Sök i Ratio Lex

med förslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m.m.

243 sidor, varav 180 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 180 av 243 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:11, med förslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 Regeringens proposition

1978/79:11

med
förslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m. m.;

beslutad
den 14 september 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN
ROMANUS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen förordas en ökad satsning på de enkla och billiga ordinära
delgivningsformema. Olika åtgärder föreslås för att göra framför allt brevdelgivningen
effektivare. Större återhållsamhet förutsätts i fråga om användningen av
stämningsmannadelgivning.

En
omorganisation föreslås beträffande stämningsmannaverksamheten. Uppgiften att
förordna stämningsmän flyttas från länsstyrelserna till polismyndigheterna. I
samband därmed görs den ändringen att endast delgivning som en stämningsman
har utfört i tjänsten räknas som stämningsmannadelgivning. Kostnadema för den
del av verksamheten som avser stämningsmannadelgivning på begäran av annan än
myndighet skall täckas av avgifter.

Även
vissa andra ändringar i delgivningslagstiftningen föreslås. Bl. a. tas
ställning till den rättsliga innebörden av att delgivningsförsändelse utkvitteras
med stöd av s. k. postfullmakt. Vidare upphävs parts ovUlkorliga rätt enligt
bl. a. lagsökningslagen att själv ombesörja delgivning.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

I
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11

1
Förslag till

Lag
om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom
föreskrivs att 3, 4, 17, 19 samt 22-24! (1970:428) skall ha nedan angivna
lydelse.

delgivningslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Nuvarande
lydelse

Myndighet
ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med posten eller med bud till
den sökte, varvid som bevis att denne mottagit försändelsen begäres delgivningserkännande
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Myndighet
som Konungen bestämmer får ombesörja att handlingen lämnas till den sökte i
särskild ordning genom postverkets försorg om det finns anledning antaga, att
delgivningserkännande eller mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej
kommer att erhållas i tid (särskild postdelgivning).

Kan
delgivning ej ske enligt första eller andra stycket, skaU myndigheten anlita
stämningsman eller annan, vars intyg utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).

Föreslagen
lydelse

Myndighet
ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med posten eller överlämna
den med bud eller på annat sätt till den sökte, varvid som bevis att denne har
mottagit försändelsen begäres delgivningskvitto eller mottagningsbevis
(ordinär delgivning).

Om
det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller mottagningsbevis ej
kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndighet som
regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdelgivning).

Kan
delgivning ej ske enligt första eller andra stycket, får delgivning ske genom
stämningsman eller annan, vars intyg enhgt 24 § första stycket utgör fuUt bevis
om delgivning (stämningsmannadelgivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fall som avses i 15
och 16 §§ lår delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
befordran av meddelande, som skall delges, genom telegraf, telefon eller på
annat liknande sätt till den på vUken delgivningsupp-draget ankommer meddelas
bestämmelser av Konungen.

4 §

Om
befordran av meddelande, som skaU delges, gei\om telefon, telegram eller på
annat liknande sätt till den på vilken delgivningsupp-draget ankommer meddelas
bestämmelser av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om
handlingens huvud-

17 §>

Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles
tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer,
och genom att meddelande härom och om handlingens huvud-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11

Nuvarande
lydelse

sakliga
innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av
dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i
tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i
myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om
kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i
samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket
andra punkten med de personer som hyr eUer annars innehar lägenhet i samma
fastighet skaU dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt
inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

1 fall som avses i 16 §
sändes dessutom meddelande med posten tiU någon eller några av de personer som
sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt
för aUa dem som avses med delgivningen. Ingår statlig myndighet eller kommun
bland dem som avses med delgivningen, skall sådant meddelande alltid sändas
till myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i fall som avses i 16 §
första stycket andra punkten de personer som hyr eller annars innehar lägenhet
i samma fastighet, skall i stället handlingen eUer meddelande enligt 6§ andra
stycket sändas med posten tUl envar av dem, om ej också detta förfarande
skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn
till ändamålet med delgivningen.

Föreslagen
lydelse

sakliga
innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av
dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i
tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i StäUet anslås i myndighetens
lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om
kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skaU ske i
samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket
andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma
fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt
inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

1 fall som avses i 16 §
sändes dessutom meddelande med posten till någon eller några av de personer som
sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt
för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statiig myndighet eller kommun
bland dem som avses med delgivningen, skall sådant meddelande alltid sändas
till myndigheten eller kommunen. Gäller delgivningen i fall som avses i 16 §
första stycket andra punkten de personer som hyr eller annars innehar lägenhet
i samma fastighet, skall i stället handlingen eller meddelande enligt 6§ andra
stycket sändas med posten till envar av dem, om ej också detta förfarande
skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn tiU
ändamålet med delgivningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 §'

Delgivning har skett genom
att den som sökes för delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eUer
styrkt avskrift eller styrkt ko-

Delgivning har skett genom
att den som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift
eller styrkt avskrift eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11

Nuvarande lydelse

pia oavsett på vilket sätt den kommit honom till hända.

Föreslagen lydelse

styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till
banda. Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skaU den anses
ha kommit honom tiU hända samma dag som den avhämtats på posten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekommer vid särskild postdelgivning eller
stämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot
handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är
tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eUer 13 § genom att det blivit fullgjort som
föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att
handlingen lämnats i den söktes hemvist eUer fästs på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om
kungörelsedelgivning under föratsättning att det blivit fullgjort som
föreskrives i paragrafens första stycke.

2:! §

Bestämmelsema
i denna lag om delgivning av handling tillämpas även vid delgivning av annat än
handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen
gäller i tillämpliga delar när någon på grund av föreskrift i författning har
att, utan samband med mål eller ärende, ombesörja delgivning. 1 fall som avses
i 15 eller 16 § skaU han påkaUa biträde hos länsstyrelsen som föranstaltar om
delgivning på hans bekostnad.

Lagen
gäller i tillämpliga delar när någon på grund av föreskrift i författning har
att, utan samband med mål eller ärende, ombesörja delgivning. I fall som avses
i 15 eller 16§/år han påkalla biträde hos länsstyrelsen som föranstaltar om
delgivning på hans bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 §

Polismyndighet
förordnar stämningsmän till det antal som behövs i varje polisdistrikt.

För varje kommun skall finnas en eller flera stämningsmän.
Stämningsman förordnas av länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att föra
förteckning över stämningsmän inom länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som
anges i intyget gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman,
tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde,
exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt, vid delgivning med den

Intyg av stämningsman gäller som fullt bevis att
delgivning skett på sätt som anges i intyget. Samma vitsord tillkommer intyg av
nämndeman, notarius publicus, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet,
åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv tjänsteman som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är underställd utmätningsman, som är intagen i
kriminalvårdsan-

Detsamma gäller intyg som utfår- stalt, häkte, allmän vårdanstalt för

das av tjänsteman vid postverket alkoholmissbrukare, ungdoms-

enligt bestämmelser som Konung- vårdsskola eller rättspsykiatrisk kil

en meddelar, och intyg som utfar- nik, tjänsteman vid anstalten. Sam-

das enligt särskilda föreskrifter om ma vitsord tillkommer intyg av no-

anslag på kommunens anslagstav- tarius publicus och intyg av nämn-

la. deman i tingsrätt vid delgivning
för

tingsrättens räkning.

Vid särskild postdelgivning har

intyg av tjänsteman vid postverket

sådant vitsord som anges i första

stycket.

Intyg att delgivning skett på utrikes ort skaH gälla som
fuUt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens
behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om
delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande
som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2. Av länsstyrelse förordnad stämningsman får till
utgången av år 1979

slutföra delgivningsuppdrag som han har mottagit före ikraftträdandet. 1

fråga om intyg som stämningsmannen härvid utfärdar gäller 24 § i sin äldre

lydelse.

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 195 a§ utsökningslagen (1877: 31
s. 1) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

195 a §'

Ansökan enligt 195§ skall jämte Ansökan
enligt 195 § skaU jämte

föreläggande för motparten att ytt- föreläggande för
motparten att yttra sig delgivas denne på sätt som är ra sig delgivas
denne på sätt som är föreskrivet för stämning i tviste- föreskrivet för
stämning i tvistemål. Delgivning sker genom över- mål. exekutors försorg,
om sökanden ej hellre vill ombesörja delgivningen själv.

Föreläggande som överexekutor i annat fall meddelar part
enligt detta kapitel sändes med posten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Paragrafen
införd 1970:445.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:11

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1921:244) om utmätningsed skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

5
5''

Upptages ansökning,
som gjorts av borgenär, skall förhör med parterna hållas infor
konkursdomaren å tid och ort, som av honom bestämmas. Konkursdomaren teckne
genast å ena exemplaret av ansökningen föreläggande för gäldenären att
inställa sig vid förhöret, beredd att avgiva förklaring över ansökningen,
vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör hinder för målets
avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet, vilket ock skall
innehålla erinran om att utmätningseden må avläggas vid förhöret samt
anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak att bestrida
ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med företeende av
förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar av ansökningshandlingarna,
vara föreläggandet tecknats, skall delgivas gäldenären på sätt om stämning i
tvistemål är stadgat.

Upptages ansökning, som gjorts av borgenär, skall förhör med parterna
hållas inför konkursdomaren å tid och ort, som av honom bestämmas.
Konkursdomaren teckne genast å ena exemplaret av ansökningen föreläggande för
gäldenären att inställa sig vid förhöret, beredd att avgiva förklaring över
ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör hinder för
målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet, vilket ock
skaU innehåUa erinran om att utmätningseden må avläggas vid förhöret samt
anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak att bestrida
ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med företeende av
förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar av ansökningshandlingarna,
vara föreläggandet tecknats, skall delgivas gäldenären. Delgivning skaU ske
genom konkursdomarens försorg, där borgenären ej hellre vill själv ombesörja
delgivningen, I fråga om delgivning äge i övrigt vad om delgivning av stämning
i tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Senaste
lydelse 1946:813.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 7

4
Förslag till

Lag
om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom
föreskrivs att 94 § växellagen (1932:130) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

94 § /
växelmål må, där kåranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framställning av käranden skall rätten, om synnerligt hinder ej möter och
svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse
till samma dag som stämning sökes eller nästföljande dag.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1979.

5
Förslag till

Lag
om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom
föreskrivs att 72 § checklagen (1932:131) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
checkmål må, där käranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framstäUning av käranden skall rätten, om synneriigt hinder ej möter och
svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse
till samma dag som stämning sökes eller nästföljande dag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

'
Senaste lydelse 1946:845. 2 Senaste lydelse 1946:846.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 8

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslageri (1946:808)

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagsökningslagen (1946: 808) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§ Det exemplar av
ansökningen Det exemplar av ansökningen vara enligt 4§ föreläggandet
teck- vara enligt 4§ föreläggandet tecknats skall jämte
fordringshandling- näts skall jämte fordringshandlingen delgivas gäldenären
på sätt om en delgivas gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är
stadgat, stämning i tvistemål är stadgat. Delgivning skaU ske genom rättens
försorg, om borgenären ej hellre vill själv ombesörja delgivningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-06-01

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wik-sttöm, Friggebo, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Romanus

Lagrådsremiss
med forslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m. m.

1
Inledning

Delgivningslagen
(1970:428) trädde i kraft den 1 januari 1971. Genom lagen skapades ett
gemensamt förfarande för att delge handlingar i mål och ärenden vid domstolar
och förvaltningsmyndigheter.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 8 september 1972 tillkallade dåvarande
chefen för justitiedepartementet en sakkunnig' för att göra en teknisk översyn
av delgivningsbestämmelsema. Den sakkunnige, som antog namnet
delgivningsutredningen, avlämnade i oktober 1974 delbetänkandet (Ds Ju
1974:15) Förenklad delgivning och i augusti 1975 slutbetänkandet (Ds Ju
1975:19) Förenklad delgivning 2 Delgivningscentralema. Betänkandena har
remissbehandlats. Sedan vissa organisatoriska frågor ytterligare har utretts
av Statskonsult AB och redovisats i en den 31 januari 1978 dagtecknad
slutrapport har inom justitiedepartementet utarbetats promemorian (Ds Ju
1978:2) Delgivning. Departementspromemorian bör fogas till protokoUet i detta
ärende som bilaga I.

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av justitiekanslem
(JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms, Göteborgs och Malmö
tingsrätter, kammarrätten i Göteborg, domstolsverket, rikspoUsstyrelsen (RPS),
socialstyrelsen, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
riksskatteverket (RSV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON),
länsstyrelserna i Stockholms och Östergötiands län, poUsstyrelsema i
Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings och Bodens poUsdistrikt,
rättegångsutredningen (Ju 1977:06), Svenska kommun-

'
Expeditionschefen Harriet Stangenberg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 10

förbundet,
Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges
polischefer, Statstjänstemannaförbundet i vars yttrande Polisväsendets
tjänstemannaförening, avd. 107, har instämt , Svenska polisförbundet,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges AUmännyttiga Bostadsföretag (SABO),
Hyresgästerna;} riksförbund samt Finansieringsföretagens förening.

Polisstyrelserna
i Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt har bifogat yttranden från
delgivningscentralema i distrikten och länsstyrelsen i Stockholms län yttranden
från kronofogdemyndigheten i Stockholm och lokala skattemyndigheten i
Stockhohns fögderi.

Yttranden
över Statskonsultrapporten har efter remiss kommit in från domstolsverket, RPS,
postverket, statskontoret, RRV, LON, polisstyrelserna i Stockholms, Göteborgs,
Malmö, Norrköpings och Bodens polisdistrikt. Föreningen Sveriges polischefer,
Statstjänstemannaförbundet - i vars yttrande Polisväsendets
tjänstemannaförening, avd. 107, har instämt - samt Svenska polisförbundet.
PoUsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt har bifogat
yittranden från delgivningscentralema i distrikten.

En
sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian bör fogas tUl
protokoUet i detta äirende som bilaga 2.

I
detta ärende tar jag i första han«l upp de frågor om ändring i delgivningslagstiftningen
m.m. som har behandlats i departementspromemorian. Hit hör också frågan om
vilken myndighet som skall förordna stämningsmän och ha ansvaret för
stämningsmannaverksamheten. TUI ledning för myndighetemas arbete med
genomförandet bör också vissa aUmänna riktlinjer redan nu dras upp för den
framtida stämningsmannaverksamheten. Mera detaljbetonade frågor om organisation
och ekonomi får prövas i samband med behandlingen av myndighetemas
anslagsframställningar för budgetåret 1979/80.

2
Allmän motivering

2.1
Nuvarande ordning i huvuddrag

2.1.1
Inledning

Med
delgivning menas i princip att en handling bevisligen lämnas tUl någon som är
behörig att ta emot den. Föreskrifter om hur delgivning skall gå tUl finns i
delgivningslagen (1970:428; DL) och delgivningskungörelsen (1970:467; DK). I DL
ges bestämmelser om oUka delgivningsmetoder, vem som skall sökas för
delgivning, verkan av att adressaten vägrar ta emot delgivningshandlingen, när
delgivningen skall anses ha skett etc. DL innehåller däremot inte några
föreskrifter om i vUka fall delgivning skall ske. Sådana föreskrifter finns i
stället i de lagar och andra författningar där

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 11

krav
på delgivning av handling ställs upp. Där kan också ges bestämmelser som
avviker från DL, t. ex. om altemativa delgivningsmetoder eller om förbud att
använda vissa delgivniiigsförrher.

Systemet
med delgivning ger myndigheter och andra möjlighet att med hjälp av vissa
formediserade metoder överbringa handlingar tiU berörda personer. För
avsändaren är det ofta av stor vikt att få vetskap om och att kunna styrka att
handlingen verkligen har nått adressaten och när detta har skett. Till
delgivningen har nämligen i många fall knutits någon form av rättslig verkan.

Några
exempel kan belysa delgivningens funktion i vår rättsordning. Delgivningen kan
bilda utgångspunkt för beräkning av besvärstid eller annan tidsfrist.
Delgivning kan också vara en förutsättning för att ett rättsligt förfarande
skall kunna komma till stånd eller för att en dom eller ett beslut skall kunna
verkställas. Syftet med delgivningen kan också vara att förmå någon att
fullgöra något eller att kalla någon tUl förhandling eller annat sammanträde.
Underlåten delgivning eller brister i förfarandet vid delgivning kan å andra
sidan leda tiU att åtals- eller fordringspreskription inträder, att besvärstid
eUer annan tidsfrist inte börjar löpa eUer att ett rättsligt förfarande måste
göras om från början.

2.1.2
Delgivningslagen

Genom
DL, som trädde i kraft den I januari 1971, skapades ett gemensamt
delgivningsförfarande för rättegång och förvaltningsförfarande (prop. 1970:13,
ILU 1970:17, rskr 1970:101). DL anknyter sakligt sett tämligen nära till den
ordning som tidigare gäUde för de allmänna domstolama. Bestämmelserna riktar
sig i första hand till myndighetema men gäller i tilllämpliga delar också när
någon utan samband med mål eller ärende på grand av föreskrift i författning
skall ombesörja delgivning (22 § andra stycket DL).

En
grundläggande regel är att delgivning i mål eller ärenden i första hand skall
ombesöijas av myndigheten. Part får således själv ombesörja delgivning i mål
eller ärende endast om myndigheten medger det (2 § DL). I annan lagstiftning,
t. ex. lagsökningslagen (1946:808), finns dock regler som ger parten en
ovUlkorlig rätt till sådan s. k. partsdelgivning.

DL
upptar fyra olika sätt för delgivning av handlingar (3 § DL).

Den
enklaste formen, som också har föratsätts komma till användning i det
övervägande antalet faU, kallas ordinär delgivning. Handlingen sänds med posten
eller överlämnas med bud tiU den som skall delges. Denne bekräftar skriftligen
att han har tagit emot försändelsen. Ett mycket stort antal delgivningar kan
på detta sätt ske med hjälp av brev eller rekommenderad försändelse med
mottagningsbevis.

Om
ordinär delgivning inte är lämplig har vissa myndigheter rätt att utnyttja en
mera kvalificerad delgivningsmetod, som benämns särskild postdelgivning.
Delgivningsförsändelsen lämnas till posten, som överbringar

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 12

den
till den sökte, som regel mot kvitto och i samband med gängse brevbä-rarturer.

Kan
delgivning inte ske genom ordinär delgivning eller särskild postdelgivning får
stämningsmannadelgivning anlitas. Handlingen överlämnas då av särskilt
förordnad stämningsman, vars intyg utgör fullt bevis om delgivning. Samma
vitsord tillkommer också intyg från nämndeman, notarius publicus, åklfigare,
poUsman samt viissa tjänstemän inom utrikesförvaltningen och
exekutionsväsendet (24 § första stycket DL). Stämningsmän förordnas av
länsstyrelsen för vaije kommun (23 § DL). Endast om ett del-givningsärende är
synnerligen brådskande eUer det finns annan särskild anledning får
polismyndighet anlitas för stämningsmannadelgivning (6 § första stycket DK).

Om
den sökte saknar känt hemvist och det ej kan klarläggas var han uppehåller sig
sker delgivning genom kungörelse. Kungörelsedelgivning får ske också med den
som har känt hemvist, om han är oanträffbar och det inte kan klarläggas var
han uppehåller sig och det dessutom kan antas att han har avvikit eller på
annat sätt söker håUa sig undan (15 § DL). Denna del-givningsform får också
användas när en obestämd krets eller ett stort antal personer skall delges (16
§ DL). Handlingen hålls vid kungörelsedelgivning tUlgänglig hos myndigheten
och meddelande härom förs in i tidning (17 § DL). I de fall
kungörelsedelgivning kan ske med den som har känt hemvist medger lagen att
delgivningshandlingen i stäUet i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist
eller, om detta ej kan ske, fästs på dörren till hans bostad (s. k. spikning).

DL
innehåller också bestämmelser om vem som skall sökas för delgivning, dvs. vem som
är behörig att ta emot delgivningsförsändelser i olika situationer (7-11 §§
DL). Bl.a. regleras delgivning med juridiska personer. Vidare ges regler om s.
k. surrogatdelgivning, då delgivning sker genom att handling överlämnas till
annan än den som ytterst söks för delgivning (1214 §§ DL). Exempel på
surrogatdelgivning är att handlingen lämnas tiU bushåUsmedlem, hyresvärd eller
anstäUd, som har att i sin tur överlämna handlingen tiU den sökte. Har
surrogatdelgivning skett skickas meddelande härom med posten tiU den sökte
under hans vanliga adress.

Användningen
av såväl surrogatdelgivning som kungörelsedelgiv-ning/spikning är ibland
inskränkt genom avvikande regler i andra författningar som föreskriver att
delgivning måste ske med den sökte personligen. Detta gäUer särskilt
handlingar som underrättar den enskilde om att det har anhängiggjorts mål eller
ärende som avser åtgärd av särskilt ingripande betydelse för honom. Ett
exempel är 33 kap. 6 § rättegångsbalken (RB), som förbjuder surrogatdelgivning
och kungörelsedelgivning av stämning i brottmål. Enligt samma lagrum får
surrogatdelgivning ske av stämning i tvistemål endast om det förekommer
anledning att den sökte har avvikit eUer eljest håller sig undan.

I
19 och 20 §§ DL föreskrivs under vilka föratsättningar och vid vUken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 13

tidpunkt
delgivning skall anses ha skett. Enligt 19 § första stycket DL har delgivning
skett genom att den som söks för delgivning har mottagit handlingen i
huvudskrift eller styrkt avskrift eller kopia oavsett på vUket sätt den har
kommit honom till hända. Um föreläggande eUer annat beslut meddelas vid
förhandling, förhör eller annat sammanträde anses enligt 20 § DL delgivning ha
skett med den som var närvarande när beslutet meddelades. Dessa båda stadganden
stämmer väl överens med delgivningens ändamål, att garantera att den som berörs
av innehållet i en handling också får tillfälle att ta del av den och vidta de
åtgärder han kan finna påkaUade. När den sökte själv har tagit emot handlingen
spelar därför formema för delgivningen mindre roll. Om här bortses från
surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning är således det grundläggande att
den sökte tar emot en handling, inte att han genom delgivningskvitto eller på
annat sätt bekräftar mottagandet. Frågan om delgivning har skett är i princip
föremål för fri bevisprövning. Att myndigheterna vid ordinär delgivning begär
delgivningskvitto eUer mottagningsbevis motiveras således inte av något
formkrav utan är ett sätt att smidigt skaffa bevisning om delgivningen.

Delgivning
bygger i första hand på att den som söks för delgivning tar emot handlingen. En
sådan frivillig medverkan kan inte alltid påräknas. I 19 § andra stycket DL
föreskrivs därför att vid särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning
delgivning skaU anses ha skett även om den som söks för delgivning vägrar att
ta emot handlingen. Ytterligare möjligheter att genomföra delgivning när den
sökte inte viU samarbeta finns, som tidigare nämnts, i bestämmelsema om
kungörelsedelgivning.

1 19
§ tredje stycket DL ges regler om när delgivning skall anses ha skett vid bl.
a. surrogat- och kungörelsedelgivning.

2.1.3
Stämningsmannaverksamheten

Vid
ordinär delgivning och särskild postdelgivning ankommer bestyret med
delgivningama på personal som är anställd vid den handläggande myndigheten och
vid postverket. Vid stämningsmannadelgivning anlitas däremot som regel personal
som inte tillhör myndigheten eUer postverket.

Om
man bortser från den betydande mängd stämningsmannadelgiv-ningar som i den
exekutiva verksamheten utförs av personal knuten tUl kronofogdemyndigheterna,
utförs stämningsmannadelgivningar på begäran av myndighet så gott som
uteslutande antingen av personal som är anstäUd inom polisväsendet eller av
fritidsarbetande, särskilt förordnade stämningsmän, som får ersättning av
myndighetema för varje uppdrag de utför. Polismyndigheterna svarar för den
övervägande delen (ca 75 procent av de uppskattningsvis 400000 uppdragen). Inom
polismyndigheterna utförs de flesta uppdragen av icke polisutbildade
delgivningsmän som finns dels vid delgivningscentralema i de tre största
polisdistrikten, dels i vissa andra större polisdistrikt. Endast i mindre
utsträckning används polismän för delgivningsuppdrag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 14

Personalen
vid delgivningscentralema har inte bestämd arbetstid utan verkställer uppdragen
vid den tid scm bedöms lämpligast för att delgivningen skall lyckas.
Delgivningsmännen i övriga distrikt har däremot bestämd arbetstid. Vid
delgivningscentralema tillämpas fast grandarvode jämte viss
prestationsersättning. I övriga polisdistrikt utgår fast lön enligt
befordringsgång 1 C. Resekostnader ersätts särskilt.

Delgivningsuppdrag,
som särskilt lorordnad stämningsman utför på begäran av myndighet, ersätts
enligt kungörelsen (1972:792) om ersättning för vissa delgivningar m. m.
(ändrad 1974:402) med f. n. 16 kr. för varje person som söks för delgivning.
Dessutom utgår resekostnadsersättning och traktamente enligt aUmänna rese
reglementet (1952:735). Ersättningarna utanordnas från andra huvudtitelns
förslagsanslag "E4. Ersättning åt vittnen m. m." av den myndighet som
har begärt delgivningen.

Vad
nu sagts gäller stämningsmannadelgivning på begäran av myndighet. Någon
reglering av ersättningen när stämningsman anlitas av enskild utan förmedling
av myndighet finns inte. Det är också osäkert hur stort antalet sådana
privatuppdrag är. Om myndighet medverkar i delgivning som begärs av enskild kan
dock ersättning utgå enligt expeditionskungörelsen (1964:618). För bevis om
delgivning som särskUt begärs eller om hinder mot sådan delgivning tas således
ut expeditionsavgift med 40 kr. (avdelning III i avgiftslistan).

2.2
Reformarbetet

2.2.7
Delgivningsutredningen

Redan
kort tid efter DL:s tillkomst framfördes särskilt från de allmänna domstolama
flera anmärkningar mot delgivningsförfarandet inte minst i fråga om
stämningsmannadelgivningarna. Mot bakgrund av de stora effektivitetsförluster
för domstolarna som misslyckade delgivnings-försök innebär och de stora
kostnader som delgivningsförfarandet våUar det allmänna tillsattes
delgivningsutredningen (Ju 1972:10) för att göra en teknisk översyn av
delgivningsbestämmelsema. Särskild uppmärksamhet skuUe ägnas åt organisatoriska
frågor, däribland även organisationen av delgivningscentralema i Stockholm,
Göteborg och Malmö.

Delgivningsutredningen
avlämnade i oktober 1974 delbetänkandet (Ds Ju 1974:15) Förenklad delgivning
och i augusti 1975 sitt slutbetänkande (Ds Ju 1975:19) Förenklad delgivning 2
Delgivningscentralema.

1
1974 års betänkande föreslog delgivningsutredningen ändringar i RB, DL och DK.
Ändringsförslagen syft.ide framför allt till en ökad satsning på ordinär
delgivning, i första hand med vanligt brev eller bud. Delgivnings-formen
särskild postdelgivning föreslogs slopad. Stämningsmännens arbete borde
inriktas på de mest kvalificerade fallen och föratsättningarna för att få
tillgripa stämningsmannadelgivning borde skärpas. Stämningsmannaverksamheten
skulle få en samlad arbetsledning genom att administra-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 15

tivt
knytas tiU polisväsendet. Polismyndigheterna skulle överta länsstyrelsemas
uppgift att förordna stämningsmän. Polisutbildad personal borde liksom hittills
endast undantagsvis befatta sig med delgivningsarbete.

Delgivningsutredningens
slutbetänkande avsåg i första hand organisationen av delgivningscentralema i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Bl. a. föreslogs att den nuvarande
distriktsindelningen vid delgivningscentralernas stämningsmanna- och
spaningssektioncr skulle slopas och personalen sammanföras i arbetsgrapper.
Utredningen föreslog även en omprövning av det nuvarande
prestationslönesystemet för stämningsmännen vid centralerna.

2.2.2
Departementspromemorian (Ds Ju 1978:2) Delgivning

Sedan
delgivningsutredningens betänkanden hade remissbehandlats och i sina huvuddrag
fått ett gynnsamt mottagande fick Statskonsult AB i uppdrag att närmare
studera de organisatoriska frågorna i fråga om delgiv-ningsverksamheten.
Statskonsult redovisade sitt arbete i en slutrapport den 31 januari 1978. Med
utgångspunkt från delgivningsutredningens betänkanden och remissyttrandena och
med beaktande av Statskonsults slutrapport har inom justitiedepartementet
utarbetats promemorian (Ds Ju 1978: 2) Delgivning.

I
promemorian föreslås i likhet med vad som föreslogs av delgivningsutredningen
- en ökad satsning på de ordinära delgivningsformema. En rad oUka åtgärder
anges som är ägnade att göra framför allt brevdelgivningen effektivare. Den
särskilda postdelgivningen föreslås kvarstå men skall få utnyttjas endast av de
allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolarna. En viss skärpning
föratsätts i användningen av stämningsmannadelgivning. Uppgiften att förordna
stämningsmän flyttas över från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Även
vissa andra ändringar i DL föreslås, bl. a. en särskild presumtionsregel för
fall när kvitterad postförsändelse hämtas av bud.

Den
nuvarande ovillkorliga rätten för part att själv ombesöija delgivning i bl. a.
lagsökningsmål föreslås utgå och ersättas av den allmänna regeln i DL, enligt
vilken sådana s. k. partsdelgivningar får ske om myndigheten finner det
lämpligt.

För
att en delgivning som utförs av stämningsman skall räknas som
stämningsmannadelgivning föratsätts att den har utförts i tjänsten. De nuvarande
privata stämningsmannauppdragen skall således föras in under
polismyndigheterna. Denna del av verksamheten föratsätts täckas av avgifter
enligt självkostnadsprincipen.

Promemorian
innehåller även förslag till en ny delgivningsförordning (DF).

Den
nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 16

2.2.3
Statskonsults rapport

I
Statskonsults slutrapport föreslås att den centrala ledningen och uppföljningen
av stämningsmannaverksamheten läggs på RPS och att ansvaret för utförande av
stämningsmannadelgivningar skall ankomma på de lokala polismyndigheterna. För
delgivningscentralema i Stockholm, Göteborg och Malmö foreslås en ny
organisation, enligt vilken stämningsmännen delas in i fåltgrupper om 5-9 man
under ledning av en grappchef Härutöver skall finnas grupper för spaning och
administration. Varje central skall ledas av en sektionschef som - i Stockholm
och Göteborg - vid sin sida skall ha en biträdfmde sektionschef

Statskonsult
utgår från att det i fortsättningen skall finnas såväl anställda som särskih
förordnade stämningsmän knutna tUl polismyndighetema. För den anställda
personalen räknar man med reglerad arbetstid och månadslön, dvs. att
prestationslönesystemet vid delgivningscentralema avskaffas. För övriga
stämningsmän föratsätts ersättning utgå från ett av RPS disponerat
förslagsanslag. Frågan om hur ersättningen skall bestämmas i dessa fall håUs
dock öppen.

När
det gäller dimensioneringen av personalresurserna föreslår Statskonsult en
ökning från 145 till 158 personår. Mer än häUten av ökningen faller på
delgivningscentralema. Ökningen i övrigt har inte fördelats på de enskUda
polisdistrikten. Statskonsult rekommenderar också en satsning på utbildning av
stämningsmännen.

2.3
Allmänna utgångspunkter

Bestämmelsema
om delgivning är ett viktigt inslag i vår rättsordning. Syftet med
bestämmelsema är bl. a. att garantera att ingen döms ohörd eller ovetande
drabbas av ingripande rättsverkningar. De är alltså i första hand uppställda i
rättssäkerhetens intresse. Samtidigt får delgivningsreglerna inte utformas så
att de hindrar eller väsentligt försvårar rättegångar och andra rättsliga
förfaranden. Det är alltså angeläget att delgivningsverk-samheten inte blir
mera komplicerad och kostnadskrävande än nödvändigt.

De
gällande reglerna om delgivning är enligt min mening i allt väsentligt väl
avvägda. Den kritik som har framförts har mera gäUt detaljerna än de bärande
principerna i delgivningslagstiftningen. Detta kan dock inte undanskymma att
svårigheterna att genomföra delgivningar har ökat starkt under senare år. I
våra tingsrätter har ett växande antal förhandlingar måst ställas in därför att
parter och andra som skaU infinna sig inte har kunnat delges kallelse. Eftersom
tingsrätternas verksamhet i så hög grad präglas av muntliga förhandlingar
medför de inställda målen att domstolsväsendets resurser utnyttjas dåligt.
Avsevärda kostnader och olägenheter uppstår såväl för staten som för de
enskilda. Det är knappast en överdrift att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 17

säga
att delgivningssvårighetema f. n. är det största effektivitetsproblemet i våra
tingsrätter.

Problemet
är emellertid inte begränsat till tingsrätterna. Även andra domstolar och
myndigheter har olägenhet av att deras ärenden inte kan avgöras med önskvärd
snabbhet. Alltför stora balanser av oavgjorda ärenden gör arbetet tungrott. 1
bevisfrågor är det av vikt att bevisupptagningen sker i nära anslutning tUl de
gjorda iakttagelserna. I förhållandet mellan enskilda är det väsentligt att
parter inte lider rättsförlust därför att rättmätiga krav inte kan realiseras i
tid. Över huvud taget är det angeläget att mål och ärenden avgörs så snart som
möjligt. Detta gör sig med särskild styrka gällande i fråga om brottmålen, där
det från flera synpunkter är viktigt att den tidrymd som förflyter mellan brott
och brottspåföljd är så kort som möjligt.

Förslagen
i den nu föreliggande departementspromemorian syftar till ett bättre
utnyttjande av de ordinära delgivningssätten, framför allt brevdelgivningen.
Samtidigt föreslås att stämningsmannaverksamheten ges en mer effektiv
organisation genom att den administrativt knyts till polisväsendet. Dessa
grundläggande förslag har vunnit så gott som fullständig anslutning under
remissbehandlingen. Även jag anser att förslagen är lämpliga som medel att
komma till rätta med de nuvarande svårighetema. I allt väsentligt innebär
förslagen att man fullföljer de tankar som DL bygger på. Den föreslagna
omorganisationen av stämningsmannaverksamheten är visserligen en principiellt
viktig ändring. Eftersom huvudparten av stämningsmannadelgivningarna redan
utförs av personal som är anställd inom polisväsendet är emellertid den
föreslagna omorganisationen i realiteten att se som ett fullföljande av en
pågående utveckling. Det sagda innebär att de författningsändringar som jag
ämnar föreslå blir förhållandevis begränsade. Icke desto mindre är jag
övertygad om att ett genomförande av förslagen skall leda tiU en mera
ändamålsenlig hantering av delgivningsären-dena tiU gagn för myndigheterna
likaväl som för de enskilda.

I
det följande redovisar jag mina stäUningstaganden i anslutning tiU den
delgivningsform som närmast berörs. I särskilda avsnitt behandlar jag även de
s. k. partsdelgivningama samt den rättsliga innebörden av att delgivningsförsändelse
utkvitteras med stöd av postfullmakt.

2.4
Ordinär delgivning (3 § första stycket DL)

2.4.1
Brevdelgivning

Det
delgivningssätt som enligt departementspromemorian bäst uppfyller de krav som
bör ställas på ett biUigt, snabbt, diskret och effektivt delgivningsförfarande
är brevdelgivning, dvs. delgivning genom vanligt brev med begäran om
delgivningskvitto. Vad gäller kostnadsaspekten understryks att
brevdelgivningen är överlägset biUigast. Normalkostnaden för brevdelgivning är
f n. bara 2 kr. 60 öre medan rekommenderad försändel-

2
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 18

se
med mottagningsbevis kostar 10 kr. 20 öre, särskild postdelgivning 12 kr. 40
öre och stämningsmannadelgivning i genomsnitt 40-70 kr. Vid brevdelgivning kan
man snabbt nå den sökte på ett sätt som är bekvämt och diskret för denne och
får genom delgivningskvittot en garanti för att handlingen har nått fram till
honom. Vid valet av delgivningssätt bör därför enligt promemorian
brevdelgivning komma i första rummet.

Uppfattningen
att brevdelgivningen bör komma i första rummet vid valet av delgivningssätt
delas av huvudparten av de remissinstanser som har berört frågan. Hit hör JK,
RÄ, Stockholms tingsrätt, postverket, LON, rättegångsutredningen, Sveriges
domareförbund och kommunförbundet. Länsstyrelsen i Stockholms län sätter dock i
fråga om förslaget att brevdelgivning skall vara det normala institutet
verkligen är realistiskt. Övervägande antalet delgivningar avser ett krav
eller ett yrkande mot mottagaren. Man synes inte kunna hoppas på att institutet
skall fungera tillfredsställande ens med den allra intensivaste propaganda. I
vart fall på vissa områden är det sålunda enligt länsstyrelsen nödvändigt med
ett mera formeUt förfarande.

För
egen del viU jag betona de stora fördelar som brevdelgivningen erbjuder myndighetema
och de enskilda. Rätt använd är brevdelgivningen i det helt övervägande Emtalet
fall det både snabbaste och effektivaste del-givningssättet. Delgivningskvittot
utgör ett tUlförlitiigt bevis för att den sökte är delgiven de handlingar han
har kvitterat. Kostnadsmässigt ställer sig brevdelgivningen betydligt
fördelaktigare än andra delgivningsformer. Väsentligt är också att
brevdelgivningen är ett odramatiskt och diskret sätt för myndighetema att få
kontakt med dem som skall delges. Den är också bekväm för den enskilde genom
att dennes medverkan inskränker sig till att fyUa i delgivningskvittot och
lägga försändelsen i närmaste brevlåda.

Jag
ansluter mig därför till promemorians uppfattning att brevdelgivning bör komma
i första hand vid valet av delgivningssätt. Detta stämmer väl överens med DL:s
förarbeten och med nuvarande lydelse av DL och DK och kräver inte i sig några
författningsändringar.

En
rad åtgärder föreslås för att göri brevdelgivningen effektivare. BI. a. betonas
vikten av en god planering och framförhållning i myndighetemas arbete. Av stort
värde är också rutiner för att påminna den sökte om att han skall sända
tillbaka delgivningskvittot till myndigheten, bifogande av svarskuvert för
delgivningskvitto, tUlgång till adress- och identifikationsuppgifter
beträffande den sökte och en lämplig utformning av delgivnings-kvittona och
andra handlingar i språkligt och typografiskt hänseende. I detta sammanhang
sätts också i fråga om man inte borde utvidga systemet att på stämningar och
kallelser ange viss tjänsteman vid myndigheten som den sökte kan kontakta.
Försök härmed skulle kunna vara av värde främst vid de allmänna domstolama och
vid åklagarmyndighetema, där de kunde ha effekt för strafföreläggandena. En
översyn och begränsning av den nuvarande blankettfloran på delgivningsområdet
förordas. Domstolsverket föreslås överta uppgiften att faststälhi
delgivningsformulär.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 19

Huvudparten
av promemorieförslagen i fråga om brevdelgivningen gäller bestämmelser i den
delgivningsförordning (DF), som avses ersätta den nuvarande DK. 1 3 § DL
föreslås endast att - på sätt redah skett i DK -ordet delgivningserkännande
byts ut mot delgivningskvitto. Ordet delgivningserkännande har nämligen,
framhålls det i promemorian, ibland uppfattats som ett erkännande i själva
saken och inte som en enkel bekräftelse att man har tagit emot översända
handlingar.

Vad
först gäller förslaget att ordet delgivningserkännande i 3 § DL byts ut mot det
mindre dubbeltydiga ordet delgivningskvitto har detta närmare kommenterats
endast av RÄ, som sätter i fråga om inte i stäUet beteckningen
mottagningsbevis borde användas. Enligt RÄ kan man inte missförstå vad som
menas med mottagningsbevis. Man skulle därmed få samma beteckning som vid
rekommenderad försändelse med mottagningsbevis.

RÄ:s
förslag syftar till en i och för sig önskvärd enhetlighet. Uttrycket
delgivningskvitto har emellertid nu vunnit insteg. Någon olägenhet torde inte i
praktiken uppkomma av att man för de rekommenderade försändel-sema, som följer
allmänna postala bestämmelser, använder ett annat uttryck. Jag förordar därför
att promemorieförslaget följs på denna punkt.

Med
den positiva inställning jag har tiU brevdelgivningen finner jag det
självfallet angeläget att alla möjligheter tas till vara för att göra detta delgivningssätt
så effektivt som möjligt. Härigenom får man i motsvarande mån en avlastning av
de dyrare och mera kvalificerade delgivningsformer-na. Vad som har föreslagits
i promemorian i detta hänseende har i allmänhet vunnit remissinstansemas
gillande. Förslagen kräver inga lagstiftningsåtgärder. I den mån
författningsreglering behövs kan den göras i DF eller annan förordning. Med
hänsyn till den vikt jag fäster vid att brevdelgivningen fungerar väl villjag
emellertid närmare kommentera en del punkter.

Redan
i DL:s förarbeten påpekas att brevdelgivningen för att ha god effekt
förutsätter att delgivningsförsändelsema skickas ut i god tid. Betydelsen av
en god planering och framförhållning i myndighetemas arbete understryks också
av flera remissinstanser. Den i promemorian förordade ordningen att sända ut
kallelse till muntlig förhandling minst en månad i förväg anses i allmänhet
vara en lämplig målsättning.

Några
remissinstanser anmärker dock att olika omständigheter kan rubba den
ursprungliga planläggningen. Bl. a. nämns att utrymme måste lämnas för
förtursmål, t. ex. mål mot häktade, att utsatta mål kan behöva ställas in och
att planerade förtursmål inte blir klara till förhandling. För de mål som då
sätts in i stället blir tiden för delgivning med nödvändighet ganska kort. En
part kan också kort tid före huvudförhandlingen åberopa ett vittne som måste
kallas. Vad särskilt gäller tvistemål anser domareförbundet att muntlig
förberedelse som regel bör håUas tidigare än en månad efter talans väckande.
Enligt förbundet bör domstolama inte bindas av några stela regler om
delgivningsfrister utan ha frihet att, med beaktande av olika intressen,
bestämma hur delgivningen skall ske.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 20

För
egen del villjag understryka att den i promemorian skisserade tidtabellen inte
bör ses som några bindande anvisningar utan som ett riktmärke för att få så god
effekt som möjligt av brevdelningen och - när den trots allt misslyckas -
övriga delgivningsformer. När det gäller mål med häktade eller ungdomar
framgår redan av kigstiftningen att kallelserna måste ske med kortare varsel.
Remissinstanserna har nämnt också några andra situationer där man kan tänka
sig kortare frister. Jag vUI också understryka att det är av stort intresse att
myndighetemas arbetskapacitet utnyttjas effektivt, något som kan leda till
kortare kallelsetider. Jag vUl emellertid betona att delgivningen inte får ske
så kort tid före förhandlingen att den kallade inte får det rådram som i del
enskilda fallet kan anses skäligt. I de fall det övervägs att sätta ut ett mål
till förhandling med kort varsel kan det finnas anledning att telefonledes ta
kontakt med den som skall infinna sig och komma överens om inställelse.

De i
promemorian förordade påminnelserutinerna när delgivningskvittot inte
återställs till myndigheten tillstyrks överlag av de remissinstanser som
särskilt har yttrat sig på denna punkt. Ett i promemorian framfört förslag att
på kvittot sätta ut ett bestämt datum då det skall vara återsänt till myndigheten
bedöms dock på domstolshåll som mindre lämpligt.

För
egen del ser jag det som värdefullt om man kan förbättra brevdelgivningen
genom olika påminnelserutiner. Särskilt vid kallelser till muntlig förhandling
är det viktigt att myndigheten snabbt får bekräftat om deft sökte har nåtts av
kallelsen. Resultatet av brevdelgivningen bör därför undersökas tämligen
omgående efter det att försändelserna har skickats ut så att, om så behövs,
påminnelseåtgärder och mera kvalificerade delgivningsför-sök hinns med. Att
vänta med att kontrollera hur brevdelgivningen har lyckats tills endast några
dagar återstår till förhandlingen bör inte förekomma. Har delgivningskvittot
inte skickats tillbaka bör - i förekommande faU efter adresskontroll - en
lämpligt utformad, förtryckt påminnelseblankett skickas till den sökte,
eventuellt tillsammans med ett nytt delgivningskvitto. Endast i ett mindre
antal faU bör det vara nödvändigt att ta kontakt per telefon för att förmå den
sökte att återställa delgivningskvittot. Frågan om man på delgivningskvittot
bör sätta ul viss dag då det bör vara återsänt till myndigheten blir mindre
betydelsefull om man ändå skapar lämpliga rutiner för att bevaka hur
delgivningama lyckas.

För
resultatet av brevdelgivningen är det självfallet väsentligt att myndigheterna
har tUlgång till korrekta och fullständiga person- och adressuppgifter. Den
som anhängiggör ett mål eller ärende har att själv medverka härtill. Av
betydelse är - som framhålls i promemorian och bl. a. Stockholms tingsrätts
yttrande - att uppgift lämnas om den söktes personnummer, vilket väsentligt
underlättar adressefterforskningen. Jag anser det emellertid inte lämpligt att
i detta sammanhang ta upp frågan om processuella sanktioner mot den som lämnar
ofullständiga uppgifter. Den som brister i detta avseende måste emellertid
finna sig i att hans mål eller ärende får stå tiUbaka för andra, där
uppgifterna är fullständiga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 21

I
promemorian förutsätts, som tidigare berörts, att domstolsverket får till
uppgift att fastställa de formulär som behövs för delgivningsverksamhe-ten och
att man i samband därmed ser över delgivningsblankettemas typografiska och
språkliga utformning. Det betonas att också utformningen av kallelser och andra
handlingar som delges har betydelse för delgivnings-verksamheten och att en
översyn också av sådana blanketter kan vara av värde.

Dessa synpunkter har
biträtts av samtliga remissinstanser som yttrat sig på denna punkt. Stockholms
tingsrätt finner det mycket angeläget med en allmän översyn av samtliga
förekommande blanketter med uppmärksamheten riktad på läsarens situation.
Innehållet måste bli begripligt för envar. För den som inte behärskar svenska
bör det enligt tingsrätten finnas en översättning att tillgå på ett för honom
begripligt språk, helst modersmålet. Även rättegångsutredningen betonar att
blanketterna bör utformas så att de är begripliga för envar. När det gäUer
utländska medborgare kan det enligt utredningen sättas i fråga om man inte
försöksvis borde införa en ratin att med t. ex. stämning och kallelse i
brottmål skicka en informationsskrift på den söktes språk. En sådan ordning
torde öka föratsättningama för att den delgivne friviUigt medverkar i det
aktuella ärendet. Utredningen räknar också med att man kan uppnå förbättringar
om man skickar med en översättning av den handling som skall delges. Det kan
också vara psykologiskt lämpligt att på kallelser etc. ange en viss
domstolstjänsteman som den sökte vid behov kan kontakta. En personlig och mer
odramatisk kontakt med domstolen har erfarenhetsmässigt i många fall en
positiv effekt på viljan att frivUligt medverka i ett domstolsförfarande,
framhåller utredningen.

Även
jag finner det angeläget att den språkliga och typografiska utformningen av
olika blanketter ses över. Målsättningen bör vara att ge blanket-tema en
utformning som är så lättförståelig som möjligt för vaije mottagare och som kan
positivt påverka den enskildes vilja att frivilligt medverka inte bara vid
delgivningen utan också i det rättsliga förfarande som har föranlett
delgivningen. De erfarenheter som har kommit fram under byråkratiutredningens
(Kn 1976:05) arbete bör här kunna komma till nytta. Förslaget att bifoga en
informationsskrift på främmande språk bör undersökas av domstolsverket. En
liknande skrift har redan tagits fram såvitt gäller stämningsmannadelgivning.
Verket bör också kunna undersöka om de mest frekventa blanketterna kan
översättas till de vanligaste invandrarspråken för att vid behov bifogas
delgivningsförsändelsema.

Att
domstolsverket vid sin översyn av delgivningsformulären bör samråda med i
första hand postverket och rikspolisstyrelsen är naturligt med hänsyn till de
båda myndighetemas ansvar för den särskilda postdelgivningen och
stämningsmannadelgivningen. Detta innebär självfallet inte att verket är
förhindrat att ta de ytterligare kontakter som uppgiften kräver.

Från
några remissinstanser har påpekats att det av hänsyn till den sökte

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 22

inte
- som skett i promemorieförslaget till DF - bör ställas upp något krav på att
uppgift om handlingens innehåU skall antecknas på delgivningskvitto eller
mottagningsbevis. Detta gäller framför aUt vid rekommenderade försändelser och
vid särskild postdelgivning. Jag delar denna uppfattning och avser att i DF
föreslå en omformulering i förhållande till promemorieförslaget. 1 fråga om
brevdelgivningen gör sig inte samma hänsyn gäUande eftersom delgivningskvitton
från enskilda parter som regel torde komma att sändas tillbaka i svarskuvert.

För
de fall då påminnelser om att sända tUlbaka delgivningskvittot inte ger
resultat har satts i fråga om det inte borde vara möjligt att låta telefonbekräftelse
att handlingen har mottagits godtas som bevis om delgivning.
Delgivningsutredningen ansåg, utan att dock lägga fram något författningsförslag,
att det skulle vara en betydelsefull förenkling av delgivningsarbe-tet om det
uttryckligen klargjordes att delgivning anses ha skett när den sökte vid
telefonsamtal bekräftar att han har fått del av handlingen.

Inte
heller departementspromemorian innehåller något författningsförslag på denna
punkt. I stäUet framhåUs följande. Enligt 19 § första stycket DL har delgivning
skett när den sökte har tagit emot handlingen. Frågan huruvida delgivning har
skett är föremål för fri bevisprövning. I DL finns inget hinder mot att
myndigheten tillmäter en telefonledes gjord bekräftelse av mottagandet
bevisvärde. Det rör sig alltså inte om någon ny delgivningsform utan om ett
sätt att skaffa bevisning om att delgivning har skett. För att kunna tjäna detta
syfte bör enligt promemorian bekräftelsen tas emot av en trovärdig person, som
genom anteckning på dagboksblad eller på annat sätt dokumenterar uppgiften.
SjälvfaUet får det inte råda någon tvekan om att det verkligen är den sökte som
tjänstemannen har talat med. Det påpekas dock att detta förfarande jämfört med
en skriftiig bekräftelse på delgivningskvitto torde vara förenat med sådana
osäkerhetsmoment att det bör användas endast undantagsvis. I normalfaUet bör
myndighetema genom skriftliga eller muntliga påminnelser försöka förmå den
sökte att sända tillbaka det ifyUda delgivningskvittot.

Promemorians
resonemang har godtagits av de flesta remissinstanser som har berört frågan.
Enligt advokatsamfundet bör det däremot klart uttalas att telefonbekräftelse
inte bör tilläggas någon bevisverkan. Andra remissinstanser uttalar
uppfattningen att man i vissa situationer bör kunna godta telefonbekräftelse
som bevis om delgivning. En av dessa instanser, rättegångsutredningen, sätter
vidare i fråga om man inte för t. ex. mycket brådskande fall bör införa en
möjlighet tiU telefondelgivning i egentlig mening, dvs. överbringande av
budskapet per telefon tiU den sökte. Om delgivningsbestämmelsema görs
tillämpliga skulle det ha fördelen att sanktionssystemet träder i funktion så
att påföljd kan utdömas om telefonkallelsen inte hörsammas. Det bör röra sig
om ett enkelt och lättfattligt budskap, t. ex. ett föreläggande att inställa
sig till förhandling, men däremot inte en stämning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 23

Jag
delar den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian. Myndigheterna
bör med tillämpning av fri bevisprövning avgöra om bekräftelse per telefon i
det enskilda fallet kan godtas som bevis om att handlingen har tagits emot av
den sökte. Självfallet bör viss försiktighet iakttas i tiUämpningen och
omständigheterna vid telefonsamtalet dokumenteras på lämpligt sätt.

Jag
har redan tidigare antytt att man i mycket brådskande fall bör kunna under hand
kaUa till förhandling per telefon. Som rättegångsutredningen har framhållit är
ett sådant förfarande osanktionerat eftersom det inte avser överbringande av
handling och inte heller faller under bestämmelsen i 20 § DL om delgivning vid
sammanträde. Frågan om man bör införa telefondelgivning som en ny
delgivningsform är värd att undersöka närmare. Eftersom det i första hand torde
bli de allmänna domstolama som skulle dra nytta av telefondelgivning faller
uppgiften inom ramen för rättegångsutredningens uppdrag att se över
rättegångsförfarandet.

2.4.2
Buddelgivning

1
delgivningsutredningens betänkande förutsattes en avsevärd ökning av
buddelgivningen, utförd antingen av myndighetens egen personal eller av sådana
tjänstemän vid andra myndigheter och inrättningar, som i sitt arbete kommer i
kontakt med dem som söks för delgivning. I departementspromemorian
understryks, vad avser den senare gruppen, att en tjänstemans medverkan i
buddelgivning inte får rubba ett förtroendeförhållande mellan honom och hans
klienter och måste bygga på fri villighetens grund. Mot denna bakgrund torde
enligt promemorian buddelgivningen bli av tämligen begränsad betydelse. I fråga
om delgivning genom myndighetens personal föreslås en omformulering av 3 § DL.
1 lagrummet bör föreskrivas att som altemativ till ordinär delgivning genom
posten handlingen skall kunna överlämnas med bud eller på annat sätt tUI den
sökte. Den nuvarande lydelsen - sändas med bud - har nämligen på sina håll
tolkats så att det skulle krävas stämningsmannaförordnande för att en
myndighets egen personal skulle kunna delge en person som befinner sig i
myndighetens lokaler.

Den
föreslagna omformuleringen av 3 § DL har inte mött någon erinran under
remissbehandlingen. Även jag anser att den bör genomföras.

Promemorians
uttalanden om att buddelgivning genom tjänstemän vid andra myndigheter och
inrättningar bör bygga på friviUighet och inte får rubba ett
förtroendeförhållande mellan tiänstemannen och hans klient har kritiserats av
delgivningscentralen i Göteborg. Delgivningscentralen anser att tjänstemän och
kuratorer vid anstalter och inrättningar bör vara skyldiga att verkstäUa
delgivning med dem som befinner sig där.

Enligt
min uppfattning måste promemorians ståndpunkt, som stämmer överens med
delgivningsutredningens uttalanden, vara den riktiga. Det finns självfallet
hänsyn, inför vilka intresset av att kunna genomföra del-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 24

givning
får stå tillbaka. Å andra sidan är inte varje form av exempelvis
sjukhusvistelse av den arten att den bör utesluta delgivning, vare sig genom
en tjänsteman som bud eller genom stämningsman. Jag ämnar också i det följande
föreslå att tjänstemän vid vissa anstalter och inrättningar får
stämningsmannabehörighet såvitt gäller delgivning med intagen. I DF bör tas in
en föreskrift att stämningsmannadelgivning med den som vistas på allmän
sjukvårdsinrättning bör ske i !>amråd med styresman eller kurator vid
inrättningen.

2.4.3
Rekommenderad försändelse med mottagningsbevis

Det
tredje sättet för ordinär delgivning, rekommenderad försändelse med
mottagningsbevis, är enligt departementspromemorian omständligare och dyrare
för både myndigheten och den enskUde jämfört med vanlig brevdelgivning. Metoden
sägs emellertid kunna vara ett värdefullt komplement tiU brevdelgivningen och
ett altemativ tUl särskild postdelgivning. Metoden har vunnit insteg bl. a. i
mål om lagsökning och betalningsföreläggande, där brevdelgivning ofta bedöms
vara olämplig. I orter där den särskilda postdelgivningen har låg effektivitet
har rekommenderad försändelse med mottagningsbevis aUt mer kommit till
användning. Bland metodens fördelar nämns att myndigheterna kain dra nytta av
den påminnelse som postanstalten skickar ut om försändelsen inte hämtas.

I
promemorian föreslås att man undersöker möjlighetema att utnyttja rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis också i andra ärendetyper där brevdelgivning
är olämplig men en mera kvalificerad delgivningsform å andra sidan inte är
påkaUad. Man bör också undersöka om metoden kan förbättras genom att avi och
mottagningsbevis arbetas samman till en enda blankett.

Prioriteringen
meUan brevdelgivning och delgivning genom rekommenderad försändelse med
mottagningsb(;vis föreslås framgå genom en regel i DF som - i överensstämmelse
med 3 § DK - anger att rekommenderad försändelse får användas endast om
anledning förekommer till det.

Remissinstansema
har i allmänhet iinte haft något att erinra mot vad som har anförts i
promemorian. RÄ och postverket förordar nya försök att kombinera avi och
mottagningsbevis. Delgivningscentralen i Malmö påpekar att mer än 40 procent
av dess ärenden avser mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Det är
därför angeläget att domstolarna först prövar delgivning genom rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis så att centralen kan avlastas dessa
bagatellartade ärenden och kan koncentrera verksamheten på mera kvalificerade
uppgifter. Rättegångsutredningen anser att en viss försiktighet är påkallad vid
användningen av rekommenderad försändelse i ärenden av brådskande natur och
nämner som exempel lagsökningsmål med yrkande om avhysning.

Jag
är för egen del positivt inställd till en ökad användning av de rekommenderade
försändelsema. Användningen bör dock inte gå ut över brev-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 25

delgivningen
utan avse områden där mera kvalificerade delgivningsformer hittills har använts.
Jag noterar således med tillfredsställelse att metoden allt mer utnyttjas i mål
om lagsökning och betalningsföreläggande. I de avhysningsfall som
rättegångsutredningen har nämnt kan skyndsamhets-kravet tillgodoses genom att
man begär förkortad liggetid på adresspostan-stalten. Lika lite som när det
gäller brevdelgivning bör man emellertid vara förhindrad att redan från början
tillgripa en mer kvalificerad delgivningsform om tidigare erfarenheter av den
sökte eller andra omständigheter gör det sannolikt att han inte vill medverka.
Några för alla fall giltiga anvisningar låter sig knappast utforma utan
avgörandet får träffas av myndigheten efter vad som är lämpligt i det enskilda
ärendet. Med hänsyn till metodens fördelar särskilt i mera rutinbetonade
ärenden, där kravet på skyndsamhet är mindre framträdande, är det angeläget
att myndighetema undersöker i vilken mån den kan få nya användningsområden och
förbättras i tekniskt hänseende.

2.5
Särskild postdelgivning (3 § andra stycket DL)

Delgivningsutredningen
föreslog att den särskilda postdelgivningen skulle slopas som delgivningsform.
Skälen var att denna delgivningsform användes alltmer sällan och uppvisade
sjunkande eff'ektivitet, särskiU i storstadsområdena. Den kunde med fördel
ersättas med olika ordinära delgivningsmetoder. Enligt utredningen borde det
vara fördelaktigt för postverket att slippa hanteringen av de fåtaliga och
från andra postratiner avvikande ärenden som de särskilda postdelgivningarna
utgjorde.

Utredningens
förslag mötte kritik främst från sådana allmänna domstolar, i vilkas
domkretsar den särskilda postdelgivningen fungerade bra.

I
departementspromemorian redovisas en del statistik för att belysa den särskilda
postdelgivningens användning. Antalet delgivningsförsändelser är numera endast
50 procent av antalet för tio år sedan. Är 1977 var antalet 249265. Andelen
försändelser som man lyckas dela ut har sjunkit från ca 70 tiU ca 60 procent
under samma period. År 1977 var effektiviteten 59,2 procent, vilket innebär att
147663 av försändelsema kunde delas ut. Effektiviteten skiftar kraftigt mellan
olika delar av landet. I storstockholmsområdet lyckas man dela ut endast 40,6
procent men i utpräglad glesbygd över 80 procent av försändelserna. Den helt
dominerande användargrappen är tingsrätterna, som enligt en av
delgivningsutredningen redovisad undersökning svarar för ca 85 procent av
uppdragsvolymen.

Enligt
departementspromemorian är det inte uteslutet att en del ärenden som nu går
till stämningsmannadelgivning skulle kunna klaras av med den avsevärt billigare
särskilda postdelgivningen. Särskilt kunde detta gälla vid delgivning med
juridiska personer. Risk finns också att huvudparten av de drygt 140000
försändelser som nu kan delas ut genom särskild postdelgivning skuUe komma att
belasta stämningsmannaorganisationen om den sär-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 26

skUda
postdelgivningen avskaffas. Bland delgivningsformens förtjänster nämns att man
redan efter några dagar får besked om delgivningen har lyckats eller inte.
SärskUd postdelgivning sägs också kunna fylla en uppgift i sådana fall där den
sökte visserligen inte vill samarbeta i delgivningsförfarandet genom att
skicka tillbaka delgivningskvittot eller uppsöka postanstalt för att hämta en
rekommenderad försändelse men inte heller aktivt motsätter sig delgivning genom
att hålla sig undan eller vägra ta emot försändelsen.

I
departementspromemorian föreslås mot denna bakgrand att den särskilda
postdelgivningen i vart fall t. v. behåUs som delgivningsform men att dess
användningsområde begränsas till de aUmänna domstolama (tingsrätterna,
hovrättema och högsta domstolen) och de allmänna förvaltnings-domstolama
(kammarrättema, regeringsrätten och de blivande länsrätterna).

Promemorieförslaget
att den särskilda postdelgivningen behålls som delgivningsform har i aUmänhet
hälsats med tillfredsstäUelse. Endast JK föreslår att delgivningsformen
slopas. Han anser att man i de fall där den särskilda postdelgivningen har
utsikter att lyckas lika gärna skulle kunna använda ordinär delgivning. Stockholms
tingsrätt och Göteborgs tingsrätt framställer inget sådant yrkande men säger
sig för egen del kunna avvara delgivningsformen, som har fått en alltmer
begränsad användning i dessa domstolar.

Promemorians
förslag till avgränsning av de myndigheter som skall få använda särskild
postdelgivning har väckt kritik från olika håll. En remissinstans anser att
ingen begränsning bör göras. Från andra håll framställs önskemål om att
ytterligare myndigheter tas med i uppräkningen. Bland myndigheter som nämns finns
åklagarmyndigheterna och de lokala skatte-myndighetema. Några remissinstanser
föreslår att alla slags domstolar tas med i kretsen som får använda särskild
postdelgivning. Rättegångsutredningen sätter å andra sidan i fråga omi inte
metoden bör förbehåUas de allmänna domstolama.

För
egen del anserjag att den särskilda postdelgivningen, på de skäl som har
angetts i promemorian, i vart fall t. v. bör behållas som delgivningsform. Jag
delar också promemorians uppfattning att endast de allmänna domstolama och de
allmänna förvaltningsdomstolama i fortsättningen bör få anlita särskild
postdelgivning. Därmed torde man täcka in huvudparten av de ärenden som f n.
går till särskild postdelgivning. De ärenden som härrör från andra myndigheter
lär inte vara flera än att de - i den mån man inte kan utnyttja någon form av
ordinär delgivning - kan tas över av stämningsmannaorganisationen. De
myndigheter som får avstå från den särskUda postdelgivningen har inte heller i
samma utsträckning det kraftiga inslag av muntliga förhandlingar och de krav på
snabb delgivning som präglar framför allt tingsrättemas verksamhet.
Ärendetyperna är också ofta sådana att man kan räkna med en frivillig
medverkan från de enskildas sida.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 27

Med
hänsyn till att den särskilda postdelgivningen bör omprövas sedan erfarenhet
har vunnits av de förändringar som nu förestår inom delgiv-ningsverksamheten
finner jag att man inte nu bör skapa eller behålla rutiner för denna
delgivningsform vid myndigheter som sällan utnyttjar den. Om användningen
begränsas tiU delar av domstolsverkets ansvarsområde, underlättas utarbetandet
av lämpliga rutiner och det samarbete som kan behövas på central nivå. Jag
föratsätter att ett samarbete kommer till stånd mellan domstolsverket och
postverket såväl i fråga om de rekommenderade försändelserna som i fråga om
den särskilda postdelgivningen. Härvid kan bl. a. övervägas en av RÄ väckt
tanke att ändra ratinerna vid den särskUda postdelgivningen så att
försändelse, som brevbäraren inte kan lämna vid besök i bostaden eller på
kontoret, skall kunna hämtas på postanstalten.

