättning för låga framställningskoslnader.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 136

Sveriges Radio meddelar att under de senaste två åren en samarbels-grupp
med deltagare från Sveriges Radio, televerket, Sveriges radioleverantörer samt
Philips och Luxor har arbetat med tekniska problem förknippade med text-TV.
Under samma period har en arbetsgrupp inom Sveriges Radio studerat hur del
redaktionella och driftlekniska arbetet skall bedrivas samt i samarbete med
den ovan nämnda samarbetsgmppen skisserat en fortsatt försöksverksamhet. Sedan
de laboratoriemässiga försöken nu är slutförda bör enligl Sveriges Radio nästa
steg bli en försöksverksamhet i mindre skala i samarbete med bl. a. televerket
och de hörsel-handikappades organisationer. Sveriges Radio har i
anslagsframställningen för budgetåret 1978/79 begärt medel för försöken som
föreslås omfatta 200 hushåll.

Pressens samarbetsnämnd anser del nödvändigt alt
regeringen skyndsamt tillsätter en utredning med uppgift att göra en samlad
bedömning av de juridiska, tekniska, ekonomiska och organisatoriska frågor som
måste lösas om man önskar införa dessa nya system i Sverige. Företrädare för
pressens organisationer, Sveriges Radio och televerket bör ingå i en sådan
utredning. Svenska tidningsutgivareföreningen erinrar om all föreningen
tidigare har anhållit om en allsidig utredning rörande text-TV och vill i detla
sammanhang understryka angelägenheten av att utredningen övervägar
möjligheterna atl ge inte bara TT utan även enskilda tidningar och/eller
tidningsgrupper tillgång till sådant sändningsulrymme för text-TV i TV-kanalerna
som inte kommer att utnyttjas av televisionens programenheter. Skälet till att
det kan bli intressant för i första hand dagstidningarna att sända text-TV via
en TV-kanal är att det är fullt tänkbart alt i framtiden erbjuda nyhetsservice
på regional basis och medelst speciella mottagningsnycklar göra det möjligt
för en tidnings abonnenter att exklusivt motta tidningens information. Skulle
en utredning om text-TV även behandla tidningarnas möjligheter atl begagna Hetta
medium måste detla enligl Svenska journalistförbundet ske med utgångspunkten
att nuvarande presstruktur inte överförs till text-TV.

En utredning av det slag Tidningsutgivareföreningen
föreslår i sin skrivelse har, enligt Sveriges Radio, en vidare målsättning och
syftar bl. a. lill att undersöka huruvida den information tidningarna i dag ger
kan distribueras elektroniskt. De principiella frågor som bör utredas
beträffande särskild rundradio och TV gäller också utnyttjande av text-TV på
det sätt Tidningsutgivareföreningen antyder. Dit hör frågor om reklam och finansiering,
saklighet och opartiskhet, ansvar, programregler och efterhandsgranskning.

Enligt TT:s uppfattning talar goda principiella skäl för
att rätten att sända text-TV inte förbehålls Sveriges Radio ensamt. TT har för
egen del stort intresse av all få delta i lexl-TV-sändningar när sådana kommer
i gång och noterar med tillfredsställelse utredningens positiva inställning på
den punkten.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 137

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund anför i ett gemensamt yttrande att pressen av tekniskt-ekonomiska
skäl i en framtid kan gå över till elektronisk överföring av sin information
genom projicering på TV-skärm. I så fall bör detta inte i onödan hindras av att
Sveriges Radio genom någon form av monopol förfogar över alla elektroniska
överföringssystem som ej är av individuell natur. Sveriges radioleverantörer
och Sveriges radiohandlares riksförbund tar i sitt gemensamma remissvar också
upp frågan och menar att man bör utreda möjligheten att rätten till
distribution av leletextsignaler kan ges till andra än Sveriges Radio.

3.6 Ekonomi

Utredningen

Utredningen utgår från att rundradioverksamheten i samma
omfattning som f. n. skall finansieras med mottagaravgifter. Sveriges
Utbildningsradio och utlandsprogrammen skall således även fortsättningsvis
finansieras över statsbudgeten. Starka skäl talar också enligt utredningen för
alt även radionämndens verksamhet blir skattefinansierad.

Utredningen föreslår atl televerket skall som nu svara för
avgiftsuppbörden.

Utredningen föreslår att Sveriges Radios
planeringsmöjligheter skall förbättras genom införandet av treåriga rullande
verksamhetsplaner som skall fastställas av statsmakterna i samband med
medelstilldelningen. Vidare skisserar utredningen ett system varigenom
Sveriges Radio skall få automatisk kompensation för sådana förändringar i
kostnaderna för den fast anställda personalen som förelaget inte kan råda över.

Utredningens förslag till utbyggnad av
rundradioverksamheten medför en ökning av driftkostnaderna till ca 225 milj.
kr. (1976/77 års penningvärde) när utbyggnaden är fullt genomförd. Ökningen
bör fördelas successivt under den kommande avtalsperioden med ca 30 milj. kr.
per år. Den erforderiiga investeringskostnaden beräknas till ca 100 milj. kr.
under hela perioden (jämför 8. 1).

Remissyttrandena

Bland remissinstanserna råder allmän enighet om att
rundradioverksamheten även i fortsättningen bör finansieras med mottagaravgifter.

Några remissinstanser ställer sig dock positiva till en
reklamfinansiering av rundradioverksamheten. SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO
och Sveriges industriförbund anser atl reklamförbud medför stelhet i finansieringen
och kan förorsaka minskade ekonomiska resurser och därmed en försening av den
tekniska utvecklingen av etermedierna.

MUF anser att reklamfinansiering bör införas i syfte att
reducera eller helt avskaffa licensavgifterna. Även Moderata kvinnoförbundet
förordar reklamfinansiering av rundradioverksamheten.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 138

Svenska annonsörers förening argumenterar för en ny
mediepolitik från samhällets sida, som ska inbegripa att rundradioverksamheten
finansieras genom reklaminslag.

När det gäller uppbörden av avgiftema noterar televerket,
RRV och Sveriges Radio all kostnaderna härför har stigit kraftigt på senare
år. Mot denna bakgrund ifrågasätts om inte alternativ till den nuvarande
formen för uppbörd bör övervägas.

Förslaget om rullande treåriga verksamhetsplaner
tillstyrks allmänt av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Hit hör
televerket, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län,
Svenska filminstitutet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Sveriges
Utbildningsradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, TCO, FPU,
Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund, Svenska
musikerförbundet, Norrbottens journalistförening och Svenska
civilekonomföreningen. SACOISR anser all verksamhetsplanen bör omfatta fem år.
Statskontoret anser att Sveriges Radio bör tillämpa en sådan planering som
utredningen föreslår, oavsett vilka beslut som kan komma att träffas i fråga om
kompensation för lönekostnadsökningar. Verket finner frågan om lönekompensation
svårlöst för Sveriges Radios vidkommande, eftersom företaget inte arbetar under
det effektivitetshöjande konkurrenstryck som normall gäller för aktiebolag.
Även om det enligt statskontoret är troligt att de senaste årens
lönekostnadsökningar överstigit potentiella pro-duklivitelsvinster ställer sig
verket avvisande lill automatisk kompensation. Ett viktigt incitament till effektivitetshöjande
och kostnadsbesparan-de åtgärder skulle i så fall gå förlorat. Behovet av
kompensation för kostnadsfördyringar bör i stället prövas från fall till fall
i likhet med vad som sker för de s.k. programbudgetmyndighetema.

RRV ställer sig positivt till del föreslagna
planeringssystemet men förutsätter att frågan utreds grundligare än vad
utredningen haft möjlighet atl göra, innan slutligt beslut fattas om metoden
för lönekompensation. Bl. a. bör enligt RRV eri"arenheter kunna inhämtas
från motsvarande system inom försvarsområdet. Det framtida planeringssystemet
måste utformas så att man kan ta tillvara möjligheterna till effektivisering
och besparing i programproduktionen, understryker RRV.

SAF, Sveriges grossisiförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund anser inte att utredningen övertygande visat varför Sveriges
Radio bör ha den förmånsställning som automatisk kompensation för
lönekostnadsökningar innebär.

Ett antal remissinstanser, nämhgen Svenska filminstitutet,
Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, TCO, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sverigesförfattarförbund,
Svenska musikerförbundet. Svenska leaterförbundet och Norrbottens
journalistförening, anser, till skillnad från utredningen, att avtalsbundna
ersättningar till frilansmedarbelare bör inräknas i kompensationsbasen och
kompenseras på motsvarande sätt som kostnaderna

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 139

för fast personal. Det framhålls därvid bl. a. att avtalen
mellan Sveriges Radio och kulturarbetarorganisationerna i själva verket följer
de centrala avtalsuppgörelserna.

Beträffande utredningens kostnadsberäkningar konstaterar.?rari-kontoret
att reformkraven synes svårförenliga med Sveriges Radios nuvarande och
förväntade ekonomiska situation. RRV anser alt inkomstberäk-ningama för
rundradiorörelsen är något osäkra. Det vore därför oklokt all binda sig för en
kraftig framtida kostnadsökning på driftsidan. 1 stället bör utbyggnaden ske
successivt i takt med intäktsökningen, framhåller RRV. Sveriges Radio anser att
utredningens kostnadsschabloner är tilltagna i underkant och räknar med
betydligt högre utgiftsökningar än utredningen. Även för oförändrad verksamhet
krävs enligl företagel väsentliga resurstillskott för all kompensera den
hittills låga reinvesteringsnivån, och den urholkning av Sveriges Radios
medelsram som enligt företaget skett under senare år.

3.7 Radionämnden m. m.

3.7.1 Radionämndens granskningsuppdrag Utredningen

Radioutredningens förslag innebär ingen förändring av
radionämndens granskningsuppdrag. Kontrollen av att programföretag följer
bestämmelserna i radiolag och avtal skall även i framliden utövas av ett
fristående granskningsorgan och ske genom efterhandsgranskning av sända program
såväl efter anmälan från allmänheten som på nämndens eget initiativ. Utredningen
betonar att endast de bestämmelser i radiolag och avtal som direkt avser mål
och regler för programverksamheten skall tillämpas av granskningsorganet. 1
princip skall hela den programverksamhet för vilken ett programföretag erhållit
sändningsrätt kunna göras till föremål för nämndens granskning. För Sveriges
Radio/Sveriges Lokalradio innebär det att, fömtom riks- och regionalprogram
samt lokalprogram, de program som huvudsakligen är avsedda att mottas i
utlandet skall granskas.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har godtagit eller lämnat utan
erinran vad radioutredningen föreslagit beträffande innebörden av
radionämndens granskningsuppdrag.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 140

3.7.2 Granskningsarbetets organisation Tidigare förslag

1 sitt betänkande (Ds U 1974:7) Radionämnden - Breddad
granskning och ny organisation diskuterar radionämndsutredningen hur den icke an-mälningsstyrda
granskningsverksamheten kan systematiseras och utvidgas. Utredningsmannens
förslag i detta avseende bygger bl. a. på att programmen kategoriseras på
bestämt sätt och att vissa av dessa programka-tegorier prioriteras för
granskning. Enligl förslaget skall den totala granskningsinsatsen inom olika
kategorier dessutom följa särskilda riktlinjer angående omfattningen och
fördelningen av granskningen.

Radionämndsutredningen anförde vidare följande riktlinjer
för en ny granskningsorganisation.

-
den nya
organisationen bör medge en avsevärd utvidgning kvantitativt sett av granskningsverksamhelen,

-
arbetsuppgifterna
för radionämndens ledamöter och suppleanter bör avgränsas lill verkligt
väsentliga frågor, i första hand till ärenden av principiell betydelse eller
eljest av större vikt,

-
radionämndens
olika funktioner, framför allt den initiativlagande, övervakande, åklagarbetonade
å ena sidan och den domstolsmässiga, avtalstolkande å andra sidan, bör hållas
isär och organisatoriskt renodlas,

-
den domstolsmässiga
funktionen bör utövas under domstolsmässiga arbetsformer: förhandlingar mellan
likaberättigade "parter", muntlighet och offentlighet,

-
det formella
beslutsansvaret bör så långt möjligt åvila den eller dem som direkt tagit del
av det relevanta beslutsunderlaget,

-
en bredare och
systematisk granskningsverksamhet förutsätter en ordning som möjliggör enklare
och snabbare beslut rörande granskningsinitiativ,

- anmälningsärenden där saken rör anmälaren själv
bör i princip kunna

prövas av två instanser.

Enligt utredningens principförslag för den närmare utformningen
av granskningsverksamheten i framtiden skulle det nya granskningsorganel kallas
"radioombudsman" eller eventuellt "det allmännas radioombudsman"
(RO). Systemet skulle fungera på följande sätt.

RO skall vara en från radionämnden helt skild myndighet
med egen kansliorganisation. Alla anmälningar mot program skall passera RO. RO
får ansvaret för att programverksamheten granskas planmässigt och enligt
gällande bestämmelser. Utan att vara bunden av direktiv från radionämnden
skall RO falla alla beslut om granskning av program ulan anmälan. Nämnden
kommer alltså inte att ta upp ärenden på eget initiativ. Alla ärenden skall
förberedas vid RO:s kansli. Sedan ett ärende förberetts meddelar RO beslut.
Beslutet kan antingen innebära att ärendet sakligt avgörs eller att RO för upp
ärendet i radionämnden. De ärenden som RO skall avgöra

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 141

får inte vara principiellt betydelsefulla eller eljest av
större vikt. RO får meddela friande eller kritiserande beslut men inte
fällande. Programföretaget får möjlighet att hos radionämnden överklaga ett av
RO meddelat kritiserande beslut. En anmälare skall på liknande sätt kunna
överklaga RO:s friande eller kritiserande beslut under förutsättning att saken
rör anmälaren själv. I en icke helt obetydlig del av ärendena blir alliså
radionämnden andra instans. I de ärenden som avgörs av nämnden får RO en
ställning som motsvarar åklagarens i ett brottmål. Handläggningen av ärendet
skall ske vid en muntlig förhandling där RO fungerar som åklagare och programföretaget
får ställning av tilltalad och eventuellt biträds av ett juridiskt ombud.
Förhandlingen blir muntlig och offentlig. Tidsåtgången per avgjort ärende
kommer att bli väsentligt större om ärendet avgörs vid förhandling i stället
för vid föredragning.

Under hänvisning till pågående utredningar om
programverksamhetens organisatoriska förutsättningar ansåg emellertid radionämndsutredningen
alt frågan hur övervakningen av programverksamheten slutligt skulle organiseras
borde övervägas ytteriigare. Utredningen föreslog därför som ett
övergångsarrangemang vissa förstärkningar av radionämndens kansli samt att
relativt vidsträckta beslutsbefogenheter skulle överföras lill nämndens
sekreterare, som då borde få benämningen kanslichef. Granskningsverksamhetens
organisation skulle enligt detta s. k. kanslichefsalternativ fungera på
följande sätt.

Kanslichefen skall vara en tjänsteman, som är anställd vid
radionämndens kansli. Han skall handlägga sådana ärenden och frågor som
nämnden delegerar till honom. Nämnden skall hänskjuta sådana ärenden eller grupper
av ärenden som inte är av större vikt eller principiell betydelse till avgörande
av kanslichefen. Innan ett visst ärende avgjorts kan nämnden återta
delegationen. I praktiken torde den nya organisationen innebära att
kanslichefen, sedan ett ärende förberetts, antingen fattar ett slutgiltigt friande
beslut eller ett beslut atl ärendet ska avgöras av nämnden. Av samtliga
ärenden torde mera än hälften kunna avgöras genom ett friande beslut av kanslichefen.
Kanslichefens slutliga beslut skall meddelas på nämndens vägnar. Delta innebär
att nämnden inle formellt kan överpröva ett friande beslut av kanslichefen.
Kanslichefen övertar även de beslut som kan fattas under handläggningen av ett
ärende och som i nuvarande organisation meddelas av ordföranden. Kanslichefen
avses dock inte bli behörig att infordra yttranden från programföretag. Vad
som här avses är bl. a. beslut om att program ska granskas på nämndens eget
initiativ och befogenhet att besvara anmälningar eller andra skrifter av sådan
beskaffenhet att de uppenbart faller utanför nämndens prövning. Det skall
betonas atl inrättandet av kanslichef inte innebär att nämndens möjlighet att
självmant uppta program till prövning skall upphöra. Nämnden skall ha kvar
denna möjlighet och ha tillsyn över kanslichefens verksamhet även i denna del.
De ärenden, som inte avgörs genom ett friande beslut av kanslichefen, skall

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 142

avgöras efter föredragning inför nämnden. En sådan föredragning
är inte offentlig, I mera väsentliga ärenden görs föredragningen av
kanslichefen och i övriga ärenden av en sekreterare i nämnden.

Remissyttrandena

Utredningsförslaget får genomgående ett positivt
bemötande. Många instanser ger utredningen ett oreserverat stöd. Helt
avvisande är bara SAF, som i avvaktan på en fullständig analys av radionämndens
eller annat kontrollorgans framtida funktion, sammansättning och befogenheter
finner det föga meningsfullt att genomföra de föreslagna förändringarna.

Alla övriga remissinstanser instämmer i utredningens
förslag om breddad och systematiserad granskningsverksamhet. Samtliga
instanser utom JK, finner det vidare lämpligt att inrätta en RO, så alt den
dömande och åklagarbetonade sidan i radionämndens verksamhet skiljs åt. JK
uttalar stor tveksamhet till inrättandet av en RO och anser att tillräckligt
bärande skäl ej anförts mot en uppdelning av nämndens verksamhet som innebär
att de initiativtagande, övervakande och åklagarbetonade funktionerna överförs
till ell ämbetsmannaorgan utan lekmannainflytande. JK beaktar särskilt att
övergångsarrangemanget med delegation av viss beslutanderätt till nämndens
kanslichef bl. a. har den fördelen atl nämnden behåller kontrollen över granskningsarbelet
i dess helhet.

Enligt Sveriges Radio bör en RO inte få fatta kritiserande
beslut.

Utredningens förslag att som ett provisorium delegera
enklare ärenden till en kanslichef vinner anslutning av nästan alla
remissinstanser.

KO anser emellertid inte att en kanslichefsbefallning bör
inrättas främst med hänsyn till att det framstår som otillfredsställande att
radionämnden skulle delegera vissa av sina materiella beslutsfunktioner till en
tjänsteman, som inte är ledamot av nämnden, samt att tjänstemannens beslut
-som formellt skulle fattas på nämndens vägnar - inte skulle kunna överklagas
till nämnden. Vidare bör en anmälare i ärenden som rör honom själv ha möjlighet
atl själv påkalla prövning i nämnden.

Utredningen

Radioutredningen uttalar att det närmast får ankomma på
det framtida granskningsorganet att besluta om formerna för systematisk och
breddad granskning men att radionämndsutredningens förslag kan utgöra underlag
för en försöksverksamhet.

Vad gäller granskningsverksamhetens närmare organisation
och utformning förordar radioulredningen det s. k. kanslichefsalternativet,
som innebär att vissa beslutsbefogenheter överflyttas till en tjänsteman i
radionämnden. Det viktigaste skälet mot att en RO inrättas är enligt
radioutredningen att denne skulle få funktioner motsvarande en åklagares i det
allmänna rättsväsendet. Det skulle bli RO som fattar beslut om utredningar och
om ex officiogranskning. Dessa beslut börenligt radioutredningen fat-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 143

tas av ett förtroendemannaorgan, dvs. av radionämnden.
Radioutredningen anför vidare all beslut av RO i vissa fall skulle kunna
överklagas vilket skulle skapa ett administrativt tungrott system med två
prövningsinstanser. Radioutredningen anser ej att domstolsmässiga arbetsformer
i radionämnden är lämpliga för det slags granskning som det här är fråga om.
Kanslichefsalternativet torde även bli väsentligt mindre kostnadskrävande än
alternativet med en RO bl. a. därför att endast en kansliorganisation behövs.

Remissyttrandena

Remissinstanserna, däribland Sveriges Radio och
radionämnden, tillstyrker genomgående kanslichefsalternativet. Detta
alternativ avstyrks endast av Svenska filminstitutet, konsumentverketjKO, Klys,
Sveriges författarförbund. Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen.
Klys pekar på alt sammanblandningen av å ena sidan den opartiskt dömande
funktionen och å andra sidan den aktiva utredande åklagarfunktionen ger
radionämnden en oklar roll. Författarförbundet, Journalistförbundet och Tidningsutgivareföreningen
förordar RO-alterna-tivet närmast under hänvisning lill att systemet med en
pressombudsman (PO) fungerat tillfredsställande.

3.7.3 Ärendenas handläggning Tidigare förslag

Enhgt radionämndsutredningens förslag innebär den nya
organisationen att kanslichefen, sedan ett ärende förberetts, antingen fattar
ett slutgiltigt friande beslut eller ett beslut att ärendet skall avgöras av
nämnden. Kanslichefens slutliga beslut meddelas på nämndens vägnar. Detta
innebär att nämnden inte formellt kan överpröva ett friande beslut av
kanslichefen. Kanslichefen övertar även de beslut som kan fattas under
handläggningen av ett ärende och som i nuvarande organisation meddelas av
ordföranden. Kanslichefen är dock inte behörig att infordra yttranden från
programföretag. Inrättande av kanslichef innebär inte alt nämndens möjlighet
att självmant uppta program till prövning upphör. Nämnden har kvar denna möjlighet
och har tillsyn över kanslichefens verksamhet även i denna del. De ärenden, som
inte avgörs genom att friande beslut av kanslichefen, avgörs efter föredragning
inför nämnden.

Utredningen

Radioulredningens förslag rörande kanslichefens
befogenheter överensstämmer i huvudsak med radionämndsutredningens.
Radioutredningen föreslår emellertid att kanslichefen - i motsats till vad som
föreslagits i radionämndsutredningens betänkande - får rätt att få skiljaktig
mening antecknad. Radioutredningen anser det vidare tveksamt om kanslichefen,
så-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 144

som föreslagits i nämnda betänkande, bör vara fråntagen
möjligheten att infordra yttrande från programföretag i granskningsärende.

Remissyttrandena

Av de remissinstanser som uttalat någon mening i denna
fråga avstyrker radionämnden radioutredningens förslag att kanslichefen skall
få rätl att få skiljaktig mening antecknad. Radionämnden uttalar därvid att det
ej är av allmänt intresse all veta vad en föredragande ansett i
förvaltningsärende av denna art, eftersom beslutet inte kan överklagas. Såväl
radionämnden som Sveriges Radio understryker att den nya ordningen ej bör
innefatta befogenhet för kanslichefen att infordra yttrande från
programföretag. Båda instanserna betonar atl yttrande hittills har begärts
endast i ärenden i vilka det kunnat komma i fråga att rikta anmärkning mot
program. Med hänvisning till den vikt programföretagen sålunda fäst vid sina
yttranden till radionämnden vill man förorda att befogenheten att infordra
yttrande även i framtiden skall förbehållas nämnden.

3.7.4 Beriktigande och genmäle Gällande bestämmelser

Enligt 8 § femte stycket radioavtalet gäller följande:
"Felaktig sakuppgift skall beriktigas, när det är påkallat. Den som har
befogat anspråk att bemöta påslående skall beredas tillfälle lill genmäle. Beriktigande
och plats för genmäle skall ges utan oskäligt dröjsmål".

Skillnaden mellan beriktigande och genmäle kan beskrivas
på följande sätt.

Beriktigande - avser fakta, sakuppgifter och anknyter till
radiolagens krav på saklighet;

Genmäle - avser angrepp mot åsikter eller person och
anknyter till radiolagens krav på opartiskhet.

Radionämnden saknar befogenhet att meddela programföretag
direktiv om införande av genmäle eller beriktigande, eftersom radionämnden över
huvud taget inte är behörig att meddela föreskrifter om de framtida programmens
innehåll eller utformning. Radionämnden kan dock i efterhand pröva om ett beriktigande
borde ha medgivits eller om ett beriktigande som givits varit korrekt utformat
och sänts tillräckligt skyndsamt.

Utredningen

Enligt radioutredningen bör rätten till beriktigande och genmäle
regleras genom nya bestämmelser i avtal mellan staten och programföretag och i
instruktion för radionämnden. Visseriigen behandlar radionämnden årligen
mycket få ärenden angående beriktigande och genmäle (tre-fyra stycken), men det
säger egentligen inte särskilt mycket vare sig om i vilken omfattning önskemål
och krav på beriktigande och genmäle faktiskt framförs till

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 145

Sveriges Radio eller om det verkliga behovet. Trots vissa
interna regler på detta område tycks det inte heller finnas någon enhetlig
praxis inom Sveriges Radio för alt behandla sådana framställningar. Med hänsyn
till denna frågas betydelse för relationerna mellan programföretagen och den
allmänhet den skall tjäna är detta otillfredsställande. Radioutredningens
förslag innebär alt programföretaget är skyldigt att genast underrätta
radionämnden dels när skriftlig begäran om genmäle eller beriktigande
framställs av den som saken rör inom sex månader efter sändning av det program
som anmärkningen avser, dels när programföretagets beslut i ärendet fattats.
Sistnämnda underrättelse, som skall lämnas även om programföretaget bifallit
begäran, skall omfatta inte enbart programföretagets ställningstagande ulan
även skälen till detta. Genom skyldigheten all underrätta radionämnden får
denna möjlighet att granska varje beslut i nu berörda frågor, vilken granskning
det åligger nämnden att fullgöra. Nämndens prövning är inte begränsad till de
skäl företagel anfört för sitt beslut, utan skall omfatta en fullständig
bedömning av om bifall till begäran varit befogat.

Radioulredningen anser vidare att särskilda bestämmelser
bör införas som innebär skyldighet för programföretag att på lämpligt sätt
publicera nämndens beslut. En sådan bestämmelse skulle stärka radionämndens
ställning. Programföretag skall således åläggas att i radioprogram publicera
beslut av radionämnden enligl vilket företaget brutit mot 6 § radiolagen eller
mot bestämmelser i avtal mellan staten och programföretaget.

Remissyttrandena

En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
radioutredningens förslag angående formerna för beriktigande och genmäle.
Förslaget avstyrks av KF, som anser att det kan komma att allvarligt begränsa
radions granskande journalistik. KF uttalar att företrädare för myndigheter,
förelag och organisationer redan nu har goda möjligheter till genmälen och berikti-ganden
i rundradion och varnar för risken att företrädare för etablerade grupper
utnyttjar bestämmelserna för att försvåra radions möjligheter att granska olika
företeelser i samhället.

Radionämnden finner den föreslagna ordningen tungrodd och
antyder att reglerna möjligen kan verka hämmande för en självständig
journalistisk verksamhet. Radionämnden varnar för att den nya ordningen kan
komma att föranleda ett i förhållande lill resultatet oproportionerligt
granskningsarbete och en formalisering av handläggningen hos programföretagen.
Radionämnden föreslår en allernativlösning som innebär att programföretagen
åläggs atl i sina beslut med anledning av framställningar om beriktigande och genmäle
erinra om att programmet och företagens beslut kan prövas av nämnden.

Sveriges Radio ifrågasätter nödvändigheten av ett
åläggande om publicering, eftersom det kan förväntas att programföretagen - i
enlighet med redan gällande praxis hos Sveriges Radio - kommer att publicera
alla fällande beslut.

10 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 146

Pressens samarbetsnämnd understryker vikten av all man i
kommande avtal bibehåller programföretagens oinskränkta rätt att ensamma avgöra
vilka radioprogram som de skall sända.

Övriga remissinstanser som uttalat någon åsikt i frågan,
bl. a. LRF, MUF, FPU, Pressens samarbetsnämnd, Pressens opinionsnämnd och
Sveriges författarförbund, godtar radioulredningens förslag.

3.8 Särskild ljudradio och TV

Utredningen

Utredningen konstaterar att man inte har haft i uppdrag
att lämna förslag i frågor som rör vidgad rätt till sändning av radio- och TV-program.
Utredningen kommer emellertid fram till att den allmänna rundradion har begränsade
möjligheter på gruppkommunikationens område och att dessa möjligheter
ytterligare begränsas av kravet på opartiskhet och av atl programmen riktar
sig till hela befolkningen inom stora geografiska områden. Det finns därför
behov på det lokala planet som inte tillgodoses av den allmänna rundradion,
och som enligt utredningen inte heller kan tillgodoses av denna.

Utredningen är allmänt positiv till att etableringsrätten
utvidgas så atl en programverksamhet av detta slag - särskild ljudradio och
särskild TV -kan komma till stånd. Utredningen konstaterar att det i så fall
krävs ändringar och kompletteringar i den gällande lagstiftningen. Man betonar
också atl det är önskvärt att ingående belysa konsekvenserna av olika lösningar.
Utredningen föreslår därför att frågan, innan beslut fattas, görs till föremål
för särskild utredning, kompletterad med försöksverksamhet.

I ett särskilt avsnitt behandlar utredningen
förutsättningarna för särskild ljudradio. Det sägs där att möjligheter för
lokala sändningar med begränsad geografisk räckvidd bör öppnas inom det FM-band
som nu är tillgängligt för vanliga rundradiosändningar (87,5-100 MHz). Televerket
har på radioutredningens uppdrag undersökt olika alternativ för att inrätta
radiostationer för detta ändamål. Enligt ett av dessa alternativ skulle man med
hjälp av drygt 200 sändare kunna etablera minst en sändningsmöjlighet i varje
kommun med över 10000 invånare. Det betonas också att i en framtid, när Sverige
tilldelats ytteriigare frekvenser, blir utrymmet för sändningar av särskild
ljudradio avsevärt större.

Utredningen konstaterar dock atl inom ramen för de
frekvenser, som f. n. eller inom överskådlig framtid kan finnas tillgängliga,
kan man inte ge principiell elableringsfrihet för särskild ljudradio. Det är
därför uppenbart att man måste skapa regler för hur sändningsrätten ska
fördelas. Rätt all bedriva särskild Ijudradioverksamhet bör enligt utredningen
kunna ges till ideella, religiösa, fackliga och politiska organisationer och
folkrörelser. Sändningarna ska ingå som ett naturiigt led i den ordinarie
verksamheten.

Tillstånd (koncession) ska endast kunna meddelas grupper
och organisa-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 147

tioner som utgör juridiska personer. Tillståndsgivningen
bör kunna ske enligt ett ganska okomplicerat och relativt standardiserat
förfarande. De närmare reglerna för koncessionsförfarandet och de kriterier
som ska tillämpas bör faststäUas av regeringen. Televerket ansvarar för
frekvensfördelningen och andra frågor som har med sändarna alt göra - t. ex.
deras styrka och geografiska placering.

Sändningarna bör kunna ske antingen över sändare som
organisationen själv äger eller via sändare, där organisationen hyr tid.

Utredningen finner det vara länkbart att kommuner -
ensamma eller flera tillsammans - har intresse av att bygga lokala
radiostationer för att därmed ge föreningar och organisationer service.

Vid sin behandling av särskild TV utgår utredningen från
att möjligheten alt sända sådana program bör skapas genom utnyttjande av
centralantennanläggningar för kabel-TV-sändningar.

Samma slags grupper och organisationer som nämnts i
samband med särskild ljudradio börenligt utredningen kunna ges rätt att bedriva
särskild TV-verksamhet. Koncessionsförfarandet bör i princip också vara detsamma.

Utredningen anser att det är otillfredsställande att
ägaren till en centralantennanläggning - vare sig det gäller en enskild
fastighetsägare eller en juridisk person - i kraft av sitt ägande ska ha rätt
all ensam avgöra vem som ska få utnyttja anläggningen för sändningar och kanske
också vad som får sändas. För de sändningar som skall räknas som
rundradiosändningar skulle problemet enligt utredningen kunna lösas genom alt
ägare till centralantennanläggningar måste förbinda sig att antingen upplåta
den för sändning till alla föreningar eller grupper som fått tillstånd eller
helt avstå från att utnyttja anläggningen för kabel-TV-sändningar.

Utredningen behandlar dessutom en rad frågor som i
huvudsak rör regler för programverksamheten.

Regleringen av ansvaret för radioprogram som förekommer i
särskild ljudradio resp. särskild TV hör enligt radioulredningen till de
problem som den föreslagna utredningen måste lösa. I princip anser utredningen
att det är fullt tänkbart att ansvaret regleras på samma sätt som för den
allmänna rundradion, således genom bestämmelserna i radioansvarighetslagen. Härför
krävs i första hand tillämpningsföreskrifter angående vem som skall vara
programutgivare och hur register över dessa ska föras.

Radiolagens bestämmelser angående opartiskhet i
programverksamheten äger uppenbariigen inte tillämpning på den verksamhet som
avses. Ideella och politiska organisationer etc. måste således enligt
utredningen ha rätt att framföra uppfattningar och idéer utan krav på partsbalansering.

Kravet på saklighet är dock i viss mån relevant även för
delta slags sändningar, och därför kan bestämmelser angående beriktigande och genmäle
övervägas.

Förbudet mot förhandsgranskning ska gälla. Däremot skall bestämmel-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 148

serna angående hävdandet av det demokratiska statsskickets
grundidéer m. m,, som anges i utredningens förslag till förändrad lydelse av 6
§ radiolagen, inle gälla för programverksamheten i den särskilda ljudradion resp.
den särskilda televisionen.

Förbud alt sända reklam mot betalning skall gälla eftersom
utredningen utgår från att denna verksamhet inte ska finansieras genom
kommersiell reklam. Del är, menar utredningen, uppenbart all risken är ganska
stor för alt reklam ändå på olika sätt kan förekomma i detta slags programverksamhet.

Regler för programverksamheten kan - i den utsträckning
sådana ska finnas - antagligen enklast fastställas genom bestämmelser i
koncessionsbesluten. Förutom reklamförbud och eventuella regler angående beriktigande
och genmäle är det kanske rimligt atl inskränka reglerna till allmänna
bestämmelser av publiceringsetisk karaktär, l. ex. integritelsskydd och
kontroll av sakuppgifter.

Radionämndens uppgifter som eventuellt granskningsorgan
även för den särskilda ljudradion och televisionen hör till de frågor som en
utredning måste behandla. Med tanke på nämndens alltmera utökade uppgifter är
det enligt utredningen tveksamt om nämnden bör ha befattning med sändningar i
särskild ljudradio och särskild TV. Möjligen skulle koncessionsnämnderna kunna
handlägga dessa ärenden. Frågan om eflerhandsgranskning måste dock noga
belysas i det fortsatta beredningsarbetet.

Remissyttrandena

Endast en minoritet av remissinstanserna motsätter sig utredningens
förslag om att särskild Ijudradio-TV närmare skall utredas. I fråga om synen
på behovet av särskild ljudradio och TV är reaktionen emellertid blandad. En gmpp
ställer sig helt bakom utredningens förslag. Denna grupp tror att den särskilda
ljudradion och televisionen kan bli ett nytt och vitaliserande inslag i
organisationers och folkrörelsers liv. En annan gmpp anser att det inte finns
något behov av ett sådant medium. Många inom denna gmpp menar också att
särskild ljudradio och television kommer att medföra direkta problem. En
tredje gmpp intar en avvaktande hållning.

De remissinstanser som ställer sig bakom en utvidgning av
sändningsrätten enligt utredningens förslag är bl. a. länsstyrelsen i Hallands
län. Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssäUskaps
representantförsamling. Svenska handelskammarförbundet, SAF, Sveriges
grossistförbund. SHIO och Sveriges industriförbund, FPU, Folkpartiets
kvinnoförbund, TBV, Sveriges f

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd
understryker i sitt gemensamma yttrande att det på det lokala planet finns
behov, som inte kan tillgodoses av den allmänna rundradion, och tillstyrker
därför utred-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 149

ningens förslag om all vidare utreda frågan om vidgad sändningsrält.
KDS anför att radioutredningen erkänner att Sveriges Radio icke förmätt etablera
tillfredsställande relationer till folkrörelserna. Inte minst kristna församlingar
och organisationer har i hög grad försummats av Sveriges Radio. TBV menar att
med tanke på folkrörelsernas och organisationernas dominerande ställning i det
svenska samhället är det både önskvärt och berättigat att tillskapa
möjligheter för en eterburen direkt kommunikation med de stora
medlemsgrupperna.

Några remissinstanser, bl. a. Svenska handelskammarförbundet,
MUF, FPU och Svenska civilekonomföreningen, ser utvecklingen av särskild
ljudradio och TV som ett viktigt led i avvecklingen av Sveriges Radios ensamrätt.
Civilekonomföreningen konstaterar all en ökad valfrihet och ökad frihet i etern
har stort värde i ett fritt och demokratiskt samhälle.

MUF anser att uppdraget bör vidgas atl omfatta inte bara
lokala utan även regionala och rikstäckande program. Möjligheten att finansiera
verksamheten till större eller mindre del genom reklam bör också prövas, liksom
att etableringsrätten även kan omfatta kommersiella företag vid sidan av
folkrörelser och organisationer. Motormännens riksförbund anser atl ur
ekonomisk synpunkt vore förmodligen en rent kommersiell radioverksam-hel atl
föredra som ett system för att kontrollera atl utbudet av radio motsvaras av
en verklig efterfrågan.

5.4F, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund samt Sveriges köpmannaförbund betonar att näringslivets
organisationer inte får diskrimineras jämfört med motparterna bland
arbetsmarknadens organisationer.

Åtskilliga remissinstanser anför olika betänkligheter mot
en särskild ljudradio och TV.

Ett stort antal instanser anser sålunda att lokalradion är
väl lämpad att belysa folkrörelsers och organisationers verksamhet och
problem och att man därför i första hand bör se till att lokalradion får
sådana resurser att den kan klara av en sådan uppgift. Sådana synpunkter
framförs av bl. a. länsstyrelserna I Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands län, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Lokalradio, Sveriges Utbildningsradio, LO, Sveriges riksidrottsförbund.
Centerns kvinnoförbund, Klys, Sveriges författarförbund, NBV och
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Sveriges Utbildningsradio anser att såväl
Utbildningsradion som Lokalradion saknar tillräckliga resurser för att på ett
meningsfullt sätt knyta an till de behov av insatser som finns på lokalplanet.
Det kan knappast vara rätt väg alt, i stället för att ge Utbildningsradion och
Lokalradion ökade resurser för dessa uppgifter, skapa en ny lokal
ljudradioverksamhet som på andra villkor ska konkurrera med Utbildningsradion
och Lokalradion.

Förslaget om en särskild ljudradio kan enligl LO bli ett
skäl för Sveriges Radio att köpa sig fri från kritiken att folkrörelserna får
för litet utrymme i

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 150

de ordinarie riksprogrammen. Centerns kvinnoförbund anför
samma farhågor.

lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar föreslår all en
särskild utredning kompletterad med försöksverksamhet noga bör pröva den "allemansradio"
som olika lokalradiostationer börjat experimentera med.

Farhågor att den särskilda ljudradion och televisionen,
genom att verksamheten kommer att bli kostsam, i första hand kommer all utnyttjas
av de stora och ekonomiskt starka organisationer-n a framförs av ett antal
remissinstanser bl. a. statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala och Gotlands län, KF, LO, Centerns kvinnoförbund och Svenska
musikerförbundet. LO betvivlar att de flesta organisationer verkligen kommer
alt ha råd att ensamma och med egna medel finansiera dyrbar programverksamhet.
Statens ungdomsråd anför att rådets olika undersökningar bland
ungdomsorganisationerna visar alt deras kostnader för information och
utbildning stigit mycket kraftigt under senare år. Man tvingas i många fall
till stora prutningar på väsentliga informations- och utbildningsområden.
Inrättandet av en särskild ljudradio och TV skulle sätta dem i en ännu svårare
situation.

Sveriges Lokalradio anför att en rundradioverksamhet
baserad på nu gällande förutsättningar har uppenbara fördelar. Man undviker
risken atl endast stora och etablerade grupper får tillgång lill särskild
ljudradio. Del skapar "en likhet inför mediet" genom en
programverksamhet som utgår från lagar och avtal som kontrolleras av
radionämnden. Sveriges Utbildningsradio anser också att de åsikter och röster
som har svårt alt göra sig hörda i den allmänna debatten inte torde få det
lättare alt komma till tals genom den särskilda ljudradion.

Ett antal remissinstanser bl. a. socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län, KF, LO, Klys och Svenska
musikerförbundet pekar på risken att reklam och andra kommersiella intressen
kan få utrymme inom den särskilda rundradion,

LO befarar således starkt att kommersiella intressen kan
komma in bakvägen och enligt KF:s erfarenheter är det ytterst få lokala och
regionala organisationer som har personella och ekonomiska resurser att helt
självständigt svara för denna form av utsändningar. Det finns en betydande
risk att Sverige på detta sätt smygvägen får en reklamfinansierad ljudradio. Socialstyrelsen
anser det vara myckel angeläget att man närmare tar upp frågan om finansiering
och regler för ekonomiska bidrag till lokal programverksamhet mot bakgrund av
de risker som finns. Styrelsen anser det vara särskilt viktigt att det inte
blir möjligt att på olika sätt indirekt marknadsföra tobaks- och
alkoholprodukter.

Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Sveriges
Utbildningsradio, KF, LO och CLF anför farhågan att den särskilda ljudradion,
genom att eterutrymmet är begränsat, kommer atl bli en lä torts radio.

Beträffande den särskilda TV:n påpekar Sveriges
Utbildningsradio atl

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 151

denna genom anknytningen till centralantennanläggningar
blir förbehållen vissa redan väl gynnade grupper i samhället, bosatta i
välordnade bostadsområden, medan människor i glesbygd och i mindre välplanerade
områden blir uteslutna från möjligheten att ta del av särskild TV.

Endast en minoritet av remissinstanserna motsätter sig
utredningens förslagom att frågan om särskild ljudradio och TV blir föremål för
en ut redning och att denna kompletteras med försöksverksamhet. En hel del
instanser har synpunkter på hur utredningsarbetet bör bedrivas. Länsstyrelserna
i Kalmar och Kristianstads län, LO, TCO, Klys, Sveriges författarförbund och
Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening anser frågan vara av sådan vikt
att utredningen bör ha en pariamentarisk förankring. Sveriges Radio förutsätter
att en fråga av så genomgripande karaktär som särskild ljudradio och TV efter
en bred utredning blir föremål för en grundlig remissbehandling.

Televerket framhåller i sitt yttrande vikten av atl
formerna för särskild ljudradio och TV blir sådana, att den tekniska
radiomiljöns'standard inte äventyras. Beträffande den särskilda ljudradion
framhåller verket att de nu tillgängliga frekvensresurserna är knappa och
minskar successivt till följd av fortsatt komplettering av de nuvarande FM-näten
i både Sverige och utlandet. Det redovisade exemplet från år 1976 med drygt 200
sändare, som avsågs täcka i huvudsak tätorter, är en möjlighet all utnyttja
dessa frekvensresurser.

Televerkets organisation, med en geografiskt vittförgrenad
fältverksamhet och för ändamålet kvalificerad personal, är enligl verket
synnerligen lämpad för att handha såväl anläggning som drift av de
ifrågavarande sändarna.

Televerket understryker vidare verkels intresse att delta
i en utbyggnad av kabel-TV-anläggningar. Inom televerket pågår arbetet med
utarbetande av förslag till tekniska bestämmelser för
centralantennanläggningar.

Upphovsrältsutredningen framhåller atl vissa
upphovsrättsliga frågor berörs om särskild rundradioverksamhet tillåts.

4 Föredraganden

4.1 Radio och TV i ett mediepolitiskt och kulturpolitiskt
sammanhang

Den utvecklingsperiod som inleddes år 1967, då nuvarande
avtal mellan staten och Sveriges Radio började gälla, har varit händelserik. I
televisionen har tvåkanalsystemet införts. Omkring 99% av landets befolkning
har genom sändarnätets utbyggnad möjlighet att ta emot båda TV-programmen. Färg-TV,
som introducerades i april 1970, har slagit igenom allmänt. Televisionens
sändningslid har mer än fördubblats.

Också radioverksamheten har utvecklats. Det finns nu tre
radiokanaler med en relativt renodlad programsätlning. FM-sändarna når så gott
som

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 152

100% av befolkningen. Sändarnäten för alla tre programmen
håller på att utrustas för stereosändningar.

Ett viktigt led i utvecklingen har varit utbyggnaden av
verksamheten utanför Stockholm. Andelen TV- och radioprogram från distrikten
har ökat kraftigt. En försöksverksamhet med regionala TV-sändningar startade
år 1972. Under år 1977 har en omfattande lokalradioverksamhet byggts ut med
sändningar från 24 länstäckande stationer i landet. För dessa svarar Sveriges
Lokalradio, som organiserats som ett dotterbolag till Sveriges Radio.

Ansvaret för utbildningsprogrammen i radio och television
har samlats hos Sveriges Utbildningsradio, som även del har ställning som
dotterbolag. Den försöksverksamhet som TRU-kommittén har bedrivit under avtalsperioden
har därigenom fått en permanent form och sammanförts med Sveriges Radios
verksamhet på utbildningsområdet.

Budgetåret 1976/77 hade Sveriges Radio ca 4 250 anställda.
Tio år tidigare var antalet ca 2 500. Kostnaderna för radio- och TV-verksamheten
uppgick budgetåret 1976/77 till 732 milj. kr. Budgetåret 1966/67 var motsvarande
belopp 184 milj. kr. I fast penningvärde har resurserna mellan dessa år ökat
med drygt 90%.

Denna kraftiga expansion har stärkt etermediernas
ställning i samhället och gjort radion och televisionen till allt
betydelsefullare faktorer i vårt dagliga liv. Sveriges Radios
publikundersökningar för budgetåret 1976/77 visar att ca 77% av befolkningen i
åldrarna 9-79 år varje dag ser något program i TV. Det motsvarar 5,4 miljoner
personer. På motsvarande sätt kan den dagliga radiopubliken uppskattas till
drygt 5 miljoner personer.

För de flesta människor är radion och televisionen
omistliga när det gäller alt skaffa information om de dagsaktuella händelserna.
Radio och TV initierar och stimulerar debatt och spelar därigenom en central
roll för opinionsbildningen i samhället. Men programmen ger också underhållning
och förströelse. De skapar nya intressen och ger kunskaper och kulturupplevelser.

Etermedierna har i dagens samhälle en sådan spridning och
genomslags-kraft att det blir en ytterst viktig angelägenhet vilka principer
och arbetsvillkor som skall gälla för verksamheten. Sedan länge har del i vårt
land funnits en bred uppslutning kring uppfattningen atl radio- och TV-verksamheten
skall anförtros åt ett företag i allmänhetens tjänst som inom ramen för
allmänna riktlinjer får arbeta fritt och självständigt. I 1966 års
rundradioproposition (prop. 1966: 136), där riktlinjerna fördel nu gällande
radioavtalet drogs upp, beskrev föredragande statsrådet de principer som måste
ligga till grund för ett sådant system. Han framhöll att etermedierna måste
ställas fria i förhållande till såväl politiska som kommersiella intressen.
Friheten måste samtidigt förenas med "en medveten strävan till
objektivitet och saklighet i del samlade programutbudet och innefatta
möjligheter för olika åsikter och meningsriktningar att komma till tals".

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 153

Enligt min mening är det självklart atl denna grundsyn
skall vara vägledande för radio- och TV-verksamheten också i framliden och atl
den bör vara utgångspunkt när avtal skall träffas för den period som börjar den
1 juli 1978. Någon ändring av de grundläggande principerna för radio- och TV-verksamheten
är således inte aktuell.

Radioutredningen (U 1974:08) har i sitt betänkande (SOU
1977:19) Radio och TV 1978-1985 lagt fram förslag om radions och televisionens
fortsatta utveckling. Två problem har stått i förgrunden i utredningens arbete,
nämligen radio- och TV-verksamhetens organisation samt dess roll i ett kulturpolitiskt
sammanhang.

Inför den nya avtalsperioden är det av flera olika skäl
befogat atl överväga förändringar av Sveriges Radios organisation. Den
organisation som bestämdes år 1966 avsåg i betydande utsträckning en verksamhet
som skulle komma till och byggas ut. I något fall framhölls försökskaraktären i
den ordning som infördes. När nu verksamheten är utbyggd och erfarenheter har
vunnits är det motiverat atl aktualisera ändringar och förbättringar. Det finns
vidare starka önskemål, uttalade från många olika håll, att öka den regionala
produktionen av radio- och TV-program och att stärka distriktens ställning inom
radio- och TV-organisationen. Det har därför funnits anledning att pröva om
dessa ambitioner kan uppnås inom ramen för nuvarande organisation.

Det viktigaste skälet till alt det kan behövas en
förändring av organisationen är dock all nya verksamhetsformer har utvecklats.
Etermedieverksamheten omfattar i dag betydligt mer än de allmänna sändningarna
av televisions- och radioprogram över riksnätet. Produktionen av utbildningsprogram
har ökat och en omfattande lokalradioverksamhel har tillkommit. Den
organisation i dolterbolagsform som dessa verksamheter har fåll kan betraktas
som provisorisk i avvaktan på en mer genomgripande prövning av
organisationsfrågorna.

Radions och televisionens kulturpolitiska roll har kommit
i förgrunden genom det reformarbete som bedrivits på kulturområdet de senasie
åren. Strävandena i detta arbete har bl. a. varit all nå ul med
kulturaktiviteter till olika delar av landet och till grupper som tidigare inle
har deltagit i kullurlivet. En annan viktig ambition har varit atl finna nya
vägar för en konstnärlig och kulturell förnyelse. 1 alla dessa avsenden har
radion och televisionen naturiiga uppgifter. Filmen, teatern, bildkonsten och
musiken kan genom radio och TV bli tillgängliga för en verkligt stor publik.
Etermedierna kan på ell aktivt sätt spegla det nya och intressanta som sker på
t. ex. teater- och musikområdena i livaktiga kulturcentra liksom den breda
kulturverksamhet som bedrivs runt om i landet. Det finns starka skäl för att
radions och televisionens kulturpolitiska uppgifter skrivs in i avtal och all
verksamheten tillförs resurser som gör det möjligt för radio och TV all spela
en mer aktiv kulturpolitisk roll.

Vid utarbetandet av de riktlinjer som jag vill förorda för
radio- och TV-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 154

verksamheten under nästa avtalsperiod har fyra nyckelord
varit vägledande: integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering.

Radio- och TV-verksamhelen måste kunna bedrivas fritt och
oberoende. Organisationen måste utformas så att företagen garanteras integritet
i förhållande till alla slags påtryckningar utifrån.

Kravet på teknisk och programmässig kvalitet får inte
eftersättas i en verksamhet med sådan spridning som radions och televisionens.
Det är av central betydelse att etermedierna får sådana resurser och sådana
möjligheter atl planera på lång sikt att kvalitetskraven kan upprätthållas.

Programproduktionen måste präglas av mångfald. Detta kan
ske t. ex. genom redaktionernas självständighet i arbetet och genom att
medverkan utifrån främjas.

Mångfalden främjas på ett verksamt sätt också genom
decentralisering. Det är angeläget att utvecklingen inom alla delar av vårt
land speglas i programmen och att företrädare för alla landsändar får komma
till tals.

De frågor som radioutredningen har behandlat berör ett
mycket stort område. Utredningen har också lagt fram en lång rad olika förslag.
1 många fall har dessa bemötts positivt av remissinstanserna. I många enskilda
frågor har jag därför kunnat följa radioutredningen när det gäller att förorda
riktlinjer för radions och televisionens fortsatta utveckling.

I vissa gmndläggande organisationsfrågor har utredningen
dock mött en mycket stark kritik och det har därför varit nödvändigt att i
dessa fall finna andra lösningar än de som utredningen har förordat. Valet har
stått mellan att göra vissa förändringar inom ramen för nuvarande organisation
och att med vägledning av bl. a. remissopinionen utarbeta ett nytt alternativ.
Jag har valt den senare möjligheten.

Televisionens utbyggnad har dominerat Sveriges Radios
verksamhet under den gångna avtalsperioden. Därmed har också televisionens
arbetsvillkor präglat hela organisationen. För nästa avtalsperiod gäller det
alt skapa en organisationsform som medger att samtliga verksamhetsgrenar
-television, riksradio, lokalradio, utbildningsradio - får möjligheter att
utvecklas jämsides och på sina egna villkor. Enligt min mening bör detta kunna
ske på bästa sätt om riksradion och televisionen liksom lokalradion och
utbildningsradion organiseras i var sitt företag. Under ett gemensamt moderbolag
skulle det alltså - på det sätt som jag kommer att utveckla närmare i det
följande - finnas fyra jämställda dotterbolag för televisionen, riksradio,
lokalradio och utbildningsradio. En sådan organisation ger en hög grad av
självständighet åt radio- och TV-företagets olika enheter och skapar goda fömtsättningar
för mångfald i programproduktionen. Den garanterar dessutom, genom den samlade
koncernledningen, att företaget kan bevara sin integritet i förhållande till
politiska och kommersiella intressen. Den nya organisationen bör i sina
huvuddrag kunna vara genomförd till den I juli 1979.

Inför en ny avtalsperiod är det angeläget inte bara atl
skapa goda

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 155

utvecklingsmöjligheter för den verksamhet som redan har
byggts upp utan också att ta initiativ för att främja den fortsatta
etermedieutvecklingen. Vårt sätt att utnyttja medierna måste ständigt ställas
under debatt och det är angeläget att vi tar till vara de nya möjligheter som
den tekniska utvecklingen skapar.

Enligt min mening bör ett utredningsarbete om
etermedieverksamheten komma till stånd på två nya områden. Jag tänker i första
hand på de möjligheter som finns att sända radio och TV inom mycket begränsade
geografiska områden. Jag återkommer senare till riktlinjerna för utredningsarbete
och praktiska försök beträffande s. k. särskild ljudradio och TV, eller
närradio resp. när-TV som jag föredrar att kalla verksamheten.

Det är enligt min mening också nödvändigt att i en
särskild utredning närmare belysa frågan om hur vi i vårt land skall utnyttja
nya tekniska möjligheter att sända textinformation till TV-mottagare. Text-TV-tekni-ken,
som innebär att enstaka textrader eller hela textsidor sänds via etern, ökar
bl. a. möjligheterna att komplettera TV-program med text. Det s. k. view-data-systemet,
eller data-TV, har betydligt större informationskapacitet. Sändningen sker med
hjälp av telefonkabel och informationen lagras i datorer. Systemet öppnar
möjligheter för en omfattande tvåvägskommunikation via bildskärm. I utredningsarbetet
bör diskuteras användningen av båda dessa tekniker.

De tekniska landvinningar som kan åstadkomma den mest
genomgripande förändringen av radio- och TV-verksamhetens villkor görs på salellit-omrädel.
Satellitsändningar kan bli aktuella för svenskt vidkommande endast om det går
att få till stånd ett nordiskt samarbete kring ett satellit-projekt.
Diskussioner om ett sådant samarbete har pågått en tid men ännu är det inte
möjligt att dra några säkra slutsatser om vilka resultat som kan komma atl
uppnås. Det är fu nordiska samarbetsprojekt som skulle få så påtagliga
praktiska konsekvenser för de enskilda människorna som ett saielliisamarbeie.

De riktlinjer för radio- och TV-verksamheten under nästa
avtalsperiod som jag vill förorda har av naturliga skäl utformats utan hänsyn
till satellit-frågan. Av allt atl döma kommer det först en bit in på 1980-talet
att finnas förutsättningar atl bedöma vilka krav som ställs på organisation och
verksamhet till följd av en eventuell satellitanvändning. Det är främst mot
denna bakgrund som jag vill förorda att de avtal som avser radio- och TV-verksamheten
frun den I juli 1979 tecknas för en sjuårsperiod. Jag förutsätter alt det
nordiska radio-och TV-samarbetet under avtalsperioden fortsätter och stärks
oavsett hur satellitfrågan löses.

4.2 Organisalionsfrägor

4.2.1 En nv organisation fiir radio och TV

Eit genomgående drag då det gäller etermediernas
utveckling i Sverige

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 156

sedan
mitten av 1960-talet har varit strävandena atl skapa flera enheter med stor
självständighet i programfrågor. Det bärande motivet har varit att
decentralisera beslut och att säkra mångfald i programfrågor.

Beslutet
atl införa den nuvarande organisationen för Sveriges Radio med dess starka
framhävande av tanken på en stimulerande tävlan mellan självständiga
programenheter inom samma företag är viktigt i detta sammanhang. De skäl som i
1966 års riksdagsbeslut anfördes mot att verksamheten skulle bedrivas av
självständiga företag var av praktisk och inte principiell natur. Som skäl mot
fristående TV-företag anfördes kostnadshöjningar som inte skulle uppvägas av
programmässiga eller andra fördelar, svårigheter att uppnå en rimlig
samordning av programsättningen och svårigheter att skapa en slagkraftig och
självständig distriktsorganisation. Ett viktigt led i utvecklingen var också
beslutet om lokalradion år 1975. En majoritet av remissinstanserna stödde 1969
års radioutrednings förslag att lokalradioverksamheten skulle bedrivas utanför
Sveriges Radio. Regering och riksdag stannade dock för att
lokalradioverksamheten borde bedrivas av ett dotterföretag till Sveriges
Radio. Ett viktigt skäl härför var att man ville finna en lösning som var
neutral i förhållande till de alternativa organisationsförslag som man då
väntade kunde bli resultatet av 1974 års radioutredning. I den dåvarande
regeringens proposition angavs som en möjlighet alt lokalradion i framtiden
skulle kunna bli ett helt fristående företag. Lokalradioföretaget fick egen
sändningsrätt genom överlåtelse av Sveriges Radios ensamrätt.

Även
beslutet hösten 1976 att bilda Sveriges Utbildningsradio är betydelsefullt i
sammanhanget. TRU-kommittén föreslog, under hänvisning till att
utbildningsradions uppgifter i väsentliga avseenden skulle komma att avvika
från Sveriges Radios, att verksamheten skulle bedrivas av en från Sveriges
Radio fristående stiftelse, som skulle ges egen sändningsrält. Flertalet
remissinstanser tillstyrkte detta förslag, och den dåvarande regeringen
föreslog i sin proposition att utbildningsradion skulle bedriva sin verksamhet
i form av en fristående stiftelse med egen sändningsrätt. Riksdagen beslöt
dock att utbildningsradion skulle bedrivas av ett dotterbolag till Sveriges
Radio. Beslutet fattades med särskild hänvisning till behovet av att denna del
av verksamheten fick samma integritetsskydd som all annan programverksamhet i
radio och TV.

Även
radioutredningens förslag präglas av en vilja atl öka mångfalden och att ytteriigare
decentralisera besluten i programfrågor.

Utredningen
har efter sin genomgång av verksamheten i Sveriges Radio föreslagit omfattande
organisatoriska förändringar. Utgångspunkterna för förslagen har väsentligen
varit följande:

- programenheternas
självständighet bör öka och radion bör få en star

kare och friare ställning i förhållande till TV,

- verksamheten
i distrikten bör öka och distriktens ställning bör stärkas,

- en
större andel av personalen inom Sveriges Radio bör ingå i program

enheterna.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 157

- förutsättningarna för planeringsverksamheten bör
förbättras.

Radioutredningens utgångspunkter har knappast kritiserats
av remissinstanserna. I synnerhet de två förstnämnda punkterna har tvärtom överiag
vunnit remissinstansernas gillande. De två sistnämnda punkterna har väckt
mindre uppmärksamhet.

Utredningens konkreta förslag lill
organisationsförändringar har däremot väckt stark kritik på väsentliga
punkter.

En avgörande punkt i utredningens förslag till ny
organisation för Sveriges Radio år förändringen av TV-verksamheten. Förslaget
alt de nuvarande två programenheterna, TV I och TV 2, skall ersättas med TV S
för programverksamheten i Stockholm och TV R för programverksamheten i landet i
övrigt har avstyrkts av en nästan helt enig remissopinion.

Kritiken mot uiredningens förslag har haft flera
utgångspunkter. En av utgångspunkterna har varit, att den föreslagna
uppdelningen av TV-verksamheten skulle leda till övervägande nackdelar för
programmens kvaliiet, innehåll och sammansättning. Sett frän ren programsynpunki
finns del enligt flera remissinstansers mening ingenting som förenar distrikten
a ena sidan gentemot Stockholm å den andra sidan. Flertalet remissinstanser
finner att det är väsentligt att de distriktsproducerade programmen ftir samma
förutsättning atl hävda sig i bada TV-kanalerna. Den föreslagna organisatoriska
uppdelningen skulle kunna skapa olyckliga begränsningar i de båda
programenheternas möjligheter att planera sin verksamhet. Jag kan i stort
instämma i dessa synpunkter. I ett inledningsskede - medan
distriktsverksamheten byggs ut - skulle TV R uppenbariigen ha de underlägsna
resurserna. På längre sikt skulle situationen troligen bli den motsatta. En
fortsatt utveckling av TV efter den nu kommande avtalsperioden sker troligen i
distrikten, su alt dessa tillsammans skulle fa resurser som är överlägsna dem
som skulle finnas i TV S. Uiredningens förslag om alt de båda programenheterna
skall samarbeta bl. a. genom alt producera program åt varandra skulle visseriigen
kunna lösa problemen med bristande balans i de två TV-kanalerna. A andra sidan
skulle programenheterna därigenom bli alltför beroende av varandra.

På den organisatoriska sidan däremot äger, enligl min
mening, utredningens förslag förtjänster. Det skulle leda till klara
förenklingar av Sveriges Radios uppbyggnad, bl. a. genom att programenheternas
ställning stärks och behovet av förelagsgemensamma organ minskar. I
utredningens förslag är teknik och distrikt överförda till programenheterna och
del borde leda till att de blir bättre integrerade i en samlad programverksamhet.
Samtidigt innebär utredningens förslag krav på en fullständig inre
omorganisation av de två nuvarande TV-enheterna i Stockholm genom
sammanläggningar av redaktioner och eventuellt bildande av nya redaktioner.
Det kan i och för sig finnas behov av en sådan omorganisation för att anpassa
redaktionerna till nya krav i programverksamheten. I så fall bör dock
förändringarna utgå direkt från sådana krav och de bör sannolikt

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 158

genomföras försiktigt och successivt. Den totala
omläggning som utredningens förslag kräver skulle medföra problem för
programverksamheten under ganska lång tid och också risker för betydande
kostnader för genomförandet av förändringen. Mot denna bakgrund kan jag
instämma i en annan huvudlinje i remisskritiken,nämligen farhågorna för alt
utredningsförslaget totalt skulle leda till ökade kostnader utan att
programmen blir bättre.

Pu en annan punkt har utredningens förslag mötts av mera
positiva reaktioner från vissa remissinstanser och i den allmänna debatten,
nämligen du det gäller all stärka radions självständighet och allmänna
ställning. Frågan om hur distrikiverksamheten inom riksradion skall organiseras
i framtiden har däremot delat remissinstanserna i skilda läger. Flera remissinstanser
förordar alt riksradion skall utnyttja lokalradion som sitt rikstäckande nål
medan andra anser alt riksradion liksom hittills bör ha gemensam dislriktsorganisalion
med TV, dvs, i slorl sett samma ordning som nu. Motivet för dessa
remissinstanser är genomgående detsamma, nämligen all riksradion av
kostnadsskäl bör avstå frän en helt egen fullständig dislriktsorganisalion. Den
skulle i sa fall - vid sidan av TV-distrikten och lokalradion - bli den tredje
regionala organisationen.

Radioulredningens förslag atl Sveriges Radio skall
fortsätta att vara moderbolag i en koncern, i vilken Sveriges Lokalradio ingår
som dotterbolag, tillsiyrks av flertalet remissinstanser. Åsikterna delar sig
dock i fråga om hur lokalradion skall avgränsas mot den övriga verksamheten.
Åtskilliga remissinstanser förordar att lokalradioverksamheten får en mer markerat
självständig ställning än den har i dag sa att den kan utvecklas enligt sina
särskilda fömlsäiiningar. Bland de nämnda remissinstanserna finns några som är
inne pä tanken atl Sveriges Lokalradio redan nu eller i en framtid bör göras lill
ett helt självsländigl förelag.

Jag delar radioulredningens och ett stort antal
remissinstansers uppfattning, atl del är utomordentligt viktigt alt
lokalradion får behålla sin självständiga ställning. Delta utesluter inle atl
lokalradion kan åta sig uppgifter för riksprogrammens räkning, men sådana
uppgifter måste åtminstone t. v. bli begränsade. Enligt min uppfattning medför
det nuvarande förhållandet mellan moder- och dotterbolag vissa problem. Detta
hänger samman med atl båda företagen bedriver programverksamhet. Från
lokalradions sida är man angelägen om att hävda sin självständighet och
företagel ser del som naturligt att det efter en övergångstid blir helt
fristående gentemot Sveriges Radio. Enligt vad jag har inhämtat har det
inneburit administrativa förenklingar och därmed kostnadsbesparingar all
verksamheten har kunnat organiseras i ett särskilt företag. Man har sluppit
rutiner som anpassats för Sveriges Radios egen verksamhet.

Radioutredningens förslag alt Sveriges Utbildningsradio
skall göras till ett helt självständigt företag tillstyrks av den helt
övervägande delen av remissinstanserna med motiveringen, att förelagets
verksamhet lill sill

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 159

syfte klart är skild från den övriga verksamheten, men
också med hänsyn till att utbildningsradion finansieras över statsbudgeten. De
som däremot hävdar alt Sveriges Utbildningsradio skall stanna inom koncernen
ser häri ett skydd för utbildningsradions programmässiga integritet. För egen
del finner jag det angeläget alt beakta båda synpunkterna.

Av reaktionen hos remissinstansema och i den allmänna
debatten i övrigt på radioulredningens förslag drar jag sammanfattningsvis
följande slutsatser.

1 fråga om TV finns det en klar majoritet mot större
organisatoriska förändringar. TV 1 och TV 2 bör behållas med i stort den
organisation som finns nu.

Det finns sympatier för atl radion skall få en självständigare
ställning gentemot TV för att den på egen hand skall kunna utvecklas enligl
sina mediemässiga förutsättningar.

Det finns ett allmänt stöd för alt programenheterna inom
Sveriges Radio skall få en mera markerad självständighet än de f, n. har.

Det finns en nästan enhällig opinion för att Sveriges
Utbildningsradio skall göras till ett helt självständigt förelag.

Det finns en klar majoritet för att verksamheten i övrigt
skall hallas samlad i en koncem, där Sveriges Radio samtidigt är moderbolag och
svarar för TV och riksradio och där Sveriges Lokalradio är dotterbolag.

Jag kan alltså konstatera all del är en allmän uppfattning
atl de pluralistiska inslagen i radio- och TV-organisationen skall stärkas.
Jag kan vidare konstatera att det finns ett allmänt slöd för alt flera företag
skall ha rätl all sända radio- och TV-program. Beträffande utbildningsradion är
den övervägande meningen alt den inte ens behöver ingå i samma koncern som den
övriga verksamheten. Den ensamrätt lill radio- och TV-sändningar som Sveriges
Radio hittills har haft med slöd av radiolagen blir, om opinionen skall följas,
omöjlig att bevara.

Då riksdagen 1966 fattade beslut om den nuvarande
organisationen av Sveriges Radio behandlades frågan om huruvida radio- och TV-verksamheten
skulle bedrivas av ett eller flera företag som en huvudsakligen praktisk fråga.
Delsamma var förhållandet då besluten om lokalradion och utbildningsradion
fattades. De lösningar som vid dessa tre tillfällen valdes motiverades inte med
att det skulle ligga något principiellt värde i atl ett företag ensamt har rätt
att sända radio- och TV-program. Jag räknar därför med alt de förslag som jag
lägger fram i det följande om att sändningsrätten skall tillkomma flera företag
inte skall behöva möta några principiella invändningar, utan atl frågan - för
övrigt i enlighet med radioutredningens uppfattning - får avgöras efter en
bedömning av hur man bäst tillgodoser andra viktiga principer och krav. Del bör
tvärtom kunna råda enighet om att det är värdefullt om radio- och TV-verksamheten
bedrivs av flera från varandra fristående företag och att det är avstegen från
denna regel som skall kunna motiveras med starka sakliga skäl.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 160

Samtidigt är det uppenbart att en fri etableringsrätt inom
radio och TV är en omöjlighet redan på grund av det begränsade antalet
frekvenser. Såsom konstaterades i 1966 års radioproposition är talet om
"frihet i etern" meningslöst om därmed menas rättighet för var och en
att sända program. Staten måste därför ta på sig det slutliga ansvaret för att
etermedierna i deras helhet fungerar väl och för att de får en organisation i
vilken kraven på integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering kan
förenas,

I den proposition som ligger till grund för 1966 års
beslut om radio och TV behandlade föredragande statsrådet i huvudsak frågan om
hur TV skulle organiseras. Han konstaterade därvid alt en lösning innebärande
att man för TV skapade två helt frislående företag skulle tillgodose syftet att
uppnå självständighet och stimulerande tävlan.

Del finns sålunda motiv för att TV- verksamheten skulle
delas upp på självständiga företag, men jag anser att de skäl som anfördes
häremot i anslutning lill 1966 års beslut alltjämt äger giltighet. Det är
enligt min mening svårt alt finna acceptabla lösningar på hur två separata
tekniken-heter och dislriktsorganisationer för TV skulle byggas upp, vilket
skulle vara nödvändigt om man utgår från att företagen skulle arbeta under i
princip lika villkor. Jag har därför stannat för att TV-verksamheten även i
framtiden bör bedrivas inom ett samlat företag, som dock liksom nu bör
innehålla två fristående programenheter. För att säkerställa den mångfald och
den självständiga ställning som programenheterna bör ha, och skulle ha också enligl
1966 års beslut, krävs emellertid ett antal förändringar av den nuvarande
organisationen av TV-verksamheten. Jag återkommer till denna fråga.

Radions verksamhet behandlades knapphändigt i samband med
1966 års beslut. Såväl radioulredningen som flera remissinstanser hävdar att
radion i den nuvarande organisationen hamnat i skuggan av TV. Del är uppenbart
att förelagsledningen i del nuvarande Sveriges Radio ägnar huvuddelen av sin
uppmärksamhet ål TV och dess problem och att delta medverkar till alt radion
kommer på mellanhand. Sveriges Radios organisation i dag är väsentligen
uppbyggd på förutsättningen alt likvärdiga förhållanden skall skapas mellan de
två TV-enheterna. Det är framför allt detta, som föranlett bildandet av det
stora antal företagsgemensamma organ och enheter som nu präglar Sveriges Radios
organisation. Del finns tendenser till att radion inom varje sådant gemensamt
organ hamnar i underläge gentemot det mera uppmärksammade TV-mediet.

Enligl min mening är de praktiska och kostnadsmässiga
skälen för att radio och TV skall behållas i samma företag svaga. Starka pricipiella
och praktiska skäl talar i stället för att de två medierna skiljs åt genom att
ett särskilt företag bildas för vart och ett av dem. Det viktigaste skälet är enligt
min mening att en sådan organisationsförändring ger bättre förutsättningar för
mångfald i programverksamheten. Behovet av samordning av programmen mellan de
två medierna är inte stort och det präglar inle heller

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 161

Sveriges Radios nuvarande verksamhet. Däremot löper radion
i den nuvarande organisationen risk att hamna i skuggan av TV och att
underordnas televisionens krav i skilda avseenden. Självständighet i fråga om
ekonomi, teknik, organisation, administration och personalfrågor är viktiga
förutsättningar för självständighet i programverksamheten. Detta konstaterande
gäller självfallet riksradion i lika hög grad som lokalradion och utbildningsradion.

1 den mån praktiska och kostnadsmässiga skäl talar för att
riksradion skall bedriva samarbete med någon av verksamhetens övriga delar
finns det enligt min mening inga skäl att på förhand utgå från att just TV är
den lämpligaste samarbetsparlen. I stället bör riksradion ha frihet att samarbeta
såväl med lokalradion och utbildningsradion som med TV. Jag finner sålunda att
helt övervägande skäl talar för att den nuvarande programenheten för
riksradion bör omvandlas till ell särskilt företag.

Regeringens
och riksdagens ställningstagande år 1975 för att lokalradion skulle bedrivas
av ett dotterbolag till Sveriges Radio var som jag nyss nämnt preliminärt i
avvaktan på radioutredningens förslag. Radioutredningen finner att övervägande
skäl talar för att Sveriges Lokalradio förblir ett dotterbolag till Sveriges
Radio. Del bärande motivet är framför allt behovet av en samlad bedömning av i
vilken utsträckning lokalradion skall kunna fungera som riksradions regionala
organisation. Denna bedömning bör enligt utredningen göras av en
koncernledning som står ovanför såväl lokalradion som riksradion.

Radioulredningens förslag utformades i en situation då
närmare erfarenheter saknades av hur samarbetet mellan Sveriges Radio och
Sveriges Lokalradio skulle komma atl fungera. Nu har erfarenhetsunderiaget
ökat, och såvitt jag har kunnat finna innebär den nuvarande situationen avsevärda
problem. Ett vittnesbörd om detta är Sveriges Lokalradios i remissyttrandet
uttalade uppfattning all förelaget på sikt bör få en i förhållande till
Sveriges Radio helt fristående ställning.

Lokalradion
har ingen naturlig anknytning lill TV och den bör inle heller ges ställning som
dotterbolag till riksradioföretagei. Detla skulle innebära alltför stora risker
för lokalradions möjligheter till självständig utveckling och för att dess
behov skulle komma all underordnas den övriga radioverksamheten. Tvärtom har
mitt förslag om delning av riksradio och TV i tva bolag som en naturiig
konsekvens atl lokalradion ges ställning som ett med riksradion och
televisionen jämbördigt företag. Detta innebär enligl min uppfattning även i
övrigt klara fördelar för lokalradions möjligheter att hävda sin egenart. Del
ger också lokalradion en bättre utgångspunkt i del samarbete med riksradion som
enligl min mening är naturiigt.

Även beslutet år 1976 om utbildningsradions ställning var
av preliminär natur. Radioutredningens förslag all förelaget i framtiden skulle
bli helt fristående tillstyrks över lag av remissinstanserna. Jag är emellertid
inte övertygad om all uiredningens förslag är det lämpligaste. Del innebär 11 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 162

enligl min mening inte ett tillräckligt hänsynslagande
till utbildningsradions behov av integritet för sin verksamhet utan skulle
medföra alt denna verksamhet ställdes i ett alltför direkt beroende av regering
och riksdag. Det förutsätter vidare, att staten skulle tvingas att fatta beslut
om utbildningsradions sändningstider i radions och televisionens
programkanaler. Följaktligen skulle staten också kunna tvingas att ta ställning
till placeringen av de övriga företagens program. Samtidigt motiverar
utbildningsradions speciella uppgifter att den även i fortsättningen skall
bedriva sin verksamhet som ett särskilt företag.

Jag föreslår alltså, sammanfattningsvis, att radio- och TV-verksamheten
i Sverige i framtiden skall bedrivas av fyra programföretag, ett för TV, ett
för riksradio, ell för lokalradio samt ett för utbildningsradio. Dessa förelag
skall ha självständighet i sin programverksamhet men också i största möjliga
utsträckning i ekonomiskt, tekniskt, administrativt och personalpolitiskt
avseende. Del är samtidigt väsentligt att slå vakt om den samlade verksamhetens
frihet och självsländighet gentemot staten. Om de fyra programföretagen blir
helt fristående tvingas staten att fatta beslut i ett större antal radio- och TV-frågor
än nu. Del gäller exempelvis den mera detaljerade fördelningen av medel mellan
företagen, planeringen av inves-leringsveiksamheien inom de olika
verksamhetsgrenarna men också den närmare fördelningen av sändningstiden mellan
olika företag. En sådan utveckling mot ett ökat statligt inflytande måste
enligt min mening undvikas. Beslut i frågor av detta slag bör i stället i
största möjliga utsträckning fattas av den samlade radio- och TV-organisalionen.
Del måste alltså skapas cii genicnsainl organ för jusl detta ändamål. Delta
sker enligt min mening lämpligast genom all de fyra programföretagen förs
samman i en där del är moderbolagets uppgift atl svara för frågor av nyssnämnt
slag liksom för alt planeringen inom vart och ell av de fyra programföretagen
sker med beaktande av möjligheterna all åstadkomma ökad effektivitet genom
samverkan. I alla frågor som rör programverksamheten bör dotterföretagen vara
helt självständiga och bära det fulla ansvaret mot staten och publiken.

Moderbolaget för radio- och TV-verksamheien bör ha samma
ägare som del nuvarande Sveriges Radio. Programföretagen bör ägas helt av moderföretaget.

1 de följande avsnitten kommer jag all närmare presentera
mina förslag lill ny organisation av radio- och TV-verksamhelen.

4.2.2 Moderbolaget

Ledningen för Sveriges Radio AB har f.n. dubbla
funktioner: dels att leda del egna förelagets verksamhet, dels att utgöra
ledningen för en koncern, i vilken också Sveriges Lokalradio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB ingår.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 163

1 den koncernbildning jag föreslår bör moderbolaget inte
befatta sig med programverksamheten. Denna bör helt och hållet vara en
angelägenhet för de i koncernen ingående programbolagen. Följaktligen bör inte
moderbolaget heller ha något ansvar för någon del av programverksamheten, vare
sig gentemot staten eller publiken. Moderbolaget bör i pricip ha beslutande
uppgifter endast inom fyra områden som rör programbolagens verksamhet.

För det första bör moderbolaget till regeringen inge
anslagsframställningar för koncernens samlade verksamhet. Till dessa bör fogas
de anslagsframställningar som har utarbetats inom vart och ett av de fyra
programbolagen. Den samlade anslagsframställningen för koncernen bör innehålla
en avvägning av de fyra programbolagens krav, och därvid bör en särbehandling
ske av de verksamheter som finansieras med mottagaravgifter i förhållande till
dem som finansieras över statsbudgeten, dvs. utbildningsprogrammen och
utlandsprogrammen.

För det andra bör moderbolaget fatta beslut om
medelstilldelningen till programbolagen inom de totalramar som anges för
koncernen för verksamheter som finansieras med avgiftsmedel resp. över
statsbudgeten. Moderbolaget bör i anslutning härtill ha rätt att överföra
överskott inom koncernen från ett budgetår till det följande budgetåret samt
att lyfta vissa förskott på kommande års anslag. Beträffande
medelstilldelningen till olika verksamheter inom koncernen får alltså
moderbolaget ökade befogenheter jämfört med dem som Sveriges Radio har nu.

För det tredje bör moderbolaget fördela sändningstiden i
radio och TV mellan programbolagen. Dessa bör i första hand erhålla allmänna
ramar och själva söka nå överenskommelser om den närmare fördelningen av sändningstiden.
Om programbolagen inte kan komma överens bör moderbolaget självt fatta beslut
i frågan.

Den fjärde uppgiften bör vara att moderbolaget tillsätter
majoriteten av ledamöterna i programbolagens styrelser.

Framför allt de tre förstnämnda av de beslutsbefogenheter
som moderbolaget bör ha måste förenas med ett övergripande ansvar för
planeringsverksamheten inom hela koncernen. Samtidigt är det angeläget att programbolagen
inom sina resp. områden bedriver en egen planering. Det är enligt min mening
inte lämpligt att staten ger närmare direktiv om kompetensfördelningen
härvidlag mellan moderbolaget och programbolagen. 1 del följande avser jag
därför endast att ange ett antal principiella riktlinjer, som det sedan bör
ankomma på koncernens företag atl tolka och tillämpa.

Mina förslag har det grundläggande syftet atl öka
självständigheten för de olika verksamhetsgrenar som ryms inom den koncern som
det nuvarande Sveriges Radio utgör. En viktig utgångspunkt för mina förslag är
att behovet av samordning inom radio- och TV-verksamhetens olika delar inle är
så stort alt det motiverar att den bedrivs av ett sammanhållet förelag.
Ansvaret för programmen och för en rad frågor som rör ekonomi, teknik,

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 164

organisation
och administration bör förläggas närmare den egentliga verksamheten, alltså
längre ner i den beslutshierarki som Sveriges Radio nu utgör. Besluts- och
ansvarighetslinjerna bör med andra ord förkortas. Detta räknar jag med skall
leda till administrativa vinster.

Det
är viktigt alt företagen i den föreslagna koncernen tar vara på de fördelar som
den nya konstruktionen åsyftar. Viktigast därvid är att inte moderbolaget påtar
sig funktioner som innebär dubbleringar av det arbete som utförs i
programbolagen. Moderbolagets planeringsansvar för den samlade koncernen bör
därför normalt la sig uttryck inte i alt det självt utför planeringsarbetet
utan i att det anger riktlinjer för hur programbolagen skall bedriva sin
planering och på vilka områden programbolagen härvid bör söka samordna sina
insatser.

