om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar
181 sidor, varav 162 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 162 av 181 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:97, om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar
Dokumentets text
Prop.
1977/78:97 Regeringens proposition
1977/78: 97
om
åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar;
beslutad
den 23 februari 1978,
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
PER
AHLMARK
JAN-ERIK
WIKSTRÖM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Till
grund för ställningstagandena i propositionen ligger tre olika
utredningsförslag om pliktleveranser till bibliotek eller arkiv. Dataarkiveringskommittén
har i sitt delbetänkande (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild föreslagit
åtgärder för att bevara radio- och TV-program, filmer, fonogram och videogram.
Förslag om nya bestämmelser för pliktleveranser av dagstidningar och andra
skrifter har lagts fram i tidnings-filmningskommitténs första rapport
(Utbildningsdepartementet 1975: 4) Dagspress på mikrofilm och av en särskild
utredare i betänkandet (Ds U 1977: 12) Pliktexemplar av skrift.
I
propositionen föreslås en särskild lag om pliktexemplar av skrifter och ljud-
och bildupptagningar. Härigenom åläggs programföretag med rundradioverksamhet
och beställare eller importörer av fonogram och videogram skyldighet att lämna
exemplar som skall bevaras för framtiden. -Vissa begränsningar i leveransskyldigheten
föreslås, I fråga om fonogram och videogram skall sålunda endast svenska och
vissa utländska som har svenskt intresse bevaras. Vad gäller film föreslås
leveransskyldigheten omfatta såväl svenska som utländska filmer som visas vid
biografföreställningar. Filmen föreslås bevaras såsom videogram, varför
pliktexemplar av film efter överföring till detta medium kan återställas till
den leveransskyldige.
Lagen
innehåller också föreskrifter om vidgad leveransskyldighet för skrifter.
Normalt skall sju exemplar av varje skrift lämnas. Av dessa skall två bevaras
för framtiden. De skall tillfalla kungl, biblioteket och biblioteket vid
universitetet i Lund. Övriga fem exemplar skall tillfalla
1
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 2
biblioteken
vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå. Vidare
föreslås särskilda leveransbestämmelser för dagstidningar och för
kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar, t. ex.
läromedelspaket. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.
I
propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotografisk bild.
Dessa ändringar, som bör träda i kraft redan den 1 juli 1978, innebär bl. a,
att bevarade ljud- och bildupptagningar får kopieras för forskningsändamål utan
att rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas.
Uppgiften
att bevara och tillhandahålla ljud- och bildupptagningar som inte ingår i
kombinerat material föreslås åvila en ny statlig myndighet, arkivet för ljud
och bild. Verksamheten vid den nya myndigheten skall inledas den 1 januari
1979, Den nuvarande verksamheten vid nationalfonoteket hos kungl. biblioteket
föreslås inordnas i den nya arkivinstitutionen fr. o. m. den 1 juli 1979.
Personalen
vid den nya arkivinstitutionen beräknas omfatta 20 personer.
De
statliga insatserna under budgetåret 1978/79 föreslås uppgå till 3,8 milj, kr.
för att bevara ljud- och bildupptagningar. Härtill kommer kostnader i
anslutning till bevarandet av svenskt tryck.
Frop. 1977/78:97
1
Förslag till
Lag
om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
Härigenom
föreskrivs följande.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag ges föreskrifter om skyldighet att till bibliotek eller
arkiv lämna exemplar av skrifter, ljud- och bildupptagningar samt vissa
kombinationer av sådant material (pliktexemplar).
Pliktexemplar
skall bevaras och tillhandahållas för forskningsändamål enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
2 §
I denna lag förstås med
skrift
tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap, 5 § tryckfrihetsförordningen,
dagstidning
skrift, som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär och som normalt
kommer ut med minst ett nummer varje vecka, samt löpsedel och bilaga,
fonogram
anordning, pä vilken uteslutande upptagits ljud och vars innehåll kan avlyssnas
endast med tekniskt hjälpmedel,
videogram
anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder,
med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektriska
signaler.
Pliktexemplar
av skrifter
3
§ Av skrift, som har
framställts här i riket och utgivits här, skall ett pliktexemplar lämnas till
vart och ett av kungl. biblioteket och biblioteken vid universiteten i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om ej annat följer av
6, 7 eller 8 §.
4
§ Av periodisk skrift, som har
framställts utom riket och för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas,
skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och
biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg
och Umeå, om ej annat följer av 6, 7 eller 8 §.
5
§ Av skrift, som inte är
periodisk och som har framställts utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas
till vart och ett av kungl. biblioteket och biblioteken vid universiteten i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om
1.
skriften har lämnats ut för
spridning här i riket,
2.
skriften helt eller delvis är
avfattad på svenska språket eller, om så inte är fallet, den huvudsakligen är
avsedd att spridas inom riket och
3. skriften
ej har förts in till riket endast i enstaka exemplar.
Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer av 6 eller
8 § .
Prop. 1977/78:
97 4
6
§ Om skrift som
avses i någon av 35 §§ har samma innehåll och utförande som tidigare
framställd skrift, föreligger endast skyldighet att lämna ett pliktexemplar
till kungl, biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid
universitetet i Lund, under förutsättning att pUktexempIar av den tidigare
framställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt.
7
§ I fråga om
tryckt dagstidning gäller, i stället för vad som följer av 3, 4 och 6 §§,
följande.
Av tidningen skall lämnas två pliktexemplar till kungl,
biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund.
Om tidningen ges ut i flera olika editioner, skall
pliktexemplar lämnas av den edition som har utgivits först och, om tidningen
ges ut i minst tre olika editioner, också av den edition som har utgivits sist.
Har sida eller löpsedel ändrats, skall pliktexemplar
lämnas av varje sålunda ändrad sida eller löpsedel. Detta gäller dock ej om den
ändrade sidan eller den ändrade löpsedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt
tredje stycket,
8 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 37 § §
föreligger inte i
fråga om
1,
visitkort,
notifikation, adresskort, etikett, blankett, reklam- och emballagetryck eller
därmed jämförlig skrift,
2,
protokoll,
arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts hos myndighet,
3,
skrift som har
framställts i punktskrift,
4,
skrift, som
skall lämnas såsom tillbehör till pliktexemplar enligt 24 §, eller
5,
skrift som
ingår eller är avsedd att ingå i kombinerat material enligt 1823 §§,
9 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1, skrift, som har framställts här i riket, av
framställaren,
2,
periodisk
skrift, som har framställts utom riket, av utgivaren här i riket,
3,
annan skrift än
periodisk skrift, som har framställts utom riket, av förläggaren här i riket
eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut skriften
för spridning här i riket.
10 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1. dagstidning som avses i 7 §, inom en månad efter
utgången av varje
period om två kalendermånader under vilken tidningen utgavs,
2, annan skrift, inom en månad efter utgången av det
kalenderkvartal
under vilket skriften utgavs.
Regeringen bestämmer om periodindelning som avses i första
stycket 1.
Pliktexemplar av ljud- och bildupptagnmgar
Ljudradio- och televisionsprogram
11 § Av upptagning av ljudradio- och televisionsprogram,
som har
sänts av sådant programföretag som avses i 5 § första stycket radiolagen
(1966: 755)1 skll programföretaget lämna ett pliktexemplar till arkivet
för ljud och bild.
Pliktexemplar enligt första stycket skall utgöras av
upptagning, som programföretaget enligt särskilda föreskrifter skall göra för
att säker-
11 dess lydelse enligt prop. 1977/78: 91.
Prop. 1977/78:97 5
ställa
framtida bevisning om innehållet i program. Pliktexemplaret skall lämnas inom
en månad från den dag då programföretagets skyldighet att bevara upptagningen
enligt dessa föreskrifter upphörde.
FUm
12
§ Av film, som är 16 eller 35 millimeter bred och som har godkänts av statens
biografbyrå för visning vid biografföreställning, skall den, som har påkallat
granskningen hos biografbyrån, lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud
och bild.
Pliktexemplar
enligt första stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första
gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplaret skall
få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för att framställa en
kopia.
Fonogram
och videogram
13 §
Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats här i riket
i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här,
skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild, om ej annat
följer av 15 §,
Fonogram
eller videogram görs tillgängligt för allmänheten, när exemplar därav lämnas ut
för spridning eller används för offentligt framförande. Lika med offentligt
framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större
sluten krets.
14 §
Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom riket
och har gjorts tillgängligt för allmänheten här i riket, skall ett plikt
exemplar lämnas till arkivet för ljud och bild. Detta gäller dock en
dast om
1.
den som har låtit föra in
exemplaren till riket har fört in minst 50 exemplar och
2.
fonogrammet eller videogrammet
helt eller delvis innehåller verk av svensk upphovsman eller framförande av
svensk konstnär eller framförande på svenska språket eller skildring av
svenska förhållanden.
Föreskrifterna
i första stycket gäller dock ej om annat följer av 15 §,
15 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 13 eller 14 § föreligger
inte i fråga om sådant fonogram eller videogram
1,
som har samma innehåll och
utförande som tidigare mångfaldigat fonogram eller videogram, av vilket
pliktexemplar har lämnats, eller
2,
som ingår eller är avsett att
ingå i kombinerat material enligt 18 23§§,
16 §
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1.
fonogram eller videogram, som
har mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om
sådan beställare inte finns, av den som har utfört mångfaldigandet,
2.
fonogram eller videogram, som
har mångfaldigats utom riket, av den som har låtit föra in exemplaren till
riket.
17 §
Pliktexemplar av fonogram eller videogram skall lämnas inom en
månad från den dag då fonogrammet eller videogrammet först gjordes
tillgängligt för allmänheten här i riket.
Prop. 1977/78: 97 6
Pliktexemplar
av kombinerat material
18 §
Med kombinerat material förstås i 1923 §§, i fråga om mate
rial som ej utgör läromedel, material vari tillsammans ingår
1.
skrift, fonogram och videogram,
2.
skrift och fonogram eller
3.
skrift och videogram.
Med
kombinerat material förstås i 1923 §§, i fråga om läromedel, material vari
tillsammans ingår
1.
skrift och fonogram,
2.
skrift, fonogram och sådant
bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel,
3.
skrift och sådant bildmaterial,
som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel, eller
4.
fonogram och sådant
bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel,
I
fall som avses i första stycket och andra stycket 13 skall skriften utgöras av
annan skrift än som anges i 8 § 14,
19
§ Av kombinerat material, som
har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har lämnats ut för
spridning här, skall ett pliktexemplar lämnas till kungl. biblioteket och ett
pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, om ej annat följer av
21 § andra stycket.
20
§ Av kombinerat material, som
helt eller delvis har mångfaldigats utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas
till kungl. bibUoteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet
i Lund, om
1. materialet
har lämnats ut för spridning här i riket i minst 50
exemplar och
2, materialet
innehåller framställning eller framförande på svenska
språket eller huvudsakligen är avsett att spridas här i riket.
Föreskrifterna
i första stycket gäller ej om annat följer av 21 § andra stycket.
21 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar av kombinerat material enligt
19 eller 20 § omfattar endast sådana beståndsdelar som särskilt anges i
18 §.
Skyldighet
att lämna pliktexemplar enligt 19 eller 20 § föreUgger inte i fråga om sådant
kombinerat material som har samma innehåll och utförande som tidigare
mångfaldigat kombinerat material, av vilket pUktexempIar har lämnats.
22 §
PUktexempIar skall lämnas i fråga om
1.
kombinerat material, som har
mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om
sådan beställare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för
spridning här i riket,
2.
kombinerat material, som helt
eller delvis har mångfaldigats utom riket, av förläggaren här i riket eller, om
sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för
spridning här i riket.
23 §
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om kombinerat material, som
har lämnats ut i fullständigt skick för spridning här i riket, inom en
månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet
lämnades ut,
1
annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemplar av mate-
Prop. 1977/78: 97 7
rial
som utgör del av kombinerat material lämnas, i fråga om
1. skrift eller annat bildmaterial än videogram, inom
en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet lämnades
ut för spridning,
2. fonogram eller videogram, inom en månad från den
dag då fonogrammet eller videogrammet först gjordes tillgängligt för
allmänheten här i riket.
Gemensamma
föreskrifter
24
§ Pliktexemplar, som skall
lämnas enligt föreskrifterna i denna lag, skall även omfatta omslag, fodral,
folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar
när detta sprids. Pliktexemplar jämte tillbehör skall vara i samma skick som de
exemplar som är avsedda att spridas,
25
§ Den som åsidosätter
skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndighet som
regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet.
Vitesföreläggande skall delges.
Talan
mot myndighets beslut enligt första stycket förs hos kammarrätten genom
besvär,
26 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för
visst fall medge undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar
enligt denna lag.
1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979, Den skaU tillämpas på
a. skrift
som har utgivits efter utgången av december 1978,
b. upptagning
av sådant ljudradio- eller televisionsprogram som har
sänts efter utgången av juni 1978,
c. film,
som har lämnats till statens biografbyrå för granskning efter
utgången av december 1978,
d. fonogram
eller videogram, som har gjorts tillgängUgt för allmän
heten här i riket efter utgången av december 1978, och
e. kombinerat
material i fråga om vilket samtliga beståndsdelar har
lämnats ut för spridning efter utgången av december 1978,
2.
Genom den nya lagen upphävs
lagen (1949: 166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda
exemplar av tryckt skrift,
3.
1 fråga om tryckt skrift som
har utgivits före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter,
4.
Föreskriftema i 6 § i den nya
lagen skall även tillämpas i fråga om skrift, av vilken enligt äldre
föreskrifter exemplar har lämnats eller lämnas samtidigt med pliktexemplar av
den nya framställningen enligt 6§.
5.
Pliktexemplar av fonogram enligt
13 och 14 §§ skaU under tiden den 1 januari30 juni 1979 lämnas till
nationalfonoteket vid kungl, bibUoteket,
Prop.
1977/78: 97 8
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960: 729)) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
dels att i 12 §, 18 § andra stycket, 22, 51 och 62 §§
ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att 45, 46, 48 och 49 § § skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 22 a22
c §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 a §
Har företag som avses i 22 § första stycket rätt att i
utsändning återgiva verk, må företaget för att säkerställa framtida bevisning
om innehållet i program upptaga verket på anordning genom vilken det kan
återgivas. Har sådan upptagning dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv
som avses i lagen (1978:000) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar.
Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast
för bevisändamål, om ej annat följer av 22 c §.
22 b §
För bevarande i arkiv som sägs i 22 a § må arkivet
överföra offentliggjort fUmverk på anordning genom vilken det kan återgivas.
22 c §
Har exemplar av offentliggjort verk överlämnats till arkiv
som sägs i 22 a §, må arkivet framställa enstaka exemplar av verket, om det är
påkallat från beredskaps-eller skyddssynpunkt. Arkivet må även framställa
enstaka exemplar för forskningsändamål. Exemplar som framställts med stöd av
denna paragraf må ej utnyttjas för annat ändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
45 §1
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i
ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras rillgängligt för
allmänheten.
Ej må
framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan
konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän
tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i
3 och 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 24, 24 a, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande
tillämpning.
Beträffande
upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i
3 och 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22§
första stycket, 22 a22 c, 24, 24 a, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
46 §2
Grammofonskiva
eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej utan framställarens
samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en
sådan anordning till en annan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
förfarande, som enligt denna paragraf är beroende av framställares samtycke,
skall vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17 och 21 §§, 22 §
första stycket samt 24 och 24 a §§ sägs äga motsvarande tillämpning.
Beträffande
förfarande, som enligt denna paragraf är beroende av framställares samtycke,
skall vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a22 c. 24 och 24 a § § sägs äga motsvarande till-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
48 §3
Ljudradio- eller televisionsutsändning må icke utan radio-
eller televisionsföretagets samtycke återutsändas eller upptagas på anordning,
genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.
Ej må
utsändning, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan radio-
eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en
annan förrän tjugufem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 9§,
11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket
samt 24
Vad i
9§, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första
stycket, 22 a
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse 1976: 192,
2 Senaste lydelse 1973: 363,
3 Senaste lydelse 1973: 363.
prop. 1977/78: 97 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
och
24 a §§ sägs skall äga motsva- 22 c, 24 och 24 a §§ sägs skaU äga
rande tillämpning i fall som avses motsvarande tillämpning i fall som
i denna paragraf, avses i denna paragraf.
49
§*
Katalog,
tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter,
må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter
det år, då arbetet utgavs.
Vad
i 9§, 11 § första stycket Vad i 9 §, 11 § första stycket,
samt
14, 24 och 24 a §§ sägs skall 14, 22 a22 c, 24 och 24 a §§ sägs
äga
motsvarande tillämpning be- skaU äga motsvarande tillämpning
träffande
arbete som avses i denna beträffande arbete som avses i
paragraf.
Är sådant arbete eUer denna paragraf. Är sådant arbete
del
därav föremål för upphovsrätt, eUer del därav föremål för upp-
mä
den ock göras gällande. hovsrätt, må den ock göras gäl
lande.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1978, Den skall tillämpas även på verk som
tillkommit före ikraftträdandet. Vad sålunda har föreskrivits om verk skall ha
motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning, ljudradioutsändning
och televisionsutsändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt på arbete som avses
i 49 §,
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
dels
att i 6, 9, 11 och 23 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels
att 12 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12
§1
I
rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bild fritt
utnyttjas,
I
fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 9 och 24 §§ lagen (1960: 729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande
tiUämpning, varvid dock vad som där sägs om alster av bildkonst i stället skall
gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde.
Allmän
handling skall utan hinder av rätt till fotografisk bild tillhandahållas i den
ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar.
*
Senaste Ivdelse 1973: 363, 1 Senaste lydelse 1973: 362.
Prop. 1911118:91 11
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
I
fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 22 a22 c §§ lagen (1960:
729) om upphovsrätt tiU litterära och konstnärliga verk är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tillämpas även på fotografisk
bild som har framställts före ikraftträdandet.
Prop. 1977/78:97 12
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-01-26
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Wikström
Lagrådsremiss
med förslag till lag om pliktexemplar av skrifter och Ijud-och bildupptagningar
m. m.
1 Inledning
Under
senare år har ett omfattande utredningsarbete utförts rörande frågan om
bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Med
stöd av regeringens bemyndigande den 15 december 1976 tillkallades en utredare
för att utreda frågan om skyldighet att leverera biblioteksexemplar av tryckt
skrift m, m. Utredningen (U 1977: 01) har i augusri 1977 lagt fram betänkandet
(Ds U 1977: 12) PUktexempIar av skrift. De i betänkandet framlagda lagförslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekanslern (JK),
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksarkivet, kungl. bibUoteket,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av samtliga universitet,
karolinska institutet, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå samt
samtUga regionstyrelser, samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna (LUP-nämnden),
forskningsbiblioteksrådet, Sveriges lantbruksuniversitet,
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska bokförläggareföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska
tryckeriföreningen och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Härutöver
har en skrivelse inkommit från styrelsen för högskolan i Örebro.
I
fråga om läromedelspaket och liknande kombinationer har i beredningsarbetet
ingått överläggningar med representanter för bl. a. statens institut för
läromedelsinformation och Föreningen Svenska läromedelsproducenter.
'
Regeringsrådet Bertil Wennergren,
Prop.
1911118: 97 13
I proposition 1973: 1 (bil, 10 s. 392) förordade
föredragande statsrådet att en mikrofilmning av den svenska dagspressen skulle
komma till stånd i huvudsak efter de riktUnjer som statskontoret hade föreslagit
i rapporten Mikrofilmning av den svenska dagspressen (Stencil 1971).
Föredraganden förordade också att vissa detaljundersökningar samt planerings-
och samordningsuppgifter vid ett genomförande av statskontorets förslag borde
utföras av en speciellt tillkallad organisationskommitté. Riksdagen biföU
förslagen (UbU 1973: 8, rskr 1973: 105). Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 18 maj 1973 tillkallades en organisationskommitté bestående av fem
ledamöter med uppgift att svara för planeringen m.m. av verksamheten med
mikrofilmning av den svenska dagspressen. De sakkunniga som antog namnet
tidningsfilmningskommittén (U 1973: 07) (TFK) har kommit med två rapporter
(Utbildningsdepartementet 1975: 4 och Ds U 1976: 14) Dagspress på mikrofilm.
Den första rapporten behandlar tidningsfilmningens omfattning och organisation
m. m. och den andra frågan om fUmning, arkivering och läsning av mikrofilm. De
förslag som skall behandlas i det följande, nämligen de som avser
pliktleveranser av dagstidningar, återfinns i den förstnämnda rapporten. Det i
rapporten framlagda lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2. Jag avser att senare återkomma till TFK:s förslag i övrigt
beträffande organisationen m, m, i samband med att förslag föreläggs riksdagen
med anledning av biblioteks- och dokumentalionssamverkanskommitténs (U 1975:
06) (BIDOK) förslag m. m.
Över den aktuella rapporten har efter remiss yttranden
avgivils av JK, riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), riksarkivet,
kungl. biblioteket, universitetskanslersämbetet (UKÄ) som överlämnat
yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå
arbetsmarknadsstyrelsen, statens humanistiska forskningsråd, statens råd för
samhällsforskning, forskningsbiblioteksrådet, länsstyrelsen i Kalmar län som
överlämnat yttranden bl, a. från länsarbetsnämnden i Kalmar län
organisationskommittén för skyddat arbete, Kalmar läns landsting, Kalmar
kommun, Sveriges aUmänna biblioteksförening. Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben,
Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen) och firma
Rekolid-CEFAB.
Avesta kommun och AB Pressurklipp har inkommit med
skrivelser. Med slöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1967
tillkaUa-des fyra sakkunniga för att utreda arkivfrågorna för den moderna informationsbehandlingens
databärare m. m. De sakkunniga antog nam-
2 överdirektören Benkt Konnander, ordförande, förste
bibliotekarien Måns Backelin, numera organisationsdirektören Olov Höglund,
numera kanslichefen Kerstin Sönnerlind och docenten Jarl Torbacke.
Prop. 1977/78: 97 14
net
dataarkiveringskommittén (U 1968: 48) (DAK). Enligt de ursprungliga
direktiven skuUe de sakkunniga utreda frågor om bevarande av fonogram, den
automatiska databehandlingens databärare och vissa andra medier för lagring av
information samt vissa med bevarandet sammanhängande frågor.
Utredningen
framlade år 1969 delbetänkandet (Ds U 1969: 8) Förslag till
gallringsbestämmelser om utgallring hos statliga myndigheter av information på
elektromagnetiska databärare m. m. På grundval av förslaget utfärdades
kungörelsen (1974: 648) om utgaUring ur upptagning för automatisk
databehandling. I utredningens slutbetänkande (SOU 1976: 68) Moderna
arkivmedier behandlas frågor som berör beständighet, förvaring och vård samt
tillhandahåUande. Slutbetänkandet har behandlats i budgetpropositionen
1977/78: 100 bil. 12.
Enligt
de ursprungliga direktiven och senare tilläggsdirektiv har de sakkunniga vidare
haft i uppdrag att även utreda frågor om bevarande av ljud- och
bildupptagningar hos Sveriges Radio samt allmänna arkivproblem sammanhängande
med ljud- och bildupptagningar. Förslag avseende dessa frågor redovisar
utredningen i betänkandet (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild. De i betänkandet
framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Efter
remiss har yttranden över nyssnämnda betänkande avgetts av hovrätten över Skåne
och Blekinge, Stockholms tingsrätt, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV,
statens kulturråd efter hörande av Kungl. teatern AB, Kungl. dramatiska
teatern AB, Svenska riksteatern, nationalmuseet, Stiftelsen Nordiska museet,
1965 års musei- och ut-stäUningssakkunniga (E 1966: 52) (MUS 65), Stiftelsen
Drottningholms teatermuseum. Dalarnas museum, Stiftelsen Västerbottens museum,
Östergötlands och Linköpings stads museum och Kulturhistoriska museet för
södra Sverige , statens biografbyrå, radionämnden, riksarkivet efter
hörande av landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby och Härnösand samt
Stockholms stadsarkiv , kungl. bibUoteket, statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek. Musikaliska akademiens styrelse, skolöverstyrelsen (SÖ), UKÄ efter
hörande av vederbörande vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå och
Linköping , utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH), forskningsbiblioteksrådet,
statens provningsanstalt, offentUghets- och sekretesslag-stiftningskommittén
(Ju 1970: 49), massmedieutredningen (Ju 1970: 59), radioutt-edningen (U 1974:
08), Svenska kommunförbundet, Sveriges aUmänna biblioteksförening, Svenska
museiföreningen, Svenska tonsättares intemationella musikbyrå (STIM), Sveriges
Radio AB (SR), Stiftelsen Svenska filminstitutet. Föreningen Sveriges
filmproducenter, Sveriges
3
Riksarkivarien Åke Kromnow, ordförande, numera driftchefen Gustaf Berglund,
organisationsdirektören Torsten Frank och numera hovrättslagmannen Erik
Holmberg.
Prop.
1977/78: 97 15
filmuthyrareförening.
Konstnärliga och Utterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), TCO, SACO/SR
och Pressens samarbetsnämnd.
Härutöver
har skrivelser kommit in från Svenskt musikhistoriskt arkiv. Svenska
filmkritikerförbundet och institutionen för teater- och filmvetenskap vid
Stockholms universitet.
Utredningens
förslag har också berörts i radiouttedningens betänkande (SOU 1977: 19) Radio
och TV 19781985, De synpunkter som framförs i betänkandet ansluter till
radioutredningens tidigare nämnda remissyttrande.
Massmedieforskningsutredningen
(U 1975: 22) har i skrivelse den 22 juni 1976 betonat det angelägna i att få
till stånd ett massmediearkiv som eventuellt också, i anslutning till
tidningsfilmningskommitténs förslag, skulle kunna innehålla tidningsmikrofilm.
Motsvarande synpunkter har även framförts i massmedieforskningsutredningens
betänkande (SOU 1977: 11) Forsloiing om massmedier.
I
betänkandet Pliktexemplar av skrift behandlas och kommenteras DAK:s förslag vad
gäller ambitionsnivån i bevarandet. Utredaren framlägger vidare ett
alternativt förslag till lag om pliktexemplar, vilket omfattar skrifter och
vissa ljud- och bildupptagningar.
Vid
remissbehandlingen av betänkandet Pliktexemplar av skrift har yttranden över de
delar i betänkandet som berör DAK:s förslag avgetts av JK, riksarkivet, UHÄ,
forskningsbiblioteksrådet och TCO.
I
beredningen av DAK:s betänkande har ingått överläggningar med representanter
för bl. a. SR och Stiftelsen Svenska filminstitutet.
2
Utgångspunkter
2.1
Utredningen om pliktexemplar av skrift
EnUgt
lagen (1949: 166) angående skyldighet att avlämna för bibUo-tek avsedda
exemplar av tryckt sleift är boktryckeriema skyldiga att leverera
biblioteksexemplar av tryckta skrifter till kungl. bibUoteket och
universitetsbibUoteken i Uppsala, Lund och Göteborg, Vidare skall enligt
tryckfrihetsförordningen (TF) ett granskningsexemplar lämnas. Sedan 1967 har
Umeå universitetsbibliotek med vissa undantag den slutliga
dispositionsrätten till detta exemplar.
Den
1 januari 1978 har vissa ändringar i TF (1976: 955) trätt i kraft vilka
återverkar på pliktleveransordningen. Ändringarna innebär bl. a, att
skyldigheten att lämna granskningsexemplar upphör. Vidare stadgas alt om
skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning och att avlämna
exemplar av skrift tiU bibUotek eller arkiv föreskrivs i lag. Ändringama innebär
också att TF:s tillämpnmg vidgas till att under vissa betingelser omfatta inte
bara tryckta skrifter utan också
Prop. 1977/78: 97 16
skrifter
som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande.
Sedan
utredningens förslag avlämnades har övergångsvis föreskrivits att även
universitetsbiblioteket i Umeå fr. o. m. den 1 januari 1978 skall få
pliktleveranser i stället för granskningsexemplaret som samtidigt har fallit
bort (prop. 1977/78: 62, KU 1977/78: 20, rskr 1977/78: 78),
2.2
Tidningsfilmningskommittén
2.2.1 Bakgrund
En
betydande del av det svenska tryck som är leveranspliktigt enUgt nu gällande
pliktleveranslag utgörs av dagstidningar. Av samtUga dagstidningar bevarar
vart och ett av kungl, biblioteket och universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund
och Göteborg minst en editlon.
Förvaringen
av dagstidningsmaterialet ställer stora krav på utrymmen. Uppskattningsvis
2530 % av totala antalet hyllmeter motsvarande en yta av nära 8 000 m vid
nämnda bibliotek utgörs av tidningar. Lokalbehovet för dagstidningar växer med
uppskattningsvis 150 m per år.
Arbetet
med att ta emot, förvara och tiUhandahålla dagstidningar i original är förenat
med betydande kostnader och olägenheter från servicesynpunkt. Tidningarna
binds vanligen i tunga och skrymmande lägg. Genom bindningen fördröjs
tillgängUgheten av tidningarna avsevärt. Till detta kommer den överhängande
risken för att det äldre tidningsmaterialet går förlorat för eftervärlden
genom att papperet förmultnar eller slits ned.
Såväl
skyddssynpunkter som ekonomiska aspekter har drivit fram mikrofilmning av
dagspressen. Genom sådan mikrofilmning kan nedslitningen av läggen reduceras
och centralt belägna bibliotekslokaler disponeras för andra ändamål. Vidare
blir tidningsmaterialet genom mikrofilmning relativt snabbt tillgängUgt samt
lätt att distribuera och att i enskilda delar överföra till papperskopia.
I
Sverige har viss mikrofilmning av tidningar förekommit sedan slutet av
1940-lalet. Mikrofilmningen har till övervägande del ulförts av privata
företag.
2.2.2 Nuvarande
tidningshantering och tidningsfilmning
Organisationskommittén beskriver de rutiner som förekommer vid
ett
av de fyra berörda vetenskapUga bibUoteken, nämligen kungl, biblioteket.
Tidningstryckerierna levererar tidningsmaterialet ungefär en gång varannan
månad. Efter kontroll och registrering transporteras materialet till magasin, i
första hand statens bibUoteksdepå i Bålsta.
Tidningsfilmning
i Sverige omfattar både äldre årgångar, retrospektiv filmning, och löpande
årgångar, kontinuerlig filmning. Det totala antalet
Prop.
1977/78: 97 17
utförda exponeringar uppskattas av kommittén till ca 20
miljoner. Tid-ningslägg som hotas att bli förstörda har genom kommitténs
försorg skyddsfilmats.
Ar 1974 utgavs i Sverige 148 tidningar av
dagspresskaraktär, EnUgt kommittén fiUnades 80 (54 %) av dessa kontinuerUgt,
vilket motsvarar ungefär 60 % av antalet framställda tidningssidor.
Företrädesvis är det storstadstidningar och större landsortstidningar som
mikrofilmats kontinuerUgt.
Mer än hälften av de ca 20 miljoner exponeringar som
hittills har utförts har förvärvats av kungl. biblioteket och/eller
universiteten i form av en eller flera positiva kopior.
2.2.3 FramförUggande tidningsfilmning
Kommittén föreslår att tidningsfilmningen skall omfatta
både kontinuerlig filmning, dvs. löpande mikrofilmning av varje dagstidning
som utkommer i Sverige, och retrospektiv filmning, dvs. mikrofilmning av sådana
serier av svenska dagstidningar som redan nu finns vid de vetenskapUga
biblioteken och som tidigare inte har filmats.
2.3 Dataarkiveringskommittén
2.3.1 Nuläge
Den nuvarande arkivverksamheten vid Sveriges Radio i
fråga om inspelningar på ljudband, grammofonskiva, videoband och film tar i
första hand sikte på att tillgodose företagels behov av material för
programverksamheten. Någon skyldighet för företaget, som är ett aktiebolag, att
bevara material som kan vara värdefullt för forskning, undervisning m. m.
föreligger inte, I praktiken torde dock inom företaget ha utvecklats
bevarandeprinciper som i viss utsträckning tar hänsyn till forskningens krav.
Bevarandet av SR:s program är i förhållande till sändningarnas omfattning
tämUgen litet. Av radiosändningarna bevaras årligen endast ca 510 %. Av det
videoband- och filmmaterial som används i programverksamheten för TV bevaras
nästan ingenting av den främmande produktionen, som upptar ungefär hälften av
sändningstiden. Av SR:s egen produktion, som är fördelad ungefär lika mellan
videoband- och filminspelningar, bevaras ungefär 60 % av filmen medan däremot
videobandmaterialet bevaras i betydligt mindre omfattning.
Förutsättningarna för SR att bevara radio- och TV-program
är i stor utsträckning beroende av den internationella och nationella regleringen
på upphovsrättens område. Av grundläggande betydelse är Sveriges anslutning
till Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. De svenska
reglerna om författares, kompositörers och andra konstnärers rätt till sina
verk finns i första hand i lagen
2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 18
(1960:
729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL), lagen (1960:
730) om rätt till fotografisk bild (FotoL) samt i kungörelsen (1961:348)
med tillämpningsbestämmelser till URL och FotoL.
Bestämmelser
om upptagning av radio- och TV-sändning och om bevarande av sådana upptagningar
finns också i radioansvarighetslagen (1966: 756) (RAL) och i kungörelsen
(1967:226) om tillämpningen av RAL (RAK).
Vid
sidan av SR:s TV-arkiv, där också spelfilm och Uknande bevaras, har Svenska
filminstitutet, som är en stiftelse, ett av de största filmarkiven i landet. Av
den årliga svenska långfilmsproduktionen får Filminstitutet genom avtal ca
5060 %, dvs. ca 1012 fU-mer. Av den importerade utländska långfilmen
deponeras årUgen också ca 5060 % hos Filminstitutet, Detta motsvarar 130150
filmer. Bevarandet av smalfUm, 8 och 16 mm, ligger på en lägre nivå. För både
den svenska och den utländska filmen gäller, att de kopior som kommer till
Filminstitutet ofta är mycket slitna.
Ett
flertal offentliga och enskilda 1 j u d a r k i v finns i landet. Det största
Ijudarkivet finns hos SR. Den största offentliga samUngen finns i
nationalfonoteket vid kungl, bibUoteket. Tillväxten i fonoteket sker dels genom
leveranser från producenter och distributörer, dels genom gåvor, köp och byten.
Leveranserna grundar sig på en frivilUg överenskommelse mellan kungl,
bibUoteket och de flesta svenska sldvproducen-ter och omfattar ett exemplar av
samtliga i Sverige producerade svenska grammofonskivor och ljudband samt vissa
utländska av svenskt intresse. De årliga leveranserna uppgår till ca 1 000
fonogram.
Förutom
samUngama vid SR och nationalfonoteket finns ljudarkiv vid
forskningsinstitutioner, utbildningsinstitutioner, museer, konsertinstitutioner
m. fl,
MöjUgheten
att för oUka ändamål utnyttja de bevarade ljud- och bildupptagningarna är i
första hand beroende av den nuvarande lagstiftningen på upphovsrättens område.
Därtill kommer att flera av de bevarande institutionerna inte har ställning av
myndighet. Någon direkt skyldighet att tillgodose forskningsintresset har
dessa institutioner inte.
2.3.2
Tidigare framförda reformförslag
I en
skrivelse till Kungl. Maj:t i mars 1972 framhöll vissa
forsknings-representanter* att Sveriges Radios arkiv intar en nyckelställning
för massmedieforskningen i Sverige och att arkivmaterialet tilldrar sig ett
allt större intresse från forskningens sida. Man påpekade också att
massmediaundervisning hade införts i läroplaner för olika skol-
*
Professorn i teatervetenskap vid universitetet i Stockholm Kirsten Gram
Holmström, docenten i litteraturvetenskap vid universitetet i Göteborg Gunnar
Hallingberg, professorn i litteraturvetenskap vid universitetet i Lund Ingvar
Holm samt professorn i filmforskning vid universitetet i Stockholm Rune
Waldekrantz.
Prop. 1977/78:97 19
former.
Ett ökat intresse för materialet har emeUertid inte ökat tiUgäng-ligheten till
det. Skrivelsen överlämnades till DAK för att tas under övervägande i
kommitténs arbete.
Behovet av att öka
bevarandet och tillgängUgheten till SR:s material har också betonats av
Sveriges författarförbund i en framställning tUl utbildningsdepartementet i
februari 1973. Förbundet framhåller framför allt ljud- och bildupptagningamas
värde för den allmänna debatten och informationen samt allmänhetens intresse av
att i efterhand kunna ta del av det som har sänts i radio och TV. Förbundet
finner att avsaknaden av ett "riksmedietek" får betraktas som en
allvarlig brist i samhällsinformationen. Skrivelsen har överlämnats till DAK
för att tas under övervägande i kommitténs arbete,
Konsertbyråutredningen (E
1963: 45) (KBU) förklarade i sitt betänkande (SOU 1971:73) Fonogrammen i
musikUvet att fonogram-m e n, utöver att vara en effektiv kanal för att
tillfredsställa behov att lyssna till musik och för att sprida kunskap om
musik, kan betraktas som historiska dokument som ur sttikt musikhistorisk
aspekt i första hand Hr av intresse for musikforskare, musikstuderande och
andra grupper med professionell verksamhet inom musiklivet. KBU konstaterade
att det största fonogramarldvet i landet, vilket finns hos SR, inte är
tillgängligt för allmänheten, och att övriga fonogramarkiv inte har tillräckUgt
omfattande samUngar eller i övrigt inte har tillräckUgt stora resurser. KBU förordade
ett statligt centralarldv för fonogram.
Filmutredningen (U 1969:
52) uttalade i sitt andra delbetänkande (SOU 1972: 9) Samhället och filmen Del
2 i fråga om bl. a. film- och TV-undervisning, att Filminstitutets filmarkiv
arbetar under trängda ekonomiska förhåUanden och att dess möjligheter att
tillmötesgå den högre utbildningens och forskningens behov är begränsade, inte
endast ekonomiskt utan även med hänsyn tUl upphovsrättsUga förhållanden m. m.
Filmutredningen ansåg att man borde överväga möjligheten av lagstiftning om
tvångsdeponering av filmer. Synpunkter av samma innebörd har framförts av de
nordiska fUmarkiven.
Sveriges
allmänna bibUoteksförening har i en skrivelse i december 1970 anhållit att
frågan om lagstadgad leverans av AV-material skall utredas. Skrivelsen har
överlämnats för kännedom till DAK.
2.3.3
principställningstagande i DAK:s betänkande
DAK
erinrar om att i propositionen (1974: 28) om den statUga kulturpolitiken målen
för den statliga kulturpolitiken sammanfattas i åtta punkter, I en av punkterna
sägs att kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till vara
och levandegörs. Vidare framhålls i propositionen att kulturlivet aldrig kan
utformas enbart på grundval av de samtida kulturströmningama. Verksamheten inom
flera av de konstnärliga ut-
Prop. 1977/78:97 20
trycksformerna
bygger till avsevärd del på ett arv från tidigare epoker. Inom teater, dans och
musik är äldre verk självklara inslag i institutionernas verksamhet. Det
framhålls i propositionen vidare att det i arbetet med att bevara och föra
kulturtraditioner vidare är viktigt att insatserna gäller hela samhällets
historia.
Av
en enkät till forskare som DAK har genomfört framgår att forskarna tillmäter
ljud- och bildupptagningar stor betydelse för sin verksamhet. Utredningen
hänvisar här också till vad riksdagens kulturutskott år 1972 uttalade i sitt
betänkande (KrU 1972: 11) med anledning av en motion om anslag till stöd åt
forskarservice vid SR. Utskottet framhöll att riksdagens utbildningsutskott
året irman hade betonat (UbU 1971: 3, rskr 1971: 84) angelägenheten av att de
humanistiska och sam-hällsvetenskapUga forskningsråden. Riksbankens
jubileumsfond och SR söker stimulera forskningen rörande massmedia och i
synnerhet radio-och TV-forskning samt underströk vikten av att radio- och
TV-forsk-ningen inte försvåras av brist på forskarservice,
DAK
anser att omfattningen av det ljud- och bildmaterial som i dag bevaras inte
uppfyller de krav och förväntningar som ställs från forskning och allmänhet. TUl
den bristfälliga situationen i fråga om ljud- och bildupptagningar hör inte
endast den låga bevarandenivån utan också svårigheterna att få tiUgång till det
bevarade materialet och den fara för förstöring som detta material är utsatt
för till följd av bristfällig upptag-ningstelcnik och ofullkomliga
lagringsförhållanden.
DAK
menar att den rådande situationen leder till att mycken information, många
meningsyttringar och många kulturyttringar utan motsvarighet i äldre tider går
förlorad. Än värre är att det som bevaras i bibUotek och arkiv kommer att ge en
mycket mindre fullständig bild av nutidens verksamhet inom kultur, vetenskap,
teknik och administration än vad vi nu har av gångna tiders. Särskilt stor
betydelse har det att framtida forskning kommer att ha mycket sämre möjUgheter
att göra sig en bild av information och opinionsbildning i politiska och
kulturella frågor än vad vi kan göra oss om motsvarande aktiviteter under
gångna tider. DAK erinrar om vilken betydelse radio och TV har som medel för sådan
information och opinionsbildning.
DAK:s
slutsats är att det är av stor vikt för framtida forskning på skilda områden
att information, opinionsbildning, kulturella framställningar osv., som läggs
fram inför offentligheten genom radio eller TV eller genom fonogram, film eller
lilaiande modern teknik, verkligen blir bevarade för framtiden. Bevarandet bör
enligt DAK ske i en omfattning som någorlunda motsvarar vad som är fallet med
tryckta skrifter.
Prop. 1977/78: 97 21
UTREDNINGEN
OM PLIKTEXEMPLAR AV SKRIFT
3
Pliktexemplar av skrift 3.1 Kommitténs förslag
3.1.1
Skäl för leveransskyldighet
Utredningen
behandlar de skäl som kan anföras för leveransskyldigheten under tre rubriker,
nämligen den kulturella funktionen dvs. intresset av att bevara material, att
förteckna det i nationalbibliografiska publikationer o. dyl,, samt att
upprätta nationell statistik, forskningsfunktionen och den administrativa
funktionen.
PUktleveransernas
betydelse för forskningen är stor framhåller utredningen, bl. a. därigenom att
de svenska samlingarna vid de leverans-berättigade biblioteken genom såväl
bredd som omfattning ger möjUghet till forskning, som inte skulle kunna
tillgodoses genom en annan typ av förvärv. Detta sammanhänger med att
leveranserna kommer in genom tryckerierna och inte förlagen och därför även
innehåller ett stort material, som över huvud taget inte tillhandahålls i den
öppna handeln. Intresset för detta "småtryck" har ökat i samband med
utbyggnaden av den nutids- och samhällsorienterade forskningen.
Beträffande
den administrativa funktionen nämns särskilt folkrepresentationens och den
centrala statsförvaltningens behov av referensbibliotek.
F.
n. erhåller riksdagsbiblioteket leveranser från ca 350 statliga verk,
myndigheter och institutioner. Leveranserna, som även innehåller material som
är mångfaldigat på annat sätt än genom tryck, är mera kompletta än motsvarande
material levererat som pUktleveranser till kungl. bibUoteket och
universitetsbibUoteken.
3.1.2
Utnyttjande av pliktexemplar m. m.
Utredningen
har undersökt pliktleveransernas nuvarande omfattning i Sverige.
Härav
framgår att det varje år framställs över 200 000 leveranspliktiga trycksaker
(1976: ca 218 000 exemplar). Huvudparten av dessa lämnas av landets f. n. ca 1
900 tryckerier medan en mindre del lämnas av förlag eller motsvarande. Av
statistiken framgår att det största antalet exemplar återfinns under
kategorierna småtryck (ca 95 000), tidningsnummer (ca 60 000) samt
tidskriftshäften (ca 43 000). Antalet böcker, broschyrer och fortsättningsverk
uppgår tiU ca 15 000.
Enligt
utredningen är utvecklingstendensen en ökning av det leverans-pliktiga
materialet med ca tre procent per år. Utredningen bedömer att det inte är
troligt att TF:s nya bestämmelser rörande stencUerade skrifter m, m. skulle
medföra någon nämnvärd ansvällning av pliktleveranserna.
Prop. 1977/78: 97 22
Samlingarna
av skrifter vid de leveransberättigade biblioteken utgör synnerUgen viktiga och
flitigt utnyttjade delar av bibliotekens litteratur-bestånd. För kungl. biblioteket
uppgår lånen ur de svenska samlingarna till ca 50 % av det totala årliga
utlånet. Vid universitetsbibUoteken är den procentueUa andelen troligen något
mindre, bl. a. beroende på att bibliotekens totala utlån i de flesta fallen är
avsevärt större än national-bibliotekets. För fjärrlån till låntagare på andra
orter utgör de stora samlingarna svenskt tryck en viktig tiUgång framför aUt
när det gäller något äldre och därför inte så lättUlgängligt tryck. När det
gäller små-trycket är utlånet f. n. tämUgen begränsat med tanke på samlingarnas
och accessionens storlek.
3.1.3
Pliktleverans eller leverans efter rekvisition
Enligt
direktiven för utredningen skulle utgångspunkten för arbetet vara att
leveranspUkten borde kvarstå.
En
skyldighet att leverera skrifter till arkiv, bibliotek m. m. kan anordnas
antingen som en skyldighet att leverera på eget initiativ enUgt givna direktiv,
s. k, pUktleverans, eller som en skyldighet att leverera efter rekvisition från
den leveransberättigade, som då själv gör urvalet. En kombination av de två
systemen är också tänkbar med pUktleverans till t, ex, nationalbibliotek och
leverans efter rekvisition till vissa andra bibUotek eller med en begränsad
pUktleverans som bas kompletterad med en rätt för de leveransberättigade att
härutöver rekvirera efter eget urval ur det som inte ingår i basleveransen. Den
i dag gällande leveranslagen föreskriver en renodlad pliktleveransordning.
Ett
system med rekvisitionsrätt innebär att biblioteken i efterhand utan kostnad
skall kunna få till sig levererade den litteratur de själva utväljer. Av
praktiska skäl måste en sådan rekvisitionsrätt så gott som undantagslöst
imättas gentemot förlag eller utgivare och inte mot tryckerier. När
rekvisition skall göras kan biblioteken nämligen genom bibliografier m. m. i
regel endast skaffa sig kännedom om de förra. Rekvisitionsrättssystemet
tillämpas bl. a. i Storbritannien, Danmark och Norge.
Rekvisitionsrättssystemets
lämplighet har dock under senare tid varit diskuterad bl. a, i Norge,
I
svensk debatt har frågan tagits upp bl. a. av forskningsberedningen år 1963
samt av riksdagen i samband med en motion vid riksmötet 1975/76. Konsekvenserna
av ett rekvisitionsförfarande har senare studerats av en arbetsgrupp inom
forskningsbiblioteksrådet på uppdrag av BIDOK och massmedieutredningen (Ju
1970: 59).
Tanken
på att helt eller till vissa delar införa rekvisitionsrätt i stället för
nuvarande pUktleveranser avvisas då detta skulle leda till en ordning som
skulle bli kostsam och opraktisk för både levererande och beställande part.
Prop. 1977/78:97 23
3.1.4
Pliktexemplarens antal och mottagare
När
det galler pliktexemplarens antal och karaktär konstaterar utredningen, att
kultureUa och administrativa skäl är synnerligen starka för att ha ett
nationalexemplar och ett reservexemplar till detta. Kungl. bibUoteket bör som
nationalbibliotek erhålla det förstnämnda. Reservexemplaret bör placeras vid
Lunds universitetsbibliotek. För denna placering talar bl. a. att biblioteket
sedan 1968 har en med kungl. bibUoteket likartat organiserad särskild
småtrycksavdelning samt att Svenska akademiens ordboksredaktion är belägen
inom biblioteket och ständigt nyttjar dess svenska trycksamling. Såväl
nationalexemplaret som reservexemplaret bör vara så fullständigt som möjligt.
De bör t, ex. även omfatta oförändrade omtryck och upplagor.
Reservexemplaret
föreslås dessutom i viss utsträckning utgöra ett nationellt låneexemplar samt
regionexemplar.
I
vad avser övriga pliktexemplar har utredningen övervägt olika möjligheter till
begränsning i såväl producenternas som de mottagande bibliotekens intresse av
leveransskyldigheten alternativt andra former för dennas fullgörande än
nuvarande pUktleveransordning, Utredningen har dock funnit att så starka
principiella skäl talar för att de sex högskole-regionerna behandlas på ett
likvärdigt sätt vad beträffar tillgång för forskningsändamål m, m. av svensk
skrift, att det inte är försvarligt att särbehandla någon av regionema.
Samtliga bör därför försörjas med det svenska trycket på samma sätt som redan
nu sker tiU de äldre universitetsbiblioteken. Utredningen föreslår att
pUktleverans skall gå till förutom kungl. biblioteket och Lunds
universitetsbibliotek samtUga fem övriga högskoleregioner.
Förslaget
innebär alltså en utökning av det totala antalet pliktexemplar
(nationalexemplaret och reservexemplaret inräknade) från fem till sju.
Samtidigt innebär förslaget en principiell begränsning av antalet exemplar för
framtiden.
Exemplaren
blir att betrakta som regionexemplar, där åtkomsten och tillgängUgheten av
svenskt tryck kanaUseras via de sex universitetsbiblioteken. Ytterligare
pUktleveranser av svenskt tryck till andra högskolebibliotek inom regionerna
bör alltså ej komma i fråga.
Pliktleveranserna
för regionerna bör naturUgen gå till de nuvarande universitetsbiblioteken, dvs.
universitetsbibUoteken i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och
Umeå. För universitetsbibliotekets i Lund del avses särskilda regler gälla med
hänsyn till exemplarets karaktär av reservexemplar tiU nationalexemplaret och
av nationellt låneexemplar. För övriga exemplar bör gälla att de är avsedda för
fritt förfogande inom resp. högskoleregion. Därmed bör även vissa behov av
svenskt tryck kunna tillgodoses vid övriga högskoleenheter i regionen. Planeringen
av hur exemplaren skall disponeras bör ankomma
Prop. 1977/78:97 24
på
resp. styrelser för de universitet vilkas bibliotek erhåller pliktleveranser
efter hörande av resp, regionstyrelser.
Utredningen
har särskilt behandlat de regioner som nu inte har tillgång till pUktexempIar
(granskningsexemplar). För Stockholms högskoleregion har Övervägts möjligheten
att universitetsbiblioteket även i fortsättningen skulle basera sitt förvärv
av svenskt tryck på köp och inte på leverans. Fördelama med detta skulle vara
dels att antalet pUktexempIar kunde minskas, dels att universitetsbiblioteket
inte skulle behöva handha hela den mängd av bl, a, okatalogiserat småtryck, som
innefattas i ett pliktexemplar. Det starkaste motivet för en sådan ordning är,
att de kategorier som inte inköps, och som i viss utsträckning inte heller kan
förvärvas genom köp, ändå finns tillgängliga inom regionen i form av
nationalexemplaret vid kungl, bibUoteket,
De
skäl som talar för att pliktleveranser skall kanaUseras till stockholmsregionen
via universitetsbiblioteket på samma sätt som i övriga regioner är främst dels
att stocldiolmsregionen rent principiellt inte bör särbehandlas, dels att
ytterligare ett exemplar avsett för regionalt bruk skulle minska risken av
förslitning av nationalexemplaret.
Beträffande
Linköpings högskoleregion nämns att den föreslagna pliktleveransen innebär en
avsevärd ökning av materialet i jämförelse med vad som nu erhålls genom köp.
3.1.5
Leveransskyldighetens omfattning
Vad
gäller frågan om vilka skrifter som skall vara underkastade leveransplikt
konstaterar utredningen att man i och med att skyldigheten att lämna
granskningsexemplar upphör den 1 januari 1978 inte på samma sätt som förut
behöver känna sig bunden av TF:s begreppsbestämningar vid valet av
utgångspunkt för bestämmandet av leveranspliktens omfattning. Starka skäl kan
tala för att det bör vara materiella och inte formella kriterier innehållet
inte framställningssättet som bestämmer vad som skall vara leveranspliktigt.
Det har dock inte befunnits möjligt att uppställa kriterier som på ett klart
sätt utmärker vilka skrifter som i så fall bör vara leveransplikriga, TF:s
begreppsbestämningar framstår därför fortfarande som de lämpligaste i
sammanhanget och bör därför fortfarande utnyttjas men då i deras nya utvidgade
skick inkluderande visst slencilerat material m.m., som ställts under TF:s
skydd genom att det påförts vissa uppgifter. Bestämmelsema om leveransplikt
för vissa utrikes tryckta skrifter bör bibehållas i oförändrat skick.