Jag
förordar således att användningen av den särskilda postdelgivningen avgränsas
på det sätt som föreslås i promemorian. Av riksdagens nyligen fattade
principbeslut om en utbrytning av länsdomstolarna till självständiga allmänna
förvaltningsdomstolar (prop. 1977/78:170, KU 47, rskr 308) följer att också de
nya länsrätterna kommer att kunna använda delgivningsformen.

I promemorian diskuteras
även om man i fråga om särskild postdelgivning skall behålla regeln i 19 §
andra stycket DL att delgivning anses ha skett även om den sökte vägrar ta emot
handlingen. I praktiken lär det inte förekomma att man inom postverket
utnyttjar denna befogenhet att genomföra delgivningen mot den söktes vilja.
Det kan enligt promemorian vara svårt att till det stora antal posttjänstemän
som får utföra särskild postdelgivning sprida erforderlig kännedom om hur man
skall förfara i dessa udda situationer, som av den sökte kan uppfattas som en
tvångsåtgärd som rimmar mindre väl med postverksamheten i övrigt. Enligt promemorian
bör man dock inte i samband med den förestående omdaningen av
delgivningsverksamheten ändra på bestämmelsen, som även om den inte utnyttjas
kan ha en viss psykologisk effekt tUl gagn för verksamheten.

Frågan
har berörts av postverket och rättegångsutredningen. Verket vill inte motsätta
sig att bestämmelsen behåUs övergångsvis. Utredningen anser däremot att det
knappast finns anledning att behåUa bestämmelsen.

På
de skäl som bar anförts i promemorian anser jag att möjligheten att verkstäUa
särskild postdelgivning mot den söktes vilja t. v. bör bevaras. Det kan finnas
skäl att ta upp frågan på nytt när man granskar resultatet av de förändringar
av delgivningsverksamheten som jag föreslår. Jag vill erinra om att
bestämmelsen endast avser situationer där den sökte själv anträffas.
Överiämnande av delgivningsförsändelse till exempelvis en hushåUs-medlem enligt
12 § DL måste således alltid bygga på friviUighet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 28

2.6
Stämningsmannadelgivning (3 § tredje stycket, 4 och 23 §§ samt 24 § första
stycket DL)

2.6.1 Förutsättningarna
för stämningsmannadelgivning

1
departementspromemorian understryks att stämningsmannadelgivning är en i
förhållande till andra delgivningssätt dyrbar och många gånger också
tidsödande metod. Från den söktes synpunkt kan den ha vissa nackdelar och kan
väcka irritation om den används omotiverat. Det är därför angeläget att
myndigheterna tar till v;ira möjlighetema att på annat sätt få kontakt med den
sökte och i möjligaste mån utnyttjar de enklare och bUligare
delgivningssätten. De åtgärder som föreslås i promemorian för att effektivisera
de enklare delgivningsformema är ägnade att minska behovet av
stämningsmannadelgivning.

Enligt
promemorian måste man emellertid räkna med att de enklare delgivningsformema
inte alltid räcker till. Delgivning måste kunna genomföras också om den sökte
inte vill medverka i delgivningsförfarandet, vare sig han underlåter att sända
tUlbaka delgivningskvittot eUer lösa ut en rekommenderad försändelse eller
vägrar att över huvud taget ta emot delgivningsförsändelsen. Det kan inte
tillåtas att man genom att sabotera delgiv-ningsförsök lyckas förhala eller
förhindra ett rättsligt förfarande. Som en nödutväg måste man då enligt
promemorian kunna tillgripa stämningsmannadelgivning. Vid sådan delgivning kan
nämligen delgivning verkställas också om den sökte vägrar att ta emot
handlingen och stämningsmannens intyg utgör fullt bevis om hur delgivningen har
gått till. En stämningsman kan alltså genomföra en delgivning inte bara med den
som inte vill kvittera en mottagen handling utan också med den som vägrar att
över huvud taget ta emot handlingen.

Delgivningsutredningen
föreslog en skärpning av föratsättningama för att få tillgripa
stämningsmannadelgivning. Enligt departementspromemorian framgår det
emellertid redan av 3 § DL i nuvarande lydelse och av DL:s förarbeten att
stämningsmannadelgivning endast får användas för kvalificerade fall när enklare
och billigare delgivningssätt inte kan komma tUl användning. En viss markering
sker dock i promemorians förslag till lydelse av 3 § tredje stycket DL. I
stäUet för den nuvarande föreskriften att stämningsmannadelgivning skall ske,
om ordinär delgivning eller särskild postdelgivning inte kan ske, föreslås en
regel om att stämningsmannadelgivning får ske i den angivna situationen.

Promemorians
syn på villkoren för att använda stämningsmannadelgivning delas i allmänhet av
de remissinstanser som har yttrat sig på denna punkt. Från flera håll
understryks att riktmärket bör vara att endast verkligt kvalificerade fall
övertämnas till polismyndighet för delgivning. Stockholms tingsrätt upplyser
att stämningsmannadelgivning numera väljs så gott som uteslutande när försök
med andra delgivningsmetoder har misslyckats eller bedömts vara utsiktslösai.
Att ytterligare inskränka användningsområdet genom ännu mera skäirpta
förutsättningar kan inte anses

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 29

lämpligt,
menar tingsrätten. Från polishåll är man däremot orolig för en slentrianmässig
användning av stämningsmannadelgivning och sätter i fråga om man inte
ytterligare bör skärpa reglerna för sådan delgivning.

Enligt
rättegångsutredningen bör man med en tillräcklig långtidsplanering av
förhandlingama i tingsrätt i mycket stor utsträckning kunna börja
delgivningsförsöken med ordinär delgivning och först därefter övergå tUl
stämningsmannadelgivning. Endast om man med stor sannolikhet kan säga att de
vanliga metodema kommer att bli resultatiösa bör stämningsmannadelgivning få
tillgripas redan från början. Utredningen anser emellertid att man aUtid bör
beakta även de kostnader m. m. som en inställd förhandling för med sig. Om så
sker kan det ofta visa sig att kostnaden för stämningsmannadelgivningen är
försumbar. Särskilt uppenbart är detta när det är fråga om delgivningar med
kort varsel till en redan utsatt förhandling. Det kan t. ex. röra sig om
delgivning av tiUäggsstämning, delgivning med inträdande medtilltalad och
kallelser till målsägande och vittnen i mycket brådskande situationer. I sådana
fall bör de ökade kostnadema och de större olägenhetema för den som skall
delges ställas mot de ofta mycket stora effektivitets- och kostnadsförluster
som blir följden om förhandlingen måste ställas in. Även här bör man enligt
utredningen visserligen normalt börja med brevdelgivning, kanske i kombination
med telefonsamtal från rätten, men man behöver inte i lika hög grad vara
restriktiv när det gäller att utnyttja stämningsmannadelgivning. Utredningen
anser det kunna sättas i fråga om den föreslagna lydelsen av 3 § DL klart ger
vid handen att stämningsmannadelgivning får utnyttjas i den utsträckning som
utredningen sålunda har förordat.

Sveriges
fastighetsägareförbund uppehåller sig vid stämningsmannadelgivning utan samband
med mål eller ärende vid myndighet. Sådana s.k. privata delgivningar förekommer
enligt förbundet i stort antal. Vid bl. a. uppsägningar för obetald hyra är det
av särskih stor vikt att delgivningen kan ske utan dröjsmål. 1 de aUra flesta
fall har hyresgäster, som väntas bli utsatta för en uppsägning eller en
vräkningsåtgärd, skäl att dra sig undan eller förhala delgivningen. FörhåUandet
mellan parterna har, när uppsägningshandlingen skickas, ofta blivit sådant att
hyresgästen inte löser ut en rekommenderad försändelse med mottagningsbevis
eller sänder tillbaka delgivningserkännande. Effektiviteten av
stämningsmannadelgivningen är i flertalet fall mycket större. Ofta kan
delgivning ske inom några dagar och aUtför stora rättsförluster härigenom
undvikas. Förbundet motsätter sig därför att man skall inskränka de nuvarande
möjligheterna till stämningsmannadelgivning och finner ingen anledning til!
omformulering av 3 § tredje stycket DL. Det bör överlämnas åt den enskilde att
avgöra vilken delgivningsform som han i det särskilda fallet anser vara
effektivast. Förbundet anser att myndigheterna endast i undantagsfall bör kunna
ingripa häremot.

Jag
ansluter mig för egen del till promemorians uppfattning. Redan med nuvarande
lydelse av 3 § DL framgår att stämningsmannadelgivning bör

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 30

tUlgripas
endast i kvalificerade fall. Genom den föreslagna omformuleringen markeras
lagstiftarens restriktiva inställning ytterligare, vilket jag finner vara av
värde.

Det
är emellertid inget oeftergivligt vHlkor att ordinär delgivning och särskild
postdelgivning har prövats och misslyckats innan stämningsmannadelgivning får
ske. I vissa fall måst(; man utgå från att de enklare delgivningssätten redan
på förhand är dömda att misslyckas. Det är emellertid som jag tidigare berört
- angeläget att myndighetema i möjligaste mån lägger upp sitt arbete så att
man hinner pröva enklare delgivningssätt och inte onödigtvis behöver belasta
stämningsmannaorganisationen. För detta talar också hänsynen tUl den enskilde,
eftersom ju stämningsmannadelgivning som regel inte kan ske Uka diskret som
exempelvis brevdelgivning. Stämningsmannadelgivning får således aldrig väljas
slentrianmässigt utan måste föregås av en prövning av behovet i det enskilda
fallet. De synpunkter som rättegångsutredningen har fört fram bör härvidlag
kunna tjäna till vägledning.

Vad
gäller fastighetsägareförbundets erinringar anserjag att valet av delgivningsform
i princip inte bör påverkas av om det är en myndighet eller en enskild som har
att ombesörja delgivningen. Om - som jag kommer att föreslå -
stämningsmannadelgivningarna i fortsättningen skall utföras av pohsmyndighetema
är det också från aUmän synpunkt önskvärt att de enskUda nyanserar sitt val av
delgivningssätt efter i huvudsak samma regler som myndigheterna. Det är
säkerligen i många fall riktigt att en hyresgäst som riskerar att bli uppsagd
eller vräkt inte viU medverka tiU delgivningen. Att han går så långt att han
vägrar att över huvud taget ta emot en uppsägningshandling torde dock höra tiU
undantagen. Det bör således finnas ett avsevärt utrymme för att använda något
ordinärt delgivningssätt, exempelvis buddelgivning, i de faU som förbundet har
nämnt.

2.6.2
Stämningsmannaverksamheter/s organisation

Vid
tiUkomsten av DL var avsikten att delgivningama i stor utsträckning skulle
skötas av fritidsarbetande stämningsmän, som skulle arbeta på uppdragsbasis
och förordnas av länsstyrelserna i sådant antal att polisväsendet eller i vart
fall dess polisutbildade personal inte skuUe behöva utnyttjas för
delgivningsarbetet. Myndighetema skulle således kunna vända sig direkt tiU de
av länsstyrelsema förordnade stämningsmännen med sina uppdrag. Enligt
promemorian har utvecklingen blivit en annan. Systemet med fritidsarbetande
stämningsmän har inte alls fått den omfattning som fömtsattes och täcker
endast ca 25 procent av de ca 400000 årliga stämnings-mannaärendena.

Enligt
promemorian är det nuvarande systemet svåröverskådligt och leder till
avsevärda svårigheter för de uppdragsgivande myndighetema. Det skulle därför ha
stora fördelar om man kunde slussa in stämningsmanna-delgivningama i någon
redan bestående organisation. Enligt promemorie-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 31

förslaget
bör stämningsmannaverksamheten administrativt anknytas till polisväsendet med
RPS som centralmyndighet. Vaije polismyndighet bör svara för
stämningsmannadelgivningarfiä i sitt distrikt och ta emot uppdrag från såväl
myndigheter som enskilda. Myndighetema skall således inte behöva vända sig
till den enskilde stämningsmannen utan uppdraget kan sändas tUl
polismyndigheten i den ort där den sökte uppehåller sig. Uppgiften att förordna
stämningsmän bör flyttas över från länsstyrelserna tiU de lokala
polisdistrikten (23 § DL). På samma sätt som nu bör arbetet i första hand
bedrivas med icke polisutbildad personal, nämligen dels anstäUda stämningsmän
vid delgivningscentralema och i de större distrikten i övrigt, dels
fritidsarbetande stämningsmän, som knyts tiU den förordnande polismyndigheten.

Förslaget
om en omorganisation av stämningsmannaverksamheten har vunnit så gott som
enhällig anslutning under remissbehandlingen. Endast polisstyrelsen i Göteborgs
polisdistrikt och Föreningen Sveriges polischefer anser att någon annan
huvudman än polisväsendet bör övervägas. Polisstyrelsen för fram
kronofogdemyndighetema som ett lämpligt alternativ och hänvisar tiU sitt
yttrande över delgivningsutredningens betänkande. I detta har polisstyrelsen
anfört bl. a. att delgivningsverksamheten inte är någon egentlig
polisverksamhet, att kronofogdemyndighetema har en betydande
stämningsmannaverksamhet som ombesörjs av egen personal, att det i stor
utsträckning är samma personer som söks för delgivning i olika slag av ärenden
och att det finns anledning anta att de som söks för delgivning av polis och
stämningsmän samtidigt eUer relativt nyligen har varit föremål för exekutiva
åtgärder.

1
likhet med majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan
anserjag att en samlad arbetsledning av stämningsmannaverksamheten är
angelägen. Polisen har en över hela landet väl spridd organisation och ombesörjer
redan huvudparten av myndigheternas stämningsmannadelgivningar. Polisväsendet
är därför enligt min mening bäst lämpat som huvudman för verksamheten. Jag
räknar med att huvudparten av delgivningama, som inte är någon egentlig
polisiär uppgift, skall kunna ombesönas av icke polisutbUdade stämningsmän, som
knyts tUl polisdistrikten som tjänstemän eller uppdragstagare.

Omorganisationen
bör komma till uttryck i 23 § DL i enlighet med promemorians förslag. Det
närmare tillvägagångssättet när polismyndighets medverkan behövs för
stämningsmannadelgivning bör framgå av DF. Jag viU i anslutning härtill
framhåUa att i DF - i enlighet med promemorieförslaget bör införas en
bestämmelse, enligt vilken polisman endast undantagsvis bör tas i anspråk för
delgivningsuppdrag. Att helt utesluta användningen av polismän i
delgivningsarbetet finner jag emellertid inte realistiskt med tanke på de
skiftande förhållandena i polisdistrikten. I de tre storstadsdistrikten, där
delgivningsproblemen är mest kännbara, bör man emeUertid som (. n. kunna klara
arbetet med hjälp av de stämningsmän

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 32

som
är knutna tiU delgivningscentralema. Arbetet vid dessa centraler bör kunna
effektiviseras genom en omorganisation efter de linjer som har föreslagits i
Statskonsultrapporten och fått ett över lag positivt gensvar. Den närmare
utformningen av organisationen får prövas i samband med budgetbehandlingen
inför budgetåret 1979/80.

2.6.3
Avgränsningen av stämningsni.annabehörigheten

Stämningsmannadelgivning
kan enligt 3 § tredje stycket och 24 § första stycket DL föratom av
stämningsmännen utföras också av nämndeman, notarius publicus, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv
tjänsteman som är underställd utmätningsman. Enligt promemorian lär det endast
vara polismännen som vid sidan av stämningsmännen utför någon större mängd
delgivningar för andra myndigheters räkning. Även personal vid
kronofogdemyndighetema verkställer visserligen en mängd delgivningar men dessa
torde så gott som uteslutande gäUa den egna, exekutiva verksamheten.

1
promemorian föreslås vissa ändringar i uppräkningen i 24 § första stycket DL
av de kategorier som kan utföra stämningsmannadelgivning. Kategorin
"utmätningsman och exekutiv tjänsteman som är underställd utmätningsman"
föreslås ersatt av "kronofogde och, enligt bestämmelser som regeringen
meddelar, annan tjänsteman vid kronofogdemyndighet". Avsikten är att
kronofogdemyndighet genom en ändring av 13 § kronofogdeinstruktionen
(1965:687) skall kunna ge stämningsmannabehörighet åt personal även utanför
den exekutiva karriären. Vid delgivning med den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller
ungdomsvårdsskola skall enligt promemorieförslaget tjänsteman vid anstalten
kunna utfö:ra stämningsmannadelgivning.

Vad
gäller personal vid kronofogdemyndighetema har promemorieförslaget hälsats med
tUlfredsställelse av länsstyrelsen i Stockholms län och kronofogdemyndigheten i
Stockholm medan RSV motsätter sig att annan än kronofogde och exekutiv
tjänsteman hos kronofogdemyndighet ges stämningsmannabehörighet.
Socialstyrelsen anser att endast tjänsteman i ledande befattning vid de
anstalter som nämns i förslaget bör ha stämningsmannabehörighet och att det
lämpligen kan anförtros åt regeringen att göra erforderlig avgränsning av
personalkretsen. Till gruppen av anstalter, vid vilka personalen skall kunna
utföra stämningsmannadelgivning med intagen, vill socialstyrelsen även foga de
rättspsykiatriska klinikema. Enligt domstolsverkets mening behöver av de olika
slagen av nämndemän endast nämndeman i tingsrätt ingå i uppräkningen.
Polisstyrelsen i Norrköpings polisdistrikt vill ta med även tjänsteman vid
allmän sjukvårdsinrättning medan domareförbundet anser att delgivning bör
kunna ske direkt genom militär chef Förbundet menar att det oftast rör sig om
militära mål som enligt 88 § militära rättegångslagen (1948:472) normalt sätts
ut efter samråd med vederbörande chef.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 33

Enligt
min uppfattning bör uppräkningen i 24 § första stycket DL av de olika
kategorier som förutom stämningsman kan utföra stämningsmannadelgivning bäras
upp av två principer. För det första bör behörigheten tillläggas endast sådana
personer, vilkas trovärdighet är sådan att deras intyg i princip inte bör kunna
sättas i fråga. För det andra bör stämningsmanna-behörigheten inte komma i
fråga i andra fall än då det är motiverat av praktiska och ekonomiska skäl att
annan än stämningsman utför stämningsmannadelgivning.

Från
de utgångspunkter jag nu har angett finner jag att avgränsningen i nuvarande DL
med några smärre justeringar är riktig.

Vad först gäller
kronofogdemyndighetema bör uttryckssättet ansluta till den modernare
terminologin kronofogde och exekutiv tjänsteman. Detta innebär att
stämningsmannabehörigheten knyts till personal i kronofogdekarriären och den
exekutiva karriären. Den i promemorian föreslagna utvidgningen, enligt vilken
kronofogdemyndigheten skulle kunna tillägga även annan tjänsteman, dvs.
kontorspersonal och administrativ personal, stämningsmannabehörighet, finner
jag i likhet med RSV föra för långt. RSV hänvisar till att delgivningar enligt
en organisationsutredning som nyligen har gjorts inom exekutionsväsendet Gfr
prop. 1977/78:129) i första hand skall verkställas av exekutiv personal i den
yttre verksamheten och att det mot denna bakgrund inte finns behov av att
utnyttja kontorspersonal och administrativ personal för stämningsmannadelgivning.

Till
de anstalter vilkas tjänstemän bör kunna genomföra stämningsmannadelgivning
med intagen bör, som socialstyrelsen anmärkt, fogas de rättspsykiatriska
klinikema. Jag finner inte anledning att belasta lagtexten med några
förtydliganden av vUka kategorier tjänstemän inom de olika myndighetema som
bör få utföra stämningsmannadelgivning. Frågan bör vid behov kunna lösas för
varje myndighet genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning.

Det
praktiska behovet av stämningsmannadelgivning genom nämndeman torde vara
begränsat till tingsrätterna. I enlighet med domstolsverkets förslag bör
behörigheten därför inskränkas till nämndeman i tingsrätt.

Militär
chef och tjänsteman vid allmän sjukvårdsinrättning finns inte f. n. med i
förteckningen över stämningsmannabehöriga befattningshavare. Behov härav synes
inte heller föreligga. Normalt torde delgivning i sådana fall kunna ske med de
ordinära delgivningsmetoderaa. Därvid är det naturligtvis inte uteslutet att
nämnda befattningshavare biträder som bud. Skulle den sökte ta emot handlingen
men vägra att fylla i delgivningskvitto kommer, som lagrådet anförde i
förarbetena till DL (prop. 1970:13 s. 228), ett under tjänsteansvar utfärdat
intyg om delgivningen att få ett högt bevisvärde. För den händelse ärendet har
gått tUl polismyndighet för stämningsmannadelgivning bör - som framgår av
promemorians förslag till 9 § DF - delgivningen ske i samråd med de berörda
befattningshavama.

För
att ha verkan som stämningsmannadelgivning bör enligt promemo-

3
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 34

nan
delgivningen utföras i tjänsten eller - i fråga om nämndeman - för den domstols
räkning vid vilken nämndemannen tjänstgör. Anlitas någon för ett
delgivningsärende som inte kan anses hänförligt till hans tjänst bör
delgivningen således anses som delgivning genom bud. I promemorian framhålls
att buddelgivning inte kan genomföras med den som vägrar att alls ta emot
delgivningsförsändelsen. Däremot är enligt 19 § första stycket DL delgivning
verkställd om den sökte vägrar att kvittera en försändelse men väl har tagit
emot den.

Begränsningen
av stämningsmannabehörigheten till uppdrag som fullgörs i tjänsten kritiseras
av en del remissinstanser medan andra, som inte har någon erinran mot
begränsningen som sådan, sätter i fråga om den inte borde komma till uttryck i
lagtexten.

Om
den omorganisation av stämningsmannaverksamheten genomförs som jag nyss
förordade kommer även stämningsmännens stäUning att påverkas. Omorganisationen
innebär att stämningsmannadelgivningarna samlas till polismyndighetema - utom i
fall där den handläggande myndigheten själv kan utföra dem och att
stämningsmännen knyts fastare till dessa myndigheter. Den nuvarande ordningen,
i vilken delgivningsuppdra-gen förutsätts i vid omfattning lämnas av
myndigheter och enskilda direkt till en kader av bisysslande stämningsmän,
ersätts således med ett system där uppdrag lämnas till polismyndighet som låter
utföra dem genom de stämningsmän eller, undantagsvis, de polismän som är knutna
till myndigheten.

Det
är viktigt för att den nya ordningen skall fungera att delgivningsupp-dragen
lämnas till polismyndigheten och ej till stämningsmannen. Polismyndigheten har
ansvaret för verksamheten och skall sörja för att de tillgängliga resursema används
på bästa sätt med tanke på inneliggande delgivningsuppdrag. Planeringen skulle
avsevärt kunna förryckas om det vore möjligt för uppdragsgivare att även i
fortsättningen vända sig direkt till viss stämningsman.

Om
sålunda stämningsmännen i fortsättningen inte får ta emot delgivningsuppdrag
annat än från arbetsledningen är det naturligt att stämningsmannabehörigheten
knyts till just dessa uppdrag.

För
ståndpunkten talar också att bevisvärdet av stämningsmannens intyg självfallet
är större om han utför uppdraget i tjänsten och inte står i uppdragsförhållande
till den som begär delgivningen och har ett särskilt intresse av att få den
utförd. En stämningsmannadelgivning som utförs på uppdrag av enskild och mot
särskilt överenskommen ersättning får således anses mindre ägnad att uppfylla
det principiella krav på oangriplighet som är grundläggande för regleringen i
24 § första stycket DL.

Att
uppdragen enligt vad jag nu har förordat skaU lämnas tiU stämningsmännen från
deras arbetsledning bör inte hindra att man främst för brådskande faU träffar
överenskommelser på det lokala planet om praktiska arrangemang som medger att
handlingarna kan tas emot av stämningsmän-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 35

nen
direkt från uppdragsgivarna. I polisdistrikt där polismyndigheten och en större
uppdragsgivare som en tingsrätt ligger i samma ort kan det t. ex. vara
praktiskt att brådskande ärenden hämtas av stämningsmannen på tingsrätten och
redovisas direkt till domstolen. Det bör ankomma på RPS att meddela anvisningar
om diarieföringen av ärendena i sådana situationer. Jag förutsätter också att
detta och andra praktiska spörsmål tas upp och får en lämplig lösning vid de
kontakter som enligt min uppfattning bör förekomma mellan de större
uppdragsgivarna och polisväsendet på såväl central som lokal nivå.

Också
för de övriga kategorier som enligt 24 § första stycket DL får utföra
stämningsmannadelgivning finner jag skäl att knyta behörigheten till uppdrag i
tjänsten. Att detta inte kan gälla för notarius publicus och nämndeman i tingsrätt
ligger i sakens natur. För notarius publicus bör någon begränsning inte gälla
medan nämndemannens behörighet med tillämpning av mitt resonemang i fråga om
delgivning genom tjänsteman bör avse endast uppdrag som lämnas av den
tingsrätt vid vilken nämndemannen tjänstgör.

Den
begränsning av stämningsmannabehörigheten som jag här har förordat är enligt
min uppfattning så pass betydelsefull att den, som några remissinstanser har
påpekat, bör framgå av lagtexten. Detta bör ske genom ett tillägg till 24 §
första stycket DL. Även 3 § tredje stycket DL bör jämkas i konsekvens härmed.

Jag
vill avslutningsvis på nytt understryka vad som i promemorian har sagts om
möjligheten att utnyttja mindre kvalificerade delgivningsformer som alternativ
till stämningsmannadelgivning. Åtskilliga delgivningar som nu utförs av
stämningsmän för enskilds räkning torde således med fördel kunna genomföras
genom något av de ordinära delgivningssätten, exempelvis buddelgivning. Jag
återkommer till detta i avsnittet om partsdelgivning (2.8).

2.6.4
Andra frågor

Enligt
delgivningsutredningen har det blivit allt vanligare att en person som
anträffas vid ett delgivningsförsök förnekar att han är identisk med den som
söks för delgivning. Trots att stämningsmannen har belägg för att det är den
sökte han har att göra med kan enligt utredningen delgivning inte ske med
nuvarande bestämmelser i DL. Utredningen fann det otillfredsställande om man
på detta sätt skulle kunna förhala handläggningen av ett mål eller ärende och
föreslog ett tillägg till 19 § andra stycket DL. Enligt förslaget skulle vid
stämningsmannadelgivning delgivning anses ha skett om person som anträffas vid
delgivningsförsök förnekar att han är identisk med den sökte men tillräcklig
grund finns för antagande att sådan identitet föreligger.

Delgivningsutredningens
förslag väckte kritik under remissbehandlingen. 1 departementspromemorian
konstateras att författningsändringen i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 36

princip
inte syftar längre än till vad som gäller redan i dag och därför inte bör
genomföras. Det påpekas att delgivning enligt 19 § andra stycket DL aUtid kan
genomföras om stämningsiriannen känner igen den sökte eUer genom upplysningar
från grannar, av fotografier eller på annat sätt har kommit till uppfattningen
att den person han har påträffat är den han söker för delgivning.

Uttalandena
i promemorian har berörts av Stockholms tingsrätt och rättegångsutredningen,
som båda godtar promemorians synpunkter. Även jag anser, på skäl som har
anförts i promemorian, att någon ändring av 19 § DL inte behövs i det aktuella
hänseeindet.

Enligt
4 § DL kan myndigheterna genom telegraf, telefon eller på liknande sätt
befordra meddelande som sksili delges tUl den som skall utföra
del-givningsuppdraget enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Sådana
bestämmelser finns i 8 § DK, enligt vilken myndighet, om särskild skyndsamhet
är påkallad, med hjälp av telefon, telegram eller telex kan befordra
meddelandet till den som skall ombesörja stämningsmannadelgivning. I samma
paragraf finns även närmare föreskrifter om hur meddelandet skaU upptecknas,
skrivas ut och lämnas tull den sökte. I promemorian föreslås en smärre
redaktioneU ändring i 4 § DL. Det bör sålunda enligt promemorian föreskrivas
att meddelandet skall kunna befordras genom telefon, telegram eller på annat
liknande sätt.

Förslaget
har inte föranlett närmare kommentarer från remissinstansernas sida. Jag
tillstyrker lagändringen, som närmast är av redaktionell art men samtidigt
anger att telefonen i dessa fall bör komma i första rummet som
kommunikationsmedel.

2.7
Kungörelsedelgivning (3 § fjärde stycket, 15 § andra stycket samt 17 och 22 §§
DL)

1
departementspromemorian tas även upp vissa frågor om kungörelsedelgivning. Bl.
a. diskuteras ett förslag av delgivningsutredningen om ändring av
föratsättningama att tillgripa kungörelsedelgivning vid delgivning med person
med känt hemvist i riket. När varken den sökte eller någon som kan ta emot
surrogatdelgivning kan påträffas får enligt 15 § andra stycket DL
kungörelsedelgivning användas om det inte kan klarläggas var den sökte
uppehåller sig och det finns anledning anta att han har avvikit eller på annat
sätt håller sig undan. Delgivningsutredningen föreslog att förutsättningen att
det inte kan klariäggas var den sökte uppehåller sig skulle utgå ur lagtexten
och att det avslutande vUlkoret skulle ändras till "anledning förekommer
att den sökte avvikit eller på annat sätt undandrar sig delgivning".
Enligt utredningen har det framför allt i storstadsområdena blivit alltmera
vanligt att den sökte vägrar att öppna dörren för stämningsmannen. På detta
sätt kan han hindra stämningsmannadelgivning utan att förutsättningar finns
för att tillgripa kungörelsedelgivning. Man kan nämligen -ansåg utredningen - i
dessa fall inte anse att det inte kan klariäggas var

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 37

den
sökte uppehåUer sig och det är också osäkert om det kan anses att den sökte
håller sig undan.

I promemorian framhåUs att
kungörelsedelgivning - inbegripet de alternativa formema spikning eller
särskiU överlämnande - bör komma i fråga endast i undantagsfaU.
Kungörelsedelgivning är i lagstiftningen kringgärdad av regler som skall
garantera att den tillgrips endast när annat, säkrare delgivningssätt inte står
tUl förfogande. Man måste därför alltid först försöka klcirlägga var den sökte
uppehåller sig. Sådana efterforskningar bör enligt promemorian inte drivas in
absurdum. Genom förfrågningar torde det dock många gånger vara möjligt för en
stämningsman att få reda på var den sökte uppehåller sig och verkstäUa
stämningsmannadelgivning. Med hänvisning tUl ett JO-uttalande (JO 1970 s. 72)
framhålls att det i dessa svårdel-givna fall inte är något som hindrar att
delgivningen verkställs i former och på plats som annars bör undvikas av hänsyn
till den sökte, t. ex. på arbetsplats, i offentlig lokal eller på allmän
plats. I den situation som delgivningsutredningen redogjorde för bör det
enligt promemorian i allmänhet gå att genomföra en stämningsmannadelgivning med
tillämpning av 19 § andra stycket DL. Om stämningsmannen själv har kunnat
konstatera eller genom upplysningar av grannar eller på annat sätt vet att den
sökte finns i en lägenhet men denne vägrar att öppna dörren bör detta nämligen
kunna betraktas som att den sökte vägrar att ta emot handlingen. Ett lämpligt
förfaringssätt är enligt promemorian i så fall att stämningsmannen stoppar
handlingen i den söktes brevlåda eller brevinkast och försöker att muntligen
upplysa den sökte om sitt ärende. Av dessa skäl och då det av delgivningsutredningen
föreslagna uttrycket "undandrar sig delgivning" har samma innebörd
som den nuvarande lydelsen "håller sig undan" föreslås i promemorian
ingen ändring av 15 § andra stycket DL.

JK,
domstolsverket och domareförbundet är kritiska mot den uppfattning som förs
fram i promemorian.

JK,
som anser att frågan bör övervägas ytterligare, delar inte åsikten att en
delgivning kan verkstäUas med stöd av 19 § andra stycket DL om den sökte
bevisligen finns i en lägenhet men vägrar öppna. Han anmärker att det
förfarande som förordas i promemorian för dessa fall, frånsett den muntliga
upplysningen, är identiskt med den s. k. spikningen, som inte får användas när
det kan klarläggas var den sökte uppehåller sig.

Domstolsverket
finner det otUlfredsstäUande att vissa personer genom att systematiskt gå
underjorden för delgivningsmännen skall kunna undandra sig
betalningsskyldighet. Spikning, som ju föratsätter särskilt beslut av domstol
eller annan myndighet, får antas komma att även framdeles användas med stor
återhållsamhet. Mot den bakgrunden finner domstolsverket det vara till fördel
för rättssäkerheten sedd i ett större sammanhang att det går att genomföra
vissa civilrättsliga förfaranden även mot denna grupp. Domstolsverket förordar
därför att 15 § andra stycket DL - och tiU följd härav även 33 kap. 6 § RB -
utformas i enlighet med delgivningsutredningens förslag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 38

Domareförbundet
anser visserligen att delgivning kan ske genom att försändelse stoppas in
genom brevinkast i en låst dörr, när det är klarlagt att den sökte uppehåller
sig i lägenheten. Däremot kan det enligt förbundet starkt sättas i fråga om
försändelsen i sådant fall bör fästas utanpå dörren eller läggas i en utvändig
brevlåda, eftersom försändelsen då lätt kan korn-mas åt av obehöriga. Förbundet
vill förorda att för sådana fall skapas möjlighet till kungörelsedelgivning
genom att, i enlighet med delgivningsutredningens förslag, orden "och kan
det ej klarläggas var han uppehåller sig" utgår ur lagtexten.

Stockholms
tingsrätt ansluter sig till de synpunkter som redovisas i promemorian. Även
rättegångsutredningen delar uppfattningen att delgivningsutredningens förslag
kan föra för långt. Ä andra sidan är det enligt rättegångsutredningen tydligt
att myndigheterna måste ges effektiva medel för delgivning av personer som
söker sabotera alla delgivningsförsök. I fallet där stämningsmannen är säker
på den söktes identitet men denne vägrar öppna dörren framstår
kungörelsedelgivning som en oegentlig delgivningsform. 1 StäUet bör delgivning
i dessa fall anses ha skett genom att handlingen stoppas ned i den söktes
brevlåda eller fästs på hans dörr. För de fall åter där stämningsmannen tirots
efterforskningar inte är säker på den söktes identitet bör kungörelsedelgivning
kunna tillgripas. Detta torde dock, påpekar utredningen, vara möjligt redan med
nuvarande lydelse av 15 § andra stycket DL.

För
egen del ansluter jag mig till promemorians bedömning. Det av delgivningsutredningen
påtalade behovet bör således i allt väsentiigt kunna tillgodoses inom ramen för
gällande lagstiftning genom tillämpning av 19 § andra stycket DL. Vägran att ta
emot handlingen behöver inte utgöras av en direkt till stämningsmannen riktad
muntiig förklaring av den sökte att han vägrar att befatta sig med handlingen
utan kan ta sig olika former. En föratsättning är dock att den sökte har fått
kännedom om att det rör sig om ett försök tUl delgivning. Om man av hans
uppträdande kan sluta sig till att han vägrar ta emot handlingen utgör således
en stängd dörr inget hinder mot att delgivning anses verkstäUd. Av DL:s
förarbeten framgår att stämningsmannen i fall av vägran bör söka lämna
handlingen kvar så att den kan tas om hand av den sökte. Att förfarandet
härigenom kommer att likna tillvägagångssättet vid delgivning enligt 15 § andra
stycket andra punkten DL är således ingen avgörande invändning.

Det
förtjänar understrykas att stämningsmannen måste vara övertygad om att det är
den sökte han har att göra med och att han måste klargöra sitt ärende för denne
på ett sådant sätt att denne genom att inte öppna dörren kan sägas vägra ta
emot handlingen. Är stämningsmannen å andra sidan tveksam om det är den sökte
som befinner sig bakom den stängda dörren bör, som anges i promemorian och i
rättegångsutredningens remissvar, redan nuvarande lydelse av 15 § andra
stycket DL medge att kungörelsedelgivning tiUgrips.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 39

Beträffande
kungörelsedelgivningens användningsområde framhåUs vidare i promemorian att
delgivningsutredningens förslag till ändrad lydelse av 15 § andra stycket DL
inte skulle ha påverkat stämningsmännens arbete med det stora antalet
delgivningar av betalningsförelägganden och av stämningar i bagatellbrottmål.
Kungörelsedelgivning får nämligen inte användas i dessa faU. I promemorian
avvisas tanken att - i vart fall i samband med den nu aktuella tekniska
översynen av delgivningslagstiftningen - ändra dessa regler, som måste prövas
utifrån de krav på delgivningens tiUförlitlighet som de ifrågavarande
processformema ställer. Det påpekas att antalet stämningar i bagatellbrott
minskat kraftigt till följd av avkrimi-naliseringen av fylleri- och
parkeringsförseelserna och att det i fråga om betalningsföreläggande finns
altemativ tUl den summariska betalningsprocessen i vilka man kan tillgripa
kungörelsedelgivning. 1 promemorian understryks att man när det som här rör
sig om tämligen ringa brottslighet och som regel små ekonomiska värden
måste utnyttja rättsväsendets resurser med omdöme. Att upprepade gånger, trots
negativt resultat och utan att något nytt har tillförts ärendet, pröva det
dyrbara stämningsman-naförfarandet är således inte rimligt.

JK
säger sig kunna helt ansluta sig tUl vad som har anförts i promemorian i denna
del.

Domstolsverket
framhåller att man inte inom ramen för gällande och föreslagen lagstiftning
kan komma till rätta med de stora svårigheter som nu orsakas av förbuden mot
kungörelsedelgivning i vissa faU. En ytterligare översyn av förutsättningarna
för kungörelsedelgivning är därför önskvärd.

Stockholms tingsrätt
påpekar att antalet bagatellbrottmål fortfarande är ganska stort och att
antalet mål om betalningsföreläggande fortlöpande ökar. Sistnämnda mål rör som
regel små ekonomiska värden och delgiv-ningskostnaderna blir i förhållande
härtill ofta oproportionerligt stora. Tingsrätten är medveten om att det inte
är ekonomiskt försvarbart med upprepade delgivningsförsök när det nästan säkert
blir negativt resultat men anser det å andra sidan inte tillrådligt att helt ge
upp dessa fall. Ett altemativ är att tiUåta kungörelsedelgivning eller spikning
i dessa mål. En annan utväg kan vara att ändra förutsättningama för att få
målet hänskjutet till rättegång. Borgenären kunde enligt tingsrätten ges
tillfälle att begära att målet hänskjuts om ansökan om betalningsföreläggande
inte har kunnat delges viss tid, exempelvis ett år, efter ingivandet. Utnyttjar
inte borgenären denna möjlighet skulle domstolen få avvisa ansökan eller
förklara den förfallen. Med en sådan ordning skulle borgenären besparas extra
besvär och kostnader och gäldenären skyddas genom att talan inte kan bifallas
utan någon som helst materieU prövning. Tingsrätten anser att frågorna knappast
tål att skjutas på framtiden utan bör prövas i anslutning till övriga spörsmål
i promemorian.

Enligt
rättegångsutredningen är kungörelsedelgivningens användningsområde f. n. något
inkonsekvent reglerat. Det torde vara svårt att hitta nå-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 40

got
bärande skäl för att delgivningsformen inte tillåts i mål om betalningsföreläggande
men väl i tvistemål och lagsökningsmål. Utredningen är också kritisk mot
förslaget i promemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process att förbjuda
kungörelsedelgivning i de nuvarande lagsökningsmålen. Utredningen pekar på att
lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen)
tUlåter kungörelsedelgivning av föreläggande att avge skriftligt svaromål vid
äventyr av tredskodom och att svarandens underlåtenhet att avge svaromål i
praktiken torde leda till samma resultat som i betalningsföreläggandefallet.
Enligt utredningen bör man inte nu utvidga förbudet mot kungörelsedelgivning
för den summariska processens del. Utredningen utesluter emeUertid inte att den
i sitt arbete tar upp frågan i ett större sammanhang. Den anser också att ett
slutiigt ställningstagande till frågan om kungörelsedelgivning av stämning i
brottmål bör kunna anstå tills utredningen har redovisat sina överväganden
rörande brottmålsprocessen.

Jag
ansluter mig tUl vad som sägs i promemorian på denna punkt och finner således
inte skäl att i detta sammanhang ändra användningsområdet för
kungörelsedelgivningen.

Som
framhålls i promemorian och i Stockholms tingsrätts yttrande är det i de fall
som här är aktuella inte ekonomiskt försvarbart att tillgripa det dyrbara
stämningsmannaförfarandet upprepade gånger utan att något nytt har tillkommit
som gör det sannolikt att delgivningen skaU lyckas. I den mån sökanden eller
käranden inte kan tillföra några nya upplysningar måste de finna sig i att
ärendet blir liggande utan åtgärd, om möjligheten att lyckas med delgivningen
bedöms som osannolik.

Frågan
om en utvidgning av kungörelsedelgivningens användningsområde får i första
hand prövas i anslutning till pågående översyn av den summariska processen och
av det ordinäi-a rättegångsförfarandet. I samband därmed bör också undersökas
det uppslag som Stockholms tingsrätt har fört fram såvitt gäller målen om
betalriingsföreläggande.

Kungörelsedelgivning
kan enligt 16 § DL också användas när en obestämd krets personer delges.
Detsamma gäller när ett stort antal personer skaU delges och det skulle
innebära siörre kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen att överbringa delgivningsförsändelsen till var och
en av dem. Avser delgivningen personer som hyr eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet skall enligt 17 § första stycket DL meddelande om att
delgivningshandlingen hålls tillgänglig - föratom att meddelandet införs i
tidning - anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet
om kungörelsedelgivning. Sju-dagarsfristen föreslås i promemorian bli utsträckt
till tio dagar, dvs. den frist som gäller för införande av meddelandet i
tidning. Vidare föreslås en redaktionell ändring i paragrafens andra stycke.

Promemorieförslaget
har inte möti: några erinringar under remissbehandlingen. JK anmärker dock att
vad som avses i 17 § andra stycket DL

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 41

uppenbariigen
är personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma hus, inte i samma
fastighet, och att detta bör rättas till i detta sammanhang.

Av
9 a § DK framgår att ordet "fastighet" inte är liktydigt med
"hus". Där fömtsätts nämligen att det kan förekomma flera hus på en
fastighet. Jag anser därför att det endast finns skäl att göra de ändringar i
17 § DL som har föreslagits i promemorian.

Även
vid s. k. privat delgivning, dvs. när någon på gmnd av författningsföreskrift
har att utan samband med mål eller ärende ombesörja delgivning, kan behov
uppstå av kungörelsedelgivning. Den enskilde skall då enligt 22 § DL påkalla
biträde av länsstyrelsen som föranstaltar om delgivning på dennes bekostnad. I
departementspromemorian föreslås att ordet "skall" byts ut mot
"får" (jfr motsvarande ändring i 3 § tredje stycket DL).
Ändringsförslaget har inte mött några invändningar under remissbehandlingen
och bör genomföras.

2.8
Partsdelgivning

Enligt
2 § DL ombesörjs delgivning i mål och ärenden vid domstol eller annan myndighet
i första hand av myndigheten själv. Att delgivning ombesörjs av myndigheten
innebär - i likhet med det motsvarande uttrycket att delgivning sker genom
myndighets försorg - att myndigheten har ansvaret för att delgivningen blir
utförd. Detta ändras inte av att myndigheten tar hjälp av postverket eller
anlitar stämningsman eller polismyndighet.

Också
annan än myndighet kan ibland ha att ombesörja delgivning. Dels kan den
handläggande myndigheten enligt 2 § DL på begäran av part, sökande eller annan
sakägare medge att denne själv ombesörjer delgivning, om det kan ske utan
olägenhet (s.k. partsdelgivning), dels kan någon på grand av föreskrift i
författning ha att utan samband med mål eller ärende ombesörja delgivning (s.k.
privat delgivning). Privat delgivning förekommer t.ex. vid uppsägning av
arrende- och hyresavtal (8 kap. 8 § och 12 kap. 8 § jordabalken).

När
annan än myndighet har att ombesörja delgivning får han själv välja det
delgivningssätt som han anser lämpligen kunna leda till bevislig delgivning.
Av de delgivningsformer som anges i 3 § DL är det bara särskild postdelgivning
som är förbehållen myndighet. En enskild som skall ombesörja delgivning kan
således använda sig av ordinär delgivning. Ofta torde han använda rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis men även brevdelgivning eller buddelgivning är
självfallet användbara. Delgivningskvittot kan då tecknas på kopia av den
handling som överbringas. Den enskilde är å andra sidan inte bunden vid de
delgivningsformer som omtalas i 3 § DL utan kan exempelvis välja att överlämna
handlingen i närvaro av vittne.

Enligt
2 § DL har parten, som nyss sagts, möjlighet att själv ombesörja delgivningen
om han begär det och myndigheten finner det kunna ske utan

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 42

olägenhet.
Det finns emellertid praktiskt viktiga fall, där parten har en ovillkorlig rätt
att ombesörja delgivningen om han begär det. Sådana regler finns i 5 § lagen
(1921:244) om utmälningsed, 94 § växellagen (1932:130), 72 § checklagen
(1932:131) och 5 § lagsökningslagen (1946:808).

Om
den föreslagna omorganisationen av stämningsmannadelgivningen genomförs och
stämningsmannadelgivning anses ha skett endast om stämningsmannen fullgör
uppdraget i tjänsten bortfaller enligt departementspromemorian ett väsentiigt
motiv för partema att själva ombesörja delgivning. Med nuvarande ordning torde
nämligen en part genom direktkontakt med en stämningsman och mot lämplig
ersättning kunna få ett ärende snabbare utfört än om det hade gått 'ägen över
myndigheten. Denna ordning är enligt promemorian försedd med vissa nackdelar.
Parten - och i sista hand motparten/gäldenären - får betala en inte oväsentlig
merkostnad, vilket ter sig olämpligt särskilt i sådana fall där
partsdelgivning begärs utan att motparten har sökt undandra sig delgivning. Den
obetingade rätten till partsdelgivning enligt lagen om utmätningsed samt
växel-, check-och lagsökningslagarna föreslås därför upphävd. Härigenom blir
regleringen i 2 § DL tillämplig, vilket alltså innebär att partsdelgivning
medges om parten begär det och myndigheten finner det kunna ske utan olägenhet.

Som
tidigare har nämnts föratsätts att kostnaderna för den del av stämningsmannaverksamheten
som omfattar delgivning på begäran av annan än myndighet skall täckas av
avgifter enligt självkostnadsprincipen.

Förslagen
har tillstyrkts av Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt och SABO. Inte heller
rättegångsutredningen har någon erinran mot förslagen medan däremot
domareförbundet anser att det saknas anledning att försvåra partemas
möjligheter i detta hänseende.

Stockholms
tingsrätt framhåller alt det är mindre tillfredsställande att part genom den
obetingade rätten att själv ombesörja delgivning i vissa mål och ärenden kan
köpa sig förtur i delgivningskön och vill begränsa rätten till partsdelgivning
ytteriigare. I 2 § EL bör således enligt tingsrättens uppfattning föreskrivas
att partsdelgivning är tillåten endast om särskilda skäl kan åberopas.

Enligt
domareförbundet har partsclelgivningen på åtskilliga orter fungerat utmärkt.
Särskilt ofta barden använts i vräkningsmål och då med avsevärt bättre
resultat än delgivning genom myndighetens försorg. Försvåras partemas
möjligheter i detta hänseende finns risk för ett sämre delgiv-ningsresultat.
Olägenheterna av att en part, utan att själv ha gett anledning därtill, åsamkas
en merkostnad för delgivningen bör man enligt förbundet kunna komma till rätta
med genom en regel att part som begär att själv få ombesörja delgivningen själv
får svara för kostnaden.

Sveriges
fastighetsägareförbund uppger att hyresvärdama-borgenärerna brakar utnyttja sin
rätt att själva delge eftersom det ofta tar alltför lång tid att låta
domstolarna ombesörja delgiv ningen t. ex. i mål om lagsökning och
betalningsföreläggande. Enligt SABO brakar av samma skäl många av de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 43

till
SABO knutna bostadsföretagen själva ombesörja delgivningen i mål om lagsökning
med yrkande om avhysning. De hyresgäster som här avses låter sig oftast inte
delges på vanligt sätt utan stämningsman måste anlitas. SABO har emellertid
ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i lagen om utmätningsed och i
lagsökningslagen.

Förslaget
om en begränsning av rätten till partsdelgivning har samband med frågan om
stämningsmannadelgivning skall kunna utföras utom tjänsten. Sistnämnda fråga
har jag besvarat nekande i avsnittet 2.6. Som Stockholms tingsrätt har anfört
är det inte tilltalande att parter genom att utnyttja rätten till
partsdelgivning har kunnat köpa sig förtur i delgivningssam-manhang. Det kan
inte uteslutas att angelägna myndighetsdelgivningar härigenom har fått stå
tillbaka för partsdelgivningar, som av hänsyn till den ersättning som
stämningsmannen har kunnat uppbära från parten har tagits med förtur. Genom att
såväl myndighetemas som de enskildas stämnings-mannauppdrag med några få
undantag - kommer att slussas in till polismyndighetema blir det möjligt för
dessa att prioritera ärendena alltefter angelägenhetsgrad. Partsdelgivningens
nuvarande dragningskraft kommer sannolikt att minska efter omorganisationen.
Eftersom jag också - på skäl som har anförts i promemorian - anser
partsdelgivningen principiellt tveksam i vart fall i sin ovillkorliga form
ansluter jag mig därför till promemorieförslaget. Någon ytterligare skärpning
utöver vad som följer redan av 2 § DL anserjag inte erforderiig. Däremot bör
regeln i 2 § DL bli tillämplig även i sådana ärenden hos överexekutor, i vilka
sökanden f. n. har en ovillkorlig rätt till partsdelgivning enligt 195 a §
utsökningslagen (1877:31 s. I).
Detta lagmm avser bl. a.
avhysningsärenden. Till promemorians ändringar av lagsökningslagen m.fl.
författningar bör således fogas en motsvarande ändring i 195 a §
utsökningslagen.

Som
jag antydde nyss lär partema i fortsättningen endast mera undantagsvis finna
skäl att begära att själva få ombesörja delgivningen. I fall då
stämningsmannadelgivning med hänsyn till omständigheterna är motiverad redan
från början, bör det nämligen ligga i partens intresse att visa detta för
myndigheten, som med ledning bl. a. av partens upplysningar avgör vilket
delgivningssätt som skall väljas och vilken skyndsamhet som skall begäras av
polismyndigheten om stämningsmannadelgivning beslutas.

2.9
Postfullmaktsfrågan

I
rättsfallen RÅ 1973 ref 42 (RRK 1973:32) och NJA 1975 s. 193 har
regeringsrätten och högsta domstolen, båda domstolarna med knapp majoritet,
kommit till skilda slut beträffande betydelsen av att rekommenderad försändelse
med mottagningsbevis har kvitterats ut av annan än den sökte med stöd av en av
den sökte utfärdad postfullmakt. Regeringsrättens majoritet fann att delgivning
hade skett när postfullmäktigen hade kvitterat ut försändelsen medan
minoriteten ansåg att delgivningen inte var fullbor-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 44

dad
förrän han hade överlämnat försändelsen tiU den sökte. Enligt högsta domstolens
majoritet kunde fullmakt att utkvittera rekommenderad postförsändelse inte
anses medföra behörighet att mottaga delgivning. Minoriteten ansåg däremot att
en försändelse, som utkvitteras av ombud enligt bestämmelsema om rekommenderade
försändelser, enligt fuUmaktsrätts-liga regler är att betrakta som mottagen av
adressaten när utkvittering sker och att försändelsen därför är delgiven honom
vid denna tidpunkt.

Delgivningsutredningen
föreslog att till 19 § första stycket DL skulle göras ett tillägg, enligt
vilket delgivning har skett genom att handlingen har utkvitterats av den som
har erhållit postfullmakt av den sökte. Förslaget fick ett blandat mottagande.
Kritikerna pekade bl. a. på att risk förelåg för rättsförlust och på att
postfullmakten enligt förslaget skulle få en vidare innebörd än en
rättegångsfullmakt.

Enligt
departementspromemorian måste huvudregeln i 19 § första stycket vara en
utgångspunkt för bedömningen. Bestämmelsen att delgivning har skett när den som
söks för delgivning har mottagit handlingen återspeglar det grandläggande
syftet med delgivningen, nämligen att bereda den sökte tillfäUe att ta del av
försändelsens innehåll. Endast i vissa särskilt angivna fall genombryts
huvudregeln av legala presumtioner, bl.a. när den sökte vägrar ta emot
handlingen och vid surrogat- och kungörelsedelgivning. Delgivningsutredningens
förslag innebar att en presumtionsregel skulle införas också när det gäller
ordinär delgivning, närmast svarande mot surrogatreglema i 12 och 13 §§ DL.
Postfullmäktigen har emellertid enligt promemorian inte samma möjligheter som
vid surrogatdelgivning att avstyra delgivning om han inte kan överlämna försändelsen
till den sökte. Postfullmakten innebär inte något bemyndigande för
postfullmäktigen att öppna försändelsen och än mindre att vidta åtgärd som kan
föranledas av försändelsens innehåll. Adressaten kan kvittera försändelsen i
bostaden eller på kontoret men kan anlita bud för att hämta ut den på
postanstalten. Det omedelbara behovet av att använda postfullmakt inskränker
sig därför till fall när adressaten inte själv kan kvittera försändelsen, t.
ex. på grund av en resa. Enligt promemorian är det med hänsyn härtill snarast
mer sannolikt att försändelsen inte når den sökte samma dag som den har kvitterats
ut av postfullmäktigen än att motsatsen inträffar.

1
promemorian avvisas därför delgivningsutredningens förslag. Enligt promemorian
finns i dessa fall inte skiil att frångå huvudregeln i 19 § första stycket DL,
enligt vilken det avgörande bör vara när försändelsen kommer den sökte till
hända. Enbart den omständigheten att innehavare av post-fullmakt har kvitterat
ut en försändelse bör således inte betyda att delgivning har skett. Om det
däremot av övriga omständigheter, exempelvis genom ett telefonsamtal, kan
utrönas när försändelsen har kommit den sökte ull hända kan förutsättningar för
delgivning likväl föreligga.

Enligt
promemorian kan ett liknande problem uppstå när den sökte själv skriver på
mottagningsbeviset men låter hämta försändelsen med bud.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 45

Adressaten
har alltså uppmärksammats på försändelsen och själv kvitterat den.
Sannolikheten för att han också får del av den är emellertid betydligt större
än i postfullmaktsfallen, eftersom han själv kan bevaka att den kvitterade
försändelsen kommer honom till hända. Det är därför rimligt att den sökte i
dessa fall själv står risken att försändelsen, sedan den väl har lämnats ut från
posten, försenas eller kommer bort på vägen. 1 19 § föreslås därför ett nytt
stycke. Enligt detta skall, om den sökte har kvitterat postförsändelse som
hämtas av bud på postanstalt, delgivning anses ha skett när försändelsen har
hämtats. Av den föreslagna lydelsen, som enligt promemorian torde
överensstämma med vad som redan gäller i den praktiska tillämpningen, skulle
motsättningsvis framgå att delgivning inte anses ha skett i och med att
postfullmäktig har kvitterat försändelsen.

Promemorians
inställning i postfullmaktsfrågan delas av de flesta remissinstanser som har
yttrat sig på denna punkt. Till dem som uttryckligen tillstyrker eller godtar
promemorians förslag hör RÅ, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, kammarrätten
i Göteborg, rättegångsutredningen, domareförbundet och Sveriges
advokatsamfund. RRV och kommunförbundet är däremot kritiska och ansluter sig
närmast till delgivningsutredningens förslag.

Svea
hovrätt sätter i fråga om det är nödvändigt att infora det nya stycket i 19 §
DL. Den föreslagna regeln torde nämligen innebära en absolut presumtion att den
sökte skall anses delgiven när budet hämtar försändelsen på posten. 1 de -
förmodligen sällsynta fall - där försändelsen därefter inte når den sökte kan
denne komma att lida rättsförlust, eftersom delgivningen inte får motbevisas.
Enligt kammarrätten i Göteborg torde effekten av regeringsrättens avgörande
kvarstå för förvaltningsmyndigheternas och förvaltningsdomstolarnas del och
inte kunna raderas ut genom uttalanden i förarbetena till en teknisk översyn
av DL. För att helt ta bort effekten av rättsfallet bör man enligt
kammarrättens uppfattning i DL införa en uttrycklig bestämmelse om att
utkvitterande av handling med stöd av postfullmakt inte innebär delgivning med
den sökte förrän han har fått försändelsen.

RÅ
konstaterar att promemorieförslaget utgår från den praxis som numera gäller
för de allmänna domstolama. På skäl som har angetts i promemorian måste enligt
RÅ den ståndpunkt som sålunda har intagits i behörighetsfrågan godtas, vilket
dock medför praktiska olägenheter som inte har berörts i promemorian. Antalet
fall där den sökte varken själv eller genom behörigt ombud har kvitterat
försändelsen utan detta har verkställts endast av den som innehar postfullmakt
torde nämligen inte vara obetydligt utanför de allmänna domstolarnas
verksamhetsområde. RÄ anser att frågan är av sådan vikt att den måste närmare
övervägas innan den föreslagna ändringen av 19 § DL genomförs.

Enligt
RRV förekommer sällan delgivning genom rekommenderad försändelse med
mottagningsbevis vid de allmänna domstolarna. Normalt

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 46

uppges
skälet vara att man inte anser kvittering av försändelse med stöd av
postfullmakt som fullgod bevisning att delgivning har skett. Endast undantagsvis
torde det emellertid enligt RRV behöva förekomma att någon lider rättsförlust
på grand av att handling inte överiämnas till adressaten av bud eller
fullmaktshavare. 1 de fall detta skulle inträffa torde den som lidit
rättsförlusten kunna besvära sig över domvilla enligt 59 kap. I § tredje
stycket RB. RRV anser därför att det föreslagna tillägget till 19 § DL bör
utformas så att såväl kvittering med stöd av postfullmakt som hämtning av
försändelse genom bud skall kunna betraktas som bevis om genomförd delgivning.

Som
nyss nämnts anser även kommunförbundet att i DL bör införas en bestämmelse om
delgivning genom postfullmäktig i huvudsaklig överensstämmelse med vad
delgivningsutredningen föreslog. 1 annat fall får man en icke önskvärd
begränsning av möjligheten att använda systemet med rekommenderade
försändelser med mcttagningsbevis. Den i departementspromemorian föreslagna
lösningen framstår enligt kommunförbundet som tveksam i belysning av allmänna
fullmaktsrättsliga regler. Möjligheten att låta postfullmakt avse även
utkvittering av delgivningsförsändelser ter sig särskilt motiverad i fråga om
vissa juridiska personer. Uppenbarligen kan det då inte vara särskilt praktiskt
att Iranske behöva tillgripa ett annat och omständligare delgivningssätt,
särskilt som i sådana fall den som är postfullmäktig ofta också har en
generell :Fullmakt att företräda huvudmannen. Befarade olägenheter från
rättssäke:rhetssynpunkt kan undvikas genom lämplig utformning av det formulär
för postfullmakt som posten tillhandahåller. Av formuläret bör således klart
framgå vilken innebörd postfullmakten har beträffande delgivning. Förslagsvis
kunde det uttryckligen anges att utfärdaren av postfullmakten hade möjlighet
att låta fullmakten avse resp. inte avse befogenhet att utkvittera delgivningshandlingar.
Skulle man likväl välja den i promemorian förordade metoden bör detta framgå
direkt av lagtexten. Att låta denna viktiga rättsprincip endast framgå motsättningsvis
av den föreslagna bestämmelsen om kvitterad postförsändelse som hämtas av bud
kan inte anses tillfredsställande.

För
egen del villjag understryka vad som sägs i departementspromemorian, nämligen
att huvudregeln i 19 § första stycket DL om när delgivning anses ha skett måste
läggas till grand för övervägandena i postfullmaktsfrågan. Systemet med
delgivning syftar till att bereda den sökte tillfälle att ta del av innehållet
i de handlingar som rör honom. Endast i några begränsade fall genombryts
huvudregeln av särskilda, i lagen uppställda presumtionsregler. Dessa presumtionsregler
är såväl vad gäller förutsättningar som rättsverkningar noggrant angivna i
lagen. Enligt DL finns ingen möjlighet att genombryta huvudregeln inom ramen
för den ordinära delgivningen. Såvitt avser gällande rätt anserjag därför att,
när rekommenderad försändelse har kvitterats ut med stöd av postfullmakt, det
avgörande måste vara vid vilken tidpunkt som den sökte får handlingen och inte
vid vilken tidpunkt som postfullmäktig har tagit emot handlingen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 47

Vad
härefter gäller frågan om att införa en uttrycklig regel om postfullmaktens
innebörd i delgivningssammanhang bör för det första prövas om det praktiska
behovet av en sådan presumtionsregel som delgivningsutredningen föreslog är så
stort att det överväger de principiella invändningar som kan riktas mot den. RÅ
har i sitt remissvar framhållit, att postfullmaktsfallen inte är så få utanför
de allmänna domstolamas område. För att få behovet av en presumtionsregel
belyst har jag under hand låtit undersöka rutinerna kring postfullmakterna och
de rekommenderade försändelserna.

Användningen
av postfullmakter torde vara något vanligare än som antyds i promemorian.
Framför allt utnyttjas sådana fullmakter av juridiska personer och fysiska
personer som driver rörelse. För företag som har fack- eller boxadress torde
det ofta vara praktiskt att ha postfullmakt. Det förekommer också att en make
har fullmakt att kvittera ut den andra makens post.

Av
mottagningsbevisets tryckta text framgår endast att handlingen kvitteras av
adressaten eller dennes befullmäktigade ombud. Har kvittens skett med annat
namn än den söktes anges endast undantagsvis att det har skett med stöd av
fullmakt. 1 de allra flesta fall är det dock den sökte själv som har kvitterat
försändelsen.

Om det är påkallat kan
avsändaren ange att försändelsen endast får kvitteras ut av adressaten
personligen (3 § andra stycket DK; så även enligt 3 § andra stycket i
promemorians förslag till DF). Enligt postens fullmaktsformulär gäller inte
postfullmakt om avsändaren har angett på försändelse att utlämning får ske
endast mot kvitto av adressaten personligen. Jag har inhämtat att det bland de
tingsrätter som använder rekommenderad försändelse med mottagningsbevis i mål
om lagsökning och betalningsföreläggande är vanligt att man utnyttjar denna
möjlighet att utesluta postfull-maktsfall vid delgivning av fysiska personer.

Som
har angetts i promemorian måste man i de flesta fall kunna utgå från att den
sökte genom postfullmäktigens försorg får del av handlingarna redan samma dag
som försändelsen lämnas ut från postanstalten. Sannolikheten för att så sker
anserjag till skillnad från promemorian vara så stark att den som vill göra
gällande att han har fått försändelsen först vid senare tidpunkt bör förebringa
någon omständighet som talar för att så var fallet. I de flesta fall bör
myndigheterna alltså kunna utgå från att den sökte har blivit delgiven samma
dag som försändelsen har lämnats ut av posten även när utlämnandet har skett
till någon som har postfullmakt. Endast i ett mindre antal fall torde någon i
efterhand komma att göra gällande att delgivningen inte har fullbordats. Många
gånger bör man också av skriftväxlingen eller andra omständigheter kunna sluta
sig till att den sökte har fått del av den handling som sänts till honom. Också
den tid som har förflutit utan att den sökte har reagerat bör kunna tillmätas
betydelse. När fråga uppkommer huruvida besvär har anförts i rätt tid är det
naturligt att över-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 48

instansen
söker klarlägga vid vilken tidpunkt den sökte har fått del av handlingen. Ett
blankt påstående av den sökte att han inte har fått del av densamma bör inte
godtas utan bör stödjas av andra omständigheter. Ä andra sidan kan naturligtvis
alltför stora krav inte ställas på den sökte härvidlag. Det bör räcka med att
han gör sannolikt att han inte har nåtts av försändelsen. Att man i ett mindre
antal fall härigenom kommer att få sakpröva ärenden som annars skulle ha kunnat
avvisas som för sent inkomna uppfattar jag inte som någon större olägenhet.