Moderbolagets
väsentliga uppgifter och målen för verksamheten kommer att framgå av avtal
mellan staten och bolaget. 1 princip bör moderbolaget i anslutning till de
fyra viktiga beslutsfunktioner jag nyss har angivit ha följande uppgifter inom
koncernen:

- svara för bedömningar av den allmänna
etermedieutvecklingen,

- ge programföretagen riktlinjer för hur deras
långtidsplanering skall bedrivas och svara för samordning av
planeringsinsatserna,

- samordna planeringen av större investeringar för
den samlade koncernen,

- svara för analys av koncernens samlade ekonomi,

- svara för samordning av koncernens kontakter med
televerket,

- vid behov svara för samordning av koncernens
kontakter med internationella organisationer,

- svara för vissa riktlinjer för koncernens
gemensamma personalpolitik, innefattande riktlinjer för personalutveckling och
löneförhandlingar, gemensamma regler för anställningsförmåner och
anställningsskydd, kollekliva försäkringar och pensionsfrågor,

- besluta om koncernens medlemskap i
arbetsgivaresammanslutning,

- svara för koncernens planering för
försvarsberedskap.

I
ett inledande skede blir det en säpskilt viktig uppgift för moderbolaget att få
till stånd en sådan planering inom koncernen att införandet av den nya
organisationen sker rationellt och ekonomiskt. Uppdelningen av lokaler, teknik
och andra resurser mellan dotterbolagen bör göras i samförstånd med
dotterbolagen och i lämplig anslutning till verksamhetens expansion, särskilt
i distrikten.

Som
har framgått anser jag att moderbolaget väsentligen skall ha planerande och
samordnande uppgifter. Verkställigheten bör ankomma på dotterbolagen.
Personalen i moderbolaget bör därför bli ganska begränsad.

Det
bör vara lämpligt att det finns något organ för direkta kontakter mellan
moderbolaget och programbolagen. Därför bör de verkställande direktörerna i
moderbolaget och dotterbolagen tillsammans bilda en direktion eller eventuellt
en ledningsgrupp för hela koncernen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 165

Moderbolagets - och därmed hela koncernens - ägare bör
vara desamma som de nuvarande ägarna av Sveriges Radio. Dock avser jag alt i
enlighet med radioutredningens och ett antal remissinstansers förslag medverka
till atl förhandlingar kommer till stånd med de företag inom pressens aklieägargrupp,
som inte längre utger tidningar, i syfte att åstadkomma en överlåtelse av de
aktuella aktierna till andra medlemmar i gmppen. Genom omorganisationen kommer
det sammanlagda antalet styrelseposter inom koncernen att öka, vilket gör det
möjligt att ge ytteriigare aktieägare representation i någon styrelse.

Frågor rörande antalet styrelseledamöter och det sätt på
vilket de utses skall regleras i bolagsordningen, vilken antas och ändras av
bolagsstämman. Bolagsordningen liksom ändringar av densamma bör, i likhet med
vad som nu gäller för Sveriges Radio, godkännas av regeringen för atl bli
gällande. Jag ämnar föreslå alt en bestämmelse av denna innebörd las in även i
det nya moderbolagets bolagsordning.

Jag avser att vid kommande förhandlingar söka nå
överenskommelse om att det i moderföretagets bolagsordning skall intas en
bestämmelse om att styrelsen skall bestå av totalt 15 ledamöter. Av dessa bör
ordföranden och sex övriga ledamöter utses av regeringen, fem av aktieägarna
vid bolagsstämman och två, i enlighet med lag, av de anställda inom bolaget.
Den femtonde ledamoten bör vara moderbolagets verkställande direktör. Jag delar
utredningens uppfattning alt styrelsen inte bör ha några suppleanter förutom de
lagstadgade två för personalrepresentanterna.

4.2.3 Programbolagen

Programverksamheten bör i den organisation jag föreslår
skötas av fyra i detla avseende helt självständiga dotterbolag. Vart och ett av
programbolagen bör få sina rättigheter och förpliktelser fastställda i avtal,
som de tecknar direkt med staten.

För att programbolagen skall få den avsedda
självständigheten vad avser programverksamheten måste de - utöver frihet att
använda tilldelade ekonomiska resurser - ha frihet att utforma den egna
organisationen, tekniken, administrationen och ekonomiska förvaltningen, samt
att bestämma om personalpolitik och personalrekrytering. De bör vidare till
moderföretaget årligen inge medelsframställningar. Dessa bör bygga på de
riktlinjer för planeringen som utarbetats genom moderförelagets försorg.

1 de förslag till avtal med de olika företagen som jag
avser att framlägga och i de riktlinjer för organisationen av programföretagen
som jag anser bör gälla och somjagangeri det följande, kommer jag endast att
uppehålla mig vid frågor av mera principiell betydelse. Det är därför viktigt
att understryka, att del bör vara ett ansvar för samtliga företag inom koncernen
att medverka till att programföretagen verkligen får den avsedda friheten och
självständigheten såväl i programverksamheten som i övriga avseenden.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 166

Samtidigt är det viktigt atl verksamheten i koncernen i
dess helhet bedrivs rationellt och ekonomiskt. Programföretagen måste därför ha
möjlighet atl samarbeta med varandra. Sådant samarbete bör kunna förekomma
främst på det administrativa och det tekniska området men också i den löpande
programverksamheten på vissa avgränsade områden. Programföretagen bör ha rätt
att inbördes komma överens om viss specialisering av programmen, t. ex. för
språkliga minoriteter. Del är viktigt atl samarbetet sker med den
utgångspunkten att vart och ett av företagen skall vara självständigt och
behålla sin integritet. Grunden för samarbetet bör därför vara frivilliga
uppgörelser mellan företagen i enlighet med principen att berörda parter skall
ha ömsesidig nytta av samarbetet.

Av de programbolag som enligt mitt förslag skall ingå i
koncernen existerar redan två, nämligen Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio.
Mina förslag innebär ingen ändring av den interna organisationen för något av
dessa bolag. 1 fråga om dem bör alltså i detta avseende tidigare riksdagsbeslut
ligga fast.

Sveriges Lokalradio har haft tillfälle att bygga upp en
helt egen organisation från grunden. Företaget har därför personal, teknik,
administration och övriga funktioner uppbyggda i princip för sina egna behov.
Den förstärkning av lokalradioverksamheten som jag i det följande föreslår
innebär därför inte några principiella förändringar ulan enbart förstärkningar
av den redan existerande organisationen. Däremot bör lokalradion få en friare
ställning i förhållande till det nya moderbolaget, bl. a. i program- och
personalfrågor.

Sveriges Utbildningsradio har nyligen börjat sin
verksamhet. Mina förslag innebär ingen förändring av företagets inriktning och
uppgifter och inte heller av sättet för verksamhetens finansiering. Företaget
bör alltså ha den självständiga ställning som riksdagen under hösten 1976
fattade beslut om. Det har förutsatts atl företaget t. v. skall samarbeta med
del nuvarande Sveriges Radio när det gäller utnyttjandet av olika resurser som
teknik och arkiv, och åtminstone under en övergångstid måste företaget ha
motsvarande samarbete med de nya programbolagen för TV och riksradio.

De kommande ställningstagandena om utbildningsradions egna
produktionsresurser bör planeras och förberedas inom koncernen i samarbete
mellan moderbolaget och de berörda dotterbolagen. Del är därvid viktigt att
utbildningsradion får möjligheter att bygga upp och anpassa sin organisation
och sina resurser efter den egna verksamhetens behov.

De två största programbolagen i den nya koncernen - TV-bolaget
och riksradiobolaget - kommer att utgöra nybildningar. I väsentliga delar
existerar de dock redan inom det nuvarande Sveriges Radio i form av
programenheter.

Riksradiobolagets kärna bör utgöras av den nuvarande
programenheten för riksradio, inkluderande Sveriges Radios symfoniorkester,
och

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 167

förstärka.'! med avdelningen för ljudradioteknik från den
nuvarande förelagsgemensamma teknikenheten. För att bolaget skall kunna
fungera som eget företag krävs att ledningen förstärks och tillförs funktioner
som nu finns direkt under radiochefen. Den nuvarande radioenheten har sina
redaktioner placerade uteslutande i Stockholm medan del nya programbolaget bör
ha redaktioner också ute i landet. Jag återkommer i ett särskilt avsnitt till
denna fråga. Till riksradiobolaget bör också föras den nuvarande särskilda
enheten för utlandsprogram.

1 övrigt finner jag ingen anledning alt lägga ytterligare synpunkter
på riksradioförelagets inre organisation. Ansvaret för dess uppbyggnad bör
läggas på förelaget självt. Jag utgår dock från atl man gör en ingående och
förutsättningslös analys av vilka lednings- och stabsfunktioner som behövs i
det nya riksradioföretaget och att frågan prövas ulan bindningar till vare sig
hur Sveriges Radios eller den nuvarande programenhetens administration är uppbyggd.
Likaså bör en förutsättningslös prövning ske av vilka servicefunktioner som bör
finnas inom företagel och vilka tjänster som bör erhållas genom samarbete med
övriga företag inom koncernen.

Utredningen (UD 1977:01) om del svenska kultur- och
informationsutbytet med utlandet kommer enligt sina direktiv att beröra
Sveriges Radios utlandsprogram. Jag förordar därför efter samråd med chefen för
utrikesdepartementet atl frågor som rör denna verksamhet och dess ställning
inom riksradioföretaget på nytt tas upp till behandling i samband med
prövningen av förslagen från denna utredning.

Programföretaget för TV bör bildas av de två nuvarande
programenheterna för TV I och TV 2 samt av huvuddelen av Sveriges Radios
nuvarande distriktsorganisation, I företaget bör vidare ingå de funktioner som f,
n, fullgörs av de olika avdelningarna för TV:s driftteknik i Stockholm, TV:s
programarkiv, bildarkiv samt övriga funktioner inom det nuvarande Sveriges
Radio som endast utnyttjas av TV och nu sorterar under företagsledningen. Den
nya företagsledningen bör - dock med vissa modifikationer som jag strax
återkommer till - överta funktioner som idag finns direkt under radiochefen.

De två programenheterna bör i del nya TV-förelagel ha den självsländighet
i programverksamheten som åsyftades med 1966 års beslut. De bör således bedriva
sin verksamhet på i princip lika villkor och ha i huvudsak samma uppdrag vad
avser programverksamheten. Dock bör företaget ha möjlighet all besluta om viss
specialisering av enheterna i fråga om programområden där kravet på planerad
bredd i utbudet bedöms vara viktigare än den mångfald som skall tillgodoses
genom en tvådelad organisation. Bedömningar i sådana frågor är tidsbundna och
jag avser därför inte att söka ange några områden där planerad bredd är
viktigare än mångfald. Jag vill dock peka på att redan i dag sportbevakningen i
TV hålls samman i en för programkanalerna gemensam enhet under
Centralredaktionen och att det finns en viss underförstådd specialisering inom
andra programområden, bl. a. program för språkliga minoriteter.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 168

Programenheterna
bör också gemensamt sträva efter atl åstadkomma en för publiken god
koordination av sina program (se 4.3.3). Ett exempel på ett område där behov av
koordination kan föreligga är bevakningen av evenemang. Delta kräver ett
kontinuerligt samråd mellan programenheterna. Jag räknar med alt
programenheterna efter sådant samråd skall kunna fatta sändningsbeslulen
självständigt men all del i vissa undantagsfall behövs allmänna riktlinjer som
programenheterna har att följa. Sådana riktlinjer bör beslutas av
förelagsledningen och avse frågor såsom t, ex. nyhetsprogrammens placering
eller placeringen av barnprogram i de två kanalerna. Troligen behövs också
riktlinjer i fråga om placeringen av det dagblock i TV som jag föreslår i det
följande (4.3.5).

Den
verkställande direktören för TV-företaget bör enligt min mening ha ett
begränsat och klart definierat ansvar för programverksamheten. Han bör sålunda
- lill skillnad från den nuvarande radiochefen inom Sveriges Radio - inte ha
någon allmän befogenhet att ingripa i programverksamheten. För att understryka
att programenheterna var för sig bör ansvara för uppfyllandet av de krav på
programverksamheten som kommer att finnas i avtal mellan staten och företagel
förordar jag all programenheterna normall skall vara ansvariga också gentemot
radionämnden. Det bör således vara programenheterna som för företagels räkning
inger yttranden lill radionämnden där sådana begärs. Om en anmälan till
radionämnden riktar sig mot ett beslut som företagsledningen har fattat bör
dock yttrandet inges av företagsledningen.

Verkställande
direktören i TV-företaget kommer således främst att ha ekonomiska och
administrativa uppgifter. Det finns samtidigt skäl för TV-företagets ledning atl
överväga om man i detta avseende kan nå ökad effektivitet genom att avlasta
programenheterna vissa ekonomiska och administrativa funktioner av mera
rutinmässigt slag och i stället lägga dem under företagsledningen. Sådana
överväganden kräver givetvis ingående avvägningar mellan behovet av
effektivitet inom företaget och de krav som följer av att programenheterna
skall ges frihet i sin löpande programverksamhet.

Ett
område där företagsledningen måste få ett stort ansvar gäller samspelet mellan
TV-distrikten och programenheterna. Dislriktsverksamhe-ten kommer - i likhet
med vad som är förhållandet inom det nuvarande Sveriges Radio - alt vara
gemensam för företaget. Företagsledningen måste därvidlag vaka över att inte
bara programenheternas självsländighet säkras utan också över atl distrikten
får den avsedda självständigheten i förhållande till programenheterna och att
distriktsverksamheten byggs ut i enlighet med bl. a. de riktlinjer som staten
anger. Jag återkommer till denna fråga i ett särskilt avsnitt (4.2.4),

Utöver
nyssnämnda mera principiella frågor finner jag ingen anledning att här lägga
synpunkter på hur verksamheten inom TV-företaget närmare bör vara organiserad.
Denna uppgift bör ankomma på företaget självt. Jag

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 169

vill dock understryka det självklara i atl man vid den
administrativa uppbyggnaden av företaget utgår från verksamhetens egna behov
och alltså inte från alt de funktioner som man övertar från Sveriges Radio
skall organiseras på samma sätt som i det nuvarande företagel.

Mitt förslag innebär att de fyra programföretagen helt bör
ägas av moderföretaget. Detla bör således inneha samtliga aktier i
programföretagen och alltså ensamt ansvara för de beslut som fattas vid
programföretagens bolagsstämmor.

Jag avser alt vid förhandlingar nå överenskommelse om att
det i var och en av bolagsordningarna skall föreskrivas atl styrelserna i
programbolagen skall beslå av 14 ledamöter. Av dessa bör ordföranden och tio
övriga ledamöter utses av moderbolagets styrelse och två utses av personalen.
Verkställande direktören i bolaget bör vara självskriven ledamot. Jag anser, atl
styrelsen inte bör innehålla andra suppleanter än de lagstadgade två suppleantema
för personalrepresentanterna.

Om moderbolagets och de fyra programbolagens styrelser
sammansätts och utses i enlighet med de förslag jag i det föregående har angett,
kommer det totala antalet styrelseposter atl öka något, trots att det för dessa
poster inte skulle finnas några suppleanter. 1 den nuvarande koncernen utses
sammanlagt 27 ledamöter och suppleanter av regeringen och 16 ledamöter och
suppleanter av de tre bolagsstämmorna. I den av mig föreslagna koncernen kommer
sju ledamöter i moderbolagels styrelse alt utses av regeringen medan fem väljs
av bolagsstämman och vidare kommer 44 ledamöter i dotterbolagens styrelser att
utses av moderbolaget. Det ökade antalet styrelseposter gör det möjligt atl ge
större spridning ål styrelseuppdragen bland moderföretagets ägare. Jag vill
emellertid samtidigt understryka vikten av alt styrelserna i programbolagen
återspeglar de olika intressen som kommer att finnas företrädda i moderbolagets
styrelse.

För atl åstadkomma den önskvärda spridningen av
styrelseuppdragen bör moderbolaget inle utse någon person all samtidigt sitta i
flera av programbolagens styrelser och vidare bör högst en av ledamöterna i
styrelsen för ett programbolag utses bland ledamöterna i moderbolagets styrelse.

I likhet med radioutredningen anser jag, att den
principiella ansvarsfördelning mellan bolagsstämma, styrelse och företagsledning
som finns i Sveriges Radio i dag och som har sin gmnd i aktiebolagslagen bör
prägla även programföretagen i den nya koncernen.

Innebörden av den kompetensfördelningen är att aktieägarna
inte kan ingripa direkt i radio- och TV-verksamhetens ledning och löpande
förvaltning. Beslut i sådana frågor skall alltså inte fattas på
bolagsstämmorna, som däremot skall ha det allmänna överinseendet över
verksamheten.

Del ankommer på styrelserna i de olika företagen atl leda
verksamheten, medan de verkställande direktörerna skall svara för den löpande
förvaltningen.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 170

Såsom
radioutredningen påpekar är gränserna mellan å ena sidan ledning och å andra
sidan löpande förvaltning ganska flytande, och aktiebolagslagen ger här stora
friheter åt det enskilda bolaget att självt avgöra var denna gräns skall gå.
Jag instämmer i utredningens uppfattning att del finns anledning att i
publicistiska företag göra gränsdragningen särskilt strikt.

Styrelserna
i de fyra programbolagen bör, såsom också framhålls i de hittills gällande
riktlinjerna, ha ell odelat ansvar för verksamheten i resp. bolag. Detta
innefattar också det slutliga ansvaret för att programverksamheten slår i
överensstämmelse med del avtal bolaget tecknat med staten. Reglerna beträffande
ansvarsfördelningen mellan styrelse och verkställande ledning i Sveriges
Radios nuvarande arbetsordning finner jag i princip ändamålsenliga. Enligt
dessa regler ankommer det på styrelsen atl fastställa programregler samt mål
och långsiktiga planer för företaget och dess enheter. Årliga verksamhetsplaner
och programuibudsplaner anmäls endast i styrelsen. Styrelsen bör sålunda inle
blanda sig i det löpande programarbetet.

Styrelsernas
uppgifter bör främst ligga på det administrativa och ekonomiska området. Det
bör sålunda vara styrelserna som beslutar om programföretagens
anslagsframställningar, budget för det egna företaget inom tilldelade
medelsramar, planeringsverksamheten inom företagel, samverkan med övriga
förelag inom koncernen saml om personalpolitiken inom det egna företaget. Styrelserna
bör också på samma sätt som nu utse de viktigaste tjänstemännen inom del egna
förelaget, däribland givetvis den verkställande direktören. En särskilt viktig
uppgift för styrelserna i riksradioföretagei och TV-förelagel är atl ange
inriktning och ramar för verksamheten i redaktionerna utanför Stockholm resp.
för TV-distrikten.

Jag
har här bara angivit vissa principer för hur ansvarsfördelningen mellan
styrelse och företagsledning enligt min mening bör vara inom programföretagen.
Det blir en viktig uppgift för styrelserna all i arbetsordningar närmare
precisera dessa frågor. Jag vill understryka vikten av att gränserna blir
klara för styrelsernas uppgifter och ansvar och att företagsledning och
anställda inom programföretagen får stor frihet atl inom allmänna riktlinjer
närmare utforma programverksamheten.

4.2.4
Distriktsverksamheten m. m.

1966
års riksdagsbeslut var i flera avseenden betydelsefullt för verksamheten i
Sveriges Radios distrikt. Dels fastslogs att verksamheten i distrikten skulle
öka kraftigt. Dels underströks att distrikten skulle få betydande
självständighet inom Sveriges Radio. De skulle själva fatta beslut om vilka
program de skulle producera inom ramen för årliga budgetar. Besluten om vad som
skulle sändas i riksprogrammen skulle däremot fallas av de tre centrala
programenheterna.

Motivet
för en utveckling av distrikten var att som ett positivt värde ta vara på den
särprägel och den egenart som finns i olika delar av landet, att

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 171

på ett bättre sätt nyttja det programstoff och den talang
som finns i distriktens arbetsmiljö. En väl utbyggd regional organisation
angavs också vara en förutsättning för att programmen skulle kunna spegla
utveckling och händelser i landets olika delar.

Under det dryga decennium som har gått sedan del nu
gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio träffades har diskussionen om
distriktsverksamheten varit livlig. Bl. a. har Sveriges Radio utföriigt
behandlat frågan i en intern utredning, URD (Utredning Rörande Decentralisering
av Sveriges Radios verksamhet) från år 1973.

Distriklsverksamheten har byggts ut kraftigt under den
senaste avtalsperioden, och distrikten svarar nu tillsammans för omkring 30%
av programproduktionen i rikssändningarna i både radio och TV. Verksamheten är
emellertid mycket ojämnt fördelad på distrikten. De ivå största. Södra (Malmö)
och Västra (Göteborg) svarar tillsammans för mer än hälften av den samlade
distriktsproduktionen i radio och TV. De fyra nordligaste distrikten, som
läcker hela Norriand samt Kopparbergs län, svarar inte för mer än omkring en
sjättedel av distriktens programproduktion, motsvarande omkring 5% av Sveriges
Radios samlade programproduklion, i radio och TV.

Riktlinjerna i riksdagsbeslutet markerar starkt distriktens
uppgift att på olika sätt spegla den egna regionen, dess egenart och
förhållanden i riksprogrammen. En viktig uppgift för distrikten är alltså atl
visa landet i övrigt vad som är typiskt och representativt för den egna
regionen, liksom att förmedla nyheter från regionen.

Med hänsyn till riktlinjerna skulle man alltså kunna
förvänta sig att verksamheten i distrikten skulle vara ganska likartad då del
gäller fördelningen i stora drag av programmen på olika områden och att
variationer mellan distrikten skulle spegla olikheter i programunderlag.

En granskning av Sveriges Radios sändningsstatistik visar
emellertid på avsevärda skillnader mellan distrikten då det gäller
programinnehållet. Detta framgår tydligt av den redovisning som har lämnats
tidigare (tabellerna 2.4-7). Skillnaderna kan inte endast bero på olikheter i
programunderlag mellan distrikten. Jag skall här bara peka på några exempel,
som avser verksamhetsåret 1976/77.

Tre av
distrikten producerade nästan inga samhällsprogram i radio och lika många hade
inga eller nästan inga motsvarande program i TV.

Av sport
program me ni radio kom inte mindre än 70% från ett enda distrikt, medan två
distrikt sände nästan inga sportprogram i radio. Två distrikt sände nästan inga
sportprogram i TV.

Fyra distrikt
producerade inga eller nästan inga program med seriös musik i radio.

TV-teater
förekom över huvud taget inte i sju av de tio distrikten; fyra av dessa
producerade inte heller någon radiotealer.

Underhållnings-
och ungdomsprogram är i radio kategorier

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:91 172

som
innehåller flera programformer som drar små kostnader. De flesta distrikt procucerade
många timmar program av detta slag. Ett distrikt använde 80% av sin lid för
sådana program. Ett annat distrikt däremot producerade nästan inga
underhållnings- eller ungdomsprogram i radio. Nöjesprogram i TV förekom nästan
inte alls i fyra distrikt, och magasinsunderhållning producerades inte alls i
fem distrikt.

Tre distrikt sände inga eller nästan inga
barnprogram i TV medan ett distrikt använde tre fjärdedelar av sin tid för
sådana program.

Anmärkningsvärt är också att distrikten svarade för
en relativt liten andel av inslagen i nyhetsprogrammen i radio och TV. Av inslagen
i Dagens Eko var distriktens andel bara 5 % och av nyhetsprogrammen i TV 12%.
Det innebär knappt fem minuter nyheter i genomsnitt per distrikt och vecka i
vartdera mediet. Delvis sköts alltså nyhetsbevakningen utanför Stockholm
direkt av de centrala nyhetsredaktionerna.

Detta
kan inte leda till någon annan slutsats än att distriktsverksamheten mera styrs
av andra förhållanden än av de av regering och riksdag fastställda
riktlinjerna. Den viktigaste orsaken torde vara att de mindre distriktsenheterna
saknar resurser atl åstadkomma personal- och leknikkrä-vande program. Varje
programområde kräver särskilda specialkunskaper, och distrikten har med sin
begränsade personal svårt att tillgodose dessa krav inom samtliga
programområden. Distriktens möjligheter att utnyttja programunderlaget inom det
egna området är alltså starkt begränsade. Detta leder till slutsatsen att det
är lika viktigt för distriktens självständighet att de får ökade resurser som atl
stärka deras formella ställning i förhållande till programenheterna i
Stockholm.

Samtidigt
som det kan konstateras att distriktsverksamheten inle följer de riktlinjer som
staten har angett, kan det konstateras alt företaget också har decentraliserat
sin verksamhet på ell sätt som går utöver en strikt tolkning av riktlinjerna.
Även häri ligger en föklaring lill de stora skillnaderna mellan distrikten i
fråga om resurser och programutbud. Teatersatsningen inom TV i Göteborg är ett
exempel på en koncentration av resurser som inte har förutsatts i riktlinjerna
för decentraliseringen. Del är enligt min mening bra att det har varit möjligt
att från Stockholm till ett eller flera distrikt flytta ul större andelar av programproduklionen
på skilda områden än vad som i och för sig kan anses påfordral av distriktens
särart. Min förhoppning är att sådan utveckling skall fortsätta.

Jag
finner det nämligen nödvändigt att distriktsverksamheten ges vidare ramar än de
som följer av en strikt tolkning av de hittills gällande riktlinjerna. Det är
visserligen självklart all en av distriktens viktigaste uppgifter förblir att i
riksprogrammen ge en representativ bild av händelser, företeelser och
utveckling i det egna området. Det är emellertid lika viktigt aU distrikten på
ett mera allmänt sätt bidrar till mångfalden i programmen i radio och TV
och därvid särskilt utgör en motvikt till den

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 173

Stockholmsdominans som annars ständigt hotar. Det är
därför enligt min mening viktigt att distrikten även i fortsättningen i
betydande omfattning får tillfälle att göra program som inle direkt anknyter till
det egna området. Del är inte minst av detta senare skäl som del är angelägel
att distrikten har en stark ställning med möjligheter att göra självständiga
bedömningar i program frågor. Distrikten skall därför givetvis behålla sin rätt
att besluta om vilka program de skall producera för rikssändning. De bör
därutöver också få reella möjligheter atl påverka utsändningarna av programmen,
dvs. att påverka sammansättningen av programutbudet i rikssändningarna.
Samtidigt visar de förhållanden jag nyss har pekat på att stor vikt måste
läggas vid planeringen av programverksamheten i distrikten.

De förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär
att riksradion och TV skall skötas av två skilda programbolag. De nya företagen
bör vara helt självständiga i förhållande till varandra i programverksamheten.
Därav följer naturligen att de bör ha varsin regionala organisation. De nuvarande
distrikten bör därför delas upp så att radio och TV blir självständiga i
förhållande till varandra också utanför Stockholm. Delta utesluter givetvis
inte att den riksradio- och TV-verksamhet som bedrivs utanför Stockholm kan dra
ömsesidiga praktiska fördelar av ett samarbete. Riksradio och TV bör t. ex.
kunna dela på lokaler och administration på orter där det medför praktiska och
ekonomiska fördelar. Detla blir med säkerhet fallet under en relativt lång
övergångstid i samband med införandet av den nya organisationen och
utbyggnaden av verksamheten inom både radio och TV utanför Stockholm. Särskilt
under delta övergångsskede kommer moderbolaget alt ha en viktig samordnande
roll.

För uppbyggnaden av riks rad lons organisation utanför
Stockholm är det väsentligt att ta till vara de erfarenheter som vunnits av den
nuvarande distriktsverksamheten. Som jag förut har framhållit är en av
orsakerna till de stora skillnaderna mellan distriktens programverksamhet att
finna i de begränsade personella resurserna inom de mindre distrikten. Det är
egentligen bara distriktskontoren i Malmö och Göteborg som f. n. har
tillräckliga personella och andra resurser att åstadkomma ett brett utbud inom
flertalet programområden för riksradion. Det är angeläget alt riksradion får
möjlighet atl också på andra orter bygga upp egna redaktioner som blir mera
jämbördiga med Malmö och Göteborg då det gäller att bidra till rikssändningarna
med en bred och varierad programproduktion.

Det blir riksradioföretagets egen sak att avgöra vilka
orter som bör väljas för lokaliseringen av de förstärkta
riksradioredaktionerna. Jag utgår emellertid självklart från att de redan väl
utbyggda redaktionerna i Malmö och Göteborg behålls. Vid planeringen bör i
övrigt en utgångspunkt vara att minst en av redaktionerna förläggs till en ort
i Norriand.

En väsentlig utgångspunkt för utvecklingen av riksradion
utanför Stockholm måste vara existensen av lokalradion. Den senare bör i flera
avseenden kunna lämna direkta bidrag till riksradion i form av färdiga program
och annan medverkan. Flera olika former för detta kan tänkas.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 174

Jag lämnar i avsnitt 8.1 förslag om ökade medel till
lokalradion. Dessa syftar bl. a. till att förbättra lokalradions möjligheter
att utveckla och fördjupa sin programverksamhet och att pröva nya
programformer. Jag räknar med att många av de program som i framtiden
förekommer inom lokalradion blir av sådant intresse att de förtjänar spridning
utanför det enskilda lokalradioområdet. Från Sveriges Lokalradio har framförts
förslag om att en s. k. programbank för sådana program skulle upprättas. Ur
denna bank skulle såväl riksradion som andra lokalradiostationer kunna välja
program eller programinslag för egen åtemtsändning. Jag finner detta förslag
mycket intressant och anser att tanken i en eller annan form bör förverkligas.
Jag räknar under alla förhållanden med alt en del av den ökning av
riksradioprogrammen som jag föreslår skall bestå av de lämpligaste
lokalradioprogrammen. Självfallet bör urvalet av dessa program göras av
riksradion.

Vidare kan naturligtvis lokalradion genom sin uppbyggnad
delvis tjäna som riksradions distriktsorganisation. För att detta skall vara
möjligt krävs emellertid att överenskommelse kan nås mellan de två
programföretagen om omfattningen och formerna för ett sådant samarbete, som bör
bygga på att riksradion betalar för erhållna tjänster.

För riksradions del kommer frågan väsentligen att gälla om
det vid en avvägning av kostnadsskäl mot programmässiga bedömningar visar sig
mera fördelaktigt att köpa tjänster från lokalradion än att med egna redaktioner
bedriva motsvarande verksamhet. Troligen visar det sig därvid atl de
lämpligaste lösningarna skiftar för olika regioner och för olika programområden.
Det finns enligt min mening ingen anledning att driva fram snabba beslut i
dessa frågor. 1 ett inledningsskede kommer riksradion naturiigen att repliera på
den distriktsorganisation som finns nu, och som är gemensam för riksradion och
TV. Del gäller i första hand att inom de nuvarande distrikten fördela
personalen på de båda medierna. Om det på den enskilda orten visar sig att
riksradion även i fortsättningen har störst fördelar av samarbete med TV bör
givetvis den möjligheten stå öppen.

Med reservation för att de båda företagen själva bör fatta
slutligt beslut i frågan efter egna överväganden räknar jag dock med att
riksradion allvarligt kommer att pröva möjligheterna att samarbeta med
lokalradion genom köp av tjänster. Detta samarbete räknar jag med skall avse
såväl allmänna program som nyhets- och sportprogram.

Beträffande möjligheterna att lokalradion svarar för
nyhetsbevakning för riksradions del vill jag särskilt anföra följande.

Som jag nyss har visat, producerar de nuvarande distrikten
utanför Stockholm i genomsnitt fem minuters nyhetsinslag per vecka i rikspro-grammen
i radio. Det kan i och för sig vara rimligt att denna genomsnittssiffra ökar
så atl distrikten svarar för en större del av bevakningen av nyheterna utanför
Stockholm; det skulle i så fall i huvudsak innebära en minskning av de insatser
som nu görs av Ekoredaktionen. Jag har ingen

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 175

anledning att räkna med vare sig några väsentliga ökningar
av sändningstiderna för nyhetsprogram eller med några stora förändringar då
det gäller fördelningen mellan utrikes-, huvudstads- och övriga inrikesnyheter.
Nyhetsinslagen från distrikten kommer alltså även i framtiden att möta svär
konkurrens och den genomsnittliga sändningstiden per distrikt kommer därför alt
kunna öka endast i begränsad omfattning. Det är alltså på grund av det knappa
utrymmet endast ett litet urval ur ett stort nyhetsflöde som kan få plats i
riksprogrammen, men för att kontinuerligt följa flödet och göra urvalet krävs
en ganska stor personal.

Om riksradion skulle bygga upp en egen fullständig
distriktsorganisation för nyhetsbevakningen skulle alltså dess kostnader bli
myckel stora i förhållande lill den korta sändningstiden. Med hänsyn till all
det inom koncernen kommer atl finnas två andra bevakningsnät - å ena sidan
lokalradion och å andra sidan den samordnade riks- och regional-TV:n -finns det
starka ekonomiska och rationella motiv för att riksradion i många delar av
landet söker samarbete med de andra programbolagen på nyhetsområdet. Av flera
skäl förefaller det därvid troligt att lokalradion normalt blir den lämpligaste
samarbetsparlen. Ett skäl är att de båda företagen arbetar med samma medium,
ett annat att nyhetsjournalisterna på TV-sidan redan har att tillgodose krav
från tre håll: regional-TV och två programenheters nyhetsredaktioner.

Valet av samarbetsformer bör naturiiglvis programföretagen
göra själva. De kan sålunda bestå i att riksradion köper tjänster som helt
utförs av den andra parten. De kan också bestå i att riksradion får placera
egen personal hos det andra programföretaget. I båda fallen tillförs det
säljande företaget resurser som motsvarar värdet av åtagandet.

Vad jag här har sagt om möjligheterna för riksradion att
söka samarbete beträffande nyhetsförmedlingen gäller i huvudsak också för
sportbevakningen runtom i landet och i viss utsträckning också för andra
programområden.

Jag har uppehållit mig mycket vid frågan om riksradions
möjligheter att begränsa sina kostnader för en fyllig bevakning och spegling av
hela landet genom atl söka samarbete med något av de övriga programföretagen
som har en rikstäckande organisation. Jag är samtidigt väl medveten om att ett
sådant samarbete kan innebära problem. Jag räknar därför med att den större
delen av de riksradiopiogram som produceras utanför Stockholm skall komma från
redaktioner som ingår i det egna företaget. Exakt hur många och hur stora dessa
redaktioner skall vara bör avgöras av riksradioföretaget självt inom de ramar
som gäller för dess verksamhet. Dock bör dessa redaktioner åstadkomma ett så
stort antal program att de tillsammans med vad som erhålls från lokalradion
och eventuellt TV-företagets distrikt motsvarar 40% av sändningstiden i
riksradion.

En viktig fråga är vilken ställning inom riksradions
organisation som redaktionerna utanför Stockholm skall ha.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 176

I
och med den kraftiga ökningen av programverksamheten vid redaktionerna växer
deras betydelse för del samlade utbudet av program i riksradion. Det är med
hänsyn till kravet på mångfald viktigt atl redaklionema får samma frihet som
de nuvarande distrikten all besluta om vilka program de själva skall producera.
Samtidigt är det nödvändigt att redaklionema utanför Stockholm får bära sin
del av ansvaret för riksradions samlade programutbud.

Dessa
frågor innehåller svåra avvägningsproblem. Jag har stannat för all ansluta mig lill
del förslag som Sveriges Radio lämnat i sitt remissyttrande över
radioutredningen. Det innebär att redaktionerna får besluta om såväl vilka
program de skall producera som om sändningen av programmen. Den nödvändiga
samordningen får åstadkommas genom att företrädare för redaktionerna utanför
Stockholm deltar i riksradions programplanering på samma sätt som
stockholmsredaktionerna. Efter detta planeringsarbete beslutar
förelagsledningen om ramar för programproduklion och sändning. Redaklionema
inom och utom Stockholm har därvid åtagit sig att svara för ett visst antal
program inom skilda programsektorer. Inom dessa ramar beslutar redaktionerna
själva om sändningen av de egna programmen. Denna ordning innebär att två
angelägna önskemål tillgodoses, nämligen att redaktionerna utanför Stockholm
får full sändningsrält och ökat inflytande över beslut om programutbudets
sammansättning. I motsvarande mån får de dela ansvaret för att intentionerna i
besluten om programstrukturen förverkligas.

Formerna
för hur medverkan i programplanering från redaktionerna utanför Stockholm
konkret skall gå till bör beslutas av riksradioföretaget självt. Sveriges Radio
presenterar i sitt remissvar alternativa modeller härför, som bör kunna tjäna
som förebilder.

Redaktionerna
utanför Stockholm bör givetvis även i andra avseenden än programverksamheten ha
en självständig ställning. De bör sålunda ha egna budgetar, egen personal och,
i den mån inte samarbete härvidlag sker med resp. TV-distrikt eller
lokalradioenhet, även egen teknik, egen administration och egna lokaler.

En
grundläggande utgångspunkt för hur televisionens distriktsorganisation bör
vara uppbyggd blir utvecklingen av regional-TV.

Den
regional-TV som nu finns i Sverige består av regelbundna och korta
nyhetsprogram. Någon gång kan det dessutom förekomma att även andra typer av
program sänds regionalt, alltså över endast en del av TV:s sändarnät. Mina
förslag om utbyggnad av regional-TV tar sikte på behovet av särskilda regionala
nyhetsprogram. Denna verksamhet förekommer nu i fyra av Sveriges Radios sju
regioner. Jag föreslår att denna verksamhet skall byggas ut så att den omfattar
hela landet. Samtidigt bör regional-TV-områdena ges en lämpligare storiek, och
därför föreslår jag att antalet områden skall ökas till elva, i huvudsak
motsvarande Sveriges Radios nuvarande tio distrikt med vissa modifieringar. Det
elfte regional-TV-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 177

området bör bestå av en stockholmsregion. Med hänsyn till regional-TV:s
inriktning och syfte bör ett regional-TV-område i princip bestå av ett eller
flera hela län. Gränserna mellan regional-TV-områdena bör således endast
undantagsvis bryta någon länsgräns.

Regional-TV ställer krav på betydande resurser. Dessa
resurser kan utgöra en bas också för annan programverksamhet i TV - såväl för
nyhetsinslag i riksprogrammen som för andra typer av program. Jag föreslår
därför att regional-TV-redaktionerna även i fortsättningen skall ingå i
distriktskontoren för riks-TV och att regional-TV-områdena och TV-distrikten
skall ha gemensamma gränser. Det bör ankomma på TV-företaget att bestämma om
redaktionen för regional-TV i Stockholm skall få en fristående ställning eller
ingå i någon av de centrala programenheterna. Mitt förslag innebär sålunda atl
programföretaget för TV får tio distrikt utanför Stockholm.

Jag föreslår i princip följande distriktsindelning för TV:

Södra distriktet: Blekinge, Kristianstads och

Malmö Malmöhus län

Västra distriktet: Hallands, Göteborgs och Bohus,

Göteborg Älvsborgs och Skaraborgs län

Smålandsdistriktet: Jönköpings, Kronobergs och

Växjö Kalmar län

Östra distriktet: Östergötlands län

Norrköping

Mellansvenska distriktet: Uppsala, Södermanlands,
Örebro

Örebro och Västmanlands län

Stockholmsdistriklet: Stockholms och Gotlands län

Värmlandsdistrikte t: Värmlands län

Karlstad

Gä v le-Dala-d i st rik tet: Kopparbergs och Gävle-

Falun borgs län

Nedre Norrlandsdistriktet: Västernorrlands och Jämt-

Sundsvall lands län

Västerbottensdistriktet: Västerbottens län

Umeå

Norrbottensdistriktet: Norrbottens län

Luleå

1 jämförelse med den nuvarande distriktsindelningen för
Sveriges Radio innebär milt förslag lill regional-TV-områden följande
ändringar: Norra Kalmar län förs från Östra distriktet till Smålandsdistriktet.
Södra delen av Södermanlands län förs från Östra till Mellansvenska distriktet.
Hälsingland förs från Nedre Norriandsdistriktet till Gävle-Dala-distriktet.
Skälen för dessa ändringar är att distriktsgränserna inle bör bryta en
länsgräns. Vidare förs Uppsala län från Stockholmsdistriktet till Mellansvenska
distriktet i enlighet med önskemål som framförts från länet. Därigenom un- 12 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 178

derstryks länets samhörighet med Mälarregionen. Däremot
förs Gotland till Stockholmsdistriktet från Östra distriktet; skälet är all
Gotland har bättre kommunikationer med Stockholmsområdet än med Östergötland
och därför har en naturligare anknytning till Stockholm.