Vissa
nya begränsningar av leveransplikten föreslås. Oförändrade omtryck behövs
sålunda i fortsättningen endast levereras i två exemplar, nämligen ett
nationalexemplar och ett nationeUt reservexemplar. Detsamma föreslås för
konstmappar med originalkonstverk och läromedelspaket. Tidningar undantas helt
från leverans då de förutsätts i stäUet
Prop. 1977/78: 97 25
falla
under en av TFK föreslagen lag. Inte heller skall pliktexemplar levereras av
mycket stora affischer eUer skrift som har framställts uteslutande för internt
bruk hos någon. Övriga undantag är samma som i den tidigare lagen, nämligen:
visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter, blanketter, reklam- och
emballagetryck eller därmed jämförliga alster. Liksom tidigare är ej heller
myndighets tryckta handlingar leveranspliktiga "om de ej är tillgängliga
för envar" (1 kap. 6 § TF). De anses då ej utgivna. Det påpekas dock att
kultureUa skäl kan tala för överenskommelser här för att på sikt säkra att
materialet blir bevarat för framtiden. Regeringen bör liksom enligt gällande
lag äga medge undantag från leveransplikten. För att göra denna möjUghet mera
smidig och flexibel föreslås den kunna delegeras till någon biblioteksinstans,
exempelvis kungl. bibUoteket eller det nationella ledningsorgan som BIDOK kan
komma att föreslå.
Utredningen
kommer även in på de nya mediaprodukter som delvis ersatt, delvis kompletterat
vad som nu är leveranspUktig skrift. Av särskild omfattning är här
fonogrammaterialet grammofonskivor, ljudkassetter etc. där frivilliga
leveranser redan kommit till stånd till nationalfonoteket vid kungl.
biblioteket sedan mitten av 1950-talet. Även det nya materialet kan liksom det
litterära materialet grovt indelas i två grupper nämUgen dels sådant material,
vilket i likhet med manuskript och andra typer av arkivalier endast framställs
i något eller några enstaka exemplar, dels material, som mångfaldigas och
tUlhandahålls, ofta i stora upplagor, på i princip samma sätt som
tryckprodukter. Vid en framtida lagstiftning bör övervägas, om inte
leveranspUkt för framför allt grammofonskivor och andra typer av fonogram,
ljud- och bild-kassetter samt AV-hjälpmedel av skilda slag bör regleras i samma
lag som gäUer för leveransplikt för skrift. Om en bok eller en tidskrift
framställs på band eller i tryck bör inte göra någon skillnad. Detta har
nyligen beaktats i Island och föreslagits i Finland. Även från andra länder kan
exempel anföras. Vare sig man väljer en samlad lösning eller följer det förslag
om en särskild lag, som år 1974 har framlagts av DAK, är det av vikt att
materialet blir omhändertaget och bevarat på ett lämpligt sätt.
3.1.6
Leveransförfarande
Övervägande
skäl finns för att nuvarande ordning behålls, nämligen att leveransskyldigheten
åvilar tryckerierna. Motsvarande bör gälla för de StencUerade skrifter m. m.
som enligt förslaget också skall vara underkastade leveranspUkt om de
uppfyller de i 1 kap. 5 § TF angivna förutsättningarna, I enlighet med
önskemål framstäUda av bl. a. Svenska bokförläggareföreningen har övervägts om
ersättning skall kunna utgå för vissa dyrbarare verk som ofta produceras i
mindre upplagor. Det har
Prop. 1977/78: 97 26
funnits
rimligt att så skall kunna ske och att ersättning skall utgå med belopp
motsvarande den del av förlagsnettopriset för skriften som överstiger 300 kr.
per exemplar. För att säkerställa en enhetUg bedömning bör ersättningsfrågorna
handläggas centralt.
Leveransen
föreslås även i fortsättningen vara decentraliserad. Leveransfrekvensen
föreslås bli ändrad från att avse varje halvår med tre månaders respit till
att ske kvartalsvis med en månads respit. Krav ställs på leveransförteckning.
Kungl.
biblioteket föreslås få rätt att meddela vitesföreläggande vid utebUven
leverans. Detta skall alltså inte som nu kunna ske genom medverkan av aUmän
åklagare och domstol. Sådant vitesföreläggande bör gälla till förmån för
samtliga bibUotek, Det bör kunna överklagas till kammarrätt. En väg öppnas
härigenom tiU domstolsprövning av frågor om leveransskyldighet och
leveransplikt enUgt lagen.
3.1.7
Frågor om gallring
TiUväxttakten
för de svenska samlingarna beräknas som tidigare nämnts tUl ca 3 % per år under
den närmaste 15-årsperioden. Utredningen framhåUer att en gaUring är nödvändig
och att en rationeU sovring av materialet ej får förhindras av några slags
moraliska betänkligheter.
Kungl,
bibUoteket och Lunds universitetsbibUotek skall som framgår av punkten 3.1,4 i
princip bevara aUt material, medan målsättningen för de fem
universitetsbiblioteken som berättigas tiU regionexemplar i framtiden inte
skall vara att i största möjliga utsträckning bevara allt levererat svenskt
tryck utan att inom resp. regioner tillgodose behovet av material för
utbildning, forskning och utvecklingsarbete i såväl samtid som framtid. Med
hänsyn till detta bör såväl gaUring som fördelning av material kunna ske på det
sätt som bedöms mest ändamålsenligt utan beaktande av arkiveringssynpunkter.
Såväl
tryckerier som bibUotek är överens om att gallringen bör ske hos den mottagande
parten. Detta förhindrar inte att det även bör finnas vissa centralt utfärdade
riktUnjer för gallring, som bl, a. syftar till en ökad samordning mellan
bibUoteken i dessa avseenden. DyUka riktUnjer kompletterade av lokala
bestämmelser kan lämpligen utarbetas av forskningsbiblioteksrådet eller av
det organ som enligt BIDOK: s förslag kan komma atl ersätta detta.
Utgallring
av skrifter innebär, att skrifterna skall förstöras. Någon försäljning av det
utgallrade bör inte få förekomma. Vad som är pliktlevererat kan inte få
konkurrera med de exemplar som fitms i handeln. Några motsvarande skäl talar
däremot inte mot att utgallrade pliktexemplar skänks till utländska bibUotek
eller används som bytesobjekt gentemot dem.
Prop. 1977/78: 97 27
3.1.8
Resursfrågor
De
sammanlagda framställningskostnaderna i Sverige för tryckta böcker, häften,
broschyrer m, m. uppgick enUgt industristatistiken för år 1974 till ca 346
milj. kr. Motsvarande kostnader för tidskrifter av skilda slag uppgick till ca
840 milj. kr. Hela framställningskostnaden för 1974 års tryckproduktion uppgick
tiU 4 917 milj. kr. varav 2 088 milj, kr. för dagsridningstryck och 1 378 milj,
kr. för litooffset (exkl. tidningar).
Utredningen
har kommit fram till att, även om nuvarande pUktleveranser medför kostnader
för de leveransskyldiga, belastningen i flertalet faU måste bedömas som mycket
marginell från kostnadssynpunkt, Samma sak gäller vid en utvidgning från
nuvarande fem till föreslagna sju exemplar. Undantag kan dock gälla för dyrbara
bokverk i små upplagor.
När
det gäller bibUotekens kostnader kan man konstatera att dessa torde ställa sig
högre vid såväl köp som vid förvärv genom rekvisition än vid nuvarande system.
För kungl. biblioteket har förslag framförts om en viss utökad service. Dessa
förslag har inte kostnadsberäknats av utredningen med hänsyn till att kungl,
bibUotekets organisation även i andra avseenden befinner sig under översyn och
att avvägningarna bör göras i ett gemensamt sammanhang. För Lunds
universitetsbibliotek tillkommer vissa ökade uppgifter när det gäller utlån av
i första hand sådant material som kan komma att saknas i framtiden vid de andra
universitetsbibUoteken (exempelvis visst småtryck, oförändrade omtryck etc).
Denna uppgift är dock under den närmaste framtiden tämligen begränsad och
merkostnadema bör därför redovisas i de årliga anslags-framstäUningarna sedan
ytterUgare erfarenhet vunnits. För universitetsbiblioteken i Uppsala, Göteborg
och Umeå har räknats med oförändrade hanteringskostnader medan en viss
kostnadsökning för de två tillkommande regionala biblioteken
universitetsbiblioteken i Stockholm och Linköping måste uppstå.
Merkostnaden
i Stockholm och Linköping beräknas till ca 250 000 kr. per bibUotek varav 195
000 kr. utgör kostnader för ett utökat personalbehov, 50 000 kr. kostnader för
bindning samt ca 5 000 kr. för magasinsutrymmen. Vid beräkningen har nuvarande
inköpsresurser för svenskt tryck om ca 105 000 kr. per bibUotek avräknats.
För
att nå samma grad av litteraturförsörjning på annat sätt skulle staten enligt
utredningen få göra avsevärt större resursinsatser,
3.2
Remissyttrandena
3.2.1
Allmänna synpunkter
Flertalet
instanser framhåller att utredningens förslag är väl genomtänkta och
motiverade.
Prop. 1977/78:97 28
I
huvudsak positiva till utredningens förslag är bl. a, JK, riksarkivet, kungl.
biblioteket, UHÄ, forskningsbiblioteksrådet, SACO/SR, LO, Svenska
tidningsutgivareföreningen. Svenska tryckeriföreningen och TCO.
Statskontoret
är negativt till förslaget om antalet pUktexempIar samt till vissa delar av den
föreslagna leveransskyldighetens omfattning. Även andra remissinstanser har
framfört kritiska synpunkter på den sistnämnda frågan,
3.2.2 PUktleverans
eller leverans efter rekvisition
Frågan
om leveransplikt eller rekvisitionsrätt har bedömts av ett fåtal remissinstanser.
Statskontoret delar utredningens uppfattning att ett rekvisitionsförfarande
inte ger garantier för fullständiga leveranser. Statskontoret finner emellertid
utredningens krav på fullständighet i tryckleveranserna vara alltför höga.
Kungl. biblioteket och Svenska bokförläggareföreningen är positiva tiU
bibehållandet av nuvarande leveransplikt. Denna uppfattning delas av Svenska
tryckeriföreningen som framhåller att tryckerierna föredrar en utökning av
antalet pliktexemplar till sju, även om detta medför ökade kostnader mot det
ifrågasatta rekvisitionsförfarandet.
Lantbruksuniversitetet
kan inte finna att utredningen lett i bevis att ett rekvisitionsförfarande vore
mindre lämpligt än den föreslagna leveranspUkten.
3.2.3 Pliktexemplarens
antal och mottagare
Remissopinionen
är övervägande positiv till förslaget alt utöka antalet pliktexemplar till sju.
Förslaget
om nationalexemplar resp, nationellt reservexemplar biträds av samtliga
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga med undantag av statskontoret. De
kulturella och administrativa funktionerna kan enligt statskontorets mening
tillgodoses genom att under betryggande former bevara ett exemplar av varje
mångfaldigad skrift för framtiden samt liksom hittills tillämpa en viss
reslriktivitet i utlånen. Statskontoret avstyrker därför förslaget om
särbestämmelser i lag eller förordning avseende ett nationellt reservexemplar
i Lund.
I
vad avser övriga fem pliktexemplar tillstyrks utredningens förslag av i stort
sett alla remissinstanser. Flera framhåller vikten av att de olika
högskoleregionerna behandlas på ett likvärdigt sätt.
Regionstyrelsen
i Stockholm, rektorsämbetet och biblioteket vid universitetet i Stockholm,
överbibliotekarien i Uppsala samt bibliotekskollegiet vid universitetet i Göteborg
anser det väsentligt att universitetsbiblioteket i Stockholm erhåller ett
regionexemplar.
Planeringsnämnden
för filosofisk utbUdning i Linköping finner utredningsförslaget om
pliktexemplar tUl Linköping utmärkt. För den före-
Prop. 1977/78: 97 29
slagna
temaorienterade forskningsorganisationen som skall byggas upp skulle svåra
problem på bibUotekssidan lösas om utredningens förslag genomfördes.
Statskontoret
delar i princip ståndpunkten om högskoleregionernas likvärdiga behandUng,
Statskontoret ifrågasätter emellertid om en sådan principiell syn nödvändigtvis
måste leda till slutsatsen att även universitetsbiblioteken i Stockholm och
Linköping skall omfattas av bestämmelserna om pliktexemplar av skrift.
Vad
gäUer universitetsbibUoteket i Stockholm talar enligt statskontorets mening
den geografiska närheten till kimgl. biblioteket mot en dubblering av antalet
pUktexempIar inom derma region. För universitetet i Linköping med dess
speciella inriktning på temaorienterad forskning saknas enUgt statskontoret
ännu tillräckUgt underlag för att bedöma vilket behov av mångfaldigat svenskt
tryck som kan finnas vid universitetsbibUoteket. EnUgt statskontorels mening
motiverar den nyorientering som planeras i Linköping snarare andra och mer
okonventionella former av bibUoteksservice än vid de övriga universitetsbibUoteken.
Lantbruksuniversitetet
invänder mot att utredningen enbart behandlar problemkomplexet om pUktexempIar
ur högskoleregionernas synpunkt. Därigenom ställs ett antal stora vetenskapliga
bibUotek såsom lantbruksuniversitetets utanför resonemanget.
Lantbruksuniversitetets riksomfattande biblioteksorganisation är inte inordnad
under någon regionstyrelse och kan på så vis inte komma till tals när det
gäller en eventuell fördelning av till en region levererade pUktexempIar.
Användningen
av regionexemplaren har berörts av bl. a. UHÄ som anser liksom
regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion att resp. regionstyrelse bör
utfärda rikdinjer för fördelningen av materialet mellan berörda högskoleenheter.
3.2.4
Leveranspliktens omfattning
Flertalet
remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningsförslaget om pUktleveransernas
omfattning. Vissa instanser pekar emellertid på oklarheter i lagtexten.
Statskontoret
anser att konsekvenserna av en eventueU utvidgning av leveranspUkten till att
gälla alla typer av mångfaldigad skrift med skydd enligt TF bör klarläggas
ytterligare, innan riktlinjer härom faststäUs i lag. Härvid bör också nuvarande
gränsdragning mellan arkivväsendet och de vetenskapliga bibUoteken belysas mer
ingående än som skett i betänkandet. Svenska bokförläggareföreningen föreslår
att utredningen fördjupas i vad avser pUktleveranser av läromedelspaket. Kungl.
biblioteket och TCO anser att utredningen är oklar beträffande vad som är skrift
framställd för internt bmk.
Statskontoret
tillstyrker utredningens förslag vad gäUer leveranspUkt
Prop. 1977/78:97 30
av
tryckt skrift som skall lämnas till kungl. bibUoteket såsom nationalexemplar.
Omfattningen
av leveranspUktigt material till universitetsbibUoteken bör däremot enUgt
statskontorets mening begränsas mer än vad utredningen föreslagit. FuUständiga
leveranser av böcker, broschyrer och seriepublikationer (exkl. tidningar) får
anses rimliga inom ramen för ett system med pliktexemplar. Ett liknande
resonemang kan enligt statskontoret möjligen försvaras även i fråga om det s.
k. småtrycket som knappast kan förvärvas på annat sätt än genom leveranspUkt
av materialet. Däremot finner statskontoret en begränsad leveransplikt möjUg i
fråga om vissa andra kategorier av tryckt skrift. Detta gäller bl. a. punktskriftstryck
(blindskrift), musikaUer, kartor, vykort och planscher.
Utredningens
förslag till nya begränsningar av leveransplikten har berörts av flera
remissinstanser. Svenska tryckeriföreningen framhåUer att
undantagsbestämmelserna bör formuleras så att tryckerierna sUpper ta ställning
till om tryckfrihetsmissbruk kan anses föreligga.
I
vad gäller frågan om oförändrade omtryck anser statskontoret att sådant skall
levereras endast till kungl. bibUoteket. SACO/SR ifrågasätter det lämpliga i
en differentiering av leveranspUkten som för tryckerierna snarast torde
medföra en ökad arbetsbelastning. Regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion
anser det vara olämpligt att undanta de oförändrade upplagorna från
leveransplikt. Svenska bokförläggareföreningen och Svenska tryckeriföreningen
däremot motsätter sig pliktleverans av oförändrade upplagor.
Forskningsbiblioteksrådet
anför, att i fråga om oförändrade omtryck bör entydiga bestämmelser utfärdas,
så att det varken för förlag eller tryckeri bör råda tvivel om i vilka fall
samtliga sju pliktexemplar skall avlämnas.
Kungl.
biblioteket och TCO ifrågasätter förslaget om att mycket stora affischer skulle
undantas från leveranspUkt. Till denna kategori hör exempelvis många politiska
affischer som anses vara av intresse för framtiden. Båda instanserna anser att
åtminstone ett nationalexemplar bör vara leveranspliktigt.
3.2.5
Leveransförfarande
Riksarkivet,
kungl. biblioteket, TCO och rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm har
yttrat sig över utredningens förslag om ökad leveransfrekvens samt nya regler
angående vitesföreläggande för treds-kande tryckare. Samtliga anser
utredningens förslag i detta avseende vara en förbättring.
Prop. 1977/78: 97 31
3.2.6
Gallring
Frågan
har berörts av UHÄ och forskningsbiblioteksrådet som är positiva till
utredningsförslaget om gallring av regionexemplar. UHÄ anser dock att ansvaret
för gallring och registrering lUcsom för fördelningen av pliktexemplaren inom
regionen bör ankomma på regionstyrelsen.
3.2.7
Resursfrågor
Några
remissinstanser har tagit upp frågan om personalbehov. Kungl. biblioteket
framhåller att en förutsättning för att bibUoteket skall kunna fullfölja sin
uppgift som nationalbibliotek enUgt den föreslagna nya lagens betingelser är
att genomströmningstakten vid behandlingen av det inkommande trycket kan ökas.
Personalbristen vid hanteringen av leveranstrycket är redan i dag besvärande.
Om ett tillskott av personal vid bibUotekets svenska tryckavdelning uteblir,
kommer de föreslagna nya åliggandena dessvärre inte att kurma fullgöras på ett
tillfredsstäUande sätt.
TF:s
nya bestämmelser rörande skrifter m. m. kan enligt forskningsbiblioteksrådet
innebära att man med ledning av från år 1978 vunna erfarenheter måste företa
översyn av lokal- och personalbehov vid de sju biblioteken.
SACO/SR
anser personalkostnaderna vara för lågt beräknade medan UHÄ finner dem rimliga,
UHÄ erinrar om att universitetsbibUoteket i Umeå inte har erhålUt några särskilda
personalförstärkningar för den ökade leveransvolym som granskningsexemplaret
har utgjort.
Statskontoret
som ej berör personalbehovet framhåUer att utredningens angivna belopp för
magasin och bokhyllor endast motsvarar första årets merkostnad.
Svenska
bokförläggareföreningen tar upp frågan om ersättning för pliktexemplaren.
Föreningen är angelägen att framhålla att förlagens kostnader för dessa
sammanlagt sju pUktexempIar inte kan avvisas såsom marginella. Vid föreningens
underhandskontakter med Sveriges författarförbund har framkommit att förbundet
delar denna uppfattning, PUktexemplaren tas från den upplaga förlaget bestäUt
hos tryckeriet och kostnaden kommer alltså att belasta förlaget. För bokförlagsbranschen
som helhet kan den årUga kostnaden för pliktexemplaren i 1977 års penningvärde
uppskattas till drygt 1 milj. kr.
Föreningen
är starkt kritisk tUl utformningen av ersättningsvillkoren för förlagen.
Föreningen anser att det bör övervägas att ersätta kostnaden i sin helhet. I
annat faU bör gränsen för den statUga ersättningen sättas betydligt lägre,
förslagsvis högst vid förlagsnettopriset 100 kr.
Byggnadsstyrelsen
och LUP-nämnden har begränsat sina yttranden till att avse eventueUa
konsekvenser ur lokalsynpunkt.
Prop. 1977/78:97 32
LUP-nämnden
framhåller att utredningens förslag avseende nationalexemplaret vid kungl,
biblioteket inte innebär någon förändring av magasinsbehoven vid bibUoteket.
Vidare erinras om att det inom LUP-kommittén for Stockholm pågår
utredningsarbete avseende aktuella lokalbehov vid kungl. bibUoteket, Behovet av
magasinslokaler för bibUoteket på kort och lång sikt behandlas i detta
utredningsarbete.
För
universitetsbibliotekets i Lund del får utredningens förslag lokalkonsekvenser
enUgt nämnden. Förslaget innebär en utökad skyldighet för bibUoteket att
fungera som ett interurbanlånebibliotek för svensk Utteratur samt skyldighet
för bibUoteket att för all framtid bevara det erhållna svenska trycket. Nämnden
har f. n. inte underlag för att bedöma omfattningen av det tillkommande
lokalbehovet, men vill anmäla att frågan f, n, behandlas inom LUP-kommittén för
Lund.
För
övriga universitetsbiblioteks del torde, enligt nämndens uppfattning,
utredningens förslag innebära, att endast marginella förändringar behöver göras
i bedömningama av de aktuella magasinsbehoven vid bibUoteken. Behovet av
magasinsutrymmen för universitetsbibUoteket vid Stockhohns uruversitet beräknas
öka. Byggnadsstyrelsen upprättar f. n. bygghandlingar för en nybyggnad för
universitetsbibUoteket i Frescati. Det utökade behovet av magasinslokaler
kommer att kunna tillgodoses i nämnda nybyggnad. På sikt kommer utökade
magasinslokaler att fordras bl. a. vid bibUoteken i Linköping och Göteborg.
Nämnden önskar i detta sammanhang särsldlt fästa uppmärksamheten på
utredningsmannens förslag om möjUghet att gallra bland pliktexemplaren samt
att sprida dessa till andra bibUotek inom regionen. Även den framtida
utbyggnaden av statens bibUoteksdepå i Bålsta påverkar det långsiktiga behovet
av magasinslokaler vid de enskilda universitetsbibUoteken,
Byggnadsstyrelsen
anser att utredningens förslag inte på något avgörande sätt kan komma att
påverka planeringen för utbyggnaden av förvarningsresurserna för
universitetsbiblioteken. Detta under förutsättning att planeringen för atl på
sikt rillgodose kungl. bibliotekets lokalbehov fullföljs, projekteringen och
utbyggnaden av universitetsbiblioteket i Göteborg sker i normal takt samt att
byggnadsarbeten för universitetsbiblioteken i Linköping och Stockholm kan
påbörjas i enUghet med de i verkets anslagsframstäUning för budgetåret 1978/79
redovisade tidsplanerna.
Prop. 1977/78:97 33
UTREDNINGEN
OM DAGSPRESS PÄ MIKROFILM
4
Utredningens förslag
4.1
Organisatoriska och rättsliga frågor
4.1.1
Organisatoriska frågor
Bevarandet
av svensk dagspress åvilar av tradiUon vissa vetenskapUga bibUotek. TFK finner
det därför naturligt, att den med tidningsfilmningen förenade verksamheten
knyts till det statliga biblioteksväsendet. Kommittén anser att starka skäl
talar för att en särskild organisatorisk enhet för deima verksamhet inrättas
vid kungl. biblioteket. Tidnings-tryckerierna bör sända in materialet till
denna enhet, som kontrollerar det innan det skickas vidare tiU fUmning. Det bör
enligt kommittén ankomma på kungl. bibUoteket att för utlåning förvara en
fullständig omgång positiva kopior av svensk tidningsfilm. Själva filmningen
av tidningsmaterialet bör, enligt kommitténs mening, förläggas externt, dvs.
hos företag (motsvarande) som redan bedriver likartad verksamhet. EnUgt
kommitténs uppfattning bör bibliotekstekniska, produktionstekniska och
ekonomiska faktorer bilda utgångspunkt för överväganden om lokalisering av
filmarbetet.
4.1.2
Rättsliga frågor
Kommittén
redogör i kapitel 3 av rapporten för de rättsliga frågor som uppkommer i
samband med mikrofilmning av svensk dagspress.
De
rättigheter som är knutna tiU tidningsfilm är av två slag, dels äganderätt,
dels upphovsrätt till de alster som är upptagna på filmen. Beträffande
upphovsrätten finns bestämmelser härom i URL, Till denna lag ansluter sig FotoL
som handlar om fotografens rätt till sina bilder. Upphovsmännens principiella
ensamrätt är inskränkt i vissa hänseenden av hänsyn lill privata och allmänna
intressen (1126 §§ URL). De viktigaste av de inskränkningar som kan vara
aktueUa i detta sammanhang är följande. För det första får enstaka exemplar
framställas för enskilt bruk. Dessa exemplar får inte användas för annat
ändamål (11 § URL), För det andra får arkiv och bibUotek med regeringens
tillstånd och på de villkor, som anges däri, för sin verksamhet framställa exemplar
av verk genom fotografi (12 § URL), De närmare bestämmelsema härom finns i
kungörelsen (1961: 348) med tillämpningsbestämmelser tiU URL och FotoL.
Kommittén
framhåller, att de upphovsrättsliga förhållandena kring material som pubUceras
i tidningarna ofta är svåra att utreda, bl. a, därför att de är grundade på
oklara avtal, I många faU har dock upphovsrätten övergått på
tidningsföretaget, vilket särskilt gäller material som de anställda framställer
i sin tjänst. Detta innebär alltså att tidningen, såvitt det är av intresse i
samband med mikrofilmning, i prin-
3
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 34
cip
har "all rätt" till materialet. Det bör emellertid enUgt kommittén
tilläggas, att åtskilligt material som publiceras i tidningar inte har skydd,
eftersom det utgörs av meddelanden m, m, av enklare karaktär som inte uppnår
tillräckUg grad av självständighet.
Kommittén
har funnit att nuvarande lagstiftning inte behöver ändras för att
mikrofUmningen av dagspress skall bU möjlig. Kommittén anser vidare att
nuvarande bestämmelser om möjUgheten att utnyttja upphovs-rättsligt skyddat
material är tillräckliga även för det mikrofilmade tidningsmaterialet.
Kommittén
har kommit fram till att upptagnmg på mikrofUm är att anse som handling i TF:s
mening och att alltså offentlighetsprincipen skall tillämpas i den mån
mikrofilmen har upprättats av eller getts in till myndighet. Från TF:s regler
om aUmänna handlingars offentlighet görs emellertid undantag för bl. a.
material som har överlämnats till arkiv eller bibUotek, Kommittén fiimer det
uppenbart att filmningsexemplaren bör behandlas lika med biblioteksexemplaren
och således inte omfattas av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet.
Härigenom kan enligt kommittén utlämnandet av nationalexemplar och mikrofilmade
exemplar styras av administrativa föreskrifter,
4.2
Leveransskyldighet
4.2.1
Allmänna synpunkter på författningsregleringen
Bestämmelser
om skyldighet att leverera bl, a, tidningar för vissa ändamål finns redan i
lagen (1949:166, ändrad 1961:25) angående skyldighet att avlämna för bibliotek
avsedda exemplar av tryckt skrift. Enligt 1 § i denna lag skall boktryckare av
varje tryckt skrift som har framställts här i riket och här utgivits utan
ersättning avlämna ett exemplar av upplagan till kungl, biblioteket och ett
till vart och ett av universitetsbibUoteken i Uppsala, Lund och Göteborg. Dessa
exemplar kallas bibUoteksexemplar.
Lagen
om skyldighet att avlämna biblioteksexemplar ger den rätts-Uga grund som
erfordras för leverans av sådana tidningar som skall filmas enUgt kommitténs
förslag. BibUoteksexemplaret till kungl. bibUoteket bör enligt kommittén bilda
underlag för filmningen och därefter utgöra nationalexemplaret.
I
vissa specieUa frågor uppkommer emellertid svårigheter, när det gäUer
tillämpningen av den nämnda lagen på filmningsexemplar av tidningar. Ett sådant
problem gäller föreskriften i 2 § om att leveransskyldighet inte föreUgger i
fråga om reklam- och emballagetryck och därmed jämförUga alster. Med hänsyn tiU
denna bestämmelse kan det i vart fall ifrågasättas om skyldighet föreUgger att
leverera löpsedlar, vilken skyldighet enligt utredningen är av stor betydelse
för tidningsfilmningens del.
Prop. 1977/78:97 35
Ett
annat problem Ugger i att tidpunkterna för avlämnande av bibUoteksexemplar
inte är anpassade till den situationen att levererade exemplar skall filmas
kontinuerUgt. BibUoteksexemplar avlämnas f.n. för varje halvt kalenderår inom
tre månader från halvårets utgång. För att tidningsfilmningen skall kunna
organiseras på ett rationellt sätt måste leveranser ske betydligt oftare.
Riktpunkten bör vara att avlämnande skall ske för tvåmånadersperioder
framhåller kommittén.
Nuvarande
skyldighet att avlämna biblioteksexemplar gäUer i förhållande till fyra oUka
bibUotek. Kommitténs förslag innebär att tidningsmaterial behöver levereras
endast till kungl. biblioteket. För de tidningar, av vilka exemplar skall
levereras till kungl. bibUoteket för filmning, bör följaktligen befintUga
föreskrifter om skyldighet att avlämna fyra biblioteksexemplar upphävas.
Då,
enUgt kommitténs förslag, leveransskyldigheten för tidningar som skall filmas
avser bara ett enda exemplar, är det viktigt att detta exemplar är i fullgott
skick och att det inte förkommer eller förstörs eller alt omständigheter eljest
inte inträffar som gör att fihnning av exemplaret och bevarandet av det som
nationalexemplar inte kan ske på avsett sätt. Om något av detta skulle
inträffa, måste möjUgheter finnas att erhålla ett nytt exemplar för filmning
och bevarande. Den leveransskyldige i fråga om tidning som här avses bör alltså
åläggas att under viss tid bevara och på begäran avlämna ytterUgare ett
exemplar av tidningen i fråga. Om avlämnade exemplar inte är i det föreskrivna
skicket bör möjUghet finnas att ingripa med sanktioner, bl. a. att vid vite
förelägga den försumUge att leverera ett exemplar i föreskrivet skick. Denna
möjUghet gäller emellertid inte brister som kan ha uppkommit efter leveransen
och därför bör enUgt kommitténs mening föreskrifter finnas som ger möjUghet
att kräva in nytt exemplar i de situationer som avses här.
Kommittén
föreslår att de grundläggande bestämmelserna om skyldighet att avlämna
exemplar av tidning för filmning ges i form av en särskild lag med tillhörande
förordning om tillämpningsföreskrifter.
4.2.2
Den föreslagna lagen
Kommittén
föreslår att av varje tidning som utgör tryckt skrift och som har framställts
och utgivits i Sverige skall den som trycker tidningen lämna ett exemplar
(filmningsexemplar) till kungl, biblioteket. Detta exemplar skall bilda
underlag för filmning och därefter utgöra nationalexemplar. Kommittén föreslår
att lagen bör byggas upp i huvudsaklig systematisk överensstämmelse med lagen
om skyldighet att avlämna biblioteksexemplar.
Leveransskyldighet
bör åläggas bara beträffande ett exemplar. Det
Prop. 1977/78:97 36
bör
emellertid föreligga en skyldighet för tryckeriet att under viss tid bevara och
på begäran avlämna ett reservexemplar.
Uttrycket
"varje" tidrung omfattar formeUt varje edition av tidningsnummer
eller varje annat utförande av numret som skiljer sig från annat sådant
utförande. I vad mån leverans faktiskt skall ske av sådana särskilda
utföranden, framför allt när det gäller de ändrade sidorna, bör bestämmas i
tUlämpningsföreslcrifterna.
Utredningen
föreslår att filmningsexemplar skall avlämnas utan ersättning. Detta innebär
att den leveransskyldige har att bära hanteringskostnader av oUka slag. Själva
insändandet av filmningsexemplaren bör däremot liksom för biblioteksexemplar
ske portofritt.
Lagförslaget
innehåller också bestämmelser om när filmrungsexemplar skall avlämnas. Detta
bör ske betydligt oftare än som gäUer för bibUoteksexemplar, Filmningsexemplar
bör sålunda för varje period om två månader avlämnas inom loppet av den månad
som följer efter periodens utgång.
Särsldlda
regler bör införas som föreskriver i vilket skick filnmings-exemplaren skall
befinna sig vid avlämnandet, dvs. så länge den leveransskyldige har inflytande
över hanteringen av dem. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i sak med
vad som gäller för biblioteksexemplar. Om bestämmelsen inte efterlevs, bör
sanktioner inträda och vidare bör finnas möjlighet att begära in ett nytt
exemplar.
Leveransskyldighet
bör också gälla vissa tidningar som har tryckts utom riket. Förutsättning är
att de har utlämnats för spridning här i landet och att utgivningsbevis skaU
finnas eller ändå har utfärdats. Bestämmelsen bör utformas så att den
överensstämmer med vad som gäller för biblioteksexemplar av periodisk slcrift.
Leveransskyldigheten bör i likhet med vad som i motsvarande faU gäller för
bibUoteksexemplar ligga på utgivaren.
Kommittén
föreslår även bestämmelser om skyldighet att bevara och på särskild begäran av
kungl. bibUoteket avlämna ett reservexemplar av sådant exemplar, för vUket
leveransskyldighet föreligger. Bestämmelsen är, som har antytts i den allmänna
motiveringen, föranledd av behovet av att säkra att ett tjänligt exemplar under
alla förhåUanden skall finnas tiUgängligt för filmning och för att bUda
nationalexemplar.
Skyldigheten
att håUa reservexemplar bör föreUgga under sex månader från leveransfristens
utgång, dvs. från utgången av månaden efter den tvåmånadersperiod då
ifrågavarande tidningsexemplar har framställts. Det bör anmärkas att exemplaret
får disponeras fritt efter fristens utgång.
Reservexemplaret
bör också avlämnas utan ersättning och i samma skick som nationalexemplaret.
Utredningen
föreslår även vissa fullmaktsbestämmelser enUgt vilka regeringen bör ges rätt
att bestämma vilka tidningar som skall omfattas av leveransskyldighet enligt
den föreslagna lagen.
Prop. 1977/78:97 37
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer bör också ges rätt att medge undantag
från föreskrifterna i den föreslagna lagen när särskilda skäl föranleder
härtill.
Lagförslaget
innehåller även sanktionsbestämmelser för underlåtenhet alt fuUgöra
leveransskyldighet. Liksom när det gäller skyldighet att avlämna
biblioteksexemplar bör sanktionerna omfatta böter och möjUgheter till
vitesföreläggande. Med hänsyn till önskvärdheten av parallelli-tet med vad som
gäller för bibUoteksexemplar är det lämpUgt att ha samma form av straff som
gäller där, nämligen penningböter. Straffskalan föreslås emellertid något
justerad.
Sanktionerna
föreslås liksom för biblioteksexemplar vara knutna till avlämnandet. Detta
innebär i fråga om reservexemplar att sanktionen inte avser bevarandet som
sådant av exemplaret utan inträder om sådant exemplar inte kan avlämnas.
Eftersom
tiUämpningen av lagen på oUka tidningar ankommer på regeringens bestämmande,
torde några särskilda övergångsbestämmelser enligt utredningen inte vara
påkallade i den föreslagna lagen.
4.2.3
Förslag till förordning med tillämpningsföreskrifter till den föreslagna lagen
om skyldighet att avlämna exemplar av tidningar m. m. för mikrofilmning
Utredningen
föreslår här bl, a. föreskrifter rörande vilka tidningar som skall omfattas av
bestämmelsema i den föreslagna lagen om skyldighet att avlämna exemplar av
tidning m. m, för mikrofilmning.
I
föreskrifterna bör anges att lagens bestämmelser skall tillämpas på de
tidningar som är upptagna i en bilaga till förordningen. Detta förfarande
föreslås för att regeringen med hänsyn tUl svårigheter att helt klart definiera
och avgränsa begreppet tidning, på ett smidigt sätt skall kunna direkt ange
vilka tidningar som skall omfattas av bestämmelserna samt göra ändringar i
förteckningen.
I
den föreslagna förordningen bör även finnas en bestämmelse, enligt vilken skyldigheten
att avlämna bibUoteksexemplar upphävs beträffande exemplar av tidning eller
löpsedel som avlämnas enligt den här avsedda lagen.
Utredningen
föreslår vidare närmare bestämmelser om leveransskyldigheten beträffande
tidningsnummer som kommer ut i en enda edition eller i editioner som inte är
särskUjbara till det yttre.
Förslaget
om förordning med tillämpningsföreskrifter innehåller också närmare
föreskrifter om avlämningsskyldigheten beträffande tidningsnummer som kommer
ut i två eller flera från varandra Ull innehåUet skilda editioner, som trycks
på samma tryckeri. Regler föreslås även om avlämningsskyldighet beträffande
tidningsnummer som utkommer i olika editioner som trycks på oUka tryckerier.
Utredningen
finner det lämpUgt att i detta sammanhang föreslå en
Prop. 1977/78:97 38
särbestämmelse
rörande bUagor, t. ex. söndagsbilagor, som i oförändrat skick medföljer oUka
editioner av samma tidrungsnummer. För dessa fall föreslås att bara ett
exemplar behöver avlämnas av bilagan. Denna bestämmelse grundas på
fullmaktsbestämmelsen i den föreslagna lagen.
Utredningen
vill i den föreslagna förordningen om tillämpningsföreskrifter ge fullmakt för
kungl. biblioteket att under vissa förutsättningar medge mindre undantag från
vissa bestämmelser i den föreslagna lagen om skyldighet att avlämna
filmningsexemplar.
Slutligen
vill utredningen även att fullmakt ges kungl. biblioteket att meddela närmare
föreskrifter för tiUämpningen av den föreslagna förordningen. Som exempel på
vissa fall där närmare föreskrifter kan erfordras nämner utredningen
angivelser av ändrade sidor, sättet att ordna tidningsnummer och löpsedlar
eller fastställande i vissa fall av vilket tryckeri avlämningsskyldigheten
skall åvila.
4.3
Remissyttrandena
Kommitténs
förslag har fått ett positivt mottagande i remissyttrandena. Man konstaterar
med tillfredsställelse att mikrofilmning av hela den svenska dagspressen synes
förestående. Flertalet remissinstanser biträder kommitténs förslag att den
kontinuerliga filmningen ges prioritet. Statskontoret, RRV och Pressens
samarbetsnämnd finner det ändamålsenligt att resp. tidningstryckeri skall
handha den dagliga utsorteringen av det material som skall filmas. Denna
uppfattning framförs även av riksarkivet, som dock anser att kontrollmöjligheten
inte är helt tillfredsställande från forskningssynpunkt.
Forskningsbiblioteksrådet anser att garantier saknas för att tidningsfilmningen
kommer att omfatta samtliga unika sidor. Flera remissinstanser understryker
vikten av att yttersta omsorg ägnas åt problemet med framtagning av
tidningssidor.
Den
av kommittén föreslagna omfattningen av den kontinuerliga filmningen samtUga
unika sidor jämte första editionen av storstadspress rillstyrks av dem som
yttrat sig i denna fråga, bl. a. RRV och forskningsbiblioteksrådet.
Statskontoret tillstyrker en filmning av nämnd omfattning under förutsättning
att tidningsföretagen svarar för framtagning av de unika sidorna.
Med
hänsyn till det äldre tidningsmaterialets sprödhet och starka förslitning
framhålls bl, a. från riksarkivet, forskningsbiblioteksrådet samt
universitetsbiblioteken i Uppsala och Limd att den retrospektiva filmningen
bör fullföljas så snabbt som resursema medger.
Kommitténs
förslag att en särskild enhet för mikrofilmning av tidningar inrättas vid
kungl. bibUoteket tillstyrks av statskontoret, RRV, riksarkivet, kungl.
biblioteket, Sveriges allmänna biblioteksförening och Pressens samarbetsnämnd.
Förslaget avstyrks av forskningsbiblioteksrådet och universitetsbiblioteket i
Lund, vilka anser att det administra-
Prop. 1977/78:97 39
liva
och organisatoriska ansvaret för tidningsfilmningen bör tillkomma det planerade
centrala ledningsorganet för de vetenskapliga biblioteken bl, a, med hänsyn
till att tidningsfilmningen är en fråga som berör samtliga vetenskapliga
bibliotek.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om fortsatt förvaring av tidningar i original.
Enligt direktiven till kommittén bör normalt ett exemplar av varje tidning
bevaras. Forskningsbiblioteksrådet framhåller, att om endast ett exemplar
bevaras i original för framtiden måste detta förvaras under så betryggande
omständigheter, att det endast i undantagsfall blir åtkomligt för forskningen.
Rådet förordar därför att två kompletta sviter originaltidningar bevaras,
varav den ena under högt ställda arkiveringskrav. Den andra sviten bör ställas
till forskningens förfogande i de fall då mikrofilm ej är tillräcklig för
uppgiftens genomförande, I sak likartade synpunkter förs fram av statens
humanistiska forskningsråd, universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg
och Umeå, historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i Lund samt
Sveriges allmänna biblioteksförening.
Statskontoret
tillstyrker kommitténs förslag att förlägga själva filmningen externt. Därvid
bör, enligt statskontoret, filmningen beställas hos företag (motsvarande) som
redan bedriver likartad verksamhet och som kan förutsättas ha erfarenhetsmässig
bakgrund för denna verksamhet. Riksarkivet, forskningsbiblioteksrådet och
universitetsbiblioteket i Lund anser att kommittén redovisat övertygande skäl
för en förläggning av filmningsverksamheten till storstockholmsområdet.
Organisationskommittén för skyddat arbete framhåller i sitt yttrande att
oavsett till vilken ort filmningsarbetet lokaliseras bör i första hand arbetsvärden
tillfrågas om sin möjligheter att åtaga sig filmningsarbetet. RRV anser att
hänsyn bör tas till transportkostnader vid prövning av anbud.
Med
hänsyn till att Kalmarregionen under senare tid fått vidkännas vissa
sysselsättningsproblem förordar länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Kalmar
län, Kalmar läns landsting samt Kalmar kommun att hela den med
tidningsfilmningen förenade verksamheten administration, filmning,
arkivering, m. m. förläggs till Kalmar. Själva filmningen bör därvid, framhålls
det, bedrivas i landstingets regi i anslutning tiU dess arbetsvårdande
verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att objektet lokaliseringsmässigt kan
bli av största värde för regionen och förordar därför en förläggning tiU
Kalmar.
Prop.
1977/78: 97 40
DATAARKIVERINGSKOMMITTÉN
5 Lagringsambitioner 5.1 Utredningsförslag
5.1.1
DAK
Ljud-
och bildupplagningar som läggs fram inför offentligheten bör bevaras i en
utsträckning som någorlunda motsvarar vad som är fallet med tryckta skrifter.
Ett totalt bevarande bör således eftersträvas.
DAK
utesluter dock inte vissa gallringsmöjligheter. Även bortsett från dubbletter,
reprissändningar i radio och TV och liknande kan det av bl. a. ekonomiska skäl
visa sig nödvändigt att gallra ut mindre VäsentUga framställningar genom att i
vissa hänseenden begränsa bevarandet till ett statistiskt urval eller dylikt.
Ett skäl att i varje fall till en början bevara alla framställningar eller en
mycket stor del av dem är, att grunderna för en utgallring kan vara lättare att
bestämma efter något eller ett par decenniers förlopp, sedan man har fått
perspektiv på vad som kan vara av intresse för framtida forskning.
Vad
gäller TV-sändningarna förordar DAK, med hänsyn till kostnaderna för
föreslagen teknik för inspelningen, viss gallring redan från början.
Utredningens förslag och remissyttrandena i detta avseende behandlas under
avsnitt 7 GaUring av radio- och TV-sändningar.
DAK
föreslår vidai-e vissa inskränkningar i leveransskyldigheten i det förslag tUl
lag om skyldighet att avlämna arldvexemplar av ljudupptagning och upptagning av
rörliga bilder som utredningen framlägger. Inskränkningarna avser
ljudupptagningar med mindre upplaga. Dessa frågor behandlas närmare under
avsnitt 8 Rättsliga frågor.
En
begränsning i bevarandet ligger också i förslaget att endast det som har
offentliggjorts skall bevaras. Utredningen menar att radio- och TV-program
skall anses offentliggjorda när de har sänts. Fonogram skall anses
offentliggjorda när de utlämnats till salu eller för spridning på annat sätt.
Vad gäller filmer och andra bildupptagningar anser utredningen att dessa bör
betraktas som offentliggjorda när de har utlämnats för spridning eller gjorts
tillgängliga för allmänheten på annat sätt.
I
den mån offentlighetsrekvisitet är tillämpligt på AV-material, dvs.
kombinationer av auditivt och visuellt material som används vid undervisning
och annan informationsförmedling, som består av fonogram, film eller videogram,
menar utredningen att sådant material skall bevaras på samma sätt som ljud-
och bildupptagningar i övrigt, AV-material som består av tredimensionella
föremål och modeller bör enligt utredningens uppfattning bevaras genom
museiväsendets försorg. Är det fråga om trycksaker bör AV-materialet levereras
tiU kungl. biblioteket och till universitetsbiblioteken.
Prop. 1977/78: 97 41
5.1.2
Betänkandet PUktexempIar av skrift
I
betänkandet kommenteras i första hand DAK:s förslag i de delar det berör
bevarandet av fonogram och bildupptagningar, som inte hänför sig tUl radio-
och TV-program eller film, samt AV-hjälpmedel. Utredningen konstaterar att
DAK:s målsättning är mycket ambitiös men ifrågasätter några av de
utgångspunkter som har legat till grund för DAK:s principiella överväganden.
Sålunda
finner utredningen att förslaget att koppla frågan om bevarandet av fonogram
och vissa ljud- och bildupptagningar till leveranslagstiftningen om skrift
inte har genomförts helt analogt. DAK:s förslag att bevarandet skall spegla
utbudet på den svenska marknaden antingen materialet är publicerat i eller har
importerats till landet innebär enligt utredningens uppfattning att DAK har
gått längre än vad som är fallet beträffande de nu gällande bestämmelserna om
bibUoteksleveranser av tryckta skrifter. Utredningen erinrar om att
nationalbiblioteket ingalunda ger någon samlad bild av bokutbudet på den
svenska marknaden vad beträffar utländsk importerad Utteratur, Ett av motiven
för pliktleveranser av tryck är just att varje land i överensstämmelse med
Unescos rekommendationer skall svara för sin egen produktion, dess bevarande
och förtecknande, inom ramen för ett större internationeUt nätverk. Utredningen
konstaterar, att pUktleveranser av mer omfattande slag saknar stöd i de
internationella förpUktelser Sverige har åtagit sig. Den finner det därför
rimligt att man när det gäller ambitionsnivån i fråga om fonogram och vissa
bildupptagningar utgår från samma målsättning som när det gäller tryckta
skrifter. Man bör ej eftersträva att även innefatta tUl Sverige importerade
utländska alster.
5.2
Remissyttrandena
5.2.1
Remissyttrandena över DAK:s förslag
Med
några få undantag tillstyrker remissinstanserna den av utredningen föreslagna
ambitionsnivån. Flera önskar dessutom alt bevarandet på vissa punkter skall gå
utöver vad utredningen föreslår.
Undantagen
utgörs av Föreningen Sveriges filmproducenter och Sveriges
filmuthyrareförening, som anser att filmbevarandet redan tillgodoses genom det
existerande systemet med deposition av film hos Svenska filminstitutet.
Organisationerna motsätter sig bestämt en tvångsdeponering av filmer i
videogramform och finner det inte angeläget alt mot denna bakgrund skapa en ny
arkivinstitution.
Även
Stockholms tingsrätt, statskontoret och landsarkivet i Härnösand ställer sig
något tveksam inför ambitionsnivån, Stockholms tingsrätt menar att bevarandet
måste ske med viss måtta med hänsyn till den väldiga omfattningen av den
samlade accessionen. Statskontoret fram-
Prop.
1977/78:97 42
håller att angelägenheten av att bevara materialet måste
jämföras med andra kulturpolitiska åtgärder i syfte att bevara och levandegöra
äldre tiders kultur. Landsarkivet i Härnösand anser att bevarandet i första
hand bör avse svenskt material. En fördelning bör ske mellan olika länder vad
gäller ansvaret. Svenska filmkritikerförbundet ifrågasätter om ett generellt
bevarande av film som distribueras utanför TV är möjligt och önskvärt. Önskemål
om ett bevarande delvis utöver vad utredningen föreslår framförs av bl, a,
statens kulturråd, Kungl. dramatiska teatern, humanistiska fakulteten vid
Uppsala universitet och Musikaliska akademien, som anser att även
föreställningar och publika evenemang, såsom teater-, musikteater- och
musikverksamhet, som inte bevakas av massmedia, bör dokumenteras och bevaras
för framliden.
Statens kulturråd, MUS 65 och Sveriges allmänna
biblioteksförening pekar på angelägenheten av en hög ambitionsnivå även när det
gäller bevarandet av stillbilder.
Några remissinstanser såsom Nordiska museet och
filosofiska fakulteten och samhällsvetenskapliga institutionen vid Linköpings
högskola understryker betydelsen av att det k r i n g m a t e r i a 1 som
uppstår i anslutning till varje produktion av bild och ljud i möjligaste mån
bevaras och förvaras i samband med själva upptagningarna. Statens kulturråd
fäster uppmärksamheten på frågan om bevarandet av film som ej har
offentliggjorts.
Göteborgs museinämnd. Svenska museiföreningen och Svenskt
musik-historiskt arkiv anser att en eventuell central arkivinstitution för
Ijud-och bildupptagningar bör ha ekonomiska resurser att kunna ta emot enskilda
inspelningar och upptagningar av olika slag från museiinslitu-tioner m. fl.
SÖ, kungl. biblioteket, forskningsbiblioteksrådet och
statens psykologisk-pedagogiska bibliotek pekar på angelägenheten av att
AV-material bevaras, förvaras och registreras centralt.
5.2.2 Remissyttrandena över betänkandet Pliktexemplar av
skrift
Riksarkivet, som inte delar utredningens uppfattning i
fråga om a m-b i t i o n s n i v å, menar att hela ljud- och bildutbudet
påverkar opinionen och utgör en väsentlig del av kulturutbudet i Sverige på
ett annat sätt än vad som är fallet med utländska tryckta skrifter. Med
hänvisning till forskningens behov och till svårigheterna att från andra länder
få fram det ljud- och bildmaterial som forskarna önskar förespråkar riksarkivet
ett bibehållande av DAK:s lagringsambition.
TCO tillstyrker förslaget att bevarandet av fonogram bör
avse det nationeUt producerade materialet.
Prop.
1911118:97 43
6 Databärare och inspelningsteknik 6.1 DAK
6.1.1 Allmänt
DAK
anser att ljudupptagningar bör bevaras på grammofonskivor eller magnetband.
Dessa databärare är acceptabla som arkiv-medier under förutsättning att de, och
det gäller särskilt magnetbandet, framställs, förvaras och vårdas under
särskilda betingelser.
Vad
gäller bildupptagningar anser DAK att bästa beständighetsgaranti ges vid
bevarande i videogramform. Svart/vit film torde visserligen ha en acceptabel
beständighet under förutsättning att den förvaras och hanteras enligt vissa
normer men färgfilmens beständighet förutsätter bl, a, extremt kallt
förvaringskUmat, Det bästa sättet att bevara färgfilm på filmbas för framtiden
är att separera färgbildens tre huvudfärger i svart/vitt. Separationsmetoden är
emellertid kostsam och har nackdelar.
6.1.2 Radiosändningarna
DAK
föreslår att radions tre riksprogram samt merparten av utlandsprogrammen spelas
in paralleUt på fyra olika spår på samma magnetband, väsentligen enligt samma
princip som nu tillämpas för de upptagningar som programföretaget har
skyldighet att spela in i syfte att säkerställa framtida bevisning om
innehållet i program (refe-rensuppiagningar), men med bättre kvaUtet på
upptagningarna. Sålunda föreslås att V4-tumsband skall användas och att
bandhastigheten skall ökas från 2,4 cm/sek till 4,75 cm/sek. Av kostnadsskäl
bör dock inspelningarna även i fortsättningen enbart ske i mono. DAK föreslår
en inspelningsutrustning med långt driven automatisering, vilket medför att behovet
av personal för inspelningsverksamheten blir litet trots alt verksamheten kommer
att pågå så gott som dygnet runt. Upptagningarna bör fungera både som
referensupptagningar och arkivinspelningar. Inspelningarna bör ske hos
sändningsföretaget. Regionala och lokala radiosändningar bör spelas in lokalt
inom resp, distrikt. Kvaliteten på inspelningsutrustningen bör dock förbättras
och samma typ av magnetband och samma bandhastighet som förordas för
riksprogrammen bör användas. Också dessa inspelningar bör ha den dubbla
funktionen av referensupptagningar och arkivinspelningar.