Vad
jag har sagt nu har i första hand avsett delgivning med privatpersoner. När
det gäller juridiska personer finns det enligt min mening i än högre grad
anledning att anta att försändelse som har kvitterats ut med stöd av
postfullmakt når behörig företrädare för den sökte samma dag. Särskilt gäller
detta företag som driver verksamhet eftersom denna kan antas vara så
organiserad att försändelsen överbringas till någon behörig företrädare samma
dag den hämtas på posten.

Sammanfattningsvis
anserjag att det knappast skulle uppsfå några större praktiska olägenheter om
man avstår från att genomföra delgivningsutredningens förslag beträffande
postfullmakt och i stället nöjer sig med den grandläggande principen att
tidpimkten då den sökte får handlingen är avgörande för när delgivning skall
anses ha skett. Med en tillämpning av den fria bevisprövningen i enlighet med
vad jag nyss har redovisat bör för övrigt skillnaden i praktiken bli liten
mellan den nuvarande huvudregeln i 19 § första stycket DL och den absoluta
presumtionsregel som delgivningsutredningen föreslog. I undantagsfall kommer
det emellertid att kunna förekomma att man i efterhand måste underkänna en
delgivning där postfullmakt har förekommit. 1 sådana fall kan man med min
ståndpunkt rätta till uppenbara felaktigheter med tillämpning av nuvarande
regler om ordinära och extraordinära rättsmedel. Detta är inte möjligt med den
absoluta presumtion som delgivningsutredningen föreslog.

Det
torde mot denna bakgrand endast vara i ett fåtal fall som frågan om delgivning
har skett i behörig ordning sedermera behöver bli föremål för tvist. Vill
myndigheten i något särskilt ärende skaffa sig en säkrare garanti för att
försändelsen når den sökte kan den åstadkomma detta genom att -enligt vad förat
sagts - begära personlig kvittens och därmed utesluta postfullmaktsmöjligheten.
I vilka fall så bör ske får ankomma på myndigheternas egen bedömning. När
delgivningen gäller juridiska personer kan begäran om personlig kvittens
knytas, till viss namngiven ställföreträdare, som anges som försändelsens
adressat (jfr 9 § DL).

Jag
vill också understryka att frågeställningen är begränsad till de rekommenderade
försändelserna och att problemet minskar ju mera man övergår till
brevdelgivning.

När
det därefter gäller det fallet att den sökte själv kvitterar en rekommenderad
försändelse och därefter låler hämta den genom bud ansluter jag mig till vad
som har anförts i promemorian. Den som har utfärdat kvittot

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 49

har
i den angivna situationen gjorts uppmärksam på försändelsen och är närmast att
sfå den - obetydliga - risken att försändelsen sedan inte lämnas till honom av
budet. Jag tillstyrker därför att 19 § DL förses med ett tillägg i enlighet med
promemorieförslaget.

När
det slutiigen gäller frågan huravida postfullmaktens innebörd i delgivningssammanhang
bör regleras genom en uttrycklig bestämmelse ansluter jag mig till
promemorians ståndpunkt att detta inte är erforderligt. I det föregående har
jag redovisat hur jag anser att 19 § första stycket DL bör tolkas enligt
gällande ordning. Mot denna bakgrund finner jag det opåkallat att genom en
särskild bestämmelse reglera postfullmaktsfallen. Det bör vara tillräckligt
att göra det föreslagna tillägget till 19 § DL. Genom detta och de uttalanden
jag har gjort i detta sammanhang finner jag att lagstiftarens ståndpunkt har
kommit till tillräckligt klart uttryck för att man skall uppnå en enhetlig
rättstillämpning.

2.10
Övergångsfrågor

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. För att de
stämningsmän som då har förordnande av länsstyrelse skall kunna slutföra
uppdrag som lämnats dem före ikraftträdandet bör deras förordnanden gälla
intill utgången av år 1979. Det förutsätts dock att de efter polismyndighetens
behov och egna önskemål skall kunna få stämningsmannaförordnande av
polismyndighet.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428),

2.
lag om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. I),

3.
lag om ändring i lagen (1921:
244) om utmätningsed,

4.
lag om ändring i växellagen
(1932:130),

5.
lag om ändring i checklagen
(1932:131),

6.
lag om ändring i
lagsökningslagen (1946:808).

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 17

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 50

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget tUl lag om ändring i delgivningslagen

3 §

I
första stycket har gjorts en omfoirmulering som innebär att ordinär delgivning
kan ske genom att handlingen - föratom att sändas med posten -överlämnas med
bud eller på annat sätt till den sökte. Denna ändring har behandlats i
avsnittet om buddelgivning (2.4.2). Vidare har på skäl som anges i avsnittet
2.4.1 ordet delgivningserkännande bytts mot delgivningskvitto.

Kretsen
av myndigheter som får använda särskild postdelgivning framgår av andra
stycket. Frågan har behandlats i avsnittet 2.5.

Ändringen
i tredje stycket syftar, som framgår av avsnittet 2.6, till att understryka
lagstiftarens restriktiva inställning till användningen av stämningsmannadelgivning.
Genom ändringen antyds också att myndigheterna inte är skyldiga att göra försök
med stämningsmannadelgivning i fall som de med fog bedömer som dömda att
misslyckas. Tillägget "enligt 24 §" syftar på den reglering av
intygens bevisverkan som görs där.

4 §

Ändringen
har behandlats i avsnittet 2.6.

17
§

Ändringen
innebär i sak att tidsfristen för att i visst faU anslå meddelande inom
fastighet i samband med kungörelsedelgivning utsträcks från sju tiU tio dagar.
Härigenom uppnås överensstämmelse med den tidsfrist som gäUer för att införa
meddelande i tidning. Frågan är behandlad i avsnittet

2.7.

19
§

I
paragrafen har införts ett Qärde stycke, som reglerar frågan när delgivning
skall anses ha skett om den sökte kvitterat postförsändelse som hämtas av bud
på postanstalten. Frågan avser i första hand ordinär delgivning genom
rekommenderad försändelse med mottagningsbevis och har i den aUmänna
motiveringen behandlats i anslutning till postfullmaktsfrågan (avsnitt 2.9).
Där framgår också att kvittens av den som har en av den sökte utfärdad
postfullmakt inte innebär att den sökte därmed skall anses ha mottagit
försändelsen.

22
§

I
paragrafens andra stycke behandlas delgivning som någon har att ombesörja på
gmnd av föreskrift i författning men utan samband med mål eller ärende. För
sådana s. k. privata delgivningar gäller i tillämpliga delar

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 51

vad
som i Övrigt stadgas i DL. 1 enlighet med den ändring som gjorts i 3 § tredje
stycket har ordet "skall" bytts ut mot "får". Ändringen har
berörts i avsnittet 2.7.

23 §

Enligt
den nya lydelsen övertar polismyndighetema länsstyrelsernas uppgift att
förordna stämningsmän. Polismyndighetema skall förordna stämningsmän till det
antal som behövs i varje polisdistrikt. Härigenom markeras att stämningsmännen
i fortsättningen kommer att vara knutna till de lokala polisdistrikten. Den
närmare innebörden av den föreslagna omorganisationen av
stämningsmannaverksamheten redovisas i avsnittet 2.6.

24 §

I
paragrafen anges vem som kan utfärda sådant intyg som utgör fullt bevis om hur
delgivning har skett. Lagrammet reglerar således behörigheten att utföra
stämningsmannadelgivningar. Ändringarna har behandlats närmare i avsnittet
2.6.

Kretsen av
befattningshavare som får utföra stämningsmannadelgivning har vidgats till att
avse även tjänstemän vid vissa anstalter. Deras behörighet är dock begränsad
till delgivningar med dem som är intagna i anstalten. Beträffande nämndemän har
den ändringen gjorts att endast nämndemän i tingsrätt får utföra
stämningsmannadelgivning. Behörigheten omfattar delgivning för tingsrättens
räkning. Vad gäller personal vid kronofogdemyndigheter omfattar den nya regeln
ingen ändring i sak.

Som
berörts i den allmänna motiveringen får delgivning genom stämningsman eller
andra i bestämmelsen angivna personer inte karaktär av stämningsmannadelgivning
annat än om delgivning skett i tjänsten. Jag bortser härvid från notarius
publicus och nämndeman i tingsrätt. Genom föreskriften i denna paragraf att
intyget skall vara utfärdat i tjänsten för att ha angiven bevisverkan har
avsetts att markera detta förhållande. När det gäller nämdeman i tingsrätt är
bevisverkan knuten tiU intyg som rör delgivningsärende för tingsrättens
räkning. Intyg av notarius publicus är inte underkastat några särskilda
förbehåll.

Bevisverkan
av intyg som utfärdats av tjänsteman vid postverket har uttryckligen angetts
avse särskild postdelgivning.

Slutligen har en numera i
delgivningssammanhang obsolet bestämmelse om intyg rörande anslag på kommunens
anslagstavla utgått.

Övergångsbestämmelser

Ikraftttädandet
och därmed sammanhängande frågor har berörts i avsnittet 2.10,

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 52

4.2
Förslagen till lagar om ändring i utsökningslagen, lagen om utmätningsed,
växellagen, checklagen och lagsökningslagen

Ändringama
innebär att den ovillkoriiga rätten för part att själv ombesörja delgivningen
i de fall som avstss med ifrågavarande lagram upphör och ersätts med den
allmänna regeln i 2 § DL, enligt vUken sådan s.k. partsdelgivning kan medges på
partens begäran om myndigheten finner det kunna ske utan olägenhet. Frågan är
behandlad i avsnittet 2.8.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2.
lag om ändring i
utsökningslagen (1877:31 s. 1),

3.
lag om ändring i lagen
(1921:244) om utmätningsed,

4.
lag om ändring i växellagen
(1932:130),

5.
lag om ändring i checklagen
(1932:131),

6.
lag om ändring i
lagsökningslagen (1946:808).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JUSTITIEDEPARTEMENTET

DELGIVNING

Ds Ju 1978:2

Bilaga I

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 55

INNEHÅLL

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428).. .. 57

Förslag till lag om ändring i lagen (1921:244) om
utmätningsed 60

Förslag tiU lag om ändring i växellagen (1932:130).......... ... 61

Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131) ......... ... 62

Förslag till lag om ändring i lagen (1946:808) om
lagsökning och

betalningsföreläggande..................................................... ... 62

Förslag
till förordning om ändring i förandersökningskungörelsen

(1947:948)...................................................................... ... 63

Förslag
till förordning om ändring i kronofogdeinstraktionen

(1971:425)...................................................................... ... 64

Förslag
till delgivningsförordning ...................................... ... 64

1
Inledning........................................................................ .. 69

2
Nuvarande
ordning i huvuddrag..................................... ... 69

2.1 Delgivningslagen....................................................... ... 69

2.2 Valet av delgivningsform........................................... ... 72

2.3 Delgivningsverksamhetens
organisation................... ... 73

3 Delgivningsutredningen.................................................. ... 75

3.1 1974 års betänkande................................................ ... 75

3.2 1975 års betänkande................................................ ... 77

Remissbehandlingen......................................................... .. 78

5
Statskonsults
utredning................................................ .. 79

6
Riksrevisionsverkets
rapport........................................... ... 80

6.1 Domstolamas organisation ...................................... ... 81

6.2 Delgivningsverksamheten ........................................ ... 81

6.3 Planeringen av brottmålstingen................................ ... 82

7 Överväganden................................................................ 82

7.1 Allmänna synpunkter................................................. ... 82

7.2 Kostnadsaspekter på
delgivningsformema................ ... 84

7.3 Ifrågasatta författningsändringar.............................. ... 86

7.3.1 Delgivningslagen m.m..................................... 86

7.3.1.1
Partsdelgivning
(2 § DL m. m.)............... 86

7.3.1.2
Delgivningsformema
(3 § DL)................. .. 87

Ordinär delgivning (3 § första stycket DL) 88

Brevdelgivning ....................................... .. 88

Buddelgivning......................................... .. 94

Rekommenderad försändelse med mottagnings

bevis ...................................................... .. 95

Särskild postdelgivning (3 § andra stycket DL).. 98

Stämningsmannadelgivning (3 § tredje stycket

DL).......................................................... 101

7.3.1.3 Brådskande delgivningsuppdrag (4 § DL).... 107

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 56

7.3.1.4
Vissa frågor om
kungörelsedelgivning........ 107

7.3.1.5
Anslag i fastighet vid
kungörelsedelgivning. 111

7.3.1.6
Postftillmaktsfrågan (119 §
första stycket DL) 111

7.3.1.7
"Telefondelgivning"
(19 § första stycket DL) 115

7.3.1.8
Fömekande av identitet m.m. (19
§ andra stycket DL) 117

7.3.1.9
Delgivning vid sammanträde (20
§ DL)....... 119

7.3.1.10
Stämningsmännens anknytning
tiU polisväsendet (23§DL) 119

7.3.1.11
Andra kategorier med
stämningsmannabehörighet

(24
§ första stycket DL).......................... 121

7.3.1.12....................................................... Övergångsbestämmelser 125

7.3.2
Övriga författningsändringar..................... 125

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 3, 4, 17, 19 samt 22-24 (1970:428)
skall ha nedan angivna lydelse.

delgivningslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Nuvarande
lydelse

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända
handlingen med posten eUer med bud till den sökte, varvid som bevis att denne
mottagit försändelsen begäres delgivningserkännande eller mottagningsbevis
(ordinär delgivning).

Myndighet som Konungen bestämmer får ombesörja att handlingen
lämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg om det
finns anledning antaga, att delgivningserkännande eller mottagningsbevis ej
kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid {sårskild postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket,
skall myndigheten anlita stämningsman eUer annan, vars intyg utgör fullt bevis
om delgivning (stämningsmannadelgivning).

Föreslagen
lydelse

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända
handlingen med posten eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den
sökte, varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga, att delgivningskvitto eller
mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid får
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna ombesörja att handlingen
överlämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild
postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket,
får delgivning ske genom stämningsman eller annan, vars intyg utgör fullt
bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse
(kungörelsedelgivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Om befordran av meddelande, som skall delges, genom
telegraf, telefon eller på annat liknande sätt till den på vilken delgivningsupp-draget
ankommer meddelas bestämmelser av Konungen.

Om
befordran av meddelande, som skaU delges, genom telefon, telegram eller på
annat liknande sätt till den på vilken delgivningsupp-draget ankommer meddelas
bestämmelser av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
på

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11

Nuvarande
lydelse

plats,
som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens
huvudsakUga innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning
eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är
införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället
anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också
användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny
delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses
i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars
innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom
fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

I
fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller
några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för
att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statiig myndighet
eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant meddelande
alltid sändas tiU myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i faU som
avses i 16 § första stycket andra punkten de personer som hyr eller annars
innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller meddelande
enligt 6 § andra stycket sändas med posten tUl envar av dem, om ej också detta
förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt
med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

58

Föreslagen
lydelse

plats,
som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens
huvudsakliga innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning
eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är
införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället
anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också
användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt ram och därefter ny
delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses
i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars
innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom
fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar från beslutet om
kungörelsedelgivning.

I
fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller
några av de personer som sökes för delgivning under deras vanUga adresser för
att vara tUl-gängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skaU sådant
meddelande alltid sändas tUl myndigheten eller kommunen. Gäller delgivningen
i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten de personer som hyr eUer
annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eUer
meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten tiU envar av dem, om ej
också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

59

opaginerad Kontrollera mot PDF

19
§'

Delgivning
har skett genom att den som sökes för delgivning har mottagit handlingen i
huvudskrift eUer styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den
kommit honom tUlhanda.

Förekommer
vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den som sökes
för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha
skett.

Delgivning
skall anses ha skett

enligt
6 § andra stycket genom att handlingen är tUlgänglig och meddelandet
delgivits,

enligt
12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt
15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i den söktes
hemvist eller fästs på dörren tiU hans bostad,

enligt
17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under föratsättning
att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första stycke.

Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtas av bud på
postanstalt skall delgivning anses ha skett när försändelsen har hämtats.

11 § Bestämmelsema i
denna lag om delgivning av handling tiUämpas även vid delgivning av annat än
handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen
gäller i tillämpliga delar när någon på grund av föreskrift i författning har
att, utan samband med mål eUer ärende, ombesörja delgivning. I fall som avses i
15 eller 16 § skaU han påkalla biträde hos länsstyrelsen som föranstaltar om
delgivning på hans bekostnad.

Lagen gäller i tillämpliga
delar när någon på grand av föreskrift i författning har att, utan samband med
mål eller ärende, ombesörja delgivning. I fall som avses i 15 eller 16 §/år
han påkalla biträde hos länsstyrelsen som föranstaltar om delgivning på hans
bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För varje kommun skall
finnas en eller flera stämningsmän. Stämningsman förordnas av länsstyrelsen.
Det åUgger länsstyrelsen att föra förteckning över stämningsmän inom länet.

Polismyndighet
förordnar stämningsmän till det antal som behövs i varje polisdistrikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Intyg av stämningsman
gäller som fuUt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget. Samma
vitsord tillkommer intyg av nämndeman, notarius publicus, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv
tjänsteman som är underställd utmätningsman. Detsamma gäller intyg som utfärdas
av tjänsteman vid postverket enligt bestämmelser som Konungen meddelar, och
intyg som utfärdas enligt särskilda föreskrifter om anslag på kommunens
anslagstavla.

Intyg av stämningsman
gäller som fuUt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget. Samma
vitsord tUlkommer intyg av nämndeman, notarius publicus, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde och, enhgt bestämmelser
som regeringen meddelar, annan tjänsteman vid kronofogdemyndighet. Detsamma
gäller, vid delgivning med den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, häkte,
allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola, tjänsteman
vid anstaUen och, vid särskild postdelgivning, tjänsteman vid postverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Intyg
att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fuUt bevis att delgivning
skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av
tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort
gäller som fuUt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta
följer av överenskommelse med främmande stat.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1979.

2.
Av länsstyrelse meddelat
förordnande att tiUs vidare vara stämningsman gäller till utgången av år 1979.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1921: 244) om utmätningsed skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upptages ansökning, som
gjorts av borgenär, skall förhör med partema hållas inför konkursdomaren å tid
och ort, som av honom bestämmes. Konkursdomaren teckne genast å ena exemplaret
av ansökningen föreläggande för gäldenären att inställa sig vid förhöret,
beredd

Upptages ansökning, som
gjorts av borgenär, skall förhör med partema hållas inför konkursdomaren å tid
och ort, som av honom bestämmes. Konkursdomaren teckne genast å ena exemplaret
av ansökningen föreläggande för gäldenären att inställa sig vid förhöret,
beredd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1946:813.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11

Nuvarande
lydelse

att
avgiva förklaring över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan
ej utgör hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i
föreläggandet, vilket ock skall innehålla erinran om att utmätningseden må
avläggas vid förhöret samt anmaning tiU gäldenären att, om han saknar laga orsak
att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med
företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar
av ansöknings-handlingama, vara föreläggandet tecknats, skall delgivas
gäldenären. Delgivning skaU ske genom konkursdomarens försorg, där borgenären
ej hellre vill själv ombesörja delgivningen. I fråga om delgivning äge i
övrigt vad om delgivning av stämning i tvistemål är stadgat motsvarande
tillämpning.

61

Förestagen
lydelse

att
avgiva förklaring över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet däratinnan
ej utgör hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i
föreläggandet, vilket ock skall innehålla erinran om att utmätningseden må
avläggas vid förhöret samt anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak
att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med
företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar
av ansökningshandlingarna, vara föreläggandet tecknats, skall delgivas
gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

3
Förslag till

Lag
om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom
föreskrivs att 94 § växeUagen (1932:130) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

94
§' / växelmål må, där käranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framställning av käranden skall rätten, om synnerliga hinder ej möter och
svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse
tiU samma dag som stämning sökes eller nästföljande dag.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1979. ' Senaste lydelse 1946:845.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 62

4
Förslag till

Lag
om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom
föreskrivs att 72 § checklagen (1932:131) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

72 § '

/
checkmål må, där käranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framstäUning av käranden skaU rätten, om synnerliga hinder ej möter och
svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse
till samma dag som stämning sökes eller till nästa dag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betahiingsfö-

reläggande

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5
§ Det exemplar av ansökningen Det exemplar av ansökningen vara
enligt 4 § föreläggandet teck- vara enligt 4 § föreläggandet tecknats skall
jämte fordringshandling- näts skaU jämte fordringshandlingen delgivas
gäldenären på sätt om en delgivas gäldenären på sätt om stämning i
tvistemål är stadgat, stämning i tvistemål är stadgat. Delgivning skall
ske genom rättens försorg, om borgenären ej hellre vill själv ombesörja
delgivningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Senaste lydelse 1946:846.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Förslag tUl

Förordning om ändring i
forundersökningskungörelsen (1947:948)

Regeringen
föreskriver att 21 § förundersökningskungörelsen (1947:948) skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I protokoll skall
antecknas beträffande vittne: fullständigt namn, ålder, yrke eller anställning,
bostadsort, postadress, arbetsplats i förekommande fall uppgift om
inskrivning i sjömansregistret och eventuell telefonadress ävensom
upplysning huravida vittnet är släkt eUer bekant med den misstänkte,
målsägande eller angivare, uppgifter om vittnets särskUda forutsättningar att
iakttaga eller bedöma det, varom vittnet höres, och om övriga förhållanden som
kunna vara av betydelse för bedömande av vittnets tillföriitiighet; samt

beträffande
misstänkt: fullständigt namn, personnummer, yrke eller anställning,
kyrkobokföringsort, bostadsort, postadress, arbetsplats i förekommande fall
uppgift om inskrivning i sjömansregistret eventuell telefonadress och, beträffande
den som icke fyUt tjugo år, föräldrarnas namn och adress, om det är lämpligt.
Avser misstanken brott, för vilket är stadgat fängelse i mer än sex månader,
eller föreligger eljest anledning därtill, skall dessutom antecknas uppgifter
om skolgång, tidigare anstäUningar, arbetsförhet och hälsotillstånd.

I protokoll skall
antecknas beträffande vittne: fullständigt namn, personnummer, yrke eller
anställning, bostadsort, postadress, arbetsplats - i förekommande fall uppgift
om inskrivning i sjömansregistret - och eventuell telefonadress ävensom
upplysning huravida vittnet är släkt eller bekant med den misstänkte,
målsägande eller angivare, uppgifter om vittnets särskilda föratsättningar att
iakttaga eller bedöma det, varom vittnet höres, och om övriga förhållanden som
kunna vara av betydelse för bedömande av vittnets tillföriitiighet; samt

beträffande misstänkt:
fullständigt namn, personnummer, yrke eller anställning, kyrkobokföringsort,
bostadsort, postadress, arbetsplats - i förekommande fall uppgift om
inskrivning i sjömansregistret -eventuell telefonadress och, beträffande den
som icke fyllt tjugo år, föräldrarnas namn och adress, om det är lämpligt.
Avser misstanken brott, för vilket är stadgat fängelse i mer än sex månader,
eller föreligger eljest anledning därtiU, skall dessutom antecknas uppgifter
om skolgång, tidigare anställningar, arbetsförhet och hälsotillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1979.

' Senaste lydelse 1969:689.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 64

7
Förslag till

Förordning
om ändring i kronofogdeinstruktionen (1965:687)

Regeringen
föreskriver att 13 § kronofogdeinstraktionen (1965:687) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13
§

Åt tjänsteman vid kronofogde- Åt tjänsteman vid kronofogde

myndighet må chefen för myndig- myndighet må chefen för myndig

heten uppdraga att på eget ansvar heten uppdraga att på eget ansvar

utfärda indrivningskvitto, bevis el- utfärda indrivningskvitto, bevis el

ler intyg som det ankommer på ut- ler intyg som det ankommer på ut

mätningsman eUer kronofogdemyn- mätningsman eUer kronofogdemyn

dighet att utfärda. dighet att utfärda samt att verkstäl

la delgivning och därvid utfärda in

tyg som enligt 24 § första stycket

delgivningslagen (1970:428) gäller

som fullt bevis om delgivning.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1979.

8
Förslag till Delgivningsförordning

Regeringen
föreskriver följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Skall delgivning ombesörias av myndighet enligt delgivningslagen

(1970:428) beslutar myndigheten om sättet för delgivningen.

Myndigheten
bör sträva efter att begagna delgivningssätt som medför så ringa kostnad och
besvär som möjligt såväl för myndigheten som för den enskilde.

2 §
Anteckning om delgivning skaU göras i delgivningsförteckning eller i

dagbok, diarium, journal, register eller motsvarande förteckning. Om an

teckning ej görs i delgivningsförteckning, numreras delgivningama särskilt

för varje mål eller ärende.

Delgivningsnumret
anges på inneliggande och utgående exemplar av den handling som skall delges.
Antecknas delgivningen i dagbok eller motsvarande förteckning, anges även
målets eller ärendets beteckning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 65

Ordinär
delgivning

3
§ Vid ordinär delgivning sänds handlingen i vanligt brev eller överlämnas med
bud eller på annat sätt tiU den sökte. Vid handlingen fogas blankett för
delgivningskvitto samt, om det ej anses obehövligt, kuvert för återsändande av
delgivningskvitto. På blanketten anges myndighetens namn och postadress,
handlingens delgivningsnummer, kortfattad uppgift om handlingens innehåll samt
viss dag när kvittot senast bör sändas tillbaka till myndigheten. Kuvert eller
postkort för delgivningskvitto skall vara försett med anteckning att
postbefordran sker utan kostnad för avsändaren och med beteckningen
"Delgivningskvitto".

Förekommer
anledning tiU det, får handlingen sändas i rekommenderad eller assurerad
försändelse eller postpaket med begäran om mottagningsbevis. På
mottagningsbeviset anges handlingens delgivningsnummer och kortfattad uppgift
om handlingens innehåll. På försändelsen anges handlingens delgivningsnummer
och, om så erfordras, begäran om förkortad liggetid vid adresspostanstalten. Om
det anses påkallat anges på försändelsen att den får kvitteras ut endast av
adressaten personligen.

Har
handlingen sänts i vanligt brev och delgivningskvUto ej inkommit dagen efter
den angivna tiden för kvittots återsändande bör myndigheten på lämpligt sätt
påminna den sökte.

Särskild
postdelgivning

4
§ Poststyrelsen tUlställer
domstolsverket förteckning över de postanstalter vid vilka särskild
postdelgivning kan verkställas.

5
§ Vid särskild postdelgivning
innesluts den handling som skaU delges i kuvert, som på framsidan förses med
uppgift om myndighetens namn och postadress samt den söktes fuUständiga namn,
personnummer, yrke eller titel samt postadress. SkaH särskild postdelgivning
ske med juridisk person som har kontor, där förvaltningen förs, anges den
juridiska personen som adressat och försändelsen stäUs tiU kontoret.

På
kuvertet fästs blankett för delgivningskvitto. På blanketten antecknas
myndighetens namn och postadress, handlingens delgivningsnummer samt kortfattad
uppgift om handlingens innehåll.

Försändelsen
lämnas till postbefordran som vanligt brev. Den får inte rekommenderas eUer
assureras. Ej heller får expressutdelning begäras.

Stämningsmannadelgivning

6 §
Myndighet som inte själv kan utföra stämningsmannadelgivning får

anlita polismyndighet för delgivning. Därvid innesluts den handling som

skall delges i kuvert, som på framsidan förses med uppgift om myndighe-

5
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 66

tens
namn och postadress, handlingens delgivningsnummer och den söktes fullständiga
namn, personnummer, yrke eller titel samt postadress. Vid kuvertet fogas
blankett för delgivningskvitto. På blanketten antecknas myndighetens namn och
postadress, handlingens delgivningsnummer samt kortfattad uppgift om
handlingens innehåU.

Kuvertet
och blanketten sänds i v£inligt brev eller på annat sätt till polismyndigheten
i det polisdistrikt där delgivningen kan väntas ske. Därvid bör uppges vilken
dag delgivningen senast bör vara verkstäUd och återre-dovisad tUl myndigheten
samt lämnas de ytterligare upplysningar som kan erfordras för uppdragets
fullgörande.

7
§ Stämningsmannadelgivning med
den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt fcir
alkoholmissbrakare eller ungdomsvårdsskola bör ske genom tjänsteman vid
anstalten. Bestämmelsema i 6 § gäller därvid i tillämpliga delar.
Delgivningshandlingarna sänds tiU anstalten.

8
§ Stämningsmannadelgivning
enligt 6 § utförs av stämningsman som är förordnad av den polismyndighet, tiill
vilken handlingama har sänts. Endast om delgivningsärende är synnejligen
brådskande eUer om annan särskild anledning förekommer får polisman utföra
delgivningen.

Finner
polismyndigheten att den sökte uppehåUer sig utanför polisdistriktet eller att
delgivning av annan orsak kan antagas komma att ske inom annat distrikt får
ärendet överlämnas till polismyndigheten i det andra distriktet. Myndighet som
har begärt delgivningen skall underrättas härom.

9 §
Stämningsmannadelgivning med den som är intagen på allmän sjuk

vårdsinrättning bör ske i samråd med styresman eUer kurator vid inrätt

ningen. Stämningsmannadelgivning med den som fuUgör tjänstgöring vid

krigsmakten bör ske i samråd med hans chef.

10
§ Är särskUd skyndsamhet påkaJlad, kan myndigheten genom telefon, telegram,
telex eller på annat liknande sätt befordra det meddelande som skall delges tUl
den som skall ombesörja stämningsmannadelgivningen. Befordras meddelandet
genom telefon, upptecknar mottagaren meddelandet samt kontrollerar och låter
skriva ut det. På utskriften anges, att den utgör ett riktigt återgivande av
det telefonmeddelande som har mottagits från myndigheten. Anlitas telegraf,
tillämpas kungörelsen (1947:643) om överbringande av rättegångsfullmakt genom
telegram.

Stämningsmannadelgivningen
verkstäUs genom att meddelandet lämnas tiU den sökte. Delgivningskvitto tecknas
på avskrift eller kopia av meddelandet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 67

Kungörelsedelgivning

11
§ Meddelar myndigheten beslut om kungörelsedelgivning, skall dagen för beslutet
antecknas i delgivningsförteckning, dagbok eller motsvarande förteckning.

Vid
kungörelsedelgivning införs meddelandet i tidning som har spridning i den ort
där den sökte kan antagas uppehålla sig. Om särskild anledning förekommer, kan
annonsering ske i flera tidningar. Myndigheten skall tillse att ett exemplar
av tidning som meddelandet införts i snarast möjligt till-stäUs myndigheten.

12
§ Meddelande som avses i 17 § första stycket flärde punkten delgivningslagen
(1970:428) anslås på anslagstavla som är avsedd för meddelanden tUl dem som
hyr eller annars innehar lägenhet inom fastigheten. Saknas anslagstavla,
anslås meddelandet väl synligt i husets huvudingång. Finns flera huvudingångar
tiU samma hus eller flera hus på samma fastighet, anslås meddelandet i
samtliga huvudingångar.

För
åtgärd som avses i första stycket anUtas stämningsman. Meddelandet skickas tUl
polismyndigheten i det polisdistrikt där fastigheten är belägen.

När
meddelandet har anslagits, skall intyg härom, utvisande tiden och sättet för
anslåendet, tUlstäUas den som har påkallat åtgärden.

Övriga
bestämmelser

13
§ Utan hinder av denna
förordning får delgivning ske på annat sätt, om särskilda omständigheter
föranleder det.

14
§ Om ersättning till postverket
för särskild postdelgivning finns särskilda bestämmelser.

Har
statlig myndighet påkallat biträde i utrikesdepartementet för delgivning av
handling utom riket och behöver handlingen översättas till främmande språk,
skall översättningskostnaden bäras av departementet.

För
kostnad som uppkommer i annat fall för delgivning genom myndighets försorg och
för översättning svarar myndigheten.

15 §
Bestämmelsema i denna förordning gäUer i tillämpliga delar även

när enskild på grund av föreskrift i författning har att, utan samband med

mål eller ärende, ombesörja delgivning, så ock när part, sökande eller an

nan sakägare av myndighet har anförtrotts att ombesöija delgivning.

Har
myndighet anförtrott part, sökande eller annan sakägare att ombesörja
delgivning inom riket har 6 § motsvarande tiUämpning. Kuvert med bifogad
blankett till delgivningskvitto och myndighetens föreläggande om delgivning
lämnas eller sänds i vanligt brev tUl parten eller hans ombud.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 68

16 §
När delgivningskvitto eller annat bevis om delgivning inkommer tiU

myndigheten, granskas beviset omedelbart för kontroll av att delgivning

skett på behörigt sätt. Har försändelsen vid särskild postdelgivning utläm

nats enligt 12 eUer 13 § delgivningslagen (1970:428), sänder myndigheten

genast meddelande om vem som mottagit försändelsen i vanligt brev tiU

den sökte. På beviset antecknas vilken dag meddelandet avsänts.

När
tidning vari meddelande om kungörelsedelgivning införts kommer in till
myndigheten, kontroUerar myndigheten att annonsering skett inom behörig tid och
på behörigt sätt. Myndigheten ombesöoer att dagen för meddelandets införande i
tidning antecknas på den handling som hålls tUlgänglig.

När
bevis om anslag inkommer till myndigheten, granskas beviset för kontroll av att
anslaget skett på behörigt sätt.

Har
hinder mött för delgivning eller framgår det av bevis eUer tidningsexemplar
att delgivning ej skett enlij de anvisningar som meddelats eUer att annan brist
i delgivningsförfarandet föreligger, skaU myndigheten utan dröjsmål vidtaga de
åtgärder som betingas därav.

17 §
Formulär till delgivningskvitto samt till meddelande enligt 6 § andra

stycket och 12 eller 13 § delgivningslagen (1970:428) fastställs av dom

stolsverket efter samråd med rikspolisstyrelsen och poststyrelsen.

Rikspolisstyrelsen
meddelar närmare anvisningar för förfarandet när myndighet eller enskild
anlitar polismyndighet för stämningsmannadelgivning.

1.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1979.

2.
Genom förordningen upphävs
delgivningskungörelsen (1970:467),

kungörelsen
(1970:662) om formulär tiU blanketter för delgivningsbevis m. m. samt
kungörelsen (1972:792) om ersättning för vissa delgivningar m. m.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 69

1
Inledning

Med
delgivning menas i princip att en handling bevisligep lämnas tUl någon som är
behörig att ta emot den. Föreskrifter om hur delgivning skaU gå tUl finns i
delgivningslagen (1970:428; DL) och delgivningskungörelsen (1970:467; DK). I DL
ges bestämmelser om olUca delgivningsmetoder, vem som skall sökas för
delgivning, verkan av att adressaten vägrar ta emot delgivningshandlingen, när
delgivning skaU anses ha skett etc. DL innehåller däremot inte några
föreskrifter om i vUka fall delgivning skall ske. Sådana föreskrifter finns i
stället i åtskilliga av de lagar och författningar där krav på delgivning av
handling ställs upp. Där kan också ges från DL avvikande bestämmelser, t.ex. om
altemativa delgivningsmetoder eller om förbud att använda vissa
delgivningsformer.

Systemet
med delgivning ger myndigheter och andra möjlighet att med hjälp av vissa formaliserade
metoder överbringa handlingar till berörda personer. För avsändaren är det ofta
av stor vikt att få vetskap om och att kunna styrka att handlingen verkligen
har nått adressaten och när detta har skett. Detta beror på att det till
delgivningen av en handling i många fall har knutits någon form av rättslig
verkan. Omvänt kan sägas att det är handlingens innehåU som bör vara avgörande
för om den skall delges eUer inte. Ju betydelsefullare en handling är, desto
viktigare är det att mottagaren får del av den och att avsändaren kan utgå från
att så har skett. En föreskrift om att delgivning skall ske kan därför ofta
sägas vara ett uttryck för att ingen skall dömas ohörd eller ovetande drabbas
av ingripande rättsverkningar. Vad som nu har sagts kan belysas av några
exempel. Delgivningen kan bUda utgångspunkt för beräkning av preskriptionstid,
besvärstid eUer annan tidsfrist. Delgivning kan också vara en föratsättning
för att ett rättsligt förfarande skall kunna komma tUl stånd eller för att en
dom eller ett beslut skall kunna verkställas. Syftet med delgivningen kan också
vara att förmå någon att fullgöra något eller att kalla någon till förhandling
eller annat sammanträde. Underiåten delgivning eller brister i förfarandet vid
delgivning kan å andra sidan leda till att åtals- eller fordringspreskription
inträder, att besvärstid eller annan tidsfrist inte böoar löpa eller att ett
rättsligt förfarande måste göras om från början.

Exemplen
kan mångfaldigas. Av det anförda torde dock framgå att delgivningen har en
viktig funktion inom rättsordningen.

2
Nuvarande ordning i huvuddrag

2.1
Delgivningslagen

Genom
DL, som trädde i kraft den 1 januari 1971, skapades ett gemensamt
delgivningsförfarande för rättegång och förvaltningsförfarande. DL

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 70

anknyter
sakligt sett tämligen nära till den ordning som tidigare gällde för de allmänna
domstolama. Bestämmelsema riktar sig i första hand till myndighetema men
gäller i tillämpliga delar också när någon utan samband med mål eller ärende på
grand av föieskrift i författning skall ombesörja delgivning (22 § andra
stycket DL).

En
grandläggande regel är att delgivning i mål eller ärenden i första hand skall
ombesörjas av myndigheten. Part får således själv ombesörja delgivning i mål
eller ärende endast om myndigheten medger det (2 § DL). Ett annat uttryck för
samma inställning kan sägas vara att valet av delgivningsform i första hand
bör träffas så att del blir den berörda myndigheten själv som svarar för det
praktiska arbetet med delgivningen.

DL
upptar fyra olika sätt för delgivning (3 § DL).

Den
enklaste formen, som också har föratsätts komma till användning i det
övervägande antalet fall, kallas ordinär delgivning. Handlingen sänds med
posten eller Överlämnas med bud till den som skall delges, som skriftligen
bekräftar att han har tagit emot försändelsen. Ett mycket stort antal
delgivningar kan på detta sätt ske med hjälp av brev eller rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis.

Om
ordinär delgivning inte är lämplig har vissa myndigheter rätt att utnyttja en
mera kvalificerad delgivningsmetod, som benämns särskild postdelgivning.
Delgivningsförsändelsen lämnas till posten, som överbringar den till den sökte,
som regel mot kvitto och i samband med gängse postutdelning.

Kan
delgivning inte ske genom ordinär delgivning eller särskild postdelgivning
fiiT stämningsmannadelgivning anlitas. Handlingen överlämnas då av särskilt
förordnad stämningsman, \ ars intyg utgör fullt bevis om delgivning. Samma
vitsord tillkommer också intyg från nämndeman, notarius publicus, åklagare,
polisman samt vissa tjänstemän inom utrikesförvaltningen och
exekutionsväsendet (24 § första stycket DL). Stämningsmän förordnas av
länsstyrelsen för varje kommun (23 § DL). Endast om ett delgivningsärende är
synnerligen brådskande eller det finns annan särskild anledning får
polismyndighet anlitas för stämningsmannadelgivning (6 § första stycket DK).

Om
den sökte saknar känt hemvist och kan det ej klarläggas var han uppehåller sig
sker delgivning genom kungörelse. Kungörelsedelgivning får också ske om den
sökte är oanträffbar och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig och det
dessutom kan antas att han har avvikit eller på annat sätt söker hålla sig
undan (15 § DL). Denna delgivningsform får också användas när en obestämd
krets eller ett stort antal personer skall delges (16 § DL). Handlingen hålls
vid kungörelsedelgivning tUlgänglig hos myndigheten och meddelande härom förs;
in i lämplig tidning (17 § DL). Har den sökte känt hemvist men söker han hålla
sig undan kan i stället beslutas att handlingen i slutet kuvert skaH lämnas i
hans hemvist eller fästas på hans dörr (s.k. spikning).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 71

DL
innehåller också bestämmelser om vem som skall sökas för delgivning, dvs. vem
som är behörig att ta emot delgivningsförsändelser för olika rättssubjekt i
skilda situationer (7-11 §§ DL). Vidare ges regler om s.k. surrogatdelgivning,
då delgivning sker genom att handling överlämnas till annan än den som ytterst
söks för delgivning (12-14 §§ DL). Exempel på surrogatdelgivning är att
handlingen lämnas tiU hushållsmedlem, hyresvärd eller anställd, som har att i
sin tur överlämna handlingen till den sökte. Har surrogatdelgivning skett
skickas meddelande härom med posten till den sökte under hans vanliga adress.

Användningen av såväl
surrogatdelgivning som kungörelsedelgiv-ning/spikning är ibland inskränkt genom
avvikande regler i andra författningar som föreskriver att delgivning måste
ske med den sökte personligen. Detta gäller särskilt handlingar som underrättar
den enskilde om att mål eller ärende har anhängiggjorts om åtgärd av särskilt
ingripande betydelse för honom. Ett exempel är 33 kap. 6 § rättegångsbalken
(RB), som förbjuder surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning av stämning i
brottmål. Enligt samma lagram får surrogatdelgivning ske av stämning i tvistemål
endast om det förekommer anledning att den sökte har avvikit eller eljest
håller sig undan.

De
på sitt sätt viktigaste reglema i DL kan sägas finnas i 19 och 20 §§ DL, där
det föreskrivs under vilka föratsättningar och vid vilken tidpunkt delgivning
skaU anses ha skett. Enligt 19 § första stycket DL har delgivning skett genom
att den som söks för delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller
styrkt avskrift eller kopia oavsett på vilket sätt den har kommit honom
tillhanda. Om föreläggande eller annat beslut meddelas vid förhandling, förhör
eller annat sammanträde anses enligt 20 § DL delgivning ha skett med den som
var närvarande när beslutet meddelades. Dessa båda stadganden överensstämmer
väl med delgivningens syfte att garantera att den som berörs av innehållet i
en handling också får tillfälle att ta del av den och vidta de åtgärder han kan
finna påkallade. Frågan om delgivning har skett är i princip föremål för fri
bevisprövning. Det står alltså klart att - om här bortses från
surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning -det grandläggande är att någon har
tagit emot en handling, inte att han genom delgivningskvitto eller på annat
sätt har bekräftat mottagandet. En annan sak är att myndighetema inte är
betjänta av en delgivning som de inte kan belägga och att det därför har
föreskrivits att myndighetema vid ordinär delgivning skall begära
delgivningskvitto eller mottagningsbevis.

Delgivning
bygger således i första hand på att den som söks för delgivning tar emot
handlingen. En sådan frivillig medverkan kan inte påräknas i alla situationer.
I 19 § andra stycket DL föreskrivs därför att vid särskild postdelgivning och
stämningsmannadelgivning delgivning skall anses ha skett även om den som söks
för delgivning vägrar att ta emot handlingen. Ytterligare möjligheter att
genomföra delgivning när den sökte inte vill samarbeta finns, som tidigare
nämnts, i bestämmelsema om kungörelsedelgivning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 72

I
19 § tredje stycket DL ges regler om när delgivning skall anses ha skett vid
bl. a. surrogat- och kungörelsedelgivning.

2.2
Valet av delgivningsform

I
fråga om användningen av de oUka delgivningsformema anförde föredragande
departementschefen bl. a. följande i propositionen (1970:13) med förslag tiU ny
delgivningslag m. m. (s. 97 ff. och 123 ff.).

Det
är från alla synpunkter lämpliga st om delgivning sker genom vanligt brev med
begäran om delgivningserkännande eller genom rekommenderat brev med
mottagningsbevis. Delgivning skall därför i första hand ske på något av dessa
två sätt. Ordinär delgivning genom posten är den bUUgaste delgivningsformen
vare sig handlingen sänds i vanligt brev eller i rekommenderad försändelse
(rek.). Hos postverket behandlas försändelsen på samma sätt som andra
försändelser av motsvarande slag. Adressaten kan nås snabbt och direkt i sin
bostad eller - i vissa fall på arbetsplatsen. Har adressaten ändrat
vistelseort kan försändelsen eftersändas. Delgiv-ningsmetoden väcker ringa
uppseende och är därför fördelaktig också för adressaten. Genom att i första
hand använda ordinär delgivning bör man kunna nå resultat i ett stort antal
sådana fall där positivt resultat inte kan uppnås med den mer kvalificerade
postdelgivningen. Ordinär delgivning genom postförsändelse medför dock att
adressaten måste medverka genom att sända tillbaka ett delgivningserkännande
eller bege sig till en postanstalt för att kvittera ut en rekommtsnderad
försändelse. För att delgiv-ningsmetoden skall ge så bra resultat som möjligt
bör adressaten besväras i minsta möjliga utsträckning. Delgivningserkännande
bör därför alltid få skickas tillbaka portofritt för avsändaren. Ett gott
resultat av denna delgivningsmetod föratsätter också att försändelsema sänds
ut i god tid.

Beträffande
den form av ordinär delgivning som innebär att handling lämnas genom bud under
begäran om delgivningserkännande ligger det i sakens natur att denna metod inte
kommer i fråga särskilt ofta utan främst avser fall då den som skall delges
råkar uppehålla sig i myndighetens lokaler eller har fast kontor i
myndighetens närhet.

Man
kan inte alltid räkna med att adressaten är viUig att medverka till ordinär
delgivning genom att skicka tillbcika ett delgivningserkännande eller i
förekommande fall uppsöka en postainstalt för att kvittera ut en rekommenderad
försändelse. Detta gäller fnunför allt om adressaten kan vinna tid genom att
fördröja delgivningen eller om han helt enkelt inte bryr sig om det pågående
ärendet. Ordinär delgivning är inte heUer lämplig i mycket brådskande
delgivningsfall, t. ex. när preskription är nära förestående eller när
förhandling eller förhör skall iiga ram med kort varsel. Det måste därför
finnas möjlighet att anlita andra delgivningsförfaranden om ordinär delgivning
inte kan genomföras eller på förhand kan anses utsiktslös. När ordinär
delgivning påräknas inte leda till resuUat bör därför särskild post-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 73

delgivning
få tillgripas. Det är viktigt att myndighetens bedömning att en ordinär
delgivning är utsiktslös verkligen föregås av en noggrann prövning.

Om
särskild postdelgivning inte är möjlig eller har misslyckats eller om sådan
delgivning av någon anledning inte bör försökas återstår att delge genom
stämningsman eller annan vars intyg är fullt bevis om att delgivning har skett.

Ett grandläggande intresse
är att polismyndighetema inte i onödan och slentrianmässigt belastas med
delgivningsuppdrag. Detta intresse tillgodoses på två sätt. För det första har
delgivningsbestämmelsema byggts upp på sådant sätt att de mera kvalificerade
delgivningsformema i princip inte får användas förrän man har prövat de enklare
formema. För det andra bör, när stämningsmannadelgivning bedöms som nödvändig,
särskilt förordnad stämningsman och inte polis användas i första hand. Särskilda
villkor har således ställts upp för att polis skall få anlitas. I 6 § DK har
föreskrivits att polismyndighet får anlitas för stämningsmannadelgivning endast
om ärendet är synnerligen brådskande eller om annan särskild anledning
förekommer.

2.3
Delgivningsverksamhetens organisation

Som
tidigare har redovisats ombesörjs ordinär delgivning av myndigheten själv med
viss medverkan av posten enligt rutiner som gäller för postförsändelser i
allmänhet. Särskild postdelgivning skiljer sig från ordinär delgivning genom
att den i vissa hänseenden innebär avvikelser från gängse postala rutiner.
Gemensamt för ordinär delgivning och särskild postdelgivning är dock att
bestyret med delgivning ankommer på personal som är anställd vid myndigheten
själv och vid postverket. Vid stämningsmannadelgivning anlitas däremot
personal som inte tillhör myndigheten eller postverket.

Sedan gammalt ankom det på
underrättema att förordna erforderligt antal stämningsmän med skyldighet att
verkställa delgivningar både för myndigheter och enskilda. En avsevärd del av
delgivningsarbetet utfördes inom polisväsendet med anlitande av polismän. I
samband med att polisväsendet förstatligades år 1965 omorganiserades också
delgivningsverksamheten. Man strävade efter att renodla polisverksamheten och
låta polisutbildad personal endast utföra egentiiga polisuppgifter, medan
olika servicefunktioner skulle anförtros personal utan polisutbildning. Den
delgiv-ningsverksamhet som förekom inom polisväsendet skulle därför utföras av
personal utan polisutbildning som administrativt skulle ingå i polisorganisationen.
För behörighet att utföra stämningsmannadelgivning skulle sådan personal ha
förordnande av underrätt.

Genom
1965 års reform förstatligades de tidigare kommunala delgivningscentralema i
Stockholm och Göteborg och inrättades en delgivnings-central i Malmö,
Centralema underställdes den lokala polisorganisationen

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 74

med
en föreståndare som chef. Delgivningsarbetet på fältet skulle utföras av
delgivningsmän med var och en sitt distrikt. I andra större polisdistrikt, där
arbetsuppgiftema gav underlag för minst en man, anställdes särskild icke
polisutbUdad personal, delgivningsmän, som dock till skiUnad från
delgivningsmännen vid delgivningscentralema ställdes under direkt ledning av
polisbefäl. I de mindre polisdistrikten återstod att utföra delgivningama med
hjälp av polispersonal.

Genom
DL överfördes uppgiften att förordna stämningsmän från underrättema till
länsstyrelsema, som har att förordna en eller flera stämningsmän för varje
kommun. Överflyttandet av befogenheten att förordna stämningsmän grandades på
att det framstod som mindre naturligt att lägga beslutanderätten hos
underrättema när delgivningsförfarandet gjordes enhetligt för rättegång och
förvaltningsförfarande. Länsstyrelsen har ålagts att föra förteckning över
stämningsmänrien inom länet men utövar ingen arbetsledning över dem.

I
DL:s förarbeten (prop. 1970:13 s. 99 ff.) framhöll departementschefen att det
på sina håll förekom att polismyndigheterna slentrianmässigt anlitades för
delgivning i situationer då denna utan tvivel kunde ske på betydligt enklare
sätt. En sådan onödig belastning på polismyndighetema måste undvikas. Som
berörts ovan borde polismyndigheterna i största möjliga utsträckning befrias
från delgivningsuppdrag. Detta skulle uppnås dels genom
delgivningsbestämmelsemas utformning, dels genom att särskilt förordnade
stämningsmän och inte polis skulle användas i första hand. Med en riktig
tillämpning av bestämmelserna borde de fall där det inte går att undvika att
polismyndigheten kopplas in i delgivningsförfarandet inte behöva bli många.
Det var således enligt departementschefen angeläget att stämningsmän
förordnades till ett sådant antal att de hann med även brådskande uppdrag. Som
anmärkts ovan har också i 6 § DK föreskrivits att polismyndighet får användas
för stämningsmannadelgivning endast i ärenden som är synnerligen brådskande
eller som av annan särskild anledning kräver att poUsmyndighet anlitas.

Om
man bortser från den betydande mängd stämningsmannadelgivningar, som i den
exekutiva verksamheten utförs av personal knuten till kronofogdemyndigheterna,
innebär den nuvarande organisationen av stämningsmannadelgivningen att sådana
delgivningar i princip utförs antingen av personal som är anställd inom
polisväsendet eller av fritidsarbetande, särskilt förordnade stämningsmän, som
ersätts av myndighetema för varje uppdrag de utför. Inom polisiväsendet utförs
de flesta uppdragen av icke polisutbildade delgivningsmän vid delgivningscentralema
och i de större polisdistrikten. Personalen vid delgivningscentralema har inte
bestämd arbetstid utan verkställer uppdragen vid den tid som bedöms lämpligast
för att delgivningen skall lyckas, medan delgivningsmännen i övriga distrikt
har bestämd arbetstid som läggs ut av polismyndigheten. Vid delgivningscentralema
tiUämpas fast grandarvode jämte viss prestationser-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 75

sättning.
I övriga polisdistrikt utgår fast lön enligt befordringsgång I C. Resekostnader
ersätts särskilt.

Delgivningsuppdrag,
som nämndeman eller särskilt förordnad stämningsman utför på begäran av
myndighet, ersätts f. n. med 16 kr. för varje person som söks för delgivning.
Dessutom utgår resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet.
Ersättningama utanordnas av den myndighet som har begärt delgivningen. Någon
reglering av ersättningen när stämningsman anlitas utan förmedling av
myndighet finns inte.

3
Delgivningsutredningen

Redan
kort tid efter DL:s tillkomst framfördes - särskilt från de allmänna
domstolama - flera anmärkningar mot delgivningsförfarandet. Anmärkningarna
gällde samtliga former av delgivning. Särskilt hård kritik riktades mot olika
detaljer i systemet med stämningsmän. Med hänsyn särskilt till de stora effektivitetsförluster
för domstolama som misslyckade delgivningsförsök innebär och till de stora
kostnader som delgivningsförfarandet vållar det allmänna tillsattes i
september 1972 en utredning' för att göra en teknisk översyn av
delgivningsbestämmelsema. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt
organisationsfrågor, däribland även organisationen av delgivningscentralema i
Stockholm, Göteborg och Malmö.

Delgivningsutredningen
(Ju 1972:10) avlämnade i oktober 1974 delbetänkandet (Ds Ju 1974:15) Förenklad
delgivning och i augusti 1975 sitt slutbetänkande (Ds Ju 1975:19) Förenklad
delgivning 2 Delgivningscentralema.

3.1
1974 års betänkande

I
1974 års betänkande föreslår delgivningsutredningen ändringar i 33 kap. 6 § RB
samt i 3, 15, 19, 23 och 24 §§ DL. Även åtskilliga paragrafer i DK föreslås
ändrade. Ändringsförslagen syftar till att öka användningen av ordinär
delgivning, i första hand med vanligt brev eUer bud. Domstolar och andra
myndigheter bör mer än hittills själva svara för att en person nås av delgivning.
Vanliga brev- och telefonkontakter bör i ökad omfattning vara huvudmedel i
verksamheten. Den särskilda postdelgivningen föreslås slopad. Genom de ökade
insatserna från de uppdragsgivande myndigheternas sida bör också
stämningsmännens arbete kunna effektiviseras och mera inriktas på de
kvalificerade fallen. Önskemålet om en effektivisering ligger också bakom
utredningens förslag om en samlad arbetsledning för all
stämningsmannadelgivning, såväl den som f.n. sköts inom polisväsendet som den
som utförs av de stämningsmän som länsstyrelsen förordnat.

'
Utredningsman expeditionschefen Harriet Stangenberg.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 76

Stämningsmannadelgivningen
bör således administrativt knytas till polisväsendet med rikspolisstyrelsen
(RPS) som centralmyndighet. De enskilda polismyndighetema bör svara för
delgivningsverksamheten var och en inom sitt distrikt. Polisutbildad personal
bör endast undantagsvis befatta sig med delgivningsarbete.

Myndighetema
har enligt delgivningsutredningen i huvudsak behållit de delgivningsformer som
de använde före DL:s tillkomst. Detta har medfört att stämningsmannadelgivning
använts i alltför stor utsträckning. För att minska belastningen på
stämningsmiinnen framhåller utredningen att delgivning i första hand bör ske
med vanligt brev eUer med bud. För att uppnå en förbättrad svarsfrekvens vid
delgivning med brev föreslås en rad olika åtgärder. Sålunda bör myndighet foga
ett svarskuvert till delgivningskvittot (3 § DK). En annan metod att förbättra
resultatet av brevdelgivning är att genom en särskild etikett fästa den söktes
uppmärksamhet på nödvändigheten att retumera delgivningskvittot. Påminnelse
per telefon har visat sig ge gott resultat och bör därför utnyttjas i större
omfattning (13 § DK). Försöksverksamhet med kväUstjänstgöring som utredningen
har initierat för detta ändamål på vissa myndigheter har gett gott resultat.

Utredningen
framhåUer vikten av att myndighetemas arbete planeras så att flera
delgivningsförsök vid behov skall hinna göras. Kallelse till förhandling bör
därför vanligtvis sändas ut senast ca en månad före den utsatta
förhandlingsdagen.

De
föreslagna ändringama i 3 § DL innebär bl. a. att rek. med mottagningsbevis,
som främst används av förvaltningsmyndighetema, skall användas först om det
finns anledning till det, dvs. när man har skäl att anta att den som söks för
delgivning inte självmant retumerar ifyllt delgivningskvitto.

Delgivningsformen
särskild postdelgivning uppvisar enligt utredningen allt sämre effektivitet,
bl.a. beroende på svårigheten att anträffa folk på bostadsadressen under
arbetstid. Med hänsyn till delgivningsformens dåliga effektivitet och de
företagsekonomiska fördelar det skulle innebära för postverket att befrias från
delgivningsskyldigheten, föreslår utredningen att delgivningsformen särskild
postdelgivning utmönstras ur DL.

Utredningen
anser att villkoren för att använda stämningsmannadelgivning bör skärpas. Som
grand för sin inställning framhåller utredningen att stämningsmannadelgivning
är tidsödande och dyrbar. Dessutom bör den sökte - för att onödig irritation
skall undvikas - kunna förstå att det finns motiv för att myndigheten använder
stämningsman för delgivningen. Att den sökte har flyttat från uppgiven adress
kan enligt uttedningen inte motivera att stämningsman anlitas. Ofta kan
nämligen med hjälp av personnummer ny adress lätt tas fram ur Hlnsstyrelsens
ADB-baserade register över befolkningen i länet (personbandet). När den som
skall delges motsätter sig delgivning bör emellertid stämningsman finnas att
tillgå för att genomföra delgivning. Enligt den föreslagna lydelsen av 3 § DL
föratsätts att

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 77

det
finns särskild anledning anta att delgivning genom brev, bud eller rek. ej kan
ske.

Förslaget
till ändring i 15 § DL går ut på att underiätta förutsättningama för
kungörelsedelgivning/spikning. 1 15 § andra stycket DL krävs att det inte kan
klarläggas var den sökte uppehåUer sig och att det finns anledning anta att han
har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Detta föreslås ändrat till att
anledning förekommer att den sökte har avvikit eller på annat sätt undandrar
sig delgivning. Ändringen i 33 kap. 6 § RB anknyter till det föreslagna
uttryckssättet "undandrar sig delgivning".

I 19 § DL föreslås två
ändringar. Delgivning skaU således anses ha skett dels om handling har
utkvitterats av den som har erhållit postfuUmakt av den sökte Gfr RÅ 1973 ref 4
= RRK R 73 2:32; motsatt utgång i NJA 1975 s. 193), dels om person som
anträffas vid stämningsmannadelgivning förnekar att han är identisk med den
sökte men tillräcklig grand finns för antagande att sådan identitet
föreligger.

Den
föreslagna administrativa anknytningen tiU polisväsendet framgår av 23 § DL,
enligt vilken stämningsmännen skall förordnas av polismyndigheterna till
erforderligt antal i varje distrikt.

I 24
§ DL föreslås att nämndeman, åklagare och - som en följd av slopandet av den
särskilda postdelgivningen - tjänsteman vid postverket utgår ur den uppräkning
av befattningshavare vars intyg gäller som fullt bevis att delgivning har
skett på det sätt som anges i intyget.

De
föreslagna ändringarna i DK är i stor utsträckning följdändringar till att den
särskilda postdelgivningen slopas. I övrigt avser de främst åtgärder för att
effektivisera och förenkla den ordinära delgivningen (svarskuvert,
påminnelseratiner) samt konsekvenser av nyordningen på det administrativa
området.

3.2
1975 års betänkande

Delgivningsutredningens
slutbetänkande, som i första band avser organisationen av
delgivningscentralema i Stockholm, Göteborg och Malmö, innehåller bl. a.
förslag om att den nuvarande distriktsindelningen vid del-givningscentralemas
stämningsmanna- och spaningssektioner skall slopas och personalen sammanföras i
arbetsgrapper. Vidare bör enligt utredningen systemet för ersättning till de fältarbetande
stämningsmännen omprövas.

Slutbetänkandet
innehåller också en uppföljning av de rationaliseringsförslag som utredningen
lagt fram i sitt första betänkande. Det konstateras att åtskilliga myndigheter
har utökat och aktiverat sin ordinära delgivning och att
stämningsmannadelgivningarna blivit mera kvalificerade.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 78

4
Remissbehandlingen

Efter
remiss har yttranden över delbetänkandet (Ds Ju 1974:15) Förenklad delgivning
avgetts av justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten
över Skånt. och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS),
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), socialstyrelsen, postverket,
statskontoret, riksskatteverket (RSV), länsstyrelsemas organisationsnämnd,
länsstyrelsema i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län, poUsstyrelsema i Stockhobn och Göteborg, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Svenska kommunförbundet och föreningen Sveriges
polismästare.

Remissinstansema
har bifogat ytti-anden,

RÅ
från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från
cheferna för länsåklagarmyndighetema i Uppsala, Jönköpings och Skaraborgs län,

Svea
hovrätt från Stockholms, Flandens, Eskilstuna och Lindesbergs tingsrätter samt
från hyresnämndskansliema i Stockholm och Gävle,

hovrätten
över Skåne och Blekinge från Helsingborgs, Karlskrona och Malmö tingsrätter,

länsstyrelsen
i Stockholms län fiån kronofogdemyndigheten i Stockholm och lokala
skattemyndigheten ii Stockholms fögderi,

länsstyrelsen
i Östergötlands län från Norrköpings poUsdistrikt, kronofogdemyndighetema i
Norrköpings och Motala distrikt, lokala skattemyndigheten i Lindesbergs
fögderi samt Norrköpings och Linköpings kommuner,

länsstyrelsen
i Malmöhus län från poUsstyrelsema i Malmö, Lund och Helsingborg samt Malmö
kommunstyrelse,

länsstyrelsen
i Norrbottens län från poUsstyrelsema i Luleå, Boden och Kirana,
kronofogdemyndighetema i Luleå och Kirana samt länsstyrelsens
mervärdeskatteenhet,

polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt från föreståndaren för delgivningscentralen i
Stockholms polisdistrikt samt

polisstyrelsen
i Göteborg från delgivningscentralen i Göteborgs polisdistrikt.

Remissyttranden
över betänkandet (Ds Ju 1975:19) Förenklad delgivning 2 Delgivningscentralema
har a>'getts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten
för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö
tingsrätt;, kammarrätten i Göteborg, rikspoUsstyrelsen, domstolsverket, statskontoret,
riksskatteverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelsema i
Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, Stockholms polisstyrelse
efter hörande av delgivningscentralen i Stockholm, Göteborgs polisstyrelse
efter hörande av delgivningscentralen i Göteborg, Malmö polisstyrelse,
Sveriges advokatsam-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 79

fund.
Svenska kommunförbundet och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO - S).

Några
remissinstanser har begränsat sina yttranden tiU att avse vissa särskilda
frågor.

Remissinstansema
är i allmänhet positivt instäUda till huvuddragen av de förslag utredningen har
lagt fram. Detta gäller förslagen till ökad och förbättrad användning av de
ordinära delgivningsformema likaväl som förslaget att
stämningsmannaverksamheten administrativt knyts till polisväsendet.
Utformningen av lagtexten ifrågasätts däremot av några remissinstanser.
Utredningens förslag till omorganisation av deigivningscentraler-na i
Stockholm, Göteborg och Malmö har fått ett blandat mottagande.

I
avsnitt 7 kommer delgivningsutredningens förslag och remissyttrandena att
kortfattat redovisas i anslutning till de enskilda paragrafer i DL, i vilka
ändring har föreslagits eUer kan övervägas.

5
Statskonsults utredning

Chefen
för justitiedepartementet uppdrog den 1 febraari 1977 åt Statskonsult AB att
utföra viss utredning om delgivningsverksamhetens organisation. Utredningen
inleddes med en förstudie, som redovisades i form av en förstudierapport den 27
april 1977. Statskonsult fick härefter den 15 juni 1977 i uppdrag att genomföra
en huvudstudie rörande delgivningsverksamhetens organisation i enlighet med
vad som anges i en den 27 maj 1977 upprättad promemoria "Riktiinjer för
översyn av delgivningsverksamhetens organisation". Enligt riktiinjema
skulle Statskonsult utarbeta en detaljerad organisationsplan för den nya
organisationen av stämningsmannaverksamheten. Som allmänna utgångspunkter för
utredningsuppdraget angavs följande.