Även om huvudprincipen - i likhet med vad som gäller för
de nuvarande distrikten - bör vara atl en distriktsgräns sammanfaller med en
länsgräns kan det i vissa fall finnas tekniska och ekonomiska skäl för
modifieringar. TV:s sändarnät är inte helt anpassat för vare sig den nuvarande
eller den av mig föreslagna distriklsindelningen. En exakt anpassning skulle
dra betydande investeringskostnader. Åtminstone under en övergångstid bör det
därför kunna accepteras, att mottagningsförhållandena för regional-TV-programmen
blir mindre goda i vissa delar av ett distrikt, även om omriktning av antenner
eller övergång till centralantenner i många fall kan innebära förbättringar. I
vissa fall bör del övervägas alt temporärt eller permanent låta TV-distriktsgränserna
avvika från en länsgräns.

Mina förslag om en utbyggd programverksamhet i TV-distrikten
innebär i sig att de får en starkare ställning inom TV-företaget än vad de
nuvarande distrikten har inom Sveriges Radio. I detta sammanhang spelar inte
minst utbyggnaden av regional-TV en väsentlig roll. Varje distrikt kommer atl
få en relativt betydande fast verksamhet som del ensamt beslutar om. Vidare
innebär mina förslag en kraftig ökning av riksprogramproduktionen utanför
Stockholm. Detta bör leda till att distrikten får en kraftigt ökad programverksamhet.

Med den ökande programverksamheten i distrikten blir det
enligt min mening nödvändigt att även formellt ge dem en starkare ställning
inom TV-företaget än vad de nuvarande distrikten har. TV-distrikten bör exempelvis
få ett reellt och formellt inflytande över utbudet i riksprogrammen. Jag vill
här i huvudsak hänvisa till vad jag tidigare har anfört beträffande den
ställning inom riksradioföretaget som redaktionerna utanför Stockholm bör ha. Efiersom
TV-företaget enligt milt förslag kommer all innehålla två självständiga
programenheter blir det nödvändigt att se till att TV-distrikten får det
avsedda inflytandet över båda enheternas programutbud. Ansvaret för att finna
lämpliga former för distriktens inflytande blir därför en viktig uppgift för
ledningen för TV-företaget.

Mycket delade meningar finns rörande frågan om en utbyggnad
av TV:s distriktsverksamhet skall ske i form av koncentrerade satsningar på eU
litet antal orter eller om utbyggnaden skall ske med sikte på att utjämna de
nuvarande skillnaderna mellan å ena sidan de starka Södra och Västra distrikten
och å andra sidan de svagt utbyggda övriga distrikten. Jag är för egen del inte
beredd att ge uttryck för någon bestämd mening i denna fråga. Svaret måste bli
beroende av en noggrann analys av för- och nackdelarna med de två alternativen,
och jag anser att det är TV-företaget som är bäst skickat att utföra den. En av
de osäkra punkterna i en sådan analys är den pågående tekniska utvecklingen.
Med hitfillsvarande produktionsmetoder

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 179

på TV-sidan har det utan tvivel funnits starka ekonomiska
och kvalitets-mässiga skäl som har talat till förmån för en relativt klar
koncentration av produktionsresurserna. Det finns emellertid tecken som tyder
på att en utveckling av enklare och tekniskt mindre krävande produktionsmetoder
håller på alt ske. 1 så fall minskar naturiiglvis tyngden i invändningarna mot
att söka sprida TV-resurserna jämnare på distrikten.

Inom vissa programområden måste man dock räkna med all del
även i fortsättningen är mest rationellt att förbehålla en utbyggnad för ett
begränsat antal orter. Jag tänker här på program som kräver stora ateljé- och
verkstadsresurser, såsom TV-teater och större underhållningsproduktioner. 1
sådana fall finns det skäl alt överväga att söka samarbete med lokala och
regionala teatrar. Ett sådant samarbete skulle kunna gå utöver lokal- och vissa
teknikfrågor; TV-företaget bör kunna överväga samarbetsavtal i fråga om
utnyttjandet av personal, såsom skådespelare och annan scenpersonal.

Mot de tekniska och resursmässiga skäl som kan anföras
till förmån för en mera koncentrerad utbyggnad kan ställas flera mera allmänna
skäl för en större spridning av TV-resurserna. Ett tungt vägande sådant skäl
finns i ett av de centrala motiven för distriktsverksamheten överhuvudtaget:
all ge en rättvisande och representativ bild av hela landet.

4.2.5 Gemensamma funktioner

Sveriges Radios nuvarande organisation präglas i hög grad
av att en mängd funktioner har gjorts gemensamma för programenheterna och planerats
direkt under företagsledningen. I det organisationsförslag som jag har lämnat i
det föregående har de volymmässigt mest omfattande av dessa funktioner förts
till de olika programföretagen. Det gäller exempelvis distriklsverksamheten.
Det gäller också drifttekniken i Stockholm, som bör delas på de båda nya
företagen. Dessa organisationsförändringar är nödvändiga för att
programföretagen skall få den självständighet i programverksamheten som enligt
min mening måste eftersträvas. På sikt bör de också leda lill
effektivitetsvinster.

Då det gäller placeringen av ett antal funktioner som nu
är företagsgemensamma och som i huvudsak är av servicekaraktär finns det
knappast anledning att från statens sida ge detaljerade riktlinjer. Det bör
överlåtas ål koncernen själv att avgöra sådana frågor. Jag vill emellertid på
denna punkt redovisa några mer allmänna principer.

Ett syfte med mina förslag är att ge programföretagen stor
självständighet. Det är därför av betydelse all de har rätt att besluta om hur
de skall använda tilldelade medel, hur de skall dimensionera olika funktioner
och om de själva skall svara för funktionerna eller köpa tjänster från annat
håll, eventuellt från något annat av programföretagen. Därför är del enligt min
mening viktigt atl det i första hand är programföretagen själva som svarar för
att deras verksamhet bedrivs på ett rationellt och ekonomiskt sätt.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 180

Det blir således en viktig uppgift för programföretagen
att kontinuerligt göra egna prioriteringar av olika behov inom de ekonomiska
ramar som tilldelas dem. Förutsättningarna för sådana prioriteringar förbättras
genom den mera långsiktiga planering som jag föreslår för koncernen och som
också bör gälla för de olika företagen inom den.

Vad jag nu har sagt bör gälla som en allmän pricip. Den
bör realiseras så snart det är möjligt, men under ett övergångsskede måste den
troligen modifieras.

Övergången till den nya organisation som jag föreslår får
inte ske så brådstörtat alt den leder till dyra och dåliga lösningar. Den måste
planeras noggrant i samverkan mellan koncernledningen och programföretagen. Del
är därvid ett ofrånkomligt faktum att det nuvarande företaget innehåller ett
antal servicefunktioner och -resurser som utnyttjas gemensamt av de enheter som
skall bilda de nya förelagen. Det får bli en bedömningsfråga i vilken grad de
olika funktionerna och resurserna är av sådan betydelse för
programverksamhetens självständighet att de bör fördelas på de olika
programföretagen. Önskvärdheten av en fullständig uppdelning av dem på
programföretagen får därvid vägas mot ekonomiska hänsyn.

Särskilt under ett inledningsskede torde det vara
rationellt och ekonomiskt att flera funktioner och resurser fortsätter att
vara gemensamma. Det gäller bl. a. frågor rörande fastigheter och flera
administrativa och vissa tekniska funktioner, publik- och programforskningsavdelningen
(PUB) och programtidningen Röster i Radio/TV, Om dessa och eventuellt andra
funktioner skall fortsätta att vara gemensamma för hela koncernen eller delar
därav måste enligt min mening avgöras av programföretagen själva. Dock vill jag
understryka att det inte får bli moderföretaget i koncernen som direkt svarar
för de här behandlade funktionerna, som ju i huvudsak endast berör
programföretagens verksamhet. De bör i stället styras från programföretagen. Flera
olika organisationslösningar är tänkbara och de kan skifta för olika
funktioner. 1 vissa fall kan funktionerna läggas hos ett av programföretagen,
som sedan säljer tjänster till de andra företagen. 1 andra fall kan
funktionerna utföras av ett eller flera gemensamt ägda dotterföretag. Vilka
lösningar som väljs bör helt avgöras inom koncernen.

4.3 Programfrågor

4.3.1 Inledande synpunkter

Jag har inledningsvis som ledmotiv för de föreslagna
förändringarna av radio- och TV-verksamheten angett integritet, kvalitet,
mångfald och decentralisering. De förändringar av organisationen, som jag nyss
har redogjort för (4.2), har alla syftat till att förbättra
programproduktionens villkor i angiven riktning.

I och med atl systemet med en fri och i publicistiskt
avseende oberoende

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 181

radio och television ligger fast, ankommer det på
programföretagen ensamma att utforma programverksamheten inom de gränser som
följer av radiolagen och avtalen med staten. Det är därför angeläget att finna
en form för de allmänna riktlinjer som regering och riksdag utfärdar och för
medelstilldelningen till verksamheten som inte inkräktar på programföretagens
integritet. Liksom hittills bör regering och riksdag således inte kunna anlägga
synpunkter på t. ex. enskildheter i programutbudet.

Programverksamhetens inriktning regleras i avtal mellan
staten och programföretagen. Jag anser, i likhet med utredningen och den
övervägande delen av remissinstanserna, att de nya avtalen bör ha ungefär samma
grad av detaljreglering som de nuvarande. Detta innebär att endast allmänna
riktlinjer bör ges i programpolitiskt hänseende.

Utredningen framhåller att radion och televisionen spelar
en roll både i informationspolitiskt och i kulturpolitiskt avseende, och alt de
informa-lionspolitiska målsättningarna relativt sett har överbetonats hittills.
Jag delar liksom remissinstanserna över lag denna bedömning. Den hittillsvarande
prioriteringen av radion och televisionen som informationsmedier -som f. ö.
också avspeglas i gällande avtal om programverksamheten -gjordes innan regering
och riksdag hade formulerat ett program för kulturpolitiken, vilket skedde år
1974 i samband med den första kulturpropositionen (prop. 1974:28).

Som informationsmedier har radion och televisionen en
viktig roll att spela i vår demokrati vid sidan av en livaktig press. Genom
sina möjligheter att upplysa och informera, att kommentera aktuella skeenden,
att kritiskt granska och kontrollera makthavare och beslutsfattare samt att
främja kommunikationen mellan olika grupper i samhället har radio och TV ett
stort ansvar för den fria åsiktsbildningen. Med hänsyn till den unika ställning
som etermedierna har måste givetvis i detta ansvar innefattas kraven på
mångsidighet och mångfald i speglingen av olika opinioner. Det är bl. a. av det
skälet som jag i det följande kommer att lägga en så stor vikt vid medverkan i
programverksamheten utifrån.

De av regering och riksdag formulerade målen för
kulturpolitiken bör i tillämpliga delar kunna överföras till radio- och TV-området
på sätt som anges av radioutredningen och som vinner allmän anslutning av
remissinstanserna. I de förslag till avtal mellan staten och programföretagen,
som jag senare kommer att underställa regeringen, avser jag att i konsekvens
med den syn jag här har gett uttryck för starkare markera radions och
televisionens kulluransvar än vad som hittills har skett.

4.3.2 Frilansmedverkan

Fristående utövare av konstnärlig, publicistisk,
vetenskaplig och därmed jämställd verksamhet har enligt radioulredningen
viktiga uppgifter att fylla genom medverkan i radio- och TV-program, s.k. frilansmedverkan.
Utredningen har behandlat frågan ingående och anser att den är så viktig

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 182

att frilansmedverkan bör betraktas som ett särskilt mål
för verksamheten och att detta bör framgå av avtalet mellan staten och
programföretaget.

Remissinstanserna har över lag anslutit sig till
utredningens syn på betydelsen av en omfattande frilansmedverkan i programmen.
Flera av de närmast berörda instanserna vill dock lösa frågan på annat sätt än
vad utredningen föreslår. De anser snarast att omfattningen av frilansmedverkan
beror på hur stora anslag radion och televisionen tilldelas. I övrigt bör
frågan enligl dessa remissinstanser regleras helt genom avtal mellan de berörda
parterna - dvs. mellan programföretaget och de frilansmedver-kandes organisauoner.
Frågan skulle alltså inte direkt komma att beröra förhållandet mellan staten
och programföretagen.

Frågan om frilansmedverkan - liksom f. ö. den näraliggande
frågan om utläggning av produklionsuppdrag - måste ses mot bakgrund av etermediernas
ställning och uppgifter. De fyra programföretag som blir samlade inom koncernen
kommer alt vara de enda i landet som har rätt att bedriva allmän programverksamhet
i radio och TV. Samtidigt kommer de alt ha praktiskt taget hela landets
befolkning som publik.

Programföretagens ställning blir sådan atl staten av vart
och ett av dem måste kunna kräva ett ansvar för en vid yttrandefrihet i radio-
och TV-programmen liksom för mångfald i programverksamheten. Detta gör del
nödvändigt alt också personer som inte är fast anställda inom programföretagen
kan medverka i programmen. Staten måste också av programföretagen kunna kräva
ett omfattande kulturpolitiskt ansvar. Alla vårt lands mest framstående utövare
av konstnärlig, vetenskaplig, publicistisk och i vid mening opinionsbildande
verksamhet måste kunna utnyttjas i programverksamheten. En omfattande frilansmedverkan
är alltså nödvändig för att programföretagen skall kunna fullgöra de krav som
samhället måste ställa på programverksamheten.

Som framförs i flera remissyttranden, bl. a. Sveriges
Radios, ställer en omfattande frilansmedverkan ökade krav på etermedierna och
deras fast anstäUda personal. Den fast anställda personalen måste svara för
mediekunnandet och för att de frilansengagerades insatser skall komma till sin
rätt i radio och TV. Engagerandet av frilansmedverkande förutsätter därtill att
den fast anställda personalen har god ämnesöverblick och god kännedom om
vilken expertis som finns att tillgå och vilka personer som kan bidra till att
göra programmen intressanta. För programföretagen är det av största vikt att
urvalet av experter, artister och andra medverkande inte blir ensidigt utan att
det verkligen bidrar till mångfalden i programmen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att det
inte finns några principiella motsättningar mellan den fast anställda
personalens berättigade krav på trygga anställningsförhållanden och ett ökat
anlitande av frilansmedverkande. Däremot finns naturiiglvis ett antal
avvägningsproblem.

Ett första avvägningsproblem gäller för vilka typer av
uppgifter inom verksamheten som frilansmedverkan är väsentlig.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 183

Härvidlag kan jag instämma i utredningens uppfattning att
i första hand konstnärlig verksamhet är ett viktigt frilansområde, men
därutöver bör också framhållas vikten av frilansmedverkan från vetenskapsmän,
publicister och opinionsbildare. Allmänt sett är det främst möjligheterna till
direkt medverkan i programmen för icke anställda som det finns anledning alt
slå vakt om, men del bör också finnas utrymme för frilansmedverkan i det
redaktionella arbetet liksom inom de ljud- och bildtekniska områdena i de fall
speciell teknik eller tekniska kunskaper är av betydelse för programmens
innehåll och utformning. Det är vidare av vikt att helt eller delvis lägga ut
produktionsuppdrag till personer, som inte är fast anställda inom
programföretagen.

Ett annat avvägningsproblem som jag här vill ta upp rör
frågan om den totala omfattningen av frilansmedverkan.

Utredningen föreslår alt en ökande andel av resurserna
skall användas för frilansmedverkan. Utredningens uppfattning delas av de
flesta remissinstanserna. Även jag delar denna uppfattning. Både utredningen
och flera remissinstanser anser att den nuvarande låga andelen frilansmedverkan
i stor utsträckning beror på att anslagen till Sveriges Radio realt har minskal.
Jag räknar med att den ökning av programmedlen som mina förslag i övrigt syftar
till också skall leda till att andelen frilansmedverkan åter kan öka. Jag
räknar dessutom med att det skall bli möjligt att avtalsvägen undanröja de
problem för en ökad frilansmedverkan som den nuvarande tillämpningen av lagen
(1974: 12) om anställningsskydd (LAS) kan innebära. Därvid vill jag särskilt
hänvisa lill vad som i denna fråga har anförts i Sveriges Radios
remissyttrande, vilket tillkommit efter förhandlingar med SIF-klubben vid
företaget. Denna inställning kommer också till uttryck hos flertalet av de
remissinstanser som själva är direkt berörda av frågan. Jag kan också tillägga
att det ankommer på den nya anställningsskyddskommittén (A 1977: 01) att
uppmärksammade särskilda problem som finns i verksamheter där en flexibilitet i
rekryteringen och en viss genomströmning av arbetstagare är naturlig med
hänsyn till verksamhetens art (jfr AU 1977/78: 8 s. 19-20).

Jag har självfallet ingen anledning att gå närmare in på
frågan hur olika avtal och enskilda överenskommelser om frilansmedverkan bör
vara utformade. Detta är frågor som ankommer på de närmast berörda parterna
alt lösa. För egen del vill jag emellertid gärna göra klart atl jag finner del
naturligt om programföretagen - tillsammans eller var för sig - sluter avtal
med företrädare för olika grupper av frilansmedverkande eller med
organisationer och institutioner på kulturområdet av innebörd alt programföretagen
ger garantier för en viss minsta nivå för frilansmedverkan. Som en möjlighet
att lösa vissa av trygghetsproblemen vid frilansmedverkan utan att minska
förutsättningarna för mångfald i programmen vill jag peka på tanken på en leaterensemble
för TV, som jag utvecklar vidare i del följande (4.3.6).

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 184

Mot denna bakgmnd delar jag utredningens uppfattning att
det f. n. inle är nödvändigt att genom kvotering av anslagen lill radion och
televisionen söka garantera en viss omfattning av frilansmedverkan. I likhet
med utredningen anser jag atl en sådan kvotering kan medföra vissa olyckliga
effekter och att den inte tillräckligt tar hänsyn till etermediernas behov av
frihet och flexibilitet vid planeringen och atl den därför i del längsta bör
undvikas.

Som har framgått av det föregående anser jag
sammanfattningsvis alt en omfattande frilansmedverkan är nödvändig för all de
fyra programföretagen skall kunna fylla sina uppgifter, inle minst på det kullurpolitiska
området. Frågan har direkt anknytning till målen för programverksamheten och
därmed till företagens möjligheter att uppfylla de bestämmelser om
programverksamheten som jag avser att föreslå i de avtal som skall tecknas
mellan staten och programföretagen. De olika avtal som kan behövas mellan
programföretagen å ena sidan och de anställdas och de frilansmed-verkandes organisationer
å den andra sidan, måste självklart ha sin utgångspunkt i etermediernas
särskilda roll och unika ställning i vårt samhälle.

4.3.3 Sändningstider och programstruktur

Sändningstiderna i radio och TV har ökat kraftigt under
den gångna avtalsperioden. I TV har sändningstiden fördubblats genom
tillkomsten av TV 2 och ligger nu på ca 80 timmar i veckan. Den sammanlagda
sändningstiden per vecka för avgiftsfinansierad riksradio beräknas innevarande
budgetår uppgå till ca 340 timmar. Lokalradions sändningstid varierar mellan
10 och 15 timmar per vecka.

Enligt publikundersökningar under år 1977 ägnar den
svenska befolkningen över 15 år i genomsnitt ca två timmar om dagen till TV-tittande.
Radiolyssnandet är ca 1 timme och 50 minuter. Mest utbrett är lyssnandet på den
lätta musiken i P3.

I stort sett har den lid som vi ägnar åt TV varit
oförändrad under en följd av år. Del är värt att notera atl tillkomsten av en
andra TV-kanal i och för sig inte medförde annat än en marginell ökning av det
genomsnittliga TV-tittandet. Å andra sidan kan det konstateras alt vissa
grupper med stor fritid ökade sin TV-konsumtion betydligt. Hit hör bl. a.
barnen. För den stora majoriteten av befolkningen ändrades alltså inte tiltarvanorna
genom tillkomsten av TV 2. Den avgörande orsaken härtill är naturligtvis atl
vår frilid är begränsad och dessutom att del mesta av programutbudet erbjuds på
samma tider i de båda kanalerna.

Enligl min mening bör vissa slutsatser kunna dras ur de
refererade resultaten av publikundersökningarna på radio- och TV-sidan. TV-lillan-det
utgör redan nu en dominerande fritidssysselsättning för många människor. Det
finns risk för att andra fritidsaktiviteter, t. ex. föreningsliv och egen
skapande verksamhet, får stå tillbaka om TV-tittandet utsträcks i

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 185

tiden. Det är därför knappast önskvärt att TV-konsumtionen
ökar totalt sett. I princip bör sålunda den nuvarande sändningstiden i riks-TV
bibehållas oförändrad. Jag bortser då från det speciella dagblock med repriser
som jag kommer att föreslå i det följande (4.3.5), Liksom hittills bör vidare TV-programverksamheten
vara koncentrerad till kvällstid, naturiiglvis med undantag för skolprogram och
direktsändningar från olika evenemang o. d.

Beträffande radion är situationen delvis en annan. Det
finns en rad angelägna piogramönskemål från olika grupper. Önskemål som förts
fram är bl. a. mer lokalradio, fler program för de språkliga minoriterna och
fler utbildningsprogram. För egen del anser jag liksom utredningen att det är
motiverat med en viss ökning av riksradions sändningstider.

Till följd av den dominerande roll som TV spelar som
fritidssysselsättning på kvällstid har den för radiolyssnandet attraktiva
tiden kommit att utgöra morgnarna, lunchtid och sen eftermiddagstid. En rad
programönskemål skall uppfyllas för vilka utrymmet i de tre parallella
programkanalerna inte förslår. Det är t. ex. svårt att både öka lokalradions sändningsulrymme
och ge plats för fler sändningar på minoritetsspråk och en varierad
musikrepertoar på dessa tider. Det är av den orsaken som utredningen föreslår
att införandet av en fjärde programkanal, P4, övervägs. Sverige saknar dock f.n.
frekvenser för ett fjärde radioprogram. Jag avser att senare föreslå regeringen
att uppdra åt televerket att i kommande internationella förhandlingar rörande
frekvensfördelning verka för att Sverige får ytterligare frekvensutrymme för
alt kunna etablera P4.

Av vad jag nyss har anfört följer att ett ev. framtida
införande av P4 i sig inte behöver innebära att sändningstiden skall öka totalt
sett, utan främst att möjligheterna förbättras att i radion pagod sändningstid
tillgodose olika rimliga programönskemål.

Jag utgår således i det följande från att den totala
sändningstiden i radio och TV i stort ligger kvar på nuvarande nivå. I stället
för att öka sändningstiden bör ansträngningarna koncentreras på att öka den
enskildes behållning av programmen genom att dessa görs mer tillgängliga.
Utredningen diskuterar ingående kvalitetsaspekten och dess synpunkter delas
allmänt av remissinstanserna. För egen del fäster jag stor vikt vid de kvalitetshö-jande
åtgärderna och avser alt återkomma till detla i det följande (4.3.4).

Under senare år har från regeringens och riksdagens sida
stor vikt fästs vid all andelen regional produktion för riksprogrammen i radio
och TV skall öka. Betydelsefulla steg i denna riktning har också tagits under
den gångna avtalsperioden. Enligt riksdagens beslut år 1966 skulle den
regionala andelen på sikt uppgå till ca en fjärdedel av den totala riksprogramproduktionen.
Detta mål har uppnåtts med bred marginal. Budgetåret 1976/77 uppgick sålunda
distriktens andel av egenproduktionen i TV till drygt 31%. För den
riksradioproduktion som kan utlokaliseras motsvarade distriktsproduktionen
samma budgetår 27,5%. Av betydelse i sammanhanget är också den
försöksverksamhet med regionala nyhets-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 186

sändningar
i TV, som Sveriges Radio startade på eget initiativ i början av 1970-lalel och
som nu omfattar fyra olika regioner, samt 1975 års beslut om lokalradio.

Det
råder en bred enighet om att utvecklingen mot en ökad regional förankring av
programverksamheten måste fortsätta. Härigenom skapas fömtsättningar för en
större mångsidighet i programverksamheten och för att programstoff i olika
delar av landet tas tillvara. Det är viktigt att slå fast principen att radion
och televisionen skall spegla strömningar i hela landet och inle bara i
huvudstaden. Jag kommer i det följande i mitt förslag till riktpunkter för den
fortsatta utbyggnaden att föreslå atl andelen regionalt producerade riksprogram
senast budgetåret 1985/86 skall öka till 40% av den produktion i TV och
ljudradio som rimligtvis kan utlokaliseras. Denna nivå bör dock inle betraktas
som ett definitivt slutmål; möjligheterna till en fortsatt regionalisering bör
övervägas när den kommande avtalsperioden lider mot sitt slut.

Utredningen
föreslår atl verksamheten med regionala TV-sändningar får fasta former och
byggs ut i hela landet. Vissa remissinstanser ser positivt på förslaget. Från
andra håll reser man dock invändningar. Många remissinstanser anser alt en
utbyggnad och konsolidering av lokalradion bör prioriteras. Liknande åsikter
har förts fram i den allmänna debatten om utredningens förslag. Jag finner det
mot denna bakgmnd motiverat att behandla lokalradio och regional-TV i ett
sammanhang.

Enligl
min mening bör man inte ställa kraven på en utbyggd lokalradio mot en satsning
på regional-TV. För att stärka och komplettera den regionala nyhetsinformation,
som framför allt pressen ger, bör det finnas plats både för en vital lokalradio
och för reguljära regionala nyhetsprogram i TV. Hittillsvarande
försöksverksamhet med regional-TV har fåll ett positivt motiagande. Det säger
sig självt all lokalradion med sin längre sändningstid och sin lättröriiga
inspelningsteknik har förutsättningar för bl. a. en mer inträngande
reportageverksamhet och aktivare kulturbevakning än vad som är möjligt med
korta nyhetssändningar i TV. Lokalradions bevakningsområden är också betydligt
mindre än de elva TV-distrikt som landet bör delas in i enligt mitt förslag.
Samtidigt ligger det ett stort värde för sammanhållningen och
samhällsinformationen inom de större regionerna att publiken har tillgång till
ett dagligt regionalt producerat nyhetsprogram. Det är av största vikt att den
i och för sig naturliga slorsladsdomi-nansen i nyhetsutbudet balanseras av ett
ökat inslag av regionalt nyhets-stoff. Regionala nyhetssändningar kan vara ett
sätt att åstadkomma en förändring i denna riktning. Ett lika tungt vägande skäl
för en utbyggd regional-TV-verksamhet ligger i det förhållandet att
verksamheten ger basresurser för utveckling av riksprogramproduktion, både vad
gäller nyheter och annan programverksamhet. Detta samband är för mig ett tungt
vägande skäl alt föreslå en successiv utbyggnad och permanentning av nuvarande
försöksverksamhet med regionala nyhetssändningar i TV.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 187

I fråga om lokalradion kommer jag i det följande att
föreslå resurstillskott för konsolidering av verksamheten och förbättring av
de allmänna arbetsvillkoren. Jag utgår från att medelsförstärkningen i första
hand används för att förbättra villkoren vid de nuvarande produktionshuvudor-tema
och endast i ett mindre antal fall för att inrätta underredaktioner. Enligt min
mening bör nämligen ställning till frågan om lokalradions redaktionella
täckning tas i ett sammanhang sedan ett par års erfarenhet av verksamheten har
vunnits. Detla innebär emellertid inte att jag har frångått kravet att
lokalradion skall fungera som länsradio, dvs. inte bara spegla residensstadens
händelser. En tillfredsställande bevakning av hela länet bör i många fall kunna
ske med utgångspunkt från produklionshuvudorten. I enlighet med vad jag har anfört
inledningsvis räknar jag inte med någon ökning av lokalradions sändningstid
under de närmaste åren. Jag vill i sammanhanget även erinra om förslaget
(4.2.4) atl lokalradion skall kunna producera program för riksradion och
erhålla täckning av kostnaderna härför.

Originalsändningarna i TV brukar med hänsyn till
produktionskällan delas in i egen och främmande produktion. Med egen produktion
förstås program som i allt väsentligt framställts med programföretagets egen
personal och teknik. Främmande produktion är program och programinslag som
gjorts utanför företaget, både svenska och utländska program. Andelarna egen
och främmande produktion har under de senaste åren varit ungefär lika stora.
Schablonmässigt ligger genomsnittskostnaden för de egenproducerade programmen
betydligt högre än för den främmande utländska produktionen. Naturligtvis
finns det stora variationer inom resp. kategori. Reprissändningarna är
schablonmässigt billigare än originalsändningarna.

I remissyttrandena och den allmänna debatten har stort
intresse ägnats åt frågan huruvida den svenska produktionens andel av utbudet
bör höjas. Det har i sammanhanget framhållits alt en vikfig beståndsdel i del
totala utbudet utgörs av olika serieproduktioner av amerikanskt och brittiskt
ursprung. Enligt mångas åsikt fyller alla serier inte högt ställda krav på
kvalitet. Det ensidiga inslaget av serier och underhållning från vissa länder
har också kritiserats.

Från vissa håll har hävdats att, liksom utredningen
föreslår, inköpsorganisationen bör stärkas och ansträngningarna intensifieras
all ge de svenska TV-tittarna ett mer mångfasetterat utbud av utländska TV-program
och filmer som speglar olika kulturer. Del framhålls också all större resurser
krävs för att bearbeta de utländska inslagen för atl göra dem mer tillgängliga
för den svenska publiken.

För egen del vill jag först erinra om vad jag tidigare har
anfört om behovet av ökad frilansmedverkan i etermedierna. Det är således
självklart atl i utbudet av svenska program måste ingå en växande andel som har
producerats av eller under medverkan från personer utanför programföre-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 188

tagen. Det är i sammanhanget av mindre intresse om
produktionen klassificeras som egen eller främmande. Det står klart att en
kraftig ökning av den egna produktionen skulle kräva avsevärt större
produktionsresurser. Jag är därför inte beredd att rent allmänt förorda en
kraftigare ökning av andelen svenska program utan anser att - på samma sätt som
gäller den totala sändningstiden - insatserna i stället bör sättas in på
kvalitetshöjningar med utgångspunkt från i stort sett nuvarande
produktionssammansättning. Avgörande för min bedömning härvidlag är inle bara
ekonomiska skäl ulan också kullurpolitiska. När det gäller de utländska programmen
finns det anledning att söka bredda inlaget både vad avser ursprungsländer och
ämnen. Härigenom ökar möjligheterna att ge den svenska publiken vidgade
kontakter med skilda utländska förhållanden och miljöer.

1 detta sammanhang har det nordiska samarbetet på radio-
och TV-sidan stor betydelse. Det är en viktig del i det allmänna nordiska
kulturutbytet. Frågan har följts med stort intresse i bl. a. Nordiska Rådet.
Det är dock angelägel atl det pågående utredningsarbetet beträffande en
eventuell nordisk TV-satellit, som jag har berört inledningsvis, inte
undanskymmer den vikt som programutbytet och produklionssamarbetet inom och
utanför Nordvisionen bör ha för programföretagen.

Programsättningsprinciperna i radio och TV skiljer sig åt.
I radions tre programkanaler tillämpas en renodling av programinnehållet på så
sätt att P 1 huvudsakligen innehåller talprogram, P 2 utbildnings- och
minoritetsprogram samt seriös musik och P 3, slutligen, huvudsakligen lätt
musik och lokalradio. De båda TV-kanalerna har däremot i princip ett likartat,
heltäckande programinnehåll. TV-kanalerna skall enligt 1966 års beslut ha stor
självständighet vid programsättningen. Systemet förutsätts inbjuda till en
"stimulerande tävlan". Samtidigt skall programsättningen i vissa
avseenden samordnas. Den grundläggande principen är att de båda kanalerna inte
skall sända likartade program vid samma tidpunkter. Denna modell för programsätlning
brukar kallas växlingsprincipen.

Renodlingsprincipen i radion har kritiserats starkt från
många håll. Del har hävdats att systemet missgynnar bl. a. de seriösa
talprogrammen och den klassiska musiken. Minskningen av P 1-pubIiken har bl. a.
framhållits som en olycklig konsekvens. Som alternativ till nuvarande renodling
har förespråkats olika blandformer. Samtidigt framhålls från många håll att det
kan vara förenat med risker alt göra alltför radikal förändringar av nuvarande
ordning, förändringar som kanske leder till att radiolyssnandet minskar totalt
sett. Renodlingen har på senare år mjukats upp något. För egen del utgår jag
från att det nya programföretaget kommer att följa denna fråga med stor
uppmärksamhet. Det bör - liksom hittills har varit fallet - ankomma på
förelaget ensamt att göra en sammanvägning av de starka publikönskemålen om en
kanal för lätt musik mot olika skäl för ett mera omväxlande utbud i var och en
av kanalerna.

Programsättningsprinciperna i TV lades fast i 1966 års
beslut. Tvåka-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 189

nalssystemet i dess ursprungliga tappning har modifierats
något av Sveriges Radio sedan vissa erfarenheter har vunnits. De nuvarande koordina-lionsprinciperna
bygger på att ett visst skydd ges det seriösa, informativa programutbudet. Jag
har i det föregående uttalat att det nuvarande tvåka-nalssystemet bör
bibehållas. Jag förutsätter således inga förändringar i nuvarande regler för
televisionens programverksamhet.

Jag utgår från att de två programenheterna inom det nya TV-företaget
fortsätter atl pröva olika koordinationsåtgärder som - ulan att inskränka
publikens valfrihet - kan vara ändamålsenliga. Programenheterna tillämpar
redan i dag en viss programmässig samordning inom vissa ämnesområden. En sådan
samordning bör kunna fullföljas, varigenom en bredare täckning kan åstadkommas
på vissa områden. Även tidsmässig samordning bör kunna prövas utan att
grundförutsättningarna med två i princip konkurrerande kanaler ändras.

Nyhetsförmedlingen tillhör radions och televisionens
centrala uppgifter. Nyhetsprogrammen har höga tittar- och lyssnarsiffror. Programmen
når en stor publik och sannolikt är det många människor som genom radio och TV
får sin väsentliga information om dagshändelserna. Frågan om hur
nyhetsverksamheten skall utformas och organiseras är därför värd stor
uppmärksamhet.

Den nuvarande nyhetstjänstens organisation grundar sig på
1966 års riksdagsbeslut. I propositionen (1966: 136) betonades att det från
opinionsbildningens synpunkt var önskvärt med en långt gående spridning av nyhelsurval,
analyser och kommentarer. En fullt utbyggd nyhetsorganisation inom varje
programenhet befarades dock medföra att den sammanlagda kostnaden för
nyhetstjänsten skulle bli betydande. Därför förordades alt en gemensam
nyhetsredaktion för radion och de båda TV-kanalerna skulle inrättas. Radion och
de båda TV-enheterna skulle därutöver var för sig svara för kommenterande
aktualitetsprogram. Föredragande statsrådet framhöll att det föreslagna
arrangemanget beträffande nyhetsprogrammen skulle betraktas som en
försöksordning, vars ändamålsenlighet kunde avgöras först sedan viss tids
erfarenhet hade vunnits.

Sveriges Radio har organiserat nyhelsverksamhelen på ett
sätt som nära ansluter till uttalandena i 1966 års proposition. Erfarenheterna
under de år som har gått sedan nyhetsorganisationen infördes visar dock atl de
kommenterande nyhetsredaktionerna i stor utsträckning måste sköta samma
bevakning och göra samma arbete som den gemensamma nyhetsorganisationen, den s.
k. Centralredaktionen. Den besparingseffekt som förutsattes när
Centralredaktionen infördes har alltså inte kunnat uppnås. Organisationen har
också inneburit en för TV-publiken svårförklariig uppdelning av
nyhetssändningarna.

Mot denna bakgrund vill jag, i likhet med radioutredningen
och en bred remissopinion, förorda att de kommenterande redaktionerna själva
för svara för den telegramredigering och telegramläsning som Centralredaktionen
i dag sköter.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 190

När det gäller nyhetsorganisationen som helhet menar
utredningen och en omfattande remissopinion att den eftersträvade mångfalden
och bredden i nyhetsutbudel bäst hävdas genom att TV har två från varandra
fristående nyhetsredaktioner och att radion likaså har två självständiga
nyhetsförmedlare (TT och Dagens Eko).

En spridning av nyhelsurval, analyser och kommentarer är
från opinionsbildningens synpunkt önskvärd. Jag ansluter mig därför till radioulredningens
förslag om oförändrade principer för nyhelsorganisa-tionen och jag ser del som
ett fullföljande av dessa principer atl Centralredaktionens uppgifter övertas av
de kommenterande nyhetsredaktionerna. Radioutredningen anser all radions och
televisionens utrikesbevakning har försämrats under de senaste åren.
Utredningen föreslår atl bevakningen förstärks genom att nyhetsredaktionerna
ges ökade resurser och att programenheterna inom radio och TV ges
självbestämmanderätt i fråga om hur utrikesbevakningen bör organiseras.

Radioutredningen och en samlad remissopinion förordar att
programenheterna ges möjlighet alt förbättra och utveckla sin utrikesbevakning
för programverksamheten. De förslag rörande radio- och TV- verksamhetens
organisation, som jag tidigare har lämnat, innebär att programföretagen själva
skall kunna bestämma hur utrikesbevakningen skall organiseras och att uiredningens
försls därmed automatiskt tillgodoses. De ansvariga inom radio och TV ges
alltså möjlighet att med givna ekonomiska ramar ge hemmaredaktioner och
korrespondentnät den inriktning som anses vara önskvärd. Jag utgår dock från
att riksradions och televisionens programenheter - av ekonomiska och praktiska
skäl - även i fortsättningen skall ha möjlighet att samarbeta med varandra i
fråga om utrikesbevakningen där så är lämpligt.

4.3.4 Programverksamhetens inriktning

De programfrågor som jag kommer att beröra i det följande
är av principiell natur. De anknyter till förslag och synpunkter som har
kommit fram i radioutredningens betänkande och i remissyttrandena. I huvudsak
anknyter vad som här behandlas till den diskussion om olika programfrågor som
förts under den senaste tioårsperioden. Det ligger både en styrka och en
svaghet i en sådan utgångspunkt. I och för sig är det naturiigt att det görs en
avstämning inför början av en ny avtalsperiod och att man försöker summera
vunna erfarenheter. Samtidigt finns givetvis risken att de riktlinjer som
formuleras med en sådan utgångspunkt blir alltför tidsbundna och föga framåtsyftande.
Det är angeläget att debatten om programverksamheten förs kontinueriigt inom
och utom programföretagen; det vore olyckligt om riktlinjerna i ett avtal blev
alltför präglade av den debattsituation som rådde vid avtalsperiodens ingång.
Inte minst av detta skäl är det viktigt att riktlinjerna för
programverksamheten för den kommande avtalsperioden begränsas till vissa
grundläggande principer.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 191

En grundläggande målsättning för programverksamheten under
den kommande avtalsperioden bör vara att åstadkomma kvalitetsförbättringar.
Radioutredningen och remissinstanserna diskuterar ingående kvalitetsbegreppets
betydelse. Häri ryms bl. a. sådana nyckelord som professionalism,
tillgänglighet, förnyelse, variation och bredd. Strävan efter hög kvalitet
måste givetvis vara en av grundförutsättningarna för verksamheten. Det finns
all anledning att notera den kritik för publikfrieri som tid efter annan har
förts fram i den allmänna debatten. Även om det inte kan fastställas atl
strävan efter höga publiksiffror har varit ett självändamål måste man
uppmärksamma de risker som finns inbyggda i ett syslem med konkurrerande
programkanaler. Spekulativa metoder för all nå höga publiksiffror måste
motverkas.

En grundläggande tes i utredningens och remissinstansernas
diskussion om åtgärder för att höja kvaliteten i utbudet av egenproducerade
program är alt ökade möjligheter ges till bearbetning och gest al tni ng. Det
gäller alla programformer, alltså även t. ex. underhållningssidan. Lika viktigt
är det, som jag har anfört i del föregående (4.3.2), att låta
kvalitetsaspekterna vara avgörande vid inköp av TV-program som har producerats
utanför programföretagen, varav merparten utgörs av utländska produktioner.

Förbättringar av detta slag bör vara möjliga att genomföra
med hjälp av de resursförstärkningar som jag kommer att förorda.

Kravet på opartiskhet och saklighet i programverksam heten
har en central betydelse i den nuvarande ordningen för radions och
televisionens organisation.

Radiolagen stadgar atl Sveriges Radio skall utöva sin
ensamrätt opartiskt och sakligt. Avtalet mellan staten och Sveriges Radio
anger (§ 8) att den nämnda bestämmelsen i radiolagen skall tillämpas med
beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda samt
att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan
olika åsikter och intressen.

Frågan om Sveriges Radio under den gångna avtalsperioden
har levt upp till dessa krav eller ej har varit föremål för en intensiv debatt
som inte sällan dominerats av kritik mot företaget. Kritiken har framför allt
gällt vissa typer av program riktade till en viss publik.