6.1.3
TV-sändningarna
DAK
föreslår att samtUga TV-sändningar spelas in på videoband för arkivändamål,
riksprogrammen centralt i Stockholm samt regionala sändningar inom resp.
distrikt. Inspelningen bör ombesörjas av sändningsföretaget. Inspelningarna
skall, liksom för ra-
Prop. 1977/78:97 44
dions
del, också fylla funktionen som referensupptagningar. För inspelning av
riksprogrammen föreslås dock en särskild inspelningsutrustning som ges
väsentUgt bättre kvaUtet på upptagningarna än vad som är fallet med de nuvarande
referensupptagningarna. Den föreslagna inspelningsutrustningen innebär bl. a.
en övergång från 1/2-tumsband till 1-tumsband och medger upptagning av bilden i
färg. Den av utredningen föreslagna galhingen i TV-materialet (behandlas
närmare under avsnitt 7) skall ske när inspelningarna inte längre behövs som
referensupptagningar, i regel sex månader efter sändningstillfäUet, Det
material som skall bevaras överförs då till särskUda arkivband, varefter
originalbanden avmagnetiseras och används på nytt för originalinspelning,
6.1.4'
Fonogrammen
Grammofonskivor
bereder i regel inte några speciella problem med hänsyn till
arkivbeständigheten. Upptagningar på magnetband kan i vissa fall bevaras i
original, i andra fall kan upptagningen behöva överföras på magnetband som är
bättre lämpade för långtidsförvaring.
6.1.5 Filmen
DAK
föreslår, mot bakgrund av filmmaterialets bristande beständighet, att
upptagningar på film, som skall bevaras, via särsidld scanner-utmstning
överförs tUl och bevaras på videoband.
6.1.6 Videokassetter,
bildskivor in. m.
Utredningen
anser, att videokassetter och bildskivor ännu befinner sig i ett
utvecklingsskede och att det är för tidigt att ta ställning till deras
arkivbeständighet. Det föreslås därför att upptagningar på dessa nya databärare,
Uksom filmupptagningarna, tills vidare överförs på särskilda videoband.
6.2
Remissyttrandena
6.2.1 Allmänt
Flertalet
remissinstanser biträder i allt väsentligt de bedömningar och överväganden som
utredningen har gjort i fråga om databärare och beständighet. Föreningen
Sveriges filmproducenter uttrycker tvivelsmål om videobandets beständighet,
medan statskontoret och statens kulturråd betonar att utvecklingen i fråga om
tekniska databärare går fort och att lösningarna därför inte bör betraktas som
slutgiltiga.
6.2.2 Radiosändningarna
Några
remissinstanser är inte nöjda med de förslag till tekniska lösningar som
utredningen lägger fram. Framför allt gäller det den
Prop. 1977/78:97 45
föreslagna
bandhastigheten vid arkivinspelningen som utredningen ansett vara tUlräcklig
vid 4,75 cm/sek. Musikaliska akademien och humanistiska fakulteten vid Uppsala
universitet anser att bandhastigheten med hänsyn till ljudkvaliteten vid
musikåtergivning bör vara minst 9,5 cm/ sek. Musikaliska akademien, som föreslår
att inspelningen av vissa omistUga musiksändningar borde ske med 38 eller
åtminstone 19 cm/ sek, ställer sig dessutom mycket tveksam till utredningens
förslag att inspelningar inte skall ske i stereo. Även Svenskt musikhistoriskt
arkiv framhåller riskerna för musikåtergivningen vid alltför låga ljudtekniska
kvalitetskrav.
6.2.3 TV-sändningarna
SR
anför att det system som utredningen rekommenderar för inspelning av
TV-sändningar har prövats i ett utvecldingsprojekt som numera lagts ned. Något
system för högkvalitativ inspelning utöver 2-tumsför-farandet finns enligt SR
f. n. inte. Detta innebär att utredningens kostnadsberäkningar inte längre är
hållbara.
Vad
gäller de regionala sändningarna anser SR att det på längre sikt bör löna sig
att använda en mer påkostad utrustning än den utredningen föreslår.
Radioutredningen
understryker DAK:s uppfattning att syftet med bevarandet av TV- och
radiosändningarna kan uppnås endast om upptagningarna blir i väsentligt bättre
skick än de nuvarande referensupptag-ningama.
6.2.4 Fonogrammen
Remissinstanserna
har, i den mån de berört frågan, intet att erinra mot utredningens synpunkter.
6.2.5 Filmen
Frågan
om filmbevarandet i videogramform berörs av ett antal remissinstanser. Svenska
filminstitutet, UUH, humanistiska fakidteten vid Uppsala universitet, Svenska
museiföreningen, institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms
universitet och Svenska filmkritikerförbundet anser att metoden bör
kompletteras så att konstnärligt viktiga filmer, även färgfilm, också bevaras i
sin ursprungliga filmform. Bl. a. anförs att videobandet endast ger möjlighet
att ta del av filmen via en TV-skärm och att ingen biograffilm hittills har
producerats för denna typ av visning. Det hävdas, att TV-skärmen som bäst kan
ge viss information om hur fUmen ursprungligen har sett ut och vad den handlade
om, UUH påminner i sammanhanget om att direktiven till TFK utgår från att den
svenska dagspressen skall bevaras i form av såväl ett pappersexemplar som en
mikrofilmupptagning. Sve-
Prop. 1977/78:97 46
riges
allmänna biblioteksförening anser att en konsekvens av förslaget att överföra
film till videoband är att såväl forskningsbiblioteken som folkbiblioteken
måste förses med utrustning för videouppspelning.
6.2.6
Videokassetter, bildskivor m. m.
Statens
kuUurråd och Sveriges allmänna biblioteksförening anser att frågan om bevarande
av videokassetter, bildskivor m. m. bör utredas vidare.
7 Gallring av radio- och TV-sändningar 7.1 DAK
DAK
anser att ett totalt bevarande av radiosändningarna knappast blir dyrare än ett
partiellt, gmndat på urval. Snarare kan det vara så, att de totala kostnaderna
för arkivverksamheten skulle bli högre vid gallring. Med hänsyn härtill
föreslår DAK att radiosändningarna bevaras ogallrade.
Ett
totalt bevarande av TV-sändningarna skulle däremot, med hänsyn till den
inspelningskvalitet som föreslås, ställa sig mycket kostsamt, varför
utredningen föreslår en gaUring av materialet till 40 %. Gallringen bör i
första hand gå ut över reprissändningarna, som utgör ca 20 % av den totala
sändningstiden. Även vissa förstagångssändningar bör kunna utgallras. Härigenom
skuUe man kunna göra besparingar motsvarande ytterligare ca 20 % av den totala
sändningstiden. För varje programtyp lämnar utredningen förslag tiU tänkbar
gallring av förstagångssändningar,
Utgallringen
bör ske när inspelningarna inte längre behövs som referensupptagningar, i
regel sex månader efter sändningstillfäUet, Det material som skall bevaras bör
då överföras till särskilda arkivband, varefter originalbanden avmagnetiseras
och används på nytt för originalinspelning.
7.2
Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller avstår från att kommentera förslaget om
totalbevarande av radiosändningar och 40 % gallring av TV-sändningarna.
Några
remissinstanser anser att utgallringen kan göras mer omfattande. Riksarkivet
menar att det bör kunna bli fråga om en ganska omfattande utgallring av
radiosändningarna i samband med att programbanden skaU spelas över på nya
band, SR erinrar om att repriserna utgör ca 16 % av den totala sändningstiden
för radion. Landsarkivet i Härnösand anser att målsättningen bör vara en 70
%-ig utgallring av ljud- och
Prop.1977/78:97 47
bUdupptagningar,
dvs, en nivå som motsvarar gallringen inom det statUga arkivväsendet.
Ett
antal remissinstanser anser dock att principen om totalbevarande i största
möjliga utsträckning bör eftersträvas. Uttalanden i denna riktning kommer från
forskningsbiblioteksrådet, SR och framför allt från UKÄ med
underremissinstanser. Med hänvisning till en enig forskar-opinion ifrågasätter
UKÄ en generell 40 %-ig gallring av TV-sänd-ningama, I de flesta underremisser
till UKÄ:s yttrande stöds förslaget att i princip allt som saluförs i Sverige
på det aktueUa området eller utsänds av SR skall bevaras i sin helhet på något
sätt, I flera underremisser vidgas bevarandekravet till att omfatta också
regimanus, inspelningsdata, ekonomiska kalkyler, korrespondens m. m. En stark
opinion tar avstånd från förslaget om en 40 %-ig gallring av TV-sändningarna,
Endast TV-repriser och annan dubbelregistrering bör undantas vilket skulle
innebära en gallring med ca 20 %. Endast två av underremisserna
samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och rektorsämbetet
vid Umeå universitet stöder utredningens gallringsförslag.
Riksarkivet
och landsarkivet i Vadstena anser att DAK valt den dyraste gallringsmtinen och
förordar i stället en rutin som innebär att gallringen bestäms på förhand.
Detta skulle innebära att upptagningarna inte behöver föras över på särskilda
arkivband varigenom såväl kostnadsmässiga som kvalitetsmässiga fördelar skulle
uppnås.
Stockholms
stadsarkiv och Svenska museiföreningen tar upp frågan om formerna för
gallringsbeslut. Stadsarkivet understryker önskvärdheten av att gallringsbeslut
av vidare innebörd än enskilda program fattas centralt, dvs, på en nivå ovanför
en eventuell central arkivinstitution för ljud- och bildbevarandet. Svenska
museiföreningen anser att museerna bör ges någon form av inflytande över
bevarandefrågor.
8
Rättsliga frågor
8.1
Rättsliga utgångspunkter för ett vidgat bevarande
DAK
DAK
erinrar om att radio- och TV-sändning, i vilken upphovsrättsligl skyddat verk
förekommer, enligt gällande lagstiftning i princip inte utan upphovsmannens
tiUstånd får tas upp på anordning genom vilken den kan återges. Vidare får som
regel radio- eller TV-sändning inte utan programföretagets samtycke tas upp på
anordning genom vilken den kan återges. Förbudet gäller oavsett om sändningen
innehåller upphovsrättsligt skyddat verk eller ej. Radio- och TV-företag, som
har rätt att i utsändning återge verk, får på viUkor som regeringen bestämmer
för bruk vid egna utsändningar uppta verket på anordning
Prop. 1977/78:97 48
genom
vilken den kan återges. Om rätten att göra det upptagna verket tillgängligt för
allmänheten gäller vad eljest är stadgat. Detta innebär bl. a. att en
upptagning inte får sändas i repris utan upphovsmannens samtycke. För att den
föreslagna arkivverksamheten skall kunna bedrivas inom ramen för gällande
lagstiftning krävs därför avtal med berörda upphovsmän, sändningsföretag och
andra rättighetshavare både om rätten att göra inspelning och om utnyttjandet
av arkivmaterialet.
Vad
gäller fonogram konstaterar DAK, att sedan Utterärt eller musikaliskt verk har
utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas
offentligt. Det föreligger alltså inte något rättsligt hinder för ett
generellt bevarande av fonogram för forskningsändamål eller annat studium
under förutsättning att det rör sig om fonogram som har utgivits genom att med
upphovsmannens samtycke föras i handeln eller på annat sätt spridas till
aUmänheten.
I
fråga om möjligheterna till bevarande av film konstaterar DAK följande, I
allmänhet överlåter den som har de fullständiga rättigheterna till filmen
filmproducenten, filmägaren en begränsad rätt åt distributören
(filmuthyraren) att göra ett eller flera exemplar av filmen (visningskopior)
tillgängliga för allmänheten genom visning i biograf eller annan liknande lokal
under viss tid (visningsrätt). När visningsrätten har upphört återgår i
allmänhet visningskopiorna till filmägaren, om de alltjämt är användbara för
visning. I annat fall förstörs kopiorna. Det är sällsynt att visningskopior
överlåts med mera vidsträckta rättigheter att utnyttja dem. Ett generellt
bevarande av filmer som visas offentligt på annat sätt än genom TV kräver
därför principiellt att avtal träffas med berörda rättighetshavare både om
leverans av filmexemplar till arkiv och om utnyttjande av arkivmaterialet.
8.2
Leveransplikt m. m.
8.2.1
Allmänt 8.2.1.1 DAK
DAK
anser att ett utvidgat, mera genereUt bevarande för forskning och andra ändamål
av framställningar genom radio, TV och film teoretiskt sett skuUe kunna ske
inom ramen för gällande lagstiftning. Ett sådant bevarande skuUe dock
förutsätta avtal med berörda rättighetshavare. Utredningen finner det
emellertid osäkert, om det skulle vara möjUgt att i praktiken genomföra ett
genereUt bevarande på avtals basis, bl, a. med tanke på att det ofta är så
många kategorier av rättighetshavare som berörs.
DAK
föreslår därför att vissa grundläggande bestämmelser införs som syftar till att
oberoende av avtal säkerställa leveranser tUl arkivet av vad som sänds i radio
och TV och av film som visas offentligt. Utform-
Prop.
1977/78:97 49
ningen av dessa bestämmelser blir beroende av vilket av de
olika medierna det är fråga om.
8.2.1.2 Remissyttrandena
Bortsett från Föreningen Sveriges filmproducenter och
Sveriges filmuthyrareförening, som helt avstyrker utredningens förslag om
systematiskt bevarande av bl. a. bildupptagningar, sluter en bred
remissopinion upp bakom synpunkten att leveranser till arkivet och visst
utnyttjande av materialet där bör säkerställas genom lagstiftningsåtgärder och
inte göras beroende av rättighetshavarnas samtycke i varje särskilt fall.
8.2.2 Radio- och TV-sändningar 8.2.2.1 DAK
DAK föreslår att i URL införs ett stadgande som medger att
verk, som förekommer i radio- eller TV-sändning, som äger rum i Sverige, får
spelas in och bevaras i officiellt arkiv utan särskilt samtycke av
rättig-hetshavarna. Denna inspelningsrätt föreslås gälla även i fråga om prestationer
av utövande konstnärer, fonogramframställare, sändningsföretag samt katalog-
och tabellframställare, dvs, de s, k, närstående rättigheterna,
DAK ser det närmast som en praktisk fråga om
inspelningarna skall ombesörjas av arkivets personal eller av programföretaget.
Detta kan eventuellt lösas genom avtal med programföretaget. Inspelningarna bör
dock göras med särskild teknisk utrustning och inte med utmstning anskaffad
för programverksamheten. För detta talar såväl praktiska som rättsliga skäl.
Det får nämUgen anses värdefullt från Bernkonventionens synpunkt att en klar
gräns dras mellan inspelning för programverksamheten och inspelning för det
bevarandeändamål som utredningen föreslår. På grund av bestämmelse om
inspelningsrätt skall inspelningarna inte kunna användas för programföretagets
egen verksamhet. Vid tillståndsgivningen bör bestämmas vilket arkiv som skall
bevara inspelningen.
8.2.2.2 Remissyttrandena
Förslaget alt säkerställa ett framtida bevarande av radio-
och TV-sändningar genom ändring av URL kommenteras och tillstyrks av bl, a,
statens kulturråd och Pressens samarbetsnämnd. Hovrätten över Skåne och Blekinge
och Stockholms tingsrätt framför vissa lagtekniska synpunkter på utredningens
förslag,
SR, som inte motsätter sig de föreslagna lagändringarna,
efterlyser dock klarare besked när det gäller SR:s möjligheter att utnyttja det
bevarade materialet för programverksamheten. SR framhåller att om materialet
på rättsliga, tekniska eller praktiska grunder inte kan användas i företagets
programverksamhet innebär det att förslaget får
4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 50
ytterst
ringa konsekvenser för SR:s interna arkivfrågor. Företaget anser vidare, att
det måste klargöras bättre inom vilken tid SR skall avlämna sina upptagningar
till arkivinstitutionen.
8.2.3
Fonogram, film och vissa bildupptagningar 8.2.3.1 Utredningsförslag 8.2.3.1.1
DAK
DAK
föreslår att en ny lag införs med bestämmelser av den innebörden att i princip
ett exemplar av varje offentUggjord ljudupptagning skall avlämnas till särskUt
arkiv.
Arkivexemplaret
skall lämnas utan ersättning. Leveransskyldigheten bör bestämmas i första hand
med hänsyn till om de exemplar som är avsedda för spridning har framställts i
eller utom landet. Leveransskyldigheten bör läggas på den som har låtit
framställa exemplaren såvida detta har skett här i landet. Om exemplar har
framställts endast utomlands, bör leveransskyldigheten vila på den som för in
exemplaret i landet, importören.
DAK
föreslår att arkivexemplaret skall avlämnas inom tre veckor från den dag då
exemplar av upptagningen först gjordes tiUgängligt för allmänheten. Vissa inskränkningar
föreslås i leveransskyldigheten. Upptagningar som vid ett och samma tiUfälle
framställs eller importeras i upplaga understigande 20 exemplar bör helt
undantas från leveransskyldighet. I fråga om fonogramenheter med upplagor som
Ugger över minimigränsen 20 men under 100 exemplar bör leveransskyldigheten
ersättas med en skyldighet för framställaren eller importören att göra anmälan
till arkivet som då har att ta ställning till om leverans bör ske.
Den
föreslagna lagen innehåller straff- och vitesbestämmelser för den som inte
fullgör leverans- eller anmälningsskyldighet.
DAK
föreslår att lagen att avlämna arkivexemplar även skall avse genom film och
annan Uknande teknik offentliggjorda upptagningar av rörliga bilder.
Av
bl. a, tekniska och ekonomiska skäl bör arkivexemplaret av upptagningen
återlämnas efter kopiering, dvs, sedan överföring av exempelvis film har skett
tiU videoband i arkivet. Den leveransskyldige skall själv stå för kostnaderna
för tillhandahållandet av ett arkivexemplar för kopiering.
Arkivexemplar
av bildupptagningar skall ha samma utformning som de exemplar som görs
tillgängliga för allmänheten. Den som har låtit framställa exemplar här i
landet skall vara skyldig att avlämna arkivexemplar. Har exemplaren
framställts utomlands skaU avlämningsskyldigheten vila på importören.
Arkivexemplar
skall avlämnas inom tre veckor från den dag då exemplar av upptagningen först
gjordes tillgängligt för allmänheten. I vissa fall bör beslut kunna fattas om
längre tidsfrist. Bildupptagningar
Prop.1977/78:97 51
som
är avsedda för vissa speciella ändamål, t. ex. rörlig fondbild i teaterföreställning,
bör undantas från leveransplikt. Vad gäller straff- och vitesbestämmelser
föreslås samma regler som för ljudupptagningar.
DAK
föreslår att i URL införs bestämmelse om att filmverk, som görs tillgängUgt för
allmänheten på annat sätt än genom att återges i TV-sändning, utan särskilt
samtycke från rättighetshavarna får kopieras för att bevaras i officiellt
arkiv. Den föreslagna kopieringsrätten bör även avse prestationer av utövande
konstnärer, fonogram-, katalog- och tabellframställare.
8.2.3.1.2
Betänkandet Pliktexemplar av skrift
Utredningen
framhåUer, att skälen för pUktleveranser av svenskt tryck kulturella skäl och
forskningens behov i stort är desamma som för förslaget om pUktleveranser av
material inom området för ljud och bild. Med hänsyn härtill bör därför
övervägas om inte leveransplikten för framför allt grammofonskivor och andra
typer av fonogram, ljud- och bildkassetter samt AV-hjälpmedel av skilda slag
bör regleras i samma lag som gäller för pliktexemplar av skrift i stäUet för i
särskild lag av det slag som DAK har föreslagit. Vid en sådan gemensam
lagstiftning bör enligt utredningen frågan om ambitionsnivån noga övervägas. Synpunkterna
på detta har behandlats under avsnitt 5 Lagringsambitioner,
Till
betänkandet PUktexempIar av skrift har bilagts ett alternativt förslag till
utformning av en pUktleveranslag.
8.2.3.2
Remissytlrandena
8.2.3.2.1
Remissyttrandena över DAK:s förslag
Remissinstanserna
är genomgående positiva såväl tiU en leveransplikt beträffande ljud- och
bildupptagningar till en särskild arkivinstitution som tUl den ändring som
föreslås i URL. Två instanser. Föreningen Sveriges filmproducenter och Sveriges
filmuthyrareförening, riktar invändningar mot förslagen. Den förstnämnda organisationen
framför vissa synpunkter på förslaget till lagutformning.
Leveranspliktens
omfattning tas upp av en rad remissinstanser. Landsarkivet i Härnösand och TCO
anser det generellt vara tveksamt om leveransplikten bör ha den omfattning som
har föreslagits. I fråga om fonogram och fUm anser landsarkivet att
internationella överenskommelser bör träffas med innebörd att varje land
svarar för att dess skiv-och fUmproduktion bevaras för framtiden.
Några
remissinstanser vill utöka undantagen från leveransplikt. Svenska
kommunförbundet påpekar att en relativt omfattande produktion sker i lokala
TV-studior inom skolväsendet och menar att sådana produktioner inte bör falla
under leveranspUkt. Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola vUl undanta
bUdupptagningar som används i den
Prop.1977/78:97 52
medicinska undervisningen. Klys pekar på enstaka
bUdupptagningar som enskild framställer för att användas i hans egen
verksamhet. Föreningen Sveriges filmproducenter anser att pornografiska filmer
inte bör omfattas av leveranspUkt.
Samtidigt framförs synpunkter om att leveranspUkten bör ha
en vidare omfattning än den utredningen har föreslagit. Sålunda anser SR att
undantagen för fonogram är för omfattande och föreslår, att undantaget för
upplagor om mindre än 20 exemplar bör utgå ur lagtexten. Svenska filminstitutet
och Svenska filmkritikerförbundet pekar på vägar alt tillgodose behovet av
bevarande av fUm även i filmform.
Statens kulturråd föreslår beträffande leverans av
videogram att det bör övervägas om det inte är ekonomiskt mer fördelaktigt att
köpa videogrammen i stället för att kopiera dem. Hovrätten över Skåne och
Blekinge anför vissa synpunkter på text- eller ljudband som ingår i bildupptagning.
Utredningens förslag till bestämmelser om vem som bör vara
leveransskyldig kommenteras av Klys och Stockholms tingsrätt, som framför
vissa förslag till förlydliganden.
Flera remissinstanser såsom Stockholms tingsrätt, statens
biografbyrå och Föreningen Sveriges filmproducenter anser att den föreslagna
leve-ransffisten på tre veckor är för kort. Tingsrätten föreslår att man bör
överväga samma frist för ljud- och bildupptagningar som för biblioteksexemplar,
dvs. kalenderkvartal. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Klys anser att
straff- och vitesbestämmelserna i lagförslaget har fått en mindre lämplig
utformning. Föreningen Sveriges filmproducenter, som finner påföljdsreglerna
alltför hårda, pekar också på att regler behövs för ersättning för
leveransexemplar av fUm som skadas genom arkivinstitutionernas hantering,
8.2.3.2.2 Remissyttrandena över betänkandet Pliktexemplar
av skrift
Av de remissinstanser som berör frågan om en gemensam lag
för pliktleveranser av skrifter och ljud- och bildupptagningar tUlstyrker JK,
överbibliotekarien vid Uppsala universitetsbibliotek, bibliotekskollegiet vid
Göteborgs universitet och forsk-ningsbiblioteksrådet utredningens förslag.
Riksarkivet anser att lagförslaget inte tar hänsyn till de inskränkningar i
och undantag från leveranspUkt som DAK angivit i sitt lagförslag. Inte heller
har de särskilda skäl för kort leveransfrist som bör gäUa för ljud- och
bildupptagningar beaktats. Riksarkivet avvisar därför förslaget om en gemensam
lag.
Prop. 1977/78: 97 53
8.3
Utnyttjanderätt
8.3.1
DAK 8.3.1.1 Allmänt
DAK
påpekar att, om bestämmelser införs som medger ett utvidgat bevarande av
radio- och TV-sändningar samt film, innebär redan detta principieUt sett en
inskränkning i upphovsmännens och andra rättighets-havares ensamrätt att
förfoga över sina prestationer. Från rättighetshavarnas synpunkt torde
emellertid det största intresset vara på vilket sätt del bevarade materialet
skall få utnyttjas. Syftet med det föreslagna bevarandet är att tillgodose
forskares och andras intresse att ta del av materialet. Varje sådant
tillhandahåUande måste dock ses som ett utnyttjande som i princip kräver
rättighetshavarnas samtycke.
Rätten
att utnyttja arkivmaterialet för olika ändamål bör i stor omfattning också
regleras genom överenskommelser med rättighetshavarna. DAK anser dock att vissa
grundläggande bestämmelser bör införas som medger utnyttjande av
arkivmaterialet utan att rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas.
8.3.1.2 Tryckfrihetsförordningens
tillämpning på arkivmaterialet
DAK föreslår, att arkivverksamheten bör handhas av en ny statlig
arkivinstitution.
Om SR:s referensupptagningar, som utredningen föreslår, skall bevaras i
officiellt arkiv som är statlig myndighet, är det enligt DAK tveksamt om
upptagningarna kommer att omfattas av de undantag om allmänna handlingars
offentlighet som anges i TF.
DAK
föreslår, att TF ändras så, att undantagen från begreppet allmän handling
kommer att omfatta upptagning av rundradiosändning som har verkställts för att
säkerställa framtida bevisning, upptagningar, som anskaffats eller överlämnats
till allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och
studieändamål samt upptagningar av rundradiosändningar som förvaras i allmänt
arkiv uteslutande för forsknings- och studieändamål,
8.3.1.3 Rätt
att framställa kopior för arkivets verksamhet
Med
hänsyn till den varierande arkivbeständigheten hos olika upptagningar samt
önskemålet att inte tillhandahålla originalexemplar bör det finnas möjlighet
för arldvinstitutionen att överföra upptagningarna på nya databärare, DAK
föreslår därför, att bestämmelser införs i URL och FotoL som innebär att
arkivinstitutionen får framställa kopior för sin verksamhet.
8.3.1.4 Rätt
till forskning och visst studium
DAK
föreslår att i URL tas in en bestämmelse av innebörd att arkiv-
Prop. 1977778: 97 54
institutionen
inte får tillhandahålla exemplar av verk som inte har offentliggjorts.
Vad
gäller ljud- och bildupptagningar som har offentliggjorts, föreslår DAK att
dessa får användas för forskning utan rättighetshavarnas samtycke och utan att
ersättning utgår till dessa. Forskare bör ha möjUghet att ta del av bevarade
upptagningar såväl i arkivinstitutionen som genom att få kopior för bruk utom
arkivet. Är ändamålet annat studium bör kopia få lämnas ut för bruk utanför
institutionen endast om det är uppenbart att utlämnandet inte utgör intrång i
rättighetshavarnas normala utnyttjande av prestationen, I övrigt bör
tillhandahållande av arkivmaterial i princip fömtsatta överenskommelse med
rättighetshavarna. Utredningen anser att bestämmelser om utnyttjandet och
begränsningar i detta bör tas in i tillämpningsbestämmelserna till URL och
FotoL. Som motiv för det föreslagna utnyttjandet anför utredningen, att
forskningen får anses vara ett samhälleligt intresse av sådan betydelse att
möjligheterna för forskare att få tillgång till arkivmaterialet inte bör vara
beroende av avtal. DAK anser vidare, att användandet av arkivmaterialet för
forskning i alhnänhet inte anses utgöra intrång av sådan art i
rättighetshavarnas normala utnyttjande av sina prestationer att ersättning bör
utgå.
Utredningen
framhåller att begreppet forskning inte är entydigt. Den institutionellt
bedrivna forskningen bör föras hit men också andra typer av studium som kan
anses ha karaktären av forskning. För att forskning skall föreUgga bör dock i
allmänhet krävas att forskaren, utöver att fördjupa sina egna kunskaper på ett
visst område, har en avsikt att tiUföra allmänheten kunskap och nya fakta på
området. Som exempel anför utredningen att, om en journalist vill ta del av ett
antal radio- och TV-program för att sammanställa uppgifter från programmen och
redovisa förändringar i programmens karaktär eller attityd samt publicera
produkten i form av artiklar eller artikelserier i dags- eller veckopressen,
bör detta hänföras till forskning.
När
kopior lämnas ut utanför arkivinstitutionen bör enligt DAK mottagaren avkrävas
en skriftlig förbindelse med villkor för utnyttjandet. Arkivinstitutionen bör
vidare ha möjlighet att skärpa kraven och tillämpa en mera restriktiv praxis
för utlämnande av kopior, om tendenser till överträdelse framkommer.
Allmänhetens
önskemål att få del av bevarade ljud- och bildupptagningar bör enligt
utredningens uppfattning tillgodoses i största möjliga utsträckning även i
andra fall än då det gäUer forskning. Sådant tillhandahållande bör dock
fömtsatta överenskommelse med rättighetshavarna. Avtalssystemet skulle kunna
byggas ut med lagbestämmelse om avtalslicens, dvs, regler om att avtal kan
träffas med verkan även för rättighetshavare som inte är medlem i
avtalsslutande organisation.
Annat
studium än forskning bör tillåtas endast inom arkivinstitutio-
Prop.
1977/78: 97 55
nen. Rent nöjes- och underhållningsbetonat utnyttjande bör
som regel inte tUlåtas.
8.3.1.5 Rätt till annat utnyttjande
DAK finner det ytterst angeläget att arkivinstitutionen
verkar för vidsträckt utnyttjande av arkivmaterialet för allmänna bildning
s-och studieintressen. Sådant utnyttjande bör i princip förutsätta avtal med
berörda rättighetshavare. De ekonomiska konsekvenserna av sådana avtal bör
inte drabba arkivinstitutionen utan de bildnings-och studieintressen som är i
fråga.
Utredningen bedömer att generella avtal om rätten alt
utnyttja bevarade ljud- och bildupptagningar kan träffas. Generella avtal
mellan arkivinstitutionen och organisationer, som företräder rättighetshavare,
angående rätt att utnyttja ljud- och bildupptagningar annat än för forskning
och vissa former av studium, bör enUgt utredningen kompletteras med s, k.
avtalslicens.
Utredningen föreslår att i URL införs bestämmelser om bl.
a, avtals-licens,
8.3.2 Remissyttrandena
8.3.2.1 Allmänt
Remissopinionen är genomgående positiv till förslaget att
införa generella bestämmelser som medger att visst utnyttjande får ske utan
att rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas. Ett flertal synpunkter
framförs dock på frågan om begränsningar av detta utnyttjande,
8.3.2.2 Tryckfrihetsförordningens tillämpning på
arkivmaterialet
Medan Lunds universitetsbibliotek och Nordiska museet tillstyrker
förslaget till ändring i TF, ifrågasätter Hovrätten över
Skåne och Blekinge om inte i arkivinstitutionen förvarade ljud- och
bildupptagningar i princip skall vara allmänna handlingar. Hovrätten framhåller
vidare att även om man följer utredningens förslag i detta stycke är det inte
behövligt eller lämpligt att göra så omfattande ändringar i TF som föreslås.
Vidare påpekar hovrätten att förslaget att utnyttja referensupptagningar kan
komma att behöva medföra ändringar i RAL och RAK,
Radionämnden har inte något att invända mot att den
föreslagna ändringen kommer att medföra att de kopior av
referensupptagningarna som förvaras på nämndens kansli undantas från reglerna
om allmänna handlingars offentlighet,
8.3.2.3 Rätt att franställa kopior för arkivets
verksamhet
Av de instanser som har yttrat sig i frågan har ingen
något att invända mot uiredningens förslag. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
framhåller dock att flera exemplar än som motsvarar det som
Prop.
1977/78:97 56
är tiUåtet enligt 1961 års kungörelse (1961: 348) rörande
fotografering för arkiv- och biblioteksändamål inte bör kunna framställas av de
arkivexemplar det här är fråga om,
8.3.2.4 Rätt till forskning och visst studium
Forsknings- och studiebegreppen tas upp av ett antal
remissinstanser med delvis oUkartad syn på hur dessa begrepp bör tolkas, UKÄ
samt filosofiska fakulteten och samhällsvetenskapliga institutionen vid
Linköpings högskola framhåller att begreppen bör ges en vid definition.
Stockholms tingsrätt, STIM och Klys förordar en mer restriktiv tolkning, TCO
och Klys betonar att nöjes- och underhållnings-betonat utnyttjande av
materialet aldrig får förekomma. Rätten att ta del av materialet utanför
institutionen ifrågasätts av TCO och Pressens samarbetsnämnd, som hävdar att
stor reslriktivitet därvid måste tillämpas, Samarbetsnämnden anser att sådant
utnyttjande i princip bör ske endast på grundval av avtal med
rättighetshavarna.
Några remissinstanser, såsom MUS 65 och Svenska filminstitutet,
anser att utredningen alltför mycket begränsat allmänhetens möjligheter att ta
del av materialet. Liknande synpunkter framförs av Pressens samarbetsnämnd, som
dock förutsätter att ett sådant tillhandahållande skall begränsas till
arkivinstitutionens lokaler.
Förslaget att arkivinstitutionen skall få tiUhandahålla
endast sådant material som har offentliggjorts kommenteras av SR och statens
biografbyrå, som anser att även icke offentliggjort material kan ha stort
värde för forskningen och därför bör bevaras och tillhandahållas.
Stockholms tingsrätt anser att föreskrift om utnyttjande
av materialet bör medlas i lagtexten.
8.3.2.5 Rätt tiU annat utnyttjande
Svenska kommunförbundet och statens kulturråd understryker
angelägenheten av att ljud- och bildupptagningar får användas för undervisnings-
och allmänna bildningsändamål, Klys däremot hävdar att det inte kan anses höra
till arkivinstitutionens verksamhet att tiUhandahålla kopior för
undervisningsverksamhet.
Utredningens förslag om införande av avtalslicens möts med
tveksamhet från en rad remissorgan, Klys uttalar sig direkt emot en sådan
lagreglering medan hovrätten över Skåne och Blekinge, statens kulturråd.
Pressens samarbetsnämnd och juridiska fakidteten vid Lunds universitet uttalar
stark tveksamhet inför systemet. Hovrätten och Pressens samarbetsnämnd anser
att den föreslagna avtalslicensen under alla förhållanden bör förses med vissa
begränsningar.
Prop. 1911118: 97 57
9
Organisatoriska frågor
9.1
DAK
9.1.1 En
eller flera arkivinstitutioner
DAK
redovisar olika möjligheter att i framtiden organisera bevarandet av ljud- och
bildupptagningar. Arkivverksamheten vid nationalfonoteket, SR och
Filminstitutet kan enligt det första alternativet byggas ut inom dessa
institutioner. EnUgt det andra alternativet byggs arkivverksamheten vid
nationalfonoteket och Filminstitutet ut inom dessa institutioner,
Nationalfonoteket bevarar ljudupptagningar. Filminstitutet bildupptagningar.
Radiosändningar bevaras vid nationalfonoteket och TV-sändningar vid
FUminstitutet. SR bevarar inte något för forsknings-och studieändamål.
Bevarandet av ljud- och bildupptagningar kan också sammanföras tUl en central
institution, antingen tiU någon nu bestående institution eller till en
nybildad.
DAK
anser att det sistnämnda alternativet är att föredra om man ser tUl behovet av
lokaler, teknisk utrustning och personal. En huvuduppgift för
arkivinstitutionen bör vara att tiUgodose forskningens intresse. Med hänsyn
härtill föreslås att institutionen bör vara statlig myndighet. Frågan om
huvudmannaskap för arkivinstitutionen bör tas upp till behandling inom ramen
för det planeringsarbete som pågår eller förestår vad gäller den framtida
organisationen av den offentUga biblioteksverksamheten och styrelsefunktionen
inom det offentliga arkivväsendet. Frågan om huvudmannaskap bör också bli
föremål för fortsatta överväganden inom utbildningsdepartementet och en
särskild organisationskommitté,
9.1.2 Arkivinstitutionens
arbetsuppgifter
Institutionens
arbetsuppgifter bör enligt DAK omfatta nedanstående moment.
Insamling
av material: Institutionen skall från programföretaget motta inspelningar av
radio- och TV-sändningar. Radiosändningarna skall överlämnas till
institutionen i omedelbar anslutning till inspelningstillfället, TV-sändningarna
skall vid arkivinstitutionen överföras till arkivband, varvid viss gallring
företas, I frågor rörande leveranser från SR förutsätts avtal mellan staten
och programföretaget.
Institutionen
skall också svara för att föreskrivna leveranser av fonogram, film och andra
bildupptagningar fullgörs enligt den föreslagna leveranspUktlagen. Arkivet
skall i samband därmed också ta initiativ till förvärv av ljudupptagningar, som
är undantagna från leveransplikt.
Arkivinstitutionen
bör få möjlighet att med samlingarna införliva Ijud-och bUdupptagningar som nu
förvaras vid andra institutioner, bl. a. hos SR, nationalfonoteket och
FUminstitutet (se vidare avsnitt 9.1,3 övertagande av arkivmaterial från andra
institutioner).
Prop. 1977/78: 97 58
Institutionen
bör också ha möjUgheter att bedriva viss egen inspelningsverksamhet på både
ljud- och bildområdet.
Katalogisering:
Katalogiseringen av arkivinstitutionens material bör enligt utredningens
uppfattning bli omfattande för att underlätta för forskningen och begränsa
behovet av insatser från arkivpersonalens sida. Arkivinstitutionen bör abonnera
på SR:s kataloger för radio- och TV-materialet, För material som inte omfattas
av dessa kataloger skall arkivinstitutionen ombesörja katalogisering, inkl.
systematisering och utskrift för maskinell läsning. En integrerad katalog,
omfattande allt arkivmaterial hos institutionen bör därefter tas fram hos SR
två gånger om året dels på papper, dels på mikrofiche.
Gallring:
En viktig uppgift för arkivinstitutionen bör vara att verkställa den gallring
som bedöms nödvändig och önskvärd. Arkivinstitutionen bör själv fatta
galhingsbesluten, eventuellt på gmndval av mer generellt håUna riktlinjer och
efter samråd med riksarkivet m, fl.
Tillhandahållande
av arkivmaterial: Arkivexemplaren av ljud- och bildupptagningar bör som regel
inte användas för institutionens löpande verksamhet med service åt allmänheten.
Kopior i form av ljud- och videokassetter framställs då besökande önskar ta del
av en upptagning.
Det
bevarade materialet skall tillhandahållas för bl. a. forskning och visst annat
studium. Radio- och TV-upptagningarna skall dessutom fungera som
referensupptagningar. De uppgifter som f. n. åligger SR i fråga om
referensupptagningarna föreslås av DAK i stället fullgöras av arkivinstitutionen.
DAK
anser att tillhandahållandet av ljud- och bildupptagningar i princip skall ske
mot avgift. Denna avgift bör grunda sig på institutionens rörliga kostnader
för kopiorna, dvs, bandkostnad och eventueU ersättning till rättighetshavare.
Avgiften bör faststäUas av arkivinstitutionen i samråd med RRV.
Kopieringsverksamhet:
Materialet skall kopieras i samband med tillhandahållande, vid överföring av
referensinspelningar av TV-sändningar till arkivband och när upptagningarna av
beständighetsskäl måste överföras på nya databärare.
Publiceringsverksamhet:
Arkivinstitutionen bör bedriva viss publiceringsverksamhet. Bl,a. bör
institutionen ha möjlighet att årligen ge ut kataloger över material som har
kommit in till arkivet.
Bevakning
av den tekniska utvecklingen: Arkivinstitutionen bör medverka i den bevakning
av den tekniska utvecklingen inom området som sköts främst av riksarkivet.
9.1.3
Övertagande av arkivmaterial från andra institutioner
Vad
gäller äldre arkivmaterial, både upptagningar och s, k, kringma-terial, i S R:
s arkiv anser DAK att frågan torde få lösas avtalsvä-
Prop. 1911118:91 59
gen,
antingen så att originalmaterial överlämnas till arkivinstitutionen eller att
institutionen får möjlighet att framställa kopior.
När
det gäller materialet i Filminstitutets filmarkiv förutsätter utredningen att
arkivinstitutionen i många fall genom avtal med berörda rättighetshavare kan få
rätt att framställa kopior.
Det
material som finns hos nationalfonoteket bör i princip kunna överföras till
arkivinstitutionen utan särskilda avtal med rättig-hetshavama.
Utredningen
anser vidare att arkivinstitutionen bör ha möjlighet att ta emot material från
bl. a. teatrar och konsertföreningar.
9.1.4 Personalbehov
DAK
beräknar att personalorganisationen efter full utbyggnad skall bestå av 33
tjänster. Verksamheten föreslås dock uppbyggd under en tvåårsperiod, varvid 24
tjänster skulle tillkomma under första verksamhetsåret och 9 tjänster under
näsiföljande år.
DAK
förutsätter att en organisationskommitté utför visst organisations- och
instruktionsarbete innan institutionen som sådan börjar sin verksamhet.
9.1.5 Lokalbehov
DAK
presenterar beräkningar av arkivinstitutionens lokalbehov för administration,
expedition och magasin, DAK framhåller vidare att klimatet i magasinsutrymmena
måste anpassas till arkivmaterialet.
9.2
Remissyttrandena
9.2.1
En eller flera arkivinstitutioner
Av
de remissinstanser som tar upp förslaget om en central arkivinstitution med
ställning av statlig myndighet ansluter sig en klar majoritet till utredningens
uppfattning. Flera remissinstanser presenterar tänkbara alternativa lösningar.
Endast två remissinstanser förordar helt annan organisation än utredningen.
Till
de remissinstanser som tillstyrker hör bl, a, statskontoret, RRV, riksarkivet,
forskningsbiblioteksrådet, SÖ, UKÄ, imiversitetsinstitutio-ner, STIM, SR, Klys
och TCO. SR anför i sitt yttrande bl, a, att företagets huvuduppgift är att
producera program varför arkivverksamheten måste bli ett sekundärt intresse.
Ett forskningsinriktat arkiv kan på ett helt annat sätt koncentrera sina
krafter på service åt forskare, SR konstaterar emeUertid att företagets
framtida service åt forskare ingalunda blir överflödig genom
arkivinsitutionens tillkomst.
Ett
tiotal remissinstanser, däribland SÖ, UKÄ och universitetsinstitutioner i
underremisser till UKÄ:s yttrande betonar behovet av regional och lokal
närservice så att utbildningsinstitutionerna ges möjUghet till
Prop.1977/78:
97 60
nära tiUgång till det centralt bevarade materialet. Man
pekar främst på AV-centralema som lämpliga institutioner i ett
distributionsnät. Riksarkivet menar att arkivinstitutionens
utlåningsmöjligheter bör kunna överbrygga de hinder som institutionens
lokalisering tiU Stockholm innebär. Landsarkivet i Uppsala, Svenska
filminstitutet och STIM framhåUer önskvärdheten av att verksamheten i en
central arkivinstitution kan bedrivas inom sammanhängande lokalutrymmen.
I fråga om huvudmannaskapet för den nya institutionen
anser RRV, forskningsbiblioteksrådet, Göteborgs universitetsbibliotek och
Svenska filminstitutet att en anknytning till det offentliga biblioteksväsendet
ter sig mest naturlig. Filminstitutet påpekar också att fördelarna med en
central institution för ljud- och bildupptagningar blir uppenbara om den även
omfattar tryckta skrifter, varvid kungl. bibUoteket skulle bli en självklar
huvudman. Landsarkivet i Härnösand pekar bl. a. på gallringsfrågornas betydelse
och förordar en anknytning till riksarkivet. Statskontoret erinrar om vad
verket i annat sammanhang framfört rörande möjligheterna till samordning av
Musikaliska akademiens bibliotek och ett centralt fonogramarkiv.
Värdet av ett regionalt bevarande av ljud- och
bildupptagningar framhålls bl, a, av landsarkivet i Uppsala, Sveriges allmänna
biblioteksförening, filosofiska fakulteten vid Linköpings högskola och
Östergötlands och Linköpings stads museum, som pekar på möjligheterna att
knyta bevarandet till landsarkiven, AV-centralerna, länsmuseerna eller
regionala fonotek, MUS 65 anser alt det bör finnas möjligheter att kombinera
en central arkivinstitution med partiell decentralisering av vissa funktioner
till regionala organ. Liknande synpunkter framförs av biblioteksnämnden vid
Linköpings högskola.
Svenska filminstitutet, som avvisar alternativet med en
utbyggnad av arkivverksamheten vid nationalfonoteket, SR och Filminstitutet
samt med vissa förbehåll accepterar inrättandet av ett centralt organ,
förklarar sig villigt att pröva möjligheten för institutet att ta på sig de
vidgade uppgifter som skulle följa av en organisation där Filminstitutet
bevarar bildupptagningar och nationalfonoteket ljudupptagningar. Institutet
pekar dock på att dess egenskap av fristående stiftelse kan vålla problem i
sammanhanget.
Föreningen Sveriges filmproducenter och Musikaliska
akademien förordar andra lösningar än DAK. Vad förstnämnda organisation beträffar
har dess inställning till frågan om filmbevarandet presenterats under avsnitten
om lagringsambitioner och rättsliga frågor.
Musikaliska akademien anser att arkivverksamheten bör
delas upp i de två huvudområdena ljud och bUd. Akademin framhåUer att ännu för
lång tid framåt kommer de två materialtyperna att ha olika nyttjare. En enda
arkivinstitution skulle få en sådan omfattning att den blev orimligt utrymmeskrävande.
Säkerhetsriskerna skulle också öka. Aka-
Prop. 1977/78: 97 61
demin
menar att den samordning som möjliggörs genom musikhistoriska museets. Svenskt
musikhistoriskt arkivs och nationalfonotekets inflyttning i det s, k.
Kronobageriet är av stor betydelse för musikaUsk forskning, dokumentation och
service åt allmänheten.
9.2.2
Arkivinstitutionens uppgifter
Vad
gäller katalogiseringsverksamhe ten anmäler SR att utredningens beskrivning av
läget i fråga om programkataloger hos SR på några punkter är missvisande. Detta
gäUer såväl katalogerna över ljudradions äldre material som den nuvarande
centrala programkatalogen. Företaget anser vidare att DAK inte tydligt nog har
betonat de kvantitativa och kvalitativa behoven av katalogpersonal. Förslaget
om samköming av SR:s och arkivinstitutionens katalogsystem måste enUgt
företaget studeras närmare. SR påpekar att varje form av samköming föranleder
tilläggsrutiner i nuvarande systemrutiner som medför ökad arbetsbelastning vid
SR:s statistikkontor. Bl, a. mot bakgrund härav anser SR att DAK:s bedömning
av kostnaderna för katalogarbete och samkörningar är tilltagna i underkant.
Företaget anser också att man i planeringen för mediaarkivets utrustning bör
räkna med terminalsystemens utveckling. På längre sikt är det troligt att
institutionen kommer att behöva sådana apparater.
Andra
remissinstanser som behandlar katalogiseringsfrågan betonar bl. a. behovet av
att arkivinstitutionen samordnar sin katalogisering med andra registrerande och
bevarande organs, SÖ pekar därvid på statens institut för läromedelsinformation
medan biblioteksnämnden vid Linköpings högskola vill rikta uppmärksamheten på
LIBRIS-projektets möjligheter. Ett speciellt katalogiseringsobjekt tas upp av
radioutredningen, som menar att det med hänsyn till svårigheterna att få veta
vem eller vilka som är rättighetshavare vore av stört värde om
arkivinstitutionen också förvarade aktueUa uppgifter över sådana.
Flera
remissinstanser anlägger synpunkter på utredningens förslag om avgifter i samband
med tillhandahållande av arkivmaterial. Riksarkivet, Svenska kommunförbundet
och Göteborgs museinämnd betonar angelägenheten av att avgiften inte blir så
stor att den kommer alt verka hämmande på tillgängUgheten av materialet. Bl. a,
framförs att en gång framställda kopior bör kunna användas vid flera
tillfällen. Även RRV, som tillstyrker förslaget tiU avgiftsbeläggning,
framhåller att uttaget måste vägas mot syftet att forskare och andra grupper
skall utnyttja materialet. FuU kostnadstäckning kan mot denna bakgrund te sig
oreaUstisk, RRV föreslår att arkivinstitutionen åläggs att komma in till
regeringen med förslag i avgiftsfrågan när fömtsättningama för avgiftsuttaget
är klarlagda.
UUH
och SÖ framhåUer vikten av att arkivinstitutionen kan tillhandahåUa kopior som
passar utbUdningsinstitutionernas utrustning. Medan
Prop. 1977/78: 97 62
UUH
anser att institutionen därför bör förfoga över kopieringsutmst-ning anser SÖ
att sådan endast i begränsad utsträckning bör finnas där. SR påpekar i detta
sammanhang att den föreslagna typen av smalbands-maskiner, dvs. V-tum, för
arkivets interna verksamhet utvecklas snabbt, vilket kan medföra
utrustningsproblem.
Bevakningsfunktionen
understryks av SÖ.
Statens
kulturråd och Svenska museiföreningen anser att arkivinstitutionen även bör
åläggas uppgifter utöver dem som utredningen föreslår. Kulturrådet pekar på
ett omfattande servicebehov när det gäller rörliga bilder. En särskild
serviceenhet för detta ändamål bör därför övervägas. Denna enhet skulle på
uppdragsbasis kunna fungera som ett serviceorgan gentemot regionala och lokala
museer, teater- och musikinstitutioner m. fl.
Museiföreningen
anser att det bör ankomma på arkivinstitutionen att inventera de film-,
videogram- och fonogramsamlingar som finns i landet. Liknande synpunkter
framförs också av MUS 65.
9.2.3 Övertagande
av arkivmaterial från andra institutioner
SR
finner det inte vara en lämplig utväg att annat än i undantagsfall överlämna
befintligt, äldre originalmaterial till den nya institutionen. Däremot kommer
SR att medge att institutionen skaffar sig kopior av programmen. Kopieringen
får ske punktvis och beröra det material som begärs av forskare. I de fall
originalmaterial kan tänkas bli överfört till arkivinstitutionen anser SR att
ersättning bör utgå till programföretaget, beräknat med hänsyn tiU SR:s
anskaffningskostnader. Sådant material bör SR dessutom få rätt att utnyttja i
framtida programverksamhet. Svenska filminstitutet anmärker att den föreslagna
lagstiftningen inte är tUlräcklig för att garantera arkivinstitutionen tillgång
till Filminstitutets arkiv,
9.2.4 Personalbehov
Statskontoret
har inget att invända mot utredningens beräkning av personalbehov men
förutsätter att frågan kommer att behandlas av organisationskommittén. Flera
remissinstanser såsom MUS 65, landsarkivet i Uppsala, SR, Sveriges allmänna
biblioteksförening och SACO/SR anser att den föreslagna personalstyrkan är
underdimensionerad.
9.2.5 Lokalbehov
Statskontoret
har inget att invända mot utredningens beräkningar av lokalbehov men fömtsätter
att frågan kommer att behandlas av organisationskommittén.
Riksarkivet
och landsarkivet i Vadstena understryker att arkivloka-
Prop. 1977/78: 97 63
lerna
måste vara i särskild grad brandskyddade då magnetband är mycket känsliga för
högre temperaturer. Lämpligast vore därför lokaler i bergrum med särskild
luftkonditionering.
10
Kostnader
10.1 DAK
DAK
beräknar att investeringskostnaderna för den föreslagna arkivinstitutionen,
exkl. lokalkostnader, i 1973 års prisnivå kommer att uppgå till ca 7,9 milj.
kr.
De
årliga driftkostnaderna, exkl, lokalkostnader men inkl, den personalförstärkning
som föreslås under andra verksamhetsåret, i 1973 års prisnivå beräknas till ca
5,3 milj. kr.
10.2 Remissyttrandena
DAK:s
bedömning att SR:s kostnader för bevarande av radio- och TV-program torde kunna
nedbringas genom arkivinstitutionens tillkomst ifrågasätts av SR, som menar
att avlastningen endast kommer att bli margineU.
SR
konstaterar vidare att ett omfattande, värdefullt och i betydande utsträckning
unikt material finns samlat i företagets arkivenheter vid sidan av det direkta
programmaterialet. SR förklarar sig berett att ställa detta material som av
olika anledningar bör förbli i företagets förvar till forskningens förfogande
men understryker de ökade krav på SR:s verksamhet som en sådan service medför.
Sådana ökade uppgifter faller utanför företagets avtalsmässiga åligganden och
har inte med programverksamheten att göra. SR anser det ofrånkomligt att
uppgifterna kräver ökade personalresurser och finner det inte självklart att
detta bekostas med programmedel.
11
Föredraganden 11.1 Inledning
I
den skapande litterära eller konstnärliga verksamheten har människan genom
årtusenden använt sig av tecken och bilder. Detta gäller skönlitteraturen,
dramatiken, musiken och bildkonsten men också vetenskapUga och tekniska
framställningar av skilda slag. I många fall har verken publicerats just i form
av text eUer bUd, t. ex, som böcker, tidningar, planschverk eller musikaUer i
notform, I andra faU har verken offentliggjorts även på annat sätt: genom en
konsert, en dans- eller teaterföreställning eller en vetenskaplig föreläsning.
Om inte verket offent-
Prop. 1977/78:97 64
liggjorts
omedelbart har man ofta bevarat det med hjälp av tecken eller bilder för att
underlätta framtida spridning.
Det
finns i vårt land stora allmänna och privata samUngar av publicerade verk. Av
särskild betydelse är de offentliga samUngama av böcker, tidningar,
tidskrifter, broschyrer och annat publicerat tryck som har kunnat byggas upp på
gmnd av särskilda bestämmelser om bevarandet av landets tryckta produktion.