En
viktig föratsättning för att domstolamas och förvaltningsmyndighetemas arbete
skaU fungera effektivt är att delgivningsförfarandet är tillfredsställande
anordnat. De nuvarande svårighetema på området tenderar att i allt större
omfattning inkräkta på myndighetemas och inte minst domstolamas effektivitet.
Till detta bidrar också att den tilltagande mängden delgivningar utan samband
med mål eller ärenden hos myndighet, såsom uppsägningar för föriängning av
hyresavtal m. m., belastar delgivningsor-ganisationen i stor utsträckning.

För
att åstadkomma en förbättring krävs bl. a. att systemet med stämningsmannadelgivning
ges en mer ändamålsenlig utformning. Härför behövs troligen organisatoriska
ändringar. Som delgivningsutredningen har påpekat behövs sannolikt en samlad
arbetsledning för all stämningsmannadelgivning om verksamheten skall kunna
effektiviseras. Utredningens förslag att verksamheten administrativt knyts
till polisväsendet är ett exempel på hur den kan effektiviseras. Även andra
altemativ bör dock undersökas.

En
ny organisation bör liksom den nuvarande grandas på att såväl fast anställd
personal som särskilt förordnade personer ombesörjer delgiv-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 80

ningsuppdrag.
Som har framhållits i proposition 1970:13 s. 100 bör organisationen utformas
så att polisutbildad personal i princip inte tas i anspråk för
delgivningsgöromål. Den nya oiganisationen bör stå öppen för både myndigheter
och enskilda. När stämningsmannadelgivning används på begäran av enskild, bör
uppdraget ersättas enligt självkostnadsprincipen. Endast delgivning som har
skett i tjänsten inom organisationen bör få verkan som
stämningsmannadelgivning. Delgivning på grand av uppdrag utom tjänsten bör
behandlas som buddelgivning.

För
att åstadkomma en förbättring av delgivningsverksamheten i sin helhet krävs
också att både myndigheter och enskUda som anlitar delgivning gör ett mer
nyanserat val av delgivningsmetoder än som nu är fallet. För detta behövs
främst en ökad information om hur olika delgivningsformer lämpligen bör
användas. Även lagändringar kan visa sig vara nödvändiga för att ge bättre
vägledning och därmed stimulera tUl användande av enklare delgivningsformer,
när sådana äi' tiUräckliga. Dessa frågor och frågor som har samband härmed
övervägs f. n. inom justitiedepartementet på grundval av
delgivningsutredningens förslag.

Innan
ställning kan tas tUl en ny organisation för stämningsmannaverksamheten måste
en detaljerad organisationsplan utarbetas. Det bör ankomma på Statskonsult AB
att i form av en huvudstudie utarbeta en sådan organisationsplan i enlighet
med de riktlinjer som nu har skisserats. Som utgångspunkt för huvudstudien bör
också gäUa, att kostnadema för de organisationsförslag som läggs fram inte
överstiger kostnadema för nuvarande organisation. Behövliga förbättringar av
stämningsmannaverksamheten bör i StäUet söka åstadkommas genom en
effektivisering av verksamheten.

Det
ligger i sakens natur att dimensioneringen av stämningsmannaorganisationen är
beroende av i vad mån Övriga delgivningsformer kan effektiviseras. För
genomförande av utredningsuppdraget kan det därför visa sig vara nödvändigt att
ta upp frågor som inte i och för sig faller inom ramen för utredningsarbetet.
Innan sådana frågor blir föremål för närmare utredning bör de understäUas den
projektledning som skaU finnas för huvudstudien.

Statskonsult
har redovisat huvudittudien i en den 31 januari 1978 dag-tecknad slutrapport.

6
Riksrevisionsverkets rapport

Riksrevisionsverket
(RRV) har som ett led i förvaltningsrevisionen av domstolsväsendet analyserat
vissafiågor rörande tingsrättemas handläggning av brottmål och sammanställt
resultatet av granskningen i en revisionsrapport den 16 november 1977,
"AUmänna domstolarna - tingsräl-temas handläggning av brottmål" (dnr
1976:1148).

En
utgångspunkt för RRV:s undersökning är iakttagelsen att utsatta brottmål ofta
blir inställda, vilket påverkar genomströmningstiden för målen, leder tiU
merarbete för tingsrätterna samt stäUer tiU problem för berörda parter,
vittnen m. m.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 81

6.1
Domstolamas organisation

Av
intresse i detta sammanhang är i första hand vad RRV anför i fråga om
delgivningsarbetet och planeringen av brottmålstingen. Det förtjänar emellertid
att nämnas att RRV också konstaterar att domstolarnas organisation för
handläggning av brottmål varierar och anser att arbetsordningarna bättre än f.
n. bör reglera verksamheten vid varje tingsrätt. RRV är visseriigen medvetet
om att någon helt enhetlig organisation för landets samtliga tingsrätter
knappast är möjlig. Domstolsverket bör emellertid utforma sina anvisningar för
arbetsordningar på sådant sätt att standardiserade handläggningsratiner anvisas
och lämplig arbetsorganisation framgår. En föratsättning för en mera enhetiig
organisation är enligt RRV också att det blir en jämnare personalstraktur i
tingsrättema.

6.2
Delgivningsverksamheten

RRV
har undersökt verksamheten vid tio av landets 100 tingsrätter och gjort en
statistisk genomgång av brottmålen från år 1975. Enligt statistiken har i
genomsnitt 37 % av alla huvudförhandlingar i brottmål ställts in. Över 14 % av
de planerade huvudförhandlingama har ställts in på grand av att man inte har
lyckats delge den tilltalade. Däremot var det inte lika vanligt att mål StäUs
in för att en tiUtalad uteblir trots att kaUelse har delgivits honom. Detta
förekom i färre än 3 % av målen.

Beträffande valet av
delgivningssätt understryker RRV betydelsen av att lämplig delgivningsmetod
utnyttjas och att detta i praktiken torde innebära att den för målets
handläggning ansvarige normalt skall besluta om vilket delgivningssätt som
skall användas i varje mål. Dessa beslut bör enligt RRV delegeras endast i de
fall biträdespersonalen är särskilt erfaren.

RRV
anser att det ofta skulle leda till en smidigare handläggning av delgivningen
om tingsrätten själv utför viss adressforskning i stället för att överlämna
ärendet direkt till stämningsman om adressen till den som skall delges visar
sig vara felaktig.

När
man inte har lyckats med ordinär delgivning överlämnas delgiv-ningsärendet
normalt direkt till stämningsman. Vid en av de undersökta tingsrättema försökte
man emellertid - med lyckat resultat i över hälften av fallen - att kontakta
den sökte per post eller telefon för att påminna honom om att
delgivningskvittot skall återsändas. Enligt RRV borde det vara lämpligt att
alltid göra en sådan påminnelse när delgivningskvittot inte återkommer inom
fastställd tid, eftersom det innebär en avsevärd minskning av belastningen på
stämningsmannaorganisationen. RRV föratsätter att ett påminnelseförfarande
kräver en fast ratin för hur delgivningsarbetet skall bedrivas och föreslår att
domstolsverket ger rekommendationer till tingsrättema om hur en sådan ratin kan
läggas upp och även utformar en-hetiiga blanketter för skriftlig påminnelse.

6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 17

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 82

Ett
problem som ofta uppstår är att det efter misslyckad ordinär delgivning
återstår mycket kort tid for fortsatta delgivningsförsök. Erforderlig
adresspaning eUer påminnelse kan då inte genomföras. RRV föreslår därför att
tingsrättema utfärdar kallelse tiU förhandling / så god tid att sådana åtgärder
kan genomforas utan att för den skull omöjliggöra ett förfarande med
stämningsman när detta trots allt är nödvändigt.

Enligt
RRV skuHe delgivningsförfarandet ofta underlättas genom bekräftelse per
telefon att kallelsen har tagits emot. En sådan delgivningsmetod måste
emellertid regleras noggrant för att minska riskema för misstag. RRV föreslår
att domstolsverket nännare undersöker föratsättningama för en sådan
delgivningsmetod.

Under
RRV:s arbete har vid vissa tingsrätter framförts att bidragande orsaker till
svårighetema vid ordinär delgivning är att många av de sökta inte har förstått
innebörden i kallelser, stämningar, delgivningskvitton o. d. och att många har
känt det obehagligt att återsända delgivningskvittot utan kuvert. RRV föreslår
att domstolsverket undersöker om blanketter m. m. kan förbättras för att få en
bättxe svarsfrekvens på delgivningama.

RRV
konstaterar att delgivning med andra än tilltalade medför betydligt färre
problem. Svårigheter kan dock ibland uppstå när en polisman kallas att vittna.
Det kan då bli konflikt mellan vittnesplikten och polismannens
tjänstgöringsförhållanden. RRV föreslår att domstolsverket undersöker detta
problem närmare tillsammans rned RPS.

6.3
Planeringen av brottmålstingen

När
tingsrätten separat sänder ut stämning med bevisföreläggande och därefter
särskild kaUelse till huvudförhandling krävs två delgivningar. Genom ändring i
45 kap. 10 § RB har möjlighetema vidgats att redan i stämningen kalla den
tilltalade till huvudförhandling (prop. 1975/76:148, JuU 1976/77:11, rskr
1976/77:90, SFS 1976:1137). RRV pekar på att det därmed räcker med en
delgivning, vilket gör förfarandet snabbare och enklare.

RRV
pekar även på att förtursmål ibland kan leda till att man tvingas ställa in
redan utsatta mål för att få utrymme för förtursmålen, vilket leder till
merarbete för tingsrätterna och olägenheter för allmänheten. RRV föreslår
vissa åtgärder för att undvika detta problem.

7
Överväganden

7.1
Allmänna synpunkter

Enligt
19 § första stycket DL har delgivning skett genom att den som söks för
delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift eUer
kopia oavsett på vilket siitt den har kommit honom tillhanda.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 83

Man
är således inte bunden till någon av de i DL anvisade delgivningsformema (jfr
även 10 § DK). Frågan om någon är delgiven eller inte är föremål för fri
bevisprövning. En annan sak är att DL genom de olika delgivningsformema
anvisar lämpliga sätt att åstadkomma denna bevisning och att den söktes egen
skriftliga bekräftelse av mottagandet är det både bekvämaste och säkraste
bevismedlet. Den formalisering av delgivningsförfarandet som har gjorts i
fråga om myndigheternas hantering av delgivningama bör således inte ses som
annat än hjälpmedel för att åstadkomma denna bevisning.

Att den sökte vägrar att
kvittera en försändelse som han bevisligen har tagit emot hindrar inte att
behörig delgivning har skett. Endast för det fall att den sökte inte kan
anträffas eller vägrar att ta emot handlingen är man hänvisad till vissa
formaliserade delgivningsmetoder. Om man inte kan nå den sökte personligen kan
således under vissa föratsättningar och för vissa fall surrogatdelgivning eller
kungörelsedelgivning/spikning komma i fråga. Det personliga mottagandet ersätts
då av en presumtion att den sökte har fått del av handlingen när vissa formalia
har iakttagits. Om man å andra sidan får kontakt med den sökte men denne
vägrar ta emot handlingen måste självfallet delgivning kunna genomföras ändå.
Här är man hänvisad till särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning.
Enligt 19 § andra stycket DL skall vid dessa båda delgivningsformer delgivning
anses ha skett även om den sökte vägrar att ta emot handlingen.

Det
grandläggande i begreppet delgivning är således att någon bevisligen har tagit
emot en handling, oavsett på vilket sätt det har skett. Av särskilt lagrådets
uttalanden i förarbetena tiU DL (prop. 1970:13 s. 219, 221, 223 samt, särskilt,
225-228) framgår att det väsentliga är att handlingen tas emot av den sökte,
medan reglema i 3 § DL har karaktär av anvisning till myndighetema för valet av
delgivningsform. Att delgivning ibland anses ha skett också när den sökte inte
har tagit emot handlingen ändrar inte på detta grandläggande förhållande.
Kravet på bevisligt mottagande av handlingen ersätts i sådana fall av legala
presumtionsregler.

När
det gäller valet av delgivningsform framhåller delgivningsutredningen att det
bästa delgivningsresultatet ur såväl den ombesörjande myndighetens som den
enskildes synpunkt är att delgivningsförsändelsen når den sökte så snabbt och
enkelt som möjligt och att myndigheten får ett kvitto på att handlingama har
kommit fram. Delgivning genom stämningsman innebär alltid en omväg, inte minst
tidsmässigt, och bör enligt utredningen helst undvikas. Det finns anledning att
understryka att den delgivningsform som bäst uppfyller de krav som bör ställas
på ett billigt, snabbt, diskret och effektivt delgivningsförfarande är ordinär
delgivning genom vanligt brev med begäran om delgivningskvitto
(brevdelgivning).

Effektiviteten
hos brevdelgivningen kan enklast mätas i antalet ifyllda delgivningskvitton som
skickas tillbaka till myndighetema. Delgivningsutredningens undersökningar
visar att de flesta människor inte har något

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 84

emot
att samarbeta med myndighetema och att brevdelgivningen kan vidgas tiU
målgrupper där mera kvalificerade delgivningsformer tidigare har ansetts
nödvändiga. Den kategori människor som f. n. inte sänder tillbaka
delgivningskvittona torde således inte bestå enbart av personer som vill
förhindra eller förhala ett rättsligt förfarande. I viss utsträckning måste man
räkna med att de som söks för delgivning helt enkelt inte förstår vad som
förväntas av dem i delgivningssammanhang. Detta gäller framför allt den drygt
halva miljon av landets invånare som är födda Utomlands och till stor del
alltjämt är utländska medborgare. Men också hos den inhemska befolkningen lär
det kunna förekomma att man inte förstår innebörden av de handlingar som tillställs
från myndighetema. För ett lyckat resultat av delgivningsverksamheten är det
således angeläget att myndighetema gör vad de kan för att genom den
typografiska och språkliga utformningen av kallelser och andra handlingar bidra
till att öka de söktas förmåga och vilja till samarbete.

Ett
annat inslag i effektiviteten är de olika delgivningsmetodemas tillförlitlighet.
Också här har brevdelgivningen uppenbara försteg. Handlingen tillställs den
sökte i slutet kuvert, som får brytas endast av den sökte eller den som har
hans samtycke. Den sökte bekräftar med sin namnteckning att han har tagit emot
handlingen och sänder delgivningskvittot åter till myndigheten. TiU dess
delgivningsförsändelsen har öppnats av adressaten skyddas den av
straffbestämmelserna om brytande av posthemlighet och intrång i förvar (4 kap.
8 och 9 §§ brottsbalken). Skriver annan än den sökte under delgivningskvittot
med den liöktes namn torde det räknas som urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1
§ brottsbalken. I de fall där undertecknat delgivningskvitto bar tillställts
myndigheten finns således särskilda garantier för att handlingen har mottagits
av den sökte och att delgivning har skett.

7.2
Kostnadsaspekter på delgivningsformema

Vad
särskilt gäller kostnadsaspekten kan pekas på följande sammanställning av
nuvarande kostnader för olika delgivningssätt.

1.
Ordinär delgivning Normalkostnad

A.
Brevdelgivning 2 kr. 60 öre

Vanligt
brev' -i- delgivningskvitto

Brevporto 1 kr. 30 öre

Delgivningskvitto

a)
som postkort 1 kr. 15 öre

b)
som brev 1 kr. 30 öre

Summa
a) postkort 2 kr. 45 öre

Summa
b) brev 2 kr. 60 öre

'
Brev om högst 20 gr. I andra viktklassen, 20-100 gr., stiger brevportot till 2
kr. 50 öre.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 85

B.
Rekdelgivning Normalkostnad

Rekommenderat brev'
-l- mottagnings- 10kr. 20öre

bevis

Brevporto 1 kr. 30 öre

Rekommendation 6 kr. 50 öre

Mottagningsbevis 2 kr. 40 öre

Summa 10 kr. 20 öre

2. Särskild
postdelgivning 12 kr. 40 öre

Kostnadema
för särskild postdelgivning beräknas schablonmässigt av postverket enUgt det
pris som gäller för rek. med mottagningsbevis i andra viktklassen. Kostnaden
blir då 77 kr. 40 öre per delgivningsförsändelse. Härtill kommer kostnadema
för särskilt bud, som med hänsyn till kostnadema år 1976 (212000 kr.) i
förhållande till antalet särskilda postdelgivningar samma år (240000) kan
beräknas till ca 1 kr. Totalsumman för särskild postdelgivning kan därmed
beräknas till 72 kr. 40 öre.

Det
bör framhållas att delgivningsutredningen antog att postverket skulle ha
företagsekonomiska fördelar om delgivningsformen slopades. Det kan således vara
tveksamt om denna schablonberäkning täcker upp postverkets faktiska kostnader.

3. Stämningsmannadelgivning

A.
Fritidsarbetande stämningsman 40 kr.

Ersättning
utgår enligt kungörelsen (1972:792) om ersättning för vissa delgivningar m. m.
med 16 kr. för varje person som söks för delgivning*. Härtill kommer
resekostnadsersättning och traktamente enligt aUmänna resereglementet
(1952:735). Den här angivna normalkostnaden avser en avrandad
genomsnittskostnad och har räknats fram på basis av uppgifter ur Statskonsults
slutrapport (s. 58). I beloppet ingår följande poster

-
ersättning 16 kr.

-
sociala kostnader 6 kr.

-
omkostnader (reseersättning och
traktamente) 17 kr.

39
kr.

'
Brev om högst 20 gr. I andra viktklassen, 20-100 gr., stiger brevportot till 2
kr. 50 öre.

' 1
årets budgetproposition (1977/78:100 bil. 5 s. 107) aviseras en höjning av
ersättningen fr. o. m. den 1 juli 1978 till 20 kr.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 86

B.
Delgivningscentralema Normalkostnad

Beloppet
utgör en framräknad genomsnittskost- 70 kr. nad för ett delgivningsärende vid
delgivningscentralen i Stockholm. I kalkylema har använts den ärendemängd och
den personaluppsättning som förekom budgetåret 1976/77 och de löneförmåner och
reseersättningar som utgår enligt nu gällande avtal. I beloppet ingår utgifter
för lokaler, expenser samt löner och lönekostnadspålägg till föreståndare, delgivningsmän,
spaningspersonal och administrativ personal vid centralen'. Kostnadema i
Göteborg och Malmö ligger ca 10 kr. lägre.

7.3
Ifrågasatta författningsändringar

7.3.1
Delgivningslagen m.m.

1.3.1
A Partsdelgivning (2 § DL m.m.)

Enligt
2 § DL ombesörjs delgivning i första hand av myndigheten. Under vissa villkor
kan dock myndigheten medge att delgivningen ombesörjs av parten
(partsdelgivning). 1 förarbetena (prop. 1970:13 s. 120-122) sägs att en part
kan ha ett berättigat intresse av att själv få sköta delgivningen. Bl. a. kan
förhållandena vara sådana att parten har bättre möjligheter att ge anvisningar
om var den sökte kan anträffas. Om parten begär det bör myndigheten därför ha
möjlighet att uppdra åt honom att ombesörja delgivningen. 1 5 § lagen
(1921:244) om utmätningsed, 94 § växeUagen (1932:130), 72 § checklagen
(1932:131) och 5 § lagsökningslagen (1946:808) finns bestämmelser som ger
parten obetingad rätt att delge själv om han begär det.

I
Wemers Delgivning (s. 73) sägs att framställning om partsdelgivning inte bör
bifallas om det finns anledning att anta att delgivningen kommer att fördröjas
om parten själv får hand om den. Werner påpekar också att partsdelgivning som
regel är dyrare än delgivning genom myndighets försorg. Beträffande valet av
delgivningssätt påpekade lagrådet (prop. 1970:13 s. 223) att enskild part får
välja det delgivningssätt som han anser lämpligen kunna leda till bevislig
delgivning och att också andra former än de som anges i 3 § DL kan förekomma,
exempelvis överlämnande i närvaro av vittnen. Det normala förfarandet är dock
enligt Wemer att stämningsman anlitas.

Såväl
25 § andra stycket DL som 12 § DK antyder att partsdelgivningar-na i första
hand föratsätts ske med anlitande av stämningsman.

Om
polisväsendet övertar ansvaret för stämningsmannadelgivningama

'
Vid löneberäkningaraa har för enkelhetens skull gmndlönen för samtliga personalkategorier
beräknats efter lönegrad F 2. Flostnaden får därför betraktas som en
mi-nimikostnad.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 87

och
stämningsmannadelgivning skall anses ha skett endast om uppdraget har
fullgjorts i tjänsten bortfaller ett väsentlig motiv för partema att själva
ombesörja delgivningama. Enligt nuvarande ordning torde nämligen part genom
direktkontakt med en stämningsman och mot lämplig ersättning kunna få ett
ärende snabbare utfört än om det gått vägen över myndigheten. Denna ordning
har dock inte enbart fördelar. Till skillnad från delgivning som sker genom
myndighetens försorg får parten - och i sista hand motparten/gäldenären -
betala en inte oväsentiig merkostnad för anlitandet av stämningsman. Detta ter
sig mindre lämpligt, särskilt i sådana fall där partsdelgivning har begärts
utan att motparten har försökt undandra sig delgivning. Det kan därför
ifrågasättas om inte möjlighetema till partsdelgivning bör begränsas i den nya
ordningen. Den obetingade rätten enligt lagen om utmätningsed, växellagen,
checklagen och lagsökningslagen för part att delge själv om han begär det bör
inte gälla i fortsättningen utan ersättas av regleringen i 2 § DL, som blir
tiUämplig i brist på särskUd reglering. Det kan nämnas att delgivning enligt
lagsökningslagen inte har fått någon motsvarighet i det förslag till ny
lagsökningslag, som har lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:5)
Summarisk process (s. 132).

De flesta fallen av
partsdelgivningar torde förekomma i de mål- och ärendetyper som omfattas av den
nuvarande ovUlkorliga rätten tUl partsdelgivning. De föreslagna ändringama av
specialförfattningama torde leda till en minskning av antalet partsdelgivningar
till gagn för såväl myndigheter som enskilda. Någon skärpning av
föratsättningama enligt 2 § DL synes mot denna bakgrand inte erforderlig.

7.3.1.2
Delgivningsformema (3 § DL)

I 3
§ DL ges regler om de olika delgivningsformema och valet mellan dem.

Enligt 3 § första stycket
DL är huvudregeln att myndigheten sänder handlingen med posten eller med bud till
den sökte med begäran om delgivningserkännande eller mottagningsbevis (ordinär
delgivning). Närmare bestämmelser om när de olika sätten att genomföra ordinär
delgivning skall anlitas ges i 3 § DK. Därav framgår att myndigheten i första
hand skall sända handlingen tillsammans med begäran om delgivningskvitto, antingen
i vanligt brev eUer med bud, se 3 § första stycket DK. Om anledning förekommer
till det, får enligt 3 § andra stycket DK handlingen sändas i postförsändelse
med begäran om mottagningsbevis i rekommenderad eller assurerad försändelse
eller postpaket.

Om
det finns anledning anta att delgivningserkännande eller mottagningsbevis ej
kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid får enligt 3 § andra
stycket DL vissa myndigheter, som regeringen bestämmer, ombesörja att
handlingen lämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg
(särskild postdelgivning).

Kan
ordinär delgivning eller särskild postdelgivning inte ske får myndig-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 88

heten
enligt 3 § tredje stycket DL anlita stämningsman eUer annan, vars intyg utgör
fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).

I
3 § flärde stycket DL omnämns den Qärde delgivningsformen, kungörelsedelgivning,
vars användning närmare regleras i 15 och 16 §§ DL.

1
förarbetena betonas starkt att det från alla synpunkter är mest lämpligt att
delgivning om möjUgt sker genom vanUgt brev med begäran om delgivningserkännande
eller genom rekommenderat brev med mottagningsbevis. Dessa delgivningsformer är
alltså avsedda att användas i normalfallen och att tillämpas i första hand och
har sammanförts under beteckningen ordinär delgivning. TiU ordinär delgivning
hänförs också att handling lämnas med bud under begäran om
delgivningserkännande. Utrymmet för sådan buddelgivning bedömdes som begränsat
vid DL:s tiUkomst.

Av
förarbetena framgår att om ordinär delgivning inte kan genomföras eller på
förhand bedöms som utsiktslös får ett begränsat antal myndigheter anlita
postverket för särskild postdelgivning. Postverket ombesörjer då att handungen
lämnas tUl den sökte i särskild ordning, som regel i samband med gängse
brevutbäming. Departementschefen framhöU vikten av att myndighetens bedömning
av en ordinär delgivning är utsiktslös föregås av en noggrann prövning.

Den
mest kvalificerade delgivningsformen, stämningsmannadelgivning, skall enligt
förarbetena tillgripas i sism hand och endast om delgivning enligt de båda
andra metodema inte kan ske. Förarbetena tyder närmast på att försök med
särskild postdelgivning som regel bör föregå ett beslut att tillgripa
stämningsmannadelgivning. Stämningsmannadelgivning utförs av stämningsman eUer
av annan, vars intyg tiUmäts vitsord som fullt bevis om att delgivning har
skett på det sätt som anges i intyget (24 § DL).

Gemensamt
för särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning är att delgivning
anses ha skett även cm den sökte vägrar ta emot handlingen (19 § andra stycket
DL). I praktiken lär det säUan förekomma att särskilt postdelgivning genomförs
om dlen sökte vägrar att kvittera eller ta emot handlingen.

Ordinär
delgivning (3 § första stycket DL)

Brevdelgivning

Delgivningsutredningen

Enligt
delgivningsutredningen är diEt nödvändigt att de ordinära delgivningsformema
effektiviseras och utvecklas om delgivningsverksamheten skall fungera
tillfredsställande. Under utredningsarbetet genomfördes olika undersökningar
och försök som visade att möjlighetema att ytteriigare utnyttja de ordinära
delgivningsformema och då särskilt brevdelgivningen inte var uttömda. Ett gott
resultat kunde således ofta nås om man skriftligen eller telefonledes påminde
den sökte om att delgivningskvittot måste återsändas till myndigheten. Enligt
utredningens uppfattning bör någon

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 89

form
av påminnelser följa på ett misslyckat försök med brevdelgivning innan
stämningsmannadelgivning tillgrips. Kontaktema bör som regel kunna skötas av
den kanslipersonal som expedierar delgivningsförsändelsema. Utredningen
föreslår att ett sådant påminnelseförfarande kommer till uttryck i ett tillägg
tiU 13 § DK.

Genom ändring av uttrycket
"delgivningserkännande", som kan miss-försfås som ett erkännande i
själva saken, till det neutrala ordet "delgivningskvitto", torde
svarsbenägenheten ha påverkats positivt. Utredningen föreslår att detta uttryck
införs även i 3 § DL.

Delgivningsresultatet blev
också bättre om delgivningskvittot av den sökte kunde läggas i ett portofritt
svarskuvert, som medföljde delgivningsförsändelsen. Detta berodde sannolikt
främst på att anonymiteten därigenom kunde bevaras bättre. Svarsfrekvensen
ökade likaså om myndigheten angav viss dag när delgivningskvittot senast skall
skickas tillbaka till myndigheten. Utredningen föreslår att bestämmelser om
svarskuvert och sista dag för återsändande tas in i 3 § DK. Positiva effekter
redovisas av det genom delgivningsutredningen initierade braket att på den
handling som skall delges fästa en iögonenfallande påminnelse om att
delgivningskvittot skall återsändas till myndigheten. Likaså redovisas goda
erfarenheter av en intensivare adressforskning hos myndighetema.

En viktig föratsättning
för att resultatet av delgivningsverksamheten skall förbättras är enligt
utredningen att arbetet hos myndighetema planeras så att flera
delgivningsförsök vid behov hinner göras. Att kontrollera delgivningsresultatet
först två tiU tre dagar före ett sammanträde anser utredningen förkastligt.
Utredningen framhåller att den söktes behov av rådram för att inställa sig tiU
en förhandling är ytterligare en anledning tiU att myndighetema bör ombesörja
delgivningama i god tid och sända ut kallel-sema ca en månad före den utsatta
förhandlingsdagen.

Utredningen
framhåller att den med sina uttalanden inte velat förorda att brevdelgivning
undantagslöst skall försökas. I brådskande fall, t.ex. mål med häktade eller
mål där preskriptionsrisk föreligger, måste stämningsmannadelgivning
tillgripas för att myndigheten skall få bevis om att delgivning har skett.
Avser delgivningen kallelse till domstol är emellertid förhandskontakt mellan
myndigheten och den sökte ofta nödvändig och det kan då räcka med ordinär
delgivning, anser utredningen.

Utredningen
räknar med att det skall finnas utrymme för en ökad användning av
brevdelgivning vid förvaltningsmyndighetema, som nu ofta använder rek. med
mottagningsbevis. Utredningen säger sig emellertid vara medveten om att det
vid de stora länsskatterättema med massförsändelser inte går att använda
brevdelgivning i stället för rek. med mottagningsbevis om svarsresultatet
skulle medföra masspåminnelser per telefon. Det bör dock finnas ett väsentligt
större utrymme för brevdelgivning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 90

Remissyttrandena

Remissinstansema
instämmer allmiint i utredningens förslag att brevdelgivning i princip alltid
bör användas som första delgivningsform och godtar i allmänhet de förslag till
åtgärder som utredningen har lagt fram. Från domstolshåll framhålls att
brevdelgivning är den enklaste och smidigaste delgivningsformen medan en del
förvaltningsmyndigheter anser att rek. med mottagningsbevis är att föredra. Av
remissvaren att döma har åtskilliga allmänna domstolar redan anammat flera av
utredningens uppslag för att förbättra resultatet av brevdelgivningen, t. ex.
påminnelser per telefon eller brev samt efterforskning av adrcisser. Från något
håU anmärks att någon ovillkorlig skyldighet att bifoga svarskuvert inte bör
föreskrivas.

Överväganden

Som
tidigare påpekats är brevdelgivning den överlägset billigaste delgivningsformen
och har också i övrigt påtagliga fördelar. Den är diskret för adressaten.
Försändelserna kan eftersändas om adressaten har flyttat. Man får en skriftlig
bekräftelse att den sökte själv har nåtts av delgivningsförsändelsen.
Brevdelgivning är den mest direkta och enkla kontakten mellan myndigheten och
den sökte eftersom denne inte behöver uppsöka något postkontor och någon från
postgången i övrigt avvikande ratin ej heller måste användas. Den kan också ses
som ett uttryck för en önskvärd avdra-matisering av kontakterna mellan
myndighetema och allmänheten. Mer än övriga delgivningssätt betonar
brevdelgivningen dessutom att delgivnings-bestyret i första hand skall
ombesörjas av myndigheten själv.

Om
det således såväl av DL:s förarbeten som av delgivningsutredningens betänkande
och remissvaren över detta står klart att brevdelgivningen bör ges företräde är
det också tydligt att metoden bygger på ett samarbete med allmänheten och att
resultatet k:an sägas bero på allmänhetens goda vilja. Med hänsyn till de
betydande fördelama såväl för det aUmänna som för den enskilde som
brevdelgivningen har i jämförelse med andra metoder är det angeläget att alla
möjligheter £itt förbättra metodens effektivitet tas till vara.
Delgivningsutredningen har tagit initiativ till och föreslagit en rad åtgärder
i detta syfte som det finns cinledning att bygga vidare på. Också RRV har i sin
rapport om tingsrättemas handläggning av brottmål anfört värdefulla synpunkter,
som i viss utsträckning sammanfaller med eller innebär en vidareutveckling av
delgivningsutredningens förslag.

De
mest påtagliga olägenhetema av att delgivningsverksamheten inte fungerar
tillfredsstäUande torde göra sig gällande i de aUmänna domstolarnas och då
särskilt tingsrättemas arbete med dess väsentliga inslag av muntliga
forhandlingar. Om ett mål måste ställas in på grand av misslyckad delgivning
berörs ett stort antal personer - domare, protokoUförare, nämndemän, åklagare,
advokater, målsägande, vittnen och andra som har

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 91

kallats.
En misslyckad delgivning kan härigenom leda till stora olägenheter för de
enskilda och betydande kostnader och effektivitetsföriuster för det allmänna.
Vad som sägs i det följande tar därför närmast sikte på tingsrättsförhållanden
men bör i stor utsträckning vara tUlämpligt inom andra områden.

Planering,
framförhållning, påminnelser

En
grandläggande föratsättning för att brevdelgivning skaU kunna till-lämpas på
ett framgångsrikt sätt är en god planering av delgivningsarbetet. Självfallet
hänger detta nära samman med planeringen i övrigt. Delgivningsförsändelsema
bör skickas ut i så god tid att man hinner med ett påminnelseförfarande lika
väl som aUemativa delgivningsmetoder. Kallelser till muntiig förhandling bör om
möjligt skickas ut minst en månad i förväg. En bestämd dag bör sättas ut då
delgivningskvittot skaU vara återsänt till domstolen. När denna frist har löpt ut
bör omedelbart granskas om delgivningskvittot har kommit in och i första hand
en skriftUg påminnelse skickas tiU den sökte i vanligt brev. Påminnelsen bör
kunna göras på blankett som bör tas fram centralt genom domstolsverkets
försorg. Delgivningsutredningens och RRV:s erfarenheter tyder på att en sådan
skriftlig påminnelse-ratin har god genomslagskraft. Om den skriftliga
påminnelsen inte ger resultat bör om möjligt en påminnelse per telefon
försökas. Också här tyder erfarenheterna på att ett sådant aktivt
kontakttagande från myndigheternas sida kan ge gott resultat. Med en sådan
ratin bör man - när så trots allt blir nödvändigt - redan efter ca tio dagar
kunna vidarebefordra uppdraget till stämningsmannadelgivning eller - om så
anses lämpligare - särskild postdelgivning. Innan ärendet vidarebefordras till
stämningsman bör man i de fall då man inte har fått kontakt med den sökte
kontrollera att den uppgivna adressen är riktig. När ärendet lämnas till
stämningsman bör i normalfallet återstå nästan tre veckor innan förhandlingen
skaU äga ram. Detta ger stämningsmannen goda möjligheter att lyckas med sitt
uppdrag.

En
god framförhållning har betydelse inte bara i de fall då man slutligen lyckas
med delgivningen. Också i de misslyckade fallen innebär framförhållningen att
andra personer som kallats hinner få besked om att de inte behöver komma, att
andra mål kan sättas ut eller andra åtgärder vidtas för att eliminera
verkningama av att ett mål måste ställas in.

Vikten av en god
framförhållning, frist för återsändande av delgivningskvittot och lämpliga
påminnelseratiner bör inskärpas genom att rekommendationer om detta tas in i
en ny delgivningsförordning (DF), som får ersätta DK.

En
kallelsefrist om en månad som här har satts upp som riktmärke kan givetvis inte
hållas i alla mål eller ärenden. I mål med häktade eller ungdomar måste
kallelsema på grand av de lagstadgade korta tidsfrister som gäller i sådana
mål utfärdas med kortare varsel. I mål med häktade, där den tilltalade delges
och inställs genom häktets försorg, bör det emellertid i de

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 92

flesta
fall vara möjligt att kalla målsägande och vittnen genom brevdelgivning,
kompletterat med föregående telefonsamtal. Som delgivningsutredningen har
framhåUit bör inte enbart det förhållandet att delgivning måste verkställas med
kort varsel betyda att den smidiga och diskreta brevdelgivningen inte
utnyttjas. Frågan om man redan från början måste tillgripa
stämningsmannadelgivning bör således alltid föregås av en noggrann prövning i
det enskilda fallet.

Självfallet
flnns det också fall där domstolen på grund av tidigare erfarenheter eller av
andra skäl har orsak att anta att den sökte inte kommer att medverka vid
brevdelgivning. Brevclelgivning måste bl.a. användas med försiktighet om den sökte
har något citt vinna på att undandra sig eller förhala delgivningen.

Adress-
och identifikationsuppgifter

En
väsentiig föratsättning för att brevdelgivning skall lyckas är att myndighet
har tiUgång till rätt adress till den sökte. Det ankommer i första hand på
partema att i stämningsansökningar och andra handlingar lämna riktiga
adressuppgifter. Med nuvarande befolkningsrörlighet finns det ofta anledning
för t. ex. åklagarmyndighetema ;att, särskilt när lång tid förflutit sedan det
misstänkta brottet eller de första förhören, kontrollera adressuppgiften innan
stämningsansökningen vidarebefordras till domstol. För adressefterforskningen
kan det också vara av \'ärde om personnummer lämnas inte bara på tiUtalade och
svarande utan även på målsägande, vittnen och andra som kan komma att höras
inför rätten. Med personnumrets hjälp kan man nämligen snabbt få information
fråri bl. a. länsstyrelsemas register över länsbefolkningen. Under
förandersökningen bör således redan från början uppgift lämnas om - föratom
namn, postadress, arbetsplats och ev. telefonadress - även personnummer på
vittnen och målsägande. Detta önskemål bör tillgodoses genom ändring i 21 §
förandersökningskungörelsen (1947:948). Något sanktionerat krav att uppge
personnummer i rättegångsinlagor bör dock inte ställas upp (jfr prop.
1975/76:191 s. 16).

Blankettfrågor
m. m.

För
svarsbenägenheten spelar med säkerhet kallelsemas, delgivnings-kvittonas och
andra handlingars typografiska och språkliga utformning stor roll. Ett exempel
är den förbättring som har ansetts följa av att man bytte ut ordet
"delgivningserkännande" mot "delgivningskvitto". Denna
ändring som gjorts i 3 § DK bör, som delgivningsutredningen föreslagit, följas
upp genom motsvarande ändring i DL.

Det
kan också noteras att olika påminnelseåtgärder i själva försändelsen,
exempelvis att man på den handling som skall delges fäster en särskild erinran
om att delgivningskvittot skall återsändas, har en positiv effekt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 93

För
delgivningsresultatet är det säkert också av betydelse att själva handlingama
och inte bara delgivningskvittot får en så enkel och klar utformning som
möjligt. Det bör ankomma på domstolsverket att undersöka i vilka avseenden de
nuvarande blankettema kan förbätttas.

Ett
uppslag som gavs i 1%8 års brottmålsutrednings slutbetänkande (SOU 1974:27)
Mindre brott och som kan vara väl värt att pröva är att i handlingen sätta ut
namnet på en tjänsteman vid myndigheten som den sökte kan kontakta. Som regel
torde det räcka med den som har undertecknat handlingen. Systemet att på
stämningar och kallelser ange viss kontaktperson vid domstolen förekommer i mål
enhgt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
(småmålslagen). Innan ett liknande system införs också utanför småmålslagen bör
försöksverksamhet förekomma för att utröna de för- och nackdelar som en sådan
ordning kan föra med sig. Frågan gäller i första hand de allmänna domstolama
men bör också undersökas inom åklagarväsendet, där dess verkan för strafföreläggandenas
del bör studeras. Frågan synes i vart fall f. n. inte kräva författningsreglering.

Som
tidigare har konstaterats är ett lyckat resultat av brevdelgivningen i hög grad
beroende av den söktes attityd. Delgivningsutredningen har påvisat att många
upplever det som obehagligt att skicka delgivningskvittot öppet som postkort
utan föredrar att lägga det i det portofria svarskuvert, som vissa myndigheter
bifogar. Detta tillgodoseende av adressatens krav på anonymitet har också den
fördelen att adressaten uppmärksammas på delgivningskvittot och nödvändigheten
att skicka tillbaka det. Självfallet är det inte nödvändigt eUer önskvärt att
bifoga svarskuvert i alla mål- och ärendetyper eller till alla slags
adressater. Presumtionen bör dock vara för att svarskuvert bifogas. Föreskrift
om svarskuvert bör tas in i DF.

Enligt 14 § DK faststäUs
formulär till delgivningskvitto enligt 3 § DK, delgivningsbevis enligt 5 och 7
§§ DK, meddelande enligt 9 § DK samt meddelande enligt 6 § andra stycket samt
12 eller 13 §§ DL av regeringen. Sådana formulär har fastställts genom
kungörelsen (1970:662) om formulär till blanketter för delgivningsbevis m. m.
Delgivningsutredningen har föreslagit att formulär till delgivningskvitto,
delgivningsuppdrag och medde--landen enligt DL och DK skall faststäUas av
centralmyndighet som regeringen bestämmer och att formulärkungörelsen upphävs
i samband med denna ändring.

Det
är inte längre nödvändigt att regeringen fastställer de formulär varom här är
fråga. Det torde också vara möjligt att rensa i den f. n. ymniga floran av
delgivningsformulär. För brev- och buddelgivning likaväl som för särskild
postdelgivning och stämningsmannadelgivning bör finnas formulär för
delgivningskvitto, som kan ersätta det nuvarande delgivningskvittot och de
olika delgivningsbevisen vid särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning.
Som delgivningsutredningen föreslagit bör den del av de nuvarande formulären
som innehåller upplysningar och anvisningar till

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 94

postpersonalen
eUer stämningsmännen (uppdragsdelen) särskiljas från delgivningskvittot. Det
torde emellertid inte vara nödvändigt att faststäUa enhetliga formulär för
delgivningsuppdrsig. Inte heUer synes det vara nödvändigt att fastställa
formulär för intyg av posttjänsteman eller stämningsman i fall då
delgivningsförsändelsen inte htir kvitterats av den sökte eUer denne har vägrat
ta emot försändelsen. I det helt övervägande antalet fall bör man nämligen
kunna påräkna underskrift på delgivningskvitto. Erforderlig ledning för hur man
skall forfara i ö>'riga situationer bör kunna lämnas i uppdragsdelen.

Det
bör redan av DF framgå vUkeii centralmyndighet som får ansvaret för att
fastställa formulären. Det synes naturligt att valet faller på domstolsverket,
som är huvudman för de aUmänna domstolama och förvaltningsdomstolama.
Uppgiften bör fullgöras efter samråd med rikspolisstyrelsen och poststyrelsen.

Buddelgivning
Delgivningsutredningen

Enligt
delgivningsutredningen bör ordinär delgivning genom bud få ett vidgat
användningsområde. Utredningen räknar visserligen inte med att det skall bli
särskilt mycket vanligare att den som skall delges själv inställer sig på
myndigheten och hämtar en delgivningsförsändelse. Utredningen påpekar
emellertid att 3 § DL språkligt ger intryck av att buddelgivning på myndigheten
inte är möjlig genom att det talas om att handlingen "sänds med bud"
och föreslår en omformulering. Utredningen räknar med att delgivning i vidgad
utsträckning skaU kunna ske genom bud som är anställt hos den egna myndigheten
men även genom att tjänstemän vid andra myndigheter biträder som förmedlare av
delgivningsförsändelser. Som exempel nämns tjänstemän vid socialbyrå,
arbetsförmedling eller försäkringskassa, övervakare, skyddskonsulenter samt
utmätningsmän och andra exekutiva tjänstemän. Även tjänstemän och kuratorer vid
anstalter eller inrättningar bör kunna medverka i buddelgivning. Utredningen
utgår från att all medverkan av bud bör vara frivillig och att ingen tjänsteman
övertalas att delta i ett delgivningsförfarande som kan skapa ett
kontroversiellt förhåUande mellan honom och den sökte/kUenten.

Remissyttrandena

Utredningens
förslag om ökad användning av buddelgivning har fått ett i viss mån blandat
mottagande. Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot att myndighet vid
delgivning med person som är intagen på vissa anstalter eUer sjukhus skall
anlita tjänsteman vid inrättningen som bud. Flera domstolar ifrågasätter dock
om tjänstemän vid sociala inrättningar är villiga att medverka i
delgivningsverksamheten. Man framhåller att önskemålet att få delgivning tiU
stånd kan få stå tillbaka för intresset av att förtroen-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 95

deförhållandet
mellan institutionen och dess klient inte rabbas. Det påpekas också att det
ofta måste bli en slump om myndigheten får kännedom om att den sökte brakar
besöka sådana inrättningar som socialbyråer och arbetsförmedlingar.

Överväganden

Delgivningsutredningen
föreslår att 3 § DL omformuleras så att det framgår att buddelgivning också kan
ske genom att handlingen överlämnas till den sökte på myndighetens kansli.
Enligt utredningen har den nuvarande lydelsen på sina håU tolkats så att det
har ansetts kräva stämningsmannaförordnande för att myndighetens egen personal
skall kunna ombesörja delgivning med en person som befinner sig i myndighetens
lokaler. Detta innebär en onödig formalisering av delgivningsförfarandet. I
tydlighetens intresse bör 3 § DL omformuleras i den riktning som utredningen
har föreslagit. Även med den av utredningen föreslagna lydelsen kvarstår
emellertid i princip möjligheten till misstolkning. Det bör därför av 3 § DL
framgå att delgivningsförsändelsen kan överlämnas till den sökte genom bud
eller på annat sätt.

Förslaget
att tjänstemän vid andra myndigheter skall medverka vid buddelgivning genom
att förmedla delgivningsförsändelser till sina klienter föratsätter enligt
delgivningsutredningen en frivillig medverkan från det tilltänkta budets sida.
Delgivningsförfarandet får inte skada ett förtroendeförhållande mellan budet
och den sökte. Det finns anledning att understryka dessa synpunkter som
ytterligare har betonats under remissbehandlingen. På sådana villkor bör
förfarandet bli av begränsad omfattning men kan vara av värde i
undantagssituationer. Det bör inte författningsregleras.

Rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis Delgivningsutredningen

Enligt
delgivningsutredningen har förvaltningsmyndighetema som första delgivningsmetod
i allmänhet behållit rek. med mottagningsbevis medan de allmänna domstolama
knappast alls har begagnat denna metod. I samråd med delgivningsutredningen har
man emellertid vid flera domstolar börjat använda rek. med mottagningsbevis i
mål om lagsökning och betalningsföreläggande, särskilt när det gäller fysiska
personer. Metoden har även prövats för stämning och kaUelse till
domstolsförhandling. Man har härvid i första hand velat ersätta särskild
postdelgivning.

Enligt
utredningen har erfarenhetema av rek.-delgivningen varit goda. Särskilt gäller
detta de domstolar som har prövat rek. med mottagningsbevis i mål om lagsökning
och betalningsföreläggande utan att begära begränsad liggetid hos
postanstalten. Försändelsens liggetid på adresspostanstalten är då en månad
och anstalten skickar efter den tionde dagen automatiskt ut en påminnelseavi
till adressaten.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 96

Genom
delgivningsutredningens f ärsorg inleddes också en försöksverksamhet vid
Uppsala tingsrätt med en förenklad hantering av rek.-försändelsema. Denna
försöksverksamhet har numera upphört.

Utredningen
anser att det redan av 3 § DL bör framgå att rek. med mottagningsbevis får
användas endast om anledning förekommer till det och föreslår att bestämmelsen
härom flyttas från 3 § andra stycket DK till 3 § andra stycket DL i samband med
att den särskilda postdelgivningen slopas.

Remissyttrandena

Samtiiga
förvaltningsmyndighetei' som har yttrat sig över delgivningsutredningens
förslag är positivt inställda till delgivning genom rek. med mottagningsbevis.
Även Malmö tingsrätt, som använder delgivningsformen i mål om lagsökning och
betalningsföreläggande, har goda erfarenheter; minst 90 procent av samtliga
delgivningar har lyckats med denna metod. Andra domstolar redovisar mindre
positiva erfarenheter och ifrågasätter även om det är förenligt med kravet på
snabb handläggning att använda sig av rek.-delgivning i dessa måltyper.

t

Överväganden

Delgivningsutredningens
förslag till skärpning av föratsättningama för att använda rek. med
mottagningsbevis till förmån för brevdelgivning har väckt visst motstånd från
en del av de hörda förvaltningsmyndigheterna. Skälet synes vara att rek. med
mottagningsbevis är ett beprövat och fungerande delgivningssätt som är väl
lämpat för det stora antalet förvaltnings-delgivningar.

Självfallet
är det ett intresse att så ofta som möjligt använda den smidiga brevdelgivningen.
I de fall där man kan påräkna att delgivningskvittot återställs är
brevdelgivningen det billigaste och mest arbetsbesparande delgiv-ningssättet
såväl från myndighetens som från den enskildes synpunkt. Å andra sidan har rek.
med mottagningsbevis uppenbara fördelar, som bör tas till vara i de fall där
brevdelgivning fungerar mindre väl. Försändelsen kvarligger sålunda normalt en
månad på postanstalten och postverket svarar kostnadsfritt för att adressaten
påminns om han inte löser ut försändelsen. Till skillnad från brevdelgivning,
där delgivningsförsändelsen måste skickas ut på nytt om adressaten vägrar att
samarbeta, återgår rek.-försän-delsen till myndigheten och kan anviindas i ett
nytt delgivningsförsök. Detta är en fördel särskilt om det rör sig om mera
omfattande handlingar, t. ex. en dom eller ett slutligt beslut'.

Som
regel ligger det också i förvaltningsärenden i den söktes intresse att
samarbeta i delgivningsförfarandet såväl under handläggningens gång som

'
Här avses inte sådana fall där man enligt 6 § andra stycket och 19 § tredje
stycket DL kan hålla handlingen tillgänglig och i stället delge ett meddelande
härom.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 97

när
ärendet är avgjort och beslutet skall delges. Mot denna bakgrand torde det i
allmänhet vara ändamålsenligt att också i förvaltningsärenden låta delgivningen
i första hand ske i form av brevdelgivning och pröva rek. med mottagningsbevis
först om brevdelgivningen misslyckas. Det kan påpekas att länsstyrelsemas
organisationsnämnd (LON) i sina rekommendationer tiU handläggningsratiner
regelmässigt förordar brevdelgivning också i förvaltningsärenden. I
sammanhanget kan också erinras om att delgivningsförfarandet ibland tillgrips
utan att detta är erforderligt vare sig enligt författningsföreskrift eller av
annat skäl.

Rek. med mottagningsbevis
är ett delgivningssätt som tidigare var okänt i de allmänna domstolama. Under
delgivningsutredningen har det emellertid framkommit att detta delgivningssätt
många gånger är ett värdefullt komplement till brevdelgivningen. Betydelsen av
rek. med mottagningsbevis synes också ha ökat i takt med att användningen av
och effektiviteten hos den särskilda postdelgivningen har sjunkit. Således har
- på utredningens initiativ - åtskilliga tingsrätter med lyckat resultat övergått
till att sända rek. med mottagningsbevis i mål om lagsökning och betalningsföreläggande.
Svarsprocenten är särskilt hög om man inte har begärt förkortad liggetid på
postanstaUen utan drar nytta av den påminnelse som sänds genom postens
försorg. Vissa remissmyndigheter har häremot invänt att detta förfarande inte
stämmer med de krav på skyndsamhet som den summariska processen föratsätter.
Som regel torde dock de flesta försändelser kvitteras ut redan de första dagama
och ytterligare ett betydande antal efter postens påminnelse. Några större
eftersläpningar bör därför inte uppstå jämfört med om man i stället använt
särskild postdelgivning och/eller stämningsmannadelgivning. Det bör beaktas att
dessa mål ofta rör tämligen låga värden, varför det är naturligt att ett
kostsamt delgivningsförfarande inte onödigtvis kommer till användning. I
sådana fall där domstolen genom tidigare kontakter eller på annat sätt har fått
veta att adressaten inte kommer att lösa ut försändelsen är det å andra sidan
givet att en mera kvalificerad delgivningsform bör tillgripas redan från
början.

Det
bör vara möjligt att genom en fortsättning av den försöksverksamhet som
delgivningsutredningen inledde pröva om användningen av rek. med
mottagningsbevis kan vidgas också till andra mål och ärenden vid de allmänna
domstolama, där brevdelgivning av olika skäl är olämplig men en mera
kvalificerad delgivningsform inte heller är påkallad. Postverket och - främst -
domstolsverket bör vidare undersöka om rek. med mottagningsbevis kan göras
effektivare enligt den ordning som på delgivningsutredningens initiativ
försöksvis användes vid Uppsala tingsrätt. I dessa försök ersattes systemet med
avi och mottagningsbevis med en avi som samtidigt fungerade som
mottagningsbevis.

Dén
skärpning av reglerna för att få använda rek. med mottagningsbevis som
delgivningsutredningen har föreslagit har som tidigare nämnts kritiserats av
förvaltningsmyndighetema. Även med en ökad satsning på brev-

7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 17

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 98

delgivning
lär rek. med mottagningsbevis förbli en så vanUg delgivningsform att det inte
finns skäl att i självii lagen särbehandla den i förhållande till
brevdelgivning. Genom 3 § DK, som bör få en motsvarighet i DF, framgår ändå
med önskvärd tydUghet att myndighetema i första hand bör överväga
brevdelgivning och att någon särskild föratsättning aUtid måste föreligga för
att den mera kvalificerade rek.-delgivningen skall få användas.

Särskild
postdelgivning (3 § andra stycket DL) Delgivningsutredningen

Delgivningsutredningen
föreslår att särskild postdelgivning slopas. Under hänvisning till statistiskt
material konstaterar utredningen att användningen av den särskilda
postdelgivningen har minskat och att myndigheterna har övergått till andra
delgivninigsformer. Enligt utredningen svarar tingsrättema ensamma för över 85
procent av uppdragen, följda av länsstyrelsema med drygt 8 procent och de
lokala skattemyndighetema med 2,5 procent. Utredningen konstaterar vidare att
delgivningsformen uppvisar sjunkande effektivitet. Andelen försändelser som kan
utdelas har successivt sjunkit och utgör endast ca 60 procent. Särskilt i
storstadsområdena träffas ofta inte folk i bostaden förrän efter kl. 18, dvs.
efter den ordinarie brevutbämingen, och portama tUl hyresfastigheter låses aUt
tidigare. Det är egentligen endast på lördagar som särskild postdelgivning
lyckas, men på flera orter kan postverket inte längre verkställa sådan
delgivning på lördagar. I glesbygder med lantbrevbärare, där särskild
postdelgivning alltjämt ger goda resultat, skulle rek. med mottagningsbevis
fungera lika bra eftersom försändelserna i båda faUen lämnas till adressaten på
hans adress. Utredningen framhåUer också att delgivningsärendena är få och
speciella och därför svåra att passa in i postens verksamhet som i övrigt har
karaktär av massdrift.

Remissyttrandena

Förslaget
att slopa särskild postdelgivning har i allmänhet mötts av kritik från de
allmänna domstolama men som regel tillstyrkts av de hörda förvaltningsmyndighetema.
Även Stockholms, Malmö och Helsingborgs tingsrätter anser att delgivningsformen
kan slopas. Postverket, som räknar med att slopandet skulle medföra en iinte
oväsentlig rationalisering, tillstyrker förslaget.

Överväganden

Grandläggande
för delgivningsutredningens bedömning att den särskilda postdelgivningen bör
slopas är att delgivningsformen har minskat i omfattning och effektivitet och
att den på de orter där den fungerar tiUfredsställande ofta bör kunna ersättas
av rek. med mottagningsbevis.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 99

Den
särskilda postdelgivningens omfattning och effektivitet under 10-årsperiodén
19671976 framgår av följande tabell.'

Delgivningsförsändelser

,
antal

Effektivitet

Är

Ankommande

Utdelade

i%

1%7

475341

332678

70,0

1968

445465

305 194

68,5

1%9

428373

2% 281

69,2

1970

450410

360044

67,9

1971

393491

250254

63,6

1972

413244

260864

63,1

1973

362678

219351

60,5

1974

251605

156499

62,2

1975

228251

137835

60,4

1976

240165

143023

59,6

Tabellen
visar att den särskilda postdelgivningens omfattning år 1976 var endast ca 50
procent av omfattningen tio år tidigare. Särskilt markant är nedgången under de
första åren av DL:s tillämpning, medan omfattningen efter år 1974 har legat på
en förhållandevis jämn nivå. Effektiviteten mätt i andelen utdelade försändelser
har sjunkit från ca 70 procent år 1%7 till ca 60 procent år 1976. Också här har
en stabilisering inträtt såtillvida att andelen lyckade delgivningar under
senare år har legat kring 60 procent.

Delgivningsformens
effektivitet skiftar från ort till ort. I de tre storstadsområdena lyckades
särskild postdelgivning år 1976 i 51,9 procent av falletf medan effektiviteten
var högre i landsorten. Vid en av postverket utförd undersökning av antalet
ankommande och utdelade försändelser under år 1977 inom sju
postområden/förvaltningsområden gjordes en indelning i fyra grapper med
avseende på ortens storlek, nämligen centralorten, större eller medelstora
orter utanför centralorten samt mindre orter. Effektiviteten inom respektive
grapp var 61, 68 och 73 procent. Inom den mest utpräglade glesbygden var
effektiviteten nära 83 procent.

Användningen
av särskild postdelgivning domineras av tingsrätterna, som svarar för över 85
procent av uppdragen (Ds Ju 1974:5 s. 110). Genom delgivningsutredningens
verksamhet synes en övergång ha skett till den av delgivningsutredningen
förordade metoden rek. med mottagningsbevis, särskilt vad gäller mål om
lagsökning och betalningsföreläggande. Delgivningsutredningens bedömning att
en stor del av de särskilda postdelgiv-ningama kan ersättas av ordinär
delgivning är säkeriigen i stor utsträckning riktig. Å andra sidan kan det
inte uteslutas att det finns utrymme för att överföra ärenden som nu går till
stämningsmannadelgivning till den be-

'
Vid en undersökning år 1964, som redovisas i promemorian Ju 1964:8 4, lyckades
man då dela ut 80,4 procent av försändelsema.

' 1
storstockholmsområdet lyckades man dela ut endast 40,6 procent av försändelsema
medan effektiviteten i göteborgs- och malmöområdena var 55,2 resp. 53,9 procent.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 100

tydligt
billigare särskilda postdelgivningen. Detta gäller särskilt i fråga om
delgivning med juridiska personer, där de av delgivningsutredningen påpekade
svårighetema att nå adressaten under dagtid inte gör sig gällande. Särskild
postdelgivning kan också fylla en uppgift i sådana fall där den sökte inte
vill medverka i delgivningsförfarandet genom att skicka in delgivningskvitto
eller kvittera ut en rekommenderad försändelse men inte heller vill aktivt
motsätta sig delgivning genom att vägra ta emot försändelsen. Delgivningsformen
har gentemot reli:. med mottagningsbevis fördelen att man redan efter några få
dagar får besked om delgivningen lyckats eller inte. En del av de problem som
möter stämningsmännen, exempelvis låsta portar, kan undvikas av postens
personal.

Särskild
postdelgivning är en i förhåUande till brevdelgivning dyr delgivningsform
medan skillnaden i förhåUande till rek. med mottagningsbevis -åtminstone enligt
de kalkylmetoder som f.n. tillämpas - är obetydlig. Klart står att särskild
postdelgivning genom sin anknytning tiU postens distributionsnät och ratiner
ställer sig avsevärt billigare än stämningsmannadelgivning. Ett slopande av
delgivningsformen skuUe i värsta fall medföra att huvudparten av de drygt 140000
försändelser årligen som har delats ut kommer att belasta
stämningsmannaorganisationen.

Vad
som har anförts i det föregående leder till slutsatsen att särskUd
postdelgivning t. v. bör kvarstå som delgivningsform. Detta hindrar inte att
man undersöker i vUken utsträckning man kan övergå tUl ordinär delgivning, i
första hand brevdelgivning eller rek. med mottagningsbevis, i mål och ärenden
där man nu använder särskild postdelgivning. Med hänsyn tUl att uppdragen till
så övervägande del kommer från tingsrättema är det naturligt att
domstolsverket i samarbete med postverket undersöker delgivningsformens
användbarhet för olika mål- och ärendeslag och beträffande olika adressater och
möjlighetema att ersätta den med andra metoder. Detta arbete bör ingå som ett
led i den effektivisering av de ordinära delgivningsmetoderaa som har
förordats i det föregående.

Bilaga
2 till DK upptar f. n. 32 olika slag av myndigheter som får anlita postverket
för särskild postdelgivning. Tingsrättema (85 procent) följda av länsstyrelsema
(8 procent) är de helt dominerande uppdragsgivarna. Den särskilda
postdelgivningen har alltsik inte fått den användning bland förvaltningsmyndighetema
som man räknade med vid DL:s tillkomst. Mot denna bakgrund bör möjligheten tUl
särskild postdelgivning kunna inskränkas tiU de aUmänna domstolama och - med
den terminologi som blir följden om länsdomstolskommitténs förslag genomförs
de allmänna förvaltningsdomstolama (jfr SOU 1977:80 s. 157 ff.). Detta bör
skrivas in redan i 3 § DL. Därmed behöver 4 § första stycket DK och bilaga 2
till DK inte få någon motsvarighet i DF.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 101

Stämningsmannadelgivning
(3 § tredje stycket DL) Delgivningsutredningen

Delgivningsutredningen
konstaterar att den sjunkande användningen av och effektiviteten hos den
särskilda postdelgivningen har medfört att de aUmänna domstolama har tillgripit
stämningsmannadelgivning i relativt stor omfattning. Till detta har bidragit
att de allmänna domstolama många gånger har ansett sig inte ha tid att pröva ordinär
delgivning genom brev i ökad utsträckning. Stämningsmännen har enligt
utredningen ställts inför besvärUga avvägningsproblem. Uppdragen har ofta varit
kortfristiga, varigenom tidsnöd har uppstått för stämningsmännen. Mindre
angelägna delgivningar har kommit att samordnas med mera angelägna. Systemet
med fritidsarbetande, av länsstyrelse förordnade stämningsmän har fungerat
mindre väl, bl. a. genom svårighetema för myndighetema att komma i kontakt med
lämplig stämningsman. Domstolama har härigenom ansett sig tvungna att utanför
den egna domkretsen anlita polismyndighet i stället för de särskilt förordnade
stämningsmännen. För polismyndighetemas del har antalet delgivningsuppdrag
förefallit tämligen oförändrat trots de uttalanden som gjordes i DL:s
förarbeten om att polispersonalen skuUe avlastas delgivningsuppgiftema.

Utredningen
redovisar visst statistiskt material om stämningsmannadelgivningama. Under år
1972 uppgick antalet sådana delgivningar tiU ca 370000, varav 156000 ankom på
de tre delgivningscentralema, ca 145000 på polisväsendet i övrigt och ca 70000
på de fritidsarbetande stämningsmännen. De aUmänna domstolama dominerade bland
uppdragsgivama och svarade för 50-65 procent av uppdragen. Omkring hälften av
domstolsuppdragen vid delgivningscentralema avsåg bagatellbrottmål, lagsökningar
eUer betalningsförelägganden.

Delgivningsuttedningen
framhåller att det är ofrånkomligt med ett hjälporgan som kan förmedla kontakt
med de personer som förgäves söks av en handläggande myndighet. När vilja tiU
samarbete saknas hos den som skall delges bör därför stämningsman finnas att tUlgå
för att genomföra delgivning. Utredningen betonar samtidigt att den som finner
sig omotiverat sökt av stämningsman kan anse sig Ula behandlad. Stämningsmannadelgivning
kan härigenom bli en käUa tiU irritation meUan samhäUet och den enskilde. Den
är också i regel ganska tidsödande och dyrbar.

Den
sökte bör kunna förstå att det finns skäl för en myndighet att använda den delgivningsformen.
VUlkoren för att använda stämningsmannadelgivning bör därför enligt
utredningens uppfattning skärpas. Utredningen föreslår att i 3 § DL föreskrivs
att myndigheten får anlita stämningsmannadelgivning endast om det förekommer särskUd
anledning att ordinär delgivning inte kan ske.

Även
om myndighetema i större utsträckning kommer att använda ordinär delgivning
tillförs stämningsmännen fortlöpande nya grapper av uppdrag. Inte minst vid de
tre delgivningscentralema har det enligt utredning-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 102

en
kunnat konstateras att antalet misslyckade delgivningar, dvs. fall där man inte
har lyckats nå den sökte, successivt har ökat. Genom ett ökat brak av ordinär
delgivning försvinner de mera lättarbetade uppdragen medan återstående uppdrag
erbjuder betydande svårigheter. Det är därför, menar utredningen, under alla förhålllanden
angeläget att stämningsmannadelgivningen effektiviseras.