Radioutredningen anser med hänvisning bl. a. till
statistik över radionämndens granskningsarbete under perioden atl
programutbudet i stort stått i god överensstämmelse med föreskrifterna i
radiolagen och avtalet med staten. En liknande slutsats kom några år tidigare radionämndsutredningen
till.

Radioutredningen diskuterar med utgångspunkt i några
specialundersökningar de svårigheter som ligger i att tolka de mål och
riktlinjer för programverksamheten som återfinns i radiolagen och avtalet när
det gäller bl. a. saklighelskravet. Det framhålls bl. a. att full objektivitet
inte alllid är möjlig att uppnå. Däremot bör anspråken på saklighet och
mångsidighet

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 192

alllid vara möjliga att upprätthålla. Remissinstanserna
delar i allmänhet radioutredningens bedömning.

För egen del vill jag understryka viklen av att man i
programverksamheten ständigt strävar efter att tillgodose kravet på
opartiskhet och saklighet. För programföretagen måste det vara en angelägen
uppgift att följa debatten på området och all vaka över att förtroendet för
programverksamheten i detta hänseende upprätthålls. Programföretagens styrelser
bär det yttersta ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med de
uppställda reglerna. I samband med redovisningen av mina förslag till ändringar
i radiolagen (6.1) återkommer jag till kraven pä opartiskhet och saklighet. Jag
vill också erinra om den markering av betydelsen av de demokrafiska värdena som
görs i mitt förslag till ändringar av lagen. Jag kommer i det följande (4.10.1)
att föreslå en förstärkning av radionämndens organisation. De
metodutvecklingsförsök som nämnden har påbörjat bl. a. för att analysera hur
kravet på opartiskhet och saklighet upprätthålls bör - i likhet med vad radioulredningen
har föreslagit - fortsälla. Värdet av en vital debatt i hithörande frågor inom
och utanför programföretagen kan inte nog understrykas.

På en viktig punkt formulerar utredningen mer
specificerade krav med utgångspunkt från debatten om saklighet och opartiskhet.
Det gäller bevakningen av s.k. slutna samhällen, dvs. stater där nyhetsförmedlingen
styrs av myndigheterna. Det föreligger en uppenbar risk att
nyhetsrapporteringen från dessa länder blir mera positiv än i de
"öppna" samhällen, där en undersökande och ifrågasättande
journalistik kan bedrivas lättare. Utredningen anser med stöd av resultatet av
sina undersökningar att man i programverksamheten bör göra ytterligare
ansträngningar för att spegla och kritiskt granska utvecklingen i de
"slutna" samhällena. Remissinstanserna, inkl. Sveriges Radio,
instämmer häri. För egen del vill jag erinra om att det i gällande avtal
stadgas att Sverige Radio skall hävda de grundläggande demokratiska värdena.
Som jag nyss har antytt anser jag denna princip vara så viktig att jag avser
att föreslå att en bestämmelse av motsvarande innebörd tas in i radiolagen.
Radio- och TV-verksamhetens fria och publicistiskt oberoende ställning är en
förutsättning för en journalistisk bevakning av företeelser och
utvecklingstendenser både i demokratiska stater och diktaturer. En inträngande
utlandsbevakning i bl. a. dessa avseenden förutsätter ökade resurser.
Nyhetsverksamhetens organisation - som jag tidigare har behandlat (4.3.2) - kan
även ha betydelse.

Utredningen konstaterar att Sveriges Radio vid en internationell
jämförelse troligen skulle visa sig vara återhållsamt i fråga om våldsinslag i
underhållningsprogram i TV men att företaget inte väjt för att behandla och
återge verklighetsvåld. Utredningen anser det vara angeläget att Sveriges
Radio även i fortsättningen ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om förekomsten
av våld i programmen, särskilt med tanke på de effekter som våldet kan ha på
den unga publiken.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 193

Däremot avvisar utredningen förslag att frågan om
våldsinslag i programmen skall regleras genom bestämmelser i radioavtalet.
Enligt utredningen skulle det vara svårt att utforma bestämmelser som riktar
sig mot de typer av brutalitet och känslolöst och spekulativt våld som rimligen
inte bör förekomma, utan att man samtidigt lägger hinder i vägen för en berättigad
och nödvändig skildring av det våld som är en faktisk del av verkligheten och
av människors villkor. Utredningen anser att redan nuvarande föreskrifter om
radions och televisionens samhällsansvar innebär ett allmänt krav på varsamhet
med våldsinslag. Bl. a. i syfte att ytterligare understryka detta föreslår
utredningen alt en föreskrift om atl programföretagen skall hävda principen om
alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet skall
tas in i 6 § radiolagen. Denna formulering skall enligt utredningen uppfattas
bl. a. som ett krav på måttfullhet i användningen av våldsinslag i
underhållningen. Samtidigt lägger den inte hinder i vägen för konstnärligt
motiverat våld i teaterpjäser och liknande program och inte heller för spegling
och granskning av våld som en företeelse i samhället.

Remissinstanserna instämmer i slorl sett i utredningens
allmänna synpunkter på frågan om våldsinslag i programmen. När det gäller
sättet att reglera programverksamheten på denna punkt skiljer sig dock
uppfattningarna åt. Några remissinstanser ansluter sig lill uiredningens
förslag, medan andra anser att en särskild bestämmelse i ämnet bör tas in i radioavlalel.
Sveriges Radio och ett antal andra remissinstanser anser att det skulle vara
tillräckligt om nuvarande avtalstext förtydligades genom ett uttalande i
propositionen.

Debatten kring våldsinslag i TV-program har främst kretsat
kring underhållningsvåldet, dvs. utnyttjandet av våldsscener som spänningsskapande
element i program av förströelsekaraktär. Debatten har präglats av den starka
ökningen under 1960- och 1970-talen av våldsinslag i det internationella
utbudet av såväl biograffilm som TV-program. Man har särskilt betonat de
skadliga följder som våldsskildringar kan få för barn och ungdom.

Biograffilm som skall visas offentligt måste granskas av
statens biografbyrå. 1 fråga om film som önskas tillåten för barn under 15 år
skall byrån ta särskild hänsyn till om filmen kan vålla barn i olika
åldersgrupper psykisk skada.

TV-program får inte förhandsgranskas av myndighet. Det är
inte heller möjligt att som på biograferna stänga ute barn under viss ålder.
Ansvaret för vilka program barnen får se vilar helt på hemmen. Det är viktigt
att programsättningsprinciperna i televisionen samverkar med hemmens strävanden
att inte utsätta barnen för skada.

TV-program som är avsedda för barn brukar sändas på s. k.
barnvänliga tider. Undersökningar visar emellertid klart att barn och yngre
ungdomar i stor utsträckning följer TV-program som är avsedda för vuxna, även
när 13 Riksdagen
1977178. I sand. Nr 91

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 194

de sänds sent på kvällen. Delta gäller särskilt vid
veckosluten och under helgperioder. Även om barn lar del av TV-program under
andra yttre omständigheter än vid biografbesök måste denna omständighet beaktas
vid programsällningen.

Forskning har pågått sedan mycket länge om hur såväl vuxna
som barn påverkas av film och TV. Under senare lid har man särskilt försökt
klarlägga de negativa effekterna av våldsbilder och våldssekvenser särskilt på
barn och ungdomar. Man har här sökt särskilja skadeverkningar med kort
varaktighet - t.ex. skräckupplevelser, som leder till övergående
sömnsvårigheter - och skadeverkningar på lång sikt i form av avtrubb-ningseffekler,
normförändringar etc.

De undersökningar som hittills har publicerats medger inga
entydiga slutsatser. Forskningen har emellertid intensifierats under senare år
och metoderna har förfinats. Inom den år 1977 tillsalla videogramutredningen (U
1977:05) pågår arbete att ställa samman en översikt över den aktuella
forskningen inom detta område. Sammanställningen och en utvärdering beräknas
vara färdig senare i år,

I denna situation bör den svenska televisionens
programutbud präglas av försiktighet när det gäller våldsskildringar och
våldsinslag. Programmens effekter i här berört avseende bör uppmärksammas vid
utvärderingen av programverksamheten. Televisionsföretaget bör givetvis följa
pågående forskning och la hänsyn till de nya rön som kan komma fram.

Sammanfattningsvis bör följande gälla för behandlingen av
våld i programverksamheten. Radion och televisionen har skyldighet att
informera publiken, såväl de unga som de äldre, om det faktiska våld som
förekommer i människans tillvaro. Detta våld måste få behandlas i olika typer
av program, t. ex. nyhetsprogram, kommenterande program eller dramatiska
framställningar. Självfallet bör viss återhållsamhet i framställningssättet
iakttas vid sändningar som äger rum vid tider då barn kan förutsättas ta del av
programmen. Man bör också ta hänsyn till de risker som följer av alt flera
program som skildrar våld sänds under kort tid. Den ökning av underhållningsvåldel
som har ägt rum i biograffilm och kommersiellt producerade TV-program bör
däremot inte återspeglas i den svenska televisionens programutbud.

De principer för behandlingen av våld i radio och TV som
följer av det anförda har stöd i de allmänna reglerna för programverksamheten.
Några särskilda föreskrifter på delta område är därför enligt min mening inle
nödvändiga.

Föreskriften att principen om alla människors lika värde
skall hävdas i programverksamheten har också betydelse när det gäller
behandlingen av bl. a. könsrolls frågor i programmen. Radioutredningen anser
att en bestämmelse av denna innebörd ger resp. programföretag möjlighet atl la
ställning mot fördomar och för jämställdhet mellan könen. Meningarna i
remissyttrandena är delade. En grupp som representeras av bl. a. jäm-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 195

ställdhetskommitlén, Fredrika Bremerförbundet och några
politiska kvinnoförbund anser att i den nya lydelsen av radiolagen särskilt
bör skrivas in kravet på jämställdhet mellan könen. För egen del anser jag det
självklart att man i programverksamheten måste verka för sådana grundläggande
värden som jämställdhet mellan könen. En katalog på olika företeelser, som inom
ramen för del allmänna stadgandet om alla människors lika värde skall främjas,
skulle kunna göras lång. Det är i stället atl föredra att en praxis får växa
fram, på sätt som hittills har skett, i den praktiska programverksamheten och i
radionämndens utslag och inte minst i ett ständigt samspel med olika
publikgrupper. Jag delar således utredningens bedömning av hur frågan om
jämställdhet mellan könen skall behandlas i riktlinjerna för
programverksamheten.

En diskussion av samma slag förs av remissinstanserna när
det gäller utredningens synpunkter på program som speglar alkoholbruk. Mot uiredningens
åsikt att föreskrifterna om radions och televisionens allmänna samhällsansvar i
både gällande avtal och förslaget till nytt avtal får anses innebära atl
varsamhet bör iakttas med bruket av alkohol i programmen, kräver åtskilliga
remissinstanser, däribland flera nykterhels-organisationer, att frågan
uttryckligen regleras i det nya avtalet. Från flera håll krävs också alt
programföretagen skall åläggas atl följa den statliga alkoholpolitiken. För
egen del anser jag det angeläget att man i programverksamheten iakttar
varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t. ex. alkohol. 1
remissomgången liksom i den allmänna debatten har oro uttryckts från många håll
över de attityder till alkoholbmket som anses prägla vissa delar av
programutbudet. Jag delar denna oro. Med hänsyn till radions och televisionens
genomslagskraft finns del anledning för programföretagen att besinna sill
ansvar i dessa frågor. Av de skäl som jag har e redovisat är jag dock inte
beredd att förorda en särskild avtalsföreskrift av denna innebörd.

Jag vill avslutningsvis något beröra etermediernas
betydelse för språkvården. Radion och televisionen har ett stort ansvar för
den språkliga kulturen. Programföretagen måste därför uppmärksamt följa
språkutvecklingen och bevaka därmed sammanhängande problem. Språkbehandlingen
i radio och TV måste tillmätas stor betydelse med hänsyn till mediernas
genomslagskraft både på det allmänna språkbruket och på många enskildas
språkbruk. Programföretagen bör utveckla och intensifiera det samråd som redan
nu äger rum med Svenska språknämnden i frågor som rör språkvård och språkets
utveckling i tal och skrift. Språkvårdsfrågan bör uppmärksammas i
programföretagens internutbildning. Språket i t. ex. nyhetsprogram och
programannonsering måste vara mönstergillt och det bör utan störningar förmedla
det avsedda innehållet till publiken.

Stora publikgrupper anser att yttersta återhållsamhet bör
iakttas med bruket av svordomar i radio- och TV-program, Sveriges Radio har i
yttranden till radionämnden uttalat atl det är företagets absoluta uppfattning
all

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 196

svordomar bör undvikas i andra sammanhang än där
konstnärliga krav eller äkthetsvärde motiverar dem. Särskild reslriktivitet
iakttas vidare när det gäller program för barn. Jag utgår från att de nya
programföretagen kommer att följa samma linje.

4.3.5 Krav på programverksamheten från vissa publikgrupper

I uiredningens betänkande och remissytlrandena diskuteras
ingående vissa publikgmppers krav på den allmänna programverksamheten. Även jag
finner anledning att, utifrån en principiell utgångspunkt, uppehålla mig vid
några av dessa önskemål.

Utredningen konstaterar att en stor grupp inom den
yrkesverksamma befolkningen har oregelbunden eller obekväm arbetstid. Ofta har
denna grupp svårt att följa utbudet i radio och TV. Utredningen finner avgörande
skäl tala för att sändningstiderna görs mer flexibla och att reprissändningarna
i TV på dagtid byggs ut så att denna grupp kan bli delaktig i utbudet. Den
överväldigande delen av remissinstanserna vitsordar behovet av ett särskilt
dagblock i TV, som huvudsakligen skall innehålla repriser. Flera av dessa
remissinstanser varnar dock för de negativa effekter som ell dagblock i TV kan
få för många barn, som utgör en stor potentiell publik för utbyggda sändningar
på dagtid. Samma farhågor hyser ett antal remissinstanser som just på grund
härav avstyrker förslaget om ett dagblock i TV. För egen del anser jag att
starka skäl talar för att ett mindre dagblock försöksvis införs i TV-sändningarna.
Detta förslag ulgör det enda avsteget från min tidigare deklarerade åsikt att
sändningstiden inte bör ökas under kommande avtalsperiod. Vid urvalet av
reprisprogrammen bör givetvis stor aklsamhet iakttas. Riskerna för ett icke
önskvärt ökat TV-tittande bland barn får inte underskattas. En utvärdering av
verksamheten med reprisblock bör göras efter ett par års tid.

1 de förslag lill avtal med programföretagen angående
programverksamheten, som jag senare kommer att underställa regeringen, bör det
markeras att företagen skall ta särskild hänsyn lill hörselhandikappade,
synskadade samt språkliga och etniska minoriteter.

Det råder en bred enighet bland remissinstanserna om att
särskilda insatser är motiverade för att göra fler radio- och TV-program
tillgängliga för de handikappade och de språkliga minoriteterna. 1 princip
ligger utredningens förslag och remissopinionen i linje med de kulturpolitiska
insatser för handikappade (prop. 1976/77: 87) och de mål för invandrarpolitiken
som regering och riksdag tidigare lagt fast. Jag finner det angeläget med en
förstärkning av de insatser som Sveriges Radio redan har satt i gång. De
resurstillskott som jag beräknar i det följande kommer att vara till hjälp för
att åstadkomma en sådan förstärkning.

När det gäller döva och hörselskadade är del viktigt att
fler TV-program textsätts. Jag vill också peka på de möjligheter som en
reguljär texl-TV-verksamhet kommer atl innebära. Jag återkommer härtill i det
följande

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 197

(4.6). Det är också angeläget att programföretagen löser
frågan hur man skall nå olika handikappgrupper med programinformation. 1
enlighet med vad som uttalades i prop. 1976/77: 87 bördetta ses som en del av
programföretagens verksamhet i övrigt och finansieras på samma sätt som denna.
Sveriges Radio ger sedan länge ett mindre bidrag till Sveriges synskadades
riksförbund för utgivning av ett programhäfte i punktskrift. Jag utgår från att
det skall vara möjligt för programföretagen att öka bidraget till programinformation
till synskadade som varit oförändrat under många år. Vad jag nyss har anfört
innebär inte all jag anser alt programföretagen i framtiden skall ha en allmän
skyldighet atl bekosta särskilt avpassad programinformation för olika
publikgrupper. Det är emellertid motiverat med ett undantag när det gäller de
handikappade med hänsyn till Sveriges Radios redan gjorda åtaganden och till
vad regering och riksdag tidigare uttalat i frågan.

Beträffande programverksamheten för språkliga minoriteter
föreligger en rad önskemål från invandrarnas organisationer. Ett genomgående
krav är att invandrarprogrammen skall spegla dels utvecklingen i hemlandet,
dels invandrarnas villkor i Sverige. För alt kraven skall kunna uppfyllas måste
fler program produceras i Sverige.

I radion har sedan länge funnits en särskild, regionalt
begränsad programservice på samiska. Regionalradions uppgifter härvidlag har
tagils över av lokalradion. När del gäller denna angelägna programverksamhet
vill jag först erinra om vad jag anförde i prop. 1976/77:80 om insatser för samerna.
Jag underströk därvid att det med hänsyn till samernas egenskap av
ursprungsbefolkning och etnisk minoritet i Sverige finns särskilda skäl för alt
man också inom radio- och TV-verksamheten tar på sig ett ansvar för samernas
kultur och språk. Särskilda sameprogram bör mot denna bakgrund kunna förekomma
i större utsträckning än vad som i och för sig motiveras av samernas antal. Det
bör ankomma på Sveriges Lokalradio att tillsammans med det nya programföretaget
för riksradio och i samarbete med samernas organisationer väga olika samiska
önskemål om riks- och lokalradioprogram mot varandra. Jag vill slutligen rent
allmänt framhålla det angelägna i att den allmänna programverksamheten i radio
och TV också speglar samiska förhållanden. Möjligheterna till nordiskt
produktionssamarbete på området bör givetvis även tas till vara. De nordiska
radioföretagen har tillsammans utrett frågan och det är, som jag har uttalat i
samband med prop. 1976/77:80, min förhoppning att förslagen överarbetas och
åter aktualiseras hos resp. regeringar.

4.3.6 Samspelet med det övriga kulturlivel

Jag har tidigare betonat radions och televisionens
kulturansvar. Jag har t. ex. framhållit alt del är angeläget atl det finns
utrymme för fler gestaltande program, att det skapas garantier för att
fristående kulluraibelare kan medverka i programarbetet och alt programmen
speglar kulturiivet i olika

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 198

delar av landet. I kulturansvaret ingår bl. a. också att
främja det konstnärliga nyskapandet och sträva efter att sprida konst- och kullurintressel
till nya grupper.

Det är naturiiglvis i första hand genom programutbudets
betydelse för publiken som radio och TV spelar sin kulturpolitiska roll. Men
också det direkta samspelet mellan programföretagen och del övriga kulturlivet
har stor betydelse. På många områden av kulturlivel har radio och TV en
dominerande ställning och förfogar över unika personella och tekniska resurser.
De sätt på vilka programföretagen väljer all utforma sin verksamhet och
disponera sina resurser får därför stor betydelse för kullurlivet i övrigt.
Detta framgår tydligt av remissytlrandena från de institutioner och
organisationer som är verksamma på kulturområdet eller svarar för utbildningsinsatser
på delta område. Det finns av lättförståeliga skäl önskemål om ett intensivare
samarbete mellan radio och TV och det övriga kullurlivet.

Radion och televisionen är i sin tur starkt beroende av
att kunna samarbeta med andra kulturinstitutioner och med enskilda konstnärer
för att kunna få till stånd en omväxlande och vital programverksamhet. Det
ligger därför också i programföretagens intresse att delta i ett samarbete med
det övriga kulturlivet. Enligt de principer som bör gälla för verksamheten bör
programföretagen ha frihet atl själva bestämma hur samarbetet med parter utanför
företagen skall utvecklas. Denna bestämmanderätt har stor betydelse när det
gäller atl ge de programskapande enheterna en oberoende ställning. Med hänsyn
till att det finns ett ömsesidigt beroende mellan programföretagen och de
institutioner och organisationer som är verksamma på kulturområdet är det
naturligt att företagen vid sina ställningstaganden i frågor som har betydelse
för kulturlivet beaktar också de önskemål som finns i samhället i övrigt.

Några frågor av denna karaktär har behandlats särskilt
ingående av radioutredningen och remissinstanserna. Det gäller t. ex.
samarbetet med teaterinstitutionerna i landet.

Enligt radioutredningen bör Sveriges Radio i ökad
utsträckning i TV sända scenföreslällningarfrån teatrarna, s. k. transmissioner.
Sådana sändningar skulle göra det möjligt för en större och delvis ny publik
att se kvalificerade föreställningar från scenteatrar.

Jag delar uppfattningen att det kvalificerade scentealemtbud
som möjliggörs genom stöd från del allmänna i ökad utsträckning bör göras
tillgängligt för den del av befolkningen som inte har tillfälle att se scenföreslällnin-gar.
Det är naturligt att transmissionerna i första hand sker från Operan och
Dramaten, som är statliga teatrar med riksansvar och unika resurser, men
samarbete bör också kunna ske med regionala teatrar, rikstealeren-sembler och
fria teatergrupper, vilket kan bidra till att öka mångfalden och spegla teateriivel
i olika delar av landet.

För att stimulera utsändningen av
scenteaterföreställningar i TV har

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 199

radioutredningen föreslagit att Sveriges Radio skall ges
ett uppdrag i vilket det i allmänna ordalag anges hur transmissionsverksamheten
skall genomföras. Uppdraget förutsätts ta sikte på en treårig
försöksverksamhet som blir föremål för utvärdering. Utredningens ambition att
få till stånd ett mer omfattande och på längre sikt planerat samarbete med
scenteatrarna är enligl min mening riktig. Jag anser emellertid alt det bästa
sättet atl reglera samarbetet är atl avtal tecknas mellan TV-företaget och
teatrarna, i första hand Operan och Dramaten, Det förhållandet att
transmissioner under de senaste åren har genomförts alltmer regelbundet i
televisionen visar atl del är möjligt att få till stånd en sådan verksamhet på
frivillig väg och jag räknar med atl det finns fortsatt intresse härför inom
teatrarna och TV. Om detta antagande skulle visa sig vara ogrundat är jag
beredd att - på motsvarande sätt som skedde beträffande filmproduklionssamarbelel
mellan Sveriges Radio och Svenska filminstitutet - ta initiativ till överläggningar
mellan berörda parter.

I diskussionen om TV:s lealerulbud påpekas ofta alt vissa
kvaliteter i en scenföreställning med nödvändighet går förlorade då den
förmedlas via TV och att vissa scenföreställningar över huvud taget inte är
lämpade för transmissioner. Endast i de för TV särskilt instuderade
föreställningarna tar man till vara TV-mediels möjligheter. Jag är medveten om
detta och angelägen alt stryka under att en ökad satsning på transmissioner
ingalunda minskar ansvaret för att TV-teatern får goda utvecklingsmöjligheter.
Det är naturligt atl olika teaterformer i TV får förekomma sida vid sida och
att de bedöms efter sina skilda förutsättningar och kvaliteter.

Tanken att en fast TV-teaterensemble skall knytas till
Sveriges Radio har fått starkt gensvar hos remissinstanserna. Det framhålls atl
en fast ensemble är värdefull inte bara för TV-förelagels egen del. Den
påverkar dessutom hela landels leaterliv på ett gynnsamt sätt. En ny ensemble
där skådespelarna engageras för begränsade perioder kommer troligen atl leda
till ett mera planmässigt personutbyte mellan teatrarna i landet, vilket bör ge
stimulans åt de enskilda skådespelarna och skapa förutsättningar för en
förnyelse av teaterinstitutionernas arbete. Skådespelarnas fackliga
organisation har länge krävt den utvidgning och förbättring av
arbetsmöjligheterna som man anser atl tillkomsten av en fast leaterensemble
skulle innebära.

Även inom Sveriges Radio finns en positiv inställning till
att inrätta en fast ensemble. I nuvarande situation anser man alt planeringen
skulle underlättas och utvecklingen av teaterformen i etermedierna främjas om
en betydande del av skådespelarna hade fastare anställningsförhållanden.

Den diskussion som förts om en fast leaterensemble ger ett
praktiskt exempel på vilken central roll som etermedierna på ett visst område
kan spela för kulturiivet. Enligt min mening är det angeläget atl programföretagen
samverkar med kulturinstitutionerna i alla de situationer där detta visar sig
vara meningsfullt och möjligt. Det är därför rimligt att frågan om

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 200

tealerensemblen bedöms med hänsyn till effekterna på hela
teaterområdet och inte bara utifrån etermediernas egen synpunkt.

Ensemblefrågans lösning förutsätter att en
förhandlingsöverenskommelse kan träffas mellan radio- och TV-företagen och de
fackliga organisationerna om anställningsförhållanden m.m. Sådana
förhandlingar pågår sedan någon lid. Med hänsyn lill den uppslutning som nu finns
kring förslaget finns det anledning atl hoppas att förhandlingarna skall leda
till ett positivt resultat. De resursförstärkningar som jag räknar med att programföretagen
skall få under de närmaste åren bör leda till en ökning av antalet pjäser och därigenom
kunna medverka till en lösning.

Televisionen spelaren viktig roll i den svenska
filmproduktionen. F. n. bidrar Sveriges Radio till produktionen av film utanför
företaget på flera olika sätt. Med Stiftelsen Svenska filminstitutet har
Sveriges Radio ett avtal om produktionssamarbete. Enligt avtalet bidrar
Sveriges Radio med minst 5 milj. kr. om året till en produktionsfond som
förvaltas av Filminstitutet.

Sveriges Radio lägger också ut produktionsuppdrag på
fristående producenter eller köper visningsrätten till filmer som har
producerats i andra sammanhang. Denna verksamhet har självfallet stor betydelse
för fria filmare och andra mindre produktionsföretag,

Radioulredningen betonar starkt atl TV bör ha ett
omfattande samarbete med fria filmare. Detta motiveras med både kvalitets- och
yttrandefrihetsskäl. Enligt utredningen är filmen ett av de allra viktigaste
områdena för frilansmedverkan i programverksamheten. Utredningen betonar
samtidigt att samarbetsavtalel med Filminstitutet endast bör utgöra en bland
flera former för televisionens samarbete med filmare.

För egen del vill jag först understryka televisionens
stora betydelse för visning av film. För kortfilm och annan film som inte är
anpassad för visning på biograf är TV den ulan jämförelse viktigaste
distributionsformen. Även för biograffilmen utgör TV ett betydelsefullt
komplement till biografvisning. För många människor erbjuder TV den enda
möjligheten att ta del av ett rikt och omfattande utbud av biograffilm.

För televisionen medför denna roll ett stort ansvar.
Omfattningen och inriktningen av televisionens inköps- och utläggningspolitik
är av avgörande betydelse för de fristående filmarnas möjligheter att vara
konstnärligt verksamma och att finna en utkomst inom sitt yrke. Enligt min mening
ligger en omfattande utläggning av produklionsuppdrag till fristående filmare
väl i linje med den kvalitetsmålsättning som, enligt vad jag tidigare har
anfört, bör prägla verksamheten. Genom de resursförstärkningar som jag kommer
att förorda bör del vara möjligt atl lägga ut en betydligt mer omfattande
produktion än f. n.

Med hänsyn till televisionens stora betydelse för
visningen av biograffilm bör televisionen även i fortsättningen bära sin del
av ansvaret för finansieringen av den svenska produktionen av sådan film.
Huruvida nuva-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 201

rande avtal mellan Sveriges Radio och Filminstitutet utgör
en lämplig form också för ett fortsatt sådant ansvarstagande får prövas av
avtalsparterna i samband med att avtalet löper ut den 30 juni 1980.

Utredningen framhåller att TV genom sina mediemässiga
förutsättningar bör kunna spela en större roll för bildkonsten än vad den har
gjort hittills. Fler bildskapare bör ges möjligheter att göra egna program och
experimentera med bild, färg och form. Ett hinder för ett utvecklingsarbete med
den konstnärliga bilden är enligt utredningen att tekniken på TV inte är
organisatoriskt samordnad med programenheterna.

Jag delar utredningens bedömning att den konstnärliga
bilden bör ägnas större uppmärksamhet. Mitt förslag rörande radio- och TV-verksamhetens
framtida organisation innebär, som jag tidigare har anfört, att TV-förelagel
får sin egen driftteknik. De hinder för experimentverksamhet, som den nuvarande
organisationen innebär och som radioutredningen påtalar, minskar därmed.

Sveriges Radio är landets största musikinstitution, och
etermedierna utgör med sin oöverträffande räckvidd människornas främsta
kontaktmöjlighet med musik. I genomsnitt lyssnar svensken till musik i radio
ca 1 timme och 15 minuter per dag. Radion har ett mycket stort inflytande på
människors musiksmak och även på deras musikaklivileter i övrigt, t. ex. inköp
av grammofonskivor och andra fonogram, konsertbesök och aktivt musicerande.
Detta lägger ett stort ansvar på programföretagen.

I den musikpolitiska debatten riktas inte sällan kritik
mot radions musikverksamhet. Enligt kritikerna har programverksamheten
kännetecknats av ett alltfort stelt genretänkande. Förnyelsen av
programformerna har också försummats. Musikvalet anses ha varit konventionellt.
Melodiradion har i denna debatt kritiserats för alt ha ett alltför stort inslag
av utslätad musik, medan musikradion har kritiserats för att vara alltför
starkt inriktad på den äldre västerländska konstmusiken. Vidare har hävdats att
radion dåligt speglat och stimulerat det aktiva musiklivet i landet.

Radioutredningen anser, mot bakgrund av de krav man bör
kunna ställa på radion, att den här refererade kritiken i huvudsak är befogad.
Utredningen betonar dock att man bör hålla i minnet att de kritiserade förhåUandena
delvis är en följd av riksdagens rekommendationer i samband med och efter den s.
k. melodiradions tillkomst.

Frågan om melodiradion och den betydelse denna har fått
för radions totala musikutbud tas upp inle bara av utredningen, utan även av ell
stort antal remissinstanser. Jag vill därför framhålla all 1961 års beslut om
melodiradion tillkom i en mycket speciell situation och inte får vara bestämmande
för radions nuvarande programpolitik. Radion skall givetvis sända musik som får
många lyssnare, men denna musik behöver inle isoleras till en kanal.
Radioföretaget har alltså möjlighet att bryta skarpa genregränser mellan olika
programkanaler. Under senare år har också en sådan förändring mot ökad bredd
och variation i repertoar och programformer kunnat noteras.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 202

Att utforma musikutbudel i radio och TV är en komplicerad
uppgift. Musikupplevelser bör erbjudas lyssnarna inom en skala från aktivt lyssnande
till förströelse och avkoppling. Målet bör, som radioutredningen anför, vara
alt ge alla människor möjlighet atl uppleva god musik av skilda slag. Inle
minst på musikområdet har programföretagen ett folkbildningsansvar i vilket
bör ligga bl. a. att hos lyssnarna skapa intresse för nya musikformer och
musikaliska genrer, att främja det aktiva musicerandet och atl skapa garantier
mot att kommersiella intressen otillbörligt påverkar musikvalel.

Hur musikutbudet i radio och TV utformas är en kulturpolitiskt
viktig fråga men den hör inte lill dem som bör behandlas i detalj vid en
avtals-överenskommelse. Med hänsyn till radions betydelse för musiklyssnandet
och musiklivet vill jag dock framhålla hur viktigt del är att programföretagen
vid sina bedömningar inte blir isolerade utan tar del av synpunkter från olika
intressenter på musikområdet och alt de dessutom på olika sätt medverkar lill
en öppen debatt om musikpolitiken i radio och TV.

Jag vill också närmare ta upp frågan om bevakningen av
kulturlivet. Radioutredningen anser att de kritiker, som har hävdat alt
Sveriges Radios kulturbevakning på flera områden är för sporadisk och dåligt
speglar den verksamhet som bedrivs, i viss mån har rätt. Utredningen finner
alt framför allt TV bör kunna spela en mera aktiv roll.

En bred remissopinion delar utredningens uppfattning. Även
jag vill betona radions och televisionens ansvar på detla område. Verksamheten
bör inle bara spegla kulturutvecklingen och bevaka aktuella kullurhän-delser.
Den har också, som utredningen har anfört, en möjlighet att svara för en
uppsökande kreativ bevakning som syftar till att fånga upp och ge impulser till
skapande verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om radions
och televisionens bevakning av folkrörelserna. Radioutredningen noterar atl det
finns en ömsesidig misstänksamhet mellan Sveriges Radio och folkrörelserna.
Utredningen konstaterar alt förhållandet mellan dem inte bör vara alltför
förtroligt, eftersom folkrörelserna är en del av den verklighet som det ingår i
Sveriges Radios uppgift som massmedium att kritiskt granska. Utredningen hävdar
emellertid atl det finns fog för kritiken att Sveriges Radio i vikliga
avseenden har försummat folkrörelserna. Utredningen anser också att insatser
bör göras för atl inom radio och television öka kunskaperna om folkrörelserna.
I likhet med en betydande remissopinion ansluter jag mig lill dessa synpunkter.

4.4 Kontakter med publiken

Utredningen betonar betydelsen av all etermedierna på
olika sätt vidgar och fördjupar sina kontakter med allmänheten och med skilda publikgmp-per.
De viktigaste kontaktpunkterna finns enligt utredningen i den löpande

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 203

programverksamheten men därutöver anser utredningen det
motiverat att vissa kontakter sker på ett mer organiserat och formaliserat
sätt. Utredningen föreslår därför att nio regionala publikråd inrättas med
uppgift att fungera som kontaktorgan med rådgivande uppgifter rörande programverksamheten,
samt alt bolagsstämman skall fungera som ett kontaktorgan i programfrågor.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens mening atl
kontakterna mellan etermedierna och deras publik bör förbättras och intensifieras.
Däremot avstyrker den övervägande delen remissinstanser förslaget om att
inrätta regionala publikråd. Bland de invändningar remissinstanserna anför mot
publikråden kan nämnas atl dessa inte anses kunna förbättra kontakterna med
publiken i någon större utsträckning, all publikråden skulle öka byråkratiseringen
inom verksamheten samt atl de skulle kunna äventyra dess oberoende och
integritet.

Sveriges
Radio, som avstyrker förslaget all införa regionala publikråd anser dock alt
företagels informella publikkontakter bör vidareutvecklas och redogör i sitt
yttrande för ett flertal kontakter som f. n. äger mm mellan företaget och
publiken. Bl, a. nämns de s. k. publikfora, som under senare år har arrangerats
på olika platser i landet, och där allmänheten och/eller skilda publikgmpper
har fått framföra synpunkter på programmen och ställa verksamheten under
debatt. Till dessa publikfora har olika representanter för publiken inbjudits atl
närvara. Vid ell forum dominerade helt företrädare för organisationer, kommun
och landsting, vid ett annat endast slumpmässigt valda personer i länet och vid
andra har slumpmässigt valda personer, representanter för organisationer samt -
via annonsering i ortspressen - allmänheten inbjudits att närvara. Vid samtliga
genomförda publikfora har slutdebatterna från mötena sänts i radio och TV
direkt eller i redigerad form. Härigenom har även en bredare publik, än den som
har haft tillfälle atl närvara, kunnat ta del av de frågeställningar som har
behandlats vid mötena. I anslutning till ett publikforum har lokala och
regionala organisationer inbjudits all arrangera möteskvällar kring radio-och TV-frågor
med representanter från Sveriges Radio. Enligl Sveriges Radios mening kan denna
verksamhet med fördel byggas ut och behöver inle allfid ske i anslutning till
ett publikfomm,

Sveriges Radio anser vidare alt pressen utgör ett slags indirekt
publikkontakt genom alt den i viss utsträckning avspeglar publikens reaktioner
genom insändare, enkäter och reportage. Andra former för publikkontakt, som
nämns i yttrandet, är bl. a. radionämndens verksamhet, de rådgivande
kommittéerna inom utbildningsradion, programupplysningen, publikundersökningar
och studiebesök av olika slag.

Andra remissinstanser framhåller särskilt att publikfora
samt de programkonferenser som Sveriges Radio har anordnat med folkrörelser
och andra kan bidra till en bättre kontakt med allmänheten och olika publikgmpper.
Dessa kontaktformer bör därför vidareutvecklas.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 204

För
egen del ansluter jag mig till utredningens och remissinstansernas allmänna
bedömning all det är angeläget att radion och televisionen får en närmare
kontakt med allmänheten och med folkrörelserna. Allmänhetens engagemang för
programinslag i radio och TV är av naturliga skäl stort. Likväl upplever många
att de saknar eller endast har en begränsad möjlighet att påverka programverksamheten.
Del är därför synnerligen angeläget att skapa former för kontaktverksamhet som
ger allmänheten möjligheter att framföra synpunkter och önskemål på programmen
utan att man inkräktar på programföretagens självständighet och integritet.

De
olika former för kontaktverksamhet mellan etermediernas medarbetare och
allmänheten, som främst under senare år har växt fram, kan enligt min mening
vidareutvecklas och bidra till en bredare och djupare förankring i
befolkningen som helhet och hos skilda publikgrupper, t. ex. folkrörelserna
och invandrarorganisationerna. De kan likaså bidra till en ökad öppenhet hos
rundradions medarbetare för kritik av de egna programmen.

Av
vad jag nu har anfört framgår alt jag inte är beredd att biträda förslaget om
all ålägga programföretagen atl inrätta regionala publikråd. Skulle Sveriges
Radio eller någon del av koncernen själv vilja inrätta ett eller flera
regionala publikråd kan detta vara av värde och bör givetvis vara möjligt ulan
hinder av vad jag nyss har sagt. Jag förutsätter således att Sveriges Radio och
de nya programföretagen eftersträvar att tillämpa och vidareutveckla olika
former för publikkontakt i syfte att åstadkomma en allt intensivare dialog med
såväl allmänheten som med folkrörelserna.

Jag
övergår nu till att behandla frågan om bolagsstämmans roll som kontaktorgan i
programfrågor. Enligt utredningens mening bör bolagsstämman i denna egenskap
sammanträda minst två gånger åriigen. Förslaget tillstyrks av flertalet
remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Jag
delar utredningens uppfattning att regelbundna diskussioner om
programverksamheten bör förekomma mellan programföretagen och deras ägare.
Sådana diskussioner ger möjlighet till förankring av verksamheten bland
ägarorganisationerna, vilka i detta sammanhang närmast är att betrakta som
företrädare för publiken. I likhet med utredningen anser jag att dessa
diskussioner kan bidra till alt programverksamheten forflöpande belyses och
granskas kritiskt utan nämnvärda risker för att programmedarbetarnas
integritet sätts i fråga. I den organisation som jag föreslår kommer emellertid
programföretagens ägare att kunna bli direktrepresenterade endast vid
moderbolagets bolagsstämma, eftersom moderbolaget ensamt blir innehavare av
samtliga aktier i dotterbolagen. Samtidigt är moderbolagets uppgifter sådana
att dess bolagsstämma knappast är lämplig alt användas som diskussionsforum för
programverksamheten. Jag förordar därför den ordningen alt dotterbolagen, som
blir de verkliga programföretagen, åriigen inbjuder ägarna dvs.
folkrörelserna, pressen och näringslivet i koncernens moderbolag till
konferenser om den egna programverksamheten. Sådana konferenser bör - i likhet
med vad utredningen har föreslagit -

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 205

förekomma två gånger per år inom vart och ett av
programföretagen. Jag anser dessutom att dessa konferenser skall vara
offentliga samt att de skall anordnas på olika platser ute i landet. Jag finner
det vara naturiigt alt diskussionerna vid dessa konferenser redovisas i resp.
företags programverksamhet. Undantag från förslaget om programdiskuterande
konferenser bör emellertid göras för Sveriges Utbildningsradio, eftersom del i
detta dotterbolag finns rådgivande kommittéer med uppgift att lämna råd och
synpunkter på verksamheten inom de fyra utbildningsseklorerna.

Slutligen vill jag också beröra utredningens
rekommendation om att koncernen bör fortsätta alt utveckla olika former av
program med publikmedverkan (s.k. public-access-program). Sådana program, där
t.ex. enskilda personer eller grupper får möjlighet att själva göra program
eller bidra med idéer till programverksamheten har under senare år gett allmänheten
större möjlighet att komma till tals i radio och TV samt gett den visst
inflytande på programverksamheten. Jag ansluter mig lill utedningens rekommendation
att programföretagen bör ta fasta på de olika erfarenheter som har gjorts på
skilda håll och stimulera till experiment med olika former av vidgat
publikdeltagande.