Dessa bestämmelser infördes i sin första form på 1600-talet, då kungl.
biblioteket och universitetsbiblioteken fick pliktexemplar. Sveriges första
tryckfrihetsförordning av år 1766 innehöll bestämmelser om sammanlagt sex
pliktexemplar. Hos de svenska allmänna biblioteken och i privata bibliotek
finns också stora mängder av utländskt tryck, som har förvärvats för att
begagnas i forskning, i utbildning, för underhållning eller för andra ändamål.
Även
det opublicerade materialet bevaras i stor utsträckning. Myndigheternas arkiv
är en given källa för studier av skilda slag. Det statliga arkivväsendet, som
normalt slår för den långsiktiga förvaringen av myndighetsarkiv och andra
arkiv, har till uppgift bl. a. att säkerstäUa offentlighetsprincipen inom
statsförvaltningen och att trygga förvaltningens och forskningens behov av
dokumentation. Den kulturvårdande uppgiften i bevarandet av arkivmaterial
delar det statliga arkivväsendet med enskilda arkiv, vissa bibliotek och museer
m. fl.
Det
kulturpolitiska målet att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och
levandegörs har, när det gäller sådant som har publicerats i form av text, i
stor utsträckning uppnåtts, bl, a, genom lagstiftningsåtgärder. Den
information, underhållning och opinionsbildning som - delvis som ersättning
för den tryckta skriften förekommer i radio eller TV och på fUm har
emeUertid inte alls i samma utsträckning tagits till vara. Detsamma kan i viss
mån sägas gälla också i fråga om grammofonskivor och andra fonogram, som ju
kompletterar och delvis ersätter notskriften som medel att bevara musik och
andra akustiska fram-stäUningar. De framställningar på ljud- och bUdområdet som
bevaras, förvaras i slor utsträckning inom enskUda institutioner som varken har
förutsättningar eller ambitioner att tillhandahåUa materialet för forskning
eller annat offentiigt utnyttjande.
Frågan
om pUktleveranser till bibUotek eller arkiv har behandlats av tre olika
utredningar. Dataarkiveringskommittén (U 1968: 48) (DAK) har i sitt
delbetänkande (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bUd föreslagit åtgärder för att
bevara sådana ljud- och bildupplagningar som läggs fram inför offentligheten
genom radio och TV eller genom fonogram, film eller liknande modern teknik.
Förslag om nya bestämmelser för pliktleveranser av dagstidningar och andra
skrifter har lagts fram i tidningsfilmningskommitténs (U 1973: 07) första
rapport (Utbildningsdepartementet 1975: 4) Dagspress på mikrofilm och äv en
särskild utredningsman (U 1977: 01) i betänkandet (Ds U 1977: 12)
Pliktexemplar av
Prop. 1977/78: 97 65
skrift.
Jag har i det föregående redovisat utredningsförslagen och remissyttrandena
över dem,
I
likhet med DAK och remissopinionen med anledning av DAK:s förslag anser jag att
det är av stor vikt att information, opinionsbildning, kulturella
framställningar osv. som offentliggörs genom radio eller TV eller genom
fonogram, videogram och film blir bevarade i en utsträckning som någorlunda
svarar mot vad som gäller för skrifter. Bevarandenivån kvantitativt såväl
som kvalitativt måste självfallet vägas mot angelägenheten av andra
kullurpolitiska åtgärder i syfte att bevara och levandegöra äldre tiders
kultur. Jag återkommer senare till frågan om vad som skall bevaras och i vUka
organisatoriska former detta bör ske.
Vad
gäller de förslag som har lagts fram i betänkandet Pliktexemplar av skrift är
jag liksom remissopinionen positiv till förslagen i stort. Jag delar uppfattningen
att pliktexemplarens antal bör utökas till sju, varav ett skall utgöra
nationalexemplar och ett nationellt reservexemplar. EnUgt min mening är det
med hänsyn tiU riksdagens beslut år 1975 och år 1977 (prop. 1975: 9, UbU 1975:
17, rskr 1975: 179 och prop. 1976/77: 59, UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246)
om den nya högskolan naturligt att samtliga sex högskoleregioner skall få
pliktexemplar av skrift och att dessa lämnas till biblioteken vid de sex
universiteten. Vad gäiler leveransskyldighetens omfattning kommer jag att
förorda vissa avvikelser från utredningsförslaget, bl, a, i fråga om
pliktexemplar av kombinerat material, dvs, kombinationer av skrifter och ljud-
och bildupptagningar.
TidningsfUmningskommitténs
förslag om mikrofilmning av dagspress avser jag att återkomma till senare i vår
i samband med mina ställningstaganden till biblioteks- och
dokumentationssamverkanskommitténs (U 1975: 06) (BIDOK) förslag m. m. Jag
kommer dock redan nu att ta ställning till de förslag som kommittén har lagt
fram vad gäller antalet, omfattningen och tidpunkten för avlämnande av
dagstidningar för mikrofilmning till bibliotek.
Enligt
DAK:s mening bör vissa grundläggande bestämmelser införas i syfte att
säkerställa att leveranser av det material, som skall bevaras, sker oberoende
av avtal, DAK lägger därför fram ett förslag till lag om arkivexemplar av vissa
ljud- och bildupptagningar, Tidningsfilmningskommittén finner för sin del att
regler behövs om skyldighet för tidningsföretag att lämna tidningsexemplar för
mikrofilmning och föreslår en särskild lag i ämnet.
Utredningen
om pliktexemplar av skrift framhåller i sitt betänkande att det vid en framtida
lagstiftning bör övervägas om inte leveransskyldigheten i fråga om framför
allt grammofonskivor och andra typer av fonogram, ljud- och bildkassetter saml
AV-hjälpmedel av olika slag bör regleras i samma lag som gäller för
pliktexemplar av skrift i stället för i
5
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 66
en
särskild lag av det slag DAK föreslår. Utredningen lägger därför fram dels ett
förslag till lag om pliktexemplar av skrift, dels ett förslag till lag om
pliktexemplar av skrifter samt vissa ljud- och bUdupptagningar. Den sist
nämnda lagen föreslås omfatta dels skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen
(TF) är tiUämplig, dels ljudupptagning och upptagning av rörliga bilder, som
har lämnats ut för spridning inom landet bland allmänheten.
Av
remissinstanserna anser justitiekanslern att på sikt en gemensam lag bör
eftersträvas för tryckt skrift och på annat sätt mångfaldigat material samt
fonogram och Uknande material. Det bör enligt hans mening övervägas att till
samma lag föra även bestämmelser som kan komma att meddelas om mikrofilmning av
tidningar. Motsvarande uppfattning framförs av överbibliotekarien vid
universitetet i Uppsala och av bibliotekskollegiet vid universitetet i
Göteborg. Riksarkivet vänder sig emot att det förslag till gemensam lag som
utredningen om pliktexemplar av skrift har lagt fram bl. a. inte tar hänsyn tiU
de väsentliga inskränkningar i och undantag från leveransskyldigheten som DAK
angav i sitt förslag.
Jag
delar DAK:s och tidningsfilmningskommitténs uppfattningar att lagregler behövs
för att säkerstäUa leveranser av ljud- och bUdupptagningar och dagstidningar.
I fråga om tryckta skrifter finns redan i dag en lagstadgad leveransskyldighet.
Enligt min mening bör de tre olika förslag som nu föreligger bUda underlag för
en gemensam lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Genom en sådan lag kan de möjligheter tas tillvara som finns att lagtekniskt
förena de bestämmelser som är likartade för de olika medierna. Ett annat
viktigt skäl för att samordna alla bestämmelser i en lag är att det annars
kommer att vara svårt att på ett överskådligt sätt reglera olika kombinationer
av skrifter och ljud- och bildupptagningar som bör bevaras. En samlad
lagstiftning underlättar också för allmänheten att göra sig informerad om vad
som gäller på hela det nu aktuella området. Jag återkommer senare tUl det
förslag till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
som jag lägger fram.
11.2
Material som skall bevaras
11.2.1
Pliktexemplar av skrift
Jag
kommer här att ta upp huvudsakligen två frågor, nämligen frågan om hur många
pliktexemplar som skall bevaras och frågan om begränsningar i leveranspliktens
omfattning.
Utredningen
om pliktexemplar av skrift konstaterar att det finns synnerligen starka
kulturella och administrativa skäl för att bevara ett n a-tionalexemplar och
ett reservexemplar till detta. Med
Prop. 1977/78:97 67
nationalexemplar
avser utredningen ett pUktexempIar som skall bevaras för framtiden i så
komplett skick som möjligt. Det är alltså inte i första hand ett bmksexemplar.
Reservexemplaret, som också det skall vara fullständigt, motiveras av
säkerhetsskäl.
Förslaget
har biträtts av samtliga instanser som har yttrat sig i frågan utom
statskontoret. Statskontoret, som motsätter sig att ett reservexemplar
bevaras, menar att det inte fiims någon anledning att behandla arkivexemplaret
av skrift annorlunda än t. ex. arkivalier som vårdas inom arkivväsendet. Jag
vill här för egen del erinra om att bevarandet av handlingar, särskilt från
den statliga verksamheten, delvis bygger på andra fömtsättningar än dem som
gäller för skriftbevarandet. Sålunda ankommer det på myndighet att tillse, att
de handlingar, som uppstår med anledning av myndighetens verksamhet och som
skall ingå i myndighetens arkiv, framställs i enlighet med de regler om
skrivmateriel som finns i skrivmaterielkungörelsen (1964:504) och statens
provningsanstalts kungörelse angående skrivmateriel och reproduktionsmetoder
som är godkända för vissa slag av handlingar. Härigenom ges en garanti för att
handlingarna har en beständighet som gör dem lämpade för att utnyttjas och bevaras
för lång tid. Någon dubblering av informationen blir mot denna bakgmnd inte
behövlig. Framställningen av skrift däremot ger normalt inte några garantier
för att skriften blir beständig och tål nötning.
Med
hänsyn till vad jag har anfört tUlstyrker jag utredningens förslag om dels ett
nationalexemplar, dels ett nationellt reservexemplar. Nationalexemplaret bör,
som jag återkommer tUl under avsnittet organisatoriska frågor (11,6,1),
förvaras i kungl, biblioteket och reservexemplaret i biblioteket vid
universitetet i Lund.
I
likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att ytterligare
fem pliktexemplar är motiverade från bl, a, forskningssynpunkt. Dessa exemplar
är avsedda som bmksexemplar och det bör därför inte föreligga någon skyldighet
att bevara dem för framtiden. Jag återkommer under avsnittet om organisatoriska
frågor tUl frågorna om var de bör placeras och hur de bör få utnyttjas.
Jag
övergår nu tUl frågan om begränsningar av leveranspliktens omfattning. Jag
vill först beröra en principiell fråga. Utredningen anser att TF:s
begreppsbestämningar är de lämpligaste för bestämmande av vilka skrifter som
skall vara underkastade leveransplikt. De bör därför enligt utredningen
utnyttjas även framdeles men bör i sitt nya utvidgade skick omfatta också
slencilerat material m. m., som har ställts under TF:s skydd genom att det har
påförts vissa uppgifter. Jag delar denna uppfattning. Jag avser att kommentera
denna fråga mer utförligt under avsnittet om rättsliga frågor (11,5,1,2),
Utredningen
har föreslagit vissa begränsningar av leveranspliktens omfattning.
Statskontoret har föreslagit ytterligare sådana medan kungl.
Prop.1977/78:97 68
biblioteket
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) önskar att leveransplikten vidgas.
Jag
vUl här först ta upp frågan om leveransplikt i vad avser oförändrat omtryck av
skrift. Det är enligt min mening viktigt att skriftproduktionen bevaras i så
fullständigt skick som möjligt för att tillgodose forskningens behov av bl. a.
bibliografering och statistisk redovisning. I fråga om oförändrat omtryck av
skrift är det därför enligt min mening motiverat att ett nationalexemplar och
ett reservexemplar lämnas. Däremot anser jag liksom utredningen, att det inte
bör föreligga någon skyldighet att i övrigt leverera exemplar av oförändrat
omtryck.
Bestämmelserna
om leveransskyldighetens omfattning bör vara så entydiga att det varken för
förlag eUer för tryckeri råder tvivel om i vilka fall samtiiga sju
pliktexemplar skall avlämnas. Jag vill i sammanhanget erinra om det sedan år
1971 gemensamma nummersystemet för i Sverige utgivna böcker, det s, k.
ISBN-systemet (International Standard Book Numbering), Systemet innebär bl. a.,
att till varje bok hör ett nummer, som aldrig kan ändras. Vidare gäller
beträffande böcker som kommer ut i nya utgivningar, att oförändrad tryckning
får samma ISBN som föregående utgivning. Enbart rättelse av tryckfel och nytt
tryckår ändrar ej karaktäriseringen av den nya utgivningen som oförändrad. Ny
utgivning som iimebär verklig ändring kräver nytt ISBN. Enligt min mening bör
ISBN-systemet under fömtsättning att det tUlämpas på det sätt jag har angivit
kunna ligga tUl grund för att avgöra om leveransskyldighet föreligger enligt
bestämmelserna om oförändrat omtryck i den nya lagen.
Statskontoret
uppmärksammar i sitt remissyttrande pliktleverans av punktskriflsböcker. Verket
är tveksamt till om sådan är nödvändig.
Punktskriftsböcker
framställs i huvudsak vid Synskadades riksförbunds punktskriftstryckeri.
Förbundet har även ett bibliotek som fungerar som centralbibliotek för
punktskriftsböcker. Antalet titlar var år 1975 ca 4 000. Förbundets
studielitteratursektion svarar för produktionen av studiemateriel för i
huvudsak högskolestuderande. Sektionen har ett bokbestånd på drygt 300 titlar i
punktskrift. Litteraturframställningen bekostas i huvudsak av
arbetsmarknadsstyrelsen. Rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för
synskadade ombesörjer framställning av läromedel.
Punktskriftsböcker
mångfaldigas i dag ofta genom s, k, stereotypering (dubbelsidig tryckplåt) med
upplagor i storleksordningen tio exemplai och uppåt eUer genom plastkopiering i
högst 20 exemplar av ett ma-nueUt framställt exemplar. Flertalet
punktskriftsböcker skrivs dock helt manuellt av en kopist i upplagor om ett
exemplar per produktionstillfälle.
De
punktskriflsböcker som mångfaldigas genom stereotypering utgör skrift som avses
i 1 kap, 5 § TF och faller därför inom tiUämpningsom-
Prop. 1977/78: 97 69
rådet
för den nya lagen. De bör dock enligt min mening undantas från skyldigheten att
lämna pliktexemplar. Detsamma bör gälla i fråga om andra slag av
punktskriftsböcker som kan utgöra skrift enligt TF. I den mån behov föreUgger
att bevara punktskriftsböcker, bör detta ske med stöd av andra regler än dem
som nu är aktuella.
Vad
gäller kartor, vykort, planscher och musikaUer vill jag framhålla att dessa
utgör leveranspliktigt material f. n. Jag är inte beredd att undanta dessa
från leveransplikt.
Kungl.
bibUoteket och TCO har ifrågasatt utredningens förslag om att mycket stora
affischer skulle vara undantagna från leveranspUkt. Till denna kategori hör
exempelvis många politiska affischer som kan ha stort intresse för framtiden.
Jag delar uppfattningen att sådant material bör bevaras. Det bör vara möjUgt
att mikrofilma t. ex. affischer för alt underlätta förvaring av materialet och
öka dess tiUgängUghet för forskning.
Statens
invandrarverk (SIV) har i yttrande tUl justitiedepartementet över
massmedieulredningens (Ju 1970: 59) betänkande (Ds Ju 1976: 18) Förslag till
lag om tiUämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen tagit upp
frågan om skyldighet att lämna arkivexemplar av skrift på annat språk än
svenska. SIV påpekar att invandrarna i Sverige har fört med sig sin kultur,
sin debatt och sitt språk hit, vilket bl, a. speglas i en ökande utgivning i
landet av skrifter som helt är avfattade på annat språk än svenska. Förlag som
ägs av invandrargrupper väljer emellertid ofta att trycka sina skrifter i
hemländerna.
Enligt
min mening är det väsendigt att bevara även skrifter på annat språk än svenska
om dessa huvudsakligen är avsedda för svenskt bruk. Jag förordar därför att
sådana skrifter skall vara leveranspliktiga. Jag återkommer till denna punkt
under avsnittet om rättsliga frågor (11.5.1.2),
Utredningen
anser att konstmappar med konstverk i original skall vara leveranspliktiga och
föreslår att pliktexemplar av dem skall lämnas till de bibUotek som förvarar
nationalexemplaret och det nationella reservexemplaret av skrift. Vad som avses
är främst litografier som saluförs i särskilda samlingspärmar, ofta av stort
format och betingande höga priser. Pärmarna brukar enligt utredningen vara försedda
med tryck och innehåller dessutom inte sällan något blad med biografiska
uppgifter, en illustrerad dikt eller liknande.
Såsom
jag senare närmare kommer att utveckla (avsnitt 11,5,1,4) bör pliktexemplar av
skrift även omfatta mindre tillbehör som följer med varje skriflexemplar när
detta sprids. När konstmapp innehåUer konstverk, som inte faller under TF:s
regler, ligger tyngdpunkten på material, som i sig inte är leveranspliktigt,
och inte på den skrift som förekommer tillsammans med detta. Sådana
konstmappar bör därför inte i sin helhet anses leveranspliktiga. Om däremot en
konstmapp innehåller
Prop.
1911118: 97 70
konstverk
som utgör skrift i TF:s mening, bör enligt min mening samma skyldighet att
lämna pliktexemplar gälla såsom för skrift i allmänhet.
Det
förekommer numera att skrifter och ljud- och bildupptagningar ges ut som
kombinerat material. Hittills är läromedelspaketen de vanligast förekommande.
Som jag tidigare har antytt (avsnitt 11.1) bör den nya lagen även avse
kombinerat material. Det material som bör vara leveranspliktigt är t. ex.
material vari ingår skrift och fonogram. Jag kommer senare att behandla frågan
om kombinerat material närmare (11,5,1.4).
11.2.2
Pliktexemplar av dagstidningar
Av
dagstidningar skall f, n,, i likhet med övrig tryckt skrift, pliktexemplar
lämnas till kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund,
Göteborg och Umeå. I statsverkspropositionen 1973 (prop. 1973: 1 bil. 10, UbU
1973: 8, rskr 1973: 105) gjordes ett principuttalande om att en mikrofilmning
av den svenska dagspressen skulle komma till stånd efter det att vissa
detaljundersökningar hade genomförts. Ett ställningstagande till frågan om
skyldighet att lämna pliktexemplar av dagstidningar ger underlag för den
tidningsfilmning som jag avser att återkomma till senare i vår i samband med
mina ställningstaganden tUl BIDOK:s förslag m. m.
Tidningsfilmningskommittén
föreslår i sin utredning att endast ett pliktexemplar skall lämnas till kungl.
biblioteket för att först mikrofilmas och sedan bevaras av kungl. biblioteket
som nationalexemplar. Flera remissinstanser såsom forskningsbiblioteksrådet och
dåvarande statens humanistiska forskningsråd samt bibUoteken vid universiteten
i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå påpekar att, om endast ett exemplar bevaras
i original för framtiden, så måste detta exemplar förvaras på ett sådant sätt
att det endast i undantagsfall kan bli åtkomligt för forskningen. Dessa
remissinstanser förordar därför att två kompletta sviter originaltidningar
bevaras, varav den ena under högt ställda arkivkrav. Den andra sviten bör
enligt deras uppfattning ställas till forskningens förfogande i de fall då
tillgång till endast mikrofilm inte är tillräckligt för att genomföra
forskningsuppgiften.
Jag
finner med hänsyn till vad remissinstanserna har anfört, att kungl. biblioteket
bör tilldelas ett originalexemplar för tidningsfUmning och att dessutom två
kompletta sviter originaltidningar bevaras en vid kungl. bibUoteket samt en
vid biblioteket vid universitetet i Lund, Att en svit skall förvaras vid
universitetsbiblioteket i Lund är en konsekvens av att, som jag senare återkommer
tUl, det nationella reservexemplar av tryckt skrift som jag föreslår, bör
förvaras där. Kungl. biblioteket bör få två pliktexemplar av det skälet att
exemplar som skall mikrofilmas måste skäras upp i samband med filmningen,
varför det
Prop. 1977/78: 97 71
knappast
kan komma till användning som nationalexemplar. National-exemplaren, som skall
bevaras för framtiden, bör slitas så litet som möjligt. På så sätt kommer
tidningsläggens livslängd, som har visat sig vara begränsad, att ökas
väsentligt. Mina förslag innebär att antalet pliktexemplar av dagstidning
minskar från f. n. fem till tre,
Tidningsfilmningskommittén
föreslår i sin utredning med utgångspunkt i att endast ett pliktexemplar
skulle lämnas till kungl. biblioteket att föreskrifter skall finnas som ger
möjlighet att av den leveransskyldige kräva in nytt exemplar i vissa fall. Så
skulle kunna ske när pliktleveransen inte är i fullgott skick eller har
förkommit eller förstörts eller när andra omständigheter har inträffat sä att
arkivering av det första exemplaret som nationalexemplar inte kan ske på
avsett sätt. Genom att jag nu förordar att leveransskyldigheten skall omfatta
tre pliktexemplar behöver dock enligt min mening inte framställaren åläggas att
under viss tid hålla ett reservexemplar tillgängligt. Givetvis bör kungl,
biblioteket vid behov kunna göra efterrekvisitioner, t. ex. av felande/icke
levererade nummer eller av nummer dar de levererade exemplaren är tekniskt felaktiga.
Begreppet
dagstidning kan ges olika innebörd. Enligt min mening bör med dagstidning i den
nya lagen förstås skrift som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär
och som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka. Denna definition
sammanfaller delvis med den definition som ges i förordningen (1976: 336) om
statligt stöd till dagstidningar, I fråga om dagstidning, som inte omfattas av
den definition som jag nu föreslår, gäller att pliktexemplar skall lämnas
enligt de vanliga reglerna för skrift.
Beträffande
tidningsfilmningens omfattning har kommittén övervägt en rad alternativ. Den
ena ytterligheten avser filmning av enbart huvudeditionen jämte löpsedlar,
medan den andra ytterligheten innebär att samtliga editioner jämte löpsedlar
fUmas rakt igenom. En medelväg skulle innebära att huvudeditionen
kompletterades med de ändrade sidorna tillika med eventuellt ändrade
löpsedlar.
Kommittén
har låtit undersöka förutsättningarna för alt unika sidor m. m. skall kunna
sorteras ut på resp. tidningstryckeri.
Ett
nittiotal tidningar har förklarat sig införstådda med att leverera
huvudeditionen och for de större storstadstidningarna dagens första
edition samt för samtliga tidningar de ändrade sidorna jämte alla de löpsedlar
som hör till det aktuella tidningsnumret.
De
nittio tidningarna representerar ca 80 % av antalet sidor per år. Flertalet av
de återstående ca 60 tidningarna utkommer med endast en edition.
Under
förutsättning att de unika tidningssidorna jämte första editionen av
storstadspress och löpsedlar kan tas fram för filmning utan andra
merkostnader för statsverket än dem som hänger samman med
Prop. 1977/78: 97 72
exponeringarna
bör enligt kommitténs uppfattning den kontinuerliga tidningsfUmningen omfatta
detta material.
Jag
delar i huvudsak kommitténs uppfattning härvidlag och förordar att
leveransskyldigheten i princip kommer att omfatta varje edition av
tidningsnummer eller varje annat utförande av numret som skiljer sig från annat
sådant utförande. Jag återkommer tUl denna fråga i special-motiveringen liU den
nya lagen (avsnitt 11.10,1),
11.2.3
Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar
Liksom
DAK och flertalet remissinstanser anser jag det angeläget att ljud- och
bildupptagningar, som läggs fram inför offentiigheten, bevaras i en
utsträckning som i stora drag motsvarar vad som gäller för tryckta skrifter.
Det är uppenbart, vilket också understryks av de remissinstanser som
företräder forskningen, alt bevarandet av detla material i dag inte är vare sig
så omfattande eller så systematiskt som forskningen kan kräva. Bristen gör sig
märkbar framför aUt i fråga om radio- och TV-materialet, där också bl. a.
organisatoriska faktorer försvårar tillgängUgheten tiU det bevarade
materialet. Delsamma gäller i viss utsträckning även forskningens tiUgång tiU
den bevarade filmen.
Sedan
DAK lade fram sitt förslag har viktiga förändringar ägt rum av
rundradioverksamheten i landet. Sveriges Lokalradio AB har tiUkommit som ett
dotterföretag till Sveriges Radio AB (SR), med uppgift att svara för
lokalradiosändningar inom vart och ett av de 24 länen. Lokalradions
sändningar, som f, n. omfattar totalt ca 16 000 timmar per år, bör med hänsyn
till forskningen och de kulturpolitiska målsättningarna bevaras i samma
utsträckning som riksradiosändningarna. Volymen av det material som bör komma
i fråga för systematiskt bevarande har därigenom ökat betydligt i förhållande
till vad DAK räknade med.
I
delta sammanhang vill jag också nämna riksdagens beslut om bildande av
Sveriges Utbildningsradio AB, Företaget, som har kommit tUl genom en
sammanslagning av enheten för utbildningsprogram inom SR och verksamheten inom
den s, k, TRU-kommittén, startade sin verksamhet den 1 januari 1978,
Utbildningsradions program sänds av SR och lokalradion. Då bevarandet av dessa
sändningar bör ske genom att man utnyttjar referensupptagningarna, kan bevarandefrågorna
lösas i ett sammanhang,
DAK
har föreslagit att alla radiosändningar skall bevaras medan TV-sändningarna
endast bör bevaras lill 60 %, Utredningen konstaterade att det blev dyrare att
gallra i radiomaterialet i anslutning tUl inspelningstillfället än att bevara
alla inspelningar. När det gäller TV-sändningarna fann utredningen dock
ekonomiska motiv för en viss gallring. Utredningens förslag beträffande
TV-materialet bör ses mot bakgrund av de tekniska lösningar i fråga om
inspelningsteknik som
Prop. 1977/78:97 73
utredningen
förordar. Som jag senare kommer att närmare redogöra för bör det finnas
möjligheter att acceptera en lägre ambitionsnivå i fråga om inspelningskvalitet
än utredningen har föreslagit. Därigenom kan bandkostnaden per bevarad
sändningstimme reduceras betydUgt. De ekonomiska motiven för gallring blir
därmed inte så starka. Från ekonomiska utgångspunkter skulle således principen
om totalbevarande av såväl radio- som TV-materialet kunna accepteras. Jag
återkommer till ambitionsnivån i bevarandet i anslutning till behandlingen av
gallringsfrågan i avsnitt 11.4.
I
Ukhet med vad utredningen om pliktexemplar av skrift har framfört finner jag
DAK:s förslag om ett totalbevarande av fonogram och kommersiellt saluförda
videogram alltför omfattande. Vi bör i fråga om det material som produceras
utanför landet kunna lita till de internationella överenskommelser som har
träffats på området. Av DAK:s undersökning framgår också att officiella
ljudarkiv numera finns i ell stort antal länder. För en lägre ambitionsnivå i
fonogrambe-varandel talar också det förhållandet att en relativt omfattande del
av musikutbudet kommer att bevaras i upptagningarna av SR:s och lokalradions
program. Jag anser därför att bevarandet av fonogram och upptagningar av
rörliga bilder (videogram) bör begränsas till huvudsakligen sådant material som
har framställts inom landet. I utlandet framställda upptagningar av här nämnt
slag bör bevaras systematiskt endast i den utsträckning som upptagningen
återger verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnär eller
framförande på svenska språket eller skUdring av svenska förhållanden. Jag
anser vidare att vissa inskränkningar i bevarandenivån bör ske när det är
fråga om upptagningar som sprids i små upplagor. Jag återkommer senare tiU
dessa frågor (avsnitten 11,5,1.3 och 11,10.1).
Det
systematiska bevarandet av fonogram och videogram till följd av den föreslagna
pliktleveranslagen bör således begränsas på det sätt som här har angivits.
Detta innebär naturligtvis inget hinder för att i annan ordning komplettera
samUngama med sådant material som faller utanför de lagstadgade leveranserna.
Kompletteringen kan exempelvis ske genom köp av utländska upptagningar eller
upptagningar med små upplagor. Ambitionsnivån får på detta sätt bestämmas av
tiUgången på resurser för detta ändamål.
Det
finns motiv för att bevarandet av film bör begränsas på samma sätt som
fonogrambevarandet. De utiändska fUmerna bevaras delvis i centrala, ofta offenUiga,
filmarkiv i produktionsländerna. Ett 40-tal filmarkiv, representerande alla
världsdelar, är numera medlemmar i FIAF (Federation Internationale des Archives
du Film). Jag anser dock att skäl kan anföras för högre lagringsambilioner i
fråga om filmen. Det måste anses vara av stort värde för den framtida
forskningen att kunna skaffa sig en helhetsbild av biografrepertoaren, inte
minst med tanke på
Prop. 1977/78: 97 74
den
starka påverkan på attityder och värderingar som fUmen kan anses ha. Även praktiska
skäl kan anföras för ett mycket ambitiöst bevarande. Den film som skall bevaras
bör på grund av fUmmaterialets bristande beständighet överföras till videogram
via särskUd utmstning, s. k. scan-nerutrustning. Den arkivinstitution som skall
svara för bevarandet bör förfoga över en egen sådan utrustning. Vid en
begränsning till enbart svensk film skulle utmstningen komma att ha en
betydande överkapacitet. Denna överkapacitet kan enkelt utnyttjas för den
högre lagringsambition som jag förordar. De nya långfilmema på de svenska
biograferna omfattar årligen ca 400 speltimmar och smalfilmen (16 mm) ca 150
timmar. Bandkostnaderna för bevarandet av dessa filmer i videogramform kommer
att uppgå tUl ca 75 000 kr. årligen med den inspelningsteknik som jag har förutsatt.
Jag
anser emellertid att vissa inskränkningar är befogade även i bevarandet av
film. Sålunda anser jag att bevarandet bör begränsas till sådan film på vilken
förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografförestäUningar m,
m, (biografförordningen) är tiUämplig. Anknytningen tUl biografförordningen
gör bl, a. att filmen under vissa förutsättningar kan kopieras på videoband i
samband med att filmen granskas av statens biografbyrå. Jag anser vidare att
det systematiska bevarandet endast bör omfatta film i formaten 35 och 16 irun.
Ett
bevarande utöver det som följer av den nya pliktleveranslagen bör naturligtvis
kunna ske inom ramen för de resurser som arkivinstitutionen tilldelas.
Jag
vill betona att det förslag lUl systematiskt bevarande av bl, a. långfUmer som
här läggs fram inle bör ses som en ersättning för det filmbevarande på filmbas
som i dag sker hos Svenska filminstitutet och grundar sig på avtal mellan
Filminstitutet och filmbolagen. Jag finner det angeläget att Filminstitutet
även i fortsättningen genom avtal kan ta emot och förvara film på filmbas. De
framlagda förslagen kan delvis ses som komplement tUl Filminstitutets
filmsamlingar med särskild tonvikt på bevarandeaspekten och vidgade möjligheter
tUl utnyttjande för forskningen.
De
begränsningar i bevarandet av film som jag föreslår innebär bl, a, att film,
som är avsedd att visas endast för slutna grupper av personer, inte kommer att
omfattas av det på lagstiftningen grundade bevarandet. Förutom möjligheterna
till förvärv genom inköp av sådant material bör också påpekas att visst
bevarande kan komma i fråga på annan grund. Således är t. ex. allmänna
arkivstadgan (1961: 590) tillämplig på stadiga myndigheters filmer.
Vad
gäller bevarandet av kombinerat material, som kan omfatta såväl skrifter och
ljud- och bildupptagningar som föremål och annat, återkommer jag i anslutning
till behandlingen av de rättsliga frågorna.
Ett
antal remissinstanser har föreslagit att visst kompletterande beva-
Prop. 1977/78:97 75
rande
bör ske i omedelbar anslutning till bevarandet av radio- och TV-sändningama,
fonogrammen, videogrammen och filmen. Flera remissinstanser understryker
exempelvis betydelsen av att bevara s. k. kring-material som har använts i
arbetet med en ljud- och bildproduktion. Jag delar denna uppfattning och anser
att arkivinstitutionen bör sträva efter att i möjUgaste mån få in sådant
material. Inom ramen för tilldelade resurser bör institutionen också kunna ta
emot enskilda inspelningar och upptagningar av olika slag från
museiinstitutioner m. fl.
Några
remissinstanser har pekat på behovet av att bevara stillbilder. Enligt min
mening bör bevarandet av fotografiska bilder liksom hittiUs vara en uppgift för
museiväsendet i den utsträckning det inte är fråga om bilder som utgör
arkivhandlingar hos stadiga myndigheter. I sistnämnda fallet utgör materialet
en del av det offentUga arkivväsendets verksamhetsfält. Dessutom kan diabilder
och liknande bildmaterial som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel ingå
i kombinerat läromedel (avsnitt 11.5.1,4).
11.3
Tekniska frågor rörande ljud- och bildupptagnmgar
Allmänt
Jag
finner inte anledning att ifrågasätta de bedömningar och överväganden som DAK
har gjort i fråga om bärare av information (databärare) och beständighet.
Flertalet remissinstanser biträder också utredningens uppfattning. Eftersom
utvecklingen på dessa områden går snabbt är det angeläget att utveckUngen av
nya databärare och tekniker bevakas kontinuerligt. Jag vill i anslutning
härtill erinra om vad jag har anfört i budgetpropositionen 1978 (prop, 1977/78:
100 bU. 12, s. 97 f,) med anledning av behandlingen av DAK:s slutbetänkande
(SOU 1976: 68) Moderna arkivmedier. Det tekniska utvecklingsarbete beträffande
nya databärare som bedrivs vid statens provningsanstalt torde ge resultat som
kan vara av stor betydelse även för de frågor som diskuteras här. Jag avser
att föreslå regeringen att uppdra åt riksarkivet att kontinuerligt följa den
tekniska utvecklingen på informationsbehandlingens område, särskilt där arkivfrågorna
direkt berörs. Därmed skapas underlag för eventuella framtida omprövningar av
de tekniska lösningar som här förordas.
Jag
berör i det följande även de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslagen till
inspelningsteknik.
Radiosändningar
Förslaget
att bevara SR:s och lokalradions sändningar har som jag tidigare har
framhållit till utgångspunkt radioföretagens skyldighet att själva göra
referensupptagningar av sina sändningar för att säkerställa framtida bevisning
om innehållet i program.
Prop. 1977/78: 97 76
DAK
anser att referensupptagningarna av riksradions sändningar f. n. är av alltför
låg kvalitet för att kunna ligga till gmnd för arkivbevarande. Utredningens
uppfattning delas av ett antal remissinstanser. Med hänsyn härtill finner jag
det befogat att inspelningstekniken vad gäller SR:s referensupptagningar
förbättras i enlighet med DAK:s förslag så att upptagningarna också kan
utnyttjas för forskningsändamål.
Jag
biträder således förslaget att utrustning för automatiserad inspelning av
riksradions sändningar behövs och att denna utrustning bör bekostas av staten.
Med hänsyn till att upptagningarna skall sparas för framtiden i ett offentligt
statligt arkiv bör även bandkostnaden finansieras över statsbudgeten. Jag
anser det emellertid rimligt att viss kostnadsfördelning i övrigt kommer till
stånd mellan staten och programföretaget. Uppmstningen av företagets
referensinspelningsapparatur kan i viss mening sägas innebära att staten tar på
sig kostnader som är föranledda av skyldigheten för företaget att göra
inspelningar för bevisningsändamål. Jag anser därför att SR även i
fortsättningen bör bära de personalkostnader som uppstår i anslutning lUl
inspelningsverksamheten. Jag finner det vidare lämpUgt att programföretaget
står för avskrivningen av apparaturen och svarar för såväl underhåll som
ersättningsanskaffning. Dessa frågor bör regleras genom avtal mellan staten och
SR.
Lokalradion
har tillkommit efter det att utredningen lade fram sitt förslag. Som jag
tidigare har påpekat anser jag att lokalradions sändningar såväl från
forskningssynpunkt som av kulturpolitiska skäl bör bevaras i samma
utsträckning som riksradiosändningarna.
I
beredningsarbetet har ingått kontakter med företrädare för lokalradion. Därvid
har framkommit att den apparatur och den teknik som används för
referensupptagning vid lokalradions sändarenheter är av sådan kvalitet att
upptagningarna kan läggas till grund för arkivbevarande. Databärarnas kvalitet
från beständighetssynpunkt och det begränsade utnyttjande av varje
referensbands totala lagringskapacitet som varje sändarenhet tillämpar gör dock
att upptagningarna bör överföras till särskilda arkivband. Systemet bör
lämpligen utformas så, att rcfcrensbanden, sedan de har förvarats i sex månader
hos sändarenhe-terna, med bestämda intervall skickas in till
arkivinstitutionen. Från samhällsekonomisk synpunkt är det att föredra om
bevarandet kan grunda sig på referensbanden. Beständighetsaspekter och tUlämpad
referensinspelningsteknik försvårar i dag en sådan lösning. Jag finner det
angeläget att den nya arkivinstitutionen verkar för att lokalradions referensupptagningar
på sikt ändras i dessa avseenden.
Med
den föreslagna inspelningstekniken kommer arkivinstitutionens kostnader för
bevarande av lokalradions sändningar att omfatta bandkostnaden och kostnader
för personal och utrustning för åtgä\ ier i syfte atl säkerstäUa
arkivbeständigheten.
Prop. 1977/78: 97 77
TV-sändningar
SR
har i sitt remissyttrande konstaterat att det system som utredningen
rekommenderar för inspelning av TV-sändningar har passerats av den tekniska
utvecklingen varför utredningens kostnadsberäkningar för den föreslagna
inspelningstekniken därmed inte är aktuella. Vid kontakter med SR under
beredningsarbetet har framkommit att investeringskostnaden för en utrustning
med prestanda motsvarande utredningens önskemål skulle komma att uppgå tiU
närmare 9 milj. kr. Den årliga driftkostnaden för bevarandet av TV-sändningarna
skulle uppgå till mellan 1,2 milj. kr. och 2 mUj. kr. beroende på gaUringsnivån.
Därtill kommer vissa personalkostnader om man enligt utredningens förslag skall
överföra upptagningarna till särskilda arkivband och därvid vidta de föreslagna
utgallringarna.
Med
hänsyn till de höga kostnader som blir en följd av utredningens förslag och de
förändrade tekniska fömtsättningama har jag ansett det angeläget att pröva
möjligheterna av andra tekniska lösningar.
Utgångspunkten
för utredningens ställningstagande i TV-frågan var att SR:s nuvarande
referensupptagningar inte har en sådan kvalitet att de bör användas för
arkivändamål. Utredningen pekar bl. a, på att upptagningarna i dag endast görs
i svart/vitt,
SR
har emellertid upplyst om att företaget avser att lägga om sin
refe-rensupptagningsteknik så att kvaliteten på dessa upptagningar höjs. Därvid
skulle bl. a. inspelning i färg medges.
Dessa
upptagningar är inte av den kvalitet som utredningen har förutsatt. Materialet
torde sålunda inte i någon större utsträckning kunna användas för framtida
programändamål. Motiven för att jag ändock är beredd att förorda att dessa
upptagningar läggs till grand för det långsiktiga bevarandet är följande.
Målet för ett systematiskt bevarande av ljud- och bildupptagningar är i första
hand att tillgodose forskningens behov. Det kan anses att upptagningarna
kvalitetsmässigt tillgodoser dessa behov. Ett långsiktigt bevarande av
upptagningar i videogramform fömtsätter kopieringsmöjligheter då det kan antas
att videobanden åldras och risk för informationsbortfall därmed uppkommer om
inte upp-tagningama efter hand överförs till ny databärare. Beständighetsproblemet
behandlas delvis i DAK:s slutbetänkande Moderna arkivmedier och avses bli
uppmärksammat i det tekniska utvecklingsarbete som bedrivs vid statens
provningsanstalt. EnUgt utredningen tyder dock hittills gjorda erfarenheter på
att upptagningar på videoband kan bevaras lång tid utan nämnvärd
kvalitetsförsämring. Mot bakgrund härav torde den begränsade möjligheten till
s, k. generationskopiering, dvs. framställning av kopia av kopia, av dessa
upptagningar jämfört med upptagningar av högre grundkvalitet utgöra en mindre
olägenhet. Det är ett rimligt antagande att den tekniska utvecklingen kommer
att frambringa databärare och utrustning med betydligt bättre egenskaper än
dagens. Framtida
Prop. 1977/78:97 78
möjUgheter
att med videoteknik eller annan teknik överföra information till sådana
databärare kan också rädda de upptagningar som har sparats från tidigare
skeden.
Med
förslaget att låta SR:s planerade referensupptagningar också fungera som arkivupptagningar
följer en i jämförelse med DAK:s förslag avsevärd kostnadsreducering för den
samhälleliga arkivverksamheten. Statens kostnader för utmstning hos SR
bortfaller således helt. Detsamma gäller de personalkostnader som förutsatts
uppstå i samband med överföringen tUl särskUda arkivband. Samtidigt reduceras
band-kostnadema med drygt 60 % eftersom en annan bandtyp kommer till
användning. Liksom i fråga om radiosändningarna anser jag att ersättning
motsvarande bandkostnadema vid utnyttjande av den enklare inspelningstekniken
skall utgå till programföretaget. Den förordade inspelningstekniken innebär
också, vilket jag tidigare har påpekat, att de ekonomiska skälen mot ett
totalbevarande av TV-sändningarna får mindre tyngd.
Bevarandet
av de regionala TV-sändningarna bör ske med samma teknik som förordats gälla
för riksprogrammen. EnUgt vad jag har erfarit har SR för avsikt alt successivt
utrusta distrikten med samma typ av apparater för referensupptagning som
beslutats för riksprogrammen. Bandkostnaderna och förekommande
transportkostnader bör belasta statsbudgeten.
Vad
som här har anförts om inspelningsteknik och kvalitet i fråga om bevarandet av
TV-sändningarna bör inte ses som slutgiltiga tekniska lösningar. En omläggning
av referensinspelningstekniken från SR:s sida kan t, ex. aktualisera frågan om
kvaliteten på de band som skall bevaras, I sådana fall bör det ankomma på
arkivinstitutionen att överlägga med SR om formema för ersättning av
bandkostnader m, m.
Fonogram
Jag
har intet att erinra mot utredningens uppfattning att fonogram normalt kan
bevaras i original.
Film
Som
jag har påpekat i anslutning till frågan om lagringsambitioner ansluter jag mig
till utredningens uppfattning att film som skall bevaras, mot bakgrund av
filmmaterialets bristande beständighet, bör överföras och bevaras i form av
videogram. Ett antal remissinstanser har betonat angelägenheten av att
konstnärligt viktiga filmer också bevaras i sin ursprungliga filmform. Jag får
i denna del hänvisa till vad jag har anfört om Filminstitutets verksamhet i
anslutning tUl frågan om lagringsambitioner.
Mitt
StäUningstagande för att man bör bevara TV-sändningarna genom att utnyttja de
referensupptagningar som SR avser att producera bör enligt min mening få
konsekvenser också för inspelningstekniken
Prop. 1977/78:97 79
vad
gäller filmen. Jag finner inte anledning att förorda annan bandtyp eller
inspelningsutmstning för filmen än vad jag har föreslagit för etermediet.
Detta innebär att bandkostnaderna kan reduceras med drygt 60 % i förhållande
till utredningens förslag.
För
överföringen av film till videoband behövs en scannerutrustning. Då denna
utrustning är tämligen dyrbar ca 1,2 milj. kr. för två scan-ners, en för
varje filmformat har jag övervägt möjUgheten att låta hyra tjänster för
ändamålet. Det har då framkommit att en sådan lösning, om den innebär att
kostnaderna för överföringen kan reduceras, normalt förutsätter långa
väntetider innan överföringsuppdraget kan utföras.
Väntetiden
måste här bedömas vara en väsentlig faktor. För att möjliggöra att bevarandet
i videogramform gmndar sig på så goda filmkopior som möjligt är det önskvärt
att överföringen sker innan filmen kommer ut på biograferna, t. ex, i direkt
anslutning tiU att statens biografbyrå har granskat fUmen. Skyldigheten att
lämna fUm för att föras över till videoband kan inte åläggas någon innan filmen
har gjorts tillgänglig för allmänheten. Sådan överföring kan dock ske om
rättighets-havaren ger sitt samtycke härtill. Möjligheten för sådana
medgivanden torde öka betydligt om överföringen sker snabbt.
Jag
anser det således önskvärt att den nya arkivinstitutionen förfogar över egen
scannerutrustning för filmöverföring. Den överkapacitet som utrustningen torde
komma att få kan eventuellt utnyttjas för att på sikt överföra äldre
filmmaterial, bl, a, ur Filminstitutets samlingar, till videoband.
Videokassetter,
bildskivor m. m.
Utredningen
föreslår att upptagningar på videokassetter, bildskivor m. m. tills vidare
överförs och bevaras på särskilda videoband. Med hänsyn till att
beständighetsfrågoma inte är fullständigt klarlagda för vare sig videobanden
eller de databärare som här aktualiseras är sådan överföring enligt min mening
f. n, inte tillräckligt motiverad. Bevarandet av kommersiellt saluförda
videokassetter och bildskivor rymmer också utmstningsproblem. Oberoende av i
vilken form de bevaras behövs särskild utrustning för att de skall kunna
tillhandahållas. Bristande standardisering kan leda till att man behöver ett
flertal olika avspelningsmaskiner. Jag vill ermra om att utbudet av
videokassetter och bildskivor ännu så länge är ytterst begränsat,
11.4
Gallring m. m.
Gallring
av skrifter
Jag
har tidigare anfört att kungl, biblioteket och Lunds universitetsbibliotek i
princip skall bevara allt material, medan de övriga leveransbe-
Prop. 1977/78:97 80
rättigade
biblioteken skall ha frihet att gallra material. Jag vill här betona att
syftet med regionexemplaren är att främja bl, a. forskningen nu och i
framtiden. Det är enligt min mening nödvändigt alt oväsentligt och mindre
viktigt material gallras. Därigenom underlättas hanteringen och minskas
magasineringskostnaderna. Gallringen bör liksom nu ske hos den mottagande
parten.
Under
avsnittet 11.6,1 Organisatoriska frågor tar jag upp frågan om vem som bör ansvara
för gallringen och utnyttjandet av regionexemplaren.
Vad
gäller dagstidningar följer av mina förslag i det föregående att ett
nationalexemplar och ett nationeUt reservexemplar skall bevaras för framtiden.
Jag förutsätter däremot att det exemplar som används för mikrofUmning utgallras
efter fUmningen,
Gallring
av ljud- och bildupptagningar m. m.
Mot
bakgrund av det förslag beträffande inspelningsteknik för såväl radio- som
TV-sändningar som jag tidigare har förordat synes de ekonomiska motiven för en
mer omfattande gallring inte böra tillmätas någon avgörande betydelse,
åtminstone inte vad gäller bandkostnader och kostnader för in- och
avspelningsutrustning. Det finns dock andra skäl som talar för att gallring i
materialet bör ske och i vissa avseenden måste anses ofrånkomlig.
Vissa
av de ljud- och bildupptagningar som enligt förslaget kommer att omfattas av
pliktleverans utgörs av material som inte är bärare av unik information. Jag
tänker därvid främst på reprissändningarna i radio och TV men också på den
informationsdubblering som uppstår då exempelvis fUmer och fonogram bevaras
dels tUl följd av leveransplikt för dessa upplagningsformer, dels genom att
sådana filmer och fonogram även utnyttjas i rundradioverksamheten.
En
relativt hård utgallring av reprissändningar bör kunna göras. Utredningen har
i fråga om TV-materialet pekat på att ca 20 % av den totala sändningstiden
utgörs av repriser. SR och riksarkivet har i sina remissyttranden berört
gaUringsmöjligheterna vad gäller radiosändningarna. Det erinras bl, a. om att
repriserna utgör ca 16 % av den totala sändningstiden för radion.
Även
filmer, fonogram och videogram som förekommer dubblerade i olika
upptagningsformer bör kunna bU föremål för viss gaUring. Man får då pröva i
vilken form informationen lämpligen bör bevaras.
Det
sagda innebär inte att all dubblerad information skall eller böi utgallras. Man
måste enligt min mening ta hänsyn tiU att en viss information kan ha oUka
funktioner, beroende på i vUka sammanhang den förekommer. De praktiska
svårigheterna kan också vara så stora att en gallring bör undvikas.
Jag
anser att viss gaUring bör kunna företas även i material av unik
Prop.
1977/78: 97 81
karaktär. Det är rimligt att anta atl vissa upptagningar
kommer att vara av mycket litet intresse för framtida forskning och även i
övrigt sakna dokumentariskt värde. Sådana upptagningar bör kunna gallras ut så
att de inte tar upp plats i dyrbara förvaringsutrymmen. Som jag skall återkomma
till senare medför dessutom Sveriges internationella åtaganden på det
upphovsrättsliga området att sådant material i viss utsträckning inte får
bevaras.
För all gallring av här ifrågakommande upptagningar bör
gälla att den bör ske under sådana former att de praktiska och ekonomiska olägenheterna
reduceras tUl ett minimum. Eftersom vi här har att göra med databärare som,
åtminstone f, n., inte kan jämställas med arkivpapper från
beständighetssynpunkt torde det bli ofrånkomligt att upptagningarna efter hand
måste överföras på nya databärare. Verkställigheten av fattade gallringsbeslut
bör i viss utsträckning kunna kopplas till denna kopieringsverksamhet.
En fråga som kan behandlas i detta sammanhang är vem som
bör fatta beslut om utgallring av ifrågavarande material. Jag vill här erinra
om att gallringen av arkivhandlingar på det statliga området är reglerad så,
att regeringen har utfärdat bestämmelser om utgallring av vissa handlingar som
är vanliga hos myndigheterna och har bedömts ha mindre betydelse för
förvaltningsarbetet, rättssäkerheten och den framtida forskningen. Rätten att
fatta beslut om gallring i övrigt har dock i betydande utsträckning delegerats
till riksarkivet. För viss typ av information, nämligen uppgifter i
personregister för ADB, har dock gallringsrätten delegerats till
datainspektionen. Jag ansluter mig tUl utredningens uppfattning att det bor
överlåtas åt den nya arkivinstitutionen atl själv fatta gallringsbesluten. En
förutsättning härför är att arkivinstitutionen är statlig myndighet. Jag
behandlar detta spörsmål närmare i anslutning till organisationsfrågorna. Där
diskuterar jag också arkivinstitutionens anknytning till det statiiga
arkivväsendet och den enligt min mening lämpliga kopplingen tUl statens
arkivstyrelse. Gallringsbeslut av mer principiell innebörd bör fattas av denna
styrelse. Jag anser vidare atl beslut av sådan karaktär bör fallas först efler
hörande av SR resp. Filminstitutet.
11.5 Rättsliga frågor
11.5.1 Leveransskyldigheten 11.5.1.1 Allmänt
Som jag tidigare har förordat (avsnitt 11.1) bör samtliga
föreskrifter om skyldighet att lämna pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar tas in i en lag. Denna lag bör kallas Lag om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar. Lagen bör således innehåUa
föreskrifter om dagstidningar och andra skrifter, radio- och TV-pro-
6 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 82
gram,
film, fonogram, videogram och vissa kombinationer av skrifter och ljud- och
bildupptagningar.
Skyldigheten
att lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek regleras f. n, i lagen
(1949: 166, ändrad 1977: 1022) om skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda
exemplar av tryckt skrift (1949 års leveranslag). För andra skrifter än tryckta
skrifter och för ljud- och bildmaterial finns som jag tidigare har nämnt inte
några motsvarande bestämmelser. Jag vill i det sammanhanget erinra om att vi på
ljud- och bildområdet befinner oss i ett intensivt utvecklingsskede. De
produkter som i dag är de dominerande på marknaden kan på kort tid bli ersatta
av andra tekniska anordningar. Den nu föreslagna lagstiftningen kan därför
snabbt bli föråldrad och behöva ses över. Det sagda kan antas gälla särskilt i
fråga om kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar, där den
tekniska utvecklingen lätt kan medföra en stark ökning av antalet olika
varianter.
Jag
kommer i fortsättningen att i tur och ordning ta upp pliktexemplar av
skrifter, pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar och pliktexemplar av
kombinerat material. Samma disposition återfinns i lagförslaget.
11.5.1.2
Pliktexemplar av skrifter
TF
omfattar fr. o. m. den 1 januari 1978, förutom tryckt skrift, under vissa
förutsättningar även skrift som har mångfaldigats genom stencilering,
kopiering eller liknande tekniskt förfarande. Enligt 1 kap, 5 § TF äger TF
tUlämpning på sådan skrift om antingen utgivningsbevis finns för skriften eUer
skriften är försedd med beteckning som visar att den har mångfaldigats samt i
anslutning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat den och om ort
och år för mångfaldigandet, I båda fallen förutsätts dessutom liksom för tryckt
skrift att skriften är utgiven. EnUgt 1 kap, 6 § TF är skriften utgiven när
den har blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Undantag
görs dock för sådana handlingar hos myndigheter som inte är tiUgängliga för
envar, dvs. hemliga.