Bland
effektivitetshöjande faktoreir nämner utredningen bl. a. den tidigare nämnda
mera långsiktiga planeringen av arbetet hos de handläggande myndighetema. En stämningsmannadelgivning
kan ta tid för att lyckas. Uppdraget bör begäras redovisat åter till
myndigheten i god tid före den dag ett ärende skall tas upp till behandling och
till ett bestämt senaste datum. Från akten bör ett så fullständigt underlag
som möjligt lämnas för stämningsmannens arbete, t. ex. kopia av
registreringsbevis för bolag och hindersbevis vid tidigare delgivningsförsök.
De hindersbevis stämningsmännen lämnar bör på motsvarande sätt vara avfattade
så att de kan vägleda de myndigheter som har lämnat uppdrag. Delgivningsblankettema
bör kunna ges en mera praktisk utformning och ev. reduceras till en enda blankett,
som också kan användas vid buddelgivning. Utredningen föreslår vidare att den
som skaU få förordnande som stämningsman skall genomgå särskild utbildning.

Utredningen
anser emellertid också att åtskilliga brister måste tillskrivas den nuvarande
organisatoriska lösningen. Enligt utredningens uppfattning behövs en effektiv
arbetsledning föi hela stämningsmannaverksamheten. Verksamheten bör därför
administrativt knytas till polisväsendet, som har den näst postverket mest
utspridda lokala organisationen i landet och redan har hand om större delen av
verksamheten genom delgivningsmännen vid de tre delgivningscentralema och i
vissa större polisdistrikt. Den organisatoriska förändringen kommer till
uttryck i utredningens förslag till ändrad lydelse av 23 § DL samt 7,9 a och
11 §§ DK.

Varje
polismyndighet bör enligt utredningens förslag svara för verksamheten inom
sitt distrikt och överta länsstyrelsemas uppgift att förordna stämningsmän.
Uppdragen skickas imligt den tänkta ordningen till polismyndigheten i den ort
där den sökte kan tänkas uppehålla sig. Polismyndigheten registrerar ärendet
och lämnar uppdraget till lämplig stämningsman. Utredningen räknar med att detta
knappast medför någon försening av ärendet utan tvärtom väsentligt underlättar
för myndigheter och enskilda som önskar anlita stämningsmari. Den samordning
av all stämningsmannaverksamhet som utredningen föreslår bör inte i något faU
leda till någon försämrad service i jämförelse med nuvarande ordning.

Delgivningar
på begäran av annan än myndighet berördes inte av utredningens förslag i 1974
års betänkande. I 1975 års betänkande utgår utredningen däremot från att i den
nya ordningen också sådana privata uppdrag skall vara diarieförda hos
polismyndigheten för att gälla som stämningsmannadelgivning. Ett icke
diariefört uppdrag som en stämningsman utför utom tjänsten blir att betrakta
som delgivning genom bud.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 103

Utredningen
utgår från att delgivningen av de datatekniskt framställda strafföreläggandena,
som f n. inte brukar distribueras till de fritidsarbetande stämningsmännen
utan i stor utsträckning belastar polispersonalen, skall kunna fuUgöras av alla
kategorier stämningsmän sedan en enhetiig arbetsledning har införts.

Remissyttrandena

Remissinstansema
instämmer allmänt i utredningens uppfattning att stämningsmannadelgivning i
princip endast bör tillgripas i kvalificerade delgivningsfall. Flertalet
instanser är emellertid kritiska mot förslaget att det skall föreligga
särskilda skäl för att stämningsmannadelgivning skall få användas. En del remissmyndigheter
nämner olika fall när stämningsmannadelgivning kan vara nödvändig som första delgivningsmetod:
mål med häktade eller ungdomar, andra mål där huvudförhandlingen av olika skäl
måste sättas ut med kort varsel, mål och ärenden som är brådskande med hänsyn
till föresfående preskription, interimistiska kvarstadsbeslut beträffande
egendom som är lätt att undanskaffa samt - eftersom den sökte många gånger
saknar fast bostad - tvångsintagning på alkoholistanstalt.

De
av utredningen föreslagna åtgärdema för att effektivisera stämningsmannadelgivningen
har i allmänhet vunnit gillande hos remissinstanserna.

Vad
gäller den organisatoriska frågan delar det övervägande antalet remissinstanser
utredningens uppfattning att den nuvarande ordningen är otillfredsställande och
tillstyrker också den föreslagna anknytningen av stämningsmannaverksamheten
till polisväsendet. Remissinstansema framhåller allmänt att det är svårt att
få kontakt med de fritidsarbetande stämningsmännen och att dessa endast i
begränsad utsträckning är beredda att utföra delgivningsuppdrag. Föreningen
Sveriges polismästare anser emellertid att kronofogdemyndighetema bör svara
för stämningsmannadelgivningama. Polisstyrelsen i Lunds polisdistrikt är inne
på samma linje.

Överväganden

Stämningsmannadelgivning
är en i förhåUande tiU andra delgivningssätt dyrbar och många gånger också
tidsödande metod. Den kan från den söktes utgångspunkt ha vissa nackdelar och
väcka irritation om den används omotiverat. Det är därför av flera skäl
angeläget att myndighetema tar tUl vara de möjligheter som finns att på enklare
sätt nå kontakt med den sökte och att de i möjligaste mån utnyttjar de enklare
och billigare delgivningssätten. Den effektivisering av de ordinära delgivningssätten
som har förordats i det föregående är ägnad att minska behovet av stämningsmannadelgivning.
Denna delgivningsmetod är att betrakta som en nödutväg i lägen då myndigheten
har uttömt de möjligheter som eljest står till buds för att genomföra delgivning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 104

Det
är å andra sidan tydligt att de enklare delgivningssätten inte aUtid räcker
till. Man måste kunna genomfcira delgivning också om den sökte inte viU
medverka i delgivningsförfarandet, vare sig han underlåter att sända tillbaka delgivningskvittot
eller lösa ut en rekommenderad försändelse eller vägrar att över huvud taget
ta emot den handling som skaU delges. För vissa fall kan man då använda
särskild postdelgivning. När den metoden inte står till buds eller är otUlräcklig
måste en mera kvalificerad delgivningsform kunna tiUgripas. Det kan inte tUlåtas
att någon genom att aktivt sabotera myndighetemas delgivningsförsök lyckas
förhala eUer förhindra ett rättsligt förfarande. Som delgivningsutredningen har
framhåUit är det därför ofrånkomligt med ett hjälporgan som kan förmedla
kontakt med de personer som förgäves söks av en handläggande myndighet.

Grandläggande
drag i stämningsmannadelgivningen är, föratom den ibland påtvingade kontakt med
den sökte som skall uppnås, det särskUda bevisvärde som tiUmäts stämningsmannens
intyg. EnUgt 19 § andra stycket DL anses vid stämningsmannadellgivning
delgivning ha skett också om den sökte vägrar att ta emot handlingen och enligt
24 § första stycket DL utgör stämningsmans intyg fuUt bevis om att delgivning
har skett på sätt som anges i intyget. En stämningsman kan således genomföra en
delgivning även om den sökte vägrar kvittera handlingen eller ens ta emot den.
I båda fallen utgör stämningsmannens intyg bevis om att delgivningen har gått tUl
så som det sägs i intyget. MedI hänsyn till dessa befogenheter är det
självfallet vUctigt att stämningsmannadelgivningar utförs av personal vars
trovärdighet i princip inte kan sättas i fråga.

Stämningsmannadelgivningar
utförs i första hand av särskilt förordnade Stämningsmän. Vid DL:s tiUkomst
förutsattes att de i första hand skuUe tas om hand av fritidsarbetande, av
länsstyrelsen förordnade stämningsmän som arbetar på uppdragsbasis. Härigenom
tänkte man sig kunna avlasta polisväsendet eller i vart faU dess polisutbUdade
personal från bestyret att ombesörja delgivningar. Redan tidigaire fanns i de
tre största städerna särskUt anställd personal vid delgivningscentralema, som
administrerades av polisväsendet. Inom andra större polisdistrikt har efter
hand vuxit fram en kader av anstäUd personal, som har tUl uppgift att ombesörja
de delgivningsuppdrag som lämnas till polisväsendet. Dessa tre kategorier - de
fritidsarbetande stämningsmännen, personalen vid delgivningscentralema och delgivningsmännen
i övriga polisdistrikt - svarar för det helt övervägande antalet stämningsmannadelgivningar.

Enligt
3 § tredje stycket, 19 § andra stycket och 24 § första stycket DL finns det
emellertid även andra grapper som kan utföra stämningsmannadelgivning med det
särskilda bevisvärde denna medför. Hit hör nämndeman, notarius publicus,
tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och
exekutiv tjänsteman som är understäUd utmätningsman. Gemensamt för denna grapp
är att den uppfyUer det trovärdighetskrav som nämndes 1 det föregående.
Däremot torde de olika ka-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 105

tegoriemas
arbete med delgivningsarbete skifta både i omfattning och till funktionen.
Endast utmätningsmän och exekutiva tjänstemän som är underställda
utmätningsman torde utföra delgivningar i någon mera betydande omfattning men
endast i den egna tjänsten. Det torde således bland de uppräknade kategoriema
endast vara polismännen, som i större omfattning utför andra delgivningsuppdrag
än sådana som härrör från den egna myndighetens verksamhet. Om man som stämningsmannaorganisationen
betecknar den organisation som utför stämningsmannadelgivningar på uppdrag av
andra myndigheter, dvs. utgör det hjälporgan som förmedlar kontakt med personer
som förgäves söks av en handläggande myndighet, bör man således räkna in
följande personalkategorier

-
fritidsarbetande stämningsmän

-
vid de tre delgivningscentralema
anställda delgivningsmän

-
i andra större polisdistrikt
anställda delgivningsmän

-
polismän.

I
den senare kategorien kan inräknas även administrativ personal vid polismyndighetema
som efter avisering lämnar ut delgivningsförsändelser på poliskontoren.

Fördelningen
av delgivningsuppdragen inom stämningsmannaorganisationen framgår av följande
tabell, i vilken redovisas verksamheten under budgetåret 1976/77. Inom parentes
anges de av delgivningsutredningen redovisade siffrorna för år 1972.

Utförare

Antal ärenden

(inom parentes 1972 års siffror)

Delgivningscentralema varav Stockholm varav
Göteborg varav Malmö Övriga polisdistrikt

127000 60000 38000 29000

163000

(156000) ( 81000) ( 51000) ( 24000) (145000)

S:a
polisväsendet

290000

(301000)

Särskilt förordnade stamningsmän

100 000-

( 70000)

Summa

390000

(371000)

Som
delgivningsutredningen har framhåUit har stämningsmannadelgivningama enligt
det system som skulle byggas upp genom DL fungerat mindre väl. Visserligen kan
enligt utredningen åtskilliga förbättringar göras inom ramen för det nuvarande
systemet. Utredningen har härvid bl. a. pekat på betydelsen av en bättre
planering hos de uppdragsgivande myn-

>
I siffran ingår ca 74000 uppdrag från de aUmänna domstolama. Övriga uppdragsgivare
kan antas endast i mindre omfattning belasta de fritidsarbetande stämningsmännen.
Det totala antalet beräknas därför avrundat till 100000.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 106

digheterna
så att stämningsmännen får erforderlig tid för att hinna genomföra delgivningama,
ett förbättrat ömsesidigt informationsutbyte mellan uppdragsgivama och stämningsmänrien
och ändrade delgivningsblanket-ter. SjälvfaUet spelar också myndighetemas val
av delgivningssätt stor roll. Utredningen har här föreslagit en skärpning i 3 §
DL av förutsättningama för att få tillgripa stämningsmannadelgivning.

Delgivningsutredningen
anser emellertid också att det nuvarande systemet, där stämningsmannaorganisationen
är uppdelad på personal anstäUd inom polisväsendet och fritidsarbetande
uppdragstagare, har bidragit tUl att stämningsmannadelgivningarna ftmgerar
mindre väl. Utredningen menar att det behövs en effektiv arbetsledning för
hela stämningsmannaverksamheten och föreslår att verksamheten knyts till
polisväsendet, så att varje polismyndighet svarar för stämningsmannadelgivningama
inom sitt distrikt. Länsstyrelsemas uppgift att förordna stämningsman skuUe
därmed övergå på de lokala polismyndighete:ma. Utredningen utgår från att uppdragen
även i fortsättningen utförs av såväl anställd personal som fritidsarbetande
uppdragstagare.

Remissinstansema
instämmer i allrnänhet i utredningens bedömning att den nuvarande ordningen är otUlfredsställande
och tillstyrker den föreslagna anknytningen tiU polisväsendet.

Det
nuvarande systemet är svåröverskådligt och leder tUl avsevärda svårigheter inte
minst för de uppdragsgivande myndighetema. Systemet med fritidsarbetande
stämningsmän har inte alls fått den omfattning som man räknade med vid DL:s tUlkomst.
Utan tvivel skulle det ha stora fördelar om man kunde slussa in stämningsmannadelgivningama
i sin helhet i någon bestående organisation. Detta skulle inte behöva innebära
att det nuvarande systemet med fritidsarbetande stämningsmän behöver avskaffas.
De organisatoriska frågorna har mot denna bakgrand på justitiedepartementets
uppdrag utretts av Statskonsult AB. Statskonsult har i likhet med delgivningsutredningen
funnit att stämningsmannaverksamheten administrativt bör knytas till
polisväsendet med rikspolisstyrelsen (RPS) som centralmyndighet. Vaqe
polismyndighet bör svara för stämningsmannadelgivningama inom sitt distrikt.
Arbetet bör utföras dels av den nuvarande anstäUda personalen vid delgivningscentralema
och i de större distrikten, dels av fritidsarbetande stämningsmän, som i
fortsättningen förordnas av polismyndighetema. Uppdrag såväl från myndigheter
som från enskilda lämnas till polismyndigheten, som utför uppdraget eller
lämnar över det till annat distrikt om det visar sig att den sökte inte finns
inom distriktet. Den föreslagna omorganisationen av stämningsmannadelgivningen
behandlas närmare i anslutning tiU 23 § DL. Den bör emellertid även markeras
genom en viss omformulering av 3 § tredje stycket DL.

Vad
gäUer delgivningsutredningens förslag till skärpning av föratsättningama för
att få tillgripa stämningsmannadelgivning är remissinstanserna ense med
utredningen om att stämningsmannadelgivning bör tillgripas

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 107

endast
i kvalificerade fall. Detta framgår också av den nuvarande lydelsen av 3 § DL,
enligt vilken stämningsman skall anlitas endast om ordinär delgivning eller
särskild postdelgivning inte kan ske. Även i DL:s förarbeten betonas med skärpa
att stämningsmannadelgivning inte får tUlgripas när enklare och biUigare delgivningssätt
kan komma tiU användning. Det är mot denna bakgrand knappast nödvändigt att
uttrycka detta så starkt som delgivningsutredningen har föreslagit. Det bör
vara tillräckligt att i 3 § tredje stycket DL byta ut ordet "skall"
mot "får". Den tiUtänkta omorganisationen av stämningsmannadelgivningen
bör framgå även här.

Vad
utredningen i övrigt har förslagit för att effektivisera stämningsmannadelgivningen
kan i huvudsak tillgodoses utan författningsändringar.

7.3.1.3 Brådskande
delgivningsuppdrag (4 § DL)

Enligt
4 § DL meddelar regeringen närmare bestämmelser om befordran av meddelande, som
skall delges, genom telegraf, telefon eller på liknande sätt till den på vUken delgivningsuppdraget
ankommer. Sådana bestämmelser finns intagna i 8 § DK, vari sägs att myndighet,
när särskild skyndsamhet är påkallad, med hjälp av telefon, telegram eUer
telex får befordra det meddelande som skall delges tUl den som skaU ombesörja stämningsmannadelgivning.
I 8 § DK ges också närmare föreskrifter om hur dessa meddelanden skall
upptecknas, skrivas ut och lämnas tiU den sökte.

Bestämmelsema
i 4 § DL bör kvarstå i sak oförändrade. Ordalydelsen bör emellertid närmare
ansluta till vad som sägs i 8 § DK. 1 lagtexten synes exemplifieringen kunna
inskränkas tUl telefon och telegram. I DF bör med hänsyn till den tekniska
utvecklingen telefon, telegram och telex inte utgöra en uttömmande beskrivning
utan bara exempel på de befordringssätt som här kan komma i fråga.

7.3.1.4 Vissa
frågor om kungörelsedelgivning

I 15
§ DL ges regler för i vilka situationer kungörelsedelgivning eller s. k. spikning
får ske. Enligt första stycket skall kungörelsedelgivning ske om den sökte
saknar känt hemvist och det ej kan kl£U'läggas var han uppehåller sig. Enligt
andra stycket får kungörelsedelgivning användas också om den sökte har känt
hemvist inom riket. Föratsättningarna är att varken den sökte eller någon som
enligt 12 § kan ta emot surrogatdelgivning träffas, att det ej kan klarläggas
var den sökte uppehåller sig och att det finns anledning anta att den sökte har
avvikit eller på annat sätt håUer sig undan. Som altemativ kan i detta fall
myndigheten i stället besluta att handlingen i slutet kuvert skall lämnas i den
söktes hemvist eUer, om detta ej kan ske, fästas på dörren till hans bostad
(särskilt överlämnande resp. spikning).

Enligt
33 kap. 6 § första stycket RB kan 15 § DL inte tUlämpas vid delgivning av
stämning i brottmål och enligt 24 § lagsökningslagen (1946:808) ej heller vid delgivning
av betalningsföreläggande. Däremot kan såväl stämning i tvistemål som
föreläggande i lagsökningsmål delges enligt 15 § DL.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 108

Delgivn
ingsu tredningen

Delgivningsutredningen
föreslår ändring av 15 § andra stycket DL. Förutsättningen att det ej skall
kunna klarläggas var den sökte uppehåUer sig föreslås utgå. Det avslutande
villkoret föreslås ändrat tiU "anledning förekommer att den sökte avvikit
eUer på annat sätt undandrar sig delgivning".

Enligt
delgivningsutredningen har det framför allt i storstadsområdena på senare tid
blivit alltmer vanligt att personer med känt hemvist försöker undandra sig att
medverka till att delgivningen kan genomföras utan att de har avvikit i egentiig
mening. Det förekommer t. ex. att den sökte vägrar att öppna dörren för
stämningsmannen och bakom den stängda dörren eller genom ett fönster okvädar
och ropar tillmålen tUl denne. Enligt utredningen torde det i ett sådant fall
vara uppenbart att den sökte försöker undandra sig delgivning. Utredningen anser
det emellertid tveksamt om 15 § andra stycket DL kan tiUämpas. Det kan nämligen
sättas i fråga om förat-sättningen att det inte kan klariäggas var den sökte
uppehåller sig är helt uppfyUd. Diskussion har också uppkommit om uttrycket "eUer
på annat sätt håUer sig undan" täcker en sådan situation. Utredningen
anser det OtUlfredsstäUande att vissa personer skall kunna sabotera delgivningsverksamheten
på detta sätt. En möjlighet att komma åt dessa fall är enligt utredningen att
slopa föratsättningen att det inte skall kunna klarläggas var den sökte uppehåUer
sig. Genom att byta ut orden "håller sig undan" mot "undandrar
sig delgivning" vill utredningen vidare avhjälpa de tolkningssvårigheter
som nämndes nyss-

Remissvaren

Utredningens
förslag har i allmänhet inte kommenterats närmare av remissinstansema.
Kammarrätten i Göteborg påpekar dock att om vid stämningsmannadelgivning den
sökte vägrar att ta emot handlingen anses enligt 19 § andra stycket DL
delgivning ändå ha skett. När stämningsman genom dört eUer fönster kan upplysa
den sökte om sitt ärende är således delgivning fullbordad. För dessa fall är
enligt kammarrätten den föreslagna ändringen onödig. Emellertid kan det fijrekomma
fall när stämningsmannen inte kan vara säker på att den sökte äir hemma. 1
sådant fall bör myndighet få besluta om kungörelsedelgivning när den sökte
undandrar sig delgivning. Kammarrätten tillstyrker därfcir ändringsförslaget.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingen erinran mot den föreslagna
lydelsen av 15 § andra stycket DL men befarar att rekvisitet "undandrar
sig delgivning" inte kommer att undersökas tillräckligt noggrant.

Överväganden

Förslaget
till ändrad lydelse av 15 § andra stycket DL

Kungörelsedelgivning
- häri inbegripet även de båda alternativa formerna spikning och särskUt
överlämnande - bör inte komma i fråga annat

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 109

än
i undantagsfall. Delgivningsformen är därför kringgärdad av regler som skall
garantera att den inte tillgrips när annat, säkrare delgivningsförfarande står
till buds. Delgivningsutredningens förslag tUl ny lydelse av 15 § andra stycket
DL kan från dessa utgångspunkter befaras medföra alltför vittgående följder
från rättssäkerhetssynpunkt. Detta gäUer särskilt slopandet av kravet att det
inte skall kunna klarläggas var den sökte uppehåller sig.

Det
rör sig här om personer som har känt hemvist men inte anträffas vid delgivningsförsök.
Innan kungörelsedelgivning tillgrips måste man åtminstone försöka klarlägga
var den sökte uppehåUer sig. Självfallet bör sådana efterforskningar inte
drivas in absurdum. Ofta torde dock en stämningsman genom förfrågningar kunna
få reda på var den sökte uppehåller sig och kunna verkställa stämningsmannadelgivning.

1
sammanhanget bör påpekas att i de svårdelgivna fall, varom här är fråga,
hinder inte möter mot att delgivningen verkstäUs i former och på platser som
normalt bör undvikas av hänsyn till den sökte, t. ex. på den söktes
arbetsplats, i offentlig lokal eller på allmän plats. I ett i JO:s ämbetsberättelse
redovisat fall (JO 1970 s. 72) hade stämningsman verkställt delgivning i
försäkringskassas lokal sedan han vid flera tUlfällen förgäves försökt delge
den sökte i bostaden. JO uttalade:

Delgivningsuppdrag
bör givetvis utföras med takt och grannlagenhet. I möjligaste mån bör undvikas
att den som sökes för delgivning utsattes för utomståendes uppmärksamhet eller
eljest åsamkas obehag. En stämningsman är emellertid skyldig att efter förmåga
verkställa erhållna delgivningsuppdrag även i sådana fall, dar den sökte håUer
sig undan eller av andra skäl är svåranträffbar. Att delgivningsförfarandet
fungerar är av grandläggande betydelse för bl. a. rättsväsendets funktion. Det
kan med hänsyn härtill icke föranleda någon erinran att stämningsman då
delgivning i mera diskreta former misslyckats eller bedömes som utsiktslös
skaffar sig kontakt med den sökte i samarbete med andra myndigheter och på
annan plats än i vederbörandes bostad.

Om
stämningsmannen konstaterar att den sökte befinner sig i bostaden föreligger
självfallet inte förutsättningar för kungörelsedelgivning eftersom det då står
klart var den sökte uppehåller sig. En stängd dörr behöver emellertid inte
innebära något absolut hinder mot delgivning. Finns den sökte bevisligen i
lägenheten men vägrar öppna kan - som kammarrätten i Göteborg framhållit -
delgivning ändå verkställas enligt 19 § andra stycket DL. Handlingen bör i
sådana situationer stoppas i den söktes brevlåda eller brevinkast eller fästas
på dörren och den sökte om möjligt muntligen upplysas om stämningsmannens
ärende. Detta förfarande förutsätter att stämningsmannen genom personkännedom,
foto, upplysningar från grannar eller på annat lämpligt sätt kommit till
uppfattningen att det är den sökte som befinner sig bakom den stängda dörren.

En
naturlig läsning av uttrycket "håller sig undan" i delgivningssam-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 110

manhang
leder tUl att innebörden är densamma som den av utredningen föreslagna lokutionen
"undandrar sig delgivning". Någon saklig skillnad synes - som
utredningen själv påpekat - inte heller finnas mellan uttrycket "om det
finns anledning antaga" och den av utredningen föreslagna formuleringen
"anledning förekommer". Någon ändrad lydelse av 15 § andra stycket DL
är med hänsyn härtiU octo tUl vad som tidigare anförts inte påkallad.

Kungörelsedelgivningens
användningsområde

Delgivningsutredningen
har anmäikt att dess förslag tiU ändrad lydelse av 15 § DL inte påverkar
stämningsmännens arbete med det stora antalet delgivningar av bet£dningsföreläggan

Det
kan inledningsvis påpekas ati stämningarna i bagateUbrott genom avkriminaliseringen
av fylleri- och parkeringsförseelsema torde ha minskat betydligt i antal. I betalningsföreläggandefaUen
finns vidare möjlighet tUl kungörelsedelgivning om man i sitäUet för den
summariska betalningsprocessen väljer tvistemålsprocessen, antingen den
ordinära enligt RB eUer - vanligast den enligt lagen (1974:8) om rättegången
i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Genom ändringar i småmålslagen som
trätt i kraft den 1 mars 1978 (prop. 1977/78:67, JuU 15, rskr 106, SFS
1977:1144) har förfarandet enligt den lagen i viss utsträckning närmat sig den
summariska betalningsprocessen. Möjlighet har sålunda införts att meddela tredskodom
vid skriftlig handläggning.

En
möjlighet att använda kungörelsedelgivning i mål om bagateUbrott och mål om
betalningsföreläggande skulle inte i någon större utsträckning påverka
stämningsmännens arbetsbörda. Underlaget för ett beslut om kungörelsedelgivning
måste under ciUa omständigheter tas fram genom stämningsmans försorg, i vart faU
när 15 § andra stycket DL skaU tUlämpas. Möjligen skulle benägenheten att håUa
sig undan minska om det blev känt att detta inte i längden kan hindi'a
handläggningen av målet.

Förbudet
mot kungörelsedelgivning i de fall som här avses har lång hävd och grandas på principieUa
överväganden i den lagstiftning som reglerar brottsmålsrättegången och den
summariska betalningsprocessen. Frågan om kungörelsedelgivning skaU få tiUiimpas
eller inte bör avgöras med utgångspunkt från de krav på delgivningens
tillförlitlighet som de aktuella processformema ställer. Ett sådant stäUningstagande
bör således inte tas i en företrädesvis teknisk översyn av DL.

En
departementspromemoria (Ds Ju 1977:5) Summarisk process har nyligen remissbehandlats.
Enligt promemorieförslaget skall bl. a. betalningsföreläggande gå upp i en
gemensam summarisk processform, lagsökning. I anslutning härtiU har föreslagits
att delgivning enhgt 15 § DL inte skall få användas i det framtida
lagsökningsförfarandet. Frågan om kungörelsedel-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 111

givning
i mål om betalningsföreläggande bör övervägas i anslutning till detta förslag.
Frågan om kungörelsedelgivning av stämning i brottmål bör prövas i anslutning
till de förslag som rättegångsutredningen (Ju 1977:06) kan komma att lägga på
brottmålsprocessens område.

De
mål som här har diskuterats rör tämligen ringa brottslighet och som regel
små ekonomiska värden. Rättsväsendets resurser måste i sådana fall utnyttjas
med omdöme. Det är inte rimligt att upprepade gånger, trots negativt resultat
och utan att något nytt har tillförts ärendet, pröva det dyrbara stämningsmannaförfarandet.

7.3.1.5 Anslag
i fastighet vid kungörelsedelgivning

I
17 § DL ges regler om hur kungörelsedelgivning går till. Bl.a. skaU meddelande
om var handlingen hålls tillgänglig och om dess huvudsakliga innehåll införas i
tidning eller anslås i myndighetens lokal inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.
Enligt första stycket sista punkten skall, om kungörelsedelgivning sker med ett
stort antal personer och dessa innehar lägenhet i samma fastighet, meddelandet
dessutom anslås inom fastigheten inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.
Olikheten i fråga om tidsfristerna har uppstått av förbiseende vid tidigare
ändring av paragrafen. Sjudagarsfristen i sista punkten bör sträckas ut till
tio dagar (jfr 19 § tredje stycket DL).

7.3.1.6 PostfuUmaktsfrågan
(19 § första stycket DL)

I
19 § DL finns bestämmelser om i vUka fall och vid vUken tidpunkt som delgivning
har skett. Huvudregeln är enligt första stycket att delgivning har skett genom
att den sökte har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller
styrkt kopia, oavsett på vilket sätt den har kommit honom tiU banda. Enligt
andra stycket anses delgivning ändå ha skett om vid särskild postdelgivning
eller stämningsmannadelgivning den som söks för delgivning vägrar ta emot
handlingen. Tredje stycket innehåUer regler om vid vilken tidpunkt delgivning
skall anses ha skett vid i första hand surrogat- eller kungörelsedelgivning.

Delgivningsutredningen

Delgivningsutredningen
föreslår att det till första stycket görs ett tiUägg, enligt vilket delgivning
har skett genom att handlingen har utkvitterats av den som erhåUit postfullmakt
av den sökte, dvs. fullmakt att kvittera ut postförsändelser. Frågan om
postfullmaktens räckvidd har på senare tid prövats i pleniavgöranden såväl i
högsta domstolen som i regeringsrätten.

I
rättsfallet RÅ 1973 ref 42 (RRK 1973:32) ansåg regeringsrättens majoritet (11
regeringsråd) att delgivning hade skett med den sökte den dag som en
rekommenderad försändelse med mottagningsbevis hade utkvitterats av den söktes hustra
med stöd av en för henne utfärdad postfullmakt. Minoriteten (10 regeringsråd)
ansåg däremot att om rekommenderad försän-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 112

delse
med mottagningsbevis med stöd av postfuUmakt utkvitteras av annan än
adressaten personligen delgivningen inte är fullbordad förrän den som har
utkvitterat försändelsen har överlämnat den till adressaten.

Motsvarande
fråga kom upp i högsta domstolen i rättsfallet NJA 1975 s. 193. Fullmakt att
utkvittera rekommenderad postförsändelse kunde enligt majoriteten (13 justitieråd)
inte anses medföra behörighet att mottaga delgivning. Minoriteten (11 justitieråd)
cinsåg däremot att försändelse, som utkvitteras av ombud enligt bestämmelsema
om rekommenderade försändelser, enligt fullmaktsrättsliga regler är att
betrakta som mottagen av adressaten, när utkvittering sker, och att
försändelsen sålunda är delgiven honom vid denna tidpunkt. Enligt minoritetens
uppfattning är detta resonemang giltigt utom i fall när avsändaren har
utnyttjat möjligheten att enligt 3 § andra stycket DK föreskriva att endast
adressaten personligen får utkvittera försändelsen.

Det
bör tilläggas att högsta domstalens avgörande inte förelåg vid tiden för
betänkandet och dess remissbehandling.

Remissvaren

Förslaget
att delgivning skall anses ha skett när försändelse har kvitterats med s. k.
postfullmakt har fått ett blandat mottagande av remissinstansema. RÅ,
Stockholms tingsrätt, Lindesbergs tingsrätt och Sveriges domareförbund
tillstyrker eller viU inte motsätta sig förslaget. Några instanser, däribland
hovrätten över Skåne och Blekinge, anser att postfuUmakt bör kunna godtas när
personlig delgivning inte är föreskriven. I övrigt är remissinstansema i
huvudsak kritiska tUl utredningens förslag i denna del. Bland instanser som
uttryckligen avstyrker förslaget märks Svea hovrätt, Eskilstuna tingsrätt,
kammarrätten i Göteborg samt DON. Kritiken tar främst sikte på risken för
rättsförlust och att postfullmakten skulle ge en vidare behörighet än en rättegångsfijilmakt.
Några instanser pekar också på det behov av extraordinära rättsmedel som kan
aktualiseras om utredningens förslag genomförs. Bland dem som i och för sig
inte motsätter sig förslaget höjs också röster för att myndigheten i
förevarande faU, på samma sätt som vid surrogatdelgivning enligt 12 § DL,, i
vanligt brev bör underrätta adressaten om delgivningen.

RSV
påpekar att den som vid surrogatdelgivning är behörig att ta emot en delgivningsförsändelse
har möjlighet att vägra att göra det. Om det inte är möjligt att omedelbart vidaresända
försändelsen tiU adressaten borde postfullmäktigen få tillfälle att inom viss
tid anmäla detta med verkan att delgivning inte anses ha skett. Innehavet av
postfullmakt presumerar nämligen enligt RSV inte att man har fullmaktsgivarens
löfte att bryta inkommen post och än mindre att göra en rättslig bedömning i
en aktueU fråga. Också länsstyrelsen i Stockholms län är tveksam till värdet av
den föreslagna regeln. Bestämmelsen synes inte fyUa de krav på säkerhet och
slutgiltighet som bör ställas i fråga om delgivning. Enligt länsstyrelsen bör
när-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 113

mare
undersökas om antalet genom postfullmakt utkvitterade postförsändelser är så
stort att det innebär någon betydande olägenhet att i sådana faU göra om delgivningen
i annan form.

Kammarrätten i Göteborg
anser att en ordning som innebär att den som har genereU postfullmakt får en
vidsträcktare behörighet än den som har genereU rättegångsfullmakt är olämplig.
Postfullmakt innebär nämligen inte annat än att fullmaktsgivaren uppdrar åt ombudet
att från posten kvittera ut vissa försändelser och förmedlar inget uppdrag att
öppna eller ta del av en utkvitterad försändelse. En regel av innebörd att den
sökte presumeras ha mottagit handlingen genom postombudets kvittering kan vid
sådant förhållande inte godtas. Kammarrätten föreslår i stället att i DK tas in
en bestämmelse om att rekommenderad delgivningsförsändelse inte får kvitteras
ut med stöd av postfullmakt.

Poststyrelsen påpekar i
anslutning till det föreslagna tillägget till 19 § DL att det möjligen
aktualiserar behovet av ytterligare en precisering av begreppet "när
delgivning skett". En försändelse innehållande delgivning kan ocksk
kvitteras av den sökte men hämtas på postanstalten av ett bud, som av någon
anledning inte överlämnar försändelsen till adressaten. I sådant fall har
alltså försändelsen inte kommit den sökte till hända i gängse mening och inte
heller utkvitterats av någon som erhållit fullmakt. Poststyrelsen ifrågasätter
om den föreslagna lagtexten täcker även detta fall.

Överväganden

Enligt
19 § första stycket DL är huvudregeln att delgivning har skett när den som söks
för delgivning har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den har kommit
honom till hända. Det sägs visseriigen inte uttryckligen men är underförstått
att den sökte i samband därmed också tar del av försändelsens innehåU. I vart
fall har han fått tillfälle att göra detta.

Denna
huvudregel, som återspeglar det grandläggande syftet med delgivningen,
genombryts endast i vissa särskilt angivna fall av legala presumtioner. Detta gäUer
bl. a. när den sökte vägrar att ta emot handlingen, när vidlyftig eller svårkopierad
handling hålls tillgänglig och i stället meddelande härom delges samt när
surrogat- eller kungörelsedelgivning begagnas. I 19 § tredje stycket DL finns
regler om när delgivning skall anses ha skett i dessa situationer.

Delgivningsutredningens
förslag att delgivning har skett också om handlingen har kvitterats ut av den
som har erhållit postfullmakt av den sökte innebär att en presumtionsregel
införs också inom den ordinära delgivningens område. Till sin funktion skulle
den närmast motsvara reglema som surrogatdelgivning enligt 12 och 13 §§ DL. På
samma sätt som då en handling lämnas till bushåUsmedlem, hyresvärd, portvakt
eller kontorsanställd kan det i och för sig ofta finnas anlening anta att
postfullmäktigen vidarebefordrar försändelsen till den sökte. Ofta finns det
naturligtvis också anledning att anta att försändelsen överlämnas till den
sökte samma dag som den har hämtats av postfullmäktigen.

8 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 114

Om
postfuUmäktigen efter utkvitterandet försfår att den sökte bör ha del av
försändelsen men inte kan nå honcim har postfuUmäktigen enligt den föreslagna
regeln ingen möjlighet att genom att återlämna försändelsen åstadkomma att
delgivning ej anses ha skett. Detta är en betydelsefuU skillnad jämfört med surrogatdelgivningsfaUen,
där surrogatpersonen från början vet att det rör sig om en deljpvningsförsändelse
och kan vägra ta emot den om han tror sig ej kunna överlämna den till den
sökte.

Som
har framhållits under remissbehandlingen innefattar postfuUmakten i sig inte
någon behörighet att vidta smdra åtgärder än att kvittera ut postförsändelser
för den söktes räkning. Den innefattar alltså ej något bemyndigande att öppna
försändelse som kvitteras ut och än mindre att vidta åtgärd som kan föranledas
av försändelsens innehåll. Under remissbehandlingen har också framhåUits den
bristande överensstämmelse som med den föreslagna regeln skulle uppstå mellan
den behörighet att ta emot delgivning som skulle följa med postfuUm.dcten och
den som följer av en rätte-gångsfuUmakt. Tydligt är också att postfullmakten
inte i första hand tar sikte på delgivningsförsändelser.

En
presumtionsregel enligt utredningens förslag skuUe också av ett annat skäl te
sig som ett principieUt tveksamt avsteg från huvudprincipen att delgivningsförsändelsema
skall tas emot av den sökte själv. Regeln skulle uppenbarligen endast tillämpas
på rekommenderade försändelser med mottagningsbevis. När en sådan försändelse
kommer tiU adresspostanstalten underrättas adressaten genom att
mottagningsbeviset och en särskild avi, som fungerar som kvitto tiU postverket,
tillställs honom. Adressaten kan kvittera försändelsen i bostaden eller på
kontoret men behöver inte själv hämta ut försändelsen; detta kan ske genom bud.
Det omedelbara behovet av att använda postfuUmakt inskränker sig alltså till
situationer där adressaten inte har tillfälle att själv kvittera försändelsen,
t. ex. på grand av att han är bortrest. I sådana fall är sannolikheten närmast
större för att försändelsen inte når adressaten den dag som postfuUmäktigen har
kvitterat ut den än för motsatsen. Det skulle strida mot själva syftet med delgivningen,
sådant det kommit till uttryck i 19 § första stycket DL, att under sådana
förhållanden godta en presumtionsregel, enligt vilken delgivning har skett när
postfullmäktigen har k\'itterat försändelsen.

Som
tidigare sagts finns det ofta skäl att anta att en försändelse som har
kvitterats ut med stöd av postfullmakt också når adressaten samma dag som utkvittering
har skett. Det grandläggande bör emellertid också i dessa fall vara vid vUken
tidpunkt försändelsen har kommit den sökte tiUhanda. Enbart den omständigheten
att innehavare av postfullmakt har kvitterat ut en försändelse bör således inte
anses innebära att delgivning har skett utan detta måste vinna stöd av övriga
omständigheter. Ibland torde det exempelvis genom ett telefonsamtal kunna
utrönas när försändelsen har kommit adressaten tillhanda. Ofta lär det
emellertid vara enklare och säkrare att besluta om ny delgivning i de få fall
som det här är fråga om.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 115

Rutinema
kring de rekommenderade försändelsema väcker emellertid också en annan fråga.
Som nyss påpekades kan den sökte själv skriva på mottagningsbeviset och låta
hämta försändelsen med bud. Adressaten har således uppmärksammats på
försändelsen och själv kvitterat den. Sannolikheten för att han också får del
av försändelsen är betydligt större än i postfullmaktsfallen, eftersom han har
möjlighet att själv bevaka att den kvitterade försändelsen också kommer honom
till hända. 1 den praktiska tUlämpningen torde man i dessa fall utgå från att
försändelsen har delgetts den dag som budet har kvitterat den på postanstalten.
Det kan dock inte uteslutas att försändelsen överlämnas till den sökte först
senare eller att den inte alls når denne. I dessa situationer, där den sökte själv
har undertecknat mottagningsbeviset, är det emellertid rimligt att han själv
får stå risken att försändelsen, sedan den väl har lämnats ut från
postanstalten, försenas eller kommer bort på vägen. Det bör därför i dessa fall
inte möta hinder att i 19 § DL lägga till ett stycke, enligt vilket delgivning
i dessa situationer anses ha skett när budet har hämtat försändelsen på
postanstalten. Härav framgår också motsättningsvis att delgivning inte anses
ha skett i och med att postfullmäktig har kvitterat försändelsen.

7.3.1.7
"Telefondelgivning" (19 § första stycket DL) Delgivningsutredningen

Enligt
delgivningsutredningen skulle det vara en betydelsefull förenkling i delgivningsarbetet
om det uttryckligen klargörs att delgivning anses ha skett när den som
myndighet telefonledes söker under samtalet bekräftar att han har fått del av
handlingen, under föratsättning dock att vederbörande tjänsteman är övertygad
om identiteten (Ds Ju 1974:15 s. 83 och Ds Ju 1975:19 s. 8 och 34). Utredningen
lägger emellertid inte fram något författningsförslag på denna punkt.

Remissvaren

Utredningens
uttalanden i denna del diskuteras i några remissyttranden från domstolshåll.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att en kontakt per telefon i princip
bör kunna godtas som bevis för att delgivning har skett. En föratsättning är
dock enligt hovrättens mening att det vid samtalet klart har angetts för den
sökte att myndigheten anser en riktig delgivning vara verkställd genom vad som
därvid har förekommit. Delgivning av denna art måste hanteras med stor
försiktighet och bedömas från fall till fall. Hovrätten betonar att man inte
kan bortse från risken för missförstånd och för att den delgivne i efterhand
inte vill medge riktigheten av de uppgifter den telefonerande tjäntemannen har
antecknat. Hovrätten anser det av denna anledning sällan kunna komma i fråga
att lägga en på detta sätt genomförd delgivning till grund för åläggande av
påföljd för eveniuell utevaro från förhandling. Även hovrätten för Västra
Sverige, Stockholms

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 116

tingsrätt,
Malmö tingsrätt och Karhkrona tingsrätt biträder utredningens synpunkter.
Enligt Stockholms tingsrätt bör 19 § sista stycket DL utformas så att därav
klart framgår att deslgivning anses ha skett också när den sökte telefonledes
har bekräftat att han fått del av handlingen. Självfallet måste tjänstemannen
vara övertygad om identiteten och genom tjänsteanteckning ange de närmare omständighetema
vid samtalet. Tingsrätten anser vidare att motbevisning måste vara tillåten.
Helsingborgs tingsrätt vill däremot av säkerhetsskäl ine godtii den tänkta
ordningen. Missförstånd kan alltför lätt uppstå under ett telefonsamtal och
bevissvårigheter rörande delgivningen måste uppsfå i kontroversiella fall,
anser tingsrätten.

Kammarrätten
i Göteborg har uppfattat utredningen så att den i vart fall anser det önskvärt
med ett uttryckligt motivuttalande att delgivning skall anses ha skett när
myndigheten har fått telefonbekräftelse att den sökte har fått del av handlingen.
Kammarrätten har emellertid svårt att förstå den tankegång som ligger till
grand för utredningens ståndpunkt. Den grandläggande bestämmelsen om när
delgivning skall anses ha skett finns i 19 § första stycket DL. Enligt denuEi
bestämmelse har delgivning skett när den sökte har mottagit handUngen, oavsett
på vilket sätt den kommit honom tillhanda. Denna grandläggande bestämmelse
skyms emellertid av övriga stadganden i DL, som anger dels vilka bevis som skaH
godtas, dels när delgivning skall anses ha skett trots att den sökte inte har
fått handlingen, dels ock hur man praktiskt skaU förfara för att delgivningsverksamheten
skall fungera effektivt. Bestämmelsema måste emellertid hela tiden ses mot den
bakgrunden att en fri bevisprövning skall företas i rättegång och förvaltning.
Det behövs därför enlifit kammarrättens uppfattning inga nya bestämmelser för
att domstol eller annan myndighet skaU kunna godta att delgivning har skett om
den som har mottagit handlingen vid telefonsamtal bekräftar detta. Delgivningen
skall anses ha skett den dag då den sökte enligt vad han uppger - har fått hancUingen
och inte den dag då han muntligen bekräftar mottagandet. För att
telefonbekräftelse skall kunna fungera som bevis om att delgivning har skett fordras
dock att den som tar emot meddelandet är trovärdig, att uppgiften dokumenteras
genom anteckning på dagboksblad eller inneliggande exemplar av
delgivningshandlingen samt att det inte råder någon tvekan om vem som har
bekräftat att han har mottagit handlingen. Dessa frågor synes kammarrätten vara
sådana att de bör regleras i DK och ej i DL.

Överväganden

Som
tidigare framhållits finns DL:s centrala bestämmelse i 19 § första stycket.
Avgörande för om delgivning har skett är således som regel om den sökte har
tagit emot den handling som skall delges. Som kammarrätten i Göteborg påpekat
finns inget hinder i DL mot att en myndighet tillmäter en telefonledes gjord
bekräftelse av mottagandet bevisvärde i detta sammanhang. Det är således inte
fråga om någon ny delgivningsform utan om

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 117

ett
altemativt sätt att införskaffa bevisning huravida och vid vilken tidpunkt
delgivning har skett.

Användningen av
telefonbekräftelser lär av naturliga skäl vara begränsad till de ordinära delgivningsformema
och då företrädesvis brevdelgivningen. Undantagsvis torde man också den vägen
kunna skaffa den kompletterande utredning som kan erfordras när rekommenderad
försändelse kvitteras med stöd av postfullmakt.

Som bl. a. kammarrätten i
Göteborg framhållit bör telefonbekräftelse för att kunna tjäna som bevis om
delgivning tas emot av trovärdig person, som genom anteckning på dagboksblad
eller på annat sätt dokumenterar uppgiften. Självfallet får det inte råda
någon tvekan om att det verkligen är den sökte som tjänstemannen har talat med.

Också när det gäller brevdelgivning
torde telefonbekräftelse jämfört med en skriftlig bekräftelse på delgivningskvitto
vara förenad med sådana osäkerhetsmoment att den endast undantagsvis bör komma
till användning. Normalt bör myndigheten genom skriftliga eller muntliga
påminnelser försöka förmå den sökte att sända tillbaka delgivningskvittot. För
de söktas benägenhet att sända tillbaka delgivningskvittot torde det för övrigt
vara opsykologiskt att vid muntiiga påminnelser påpeka att vederbörande
betraktas som delgiven redan genom mottagandet av försändelsen.

7.3.1.8
Fömekande av identitet m. m. (19 § andra stycket DL) Delgivningsutredningen

Delgivningsutredningen
föreslår att ett tillägg görs till 19 § andra stycket DL, enligt vilket
delgivning skall anses ha skett också om person som anträffas vid delgivningsförsök
förnekar att han är identisk med den sökte men tillräcklig grund finns för
antagande att sådan identitet föreligger. Som en följd av utredningens förslag
om slopande av den särskilda postdelgivningen föreslår utredningen att
bestämmelserna inskränks till att avse stämningsmannadelgivning.

Enligt utredningen har det
blivit alltmer vanligt att den person som anträffas vid ett delgivningsförsök fömekar
att han är identisk med den sökte. Trots att stämningsmannen i sådana fall har
belägg för att identitet föreligger anses delgivning med nuvarande
bestämmelser i DL inte kunna genomföras. Utredningen anser det
otillfredsställande att någon på detta sätt skall kunna förhala handläggningen
av ett mål eller ärende. Om stämningsmannen har tillräcklig anledning att anta
att en anträffad person är identisk med den sökte - detta kan ha vitsordats av
grannar eller den sökte kan vara igenkänd av stämningsmannen bör
stämningsmannens intyg räcka för att delgivning skall anses ha skett. Givetvis
bör motbevisning kunna föras, framhåller utredningen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 118

Remissyttrandena

Hertalet
remissinstanser som yttrat sig på denna punkt är kritiska mot den föreslagna
utformningen av detta stycke och ifrågasätter i allmänhet också behovet av
lagändringen. Om den sökte är igenkänd av stämningsmannen föreligger t. ex.
enligt kammarrätten i Göteborg inget hinder mot delgivning även om den sökte vägrar
ta emot handlingen och fömekar sin identitet. Inte heUer kan hinder anses
föreligga mot delgivning i de fall när någon fömekar att han är den sökte men
vederhäftiga personer försäkrar för stämningsmannen att identitet föreligger. I
sådana fall behövs enligt kammarrätten inget tUlägg i DL men möjligen ett
klarläggande i cirkulär eller på liknande sätt tUl stämningsmännen att
delgivning kan genomföras också i de fall då den som anträffas fömekar att han
är den sökte. Däremot bör det, menar kammarrätten, inte komma i fråga att
genomföra delgivningen om stämningsmannen känner tvekan om identiteten. En
sådan ordning synes kunna bli resultatet av utredningens förslag och skulle
enligt kammarrätten kunna verka förödande för tilltron till delgivningsinstitutet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget av liknande skäl.
Hovrätten anser att den föreslagna lagändringen skulle kunna misstoUcas så att
stämningsmännen släpper kravet på att de för att kunna genomföra delgivningen skaU
vara övertygade om att den påträffade är den som söks för delgivning.
Föreståndaren för delgivningscentralen i Stockholm anser däremot att 19 § andra
stycket DL bort utformas så att person som vägrar att legitimera sig måste
anses vara den som söks för delgivning. Han framhåller emellertid att den som
är igenkänd av stämningsmannen alltid kan delges, ibland efter språngmarscher
genom trappor och parker som slutar med att de får handlingen kastad mot sig.

Överväganden
Identitetsfrågan

Som
framhållits under remissbehandlingen kan delgivning enligt 19 § andra stycket
DL alltid genomföras om stämningsmannen känner igen den sökte eller genom
upplysningar från grannar, av fotografier eller på annat sätt kommit till
uppfattningen att den person han påträffar att identisk med den sökte. Den
föreslagna ändringen syftar i princip inte längre än till vad som sålunda får
anses gälla redan i dag och bör därför inte genomföras. Inte heller bör det
komma i fråga att inlöra en presumtionsregel, enligt vilken den som vägrar att
legitimera sig inför stämningsmannen skall anses vara identisk med den sökte.

Vägransfallen
vid särskild postdelgivning

Förekommer
det vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den sökte
vägrar att ta emot handlingen anses enligt 19 § andra stycket DL delgivning
ändå ha skett.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 119

I
praktiken torde det sällan eller aldrig förekomma att posttjänsteman vid
särskild postdelgivning utnyttjar den befogenhet att genomföra delgivning mot
den söktes vilja som denna bestämmelse inrymmer. Enligt vad som upplysts lär
man inom posten inte heller särskilt instraera sina tjänstemän om deras
befogenhet i dessa situationer.

Att genomföra delgivning
när den sökte vägrar ta emot delgivningsförsändelsen är en grannlaga uppgift.
Det torde vara svårt att sprida erforderlig kännedom om hur man förfar i dessa
udda situationer till det stora antal posttjänstemän som får utföra särskild postdelgivning.
Från den söktes synpunkt lär en delgivning som genomförs trots att han vägrar
ta emot försändelsen framstå som en tvångsåtgärd, som rimmar mindre väl med
postverksamheten i övrigt. Det kan mot denna bakgrand sättas i fråga om befogenheten
för posttjänsteman att verkställa delgivning i vägransfallen bör sfå kvar.

Enligt
förslaget till ny lydelse av 3 § andra stycket DL skaU den särskilda postdelgivningen
förbehållas de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama. Det
har också sagts att möjlighetema att ersätta denna delgivningsform med andra
metoder, exempelvis rek. med mottagningsbevis, fortlöpande bör undersökas. Bl.a.
med hänsyn härtill kan det finnas anledning att i en framtid på nytt överväga
om den särskilda postdelgivningen bör behållas. Med tanke på den föresfående
omdaningen av delgivningsverksamheten ter det sig däremot inte ändamålsenligt
att nu ändra på ifrågavarande bestämmelse. Det kan för övrigt inte uteslutas
att bestämmelsen trots att den inte utnyttjas kan ha en viss psykologisk
effekt till gagn för delgivningsverksamheten.

7.3.1.9 Delgivning
vid sammanträde (20 § DL)

Om
föreläggande eller annat beslut meddelas vid förhandling, förhör eller annat
sammanträde anses enligt 20 § DL delgivningen av beslutet ha skett med den som
var närvarande när beslutet meddelades. Endast om det begärs behöver
myndigheten tillhandahålla utskrift av beslutet.

Denna
bestämmelse bör uppmärksammas framför allt i domstolsarbetet. Den möjliggör arbetsbesparing
för såväl domstolspersonalen som - i förekommande fall - stämningsmännen och
är fördelaktig också ur allmänhetens synvinkel. När en förhandling måste
ställas in eller fortsatt förhandling sättas ut bör domstolen därför söka
bestämma tid för den nya förhandlingen i samråd med dem som infunnit sig och muntligen
kalla dem till den förhandlingen. Härigenom slipper man skriva ut och delge
särskilda kallelser och minskar - genom samrådet om lämplig tid - risken för
att den kommande förhandlingen måste ställas in.

7.3.1.10 Stämningsmännens
anknytning tiU polisväsendet (23 § DL)

Enligt 23 § DL skall i varje kommun finnas en eUer flera sfåmningsmän.

Stämningsman förordnas
av länsstyrelsen, som också skall föra förteckning över stämningsmännen inom
länet. 8
Delgivning

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 120

Delgivningsutredningen

Delgivningsutredningen
konstaterar att det i DL föratsätta systemet med fritidsarbetande stämningsmän
inte fått den omfattning eller fungerat på det sätt som var tänkt. Huvudparten
av stämningsmannauppdragen har kommit att utföras av polisväsendet, antingen av
särskilt anstäUda delgivningsmän vid delgivningscentralema och i de större
polisdistrikten eller av annan inom polisväsendet anställd personal.
Målsättningen att avlasta den polisutbildade personalen från delgivningsuppdrag
har inte kunnat genomföras i åsyftad utsträckning.

Enligt
utredningen behövs en effektiv arbetsledning för hela stämningsmannaverksamheten.
Näst postverket har polisen den mest utspridda lokala organisationen i landet.
Större delen av delgivningsverksamheten är redan administrativt inordnad i
polisväsendet. Utredningen föreslår därför att stämningsmannaverksamheten
administrativt knyts till polisväsendet och att varje polismyndighet får svara
för verksamheten inom sitt distrikt. Polismyndighetema bör därmed överta
länsstyrelsemas åliggande att förordna stämningsmän. Utredningen utgår från
att det också i fortsättningen kommer att finnas såväl anställda som fritidsarbetande
stämningsmän.

Remissyttrandena

Flertalet
remissinstanser tillstyrker att stämningsmannaverksamheten administrativt knyts
till polisväsendet. I likhet med utredningen räknar de med att den nya
ordningen kommer att medföra effektivitetsvinster jämfört med det nuvarande
systemet, som de anser fungera otUlfredsställande. Endast polisstyrelsen i
Lunds polisdistrikt och Föreningen Sveriges polismästare har en negativ
inställning. Föreningen anser att förslaget strider mot det alltmer uttalade
önskemålet om en renodling av polisens arbetsuppgifter, att de olika
polisdistriktens möjligheter att svara för verksamheten varierar samt att det
finns risk för att delgivningsuppdragen kommer att belasta den personal som är
avsedd för direkta polisuppgifter. Enligt föreningens mening borde i stället
övervägas om inte kronofogdemyndighetema kan svara för stämningsmannadelgivningama.
Polisstyrelsen uttalar liknande synpunkter.

Överväganden

Delgivningsutredningens
förslag att ansvaret för att förordna stämningsmän flyttas över från länsstyrelsema
till polismyndighetema i de olika polisdistrikten och att stämningsmannaverksamheten
administrativt knyts till polisväsendet har tillstyrkts av det helt övervägande
antalet remissinstanser, däribland RPS. Den av Statskonsult gjorda utredningen
har kommit till samma resultat. Den föreslagna nyordningen bör komma till
uttryck i 23 § DL. Av paragrafen bör framgå att polismyndighet har att förordna
stämningsmän tiU det antal som behövs inom distriktet. Frågan om stämningsmännen
skall knytas till distriktet genom anstäUning eller arbeta på

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 121

uppdragsbasis
behöver lika litet som f. n. besvaras i DL. I paragrafen sägs således endast
att det är polismyndigheten som har att svara för att tillräckligt antal
lämpliga personer inom distriktet ges behörighet att utföra stämningsmannadelgivningar.

De av polismyndighetema
förordnade stämningsmännen kommer inte heller i fortsättningen att svara för
samtliga stämningsmannadelgivningar. Som framgår av 3 § tredje stycket och 24 §
första stycket DL finns vid sidan om stämningsmännen ytterligare kategorier,
vilkas intyg har verkan som fuUt bevis om delgivning. Det torde vara
ofrånkomligt och i vissa distrikt och situationer också mest rationellt att polismyndighetema
i stället för stämningsman anlitar polisman, som ingår i uppräkningen av dem
som enligt 24 § första stycket DL kan utföra stämningsmannadelgivningar. Det
bör ankomma på RPS att, med beaktande av vad JO uttalat i fråga om delgivning
genom uniformerad personal (JO:s ämbetsberättelse 1972 s. 77), utfärda närmare
anvisningar i detta avseende. En motsvarighet till nuvarande 6 § första
stycket andra punkten DK bör dock tas in i DF.

Som närmare kommer att
utvecklas i anslutning till 24 § DL bör stämningsmannadelgivningar som utförs
av de övriga kategorier som nämns i 24 § första stycket DL liksom f. n. i
första hand avse vad som krävs för den egna verksamheten. Den av polismyndighetema
administrerade stämningsmannaverksamheten kommer däremot att omfatta uppdrag
från sådana myndigheter som inte själva kan utföra stämningsmannadelgivningar
och från enskilda. Det är självfallet angeläget att organisadonen inte belastas
i onödan. Som utvecklats i anslutning till 3 § DL bör myndigheterna i första
hand begagna sig av de enklare ordinära delgivningsformema. Motsvarande bör
självfallet gälla också när enskild har att ombesörja delgivning.

7.3.1.11
Andra kategorier med stämningsmannabehörighet m.m. (24 § första stycket DL)

Stämningsmannadelgivning
utförs enligt 3 § tredje stycket DL inte bara av stämningsman utan även av
"annan vars intyg utgör fullt bevis om delgivning". De kategorier
varom här är fråga räknas upp i 24 § första stycket DL. Enligt detta lagram
gäller intyg av stämningsman som fullt bevis om att delgivning skett på sätt
som anges i intyget. Samma vitsord tillkommer även intyg av nämndeman, notarius
publicus, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman,
utmätningsman och exekutiv tjänsteman som är understäUd utmätningsman. Enligt
sista punkten, som här t. v. kan lämnas åt sidan, gäller detsamma även intyg
som utfärdas av tjänsteman vid postverket enligt bestämmelser som regeringen
meddelar samt intyg som utfärdas enligt särskilda föreskrifter om anslag på
kommunens anslagstavla.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 122

Delgivningsutredningen

Delgivningsuttedningen
föreslår att åklagare och nämndeman utgår ur uppräkningen i 24 § första stycket
DL. Utredningen framhåller att det är ganska ovanligt att nämndeman utför
delgivning. Ur förtroendesynpunkt är han visserligen att jämställa med
tjänsteman hos myndighet men uppdraget blir för honom en fritidssyssla för
vilken han bör uppbära ersättning. Han bör därför ha stämningsmannaförordnande.
Utredningen anmärker vidare att exekutiv personal som regel fuUgör uppdrag
endast inom det egna verksamhetsområdet men i vart fall i avbidan på den nya utsök-ningsbalken
bör stå kvar som särskilt angiven kategori. Även behörigheten för notarius publicus
och tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet bör sfå kvar enligt utredningen. Av
utredningens förslag att den särskilda postdelgivningen slopas följer vidare
att särskilt stadgande inte behövs för intyg som utfärdas av tjänsteman vid
postverket.

Paragrafens
andra stycke bör enligt utredningen stå kvar oförändrat.

Remissyttrandena

Förslaget
att låta bestämmelsen om åklagares behörighet utgå har kommenterats av
överåklagaren i Göteborg och länsåklagarmyndighetema i Jönköpings och
Skaraborgs län. Överåklagaren biträder utredningens förslag eftersom åklagaren
numera aldrig utför delgivning medan länsåklagarmyndighetema ifrågasätter om
inte åklagarens behörighet bör kvarsfå. Visserligen torde åklagarna sällan göra
brak av sin behörighet men situationer kan uppkomma - t.ex. vid åtal strax
före preskriptionstidens utgång - då det är praktiskt och Iämpli|;t att
åklagaren har denna behörighet. Enligt länsåklagarmyndighetema kan det
inte'finnas någon olägenhet av att behörigheten sfår kvar.

RSV
föreslår att benämningen i ftåga om exekutiva befattningshavare förkortas till
"utmätningsman och exekutiv tjänsteman". Kronofogdemyndigheten i
Stockholm utgår från att det är ett gemensamt intresse hos kronofogdemyndighetema
att vid beliov ha tillgång även till annan tjänsteman, vars intyg gäller som
fullt bevis att delgivning har skett. Detta intresse föreslås tillgodosett
genom ett tillägg tiU 24 § första stycket sista punkten, enligt vilket sådan
bevisverkan skall omfatta intyg som utfärdas även av annan tjänsteman vid
kronofogdemyndighet enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Överväganden

I 24
§ första stycket DL nämns förutom stämningsmän ytterligare några
personkategorier som kan utföra stämningsmannadelgivning. Dessa kategorier har
alltså befogenhet att verkstäUa delgivning även om den sökte vägrar ta emot
handlingen och deras intyg har tillagts särskilt bevisvärde. Gemensamt för
denna grapp - nämndeman, notarius publicus, tjänsteman

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 123

vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv
tjänsteman sqm är underställd utmätningsman - är att de uppfyller det krav på
trovärdighet som måste stäUas på den soin skaU utföra stämningsmannadelgivning.
Om här t. v. bortses från notarius publicus och tjänsteman vid svensk
utlandsmyndighet torde däremot de olUca kategoriemas befattning med delgivningar
skifta både i omfattning och tUl funktionen. Nämndeman torde således sällan utföra
delgivningar och då närmast åt den domstol vid vUken han är utsedd. Inte heUer
åklagare lär fullgöra uppdrag utanför vad som faller inom den egna verksamheten
och även detta torde vara mycket säUsynt. Stämningsmannadelgivningar av
polisman är däremot tämligen talrika och avser dessutom uppdrag som härrör från
andra myndigheter. Också den delgivningsverksamhet som utförs av personal vid kronofogdemyndighetema
(utmätningsmän och exekutiva tjänstemän underställda utmätningsman) är
omfattande men torde uteslutande avse den exekutiva verksamheten. Kronofogdemyndighetema
torde i princip vara självförsörjande när det gäller stämningsmannadelgivningar.

I
anslutning till 23 § DL har sagts att de stämningsmän som förordnas av polismyndighetema
och vid förekommande behov även polispersonal bör utföra delgivningsuppdrag som
lämnas från andra myndigheter och från enskilda. Polisman bör därför finnas
kvar i den kategori vars intyg gäller som fullt bevis om delgivning.

Inte minst för att
begränsa behovet av stämningsmän är det angeläget att den omfattande stämningsmannadelgivningen
på det exekutiva området även i fortsättningen kan skötas av
kronofogdemyndighetemas egen personal. Eftersom åtskilliga delgivningar enligt
vad kronofogdemyndigheten i Stockholm anfört utförs av personal som inte kan
räknas till de exekutiva tjänstemännen bör kronofogdemyndighetema också ha
möjlighet att utföra stämningsmannadelgivningar med annan personal. Det synes
nämligen mindre lämpligt att polismyndighetema förordnar denna personal som
inte är avsedd att utföra delgivningar utanför det egna verksamhetsområdet. Av
24 § första stycket DL bör således framgå att intyg av kronofogde och, enligt
bestämmelser som regeringen meddelar, annan tjänsteman vid kronofogdemyndighet
har samma vitsord som intyg av stämningsman. Sådana bestämmelser kan lämpligen
tas in i 13 § kronofogdeinstraktionen (1965:687).

Som nyss nämndes är den delgivningsverksamhet
som utförs av nämndemän av ringa omfattning. Särskilt i mycket vidsträckta
domsagor bör det emellertid vara möjligt att avlasta polisväsendets delgivningsresurser
genom att tingsrätten i stället vidtalar en nämndeman att utföra enstaka delgivningar.
På de skäl länsåklagarmyndighetema har anfört bör också åklagare finnas kvar i
uppräkningen i 24 § första stycket DL.

Det
saknas i detta sammanhang anledning att gå in på delgivningar som utförs av
tjänsteman vid svensk utiandsmyndighet. Det är med hänsyn till

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 124

notarius
pubUcus' övriga funktioner naturligt att även han kvarsfår bland de stämningsmannabehöriga.