4.5 Arkivfrågor

I en lagrådsremiss den 26 januari 1978 med förslag till
lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar m. m. har jag
bl. a. behandlat de förslag som dataarkiveringskommittén (U 1968:48) har lagt
fram i delbetänkandet (SOU 1974:94) Bevara ljud och bild. Jag har därvid
förordat att en ny statlig arkivinstitution inrättas den 1 januari 1979. Institutionen
skall bl. a. ha till uppgift att bevara upptagningar av radio- och TV-sändningar,
film i videogramform samt vissa fonogram och videogram. De tekniska lösningarna
i fråga om inspelning för arkivändamål av radio-och TV-sändningar som jag där föreslår
är i första hand ägnade att tillgodose forskningens behov. Det material som
kommer att bevaras i arkivinstitutionen torde med hänsyn till inspelningskvaliteten
endast i undanlagsfall kunna användas för framtida programändamål. Härtill
kommer att institutionen till en början huvudsakligen kommer atl bevara sådant
material som har tillkommit efter den I juli 1978. Av upphovsrätlsliga skäl
kommer materialet i den nya institutionen atl vara tillgängligt endast för
forskningsändamål om inte särskilda avtal träffas med rättsinnehavarna.
Förnyade överväganden i fråga om tillgängligheten kan komma att ske av
utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt, som har till uppgift att se över hela
den upphovsrättsliga lagstiftningen, och av videogramutredningen (U 1977:05).

Den tekniska apparatur som arkivinstitutionen föreslås
förfoga över går inte atl utnyttja för den typ av programband för TV som f.n.
finns i Sveriges Radios arkiv. Med hänsyn härtill har jag förutsatt alt komplette-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 206

ring
av arkivinstitutionens samlingar med äldre material från Sveriges Radio tills
vidare torde få lösas genom all institutionen förvärvar kopior på lämplig bandtyp.

Om
den nya arkivinstitutionen inrättas kan forskare i stor utsträckning där ta del
av såväl yngre material som sådant äldre material som har kopierats hos
Sveriges Radio. Denna kopiering bör i likhet med vad som har föreslagits
beträffande övrigt tillhandahållande i den nya arkivinstitutionen bekostas av
forskaren enligt fastställd taxa.

Vad
jag nu har sagt om tillgången lill del äldre materialet i Sveriges Radios arkiv
förutsätter givelvis att materialet faktiskt har bevarats. Jag anser all man i
möjligaste mån bör undvika att lösa företagels arkivproblem genom
gallringsåtgärder, åtminstone under den tidsperiod då materialet fortfarande
kan anses ha betydelse för programverksamheten eller ännu inte har kopierats
och kopiorna har förts över till den nya arkivinstitutionen.

Jag
har i den tidigare nämnda lagrådsremissen förordat atl gallringsbe-slut av
övergripande karaktär rörande material i den nya arkivinstitutionen bör fattas
av institutionens slyrelseorgan efter hörande av bl. a. Sveriges Radio. Ett
motsvarande samrådsförfarande bör enligt min mening tillämpas också när det
gäller frågor om gallring i Sveriges Radios och de nya programföretagens arkiv.
Jag finner det sålunda rimligt att beslut om gallring i Sveriges Radios arkiv
bör fattas först efter hörande av riksarkivet och den nya arkivinstitutionen på
ljud- och bildområdet. Härigenom skapas bl. a. möjligheter för
arkivinstitutionen atl förvärva sådana upptagningar som bedöms vara av värde
för forskningen.

4.6
Text-TV

Sedan
några år prövar televerket och Sveriges Radio en ny teknik, text-TV, som
innebär atl en text eller en schematisk bild överförs på TV-skärmar och att
delta kan ske samtidigt som skärmen visar ett vanligt TV-program. Texten kan
givetvis också visas fristående utan samtidig TV-bild. En avgörande fördel är atl
flera texter kan sändas ul parallellt och att mottagaren själv kan välja vilken
han vill la emot.

Tekniken
ger ökade möjligheter i fråga om lexlsätlningen av de vanliga TV-programmen. Minoriletsservicen
kan förbättras genom särskild textsätlning för hörselhandikappade och
språkliga minoriteter. Tittaren kan också själv bestämma om han vill ha ett
utländskt program textsatt eller inte. Det finns också möjlighet att överföra
text som inte har samband med de vanliga programmen, t. ex. lelegramnyheter och
sportresultat. TV-innehavaren kan själv välja den tidpunkt då han önskar
utnyttja den erbjudna nyhetsservicen.

För
att vanliga TV-apparater skall kunna användas för text-TV krävs en dllsats, som
enligl radioutredningen kan beräknas kosta omkring 2 000 kr. I

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 207

ett längre tidsperspektiv kan man enligt utredningen vänta
sig att varje TV-mottagare säljs med text-TV-iillsats. En sådan
serietillverkning kan väntas medföra alt en text-TV-försedd apparat bara blir
400-500 kr. dyrare än en som inte har detta tillbehör. Enligt utredningen torde
detta medföra att förutsättningen för ett mer omfattande utnyttjande av text-TV
är att allmänheten successivt skaffar nya apparater.

Sändningen torde inte innebära några större kostnader.
Däremot kan översättningar, överföring av talspråk lill koncentrerad och
lättfattlig skrift, lelegramredigering m.m. komma atl kräva betydande insatser
av redaktionell personal.

Radioutredningen anser alt de möjligheter som text-TV
erbjuder är så väsentliga att systemet successivt bör införas i Sverige. Enligt
utredningen bör text-TV i första hand användas för textsättning för hörselhandikappade,
i andra hand för nyhetsservice och för textsättning på minoritetsspråk och
först i tredje hand för att ersätta den nuvarande textsättningen av program på
främmande språk.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har över
lag anslutit sig lill utredningens åsikt att text-TV successivt bör införas. Man
instämmer också i utredningens prioritering. Flertalet betonar vikten av att
man särskilt beaktar de hörselhandikappades behov.

Sveriges Radio behandlar frågan i sitt remissvar och i sin
anslagsframställning för budgetåret 1978/79. Företagel hävdar alt sedan de laboratoriemässiga
försöken nu är slutförda nästa steg bör bli en försöksverksamhet i mindre
skala. Försöksverksamheten, som avses ske i samarbete med bl. a. televerket och
de hörselhandikappades organisationer, bör baseras på den reguljära programverksamheten
och omfatta ca 200 hushåll som erhåller en TV-apparal, utrustad med den
speciella tillsats som fordras för mottagning av text-TV. Självfallet har
därutöver vem som helst som på egen hand skaffar sig tillsatsapparatur
möjlighet alt ta emot text-TV under försöksperioden. Kostnaden för
försöksverksamheten beräknar Sveriges Radio lill 3 milj. kr.

Jag har tidigare (avsnitt 4.3.5) anfört atl fler TV-program
bör lextsättas, så alt döva och hörselskadade i större utsträckning än nu kan ta
del av programutbudet. Text-TV ger denna möjlighet utan att tittare som inte
önskar textning behöver bli störda. Denna teknik bör därför kunna utvecklas
snarast möjligt för atl kunna erbjudas döva och hörselskadade.

Den redovisade försöksverksamheten för de hörselhandikappade
bör därför enligt min mening inledas snarast. I det följande (avsnitt 8.1) kommer
jag därför att beräkna medel för verksamheten för budgetåret 1978/79. Den
förordade försöksverksamheten får inte hindra en nödvändig förstärkning av textsätlning
enligt nuvarande konventionella metod. Denna måste tillämpas så länge det nya
systemet inte används i full praktisk verksamhet.

Ett utnyttjande av text-TV för en ökad nyhetsservice med
överföring av

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 91 208

lelegramnyheter m. m. aktualiserar ställningstaganden i
ett antal principfrågor. Bl. a. gäller det att avgöra vem eller vilka som
skall ges ansvaret att stå för utsändningarna. Radioutredningen anser del vara
naturligt att nyhetsredaktionerna inom de båda TV-kanalerna ges sådana
möjligheter, men utredningen pekar också på alt Tidningarnas Telegrambyrå (TT)
-om man så önskar - skall kunna få möjlighet atl sända nyheter via text-TV. I
sill remissvar har TT uttryckt ett sådant önskemål. Andra remissinstanser, bl.
a. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska tidningsutgivareföreningen
och Svenska journalistförbundet, anser att andra intressenter än Sveriges
Radio skall ges möjlighet att sända nyheter via text-TV. Tidningsutgivareföreningen
anser sålunda atl man bör överväga att ge enskilda tidningar och/eller
tidningsgrupper sändningsutrymme för text-TV i TV-kanalerna.

Om möjligheter öppnas för andra än Sveriges Radio att
sända nyheter och meddelanden via TV-kanalerna måste villkoren för verksamheten
preciseras i en rad avseenden. Det gäller bl. a. att lägga fast vissa programregler
samt regler om finansiering, ansvarighet och granskning av verksamheten.

De anförda problemen är av sådan principiell vikt alt
regering och riksdag bör la ställning lill dem först efter del all ett
utredningsarbete har genomförts och resultatet av detla har remissbehandlats.
Jag avser all inom kort föreslå regeringen att tillkalla en kommitté med
uppdrag atl utreda användningen av text-TV. I kommittén bör olika intressen
vara representerade, bl. a. pressen.

Det är naturligt att till denna utredning också hänskjuta
frågan om den teknik som internationellt benämns viewdata, men som jag föredrar
kalla data-TV. Denna teknik, som förutsätter att TV-apparaten kopplas till
telefonnätet, möjliggör tvåvägskommunikation. Apparatinnehavaren kan välja
bland ett i princip obegränsat informationsmaterial som finns lagrat i en eller
flera databaser. Televerket undersöker jusl nu möjligheterna att använda
tekniken för olika ändamål och kommer eventuellt att starta viss
försöksverksamhet under kommande höst.

4.7 Försvarsberedskap

1 olika sammanhang - senast i 1977 års försvarsbeslut
(1976/77: 74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77: 146) - har framhållits det
psykologiska försvarels avgörande betydelse för befolkningens motslåndsvilja.
Det förtjänar understrykas alt Sveriges säkerhetspolitiska strävanden utgör
väsentliga element i hävdandet av vårt demokratiska statsskick. Det är av
största värde att detta betonas särskilt i krigs- och kristider. Det är inte
mindre betydelsefullt att befolkningen kan nås av nyheter och information, om
möjligt genom kanaler som den är van vid, och på så sätt snabbi få kännedom om
händelseutvecklingen, dess risker och om våra försvarsåt-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 209

gärder. Radio- och TV-sändningar är i detta sammanhang
centrala för möjligheterna att lämna allmänheten snabb och saklig information
under beiedskapslillstånd och krig. Del är därför angelägel alt i första hand
sändningsledning och nyhetsverksamhet kan fungera med god effektivitet under
krig.

I gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio
aktiebolag rörande företagels verksamhet vid krig eller krigsfara föreskrivs
bl. a. att ansvaret för erforderlig beredskap åvilar radiochefen, som vid sin sida
skall ha en av regeringen utsedd nämnd på fyra personer. Enligt
koncernbildningsavtalen åren 1975 och 1977 angående bildandet av Sveriges
Lokalradio aktiebolag resp. Sveriges Utbildningsradio aktiebolag sägs att
Sveriges Radio skall vara huvudman för beredskapsplaneringen.

Som jag tidigare har anfört (4.2.3) bör moderbolaget ha
huvudansvaret för planeringen för försvarsberedskap i den nya organisation som
kommer att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979, Liksom hittills bör föreskrivas att
befinner sig landet i krig skall koncernen ingå som en självständig
organisation i totalförsvaret och därvid lyda direkt under regeringen. Vidare
bör liksom nu ansvaret för erforderlig försvarsberedskap åvila chefen för
moderbolaget. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
försvarsdepartementet.

4.8 Finansiering och medelstilldelning m. m.

4.8.1 Inledande synpunkter

Radio- och TV-verksamhetens drift- och
investeringskostnader har sedan starten huvudsakligen finansierats med mottagaravgifter.
Undantagna från avgiftsfinansiering är sedan budgetåret 1964/65
utlandsprogramverksamheten och uibildningsprogramverksamhelen saml viss beredskapsulruslning
m.m., som bekostas över statsbudgeten. Även radionämndens verksamhet
finansieras med mottagaravgifter. Storieken av mottagaravgifterna skall enligt
radiolagen fastställas av regeringen efter riksdagens hörande. Den årliga
medelstilldelningen av avgiftsmedel till verksamheten beslutas av regeringen.
Regeringens överväganden härvidlag brukar redovisas för riksdagen som
därigenom bereds tillfälle all uttala sin mening.

Sveriges Radio och dotterbolagen Sveriges Lokalradio och
Sveriges Utbildningsradio svarar för programproduktionen. Televerket har ansvar
för distribution av program, avslörningsverksamhel och avgiftsuppbörd.
Avgiftsuppbörden är decentraliserad till telekontoren och samordnad med
inkasseringen av telefonavgifter. Byggnadsstyrelsen har ansvar för projektering
och byggande av större byggnader för Sveriges Radio. Sveriges Radio får självt
göra byggnadsinvesteringar i de fall då byggnadskostnaderna inte överstiger 2
milj, kr. Avgiftsmedlen fonderas hos riksgäldskon-torel.

När det gäller finansieringen av verksamheten har tid
efter annan förslag väckts om att delar av verksamheten skall finansieras på
annat sätt för att

14 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 210

minska behovet av avgiftshöjningar. Ett alternativ som har
diskuterats är reklamfinansiering. På grundval av ett omfattande
utredningsarbete av reklamutredningen beslöt regering och riksdag år 1975 (prop.
1975: 13) att - liksom hittills har gällt - kommersiell reklam mot vederlag i
TV- och ljudradioprogram inte skulle få förekomma.

Ett annat alternativ till den nuvarande
avgiftsfinansieringen, som har diskuterats, är atl vissa delar av verksamheten
finansieras över statsbudgeten på samma sätt som f. n. sker med utlandsprogramverksamhelen
och Sveriges Utbildningsradio. Utredningen har varit inne på sådana överväganden
men funnit alt avgörande skäl talar för att verksamheten även fortsättningsvis
finansieras med avgiftsmedel i samma omfattning som f. n.

Inte heller jag är beredd att förorda någon nämnvärd
ändring av gällande finansieringsprinciper för verksamheten. Jag finner också
övervägande skäl tala för att radionämndens kostnader även fortsättningsvis
bestrids med avgiftsmedel och inte, som utredningen föreslagit, över statsbudgeten.

De med Sveriges Radios försvarsberedskap förenade
kostnaderna bestrids till större delen från företagets ordinarie budget, dvs.
från moltagar-avgiftsmedel. Förvärv av viss beredskapsutrustning, vissa
investeringar i samband härmed, drift och underhåll av anläggningar saml
övningsverksamhet finansieras däremot över statsbudgeten. Enligt min mening
bör fr. o. m. bildgetåret 1979/80 - då den nya organisationen av radio- och TV-verksamheten
kommer att gälla - kostnaderna i sin helhet för försvarsberedskapen bestridas
med avgiftsmedel.

När det gäller frågan om belutsinslans för finansiering
och medelstilldelning föreslår utredningen, att riksdagen på grundval av
proposition från regeringen skall belula om såväl mottagaravgifter som drift-
och investeringsanslag till hela den avgiftsfinansierade verksamheten.
Utredningen framhåller därvid att sådana beslut måste ske i anslutning till de
långsiktiga planeringsbesluten. Jag finner för egen del den nuvarande ordningen
för beslut om finansiering och medelstilldelning mindre tillfredsställande.
Riksdagen bör också formellt fatta de nödvändiga ekonomiska besluten, inte
endast höras beträffande mottagaravgifternas storlek. Jag ansluter mig därför
till utredningens förslag.

Vad jag nyss har anfört innebär inte något avsteg från de
principer som hittills har gällt beträffande medelstilldelningens form. Jag är
således inte beredd all förorda en större grad av detaljreglering av de anslag
som årligen tilldelas programföretagen än den sedvanliga uppdelningen i drift-och
investeringsmedel. Detaljerade anvisningar för medelstilldelningen skulle kunna
uppfattas som ett intrång i programverksamhetens integritet. Jag bortser då
naturligtvis från de allmänna mål som regering och riksdag ställer upp för
verksamheten när det gäller t. ex. sändningstider och pro-duktionssammansätining.

Finansieringskällan för det helt övervägande delen av
verksamheten

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 211

kommer alltså alt utgöras av mottagaravgifterna.
Avgiftsintäkterna beräknas budgetåret 1977/78 till drygt 1 100 milj. kr.

Intäktsborlfallet på grund av avgiflsskolk beräknas för
innevarande budgetår lill runt 80 milj. kr. (7%). Televerket bedriver en aktiv
information och kontroll för att minska avgiflsskolket. Genom en ändring av
radiolagen år 1972 är TV-handlare skyldiga atl till televerket anmäla
försäljning och uthyrning av TV-mottagare. Enligt televerkets bedömning har
denna anmälningsskyldighet lett lill en avsevärd minskning av avgiftsskolkningen.
Alltjämt får dock skolket anses olillfredslällande stort. Enligt vad jag har
erfarit har televerket nu beslutat förstärka avgiftskontrollen. För egen del
ser jag mycket allvarligt på avgiflsskolket, som ju ytterst i form av avgiftshöjningar
drabbar alla dem som lojall betalar sin avgift. Jag utgår därför från atl
utvecklingen följs noga av televerket. Programföretagen bör kunna bidra till
aktiva informationsinsatser i sammanhanget.

I anslutning till denna fråga vill jag beröra
avgiftsinkasseringens ekonomi. Till följd av ändrade principer för fördelning
av inkasseringskostnaderna mellan rundradio- och telerörelsen har
rundradiorörelsen kommit all belastas med betydligt högre kostnader för den
gemensamma inkasseringen än vad som var fallet tidigare. Efter samråd med
chefen för kommunikationsdepartementet finner jag det mot bakgrund av
kostnadsökningarna motiverat att en översyn görs av principerna och formerna
för uppbörd och inkassering av avgifterna. Bl. a. bör för- och nackdelar av att
i framtiden lägga uppbörd- och inkassering på ett annat organ samt konsekvenser
av andra uppbördslerminer än de nuvarande belysas. Översynen bör bedrivas i
samråd med televerket. Jag återkommer till regeringen i denna fråga.

Som jag har nämnt inledningsvis i detta avsnitt har
Sveriges Radio rätt att uppföra byggnader inom en ram av 2 milj. kr. Större
byggnadsarbeten handhas av byggnadsstyrelsen. Den nuvarande uppdelningen i
större och mindre projekt samt handläggningsordningen bör utvärderas inför övergången
till den nya organisationen av radio- och TV-verksamhet. Del bör ankomma på
byggnadsstyrelsen atl i samråd med Sveriges Radio lämna föreslag till hur
byggnadsärendena bör handläggas efter den I juli 1979.

4.8.2 Kompensation för automatiska kostnadsökningar m. m.

Sveriges Radio arbetar med i princip ettåriga
budgetperioder. Medel kan inte balanseras mellan budgetåren. Regering och
riksdag har gett endast allmänt hållna riktlinjer för verksamheten avseende
tiden bortom det närmast följande budgetåret.

Utredningen diskuterar ingående olika alternativ för atl
Sveriges Radios planeringsunderlag på sikt skall förbättras och för att
verksamheten skall kunna garanteras en någorlunda säker kompensation för
kostnadsökningar av automatisk natur, främst för den fast anställda personalen.
Utredningen stannar för ett system med treåriga, rullande verksamhetsplaner som
staten skall fastställa i samband med medelstilldelningen. Vidare redovisar

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 212

utredningen ett förslag till automatisk kompensation för
sådana personal-konstnadsökningar som företaget inle kan råda över.

Remissinstanserna är över lag eniga om att det statliga
ettåriga budgetsystemet innebär avsevärda olägenheter för en verksamhet av
Sveriges Radios typ med långsiktiga produktionsbeslut och åtaganden. Förslaget
om treåriga, rullande veksanhetsplaner vinner allmänt instämmande. Även
förslaget om kompensation för personalkoslnadsökningar av automatisk natur
bemöts positivt. Vissa remissinstanser, däribland riksrevisionsverket (RRV)
och statskontoret, anser dock att tilldelningssystemet måste utformas mer med
sikte på att ta till vara möjligheterna till besparingar och effektivisering.

Jag ansluter mig liksom den övervägande delen av
remissopinionen till utredningens uppfattning att rundradions möjligheter till
planering på flera års sikt måste förbättras. Detla kan ske på två sätt, dels
genom alt rundradion får en rimlig och förutsebar kompensation för automatiska
kostnads-och löneökningar, dels genom att regering och riksdag anger målen för
verksamheten bortom det närmast följande budgetåret. Samtidigt måste
budgetsystemet utformas så att möjligheterna till kostnadsbesparade rationaliseringar
och produktivitetsvinster las till vara.

När det först gäller den årliga kompensationen av radio-
och TV-verksamhetens automatiska pris- och löneökningar på driftsidan bör
utgångspunkten vara den allmänna kostnadsutvecklingen som den avspeglar sig i
konsumentprisindex (KPI). I princip bör programföretagen alltså kunna påräkna
en kompensation som motsvarar utvecklingen av KPI för resp. budgetår.

Avstämningen av kostnadskompensaiion för ett visst
budgetår kan givetvis inle ske förrän en säker uppskattning av KPI kan göras.
Regeringen bör därför utverka riksdagens bemyndigande att slutligt fastställa
kompensation för allmänna kostnadsökningar.

För att underlätta en rationell hushållning med tilldelade
medel bör programföretagen ha möjlighet alt efter samråd med moderföretaget
föra över överskott av driftmedel från ett budgetår till ett annat.

För att medel som förs mellan budgetåren inte skall
beskattas som vinst, bör t. v. eventuellt överskott återlevereras lill fonden
vid budgetårets slut för att vid nästa budgetårs början efter formellt regeringsbelut
ställas till koncernens förfogande igen. Jag avser efter samråd med chefen för
budgetdepartementet att låta närmare pröva möjligheterna fill skattebefrielse
i detla fall.

Det bör vidare vara möjligt för koncernen all på samma
sätt som f.n. kunna utjämna kostnaderna mellan två budgetår genom en
dragningsrätt gentemot rundradiorörelsens fond.

Utredningens förslag till treåriga rullande
verksamhetsplaner har enligt min mening stora förtjänster. Med hänsyn till det
nuvarande samhällsekonomiska läget är jag dock inte beredd att nu tillstyrka
en övergång till en

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 213

sådan ordning. 1 samband med min medelsberäkning för nästa
budgetår (8. 1)
kommer jag att ange
vissa riktpunkter för radio- och TV-verksamhetens utbyggnad under den kommande
avtalsperioden, dvs. fram t.o.m. budgetåret 1985/86 varigenom programföretagen
får vissa givna planeringsförutsättningar. Jag förutsätter att
programföretagen på grundval härav i anslagsframställningen för budgetåret
1979/80 redovisar förslag till alternativa fleråriga verksamhetsplaner, i
första hand för den närmaste treårsperioden. Av alternativen bör ett avse
oförändrad ambifionsnivå. I övrigt bör skisseras olika planer för utbyggd
verksamhet inom ramen för de riktpunkter för verksamheten under den kommande
avtalsperioden som jag kommer att underställa riksdagen för godkännande.

4.9 Införandet av en ny organisation

Innebörden av mina förslag till ändrad organisation av
radio- och TV-verksamheten kan översikligl beskrivas på följande sätt.

Sveriges Radio bedriver nu programverksamhet i riksradio
och i TV. Företaget är dessutom moderbolag i en koncern som innehåller
dotterbolagen Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio. Sveriges
Radio skall enligt mina förslag behålla sin funkfion som moderbolag i koncernen
men överlåta programverksamheten lill två nya dotterbolag, ett för riksradio
och ett för TV. Antalet dotterbolag i koncernen kommer således att öka till
fyra. Koncernen kan komma att innehålla ytterligare ett eller flera förelag för
gemensam service om koncernens företag själva finner det lämpligt.

De två nya dotterbolagen bör starta sin programverksamhet
den I juli 1979. Förberedelserna härför bör således genomföras under
verksamhetsåret 1978/79, och ansvaret för genomförandet bör läggas på Sveriges
Radio. Utöver ställningstagandena i anledning av denna proposition fordras
enligt min mening inga ytterligare beslut från riksdagens sida. För riksdagens
kännedom vill jag emellertid redogöra för de viktigaste av de åtgärder som
enligt min mening bör vidtas för genomförandet av beslutet om en ny organisation.
Jag avser all vid senare tidpunkter för regeringen anmäla sådana frågor som
kräver dess beslut, bl.a. frågor rörande tecknandet av de olika avtal som
fordras.

För verksamhetsåret 1978/79 bör särskilda avtal tecknas
mellan staten och vart och ett av de tre bolagen i koncernen. I avtalen bör
även Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio ges självständig sändningsrält
lill sina program och i övrigt bör avtalen innehålla bestämmelser om
programverksamheten i enlighet med de förslag jag tidigare har redovisat.
Däremot bör avtalens bestämmelser om förelagens organisation inle innehålla
några väsentliga ändringar av nuvarande förhållanden. I avtalet mellan staten
och Sveriges Radio bör finnas bestämmelser om företagels skyldighet atl bilda
två dotterbolag och att lill dem med verkan från den 1

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 214

juli 1979 överlåta den egendom och de rättigheter m. m.
som fordras för atl de skall kunna bedriva sin verksamhet.

Sveriges Radio bör bilda de två nya programbolagen för
riksradio och TV snarast efter det att riksdagen har fattat beslut om den nya
organisationen. 1 egenskap av ensam aktieägare bör Sveriges Radio därvid svara
för atl de nya bolagen får bolagsordningar som underställs regeringen för
godkännande och för att de erhåller styrelser.

Styrelserna i de nya programbolagen bör ha börjat sin
verksamhet i början av hösten 1978. En viktig uppgift i detta tidiga skede bör
vara att utse de viktigaste cheferna i bolagen och att förse dem med nödvändig
stabspersonal och all därefter påbörja arbetet med atl planera hur företagen
skall organiseras. Besluten bör fattas i nära samarbete med Sveriges Radio som
också bör svara för atl de nya dotterbolagen får erforderlig service i sitt
arbete.

I samma skede bör Sveriges Radio planera övergången till
sin nya roll som enbart moderbolag i koncernen och i samband därmed utse de
viktigaste cheferna såväl för övergångstiden fram till den 1 juli 1979 som för
tiden därefter.

Det bör under verksamhetsåret 1978/79 vara möjligt atl
kombinera befattning inom det nuvarande Sveriges Radio både med befattning
inom något av de nya programbolagen och med ställningen som utseddd befattningshavare
i Sveriges Radio i den nya roll företaget skall ha efter den 1 juli 1979. Också
för atl åstadkomma lämpliga arrangemang härvidlag krävs en nära samverkan
mellan Sveriges Radio och de nya programbolagen.

De närmare besluten om Sveriges Radios och de två nya
programbolagens inre organisation bör fattas successivt under våren 1979.
Samtidigt bör beslut fattas om vilka samarbetsavtal som skall finnas mellan de
olika bolagen inom koncernen liksom om vilka funktioner - i huvudsak av
servicekaraktär - som eventuellt skal! fullgöras av något eller några ytterligare
bolag inom koncernen.

I sak innebär organisationsförändringarna i allt
väsentligt att funktioner som nu finns inom Sveriges Radio skall flyttas till ell
av de nya programbolagen eller atl de skall fullgöras av ett eller flera
ytterligare bolag som säljer tjänster till programbolagen inom koncernen.
Besluten om den nya placeringen av de olika funktionerna måste därför fattas i
nära samverkan mellan Sveriges Radio och programbolagen, främst de två nya. I
huvudfrågorna finns därvid riktlinjer angivna i de förslag jag tidigare har
framlagt men i många viktiga frågor bör besluten överlämnas helt ål företagen i
koncernen.

I stort blir följande organisationsförändringar aktuella.
stabsfunktioner som finns i Sveriges Radio bör i vissa fall vara kvar för att
företaget skall kunna fullgöra sina funktioner som moderbolag i koncernen, i
andra fall bör de delas upp på programbolagen och då i allt väsentligt på de
två nya bolagen; då det gäller stabsfunktionerna torde

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 215

det
bli fråga om en klyvning som för många anställda innebär förändrade
arbetsuppgifter;

programenheterna för TV 1 och TV 2 bör i princip i
sin helhet föras till det nya TV-bolaget och inom detla kunna fungera utan
några större inre förändringar;

den nuvarande programenheten för ljudradio bör i
princip i sin helhet ingå i det nya bolaget för riksradio; till samma
programbolag förs också hela den nuvarande enheten för ullandsprogrammen;

Centralredaktionen bör delas mellan de två nya
programbolagen; redaktionen för TV-Sporl bör därvid i sin helhet föras till TV-bolaget
medan det för övrig verksamhet kan bli fråga om en fördelning person för person
på programbolagen;

de nuvarande distriktskontoren bör som regel föras
till TV-bolaget eftersom huvuddelen av distriktens personal och övriga resurser
är avsedda för TV; den personal inom de nuvarande distrikten som i framtiden
skall arbeta för riksradion bör som regel organisatoriskt föras till detta
programbolag, men också andra arrangemang kan förekomma;

avdelningen för ljudradioteknik bör föras till
riksradiobolaget och de olika avdelningarna för TV:s driftteknik bör föras till
TV-bolaget; placeringen av teknikenhetens stabsfunktioner och övriga
avdelningar bör beslutas inom koncernen;

övriga funktioner bör fördelas, eventuellt efter
uppdelning, på de olika programföretagen och på del eller de serviceförelag som
kan komma att bildas inom koncernen.

Besluten om fördelning av
olika enheter och avdelningar bör i flertalet fall också innebära beslut om hur
personal skall fördelas. De enheter eller avdelningar som i sin helhet förs lill
ett av programbolagen eller till ett gemensamt servicebolag bör naturligen
behålla sin nuvarande personal. Då det däremot gäller enheter eller avdelningar
som får sina funktioner fördelade på flera företag måste beslut fattas också
om hur enskilda personer skall placeras. Denna process bör i princip var
slutförd före den I juli 1979.

För
perioden 1979/80-1985/86 bör nya avtal tecknas mellan staten och Sveriges Radio
saml mellan staten och vart och ett av de fyra programbolagen inom koncernen.
Avtalen bör tecknas omkring årsskiftet 1978/79. Av avtalen bör bl.a. framgå
företagens huvudsakliga organisation och uppgifter samt alt de i övrigt har
att beakta de riktlinjer som har antagits av riksdagen i beslut i anledning av
denna proposition. Avtalen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Det
förhållandel atl avtalen har trätt i kraft behöver inte innebära att
omorganisationen skall ha genomförts i alla avsenden den I juli 1979. På vissa
punkter, såsom då del gäller uppdelningen av distriktsverksamheten på de två
nya programbolagen eller då det gäller den definitiva placeringen av vissa
servicefunktioner, bör förändringarna kunna få anslå till en senare tidpunkt om
det visar sig praktiskt lämpligt.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 216

Samtidigt bör det vara möjligt för Sveriges Radio atl i
praktiken genomföra de avsedda förändringarna redan under verksamhetsåret
1978/79 om det visar sig fördelaktigt. Jag tänker här närmast på del väl
dokumenterade önskemålet all snarast fördela Centralredaktionens funktioner på
de nuvarande programenheterna, men motsvarande tidigareläggning av funktionsuppdelningar
bör vara möjlig även i andra fall.

I fråga om de två nuvarande dotterbolagen Sveriges
Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio innebär de föreslagna reformerna inga
stora förändringar. Styrelserna bör emellerfid utvidgas och utses av Sveriges
Radio, de nuvarande samarbelsavtalen med Sveriges Radio bör få förändrat
innehåll och bolagen bör få nya av regeringen godkända bolagsordningar. Jag
avser att med Sveriges Radio och de berörda dotterbolagen ta upp bl. a. frågan
rörande lämplig tidpunkt under 1978/79 för dessa förändringar.

Sveriges Radio bör under våren 1979 anta ny bolagsordning
som är anpassad lill den roll bolaget skall spela inom koncernen efter den 1
juli 1979. Bolagsordningen bör underställas regeringen för godkännande. Före
den 1 juli 1979 bör ny styrelse utses för Sveriges Radio i enlighet med den nya
bolagsordningens regler.

Genomförandet av åtskilliga av de åtgärder jag här har
behandlat kräver förhandlingar enligt reglerna i lagen om medbestämmande i
arbetslivet (MBL). Del gäller bl. a. Sveriges Radios och programbolagens beslut
atl underteckna de olika föreslagna avtalen, genomförandel av sådana organisationsförändringar
som inte blir direkt reglerade i avtalen, och fördelningen av personal på de
olika bolagen och på enheterna inom bolagen. MBL-förhandlingar i dessa frågor
bör i praktiken kunna börja i och med all mina förslag nu har framlagts för
riksdagen. Del ligger i sakens natur atl tillämpningen av MBL:s regler bör
påverkas av de principbeslut rörande Sveriges Radios och programbolagens
organisation, verksamhet m, m, som riksdag och regering kommer att besluta om,

Sveriges Radio bör senast den 15 oktober 1978 lämna in
anslagsframställningar avseende hela koncernens verksamhet under budgetåret
1979/ 80 jämte mera allmänt hållna planer för verksamheten under de därpå
följande två budgetåren. Som underlag bör därvid anslagsframställningar ha
utarbetats av Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio för sina resp,
verksamheter, saml, om det är möjligt, också av de båda nya programbolagen.

4.10 Radionämnden m. m.

4.10.1 Radionämndens organisation och uppdrag

Radionämnden har lill uppgift att övervaka att
programföretagen utövar sin ensamrätt lill rundradiosändningar opartiskt och
sakligt och i övrigt i enlighet med radioavtalets riktlinjer. Övervakningen
sker genom alt nämnden granskar program som har sänts. Nämnden är inte behörig
att meddela

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 217

föreskrifter
om de framtida programmens innehåll och utformning.

Nämnden
är en statlig myndighet. Den beslår av sju ledamöter jämte suppleanter som
utses av regeringen.

Enligl
radioulredningens förslag skall radionämnden även i framliden utföra kontrollen
av att programförelag följer bestämmelserna i radiolag och avtal. Detta skall
ske genom eflerhandsgranskning av sända program. Granskningen kan ske efter
anmälan från allmänheten eller på eget initiativ.

Radioutredningens
uppfattning att ingen förändring skall ske av radionämndens granskningsuppdrag
delas av remissinstanserna. Även jag har denna uppfattning.

Radioutredningen
har i fråga om granskningsarbetets organisation övervägt det förslag som
presenterats i betänkandet (DsU 1974:7) Radionämnden - Breddad granskning och
ny organisation. Delta förslag bygger på atl den nuvarande radionämndens två
huvudfunktioner - atl vara dels kontrollorgan för statsmakten, dels en instans
dit allmänheten kan vända sig med klagomål - hålls organisatoriskt isär. Detla
skulle uppnås genom atl radionämnden blev ett renodlat bedömningsorgan av domstolskaraklär
och att ett nytt, fristående granskningsorgan inrättades för atl fungera som
övervakande och initiativtagande organ och som klagoinslans för allmänheten.
Det nya granskningsorganet skulle kallas "radioombudsman" (RO).
Enligt förslaget skulle RO vara en från radionämnden skild myndighet som
fattar alla beslut om granskning av program. RO får inle meddela fällande
beslut eller avgöra ärende av principiell betydelse eller annars av större
vikt. Sådana ärenden skall avgöras av nämnden vid en munflig, offentlig
förhandling, där RO får en ställning som närmast motsvarar åklagarens i ett
brottmål.

I
betänkandet Radionämnden - Breddad granskning och ny organisation diskuteras
även ett alternativ som innebär att vissa relativt vidsträckta
beslutsfunktioner flyttas över till en tjänsteman i nämnden, som lämpligen
kunde benämnas kanslichef. Delta alternativ förordas av radioutredningen.

För
egen del vill jag till en början betona viklen av att radionämnden ges
möjlighet atl koncentrera sitt arbete på principiellt viktiga ärenden. Del är
vidare av stor betydelse all nämnden organiseras så, att del blir möjligt att
öka antalet granskningsärenden. Jag avser då främst en fortsatt utvidgning av
nämndens granskning på eget initiativ. Jämsides med organisatoriska
förändringar måste dock garanfier skapas för all granskningsorganet skall
åtnjuta allmänhetens förtroende. Från denna utgångspunkt är del en fördel atl -
till skillnad mot RO-allernativet - den utredande funktionen ligger hos ett
organ som består av företrädare för allmänheten.

Vissa
remissinstanser har förordat införande av en RO med hänvisning till att
systemet med allmänhetens pressombudsman (PO) har fungerat väl. Enligt min
mening skiljer sig emellertid de regler som RO skulle konlrolle-

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 218

ra efterlevnaden av på flera punkter från de pressetiska
reglerna. Dessa innehåller l.ex. inle krav på opartiskhet, balans, allsidighet m.m.
PO, liksom pressens opinionsnämnd, har tillkommit på initiativ av pressen för
självsanering. Radionämnden däremot är en statlig myndighet för vilken vissa
författningsbestämmelser gäller. Nämnden saknar möjlighet att utdöma påföljd.

I likhet med radioutredningen och flertalet av
remissinstanserna anser jag att införandet av en RO med egen kansliorganisation
skulle medföra ett ohanterligt och tungrott system för gransknings
verksamheten. Den av radionämndsutredningen föreslagna ordningen med muntlig,
offentlig förhandling inför nämnden, där RO har ställning av åklagare, innebär
vidare att en administrativ apparat skapas som enligt min mening inte står i
rimlig proportion till de avsedda fördelarna. Arbetsformer som liknar förhandlingar
vid allmän domstol är mindre lämpliga för radionämndens verksamhet. En
förbättring av radionämndens verksamhet bör därför åstadkommas på annat sätt än
genom att man inrättar en RO.

Radioulredningens förslag att överföra vissa kvalificerade
uppgifter till en tjänsteman hos nämnden är enligt min mening ett lämpligare
sätt att åstadkomma ell sådant resultat. Jag kommer därför att föreslå
regeringen atl inrätta en tjänst som chef för nämndens kansli. Därvid avser jag
att föreslå att denne får rätt att självständigt besluta om utredning och
granskning av program eller programinslag utan föregående anmälan, rätt alt
infordra yttrande från programföretag i granskningsärende saml rätt atl på
nämndens vägnar fatta beslut, som ej innebär att program strider mot radiolag
och avtal. Härigenom kan man uppnå att granskningsverksamhelen effektiviseras
utan större organisatoriska förändringar. De uppgifter för chefstjänstemannen
som jag nu har angivit bör medföra rätt för honom att anteckna skiljaktig
mening vid föredragning. Tjänsten kan lämpligen benämnas direktör.

Enligl den nu gällande förordningen med instruktion för
radionämnden förordnas ledamöter och suppleanter för en period om fyra år. I
förslaget till regeringen kommer jag atl förorda en förkortning av
förordnandetiden lill tre år. Vid förordnande av ledamöter och suppleanter bör
det vidare övervägas om någon bör få utses för mer än ett visst mindre antal
förordnandeperioder. Det ankommer på regeringen alt besluta härom.

Enligt vad jag har erfarit, lämnar radionämnden
kommunikéer rörande fällande beslut och andra viktiga avgöranden till bl. a.
Tidningarnas telegrambyrå (TT). Dessutom har nämnden på eget initiativ 1971
och 1977 låtit ge ul översikter över sin verksamhet*. För alt ytterligare
säkerställa att nämndens verksamhet blir känd hos en bred allmänhet och att
nämnden i ökad utsträckning bidrar till debatten om radions och televisionens
programverksamhet avser jag att föreslå regeringen att besluta om regler

* Staffan Vängby: Opartiskhet och saklighet och Lars
Bergman: Radionämnden anser...

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 219

härför. I dessa syften bör nämnden bedriva en utåtriktad
information om sina uppgifter och fortlöpande publicera studier och analyser av
programutbudet. Jag biträder radioutredningens förslag om att programföretagen
skall förpliktas att på lämpligt sätt redogöra för sådana beslut av radionämnden
som innebär att program som sänts av företaget har fällts. Även detta förslag
understryker vikten av att radionämndens verksamhet blir mera känd hos
allmänheten.

4.10.2 Beriktigande och genmäle

Radionämnden saknar befogenhet atl meddela direktiv om
införande av genmäle eller beriktigande eftersom radionämnden överhuvudlaget
inte får meddela föreskrifter om programmens innehåll eller utformning.