Andringarna
i TF vid årsskiftet 1977/78 innebar också att skyldigheten att lämna
granskningsexemplar av tryckt skrift upphörde alt gälla vid nämnda tidpunkt, I
stället gäller nu skyldighet att bevara och på anmodan av justitiekanslern för
granskning tUlhandahålla ett exemplar av skrift, som TF är tiUämplig på,
Bestämmelsema om granskningsexemplaren finns i 4 och 5 §§ lagen (1977: 1016)
med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,
I
betänkandet Pliktexemplar av skrift konstaterar utredningen att skyldigheten
att tUlhandahålla granskningsexemplar och skyldigheten att lämna exemplar av
skrift till bibliotek inte står i samband med varandra på det sätt som den
tidigare skyldigheten att lämna gransknings-
Prop. 1977/78: 97 83
exemplar
och skyldigheten att leverera biblioteksexemplar har gjort. Man behöver enligt
utredningens mening därför inte känna sig bunden av TF:s begreppsbestämning på
samma sätt som fömt. Utredningen finner emellertid att de tryckta skrifterna
även i fortsättningen kommer att inta en central position i sammanhanget. De
bör därför med vissa begränsningar i främsta rummet omfattas av skyldigheten
att lämna exemplar tiU bibliotek.
Liksom
f. n. bör enligt utredningen denna skyldighet inträda när den tryckta skriften
har utgivits. Utredningen finner därför att det i 1 kap, 5 och 6 §§ TF bestämda
begreppet tryckt skrift bör läggas till grund också för en ny lag om skyldighet
att lämna pliktexemplar till bibUotek,
Utredningen
har övervägt om stencilerad, fotokopierad eller genom liknande tekniskt
förfarande mångfaldigad skrift bör underkastas leveransplikt när dess innehåll
är sådant att den, oavsett vad som gäller enligt TF, sakligt sett borde
införlivas med boksamlingarna. Utredningen finner det dock svårt att ställa upp
några kriterier som på ett otvetydigt sätt utmärker vilka skrifter som bör vara
leveranspliktiga enligt en sådan ordning. Den föreslår därför, att
leveransskyldigheten i fråga om sådan mångfaldigad skrift som nu avses också
bör grunda sig på de förutsättningar som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ TF.
Statskontoret
anser alt de från TF lånade kriterierna, som skiljer ut leveranspUktigt
material från icke leveranspliktigt, inte särskilt väl sammanfaller med olika
skrifters eventuella värde från forskningssynpunkt.
Riksarkivet
framhåUer för sin del att den lösning som utredningen har valt ger formella
kriterier för att bestämma om en skrift är leveranspUktig eller ej.
Gränsdragningen är enligt arkivets mening klar och entydig. Nackdelen med den
föreslagna lösningen är att det finns en allt rikare flora av stencUerade eller
på annat liknande sätt mångfaldigade skrifter som inte kommer in under TF men
som innehåUer information av stort värde för forskare. Den gränsdragning som
utredningen har gjort innebär att en väsendig del av denna information inte
fångas in. Riksarkivet erinrar i sammanhanget om att det inom det statliga
arkivväsendet bevakas alt stencilerade rapporter, promemorior, cirkulär och
andra skrifter med värdefull information arkiveras hos de statUga myndigheter
som producerar eller mottager dem. Även motsvarande skrifter hos kommuner bör
finnas arkiverade i kommunernas arkiv. Sådana förutsättningar saknas däremot
när det gäller Uknande skrifter utgivna av företag, organisationer, föreningar
och enskilda. Uppgiften att se till att också sådana skrifter införlivas med
bibUoteken kommer enligt riksarkivets mening att kräva stora insatser. Trots
det sagda är riksarkivet emellertid berett alt tUlstyrka det föreslagna
tillämpningsområdet för leveransskyldighet för skrift.
Jag
vill erinra om alt TF sedan lång tid tUlbaka har varit utgångspunkt för
leveransskyldigheten i fråga om tryckt skrift. Även efter den utvidgning av
TF:s tillämpningsområde som har skett den 1 januari
Prop.1977/78:97 84
1978
kan man lätt konstatera om en skrift faller under förordningens skydd eller
inte. Som statskontoret och riksarkivet påpekar kan tiUämpningen av de nya
reglerna i TF emeUertid innebära att en del skrifter med leveransvärdigt
innehåll kommer att falla utanför skyldigheten att lämna pliktexemplar. De
kriterier som skulle behöva ställas upp för att göra den nya lagen heltäckande
måste, som utredningen har konstaterat, bli allmänt utformade. De skulle
därigenom lätt kunna ge upphov tiU besvärliga gränsdragningsproblem i
praktiken. Biblioteken bör i stället liksom f. n. få förvärva de berörda
skrifterna på annat sätt än genom pliktieverans i den mån skrifterna bör
införlivas med bibliotekens samlingar. Jag delar således utredningens
uppfattning att TF:s bestämning av begreppet skrift bör kunna läggas tUl grund
för leveransskyldighet enligt den nya lagen.
I
det lagförslag om pliktexemplar av skrift som utredningen lägger fram
föreskrivs att lagen gäller skrift på vilken TF är tillämplig. TF bygger på
fömtsättningen att utgivningen av skriften har skett här i landet. Mot denna
bakgmnd är det, såsom utredningen också utgått ifrån, i och för sig inte
nödvändigt att i de olika bestämmelserna om leveransskyldighet ställa upp
kravet att skriften skall vara utgiven här. Enligt min mening bör emellertid
denna viktiga fömtsättning liksom i 1949 års leveranslag framgå direkt av
lagtexten. Jag förordar därför, att den nya lagtexten utformas i enlighet med
vad jag nu har angett.
Kravet
att skriften skall vara utgiven sätter enligt utredningen en gräns mellan för
rent privat bmk framställda skrifter, som inte kan anses utlämnade för
spridning och därmed inte blir leveranspliktiga, och skrifter som sprids till
utomstående, vilka blir leveranspliktiga. Utredningen anser att den
gränsdragning som hittills har skett vid tillämpningen av TF emellertid inte
har utmärkts av någon större skärpa. Den föreslår därför, att skrifter som har
framställts uteslutande för internt bruk hos någon skall undantas från
leveransplikt.
TCO
och kungl. biblioteket anser att det i utredningen inte lämnas något klart
besked om vad som skall anses vara skrift framställd uteslutande för internt
bmk hos någon. Beteckningen internt bruk bör enligt kungl. bibliotekets mening
utgå. I stället bör, i anslutning tiU beslut av Kungl. Maj:t den 2 mars 1973
angående leveransskyldigheten för departementens offsetcentraler, väljas en
formulering som innebär att tryck som framstäUts med kontorsoffset men är av
arkivalisk karaktär, såsom protokoll, arbetspromemorior och dylikt, skall
undantas. Vad beträffar övrigt material som produceras med kontorsoffset anser
kungl. biblioteket att det bör lämnas åt biblioteken att verka för att redan
utbildad praxis för vad som skall lämnas även fortsättningsvis tillämpas.
Enligt
min mening är det olämpligt att ta in sådana bestämmelser i den nya lagen som
kan uppfattas som tolkningar av de grundläggande reglerna i TF. Dessutom kan
den bestämmelse som utredningen har
Prop. 1977/78:97 85
föreslagit
leda tiU tveksamhet i tiUämpningen. Jag har därför uteslutit den i mitt
lagförslag. Emellertid behövs, såsom kungl. biblioteket påpekar, bl. a. för
den offentUga sektorn regler som inskränker den leveransskyldighet som
föreskrivs i den nya lagen. Av 4 kap. 4 § TF följer att undantag från
skyldigheten att lämna pliktexemplar måste föreskrivas i lag. Jag har därför i
leveranslagen undantagit vissa skrifter som har framstäUts hos myndighet.
Undantagen avser protokoll, arbetspromemorior och Uknande skrifter. Vad gäller
andra skrifter, som har framställts hos myndighet, torde kravet på utgivning
utgöra en tillräcklig begränsning av leveransskyldigheten.
Jag
har tidigare i detta sammanhang (avsnitt 11,2) ställt mig positiv till ett
förslag från SIV om en utvidgad skyldighet alt lämna pliktexemplar av skrift
på annat språk än svenska. Enligt 1949 års leveranslag görs ingen åtskillnad
meUan skrifter på svenska språket och skrifter på utländska språk, om de har
framställts här i landet. När framställningen har skett utomlands ges vissa
inskränkande regler. I fråga om periodisk skrift föreligger leveransskyldighet
endast om utgivningsbevis skall finnas för skriften eller ändå har utfärdats.
Utgivningsbevis skall enligt 13 kap. 2 § TF finnas för utiändsk periodisk
skrift som huvudsakligen är avsedd att spridas inom riket. I fråga om skrift
som inte är periodisk skall exemplar lämnas endast om skriften helt eller
delvis är avfattad på svenska språket och inte förs in endast i enstaka
exemplar.
Invandrarverkets
förslag bygger på att förlag, som ägs av invandrargrupper, ofta låter trycka
sina skrifter i hemländerna. Enligt min mening bör de önskemål som verket har
framfört tillgodoses på det sättet att skrift, som inte är periodisk och som
har framställts utomlands, blir leveranspUktig om den huvudsakligen är avsedd
att spridas här i landet och inte förs in hit endast i enstaka exemplar. En
sådan regel innebär att periodiska och icke periodiska skrifter som har
framställts utomlands i stort sett jämställs i fråga om pliktleveranser.
I
1949 års leveranslag föreskrivs att bibUoteksexemplar skall vara fullständigt
och felfritt samt i övrigt i samma skick som de för spridning avsedda
exemplaren. Utredningen föreslår en likadan bestämmelse. Enligt utredningens
mening bör i den läggas in t, ex, att i fråga om ett läromedelspaket eller en
språkkurs inte bara de skrifter som ingår i dessa, ulan också de ljud- och
bildupptagningar m, m, som ingår skall lämnas. Annars kan pliktexemplaret inte
anses fullständigt. Utredningen, som påpekar att det nu sagda innebär skärpning
av praxis, anser att det vid den nya lagens tillämpning bör vara höjt över
varje tvivel att lagens krav på fuUständighet också täcker delar av en produkt
som inte utgörs av skrift.
Såsom
jag tidigare har nämnt (avsnitt 11,2,1) bör leveransskyldigheten enligt den
nya lagen även omfatta vissa läromedel och vissa andra kombinationer, vari bl,
a. ingår skrift, fonogram eller videogram. Den
Prop.1977/78:97 86
regel
som f. n. gäUer om det skick i vUket ett exemplar skall lämnas lill bibliotek
ger enligt min mening inte utrymme för den vida tolkning som utredningen i
detta avseende anser bör läggas in i den. Jag föreslår därför att helt nya
föreskrifter förs in i lagen i fråga om skyldighet att lämna pliktexemplar av
läromedelspaket och annat kombinerat material. Jag återkommer senare lUl dessa
föreskrifter (avsnitt 11.5,1.4),
11.5.1.3
Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar
Enligt
DAK:s förslag lill lag om arkivexemplar av vissa ljud- och bUdupptagningar skaU
till arkiv som regeringen bestämmer lämnas ett exemplar av varje
ljudupptagning och upptagning av rörliga bilder, varav exemplar utlämnas för
spridning eller görs tiUgängliga för allmänheten på annat sätt. Detta skall
dock inte gälla bl. a. i fråga om dels ljudupptagning med en upplaga av mindre
än 20 exemplar, dels ljudupptagning med en upplaga av lägst 20 men mindre än
100 exemplar, om särskUd anmälan med vissa uppgifter görs till arkivet inom
viss tid, och dels ljud- eller bUdupptagning, av vilken exemplar skall användas
endast i radio- eller televisionssändning.
Av
vad jag tidigare har sagt (avsnitt 11,2,3) framgår att jag anser att DAK:s
förslag inte bör följas på vissa punkter. Till skUlnad mot DAK föreslår jag
vissa begränsningar när det gäller skyldigheten att lämna pliktexemplar av
ljud- och bildupptagningar som har mångfaldigats utomlands och gjorts
tillgängliga för allmänheten här i landet. I fråga om fUmer medför mitt förslag
att i huvudsak endast sådana filmer skall lämnas som visas vid biografföreställningar.
Dessutom föreslår jag att SR:s och Sveriges Lokalradios skyldighet att lämna
pliktexemplar skall fullgöras genom att företagen lämnar sina
referensupptagningar till arkivinstitutionen. Detta bör ske efter det att
deras skyldighet att bevara upptagningarna för att säkerställa bevisningen av
innehållet i program utgått. Även skyldigheten att lämna pliktexemplar av
upptagning av radio- och TV-program bör enligt min mening regleras i den nya
gemensamma lagen för skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört finner jag alt lagens bestämmelser om ljud-
och bildupptagningar lämpligen bör behandla de olika medierna var för sig. En
sådan ordning är enklare för den leveransskyldige att ta del av an om reglerna
ges den genereUa utformning som DAK föreslår. I lagförslaget tar jag i tur och
ordning upp leveransskyldigheten i fråga om radio- och TV-program, film,
fonogram och videogram. Jag har redan tidigare (avsnitt 11,2,3) angett vUken
ambitionsnivå som bör gälla för bevarande av dessa olika material, I
specialmotivering till lagen kommer jag att utförligt kommentera den föreslagna
leveransskyldigheten. Jag uppehåUer mig här endast vid ett par punkter.
Leveransskyldighet
för ljud- och bildupptagningar bör uppkomma när upptagningen har gjorts
tUlgängUg för allmänheten här i landet. Enligt
Prop. 1977/78: 97 87
min
mening bör upptagningar av radio- och TV-program således bli leveranspliktiga
när programmen har förekommit i rundradiosändning, Fonogram och videogram har
gjorts tillgängliga för allmänheten när de här i landet har framförts
offentligt, utbjudits till försäljning, uthyrning eller utlåning eller har
spritts på annat sätt. När det gäller film föreslår jag att
leveransskyldigheten skall uppkomma i och med att filmen visas offentligt här i
landet. För leveranserna av fonogram, videogram och film bör föreskrivas en
frist på en månad. Upptagningarna av radio- och TV-program bör lämnas inom en
månad från den dag, då programföretagets skyldighet att bevara dem som
referensupptagningar har upphört dvs. sex månader efter programmets sändning.
Frågan
om pliktexemplar av mindre upplagor av fonogram har tagits upp av bl, a, SR,
Företaget anför att skivimportörerna mycket sällan tar in större upplagor av
mera exklusiva inspelningar, t, ex. opera, nutida seriös musik, experimentell
jazz- eller popmusik. De vanligaste kvantiteterna för dessa kategorier är ett
paket som rymmer 1820 LP-skivor, SR anser därför att pliktexemplar skall
lämnas även av sådana program. Det av DAK föreslagna undantaget för upplagor
om 20 exemplar bör därför enligt SR inte gälla.
Jag
delar, tUl skUlnad mot SR, DAK:s uppfattning att mindre upplagor bör undantas
från skyldigheten att lämna pliktexemplar. Inte heUer för upptagningar som
importeras i ett Utet antal bör leveransskyldighct gälla. Däremot anser jag att
den ordning med anmälningsskyldighet, kopplad till en skyldighet att under viss
tid bevara och tillhandahålla arkivexemplar, som DAK föreslår, är tungrodd och
omständlig. Den passar således inte i ett enkelt system för pliktleveranser.
Jag har tidigare avvisat (avsnitt 11,2,2) tidningsfilmningskommitténs förslag
om ett motsvarande arrangemang i fråga om dagstidningar. Mitt lagförslag
upptar således inte någon föreskrift om aiunälningsskyldighet för ljudupptagningar
som har framställts i ett visst mindre antal exemplar. Vad gäller de synpunkter
som SR har framfört vill jag erinra om alt en hel del av de inspelningar som SR
har nämnt bör kunna återfinnas bland de upptagningar av radio- och TV-program
som skaU lämnas till arkivinstitutionen. Skyldigheten att lämna pliktexemplar
av fonogram bör enligt min mening gälla för upplagor som uppgår till 50
exemplar eller mer. De upptagningar som inte når upp tUl denna gräns och som
inte återfinns bland pliktexemplaren av upptagningarna av radio- och TV-program
kan arkivinstitutionen förvärva inom ramen för tillgängliga resurser. Jag
anser att samma minimigräns bör gälla även för videogram och kombinerat
material.
11.5.1.4
Pliktexemplar av kombinerat material
Utredningen
om pliktexemplar av skrift anser det väsentligt att man bibehåller nuvarande
huvudregel att pliktexemplar av skrifter skall läm-
Prop. 1977/78:97 88
nas
i samma skick som de exemplar som är avsedda för spridning. Denna regel bör
enligt utredningen också täcka de delar av en produkt som inte är skrift. I
fråga om t, ex. ett läromedelspaket eller en språkkurs bör, anser utredningen,
leveransskyldigheten således inte bara omfatta skrifter som ingår i dessa utan
även ljud- och bildupptagningar.
Som
jag nyss har anfört delar jag inte utredningens uppfattning om vad som kan
läggas in i den regel som i dag gäller om pliktexemplarens innehåll och
utförande. Enligt min mening kan denna regel gälla enbart i fråga om sådant
material som kan betraktas som mindre tillbehör till pliktexemplar. Jag avser
då t. ex. omslag, fodral, innehållsförteckning och utskrift av innehåUet i ett
fonogram. Att så bör vara fallet bör komma till uttryck i lagen. Jag föreslår
därför att denna förses med en regel om tillbehör till pliktexemplar. Vad
därefter gäller kombinationer av olika material bör, såsom jag tidigare har
framhållit, i den nya lagen föras in särskilda föreskrifter om vissa
kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Svenska
bokförläggareföreningen anför efter samråd med Föreningen Svenska
läromedelsproducenter att frågan om pliktleveranser av läromedelspaket är
betydUgt mera komplicerad än vad som framgår av utredningens betänkande. Ett
problem är att läromedelspaket sällan släpps ut på marknaden som färdigt paket.
I allmänhet byggs paketet upp successivt under 23 år eller mer. Utredningens
förslag synes enligt Bokförläggareföreningens uppfattning inte beakta detta
förhållande. Föreningen anser att flera frågor har lämnats obesvarade. En av
dessa frågor är om tryckerierna skaU lämna det tryckta materialet och förlaget
AV-produkterna. En annan är hur mottagarna skall kunna hålla reda på vilka
enheter som hör till visst paket. En tredje är om avsikten är att leverans
inte skall ske förrän hela paketet är färdigt eller om de ingående delarna
skall lämnas i den takt som de publiceras. En fjärde är hur man skall förfara
då del av paket byts ut.
Under
beredningen av utredningsförslagen om leveransskyldighet i fråga om läromedelspaket
har samråd skett med bl. a. representanter för Föreningen Svenska
läromedelsproducenter och statens institut för läromedelsinformation.
Mot
bakgrund bl. a. av de synpunkter, som jag på detta sätt har inhämtat, förordar
jag att följande skall gäUa om skyldigheten att lämna pliktexemplar av
kombinerat material. Beträffande kombinerat material som inte utgör läromedel
bör leveransskyldigheten avse material som beslår av skrift, fonogram och
videogram eUer material som beslår av skrift och fonogram eUer videogram. Vad
gäUer fUmer, som visas offentligt t. ex. vid biografföreställning, och radio-
och TV-program, som förekommer i rundradiosändning, görs dessa tillgängliga för
allmänheten på sådant sätt att det inte är naturligt att konstruera en leveransskyldighet
för en kombination av dessa medier och skrift som har
Prop. 1977/78:97 89
samband
med dem. Annorlunda förhåller det sig om film eller radio-och TV-program förs
över på videogram och distribueras i denna form. I sådant fall föreligger
skyldighet att lämna pliktexemplar enligt den regel om kombinationer som jag
nyss har nämnt. Frågan om leveransskyldighet för film aktualiseras emellertid
också när det gäller läromedel.
1
fråga om kombinerat material som utgör läromedel bör leveransskyldigheten avse
material som består av skrift och fonogram. Den bör också gälla material som
utgörs av skrift, fonogram och sådant bildmaterial som är avsett att visas med
tekniskt hjälpmedel. En tredje leveranspUktig kombination bör bestå av skrift
eller fonogram och sådant bildmaterial som jag nyss har nämnt. Det bildmaterial
som främst avses är bildband, mikrofUm, diabilder, fUm och videogram.
Jag
förordar vidare att skyldigheten att lämna pliktexemplar av kombinerat
material bör åvila den som har beställt mångfaldigandet. I andra hand bör denna
skyldighet avse den som har lämnat ut kombinationen för spridning här i landet.
Liksom beträffande fonogram och videogram bör gälla en minimigräns på 50
exemplar. I övrigt bör reglerna för skrift kunna tillämpas på motsvarande sätt.
Leverans bör således ske tUl bibliotek. Av bl, a, kostnadsskäl förordar jag
att två pliktexemplar skall lämnas, ett till kungl. biblioteket och ett till
biblioteket vid universitetet i Lund. Om någon av komponenterna byts ut eller
ändras, bör i princip den nya kombinationen lämnas enligt samma regler som
gäller den förra kombinationen.
Kombinerat
material kan ges ut i sin helhet vid ett och samma tillfälle, I sådant fall
bör pliktexemplar av materialet lämnas inom viss tid därefter och i ett
sammanhang. Kombinerat material kan också ges ut i etapper. MeUan utgivningen
eller spridningen av de olika delarna kan i sådana fall förflyta ganska långa
tidsperioder. Det är därför lämpHgt att skyldigheten att lämna pliktexemplar av
de olika delarna inträder inom viss lid efter det att delen i fråga har getts
ut eller har lämnats ul för spridning. När den leveransskyldige lämnar en sådan
del tUl kungl. biblioteket och universitetsbiblioteket i Lund måste han alltid
upplysa mottagaren om att materialet är avsett att ingå i kombinerat material.
Delta är nödvändigt dels för att kungl, biblioteket skall inse alt endast två
pliktexemplar, och inte t, ex, sju, skall lämnas, dels för att det skall stå
klart för kungl. biblioteket alt man är rätt mottagare av ett fonogram eller
ett videogram. Om avsikten alt i etapper ge ut visst kombinerat material
undantagsvis inte skuUe fullföljas, bör kungl. biblioteket lämpligen självt
avgöra hur man bör förfara med det material som dessförinnan har lämnats. Några
särskilda föreskrifter därom bör inte tas in i lagen,
11.5.2
Tryckfrihetsförordningens tillämpning på arkivmaterialet
DAK
framhåller i sitt betänkande att faran för skada för upphovsmäns och andra
rättighetshavares legitima intressen ökar om upphovs-rättsligt skyddat material
blir allmän handling när det lämnas tiU arkiv-
Prop. 1977/78:97 90
institutionen.
Kommittén erinrar om innehållet i 24 a § lagen (1960: 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk, I denna paragraf föreskrivs att allmän handling
utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF) stadgar. Detta innebär att envar har rätt att ta
del av materialet på platsen och alt få utskrifter eller kopior.
Enligt
DAK innebar TF i den lydelse förordningen hade när kommittén överlämnade sitt
betänkande, att inte bara gransknings- och bibUoteksexemplar av tryckt skrift,
utan även tryckta skrifter, som statligt eller kommunalt bibliotek i övrigt
anskaffar för forsknings- och studieändamål, föll utanför reglerna om allmänna
handlingars offentlighet. Motsvarande gällde i fråga om fonogram, film och
videogram. De ljud- och bildupptagningar, som skulle lämnas tUl
arkivinstitutionen enUgt den av kommittén föreslagna leveranslagen, skulle
således inte vara allmänna handlingar. Däremot skulle upptagningarna av
ljudradio- och TV-program, vilka skulle lämnas till arkivinstitutionen på
grund av avtal med programföretagen, bli allmänna handlingar. Upptagningarna
avsågs enligt DAK:s förslag fungera dels som arkivupptagningar för
forsknings-och studieändamål, dels som referensupptagningar enligt bestämmelser
i radioansvarighetslagen (1966: 756) och kungörelsen (1967: 226) om
lill-lämpningen av radioansvarighetslagen. Enligt kommittén borde även dessa
upptagningar undantas från bestämmelserna om allmänna handlingar och den
föreslog därför vissa förlydliganden av dåvarande 2 kap, 7§TF.
TF
har sedan DAK lade fram sitt betänkande ändrats i de avseenden som är aktuella
i detta sammanhang. Innan jag går in på dessa ändringar, vUl jag peka på att
mitt förslag innebär att upptagningarna av radio- och TV-program i motsats till
vad kommittén föreslår dels skall regleras i den nya lagen, dels skall lämnas
först sedan programföretagens skyldighet att bevara dem som referensupptagningar
har upphört. Bestämmelserna om referensupptagningar i radioansvarighetslagen
och kungörelsen om tillämpningen av samma lag berörs således inte av reformen.
Genom
ändringar i TF, vilka trädde i kraft den 1 januari 1978 (1976: 954), har 2 kap.
fått ny lydelse. Motsvarigheten till 7 § återfinns i 11 §. De föreskrifter som
aktualiseras av leveranslagens bestämmelser ges i punkterna 3 och 4 till denna
paragraf. Som allmän handUng anses enligt punkt 3 inte tryckt skrift, ljud-
eUer bildupptagning eller annan handling, som ingår i bibliotek eller som från
enskUd har tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller
forsknings- och studieändamål. Samma gäller enligt punkt 4 för upptagning av
innehållet i handling som avses i punkt 3, om upptagningen förvaras hos
myndighet där den ursprungliga handlingen inte skulle vara alt anse som allmän.
Det bör påpekas att vad som sägs om tryckt skrift i denna paragraf också gäller
annan skrift, på vilken TF enligt 1 kap, 5 § är tiUämplig,
Prop. 1977/78: 97 91
I
motiven tUl ändringarna i TF (prop. 1975/76: 160 s. 179) uttalade föredraganden
att gällande rätt torde innebära att tryckta skrifter, ljudupptagningar och
andra handlingar, som ingår i statliga och kommunala bibliotek, inte är allmänna
handlingar. Enligt hans mening borde detta emellertid uttryckligen framgå av TF
och han föreslog därför den bestämmelse som jag nyss har återgett. Med
handlingar som ingår i bibliotek borde, ansåg föredraganden, jämställas t. ex.
tryckta skrifter, fonogram och bildupptagningar som allmänt arkiv förvärvar
från utgivare eller återförsäljare eller som sådant arkiv på annat sätt
erhåller från enskild och som tillförs arkivet uteslutande för förvaring och
vård eller forsknings- och studieändamål. Däremot skulle enligt föredraganden
allmänna handlingar som en myndighet överlämnar till en arkivinstitution inte
därigenom förändra karaktär.
Föredraganden
påpekade i propositionen att den föreslagna bestämmelsen i punkt 3 också
skulle bli tillämplig på sådana arkivexemplar av ljud- och bildupptagningar som
enligt den av DAK föreslagna lagen i ämnet skulle överlämnas till särskild
arkivinstitution. Han ansåg det vidare vara självklart att upptagningar av
innehållet i icke allmänt material som görs hos en arkivinstitution som led i
dennas arkiwårdande verksamhet, t. ex. en överföring av film på videoband eller
avkopiering av magnetband för att bevara den ursprungliga upptagningens
tekniska kvaUtet, inle heller skulle vara allmänna handlingar. Enligt hans mening
följer detta av bestämmelsen i punkt 4,
Av
vad jag nu har anfört framgår, att de skrifter och det kombinerade material
som enligt mitt förslag till ny leveranslag skall lämnas till bibUotek för att
ingå i deras samlingar kommer att vara undantagna från bestämmelsema om
allmänna handlingar. Detsamma kommer att gälla i fråga om film, fonogram och
videogram som från enskild har tillförts arldvinstitutionen enligt denna lag.
Vad angår upptagningarna av radio- och TV-program har de förutsättningar
utifrån vUka DAK gjorde sina överväganden ändrats genom de nya bestämmelserna i
2 kap, 11 § TF, De programföretag som föreslås vara skyldiga att lämna sina upptagningar
till arkivinstitutionen driver sin verksamhet såsom aktiebolag och täcks därför
av begreppet enskild i denna paragraf. Till detta kommer att upptagningarna
enligl milt förslag inte skall utgöra referensupptagningar när de förvaras i
arkivet. Även upptagningarna av radio- och TV-program blir aUtså undantagna
från TF:s bestämmelser om allmänna handlingar.
Vad
jag nu har sagt gäller på grund av 2 kap, 11 § punkt 4 TF också de kopior som
tas av sådant material som jag nyss har nämnt. En förutsättning är dock att
kopiorna förvaras hos biblioteket eller arkivet.
Det
kan av olika anledingar inträffa att bibUoteken eller arkivinstitutionen måste
förvärva skrift, upptagning eller kombinerat material från enskild på annat
sätt än med stöd av den nya leveranslagen. Av 2 kap.
Prop. 1977/78:97 92
11
§ punkt 3 TF följer att inte heller sådant material blir allmän handling.
Pliktexemplar,
som inte är allmänna handlingar, bör enligt min mening endast tillhandahållas
för forskningsändamål. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om detta. Jag återkommer
i specialmotiveringen (avsnitt 11.10,1) tUl denna fråga.
11.5.3
Upphovsrättsliga frågor
11.5.3.1
Det upphovsrättsliga regelsystemet
Med
upphovsrätt menas den rätt som författare, kompositörer och bildkonstnärer m.
fl, har till sina alster.
Detta
rättsområde regleras genom lagen (1960: 729) om upphovsrätt tUl litterära och
konstnärliga verk (URL). TiU denna ansluter lagen (1960: 730) om rätt till
fotografisk bild (FotoL), Lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete
och de nordiska lagarna har i huvudsak samma innehåll.
Den
upphovsrättsliga lagstiftningen bygger på principen att den som har skapat ett
litterärt eller konstnärligt verk har ensamrätt till verket. Uttrycket
"litterärt eller konstnärligt verk" har en mycket vidsträckt betydelse.
Det omfattar inte bara skönlitterära verk, musik, filmverk och bildkonst utan
också t. ex. vetenskapliga arbeten, reseskildringar, handböcker, sceniska
verk, verk av byggnadskonst samt konsthantverks- och konstindustriprodukter.
För att ett verk skall anses föreligga krävs emellertid att alstret uppfyller
ett visst mått av självständighet och originalitet.
Den
upphovsrättsliga ensamrätten omfattar först och främst rätten att förfoga över
verket genom alt framställa exemplar av detta. Oavsett vilken teknik som har
använts vid framställningen anses varje föremål i vilket verket är nedlagt
eller fixerat som ett exemplar av detta. Ett litterärt eller musikaliskt verk
kan föreligga t. ex. i form av manuskript, tryck, kopia eller avbildning. Också
grammofonskivor, film, ljudband och andra anordningar genom vUka verk kan
återges anses som exemplar av verket (2 § URL).
Upphovsmannen
har vidare ensamrätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt
för allmänheten främst genom att låta framföra det offentligt (framföranden i
radio eller TV eller på scen, konserter osv,). Detta gäller oavsett om verket
görs tiUgängligt i urspmngligt eUer ändrat skick, i översättning eller
bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik (2 § URL).
Förutom
de nämnda, ekonomiskt betydelsefulla rättigheterna har upphovsmannen också
vissa ideella rättigheter. När exemplar av ett verk framställs eller verket
görs tillgängligt för allmänheten skall dess upphovsman anges i enlighet med
vad god sed kräver. Ett verk får inte
Prop. 1977/78:97 i»3
heller
ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt som kränker
upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller hans egenart (3 §
URL).
Som
upphovsman anses inte bara den som har skapat ett originalverk. Också den som
har översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till någon annan
litteratur- eUer konstart, såsom då en roman läggs till grund för ett
filmmanuskript, är att betrakta som upphovsman. Han har då upphovsrätt till
verket i det översatta eller bearbetade skicket men får inte förfoga över det i
strid mot upphovsrätten till originalverket. Om flera personer tillsammans har
skapat ett verk, t, ex. ett filmverk, och deras bidrag inte utgör självständiga
verk, tUlkommer upphovsrätten dem gemensamt.
Upphovsrätten
varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död (43
§ URL).
URL
innehåller också regler om vissa rättigheter som är besläktade med
upphovsrätten, s, k. närstående rättigheter. Enligt dessa regler krävs
tillstånd av sångare, musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer för
att deras prestationer skall kunna spelas in på t. ex, grammofonskiva, fUm
eller ljudband. Detsamma gäller om inspelade prestationer skall återges i radio
eller TV eller eljest genom överföring göras tillgängliga för allmänheten.
Vidare finns ett visst skydd mot obehörig kopiering av gjorda inspelningar (45
§ URL), Sådant kopieringsskydd har även tillverkare av grammofonskivor och
andra ljudupptagningar (46 § URL), Radioföretag skyddas mot att deras radio-
och TV-sändningar återutsänds eller inspelas eller att TV-sändning visas för
allmänheten på biograf eller liknande (48 § URL), Slutligen ges också visst
skydd mot eftergörande av kataloger, tabeller och liknande sammanställningar
(49 § URL),
Rätten
till fotografier regleras av FotoL. Den har utformats efter mönster av URL och
innebär att fotografier i väsentliga avseenden åtnjuter samma skydd som verk
vilka skyddas av URL. Skyddstiden är emellertid i normalfallet endast 25 år
från det år då bilden framställdes (15 § FotoL).
Den
principiella ensamrätt som tiUkommer upphovsmän, utövande konstnärer m. fl. har
inte kunnat upprätthållas oinskränkt. Både URL och FotoL innehåller regler som
gör det möjligt att för olika, närmare angivna ändamål utnyttja
upphovsrättsligt skyddade verk eller prestationer utan rättighetshavarens
samtycke. Reglerna har utformats olika beroende på i vilken grad
upphovsmannens intressen ansetts böra vika för andra motstående intressen. Som
exempel kan nämnas alt det är tillåtet att för enskilt bruk framställa enstaka
exemplar av offentliggjort verk eller av fotografi och att arkiv och bibliotek
har rätt att för sin verksamhet framställa exemplar genom fotografi. Vidare
kan i detta sammanhang nämnas rätten att göra citat och rätten för
radioföretag att i viss
Prop. 1977/78: 97 94
utsträckning
spela in verk för sina sändningar. En del former av offentliga framföranden är
fria (20 § URL) och en viss rätt finns att ta med verk i reportage och liknande
(21 § URL).
Det
upphovsrättsUga området har en stark internationell prägel. Av gmndläggande
betydelse för den egentiiga upphovsrätten är den år 1886 tillkomna
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, Sverige är
liksom ett sextiotal andra stater anslutet tUl denna konvention. Detta har den
praktiska konsekvensen att Sverige ger skydd enligt sin upphovsrättsliga
lagstiftning även åt verk med ursprung i annat land som är anslutet tUl
konventionen. Sverige är även anslutet till Världskonventionen om upphovsrätt.
De s. k. närstående rättigheterna har i viss utsträckning ett liknande
internationellt skydd.
Mot
bakgmnd av vad som nu har sagts om det upphovsrättsliga regelsystemet måste
man närmare undersöka förhållandet mellan å ena sidan detta regelsystem och å
andra sidan den inspelnings- och kopieringsverksamhet som erfordras för det
föreslagna bevarandet av radio- och TV-sändningar, spelfilmer m. m.
11.5.3.2
Förhållandet till upphovsrätten såvitt gäller Utterära och konstnärliga verk
Rätten att spela in och bevara radio- och TV-sändningar
Art.
llbis 1 i Bernkonvenlionen tillerkänner upphovsmannen bl. a. uteslutande rätt
att låta utsända sitt verk i radio eller TV. I art. llbis 3 sägs att, där annat
inte har avtalats, tillstånd som har getts enligt bestämmelserna i llbis 1
inte innefattar tiUstånd att överföra radioutsändning av verket på anordning
för upptagning av ljud eller bUder, dvs, att spela in utsändningen. Som
undantag gäller att unionsländernas lagstift-tiing får ge regler om s. k.
efemära inspelningar, som görs av radioföretag med dess egna hjälpmedel och
för dess egna utsändningar. Genom sådan lagstiftning får man också medge att
upptagningar som äger ovanlig dokumentarisk karaktär får bevaras i officiella
arkiv.
I överensstämmelse
med vad jag nu har sagt föreskrivs i 22 § första stycket URL att radio- eller
televisionsföretag, som har rätt att i utsändning återge verk, under villkor
som regeringen bestämmer, får spela in verket för bmk vid egna utsändningar. Om
rätten att göra verk som har spelats in med stöd av denna bestämmelse
tiUgängligt för allmänheten gäller vad som i allmänhet föreskrivs därom.
Villkoren
för sådan inspelning som avses i 22 § URL har fastställts av regeringen i 1115
§§ förordningen (1961: 348) med tUlämpningsbe-stämmelser tUl URL och FoloL, I
enlighet med art, llbis 1 i Bernkonvenlionen föreskrivs bl. a. att
inspelningen skaU åstadkommas med företagets egna tekniska utrustning, I
tillämpningsförordningen finns också bestämmelser som begränsar radio- och
televisionsföretags rätt att använda inspelningar för Jtsändning och ålägger
företaget att förstöra in-
Prop. 1977/78:97 95
spelningarna
efter viss tid om inte annat avtalats med upphovsmannen eller fotografen.
Skyldigheten att förstöra inspelningar gäller dock inte upptagning som har
dokumentariskt värde och som överlämnats till arkiv hos programföretag som
avses i 5 § första eller andra stycket radiolagen (1966: 755). Sådan
inspelning får, om den har dokumentariskt värde, enligt 12 § andra stycket
tUlämpningsförordningen bevaras även efter utgången av den tid inom vilken den
eljest skulle ha förstörts.
Som
framgår av vad jag tidigare har anfört fordrar den föreslagna arkivverksamheten
att radio- och TV-program spelas in i större utsträckning än vad som i fråga
om skyddade verk eller prestationer är möjligt enligt 22 § URL. DAK har som en
följd härav föreslagit en ny bestämmelse i URL av innehåll att verk som
återges i sådan utsändning, vUken äger rum i Sverige, med regeringens
tillstånd och på däri angivna villkor skall få överföras på anordning, genom
vilken det kan återges, för att bevaras i officiellt arkiv. Utredningens
förslag att rätten till inspelning utan rättighetsinnehavarnas samtycke skall
utvidgas att omfatta också inspelning för arkivändamål har inte föranlett någon
invändning i sak från remissinstansema.
DAK:s
förslag utgår från att inspelningarna skall göras med särskild utrustning. De
begränsningar i rätten att spela in och arkivera utsändningar som
Bernkonventionen nödvändiggör skulle uppnås genom de föreskrifter som
regeringen enligt förslaget skall utfärda.
Som
framgår av vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.5.1.3) bör emeUertid radio-
och TV-program bevaras genom att de s, k. referensupptagningar, som
programföretagen gör med stöd av radioansvarighetslagen, överlämnas till
arkivet. Bl, a, som en följd härav bör den rättsliga regleringen av rätten att
göra inspelningar för arkivändamål utformas annorlunda än enligt utredningens
förslag.
Enligt
10 § andra stycket radioansvarighetslagen meddelar regeringen bestämmelser om
skyldighet för programföretaget att vidta åtgärder för att säkerställa framtida
bevisning om innehållet i radioprogram och fast-stäUer villkoren för alt
enskild skaU få ta del av sådan bevisning. Närmare föreskrifter om dessa s. k,
referensupptagningar ges i tillämpnings-förordningen till
radioansvarighetslagen. Skyldigheten alt göra referens-upptagningar omfattar
alla program som sänds, såvida inte regeringen meddelat undantag för vissa
typer av program, Justitiekanslern och enskild, som anser att
yttrandefrihetsbrott begåtts mot honom eller att han har lidit skada på grund
av sådant brott, har rätt att ta del av inspelningarna och att få utskrift av
vad som yttrats i ett program.
Referensupptagningarna
får när det gäller skyddade verk och prestationer anses vara ett slags efemära
upptagningar i den mening som avses i art, llbis i Bernkonventionen. Frågan om
referensupptagningarnas ställning i upphovsrättsligt hänseende får dock f. n.
anses vara utan praktisk betydelse eftersom upptagningarna bara får användas
för be-
Prop. 1977/78:97 96
visningsändamål
i enlighet med bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna till
radioansvarighetslagen. Om referensupptagningarna skall användas även för arkivändamål,
bör emellertid enligt min mening i URL tas in särskilda bestämmelser som
reglerar såväl rätten att göra sådana upptagningar som användningen av det
inspelade materialet. I enlighet härmed bör i URL till en början föreskrivas
att radio- eller televisionsföretag som har rätt att återge verk i utsändning
får spela in verket för att säkerstäUa framtida bevisning om innehållet i
program. Den inspelningsrätt som nu förordas har ett nära samband med den rätt
att göra s. k. efemära upptagningar som radioföretag har enligt 22 § första
stycket URL. Lämpligen bör den nya regeln därför placeras i anslutning till
denna paragraf som en ny 22 a §. Vidare bör föreskrivas att sådan upptagning
inte får användas för annat än bevisningsändamål och att den får bevaras i
arkivinstitutionen i enlighet med vad som föreskrivs i URL. I anslutning
härtill bör i URL tas in en bestämmelse om bevarande av referensinspelningar,
motsvarande den nuvarande bestämmelsen i 12 § andra stycket
tillämpningsförordningen till URL och FotoL som rör rätten att bevara efemära
inspelningar i SR:s arkiv, I den nya bestämmelsen i URL bör, liksom i den
nuvarande bestämmelsen i till-lämpningsförordningen, föreskrivas att bevarande
får ske i arkiv av inspelningar som har dokumentariskt värde. Bestämmelsen bör
lämpligen ingå i en ny 22 b §.
Vad
jag nu har anfört väcker frågan om den arkivverksamhet, som jag har föreslagit
i det föregående, är förenlig med Bernkonvenlionen, Bestämmelsen i art. llbis 3
i Bernkonventionen är avsedd att vara en tolkningsregel i fråga om avtalet
mellan upphovsmannen och radioföretaget. Regeln är avsedd att garantera att
radioföretaget inte på grund av avtalet om radio- eller TV-utsändning kränker
upphovsrätten genom att utan särskild överenskommelse göra inspelningar annat
än i de fall som anges i konventionen. Med hänsyn härtill måste
Bernkonvenlionen anses ge utrymme för en inte obetydlig inspelnings- och
arkivverksamhet så länge man tUlgodoser bestämmelsens huvudsyfte, nämligen att
hindra en inspelnings- och arkivverksamhet som kan innebära risker för upphovsmännens
rätt att bestämma över sina verk. Som jag kommer att utveckla vidare i det
följande, anser jag att rätten att ta del av och i övrigt utnyttja det
bevarade materialet bör inskränkas i förhållande tUl vad utredningen har
föreslagit, EnUgt min mening bör den omständigheten att upphovsrättsligt
skyddat material förvaras i ett centralt arkiv av officiell karaktär i princip
inte medföra någon försvagning av upphovsmännens rätt att bestämma över
materialets utnyttjande.
Enligt
generalrapporten från den revisionskonferens där bestänmiel-sen antogs synes
uttrycket "officiellt arkiv" täcka varje officiellt arkiv vare sig
det är upprättat inom eller utom ifrågavarande radioföretag. Ett villkor är
dock att arkivet har en officiell prägel. Om det nya centrala
Prop. 1977/78:97 97
arkivet,
som jag föreslår, blir en stadig myndighet, kommer detta vUlkor att vara
uppfyllt i fråga om arkivet.
På
grund av vad jag nu har sagt kan en inspelnings- och arkivverksamhet av den
art och omfattning som jag förordar inte anses strida mot B ernkon ventionen.
Rätten
att göra kopior av film för arkivändamål
Som
jag tidigare har anfört (avsnitt 11.3) bör bevarandet av biograffilm, såsom
utredningen förordat, ske genom att arkivet gör en kopia på videoband av
pliktexemplaret, som därefter återlämnas tUl den leveransskyldige.
Utredningen
har föreslagit att i en ny 22 a § i URL förs in en bestämmelse om att
filmverk, som görs tUlgängligt för allmänheten på annat sätt än genom att återges
i TV-sändning, får kopieras för att bevaras i officiellt arkiv. Förslaget har i
allt väsentligt godtagits av remissinstanserna och för egen del kan jag också
ansluta mig till förslaget i sak.
Vissa
remissinstanser har haft synpunkter på bestämmelsens redaktionella utformning
och bl. a, föreslagit att den inarbetas i 12 § URL, som handlar om arkivs och
biblioteks rätt att för sin verksamhet framstäUa exemplar av verk genom
fotografi. För egen del är jag inte beredd att ansluta mig till denna åsikt. Bestämmelsen
bör i stället t, v. tas in som ett andra stycke i den nya 22 b §. Frågan om hur
den slutligen skall införlivas med URL bör i stället prövas av utredningen (Ju
1976: 02) om upphovsrätt i samband med utredningens översyn av lagen.
Skyldigheten
att avlämna pliktexemplar av biograffilm som har godkänts för visning bor
omfatta även filmer som har visats i TV och som därför kan komma att bevaras i
form av referensinspelning av det utsända programmet. Arkivet bör ha rätt att
göra kopia av sådan film för arkivering. Rätten tiU sådan kopiering bör därför
inte, som utredningen har föreslagits, begränsas till filmverk som har gjorts
tillgängligt för aUmänheten på annat sätt än genom att återges i TV-sändning.
Även
i redaktionellt hänseende bör bestämmelsen utformas något annorlunda än vad
utredningen har föreslagit.
Rätten
att göra kopior av arkivmaterialet
Utredningen
har föreslagit dels en regel om rätt att framställa kopior av bevarat material
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, dels en s. k,
avtalslicensbestämmelse för andra former av utnyttjande. Av motiveringen till
den förstnämnda bestämmelsen framgår att föreskrifterna skall avse
tUlhandahållande bl. a, för forskning och studium. Avtalslicensbestämmelsen
innebär att avtal som arkivet kan ha träffat med en för upphovsmännen
representativ organisation om utnyttjande av arkiverat material ges verkan
också för upphovsmän utanför organisationen.
7
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78: 97 98
Avtalslicensbestämmelsen
har avstyrkts av vissa remissinstanser, däribland Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys). Som jag tidigare har anfört bör den
omständigheten att upphovsrättsligt skyddat material förvaras i ett centralt
arkiv av officiell karaktär i princip inte medföra någon försvagning av
upphovsmännens rätt att bestämma över materialets utnyttjande. Bl. a. mot
bakgmnd härav är jag inte beredd att förorda en avtalslicensbestämmelse. Den
som önskar utnyttja materialet i de fall som den föreslagna bestämmelsen avser
att täcka bör vara hänvisad tUl att liksom i dag sluta avtal härom direkt med
rättsinnehavarna. Jag vUl för övrigt peka på att frågoma om tillhandahållande
bl. a. av visst sådant material berörs av det arbete som pågår inom den nyligen
tiUsatta videogramutredningen (U 1977: 05) och utredningen om upphovsrätt.
Den
föreslagna bestämmelsen om kopiering enligt regeringens närmare bestämmande
har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Jag vill för min del ansluta
mig till tanken på att införa en bestämmelse av det huvudsakliga innehåll som
utredningen har föreslagit i denna del. Bestämmelsen bör endast gälla för det
arkiv som anges i lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar och alltså inte för t. ex. SR:s arkiv.
Den
av utredningen föreslagna lagtexten måste emellertid justeras i vissa delar.
Den föreslagna regeln om rätt att framställa exemplar av bevarat material för
vissa ändamål påverkar de enskUda upphovsmännens rätt till mångfaldigande av
deras verk. Det kan därför inte, såsom utredningen föreslagit, överlämnas åt
regeringen att utfärda närmare föreskrifter i detta hänseende. I lagen måste
fastslås åtminstone huvudlinjerna för denna rätt att framställa kopior. För
min del vill jag föreslå att detta görs genom att man i lagtexten i likhet
med vad som i dag gäller för arkivs och biblioteks rätt att kopiera enligt 2 §
tUlämpningsförordningen till URL och FotoL anger att mångfaldigande får ske
för tillgodoseende av beredskaps- och skyddssynpunkter. Kopiering bör vidare
få ske för forskningsändamål. Framställningen bör endast avse enstaka
exemplar. Genom en sådan bestämmelse tillgodoses arkivinstitutionens och
forskningens behov av att fritt kunna göra eller erhålla kopior samtidigt som
upphovsmännens intressen skyddas.
Med
anledning bl. a. av vissa remissinstansers påpekanden bör en del redaktionella
ändringar göras i utredningens förslag tUl lagtext.
Av
i huvudsak samma skäl som har anförts beträffande rätten att verkställa själva
inspelningarna bör även bestämmelsen om tillhandahållande av kopior m. m. bUda
en särsidld paragraf, 22 c §, i anslutning till de förut nämnda 22 a och 22 b
§§.
Klys
har framhåUit det angelägna i att man på ett effektivt sätt garanterar att
tillhandahållna arkivkopior inte kopieras vidare. I detta syfte föreslår Klys
att man i 11 § URL för in ett förbud mot vidarekopiering
Prop. 1977/78:97 99
för
enskilt bruk av sådana kopior. I andra hand föreslår man att arkivet, när
material utiämnas, skaU föreskriva förbehåll i detta hänseende och att
överträdelse av förbehållet skall medföra straffpåföljd. Sådana förbe-håU bör
enligt förslaget föreskriva förbud mot all kopiering och mot allt annat
utnyttjande än för enskilt studium.
Som
jag tidigare anfört bör bevarat material vara tUlgängligt bara för
forskningsändamål. Som en följd härav bör rätten att göra kopior för utlämning
till annan begränsas till kopior för sådant ändamål. Någon framställning av
kopior för enskUt studium såsom utredningen föreslagit bör därför inte komma i fråga.
Arkivet bör också i enlighet med vad utredningen föreslagit åläggas att
kontrollera att den som får ut kopior för forskningsändamål verkligen bedriver
forskning. Det är vidare viktigt att materialet tiUhandahålls endast under
sådana former att risken för missbruk i görligaste mån begränsas. För att
förebygga missbruk bör i den nya 22 c § tas in en bestämmelse om att exemplar
som har framställts med stöd av bestämmelsen inte får utnyttjas för annat
ändamål. Något behov av regler av det slag som Klys har föreslagit föreligger
då inte.
Det
kan självfallet vara lämpligt att arkivet vid utlämnande av exemplar
skriftligen påminner om de begränsningar i användningen som URL på detta sätt
föreskiver. I övrigt bör man genom lämpliga tillämpningsföreskrifter sörja för
att det bevarade materialet eller kopior därav inte missbmkas,
I
sammanhanget vill jag slutiigen erinra om att det ankommer på utredningen om
upphovsrätt att se över hela den upphovsrättsliga lagstiftningen. Det kan då
givetvis komma i fråga att göra förnyade överväganden även på de punkter som
här har behandlats.
11.5.3.3
S. k. närstående rättigheter och rätten till fotografi
Såsom
utredningen föreslagit bör de nya bestämmelsernas innehåll göras tiUämpligt
även på utövande konstnärers, fonogramframslällares och radioföretags
prestationer samt på det s. k. katalogskyddet. Hänvisningar till 22 a22 c §§
bör därför införas i 45, 46, 48 och 49 §§ URL.
De
föreslagna reglerna bör också göras tUlämpliga på rätten tiU fotografisk bild.
Utredningen har i detta hänseende hänvisat tUl regeln i 6 § FotoL, vUken ger
arkiv och bibUotek rätt att med regeringens tiUstånd och på de villkor som
anges däri för sin verksamhet framställa exemplar av fotografisk bUd.
Bestänunelsen tar emeUertid liksom motsvarande regel i 12 § URL i huvudsak
sikte på kopiering av sådant som redan finns i arkivels eller bibliotekets
samlingar. Både det bevarande av inspelningar för arkivändamål och den
kopieringsrätt som nu föreslås torde kräva direkt stöd i lagen på samma sätt
som har föreslagits i fråga om URL. Detta bör ske genom att en hänvisning tUl
bestämmelsema i URL görs i FotoL, lämpligen i ett särskilt stycke i 12 § i
lagen. Jag vill emel-
Prop. 1977/78: 97 lOo
lertid
i detta sammanhang påpeka att hela frågan om utformningen av FotoL och om dess
eventueUa inarbetande i URL f. n. övervägs av utredningen om upphovsrätt. '
11.6
Organisatoriska frågor
11.6.1
Skrifter m.m.
Som
jag tidigare har framhåUit, skall ett av pliktexemplaren vara nationalexemplar
och ett vara nationellt reservexemplar. Dessa exemplar, som bör vara så
fullständiga som möjUgt, skall bevaras för framtiden. I likhet med utredningen
och remissinstanserna anser jag att kungl. biblioteket såsom nationalbibliotek
bör få nationalexemplaret. Det nationella reservexemplaret bör förvaras på
betryggande avstånd från Stockholm. Med tanke på den särsldlda
småtrycksavdelning som finns vid universitetsbibUoteket i Lund och på att
Svenska akademiens ordboksredaktion är belägen inom biblioteket föreslår
utredningen att reservexemplaret bör placeras vid detta universitetsbibliotek.