Anslag
på kommunens anslagstavla synes efter den nya lagstiftningen om kungörande i
mål och ärenden vid myndighet inte längre fylla någon funktion i delgivningssammanhang.
Vad som sägs härom i 24 § första stycket tredje punkten DL bör utgå och en
viss omredigering göras beträffande vad som sägs om särskild postdelgivning i
samma punkt.

Det
särskilda bevisvärde som tillkommer intyg av de kategorier som nämns i 24 §
första stycket DL bör int:e gäUa i andra fall än då delgivningen utförs i
tjänsten eller - i fråga om nämndeman -för den domstols räkning, vid vilken han
tjänstgör. Anlitas någon för ett delgivningsärende som ej kan anses hänförligt
till hans tjänst kan delgivningen inte räknas som stämningsmannadelgivning
utan bör anses som delgivning genom bud. Detta innebär bl. a. att delgivning
inte kan genomföras med den som vägrar ta emot delgivningsförsändelsen. Däremot
möter som utvecklats i annat sammanhang - inget hinder mot att delgivning
anses verkställd även om den sökte vägrar kvittera en mottagen försändelse.

Enligt
6 § DK bör stämningsmannadelgivning med den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt, häkte, aUmän vårdanstalt för alokoholmissbrakare eller
ungdomsvårdsskola ske genom tjänsteman vid anstalten. Stämningsmannadelgivning
med den som är intagen på allmän sjukvårdsinrättning bör ske genom styresman
eller kurator vid inrättningen och stämningsmannadelgivning med den som
fullgör tjänstgöring vid krigsmakten genom hans chef.

Innebörden
av denna bestämmelse har enligt uppgift våUat problem i den praktiska
tillämpningen. Det förhåUandet att de befattningshavare som nämns i paragrafen
inte är upptagna i förteckningen över dem, vars intyg gäller som fullt bevis om
delgivning, pekar på att befattningshavama närmast skall förmedla delgivningsförsändelsen,
dvs. tjänstgöra som bud. Uttrycket stämningsmannadelgivning är således något
oegentligt. Vid buddelgivning finns inte möjlighet att genomföra delgivning om
den sökte vägrar att ta emot handlingen. När det giiller delgivning med den
som är intagen på kriminalvårdsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrakare
eller ungdomsvårdsskola, där antalet delgivningar kan beräknas vara tämligen
betydande, bör det vara möjligt för myndighetema att vända sig direkt tiU
anstalten och få stämningsmannadelgivning utförd av tjänsteman vid anstalten.
Dessa tjänstemän bör därför tas med i förteckningen i 24 § första stycket DL
såvitt gäller delgivning med intagen.

För
övriga kategorier, där delgivningar är betydligt sällsyntare, bör stämningsmannabehörighet
däremot inte komma i fråga. Av DF bör framgå att sfåmningsmannadelgivning i de:ssa
fall bör ske i samråd med styresman, kurator eller militär chef.
Stämningsmannen bör således i dessa fall ta kontakt med dessa befattningshavcire
och komma överens om dessa vill tjänstgöra som bud eller om de hellire önskar
att delgivningen utförs av stämningsmannen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 125

7.3.1.12
Övergångsbestämmelser

Den
nya lagstiftningen och den nya organisationen bör träda i tillämpning den I
juli 1979. De stämningsmän söm vid denna tidpunkt är förordnade av
länsstyrelserna bör för tiden härefter - efter behov och önskemål -få
förordnande av polismyndighet. För att de skall kunna slutföra uppdrag som
lämnats dem före ikraftträdandet bör deras av länsstyrelse meddelade
förordnanden gälla intill utgången av år 1979.

7.3.2
Övriga författningsändringar

De
föreslagna ändringama i lagen om utmätningsed, växellagen, checklagen och
lagsökningslagen har behandlats i anslutning till 2 § DL och ändringen i förandersökningskungörelsen
i anslutning till 3 § DL.

DK
bör ersättas med en ny delgivningsförordning (DF). Huvudparten av ändringama i
det upprättade förslaget till DF härrör från delgivningsutredningens förslag
eller är föranledda av den förslagna omorganisationen av stämningsmannadelgivningen
och har närmare kommenterats i anslutning till olika paragrafer i DL.

Som
en följd av den nya DF skall kungörelsen (1970:662) om formulär till blanketter
för delgivningsbevis upphävas. Det synes också naturligt att kungörelsen
(1972:729) om ersättning för vissa delgivningar m.m. upphävs i samband med
ikraftträdandet av de nya bestämmelsema. Frågan om ersättning till de av
polismyndighet förordnade stämningsmännen hänger samman med på vilket sätt
dessa knyts till polismyndigheten och får avgöras i samband härmed. De
fåtaliga stämningsmannadelgivningama som kan antas komma att utföras av
nämndemän synes kunna regleras i enklare form.

Ändringen
i kronofogdeinstruktionen (1965: 687) anknyter tiU den föreslagna ändringen i
24 § första stycket DL.

Av
25 § första stycket DL framgår motsättningsvis att part, sökande eller annan
sakägare är skyldig att bekosta delgivning som inte sker genom den handläggande
myndighetens försorg. Enskild, som vänder sig till polismyndighet för att få stämningsmannadelgivning
utförd, har således att utge ersättning för polismyndighetens arbete, både när
det gäller s. k. privat delgivning (delgivning utan samband med mål eller
ärende hos myndighet) eller s. k. partsdelgivning (delgivning i mål eller
ärende, i vilket myndigheten anförtrott åt parten att ombesörja delgivningen).
Denna ersättning bör bestämmas efter självkostnadsprincipen. Huravida
självkostnadsprincipen skall tillämpas genom ett uttag av kostnadema i det
enskilda fallet eller genom en schablonmässigt beräknad genomsnittsavgift får avgöras
efter närmare utredning, som bör ankomma på RPS. I det senare altemativet kan
komma i fråga att ta ut ersättning enligt expeditionskungörelsen (1964:618). I
den till kungörelsen fogade avgiftslistan finns i avdelning III under rabriken
Övriga expeditioner upptaget bestämmelser om av-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 126

gift
för bevis om delgivning, vilken siirskilt begärs, eUer om hinder för sådan
delgivning, f. n. 40 kr. Vid en schablonberäkning kan hänsyn tas till om ett
ärende begärs utfört med särskild skyndsamhet genom att förhöjd avgift tas ut.
Frågan om hur ersättningen skall regleras fär emellertid t. v. stå öppen. Någon
ändring i expediticmskungörelsen föreslås därför inte i detta sammanhang.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 127

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttranden 1 Allmänna synpunkter

JK
har i yttrande över betänkandet Förenklad delgivning (Ds Ju 1974:15) i allt
väsentligt tillstyrkt de förslag som delgivningsutredningen lade fram i nämnda
betänkande. I JK:s yttrande framhölls såsom värdefullt att förslagen syntes
leda till önskvärd utökning av användningen av ordinär delgivning och en lika
önskvärd minskning av frekvensen stämningsmannadelgivningar. Förevarande
promemoria innebär i detta hänseende ett fullföljande av tankegångarna i delgivningsutredningens
betänkande. Jag kan därför ansluta mig till de flesta av förslagen i
promemorian. Vad som anförs om planering, framförhåUning och påminnelser samt
om adress- och identifikationsuppgifter är därvid värt att strykas under
särskilt. Jag delar också uppfattningen att delgivningsblankettema bör
förenklas och att antalet blanketter bör minskas. På vissa punkter som kommer
att redovisas närmare nedan har jag dock en annan uppfattning än den som kommer
till uttryck i promemorian.

RÅ:
Som har framhåUits i promemorian innebär misslyckade delgivningar stora problem
för myndighetema. Detta gäller särskilt de aUmänna domstolama och
åklagarmyndigheterna. Antalet inställda förhandlingar är numera så stort att
läget kan betecknas som mycket allvarligt. Delgivningsproblemen är särskilt
besvärande i storstadsområdena men har börjat sprida sig också tUl landsorten.

Orsakerna
till det dåliga delgivningsresultatet är flera. Trots tillkomsten av 1970 års
delgivningslag har myndighetema fortsatt att använda samma delgivningsformer
som tidigare. Detta har lett till en alltför stor belastning på stämningsmannainstitutet.
Det bör dock framhållas att delgivningsutredningen har gjort en betydande
insats genom att påverka myndigheterna att använda enklare och rationellare delgivningsmetoder.
Till den negativa bUden hör också att de fritidsarbetande delgivningsmännen
inte har utfört uppdrag i den omfattning som var meningen. Ett annat skäl till
att stämningsmannainstitutet inte har kunnat fullgöra myndigheternas delgivningar
är att partsdelgivningar och s. k. privata delgivningar har tagit i anspråk delgivningsmännens
tjänster. Genom ersättning direkt tiU delgivningsmännen har dessa delgivningar
ofta tagits med förtur.

De förslag
som har lagts fram i promemorian för att komma tillrätta med de nu antydda svårighetema
är väl underbyggda och kan i allt väsentligt tillstyrkas. Jag vUl särskilt
framhålla värdet av en enhetiig organisation för sfåmningsmannaverksamheten. Det
förhåUandet att kronofogdemyndighetema även i fortsättningen själva svarar för
stämningsmannadelgivning påverkar inte denna bedömning.

Svea
hovrätt: Hovrätten har i yttranden över delgivningsutredningens betänkanden
(Ds Ju 1974:15 och 1975:19) framfört vissa allmänna synpunkter på delgivningsverksamheten
samt i stort anslutit sig till utredningens synpunkter och förslag. Den
kartläggning som gjorts i promemorian av delgivningsproblemen är värdefuU.
Hovrätten kan i stort ansluta sig även till

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 128

de
nya synpunkter och förslag som framförs. Det är tillfredsstäUande att
hovrättens tidigare synpunkter beaktats såväl vad avser delgivningssättet
särskild postdelgivning som vad avser frågan om postfullmakts giltighet vid delgivning.

Hovrätten
har i sina tidigare yttranden berört personalfrågan. Även förevarande förslag
innefattar rekommendation om påminnelser vid ordinär delgivning. Stämningsmannadelgivning
betraktas som en nödutväg i lägen då andra möjligheter uttömts. Dessa
strävanden att göra ordinära delgivningar effektivare är lovvärda. De kommer
emellertid att innebära ökat arbete för domstolarna och därmed behiov av
personalförstärkningar. Det är också angeläget att delgivningspersonalen ges
erforderlig utbildning.

Stockholms
tingsrätt: Delgivningsverksamheten vid tingsrätten har de senaste åren under
inflytande av de tankegångar, som utvecklats i delgivningsutredningens båda betänkanden,
fått ett i flera hänseenden annat innehåll än förut. Sålunda har praxis vid
valet av delgivningsmetod förändrats avsevärt. Brevdelgivning har blivit den
dominerande delgivningsformen. Det är tveksamt om det längre finns något
nämnvärt utrymme för ökad användning av detta delgivningssätt. Personalen på
tingsrättens kanslier har vidare börjat att i mån av tid alltmera aktivt delta
i delgivningsverksamheten, t. ex. genom telefonpåminnelser och
adressefterspaning. På detta område kan emellertid verksamheten intensifieras
och systematiseras. Ett genomförande fullt ut av sådan verksamhet förutsätter
dock viss personalförstärkning på kanslierna.

Av
de i departementspromemorian framlagda förslagen kommer säkerligen det utan
jämförelse mest betydel sefuUa - stämningsmännens anknytning tUl polisväsendet
med rikspolisstyrelsen som centralmyndighet - att tillföra delgivningsväsendet
som helhet en betydligt större stadga än förat och skapa förutsättningar i
stora delar av landet för ett effektivare organiserande av stämningsmännen.

Bland
den rättssökande allmänheten, bland tilltalade, målsägande och vittnen, som
söks av domstol för inställelse vid förhandling, befinner sig numera också
många personer som dåligt eller inte alls behärskar det svenska språket. En och
annan kanske varken kan läsa eller skriva. Detta är problem som på senare tid
blivit alltmera påtagliga. De förtjänar stor uppmärksamhet, större än för
närvarande. En hel del har visserligen åtgjorts för att förbättra möjlighetema
fär invandrama att förstå vad domstolen vill med sina kallelser och meddelanden.
De vanligen förekommande blanketterna finns sålunda översatta tiU de mera frekventa
invandrarspråken. Dessa översättningar har gjorts genom tingsrättens försorg.
Tingsrätten och Statens invandrarverk, som gör alla tingsrättens översättningar,
har ett exemplar av varje översättning och använder dessa som mallar. För
närvarande pågår en översyn av detta material. Avsikten är att upprätta en
förteckning över vilka blanketter sorn finns översatta och tiU vilka språk och
att distribuera denna förteckning inom tingsrätten, till domstolsverket och
eventuellt till andra tingsrätter som kan vara intresserade. Betydligt mera kan
dock göras. Men det måste i första hand ske centralt. Det är en uppgift för
domstolsverket och invandrarverket. Tingsrätten utgår från att det är dessa
myndigheter som åsyftas i departementspromemorian, när det på s. 26 sägs att
"det är angeläget att myndighetema gör vad de kan" för

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 129

att
förbättra invandramas kontaktmöjligheter ined domstolama. Det är emellertid
inte alltid som det framgår av handlingarna att det föreligger
språksvårigheter. Upplysning härom saknas t. ex. ofta i förundersöknings-protokoUen,
varför de översättningar som finns inte används i den utsträckning som borde
ske. Detsamma gäller de informationshäften om domstolsväsendet som finns att tUlgå
bl. a. på domstolarnas expeditioner. Men även för svenska medborgare och andra
som behärskar svenska språket kan det tydligen många gånger vara svårt att
förstå vad texten i blanketter och anvisningar går ut på, vad det är som
domstolen viU. Det är troligen i många fall anledningen tiU varför t.ex. inte delgivningskvittot
sänds in förrän efter påminnelse. Att det föreligger ett stort behov av en
översyn av alla blanketter och anvisningar från juridisk, språklig och typografisk
synpunkt är under alla förhållanden helt klart. Härom återkommer tingsrätten i
ett senare sammanhang.

[Delgivning
vid sammanträde] torde komma tiU användning i ganska stor Utsträckning vid
tingsrätten då huvudförhandling av någon anledning måste inställas inför
sittande rätt i närvaro av parter och vittnen och dag och tid för ny
huvudförhandling samtidigt kan fastställas. Vid sådana tillfällen bmkar
sekreteraren ofta för säkerhets skull överlämna en skriftlig uppgift om tiden
för den nya huvudförhandlingen tiU de enskilda parterna och eventueUa vittnen.

Göteborgs
tingsrätt: Delgivning med parter och andra av mål och ärenden berörda personer
är ett ständigt bekymmer i tingsrättens verksamhet, och en icke obetydlig del
av det dagliga arbetet tas i anspråk för att genomföra dessa delgivningar.
Tingsrätten hade, med hänsyn härtill, gäma sett mera långt gående förslag till
lösningar av rådande problem. Kravet på rättssäkerhet synes emellertid
effektivt stå i vägen för enklare delgivningsformer. Det är mot denna bakgrund,
enligt tingsrättens mening, ytterst angeläget att effektivisera de delgivningsformer
som redan finns. De förslag som nu föreligger torde främja ett sådant mål, och
tingsrätten tillstyrker därför i huvudsak de angivna författningsändringama.
Det bör dock understrykas att den i departementspromemorian föreslagna reformen
inte i någon betydande grad löser tingsrättens problem. 1 den mån man inte kan
åstadkomma förbättringar genom ändrade rutiner, måste ökade resurser satsas på
delgivningsverksamheten om ändock resultat skall uppnås. I Göteborgs tingsrätt
arbetar f n två anställda med efterforskningar i vissa fall då delgivningen
har misslyckats. Erfarenhetema av denna verksamhet är goda, men det är tveksamt
i vad mån den kan inrymmas i tingsrättens anslag. Bl. a. drar den stora
telefonkostnader. Det kan också ifrågasättas om inte en verksamhet av detta
slag bör koncentreras till delgivningscentralema, så att den
"adressbank" som byggs upp kommer även andra myndigheter tiU godo.

Malmö
tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker att de förslag till reformer som framlägges
i den nu remitterade promemorian genomföres med det undantag som behandlas
nedan. Av författningsförslagen torde det endast vara överföringen av ansvaret
för delgivningsmännens verksamhet tiU polismyndighet som kommer att få någon
större praktisk betydelse. Denna reform bedömer tingsrätten som viktig.

Kammarrätten
i Göteborg: Kammarrätten framförde i yttranden över del-

9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 130

givningsutredningens
två betänkanden viss kritik mot utredningens förslag. I nu föreliggande
departementspromemoria har förslagen bearbetats, varvid man i huvudsak beaktat
kammarrättens kritik.

Kammarrätten
noterar detta med tillfredsställelse och tillstyrker att promemorian läggs
till grund för lagstiftning. Kammarrätten har endast en del smärre synpunkter
att anföra med ainledning av promemorian.

Domstolsverket
delar i allt väsentliigt den grandsyn på delgivningsverksamheten som kommit
till uttryck i de båda betänkandena Förenklad delgivning (Ds Ju 1974:15) och
Förenklad delgivning 2 (Ds Ju 1975:19) och i nu remitterad PM. Domstolsverket
har med tillfredsställelse iakttagit de förbättringar som blivit följden av den
försöksverksamhet som förekommit under senare tid. Ytterligare förbättiingar
står emellertid att vinna om man fortsätter på den inslagna vägen och
domstolsverket är för sin del berett att medverka härvid. 1 PM framlagda förslag
är enligt domstolsverkets mening i allt väsentligt väl ägnade att ligga tiU
grund för lagstiftning. Domstolsverket vill emellertid framhålla att man inom
ramen för gällande och nu föreslagen lagstiftning ej kan komma till rätta med
de stora svårigheter som nu orsakas av förbuden mot kungörelsedelgivning i
vissa fall. Enligt domstolsverket är en ytterligare översyn av föratsättningarna
för kungörelsedelgivning önskvärd.

RPS:
Från de intressen som rikspolisstyrelsen har att beakta föreligger ingen
erinran mot lagändringsförslagen.

Socialstyrelsen:
De synpunkter som socialstyrelsen framfört i yttrande 1975-01-30 över delgivningsutredningens
förslag i betänkandet Förenklad delgivning synes i stor utsträckning ha vunnit
beaktande vid den inom justitiedepartementet efter remissbehandling gjorda
översynen av förslaget. De föreslagna ändringarna i delgivningslagen och
förslaget till delgivningsförordning ger därför inte anledning till erinran.

Statskontoret
har i ett tidigare yttrande över delgivningsutredningens betänkande Förenklad
delgivning (Ds Ju 1974:15) tillstyrkt såväl en reformering av nuvarande delgivningssystem
som en administrativ anknytning tUl polisväsendet av delgivningsverksamheten
genom stämningsmän. Verket har vidare i yttrande över delgivningsutredningens
andra betänkande. Förenklad delgivning 2 (Ds Ju 1S*75:19), i allt väsentligt
tillstyrkt utredningens förslag till åtgärder angående arbetsläget och
organisationen vid delgivningscentralema i Stockholm, Göteborg och Malmö och
härvid också kommenterat formema för delgivningen. Avseende den senare frågan
föreligger nu enligt statskontorets mening genom promemorian Delgivning (Ds Ju
1978:2) och de överväganden och författningsförslag som där redovisas en god
grund för reformering av delgivningsarbetet i stort.

Som
framgår av det följande åtei-står dock en del arbete avseende utveckling av delgivningsverksamhetens
organisation mot bakgrund av den rapport och de förslag Statskonsult redovisat.

Den
förändring av den ordinära delgivningen som förordas i promemorian Delgivning
- och som kommer tUl uttryck bl. a. i förslaget till delgivningsförordning -
bör enligt verket ge förutsättningar för effektivisering av delgivningsarbetet
och mindre formalism.

Statskontoret
vill understryka vikten av att myndigheterna själva på ett så enkelt sätt som
möjligt i ett delgivningsärende tar kontakt med den som

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 131

skaU
delges och så långt möjligt utnyttjar den ordinära delgivningens olika former.
De bör noga överväga om en ordinär delgivning är utsiktslös innan mera
kvalificerade delgivningsformer utnyttjas. Som framhållits i promemorian bör
man genom fortsatt försöksverksamhet pröva om användningen av rekommenderade
brev med mottagningsbevis kan utnyttjas i större omfattning vid de aUmänna domstolama
i ärenden där brevdelgivning är mindre lämplig.

Genom
en effektivisering av delgivningsverksamheten på det sätt som förordas i
promemorian bör besparingar för det allmänna kunna uppnås då behovet av att utnyttja
stämningsmannadelgivning härigenom rimligen bör minskas. Besparingar inom
domstolsväsendet synes vidare möjliga bl.a. om mål inte i lika hög grad som för
närvarande behöver inställas på grund av utebliven eller misslyckad delgivning.

RRV:
De förslag till förbättring av delgivningsverksamheten som framförs i
promemorian torde enligt riksrevisionsverket (RRV) vara väl ägnade att
effektivisera delgivningsverksamheten, varför RRV i princip tillstyrker de
framförda förslagen. Beträffande några punkter till RRV dock framföra
ytterligare synpunkter.

I
kostnadsjämförelsen mellan olika delgivningsformer har endast portokostnader,
ersättning till stämningsmän o. d. beaktats. Däremot har den uppdragsgivande
myndighetens kostnader för utskrift av blanketter, kopiering, ev.
adressforskning etc. inte medräknats. Detta leder till att endast en mindre del
av kostnaden för delgivningen redovisats. Emellertid torde den i promemorian
angivna kostnadsmässiga rangordningen mellan de olika delgivningsformema
kvarstå även efter det att hänsyn tagits till dessa kostnader.

RSV
har tidigare yttrat sig över delgivningsutredningens båda betänkanden. Därvid tiUstyrkte
RSV i huvudsak utredningens förslag om hur delgivningsinstitutet skulle kunna
effektiviseras. Det gäller t. ex. hur huvudmannaskapet för stämningsmännen
skulle organiseras och den ökade användningen av ordinär delgivning framför
särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning.

RSV
som vidhåller sin uppfattning i yttrandena har förståelse för att man i en
företrädesvis teknisk översyn av detta slag inte kan beakta alla rättsliga och
andra frågor som uppstår i den praktiska delgivningsverksamheten. De lösningar
som ändå läggs fram synes emellertid sammantagna innebära en klar förbättring i
förhållande tiU dagens läge.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen instämmer helt i grundtanken att delgivning
bör ske på ett så snabbt och enkelt sätt som möjligt. Länsstyrelsen använder
sig redan nu i ganska stor utsträckning av enklare delgivningsmetoder. Således
förekommer telefon- eller brevdelgivning i -enklare fall där det är möjligt.
Vidare vill länsstyrelsen helt tillstyrka förslaget att stämningsmannaorganisationen
effektiviseras och får en fastare organisation. Polisväsendet synes vara den
lämpligaste huvudmannen för organisationen. Där får stämningsmännen god
möjlighet att skaffa sig personkännedom. Resurser för adekvat utbildning finns
också.

Såsom
framgår av [promemorian] från länsrätten föreligger växande svårigheter att delge
beslut om förelägganden i körkortsmål, då vederbö-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 132

rande
många gånger undanhåller sig delgivning. Motsvarande gäller för att i föräldrabalksmål
delge sökandens motpart. Dessa svårigheter bör tas upp i
lagstiftningssammanhang för att utröna tänkbara lösningar.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län: De förslag till ändringar i delgivningsförfarandet som
föreslås i departementets nu föreliggande promemoria berör huvudsakligen
frågor som sammanhänger med förslaget att administrativt knyta all stämningsmannadelgivning
till polisväsendet med rikspolisstyrelsen som centralmyndighet. De ingående
utredningar och analyser som numera utförts i ämnet synes bekräfta att
polisväsendet förfogar över den organisation på både central och lokal nivå som
har de största förutsättningama att kunna utöva en samlad ledning av delgivningsverksamheten.
Länsstyrelsen tillstyrker därför att en delgivningsorganisation i enlighet med
det framlagda förslaget genomförs.

Polisstyrelsen
i Stockholms poUsdistrikt har inget att erinra mot förslagen till
författningsändringar i rubricerade departementspromemoria.

Delgivningscentralen
i Stockholm: Delgivningscentralen har genom underremiss beretts tillfölle att
yttra sig över rubricerad utredning. Vi vUl med anledning härav förklara att vi
tillstyrker utredningens förslag i dess helhet.

Några
anmärkningsvärda förändringar i delgivningscentralens verksamhet enbart med
anledning av föreslagna författningsändringar synes inte bli fallet.

Polisstyrelsen
i Göteborgs polisdistrikt: Vad först gäller frågan huruvida delgivningsverksamheten
bör administrativt knytas tiU polisväsendet, vidhåller polisstyrelsen sin
tidigare uttalade principiella instäUning härtiU. Polisstyrelsen har avstyrkt
en sådan anknytning och ifrågasatt om inte en överflyttning av delgivningsbestyren
till kronofogdemyndighetema borde prövas. Härutinnan hänvisas tiU
polisstyrelsens yttrande den 19 december

1974
över betänkandet "Förenklad delgivning".

Med
hänsyn till bland annat att rikspolisstyrelsen intagit en posUiv håUning till
en anknytning till polisväsendet synes granskningen av förslaget likväl böra
utgå från den troliga förutsättningen att en sådan anknytning kommer tiU stånd.

I
övrigt synes intet vara att erinra mot de framlagda förslagen till effektivisering
av delgivningsverksamheten. Polisstyrelsen vill emellertid understryka
angelägenheten av att det för domstolama klargöres att stämningsmannadelgivning
endast skall ske som en nödfallsutväg och att planering av huvudförhandlingarna
sker på ett sådant sätt att stämningsmännen erhåller erforderiig tid för
planering och utförande av sitt arbete i dessa betydelsefulla ärenden.

Polisstyrelsen
i Malmö poUsdistrikt: Vad därefter angår promemorian "Delgivning"
anser polisstyrelsen de i promemorian redovisade förslagen till lagändringar
vara väl motiverade;. Emellertid ifrågasätter polisstyrelsen, om inte en
ytterligare skärpning av reglema för användandet av stämningsmannadelgivning
erfordras för att minska risken för slentrianmässigt förfarande hos vissa
uppdragsgivare. Slutligen bör även påpekas att en okad användning av de
ordinära del-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 133

givningsformeraa
torde förutsätta en omfattande information till uppdragsgivama, särskilt till
tjänstemän hos de myndigheter vilka idag svarar för huvuddelen av de delgivningsuppdrag
som begäres utförda av stämningsmän.

Delgivningscentralen
i Malmö: Betänkandet innehåller i huvudsak för

slag till vissa lagändringar och redogörelser över remissvaren jämte kom

mentar till dessa över två tidigare avgivna delbetänkanden "Förenklad

delgivning" och "Förenklad delgivning 2 Delgivningscentralema".
De or

ganisatoriska frågoma för bl. a. delgivningscentralema har i stället behand

lats i den av Statskonsult avgivna rapporten. Jag delar de förslag som fram

förts i betänkandet.-

Polisstyrelsen
i Norrköpings poUsdistrikt: Förslagen till ändring av delgivningslagen samt
till därav föranledda följdändringar i andra lagar, kungörelser och
instruktioner tillstyrkes. Likaledes tiUstyrkes förslaget tiU
delgivningsförordning.

Polisstyrelsen
i Bodens polisdistrikt: Promemorians förslag innebär huvudsakligen att
användandet av ordinär delgivning och särskild postdelgivning poängteras, samt
att reglema förtydligas och anvisningarna för dessa delgivningsformer blir mer
detaljerade. Förslaget ger även förslag på hur stämningsmannainstitutet skall
vara utformat. Det primära bör vara att myndigheten effektivt kan meddela sig
med den enskilde och att delgivningsförfarandet förenklas och förbilligas. Det
är viktigt att den enskUde inte onödigtvis "drabbas" på ett
förolämpande sätt. Den ordinära delgivningen är därför överlägsen alla andra delgivningsformer.
Det synes därför väldigt viktigt att myndigheten i görligaste mån försöker nå
resultat genom ordinär delgivning och i de faU då det är möjligt även genom
särskild postdelgivning innan ärendet överlämnas för stämningsmannadelgivning.

För
att uppnå detta torde det vara nödvändigt att berörda myndigheter fortlöpande
utbildar/informerar den personal, som handlägger myndighetens delgivningsärenden.

Polisstyrelsen
vill slutligen betona vikten av att den föreslagna lagstiftningen om den antages
följs upp, så att intentionerna med den nya lagstiftningen verkligen uppfyUes.

Rättegångsutredningen:
Från de synpunkter rättegångsutredningen närmast har att beakta - bl. a.
önskemål om ökad snabbhet och effektivitet i rättegången utan avkall på
befogade rättssäkerhetskrav - utgör förslagen i rubricerade promemoria i aUmänhet
förbättringar i förhållande till nuläget. 1 stort sett kan utredningen därför tiUstyrka
de författningsändringar och övriga åtgärder för att effektivisera delgivningsverksamheten
som föreslås. De närmare synpunkter som lämnas nedan utgår med hänsyn tiU utredningens
uppdrag främst från förhåUandena vid tingsrätt.

Utredningen
vill understryka vad som sägs i promemorian om att ökad användning av
institutet delgivning vid sammanträde medför betydande arbetsbesparingar. Det
bör över huvud taget uppmärksammas på vad sätt antalet delgivningar i ett
ärende kan nedbringas. För de allmänna domstolarnas del torde det ankomma på
rättegångsutredningen att överväga åtgärder i detta syfte.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 134

Svenska
kommunförbundet: Delgivningsutredningen satte som ett av sina syftemål att
begränsa användningsområdet för stämningsmannadelgivning tiU förmån för en
ökad användning av ordinär delgivning enligt delgivningslagen. Styrelsen
ansluter sig helt till departementspromemorians åsikt att den delgivningsform
som bäst uppfyUer de krav som bör ställas på ett biUigt, snabbt, diskret och
effektivt delgivningsförfarande är ordinär delgivning genom vanligt brev med
begäran om delgivningskvitto (brevdelgivning). Emellertid är vid sidan av brevdelgivningen
också - såsom framgår av departementspromemorian - delgivning genom
rekommenderad försändelse med mottagningsbevis ett beprövat och fungerande delgivningssätt
som är väl lämpat för det stora antalet förvaltningsdelgivningar. Såsom framhåUes
i promemorian har systemet uppenbara fördelar som bör tas tiU vara i de fall
där brevdelgivning fungerar mindre väl. Det är därför enligt styrelsens mening
angeläget att även detta system får en ändamålsenlig lagreglering.

När
det gäller sådan delgivning där kommunen står som adressat finns som bekant
särskilda bestämmelser i 3 kap. 11 § andra stycket kommunallagen. Sådan
delgivning torde inte heller i övrigt föranleda några särskilda problem som bör
beaktas i detta sammanhang. Den delgivning av kommunala beslut m.m. som skaU
ske med annan är särskilt aktuell inom den spe-cialreglerade kommunala
verksamheten. Det är därvid av betydelse att delgivningen genom rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis kan ske på ett smidigt sätt utan att därför
enskilda rättsintressen träds för nära.

Sammanfattningsvis
viU styrelsen därför som sin mening uttala, att i delgivningslagen bör införas
en bestämmelse om delgivning genom postfullmäktig i huvudsaklig överenssfåmmelse
med vad delgivningsutredningen föreslagit. I annat fall riskerar man en icke
önskvärd begränsning av möjligheten att använda systemet med rekommenderade
försändelser och mottagningsbevis. I anslutning härtill bör postverkets fullmaktsformulär
överses så att omfattningen av postfullmakt i berörda hänseenden klargörs på
ett otvetydigt sätt.

I
övrigt föranleder de i departementspromemorian framlagda förslagen inte någon
erinran från styrelsens sida.

Sveriges
domareförbund: Föreliggande förslag har utarbetats på grundval av delgivningsutredningens
1974 och 1975 avgivna betänkanden (Ds Ju 1974:15 och 1975:19), remissyttrandena
över dessa betänkanden samt en av Statskonsult AB utförd utredning om delgivningsverksamhetens
organisation och en rapport från riksrevisionsverket rörande tingsrätternas
handläggning av brottmål. Domareförbundet - som anser sig böra granska förslaget
endast såvitt detta berör domstolarna - vill understryka betydelsen av att delgivningsförfarandet
göres så effektivt som möjligt. Domstolarna är i hög grad beroende härav för
att kunna fylla sina uppgifter.

De
kostnader som förorsakas domstolsväsendet genom att förhandlingar måste
inställas på ett sent stadium på grand av bristande delgivning är avsevärda.
Enligt förbundets mening skulle därför en ökad satsning på en effektiv
delgivning ge ett väsentiigt utbyte. Vilka vägar man skall gå för att nå detta
mål är svårt att säga men man får inte dra sig för vissa kostnader. Uppenbariigen
kan sålunda åtskilligt vinnas genom att bygga ut delgivningscentralema i
storstäderna, eftersom tingsrätterna där synes ha de största delgivningsproblemen
och där sålunda också torde vara mest att vinna.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 135

De
förändringar som föreslås i den remitterade promemorian är, trots det
omfattande utredningsarbetet, icke av mera genomgripande art. Förslaget torde
dock vara ägnat att skapa grand för ett något bättre delgiv-ningsresultat, men
det är långt ifrån tillräckligt för att undanröja alla de nuvarande svårighetema.

Sveriges
advokatsamfund: Samfundet har ingen erinran mot de i prome

morian framlagda förslagen till författningsändringar .

Föreningen
Sveriges polischefer: I tidigare yttrande i frågan har föreningen ifrågasatt
om icke annan myndighet än polisen bör sfå som huvudman för delgivningsverksamheten.
Med hänsyn till bl. a. det ställningstagande i frågan som den nu slutförda
undersökningen i sig får anses utgöra utgår denna granskning av förslaget från
den troliga föratsättningen att huvudmannaskapet knytes till polisen. Mot
denna bakgrand har föreningen i allt väsentligt intet att erinra mot de
redovisade övervägandena.

Statstjänstemannaförbundet:
Eftersom utredningen hela tiden har kunnat följas genom ledningsgruppen där
såväl TCO-S som Statstjänstemannaförbundet varit representerade har Statstjänstemannaförbundet
ingenting i princip att erinra mot förslaget.

SABO
tillstyrker samtiiga föreslagna ändringar .

Finansieringsföretagens
förening: Föreningen har med utgångspunkt från medlemmarnas verksamhetsområden,
vilka innebär att medlemmar har ett mycket stort antal fordringar mot kunder,
genomgått promemorian. Utan att ha analyserat förslaget i detalj kan föreningen
inte finna annat än att förslaget är tillfredsställande varför detsamma tillstyrkes.

Hyresgästernas
riksförbund: Förslaget avser endast delgivning som ombesörjes av domstolar och
förvaltningsmyndigheter. Delgivning av uppsägningar och andra underrättelser i
hyresförhållanden regleras i jordabalkens 12 kap., närmast i 8 och 63 §§.

De delgivningsproblem som
behandlas i departementsskrivelsen har därför intresse för förbundets medlemmar
och funktionärer endast såsom mottagare av de handlingar som skall delges.
Erfarenheten är att utsändandet med posten med begäran om
delgivningserkännande, vilket är det förfarande som regelmässigt tillämpas av tingsrättema
(fastighetsdomstolarna), bostadsdomstolen och hyresnämnderna, fungerar i stort
sett tiUfredsställande, även om det ibland kan visa sig erforderligt med
särskild påminnelse att insända delgivningserkännandet. De andra formerna för
delgivning behöver därför endast undantagsvis tillgripas.

I de
fall där man från våra organisationers sida väckt talan vid domstol har man
ibland konfronterats med domstolamas svårigheter att nå motparten med
stämning, förelägganden och kallelser, vilka svårigheter lett till
nödvändigheten att tiUgripa stämningsmannadelgivning eller kungörelseförfarande.
Förbundet delar de synpunkter som departementsutredningen anfört på dessa delgivningsformer.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 136

2
Ordinär delgivning

Domstolsverket:
Eftersom främmande ord bör stå tillbaka för bättre eller likvärdiga svenska
ord, föreslår domstolsverket att begreppet "ordinär delgivning"
ersätts med "vanlig delgivning".

2.1
Brevdelgivning m. m.

JK:
Vad som anförs om planering, framförhållning och påminnelser samt

om
adress- och identifikationsuppgifter är värt att strykas under

särskilt.
Jag delar också uppfattningen att delgivningsblankettema bör förenklas och att
antalet blanketter bör minskas.

RÅ:
Det torde numera råda allmän enighet om att brevdelgivning är den enklaste och
i flertalet fall mest effektiva delgivningsmetoden. Delgivningsbestyren bör
också i första hand ombesörjas av myndighetema själva. Förfarandet att begära
kvitto på samtliga handlingar som tillställs part bör undvikas. Denna praxis
kan undergräva respekten för delgivningsförfarandet. Mottagningsbevis bör
därför begäras endast då det är erforderligt enligt författningsföreskrift:
eller av annat skäl (s. 44).

För
att uppnå ett så gott delgivningsresultat som möjligt är det nödvändigt att
den söktes personnummer, namn, bostads- och postadress, arbetsplats, telefon
till bostad och arbete m. m. finns tillgängliga och att uppgifterna är riktiga
och aktuella. Dessa uppgifter bör därför kontrolleras. Detta gäller särskih i
mål där förandersökningen eller den fortsatta handläggningen hos
åklagarmyndighet eller domstol har dragit ut på tiden.

I
likhet med vad som har framhållits i promemorian anserjag att antalet formulär
för delgivning bör kunna nedbringas. Det viktigaste är att den söktes
underskrift finns på beviset om delgivning och att det av beviset framgår
vilken handling som har delgetts honom. Ordningen med delgivningskvitto borde
därför kunna användas i större utsträckning än f.n. Även partsdelgivningar och
privata delgivningar bör kunna få verkstäUas med användande av delgivningskvitto.
Svårighetema att förstå delgivningsförfarandet bör vidare föranleda att texten
på kvittot görs så lättfattlig som möjligt. Så t.ex. kan man ifrågasätta om
inte beteckningen "mottagningsbevis" även bör användas i stället för
vad som nu benämns delgivningskvitto. Vad som menas med mottagningsbevis kan
inte missförsfås och dessutom får man samma beteckning som vid rek. med
mottagningsbevis.

Med
hänsyn till att vissa åklagarmyndigheter delger stämningar och kallelser i
mindre brottmål bör uppgiften att fastställa delgivningsformulär fullgöras
efter samråd också med riksåklagaren.

Svea
hovrätt: Slutligen vill hovrätter peka på att 3 § sista stycket DF alltför
mycket i detalj reglerar påminnehieförfarandet. Det torde vara tillräckligt
att föreskriva att den sökte bör påminnas om han ej återsänder kvittot.

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten delar helt den i departementspromemorian uttalade
uppfattningen rörande brevdelgivningens fördelar och om angelägenheten av att
denna delgivningsform kommer till användning i största möjliga utsträckning.
Såsom förat anförts används inom tingsrätten brevdelgivning sedan flera år
tillbaka i sådan omfattning att det är tveksamt om braket kan ytteriigare
utvidgas. Effektiviteten är god men bör.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 137

som
förat angivits, kunna höjas genom ett intensifierat påminnelseförfarande.
Detta föratsätter att målen sätts ut och delgivningsförfarandet inleds i
mycket god tid (helst 5-6 veckor) före huvudförhandlingen. Det bör i varje fall
vara målsättningen. I praktiken är det eniellertid ganska många omständigheter
som rabbar den ursprangliga planläggningen. Redan från början måste stora
luckor lämnas i mållistoma. Det måste finnas plats för förtursmål (t.ex. mål
som angår häktade). Det förekommer vidare ofta propåer om att en förhandling av
ett eller annat skäl skall ställas in. Sådana framställningar behandlas
vanligen mycket restriktivt. Ibland kan det emellertid inte undvikas att en
förhandling måste inställas. För det ersättningsmål som då sätts ut bUr den
tid som kan ställas till förfogande för delgivning med nödvändighet ganska
kort. Samma blir förhåUandet med mål som måste sättas ut för att fylla sådan
sessionstid som reserverats för förtursmål. Ibland uteblir nämligen
förtursmålen eller - vilket är vanligare -en för ett sådant mål planerad
huvudförhandling förskjuts en eller ett par veckor framåt i tiden. Utredningen
tar inte sällan längre tid än beräknats. En huvudförhandlingsdag kommer därför
till slut att bestå av mål med ganska olika utsättningstider: från sex veckor
och till kanske några dagar före huvudförhandlingen. En så kort frist som den
sist nämnda förutsätter att utsättandet föregåtts av telefonkontakt mellan
rätten och berörda personer och att dessa förklarat sig villiga att medverka
trots att frågan väckts så sent. I allmänhet bör dock mål angående tilltalade
på fri fot inte sättas ut med kortare varsel än tio dagar. Annars får den
tilltalade inte skäligt rådram. Även målsägande och vittnen kan med all rätt
göra anspråk på en viss planeringstid. Luckor i en session kan därför inte aUtid
undvikas. Det kan heller inte aUtid förhindras att för förtursmål reserverad
tid visar sig inte räcka till och att redan utsatta mål måste ställas in för
att ge ytterligare plats för ett förtursmål. Altemativet är en extrasession och
en sådan kan inte alltid arrangeras. Arbetssituationen är ofta så pressad att
rättens ordförande inte kan ta på sig ytterligare en förhandlingsdag. Det är
heller inte alltid möjligt att få åklagare till ett extrating. För sådana mål,
där delgivningshandlingarna sänds ut på ett tidigt stadium, kan emellertid den
i promemorian på s. 36 beskrivna tidtabellen mycket väl tillämpas. Tingsrätten
ifrågasätter emellertid om det är praktiskt att ange att delgivningskvittot
skall vara åter viss på förhand bestämd dag. En till viss dag utmätt tidsfrist
kan leda till att delgivningskvittot läggs åt sidan och kanske faller i glömska.
Tingsrätten brakar därför tämligen regelmässigt begära kortet tillbaka
omgående. Kontaktratinen får anpassas tUl denna praxis. Det måste tillses att
det blir samma ratin på avdelningar med ungefär samma arbetsuppgifter och att
den följs av alla. Den skriftliga påminnelseblankett, som kommer att framtas
centralt, måste ges en avfattning som gör det möjligt att använda blanketten
utan påförande av ytterligare text. Tingsrätten utför redan en viss
adresskontroll centralt, genom särskilda sökgrapper och på avdelningamas
kanslier. Det skulle vara fördelaktigt om denna adresskontroll kunde kraftigt
utvidgas. Det kräver emellertid personella och materiella resurser som inte
för närvarande finns att tillgå.

OfuUständiga
namnuppgifter samt felaktiga eller inaktuella adresser beträffande tilltalade,
målsägande och vittnen begränsar i hög grad möjligheten att nå resultat med brevdelgivning.
För delgivningsmännen, som i sådana fall vanligen får ta hand om ärendet,
medför bristfällighetema avsevärd tidsåtgång för efterforskning och kan kanske
tiU slut trots allt nedlagt arbete leda till ett misslyckande. Förslaget i
promemorian om införande i

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 138

21
§ förundersökningskungörelsen (1S'47:948) av föreskrift, enligt vUken i
förundersökningsprotokollet skall antecknas uppgift om personnummer även vad
beträffar vittne, fyUer ett angeläget behov och tUlstyrks därför. Samma bör självfallet
gälla även målsägande. Det är också mycket angeläget att åklagarna, såsom
föreslås i promemorian, tar för vana att innan en stämningsansökan översänds
till rätten kontrollera riktigheten av förefintliga adressuppgifter. Det finns
goda skäl att anta att delgivningsverksamheten på brottsmålssidan genom nu
beskrivna åtgärder kommer att väsentligt underlättas.

På civilmålssidan föreslås
inga åtgärder, vHket är att beklaga. Särskilt vad beträffar mål angående
betalningsföreläggande är de uppgifter angående gäldenären, som lämnas av
sökanden, ofta ofullständiga. Uppgiften om personnummer saknas inte sällan.
Vidare förekommer i stor utsträckning att lämnade adressuppgifter saknar
aktualitet. Det ligger i sakens natur att sådana bristfälligheter i hög grad
försvårar delgivningsverksamheten och föranleder att stämningsmannadelgivning
måste i onormalt hög grad användas för sådana mål. Det är fråga om ett mycket
stort antal mål (under år 1977 inkom 28310 st. enligt SCB). Endast drygt hätften
kan delges genom rek. med mottagningsbevis och särskild postdelgivning.
Belastningen för delgivningscentralen blir därför ganska avsevärd, särskUt som
en stor del av dessa delgivningsärenden kräver mycket arbete och många trots
detta leder till ett misslyckande. Balansen på enheten för lagsökning och betalningsföreläggande
är alltjämt mycket betydande. Per 1.1.1978 var den 12696 mål, till större delen
mål som blivit liggande på grund av ofullständiga uppgifter om gäldenären och
andra delgivningshinder. Tingsrätten har redan tidigare påtalat dessa
missförhållanden, senast i sitt yttrande 17.10.1975 över delgivningsutredningens
betänkande "Förenklad delgivning 2". Där har tingsrätten i denna del
anfört bland annat följande: "Tingsrätten vill i detta sammanhang väcka
frågan om hur långt rättsmaskineriets skyldigheter att spåra den som söks i
civilrättsliga mellanhavan-den bör sträcka sig. Det är ingalunda självklart att
myndighetema skall lägga ner långvarigt och dyrbart arbete på att identifiera
och lokalisera t. ex. försumliga gäldenärer. Inkassobyråer och andra som
yrkesmässigt ägnar sig åt arbete med indrivning underlåter i stor utsträckning
att lämna tillräckliga uppgifter om dem som söks i ett ärende och vältrar
därmed över ett tungt arbete på domstolen. Det kan anmärkas att från
identifikationssynpunkt person- respektive organisationsnummer är särskilt
betydelsefullt. Den ersättning i form av expeditionsavgifter som f n. tas ut
av det allmänna kan inte tiUnärmelsevis täcka de kostnader som uppkommer. Att
radikalt höja avgifterna ter sig å andra sidan inte heller tUltalande, eftersom
en sådan åtgärd även drabbar de sökande som lojalt lämnar alla de uppgifter
som behövs. Det bör enligt tingsrättens mening övervägas om inte sådana processuella
regler bör införas att arbetet med att få fram tillräckliga uppgifter om
svaranden naturligen kommer att falla på käranden/sökanden. Närmast till hands
ligger att betydligt öka möjligheterna att avvisa talan som är bristfäUig i aktuellt
hänseende. Åtminstone i inomobligatoriska förhållanden synes käranden/sökanden
vara närmare än det allmänna att bära vådan av att han inte har tUlräckliga
uppgifterom svaranden". Åtgärder i den riktning som skisseras i
tingsrättens sist omnämnda yttrande är -som torde framgå av det föregående -
alltjämt i hög grad påkallade.

Vad
som anförts i departementspromemorian under [rabriken Blankettfrågor m.m.]
föranleder följande synpunkter från tingsrättens sida. Det är

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 139

mycket
angeläget att en allmän översyn sker av samtliga förekommande blanketter. Den
uppmärksamhet som i detta sammanhang kommer att riktas mot avfattning och
typografisk utformning måste särskilt beakta läsarens situation. Allt som kan
göras inåste göras för att få innehållet begripligt för envar. För den som
inte behärskar svenska måste finnas översättning att tillgå på ett för honom
begripligt språk, helst modersmålet. Det får anses ligga i sakens natur att
domstolsverket i blankettfrågor skall samråda - föratom med rikspolisstyrelsen
och poststyrelsen - med företrädare för den personal som skall använda blankettema.

Tanken
att vid korrespondens från domstolen ange namnet på en kontaktperson i stället
för såsom för närvarande enbart telefonnumret till rättens kansli är
tilltalande och värd att ytteriigare prövas. Därvid bör lämpligen anges namnet
på den eller de tjänstemän på kansliet som redan nu vanligen har att besvara
telefonförfrågningar från allmänheten.

Tingsrätten
har i [fråga om "telefondelgivning"] i sitt yttrande 18.12.1974
tillstyrkt sådan utformning av 19 § sista stycket DL att därav klart framginge
att delgivning ansåges ha skett också när den som söks har telefonledes
bekräftat att han fått del av handlingen. Tingsrätten vidhåller denna
uppfattning. Något hinder att även utan sådan lagstiftning motta en muntlig
bekräftelse per telefon av den som mottagit exempelvis en kallelse föreligger
visserligen icke. Det kommer i båda fallen att bli beroende av mottagaren av
telefonsamtalet om en sådan bekräftelse skall kunna godtagas som fullbordad
delgivning. Tvekar mottagaren inte om att det verkligen är den sökte han talat
med har delgivning skett. Därom bör anteckning i så fall göras i dagboksbladet.
Det ligger i sakens natur att sådan delgivning endast undantagsvis kan komma
till användning. Om det skall ske i någon beaktansvärd omfattning måste
möjligheten emellertid komma till uttryck i författning.

Malmö
tingsrätt: Det är självfallet viktigt att domstolar och myndigheter har en god
framförhållning och effektiva påminnelseratiner. De tidsfrister som anges i
promemorian kan här tjäna som riktmärke. I praktiken går de emellertid många
gånger inte att hålla. I promemorian pekas på att kaUel-sema i mål mot häktade
och ungdomar måste utfärdas med kortare varsel. Även i andra mål blir det
emellertid nödvändigt med korta kallelsefrister. Sålunda återverkar målen med
häktade på handläggningen av andra mål av mindre brådskande karaktär på samma
rotel. När tingsrätten bestämmer en sista dag för åtals väckande T mål mot
häktade måste verksamheten planeras så att målen kan handläggas inom den i lag
föreskrivna tiden. Ofta blir emellertid förandersökningen inte klar utan
åklagaren måste begära anstånd med väckande av åtal. Även av andra orsaker
händer det att planerade huvudförhandlingar inte går att genomföra. Då hinder uppsfår
för handläggningen av ett mål försöker man om möjligt sätta ut andra mål. Det
är ett uttryck för domstolspersonalens strävan att fylla arbetstiden med
meningsfullt arbete. Man utnyttjar därmed domstolens kapacitet och motverkar
uppkomsten av balanser. Olägenhetema av att kallelsema i dessa fall utfärdas
med kort varsel bör inte överdrivas. Merkostnadema i delgivningsverksamheten
torde mer än väl uppvägas av den ökade effektiviteten i domstolsarbetet. Delgivningsverksamheten
bör endast ses som ett hjälpmedel för domstolama att fullgöra sin primära
uppgift, som är att avgöra mål och ärenden snabbt och riktigt. Tingsrätten har
god erfarenhet av systemet att låta befattningshavare på

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 140

kvällstid
och under helgdagar per tehifon ta kontakt med personer som ej insänt delgivningskvitton.
Det finns anledning att pröva om inte denna verksamhet bör sättas i system och
därvid även reglera ersättningsfrågorna för berörd personal.

Kammarrätten
i Göteborg: 1 promemorian vidhålls delgivningsutredningens uppfattning att på delgivningskvittot
skall anges visst datum när kvittot senast skall återsändas till myndighetim.
Detta föreslås författningsreglerat genom att bestämmelse härom införs i 3 § DF.

Kammarrätten
anförde i yttrande över delgivningsutredningens första betänkande följande i
denna fråga.

Kammarrätten
skriver genomgående "genast" i sfållet för att ange viss dag. En
ordning, som innebär att kvittot förses med tryckt text att mottagaren genast skaH
skicka tiUbaka det till myndigheten, är enligt kammarrättens mening från alla
synpunkter överlägsen den av utredningen föreslagna. Den psykologiska effekten
måste vara bättre än om mottagaren ges en viss frist inom vilken han kan öveiväga
om han skall skicka kvittot tillbaka eller ej. Kontroll och påminnelser kan
ske sedan lämplig tid förflutit

-
t. ex. en vecka eller tio dagar efter utsändandet. Vidare innebär

den
av kammarrätten förordade ordningen en viss arbetsbesparing vid utskrivningen
av delgivningskvitton. Själva bevakningen av att kvitto återsänds sker lika
lätt vare sig kvitto skall återsändas genast eller senast viss dag.

Sedan
yttrandet avgavs har kammiarrätten i ytterligare tre år tillämpat förfarandet
att ange "genast" på delgivningskvittot. Kammarrätten har fortfarande
bara goda erfarenheter av denna rutin.

Ännu
ett skäl för den av kammarratten tillämpade ordningen kan anföras. För att den
i promemorian föreslagna påminnelseratinen skall fungera, är det nödvändigt att
bestämma en relativt kort tid inom vilken delgivningskvittot skall återsändas.
Vid sådant förhållande kan det hända att den som söks för delgivning kanske
inte får del av handlingen förrän tiden för återsändande av delgivningskvittot
gått ut, exempelvis därför att han varit bortrest. Risken är då stor att delgivningskvittot
inte återsänds. "Det är ju ändå för sent." Denna risk torde inte vara
lika stor om det på delgivningskvittot anges "genast" i stället för
visst datum.

I
promemorian har ej anförts något som fått kammarrätten att ändra ståndpunkt.
Kammarrätten vidhåller därför att det i princip är att föredra att ange att delgivningskvittot
skall återsändas genast.

I
promemorian (s. 36) framhålls betydelsen av god planering i delgivningsarbetet.
Man påpekar att kaUelse till muntiig förhandling om möjligt bör skickas ut
minst en månad i förväg. Vidare skisserar man hur domstolen skall förfara när delgivningskvitto
ej kommer in i tid. Domstolen bör då skicka en skriftlig påminnelse till den
sökte. Om detta inte ger resultat, bör man om möjligt försöka att påminna per
telefon. Därefter bör ärendet lämnas till stämningsman. Först skall dock
domstolen kontrollera att den uppgivna adressen är riktig. I promemorian sägs
att det i normalfallet bör åter-sfå nästan tre veckor till dess förhandlingen
skall äga rum, när ärendet överlämnas till stämningsman.

Kammarrätten,
som i och för sig delar promemorians uppfattning angående värdet av den
föreslagna mtinein, anser dock att det skisserade tidsschemat är alltför
optimistiskt. Domstolen torde sålunda inte hinna genomföra alla de föreslagna åtgärdema
på drygt en vecka. Resultatet torde bli att stämningsmannen får betydligt
kortare tid på sig för att utföra sitt upp-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 141

drag,
vilket i och för sig inte är lämpligt. En sådan konsekvens torde dock bli
nödvändig, om man inte kräver att domstolen skall kalla till förhandling med
längre frist än en månad. Kallar man i alltför god tid, ökar å andra sidan
risken att den sökte glömmer förhandlingen.

Postverket:
Från postverkets sida delar vi uppfattningen att brevdelgivningen bör ges
företräde framför andra delgivningsformer. Vi anser det också angeläget att
alla möjligheter att förbättra denna metods effektivitet tas till vara. Som
tidigare framhållits medför postverkets roll som förmedlare av brevdelgivningar
inte någon särbehandling av försändelsema vilket är väsentligt ur
rationaliseringssynpunkt.

RRV:
1 likhet med vad som anförs i promemorian anser RRV att telefonbekräftelse av
mottagandet av handling i många faU kan tjäna som bevis på genomförd
delgivning. 1 motsats till vad som anförs i promemorian menar dock RRV att man,
även i de fall man per telefon uppmanar den sökte att återsända delgivningskvitto,
bör upplysa om att delgivningen är genomförd i och med att handlingen
mottagits och att delgivningskvittot endast är ett hjälpmedel för att
underlätta bevisprövningen. Det är enligt RRV:s mening väsentligt att
allmänheten inte får uppfattningen att skyldigheten att t. ex. efterkomma
kallelse till domstolsförhandling skulle inträda först efter en formell
kvittering.

LON:
I [yttrande över delgivningsutredningens betänkande] anslöt sig LON till
utredningens uppfattning att de ordinära delgivningsformema bör utvecklas för
att delgivningsverksamheten skall fungera tillfredsställande. Även om
promemorians förslag i denna del endast innebär marginella förändringar i förhåUande
till nuläget syftar förslaget till en ökad användning av delgivning genom
vanligt brev med delgivningskvitto. En utveckling i denna riktning är enligt LON:s
mening positiv och möter därför ej någon erinran.

Även
om LON i allt väsentligt biträdde delgivningsutredningens förslag

var LON tveksam till de tekniska lösningar som utredningen anvisade för

genomförandet av vissa av förslagen. LON föreslog därför bl.a. en för

söksverksamhet med ett särskilt postbrev i ställt för kuvert och delgiv

ningskvitto. En sådan lösning skulle underlätta myndigheternas arbete

med delgivningen. LON vill- ånyo föra fram tanken på en sådan för

söksverksamhet.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen måste dock ifrågasätta, om förslaget att brevdelgivning
skall vara det normala institutet även i alla juridiskt betonade fall
verkligen är realistiskt. Övervägande antalet sådana fall av delgivning avser
ett krav eller yrkande i någon form mot mottagaren. Situationen innebär alltså
för denne något negativt. Man synes då inte kunna hoppas på att institutet
skall fungera tillfredsställande ens med den aUra intensivaste propaganda.

1
vart fall på vissa områden inom länsstyrelsen är det sålunda nödvändigt med
ett mer formellt förfarande, som visar att den sökte verkligen delgivits den aktueUa
handlingen.

Med
hänsyn till den stora mängd delgivningsärenden som förekommer

inom länsstyrelsen är det- motiverat att länsstyrelsemas organisa

tionsnämnd deltar i utformandet av blanketter.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 142

Lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Ordinär delgivning används alltid när
myndighets beslut skall delges part. Myndigheten anser att denna form av
delgivning fungerar tillfi'edsställande. I de fall delgivningskvitto ej
återkommer vidtar [myndigheten] normalt ingen vidare åtgärd därest inte
särskild postdelgivning ar ses böra ske. De förändringar i form av
påminnelseförfarande och svarskuvert som utredningen föreslagit hälsas med tillfredsstäUelse
av myndigheten. Den språkliga utformningen av delgivningskvittot bör också förbättrcis
då dels den enskilde i många fall inte förstått att delgivningskvittot skall
återsändas och då dels vissa formuleringar på delgivningskvittot uppfattats
som hotfulla.

Rättegångsutredningen:
När det gäUer valet mellan olika delgivningssätt, delar utredningen den i
promemorian framförda uppfattningen att brevdelgivning utgör det från de
flesta synpunkter bästa delgivningssättet och att det därför är angeläget att
på olika sätt göra brevdelgivningen effektivare. De föreslagna åtgärdema
förefaller viil ägnade att höja svarsfrekvensen på brevdelgivningsförsändelser.
Framför allt vill utredningen peka på att stora vinster torde kunna nås genom
större aktivitet per telefon från domstolspersonalens sida. Detta gäller både adresspaning
och - inte minst personliga kontakter med dem som skall delges.
Erfarenhetsmässigt visar sig ofta en större vilja hos vissa kategorier av
människor att frivUligt medverka i ett domstolsförfarande, om de får en
personlig och mer odramatisk kontakt med domstolen. Av samma skäl kan det vara
psykologiskt lämpligt att på kaUelser etc. ange en viss domstolstjänsteman som
den sökte vid behov kan kontakta. Möjligen borde domstolens ifrågavarande
verksamhet komma till tydligare uttryck i DF.

Delgivningsproblemen
är särskilt stora i brottmål. En bidragande orsak härtill kan vara att
förundersökningarna ofta drar ut på tiden och att de adresser som finns i
förundersökningsprotokollen är gamla när målet kommer in till tingsrätten. Det
är önskvärt att åklagaren - med polisens hjälp ser till att de
adressuppgifter som lämnas är någorlunda aktuella.

Vidare
är det givetvis väsentligt att blankettema utformas så att de är begripliga för
envar. När det gäller utländska medborgare kan det dessutom ifrågasättas om
man inte borde försöksvis införa en ratin att med t. ex. stämning och kallelse
i brottmål skicka en informationsskrift på den söktes språk. Känner han sig
mindre främmande för vad saken gäller, torde hans vilja att medverka
frivilligt regelmässigt öka. Man torde också kunna uppnå förbättringar i detta
hänseende genom att skicka med en översättning av den handling som skall
delges.

När
det gäller vad som i promemorian kaUas "telefondelgivning", dvs.
bekräftelse per telefon att en handling mottagits, delar utredningen uppfattningen
att man i vissa situationer bör kunna godta en sådan bekräftelse som bevis om
delgivning. Värdet häri är framför aUt den positiva effekt som det kan ha på
benägenheten att utnyttja telefonen som ett hjälpmedel vid delgivning. Om en
telefonbekräftelse ej anses godtagbar som bevis om delgivning kommer många att avhåUa
sig från att begagna telefonen i denna verksamhet. Kraven på visshet om att den
som lämnar bekräftelsen verkligen är den som söks för delgivning bör
naturligtvis stäUas ganska högt men det finns ingen anledning att här uppställa
några krav på garantier. I de allra flesta fall kommer det att visa sig att
den sökte inställer sig till förhandlingen. Om så ej sker, får man vid
ställningstagandet till eventuella påföljder för utevaron pröva om det finns
tillräckliga bevis för att bekräftelsen

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 143

lämnats
av den sökte.

Det
kan i detta sammanhang ifrågasättas om man inte borde införa en möjlighet att i
t. ex. mycket brådskande fall använda sig av telefondelgivning i egentiig
mening, dvs. överbringande av budskapet per telefon till den sökte. Visserligen
innebär delgivning definitionsmässigt överlämnande av en handling, men
delgivningslagen genomför inte denna princip fullt ut. Sålunda kan enligt 20 § delgivning
ske muntligen vid sammanträde. En möjlighet att i vissa fall tillgripa telefondelgivning
skulle vara av värde t. ex. när någon skall kallas till en förhandling med
mycket kort varsel. Sådana situationer ordnas f n. i stor utsträckning genom
att vederbörande kallas under hand per telefon till förhandlingen. Att göra delgivningsbestämmelsema
tiUämpliga i förevarande situation medför den fördelen att sanktionssystemet
träder i funktion så att påföljd kan utdömas om telefonkallelsen inte hörsammas.
Här gäller samma synpunkter som utredningen anfört i föregående stycke. En
förutsättning för att telefondelgivning skall kunna godtas bör vara att det är
fråga om ett enkelt och lättfattligt budskap, t. ex. ett föreläggande att instäUa
sig till förhandling. Däremot bör det inte komma i fråga att delge stämning per
telefon. Slutligen bör understrykas att telefondelgivning bara bör komma till
användning i undantagsfall, där delgivningsärendet är så brådskande att
delgivning av handling inte kan äga rum.

Sveriges
domareförbund: Brevdelgivningen är enligt förbundets mening ett mycket
effektivt och biUigt delgivningssätt. Det är emellertid inte uteslutet att det
kan bli än mer effektivt genom vissa ändringar. Att på delgivningskvittot fästa
en iögonfallande påminnelse om att kvittot skaU återsändas är ägnat att
förbättra svarsfrekvensen. Det är också möjligt att bättre resultat kan nås om delgivningskvittona
avfattas på ett mer lättförståeligt språk och får en bättre typografisk
utformning. Enligt 3 § förslaget till DF skall på blanketten för delgivningskvitto
anges bl. a. viss dag då kvittot senast skall återsändas. Föreskrift härom bör
inte meddelas. Vederbörande myndighet bör nämligen ha möjlighet att i stäUet
ange att kvittot skall återsändas omedelbart. Om det anges att mottagaren kan
dröja några dagar med återständandet, finns risk för att han lägger undan
kvittot och sedan glömmer bort detta.

Förbundet
tillstyrker förslaget att en särskild blankett för påminnelse om insändande av delgivningskvitto
utarbetas. Påminnelse per telefon är visseriigen mera effektiv än skriftlig
påminnelse, men flertalet mottagare av delgivningsförsändelser är inte
anträffbara per telefon under myndigheternas normala tjänstetid. Tydligt är
att ett avsevärt bättre delgivningsresultat kan emås om befattningshavare vid myndighetema
på kvällstid kan ringa upp dem som inte sänt in delgivningskvitton. Det finns
anledning att söka sätta ett sådant förfarande i system och undersöka hur
ersättningen till vederbörande befattningshavare skall regleras.