Med hänvisning till den betydelse frågan om genmäle och beriktigande
har för förhållandet mellan programföretagen och allmänheten har radioutredningen
föreslagit skyldighet för programföretagen atl genast underrätta radionämnden
såväl när begäran om genmäle eller beriktigande framställs som när beslut i
ärendet fattats. Genom denna underrättelseskyldighet får radionämnden
möjlighet atl granska alla beslut i berörda frågor.

I likhet med huvudparten av remissinstanserna tillstyrkerjag
förslaget i denna del.

4.11 Närradio och när-TV

Radio- och TV-verksamheten har i vårt land sedan länge
varit anförtrodd företag i allmänhetens tjänst, som inom ramen för av staten
givna allmänna riktlinjer bedriver programverksamheten fritt och självständigt.

Vikten av att hålla fast vid denna syn på radio- och TV-verksamheten
understryks kraftigt av radioulredningen som därvid torde ha ett brett stöd i folkopinionen.
Radioulredningen anser emellertid att en sådan syn är väl förenlig med att ett
avgränsat område förbehålls för annan programverksamhet än sådan som bedrivs
på statligt uppdrag.

Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt.
Införandet av FM-UKV har möjliggjort sändningar av en helt annan karaktär än
den rikstäckande verksamhet som den allmänna rundradion bedriver. Det finns nu
utrymme i etern för sändare med svag effekt som täcker områden, som är
väsentligt mindre än de som allmänt gäller för radio. I fråga om TV ger också
centralantennanläggningar motsvarande möjligheter. Såväl det ökade utryminet i
etern som den myckel begränsade genomslagskraft, som dessa sändningar får, gör
att motiven för ett generellt förbud för sådana sändningar har bortfallit.

Radioutredningen presenterar en skiss till hur en
verksamhet med särskild ljudradio och TV skulle kunna bedrivas. Utredningen
föreslår atl frågan blir föremål för närmare utredning, kompletterad med
försöksverksamhet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:91 220

Endast
en minoritet av remissinstanserna molsäller sig utredningens förslag om att särskild
Ijudradio-TV närmare skall utredas. I fråga om behovet av särskild ljudradio
och TV är reaktionen däremot blandad. En grupp remissinstanser tror alt den
särskilda ljudradion och televisionen kan bli ett nytt och vitaliserande inslag
i organisationers och folkrörelsers liv. En annan grupp anser alt det inte
finns något behov av särskild ljudradio och TV. Många inom denna grupp pekar på
direkta problem som verksamheten skulle medföra. En tredje grupp intar en
avvaktande hållning.

Jag
vill erinra om atl radioutredningens förslag om särskild ljudradio och TV
bygger på idéer som har framförts av 1960 års radioutredning och som vid
återkommande tillfällen har tagits upp i mediedebatten. Det intresse som under
de senasie åren har knutits lill detta slag av radio- och TV-sändningar, i
fortsättningen kallade närradio och när-TV, visar atl del finns starka skäl att
nu ta de initiativ som behövs för alt de länge diskuterade idéerna skall kunna
prövas i praktiken. Jag avser atl återkomma till regeringen med förslag om en
särskild utredning om närradio och när-TV, vilken också skall genomföra vissa
praktiska försök. Innan jag beskriver inriktningen av utredningsarbetet vill
jag kommentera de viktigaste av de invändningar mot förslaget om närradio och när-TV
som har kommit till uttryck i remissopinionen.

Kritiken
kan i huvudsak hänföras till fyra olika områden. Man pekar på risken att
närradion hämmar lokalradions utveckling, risken att det bara blir de stora och
ekonomiskt starka sammanslutningarna som utnyttjar närradion, risken atl reklam
och andra kommersiella intressen får utrymme i närradio och när-TV, samt
risken att närradion blir en tätortsradio.

Vad
gäller närradions förhållande till lokalradion, utgår kritikerna från att
lokalradion just nu befinner sig i ett utvecklingsskede. Lokalradion anses vara
väl lämpad att belysa folkrörelsers och organisationers verksamhet och
problem. Lokalradion har redan visat sig ha sådana förutsättningar, i första
hand genom försöksverksamheten med den s. k. allemansradion. Det är, menar
kritikerna, fel att i detta läge satsa på en ny verksamhet i form av närradio
som allvarligt kan komma all skada den redan befintliga och och mer
ändamålsenliga lokalradioverksamheten. Staten bör i stället satsa resurser på
lokalradion, så atl den ges möjlighet atl uppfylla de mål som riksdagen har
satt upp.

Farhågor
har också framförts för att Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio, om
närradio införs, skulle minska utbudet av program som behandlar folkrörelsers
och organisationers verksamhet.

Den
anförda kritiken bottnar enligt min mening i missuppfattningar om vad som bör
vara närradions funktion och arbetssätt. Närradion bör inte ingå i en
rikstäckande rundradioverksamhet utan i stället ge olika sammanslutningar
möjlighet att vidga sina ytlrandemöjligheler. Den reguljära radions ansvar
skall således inle rubbas av närradion och behovet av lokalra-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 221

dio blir inte mindre genom närradion. Lokalradion lar även
upp frågor som gäller mycket små områden, l.ex. en stadsdel eller ett
bostadsområde, men del skulle vara mot dess huvudsyfte att kontinuerligt följa
aktiviteter inom varje sådant område. Dessutom är det omöjligt av rent
ekonomiska skäl. Lokalradion är och bör vara en professionellt driven radio
under det atl närradion bygger på frivilliga insatser och använder en enkel
utrustning. Kostnaderna blir därför bara en bråkdel av lokalradions.

Närtadion skiljer sig alltså så markant från den allmänna
ljudradion all det knappast kan bli fråga om konkurrens.

Jag tror att det är viktigt atl man inser alt närradion -
från den lokala sammanslutningens utgångspunkt - i myckel kommer att ha samma
roll som den lilla tidningen eller tidskriften.

Intresset för närradion med dess alldeles speciella
uppgifter är väl förenligt med en positiv syn på lokalradions verksamhet. Jag
har tidigare (avsnittet 4.3.3.) föreslagit all lokalradion ges ökade resurser
så att verksamheten kan byggas ul och konsolideras.

Misstanken att närradion endast skulle kunna utnyttjas av
stora och ekonomiskt står ka organisationer bottnar i tanken atl
sändningskostnaderna blir höga.

Kostnaderna för atl sända närradio kan givelvis variera
kraftigt men behöver inte vara så stora atl de utgör hinder för sändningar. Jag
har, i samråd med expertis från televerket, låtit göra vissa
kostnadsberäkningar. Utgångspunkten har därvid varit atl televerket hyr ut sändarutmstning
till sammanslutningarna mot en årsavgift och att dessa själva skaffar nödvändig
studioutrustning. Utmslningen skall vara av god kvalitet. Den skall, inom de
små områden det här är fråga om, möjliggöra goda mottagnings-förhållanden och
får inle orsaka störningar på andra utsändningar. Studioutrustningen är
väsentligt anspråkslösare än den som l.ex. lokalradion använder sig av, men den
är lättskött och möjliggör ett mångsidigt programutbud.

Med dessa förutsättningar skulle årskostnaden för en
sändare bli ca 11 000 kr. Under försöksperioden torde televerket vara villigt
att på vissa villkor ställa sådan sändarutrustning till förfogande, som inte
används i den ordinarie rundradioverksamheten utan ingår i verkets reserv- och
beredskapsutrustning. Hyreskostnaden per år för sändamtrustningen sjunker i så
fall från 11000 till 7000 kr. Del bör också - i enlighet med radioulredningens
förslag - vara möjligt för en sammanslutning att själv köpa eller bygga en
sändare om detla anses vara fördelaktigt. En sådan sändare får dock inte tas i
bruk förrän sändaren och dess placering har godkänts av televerket.

Kostnaderna för studioutrustningen kan variera avsevärt.
Televerket har nämnt ett belopp på 35 000 kr. i anskaffningskostnad. Om en
sammanslutning redan har tillgång till viss del av sådan utrustning kan detla
belopp minska. Någon lokalkostnad är inte inräknad eftersom sammanslutningen

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 222

ofta har lokal till förfogande. Med de utgångspunkter som
närradion har kan i många fall ett sammanträdesrum användas utan störte
ändringar. Dessutom gäller all de som medverkar i programverksamheten inte kan
påräkna någon ersättning. En viss åriig driftkostnad för band,
upphovsrättsersättning etc. tillkommer.

Ett sätt att minska kostnaderna är att flera sammanslutningar
delar sändare och studio med varandra. 1 fråga om sändaren torde detla vara
nödvändigt med hänsyn till utrymmet i etern om ett stort antal sammanslutningar
på en ort önskar sända. Om en sammanslutning sänder en och en halv timme per
vecka och använder en sändare som totalt utnyttjas 16 timmar per vecka kan
kostnaden för sändaren under försöksperioden bli ca 10 kr. per timme.
Årskostnaden för studioutrustningen varierar med hänsyn till
anskaffningskostnaden. Den kan komma att bli av samma storleksordning som för
sändaren. Härtill kommer driftkostnader för l.ex. band, upphovsrätlsersättning
och ev. hyra för lokal.

Reklam bör inte få sändas i närradio och när-TV. 1 den lag
som bör reglera försöksverksamheten bör det klart anges att alla former av kommersiell
reklam är förbjudna. Jag återkommer längre fram till frågan om reklamförbud.
Jag vill också framhålla atl närradions särskilda kännetecken - frivilliga
insatser, ringa räckvidd och enkel utrustning - normalt gör det mindre
attraktivt att kommersiellt utnyttja närradion.

Misstankenatt närradion skall bli en tälortsradio bygger
på ett räkneexempel som televerket utfört på radioutredningens uppdrag. Enligt
detta kan exempelvis 200 sändare utplaceras så alt 2% av landets yta täcks och
två tredjedelar av befolkningen nås.

Det redovisade räkneexemplet visar bara ett av många
alternativ. Enligt televerket motsvarar exemplet långt ifrån ett maximalt
utnyttjande av det nu tillgängliga elemtrymmet. Det finns förutsättningar alt
få in åtskilligt fler sändare, l.ex. 400. I Stockholms län och Malmöhus län är
dock frekvensområdet begränsat, varför det torde vara svårt alt där öka antalet
sändare utöver de i räkneexemplet angivna ca 30 resp. ca 20.

Såväl under försöksverksamheten som i ett eventuellt
permanent syslem finns det med den efterfrågan som nu kan förutses tillräckligt
utrymme i etern för närradio. I framtiden kan också delar av bandet 100-104 Mhz
bli tillgängligt, vilket ytterligare ökar sändningsmöjligheterna.

Som jag tidigare har sagt anser jag att frågan om närradio
och när-TV bör bli föremål för en särskild utredning. Jag kan därvid stödja mig
på radioulredningens enhälliga förslag. Många remissinstanser har föreslagit
att den kommitté som ges uppdraget skall få en parlamentarisk sammansättning
och jag finner detta förslag vara väl mofiverat.

Efter det arbete som har skett i två radioutredningar och
det arbete som har gjorts inom departementet i samband med beredningen av radioutredningens
förslag anser jag att de principiella argumenten för och emot närradio och när-TV
blivit väl belysta. Frågan om möjligheten att utnyttja

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 223

etermedierna för denna verksamhet på ett
tillfredsställande sålt liksom de farhågor och invändningar som har anförts är
huvudsakligen av sådan karaktär att endast en försöksverksamhet kan ge ett
tillfredsställande svar. En sådan har också föreslagits av radioutredningen.
Också enligt min mening bör en försöksverksamhet anordnas.

Av många skäl är en fullständig elableringsfrihet för
närradio och när-TV inte möjlig. Jag har då funnit det mest angeläget att
ideella, religiösa, fackliga och politiska grupper, organisationer och
folkhögskolor (här kallade sammanslutningar) ges sådana sändningsmöjligheter
under förutsäU-ning att verksamheten är av lokal karaktär. Sådana
sammanslutningar har ett behov av att nå både sina egna medlemmar och
allmänheten med information som anknyter till den egna verksamheten och som den
allmänna rund.'"adion inle kan tillgodose. Varje sammanslutning bör vara
en juridisk person och således ha styrelse och stadgar. Jag vill i detla sammanhang
understryka att de skillnader beträffande huvudmannaskap som föreligger t.ex.
beträffande folkhögskolorna, inle innebär atl vissa skolor därigenom skall var
uteslutna frän rätten att sända närradio och när-TV. Vid en sådan skola som
inte uppfyller kraven kan nämligen en elevsammanslutning bildas som uppfyller
kraven för atl erhålla tillstånd att sända närradio och när-TV.

Försöksverksamhet bör förekomma redan under inledningsskedet
av utredningens arbete. Del är angeläget att olika landsdelar, olika typer av
orter (glesbygd, förort och tätort) och olika typer av sammanslutningar blir
representerade, så att man kan få ett hållbart underlag för en bedömning av
frågan hur reglerna för en eventuell permanent verksamhet bör vara utformade.
Enligt min uppfattning bör en försöksverksamhet som sträcker sig över tre år
och försiggår på ca 15 orter vara tillräckligt för atl ge ett sådant material.

Försöksverksamheten bör i första hand omfatta närradio
från sändare med en räckvidd av omkring 5 km. Det kan nämligen antas att sådana
sändningar främst är av intresse för sammanslutningarna eftersom de är billiga
och dessutom tekniskt enkla. Ett par försök bör emellertid också kunna göras med
när-TV genom utnyttjande av centralantennanläggningar inom bostadsområden.
Erfarenheterna från den försöksverksamhet i Kiruna som TRU i samarbete med
Sveriges Radio och Kiruna kommun genomförde år 1974, bör därvid kunna
användas.

Den nya kommittén bör besluta om sändningstillstånd. Med
ledning av försöksverksamheten bör kommittén också närmare undersöka de möjligheter
i kulturellt och socialt avseende som närradio och när-TV rymmer, inventera de
svårigheter och problem som uppstår i anslutning till sändningarna och föreslå
vilka regler etc. som bör gälla för en eventuell permanent närradio och när-TV.

Försöksverksamheten kräver vissa ändringar i nuvarande
regler för rundradioverksamheten samt vissa nya bestämmelser. Jag övergår nu
till att behandla hithörande frågor.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 224

Innan
kommittén tar ställning till en ansökan från en sammanslutning om tillstånd att
sända närradio och när-TV bör televerkets synpunkter inhämtas. Televerket har
därvid att beakta frågor som rör de tänkta sändningarnas inverkan på den
tekniska radiomiljön.

Det
ankommer på regeringen atl meddela närmare verkställighetsföreskrifter om tillståndsgivningen
under försöksverksamheten. Jag vill emellertid i korthet ange de regler som
enligt min uppfattning bör gälla.

Tillståndsbevisel
bör innehålla uppgifter om tekniska villkor, tidpunkter då sändning får ske saml
liknande regler för verksamheten. Det bör också innehålla förbehåll för
omdisponering av sändningstiderna om ytteriigare sammanslutningar anmäler
intresse att sända.

Radioutredningen
har påtalat de problem som särskilt gäller när-TV och Som uppstår genom att
centralantennanläggningar i allmänhet ägs av fastighetsägaren. Denne kan, om
inget annat avtalas, i kraft av sill ägande ensam avgöra vem som skall få
utnyttja anläggningen och vad som skall sändas. En sådan situation kan givetvis
inle accepteras för en programverksamhet som i princip skall-vara öppen för
alla sammanslutningar som uppfyller uppställda villkor. Den nya kommittén
måste därför söka finna en lösning på problemet. För att en sammanslutning
skall få tillstånd till trådsändning bör ägaren till centralantennanläggningen
skriftligen förplikta sig alt upplåta anläggningen till varje sammanslutning
som av kommittén har erhållit tillstånd att sända över anläggningen.

Om
en sammanslutning som har fått sändningstillstånd bryter mot de regler som
gäller för verksamheten bör den tillståndsgivande kommittén ha rätt att med
omedelbar verkan återkalla tillståndet.

Sändningar
i närradio och när-TV ulgör program i rundradiosändning. Detta innebär att
radiolagens bestämmelser gäller om inget annat föreskrivs i lag. Således
gäller även för närradio och när-TV radiolagens förbud för myndighet eller
annat allmänt organ alt förhandsgranska radioprogram eller all förbjuda
sändning på grund av dess innehåll.

Som
jag tidigare har anfört, har närradio och när-TV stor släktskap med tidningar
och tidskrifter. Jag anser del därför befogat atl en sammanslutning, som har
fått tillstånd att sända program i närradio och när-TV, ges samma frihet all
utforma programmet som sammanslutningen skulle ha haft om det hade gällt en av
sammanslutningen utgiven lidskrift.

Delta
motiverar att bestämmelserna om programverksamheten i närradio och när-TV görs
något annorlunda än för andra rundradiosändningar. Man bör sålunda inte kunna
ålägga sammanslutningen att tillse all dess sändningar uppfyller radiolagens
krav på opartiskhet. Med hänsyn härtill saknas också anledning att låta
programmen i närradio och när-TV granskas av radionämnden. Jag återkommer till
frågan vilka regler som bör gälla beträffande ansvar och skadestånd i närradio
och när-TV.

Även
om alltså, i likhet med vad som gäller i fråga om pressen, inga bindande etiska
regler föreskrivs anser jag att det är givet att den sändande

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 225

sammanslutningen bör ålägga sig krav på kontroll av
sakuppgifter, på skydd för personlig integritet och på att lämna beriktigande
av felaktiga sakuppgifter.

1 ett avseende bör dock ett avsteg från vad som gäller för
tidskrifter göras. Som jag tidigare har framhållit bör kommersiell reklam inte
få förekomma i närradio och när-TV. Bestämmelserna om reklam bör i
till-lämpliga delar ha samma innebörd som motsvarande regler angående den
allmänna programverksamheten. Detta innebär atl sammanslutning inte mot
vederlag får medge kommersiell reklam. Förbudet bör dock i fråga om närradio
och när-TV utvidgas till att omfatta även reklam för egen kommersiell
verksamhet. Detta innebär dock inte att sammanslutningen skall vara förhindrad att
informera om exempelvis böcker, tidskrifter, rådgivning, bildningsverksamhet
eller egna arrangemang på i huvudsak samma sätt som sammanslutningen skulle ha
gjort i en egen tidskrift. Givetvis är en sammanslutning lika litet som den
allmänna rundradion förhindrad atl ha program som innehåller exempelvis
konsumentupplysning. Sammanslutningens sändningsverksamhet får inte till någon
del bekostas med medel eller annan egendom som utan vederlag har ställts till
sammanslutningens förfogande enbart för atl möjliggöra sändning av visst
program eller vissa slag av program.

Med hänsyn till att förslaget om sammanslutningars rätt
till sändningar av radio- och TV-program endast omfattar en försöksverksamhet
under begränsad tid, bör de föreskrifter jag nu har redovisat meddelas i en
särskild lag i stället för i radiolagen.

De grundläggande regler om ansvaret för radioprogram som
enligt radioansvarighetslagen nu gäller för program från Sveriges Radio,
Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio bör även gälla för program
som sammanslutningar får sända i närradio och när-TV. Mellan den allmänna
radio- och TV-verksamheten å ena sidan och närradio och när-TV å den andra
kommer dock atl finnas väsentliga skillnader. En sammanslutning kommer således
att ha väsentligt mindre sändningstid, ett avsevärt mera begränsat urval av
ämnen i sina program och ett relativt begränsat antal personer som kan höra
eller se programmet. Sättet att meddela tillstånd till sändning för
programföretag och för sammanslutningarna kommer att skilja sig liksom den tid
för vilken tillstånd meddelas. En ytterligare grundläggande skillnad finns
givetvis även mellan programföretagen och sammanslutningarna vad gäller bl.a.
organisation, mediekunskap och resurser för radiosändningar.

Av vad jag nu har anfört följer att reglerna om ansvar för
sändningar i närradio och när-TV i vissa avseenden bör ges en något annan
teknisk utformning än de som gäller för den allmänna radio- och TV-verksamheten.
Detta gäller främst reglerna om programutgivare. Programutgivare bör utses av
sammanslutningen, och innan detta har skett bör tillstånd lill sändning inle få
meddelas. För programulgivare bör gälla samma behörig-

\5 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 91

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 226

hetsvillkor som för utgivare av periodisk skrift, dvs.
programutgivare skall äga hemvist i riket och får inte vara omyndig eller i
konkurstillstånd. För programutgivare bör, på motsvarande sätt som för
periodisk skrift, kunna utses en tillfällig ersättare. Denne bör dock utses av
den sammanslutning som har eller söker tillstånd till sändning. Ersättarens
uppdrag bör vara tidsbegränsat. Skyldighet att bevara upptagning av program och
atl låta justifiekanslern och enskilda ta del av upptagning bör åvila
sammanslutning i samma omfattning som programföretagen.

Av samma skäl som jag tidigare har anfört beträffande
bestämmelser om programverksamhet bör de föreskrifter som jag nu har redovisat
meddelas i en särskild lag i stället för i radioansvarighetslagen. Förslag till
sådan lag kommer senare i vår att läggas fram för regeringen av chefen för
justitiedepartementet.

I samband med försöksverksamheten med närradio och när-TV
uppkommer också vissa upphovsrättsliga frågor som måste lösas. Bl. a. innehåller
den upphovsrättsliga lagstiftningen vissa bestämmelser om undantag från
upphovsmannens ensamrätt, vilka har tillkommit för att tillgodose vissa
praktiska behov hos radio- och TV-företag. Det gäller här dels möjligheten att
göra s.k. efemära inspelningar (22§ första stycket URL och 11 § FotoL), dels
den s. k. avtalslicensbestämmelsen i 22 § andra stycket URL, dels den särskilda
bestämmelsen i 9§ FotoL om möjlighet att visa fotografi i TV. Fråga uppkommer
nu om behovet av och möjligheterna att göra motsvarande bestämmelser
tillämpliga även på sådana sammanslutningar som kan erhålla sändningsrätt inom
ramen för den nu aktuella försöksverksamheten.

I fråga om de nu nämnda reglerna gäller att de väsentligen
är avsedda att tillämpas av sådana programföretag som Sveriges Radio. Sådana
företag skiljer sig i många avseenden från de sammanslutningar som bör kunna få
sända program i närradio och när-TV. Mot denna bakgrund och med hänsyn till all
del är oklart hur stort behovet av särskilda regler av denna karaktär kommer
att bli, bör de nämnda reglerna f. n. inle göras tillämpliga på sådana
sammanslutningar som det här gäller. Frågorna bör i stället, liksom vissa andra
upphovsrättsliga frågor i sammanhanget, övervägas i det kommande utredningsarbetet.

För att praktiskt underiätta för föreningar och
organisationer m.fl. att förvärva rätt att sända musik och andra upphovsrättsligl
skyddade prestationer har under beredningsarbetet vissa kontakter ägt rum med rättighels-havarnas
organisationer. Härvid har dessa bl. a. antytt alt en möjlig lösning på
problemen skulle kunna vara atl göra upp tämligen enkla modellavial som skulle
kunna användas av den som från upphovsmän m. fl. vill förvärva
sändningsrättigheter för sådana sändningar som här avses. Behovet och den
lämpliga utformningen av sådana modellavtal bör emellertid få övervägas
närmare i det kommande utredningsarbetet.

Först när försöksverksamheten planeras - på grundval av
inkomna

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 227

ansökningar och kommitténs bedömning - kan man få en
föreställning om hur många sammanslutningar som kommer att delta och i vilken
utsträckning de kommer att sända redan utgivna skyddade verk. 1 fråga om litterära
verk torde detla inte bli så vanligt. Det är möjligt att frågan om ersättning
för dessa kan tas upp från fall lill fall. I fråga om musik blir det nödvändigt
att få mer generella regler. Det vore önskvärt om man för försöksperioden kunde
komma överens om temporära bestämmelser för alt sedan med ledning av
erfarenheterna sluta avtal beträffande eventuell permanent verksamhet med
närradio och när-TV.

Beträffande finansieringen av försöksverksamheten med
närradio och när-TV bör gälla att varje sammanslutning själv bekostar sina
sändningar. Under försöksperioden kan det dock visa sig nödvändigt att lämna
visst begränsat stöd, t. ex. i form av utbildningsinsatser om sådan utbildning
inte kan anordnas inom det existerande utbildnings- och folkbildningssystemet.

Som radioutredningen har påpekat kan det också te sig
naturligt för en kommun att, inom ramen för sitt ordinarie stöd åt folkrörelse-
och organisationsliv, bidra till atl närradio och när-TV utvecklas. Åtskilliga
kommuner disponerar redan över en fullvärdig studioutrustning, som skulle
kunna användas i försöksverksamheten och ställas till sammanslutningarnas
förfogande rnot en låg avgift.

Statliga medel behövs givetvis för utvärderingen av
försökverksamheten. Jag bedömer atl del sammantagna statliga medelsbehovet för
försöksverksamheten skall kunna täckas via utbildningsdepartementets kommittéanslag.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom
utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1.
lagom ändring i
radiolagen (1966:755),

2.
lag om ändring
i radioansvarighetslagen (1966: 756),

3.
lag om avgift
för televisionsmotlagare,

4.
lag om
försöksverksamhet med närradio.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3 §

Paragrafen har ändrats som en följd av förslaget att
riksdagen, i stället för som tidigare regeringen efter hörande av riksdagen,
skall besluta om avgift för innehav av mottagare.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 228

De
föreskrifter som behövs till skydd för lelehemlighei och som enligt äldre
lydelse regeringen har ägt meddela skall på grund av regeringsformen meddelas
av riksdagen. Sådana föreskrifter har tidigare varit införda i förordningen
(1967:447) om mottagare för radiosändning eller irådsändning. Dessa
föreskrifter har ulan saklig ändring förts in i denna paragraf samt i
straffbestämmelsen i 11 §.

5 §

Som
jag tidigare har angett skall inte något företag tillerkännas ensamrätt till
rundradiosändningar. Medgivande lill sådan sändningsrält som avses i första
stycket lämnas genom avtal mellan staten och företaget. I lagen bör inte anges
vilket antal programföretag som skall finnas eller vilken associationsform
sådant företag skall ha. Genom att ensamrätten till rundradiosändning avskaffas
bortfaller vidare behoven av de bestämmelser som f. n. finns i 5 S andra och
tredje styckena. I avtalet med regeringen skall - som framgår av 6 § - närmare
bestämmelser finnas om hur sändningsrätten skall utövas. Vart och ell av
företagen skall ensamt ha rätt att avgöra vilka program som företaget skall
sända med de begränsningar som framgår av 6 § och 7 § andra stycket.

Vidaresändning
av rundradiosändning genom centralantennanläggning är att anse som
rundradiosändning. Om inte annat föreskrevs skulle det därför ha krävts att
avtal ingicks mellan staten och varje ägare eller brukare av sådana
anläggningar. I 5 § tredje stycket undantas emellertid från tillståndskravet
sådan vidaresändning som sker genom centralantennanläggning till mottagare
inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

1
5 8 fjärde stycket finns en hänvisning till lagen om försöksverksamhet med
närradio.

6 §

I
första stycket har den formella ändring gjorts som föranletts av atl flera
företag föreslås få rätt att sända radioprogram i rundradiosändning.

Jag
har tidigare behandlat frågan om de krav som bör ställas på programverksamheten.
Som jag då framhöll är det av yttersta vikt alt programverksamheten bedrivs
opartiskt och sakligt. I denna del vill jag ytterligare anföra följande. Som
framgår av lagförslaget skall varje progamföretag som .sluter avtal med staten
ha ansvar för atl sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt. Ett progam
eller programinslag som sänds av ett programföretag kan således inte balanseras
av ett annat program eller programinslag som sänds av ett annat programföretag.
Vid prövning av fråga om opartiskhet bör i övrigt kunna fästas avseende vid
annat program eller programinslag om det för publiken framstår såsom naturligt,
exempelvis andra program eller programinslag i den löpande nyhetsförmedlingen
eller i en programserie eller program till vilket programföretaget hänvisar i
samband med sändningen. Med hänsyn lill den självständighet i fråga om

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 229

programverksamheten som envar av kanalerna i
televisionsbolaget skall ha i förhållande till varandra och till den gemensamma
bolagsledningen bör såvitt gäller ansvaret för opartiskhet och saklighet var
och en av kanalerna i princip jämställas med ett självständigt programföretag.
Mellan de båda kanalerna bör dock kunna träffas sådan överenskommelse i fråga
om programverksamheten att balansering mellan kanalerna kan ske under
förutsättning att del på sätt jag nyss angett framstår som naturiigt för
publiken. Som jag tidigare har anfört är det av stor vikt att programföretagen
i ökad utsträckning söker spegla och granska förhållandena även i s. k. slutna
samhällen där nyhetsrapporteringen är begränsad eller styrd. Om
programförelaget inte kan ge en allsidig spegling av förhållandena p.g.a.
svårigheter att komma åt programsloff bör detla klart framgå av programmet
eller programpresentalionen. På samma sätt bör programförelaget även i övrigt
om det skildrar ett ämne från en speciell utgångspunkt låta detla klart framgå
av programmet eller programpresentationen.

Radioutredningen har behandlat frågan om yttrandefrihet
och därvid bl. a. fastslagit att en radio och TV i allmänhetens tjänst har
ansvar för att yttrandefriheten blir så stor som möjligt och atl således skilda
åsikter och uppfattningar kommer till uUryck och atl olika tolkningsmöjligheter
och infallsvinklar prövas. Jag delar utredningens mening. Denna frihet bör vara
så vidsträckt som kravet på opartiskhet och saklighet medger. Jag vill
emellertid erinra om atl yllrandefrihelen även innebär en frihet all uttrycka
personliga åsikter och uppfattningar. Enligl min mening bör dock kraven på
opartiskhet och saklighet ställas lägre än eljest endast i fråga om personliga
åsikter och uttalanden som framförs av debattdellagare, intervjuade och andra
liknande medverkande. Liksom utredningen anser jag därför alt en bestämmelse
bör gälla för programföretagen att de vid till-lämpningen av föreskriften om
opartiskhet och saklighet skall beakta att en vidsträckt yttrandefrihet skall
råda i rundradion.

Radioutredningen har beskrivit informationsfrihet som vars
och ens frihet att inhämta och mottaga upplysningar och meningsyttringar. Den
är "ett slags yttrandefrihetens naturliga spegelbild, men har både en
aktiv inhämtande och en mer passiv, motiagande sida". Utredningen betonar
för rundradions del särskilt den aktiva sidan och uttalar atl allmänheten
behöver mediernas hjälp för atl informationsfriheten skall bli meningsfull i
lika stor utsträckning som när del gäller yttrandefriheten. En radio och TV i
allmänhetens tjänst har därför ansvar för att tillhandahålla en så mångsidig
och fullständig information som möjligt. Jag delar denna uppfattning om
innebörden och vikten av informationsfrihet.

Med hänsyn främst till att reglema om yttrandefrihet och
informationsfrihet skall gälla alla programföretag har de i likhet med vad
radioutredningen föreslagit införts i denna lag. Föreskriften har med i
huvudsak oförändrat innehåll hämtats ur det sedan 1967 gällande radioavlalel.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 230

I 6 § andra stycket har intagits ett stadgande som närmast
motsvarar den bestämmelse i 6§ andra stycket i 1967 års radioavtal vari sägs
att "bolaget skall i programverksamheten hävda de grundläggande
demokratiska värdena".

Denna bestämmelse har tolkats som en skyldighet för Sveriges
Radio att vara partisk till förmån för de grundläggande demokratiska värdena.
Den utgör sålunda en modifiering av kravet på opartiskhet i 6§ radiolagen.

Stadgandet har inte varit avsett att hindra Sveriges Radio
från att skildra odemokratiska förhållanden och företeelser eller från atl
återge odemokratiska meningsyttringar i radio och TV. Bestämmelsen har
emellertid ansetts innebära en skyldighet för Sveriges Radio att markera ett
avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden.

Enligt radionämndens mening innefattar bestämmelsen i
avtalet bl. a. en skyldighet för Sveriges Radio att i programverksamheten verka
för atl rasfördomar bekämpas.

Radioutredningen har uttalat atl det även i framliden bör
finnas bestämmelser som ålägger programföretag en skyldighet atl uppträda
partiskt till förmån för vad som kan anses utgöra folkstyrelsens grundvalar och
till förmån för respekten för människovärdet.

Den nuvarande formuleringen i radioavtalet är enligt
radioutredningens mening oprecis och kan ges både vida och snäva tolkningar.
Utredningen betonar, atl det är kärnan av folkstyrelsens principer som
stadgandet skall gälla och avser med demokrati beteckning på en statsform som
bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga
val.

Med uttrycket "alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och värdighet" avser radioutredningen de sidor
av demokratibegreppet som anknyter till bl. a. förhållandet mellan människor
och nämner därvid fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av
jämställdhet mellan män och kvinnor.

Jag ansluter mig lill radioutredningens uppfattning att
den ifrågavarande bestämmelsen skall tas in i radiolagen. Stadgandet bör få den
utformning som utredningen har föreslagit.

Av 6 § tredje stycket följer, i enlighet med vad som nu
gäller, att ett avtal angående bl. a. programregler skall ingås mellan
regeringen och varje programföretag. Regeringsformens bestämmelser om
yttrandefrihet får anses kräva atl möjligheten för regeringen att i avtal med
programförtag införa föreskrift om skyldighet atl sända beriktigande och genmäle
samt vissa meddelanden till allmänheten ges slöd i lag, liksom en erinran alt
avtalet kan innehålla föreskrifter till skydd för enskilds privatliv och förbud
mot kommersiell reklam och mot program som bekostas av annan än programföretag.

Av 6 § i förslaget till lag om försöksverksamhet med
närradio framgår att 6 och 7 §§ radiolagen inte är tillämpliga i avseende på
närradion.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 231

7§

I andra stycket har införts en ny bestämmelse enligt
vilken det i avtal med programföretag får föreskrivas förpliktande att
publicera sådant beslut av radionämnden enligt vilket företaget har bmtit mot
radiolagen eller mot avtalet mellan regeringen och bolaget.

10 §

I paragrafen har endast företagits sådana formella
ändringar som föranleds av de nya bestämmelserna i 5 §.

11§

Som framgår av kommentaren till 3 § har i 11 § införts en
straffbestämmelse som tidigare varit införd i förordningen (1967: 447) om
mottagare för radiosändning eller trådsändning.

6.2 Förslaget till lag om ändring i
radioansvarighetslagen (1966:756)

I lagen har endast gjorts den ändring som följer av att
flera företag får rätt att sända program i rundradiosändning.

6.3 Förslaget till lag om avgift för
televisionsmottagare

Jag har föreslagit att det skall ankomma på riksdagen i
stället för regeringen att meddela föreskrifter om avgift för innehav av
mottagare. Bestämmelser om mottagaravgifter finns f.n. i förordningen
(1967:447) om mottagare för radiosändning eller trådsändning. Dessa
föreskrifter i förordningen har förts över till detta förslag till lag om
avgift för televisionsmotlagare. Några sakliga ändringar har härvid inte
företagits.

6.4 Förslaget till lag om försöksverksamhet med
närradio

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.11) ulföriigt
kommenterat de bestämmelser som bör gälla för försöksverksamheten och som upptagits
i denna lag. Jag hänvisar till vad jag i det sammanhanget har anfört.

7 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen till

1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2.
lag om ändring
i radioansvarighetslagen (1966:756),

3.
lag om avgift
för televisionsmottagare,

4.
lag om
försöksverksamhet med närradio, dels att

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 232

5.
godkänna de
allmänna riktlinjer för rundradioförelagens organisation som jag har angett i
det föregående,

6.
godkänna de
allmänna riktlinjer för mndradioföretagens programverksamhet som jag har angett
i det föregående,

7.
godkänna de
riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhet som jag har angett i
det föregående,

8.
godkänna de
riktlinjer för försöksverksamhet med närradio och när-TV som jag har angett i
det föregående.

8 Anslagsberäkningar

8.1 Sammanfattande medelsberäkning för den avgiftsfinansierade
radio-och televisionsverksamheten

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående (4.8.1)
bör mina förslag beträffande medelstilldelning till den avgiftsfinansierade
radio- och televisionsverksamheten underställas riksdagen för godkännande. Jag
kommer nu att redovisa mina överväganden rörande radions och televisionens
samlade ekonomi. Därefter kommer jag atl anmäla televerkels och byggnadsstyrelsens
investeringsanslag Televisions- och radioanläggningar resp. Vissa
byggnadsarbeten för Sveriges Radio och vidare de skattefinansierade anslagen
Sveriges Utbildningsradio aktiebolag och Viss beredskapsutrustning m. m. för
Sveriges Radio. Medelsbehovet till den likaledes skattefinansierade
utlandsprogramverksamheten har anmälts i årets budgetproposition under
utrikesdepartementets huvudtitel (prop. 1977/78: 100 bil. 6, s. 82).

Utredningen

De av utredningen beräknade driftkostnadsökningarna för radio-
och televisionsverksamheten fram t.o.m. budgetåret 1984/85 framgår av följande
sammanställning.

Tabell 8.1 Driftkostnadsökningar enligt radioutredningen
t. o. m. budgetåret 1984/85 i 1976/77 års penningvärde (milj. kr.)

Television

1. Dagblock

2. Förstärkning
av programverksamheten

3. Regional-TV,
etapp 1

4. RiksprogramprodukUon
i regionerna

5. Främmande
produktion

6. Regional-TV,
etapp 2

16 33 19 59 4 38

Summa TV

169

169

Radio

7. Förstärkning
av programverksamheten

8. Distriktens riksprogram

Minoritetsprogram

17 30

Summa
radio

47

47

Övriga driftskostnader Totalt

10

226

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 233

Det av utredningen föreslagna dagblocket i TV innefattar,
förutom en ökning av reprissändningarna med ca 13 veckotimmar (nu 12 timmar per
vecka), även en nyhetssändning.

Det förförstärkningar av programverksamheten i TV upptagna
beloppet skall möjliggöra en allmän kvalitetshöjning av TV-ulbudet i form av l.ex.
förstärkt utlandsbevakning, ett ökat inslag gestaltande och genomarbetade
program, förstärkt inköpsorganisation och ökad textsättning av TV-program för atl
tillgodose de hörselskadade.

Den första etappen av regional-TV avser utbyggnad av
sändningarna till att omfatta nio regioner (nu fyra regioner).

Ökningen av TV-regionernas riksprogramproduktion beräknas
under avtalsperioden till ca 5 timmar per vecka (nu drygt 8 limmar per vecka).
Volymen av egenproducerade program i Stockholm förutsätts ligga kvar pä
nuvarande nivå. Därmed skulle den regionala andelen av sändningstiden för egenproducerade
program öka lill drygt 40% (nu ca 30%).

Sändningstiden för främmande produktion under
avtalsperioden beräknas öka med 2 timmar per vecka (nu ca 30 timmar per
vecka).

Den föreslagna c/AtJrrt etappen i utbyggnaden av de
regionala TV-sändningarna avser en utbyggnad av sändningstiden till 20 minuter
per dag, fem dagar i veckan under hela året (nu 10 minuter per dag fem dagar i
veckan under 10 månader).

Förstärkningen av radions programverksamhet avser kvaliletshöjande
åtgärder, t. ex. en förstärkt utlandsbevakning och ett ökat inslag av gestaltande
program samt ell ökat samarbete med musiklivet.

Radions sändningstid för riksprogrammen bör enligt
utredningen öka med 60 timmar i veckan för atl möjliggöra en större produktion
i distrikten och en kraftig satsning på minoritetsprogram. Den föreslagna
ökningen skall möjliggöra en höjning av distriktens andel till minst 35% av den
ullokaliseringsbara sändningstiden (nu 25%).

De övriga driftskostnader som utredningen beräknar avser
bl. a. de föreslagna regionala publikråden saml televerkets
distributionskostnader för tillkommande sändningslid.

Den sammanlagda investeringskostnaden beräknas lill ca 100
milj. kr. varav huvuddelen gäller projekt utanför Stockholm.

Utredningen utgår från all ökningen av de årliga
driftkostnaderna skall fördelas med ca 30 milj. kr, per år under en sjuårig
avtalsperiod.

Sveriges Radio

I remissyttrandet över uiredningens belänkande godtar
Sveriges Radio i stort uiredningens förslag. Företagel räknar således med en
ökning av den regionala riksprogramproduktionen av ungefär samma omfattning som
utredningen. Beträffande regional-TV anser Sveriges Radio dock atl verksamheten
bör omfatta elva regioner, dvs. de tio nuvarande distrikten samt Stockholm.
Sändningstiden bör vidare uppgå till 15 minuter om dagen.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 234

Beträffande
sändningstiden i TV för riksprogrammen utgår Sveriges Radio från samma slutmål
som utredningen, dvs. 100 timmar per vecka. Till skillnad från utredningen
räknar dock företaget med en minskning med ca tre veckotimmar av den främmande
produktionen och en ökning av produktionen även i Stockholm, Sveriges Radio
framhåller att Stockholmsproduktionen, främst avseende gestaltande program,
under senare år har minskat till följd av för knapp medelstilldelning. För atl
de avsedda kvalitetsförstärkningarna skall komma fill stånd måste även
Stockholmsenheternas kapacitet utvidgas.