Jag biträder utredningens förslag. Det kombinerade materialet bör som jag har
nämnt levereras endast till dessa två bibUotek. Jag återkommer härtUI i det
följande.
När
det gäller utnyttjande och tillhandahåUande av nationalexemplaret förutsätter
jag en del begränsningar. Det är nödvändigt med tanke på den föreslagna
konstruktionen med endast ett komplett nationalexemplar och ett reservexemplar
i Lund. Reservexemplaret bör såsom utredningen har föreslagit även vara
regionexemplar för Lund/Malmö högskoleregion. Det bör även kunna utnyttjas för
t. ex. internationell låneverksamhet och sådana fjärrlån inom landet för vUka
material saknas vid andra bibliotek. Närmare regler om utnyttjande bör utarbetas
inom universitetsbiblioteket och fastställas av styrelsen för universitetet i
samråd med kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet eUer det organ som
kan komma att ersätta detta.
UniversitetsbibUoteken i
Uppsala och Lund har fått pliktexemplar av skrift i snart 300 år. Genom 1949
års riksdagsbeslut fick även Göteborg ett pliktexemplar. I motiveringen för
utvidgningen anfördes att Göteborgs stadsbibliotek (numera
universitetsbibliotek) i motsats tUl andra svenska bibliotek hade kommit att
intaga en ställning som vetenskapligt bibliotek jämförbart med kungl.
biblioteket och de båda nyssnämnda universitetsbiblioteken. Frågan om
förläggning till Umeå av högre utbildning och forskning aktuaUserades under
senare delen av 1940-talet, Genom beslut år 1951 fick Umeå stadsbibliotek
(numera universitetsbibliotek) rätt att med vissa inskränkningar disponera det
s, k, granskningsexemplaret av skrift.
Utredningen
skulle enligt sina direktiv överväga i vUken utsträckning nuvarande
universitetsbibliotek skulle kunna utnyttja pliktexemplaren när det gäller
försörjning av svenskt tryck. Utredningen har särskilt
Prop. 1977/78: 97 101
övervägt
olika möjligheter att begränsa antalet pliktexemplar. Den anser att så starka
principiella skäl talar för att de olika högskoleregionerna behandlas på ett
likvärdigt sätt vad beträffar tillgång till svensk skrift för forskningsändamål
m. m. att det inte vore försvarUgt att särbehandla någon av regionerna.
Samtiiga remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga instämmer vad gäller
de principiella skälen.
Den
av riksdagen åren 1975 och 1977 beslutade högskolereformen (prop. 1975: 9, UbU
1975: 17, rskr 1975: 179 och prop. 1976/77: 59, UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77:
246) trädde i kraft den 1 juU 1977. Genom riksdagens beslut har landet delats
in i sex högskoleregioner. Tillskapandet av högskoleregionerna innebär bl. a.
att en i viss mån sammanhållen forsknings- och utbUdningsorganisation byggs upp
inom varje region. Universitetsbiblioteken kommer därmed i praktiken att fungera
som vetenskapliga centralbibliotek i resp. region. Samtliga universitetsbibliotek
finns på orter som har en väl utbyggd forskningsverksamhet.
Jag
anser det riktigt, av både principiella och praktiska skäl, att behandla alla
högskoleregioner lika i fråga om försörjning med det svenska trycket. Jag
förordar därför att pliktexemplar levereras till universitetsbiblioteken i
samtliga högskoleregioner i enlighet med utredningens förslag. Jag vill i
detta sanunanhang erinra om att pliktleveranserna omfattar ett stort antal
skrifter och småtryck som inte kan köpas på vanligt vis.
Utredningen
har föreslagit att beslut om gaUring av pliktexemplar bör fattas lokalt, dvs.
hos de mottagande biblioteken. Vidare föreslås att beslut om utnyttjande av
pliktexemplar bör ankomma på styrelserna för de universitet, vUkas bibliotek
får pliktexemplar, efter hörande av resp. regionstyrelser. Universitets- och
högskoleämbetet och regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion anser däremot att
resp. regionstyrelse bör utfärda riktlinjer för fördelning av materialet
mellan berörda högskoleenheter.
Jag
anser för egen del att det är naturligt att universitetsbiblioteken i den nya
högskoleorganisationen har en uppgift också gentemot andra högskoleenheter i
regionen än den tUl vilken resp. bibUotek hör. Denna serviceuppgift gör det
motiverat att, som utredningen gör, tala om regionexemplar av det svenska
trycket.
För
att universitetsbiblioteken skall kunna fullgöra denna serviceuppgift på ett
tiUfredsställande sätt fordras enligt min mening att de har det fulla ansvaret
för sin verksamhet. Vid dessa bibliotek finns också, bl. a. genom de särskilda
krav som stäUs på bibliotekspersonalen, sakkunskap på detta område. Jag anser
därför att beslut om hur pliktexemplar skall utnyttjas inom regionen skall
fattas, efter förslag av ledningen för resp. bibliotek, av styrelsen för den
högskoleenhet som får pliktexemplaren. Styrelsen bör därvid givetvis ta hänsyn
till hur forskningen
Prop. 1977/78:97 102
och
utbildningen är organiserad i regionen. Detta kan leda tUl att pliktexemplar
placeras vid annan högskoleenhet i regionen.
I
samband med att jag senare återkommer med förslag i anledning av BIDOK:s
betänkande (SOU 1977: 71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning
avser jag också att ta upp tidningsfilmningens organisation.
11.6.2
Ljud- och bildupptagningar En ny arkivinstitution
Jag
delar den uppfattning som kommit tUl uttryck hos DAK och hos flertalet
remissinstanser att ljud- och bildupptagningar bör bevaras hos en central institution.
Som jag tidigare har förordat bör emellertid sådana upptagningar som ingår i
kombinerat material bevaras i bibliotek.
Genom
de föreslagna åtgärderna kan de tekniska och personella resurserna utnyttjas
på ett effektivt sätt. Bevarandet av fonogram bör därvid knyta an till den
verksamhet som nu bedrivs vid nationalfonoteket (avsnitt 2,3.1), Fonoteket bör
organisatoriskt anslutas till den centrala arkivinstitutionen. Härigenom kan
en teknisk samordning komma till stånd. Dessutom möjliggörs en mer övergripande
behandling av de gallringsfrågor som kan bli aktuella.
Den
nya arkivinstitutionen bör som jag tidigare har föreslagit få ställning av
stadig myndighet. Med den verksamhetsformen får den de bästa förutsättningarna
att tillgodose forskningens intressen, vUket blir en av huvuduppgifterna. De
gallringsuppgifter som institutionen kommer att få utförs också lättast inom
ramen för en statlig myndighet. Verksamheten vid den nya institutionen kommer i
väsentliga avseenden att anknyta till de fömtsättningar och arbetsformer som
gäller inom det offentliga arkivväsendet. I stor utsträckning kommer sålunda
materialet hos institutionen att vara av unik karaktär. Registrerings- och
gallringsuppgifter kommer att utgöra betydelsefulla delar av verksamheten. Liksom
för arkivväsendet innebär utnyttjandet av nya databärare att de tekniska
frågorna och beständighetsaspekterna kommer i blickpunkten. De uppgifter som
kommer att knytas till riksarkivet vad gäUer bevakningen av den tekniska
utvecklingen på informationsbehandlingens område skapar en naturlig
förbindelselänk till den nya arkivinstitutionen. Arkivinstitutionen kommer å
andra sidan att ansvara för en materialtyp som är tämligen specifik.
Materialleveranserna och utnyttjandet av materialet kommer att grunda sig på
en lagstiftning som avviker från vad som gäller för arkivväsendet i övrigt.
Detta talar för att den nya arkivinstitutionen bör vara en självständig
myndighet, lämpligen benämnd arkivet för ljud och bild (ALB).
Samtidigt
anser jag det viktigt att verksamheten inom de olika arkivinstitutionernas
ansvarsområden samordnas. Ett uttryck härför är den styrelsefunktion på
arkivområdet som inrättades den 1 juli 1977. Riksar-
Prop. 1977/78:97 103
kivet
leds numera av en lekmannastyrelse, benämnd statens arkivstyrelse, i vUken
ingår bl. a. företrädare för statlig och kommunal förvaltning samt
organisationslivet och forskningen. Statens arkivstyrelse är styrelse även för
de självständiga myndigheterna dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv (DOVA) resp. svenskt biografiskt lexikon (SBL). Särskilda nämnder, med
ledamöter utsedda av regeringen, svarar för planering och samordning av
verksamheten inom dessa myndigheter. Genom delegation har nämnderna också fått
vissa beslutsfunktioner.
När
frågan om särskild styrelsefunktion på arkivområdet togs upp i 1977 års
budgetproposition (prop. 1976/77: 100 bil. 12, s. 102 f.) betonade jag att den
föreslagna lösningen skulle göra det möjligt att i framtiden låta statens
arkivstyrelse leda flera institutioner om detta bedömdes lämpligt.
Mot
bakgrund härav bör enligt min mening statens arkivstyrelse även vara styrelse
för myndigheten arkivet för ljud och bild. En särskild nämnd bör utses med
uppgifter motsvarande dem som åligger nämnderna för DOVA resp. SBL, Det bör
ankomma på regeringen att besluta om nämndens storlek och sammansättning.
Det
planerings- och förberedelsearbete, bl, a, rörande de närmare anvisningarna
för verksamheten, som erfordras inför inrättandet av den nya
arkivinstitutionen, bör lämpligen fullgöras av en organisationskommitté. Jag
avser att i annat sammanhang återkomma tiU regeringen i denna fråga.
Arkivinstitutionens
uppgifter
I
det föregående har jag förordat att leveranserna till institutionen av såväl
radio- och TV-material som fonogram, videogram och film bör regleras i lag. En
huvuduppgift för institutionen blir att svara för att föreskrivna leveranser
fuUgörs. Institutionen bör också inom ramen för tilldelade medel ta initiativ
till förvärv av sådana upptagningar som är undantagna från leveransplikt och
som bedöms lämpliga att införliva med samlingarna. Jag återkommer senare till
frågan om övertagande av äldre arkivmaterial från andra institutioner. Jag är
inte beredd att ta ställning till förslagen om att arkivinstitutionen bör ha
resurser att bedriva viss egen inspelningsverksamhet på såväl ljud- som
bildområdet. Frågan får prövas i anslutning till institutionens årliga
anslagsframställningar. Jag förutsätter dock att den inspelningsverksamhet som
nu bedrivs hos nationalfonoteket kommer att fortsättas även efter det att
nationalfonoteket fått annan huvudman.
Jag
är medveten om att en arkivinstitution med forskarservice kräver en noggraim
och mångfacetterad katalogisering av materialet för att det skall bli så
tillgängligt som möjUgt. Utredningens höga ambitionsnivå i detta avseende
skulle medföra betydande kostnader. SR har i sitt remissyttrande påpekat att
utredningens bedömning av kostnadema för kåta-
Prop. 1977/78:97 104
logarbete
och samkörningar ändå är tilltagen i underkant. Företaget anser att frågan om
samköming av SR:s och arkivinstitutionens katalogsystem måste studeras
närmare. Mot bakgmnd härav finns det anledning att tills vidare sikta på något
enklare registreringsformer. Detta skulle innebära att varje medium
katalogiseras för sig, varvid institutionen direkt kan utnyttja
programföretagens kataloger och nationalfonotekets registreringsmtiner. Vad
gäller filmen torde erfarenheter stå att vinna från Filminstitutet. Det bör
vara en uppgift för arkivinstitutionen att efter hand pröva om uppläggningen
av katalogiseringsverksamheten någorlunda svarar mot de krav som utnyttjarna
ställer. Behovet av mer kostnadskrävande registersystem får sedan prövas i de
årliga budgetprövningarna. Det bör också ankomma på institutionen alt
undersöka fömtsättningama för och angelägenheten av en samordning av katalogiseringen
med andra registrerande och bevarande organ. Förslaget om särskUd registrering
av rättighetshavare, som framfördes i radioutredningens remissyttrande, bör
likaså prövas av den nya arkivinstitutionen mot bakgrund av en bedömning av
behovet av en sådan registrering.
Gallringsbeslut
av mer övergripande karaktär bör fattas av statens arkivstyrelse efter hörande
av SR resp. Filminstitutet. I annat fall bör den särskUda nämnden eller chefen
för institutionen få fatta beslut om gallring.
Som
framgår av vad jag förut har sagt skall materialet utan tillstånd av
rättsinnehavarna tillhandahållas för forskningsändamål. I övrigt krävs i
princip att avtal med rättsinnehavarna träffas t, ex, när det gäller kopiering
för andra ändamål.
Med
hänsyn tUl de kopieringskostnader m. m. som kommer alt uppslå i samband med att
materialet tillhandahålls finner jag utredningens förslag om avgiftsbeläggning
rimligt. Som flera remissinstanser har påpekat är det emellertid angeläget att
avgiften inte blir så hög att den förhindrar ett utnyttjande av materialet. Det
bör ankomma på arkivinstitutionen att efter samråd med riksrevisionsverket
(RRV) komma in till regeringen med förslag i avgiftsfrågan när fömtsättningama
för avgiftsuttaget är klarlagda. Jag förutsätter att de inkomster som kan komma
att uppstå till följd av avgiftsbeläggning skaU tiUföras institutionen och
disponeras i den löpande verksamheten. Institutionen bör själv förfoga över
sådan kopieringsutrustning som behövs för att man skall kunna tillhandahålla
upptagningar inom arkivets lokaler. Den publiceringsverksamhet som nu bedrivs
vid nationalfonoteket bör fortsätta. Behovet av ytterligare
publiceringsverksamhet får prövas med anledning av de årliga anslagsframställningarna.
Jag
har tidigare framhåUit att jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt
riksarkivet att bevaka den tekniska utvecklingen på informationsbehandlingens
område, främst där arkivfrågoma direkt berörs. Genom den föreslagna
arkivinstitutionens anknytning till det offentliga
Prop. 1977/78:97 105
arkivväsendet
och inordningen under statens arkivstyrelse får bevakningsfrågan enligt min
uppfattning en tiUfredsställande lösning.
Några
remissinstanser har föreslagit att arkivinstitutionen skall åläggas uppgifter
utöver dem jag här har behandlat. Man har bl. a, pekat på behovet av
inventering av befintliga ljud- och bildupptagningar i landet och vissa
serviceinsatser i samband därmed. Jag vill i detta sammanhang åter erinra om
riksarkivets uppgifter vad avser bevakning av den tekniska utvecklingen.
Riksarkivet har dessutom en i instruktion reglerad skyldighet att tUlhandagå
även statsägda bolag, kommunala myndigheter och enskilda med de råd och
anvisningar i arkivfrågor som verket kan lämna. Servicebehovet vad gäller ljud-
och bildupptagningar torde sålunda i viss utsträckning kunna täckas inom ramen
för existerande resurser. Erfarenheterna från den nya institutionens
verksamhet torde också på ett naturligt sätt, tUl följd av den organisatoriska
samhörigheten, kunna tiUföras riksarkivets servicefunktion. Vad gäller
förslaget om inventeringsverksambet kan anföras, att riksarkivet för närvarande
bygger upp ett s, k, nationalregister över enskilda arkiv. Detta register, som
avses få olika sökmöjligheter, torde i viss utsträckning också ge vissa
upplysningar om ljud och bildmaterial. I den mån inventeringar utöver detta
anses erforderliga bör de ske inom ramen för de resurser som den nya
institutionen tilldelas.
Övertagande
av arkivmaterial från andra institutioner
Det
bör betonas att den nya arkivinstitutionen åtminstone till en början
huvudsakligen kommer alt bevara sådant material som avlämnas till följd av den
föreslagna pliktleveranslagen. Detla betyder att materialet i princip är
tiUkommet efter den 1 januari 1979. För radio- och TV-upptagningarna förordar
jag dock vissa övergångsbestämmelser i pliktleveranslagen med innebörd att
leveranserna skall omfatta program som har sänts efter utgången av juni 1978
(avsnitt 11.10,1).
Av
förslaget att knyta det framtida bevarandet av fonogram till den verksamhet som
nu bedrivs vid nationalfonoteket bör enligt min mening följa att det äldre
material som finns vid denna institution också organisatoriskt förs över tiU
den nya arkivinstitutionen. Jag återkommer senare till de lokalmässiga
aspekterna på denna fråga.
Vad
gäUer äldre arkivmaterial (upptagningar och s. k. kringmaterial) i SR:s arkiv
har utredningen pekat på två möjligheter, antingen överlämnas originalmaterial
tUl arkivinstitutionen eller så får institutionen möjUghet att framställa
kopior. SR har i sitt remissyttrande framhållit att företaget inte anser det
lämpligt annat än i undantagsfall att äldre material överlämnas till
arkivinstitutionen. SR kommer dock att medge att materialet kopieras punktvis
efter hand som forskare önskar ta del av det.
Jag
vill i sammanhanget erinra om att de förslag till tekniska lös-
Prop. 1977/78:97 106
ningar
i fråga om TV-inspelningar som här förordas också medför praktiska hinder för
en överföring av äldre TV-upptagningar som används för programändamål. Den
kopierings- och avspelningutrustning som i detta sammanhang är beräknad för
arkivinstitutionen är således inte tekniskt anpassad för detta material.
Med
hänsyn till det anförda finner jag att kompletteringen av arkiv institutionens
samlingar med äldre material från SR tUls vidare torde få lösas genom
kopiering. Omfattningen av kopieringsverksamheten får styras av
arkivinstitutionens ekonomiska resurser. Jag har för budgetåret 1978/79
beräknat vissa medel för detta ändamål.
Filminstitutets äldre
material kan av en rad skäl, bl. a. tekniska, knappast komma i fråga för
överföring till arkivinstitutionen. Detta har även utredningen påpekat. Kopior
i form av videogram torde kunna utgöra en lösning. Jag har i det föregående
förordat att arkivinstitutionen skaU förfoga över utrustning för överföring av
filmupptagning till videogram. Härmed skapas också goda tekniska fömtsättningar
för överföring av äldre filmmaterial. Arkivinstitutionen bör ha rätt att som
gåva eller deposition ta emot äldre ljud- och bildupptagningar från enskild
inom ramen för nu beräknade resurser.
11.7
Resursfrågor
11.7.1
Skrifter m. m.
Kostnaderna
för det leveranspliktiga materialet fördelas dels på kostnader för den
leveransskyldiga parten, dvs. framställnings-, hanterings-och
lagringskostnader, dels kostnader hos de mottagande biblioteken. Därtill kommer
vissa portokostnader som f. n. betalas av staten om tryckeriet är beläget på
annan ort än det leveransberättigade biblioteket.
Jag
vill här först beröra kostnaderna för den leveransskyldiga parten. Utredningen
visar att hela framstäUningskost-naden för 1974 års tryckproduktion uppgick
till ca 4,9 milj. kr. varav ca 2,1 milj. kr. för dagstidningstryck. Med hänsyn
till genomsnittlig upplagestorlek, beräknade friexemplar och det faktum att
upplagorna i regel lämnar ett visst antal överexemplar, som inte kan säljas
till fuUt pris, konstaterar utredningen att kostnaderna för pliktexemplar
endast är att se som en marginalkostnad för producenten. Dyrbara bokverk i små
upplagor kan dock utgöra undantag. Utredningen föreslår därför att ersättning
skall utgå i sådana fall där förlagsnettopriset överstiger 300 kr.
Svenska
bokförläggareföreningen avvisar resonemanget om att kostnaderna kan anses vara
marginella för producenten. Enligt föreningens mening bör staten helt eller
delvis ersätta kostnaderna för pliktleverans.
Lagbestämmelser
om skyldighet för boktryckare eller utgivare att avlämna exemplar av sin
produktion till ett eller flera bibliotek förekommer i de flesta länder. I
Sverige har som jag tidigare har nämnt pliktie-
Prop. 1977/78:97 107
veranssystemet
funnits i drygt tre hundra år. Vid pliktieverans i dag utgår ingen ersättning
till producenten.
För
egen del anser jag, i Ukhet med utredningen, att kostnadema för pliktexemplar
av skrifter kan anses marginella. Med hänsyn tiU alt ytterst få pUktexempIar,
år 1975 endast sex verk, överstiger beloppet 300 kr. (förlagsnettopris) anser
jag att ersättning inte skall utgå för pliktexemplar av skrift.
Vad
gäller kombinerat material har jag tidigare förordat, att skyldighet att lämna
pliktexemplar bör gälla endast för upplagor som uppgår till 50 exemplar eller
mer. Vidare har jag förordat, att bl. a. av kostnadsskäl endast två
pliktexemplar skall lämnas, ett till kungl. biblioteket och ett till
universitetsbiblioteket i Lund. Med anledning av nyssnämnda begränsningar i
leveransskyldigheten kommer enligt min mening producenternas kostnader för det
leveranspliktiga materialet att bli av mindre omfattning. Sålunda förordar jag
att ersättning inte skall utgå.
Vad
gäller kostnaderna för de mottagande biblioteken konstaterar utredningen att
dessa torde bli högre såväl vid köp som vid förvärv genom rekvisition än vid
nuvarande system.
För
kungl, biblioteket har förslag lagts fram i annat sammanhang om utökad service.
Jag avser att ta upp detta i samband med den proposition som jag senare kommer
att föreslå regeringen att lägga fram med anledning av BIDOK:s förslag. För
Lunds universitetsbibliotek tiUkommer vissa uppgifter när det gäller utlån av
i första hand sådant material som i framtiden saknas vid andra
universitetsbibliotek. Dessa uppgifter är enligt utredningen begränsade varför
de kan klaras inom ramen för nuvarande resurser. Jag delar denna uppfattning.
I
enlighet med utredningen räknar jag med oförändrade hanteringskostnader för
universitetsbibUoteken i Uppsala, Göteborg och Umeå.
För
universitetsbiblioteken i Stockholm och Linköping, som i dag inte får
pliktleveranser, har jag under avsnittet om anslagsberäkningar för budgetåret
1978/79 tagit upp medel i enUghet med utredningsförslaget.
I
fråga om lokaler vill jag anföra följande.
Av
utredningen och remissvaren framgår att utredningens förslag avseende
nationalexemplar vid kungl. biblioteket inte innebär någon förändring av
magasinsbehovet vid biblioteket.
F.
n. pågår inom lokal- och utrustnmgsprogramkommittén för Lund en utredning av
lokalbehovet för universitetsbibUoteket där. I avvaktan på att utredningen
slutförs saknas underlag för bedömning om ytterligare lokaler behövs. Lunds
universitetsbibliotek får redan nu pUktexempIar. Enligt min mening medför inte
tillkomsten av ett nationellt reservexemplar i Lund i sig något ökat
lokalbehov.
För
övriga berörda orter gäUer, att projekteringen är slutförd för en nybyggnad för
universitetsbiblioteket i Linköping medan projektering pågår för ett nytt
universitetsbibliotek i Stockholm och projekterings-
Prop. 1977/78:97 108
uppdrag
har lämnats åt byggnadsstyrelsen för en tiUbyggnad till universitetsbiblioteket
i Göteborg. De lokalmässiga konsekvenserna av pliktleveranser till dessa
bibliotek kan först på lång sikt komma att medföra behov av mindre
lokaltillskott utöver nu planerade lokaler i Linköping och Göteborg.
11.7.2
Ljud- och bildupptagningar Personalbehov
Jag
räknar med att omfattningen av de uppgifter som åläggs den nya
arkivinstitutionen kan begränsas i förhåUande till det utredningsförslag som
har lagts fram. Detta sammanhänger bl. a. med att rutinerna i samband med
mottagandet av referensupptagningarna av TV-materialet förutsätts bli
förenklade och att ambitionsnivån i fråga om katalogiseringen bör läggas på en
något lägre nivå. Jag beräknar således att för verksamheten vid arkivinstitutionen
behövs en personal av 20 personer, varav 8 med handläggande uppgifter. Härtill
kommer att, som jag har berört i ett tidigare sammanhang, verksamheten vid
nationalfonoteket som kungl. biblioteket svarar för bör knytas tUl
arkivinstitutionen. Därmed överförs två biblioteksassistenttjänster på
arkivinstitutionens stat. Jag har tidigare förordat att det förberedelsearbete
som erfordras inför inrättandet av den nya arkivinstitutionen skall fullgöras
av en organisationskommitté.
Lokalbehov
Jag
delar i princip den uppfattning som kommit till uttryck hos flera
remissinstanser att verksamheten i en central arkivinstitution bör bedrivas
inom sammanhängande lokalutrymmen. Därmed skulle man skapa möjligheter för en
total samordning av institutionens resurser.
Det
finns enligt min mening dock vägande skäl som talar för att man i viss mån
frångår denna princip. Jag tänker därvid främst på den verksamhet som nu
bedrivs vid nationalfonoteket. Jag har tidigare förordat att denna verksamhet
organisatoriskt bör knytas till den nya arkivinstitutionen för att på så sätt
få till stånd en viss teknisk samordning och möjliggöra en mer övergripande
behandling av de gallringsfrågor som kan bli aktueUa.
Enligt
en långt driven projektering skall vissa musikinstitutioner inom en nära
framtid beredas plats i det ombyggda s. k. Kronobageriet. Dessa institutioner
är, förutom nationalfonoteket. Musikhistoriska museet och Svenskt
musikhistoriskt arkiv. Som styrelsen för Musikaliska akademien framhåller i
sitt remissyttrande torde den lokalmässiga samordningen av dessa institutioner
vara av stor betydelse för musikhistorisk forskning, dokumentation och service
åt allmänheten. Jag finner med hänsyn härtill ingen anledning att förorda
annan lokallösning för nationalfonotekets del.
Prop.1977/78:97 109
Kronobageriet
har inte kapacitet att inrymma även den övriga verksamheten vid den nya
arkivinstitutionen. Jag fömtsätter därför att arkivinstitutionens övriga behov
av administrations- och expeditionslokaler samt magasinsutrymmen t. ev. får
tillgodoses genom förhyrning. Med hänsyn till att arkivmaterialet ställer vissa
krav på förvaringsmUjön är en lokalmässig samordning med riksarkivet att
föredra. Lokalfrågan avses bli en uppgift för den tidigare omnämnda
organisationskommittén.
11.8
Anslagsberäkningar för budgetåret 1978/79
Vissa
bibliotekskostnader inom högskolan
Den
ökning av antalet pliktexemplar som jag nyss har förordat innebär en viss
merkostnad för universitetsbiblioteken i Stockholm och Linköping. I enlighet
med utredningsförslaget beräknar jag kostnaden för budgetåret 1978/79 till 250
000 kr. per bibliotek varav 195 000 kr. utgör kostnader för ett utökat
personalbehov, 50 000 kr. kostnader för bindning samt 5 000 kr. för
magasinskostnader. Vid beräkningen har nuvarande inköpsresurser för svenskt
tryck om 105 000 kr. per bibliotek avräknats.
Medlen
bör för nästa budgetår anvisas under ett särskilt reservationsanslag benämnt
Vissa bibliotekskoslnader inom högskolan. För därpå följande budgetår bör
motsvarande medel, efter förslag av resp. universitet, beräknas under berörda
anslag för grundläggande högskoleutbildning resp. forskning och
forskarutbildning på samma sätt som jag i budgetpropositionen 1978 (prop,
1977/78: 100 bil, 12) har förordat för övriga bibliotekskostnader inom
högskolan.
Arkivet
för ljud och bild
Jag
har i det tidigare förordat vissa lösningar i fråga om bl. a. inspelningsteknik
och personaldimensionering som avviker från DAK:s förslag. Med hänsyn härtill
beräknar jag de totala kostnaderna för genomförande av de åtgärder som här har
föreslagits till 5 600 000 kr, för helt budgetår, varav 1 800 000 kr. utgör
engångsutgift.
Med
hänsyn till det planerings- och förberedelsearbete som erfordras inför
inrättandet av den nya arkivinstitutionen räknar jag med att arkivverksamheten
kan börja först den 1 januari 1979. Kostnadema för budgetåret 1978/79 skulle
därigenom komma att omfatta hela utrustningskostnaden och driftkostnaden för
halvt budgetår.
Med
utgångspunkt i detta beräknar jag medelsbehovet för arkivet för ljud och bUd
under sex månader av budgetåret 1978/79 tiU 3 800 000 kr. Vid beräkningen har
jag utgått från den fördelning på utgiftsslag m. m. som framgår av tabeU.
Av
bl. a, praktiska skäl bör verksamheten vid nationalfonoteket överföras till
den nya arkivinstitutionen först den 1 juli 1979. För budgetåret
Prop. 1977/78:97 HO
Lönekostnader 940 000
Sjukvård 1000
Reseersättningar 13 000
Lokalkostnader 163 000
Expenser 1954 000
därav
engångsutgifter (1 800 000)
Bandkostnader
m. m. 647 000
Materielunderhåll 82 000
Anslagsbehov 3 800 000
1978/79
har jag beräknat medel för denna verksamhet under anslagen D 24. Vetenskapliga
bibliotek: Avlöningar och D 25. Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m. m. Under
anslaget för arkivet för ljud och bild har även beräknats vissa medel för
personalförstärkningar vid nationalfonoteket för budgetåret 1978/79 för att
tillgodose det ökade arbetskraftsbehovet i anslutnmg till ikraftträdandet av
pliktieveranslagen. Det ankommer på regeringen att närmare reglera dispositionen
av dessa medel.
11.9 Upprättade
lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag
till
1.
lag om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bUdupptagningar,
2.
lag om ändring i lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
3. lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt tUl fotografisk bUd.
Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för justi
tiedepartementet.
De
upprättade lagförslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som
bilaga 4.
11.10 Specialmotivering
till upprättade lagförslag
11.10.1
Förslaget till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
Inledande
bestämmelser (12 §§)
1
§
I
1 § har tagits in en allmän beskrivning av lagens tillämpningsområde och
ändamål.
Första
stycket i 1 § knyter an tUl ordalagen i 4 kap. 4 § och 13 kap. 4 § TF. I dessa
paragrafer i TF sägs bl. a. att om skyldigheten att lämna exemplar av skrift
tUl bibliotek eller arkiv föreskrivs i lag.
Pliktexemplar
kan utgöras av exemplar av skrift (310 §§), upptagning av ljudradio- eller
televisionsprogram (11 §), fUm (12 §), fonogram eller videogram (1317 §§). Det
kan vidare bestå av exemplar av kombinationer av skrifter och vissa ljud- och
bUdupptagningar (1823 §§).
Prop.
1977/78:97 111
De
pliktexemplar som lämnas till bibliotek ingår därefter i bibliotekets
samlingar. Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar skall lämnas till ALB
och ingår därefter i arkivets samUngar. Detta gäUer dock inte i fråga om
pliktexemplar av film. I 12 § andra stycket föreskrivs nämUgen att den som har
lämnat pliktexemplar av film skall få detta tUlbaka sedan ALB har haft skälig
tid för att framställa en kopia av filmen. De kopior som ALB gör av filmer
skall i arkivet jämställas med de pliktexemplar som bevaras i original. Sådana
kopior kallas därför också för enkelhetens skull pliktexemplar.
Skyldighet
att bevara pliktexemplar för framtiden gäller, som har framgått av den aUmänna
motiveringen (avsnitt 11.2 och 11,6), endast i fråga om exemplar som lämnas tiU
kungl. biblioteket, biblioteket vid universitetet i Lund och tiU ALB. Dessa
exemplar skaU utgöra s, k. nationalexemplar. När det gäller de pliktexemplar
av skrift som skall lämnas till biblioteken vid universiteten i Stockholm,
Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå bör högskolestyrelsen besluta om hur
dessa pliktexemplar skall bevaras och fördelas. Pliktexemplar av skrift som
bevaras hos kungl. bibUoteket bör inte få tillhandahållas utanför läsesal.
Pliktexemplar av skrift som bevaras hos biblioteket vid universitetet i Lund
bör däremot få tillhandahållas även utanför läsesal. Vad gäller de pliktexemplar
som skall lämnas till ALB talar säkerhetsskäl för att dessa tillhandahålls i
kopia. Så bör vara fallet oavsett om tillhandahållandet sker i ALB:s lokaler
eUer genom att exemplaren lånas ut utanför dessa lokaler, I fråga om
kombinerat material enligt 1823 §§ bör detta material i regel inte
tillhandahåUas utanför läsesal, I den mån kombinerat material innehåUer
fonogram .eller bildupptagning bör dessa endast tillhandahållas i kopia.
När
pliktexemplar är allmän handling gäUer om tillhandahåUandet vad som föreskrivs
därom i TF. Alt så är fallet behöver inte särskilt anges i andra stycket.
Syftet med föreskrifterna i andra stycket är inte att ange i vilka fall och
under vilka villkor tillhandahållandet får ske utan att för den
leveransskyldige ange motiven för lagstiftningen. Det ankommer på regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs
i fråga om under vUka förutsättningar skrifter, ljud- och bUdupptagningar samt
kombinerat material, som inte utgör aUmän handling, skaU tillhandahåUas.
2 §
Denna
paragraf innehåller definitioner av några av de benämningar som förekommer i
den nya lagen.
Med
skrift förstås tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap, 5 § TF.
Enligt
1 kap, 5 § TF äger förordningen tUlämpning på skrift, som har framställts i
tryckpress. 11 kap. 6 § TF föreskrivs att tryckt skrift för att
Prop. 1977/78: 97 112
anses
som sådan skaU vara utgiven. Detta är fallet när skriften har blivit utlämnad
tUl salu eller för spridning på annat sätt. Undantag görs dock för myndighets
handUngar, som är hemliga.
Fr.
o, m. den 1 januari 1978 gäller TF enligt 1 kap. 5 § även skrift som har
mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt
förfarande. Enligt motiven (prop. 1975/76:204) till denna grundlagsändring (SFS
1976: 955) är från TF:s tUlämpning uteslutna bl. a. skrifter som har
mångfaldigats genom maskinskrift, upprepade utskrifter av samma text på dators
radskrivare och utskrift hos flera mottagare av iimehållet i trådsändning. Det
förutsätts i 1 kap. 5 § TF också att utgivningsbevis gäller för skriften eller
att denna är försedd med beteckning, som visar att den är mångfaldigad, samt i
anslutning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och
om ort och år för mångfaldigandet. Bestämmelsema i 1 kap. 6 § TF gäller också
för sådana skrifter som nu har nämnts.
Definitionen
av dagstidning härrör från förordningen (1976: 336) om statligt stöd till
dagstidningar. Enligt 4 § i denna förordning avses med dagstidning allmän
nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt kommer ut med minst ett nummer
varje vecka, vars text i huvudsak är skriven på svenska och som i huvudsak
distribueras inom landet. Kraven i fråga om språk och distribution har
uteslutits här.
Under
begreppet fonogram faller f.n. främst grammofonskivor och ljudkassetter. För
att skUja fonogrammen från upptagningar av både ljud och bild, t. ex. videogram
och film, föreskrivs att upptagningen uteslutande skall innehålla ljud.
Videogram
har ännu inte definierats i lagstiftningen. Frågor rörande videogram utreds f.
n. av bl. a. videogramutredningen. Den beskrivning av videogrambegreppet som
har tagits in i denna paragraf härrör från den tekniska nomenklaturcentralen.
Den täcker in upptagningar på videoband, videokassett och videoskiva, vUka är
avsedda att återges med videoteknik. Upptagningens innehåU måste i något skede
föreligga i form av elektriska signaler. På så sätt utesluts upptagning som
återges med fotografisk teknik dvs. vad som i dagligt tal kallas film.
Pliktexemplar
av skrifter (310 §§)
3
§
I
3 §, som har sin motsvarighet i 1 § i 1949 års leveranslag, finns huvudregeln
för pliktleveranser av skrifter som har framställts har i landet. I 68 §§
föreskrivs vissa undantag från denna regel.
Innebörden
av begreppet skrift har berörts i specialmotiveringen till
2§.
En skrift har framställts här i landet, om den här i landet har mång-
Prop. 1977/78:97 113
faldigats
genom tryckning eUer genom stencUering, fotokopiering eller liknande tekniskt
förfarande.
Liksom
enligt 1949 års leveranslag uppkommer skyldighet att lämna en skrift när
skriften har givits ut här i landet. Av 1 kap. 6 § TF följer att detta är
fallet när skriften har lämnats ut tiU salu eller lämnats ut för att spridas på
annat sätt. För pliktexemplar av skrift, som skall lämnas enligt 3 §, gäller
att leverans tUl bibliotek skall ske inom en månad från utgången av det kvartal
under vilket skriften har getts ut (10 § 2).
Genom
kravet på att skriften skall vara utgiven sätts också en gräns mellan skrifter
som har framställts uteslutande för rent privat bruk och skrifter som sprids
tUl utomstående. Det är endast de sist nämnda skrifterna som är
leveranspliktiga. Gränsdragning mellan dessa olika slag av skrifter bestäms av
TF. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 11,5,1,2) har
därför inte någon särskUd regel tagits in i den nya lagen om att skrift som har
framställts uteslutande för internt bruk skall undantas från
leveransskyldighet.
Skyldig
alt lämna pliktexemplar av skrift är enligt 9 § den som har framställt
skriften. Begreppet framställare täcker både den som mångfaldigar en skrift
genom tryckning, dvs, boktryckaren enligt 1949 års leveranslag, och den som
mångfaldigar en skrift genom stencilering, fotokopiering eller liknande
tekniskt förfarande. Begreppet framställare används också i bl. a. 46 § URL för
att beteckna den som framstäUer fonogram, Slöd för detta begrepp finns också i
intemationella rekommendationer. Däremot förekommer beteckningen inte i TF,
Föreskrifterna
i 1949 års leveranslag har ändrats med verkan fr, o, m, den 1 januari 1978 (SFS
1977: 1022). Bl, a. upphävdes därigenom 3 § i denna lag, I denna paragraf
föreskrevs att boktryckare, vilken i fall som avsågs i 4 kap. 5 § TF, hade
låtit sätta ut uppgift om sitt boktryckeri på skriften, ehum den helt eUer
delvis hade framställts på annat tryckeri, skulle vara skyldig att leverera
skriften. I motiven tiU den senaste ändringen av 4 kap. 5 § TF (prop, 1975/76:
204 s, 135), varigenom den nyss nämnda regeln upphävdes fr. o, m, den 1 januari
1978, anförde föredraganden bl, a. att en viss valfrihet bör råda när det
gäUer att sätta ut vem som har mångfaldigat en skrift. Sätts författarens eller
förtagets namn ut på skriften såsom den som har mångfaldigat den, kan man
enligt föredraganden utgå från att detta är förhåUandet. För tUlämpningen av
den nya lagen om pliktieveranser innebär det sagda att den som utåt framträder
som framställare också är den som är skyldig att lämna pliktexemplar av
skriften.
4
och 5 §§
I
dessa paragrafer, som motsvarar 5 § i 1949 års leveranslag, regleras
skyldigheten att lämna pliktexemplar av skrifter som har framställts utomlands.
8
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Frop.1911118:91 114
Bestämmelserna
i 4 § avser periodisk skrift för vUken utgivningsbevis finns eller skaU finnas
här i landet. Med periodisk skrift förstås enligt 1 kap. 7 § TF tidning,
tidskrift eller annan skrift som enligt utgivningsplanen är avsedd att imder
bestämd titel utges med minst fyra nummer, som skall utkomma på särskilda
tider, eller fyra särskilda häften, som skall utkomma på särskilda tider, varje
år. TiU periodisk skrift enligt 1 kap. 7 § TF räknas också till skriften
hörande löpsedlar och bilagor. Sedan utgivningsbevis för skriften har
meddelats skall denna, till dess beviset återkallas, anses som periodisk.
Bestämmelse om utgivningsbevis finns i 13 kap. 2 § TF. Sådant bevis skall
finnas för periodisk skrift, som är tryckt utomlands men som huvudsakligen är
avsedd att spridas inom landet. För utgivning av annan periodisk skrift, som
har framställts utomlands, behövs inte utgivningsbevis men sådant kan ändå
utfärdas för skriften.
För
de periodiska skrifter som avses i 4 § gäller samma leveransskyldighet som för
svenska skrifter (3 §) eller, om det i stället är fråga om dagstidning enligt 7
§, samma regler som för svenska dagstidningar.
I 5
§ ges föreskrifter om utländska skrifter som inte är periodiska. Sådana
skrifter är leveranspliktiga om de har lämnats ut för spridning här och om
följande två viUkor är uppfyllda. De skall för det första helt eller delvis
vara skrivna på svenska språket eller huvudsakligen vara avsedda att spridas
inom landet. För det andra skall de ha förts in i landet inte endast i enstaka
exemplar. Detta innebär den nyheten i förhållande tiU 1949 års leveranslag att
pliktexemplar i vissa fall skall lämnas av icke periodisk skrift trots att
skriften i sin helhet har framställts utomlands och skrivits på främmande
språk. Såsom har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 11,5,1.2) är
syftet att den invand-rarlilteratur som framställs utomlands skall lämnas till
biblioteken enligt den nya lagen.
Vid
tiUämpning av föreskrifterna om leveransfrister i 10 § 2 skall utgångspunkten
vara det kalenderkvartal under vilket det sammanlagda antalet införda exemplar
kan sägas uppgå till fler än enstaka exemplar. Någon särskild bestämmelse härom
behövs inte.
6
§
Enligt
bestämmelserna i 6 § behöver skrift som trycks om i oförändrat skick i regel
endast lämnas i ett exemplar till kungl. biblioteket och i ett exemplar till
biblioteket vid universitetet i Lund. Någon motsvarighet härtill finns inte i
1949 års leveranslag. Enligt denna lag skall nämligen Uka många exemplar lämnas
vid omtryck som när skriften urspmngli-gen trycktes.
En
första förutsättnmg för att endast två pliktexemplar skall behöva liimnas är
att plUttexemplar har lämnats av den tidigare upplagan eller
Prop. 1977/78:97 115
tryckningen.
Det kan hända att pliktexemplar av den urspmngliga framställningen ännu inte
har lämnats därför att tidsfristen för leverans enligt 10 § 1 inte har löpt
ut. I sådant faU synes det naturligt att den som skall lämna pliktexemplaren av
den tidigare framstäUningen samtidigt också lämnar de två pliktexemplar som den
senare framställningen avser. I sammanhanget kan erinras om att avsikten är
att pliktexemplar skall åtföljas av en förteckning vari skall anges vilka pliktexemplar
som lämnas vid samma tillfälle.
Föreskrifterna
i 6 § gäUer oberoende av om upplagans beteckning ändras eller inte. Det
avgörande är om innehåll och utförande ändras. Har det skett, skall
pliktexemplar lämnas enligt 35 §§ tUl samtiiga sju bibliotek. Utförandet får
anses ha ändrats om förändringar har skett i typografin eller i
textbehandlingen i övrigt eUer i Ulustrationsmaterialet. Däremot saknar det
betydelse för skyldigheten att länrna pliktexemplar enligt 6 § om papperssort
eller bandtyp har ändrats. Enligt vad som har uttalats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 11.2.1) bör det s. k. ISBN-systemet kunna läggas tiU gmnd
för att avgöra om leveransskyldighet enligt 6 § föreligger.
7
§
Som
har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.2.2) skall dagstidningar
lämnas in i färre antal exemplar än vad som gäller för skrifter i övrigt enligt
35 §§.
Bestämmelserna
i 7 § bygger delvis på det förslag som tidningsfUm-ningskommittén lade fram i
sin rapport Dagspress på mikrofilm. Att tidningar skall lämnas i färre antal
exemplar är en nyhet i förhållande tUl vad som gäller enligt 1949 års lag.
Denna innehåller inte någon motsvarande särskUd föreskrift om tidningar. Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 11.2.2) skall ett av de
pliktexemplar som lämnas tUl kungl. biblioteket bilda underlag för
framställning av exemplar genom mikrofilmning eUer liknande förfarande, övriga
två exemplar skall bevaras i original såsom nationalexemplar i likhet med andra
nationalexemplar. Ett exemplar skall således finnas vid kungl. biblioteket och
ett vid biblioteket vid universitetet i Lund.
Särregleringen
i 7 § gäUer endast om tidningen är tryckt. Om tidning har mångfaldigats genom
annat tekniskt förfarande, som avses i 1 kap. 5 § TF, skall pliktexemplar av denna
lämnas enligt föreskrifterna i 3 § och vid oförändrat omtryck enligt
föreskrifterna i 6 §.
Om
tryckt dagstidning kommer ut i två olika editioner, skall pliktexemplar lämnas
av den edition som har kommit ut först.
Kommer
tidningen ut i fler än två editioner, skall även exemplar av den sista
editionen lämnas. Med edition avses en del av tidnings upp-
Prop. 1977/78:97 116
laga,
som till någon del har annat innehåll än övriga upplagedelar av samma
tidningsnummer. Ändras sida i tidningsnummer, skall sådan sida lämnas, om inte
ändringen avser den sista editionen och exemplar av denna skall lämnas i sin
helhet. Sida ändras när byte av sida sker i tidningsnummer eUer när numret
ökas ut med ny sida.
8 §
Visitkort,
notifikation, adresskort, etikett, blankett, reklam- och em-ballagetryck och
därmed jämförlig skrift är enligt 8 § punkt 1 helt undantagna från
leveransskyldighet enligt 37 §§, Dessa skrifter tillhör kategorin
tiUfällighetstryck, De är också undantagna i 1949 års leveranslag. Med
notifikation förstås inbjudnings- och tackkort och liknande. I den mån några
av de nu angivna skrifterna utgör tillbehör till pliktexemplar enligt 24 §
skall de dock lämnas tillsammans med pliktexemplaret.
Enligt
beslut den 2 mars 1973 skall skyldigheten för statsdepartementens
offsetcentraler att lämna biblioteksexemplar endast omfatta betänkanden och
därmed jämförliga promemorior, informations- och läromedelstryck samt
personaltidningar och liknande färdiga produkter som inte är avsedda
uteslutande för myndighetens eget bmk och som inte heller i annan ordning
tiUställs vederbörande bibUotek. Av 4 kap. 4 § TF i dess lydelse fr. o. m. den
1 januari 1978 följer att undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar
måste föreskrivas i lag. I stället för nyss nämnda beslut av Kungl. Maj:t har
därför tagits in undantaget i punkt 2 i 8 §. Delta avser emellertid såväl
statlig som kommunal myndighet, Kungl, biblioteket bör kunna lämna råd och
anvisningar i fråga om vilka skrifter som kan anses vara jämställda med
protokoll och arbetspromemorior.
Undantaget
i fråga om skrifter som har framställts i punktskrift har behandlats i den
alhnänna motiveringen (avsnitt 11.2,1).
Skrift
kan utgöra mindre tUlbehör till pliktexemplar enligt denna lag. Den skall då
lämnas tillsammans med pliktexemplaret enligt 24 § (se specialmotiveringen till
denna paragraf). Den som skaU lämna pliktexemplaret bör i förekommande fall
underrätta framstäUaren av skriften om att han inte behöver lämna denna enligt
37 §§.
I
den mån skrift ingår som en del av en kombination som avses i 18 23 §§, skall
den ingå i pliktexemplaret av kombinationen. Sådan skrift som således ingår i
kombination skall inte lämnas enligt bestämmelserna i 35 §§.
9
§
I
denna paragraf ges bestämmelser om vem som skaU lämna plikt-
Prop. 1977/78:97 117
exemplar.
I fråga om skrift som har framställts här i riket skall detta lämnas av
framställaren. Begreppet framställare, som ersätter boktryckaren i 1949 års
leveranslag, har behandlats i specialmotiveringen till
3§.
I
fråga om periodisk skrift som har framställts utomlands skaU pliktexemplaret
lämnas av utgivaren här i landet. I fråga om annan skrift som har framställts
utomlands skall pUktexemplaret lämnas av förläggaren här i landet. Saknas
sådan förläggare skall den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i
landet lämna pliktexemplaret. Vad nu har angetts utgör ingen ändring i
förhållande till vad som gäller enligt 1949 års leveranslag.
10
§
110
§ ges föreskrifter om leveransfrister för olika slag av skrifter.
Enligt
4 § i 1949 års leveranslag skall pliktexemplar lämnas för varje halvt
kalenderår inom tre månader från halvårets utgång. Detta innebär t. ex. att
skrifter som har tryckts under första halvåret skall vara inlämnade senast den
30 september samma år. 110 § i den nya lagen har leveransfristerna kortats ned
väsentligt. I andra punkten i paragrafen, som gäller skrifter i aUmänhet,
föreskrivs att pliktexemplar, som har utgivits under ett kalenderkvartal, skall
lämnas inom en månad efter utgången av kvartalet. Den längsta tid som enligt 10
§ kan förflyta från utgivning till leverans minskas på så sätt till högst fyra
månader. För dagstidningar som avses i 7 § förkortas leveransfristema ännu mer.
Dessa skall enligt första punkten i 10 § lämnas inom en månad från utgången av
varje period om två månader under vUken tidningen har utgivits. Det bör ankomma
på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva vad som
skall avses med varje period om två månader.
Förutsättningarna
för att en skrift skall anses vara utgiven har behandlats i samband med
specialmotiveringen tiU 3 §.
För
paket och brev som innehåUer pliktexemplar bör liksom nu gälla fri
postbefordran i de fall då tryckeri och bibUotek är belägna på olika orter. F.
n. finns en sådan bestämmelse intagen i allmänna poststadgan. Det ankommer på
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta i frågor som
gäller fri postbefordran.
Pliktexemplar
av ljud- och bildupptagningar (1117 §§)
I
detta avsnitt behandlas i tur och ordning under särskilda underrubriker
ljudradio- och televisionsprogram (11 §), film (12 §) och fonogram och
videogram (1317 §§).
Prop. 1977/78: 97 118
Ljudradio-
och televisionsprogram 11 §
Med
programföretag avses i 11 § f. n. SR och Sveriges Lokalradio. Skyldigheten att
lämna pliktexemplar har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
11,2.3). Den avser f. n. upptagnmgar av samtiiga program som dessa företag och
Sveriges Utbildningsradio producerar och som förekommer i radiosändning från
sändare här i landet. Detta innebär att även upptagningarna av SR:s
utiandssändningar skaU lämnas tUl ALB.
Senare
under våren 1978 kommer jag att föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram
en särskUd proposition om mndradion. Jag kommer där att föreslå vissa ändringar
av radiolagen. Lydelsen av 11 § första stycket får vid behov senare anpassas
därtill.
Enligt
11 § andra stycket i den nya lagen skall referensupptagning utgöra
pliktexemplar efter utgången av den 6-månadersperiod under vilken
programföretaget måste bevara den. Upptagningarna återger program i samma
skick som de har sänts, dvs. med på- och avannonser och med översättningstexter
i förekommande fall. Om referensupptagning av någon anledning har misslyckats,
kan programföretaget lämna en annan efemär upptagning av programmet (avsnitt
11.5.3.2) om sådan finns.
Film
12 §
Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 11.2) skall pliktexemplar av fUm
lämnas i fråga om film som är 16 eUer 35 mm bred och som har godkänts av
statens biografbyrå för visning vid biografföre-stäUning med stöd av
förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m.
För
att leveransskyldighet skall föreligga förutsätts således att fUmen är avsedd
att visas vid offentlig föreställning här i landet, t. ex. på biograf eller i
föreningar eller klubbar vartill allmänheten har tUlträde. Det är främst fUmer
på biografrepertoaren som bör lämnas. F. n. dominerar fUmformatet 35 mm i fråga
om de fUmer som visas på de svenska bio-grafema. Utvecklingen pekar dock mot
att 16 mm-film kan komma att bli vanlig. F. n. skall skyldigheten att lämna
pliktexemplar av fUm därför endast omfatta 16 och 35 mm-film. I den mån
utvecklingen på filmområdet medför att andra fUmformat blir aktuella bör fråga
om skyldighet att leverera sådana format tas upp.
Såväl
svensk som utiändsk film som visas här i landet är leveranspUktig, Vidare
gäUer leveransskyldigheten både spelfilmer och andra slag av biograffUmer, t.
ex. reklamfilm. Pliktexemplar skall lämnas av den som
Prop. 1977/78:97 119
har
påkallat granskning av filmen hos statens biografbyrå. I regel är denne
identisk med den som sedermera distribuerar filmen här i landet.
Av
att filmen skall ha godkänts av statens biografbyrå följer att filmen under en
kort period skall finnas hos biografbyrån för granskning. Praktiska och
ekonomiska skäl talar för att ALB får ta över fUmen omedelbart efter
biografbyråns granskning utan att filmen går omvägen via den som är
leveransskyldig. Vid tidpunkten för granskningen har filmen dock ännu inte
visats offentligt här i landet. Den kan därför inte kopieras över till
videogram utan rättighetshavarens samtycke (avsnitt 11.5.3.2). Den nyss antydda
ordningen med leverans direkt från biografbyrån till ALB kan därför inte göras
obligatorisk. Anledning finns dock att anta att den som är leveransskyldig i
regel medverkar tUl att filmen lämnas över från biografbyrån direkt till ALB
och att samtycke tiU kopiering inhämtas.