Förslaget
(s. 38) att i kallelser och andra handlingar sätta ut namnet på en tjänsteman,
som kan kontaktas, är enligt förbundets uppfattning väl värt att pröva.

1
samband med brevdelgivningen bör beröras den i betänkandet (s. 77 ff.) särskilt
behandlade "telefondelgivningen". Såsom anföres i betänkandet har
myndigheten att pröva om bekräftelse per telefon av mottagande av kallelse
eller annan handling kan godtagas och således ersätta delgivningskvitto. Med
hänsyn till risken för missförstånd vid telefonsamtal måste försiktighet
iakttagas, och vad som förekommit vid telefonsamtalet bör

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 144

omedelbart
antecknas på dagboksblad eUer annan handling i akten. Det kan också ifrågasättas
om inte formuliir för dylika anteckningar bör utarbetas.

Den i förslaget (s. 36 f.)
uppgjorda tidtabellen för brevdelgivning av kallelser till förhandling har
både fördelar och nackdelar. Delgivning av kallelse mycket lång tid före
förhandling kan medföra att den kallade glömmer bort att inställa sig. - 1
betänkandet fömtsattes att en kallelsefrist om en månad kan hållas i praktiskt
taget alla. mål och ärenden, när det inte är fråga om åtal mot häktade eUer
ungdomar och delgivningen inte heller avser det för domstolen kända klientel
som inte viU medverka vid delgivning. Uppenbarligen måste kallelsefristen också
i många andra fall bli kortare än en månad. Detta gäller t. ex. de mål som
skall sättas ut i stället för mål som måste instäUas trots att
kallelseförfarandet påbörjats en månad före förhandlingen. Vidare förhåUer det
sig så, att de domstolar, som inte har brottmål liggande i balans utan sätter
ut målen efterhand som de kommer in, ofta måste sätta ut mål på kortare tid än
en månad för att fylla tingsdagarna. Både i brottmål och i tvistemål
förekommer att part mycket kort tid före huvudförhandlingen åberopar vittne som
måste kallas. När förberedelsen i tvistemål skall vara muntlig, bör sådan
förhandling i regel hållas tidigare än en månad efter det talan väckts. - Mot
bakgrand av bl. a. det nu sagda vill förbundet framhålla, att domstolama inte
bör bindas av några stela regler om delgivningsfi-ister utar ha frihet att, med
beaktande av olika intressen, bestämma hur delgivning skaU ske. Härvid bör
naturligtvis bl. a. beaktas de kostnader som är förenade med olika delgivningssätt.

Förbundet
tillstyrker förslaget att delgivningsformulär skall fastställas av
domstolsverket. Samråd bör ske inte endast med rikspolisstyrelsen och
poststyrelsen enligt vad som uttalas ii betänkandet (s. 40) utan också med
företrädare för berörda personalkategorier vid domstolar och andra myndigheter.
För den språkliga och typografiska utformningen kan det dessutom finnas
anledning att rådgöra med experter.

Sveriges
advokatsamfund: I sitt yttrande den 13 mars 1975 över delgivningsutredningens
betänkande "Förenklad delgivning 2" avstyrkte samfundet att
telefonkontakt i samband med delgivning tilläggs rättsverkan. Samfundet vidhåUer
denna uppfattning. Med hänsyn tiU vad som anförs i den nu aktuella promemorian
under rabriken Överväganden (s. 74 f.) föreslår samfundet att det vid ärendets
fortsatta behandling klart uttalas att telefonbekräftelse är förenad med sådana
osäkerhetsmoment att den inte bör tilläggas någon bevisverkan.

2.2
Buddelgivning

Stockholms
tingsrätt: Mot vad i denna del anförts i promemorian är intet att erinra.

Socialstyrelsen:
Som socialstyrelsen framhåUit i sitt tidigare yttrande är för de socialvårdande
myndighetemas del den personliga kontakten med klientema av största betydelse
för vård- och behandlingsresultatet. I samband med delgivning kan klienten
ibland behöva hjälp, t.ex. med att läsa och förstå de handlingar som delgivningen
avser. 1 sådana fall är därför ofta delgivning genom socialvårdens eg;en
personal det lämpligaste förfarandet. 1 allmänhet sker delgivningen genom att handlingama
överiämnas till klienten, då denne befinner sig i myndighetens lokaler.
Socialstyrelsen no-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 145

terar
med tillfredsställelse att det genom deri föreslagna omformuleringen av 3 § DL
framgår att delgivning som nu nämnts är att anse som buddelgivning och inte
kräver stämningsmannaförordnande.

Delgivningscentralen
i Göteborg: Det sägs också i promemorian att tjänstemän vid socialbyrå,
tjänstemän och kuratorer vid anstalter eller inrättningar bör kunna medverka i
buddelgivning. Det sägs vidare "att ingen tjänsteman övertalas att delta i
ett delgivningsförfarande som kan skapa ett kontroversiellt förhållande mellan
honom och den sökte/klienten" och att "delgivningen kan få stå
tillbaka för intresset av att förtroendeförhållandet mellan institutionen och
dess klient inte rabbas".

Detta
torde omskrivas så att ordalydelsen blir att tjänstemän och kurato

rer skall verkställa delgivning med där befintiiga personer/klienter. Detta

torde vara ett naturligt åläggande i tiänsten. Det kan inte vara rätt att en

person vårdas och ompysslas på en anstalt eller inrättning och skyddas

från de rättsåtgärder från samhällets sida som delgivningar kan innebära.

---- Som det är i dag delges inte många handlingar medan personen/kli

enten är intagen, utan när han väl utskrivits återsändes handlingarna med

uppgift om att han inte längre vårdas där.

2.3
Rekommenderad försändelse med mottagningsbevis

RÅ:
Delgivningsformen rek. med mottagningsbevis bör ytterligare förenklas och
utvecklas i enlighet med den s. k. Uppsala-modellen (s. 45).

Stockholms
tingsrätt: Mot vad i denna del av promemorian anförs har tingsrätten inte något
att erinra. Delgivningsmetoden används för närvarande på tingsrätten
huvudsakligen på enheten för lagsökning och betalningsföreläggande. Ungefär
hälften av försändelserna blir utlösta. Det är ungefär samma delgivningsprocent
som när särskild postdelgivning tidigare användes.

Postverket:
Vi är mycket intresserade av att den tidigare försöksvis använda metoden att
kombinera avi och mottagningsbevis (s. 45 i promemorian) tas upp till nytt
övervägande. Vi är beredda att delta i ytterligare försöksverksamhet med denna
metod.

Statskontoret:
Som framhållits i promemorian bör man genom fortsatt försöksverksamhet pröva
om användningen av rekommenderade brev med mottagningsbevis kan utnyttjas i
större omfattning vid de allmänna domstolama i ärenden där brevdelgivning är
mindre lämplig.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: 1 överexekutorsärenden och andra ärenden, där det är viktigt
med snabb delgivning, torde den omständigheten att tillräckligt många inte
kommer att återsända delgivningskvitto, medföra att ärenden i alltför stor
omfattning blir fördröjda. Det är vidare i många fall viktigt att man exakt vet
delgivningsdagen för beräkning av fatalietiden. I sådana fall bör - liksom för
närvarande - rekommenderat brev med mottagningsbevis användas. 1 andra hand
måste stämningsmannadelgivning anses lämpligast.

Delgivningscentralen
i Malmö: I betänkandet redogöres för de försök som gjorts rörande ordinär
delgivning, främst då rek. med mottagningsbevis.

10
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 146

Mer
än 40 % av samtliga förekommande ärenden vid delgivningscentralen i Malmö utgöres
av betalningsförelägganden och lagsökningar. Det kan därför inte nog
poängteras vikten av att dessa ärenden först prövas med denna delgivningsform
av tingsrättema. Delgivningscentralen skuUe därigenom inte behöva belastas i
den utsträckning som nu är fallet med en mängd bagatellartade ärenden utan
kunde i stället verksamheten koncentreras på mera kvalificerade uppgifter.

Rättegångsutredningen:
När det gäller delgivning genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis (rek-delgivning)
föreslås inga författningsändringar i sak men däremot en undersökning angående
föratsättningama att vidga tillämpningsområdet av detta delgivningssätt vid
bl. a. de allmänna domstolama. Utredningen har i och för sig ingen erinran mot
detta men viU understryka att användandet av rek-delgivning inte bör få medföra
att den tid som bör stå tiU stämningsmans förfogande i ett delgivningsärende
inskränks i någon större mån. Om man t. ex. börjar delgivningsförsöken med en
vanlig brevdelgivning och detta misslyckas, bör det normalt inte komma i fråga
att därefter försöka med rek-delgivning innan ärendet går till stämningsman.
Finns: särskild anledning tro att rek-delgiv-ningen kommer att lyckas, bör dock
denna delgivningsform givetvis tiUämpas. Det torde därvid i första hand vara
fråga om personer som inte vill medvetet undandra sig rättegång, men som på
grand av slarv e. d. inte sänder in delgivningserkännandet. En viss
försiktighet vid användandet av rek-delgivning, i varje fall med förlängd
liggetid, är påkallad i ärenden av brådskande natur, t. ex. i lagsökningsmål
med yrkande om avhysning.

Sveriges
domareförbund: Enligt förslaget till DF (3, 5 och 6 |§) skaU på delgivningsblankettema
antecknas uppgift om handlingens innehåll. Någon föreskrift härom finns inte i
nu gällande DK. Förbundet avstyrker detta förslag åtminstone när det gäller rek.
med mottagningsbevis och särskild postdelgivning. Många skulle troligen anse
det vara obehagligt att på posten hämta en försändelse som anges innehålla t.
ex. stämning i brottmål, varför de föreslagna bestämmelsema skulle vara ägnade
att försvåra delgivning. Det är tillräckligt att på blanketten anges målnummer
och delgivningsnummer samt - om så anses lämpligt - aktbUagenummer.

3
Särskild postdelgivning

JK
har tidigare uttalat sig för att denna delgivningsform slopas. Jag konstaterar
att även postverket uttalat sig i samma riktning med den motiveringen att ett
slopande av särskild postdelgivning skuUe medföra en inte oväsentlig
rationalisering. Det är därför med viss förvåning jag noterar att delgivningsformen
- om än med begränsning av tillämpningsområdet tUl allmänna domstolar och
allmänna förvaUningsdomstolar - föreslås vara kvar. De skäl som anförts för
denna ståndpunkt anserjag inte särskUt starka. Sålunda torde t. ex. delgivning
med juridiska personer som kan nås under dagtjd med fördel kunna ske genom ordinär
delgivning. I sådana fall där den juridiska personen är svåranträffbar - det
rör sig kanske om ett s. k. skrivbordsföretag - torde utsikterna att genomföra
delgivning genom särskUd postdelgivning vara små. Här måste ofta stämningsmannadelgivning
tiUgripas. Vid delgivning i glesbygdsområden där frekvensen genomförda
särskilda postdelgivningar är störst torde delgivning - som delgiv-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 147

ningsutredningen
har framhållit - lika väl kunna ske genom rek. med mottagningsbevis. Såsom JK
tidigare uttalat bör därför delgivningsformen särskUd postdelgivning slopas.

RÅ:
Ordningen med särskild postdelgivning torde f.n. inte kunna undvaras. Den är
sålunda överlägsen rek. med mottagningsbevis såtillvida att den sökte får delgivningshandlingama
direkt till sin bostad på samma sätt som vid brevdelgivning. Härtill kommer att
denna metod är tillämplig också i vägransfallen. För att komma tUlrätta med de
olägenheter som den särskilda postdelgivningen medför bör delgivningsformen
göras effektivare. Detta skulle t. ex. kunna ske genom att postfunktionären i
de fall den sökte inte är anträffbar när posten delas ut - i stället för att
redovisa hinder -lämnar en avi i den söktes bostad om att handlingen finns att
hämta på postkontoret. Man skulle också ha samma automatiska påminnelsesystem
som vid rek. med mottagningsbevis. Den av mig skisserade kombinerade delgivningsmetoden
borde förbättra delgivningsresultatet avsevärt. Om den särskUda postdelgivningen
görs mera effektiv bör denna delgivningsform kunna användas av flera typer av
myndigheter än de allmänna domstolama och förvaltningsdomstolarna. Även
åklagarmyndigheterna, som själva utför vissa delgivningar i brottmål, bör kunna
få använda särskild postdelgivning.

Svea
hovrätt: Det är tillfredsställande att hovrättens tidigare synpunkter beaktats
såväl vad avser delgivningssättet särskild postdelgivning som vad avser frågan
om postfuUmakts giltighet vid delgivning.

Stockholms
tingsrätt använder sig numera av denna delgivningsmetod endast när det gäller delgivningar
med bolag. Enheten för lagsökning och betalningsföreläggande delger i första
hand med rek. med mottagningsbevis. För tingsrättens del skulle särskild postdelgivning
väl kunna undvaras. Uppenbarligen finns emellertid ett behov av denna delgivningsmetod
i andra domstolar. Det är vidare tydligt att en stor del av de delgivningar som
genomförs med särskild postdelgivning - om denna delgivningsform slopades
skulle komma att belasta organisationen för stämningsmannadelgivning. Detta
bör givetvis undvikas. Tingsrätten har därför inte någon önskan att särskild postdelgivning
avskaffas.

Göteborgs
tingsrätt: Erfarenhetema av den särskilda postdelgivningen är sådana att
tingsrätten utnyttar den i endast obetydlig omfattning. I de fall den kommer
till användning kan antagas att den med lika gott eller bättre resultat kan
ersättas med rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Utan olägenhet
för tingsrättens del skuUe därför den särskilda postdelgivningen, i enlighet
med delgivningsutredningens förslag, kunna slopas.

Kammarrätten
i Göteborg: I promemorian föreslås att endast allmänna domstolar och allmänna
förvaltningsdomstolar skall få använda denna delgivningsform. Med den
föreslagna utformningen skulle exempelvis arbetsdomstolen, bostadsdomstolen
och de nya försäkringsrättema falla utanför tUlämpningsområdet. Denna
gränsdragning förefaller kammarrätten omotiverad. Samma regler bör rimligen
gälla för samtiiga domstolar. I så fall behöver den nuvarande lagtexten i 3 §
andra stycket DL inte ändras på annat sätt än att orden "Myndighet som
Konungen bestämmer" ersätts med

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 148

ordet
"Domstol" (+ att "delgivningserkännande" byts mot "delgivningskvitto").

Domstolsverket:
Domstolsväsendets organisationsnämnd underströk i sitt yttrande över
betänkandet Förenklad delgivning vikten av att den särskilda postdelgivningen
bibehålls såvitt avser domstolsväsendet.

Förslaget
i PM innebär för domstolsverkets ansvarsområde att - förutom verket självt
arrende- och hyresnämnderna samt bostadsdomstolen betages möjligheten att
använda denna delgivningsform. Även om förvaltningsmyndigheter och
specialdomstolar - däribland de nyss nämnda - för närvarande använder särskild postdelgivning
i tämligen ringa omfattning, i vart fall mätt i absoluta tal, har delgivningsformen
visat sig vara lämplig i vissa fall. Inga övertygande skäl för lagändring i
denna del har fö-rebragts. Domstolsverket avstyrker förslaget i denna del.

Postverket:
I promemorian framhålls att samhällsekonomiska skäl talar för att den särskilda
postdelgivningen inte bör slopas f. n. Med hänsyn härtill vill vi från
postverkets sida inte motsätta oss att denna delgivningsform bibehålls tills
vidare. Härvid föratsätts att postverkets kostnader blir täckta. Den sjunkande
frekvensen och andra omständigheter gör att det är tveksamt om ersättningen
till postverket enligt det nuvarande beräkningssättet är anpassad tUl
postverkets kostnader. En höjning av ersättningen kan visa sig behövlig. Den
särskilda postdelgivningen bör ändå stäUa sig avsevärt biUigare än stämningsmannadelgivning.

Med
hänsyn till att den särskilda postdelgivningen inte fått den användning bland
förvaltningsmyndigheterna som man räknade med vid delgivningslagens tiUkomst
synes det lämpligt att i princip inskränka möjligheten till särskUd postdelgivning
tUl de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama. Enligt vår
uppfattning kan dock lokala förhållanden medföra att även andra myndigheter
kan ha behov av att använda särskild postdelgivning. 3 § 2 st. bör därför
kompletteras så att därav framgår att även annan myndighet efter framställning tUl
regeringen kan få tiUstånd att använda särskild postdelgivning.

I
anslutning tUl vad som på s. 46 sägs om delgivning på lördagar vill vi påpeka
att föratsättningama för utiämning av delgivningsförsändelser på lördagar kan
komma att ändras till följd av de planerade ändringarna av postbehandlingsservicen
vid veckoskiften fr. o. m. den I september 1978.

Som
framhålls i promemorian torde det sällan eller aldrig förekomma att
posttjänsteman vid särskild postdelgivning utnyttjar den befogenhet att genomföra
delgivning mot den söktes vilja som bestämmelsen i 19 § 2 st. innehåller. En
delgivning som genomförs trots att den sökte vägrar ta emot försändelsen
framstår som en tvångsåtgärd som rimmar illa med postverksamheten i övrigt. I
promemorian framhåUs att det inte kan "uteslutas att bestämmelsen trots
att den inte utnyttjas kan ha en viss psykologisk effekt till gagn för delgivningsverksamheten".
Med hänsyn härtill vill vi inte motsätta oss att föreskriften övergångsvis bibehåUs.

LON:
Ej heller fmns anledning till erinran mot slopande av delgivningsformen
särskild postdelgivning såvitt gäller länsstyrelsema. Däremot bör enligt LONs
mening de regionala förvaltningsdomstolarna (länsskatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt) behandlas på samma sätt som de all-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 149

manna
förvaltningsdomstolarna. I enlighet häfmed bör 3 § andra stycket förslaget till
lag om ändring i DL ändras så att även de regionala förvaltningsdomstolarna
får möjlighet att använda sig av den särskilda postdelgivningen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Såväl taxeringsavdelningen som lokala skattemyndigheten i
Stockholms fögderi använder i ganska stor omfattning särskild postdelgivning.
Taxeringsavdelningen använder sig av formen i samband med föreläggande att avge
självdeklaration och lokala skattemyndigheten i samband med anmaning tUl
arbetsgivare att lämna arbetsgivaravgift. Erfarenhetema av delgivningsmetoden
är mycket goda. Den bör därför inte förbehållas enbart domstolama.

Kronofogdemyndigheten
i Stockholm: Det konstateras till en början att delgivningsformen "särskUd
postdelgivning" föreslås endast skaU få användas av de allmänna domstolama
och de aUmänna förvaltningsdomstolama. Denna inskränkning mot gällande regler
torde inte komma att inverka på kronofogdemyndighetens arbetsratiner, då
"särskild postdelgivning" inte kommit till användning i delgivningsarbetet.
Osäkerhet när del-givningsbeviset återkommer har bl. a. gjort att egna delgivningsmän
heUre använts. Den föreslagna ändringen kan därför godtas.

Lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Särskild postdelgivning används i
fråga om anmaning till arbetsgivare att lämna arbetsgivaruppgift i de fall
ordinär delgivning misslyckats samt i ett fåtal fall i fråga om beslut om
arbetsgivaransvar där likaledes ordinär delgivning misslyckats. Utredningen
föreslår att särskild postdelgivning endast får användas av allmän domstol och
förvaltningsdomstol. [Myndigheten] anser dock att denna delgivningsform bör få
användas av lokal skattemyndighet även fortsättningsvis i stället för den
dyrbarare stämningsmannadelgivningen.

Rättegångsutredningen:
Enligt utredningens mening talar flera skäl för att den särskilda postdelgivningen
bör slopas som särskild delgivningsform. Tydligen används postdelgivningen
mest i glesbygdsområden, där den i stor utsträckning skulle kunna ersättas med rek.-delgivning.
Likaså kan delgivning med juridiska personer i många fall ske på sistnämnda
sätt i StäUet för med särskild postdelgivning. Vidare kan denna delgivningsform
sägas lida av samma svaghet som rek.-delgivningen på det sättet att den kan
inkräkta på den tid som stämningsmannen får till sitt förfogande, om det
omsider visar sig att postdelgivningen misslyckats. Det är emeUertid också
tydligt att den särskilda postdelgivningen lyckas i ett stort antal faU
(promemorian s. 47). Det framgår visserligen inte i vilken utsträckning det rör
sig om delgivningar som lika väl skulle klarats med rek.-delgivning. Utredningen
vill emeUertid inte motsätta sig att den särskUda postdelgivningen får kvarstå
som särskild delgivningsform till dess de i promemorian föreslagna undersökningama
rörande metodens användbarhet och möjliga altemativ undersökts. Om denna delgivningsform
behålls, vUI utredningen ifrågasätta om inte användningen bör begränsas till de
allmänna domstolarna. Skulle även de allmänna förvaltningsdomstolama medtas,
bör också övriga domstolar få använda denna delgivningsform.

Starka
skäl talar för att särskild postdelgivning inte bör genomföras om den sökte
vägrar ta emot handlingen. Delgivning av detta slag torde knap-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 150

past
förekomma i praktiken. Enligt utredningens mening finns under dessa
förhållanden knappast anledning behåUa bestämmelsen i 19 § 2 st. DL att
särskild postdelgivning kan ske i dessa fall.

Sveriges
domareförbund: Förbundet har i sitt yttrande över det av delgivningsutredningen
år 1974 avgivna betänkandet uttalat, att förbundet under vissa föratsättningar
inte motsätter sig förslaget att den särskilda postdelgivningen avskaffas. Av uppgiftema
i det nu framlagda betänkandet framgår, att detta delgivningssätt på många håll
fortfarande fungerar tillfredsställande. Ett avskaffande av den särskilda postdelgivningen
skulle sannolikt medföra en ökning av antalet delgivningar genom stämningsman.
Förbundet vUl därför, under erinran om att nyss berörda förutsättningar ej
föreligger, förorda att den särskilda postdelgivningen bibehålles.

Enligt
förslaget till DF (3, 5 och 6 §§) skall på delgivningsblankettema antecknas
uppgift om handlingens innehåll. Någon föreskrift härom finns inte i nu
gällande delgivningskungörelse. Förbundet avstyrker detta förslag åtminstone
när det gäller rek. med mottagningsbevis och särskild postdelgivning. Många
skulle troligen anse det vara obehagligt att på posten hämta en försändelse
som anges innehålla t.ex. stämning i brottmål, varför de föreslagna
bestämmelserna skulle vara ägnade att försvåra delgivning. Det är tUlräckligt
att på blanketten anges målnummer och delgivningsnummer samt om så anses
lämpligt aktbUagenummer.

4
Stämningsmannadelgivning

JK:
Det särskilda bevisvärde som tillkommer intyg av de kategorier som namnes i 24
§ första stycket DL bör enligt vad som anförs på s. 85 inte gälla i andra faU
än då delgivningen utförs i tjänsten eller i fråga om nämndeman - för den
domstols räkning, vid vilken han tjänstgör. I annat fall bör delgivningen inte
räknas som stämningsmannadelgivning utan som delgivning genom bud. Jag vill
ifrågasätta om inte denna begränsning bör komma till uttryck i lagtexten.

RÅ:
En fast organisation är en nödvändig förutsättning för att öka stäm-ningsmannainstitutets
effektivitet. Den nuvarande ordningen är inte tillfredsstäUande. Förslaget att
knyta stämningsmannaverksamheten administrativt tiU polisväsendet tillstyrks.

Jag viU
i detta sammanhang särskilt framhåUa vikten av att utbildning av delgivningspersonalen
ges hög prioritet. Först när denna fråga har lösts kan det bli aktueUt att låta
särskilt förordnade stämningsmän verkställa delgivning av strafföreläggande (s.
53). Vid sådan delgivning bör man dessutom ta till vara de erfarenheter som
har vunnits vid uppföljningen av de s. k. parkeringsstrafföreläggandena,

För
att den nya delgivningsorganisationen skall kunna fungera rationellt är det
vidare nödvändigt att myndigheterna nyanserar valet av delgivningsmetod och i
så stor utsträckning som möjligt använder ordinär delgivning. Detta är också en
förutsättning för att den nya organisationen skaU kunna ges en rimlig
dimensionering.

Av
avgörande betydelse för ett gott delgivningsresultat är vidare att del-givningsunderlaget,
dvs. uppgiftema om den söktes adress m. m. är riktiga och aktuella. Den söktes
personnummer är ofta en absolut förutsättning

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 151

för
att delgivning skall kunna ske. All registéisjjaning förutsätter att personnumret
är känt. Det bör särskilt betonas att stämningsmannadelgivning bör användas
endast i sådana fall då övriga möjligheter till delgivning har misslyckats.
Riktmärket bör vara att endast verkligt kvalificerade faU övetiämnas till
polismyndighet för delgivning. Självfallet skall polisutbildad personal
verkställa delgivning endast när det är oundgängligen nödvändigt såvida inte delgivningsuppdraget
utan olägenhet kan samordnas med den egentliga polisverksamheten.

Svea
hovrätt: 1 24 § DL ges föreskrift av innebörd att delgivningsintyg av
stämningsmän och vissa andra kategorier har särskild bevisverkan. Av
promemorian (s. 85) synes framgå att denna bevisverkan föreligger endast om
stämningsmannen eller jämställd person "i tiänsten" företar
delgivning och utfärdar intyg härom. Delgivning utanför vederbörandes tjänst
blir att anse som en delgivning genom vanligt bud. Enligt hovrättens mening
föreligger ej anledning att på detta sätt begränsa tillämpningen av 24 § DL.

Stockholms
tingsrätt: Som en följd av förändringar vid hanteringen

av delgivningsärendena
samt vissa lagändringar som genomförts under 1977, har antalet stämningsmannadelgivningar
vid Stockholms delgiv-ningscentral avsevärt minskat i antal. Stämningsmannadelgivning
används numera huvudsakligen för verkligt svåra delgivningsuppdrag samt i viss
utsträckning för brådskande sådana. Samtidigt som delgivningsuppdragen sålunda
i och för sig blivit mera besvärliga, har delgivningsmännens möjligheter att
utifrån erhålla adressuppgifter och andra upplysningar begränsats. Antalet
portar, som hålls stängda dygnet om, har fortlöpande ökat. Attityden mot delgivningsmännen
från många av de för delgivning eftersökta har - i varje faU i
Storstockholms-området - blivit alltmer negativ och ibland direkt hotfull. Allt
detta har gjort delgivningsuppdragen mera tidsödande och svårgenomförbara.
Antalet misslyckade stämningsmannadelgivningar är för närvarande så stort att
det menligt påverkar domstolens effektivitet.

Av
de i departementspromemorian framlagda förslagen kommer säkerligen det utan
jämförelse mest betydelsefuUa stämningsmännens anknytning till polisväsendet
med rikspolisstyrelsen som centralmyndighet - att tillföra delgivningsväsendet
som helhet en betydligt större stadga än förut och skapa förutsättningar i
stora delar av landet för ett effektivare organiserande av stämningsmännen.

För
Stockholms tingsrätts del kommer emellertid denna i och för sig nödvändiga
organisatoriska reform inte att medföra annat än ganska marginella
förbättringar. Tingsrätten anlitar nämligen nästan uteslutande delgivningscentralen
i Stockholm för sina stämningsmannadelgivningar och denna lär knappast komma
att påverkas nämnvärt av en omorganisation av delgivningsväsendet i dess
helhet. För att åstadkomma en förbättring av delgivningsresultatet vid
Stockholms delgivningscentral - och det är absolut nödvändigt - fordras en
omorganisation också av själva delgivningscentralen. Dess verksamhetsområde
måste utvidgas tiU att omfatta Storstockholm i dess helhet. Organisationen
måste förstärkas och göras betydligt mera effektiv. Det är bl. a. nödvändigt
att det mycket föråldrade registersystemet förs över på data så att det blir
möjligt att bedriva en snabb och säker intem adresspaning. Tingsrätten
förutsätter att en sådan omorganisation kommer till stånd samtidigt med
omorganisationen av delgivningsväsendet i övrigt.

10
Delgivning

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 152

Om
det blir nödvändigt att använcia stämningsmannadelgivning är det, som
understrukits i departementspromemorian, mycket angeläget att delgivningsmännen
får tillräckligt lång tiid till sitt förfogande för delgivningens genomförande.
För besvärliga ärenden bör delgivningsmännen ges i genomsnitt någon vecka
längre tid för delgivningsarbetet än som anges i departementspromemorian. Om
han misslyckas med delgivningen måste nämligen hindersbeviset ha kommit
tingsrätten tillhanda minst tio dagar före huvudförhandlingen för att ett
ersättningsmål skall hinna sättas ut. Avstås från den ambitionen kan
tingsrätten vänta ytterligare några dagar. För att återkallelse av andra i
målet eventuellt inblandade personer skall hinna ske i någorlunda god tid,
måste dock besked om hinder vara tingsrätten tillhanda senast fyra eller fem vardajjar
före huvudförhandlingsdagen.

Till
sist något mycket viktigt. För att det aUs skall vara någon mening med att
sätta ut mål till förhandling så här långt i förväg måste arbetssituationen på
delgivningscentralen bli en annan. Som det nu är hinner delgivningsmännen
mycket ofta inte påbiirja arbetet på fältet med ett delgivningsärende förrän
några få dagar före redovisningsdagen, alltför ofta med misslyckande som följd
och de konsekvenser det för med sig. Så kan det inte få fortgå. Det måste
tillses att delgivningsmännens arbetsbelastning i fortsättningen blir sådan att
han omedelbart kan börja söka efter den med delgivningen avsedda personen. Beaktas
inte detta kommer det även i fortsättningen ofta vara arbete förgäves att
planera på lång sikt för huvudförhandling.

Det
finns vidare anledning att understryka vikten av att delgivningsärendena
verkligen redovisas hos uppdragsgivaren på den av uppdragsgivaren angivna dagen
och inte - som för närvarande ofta är fallet - t. o. m. inte förrän efter
huvudförhandlingsdagen. Kan det emellertid på goda grander antas att den
eftersökte skall kunna nås med delgivningen om delgivningsmännen får ytterligare
en eller ett par dagar på sig, finns det väl nästan alltid skäl för uppskov
med redovisningen. Men delgivningsmännen måste själva ta kontakt med
uppdragsgivaren för erhållande av nya instraktioner.

Det
är olyckligt att som i departementspromemorian (s. 54) beteckna stämningsmannadelgivning
som en "nödutväg". Stämningsmannadelgivning är den mest
kvalificerade av flera olika delgivningsmetoder. Användningsområdet har
successivt begränsats och stämningsmannadelgivning väljs numera som delgivningssätt
så. gott som uteslutande när försök med andra delgivningsmetoder misslyckats
eller bedömts vara utsiktslösa. Att ytterligare inskränka användningsområdet
genom ännu mera skärpta förutsättningar kan inte anses lämpligt.

Normalt
bör delgivningsmännen ges en ganska lång tid för delgivningens genomförande,
minst 4-6 veckor. Så är också tämligen genomgående fallet när tingsrätten
kallar till huvudförhandling i ett mål, där sådan förhandling tidigare
inställts på grund av bristande delgivning och stämningsmannadelgivning
bedömts som nödvändig. Annat blir förhållandet när det är fråga om ett mål där
vid utsättandet till huvudförhandling valts brevdelgivning eUer annan enklare delgivningsmetod.
Lyckas det inte att få den eftersökte delgiven på detta sätt bedöms ofta stämningsmannadelgivning
nödvändig. Då blir den tid som delgivningsmännen får tiU sitt förfogande för
uppdragets genomförande betydligt kortare, kanske 14 dagar eller mindre. Men i
valet mellan att ställa in förhandlingen och att göra ett sista försök att få
den eftersökte delgiven, väljer man gäma det senare altemativet, särskilt om
övriga för huvudförhandlingen eftersökta personer redan är del-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 153

givna.
Kanske finns inte heller något lämpligt ersättningsmål att tiUgå. Med hänsyn
till vad som från delgivningsmannahåll anförts rörande svårigheter på delgivningssidan
som orsakas av delgivningsuppdrag med mycket korta redovisningstider, finns det
emellertid anledning att i sådana fall mycket noga överväga valet mellan att
ställa in förhandlingen och att övergå tiU stämningsmannadelgivning samt att
om tiden tUl huvudförhandlingen är begränsad hellre ställa in målet och
försöka fylla ut luckan på annat sätt.

I
[fråga om brådskande delgivningsuppdrag; 4 § DL] har tingsrätten inte något att
tillägga tUl vad som anförts i departementspromemorian.

I
promemorian (s. 85) uttalas att det särskilda bevisvärde, som tillkommer intyg
av de kategorier som nämns i 24 § första stycket DL, inte bör gälla i andra
fall än då delgivningen utförs i tjänsten eller - i fråga om nämndeman - för
den domstols räkning vid vUken han tjänstgör. Detta bör framgå även av
lagtexten.

I
övrigt föranleder promemorian i denna del inte någon erinran.

Tingsrätten
instämmer med vad som - - - anförts under rabriken "identitetsfrågan"
(s. 77) i departementspromemorian. Det ligger i sakens natur att stor
försiktighet måste iakttagas vid godkännande av en sådan delgivning.

Malmö
tingsrätt: Av författningsförslagen torde det endast vara överföringen av
ansvaret för delgivningsmännens verksamhet till polismyndighet som kommer att
få någon större praktisk betydelse. Denna reform bedömer tingsrätten som
viktig.

Det
torde emellertid inte vara nödvändigt att endast anse sådan delgivning som
stämningsman utför i tjänsten såsom stämningsmannadelgivning. Kravet på att
enbart personer med stämningsmannaförordnande får verkställa surrogatdelgivning
och bestämmelsen om att enbart stämningsmans intyg gäUer som fuUt bevis för
delgivning bör ses endast som rättssäkerhetsgarantier. Det saknas sålunda all
anledning att anse person med förordnande som stämningsman som mindre behörig
av det skälet att han er-håUer uppdraget från annan än polismyndighet. Frågan
har praktisk betydelse i Malmö. Här utföres åtskiUigt kompetent och snabbt delgivningsarbete
på begäran av part av delgivningsmän som inte är knutna till delgivningscentralen.
Med hänsyn till vikten av en effektiv delgivningsverksamhet bör denna ordning
bestå. De olägenheter som i promemorian sägs vara förknippade härmed bör kunna
minskas genom att den obetingade rätten tiU partsdelgivning enligt de i
promemorian angivna lagarna upphävs. Dessa lagändringar tUlstyrker tingsrätten.

Kammarrätten
i Göteborg: I promemorian sägs (s. 85) att det särskilda bevisvärde som
tillkommer intyg om delgivning utfärdat av vissa speciella kategorier
tjänstemän skall beträffande nämndeman avse endast uppdrag för den domstols
räkning, vid vilken han yänstgör. Denna begränsning framgår dock inte av
lagtexten och bör enligt kammarrättens uppfattning inte heller gäUa.

Domstolsverket:
Enligt domstolsverkets mening bör nämndeman i tingsrätt ingå i förteckningen i
24 § 1 st. DL. Däremot förefaller det föga me-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 154

ningsfullt
att låta lagrummet omfatta jämväl nämndeman i hovrätt eller förvaltningsdomstol.

1
PM sägs att det särskilda bevisvärde som tillkommer intyg av de kategorier som
nämns i 24 § 1 st. DL ej bör gäUa i andra faU än då delgivningen utförs i
tjänsten eller - i fråga om nämndemän - för den domstols räkning vid vilken han
tjänstgör. Inga egentliga skäl anges emeUertid för denna ståndpunkt och den
kommer ej heller tiU uttryck i författningstexten.

Om
intyg av den som äger utföra stämningsmannadelgivning endast i vissa faU skaU
tillmätas särskUt bevisvärde, bör regler därom enligt domstolsverkets mening
införas i DL.

Socialstyrelsen:
När det gäller delgivning med den som är intagen i kriminalvårdsanstalt,
häkte, aUmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola
föreslås myndigheterna få möjlighet att vända sig direkt tUl anstalten och få stämningsmannadelgivning
utförd av tjänsteman vid anstalten. En sådan ordning har möjliggjorts genom att
intyg av tjänsteman vid anstalten enligt 24 § DL gäUer som fullt bevis att
delgivning skett på sätt som anges i intyget. För socialstyrelsens
verksamhetsområde är det särskUt tillfredsställande att tjänsteman vid
ungdomsvårdsskola och allmän vårdanstalt för alkoholmissbrakare föreslås få ställning
av stämnings-man. Det har nämligen ibland uppstått tidsödande komplikationer
när intagen vägrat skriva på delgivningsbevis. Emellertid bör endast
tjänsteman i ledande befattning få sådan behörighet som här sagts. Det kan
lämpligen anförtros åt regeringen att ange vilka tjänstemän som skall ha
ställning som stämningsmän.

I 24
§ DL finns inte uppräknat de rättspsykiatriska klinikema. Vad som föreslås gäUa
kriminalvårdsantalter, häkten, allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare
och ungdoms vårds;skolor bör dock jämväl gälla de rättspsykiatriska klinikema.

Postverket:
Vi delar den framförda uppfattningen att det behövs en effektiv arbetsledning
för hela stämningsmannaverksamheten. Vi förordar att stämningsmannaorganisationen
administrativt knyts tiU polisväsendet med rikspolisstyrelsen som centralmyndighet.

Statskontoret:
Statskontoret anser att man genom det utredningsmaterial som nu föreligger har
underlag för att ta ställning till vilken myndighet som bör ha ansvaret för den
centrala ledningen och uppföljningen av verksamheten. Övervägandena avseende
alternativ till rikspolisstyrelsen såsom de redovisats i Statskonsults
rapport - är dock kortfattade och summariska.

Förslagen
avseende den lokala organisationen av verksamheten inom polisdistrikten, delgivningscentralernas
organisation och organisationen på central nivå är inte tiUräckligt utvecklade
och underbyggda i rapporten. Aktuell kartläggning och problembeskrivning saknas
i väsentliga delar.

Mot
bakgrand av det utredningsarbete som utförts av delgivningsutredningen och
Statskonsult anser statskontoret att rikspolisstyrelsen bör ges
huvudmannaskapet för delgivningsverksamheten och en uttalad ledningsfunktion
på central nivå för den totalai delgivningsorganisationen omfattande den
nuvarande delgivningsverksamheten inom polisväsendet och den delgivningsverksamhet
som i dag ankommer på de av länsstyrelserna förordnade stämningsmännen. Stämnirigsmän
bör som föreslagits fortsättningsvis förordnas av polismyndighet tiU det antal
som behövs i varje polisdistrikt.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 155

I
ledningsfunktionen bör i huvudsak ingältt utfärda anvisningar, följa upp
verksamheten, utveckla samarbete med uppdragsgivama samt samordna och leda
olika effektivitetsbefrämjande åtgärder såsom utbildning och
organisationsutveckling. Rikspolisstyrelsen bör genom information och
rådgivning stimulera till enklare delgivningsformer och bevaka att inte mer
kvalificerade former utnyttias än vad som är nödvändigt. Avseende delgivningsverksamheten
inom domstolsväsendet bör denna senare verksamhet organiseras i samverkan med
domstolsverket.

Avseende
organisationen av delgivningscentralema redovisar Statskon-suh förslag till organisationsmodeU.
Statskontoret kan här i princip tillstyrka en organisationsuppbyggnad med fältgrapper
och distriktsindelning.

Statskontoret
tillstyrker att rikspolisstyrelsen fr. o. m. den 1 juh 1979 ges
huvudmannaskapet för delgivningsverksamheten. Styrelsen bör få i uppgift att
organisera det fortsatta utrednings- och genomförandearbetet och mot bakgrand
av Statskonsults rapport redovisa förslag till detaljorganisation på central
och lokal nivå. Avseende organisationen på lokal nivå bör delgivningscentralemas
organisation vidareutvecklas och deras inplacering i polismyndighetemas
organisation ytterligare övervägas. Organisationen av delgivningsverksamheten
inom polisdistrikten i övrigt bör också vidare prövas. Härvid bör lokala förhåUanden
och föratsättningar beaktas liksom aktuella delgivningsvolymer. En avvägning
måste göras avseende utnyttjandet av delgivningsmän, polispersonal och de
särskilt förordnade stämningsmännen. Statskonsults förslag till omfördelning av
delgivningsuppdrag mellan dessa olika kategorier är oklart. Frågan behöver
ytterligare utredas.

Enligt
meddelade riktlinjer för Statskonsults utredning skulle utgångspunkt för
utredningen vara att kostnadema för de organisationsförslag som läggs fram inte
överstiger kostnaderna för nuvarande organisation. Behövliga förbättringar för
stämningsmannaverksamheten borde i stället söka åstadkommas genom en effektivisering
av verksamheten. Statskonsult framhåller dock att för att tillgodose kraven
från uppdragsgivarsidan på effektivisering av stämningsmannadelgivning, möta
behovet av utbildning inom delgivningsorganisationen samt för att minska
användningen av polispersonal för delgivningsarbetet bör nuvarande personella
resurser utökas. Personalen föreslås sålunda ökas på delgivningscentralema och
övriga polisdistrikt med 13 personer tUl totalt 158. För ersättning till extra
delgivare föreslås rikspolisstyrelsen ges medel via ett förslagsanslag. Statskontoret
finner inga bärande motiv redovisade för personell förstärkning och kan inte
tillstyrka förslaget. Som tidigare framhållits bör de förändrade delgivningsformer
som föreslagits medföra att anspråken på att utnyttja stämningsmannadelgivning
minskar och att besparingar totalt sett borde kunna göras. Statskonsults motiv
för personalökning framstår som mindre väl övervägda.

Statskontoret
anser att rikspolisstyrelsen inom ramen för nuvarande budget och med
utnyttjande bl. a. av sina centrala funktioner för ekonomi, planering och
personal bör kunna administrera den föreslagna centrala ledningsfunktionen.

RSV:
På en punkt vill RSV redovisa en ändrad uppfattning. I enlighet med ett
önskemål från kronofogdemyndigheten (KFM) i Stockholm föreslås nu att sådant
bevisvärde om att delgivning skett som tiUkommer de uppräknade kategorierna i
24 § DL även skall tillkomma annan tjänsteman

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 156

vid
KFM. Sedan yttrandet lämnades har exekutionsväsendet varit föremål för en
organisationsutredning (prop. 1977/78:129). Av den särskilda rapport som avser
KFM i Stockholm, Göteborg och Malmö framgår att delgivningar skall verkställas
i första hand av exekutiv personal i den yttre verksamheten. Även om delgivningar
i enstaka faU utförs av annan personal (kontors- och administrativ personal),
finns det enligt RSVs mening inget behov av att denna har stämningsmannabehörighet.
Det torde även strida mot den särskilda trovärdighet som kännetecknar de
uppräknade kategoriema i 24 § DL och mot att stämningsmannadelgivning bör
tillgripas endast i kvalificerade fall. Dessutom skulle som påpekas i
promemorian - behörigheten vara till nytta endast när den sökte vägrar att
kvittera mottagandet. RSV motsätter sig sålunda att an'nan än kronofogde och
exekutiv tjänsteman hos KFM ges stämningsmannabehörighet. Därmed behövs inte

heller
den föreslagna ändringen i kronofogdeinstruktionen .

Det
anförda leder tUl en annan fråga som rör exekutionsväsendet. På s. 84 i
promemorian sägs att den delgivriingsverksamhet som utförs av personal vid KFM
uteslutande torde avse den exekutiva verksamheten. Det förekommer emellertid
att KFM som sådan anlitas för andra delgivningsuppdrag. Som grund för detta
torde lija den allmänna behörigheten för utmätningsman i 24 § DL. Såväl den
nuvarande som den föreslagna lydelsen av 3 § tredje stycket synes också medge
ett sådant förfarande. RSV vill ifrågasätta om exekutionsväsendets resurser
skall tas i anspråk för sådana uppgifter, även om det i vissa fall kan vara
praktiskt.

LON:
I yttrandet över delgivningsutredningens betänkande Förenklad delgivning (Ds
Ju 1974:15) tillstyrkte LON förslaget att skyldighet att förordna stämningsmän
flyttas från länsstyrelsen tiU polismyndighet. LON har även under Statskonsults
utredningsarbete förordat en sådan ändring, varför förslaget tiUstyrks. LON
tillstyrker även att rikspolisstyrelsen blir centralmyndighet för stämningsmannadelgivning.

Länsstyrelsen
i Stockholms lån: Kronofogdemyndigheten i Stockholm ser med tiUfredsställelse
den föreslagna lydelsen av 24 § DL men vill att det tydligare uttalas, att kronofogdemyndighetema
inte skall vara skyldiga att ta emot andra delgivningsuppdrag än sådana som
oundgängligen ingår som ett led i deras egen verksamhet. Länsstyrelsen ansluter
sig till denna uppfattning.

Kronofogdemyndigheten
i Stockholm: 24 § DL föreslås bl. a. bli ändrad på så sätt att intyg av
kronofogde och, enligt bestämmelser som regeringen meddelar, annan tjänsteman
vid kronofogdemyndighet gäller som fullt bevis att delgivning skett på så sätt
som anges i intyget. Gällande lydelse i här aktueUt avseende upptar som behöriga
personer utmätningsman och exekutiv tjänsteman som är underställd
utmätningsman. Beträffande övriga tjänstemän som används för delgivningsuppdrag
- vilket är flertalet - har länsstyrelsen på begäran av kronofogdemyndighetens
chef utfärdat stämningsmannaförordnande. Genom den nu föreslagna lydelsen av
24 § DL och 13 § kronofogdeinstraktionen äger chefen för kronofogdemyndigheten
själv uppdra åt tjänsteman att bl.a. verkställa delgivning. Denna ändring
hälsas med tillfredsställelse då myndighetens chef bäst torde kunna bedöma
vilka som skaU kunna anförtros delgivningsuppdrag.

Av
övervägandena beträffande förslaget till 24 § DL synes framgå att
kronofogdemyndigheten ej är skyldig att ta emot andra delgivningsuppdrag

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 157

fi,': u- än sådana
som oundgängligen ingår som ett led i verkställigheten. Det vore

mycket
värdefullt om detta ännu tydligare kunde utsägas, då kronofogdemyndighetens
resurser - i vart fall i Stockholm - inte räcker tUl för andra delgivningsuppdrag
än "de egna".

Lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Stämningsmannadelgivning används i
fråga om anmaning till arbetsgivare att lämna arbetsgivaruppgift i de fall
särskild postdelgivning misslyckats. Då denna form av delgivning är dyrbar och
inte speciellt effektiv anser [myndigheten] för sin del att den kan slopas men
att som tidigare nämnts särskild postdelgivning får användas i de faU det anses
påkaUat.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län: De förslag till ändringar i delgivningsförfarandet som
föreslås i departementets nu föreliggande promemoria berör huvudsakligen
frågor som sammanhänger med förslaget att administrativt knyta all stämningsmannadelgivning
till polisväsendet med rikspolisstyrelsen som centralmyndighet. De ingående utredningar
och analyser som numera utförts i ämnet synes bekräfta att polisväsendet
förfogar över den organisation på både central och lokal nivå som har de
största förutsättningama att kunna utöva en samlad ledning av delgivningsverksamheten.
Länsstyrelsen tillstyrker därför att en delgivningsorganisation i enlighet med
det framlagda förslaget genomförs.

I
övrigt får länsstyrelsen beträffande vissa avsnitt i förslaget anföra följande.

Föreskriften
i 23 § DL att polismyndighet skall förordna stämningsmän "till det antal
som behövs i varje polisdistrikt" kan ge anledning tUl skilda bedömningar
i olika polisdistrikt. Länsstyrelsen vill här framhåUa angelägenheten av att fritidsarbetande
stämningsmän, särskilt i glesbygdsområden, förordnas i så stor omfattning att
servicen där inte försämras. De stämningsmän som för närvarande innehar
länsstyrelsens förordnande torde, trots de brister som i vissa fall kan ha
förekommit, i allmänhet vara väl skickade att utföra sina åligganden och många
av dem har stor erfarenhet inom delgivningsområdet. Det synes därför lämpligt
att dessa stämningsmän även i en ny organisation erhåller förordnanden att
fullgöra delgivningsuppdrag, givetvis dock endast i den utsträckning behov
därav föreligger.

Vad
nu sagts torde komma att minska antalet delgivningar som utföres av uniformerad
polispersonal. En sådan minskning synes nämligen önskvärd, trots att
länsstyrelsen är medveten om polismyndigheternas svårigheter att avdela
anställd delgivningsmän eller civilklädd polisman för delgivningsuppdrag. I
mindre polisdistrikt, där underiag saknas för att anställa särskild delgivningsmän,
torde dock inte kunna undvikas att delgivningar kommer att ske av uniformerade
personal i viss utsträckning.

Länsstyrelsen
understryker vikten av att stämningsmännen erhåller en god utbildning. Utan
tvekan är det en brist i nuvarande system att sådan utbildning inte förekommer.
Emellertid har länsstyrelsen, såväl i samband med att nya stämningsmän
förordnats som vid underhandskontakter med stämningsmännen, ofta stått de
förordnade till tjänst med rådgivning och information.

Polisstyrelsen
i Göteborgs polisdistrikt: Vad först gäller frågan huruvida delgivningsverksamheten
bör administrativt knytas till polisväsendet, vidhåller polisstyrelsen sin
tidigare uttalade principiella inställning härtill. Po-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 158

lisstyrelsen
har avstyrkt en sådan anknytning och ifrågasatt om inte en överflyttning av delgivningsbestyren
till kronofogdemyndigheterna borde prövas. Häratinnan hänvisas tUl
polisstyrelsens yttrande den 19 december

1974
över betänkandet "Förenklad delgivning".

Med
hänsyn tiU bland annat att rikspolisstyrelsen intagit en positiv håUning till
en anknytning tiU poHsväsendet synes granskningen av förslaget likväl böra utgå
från den troliga förutsättningen att en sådan anknytning kommer till stånd.

Polisstyrelsen
vill--- understryka angelägenheten av att det för dom

stolama klargöres att stämningsmannadelgivning endast skaU ske som en

nödfallsutväg och att planering av huvudförhandlingarna sker på ett sådant

sätt att stämningsmännen erhåller erforderlig tid för planering och utföran

de av sitt arbete i dessa betydelsefuUa ärenden.

Ur
polisstyrelsens synpunkt är delgivningscentralens organisation av särskild
betydelse. [Statskonsult] har utarbetat en modeU till organisation. Denna
modell har ej motiverats på ett sådant sätt, att det är möjligt att förutsäga
hur verksamheten kommer att fungera vid centralema. Under förutsättning att
ackordslönesystemet slopas synes modellen dock böra prövas på försök.

Polisstyrelsen
ställer sig dock tveksam till huruvida den föreslagna tiU-lämpningen av
organisationsmodellen på delgivningscentralen i Göteborg är dimensionerad på
rätt sätt. Endast en obetydlig ökning av personalstyrkan blir följden i
förhållande till vad nu är fallet. Polisstyrelsen befarar att'
arbetsbelastningen av olika skäl kommer att öka avsevärt. Det preciserade
ansvar för delgivningsverksamheten som ålägges polismyndighetema kommer att
medföra krav från främst domstolamas sida att ökade ansträngningar göres att
erhålla ett bättre delgivningsresultat. Antalet inställda förhandlingar som
resultat av misslyckade delgivningsförsök är ju alldeles för högt för
närvarande. Vidare kommer övergången till annan avlöningsform att av naturliga
skäl medföra att bättre planering och större omsorg kommer att ägnas åt vaqe
viktigt eller brådskande ärende. Med hänsyn tUl den alltmer hårdnande
attityden från allmänhetens sida gentemot delgivningsmännen kommer [det] också
i framtiden [att] i högre utsträckning bli nödvändigt att delgivningsmiinnen
arbetar två och två.

Det
är således med hänsyn till dessa omständigheter angeläget att personaldimensioneringen
vid delgivningscentralen göres flexibel. Detta bör ske genom att
centralmyndigheten förses med medel att vid behov anstäUa ytterligare
delgivare, antingen med heltidssysselsättning vid delgivningscentralen eller
med deltidsarbete där kombinerat med andra arbetsuppgifter inom polisdistriktet.

Delgivningscentralen
i Göteborg: Utredningens förslag om att det även i fortsättningen skall finnas fritidsarbetande
stämningsmän kan ej vara rätt sätt att tillvarataga en arbetskraftsreserv.

Dessa
stämningsmän som i dag är fritidsarbetande torde efter noggrann undersökning
utav deras kapacUet, duglighet och kunnande fast knytas till polisdistriktet
med heltidstjänster eller, om det inte går, på halvtidstjänster. Det är ju
denna arbetsreserv som saknas i dag och är det alltid stora svårigheter att
snabbt få tag i någon som är lämplig och som kan rycka in såsom ersättare eller
förstärkning vid behov. Som fritidsarbetande förutsätter man att de har ett
ordinarie arbete på dagtid och skulle då endast kunna hjälpa tiU vissa kväUar.
Det räcker tyvärr inte, det är alldeles för

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 159

bristfälligt.
En organisation kan inte byggas upp på det viset. De bör därför vara fast
knutna till polisdistriktet, helst direkt till delgivningscentralen, och
således alltid finnas till hands när behov föreligger och utgör då en handUngsberedskap
för snabb anpassning till verkliga behov.

Påståendet
om att antalet hinder skuUe ha ökat tillbakavisas på det bestämdaste såvitt
avser delgivningscentralen i Göteborg.

1
promemorian säges att stämningsmannadelning skall ha ansetts skett endast om
uppdraget har fullgjorts i tjänsten. Detta torde helt utgå. Det är en åtgärd
endast för att ytterligare försöka skydda motparten/gäldenären.

Påståendet
om att uppsägningshandlingama skulle belasta delgivningscentralen i stor
utsträckning är helt felaktigt. Vid delgivningscentralen i Göteborg ingår
uppsägningshandlingarna som vilka andra handlingar som helst och behandlas helt
rutinmässigt. Det är ärenden av en ganska enkel art och utgör icke på något
sätt någon belastning. De äro tillsammans med partsdelgivningama sådana ärenden
som stämpelbelägges och som ger inkomst åt staten. Under år 1976 inkom 4964
sådana ärenden, vilka stämpel-belades med 40 kr. per styck, alltså en inkomst tiU
staten på 198560 kr. Under år 1977 inkom 4473 st., vilket med stämpelavgift å
40 kr. per ärende utgjorde 178920 kr. Därest åtgärder vidtages för att öka
avgiften på sådana här ärenden ju mera pengar får staten in.

Polisstyrelsen
i Malmö polisdistrikt: Emellertid ifrågasätter polisstyrelsen, om inte en
ytterligare skärpning av reglerna för användandet av stämningsmannadelgivning
erfordras för att minska risken för slentrianmässigt förfarande hos vissa
uppdragsgivare.

Delgivningscentralen
i Malmö: Det framgår icke av betänkandet på vilket sätt de fritidsarbetande
stämningsmännen skall knytas till polisdistrikten. Enligt mitt förmenande bör
dessa tillföras distrikten genom anställning och utgöra en reserv för den
ordinarie personalen vid semester, sjukledighet etc. De bör vid de tUlfällen,
som de icke behöver tagas i anspråk, kunna beredas andra arbetsuppgifter,
exempelvis vid budcentral, receptionstjänst e. dyl.

Polisstyrelsen
i Norrköpings polisdistrikt: I 24 § DL samt 7 och 9 §§ DF föreslås ett tillägg
så att styresman eller kurator vid allmän sjukvårdsinrättning kan utföra stämningsmannadelgivning.
Styresman eller kurator kan visserligen tjänstgöra som bud, men enligt
polisstyrelsens uppfattning bör delgivningen inom här omtalade institutioner
kunna utföras av tjänsteman, vars intyg gäller som fullt bevis om delgivning.

I
8 § DF omtalas, att endast delgivningsärende, som är brådskande, eUer om annan
särskild anledning förekommer, får utföras av polisman. Mot bakgrund av JO:s
uttalande (1972 s. 77) om delgivning av uniformerad personal måste framhållas,
att skall stämningsmannadelgivningen administreras av polisstyrelsen, måste
polispersonal i tjänstedräkt, uniform, kunna utföra uppdragen. 1 mindre
polisdistrikt och lokalvaktområdena i Norrköpings polisdistrikt finns endast
uniformerad polispersonal i tjänst. Den det gäller bör ju, om delgivningsbestämmelsema
tillämpats på rätt sätt, ha kunnat undvika detta besök av polismän i uniform
genom att exempelvis ha skickat in delgivningskvitto eller löst ut ett rek. med
mottagningsbevis på posten.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 160

I
promemorian framhålles vidare, att det är av stor vikt, att ett väl fungerande
delgivningssystem finns. Polisstyrelsen delar den uppfattningen och menar, att
det är av stor vikt, att erforderliga resurser stäUs tiU polisens förfogande,
om denna sätts som huvudman för stämningsmännen. Utredningen utgår från, att
uppdragen även i fortsättningen utföras av såväl hos polisen anställd personal
som fritidsarbetande uppdragstagare. Det är naturligtvis viktigt, att fritidsarbetande
uppdragstagare finns framförallt för mindre polisdistrikt och för lokalvaktområdena.
Erfarenheten från nuvarande ordning pekar dock på att strävan skall vara att
ha hos polisstyrelsen anställda delgivningsmän. Endast i dessa fall kan en
effektiv arbetsledning äga rum och därigenom förhoppningsvis [uppnås] bättre
resultat. Enligt polisstyrelsens uppfattning har delgivningsuppdragen, som
lämnats till polisen, blivit mer och mer kvalificerade och svåra att utföra.
Människor är mer rörliga och visar mindre benägenhet att samarbeta med
myndigheter. Det är då av stor vikt, att delgivningsmännen på nära håll kan få
arbetsledning. Viktigt är också, som nämns i promemorian, att utbildning
erbjuds delgivningsmännen och en sådan hälsas med tillfredsstäUelse.

Vad
som inte tagits upp till behandling i promemorian är det våld en delgivningsmän
eventuellt har rätt att tUlgripa. Får man håUa fast en klient för att denne
inte skall springa sin väg eller får man hindra att en öppen dörr stängs? Detta
är frågor som stäUs av delgivningsmännen på fältet, och det kunde ha varU av
stor vikt, om promemorian på något ställe slagit fast, vilka riktiinjer som gäUer
i just denna besvärliga fråga.

Polisstyrelsen
i Bodens polisdistrikt: Polisstyrelsen anser att myndigheterna vid begäran om stämningsmannadelgivning
skaU ange, förutom de i förslaget till 6 § [DF] angivna uppgiftema om personalia
och adress, vilka åtgärder myndigheten vidtagit för att få till stånd ordinär
delgivning och de upplysningar som därvid erhållits. I de fall uppdragsgivande
myndighet ansett att ordinär delgivning ej kan ske, anser polisstyrelsen att
anledningen tiU denna bedömning skaU anges.

Styrelsen
anser att bestämmelser härom bör tas in i [DF].

Polisstyrelsen
har inget att erinra mot att polisdistrikten skall administrera organisationen
för stämningsmän. Ett oavvisligt krav är emellertid, att organisationen skall
bygga på månadsavlönad fast anställd delgivnings-personal. Att i distrikt med
relativt låg uppdragsvolym basera organisationen på delgivningsmän som har
delgivning som bisyssla tror polisstyrelsen kan bli väldigt svårt, därför bör
möjligheten att kombinera delgivningsarbete med andra icke polisiära arbetsuppgifter
undersökas närmare.

Rättegångsutredningen:
Enighet torde råda om att stämningsmannadelgivning bör få tillgripas bara i
kvalificerade fall. Frågan är hur förutsättningama för sådan delgivning bör
utformas. Utredningen menar att man med en tillräcklig långtidsplanering av
förhandlingarna vid tingsrätt i mycket stor utsträckning bör kunna böija delgivningsförsöken
med ordinär delgivning och att man först därefter bör gå över tiU stämningsmannadelgivning.
Endast om man kan säga med stor sannolikhet att de vanliga metodema kommer att
bli resultatlösa, bör stämningsmannadelgivning få tillgripas redan från
början.

Utredningen
anser emellertid att man alltid bör beakta även de kostnader m. m. som en
inställd förhandling för med sig. Om så sker kan det ofta visa sig att
kostnaden för stämningsmannadelgivningen är helt försumbar. Särskilt uppenbart
är detta exempelvis när det är fråga om delgivningar

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 161

med
kort varsel till förhandling. Det kan t. ex. gälla delgivning av
tilläggs-stämning eUer delgivning av stämning med en inträdande medtilltalad
strax före en redan utsatt förhandling. Det kan också vara fråga om kallelser
till målsägande och vittnen i mycket brådskande situationer. 1 sådana fall bör
de ökade kostnadema och de större olägenhetema för den som skall delges ställas
mot de ofta mycket stora effektivitets- och kostnadsförluster som blir följden
om förhandlingen måste stäUas in. Visseriigen bör även i dessa fall delgivningsförsöken
normalt börja med brevdelgivning, kanske i kombination med telefonsamtal från
rätten, men man bör kunna godta en lägre sannolikhetsgrad för att försöken med
ordinär delgivning kommer att misslyckas än vad som bör vara fallet när man
har längre tid på sig för delgivningen. Enligt utredningens mening kan det
sättas i fråga om den föreslagna lydelsen av 3 § DL klart ger vid handen att stämningsmannadelgivning
får utnyttjas i den utsträckning som här förordats.

Utredningen
tiUstyrker, på de skäl som anförts i promemorian, förslaget till organisation
av stämningsmannaverksamheten.

Utredningen
ansluter sig till promemorians överväganden i vad avser de fall där en person
förnekar att han är identisk med den sökte.

Utredningen
har ingen erinran mot promemorians förslag rörande de kategorier som skaU ha stämningsmannabehörighet
(24 § 1 st. DL). Det synes dock böra framgå av lagtexten att man avser endast
delgivning i tjänsten och, beträffande nämndeman, delgivning för den domstol
där han tjänstgör.

Sveriges
domareförbund: När det gäller stämningsmannadelgivningen tUlstyrker förbundet
förslaget att stämningsmän skall förordnas av polismyndighet i stället för av
länsstyrelse. Den nuvarande organisationen är alltför löslig genom att
länsstyrelsen inte har att utöva någon kontroll över hur stämningsmännen
handhar sitt uppdrag eUer att informera stämningsmännen om hur de skall utföra
sina uppgifter. Domstolarna har nu ofta svårt att få uppgift om vilka
stämningsmän som verkligen fungerar i olika delar av landet.

Förbundet
förutsätter att polismyndigheterna kommer att som stämningsmän förordna även
personer som är bosatta på andra orter än den där polismyndigheten är
stationerad. Orts- och personkännedom är - åtminstone utanför
storstadsområdena - av stor betydelse för delgivningsverksamheten.

En
nackdel med förslaget är att detta förutsätter att delgivningsförsändelsema
skall tiUstäUas polismyndigheten, som därefter har att i förekommande fall
vidarebefordra försändelsema tiU lämplig stämningsman. Härigenom försenas delgivningen
med någon dag i jämförelse med vad som för närvarande gäller. Tingsrätt bör
därför få möjlighet att, i varje fall inom den egna domsagan, i brådskande fall
sända delgivningsförsändelsen direkt tiU den stämningsman som, enligt vad tingsrätten
känner tiU, har bäst förutsättningar att verkstäUa delgivningen.

Förbundet
avstyrker förslaget att delgivning inte skall kunna ske direkt genom militär
chef Bl. a. med hänsyn till att militära mål ofta måste sättas ut med kort
kallelsetid förefaller det opraktiskt att delgivning med den som fullgör
militärtjänstgöring skall behöva gå genom polismyndighet. Flertalet delgivningar
med dem som fuMgör militärtjänstgöring avser militära mål,

// Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 17

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 162

som
den mUitäre chefen redan har kännedom om. Dylika mål bör ju för övrigt, enligt
88 § militära rättegångslagen, utsättas tUl förhandling efter samråd med
vederbörande chef.