För
riksradion räknar Sveriges Radio med en större sändningstidsökning än
utredningen,

Sveriges
Radio räknar vidare med ett större medelsbehov än utredningen för all kunna
åstadkomma de allmänna kvaliletsförstärkningarna.

Slutligen
räknar Sveriges Radio med ett ökat medelsbehov för lokalradioverksamheten. De
beräknade resursförstärkningarna, som utgår från en i princip oförändrad
sändningstid, skall enligl moderföretaget betraktas som en kvalitetsförslärkning
för att vidareutveckla lokalradions kullurpolitiska funktion.

Driflkostnadsökningen
under den sjuåriga avtalsperioden för Sveriges Radios förslag beräknas till 397
milj. kr. i 1976/77 års penningvärde, eller ca 170 milj. kr. mer än vad
utredningen räknat med. Skillnaden beror bl. a, på att medel beräknats för
lokalradion. Vidare har Sveriges Radio räknat med ell större medelsbehov för
att utredningens ambitioner beträffande kvaliletshöjande åtgärder skall kunna
infrias.

Det
erforderliga investeringsbehovet beräknas till 200-300 milj. kr. Härav hänför
sig ca 30 milj. kr. lill lokalradion.

Sveriges
Lokalradio föreslår i sitt remissyttrande en utvecklingsplan för
lokalradioverksamheten enligl vilken de flesta kommuner budgetåret 1982/ 83
skall ha redaktionell läckning i form av permanenta redaktioner på vissa
platser utanför huvudorten. Därtill beräknas medel för en successiv ökning av
lokalradions sändningstid från nuvarande 10-15 timmar till 25-30 timmar per
vecka budgetåret 1982/83. Kostnaden för utbyggnaden beräknas lill totalt ca
160 milj. kr. som skall fördelas över perioden 1979/80-1982/83.
Investeringsbehovet för återanskaffning, konsolidering och utbyggnad beräknas
till ca 90 milj. kr.

I
sin ordinarie anslagsframställning för budgetåret 1978/79 redovisar Sveriges
Radio resursbehoven vid nuvarande verksamhetsnivå, dvs. utan hänsyn tagen till
den av radioutredningen föreslagna utbyggnaden. Enligt företaget krävs
förstärkningar både på drift- och framför allt investeringssidan för atl en
rimlig utgångsnivå skall åstadkommas för en eventuell utbyggnad av
verksamheten.

Av
följande sammanställning framgår hur Sveriges Radio i sin anslagsframställning
beräknat driftkostnaderna för budgetåret 1978/79.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 235

Tabell 8.2 Sveriges Radios och Sveriges Lokalradios
driftkostnader enligt Sveriges Radios anslagsframställning för 1978/79

1978/79 Förslag milj.kr.

Allmän programverksamhet

Tillgängligt för allmän programverksamhet 1977/78 786,2

Vissa verksamheter som upphör m. m. - 5,5

Erforderligt för oförändrad verksamhet 780,4

Kompensation för kostnadsökningar 1978/79(15%) -1-117,1

Tillkommande
kostnader vid oförändrad verksamhet (se nedan) + 42,3

Erfordedigt vid oförändrad verksamhet 1978/79 940,1

Lokalradion

Tillgängligt för lokalradioverksamheten 1977/78 83,3

Fullföljande av planerad utbyggnad 4- 1,5

Erforderligt för planerad verksamhet 84,8

Kompensation för kostnadsökningar (15%) 4 8,5

Viss konsolidering av verksamheten + 36,2

Erforderligt för lokalradioverksamheten för budgetåret
1978/79 133,7

Summa driftmedel 1073,8

Till det för den allmänna programverksamheten angivna
beloppet skall som angetts i det föregående läggas den del av den totala
utbyggnadskostnaden som enligt företaget bör belasta nästa budgetår. Denna
reformkostnad beräknas i Sveriges Radios remissvar till 32 milj. kr. (1976/77
års penningvärde).

De enligt sammanställningen tillkommande kostnaderna vid
oförändrad verksamhet avser bl. a. resursförstärkningar till följd av lagar och
avtal på arbetsmarknaden samt insatser för personalutbildning. Vidare har medel
beräknats för en försöksverksamhet med lext-TV. För en redogörelse för den
föreslagna försöksverksamheten hänvisas till avsnitt 4.6. Ett ökat medelsbehov
följer av införandet av en femte semeslervecka. I beräkningarna ingår också
medel för ökade fastighetskostnader, bl, a, för Berwald-hallen (musikstudion)
som tas i bruk våren 1979.

För Sveriges Lokalradio beräknas ett ökat medelsbehov med
drygt 25 milj. kr. för att förbättra bevakningen utanför lokalradioområdenas
huvudorter. Det framhålls som angeläget alt tendenser till att lokalradion
utvecklas till en residensstadsradio motverkas på ett tidigt stadium av
verksamheten. Därför måste ett antal underredaktioner inrättas. En större
satsning krävs även för att tillgodose de språkliga minoriteternas
programbehov. I övrigt upptar anslagsframställningen bl. a. förstärkningar till
följd av lagar och avtal på arbetsmarknaden och utbildnings- och
informationsinsatser.

Det föreligger enligt Sveriges Radio ett omfattande
investeringsbehov oavsett om en utbyggnad av verksamheten kommer till stånd i
enlighet med radioutredningens förslag. Företaget pekar särskilt på att
nuvarande byggnadsprovisorier i Stockholm (del s.k. A I-området) måste
ersättas.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 236

När
det gäller teknisk utrustning föreligger ett ackumulerat behov av återanskaffning
av de resurser som köptes under 1960-talet. Sveriges Radio redovisar en plan
för återanskaffning som uppgår lill ca 340 milj. kr. under perioden 1978/79-1986/87.
För budgetåret 1978/79 uppskattas investeringsbehovet för den allmänna
programverksamheten till drygt 87 milj. kr. För lokalradioverksamheten
uppskattas investeringsbehovet un der nästa budgetår till 18,6 milj. kr. som
till största delen hänger samman med den föreslagna utbyggnaden av
underredaktioner till lokalradiostationerna.

I en
särskild skrivelse har Sveriges Radio anmält ett med 36,3 milj. kr. ökat
medelsbehov för innevarande budgetår. Det angivna beloppet erfordras för att
täcka automatiska kostnadsökningar utöver vad som förutsattes i beräkningarna i
1977 års budgetproposition.

Byggnadsstyrelsen
beräknar investeringskostnaderna till 9,5 milj. kr. för budgetåret 1978/79
enligt prisläget den I april 1977. För en närmare redogörelse för
byggnadsstyrelsens förslag hänvisa till anslaget Vissa byggnadsarbeten för
Sveriges Radio (8.5).

Televerkets
beräkningar i 1978 års kostnadsnivå av drift- och investeringskostnaderna för
den avgiftsfinansierade radioverksamheien budgetåren 1978/79-1982/83 framgår
av följande sammanställning.

Tabell
8.3 Televerkets investerings- och driftskostnader 1978/79-1982/83 enligt televerkets
anslagsframställning (milj. kr.)

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

Investeringar

Sändarstationer

för FM
och TV

47,5

50,0

52,5

55,0

Sändarstationer

60

för AM

0,9

5,0

5,0

5,0

Radiolänklinjer

och OB-utrustning

4,5

4,5

4,5

4,4

Rundradiocentraler

10

och
fjärrkontroll-

utrustning

8,3

8,8

7,1

5,5

Stereo i
lokalradio

-

0,3

0,4

-

-

Summa
investeringar

61,2

68,6

69,5

69,9

70

Driftkostnader

Distribution

140,0

140,0

140,0

140,0

140,0

Avgiftsinkassering

58,4

58,4

58,4

58,4

58,4

Summa
drift-

kostnader

198,4

198,4

198,4

198,4

198,4

För
televerkets förslag i vad gäller investeringskostnader (1977/78 53,6 milj. kr.)
lämnas en närmare redogörelse vid anmälan av investeringsansla-gel Televisions-
och radioanläggningar (8.4).

I
televerkets driftstat för budgetåret 1977/78 har kostnaderna för avgiftsinkassering
och distribution beräknats till 148 milj. kr. Kostnadsökningen budgetåret
1978/79 beror - fömtom den förhöjda kostnadsnivån - på att

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 237

koslnadsfördelningsprinciperna mellan rundradio- och telerörelsen
när det gäller avgifisinkasseringen har förändrats.

De i televerkets ordinarie anslagsframställning för
budgetåret 1978/79 angivna medelsbehovet avser en verksamhet av oförändrad
omfattning vad avser sändningslid och utbyggnadstakt av distributionsnätet. I
sitt remissyttrande med anledning av radioutredningens betänkande beräknar
verket den tillkommande kostnaden för komplettering av distributionsnä-lel för regional-TV
till drygt 20 milj. kr.

Föredraganden

Jag har i del föregående (4.8.2) redovisat mina
ställningstaganden avseende del framtida planerings- och
medelstilldelningssystemet för radio-och TV-verksamhelen. Jag kommer nu atl
först ange vissa riktpunkter för verksamhetens inriktning under perioden fram t.o.m.
budgetåret 1985/86, då de nya avtalen avses löpa ut. Därefter kommer jag att
redovisa mina förslag avseende medelstilldelningen för nästa budgetår.

Vid min behandling av olika programfrågor (4.3) har jag
närmare utvecklat mina ställningstaganden lill verksamhetens utbyggnad på
sikt. Jag har där räknat med att del skall bli möjligt alt under den kommande
avtalsperioden åstadkomma kvalitelsförstärkningar i programutbudet och en utökning
av programmen för bl. a. språkliga minoriteter.

Vid sidan av de allmänna kvalitetsförstärkningarna bör en
utbyggnad ske av distriktens produktion för radions och televisionens
riksprogram. Liksom radioutredningen anser jag att slutmålet under den här
aktuella avtalsperioden bör vara alt ca 40% av programmen i riksprogramsändning-arna
skall produceras regionalt. En förstärkning av lokalradion bör äga rum, i
första hand syftande till att konsolidera den nuvarande verksamheten. Jag vill
i sammanhanget erinra om de samarbetsformer mellan riks-och lokalradion som jag
har skisserat i det föregående. Den nuvarande försöksverksamheten med regionala
nyhetssändningar i TV bör under avtalsperioden byggas ut lill att omfatta
samtliga de elva TV-distrikt som jag har förordat (4.2.4).

Under avtalsperioden bör inrättas ett mindre dagblock i
TV. Bortsett härifrån bör sändningstiden i TV ligga kvar på i stort sett
nuvarande nivå. Eftersom samtidigt den regionala riksprogramproduktionen kommer
att öka kan en viss, marginell minskning av Stockholmsproduktionen bli aktuell.
Fördelningen mellan egen och främmande produktion bör vara i stort sett
densamma som f. n. 1 fråga om riksradions sändningstid bör en viss ökning ske.

Mina ställningstaganden beträffande sändningstider och
produktionssammansättning framgår av följande sammanställning.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78; 91 238

Sändningstid och produktionssammansättning senast vid
utgången av budgetåret 1985/86 (timmar per vecka I rikssändning)

Planerat

Slutmål

1977/78

1985/86

Television

Allmän egenproduktion

inkl.
nyheter

37

+ 2

(Därav Stockholm

27

- 2

Distrikten

10

+ 4)

Främmande
produktion

29

of.

Repriser

12

+ 10

78

-1-12

Riksradio

Förstasändningar
och repriser

Stockholm

288

of.

Redaktioner utanför Stockholin

52

+40

340

+40

Anm. Med hänsyn till atl produktionen av vissa typer av
program, l.ex. den nuvarande Centralredaktionens telegramnyheter och
sportsändningar, inte går att utlokalisera, beräknas distriktens andel av den
för 1977/78 planerade sändningstiden till ca 29% för TV och ca 25 % för radio.

Jag fömtsätter vidare atl sändningstiden för regional-TV i
varje region får ungefär samma omfattning som de nuvarande försökssändningarna.

De riktpunkter för verksamhetens utbyggnad under den
kommande avtalsperioden som jag nu har angett är inle närmare bestämda i
tiden. Del är sålunda enligt min mening inte möjligt atl nu ange en närmare
plan för genomförandet. Fömtsättningama härför får prövas i samband med behandlingen
av de ärliga anslagsframställningarna och måste bedömas mot bakgmnd av dels det
samhällsekonomiska läget i stort, dels hushållningen med resurser inom
programföretagen. Det är angeläget att ett ordentligt planeringsunderiag
avseende i första hand de närmaste tre budgetåren lämnas i samband med
anslagsframställningen varje år. Planeringsunderia-get bör avse olika
ambitionsnivåer i fråga om utbyggd verksamhet inom de ramar för avtalsperioden
som jag indelningsvis har angett.

Jag övergår nu till alt redogöra för mina förslag avseende
budgetåret 1978/79. Mina förslag framgår av sammanställningen på följande sida
(milj. kr.)

Det för televerkets investeringar upptagna beloppet
behandlas närmare vid min anmälan av investeringsanslagel Televisions- och
radioanläggningar (8.4).

Beträffande televerkets kostnader för avgiftsinkassering,
som svarar för större delen av driftskostnadsökningen från budgetåret 1977/78,
vill jag hänvisa till vad jag har anfört i det föregående (4,8.1).

Till frågan om byggnadsstyrelsens investeringar återkommer
jag i det följande vid min anmälan av investeringsanslaget Vissa byggnadsarbeten
för Sveriges Radio (8.5).

När det gäller beräkningarna av medelsbehovel för den
allmänna

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 239

1977/78 1978/79

Beräknat Föredragan

den

Televerket

Investeringskostnader 53,6 60,0

Driftkostnader 148,0 198,3

Byggnadsstyrelsen

Investeringskostnader 11,0 10,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sveriges
Radio

Investeringskostnader
för den allmänna

programverksamheten

50,0

Investeringskostnader
för lokalradion

1,1

Driftkostnader
för den allmänna

programverksamheten

786,2

Driftkostnader
för lokalradio

83,3

60,1

}

I
920,4'

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Prisläge 1978-07-01

programverksamheten och lokalradioverksamheten har jag,
till skillnad frän vad som har varit fallet under tidigare år, ej särredovisat
Sveriges Lokalradios anslag. Det bör ankomma på Sveriges Radio all i samråd med
Sveriges Lokalradio besluta om den närmare fördelningen av medlen.

Jag har i min beräkning av investeringskostnaderna inte
tagit särskild hänsyn till det av Sveriges Radio redovisade behovet av ökad återanskaffning
av teknisk utrustning. Ledningen för den nya koncernen och programföretagen bör
först beredas tillfälle att la ställning till reinveste-ringsbehovet.

Sveriges Radio har anmält all de automatiska
driftkostnadsökningarna för budgetåret 1977/78 sannolikt kommer atl överstiga
vad som beräknades för ändamålet i 1977 års budgetproposition. Enligt min
mening bör frågan om ev. ytteriigare kompensation för kostnadsökningar under
innevarande budgetår bedömas mot bakgmnd av utvecklingen av konsumentprisindex (KPI).
Jag återkommer till regeringen i denna fråga. Ev. tillskott med hänsyn lill atl
KPI ökat mer än vad som beräknades för allmänna kostnadsökningar för
innevarande budgetår bör räknas in i basen för anslaget för budgetåret 1978/79.
Jag finner det slutligen naturiigt att ev. överskott som kan uppkomma i
programverksamheten för innevarande budgetår bör kunna tas i anspråk under
nästa budgetår på samma sätt som jag har föreslagit skall gälla under kommande
avtalsperiod.

Med hänsyn lill vad jag tidigare anfört om automatisk kostnadskompensaiion
under löpande budgetår (4.8.2) har jag angivit mina förslag till
medelstilldelning för 1978/79 i prisläge den 1 juli 1978. Regeringen bör
utverka riksdagens bemyndigande att fastställa kompensationen för driftdelen
allteftersom KPI blir känt.

Jag har räknat med en resursförstärkning för
programverksamheten nästa budgetår om drygt 50 milj. kr. Jag utgår från att en
inte oväsentlig del

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 240

härav skall kunna användas i programproduklionen i kvaliletshöjande
syfte. Del bör vidare vara möjligt att fortsätta utbyggnaden av den regionala riksprogramproduktionen
med omkring en veckotimme samt att under budgetåret starta regionala TV-sändningar
inom en region, och utbyggnaden av ett mindre dagblock i TV. I enlighet med
vad jag har angett i det föregående bör lokalradioverksamhelens
resursförstärkning användas i första hand för en konsolidering av nuvarande
verksamhet. Jag har beräknat medel för ett text-TV-försök i enlighet med
Sveriges Radios förslag (4.6).

Sveriges Radio bör ha möjlighet alt i kostnadsutjämnande
syfte från rundradiofonden rekvirera högst 30 milj. kr. med skyldighet att
under näsiföljande budgetår återbetala motsvarande belopp. Denna dragningsrätt
skall avse en kortare tidsperiod och ej vara ett permanent lån till koncernen.

Mina förslag avseende radionämnden (4.10. 1) innebär en viss kostnadsökning.
Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga. Vidare avser jag alt
föreslå regeringen att ändra radionämndens instmktion så att nämnden fr. o. m.
nästa budgetår skall åläggas att lämna in anslagsframställning senast den 1
september året före det aktuella budgetårels ingång och inte som nu före första
maj samma kalenderår som det aktuella budgetårels början. Härigenom kommer del
att bli möjligt att för riksdagen anmäla medelsbehovet för radionämnden
samtidigt som för den övriga avgiftsfinansierade verksamheten.

Behållningen i rundradiorörelsens fond beräknas vid
innevarande budgetårs utgång uppgå till ca 240 milj. kr. Kostnads- och
intäktsutvecklingen är sådan att fonden under budgetåret 1978/79 kommer att
uppvisa ett underskott om inle avgifterna höjs. Jag anser - som framgår av milt
förslag till lag om avgift för innehav av televisionsmottagare - att den
allmänna moltagaravgiften bör höjas med 60 kr., från 280 till 340 kr. per år
och tilläggsavgiften för innehav av färg-TV med 20 kr., från 120 kr. till 140
kr. per år.

Avgiftsintäkterna inom rundradiorörelsen kan, om hänsyn
tas till de föreslagna förändringarna, uppskattas till drygt I 400 milj. kr.

Vid utgången av budgetåret torde behållningen i mndradiofonden
vara i stort sett oförändrad.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna mina
förslag lill medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten,

2.
bemyndiga
regeringen alt slutligt fastställa kompensationen för allmänna kostnadsökningar
i enlighet med vad jag har förordat i del föregående.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 241

8.2 Viss beredskapsutrustning m. m. för Sveriges Radio

1976/77 Utgift 860000 Reservation

1977/78 Anslag M
100000

1978/79 Förslag 1
100000

'Härutöver har på tilläggsbudget II anvisats 400000 kr.

Från anslaget bestrids Sveriges Radios kostnader för viss beredskapsulruslning
m.m.

Sveriges Radio

I en särskild skrivelse anför Sveriges Radio att
sammanlagt 1 570000 kr. bör anvisas till vissa närmare angivna ändamål.

Med hänsyn till skrivelsens innehåll torde någon närmare
redogörelse inte böra lämnas i detla sammanhang. Riksdagens vederbörande
utskott bör få tillfälle atl la del av skrivelsen.

Föredraganden

I det föregående har jag behandlat hur beredskapsfrågorna
bör lösas inom den nya organisation för radio och TV som kommer alt gälla fr.
o. m. den 1 juli 1979 (4.7). Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Med
hänvisning till vad jag anfört i del föregående hemställer jag atl regeringen
föreslår riksdagen

all till Viss beredskapsutrustning m. m.för Sveriges Radio
för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av I 100000 kr.

8.3 Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

1977/78 Anslag '61693 000 1978/79
Förslag 76000000

Från anslaget bekostas utgifter för den verksamhet med
produktion av undervisningsprogram m. m. för radio och television, som sedan
den 1 januari 1978 handhas av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag (Sveriges
Utbildningsradio).

Sveriges Utbildningsradio har lill uppgift att producera
ljud- och bildprogram inom utbildningsväsendet för i första hand elersändning.
Framställningen av ljud- och bildprogram bör i första hand inriktas mot sådana
utbildningsvägar och grupper för vilka brist på läromedel råder. Förskolan och
vuxenutbildningen bör därvid prioriteras.

Riksdagen beslöt under 1976/77 års riksmöte atl
produktionsenheten vid utredningen angående den fortsätta verksamheten med
radio och lelevi-

' Innevarande budgetår utgår för detta ändamål för
framställning av ljudradio- och televisionsprogiam ur anslagen E 1. Viss
utbildning via radio och television m. m. och E 15. Sveriges Utbildningsradio
aktiebolag.

l6Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 242

sion inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén) och
utbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio AB inkl. Sveriges Radios
vuxenundervisning (SR/VUX) skulle läggas samman och fr. o. m. den I januari
1978 drivas i form av ett dotterbolag till Sveriges Radio AB (prop, 1975/76:
110, UbU 1976/77:8, rskr 1976/77:46). Den 9 juni 1977 beslöt regeringen att
Sveriges Utbildningsradio skall lokaliseras till Tyresö kommun.

Styrelsen för Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

1. För andra delen av budgetåret
1977/78 har Sveriges Radio fört över 2 250000 kr. fill Sveriges
Utbildningsradio för SR/VUX, som fr.o.m. årsskiftet 1977/78 ingår i Sveriges
Utbildningsradio. För SR/VUX:s sändningar under motsvarande tid får Sveriges
Utbildningsradio disponera upp till 800000 kr. inom den ram som Sveriges Radio
har budgeterat för sändningskostnader. För budgetåret 1978/79 begär styrelsen,
i enlighet med riksdagens beslut, atl denna verksamhet skall finansieras över
statsbudgeten (+6260000 kr.).

2. Styrelsen för Sveriges
Utbildningsradio har gjort framställning om ett tilläggsanslag för budgetåret
1977/78 med 2 840000 kr. Vid beräkning av pris- och löneomräkning för
budgetåret 1978/79 har styrelsen utgått från att dessa medel kommer alt
beviljas och har därför inkluderat det begärda tilläggsanslaget i tidigare
anvisade medel. För produktion m. m. beräknar styrelsen pris- och
löneomräkningen till 6000000 kr,, varvid 15% har beräknats på samtliga
löneberoende kostnader för ett halvt budgetår och 15% på övriga kostnader för
ett helt budgetår (+6000000 kr.).

3. I anslagsframställningen för första
halvåret 1978 betonade organisationskommittén för bildandet av Sveriges
Utbildningsradio vikten av att återställa balansen mellan fasta och rörliga
kostnader till den nivå som under budgetåret 1974/75 förelåg för TRU och
1970/71 förSR/UTB. Styrelsen för Sveriges Utbildningsradio instämmer i den
bedömning som organisationskommittén gjorde och beräknar att 4800000 kr.
erfordras för att återställa nämnda förhållande.

4. För atl kunna vidga verksamheten i
enlighet med de mål som angavs i prop. 1975/76: 110 anser styrelsen det
nödvändigt med ökade anslagsmedel. Styrelsen menar att denna ambitionsnivå kan
uppnås i två etapper. Under första etappen, budgetåret 1978/79, finner
styrelsen det angeläget med en försöksverksamhet rörande Sveriges
Utbildningsradios regionala utbyggnad samt insatser i form av program på
hemspråk för olika invandrargrupper (+2900000 kr.).

5. Verksamheten vid Sveriges
Utbildningsradio kommer under några år att bedrivas vid två skilda
arbetsplatser. Enligl styrelsen kommer ell slorl behov atl finnas av varu- och personaltransporler
mellan de två arbetsplatserna. Styrelsen begär därför 50000 kr. för inköp av
en bil. Dessutom anser styrelsen del nödvändigt att införskaffa vissa
datatekniska resurser eftersom Sveriges Radio har begränsade möjligheter alt
tillgodose Sveriges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utbildningsradios behov av adminstrativa resurser, 200000
kr. Styrelsen begär också medel för särskilda informations- och
utbildningsinsatser, 450000 kr. (+700000 kr.).

6.
Fram till dess
att Sveriges Utbildningsradio flyttar in i nya lokaler begränsar sig styrelsen
till att i huvudsak begära medel för investeringar avseende återanskaffning av
teknisk utrustning för att kunna garantera driftsäkerheten och upprätthålla den
nuvarande produktionskapaciteten (+1900000 kr.).

7.
Kostnader för
etersändningar saml för annan distribution än elersändning vid återställning
av tidigare produktionsnivå (3) samt vid en vidgad verksamhet (4) beräknar
styrelsen uppgå till 3 000000 kr.

Föredraganden

lag har tidigare (4.2) behandlat frågan om Sveriges
Utbildningsradios fortsatta ställning. Jag kommer nu att begränsa mig till
frågan om medelsbehovet för Sveriges Utbildningsradio under budgetåret
1978/79.

Den I januari i år påbörjades verksamheten vid Sveriges
Utbildningsradio. Det nya företagel har tillkommit genom att
produktionsenheten vid utredningen angående den fortsatta verksamheten med
radio och television inom utbildningsväsendet (TRU) (U 1971:13) och
utbildningsprogram-enheten vid Sveriges Radio (SR/UTB) inkl. Sveriges Radios
vuxenundervisning (SR/VUX) har lagts samman. Till skillnad från TRU och SR/UTB,
som tidigare har anvisats medel över statsbudgeten, har SR/VUX:s verksamhet
bekostats med mottagaravgifter. Fr. o. m. budgetåret 1978/79 skall även denna
del av Sveriges Utbildningsradios verksamhet finansieras över statsbudgeten.

Under innevarande budgetår har riksdagen beviljat Sveriges
Utbildningsradio ett tilläggsanslag om sammanlagt 1438000 kr. (prop. 1977/
78:25, UbU 1977/78: II, rskr
1977/78:61).

För budgetåret 1978/79 har jag beräknat anslaget till
Sveriges Utbildningsradio enligt följande:

Helårseffekt

1978/79

av Sveriges

Utbildnings-

Styrelsen för

Föredra-

radios anslag

Sveriges Ut-

ganden

1977/78

bildningsradio

A.

produktion
m.m.

50369000

1

tilläggsanslag

2876000

1
76700000

62268700

SR/VUX

4500000

)

B. Televerkets

kostnader
m. m.

10723 000

[ 15480000

13 731300

SR/VUX

1760000

Summa:

Anslag/Anslagsbehov

70228000

92180000

76000000

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 244

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen

alt till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för
budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 76000000 kr.

8.4 Televisions- och radioanläggningar*

1976/77 Utgift 41300000 Behållning 5 043 419

1977/78 Anslag 54400000

1978/79 Förslag 60 200000

* T. o. m. budgetåret 1977/78 Televisions- och
ljudradioanläggningar.

Detta investeringsanslag avser televerkets investeringar i
televisions-och radioanläggningar.

Televerket

Medelsförbrukningen under budgetåret 1977/78 beräknas till
53,5 milj. kr.

Televerkets beräkningar i 1978 års kostnadsnivå av
investeringskostnaderna för televisions- och ljudradioanläggningar under
perioden 1978/79-1982/83 framgår av den sammanställning som redovisats i del
föregående (8.1).

Under femårsperioden 1978/79-1982/83 räknar televerket med
att kunna uppföra ca 150 mindre TV 2-stationer, varav huvuddelen kommer alt
lokaliseras till glesbygdsområden.

För budgetåret 1979/80 bör televerket ges ett beställningsbemyndigande
av 25 milj. kr.

Ordningsföljden för de ovannämnda 150 tillkommande mindre
TV 2-stationerna kommer liksom hittills atl i första hand bestämmas av antalet
invånare med dåliga mottagningsförhållanden inom de planerade stationernas
täckningsområden. En stor del av stationerna är av förenklat utförande och har
begränsad räckvidd. De kan förses med utrustning för både TV 1 och TV 2 och
lämpar sig i första hand för täckning av små befolkningskon-cenlrationer. Såväl
investerings- som driftkostnaderna för dessa förenklade stationer blir lägre
än för konventionella mindre stationer. Härigenom beräknas stationer under
femårsperioden kunna anläggas för befolkningskoncentrationer med ned till
cirka 25 hushåll med små möjligheter atl ta emot TV 2 och/eller TV 1.
Televerket anser det inte vara rimligt från ekonomisk synpunkt att nu anlägga
stationer för ännu mindre befolkningskoncentrationer.

Hösten 1975 fastställdes en ny frekvensplan för AM-ljudradiosändningar
inom lång- och mellanvågsbanden i Europa, Afrika, Asien och Australien. Sverige
tilldelades därvid åtta sändningsfrekvenser. Tilldelningen möjliggör en bättre
spridning av svenska program över kringliggande havs- och landområden.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 245

Televerket, som anser atl det är önskvärt att åstadkomma
denna täckning presenterar en i förhållande fill tidigare förslag nedskuren
utbyggnads-plan för AM-nätet, omfattande endast två stationer. För budgetåret
1978/ 79 begärs medel för att påbörja projektering av en station.

Liksom i förra årets anslagsframställning föreslår
televerket att investeringar skall göras för stereo i lokalradiosändningarna.

Föredraganden

För televerkets investeringar har jag beräknat 60 milj.
kr. Detta bör bl. a. möjliggöra en fortsatt utbyggnad av TV 2-nälet.

Vid beräkningen har jag inte beaktat förslaget om
utbyggnad av två AM-sändare.

Jag förordar vidare att ett beställningsbemyndigande om 25
milj. kr. för budgetåret 1979/80 lämnas till televerket.

Anslaget till Televisions- och radioanläggningar bör
beräknas med hänsyn till att en marginal utöver investeringsramen bör finnas
för att möjliggöra en av konjunkturmässiga eller andra skäl påkallad ökning av
medelsförbrukningen. Jag förordar därför att medel för nästa budgetår anvisas enligl
följande anslagsberäkning.

Milj. kr.

Beräknad medelsförbrukning 1978/79 60,0

10% marginal 6,0

Avgår beräknad ingående behållning 1978-07-01 5,8

Erfordedigt anslag budgetåret 1978/79 60,2

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1.
medge att
televerket lämnas det beställningsbemyndigande som jag har förordat i del
föregående,

2.
till
Televisions- och radioanläggningar för budgetåret 1978/79 anvisa ett
investeringsanslag av 60 200000 kr.

8.5 Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio

1976/77 Utgift 8730106 Behållning 18433490

1977/78 Anslag 1000

1978/79 Förslag 10000000

Detta investeringsanslag avser byggnadsarbeten för
Sveriges Radio i de fall då byggkostnaderna överstiger 2 milj. kr. En särskild
investeringsplan finns fastställd för anslaget. Sveriges Radio svarar för
upprättandet av programhandlingar för byggnadsobjekl och för redovisningen av
dessa till regeringen, medan byggnadsstyrelsen har huvudansvaret för
projekteringen och byggandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Byggnadsstyrelsen

1 sina förslag till anslagsframiilällning för budgetåret
1978/79 föreslår byggnadsstyrelsen att anslaget förs upp med 9500000 kr.
Sveriges Radio har hemställt att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att för
rundradioverksamheten förvärva fastigheten Vattenormen 8 i Luleå, som för
närvarande förhyrs för verksamheten.

Byggnadsstyrelsen har lämnai yttrande i ärendet och
föreslår all en kostnadsram av 7 650000 kr. förs upp under investeringsanslaget
för förvärv av fastigheten fr. o. m. den ) juli 1978.

Föredraganden

För nästa budgetår har jag gjon upp följande förslag till
investeringsplan.

Investeringsplan (1 000-tal kr.)

Byggnadsobjekl

Kostnac

Isram

Medelsförbrukning

Bygg-

Färdigställande

start

1976-04-01 1977-04-01 Faktisk

Beräknad
för

år-mån.

år-mån.

i.o. m.

1977-06-30

1977/78

1978/79

Kontorshus
B

i
Stockholm m.m.

36600

36600

35813

500

287

77-11

73-06

TV-hus i
Malmö

19700

19700

17883

1000

817

73-11

75-05

Stor
musikstudio

i
Stockholm

28100

31 100

8514

lOOOO

10000

76-05

78-06

Förvärv
av fastig-

het i
Luleå

7 650

7650

84400

95050

62210

11500

18754

Erfarenhetsmässig

reducering

500

1320

Beräknad
medels-

förbrukning

Il 000

17434

På grundval av mitt förslag till investeringsplan har jag
gjort upp följande anslagsberäkning.

Anslagsberäkning
(I 000-tal kr.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medelstillgång

Beräknad
medelsförbrukning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behållning
1977-07-01 Anslag för 1977/78 Anslag för 1978/79 (förslag)

18433

1

10000

28434

1977/78
1978/79

II 000 17434

28434

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga
regeringen att besluta om vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio inom de
kostnadsramar som jag har förordat i det föregående,

2.
lill Vissa
byggnadsarbeten för Sveriges Radio för budgetåret 1978/79 anvisa ett
investeringsanslag av 10000000 kr.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 247

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 248

Innehåll

Propositionen

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Förslag
lill Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Förslag
till Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Förslag
lill Lag om avgift för innehav av televisionsmotlagare

Förslag
till Lag om försöksverksamhet med närradio

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1978-02-16

Innehåll

1 Inledning.......................................................... II

2 Radio- och TV-verksamhetens nuvarande organisation
och omfattning 13

2.1 Inledning.................................................... 13

2.2 Radiolagen ................................................. 14

2.3 Radioansvarighetslagen ................................ 14

2.4 Avtalet mellan staten och Sveriges Radio.......... 14

2.5 Ägareförhållanden m, m................................. .. 15

2.6 Organisation................................................ 16

2.6.1 Sveriges Radio..................................... 16

2.6.2 Sveriges Lokalradio............................... 21

2.6.3 Sveriges Utbildningsradio........................ 22

2.7 Radionämnden............................................. 23

2.8 Finansiering................................................. 23

2.9 Verksamhetens omfattning ............................ 24

3 Radioutredningens
förslag och remissyttranden........ 31

3.1 Principiella
utgångspunkter............................. . 31

3.1.1 Massmedieideologisk grundsyn................. . 31

3.1.2 Radions och televisionens kullurpolitiska mål och
uppgifter 35

3.1.3 Radio- och TV-verksamhelen under statsmakterna 40

3.1.4 Sändningsrätten .......................... . 41

3.1.5 Radio-och TV-verksamhetens organisation ... 45

3.2 Sveriges
Radios organisation........................... 53

3.2.1 Bedömning av den nuvarande verksamheten 53

3.2.2 Programenheternas självsländighet........... 54

3.2.3 Regional verksamhet ............................. 56

3.2.4 Ny organisation för Sveriges Radio........... 66

3.2.5 Regional indelning för TV........................ 76

3.2.6 Regionala publikråd................................ . 80

3.2.7 Sveriges Radios ställning........................ 84

3.2.8 Sveriges Radios ledning.......................... . 86

3.2.9 Beslutsbefogenheter och enhetsledning..... 89

3.2.10 Koncernbildningen................................. 91

3.3 Programfrågor
............................................. . 94

3.3.1 Allmänna programpolitiska målsättningar.... 94

3.3.2 Medverkan av fristående yrkesutövare i programverksamheten
97

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:91 249

3.3.3
Saklighet och
opartiskhet .............................. 100

3.3.4
Särskilda
publikgrupper och speciella programönskemål 102

3.3.5
Musik ............................................................. 111

3.3.6
Teater och
film .............................................. 115

3.3.7
Publikmedverkan
........................................... 120

3.3.8
Bevakningen av kulluriiv
och folkrörelser........ .. 122

3.3.9
Nyhelsverksamhelen...................................... .. 125

3.3.10
Koordinering
och programstruktur................. 127

3.3.11
Sändningstider............................................... 130

3.4
Arkivfrågor................................................................ 133

3.5
Text-TV..................................................................... . 134

3.6
Ekonomi .................................................................. 137

3.7
Radionämnden m.
m................................................ . 139

3.7.1
Radionämndens
granskningsuppdrag ........... . 139

3.7.2
Granskningsarbelets
organisaUon ................ 140

3.7.3
Ärendenas
handläggning................................ 143

3.7.4
Beriktigande
och genmäle.............................. 144

3.8 Särskild ljudradio och TV ......................................... 146

4 Föredraganden
............................................................. . 151

4.1
Radio och TV i
ett mediepolitiskt och kulturpolitiskt sammanhang 151

4.2
Organisationsfrågor................................................. . 155

4.2.1
En ny
organisation för radio och TV................ 155

4.2.2
Moderbolaget................................................. . 162

4.2.3
Programbolagen
........................................... . 165

4.2.4
Distriktsverksamheten
m, m........................... . 170

4.2.5
Gemensamma
funktioner............................... . 179

4.3 Programfrågor ........................................................ . 180

4.3.1
Inledande synpunkter.................................... . 180

4.3.2
Frilansmedverkan........................................... . 181

4.3.3
Sändningstider
och programstruktur.............. . 184

4.3.4
Programverksamhetens
inriktning.................. 190

4.3.5
Krav på
programverksamheten från vissa publikgrupper 196

4.3.6
Samspelet med
det övriga kulturlivet ............ 197

4.4
Kontakter med
publiken........................................... 202

4.5
Arkivfrågor............................................................... . 205

4.6
Text-TV..................................................................... . 206

4.7
Försvarsberedskap
................................................. 208

4.8
Finansiering
och medelstilldelning............................ . 209

4.8.1
Inledande
synpunkter.................................... . 209

4.8.2
Kompensation
för automatiska kostnadsökningar

m, m................................................................. 211

4.9
Förslagens
genomförande ...................................... 213

4.10
Radionämnden m.
m................................................ . 216

4.10.1
Radionämndens
organisation och uppdrag.... . 216

4.10.2
Beriktigande
och genmäle.............................. . 219

4.11................................................................................. Närradio
och när-TV 219

5
Upprättade
lagförslag..................................................... 227

6
Specialmodvering............................................................ 227

6.1 Förslaget lill lagom ändring i radiolagen
(1966:755) 227

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:91 250

6.2 Förslaget till lag om ändring i
radioansvarighetslagen (1966:756) 231

6.3 Förslaget till lag om avgift för
televisionsmottagare 231

6.4 Lag om försöksverksamhet med närradio........... 231

7 Hemställan........................................................
231

8 Anslagsberäkningar ............................................ 232

8.1 Sammanfattande anslagsberäkning för den avgiftsfinansierade
radio- och televisionsverksamheten ................................................................ 232

8.2 Viss beredskapsutrustning m, m. för Sveriges Radio 241

8.3 Sveriges Utbildningsradio aktiebolag................. 241

8.4 Televisions- och radioanläggningar .................. 244

8.5 Vissa
byggnadsarbeten för Sveriges Radio......... 245

Regeringens
beslut............................................... 247

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin (1)

  1. Håkan Strömberg, Avgiftsskyldighet vid upphört TV-innehav, FT 1988 nr 1–2 s. 54 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

201 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (193)

193 kopplingar i 94 dokument.

  1. Prop. 2024/25:166 En lag om public service och riktlinjer för verksamheten 2026–2033 s. 57 om s. 230 · s. 58 om s. 144 · s. 147 om s. 165 i texten
  2. SOU 2024:34 Ansvar och oberoende - public service i oroliga tider s. 135 om s. 230 · s. 155 om s. 230 · s. 157 om s. 144 · s. 448 om s. 230 · och 1 till i texten
  3. SOU 2023:63 Sveriges säkerhet i etern s. 130 om s. 230 i texten
  4. Ds 2022:20 Återkallelse av sändningstillstånd med hänsyn till Sveriges säkerhet s. 42 om s. 230 i texten
  5. Ds 2022:14 Mediestödsutredningen redovisar i denna promemoria sitt förslag om hur stödet till nyhetsmedier ska utformas från 2024 s. 156 om s. 230 · s. 251 i texten

Visa alla 94

Doktrin (8)

8 kopplingar i 4 dokument.

  1. Levin, Satellitreklam och konsumentskydd, 1987 s. 9 · s. 112 · s. 172 i texten
  2. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 165 om s. 181 · s. 584 i texten
  3. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 61 · s. 327 i texten
  4. FT 1988 s. 54 Håkan Strömberg, Avgiftsskyldighet vid upphört TV-innehav s. 54 i texten