Om
en film inte har lämnats över direkt från biografbyrån till ALB, skall den
lämnas till ALB inom en månad från den dag, då filmen första gången har visats
offentligt här i landet. Föreskrifter härom finns i 12 § andra stycket.
Fonogram
och videogram (1317 §§) 13 §
Föreskrifter
om fonogram och videogram, som har mångfaldigats här i landet och som har
gjorts tillgängliga för allmänheten här, finns i 13 §. Vad som avses med
fonogram och videogram enligt lagen har närmare angetts i specialmotiveringen
till 2 §.
Uttrycket
"har gjorts tillgängligt för allmänheten" skall ha samma innebörd
som motsvarande uttryck i 2 § tredje stycket URL. I 13 § andra stycket hänvisas
därför tUl detla lagrum i URL. Enligt lagrummet görs verk tUlgängligt för
allmänheten då det framförs offentligt, då exemplar därav utbjudits till
försäljning, uthyrning eller utlåning eller då exemplar på annat sätt sprids
till aUmänheten eller visas offentligt. Lika med offentligt framförande anses
framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets.
Innebörden
av nyss nämnda bestämmelse i URL är i korthet följande. Med att ett framförande
är offentligt menas att vem som helst skall äga tillträde. Med offentiigt
framförande jämstäUs framförande vid tUlställ-ningar tUl vUket tiUträde beror
på medlemskap eller inbjudan men där det i verkligheten är så, att vem som
helst får tillträde. Framförande av fonogram eller videogram i teatertmpp,
konsertförening, diskotek eller föreläsningsförening kan således också medföra
leveransskyldighet. Upptagning kan också göras tUlgänglig för allmänheten genom
att bjudas ut tUl försäljning i butiker eller varuhus eller postorderföretags
katalog eUer annat liknande sätt. Detsamma gäller uthyrning och utiåning som
sker under motsvarande former.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:97 12o
För
att skyldighet att länrna pliktexemplar skall uppstå krävs alt upplagan
omfattar minst 50 exemplar. Skälet härtiU har redovisats i allmänna
motiveringen (avsnitt 11.5.1.3).
Skyldighet
att lämna pliktexemplar inträder i princip redan när ett exemplar av en
upplaga görs tUlgängligt för allmänheten, fömtsatt att upplagan består av
minst 50 exemplar. Upptagning kan göras tUlgänglig genom offentligt framförande
trots att inte ett enda exemplar sprids tUl allmänheten. I sådant fall kan
leveransskyldigheten uppfattas som en tvångsutgivning av exemplar. Dispens från
skyldigheten att lämna pliktexemplar bör då kunna bevUjas med stöd av 26 §.
Upptagning
kan ha gjorts tillgänglig för allmänheten utan att rättsinnehavaren samtyckt
därtUl. I sådant fall föreligger också skyldighet att lämna pliktexemplar.
Verket anses emellertid inte offentliggjort i URL:s menmg och pliktexemplar av
sådant verk får inte kopieras utan rättsinnehavarens samtycke. Eftersom ALB
enligt vad jag tidigare har uttalat inte bör tUlhandahålla originalexemplar,
kan verket därför i praktiken inte tillhandahållas av ALB under den tid som det
åtnjuter upphovsrättsligt skydd (avsnitt 11.5,3,2), om inte rättsinnehavaren
medger kopiering.
Genom
hänvisningen i första stycket till 15 § undantas från leverans-skyldighet bl,
a. sådana fonogram eller videogram som ingår eller är avsedda att ingå i
kombinerat material.
14 §
Pliktexemplar
skall enligt 14 § lämnas av utländska fonogram och videogram som har gjorts
tillgängliga för allmänheten här i landet. Detta gäller om fonogrammet eller
videogrammet har vad man kan kalla svenskt intresse. Därmed menas att
upptagningen åtminstone delvis innehåller verk av svensk upphovsman,
framförande av svensk konstnär eller på svenska språket eller skildring av
svenska förhållanden. Den del som har "svenskt intresse" får
självfallet inte vara av obetydlig omfattning, t. ex. ett mindre avsnitt av
ett verk eller några enstaka ord. Leveransskyldighet föreligger mte heller t.
ex. när i en stor orkester endast en eller två musiker är svenska medborgare,
om dessa musiker inte har någon särskilt framträdande roll. Med verk avses i 14
§ 2 detsanmia som då begreppet används i URL. Förutsättningen att det skall
vara fråga om ett verk, dvs. ett innehåll med viss individuell prägel, innebär
därför i praktiken knappast någon begränsning. Beteckningarna svensk upphovsman
och svensk konstnär betyder att den som har skapat verket eller framfört det
skall vara svensk medborgare. Med framförande avses såväl sångtexter som
anföranden av olika slag.
Liksom
i fråga om fonogram och videogram, som har mångfaldigats här i landet, gäller
att skyldighet att lämna pliktexemplar uppkommer först när fråga är om minst 50
exemplar. Enligt 14 § gäller nämligen le-
Prop. 1977/78:97 121
veransplikt
för fonogram eller videogram först när dessa har förts in hit till landet i
minst 50 exemplar av en och samma importör. Om två importörer var för sig för
in ett antal exemplar av samma upptagning betraktas detta som import av två
olika upplagor. Om ingen av dem tar in minst 50 exemplar, uppstår ingen
leveransplikt även om antalet importerade exemplar tUlsammans når upp till 50
exemplar. Det är emellertid naturligt att ALB i sådana fall överväger att
förvärva ett exemplar av upptagningen. Därvid bör ALB dock först undersöka om
upptagningen inte redan har tUlförts arkivet i form av upptagning av
ljudradioprogram eller som annat pliktexemplar.
Även
för utiändska fonogram och videogram gäller att leveransskyldighet inte
föreligger i fråga om upptagning som ingår eller är avsedd att ingå i
kombinationer enligt 1823 §§.
15 §
Föreskriften
i 15 § punkt 1 motsvarar vad som gäller för skrifter enligt 6 §. En
fömtsättning för befrielse från leveransskyldighet enligt 15 § är att exemplar
i den nya upplagan, bortsett från ändrad beteckning i upplagan, är helt lika
med pliktexemplar som tidigare har lämnats. Undantag från leveransskyldighet
gäller därför inte t. ex. när en upptagning sprids både som grammofonskiva och
ljudkassett eller om ett antal inspelningar först presenteras som skilda delar
av ett fonogram och därefter förs samman som flera nummer på ett nytt
fonogram. Av 24 § följer att fodral också hör till pliktexemplar. Ändras
fodralet till en grammofonskiva, föreligger därför skyldighet att lämna ett
nytt pliktexemplar trots att själva grammofonskivan är densamma.
Undantaget
i punkt 2 har berörts i samband med specialmotiveringarna tiU 13 och 14 §§,
16 §
I
16 § ges bestämmelser om vem som skall lämna pliktexemplar av fonogram eller
videogram.
17 §
Enligt
17 § skall pliktexemplar av fonogram eller videogram lämnas inom en månad från
den dag, när upptagningen först gjordes tillgänglig för allmänheten här i
landet. Frågan om när ett verk görs tUlgängligt för allmänheten har behandlats
i specialmotiveringen till 13 §.
Pliktexemplar
av kombinerat material (1823 §§)
18 §
I 18
§ definieras begreppet kombinerat material. Första stycket behandlar
kombinerat material som inte är läromedel och andra stycket kombinerat material
som utgör läromedel. För andra kombinationer än
Prop. 1977/78:97 122
de
som anges i paragrafen gäUer i fråga om skyldighet att lämna pliktexemplar vad
som föreskrivs enhgt de särskUda bestämmelsema i lagen om skrifter, fonogram
resp. videogram. Om en kombination består av enbart fonogram och videogram
gäller således bestämmelserna i 13 17§§.
För
att leveransskyldighet enligt 19 och 20 §§ skaU föreligga krävs att materialet
ges ut som en kombinerad produkt. Något annat samband mellan komponentema
förutsätts inte i fråga om kombinerat material som inte utgör läromedel. Det
krävs för sådant kombinerat material således t. ex. inte att de olika delarna
är avsedda att komplettera varandra vid nyttjandet.
Med
läromedel avses material som är avsett att användas i undervisning eller för
självstudier. Det kan således vara fråga om t. ex. språkkurs, som består av
bok eller häfte och fonogram som är avsett att läsas eller avlyssnas utan
handledning av lärare eller annan person. TUl skUlnad mot vad som gäller i
fråga om kombinerade material som ej utgör läromedel måste de olika
komponenterna som ingår i läromedel fömt-sättas komplettera varandra så att de
tillsammans bildar ett eget läromedel.
Det
bildmaterial som kan ingå i kombinerat läromedel utgörs av t. ex. bildband,
mikrofilm, diabilder, film och videogram. De hjälpmedel som är avsedda att
användas för att visa sådant material kan bestå av t. ex. läsapparater för
mikrofilm, epidiaskop för diabUder, projektorer för film och videobandspelare
för videogram.
I
flertalet fall krävs för att det skall vara fråga om kombinerat material
enligt 18 § att skrift ingår i materialet. Denna skrift måste då vara av visst
slag. Skriften får, som följer av 18 § tredje stycket, inte vara undantagen
från leveransskyldighet enUgt 8 § punkt 14. Ingår i det material som det i
sådant fall i övrigt är fråga om t. ex. fonogram skaU pliktexemplar av detta i
förekommande fall lämnas enligt 1317 §§. Skriften får naturligtvis inte heller
utgöras av sådant tUlbehör som avses i 24 §. Detta är fallet t. ex. med
fodralet till en grammofonskiva eller med en folder som innehåller utskrift av
de sånger som framförs på skivan. I dessa fall gäller i stället de särskilda
föreskrifterna i 1317 §§ om fonogram.
Avgörande
för om kombinerat material i fall som avses i 19 § har mångfaldigats i 50
exemplar är om alla komponenter som ingår i materialet har mångfaldigats i
detta antal exemplar. Visst kombinerat material kan ges ut i olika etapper.
Frågan om gränsen om 50 exemplar har uppnåtts måste då avgöras särskilt för
varje del. Skulle det därvid visa sig att viss senare del inte ges ut eller
sprids i minst 50 exemplar är det inte längre fråga om kombinerat material som
är leveranspliktigt erdigt bestämmelsema om sådant material. Det bör i sådant
fall få ankomma på kungl. biblioteket att avgöra hur man skall göra med det
material
Prop. 1977/78: 97 123
som
redan har lämnats. Är det fråga om fonogram eller videogram kan det vara
lämpligt att materialet lämnas över tUl ALB. Några särskUda föreskrifter för
att reglera dessa fall bör emellertid enligt mm mening inte ges. Om det material
som inte utges i 50 exemplar består av en i Sverige utgiven skrift kommer
bestämmelsema om pliktexemplar av skrift i 310 §§ att gälla i stället för
föreskrifterna om kombinerat material.
19 §
I
19 § behandlas kombinerat material som har mångfaldigats här i landet i minst
50 exemplar. Med kombinerat material avses i denna paragraf liksom i de
följande paragrafema såväl läromedel som andra kombinationer enUgt 18 §.
En
kombination har mångfaldigats här i landet endast om alla leveranspliktiga
delar verkligen har mångfaldigats här. Ingen sådan del får ha mångfaldigats
utomlands. SkuUe detta vara fallet gäller i stäUet föreskrifterna i 20 §.
Skyldigheten
att lämna pliktexemplar uppkommer först när det kombinerade materialet ges ut
här i landet. De olika komponentema kan ha mångfaldigats vid olika tUlfällen på
olika håll inom landet. Det betyder att den som avser att ge ut ett kombinerat
material och som enligt 22 § är skyldig att lämna pliktexemplar bör upplysa t,
ex. framstäUaren av en skrift, som skall ingå i materialet, om ändamålet med
mångfaldigandet av skriften. Om det inte sker kommer framställaren normalt att
anse sig vara skyldig att lämna ett separat pliktexemplar av skriften enligt
föreskriftema i 310 §§.
20 §
I
20 § behandlas leveranspliktigt kombinerat material som helt eller delvis har
mångfaldigats utomlands. Pliktexemplar av sådant material skall lämnas om
materialet på en gång har lämnats ut för spridning här i landet i minst 50
exemplar.
Vidare
krävs enligt 20 § för leveransskyldighet att materialet innehåller
framstäUning eller framförande på svenska språket eller, om så inte är fallet,
att det huvudsakligen är avsett att spridas här i landet. Beträffande kravet
"huvudsakligen är avsett att spridas här i landet" hänvisas tUl specialmotiveringen
i 5 §.
21 §
Det
är inte ovanligt, t. ex. i läromedelspaket, att andra komponenter, såsom
musUdnstmment, redskap, ritmaterial, modeller, laborativt material, hör tUl
det kombinerade materialet. Någon skyldighet att lämna dessa tUl biblioteken
finns inte. Att så är fallet följer av 21 § första stycket. Däremot bör det
vara möjligt för den som skall lämna pliktexem-
Prop. 1977/78: 97 124
plaret
att även lämna sådant annat material. Det ankommer på regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att meddela de bestämmelser härom som kan
behövas.
I
fråga om andra stycket 121 § får hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen
till 6 §. Frågan om identitet föreligger i fråga om innehåll och utförande
måste avse alla leveranspliktiga komponenter i en kombination. Däremot saknar
det helt betydelse om annan komponent, t. ex. modell eller redskap, ändras. I
fall då ändringarna i de nya exemplaren är mycket små bör dispens från
skyldigheten att lämna pliktexemplar kunna lämnas. Detta bör t. ex. gälla om
upplagan är liten och en skyldighet att lämna pliktexemplar skulle bli ytterst
kännbar från ekonomisk synpunkt.
22 §
Liksom
beträffande fonogram eller videogram skall pliktexemplar i första hand lämnas
av den som har beställt mångfaldigandet. Om sådan beställare inte finns, skall
pliktexemplar i stället lämnas av den som låtit lämna ut det kombinerade
materialet för spridning här i landet. I fråga om kombinerat material som har
mångfaldigats helt eller delvis utomlands, skaU pliktexemplar i första hand
lämnas av förläggaren här i landet. Finns inte någon föriäggare skall
materialet i stället lämnas av den som har lämnat ut det för spridning här i
landet.
23 §
Det
får antas att kombinerat material som ges ut i sin helhet vid ett och samma
tillfälle i regel kommer att bestå av bl. a, skriftligt material. Mot den
bakgrunden är det lämpligt att samma leveranstider gäller för sådant kombinerat
material som för skrifter i allmänhet. Av 10 § punkt 2 följer att dessa
skrifter skall lämnas inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under
vilket skriften har getts ut. Motsvarande föreskrift har tagits in i 23 §
första stycket för kombinerat material av det slag som jag nu har angett.
För
kombinerat material som ges ut i etapper gäller att varje del skall lämnas
enligt samma regler som skulle ha gällt om delen i fråga inte hade ingått i
kombinerat material. Föreskrift härom återfinns i 23 § andra stycket. För annat
bildmaterial än videogram gäller samma leveranstid som för skrift.
Gemensamma
föreskrifter (2426 §§)
24 §
Föreskrifterna
i 24 § motsvaras av 4 § andra stycket i 1949 års leveranslag. Enligt den sist
angivna bestämmelsen skall pliktexemplar vara fullständigt och felfritt samt i
övrigt i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren. Skyldighet att
lämna pliktexemplar i samma skick
Prop. 1977/78: 97 125
som
de för spridning avsedda exemplaren kan, som har anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 11.5.1,4), mte anses sträcka sig längre än till vad som
utgör tillbehör till pliktexemplar. Detta bör klart komma till uttryck i 24 §.
Denna paragraf har därför fått en något annorlunda utformning än 4 § andra
stycket i 1949 års leveranslag.
Med
mindre tillbehör avses material som är av mycket begränsad omfattning. Som
exempel på sådana tUlbehör anges omslag, fodral, folder och broschyr. Det kan
således vara fråga om både material som omger exemplaret, dvs. ett omslag eller
ett fodral, och material som har stoppats in i exemplaret när detta sprids
bland allmänheten, t. ex. en broschyr. Sådant tillbehör får inte ha så stor
omfattning att det blir fråga om t. ex, en självständig skrift enligt 310 §§
och således i kombination med t. ex, ett fonogram, en kombination som avses i
1823 §§, När denna gräns överskrids kan inte sägas generellt. Normalt bör en
broschyr inte omfatta mer än 1015 sidor för att anses som ett tillbehör. En
folder eller ett mindre häfte med utskrift av en grammofonskivas eller
ljudkassetts innehåll får också anses som tUlbehör enligt 24 §. Att bilaga till
dagstidning ingår i pliktexemplar följer av definitionen i 2 §.
Att
pliktexemplaret jämte tiUbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är
avsedda att spridas innebär att exemplaret skall vara representativt för den
upplaga som har framställts eller som har förts in hit i landet. Föreligger ett
tryckfel, inspelningsfel e. d, genomgående i upplagan, skall pUktexemplaret med
dess tillbehör också innehålla detta fel.
Om
utländsk film lämnas tUl biografbyrån med svenskt tal eller svensk text skall,
om filmen sedan visas med sådant tal eller sådan text, pliktexemplaret också
vara försett därmed.
Av
ljudradio- och TV-program skall enligt 11 § lämnas referensupp-lagning,
Föreskriftema i 24 § medför inte att programföretaget är skyldigt att
tiUsammans med referensupptagningen lämna exemplar av programhäften och annat
material, som är avsett att användas av den publik tUl vilken programmet
riktar sig. Däremot kan sådant annat material falla under bestämmelsema i t,
ex. 310 §§ om skrifter. I sådant fall skall pliktexemplar av skriften lämnas.
Ett programföretag eller annan kan emellertid även distribuera ett
radioprogram i form av ett fonogram. I sådant fall är företaget eller
distributören skyldig att lämna pliktexemplar enligt föreskrifterna i 1317 §§
eUer, om skrift ingår, 18 23§§,
Liksom
enUgt 1949 års leveranslag får den som är skyldig att lämna pliktexemplar själv
avgöra i vUket av flera utföranden ett pliktexemplar av en skrift skall lämnas.
Så är fallet t. ex. när en skrift ges ut häftad, bunden i enkelt band och
bunden i kalvskiimsband.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att pliktexemplar skall
följas av en förteckning, I denna förteckning
Prop. 1977/78:97 126
skall
då anges vilka pliktexemplar som lämnas vid samma tUlfäUe. F. n. gäller enligt
kungl. bibUotekets anvisningar för pliktieveranser att varje sändning lämpUgen
bör följas av ett reversal (trycklista) med en förteckning över innehåUet i
sändningen. Detta reversal kan efter det att materialet har packats upp sändas
tillbaka i kvitterad form tiU den leveransskyldige. En sådan ordning har visat
sig vara i hög grad arbetsbespa-rande för biblioteket.
25
§
En
uppmaning eUer påmmnelse bör i allmänhet vara tUlräcklig för att den som har
försummat sin leveransskyldighet skaU fuUgöra den. För de undantagsfall då
rättelse inte sker har i 25 §, liksom i 1949 års leveranslag, tagits in en
möjlighet tUl vitesföreläggande. För att tiUgodose ett befogat krav på
snabbhet bör sådant föreläggande kunna utfärdas av kungl. biblioteket och av
ALB. Vitesföreläggandet kan överklagas genom besvär till kammarrätten och
därifrån till regeringsrätten. Fråga om utdömande av vite prövas av allmän
domstol.
26
§
Undantag
med stöd av 26 § får endast avse material i visst faU. Regeringen eUer annan
myndighet har däremot inte rätt att medge genereUa undantag. Av regeringsformen
och 4 kap. 4 § TF följer nämligen att sådana genereUa undantag skall meddelas i
lagens form.
övergångsbestämmelserna
Äldre
bestänmielser gäller för tryckta skrifter som har getts ut före utgången av
december 1978. De första pUktleveranserna av skrifter enligt den nya lagen
skaU ske i aprU 1979. Detsamma gäUer för kombme-rat material enligt 1823 §§.
Dagstidningar enligt 7 § skaU däremot lämnas redan tidigare under 1979 (jfr
specialmotiveringen tUl 10 § punkt 1).
I
fråga om upptagningar av ljudradio- och TV-program skulle det, om föreskriften
i 11 § andra stycket tUlämpas först fr. o. m. den 1 januari 1979, dröja ända
till juU 1979 urnan pliktleveranserna kan börja. Detta vore otUlfredsstäUande.
För att upptagningar skall kurma länmas tUl ALB redan när arkivet startar sin
verksamhet, föreskrivs i punkt 1 b i övergångsbestämmelserna att den nya lagen
skall tillämpas på upptagning av sådant radio- eller TV-program som har sänts
efter utgången av juni 1978. En sådan ordning innebär inte några praktiska
problem för programföretagen, eftersom dessa upptagningar ändå fmns bevarade
hos företagen vid årsskiftet 1978/79.
Prop. 1977/78: 97 127
PUktexempIar
av fonogram skall under en övergångsperiod, som omfattar första halvåret 1979,
lämnas till nationalfonoteket i stället för till ALB (se avsnitt 11.8).
Fonogram som ingår i kombinerat material berörs inte av detta.
11.10.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk
22
a §
Paragrafen
innehåUer en bestämmelse om rätt att utan hinder av vad som föreskrivs i URL om
upphovsrätt tUl litterära och konstnärliga verk göra referensinspelningar av
sända program. Bestämmelsen gäUer till förmån för företag som sägs i 22 §
första stycket URL, dvs. radio- och TV-företag som har rätt att i utsändning
återge verk. En fömtsättning för inspelningsrätten är således att företaget
gonom avtal eller på annat sätt har förvärvat sändningsrätt tUl verket i fråga.
Föreligger
sådan sändningsrätt har företaget enligt den föreslagna bestämmelsen också
rätt att spela in verket på anordning från vilken det kan återgivas för att
därigenom säkerställa framtida bevisning om innehållet i programmet, dvs. att
göra sådan upptagning som föreskrivs i 6 § tillämpningsförordningen tUl
radioansvarighetslagen.
I
enlighet med vad som uttalats i den allmänna motiveringen föreslås också en
bestämmelse som begränsar rätten att använda referensupptagningarna. Enligt
denna får sådan upptagning, utöver vad som följer av 22 b §, inte utnyttjas för
annat än bevisändamål, dvs. sådant utnyttjande som avses i
tillämpningsförordningen tUl radioansvarighetslagen. Hänvisningen tUl 22 b §
innebär att upptagningarna dessutom får bevaras för all framtid i ALB under
fömtsättning att de har dokumentariskt värde.
Bestämmelsen
gäller bara i fråga om verk. Program som inle utgör verk, t. ex. många
nyhetssändningar, har inte något upphovsrättsligt skydd i det hänseende som
avses med bestämmelsen och får följaktligen spelas in fritt.
22
b §
Paragrafen
iimehåUer bestämmelser om rätten att bevara referensupptagningar och om rätten
att kopiera filmverk för arkivändamål.
I
första stycket anges fömtsättningama för att upptagningar av verk som skett med
stöd av 22 a § skaU få bevaras.
Bestämmelsen
är tUlämplig endast på sådana upptagningar som har verkställts enligt 22 a §,
dvs. som har skett för vissa bevisändamål. Regler om arkivering av egentiiga
efemära upptagningar, dvs. sådana som sker enligt 22 § första stycket URL,
finns Uksom hittUls i tillämpningsförordningen (1961: 348) tUl URL och FotoL.
Dessa bestämmelser ger rätt
Prop. 1977/78:97 128
att
i SR:s arkiv bevara sådana upptagningar som har dokumentariskt värde.
Rätt
att bevara upptagning enligt bestämmelsen tillkommer endast arkiv som avses i
lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Detta
uttryck har valts framför det av utredningen använda uttrycket
"officiellt arkiv", eftersom sistnämnda uttryck täcker alla former av
arkiv som handhas av det allmänna.
Innebörden
av bestämmelsen är att upptagningen får bevaras om den har ett dokumentariskt
värde. Bedömningen av om en upptagning har dokumentariskt värde skall ta sikte
inte på möjligheten tUl åtemtsändning utan på det värde som upptagningen kan
ha för framtida forskning. I arkiveringsögonbUcket är det ofta svårt att
bedöma upptagningens värde i detta hänseende och vid ovisshet kan det ofta
vara skäl att antaga att dokumentariskt värde kan komma att med tiden tUlmätas
upptagningen. Vid bedömningen måste stor hänsyn tas tUl intresset av att för
framtiden bevara dagens kulturyttringar. Som har anförts i den allmänna
motiveringen måste Bernkonventionen anses ge utrymme för en inte obetydlig
inspelnings- och arkiveringsverksamhet så länge man tillgodoser bestämmelsens
huvudsyfte, nämligen att hindra en inspelnings-och arkiveringsverksamhet som
kan innebära risker för upphovsmännens rätt att bestämma över sina verk. Det
bör emellertid understrykas att ett urval måste ske och att det i åtskUliga
fall, t. ex, när det gäller repriser och många lättare underhållnings- och
serieprogram, inte finns något dokumentariskt värde som kan motivera en
arkivering.
I
paragrafens andra stycke har införts en regel om att offentliggjort filmverk
får överföras på anordning genom vUken det kan återges för att bevaras i ALB.
Bestämmelsen
avser alla filmverk. Även sådana verk som sänds i TV omfattas av den föreslagna
inspelningsmöjligheten. Som anförts i den allmänna motiveringen har det inte
funnits påkallat att i bestämmelsen göra något undantag för TV-filmer.
Bestämmelsen
är tUlämplig på filmverk som är offentiiggjort. Härmed avses enligt 8 § första
stycket URL att verket lovUgen har gjorts tiUgängligt för allmänheten. Detta
kan ske genom att exemplar av verket utbjuds tiU försäljning eller uthyming
eller genom att verket visas offentiigt.
Bestämmelsen
är tillämplig endast på alster som är att anse som verk. "Filmer" som
inte utgör verk, exempelvis en del pomografiska fihner, vissa joumalfUmer etc.
får från de synpunkter som avses med bestämmelsen kopieras fritt. Förhållandet
till fotografirätten berörs i samband med förslaget till ändringar i FotoL.
Med
stöd av bestämmelsen får fUmverk överföras på anordning genom vilken det kan återges,
t. ex. spelas över på en annan filmremsa eller på videogram. överföringen skall
ske för ändamål som sägs i första
Prop. 1977/78:97 129
stycket,
dvs. för att bevaras i arkiv som där anges, överföring för annat ändamål är
inte tUlåten enligt bestämmelsen.
Rätten
enligt bestämmelsen tiUkommer endast arkivet och innebär inte att t. ex. SR med
stöd av denna bestämmelse får göra kopior av filmer som sänds i TV.
Bestämmelsen innebär att arkivet kan uppdra åt annan att verkställa
kopieringsåtgärden men denna sker i så fall på arkivets ansvar.
22
c §
I
paragrafen finns regler om framställning av kopior av material som har tagits
om hand i det arkiv som nämns i 22 b §.
Paragrafen
har tillämpning på exemplar av verk som har överlämnats till arkivet, dvs. som
ingår i dess bestånd och samlingar. Detta innebär att bestämmelsen inte får
användas som grund för kopiering av material som ännu inte har överlämnats utan
förvaras hos t. ex, SR.
Bestämmelsen
är tUlämplig endast på offentliggjort verk. Detta innebär, som anförts i
anslutning till 22 b § andra stycket, enligt definitionen i 8 § URL att verket
lovligen har gjorts tUlgängligt för allmänheten. Med "lovligen" menas
att upphovsmannen samtyckt till offentUggöran-det eller att det föreligger
vissa i lagen angivna specialfall då offentliggörande kan ske utan sådant
samtycke. Härigenom utesluts från möjligheter till kopiering dels i enlighet
med kommitténs förslag alla fall då verket i fråga inte har gjorts
tUlgängligt för allmänheten, dels de fall då så har skett ehuru inte
"lovligen". Har ett verk alltså utan upphovsmannens samtycke av
misstag eller liknande sänts i radio eller TV och har referensinspelning av
utsändningen överlämnats till arkivet är det likväl inte att anse som
offentliggjort och det inspelade exemplaret får inte kopieras enligt
förevarande paragraf.
Är
den inspelade prestationen över huvud taget inte att anse som ett verk t, ex,
då det är fråga om nyhetsmeddelanden, vissa fUmer etc. får kopiering ske
fritt såvitt angår den egentliga upphovsrätten. I fråga om fotografirätten
hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till ändringar i FotoL.
Kopiering
enligt den nu föreslagna bestämmelsen får ske endast för vissa bestämda
ändamål. Såsom kommittén anfört bör sålunda kopiering vara tiUåten för att
underlätta en ändamålsenligt bedriven arkiveringsverksamhet. Detta har i
bestämmelsen uttryckts så att exemplar får framstäUas "om det är påkallat
från beredskaps- eller skyddssynpunkt". Härigenom möjliggörs sådan
kopiering som behövs för att säkerställa arkivmaterialets beständighet eller
för att säkra att inte allt arkivmaterial kan förstöras t. ex. i en
krigssituation. Bestämmelsen ger också stöd för sådan kopiering som behövs för
gallring, vid s. k. konvertering etc. Utöver vad som nu har sagts får kopiering
ske for forskningsändamål.
9
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78:97 130
Forskningen
behöver inte vara vetenskaplig. Även annan forskning kan godtas i sammanhanget.
Kopiermg
för forskning får ske oavsett om sökande har framställt begäran därom eller
ej. Bakgrunden härtUI är främst att det av säkerhetsskäl inte är lämpligt att
arkivet tiUhandahåUer eller utiämnar original-upptagningar utan man bör för
dessa ändamål använda särskilda bmks-kopior. Sådana kan i viss omfattning
framställas med stöd av regeln om kopiering för tillgodoseende av
skyddssynpunkter men det har av skäl som nyss nämnts dock ansetts lämpligt att
ge bestämmelsen den angivna utformningen. Det får emellertid föratsättas att
arkivet inte med stöd av bestämmelsen framställer kopior i andra fall än som är
påkallat av hänsyn tUl forskarnas behov.
Den
kopiering som får ske enligt förevarande bestämmelse får endast avse enstaka
exemplar. Detta uttryck har samma innebörd som i 11 § första stycket URL.
I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har i förevarande
paragraf tagits in en regel av innebörd att exemplar som har framställts med
stöd av bestämmelsen inte får utnyttjas för annat ändamål. Som framhålls i den
allmänna motiveringen innebär detta att de framstäUda kopiorna får användas för
det ändamål som sägs i paragrafen men inte i annat syfte. Så får t, ex.
utlämnade kopior inle användas i undervisningsverksamhet, som underlag för
offentligt framförande etc. utan enbart för forskning.
Som
även framhålls i den allmänna motiveringen kan det vara lämpligt att arkivet
vid utlämnande av exemplar skriftligen påminner om de begränsningar i
användningen som URL föreskriver. Eftersom utlämnande av kopior från arkivet
sker utan att rättighetshavarna har kunskap om eller inflytande häröver är det
viktigt att arkivet lägger ner slor omsorg på att upplysa dem som erhåller
kopior om gällande regler och om konsekvenserna av t. ex. obehörig
vidarekopiering. Arkivet bör dessutom på lämpligt sätt kontrollera att den som
får ut kopior med stöd av förevarande paragraf verkligen bedriver forskning.
Närmare
föreskrifter om tillhandahållandet av kopior och om de upplysningar som
arkivet skall lämna vid tUlhandahåUandet m. m. bör meddelas i tillämpningsförfattning.
Det
bör slutligen framhållas att de här föreslagna reglerna endast avser
framställning av kopior. Visning och framförande av kopierat material följer
helt vanliga regler, vilket i princip innebär att rättsinnehavarens tillstånd
behövs för offentiigt framförande etc. av offentiiggjort material.
Bestämmelserna
i 26 § URL om vissa ideellt betonade rättigheter blir automatiskt tillämpUga på
sådan kopiering och inspelning som sker enligt 22 a22 c §§, Störst betydelse
får bestämmelsen dock i fråga om förevarande paragraf. Detta innebär att
reglerna i 3 § om angivande av
Prop. 1977/78:97 131
upphovsmannens
namn och om förbud mot vissa kränkande ändringar etc. är tillämpliga. Vidare
följer av 26 § andra stycket att källan skall nämnas och att verket inte får
ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna inspelningen resp.
kopieringen.
45 §
Paragrafen
innehåller regler om det skydd som s. k. utövande konstnärer, dvs. artister,
sångare, musiker m. fl., har för sina framföranden av litterära eUer
konstnärliga verk.
Som
huvudprincip gäller enligt paragrafens första stycke att sådant framförande
inte utan den utövande konstnärens samtycke får upptagas på grammofonskiva,
film eller annan anordning genom vUken det kan återges. Inte heller får framförandet
utan sådant samtycke t. ex. sändas i ljudradio eller TV. Har framförandet
spelats in på sätt som nu har sagts får det enligt paragrafens andra stycke
inte utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning tUl en annan
förrän 25 år har förflutit från det år när upptagningen ägde rum.
I
den utövande konstnärens ensamrätt att bestämma över vissa utnytt-janden av
hans prestationer gäller enligt paragrafens tredje stycke i princip samma
inskränkningar som i den egentUga upphovsrätten i motsvarande fall. Sålunda
skall följande bestämmelser äga motsvarande till-lämpning, nämligen 9 och 24 §§
(visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar m. m,), 11 § första stycket
(framställning av exemplar för enskilt bruk), 14 § första stycket (citaträtt),
17 § (ljudupptagningar inom undervisningsverksamhet), 20 § (vissa slag av
offentliga framföranden), 21 § (rätt att ta med verk i vissa reportage m. m.),
22 § första stycket (rätt för radioföretag att framställa s, k. efemära
upptagningar) och 24 a § (tiUhandahållande av aUmän handling utan hinder av
upphovsrätt). Vidare skall reglerna i 3 § URL om vissa ideella rättigheter äga
motsvarande tillämpning.
I
paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till de nu föreslagna 22
a22 c §§.
Hänvisningen
till 22 a § innebär att bestämmelserna i 45 § om utövande konstnärers
rättigheter vid inspelning av deras prestationer inte utgör hinder mot att
upptagning etc. sker på sätt och för ändamål som sägs i 22 a §.
Det
bör anmärkas att 45 § endast är tillämplig i sådana faU då den utövande
konstnären framför ett verk i upphovsrättslig mening, vare sig det är skyddat
eller inte. Avser framförandet inte ett verk (trollerikonstnärer,
cirkusartister m, fl,) föreligger inget skydd för konstnären enligt 45 §.
Hänvisningen
till 22 b § medför att bevarande av inspelning och framställning av exemplar
som där sägs får ske utan hinder av bestämmelserna om utövande konstnärers
rättigheter.
Prop. 1977/78:97 132
Hänvisningen
till 22 c § slutligen irmebär att kopiering som där sägs får ske utan hinder av
den utövande konstnärens rättigheter.
Kopieringsskyddet
enligt 45 § andra stycket gäller som nämnts under 25 år från inspelningsåret.
Efter utgången av denna tid får sålunda, såvitt angår den utövande konstnärens
rättigheter, kopiering ske fritt.
Vid
inspelning och kopiering enligt vad som nu har sagts skall reglema om den
ideella rätten enligt 3 § URL äga motsvarande tUlämpning.
46 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om de rättigheter som tUlkommer den som har framställt
grammofonskiva eller annan anordning på vilken ljud har upptagits.
Sådan
upptagning får enligt paragrafens första stycke inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän 25 år har förflutit efter det år då upptagningen
ägde mm. Med eftergörande avses även att upptagningen överförs från en sådan
anordning till en annan.
1
fonogramframslällares rätt finns enligt paragrafens andra stycke vissa
inskränkningar, delvis motsvarande dem som för motsvarande fall gäller i
utövande konstnärers rättigheter. Sålunda skall följande bestämmelser ha
motsvarande tillämpning på fonogramframslällares rätt, nämligen 9 och 24 §§
(visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar m. m.), 11 § första stycket
(framställning av exemplar för enskilt brak), 14 § första stycket (citaträtt),
17 § (ljudupptagningar inom undervisningsverksamhet), 21 § (rätt att ta med
verk i vissa reportage m. m,), 22 § första stycket (rätt för radioföretag att
framställa s. k. efemära upptagningar) och 24 a § (tillhandahållande av allmän
handling utan hinder av upphovsrätt).
I
fråga om paragrafens tillämpningsområde kan f. ö. anmärkas att skyddet gäller
oavsett om fonogrammet innehåller musik, fågelsång, trafikbuller eller andra
ljud.
I
paragrafens andra stycke har tagits in en hänvisning till de nu föreslagna 22
a22 c §§.
Hänvisningen
tUl 22 a § innebär att fonogramframstäUares kopieringsskydd inte utgör hinder
mot att radio- och TV-utsändningar spelas in med stöd av 22 a §.
Hänvisningen
till 22 b och 22 c §§ innebär på motsvarande sätt att bevarande av upptagning
resp. kopiering på sätt och för ändamål som där anges får ske utan hinder av
fonogramframslällares rätt.
Något
skydd av ideell karaktär finns inte enligt förevarande paragraf.
48 §
Paragrafen
innehåller regler om den rätt som ljudradio- och TV-företag har till sina
sändningar.
Prop. 1977/78:97 133
Enligt
paragrafens första stycke får sådan sändning inte utan sändar-företagets
samtycke återutsändas eller upptagas på anordning genom vilken den kan
återges. Inte heller får TV-sändning utan sådant samtycke återges för
allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.
Utsändning
som har upptagits på anordning enligt första stycket får enligt paragrafens
andra stycke inte utan sändarföretagets samtycke överföras från en sådan anordning
tUl en annan förrän 25 år har förflutit från det år när utsändningen ägde ram.
I
radio- eller TV-företagets rätt enligt första och andra styckena görs enligt
paragrafens tredje stycke vissa inskränkningar vUka delvis motsvarar dem som
gäller i rättighetema enligt 45 och 46 §§. Sålunda skall följande bestämmelser
äga motsvarande tUlämpning, nämligen 9 och 24 §§ (visst fritt utnyttjande av
myndigheters handlingar m. m,), 11 § första stycket (framställning av exemplar
för enskilt bmk), 14 § första stycket (citaträtt), 17 § (ljudupptagningar inom
undervisningsverksamhet), 20 § (vissa slag av offentliga framföranden), 21 §
(rätt att ta med verk i vissa reportage m. m.), 22 § första stycket (rätt för
radioföretag alt framstäUa s. k. efemära upptagningar) och 24 a §
(tUlhandahållande av allmän handling utan hinder av upphovsrätt).
I
fråga om skyddet enligt paragrafen bör anmärkas att det avser själva
utsändningen som tekniskt medium och alltså är oberoende av om denna innehåller
ett upphovsrättsligt skyddat verk eller inte. Skyddet avser sålunda även t. ex.
nyhetssändningar, sportevenemang, reportage etc.
I
paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning tiU 22 a22 c§§.
Hänvisningen
tUl 22 a § innebär att radio- och TV-företags rättigheter enligt förevarande
paragraf inte utgör hinder mot sådan inspelning med stöd av 22 a §.
Hänvisningen
tiU 22 b och 22 c §§ medför att sådant bevarande resp. sådan
exemplarframstäUning som där sägs är tUlåten utan hinder av radio- och
TV-företags rättigheter enligt förevarande paragraf.
49 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om det s. k. katalogskyddet. Katalog, tabell eUer
annat dylikt arbete vari sammanstäUts ett stort antal uppgifter får enligt
paragrafens första stycke inte eftergöras utan framställarens samtycke förrän
tio år har förflutit efter det år när arbetet gavs ut.
I
andra stycket görs vissa av de inskränkningar som gäller för den egentliga
upphovsrätten tUlämpliga också på skyddet enligt förevarande paragraf. Detta
gäller 9 och 24 §§ (visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar), 11 §
första stycket (framställning av exemplar för enskUt brak), 14 § (citaträtt)
och 24 a § (tUlhandahållande av aUmän hand-
Prop. 1977/78:97 134
ling
utan hinder av upphovsrätt). Vidare anges att om arbetet eller någon del därav
är föremål för upphovsrätt även denna får göras gällande.
I
paragrafens andra stycke har tagits in en hänvisning till 22 a 22 c §§.
Hänvisningama
innebär att inspelning, förvaring och kopiering enligt nämnda paragrafer får
ske utan hinder av skyddet enUgt 49 §.
11.10.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fotografisk bild 12 §
Enligt
1 § FotoL har den som har framställt en fotografisk bild ensamrätt att genom
fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden
och att visa den offentiigt. I 2 § finns bestämmelser om ett visst ideeUt
skydd. Detta innebär att fotografen skall anges i den omfattning och på det
sätt som god sed kräver när exemplar av bilden framställs eller bUden visas
offentUgt. Vidare får bilden inte ändras eller visas offentligt på ett sätt som
är kränkande för fotografen.
I
511 §§ FotoL finns föreskrifter om vissa inskränkningar i fotografirätten,
vilka liknar dem som gäller i fråga om den egentliga upphovsrätten. Vidare
föreskrivs i 12 § första stycket att fotografisk bild får fritt utnyttjas i
rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I paragrafens andra stycke
finns vissa regler om rätt att fritt använda fotografier vUka ingår i
myndigheters handlingar och i tredje stycket sägs att allmän handling utan
hinder av rätt till fotografisk bild skaU tillhandahållas i den ordning som TF
föreskriver.
I
förevarande paragraf har som ett nytt fjärde stycke tagits in en bestämmelse
om att 22 a22 c §§ URL skall ha motsvarande tillämpnmg i fråga om rätten tiU
fotografisk bild.
Hänvisningen
tUl 22 a § URL innebär att sådan inspelning av TV-program, som är tillåten
enligt den nämnda paragrafen, får ske utan hinder av den rätt som fotografen
kan ha tUl de enskUda bilder som ingår i utsändningen. Bestämmelsen har
betydelse dels i fall då utsändningen avser ett upphovsrättsligt skyddat verk,
dels också i fall då programmet som sådant är oskyddat och den enda rättighet
som föreligger utöver radioföretagets egen rätt enligt 48 § URL är
fotografirätten. Hänvisningen innebär vidare att sådant bevarande av TV-sändningar
resp, sådan kopiering som enligt 22 b § URL får ske av filmverk kan äga mm utan
hinder av fotografens rätt till de enskilda bUdmtorna i filmverket.
Undantagsregehi får betydelse även i fråga om sådana filmer som inte är att
anse som verk och som därför inte berörs av 22 b §. Genom att denna paragraf
har getts motsvarande tUlämpning på fotografisk bild får överföring med stöd
av paragrafen utan hinder av fotografirätten ske även av filmer som inte är
att anse som verk.
På
motsvarande sätt innebär hänvisningen tUl 22 c § URL att exemplar får
framstäUas på sätt och för ändamål som där sägs utan hinder av
Prop. 1977/78:97 135
fotografirätten.
Hänvisningen får på samma sätt som hänvisningen till 22 a och 22 b §§ betydelse
även när det material som skall kopieras inte utgörs av ett skyddat verk.
11.10.4
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser beträffande URL och FotoL
De
föreslagna ändringarna i URL och FotoL bör träda i kraft den 1 juU 1978.
De nya bestämmelsema bör
tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.
Vad som nu har sagts bör
också äga tUlämpning på ändringarna i reglerna om s. k. närstående rättigheter
och i reglerna om arbeten som avses i 49 § URL samt på ändringen i FotoL.
12 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1.
lag om pUktexempIar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar,
2.
lag om ändring i lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litterära och konstnärUga verk,
3.
lag om ändring i lagen (1960:
730) om rätt tiU fotografisk bild.
13 Beslut
Regeringen
beslutar i enUghet med föredragandens hemställan.
Prop. 1977/78:97 136
Bilaga 1
Förslag av utredningen om pliktexemplar av skrift
1
Förslag till
Lag
om pliktexemplar av skrift
1
§ Denna lag gäUer skrift, på
vilken tryckfrihetsförordningen är tilllämplig,
2
§ Av inom landet framställd
skrift skall framställaren leverera vardera ett exemplar tUl kungl.
biblioteket och Lunds universitetsbibliotek (nationalexemplar) samt var sitt
exemplar till universitetsbiblioteken i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg
och Umeå.
3
§ National- och övriga
pliktexemplar av skrift skall levereras utan ersättning. Ersättning kan dock
utgå i vissa fall enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
4
§ Av läromedelspaket och
konstmappar med konstverk i original skall endast nationalexemplar levereras.
Detsamma gäller skrift som utgör ny framställning av en tidigare framställd
skrift och som har alldeles samma innehåll och utförande som denna.
5
§ Av tidningar, mycket stora
affischer samt visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter,
blanketter, reklam- och emballagetryck eUer därmed jämförliga alster skall
intet pliktexemplar levereras. Ej heller skall något pliktexemplar levereras av
skrift, som framställts uteslutande för internt bruk hos någon,
6
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer äger medge undantag från den i 2 §
föreskrivna leveransplikten.
7
§ Av utomlands framställd
skrift, för vUken utgivningsbevis skall finnas eller ändå utfärdats, skall
utgivaren leverera exemplar enligt vad i 2 § sägs.
Sprides
inom landet annan utomlands framställd skrift, som helt eller till någon del är
avfattad på svenska språket och ej införes endast i enstaka exemplar, skall
förläggaren eller, om förläggare ej finns, den som låtit utlämna skriften för
spridning inom landet leverera exemplar av skriften i samma mån som gäller för
inom landet framställd skrift.
8 §
National- och övriga pliktexemplar av skrift skall levereras för
varje kalenderkvartal inom en månad från kvartalets utgång. De levere
rade exemplaren skaU vara åtföljda av en leveransförteckning.
Pliktexemplar
skall vara fullständigt och felfritt samt i övrigt i samma skick som de för
spridning avsedda exemplaren,
9 §
Den som åsidosätter sin leveransskyldighet enligt lagen dömes till
böter, Kungl, biblioteket äger förelägga honom vid vite att fullgöra skyl
digheten.
Prop. 1977/78: 97 137
10
§ Talan mot kungl. bibliotekets beslut enligt 9 § föres hos kammarrätten
genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978, då lagen (1949: 166) angående
skyldighet att avlänma för.bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift skall
upphöra att gälla utom i fråga om förhållande som hänför sig tiU tiden före
ikraftträdandet.
2
Förslag till
Lag
om pliktexemplar av skrifter samt vissa ljud- och bildupptagningar
1 §
Denna lag gäller
1)
skrift, på vilken
tryckfrihetsförordningen är tiUämplig, och
2)
ljudupptagning och upptagning
av rörliga bUder, som utlämnats för spridning inom landet bland allmänheten.
2
§ Av inom landet framställd
skrift skall framstäUaren leverera vardera ett exemplar till kungl.
biblioteket och Lunds universitetsbibliotek (nationalexemplar) samt var sitt
exemplar tUl universitetsbiblioteken i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg
och Umeå.
3
§ National- och övriga
pliktexemplar av skrift skaU levereras utan ersättning. Ersättning kan dock
utgå i vissa fall enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
4
§ Av läromedelspaket och
konstmappar med konstverk i original skall endast nationalexemplar levereras.
Detsamma gäller skrift som utgör ny framställning av en tidigare framställd
skrift och som har alldeles samma irmehåll och utförande som denna.
5
§ Av tidningar, mycket stora
affischer samt visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter,
blanketter, reklam- och emballagetryck eller därmed jämförliga alster skaU
intet pliktexemplar levereras. Ej heller skall något pliktexemplar levereras av
skrift, som framställts uteslutande för internt bruk hos någon.
6 §
Av utomlands framställd skrift, för vilken utgivningsbevis skall
finnas eUer ändå utfärdats, skall utgivaren leverera exemplar enligt vad i
2 § sägs.
Sprides
inom landet annan utomlands framställd skrift, som helt eUer tiU någon del är
avfattad på svenska språket och ej införes endast i enstaka exemplar, skall
förläggaren eller, om förläggare ej finns, den som låtit utiämna skriften för
spridning inom landet leverera exemplar av skriften i samma mån som gäller för
inom landet framställd skrift,
7 §
Av ljudupptagning och upptagning av rörliga bUder skall den som
mångfaldigat upptagningen eller, om mångfaldigandet ägt rum ut
omlands, den som har infört exemplaren tUl landet utan ersättning leve
rera ett exemplar tUl den institution, som regeringen bestämmer.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, äger
medge undantag från i 2 och 7 §§ föreskriven leveransplikt.
Prop. 1977/78:97 138
9 §
Pliktexemplar av skrift och av ljud- eller bUdupptagning skaU le
vereras för varje kalenderkvartal inom en månad från kvartalets utgång.
De levererade exemplaren skall vara åtföljda av en leveransförteckning.
Pliktexemplar
skall vara fullständigt och felfritt samt i övrigt i samma skick som de för
spridning avsedda exemplaren.
10
§ Den som åsidosätter sin
leveransskyldighet enligt lagen dömes till böter. Myndighet som regeringen bestänmier,
äger förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.
11
§ Talan mot myndighets beslut
enligt 10 § föres hos kammarrätten genom besvär.
Prop. 1977/78:97 139
Bilaga 2
Tidningsfilmningskommitténs förslag
Förslag
till
Lag
om skyldighet att avlämna exemplar av tidning m. m. för mikrofilmning
1 §
Av varje tidning som utgör tryckt skrift och har framställts här i
riket samt utgivits här, skall i enlighet med vad nedan sägs avlämnas ett
exemplar (filmningsexemplar) till kungUga biblioteket för att bilda un
derlag för framställning av exemplar genom mikrofilmning eller lik
nande förfarande.
Vad
som sägs i första stycket om tidning gäller även löpsedlar, bilagor och därmed
jämförligt material.
2
§ Skyldighet som sägs i 1 §
skall åvila den som trycker tidningen. Har den som trycker tidningen, i fall
som avses i 4 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, låtit sätta ut uppgift om
sitt boktryckeri på tidningen, fastän denna helt eller delvis framställts på
annat tryckeri, skall skyldighet att avlämna filmningsexemplar åvUa honom.
3
§ Filmningsexemplar skall
avlämnas utan ersättning.
4
§ FUmningsexemplar skall för
varje period om två månader avlämnas inom en månad från periodens utgång.
5
§ FUmningsexemplar skall
avlämnas fullständigt och felfritt samt i övrigt i samma skick som de för
spridning avsedda exemplaren.
6
§ Vad i 1 §, 2 § första stycket
och 35 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning på tidning som tryckts utom
riket och utlämnats för spridning inom riket, om ulgivningsbevis enligt vad
därom är föreskrivet skall finnas för skriften eller ändock utfärdats.
Skyldighet
att avlämna fUmningsexemplar enligt första stycket skall åvUa utgivaren.
7
§ Den som enligt denna lag är
skyldig att avlämna filmningsexemplar skall under en tid av sex månader från
det att exemplaret senast skolat avlämnas bevara och på begäran av kungliga
biblioteket avlänma ytterligare ett exemplar av ifrågavarande tidning
(reservexemplar). I fråga om reservexemplar skall vad som sägs i 3 och 5 §§
äga motsvarande tiUämpning.
8
§ Regeringen bestämmer vilka
tidningar som skall omfattas av avlämningsskyldighet enligt 17 §§,
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får, då särskilda skäl föranleder
härtill, medge undantag från föreskriftema i denna lag.
9 §
Avlämnas icke filmningsexemplar eller reservexemplar av tidning
Prop.1977/78:97 140
enligt
vad som föreskrives i denna lag och med stöd därav utfärdade föreskrifter dömes
tiU böter, högst femhundra kronor.
Domstol äger på talan av
allmän åklagare vid vite tUlhålla den försumlige att fullgöra sin skyldighet.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3 DAK.s förslag
1
Förslag till
ändring i
tryckfrihetsförordningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
7
§
Vad
i detta kapitel stadgas om allmänna handlingar äge ej tUl-lämpning å exemplar
av tryckt skrift, som avses i 4 kap. 7 §, eUer å enskilda brev, skrifter eller
upptagningar, vilka överlämnats tUl allmänt arkiv eller bibliotek eller eljest
tiU myndighet uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och
studieändamål. Angående tillhandahållande av handlingar och upptagningar som
nu nämnts gälle vad särskilt är föreskrivet.
Vad i detta kapitel
stadgas om allmänna handlingar äge ej tUl-lämpning å exemplar av tryckt skrift,
som avses i 4 kap. 7 §, eller å upptagning av rundradiosändning, som
verkställts för att säkerställa framtida bevisning, ej heller å ensldlda brev,
skrifter eller upptagningar, vilka anskaffats eller överlämnats till allmänt
arkiv eller bibliotek eller eljest till myndighet uteslutande för förvaring
och vård eller forsknings- och studieändamål. Samma gäller upptagning av
rundradiosändning, som förvaras i allmänt arkiv uteslutande för forsknings-
och studieändamål. Angående tillhandahållande av handlingar och upptagningar
som nu nämnts gälle vad särskilt är föreskrivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga
verk
Härigenom förordnas
i fråga om lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga
verk, dels att 45, 46, 48, 49 och 58 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, betecknade 22 a och 22 b §§, av
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse 22 a §
Verk,
som återgives i Ijiidradio-eller televisionsutsändning, som äger rum i Sverige,
må, med rege-
Prop. 1977/78:97 142
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ringens tillstånd och på de villkor som däri angivas, överföras på anordning,
genom vilken det kan återgivas, för att bevaras i officiellt arkiv.
I
fråga om filmverk gäller bestämmelsen i första stycket även verk som göres
tillgängligt för allmänheten på annat sätt än där sä-ges.
22b
§
Om exemplar av verk, som har gjorts tillgängligt för allmänheten, har
omhändertagits i officiellt arkiv, som avses i 22 a §, må ytterligare
exemplar därav framställas för arkivets verksamhet enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.
Om
arkivet på grund av avtal med organisation som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området äger rätt att utöver vad som följer av första stycket
framställa exemplar av verk, må arkivet förfara på samma sätt med till samma
art hänförligt offentliggjort verk av någon som icke tillhör organisationen;
upphovsmannen äger rätt till ersättning härför.
45
§
En
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke
utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan anordning,
genom vUken det kan återgivas, och ej heUer utsändas i ljudradio eller
television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.
Ej
må framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan
konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning tiU en annan, förrän
tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde mm.
Beträffande
upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsänd
ning och överföring, som avses i ning och överföring, som avses i
denna paragraf, skall vad i 3 och denna paragraf, skaU vad i 3 och
9 §§, 11 § första stycket, 14 § förs- 9 §§, 11 § första stycket, 14 § förs
ta stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § ta stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 24, 24 a, 2729 första stycket, 22 a, 22 b, 24, 24 a,
samt 41 och 42 §§ sägs äga mot- 2729 samt 41 och 42 §§ sägs
svarande tUlämpning. äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
46
§ Grammofonskiva eller annan anordning, på vUken ljud upptagits, må ej utan framstäUarens
samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en
sådan anordning till en annan.
Beträffande
förfarande, som en- Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf
är beroende av ligt denna paragraf är beroende av
framställarens samtycke,
skall vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17 och 21 §§, 22
§ första stycket samt 24 och 24a§§ sägs äga motsvarande tiUämpning.
framställarens
samtycke, skall vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17 och 21
§§, 22 § första stycket samt 22 a, 22 b, 24 och 24 a §§ sägs äga motsvarande tUl-lämpning.
48
§
Ljudradio-
eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller televisionsföretagets
samtycke återutsändas eller upptagas på anordning, genom vilken den kan
återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning återgivas
för allmänheten i biograf eller därmed jäm-förUg lokal.
Ej må utsändning, som
upptagits på anordning varom i första stycket sägs, ulan radio- eller
televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordnmg tUl en annan
förrän tjugufem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 9 §, 11 § första
stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket samt 24 och
24 a §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna
paragraf.
Vad
i 9§, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och
21
§§, 22 § första stycket
samt
22
a, 22 b, 24 och 24 a §§ sägs
skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
49 § Katalog, tabell
eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej
utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år,
då arbetet utgavs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 9 §, 11 § första
stycket samt 14, 24 och 24 a §§ sägs skall äga motsvarande tUlämpning beträffande
arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för
upphovsrätt, må den ock göras gäUande.
Vad i 9§, 11 § första
stycket samt 14, 22 a, 22 b, 24 och 24 a §§ sägs skall äga motsvarande tUl-lämpning
beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav
föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt domstol i mål om
ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms
tingsrätt, Samma lag vare i mål
Rätt domstol i mål om
ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms
tingsrätt, Samma lag vare i mål
Prop. 1977/78:97 144
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
om
ersättning som avses i 9 § and- om ersättning som avses i 9 § and ra stycket,
14 § andra stycket, ra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket
eller 47 §. ' 16 §, 22 § andra stycket, 22 b %
andra
stycket eller 47 §.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1960: 730) om rätt tUl fotografisk bild att 6 och
20 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Med Konungens tillstånd och på de villkor, som däri angivas, må arkiv och
bibliotek för sin verksamhet framställa exemplar av fotografisk bUd,
Vad i22 b § andra stycket lagen (1960: 729) om upphovsrätt tiU litterära
och konstnärliga verk är stadgat om exemplar av verk skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om exemplar av fotografisk bild.
20 §
Rätt domstol i mål om televi- Rätt domstol i mål om televi
sionsutsändning i strid mot denna sionsutsändning i strid mot denna
lag är Stockholms tingsrätt, lag är Stockholms tingsrätt.
Samma lag vare i mål om ersätt- Samma lag vare i mål om ersätt
ning som avses i 7 eller 9 § eller ning som avses i 6 § andra stycket,
12 § andra stycket. 7 eller 9 § eller 12 § andra stycket.
4
Förslag till
Lag
om arkivexemplar av vissa ljud- och bildupptagningar
Härigenom
förordnas som följer
1
§ Av varje ljudupptagning och
upptagning av rörliga bUder, varav exemplar utiämnas för spridning eUer göres tiUgängliga
för allmänheten på annat sätt, skall, i den mån ej annat föreskrives i det följande,
ett exemplar (arkivexemplar) utan ersättning avlämnas tUl det arkiv som
regeringen bestämmer.
2
§ Arkivexemplar skall vara
fullständigt, felfritt och försett med samma uppgifter som de exemplar som göres
tUlgangliga för allmänheten. Om dessa exemplar är inneslutna i fodral eUer
annat omslag, skaU arkivexemplaret vara inneslutet på samma sätt.
Prop. 1977/78: 97 145
3 §
Arkivexemplar skall avlämnas av den, på vars beställning exem
plar av upptagningen har framstäUts, eller, om exemplar har framstäUts
endast utom riket, av den som har infört exemplaren till riket.
Regeringen
eller, efter dess bemyndigande, det arkiv som avses i 1 § kan föreskriva att
arkivexemplar i stäUet skall avlämnas av den som har framställt exemplar eller
har gjort exemplar tUlgängligt för allmänheten.
4 §
Arkivexemplar skall avlämnas inom tre veckor från den dag då
exemplar av upptagningen först gjordes tUlgängligt för aUmänheten.
Regeringen
eller, efter dess bemyndigande, det arkiv som avses i 1 § kan medgiva att
arkivexemplar avlämnas senare.
5 §
Med upplaga avses i denna lag vad som på en gång framstäUes
här i riket eller införes hit.
6 §
Från avlämningsskyldigheten undantages
1.
ljudupptagning med en upplaga
av mindre än tjugo exemplar,
2.
ljudupptagning med en upplaga
av lägst tjugo men mindre än etthundra exemplar, under förutsättning att inom
den i 4 § föreskrivna tiden i stället anmälan med uppgifter om upptagningen göres
till arkivet; den som gjort sådan anmälan skall bevara ett arkivexemplar av
upptagningen i tre veckor därefter och på begäran avlämna detta,
3.
ljudupptagning, av vilken
arkivexemplar har avlämnats i samband med att annan upplaga har gjorts
tillgänglig för allmänheten, om den nya upplagan ej innefattar någon
förändring,
4.
ljud- eller bildupptagning, av
vilken exemplar skall användas endast i ljudradio- eller
televisionsutsändning,
5.
ljud- eller bildupptagning, av
vilken exemplar skall användas endast som ett led i offentligt framförande, om
användandet ej är det huvudsakliga i framförandet.
Regeringen
eller, efter dess bemyndigande, det arkiv som avses i 1 § kan även i andra fall
medgiva undantag från avlämningsskyldigheten.
7 §
Den som avlämnat arkivexemplar av bildupptagning har rätt att
få tillbaka exemplaret sedan arkivet haft skälig tid för framställning av
kopia för arkivering.
8
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 14 §§ dömes till böter.
9
§ Den som icke fullgör avlämnings-
eller anmälningsskyldigheten kan på allmän åklagares begäran av domstol vid
vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet.
10
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 97
Prop.
1977/78:97 146
Bilaga 4
De remitterade förslagen
1
Förslag tUl
Lag
om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
Härigenom
föreskrivs följande.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag ges föreskrifter om skyldighet att till bibliotek eller ar
kiv lämna exemplar av skrifter, ljud- och bUdupptagnmgar samt vissa
kombinationer av sådant material (pliktexemplar).
Pliktexemplar
skall bevaras och tillhandahåUas för forskningsändamål enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
2 §
I denna lag förstås med
skrift
tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen,
dagstidning
skrift, som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär och som normalt
kommer ut med minst ett nummer varje vecka, samt löpsedel och bilaga,
fonogram
upptagning, som uteslutande innehåller ljud och vars innehåll kan avlyssnas
endast med tekniskt hjälpmedel,
videogram
upptagning, vars innehåll är avsett att återges i form av rörliga bilder, med
eller utan ljud, genom anordning där upptagningens innehåll i något skede
föreligger i form av elektriska signaler.
Pliktexemplar
av skrifter
3
§ Av skrift, som har
framställts här i riket och utgivits här, skall ett pliktexemplar lämnas tUl
vart och ett av kungl. biblioteket och biblioteken vid universiteten i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om ej annat följer av
6, 7 eller 8 §.
4
§ Av periodisk skrift, som har
framställts utom riket och för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas,
skall ett pliktexemplar lämnas tUl vart och ett av kungl. biblioteket och
biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg
och Umeå, om ej annat följer av 6, 7 eUer 8 §.
5
§ Av skrift, som inte är
periodisk och som har framställts utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas
till vart och ett av kungl. biblioteket och biblioteken vid universiteten i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om
1.
skriften har lämnats ut för
spridning här i riket,
2.
skriften helt eller delvis är
avfattad på svenska språket eller, om så inte är fallet, den huvudsakligen är
avsedd att spridas inom riket och
3.
skriften ej har förts in till
riket endast i enstaka exemplar.
Prop. 1977/78:97 147
Föreskrifterna
i första stycket gäUer dock ej om annat följer av 6 eller 8§.
6
§ Om skrift som avses i någon
av 35 §§ har samma innehåll och utförande som tidigare framställd skrift, föreUgger
endast skyldighet att lämna ett pliktexemplar tiU kungl. biblioteket och ett
pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, under fömtsättning att
pliktexemplar av den tidigare framställda skriften har lämnats eller lämnas
samtidigt.
7
§ I fråga om tryckt dagstidning
gäller, i stället för vad som följer av 3, 4 och 6 §§, följande.
Av
tidningen skaU lämnas två pliktexemplar till kungl. biblioteket och ett
pliktexemplar tiU biblioteket vid universitetet i Lund.
Om
tidningen ges ut i flera olika editioner, skall pUktexempIar lämnas av den
edition som har utgivits först och, om tidningen ges ut i minst tre olika
editioner, också av den edition som har utgivits sist.
Har
sida eller löpsedel ändrats, skall pliktexemplar lämnas av varje sålunda ändrad
sida eller löpsedel. Detta gäller dock ej om den ändrade sidan eUer den ändrade
löpsedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt tredje stycket.
8 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 37 §§ föreligger inte i
fråga om
1.
visitkort, notifikation,
adresskort, etikett, blankett, reklam- och emballagetryck eller därmed
jämförlig skrift,
2.
protokoll, arbetspromemoria
eller liknande skrift, som har framställts hos myndighet,
3.
skrift som har framställts i
punktskrift,
4.
skrift, som skall lämnas såsom
tillbehör till pliktexemplar enligt 24 §, eUer
5.
skrift som ingår eller är
avsedd att ingå i kombinerat material enligt 1823 §§.
9 §
PUktexempIar skall lämnas i fråga om
1.
skrift, som har framställts här
i riket, av framstäUaren,
2.
periodisk skrift, som har
framställts utom riket, av utgivaren här i riket,
3.
annan skrift än periodisk
skrift, som har framställts utom riket, av förläggaren här i riket eller, om
sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut skriften för
spridning här i riket.
10 §
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1.
dagstidning som avses i 7 §,
inom en månad efter utgången av varje period om två kalendermånader under
vilken tidningen utgavs,
2.
annan skrift, inom en månad
efter utgången av det kalenderkvartal under vilket skriften utgavs.
Regeringen
bestämmer om periodindelning som avses i första stycket 1.
Pliktexemplar
av ljud- och bildupptagningar
Ljudradio-
och televisionsprogram
11
§ Av upptagning av ljudradio- och televisionsprogram, som har sänts av
sådant programföretag som avses i 5 § radiolagen (1966: 755),
Prop. 1977/78: 97 148
skall
programföretaget lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bUd.
PUktexempIar
enligt första stycket skall utgöras av upptagning, som programföretaget enligt särskUda
föreskrifter skall göra för att säkerställa framtida bevisning om innehåUet i
program. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då
programföretagets skyldighet att bevara upptagningen enligt dessa föreskrifter
upphörde.
Film
12
§ Av fUm, som är 16 eller 35 miUimeter bred och som har godkänts av statens
biografbyrå för visning vid biografföreställning, skall den, som har påkallat
granskningen hos biografbyrån, lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud
och bUd.
Pliktexemplar
enligt första stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första
gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pUktexemplaret skall
få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för att framstäUa en kopia.
Fonogram
och videogram
13 §
Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats här i riket
i minst 50 exemplar och som har gjorts tiUgängligt för allmänheten här,
skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild, om ej annat
följer av 15 §.
Fonogram
eller videogram görs tillgängligt för allmänheten, när åtgärd vidtages som
anges i 2 § tredje stycket lagen (1960: 729) om upphovsrätt tiU litterära och
konstnärliga verk,
14 §
Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom riket
och har gjorts tUlgängligt för aUmänheten här i riket, skall ett plikt
exemplar lämnas till arkivet för ljud och bild. Detta gäller dock endast
om
1.
den som har låtit föra in
exemplaren tiU riket har fört in minst 50 exemplar och
2.
fonogrammet eller videogrammet
helt eller delvis innehåUer verk av svensk upphovsman eller framförande av
svensk konstnär eller framförande på svenska språket eller skildring av
svenska förhållanden.
Föreskrifterna
i första stycket gäller dock ej om annat följer av 15 §.
15 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 13 eller 14 § föreligger
inte i fråga om sådant fonogram eller videogram
1.
som har samma innehåU och
utförande som tidigare mångfaldigat fonogram eller videogram, av vilket
pliktexemplar har lämnats, eller
2. som ingår eller är avsett att ingå
i kombinerat material enligt 18 23§§.
16 §
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1.
fonogram eUer videogram, som
har mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om
sådan beställare inte finns, av den som har utfört mångfaldigandet,
2.
fonogram eller videogram, som
har mångfaldigats utom riket, av den som har låtit föra in exemplaren till
riket.
Prop. 1977/78:97 149
17
§ Pliktexemplar av fonogram eller videogram skall lämnas inom en månad från den
dag då fonogrammet eller videogrammet först gjordes tillgängligt för
allmänheten här i riket.
Pliktexemplar
av kombinerat material
18 §
Med kombinerat material förstås i 1923 §§, i fråga om mate
rial som ej utgör läromedel, material vari tillsammans ingår
1.
skrift, fonogram och videogram,
2.
skrift och fonogram eUer
3.
skrift och videogram.
Med
kombinerat material förstås i 1923 §§, i fråga om läromedel, material vari tiUsammans
ingår
1.
skrift och fonogram,
2.
skrift, fonogram och sådant
bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel,
3.
skrift och sådant bildmaterial,
som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel, eller
4.
fonogram och sådant
bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel.
I
fall som avses i första stycket och andra stycket 13 skall skriften utgöras av
annan skrift än som anges i 8 § 14.
19
§ Av kombinerat material, som
har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har lämnats ut för
spridning här, skall ett pliktexemplar lämnas till kungl. biblioteket och ett
pliktexemplar tiU biblioteket vid universitetet i Lund, om ej annat följer av
21 § andra stycket.
20
§ Av kombinerat material, som
helt eller delvis har mångfaldigats utom riket, skaU ett pliktexemplar lämnas tUl
kungl. biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i
Lund, om
1.
materialet har lämnats ut för
spridning här i riket i minst 50 exemplar och
2.
materialet innehåller
framställning eller framförande på svenska språket eller huvudsakligen är
avsett att spridas här i riket.
Föreskrifterna
i första stycket gäller ej om annat följer av 21 § andra stycket.
21 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar av kombinerat material enligt
19 eller 20 § omfattar endast sådana beståndsdelar som särskilt anges i
18 §.
Skyldighet
att lämna pliktexemplar enligt 19 eller 20 § föreligger inte i fråga om sådant
kombinerat material som har samma innehåU och utförande som tidigare
mångfaldigat kombinerat material, av vUket pliktexemplar har lämnats.
22 §
PUktexempIar skall lämnas i fråga om
1.
kombinerat material, som har
mångfaldigats inom riket, av den som har bestäUt mångfaldigandet eller, om
sådan beställare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för
spridning här i riket,
2.
kombinerat material, som helt
eller delvis har mångfaldigats utom riket, av förläggaren här i riket eller, om
sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för
spridning här i riket.
Prop. 1977/78:97 150
23 §
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om kombinerat material, som
har lämnats ut i fullständigt skick för spridning här i riket, inom en
månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet
lämnades ut.
I
annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemplar av material som
utgör del av kombmerat material lämnas, i fråga om
1.
skrift eller annat bildmaterial
än videogram, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket
materialet lämnades ut för spridning,
2.
fonogram eller videogram, inom
en månad från den dag då fonogrammet eller videogrammet först gjordes tillgängUgt
för aUmänheten här i riket.
Gemensamma
föreskrifter
24
§ Pliktexemplar, som skall
lämnas enligt föreskrifterna i denna lag, skall även omfatta omslag, fodral,
folder, broschyr och liknande mindre tUlbehör som följer med varje exemplar när
detta sprids. Pliktexemplar jämte tillbehör skall vara i samma skick som de
exemplar som är avsedda att spridas.
25
§ Den som åsidosätter
skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndighet som
regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fuUgöra sin skyldighet. Vitesföreläggande
skaU delges.
Talan
mot myndighets beslut enligt första stycket förs hos kammarrätten genom
besvär.
26 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för
visst faU medge undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar en
Ugt denna lag.
1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979. Den skall tillämpas på
a. skrift
som har utgivits efter utgången av december 1978,
b. upptagning
av sådant ljudradio- eller televisionsprogram som har
sänts efter utgången av juni 1978,
c. film,
som har lämnats tUl statens biografbyrå för granskning efter
utgången av december 1978,
d. fonogram
eller videogram, som har gjorts tUlgängligt för allmänhe
ten här i riket efter utgången av december 1978, och
e. kombinerat
material i fråga om vilket samtiiga beståndsdelar har
lämnats ut för spridning efter utgången av december 1978.
2.
Genom den nya lagen upphävs
lagen (1949: 166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda
exemplar av tryckt skrift.
3.
I fråga om tryckt skrift som
har utgivits före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
4.
Föreskrifterna i 6 § i den nya
lagen skaU även tUlämpas i fråga om skrift, av vilken enligt äldre föreskrifter
exemplar har lämnats eller lämnas samtidigt med pliktexemplar av den nya
framställningen enligt
6§.
5. Pliktexemplar
av fonogram enUgt 13 och 14 §§ skaU under tiden
den 1 januari30 juni 1979 lämnas till nationalfonoteket vid kungl. bib
lioteket.
Prop. 1977/78:97 151
2
Förslag fiU
Lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och
konstnärliga verk
Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960: 729) om upphovsrätt tiU litterära och konstnärUga
verk
dels
att i 12 §, 18 § andra stycket, 22, 51 och 62 §§ ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,
dels
att 45, 46, 48 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 22 a22 c §§, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
22
a §
Har företag som avses i 22 § första stycket rätt att i utsändning
återgiva verk, må företaget för att säkerställa framtida bevisning om
innehållet i program upptaga verket på anordning genom vilken det kan
återgivas. Utöver vad som följer av 22 b § må sådan upptagning icke utnyttjas
för annat än bevis ändamål.
22
b §
Upptagning som gjorts med stöd av 22 a § må, om den har dokumentariskt
värde, bevaras i arkiv som avses i lagen (1978: 000) om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar.
För
bevarande i arkiv som sägs i första stycket må arkivet överföra offentliggjort
filmverk på anordning genom vilken det kan återgivas.
22
c §
Har
exemplar av offentliggjort verk överlämnats till arkiv som sägs i 22 b §, må
enstaka exemplar av verket framställas, om det är påkallat från beredskaps-
eller skyddssynpunkt. Enstaka exemplar må framställas även för forskningsändamål.
Exemplar som framställts med stöd av denna paragraf må ej utnyttjas för annat
ändamål.
Prop. 1977/78: 97 152
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
45
§1
En
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke
utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan anordning,
genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio eller
television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.
Ej
må framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan
konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän
tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.
Beträffande
upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsänd
ning och överföring, som avses i ning och överföring, som avses i
denna paragraf, skall vad i 3 och denna paragraf, skall vad i 3 och
9 §§, 11 § första stycket, 14 § förs- 9 §§, 11 § första stycket, 14 § förs
ta stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § ta stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 24, 24 a, 27, 28, 41 första stycket, 22 a22 c, 24, 24 a,
och 42 §§ sägs äga motsvarande 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga mot-
tiUämpning. svarande tillämpning.
46
§2
Grammofonskiva
eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej utan framställarens
samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen
ägde ram. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en
sådan anordning till en annan.
Beträffande
förfarande, som en- Beträffande förfarande, som en
ligt denna paragraf är beroende av ligt denna paragraf är beroende av
framställares samtycke, skall vad framställares samtycke, skall vad
i 9 §, 11 § första stycket, 14 § förs- i 9 §, 11 § första stycket, 14 § förs
ta stycket, 17 och 21 §§, 22 § förs- ta stycket, 17 och 21 §§, 22 § förs
ta stycket samt 24 och 24 a §§ ta stycket, 22 a22 c, 24 och
sägs äga motsvarande tUlämpning, 24 a §§ sägs äga motsvarande till-
lämpning.
48
§3
Ljudradio-
eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller televisionsföretagets
samtycke återatsändas eller upptagas på anordning, genom vilken den kan
återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning återgivas
för aUmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.
Ej
må utsändning, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan
radio- eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till
en annan förrän tjugufem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum.
Vad
i 9§, 11 § första stycket, Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 14 § första stycket, 17, 20 och
1 Senaste lydelse 1976:192.
2 Senaste lydelse 1973: 363.
3 Senaste lydelse 1973: 363.
Prop. 1977/78:97 153
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
21
§§, 22 § första stycket samt 24 21 §§, 22 § första stycket, 22 a
och 24 a §§ sägs skall äga
motsva- 22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga
rande tiUämpning i fall
som avses motsvarande tillämpning i fall som
i denna paragraf. avses i denna paragraf.
49
§*
Katalog,
tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter,
må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter
det år, då arbetet utgavs.
Vad
i 9 §, 11 § första stycket Vad i 9 §, 11 § första stycket,
samt 14, 24 och 24 a §§ sägs skall 14, 22 a22 c, 24 och 24 a §§
äga motsvarande tillämpning be- sägs skall äga motsvarande till
träffande arbete som avses i denna lämpning beträffande arbete som
paragraf. Är sådant arbete eller avses i denna paragraf. Är sådant
del därav föremål för upphovsrätt, arbete eller del därav föremål för
må den ock göras gällande. upphovsrätt, må den ock göras
gällande.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tUlämpas även på verk som
tillkommit före ikraftträdandet. Vad sålunda har föreskrivits om verk skall ha
motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning, ljudradioutsändning
och televisionsutsändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt på arbete som avses
i 49 §.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild
dels
att i 6, 9, 11 och 23 §§ ordet "Konungen" i oUka böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels
att 12 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12 §1
I
rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bUd fritt
utnyttjas.
I
fråga om rätten tiU fotografisk bild skall vad i 9 och 24 §§ lagen (1960: 729)
om upphovsrätt tiU Utterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tiUämpning,
varvid dock vad som där sägs om alster av bildkonst i stället skall gälla
fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapUgt värde.
AUmän
handling skall utan hinder av rätt tUl fotografisk bild tillhandahållas i den
ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar.
*
Senaste lydelse 1973: 363. 1 Senaste lydelse 1973: 362,
Prop. 1977/78:97 154
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
I
fråga om rätten till fotografisk bild skaU vad i 22 a22 c §§ lagen (1960:729)
om upphovsrätt tiU litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tUlämpas även på fotografisk bUd
som har framställts före ikraftträdandet.
Prop. 1977/78:97 155
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1978-02-23
Närvarande:
justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl, justitierådet Höglund, justitierådet
Hessler.
EnUgt
protokoU vid regeringssammanträde den 26 januari 1978 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wikström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
tiU
1.
lag om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar,
2.
lag om ändring i lagen (1960:
729) om upphovsrätt tiU litterära och konstnärliga verk,
3. lag
om ändring i lagen (1960 : 730) om rätt tiU fotografisk bild.
Förslagen har inför lagrådet föredragits, det under 1) upptagna av
hovrättsassessorn
Lars Bergman och de under 2) och 3) upptagna av hovrättsassessorn Agne Henry
Olsson,
Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:
Fiirslaget
till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
2 §
I
paragrafen definieras några av de termer som används i den föreslagna lagen,
bl. a. fonogram och videogram.
Med fonogram
skall sålunda förstås upptagning, som uteslutande innehåUer ljud och vars
innehåll kan avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel.
Bestänmielsen
synes inte vara helt klar eftersom den kan avse antingen det materiella
underlag på vilket en ljudupptagning fixerats (t. ex. en grammofonskiva eUer en
ljudkassett) eller också den sekvens av ljud som upptagits. Möjligen kan
bådadera åsyftas. EnUgt lagrådets mening bör bestämmelsen förtydligas.
Bestämmelser
som anknyter tiU fonogram finns redan i den upphovsrättsUga lagstiftningen,
låt vara att denna ej använder själva ordet. I 46 § upphovsrättslagen (URL) ges
sålunda bestämmelser om att "grammofonskiva eller annan anordning, på
vilken ljud upptagits" ej må eftergöras utan framstäUarens samtycke. Vad
som här åsyftas är tydUgen det materiella underlaget anordningen för
upptagningen. I denna mening används begreppet fonogram också i internationeUa
konventioner
Prop. 1977/78:97 156
tiU
vilka Sverige anslutit sig, se t. ex. art. 3 i 1961 års internationeUa
konvention om skydd för utövande konstnärer, framstäUare av fonogram samt
radioföretag (prop. 1962: 151) och art. 1 i 1971 års konvention rörande skydd
för framstäUare av fonogram mot olovUg kopiering av deras fonogram (prop. 1972 :
136).
Enligt
lagrådets mening vore det lämpUgt att anknyta tiU den terminologi som utbildat
sig inom den upphovsrättsUga lagstiftningen. Definitionen av fonogram bör aUtså
ange att med fonogram avses det materiella underlaget för en upptagning. I
enlighet härmed bör en bestämmelse i ämnet innehåUa, att med fonogram skaU
förstås anordning, på vUken uteslutande upptagits ljud och vars innehåU kan
avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel.
Med
videogram skall enligt förslaget förstås upptagning, vars innehåll är avsett
att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom anordning där
upptagningens innehåll i något skede föreUgger i form av elektriska signaler.
Definitionen
Uder av samma brist som definitionen av fonogram. Det är sålunda oklart om med
videogram betecknas det materiella underlaget för en viss upptagning eller den sekvens
av bUder, med eller utan ljud, som upptagningen innehåUer eller bådadera.
Bestämmelser
som uteslutande anknyter till videogram finns ännu inte i svensk lagstiftning.
Inte heUer finns det ännu några internationella konventionsbestämmelser som uteslutande
behandlar videogram. I den internationella diskussion som pågår för att
förbereda eventuella sådana bestämmelser är meningarna delade: enligt en åsikt
bör termen användas för det materiella underlaget för en upptagning medan enUgt
en annan åsikt termen bör avse såväl detta underlag som upptagningens innehåll.
När
det gäller den nu föreslagna lagen synes det lämpUgt att man definierar
videogram på motsvarande sätt som fonogram, dvs. såsom avseende det materieUa
underlaget för upptagningen. EnUgt lagrådets mening bör med videogram alltså
förstås en anordning på vilken det finns en upptagning av det slag det här gäUer.
Om termen framdeles skuUe anses böra bestämmas på aimat sätt i upphovsrättsUg eUer
annan lagstiftning om videogram eller om det aktuaUseras av den tekniska utveckUngen,
får självfaUet övervägas om definitionen bör ändras.
Vad
angår definitionens närmare innehåU i övrigt har enUgt remissprotokollet
beaktats vissa huvudformer av videogram, nämUgen videoband, videokassetter och
videoskivor. Dessa medier har gemensamt att, såsom framgår av den föreslagna
definitionen, upptagningen i något skede föreUgger i form av elektriska
signaler. I lagrådet har emeUertid upplysts att under senaste tid framkommit ytteriigare
ett medium som kan återges med videoteknik. Det gäUer upptagning på vanlig fUm
(i s. k. super-8-format), som är insatt i kassett avsedd för återgivning genom
videoapparatur. Bildupptagningen sker här utan användande av elektriska
signaler. Däremot sker återgivningen, som nyss angivits, med
Prop. 1977/78:97 157
videoteknik.
EnUgt lagrådets mening bör även medier av detta slag omfattas av definitionen.
Detta kan ske genom att låta definitionen anknyta, inte tiU upptagningen utan
till återgivningen och ange att denna skall ske genom videoteknik.
I
enlighet med det anförda bör definitionen av videogram ange att med videogram
förstås anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av
rörliga bUder, med eUer utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar
elektriska signaler.
13
§
Enligt
paragrafens första stycke skall i princip leveranspUkt föreUgga i fråga om fonogram
eller videogram som har mångfaldigats här i riket i visst antal exemplar och
som har gjorts tillgängUgt för alhnänheten här. I andra stycket föreskrivs att fonogram
eUer videogram görs tiUgängligt för aUmänheten, när åtgärd vidtas som anges i 2
§ tredje stycket URL,
Nämnda
lagrum i URL innebär att Utterärt eller konstnärligt verk görs tillgängligt för
allmänheten dels då det framförs offentligt dels då exemplar därav sprids till
allmänheten eUer visas offentUgt, Vidare sägs att lika med offentligt
framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en
större sluten krets.
Bestämmelserna
avser två principieUt skilda sätt att förfoga över verket. För det första avses
fall då verket vad som ibland kallas det immateriella verket (se t. ex. SOU
1956 : 25 s. 38) framförs offentUgt, För det andra avses fall då exemplar av
verket sprids tiU allmänheten eller visas offentUgt. Med exemplar åsyftas
föremål på eller i vUka verket fixerats, t. ex. böcker och grammofonskivor (a.a.
s. 93).
EnUgt
vad lagrådet uttalat under 2 § bör med fonogram eUer videogram förstås det
materiella underlaget för den upptagning det gäller. Däremot bör ej avses
upptagningen själv.
Det
sagda innebär att 2 § tredje stycket URL kan tillämpas på fonogram eUer
videogram endast tiU den del lagrummet avser spridning eller visning av
exemplar. Syftet är emeUertid att ett fonogram eller videogram skall anses ha
gjorts tillgängligt för allmänheten även då det använts för offentligt
framförande utan att någon spridning av detta ägt rum.
Det
nämnda syftet kan aUtså enligt lagrådets mening inte uppnås genom en hänvisning
tiU 2 § tredje stycket URL. I stäUet bör direkt i 13 § andra stycket anges de
olika åtgärder som avses.
Lagrådet
föreslår att lagrummet erhåller följande lydelse: "Fonogram eller
videogram görs tillgängUgt för aUmänheten, när exemplar därav lämnas ut för
spridning eUer används för offentUgt framförande. Lika med offentligt
framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större
sluten krets."
Prop. 1977/78:97 158
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk
22
a22 c §§
I
dessa paragrafer ges bestämmelser om de inskränkningar i upphovsrätten som
behövs för att det nya arkivet för ljud och bUd (ALB) skall kunna bedriva sin arkiveringsverksamhet
när det gäUer verk som skyddas enhgt URL. Genom hänvisningar i 45, 46, 48 och
49 §§ URL och i 12 § lagen om rätt tiU fotografisk bUd (FotoL) konmier bestämmelsema
att gäUa även andra i URL skyddade prestationer och genom FotoL skyddade
fotografier.
Till
grund för regleringen Ugger tanken att radio- och TV-program skaU bevaras genom
att de s. k. referensupptagningar som programföretagen gör enUgt
radioansvarighetslagen skall överlänmas till ALB. I 22 a § ges bestämmelser om
programföretagens rätt att göra referensupptagningar. I 22 b § stadgas om rätt
för ALB dels att bevara referensupptagningar, som har dokumentariskt värde,
dels att för sitt arkiv kopiera tiU ALB överlämnat filmverk. I 22 c § ges
bestämmelser om rätt att kopiera ALB:s material, såvitt avser skyddade verk.
Av gmndläggande
betydelse är självfaUet om den föreslagna ordningen är förenlig med de internationeUa
förpUktelser som Sverige åtagit sig genom sin anslutning tUl Bernkonventionen.
I denna fråga uttalar departementschefen att referensupptagningarna får när det
gäUer skyddade verk och prestationer anses vara ett slags efemära upptagningar
i den mening som avses i art. 11 bis i Bernkonventionen. I fortsättningen
uttalas att Bernkonventionen här måste anses ge utrymme för en inte obetydlig
inspelnings- och arkivverksamhet så länge man tillgodoser bestämmelsens
huvudsyfte, nämligen att hindra en inspelnings- och arkivverksamhet som kan
innebära risker för upphovsmännens rätt att bestämma över sina verk.
Enligt
lagrådets mening är det möjUgen att gå för långt att beteckna
referensupptagningarna som ett slags efemära upptagningar i Bernkonventionens
mening. Konventionen stadgar uttryckUgen att efemära upptagningar får
framställas av radioföretaget för att brakas vid radioföretagets egna
utsändningar. Detta villkor är inte uppfyUt i fråga om upptagningar vilka,
såsom faUet är med referensupptagningar, görs för bevisändamål. Att
upptagningar av detta slag står de efemära upptagningarna nära är dock tydUgt.
HärtiU kommer att det är allmänt erkänt att det är förenUgt med konventionen
att, utöver de i konventionen UttryckUgen medgivna inskränkningarna i
upphovsrätten, göra även andra inskränkningar, om de är av mindre betydelse och
avser bl. a. kultureUa ändamål (se SOU 1956: 25 s. 230). Med beaktande av det
anförda och av att förslaget med de begränsningar som skaU gälla i fråga om
kopiering av arkiverat material inte kan anses medföra någon inskränktung av
praktisk betydelse i upphovsmännens rätt att bestämma över arkiv-
Prop. 1977/78:97 159
materialets
utnyttjande, finner sig lagrådet kunna biträda departementschefens uppfattning
att de föreslagna bestämmelserna är förenUga med Bernkonventionen. Det kan tUläggas
att andra konventioner rörande upphovsrätt och närstående rättigheter som är
att beakta i detta sammanhang främst Världskonventionen om upphovsrätt samt
de förut nämnda konventionerna av år 1961 och 1971 i vart fall ej kan anses
ge ett starkare skydd än Bemkonventionen och aUtså ej heUer utgör hinder för
den föreslagna regleringen.
I
fråga om de i 22 a och 22 b §§ föreslagna reglerna viU lagrådet förorda en omdisposition.
Enligt förslaget behandlas referensupptagningar, såsom förut berörts, dels i 22
a § som ger programföretag rätt att göra sådan upptagning, dels i 22 b § första
stycket som föreskriver att upptagningen, om den har dokumentariskt värde, får
bevaras hos ALB. Bestämmelsen i 22 b § andra stycket avser däremot ej
referensupptagningar utan ALB:s rätt att kopiera film. I 22 a § föreskrivs
ytterligare att, utöver vad som följer av 22 b §, referensupptagning inte må
utnyttjas för annat än bevisändamål. Enligt lagrådets mening skulle
bestämmelserna vinna i överskådlighet om bestämmelsen i 22 b § första stycket
om bevarande av referensupptagning togs upp i omedelbar anslutning till bestämmelsen
i 22 a § om framställning av referensupptagning. Huvudbestämmelserna om
referensupptagningar skulle på sä sätt komma att ges i en och samma paragraf.
Förslaget
innebär att den i 22 a § gjorda hänvisningen tiU 22 b § utgår. Meningen torde
ha varit att denna hänvisning skuUe ha inbegripit en hänvisning tiU 22 c §. Med
lagrådets förslag bör göras en direkt hänvisning tiU 22 c §.
Med
den omdisposition som nu förordas kan bestämmelsen i 22 b § andra stycket behåUas
och få utgöra hela innehåUet i paragrafen. Hänvisningen tiU 22 b § första
stycket får emeUertid i stäUet avse 22 a §.
Vad slutUgen
angår 22 c § inleds denna med en bestämmelse att, om exemplar av offentUggjort verk
har överlämnats tUl ALB, enstaka exemplar av verket må framställas om det är påkaUat
från beredskaps-eller skyddssynpunkt. Vidare sägs att enstaka exemplar må
framställas även för forskningsändamål.
I
dessa bestämmelser anges icke vem som får framställa exemplar. Tanken torde
vara att ALB normalt självt skaU utföra förekommande kopieringar genom sin
personal. Man torde emellertid ha avsett att möjliggöra att även t. ex. en
forskare skaU kuima kopiera material som uUämnats tiU honom för studium. EnUgt
lagrådets mening bör man emellertid för att förebygga en aUtför extensiv toUming
av lagtexten UttryckUgen ange att kopieringsrätten tiUkommer arkivet. Så har
skett i 12 § URL i fråga om arkivs och bibUoteks rätt att fotokopiera verk. Formuleras
bestämmelsen i enUghet härmed, utesluter detta inte att kopieringsåtgärd i det
enskilda faUet kan, med arkivets tiUstånd, vid-
Prop. 1977/78:97 160
tagas
av forskare eller annan. Om arkivet lämnat sådant tillstånd, får det nämligen
anses ha ansvaret för åtgärden och i rättslig mening anses ha utfört
kopieringen.
Lagrådet
föreslår i enUghet med det anförda att 22 a22 c §§ får följande lydelse:
"22
a §
Har
företag som avses i 22 § första stycket rätt att i utsändning återgiva verk, må
företaget för att säkerstäUa framtida bevisning om innehåUet i program upptaga
verket på anordning genom vilken det kan återgivas. Har sådan upptagning
dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978 : 000) om pUktexempIar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Upptagning
som avses i första stycket får utnyttjas endast för bevisändamål, om ej annat
följer av 22 c §.
22
b §
För
bevarande i arkiv som sägs i 22 a § må arkivet överföra offentliggjort
filmverk på anordning genom vilken det kan återgivas.
22
c §
Har
exemplar av offentUggjort verk överlämnats tiU arkiv som sägs i 22 a §, må
arkivet framstäUa enstaka exemplar av verket om det är påkaUat från beredskaps-
eUer skyddssynpunkt. Arkivet må även framställa enstaka exemplar för
forskningsändamål. Exemplar som framstäUts med stöd av denna paragraf må ej
utnyttjas för annat ändamål."
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bUd
Förslaget
lämnas utan erinran.
Prop. 1977/78: 97 161
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-02-23
Närvarande:
statsråden Ahlmark, ordförande, och Bohman, Turesson, Antonsson, Mogård,
Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Wikström
Proposition
om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar
Föredraganden
erinrar om att han vid regeringssammanträdet den 26 januari 1978 lagt fram
förslag till organisation, resurser m. m, för bevarande av skrifter och ljud-
och bildupptagningar. Han anmäler därefter lagrådets yttrande över förslag
till
1.
lag om pUktexempIar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar,
2.
lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt tiU litterära och konstnärUga verk,
3. lag
om ändring i lagen (1960 : 730) om rätt till fotografisk bild.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet
har föreslagit att definitionerna av termerna fonogram och videogram i 2 § i
det remitterade förslaget till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar skall förtydligas på visst sätt. Jag har intet att erinra
häremot. Som jag har anfört i bl, a. avsnitt 11.3 bör det ankomma på
riksarkivet att följa den tekniska utvecklingen på området. De olika
definitionerna i lagen bör vid behov anpassas till denna utveckUng,
Av
de skäl som lagrådet har anfört bör 13 § andra stycket i lagen om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar få den lydelse som lagrådet har
föreslagit.
Efter
samråd med chefen för justitiedepartementet har jag inte heUer någon invändning
mot lagrådets förslag i fråga om utformningen av 22 a 22 c §§ i lagen om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) och kan tiUstyrka att
lagtexten avfattas i enlighet med vad lagrå-
1
Beslut om lagrådsremissen fattat vid regeringssammanträde den 26 januari 1978.
11
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 97
Prop. 1977/78: 97 162
det
har föreslagit. Jag vill emellertid understryka att frågan om hur dessa
bestämmelser slutligen bör inordnas i URL får prövas av utredningen (Ju 1976:
02) om upphovsrätt i samband med utredningens översyn av lagen.
Regeringen
har den 16 februari 1978 beslutat proposition med förslag om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m, m, (prop. 1977/78: 91). I propositionen föreslås att 5
§ radiolagen (1966: 755) ändras. Den hänvisning tUl 5 § radiolagen som har
gjorts i 11 § första stycket i det remitterade förslaget till lag om
pliktleveranser av skrifter och ljud- och bildupptagningar bör med anledning
härav i stället avse 5 § första stycket radiolagen. Detta innebär ingen ändring
i fråga om vilka upptagningar av ljudradio- och TV-program som är
leveranspliktiga.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
dels
att antaga de av lagrådet granskade förslagen till
1.
lag om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar,
2.
lag om ändring i lagen (1960:
729) om upphovsrätt tUl litterära och konstnärliga verk,
3. lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bild,
dels att
4.
till Vissa bibliotekskostnader
inom högskolan för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 500 000 kr.,
5.
besluta att en central myndighet,
arkivet för ljud och bild, skall inrättas den 1 januari 1979 enligt de
riktlinjer jag har förordat,
6.
till Arkivet för ljud och bild
för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3
800 000 kr.,
7.
bemyndiga regeringen att vidta
de övergångsbestämmelser och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra
förslagen rörande den nya myndigheten.
Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1977/78: 97 163
Innehållsförteckning
Propositionen
.................................................. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ 1
Lagförslag...........................................................
3
1
Förslag till Lag om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild-upptagningar 3
2
Förslag tUl Lag om ändring i
lagen (1960: 729) om upphovsrätt
till
litterära och konstnärliga verk ........................ 8
3.................................................................... Förslag
till Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till foto
grafisk bild .................................................... 10
Utdrag
av regeringsprotokoll den 26 januari 1978 ..... .. 12
1
Inledning ........................................................ .. 12
2
Utgångspunkter ............................................. .. 15
2.1 Utredningen
om pliktexemplar av skrift........... .. 15
2.2 Tidningsfilmningskommittén
........................ .. 16
2.2.1
Bakgrand ............................................... 16
2.2.2
Nuvarande tidningshantering och
tidningsfUmning 16
2.2.3
Framförliggande
tidningsfilmning ................ 17
2.3 Dataarkiveringskommittén
............................ 17
2.3.1
Nuläge ................................................. 17
2.3.2
Tidigare framförda
reformförslag ................. . 18
2.3.3
PrincipstäUningstagande i DAK:s
betänkande . 19
Utredningen
om pliktexemplar av skrift..................... .. 21
3 Pliktexemplar
av skrift........................................ . 21
3.1 Kommitténs
förslag ................................ . 21
3.1.1
Skäl för leveransskyldighet ........................ . 21
3.1.2
Utnyttjande av pliktexemplar m.
m................. . 21
3.1.3
Pliktleverans eller leverans
efter rekvisition .... . 22
3.1.4
Pliktexemplarens antal och
mottagare .......... 23
3.1.5
Leveransskyldighetens
omfattning ............. . 24
3.1.6
Leveransförfarande ................................... 25
3.1.7............................................................. Frågor
om gaUring 26
3.1.8.............................................................. Resursfrågor 27
3.2 Remissyttrandena
.................................. 27
3.2.1
AUmänna synpunkter.................................. .. 27
3.2.2
Pliktleverans eller leverans
efter rekvisition ..... 28
3.2.3
Pliktexemplarens antal och
mottagare ........... . 28
3.2.4
Leveranspliktens omfattning ........................ 29
3.2.5
Leveransförfarande ................................... 30
3.2.6
Gallring ................................................ 31
3.2.7
Resursfrågor.............................................. 31
Utredningen
om dagspress på mikrofilm..................... 33
4 Utredningens
förslag.......................................... . 33
4.1 Organisatoriska
och rättsliga frågor .............. . 33
4.1.1
Organisatoriska frågor ............................ . 33
4.1.2
Rättsliga frågor ...................................... . 33
4.2 Leveransskyldighet
................................... 34
Prop. 1977/78: 97 164
4.2.1
Allmänna synpunkter på
författningsregleringen 34
4.2.2
Den föreslagna lagen .................................. 35
4.2.3
Förslag till förordning med
tillämpningsföreskrifter till den föreslagna lagen om skyldighet att avlämna
exemplar
av
tidningar m. m. för mikrofilmning................ 37
4.3
Remissyttrandena ............................... ... 38
Dataarkiveringskommittén ..................................... 40
5 Lagringsambitioner
........................................ 40
5.1 Utredningsförslag
................................... ... 40
5.1.1
DAK ...................................................... 40
5.1.2
Betänkandet Pliktexemplar av
skrift .............. 41
5.2 Remissyttrandena
................................... 41
5.2.1
Remissyttrandena över DAK:s
förslag ............ .. 41
5.2.2
Remissyttrandena över
betänkandet Pliktexemplar av skrift 42
6 Databärare
och inspelningsteknik ........................ 43
6.1 DAK
....................................................... 43
6.1.1
AUmänt ................................................... 43
6.1.2
Radiosändningarna ................................... 43
6.1.3
TV-sändningarna .................................. 43
6.1.4
Fonogrammen .......................................... .. 44
6.1.5
Filmen ................................................... 44
6.1.6
Videokassetter, bildskivor m, m...................... 44
6.2 Remissyttrandena
................................... 44
6.2.1
Allmänt ................................................... 44
6.2.2
Radiosändningarna ................................... .. 44
6.2.3
TV-sändningarna ....................................... 45
6.2.4
Fonogrammen .......................................... 45
6.2.5
Filmen ................................................... 45
6.2.6
Videokassetter, bildskivor m. m...................... 46
7 GaUring
av radio- och TV-sändningar ................... 46
7.1
DAK ...................................................... 46
7.2
Remissyttrandena .................................. 46
8 Rättsliga
frågor ................................................ .. 47
8.1
Rättsliga utgångspunkter för
ett vidgat bevarande 47
8.2
LeveranspUkt m. m.................................. .. 48
8.2.1 AUmänt
............................................. 48
8.2.1.1 DAK
.................................................. 48
8.2.1.2 Remissyttrandena
............................... .. 49
8.2.2 Radio-
och TV-sändningar ...................... 49
8.2.2.1
DAK .................................................. .. 49
8.2.2.2
Remissyttrandena ............................... .. 49
8.2.3 Fonogram,
film och vissa bUdupptagningar... 50
8.2.3.1 Utredningsförslag
50
8.2.3.1.1
DAK .................................................. .. 50
8.2.3.1.2
Betänkandet Pliktexemplar av
skrift ........... 51
8.2.3.2 Remissyttrandena
51
8.2.3.2.1
Remissyttrandena över DAK:s
förslag.......... 51
8.2.3.2.2
Remissyttrandena över
betänkandet Pliktexemplar av skrift 52
8.3 Utnyttjanderätt
................................... 53
8,3,1
DAK .............................................. .. 53
8.3.1.1
Allmänt ......................................... 53
Prop. 1977/78:97 165
8.3.1.2
Tryckfrihetsförordningens
tillämpning på arkivmaterialet 53
8.3.1.3
Rätt att framställa kopior för
arkivets verksamhet 53
8.3.1.4
Rätt tiU forskning och visst
studium............ 54
8.3.1.5 Rätt
till annat utnyttjande........................ .. 55
8.3.2
Remissyttrandena ............................ .. 55
8.3.2.1
Alhnänt ............................................. 55
8.3.2.2
Tryckfrihetsförordningens
tillämpning på arkivmaterialet 55
8.3.2.3
Rätt att framställa kopior för
arkivets verksamhet 55
8.3.2.4
Rätt till forskning och visst
studium............ .. 56
8.3.2.5 Rätt
tiU annat utnyttjande 56
9
Organisatoriska frågor ...................................... 57
9.1 DAK
....................................................... 57
9.1.1
En eller flera
arkivinstitutioner ..................... 57
9.1.2
Arkivinstitutionens
arbetsuppgifter ............... 57
9.1.3
Övertagande av arkivmaterial
från andra institutioner 58
9.1.4
Personalbehov ......................................... 59
9.1.5
Lokalbehov ............................................ .. 59
9.2 Remissyttrandena
.................................. 59
9.2.1
En eUer flera
arkivinstitutioner ..................... 59
9.2.2
Arkivinstitutionens
uppgifter .................... 61
9.2.3
Övertagande av arkivmaterial
från andra institutioner .. 62
9.2.4
Personalbehov ........................................ 62
9.2.5
Lokalbehov ............................................ 62
10 Kostnader
63
10.1
DAK ....................................................... .. 63
10.2
Remissyttrandena ....................................... .. 63
11 Föredraganden
63
11.1
Inledning ............................................. .. 63
11.2
Material som skaU bevaras ....................... .. 66
11.2.1
Pliktexemplar av skrift ............................. 66
11.2.2
Pliktexemplar av
dagstidningar ................ 70
11.2.3
PUktexempIar av ljud- och
bildupptagningar 72
11.3
Tekniska frågor rörande ljud-
och bildupptagningar .. 75
11.4
Gallring m. m.......................................... 79
11.5
Rättsliga frågor .................................... .. 81
11.5.1 Leveransskyldigheten
............................. 81
11.5.1.1
Allmänt.................................................. 81
11.5.1.2
Pliktexemplar av skrifter .......................... 82
11.5.1.3
PUktexempIar av ljud- och
bildupptagningar.. 86
11.5.1.4
PUktexempIar av kombinerat
material ........ 87
11.5.2
Tryckfrihetsförordningens tiUämpning
på arkivmaterialet 89
11.5.3
Upphovsrättsliga frågor ........................ 92
11.5.3.1
Det upphovsrättsliga
regelsystemet............ 92
11.5.3.2
FörhåUandet till upphovsrätten
såvitt gäller litterära och konstnärliga verk 94
11.5.3.3
S. k. närstående rättigheter
och rätten tiU fotografi 99
11.6 Organisatoriska
frågor ............................. 100
11.6.1
Skrifter m, m.......................................... 100
11.6.2
Ljud- och bildupptagningar ....................... 102
11.7 Resursfrågor
....................................... 106
Prop. 1977/78:97 166
11.7.1
Skrifter m, m..........................................
106
11.7.2
Ljud- och bildupptagningar ....................... 108
11.8
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1978/79 . 109
11.9
Upprättade lagförslag ........................... 110
11.10
Specialmotivering tiU
upprättade lagförslag .. 110
11.10.1 Förslaget
tiU lag om pUktexempIar av skrifter och Ijud-
och
bUdupptagningar............................... 110
11.10.2
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om upphovsrätt tiU litterära och konstnärliga verk 127
11.10.3
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen om rätt tiU fotografisk bUd : 134
11.10.4
Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser beträffande URL och FotoL 135
12
HemstäUan ................................................... 135
13
Beslut ......................................................... 135
Bilaga
1. Förslag av utredningen om pliktexemplar av skrift 136
Bilaga
2. Tidningsfilmningskommitténs förslag ........ 139
Bilaga
3. DAK:s förslag ....................................... 141
Bilaga
4. De remitterade förslagen ........................... 146
Utdrag
av lagrådets protokoll den 23 febmari 1978 ..... 155
Utdrag
av regeringsprotokollet den 23 februari 1978 ... 161
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 770690
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
54 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (53)
53 kopplingar i 28 dokument.
- SOU 2021:32 Papper, poddar och . Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial s. 95 om s. 84 · s. 111 om s. 116 · s. 234 om s. 128 · s. 441 i texten
- Prop. 2016/17:116 Kulturarvspolitik s. 32 i texten
- SOU 2014:36 Frågor om följerätt och om museernas kopiering s. 175 om s. 129 · s. 177 om s. 130 · s. 178 om s. 130 i texten
- SOU 2013:4 Tillstånd och medling s. 184 om s. 129 · s. 186 om s. 130 · s. 187 om s. 130 i texten
- Prop. 2011/12:121 Leveransplikt för elektroniskt material s. 43 om s. 68 · s. 56 i texten · dokumentnivå
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1984 s. 304 om s. 158 i texten