Föreningen
Sveriges polischefer: I tidigare yttrande i frågan har föreningen ifrågasatt
om icke annan myndighet än polisen bör stå som huvudman för delgivningsverksamheten.
Med hiinsyn tiU bl. a. det ställningstagande i frågan som den nu slutförda undersiäkningen
i sig får anses utgöra utgår denna granskning av förslaget från den troliga
förutsättningen att huvudmannaskapet knytes tUl polisen. Mot denna bakgrund
har föreningen i allt väsentligt intet att erinra mot de redovisade
övervägandena.

En
grundförutsättning för att delgivningsverksamheten skall kunna bedrivas inom
ramen för den givna personalresursen är att delgivning genom stämningsman
endast sker i de fall andra former för delgivning bedöms utsiktslösa. Mot
bakgrand härav och hittills vunna erfarenheter vill föreningen ifrågasätta om
måhända icke en ytterligare skärpning bör ske av reglerna för användning av stämningsmanradelgivning.
I vart fall synes en ökad användning av de ordinära delgivningsformema
förutsätta omfattande information tiU de uppdragsgivande myndighetema tiU
undvikande av att delgivning genom polisens försorg piåfordras mer eller mindre
slentrianmässigt och för att delgivningsbestäUningama görs på sådant sätt att
personalen får erforderlig tid för planering och verkställighet.

Vad
gäller dimensioneringen av personalresursema för delgivningsverksamheten vUl
föreningen peka på det angelägna i att denna görs flexibel. Detta bör
förslagsvis ske genom att centralmyndigheten förses med medel att vid behov
anställa personal för deltidsarbete - ev kombinerat med andra arbetsuppgifter
inom polisdistrikt. Denna form av flexibilitet har tidigare med gott resultat
praktiserats i främst mindre och medelstora polisdistrikt.

Statstjänstemannaförbundet:

1. Någon
inskränkning eller minskning av personal som sysslar med in

re spaning vid delgivningscentralema bör icke ske. Denna uppgift är av så

stor betydelse att den om möjligt bör intensifieras.

2.
Kranskommunernas delgivningsverksamhet
bör bli föremål för eventueU förändring och införlivas med delgivningsverksamheten
i storstädernas delgivningscentraler. Frågan bör övervägas av
rikspolisstyrelsen.

3.
Med hänsyn till effektivisering
av delgivningsverksamheten och till vissa diskuterade lagändringar samt för att
kunna möta behovetav utbildning ifrågasattes om en personalförstiirkning med
10 % är tillräcklig för att tillgodose kravet från uppdragsgivarsidan.

4.
Enligt förslaget skall
stämningsmannens förordnande och status beskäras på så sätt att dennes
legitimation endast gäller om han utför delgivning i tjänsten. Härmed har
stämningsmannens förordnande begränsats i hög grad. Möjligheten för denne att
på fritiden delgiva och uppbära ersättning härför fråntages stämningsmanren
helt. Möjligheten för andra statstjänstemän att uppbära ersättning för
fritidsarbete har icke begränsats i samma utsträckning.

5.
Lönesättning med fast månadslön
måste särskilt uppmärkssammas eftersom differenser för närvarande föreligger
mellan i polisdistrikten tjänstgörande delgivningsmän och delgivningsmännen vid
delgivningscentralema. Någon form av övergångsbestämmelser måste komma till
stånd.

6.
Arbetstiden bör förläggas så
att för verksamheten och personalen

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 163

skapas
lämplig tjänstgöringslista. Detta bör kunna lösas genom lokala förhandlingar.
7. Verksamheten bör vara öppen för såväl kvinnor som män.

Svenska
polisförbundet vUl ytterligare understryka det ovUlkorliga kravet att denna
verksamhet inte får belasta de redan hårt ansträngda polisiära arbetsuppgifterna.

Sveriges
Fastighetsägareförbund:FöThundet anser, att den nuvarande delgivningsorganisationen
fungerar tillfredsställande men har inte något att invända mot att stämningsmannaverksamheten
administrativt knyts till polisväsendet och att länsstyrelsemas befattning med
förordnandet av stämningsmän upphör. Detta torde också ytteriigare kunna bidra tUl
effektiviteten. 1 undantagsfall har förmärkts, att delgivningsmännen inte
varit tUlräckligt insatta i bestämmelsema i DL med påföljd, att delgivningama i
vissa faU måst göras om.

I
departementets promemoria har man huvudsakligen uppehåUit sig vid de problem,
som förvaltningsmyndigheter och domstolar har med sina delgivningar och inte
berört de s. k. privata delgivningama, som dock förekommer i mycket stort
antal. Enligt promemorian och även enligt 1972 års delgivningsutredning bör man
sträva efter att så mycket som möjligt förenkla delgivningama och övergå till s.
k. ordinär delgivning enligt 3 § första stycket DL utan anlitande av
stämningsmän. Anledningen tiU detta skuUe vara, att stämningsmannadelgivning är
en i förhåUande till andra delgivningssätt dyrbar metod. Detta kan förbundet
inte instämma i. Självfallet ställer sig sådan delgivning dyrbarare än
delgivning med posten men effektiviteten är i flertalet fall mycket större.
Ofta kan delgivning ske inom några dagar och härigenom undvikes alltför stora
rättsförluster. Vid uppsägningar för obetald hyra och avhysning på grand av
bristande hyresbe-talning är det av särskilt stor vikt, att delgivningen kan
ske utan dröjsmål. Skulle sådana delgivningar ske per post via rek. och
mottagningsbevis, kunde man säkert få räkna med att delgivningstiden skulle
utsträckas åtskiUigt, om man överhuvudtaget på detta sätt kan få en handling
delgiven. I de allra flesta fall har hyresgäster, som väntas bli utsatta för en
uppsägning eUer en vräkningsåtgärd, skäl att dra sig undan eller förhala delgivningen.
Förhållandet mellan partema, när uppsägningshandlingen avsändes, har ofta
blivit sådant att hyresgästen ej löser ut rek. med mottagningsbevis eller
återsänder delgivningserkännande. På grund härav torde en mycket liten del av stämningsmannadelgivningar
från privata uppdragsgivare kunna föras över tUl någon av de ordinära delgivningsformema.

Förbundet
motsätter sig därför, att man skall inskränka de nuvarande möjligheterna till stämningsmannadelgivning.
Någon anledning att omformulera 3 § tredje stycket DL i fråga om sådan
delgivning finns inte.

Med
åberopande av det anförda anser förbundet därför, att stämningsmannadelgivningen
bör få användas i samma utsträckning som tidigare. Eljest kommer part att
drabbas av rättsförluster, som inte kan anses godtagbara. Det bör också vara
naturligt, att man överlämnar åt den enskilde att avgöra, vilken delgivningsform
som han i det särskilda fallet anser vara effektivast och att myndighetema bara
i undantagsfaU skall kunna ingripa häremot.

SABO:
Den föreslagna ändringen, att polismyndighet fortsättningsvis skall förordna
stämningsmän, anser SABO vara en förbättring i förhållande

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 164

tiU
nuvarande ordning p. g. a. polisens lokalkännedom och möjligheter till
samordning. I en del fall kan onödiga efterforskningar undvikas t. ex. om den
sökte är häktad eller intagen på anstalt, vUket polismyndigheten ofta har
kännedom om. Även den föreslagna ändringen i 24 § DL anser SABO vara motiverad
då därigenom regler ges för delgivning till den som är intagen på någon av i lagrammet
angivnai anstalter.

Hyresgästernas
riksförbund: När det gäller delgivningsverksamhetens organisation och frågan
om att överflytta ansvaret för förordnandet av stämningsmän från länsstyrelsema
tUl polismyndigheten har förbundet inte någon deciderad uppfattning.

5
Kungörelsedelgivning

JK:

a)
Förslaget till ändrad lydelse av 15 § andra stycket DL

I promemorian
uttalas på s. 62 att delgivningsutredningens förslag tiU ny lydelse av 15 §
andra stycket DL kan få alltför vittgående följder från rättssäkerhetssynpunkt.
Detta skulle särskiU gälla slopandet av kravet att det inte skall kunna
klarläggas var den sökte uppehåller sig. Därefter anförs att man innan kungörelsedelgivning
tillgrips åtminstone måste försöka klarlägga var den sökte uppehåller sig.

Eftersom
jag har deltagit som expert i delgivningsutredningens arbete vill jag uppehålla
mig något vid denna fråga. Det är självklart att man skaU försöka klarlägga var
den sökte uppiehåller sig. Det är ju det som ligger bakom uppdraget till
stämningsmannen. De faU som åsyftades med delgivningsutredningens förslag är
sådana där det just kan klarläggas var den sökte uppehåller sig - nämligen t.
ex. bakom en stängd dörr - men där han ändå inte kan nås med delgivning därför
att han saboterar alla delgivningsförsök.

Jag
kan inte dela den uppfattning som har kommit till uttryck på s. 63 i promemorian
att en delgivning om den sökte bevisligen finns i lägenheten men vägrar
öppna kan verkställas enligt 19 § andra stycket DL. 1 promemorian
rekommenderas för sådana situationer att handlingen stoppas i den söktes
brevlåda eller brevinkast eller fästes på dörren och att den sökte om möjligt muntligen
upplyses om stämningsmannens ärende. Frånsett den muntliga upplysningen är ju
det rekommenderade förfarandet identiskt med den s. k. spikningen som aUtså
enligt den nuvarande lydelsen av 15 § andra stycket DL inte får användas när
det kan klariäggas var den sökte uppehåller sig.

Jag
anser sålunda att frågan om ändring av 15 § andra stycket DL bör övervägas
ytterligare.

b) Kungörelsedelgivningens
användningsområde

Vad
som anförts under denna rubrik kan jag helt ansluta mig tiU.

c) Anslag
i fastighet vid kungörelsedelgivning

Enligt
17 § första stycket sista meningen DL skaU vid kungörelsedelgivning med de
personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet anslag ske
inom fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.
1 17 § andra stycket sista meningen DL föreskrivs för sådant fall att särskilt
postmeddelande skall sändas till sådana personer. Vad som avses i dessa fall är
uppenbarligen personer som hyr el-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 165

ler
annars innehar lägenhet i samma hus. Detta bör lämpligen rättas till i nu
förevarande sammanhang.

Stockholms
tingsrätt:

a) Förslaget
till ändrad lydelse av 15 § andra stycket DL

Tingsrätten delar de synpunkter som i denna del framförts i departe

mentspromemorian.

b) Kungörelsedelgivningens
användningsområde

Antalet bagatellbrottmål
(mål där svårare påföljd än böter inte kan komma ifråga) är fortfarande ganska
stort vid tingsrätten. Målen om betalningsföreläggande ökar fortiöpande. Som
förut uppgivits inkom 1977 28310 sådana mål. 1976 var antalet inkomna 24 120.
Dessa mål rör som anförts i departementspromemorian "som regel små
ekonomiska värden". Delgivningskostnaderna däremot blir i förhåUande därtill
mycket ofta oproportionerligt stora. Tingsrätten har tidigare i detta yttrande
hemställt om föreskrifter i syfte att förbättra delgivningsunderlaget. Det
kommer emellertid inte att vara tiUräckligt för att komma till rätta med alla
svårigheter. Det är icke ekonomiskt försvarbart med upprepade delgivningsförsök,
när ett negativt resultat är nästan säkert. Det är tingsrätten medveten om. Att
helt ge upp dessa fall är heller inte tUlrådligt. Ett sätt att lösa detta
problem är att genom en ändring av 24 § lagsökningslagen göra det möjligt att
delge ansökan om betalningsföreläggande genom kungörelsedelgivning eller s. k. spikning.
Ett annat sätt kan vara att ändra förutsättningama för att få målet hänskjutet
till rättegång. Om det visar sig att man inte lyckats delge gäldenären inom en
viss tid, t. ex. ett år efter det att ansökan ingivits, kan borgenären ges
tillfälle begära att målet hänskjuts. För det fall att borgenären icke
utnyttjar denna möjlighet skulle tingsrätten avvisa ansökan eller denna anses
förfallen. Borgenären skulle med detta förfarande slippa extra besvär och
kostnader för att få målet avgjort. Gäldenärens intresse skyddas på så sätt att
talan icke kan bifallas utan någon som helst materiel prövning.

De
nu aktuella delgivningsfrågorna bör prövas i ett sammanhang i anslutning tUl
att man tar ställning till övriga delgivningsspörsmål i promemorian. Frågorna
tål knappast att ytteriigare skjutas på framtiden och det ställer sig också
naturligt att de alla får en samtidig lösning.

c) Anslag
i fastighet vid kungörelsedelgivning

I
denna del av departementspromemorian har tingsrätten inte någon erinran att
framföra.

Domstolsverket:
Ett genomförande av delgivningsutredningens förslag till ändring av reglerna om
spikning kan enligt PM "befaras medföra alltför vittgående följder från
rättssäkerhetssynpunkt. Detta gäller särskilt slopandet av kravet att det inte
skall kunna klarläggas var den sökte uppehåller sig." I PM nämns dock
intet om vilka följder som avses.

De
fall som det här är fråga om förekommer enligt domstolsverkets uppfattning ej
ofta, även om antalet måhända ökat något under de senaste åren. Det är
otillfredsställande att vissa personer genom att systematiskt gå under jorden
för delgivningsmännen skaU kunna undandra sig betalningsskyldighet. Mot
bakgrunden av att spikning - som förutsätter särskilt beslut av domstol eller
annan myndighet - får antagas komma att även framdeles användas med stor
återhållsamhet, finner domstolsverket det vara till fördel för rättssäkerheten
sedd i ett större sammanhang att det går att genomföra vissa civilrättsliga
förfaranden även mot ifrågavarande

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 166

grapp.
Domstolsverket förordar därför att 15 § 2 st. DL - och i följd därav jämväl 33
kap. 6 § RB - utformas i enlighet med delgivningsutredningens förslag.

Domstolsverket
vill-- framhålla att man inom ramen för gällande

och
nu föreslagen lagstiftning ej kan komma till rätta med de stora svårigheter
som nu orsakas av förbuden mot kungörelsedelgivning i vissa fall. Enligt
domstolsverket är en ytterligare översyn av förutsättningarna för kungörelsedelgivning
önskvärd.

Rättegångsutredningen:
När det gäller förutsättningama för kungörelsedelgivning enligt 15 § 2 st. DL,
delar utredningen å ena sidan den i promemorian framförda uppfattningen att delgivningsutredningens
förslag till ny lydelse av nämnda lagrum kan vara Jignat att leda för långt. Å
andra sidan är det tydligt att myndigheterna måste ges effektiva medel för
delgivning av personer som söker sabotera alla delgivningsförsök. I fallet där
stämningsmannen är säker på den söktes identitet men där den sökte vägrar
öppna dörren, framstår kungörelsedelgivning som en oegentlig delgivningsform.
I StäUet bör det göras klart att delgivning i dessa fall skall anses ha skett
genom att handlingen stoppas ned i den söktes brevlåda eller fästes på hans
dörr. För de fall, där stäimningsmannen trots efterforskningar inte är säker på
den söktes identitet, bör enligt utredningens mening kungörelsedelgivning
kunna tUlgripas. Detta torde vara möjligt redan med nuvarande lydelse av 15 §
2 st. DL.

Kungörelsedelgivningens
användningsområde kan på tvistemålssidan sägas vara något inkonsekvent
avgränsat för närvarande. Det torde vara svårt att hitta några bärande skäl för
att kungörelsedelgivning inte får användas vid delgivning av ansökan om
betalningsföreläggande men däremot vid delgivning av stämning i tvistemål och
ansökan om lagsökning. 1 promemorian (Ds Ju 1977: 5) Summarisk process
föreslås en utvidgning av förbudet mot kungörelsedelgivning till att omfatta
även de nuvarande lagsökningsmålen. Som argument anförs (s. 132) att kungörelsedelgivning
"självfallet" inte kan tillåtas "i ett förfarande där
underlåtenhet att reagera på delgivning kan resultera i bifallande
utslag." Med denna utgångspunkt förefaller det märkligt att man tillåter kungörelsedelgivning
vid delgivning t.ex. av stämning med föreläggande att inkomma med skriftligt
svaromål vid äventyr av tredskodom enligt 14 § 2 st. småmålslagen. Resultatet
av svarandens underlåtenhet att reagera på delgivningen torde regelmässigt bli
exakt detsamma som i betalningsföreläggandefallet. Enligt utredningens mening
bör någon utvidgning av förbudet mot kungörelsedelgivning för den summariska
processens del inte nu komma ifråga. Det är inte uteslutet att utredningen i
sitt arbete kommer att ta upp hithörande frågor i ett större sammanhang.

När
man diskuterat möjligheterna att tillåta kungörelsedelgivning i brottmål är
det främst bagatellbrottmålen man haft i tankarna. Argumentet för att införa
möjlighet att använda kungörelsedelgivning i brottmål måste självfallet vara
att samhället inte bör stå utan möjlighet att genomföra en lagföring i de fall
den misstänkte lyckas hålla sig undan. Från denna synpunkt borde det te sig än
mer angeläget att sådan möjlighet infördes även när det gäller grövre brott.
Men det är samtidigt givet att starka rättssäkerhetsskäl talar mot att gå
längre än till bagatellartad brottslighet. Av dessa orsaker torde det vara
förenat med icke obetydliga svårigheter att åstadkomma en lämplig
gränsdragning. Ett slutligt ställningstagande i denna frå-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 167

ga
bör med fördel kunna anstå till dess utredningen redovisat sina överväganden
rörande brottmålsprocessen.

Sveriges
domareförbund: Såsom uttalas i betänkandet (s. 63) kan kungörelsedelgivning
inte ske när den sökte uppehåller sig i sin bostad men vägrar att öppna,
eftersom det då står klart var han uppehåller sig. Vad som uttalas om möjlighetema
att i detta fall delge är emellertid tvivelaktigt. Delgivning bör visserligen
kunna ske genom att försändelsen stoppas in genom brevinkast i en låst dörr,
när det är klarlagt att den sökte uppehåller sig i lägenheten. Däremot kan
starkt ifrågasättas om försändelsen i detta fall kan fästas utanpå dörren eller
läggas i en utvändig brevlåda, eftersom försändelsen då kan åtkommas av
obehöriga. Förbundet vill förorda att för dylika fall skapas möjlighet för kungörelsedelgivning
genom att, i enlighet med delgivningsutredningens förslag, orden "och kan
det ej klarläggas var han uppehåUer sig" får utgå ur 15 § 2 st. DL.

6
Partsdelgivning

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten delar den i promemorian framförda åsikten att den
obetingade rätten för part att själv ombesörja delgivning i vissa mål och
ärenden bör tas bort. Det är mindre tillfredsställande att part på detta sätt
kan köpa sig förtur i delgivningskön. Rätten för part att själv ombesörja
delgivning bör dessutom begränsas till faU där särskilda skäl kan åberopas.
Tingsrätten vill därför föreslå att 2 § DL ändras i överensstämmelse härmed.

Malmö
tingsrätt: Det torde emellertid inte vara nödvändigt att endast anse sådan
delgivning som stämningsman utför i tjänsten såsom stämningsmannadelgivning.
Kravet på att enbart personer med stämningsmannaförordnande får verkställa surrogatdelgivning
och bestämmelsen om att enbart stämningsmans intyg gäller som fullt bevis för
delgivning bör ses endast som rättssäkerhetsgarantier. Det saknas sålunda aU
anledning att anse person med förordnande som stämningsman som mindre behörig
av det skälet att han erhåller uppdraget från annan än polismyndighet. Frågan
har praktisk betydelse i Malmö. Här utföres åtskilligt kompetent och snabbt delgivningsarbete
på begäran av part av delgivningsmän som inte är knutna tiU delgivningscentralen.
Med hänsyn tUl vikten av en effektiv delgivningsverksamhet bör denna ordning
bestå. De olägenheter som i promemorian sägs vara förknippade härmed bör kunna
minskas genom att den obetingade rätten till partsdelgivning enligt de i
promemorian angivna lagama upphävs. Dessa lagändringar tillstyrker
tingsrätten.

Rättegångsutredningen:
Utredningen har ingen erinran mot de föreslagna inskränkningarna i parts rätt
att själv ombesörja delgivning.

Sveriges
domareförbund: Den nuvarande partsdelgivningen har på åtskilliga Orter
fungerat utmärkt. Särskilt i vräkningsmål kommer sådan delgivning ofta till
användning och man har genom denna nått ett avsevärt bättre resultat än med
delgivning genom myndighets försorg. Det saknas därför enligt förbundets mening
anledning att försvåra parternas möjligheter i detta hänseende med risk för
ett sämre delgivningsresultat. Vad som i prome-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 168

morian
åberopas till stöd för en inskränkning av partsdelgivningen, nämligen att
vederbörande part - utan att själv ha givit anledning därtill -åsamkas en
merkostnad för delgivningen, synes man kunna komma tUl rätta med genom en
regel om att den som begär att själv få ombesörja delgivningen också får svara
för kostnaden härför. I exempelvis vräkningsmål är sannolikt flertalet
borgenärer viUiga citt själva betala delgivningskostnaden för att nå ett
snabbare resultat.

Sveriges
fastighetsägareförbund: En förfrågan, som förbundet gjort hos anslutna
föreningar angående bl. a. sättet för delgivning av uppsägningar, utvisar att
3/5 av alla uppsägningar görs genom stämningsman samt att detta till stor del
beror på att tidsåtgången i de flesta faU enbart är I -3 dagar. Stämningsmannadelgivning
förekommer således i mycket stor omfattning på hyresrättens område. Sådan delgivning
avser förutom uppsägningar även olika anmaningar, som är ett krav enligt
hyreslagen, innan uppsägning får ske, samt ansökningar om avhysning,
betalningsförelägganden och lagsökningar. Även andra slag av delgivningar kan
förekomma i hyres-förhåUanden.

Enligt
2 § DL får part ombesörja delgivning av sådana ansökningar, som berörts i det
föregående, om myndigheten medger detta och det kan ske utan olägenhet.
Regelmässigt brukar detta också medges av myndigheterna och delgivning sker
därvid alltid genom stämningsman. Att låta domstolama delge t. ex.
betalningsförelägganden och lagsökningar tar ofta alltför lång tid och hyresvärdarna-borgenän;ma
brukar därför utnyttja sin rätt att själva få delge. Det är sålunda av största
vikt, att delgivningsverksamheten kan fungera så smidigt som möjligt.

SABO:
Till SABO anslutna bostadsföretag är i egenskap av hyresvärdar i relativt stor
utsträckning vid bristande hyresbetalning eller förekommande sanitär olägenhet
i lägenheter tvungna att ansöka om lagsökning och/eller avhysning. Tiden mellan
ansökan hos myndighet - om t.ex. lagsökning i kombination med avhysning på
grund av ogulden hyra - och utslag kan då vara mycket lång. Tidsutdräkten beror
i praktiskt taget samtliga fall på stora svårigheter med att delge gäldenären.
Många företag ombesörjer därför själva delgivningen. De hyresgäster som här
avses låter sig oftast inte delges på vanligt sätt utan stämningsman måste
anlitas.

Föreslagna
ändringar går bl. a. ut på att borgenären inte själv skall få delge gäldenären.
Detta är trots det ovan anförda av mindre betydelse, emedan möjlighet att
ansöka om avhysning kan göras till överexekutor när det avser hyresgäst, som
förverkat hyresrätten på grund av ogulden hyra. Ärenden av denna typ är, som
SABO ser det, brådskande och kräver därför ett snabbare delgivningsförfarande,
emedan varje dröjsmål bidrar till ökade hyresförluster för företaget och ökad
skuldsättning för hyresgästen.

Föreslagna
ändringar [i lagen om utmätningsed] finner SABO motiverade med hänsyn till den
bättre samordning som kommer till stånd om föreslagen ändring i DL genomföres.

Med
hänsyn till att mål [om lagsökning och betalningsföreläggande] - i varje fall
vad avser till SABO anslutna företag - är av mindre brådskande natur anser
SABO, i likhet med förslaget, att delgivning bör ske på samma sätt som stämning
i tvistemål. Borgenären har visserligen fråntagits rätten att själv delge, men
detta har mindre betydelse då en ev. förlängd delgiv-ningstid resulterar i ökat
skuldbelopp genom tillägg för tillkommande ränta. Här bör hänsyn tagas till
att gäldenären ej belastas med en onödigt dyr

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 169

delgivningsform
om det visar sig att ordinarie delgivning kan ske.

Som
en följd av att handlingar i lagsökningsmål kombinerade med begäran om avhysning
ej får delges av sökanden kommer troligen hyresvärdarna fortsättningsvis att
vända sig enbart tiU överexekutor i avhysningsmål. Överexekutor får därigenom
en något större arbetsbörda. Huravida lagsökning på obetald hyra skall
inlämnas till rätten prövas sedan från fall till fall med beaktande av gäldenärens
betalningsförmåga. Härigenom kan antalet ansökningar i lagsökningsmål komma
att minska något.

7
PostfuUmaktsfrågan

RÅ:
Rättsläget är nu det att postfullmakt godtas på förvaltningssidan som
behörighetshandling för mottagande av handling som sänds med posten medan
praxis beträffande de aUmänna domstolama är den att postfullmakt inte godtas i
nu berört hänseende.

Det
förslag som har lagts fram i promemorian utgår från den praxis som numera
gäller för de allmänna domstolama. På skäl som har angetts i promemorian måste
den ståndpunkt som sålunda har intagits i behörighetsfrågan godtas.

Detta
medför dock praktiska olägenheter, som inte har berörts i promemorian,
nämligen i de fall då den sökte varken själv eller genom behörigt ombud har
kvitterat försändelsen utan detta har verkställts endast av den som innehar
postfullmakt. Antalet sådana fall torde inte vara obetydligt utanför de
allmänna domstolarnas verksamhetsområde (jfr Ds Ju 1974:15 s. 104). Enligt min
mening är frågan av sådan vikt att den måste närmare övervägas innan den
föreslagna ändringen i 19 § DL genomförs.

Svea
hovrätt: Det är tillfredsställande att hovrättens tidigare synpunkter beaktats
såväl vad avser delgivningssättet särskild postdelgivning som vad avser frågan
om postfullmakts giltighet vid delgivning.

Genom
den i 19 § sista stycket DL föreslagna bestämmelsen införs som regel på den
ordinära delgivningens område att den sökte anses ha blivit delgiven om han
kvitterat rekommenderad försändelse även för det fall att försändelsen hämtats
med bud. Vid ordinär delgivning i allmänhet torde den som ansetts vara delgiven
äga att i efterhand för att undvika slutlig rättsförlust motbevisa delgivningen,
t. ex. för det fall att annan tecknat hans namn på delgivningskvittot. Den som
delgivits genom kungörelse kan däremot knappast invända att han inte läst
kungörelsen. Även den nya regeln i 19 § sista stycket DL torde innebära en
absolut presumtion att den sökte skall anses delgiven när budet hämtat
försändelsen på posten. I de förmodligen sällsynta - fall där försändelsen därefter
inte når den sökte kan denne alltså komma att lida rättsföriust, eftersom delgivningen
inte får motbevisas. Hovrätten ifrågasätter om regeln behövs.

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten har i sitt yttrande 18.12.1974 över delgivningsutredningens
betänkande "Förenklad delgivning" funnit utredningens förslag vara
ägnat att inge vissa betänkligheter från principiell synpunkt men likväl
tillstyrkt förslaget. Frågan om den som erhåUit så kallad

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 170

postfullmakt
skall vara behörig att ta emot delgivning är begränsad till delgivning med rek.
med mottagningsbevis och har uppenbarligen endast en mycket marginell betydelse
i delgivnnigssammanhang. Tingsrätten påfordrar därför inte att delgivningsutredningens
förslag genomförs.

Tingsrätten
har inte något att erinra mot det i detta avsnitt av departementspromemorian
föreslagna tiUägget till 19 § DL.

Kammarrätten
i Göteborg: Kammarrätten noterar med tiUfredsställelse att man i promemorian
inte ansluter sig till delgivningsutredningens förslag att i DL införa en regel
om att delgivning skall anses ha skett när annan person än den sökte har
kvitterat ut en försändelse med stöd av postfullmakt.

För
förvaltningsmyndighetemas och förvaltningsdomstolarnas del kvarstår dock
regeringsrättens prejudikat RÄ 1973 ref 4.1 detta avgörande ansåg
regeringsrättens majoritet att utkvitterande av försändelse med stöd av
postfullmakt innebar att delgivning hade skett med den sökte. Frågan avgjordes
i plenum, och även om det förelåg endast en mycket knapp majoritet för den
segrande uppfattningen tonJe dock rättsfallets prejudikatverkan finnas kvar.
Denna effekt lär inte kunna utraderas genom uttalanden i förarbetena till en
teknisk översyn av DL. För att helt ta bort effekten av rättsfallet bör man
enligt kammartättens uppfattning i DL införa en uttrycklig bestämmelse om att
utkvitterande av handling med stöd av postfullmakt inte innebär delgivning med
den sökte förrän han fått försändelsen.

Postverket:
Vi delar den i promemorian framförda uppfattningen att i de fall då den sökte
själv har undertecknat mottagningsbeviset, det är rimligt att han själv får stå
risken att försändelsen, sedan den väl lämnats ut från postanstalten försenas eUer
kommer bort på vägen. Vi tillstyrker sålunda att i 19 § tillförs ett stadgande,
enligt vilket delgivning i dessa situationer anses ha skett när budet hämtat
försändelsen på postanstalten.

RRV:
Inom de aUmänna domstolama :[Örekommer enligt RRV:s erfarenhet sällan
delgivning med rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Normalt anges
skälet till detta vara att man inte anser kvittering av försändelse med stöd
av postfullmakt som fullgod bevisning på att delgivning skett. Enligt RRV:s
mening torde det endast undantagsvis behöva förekomma att någon lider
rättsförlust på grand av att handling inte överlämnas till adressaten av bud
eller fullmaktshavare. I de fall detta skulle inträffa torde den som lidit
rättsförlusten ha möjlighet att besvära sig över domvilla i enlighet med 59
kap. 1 § 3 st. RB.

Mot
bakgrund av vad som anförts anser RRV att det i promemorian föreslagna
tillägget till 19 § delgivningslagen bör utformas på sådant sätt att såväl
kvittering med stöd av postfullmakt som hämtning av försändelse genom bud
skall kunna betraktas som bevis om genomförd delgivning. Detta torde leda tiU
att delgivningar i många faU skulle kunna genomföras på ett bUligare och mindre
ingripande sätt än genom stämningsmannadelgivningen, vilket i annat fall ofta
blir det enda alternativet när brevdelgivning misslyckats.

Rättegångsutredningen:
Utredningen tUlstyrker de förslag promemorian innehåUer i postfuUmaktsfrågan.

Svenska
kommunförbundet: Vad som inte minst ur kommunal syn-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 171

punkt
tilldrar sig särskilt intresse är den s. k. postfullmaktsfrågan. Delgivningsutredningen
föreslog genom ett tiUägg till 19 § DL att delgivning skulle kunna ske genom
att handlingen utkvitteras av den som erhållit postfullmakt av den sökte.
Genom pleniavgöranden har på senare tid regeringsrättens majoritet godtagit
delgivning genom att postfuUmäktig utkvitterat försändelsen medan utgången i
högsta domstolen blev den motsatta.

I
sitt yttrande 1975-01-17 över delgivningsutredningens första delbetänkande (Ds
Ju 1974:15) Förenklad delgivning framförde styrelsen inga erinringar mot
förslaget att delgivning skulle kunna ske genom att handlingen utkvitterades av
den som erhåUit postfullmakt av den sökte. Vad styrelsen vände sig mot var att
betydelsen av den föreslagna lagändringen syntes avsevärt begränsas genom
vissa uttalanden som gjordes i betänkandet om bestämmelsens räckvidd. I
samband därmed framhöll styrelsen att lösandet av de problem som kunde tänkas
uppkomma vid en postfullmakt borde vara en angelägenhet för huvudmannen och
hans ombud. 1 de fall då svårigheter av berörd art kunde tänkas uppkomma borde
vederbörande adressat undvika postfullmakt. Såsom delgivningsutredningen också
funnit borde eventuella rättsförluster kunna förebyggas genom lämplig
information tUl aUmänheten.

Styrelsen
är fortfarande av den uppfattningen att delgivning i princip bör kunna ske
genom att aktueU handling utkvitteras av postfuUmäktig. Befarade olägenheter
ur rättssäkerhetssynpunkt kan undvikas genom att det av postverket tiUhandahållna
formuläret för postfullmakt får en lämplig utformning. Av formuläret bör
således klart framgå vUken innebörd postfullmakten har beträffande delgivning.
Detta kan förslagsvis ske så, att texten kompletteras med uttryckligen angivna
möjligheter för utfärdaren av postfullmakten att låta fullmakten avse
respektive inte avse även befogenhet att utkvittera delgivningshandlingar.

Den i
departementspromemorian föreslagna lösningen att delgivning inte anses ha
skett i och med att postfullmäktig utkvitterat berörd försändelse framstår som
tveksam om man ser den i belysning av allmänna fullmaktsrättsliga regler. Om
man likväl skulle välja den i promemorian förordade metoden bör detta direkt
framgå av lagtexten. Att låta denna viktiga rättsprincip endast framgå
motsättningsvis av den föreslagna bestämmelsen om kvitterad postförsändelse
som hämtas av bud kan inte anses tillfredsställande.

Möjligheten att låta
postfullmakt avse även utkvittering av delgivningsförsändelser ter sig
särskilt motiverad i fråga om vissa juridiska personer. Att den som genom
vederbörlig postfullmakt är behörig att utkvittera till huvudmannen stäUda
postförsändelser inte skulle kunna med bindande verkan mottaga delgivningsförsändelser
förefaller mindre motiverat. Uppenbarligen kan det inte vara särskilt
praktiskt att kanske nödgas tillgripa annat och omständligare delgivningssätt,
särskilt som i sådana fall den som är postfullmäktig ofta också har en generell
fullmakt att företräda sin huvudman.

Möjligheten
att genom telefonbekräftelse få besked om att den sökte faktiskt tagit emot den
handling som skall delges är enligt departementspromemorian förenad med sådana
osäkerhetsmoment att den endast undantagsvis bör komma till användning jämfört
med en skriftlig bekräftelse på delgivningskvitto. Styrelsen vill instämma häri
och vill tillägga att det vore olyckligt om man genom att begränsa räckvidden
av en postfullmakt skulle fä anledning till ökad användning av s. k. telefondelgivning.

Sammanfattningsvis
vill styrelsen därför som sin mening uttala, att i DL

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 172

bör
införas en bestämmelse om delgivning genom postfullmäktig i huvudsaklig
överensstämmelse med vad delgivningsutredningen föreslagit. I annat fall
riskerar man en icke önskvärd begränsning av möjligheten att använda systemet
med rekommenderade försändelser och mottagningsbevis. I anslutning härtiU bör
postverkets fuUmaktsformulär överses så att omfattningen av postfullmakt i
berörda hänseenden klargörs på ett otvetydigt sätt.

Sveriges
domareförbund: Förbundet tillstyrker vad som föreslagits om utkvittering av
postförsändelse (19 § 4 st. DL). Övervägande skäl talar för att utkvittering
med stöd av postfullmakt inte godtages såsom delgivning.

Sveriges
advokatsamfund: 1 promemcirian (sid 67) framhålls att ett tidigare av delgivningsutredningen
framlagt förslag att delgivning skall anses ha skett när försändelse har
kvitterats med s. k. postfullmakt fått ett blandat mottagande av remissinstansema.
Samfundet ansluter sig tiU kritiken, som främst tar sikte på risken för
rättsförlust och att postfullmakten skuUe ge en vidare behörighet än en rättegångsfuUmakt.
En regel av innebörd att adressaten presumeras ha mottagit hiindlingen genom
postombudets kvittering kan därför inte godtas. 1 många fall torde
postfullmakt utfärdas i samband med att fullmaktsgivaren reser bort, ofta under
längre tid. I sådana fall är presumtionen snarare för att adressaten inte
mottagit handlingen genom ombudets kvittering. Däremot synes några berättigade
invändningar icke kunna anföras mot den föreslagna nya lydelsen av 19 § [Qärde]
stycket DL.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen

1
Förslag till

Lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 3, 4, 17, 19 samt 22-24 §§
delgivningslagen (1970:428) skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända
handlingen med posten eller med bud till den sökte, varvid som bevis att
denne mottagit försändelsen begäres delgivningserkännande eller mottagningsbevis
(ordinär delgivning).

Myndighet som Konungen bestämmer får ombesörja att
hand-Ungen lämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets
försorg om det finns anledning antaga, att delgivningserkännande eller
mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid
(särskild postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket,
skall myndigheten anlita stämningsman eller annan, vars intyg utgör fullt
bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).

I fall som avses i 15 och 16 (kungörelsedelgivning).

Föreslagen lydelse 3 §

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända
handlingen med posten eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den
sökte, varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvitto
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller
mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får
allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol ombesörja att handlingen
överlämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg
(särskild postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket,
får delgivning ske genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 §
utgör fuUt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).

får delgivning ske genom kungörelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Om befordran av meddelande, som skall delges, genom
telefon, telegram eller på annat liknande sätt till den på vilken delgivningsuppdraget
ankommer meddelas bestämmelser av regeringen.

Om
befordran av meddelande, som skall delges, genom telegraf, telefon eller på
annat liknande sätt tUl den på vilken delgivningsuppdraget ankommer meddelas
bestämmelser av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §'

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgäng-

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen håUes tillgäng-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11

Nuvarande
lydelse

lig
viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom
att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåU införes i Post-
och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från
beslut om kungörelsedelgivning, Är införande i tidning uppenbarligen
meningslöst, får meddelandet i StäUet anslås i myndighetens lokal inom samma
tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 §
ägt ram och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid
delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer
som hyr eUer annars innehar lägenhet i samma fastighet skaU dessutom
meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från
beslutet om kungörelsedelgivning.

I
faU som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller
några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för
att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statiig
myndighet eUer kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant
meddelande alltid sändas tUl myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i
fall som avses i 16 § första stycket andra punkten de personer som hyr eller
annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller
meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej
också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

174

Föreslagen
lydelse

lig
viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom
att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i Post-
och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från
beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen
meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma
tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 §
ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid
delgivning i faU som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer
som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom
meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar från
beslutet om kungörelsedelgivning.

1
fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller
några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för
att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant
meddelande alltid sändas till myndigheten eller kommunen. Gäller delgivningen
i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten de personer som hyr eller
annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller
meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej
också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Delgivning har skett genom att den som sökes för
delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller
styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom tiUhanda.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning
att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är
tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som föreskrives
där,

enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att
handlingen lämnats i den söktes hemvist eller fösts på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens
första stycke.

Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtas av bud
på postanstalt, skall delgivning anses ha skett når försändelsen har hämtats.

11 § Bestämmelsema i denna lag om delgivning av handling
tillämpas även vid delgivning av annat än handling.

Lagen gäller i tillämpliga delar Lagen gäller i tillämpliga delar

när någon på grund av föreskrift i när
någon på grand av föreskrift i

författning har att, utan samband författning
har att, utan samband

med mål eller ärende, ombesörja med mål
eller ärende, ombesörja

delgivning. 1 fall som avses i 15 el- delgivning.
1 fall som avses i 15 el

ler 16 § skaU han påkalla biträde ler
16 §/år han påkalla biträde hos

hos länsstyrelsen som föranstaltar länsstyrelsen
som föranstaltar om

om delgivning på hans bekostnad. delgivning
på hans bekostnad.

23 §

För varje kommun skaU finnas en Polismyndighet förordnar stäm-

eller
flera stämningsmän. Stäm- ningsmän tiU det antal som behövs ningsman
förordnas av länsstyrel- i varje polisdistrikt, sen. Det åUgger
lånsstyrelsen att föra förteckning över stämnings-mån inom länet.

24 §

Intyg av stämningsman gäller Som fullt bevis att delgivning har

som fullt bevis att delgivning skett skett på sätt som anges i intyget

på sätt som anges lintyget. Samma gäller intyg som i tjänsten utfärdas

vitsord tillkommer intyg av nämn- av stämningsman, tjänsteman vid

' Senaste lydelse 1977:677.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11

Nuvarande lydelse

deman, notarius publicus, tjänsteman vid svensk
utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv tjänsteman
som är underställd utmätningsman. Detsamma gäller intyg som utfärdas av
tjänsteman vid postverket enligt bestämmelser som Konungen meddelar, och intyg
som utfärdas enligt särskilda föreskrifter om anslag på kommunens anslagstavla.

176

Föreslagen lydelse

svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde,
exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt, vid delgivning med den som
är intagen i kriminalvårdsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare, ungdomsvårdsskola eller rättspsykiatrisk klinik,
tjänsteman vid anstalten. Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus,
intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning samt,
vid särskild postdelgivning, intyg av tjänsteman vid postverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gäUa som fuUt
bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens
behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om
delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande
som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2. Av länsstyrelse meddelat förordnande att tills
vidare vara stämnings

man gäller tiU utgången av år 1979.

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen! (1877:31 s. 1)

Härigenom
föreskrivs att 195 a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

195 a §'

Ansökan enligt 195 § skall jämte föreläggande för
motparten att yttra sig delgivas denne på sätt som är föreskrivet för stämning
i tvistemål. Delgivning sker genom över-exekutors försorg, om sökanden ej
hellre vill ombesörja delgivningen själv.

Föreläggande som överexekutor i kapitel sändes med posten.

Ansökan enligt 195 § skaU jämte föreläggande för motparten
att yttra sig delgivas denne på sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemål.

annat fall meddelar part enligt detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Paragrafen
införd 1970:445.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed

Härigenom föreskrivs
att 5 § lagen (1921:244) om utmätningsed skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §'

Upptages ansökning, som
gjorts av borgenär, skall förhör med partema hållas inför konkursdomaren å tid
och ort, som av honom bestämmas. Konkursdomaren teckne genast å ena exemplaret
av ansökningen föreläggande för gäldenären att instäUa sig vid förhöret,
beredd att avgiva förklaring över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet däratinnan
ej utgör hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i
föreläggandet, vUket ock skall innehåUa erinran om att utmätningseden må
avläggas vid förhöret samt anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak
att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med
företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar
av ansöknings-handlingama, vara föreläggandet tecknats, skall delgivas gäldenären.
Delgivning skall ske genom konkursdomarens försorg, där borgenären ej hellre
vill själv ombesörja delgivningen. Ifråga om delgivning äge i övrigt vad om
delgivning av stämning i tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Upptages ansökning, som
gjorts av borgenär, skall förhör med partema hållas inför konkursdomaren å tid
och ort, som av honom bestämmas. Konkursdomaren teckne genast å ena exemplaret
av ansökningen föreläggande för gäldenären att instäUa sig vid förhöret,
beredd att avgiva förklaring över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet däratinnan
ej utgör hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i
föreläggandet, vilket ock skall innehålla erinran om att utmätningseden må
avläggas vid förhöret samt anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak
att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret för att med
företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar
av ansökningshandlingarna, vara föreläggandet tecknats, skaU delgivas gäldenären
på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

'
Senaste lydelse 1946:813.

12
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 17

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 178

4
Förslag till

Lag
om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom
föreskrivs att 94 § växellagen (1932:130) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

94
§' / växelmål må, där käranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framställning av käranden skall rätten, om synnerligt hinder ej möter och
svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första instäUelse
till samma dag som stämning sökes eUer nästföljande dag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

5
Förslag till

Lag
om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom
föreskrivs att 72 § checklagen (1932:131) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

72
§ / checkmål må, där käranden det äskar, delgivning av stämning ombesörjas av
honom.

På
framställning av käranden skaU rätten, om synnerligt hinder ej möter och
svaranden är så tiU hands att han kan infinna sig, utsätta första inställelse
till samma dag som stämning sökes eller nästföljande dag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

'
Senaste lydelse 1946:845. 2 Senaste lydelse 1946:846.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrivs
att 5 § lagsökningslagen (1946:808) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Det exemplar av ansökningen Det exemplar av ansökningen

vara enligt 4 §
föreläggandet tecknats skall jämte fordringshandlingen delgivas gäldenären på
sätt om stämning i tvistemål är stadgat. Delgivning skall ske genom rättens
försorg, om borgenåren ej hellre vill själv ombesörja delgivningen.

varå enligt 4 §
föreläggandet tecknats skall jämte fordringshandlingen delgivas gäldenären på
sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 180

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1978-06-28

Närvarande:
f d. justitierådet Brannberg, regeringsrådet Petrén, justitierådet Sven Nyman,
justitierådet Knutsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 1978 har regeringen på
hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, beslutat
inhämta lagrådets yttrande (iver förslag till

1. lag
om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877:31 s. 1),

3.
lag om ändring i lagen
(1921:244) om utmätningsed,

4.
lag om ändring i växeUagen
(1932:130),

5.
lag om ändring i checklagen
(1932:131),

6.
lag om ändring i
lagsökningslager (1946:808).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Karl-Gunnar Ekeberg.
Förslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget
till lag om ändring i delgivningslagen

3
§ Lagrådet:

Beträffande
särskild postdelgivning gäller för närvarande enligt 3 § andra stycket att
denna delgivningsform får användas av de myndigheter som regeringen bestämmer.
Dessa myndigheter anges i en bilaga till delgivningskungörelsen. Det
remitterade förslaget innebär att rätten att använda särskild postdelgivning
begränsas till de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama.
Någon övertygande motivering till en sådan begränsning av användningen av
denna till synes praktiska delgivningsform har inte lämnats. Att den nu brakas
huvudsakligen av tingsrätter torde ha sin historiska förklaring. - Regeringen
bestämmer nu vilka myndigheter som får använda särskild postdelgivning. Någon
anledning att övergå till att i lag detaljreglera rätten att använda denna delgivningsform
synes inte föreligga. Med hänsyn härtill bör i den föreslagna lydelsen orden "aUmän
domstol" och "aUmän förvaltningsdomstol" ersättas av "myndighet
som regeringen bestämmer".

Enligt
den föreslagna lydelsen av 3 § tredje stycket sker stämningsman-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 181

nadelgivning
genom "stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § utgör fullt bevis
om delgivning". Av 24 § i den föreslagna lydelsen framgår att intyg av bl.
a. stämningsman har sådan bevisverkan endast om det utfärdas i tjänsten.
Avsikten torde vara att denna begränsning skall gälla även enUgt 3 § tredje
stycket. Om stämningsman utför en delgivning utom tjänsten skulle det med andra
ord inte bli fråga om en stämningsmannadelgivning i paragrafens mening.

Bland de personer som
uppräknas i 24 § ingår tjänsteman vid postverket. Intyg av sådan tjänsteman
har emellertid bevisverkan enligt paragrafen endast vid särskild postdelgivning.
Det finns alltså inte något utrymme för posttjänsteman att utföra stämningsmannadelgivning.
Regeln i 3 § tredje stycket bör därför inte omfatta posttjänsteman. Detta kan
undgås genom att regeln om bevisvärdet av posttjänstemans intyg bryts ut till
ett särskilt, andra, stycke i 24 § och hänvisningen i 3 § tredje stycket till
24 § får avse endast denna paragrafs första stycke.

Petrén:

1
denna paragraf beskrivs de fyra huvudformema för delgivning, var och en i ett
stycke. Paragrafens tre första stycken skildrar sålunda ordinär delgivning,
särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning. Det Qär-de handlar om kungörelsedelgivning.
Ordinär delgivning inrymmer i sin tur tre delformer: brevdelgivning, delgivning
med rekommenderad försändelse och buddelgivning. Huvudformema är avsedda att
begagnas i den ordning i vilken de uppräknas. 1 första hand skaU sålunda
ordinär delgivning komma till användning. Särskild postdelgivning får blott
brakas av vissa myndigheter (enligt förslaget endast domstolar). Stämningsmannadelgivning
får tillgripas först om de båda nyssnämnda formema ej lett eUer ej kan väntas
leda till delgivning inom önskad tid.

Allmänt kan sägas att den
systematik som tillämpas ger ram för åtskilliga erinringar. De
ändringsförslag, som nu framläggs i lagrådsremissen, markerar ytterligare den
nuvarande systematikens inneboende brister. Vad som kaUas för stämningsmannadelgivning
är exempelvis egentligen en form av buddelgivning. Den skiljer sig från övrig buddelgivning
endast därigenom att budets intyg om att handlingen överlämnats tiU den som
söks tiUäggs särskild bevisverkan. Denna beviskraft åstadkommes genom att lagen
utsäger att intyg om delgivning utfärdat av vissa personer skall ha en viss processuell
verkan. Motsvarande intyg utfärdat av en person som icke tillagts denna
befogenhet får visserligen icke sådan formell beviskraft men då, som särskilt
understryks, fri bevisprövning skall tillämpas kan man räkna med att ett intyg
av annan person som åtnjuter samma tilltro som den som givits formell ställning
som intygsutfärdare i verkligheten får samma betydelse som det formella
intyget. I realiteten blir sålunda skillnaden mellan stämningsmannadelgivning
och buddelgivning i flertalet situationer obetydlig. Olikheten framkommer först
i det fall att den sökte vägrar mot-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 182

taga
handlingen. Enligt 19 § andra stycket DL får då stämningsmans intyg härom den
verkan att delgivning anses ha skett.

I
lagrådsremissen föreslås att området för buddelgivning vidgas. Det sker genom
en definitionsändring. Buddelgivning är enligt förslaget att genom bud eller
på annat sätt överlämna handlingen till den sökte. Om exempelvis en
sjukhuskurator under sin verksamhet till en på sjukhuset intagen överlämnar en
handling och skriver ett intyg om att så skett, bUr fråga om buddelgivning. Om
en kurator på en rättspsykiatrisk klinik företar motsvarande åtgärd i sin
tjänst och överlämnar en handling tUl en där intagen patient och i intyg
bekräftar överlämnandet, bUr det enligt lagrådsremissen fråga om stämningsmannadelgivning.
Slkillnaden består i att det intyg sjuk-huskuratom skriver om att handlingen överiämnats
till patienten icke har samma bevisverkan som motsvarande intyg utfärdat av
kuratom vid den rättspsykiatriska kliniken. Fri bevisprövning råder beträffande
frågan om delgivning ägt ram. Det är icke sannolikt att intygen kommer att av myndighetema
tillmätas olika verkan utom just i det fall att den sökte vägrat att över huvud
motta handlingen.

Med
lagrådsremissens förslag tiU ny lydelse av 24 § bUr särskild postdelgivning i
realiteten en specialform av stämningsmannadelgivning. Intyget av
posttjänstemannen som verkställlt särskild postdelgivning har exakt samma
karaktär som ett intyg utfärdat av stämningsman eUer av exekutiv tjänsteman
under hans arbete hos kronofogdemyndigheten. Om posttjänsteman, stämningsman eUer
poUsman har utfärdat det bevistryggande intyget om handlingens överlämnande kan
knappast tilläggas vikt ur systematisk synpunkt. De har alla samma befogenhet
att, i fall då den sökte vägrar motta handlingen, intyga att handlingen
överlämnats tiU denne. Att särskild postdelgivning bibehålles som en särskild
huvudform för delgivning kan blott förklaras av de historiska förhållanden
under vilka de olika formema för delgivning vuxit fram.

I
och för sig vore önskvärt att 3 § omredigerades - utöver vad lagrådet nu
föreslår - i syfte att uppnå större systematisk reda. Med den begränsade
målsättningen i detta lagstiftningsärende blir det dock ej aktuellt med någon
större omläggning.

Lagrådsremissen
ger intryck av att vara speciellt inriktad på att lösa problem som
sammanhänger med delgivning av kallelser tiU förhandling. Till sådan blir ofta
flera personer inkallade. Om någon icke kan komma, måste vanligen förhandlingen
inställas. Det är därför av praktisk betydelse för myndigheten att relativt
snabbt kunna överblicka om kallelse delgivits alla berörda och om föratsättningar
för förhandlingens hållande därmed föreligger. Det är med andra ord framför aUt
situationen vid de allmänna underrättema som departementschefen har i sikte.
När det gäller en allmän delgivningslag torde emellertid ett vidare perspektiv
böra anläggas. Av alla delgivningar som dagligen företas i Slverige torde de
som gäller kaUelser till muntlig förhandling vid underrätt utgöra en numerärt
begränsad del. Hu-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 183

vuddelen
av delgivningsarbetet i landet utgår från förvaltningsmyndigheter av olika
slag. Inte minst inom taxerings- och uppbördsväsendet spelar delgivning en
stor roll. Inom förvaltningen gäller delgivningen oftast handlingar som utväxlas
under det i huvudsak skriftliga förfarandet samt slutliga beslut. Dessa senare
kan ofta bli föremål för delgivning; se förvaltningslagen (1971:290) 18 §
första stycket in fine.

Remissyttrandena
i bilaga 2 ger icke någon mera överskådlig bild av förvaltningens behov på delgivningsområdet.
I åtskilliga yttranden redovisas dock synpunkter av stort intresse från vissa
administrativa fält. Länsstyrelsen i Stockholms län omtalar de goda
erfarenheter man hos dess taxeringsavdelning och hos lokal skattemyndighet
haft av särskild postdelgivning.

De
ovan återgivna reflexionerna föranleds av lagrådsremissens förslag att i lag
förbehålla domstol delgivningsformen särskild postdelgivning.

När
delgivningslagen tillkom 1970 som en för rättegång och förvaltning gemensam
lagstiftning på området, hämtades reglema om särskild postdelgivning från vad
som då gällde inom det verksamhetsområde som styrdes av rättegångsbalkens
regler. Departementschefen förklarade samtidigt att han fann det lämpligt att
denna delgivningsform fick en mera utbredd användning. Han ansåg det
emellertid då icke möjligt att låta alla myndigheter bruka denna form, utan
myndighets befogenheter härtill gjordes beroende av särskilt beslut av Kungl. Maj:t.
Framför allt torde det ha varit hänsynen till postverkets möjligheter att
verkställa denna delgivning som gjorde en viss återhållsamhet nödvändig. Se
härom prop. 1970:13 s. 99 och 124.

Erfarenheten
har nu visat att det alltjämt är främst tingsrättema som utnyttjar denna form
för delgivning. Länsstyrelserna svarar endast för en mindre del, cirka 8 %, av försändelsema
som blir föremål för särskild postdelgivning. Av postverkets remissyttrande i
detta lagstiftningsärende fiamgår att verket ej motsätter sig delgivningsformens
bibehållande. Postverket, som önskar ökad ersättning för sitt arbete med
särskild postdelgivning, framhåller vidare att postdelgivningen även efter en
höjning av ersättningen till posten torde komma att ställa sig avsevärt
billigare än stämningsmannadelgivning. Som det remitterade förslaget är
utformat, skulle denna senare bli enda möjliga altemativet i de fall då ordinär
delgivning ej ger resultat och myndigheten ej får braka särskild postdelgivning.
Det dyrare stämningsmannadelgivandet skulle alltså behöva anlitas.

I
detta läge borde ligga närmare till hands att i stället uppmuntra till ökat
nyttjande av särskild postdelgivning. Utifrån sett ter det sig som en praktisk
anordning att posttjänstemän, som i alla fall har att besöka de flesta personers
bostäder en gång dagligen, därvid i rimlig omfattning också ombesörjer att
försändelse kommer bestämd adressat personligen tillhanda. Delgivningsformens
effektivitet har ifrågasatts, enär många av de sökta ej är tillgängliga i
bostaden vid tiden för brevbärarturema. Detta förhållande

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 184

synes
icke böra medföra att delgivningsformen avskaffas utan snarare leda till att
dess brak i administrativ väg begränsas till fall när den sökte kan förväntas
vara anträffbar i sin bostad d.l brevbäraren kommer. Den naturliga utvecklingen
är att alla myndigheter får tiUgång till delgivningsmetoden och uppmanas
använda den i stället för stämningsmannadelgivning, när den kan antas vara
effektiv. Som nämnts framgår av vissa remissyttranden att särskild postdelgivning
nyttjas med gott resultat av olika förvaltningsmyndigheter. Det bör icke ifrågakomma
att beröva dessa detta hjälpmedel i deras verksamhet.

19
§

Lagrådet:

Postfullmakten
är ett dokument vari en person bemyndigar en annan att för hans räkning från
posten uthämta till honom ställda försändelser. Fråga har uppkommit huravida
fullmakten också innefattar behörighet för fuU-maktshavaren att för
fullmaktsgivarens räkning motta den uthämtade försändelsen på sådant sätt att fuUmaktsgivaren
blir delgiven försändelsen enligt vad som anges i 19 § DL. Denna fråga har
besvarats jakande av regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1973 ref. 42 och nekande
av högsta domstolen i rättsfallet NJA 1975 s. 193. Enligt departementschefen
skall avgörande vara när fuUmaktsgivaren själv mottagit försändelsen. Med
tillämpning av principen om fi*! bevisprövning bör man emellertid utgå från
att, om inte någon omständighet pekar i annan riktning, fullmaktsgivaren
mottagit försändelsen samma dag som fullmaktshavaren avhämtat den.
Departementschefen anser att genom dessa uttalatiden och genom ett tillägg
till 19 § avseende ett annat spörsmål lagstiftarens ståndpunkt kommit till tiUräckligt
klart uttryck för att man skall uppnå en enhetlig rättstillämpning.

Enligt
svensk rättsuppfattning torde emellertid gäUa att sedan väl en lag stiftats och
dess tillämpning anförtrotts vissa myndigheter - domstolar eller andra -
lagstiftaren icke kan ingripa i tolkningsfrågor och genom uttalanden föreskriva
hur en lagregel skaJI tolkas. Önskar lagstiftaren en annan tiUämpning av ett
stadgande än den som blivit rådande i behörig myndighets praxis, måste
lagstiftaren ändra regeln. Han har då tillfälle att till denna ändring knyta
uttalanden som styr rättstillämpningen i önskad riktning. Riksdagens justitieutskott
har nyligen uttalat sig i denna riktning (JuU 1976/77:15 s. 6).

I
förevarande fall föreslår departementschefen icke någon ändring i den regel i
19 § första stycket DL om vstfs tolkning är fråga. Däremot föreslår han ett
tillägg till paragrafen som inte avser fullmaktsfallet utan en närbesläktad
fråga. Tillägget tar sikte på (Jet fall att någon kvitterar postförsändelse
genom egen underskrift men låter ett bud avhämta försändelsen.

Även
om riksdagen godtar tiUägijet och ansluter sig tiU departementschefens
uttalanden i lagrådsremisscm om tolkningen av 19 § torde, med

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 185

hänsyn
tiU vad ovan anförts, den av departementschefen förordade tolkningen inte
binda den fortsatta rättstillämpningen.

Om
den önskade enhetligheten i rättstillämpningen skall nås, torde någonjustering
av 19 § första stycket icke kunna undvikas. Om man accepterar
departementschefens förslag till lösning av sakfrågan, kan detta ställningstagande
lämpligen markeras genom att man i första stycket efter "den som sökes för
delgivning" inskjuter ordet "själv". Om delgivning skall ske med
en juridisk person får ordet själv försfås så att det syftar på någon fysisk
person, som exempelvis i egenskap av firmatecknare har rätt att företräda den
juridiska personen och som har mottagit försändelsen. Det i lagrådsremissen
föreslagna nya Qärde stycket kan därefter införas i första stycket som en andra
mening och knyta an till första meningens slutord om att handlingen kommit den
sökte till banda. Denna andra mening skulle då få följande lydelse:

"Har
den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha
kommit honom till hända samma dag försändelsen'hämtades."

Genom
meningens placering markeras att fråga är om en bevispresum-tion. Den avser
icke delgivning i termens tekniska bemärkelse utan innehåUer en legalpresumtion
för att budet lämnar försändelsen vidare till mottagaren samma dag som den
avhämtats på posten.

Lagrådet
föreslår att 19 § första stycket avfattas i enlighet med vad nu sagts och att i
följd härav något nytt Qärde stycke ej fogas till paragrafen.

23
§

Petrén:

I
paragrafen föreslås att varje polismyndighet skall förordna stämningsmän till
det antal som behövs i polisdistriktet. Av uttalandena i lagrådsremissen
framgår att polismyndighetens uppgift enligt den nya ordningen bl. a. skall bli
att prioritera mellan dem som ansöker om stämningsmannadelgivning, därvid
polismyndighetens bedömning av varje ansökans angelägenhetsgrad skall vara
vägledande. Denna skall sålunda fungera som ransoneringsmyndighet beträffande
stämningsmännens tjänster. Utgångspunkten härvidlag måste vara att behovet av stämningsmannatjänster
beräknas komma att överskrida tillgången därpå.

Om
den i paragrafen föreslagna regeln följs, synes någon bristsituation ej kunna
inträda annat än vid tillfällig anhopning av delgivningsuppdrag. Det är
polismyndighetens skyldighet att tillse att det alltid finns ett tillräckligt
antal stämningsmän i distriktet. Departementschefen räknar med att huvudparten
av delgivningama skall kunna ombesörjas av stämningsmän, vilka knyts till
polisdistrikten som tjänstemän eller uppdragstagare. Polismyndigheten bör
alltid kunna som uppdragstagare förordna så många stämningsmän att det i olika
lägen förefintliga behovet blir täckt. 13 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 11

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 186

24 §

Lagrådet:

Av
skäl som har anförts vid 3 § tredje stycket föreslås att regeln i denna
paragrafs första stycke om bevisvänJet av posttjänstemans intyg bryts ut tiU
ett nytt andra stycke av följande lydelse:

"Vid
särskild postdelgivning har intyg av tjänsteman vid postverket sådant vitsord
som anges i första stycket."

Denna
ändring föranleder att andra meningen i första stycket bör få följande
lydelse: "Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av
nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning." Vidare
blir andra stycket paragrafens tredje stycke.

Petrén:

I
paragrafen föreslås den ändringen i förhållande till vad nu gäller att endast
intyg som stämningsman utfärdar i tjänsten skaU få den absoluta bevisverkan
som paragrafen tillskapar för vissa slag av intyg. Med att stämningsman gör
något i tjänsten torde förstås att han agerar i ett delgivningsärende som han
erhållit av vederböremde polismyndighet. Bakom förslaget ligger en önskan från
departementschefens sida att motverka partsdelgivning. Denna anses ur
jämställdhetssynpunkt motbjudande, därför att den tillåter enskild, som
utnyttjar denna möjlighet, att få till stånd delgivning snabbare än vad som
sker när delgivning ombesörjes av myndigheterna i den tågordning dessa
tillämpar. Kostnaden för den störte snabbheten befaras vidare i viss
utsträckning komma att övervältras på den motpart som till sist kan bli skyldig
att betala kostnadema i förfarandet.

Rätten
till partsdelgivning regleras i 2 § DL. Sådan delgivning hänför sig alltid tiU
ett ärende hos myndighet. Häratöver har enskild behov av att kunna delgiva
handlingar, t. ex. uppsägning av avtal av skilda slag, överlåtelser osv., i
privata rättsförhållanden utanför myndigheterna med annan enskild; se t. ex. 8
kap. 8 § JB. Det iir då fråga om privat delgivning.

Lagrådsremissens
syfte är bl. a. att bringa partsdelgivning och privat delgivning, i den mån den
sker i form av stämningsmannadelgivning, under det allmännas kontroll. Det
uppnås genom att stämningsmannadelgivningen - bortsett från vissa specialfall
- göres till en gren av polisverksamheten och polismyndigheten i varje
polisdistrikt får till uppgift att besluta om stämningsmannadelgivning i varje
särskilt fall. Såväl myndigheter som enskilda skall sålunda sända sina önskemål
om stämningsmannadelgivning till polismyndigheten i polisdistriktet som ensam
är behörig att fördela stämningsmännens tjänster. Tanken är bl.a. att part
skall avstå från att begära att själv få ombesörja delgivningen, om bifall till
en sådan begäran blott innebär att parten får gå till polismyndigheten för att
begära stämningsmannadelgivning och där ställa in sig i den kö som antas skola
uppkomma. Han kan då befara att bli placerad längre ned i kön än myndighe-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 187

ten
skulle blivit om denna själv överlämnat delgivningsuppdraget direkt till polismyndigheten.
Parten kan sålunda riskera att hans begäran att själv få delge får motsatt
effekt i förhållande till vad han önskat.

Det
är icke lagrådets uppgift att granska hur ett till lagrådet remitterat regeringsförslag
förhåller sig till de i regeringsdeklarationen fastlagda principema t. ex.
grandsatsen att byråkratiseringen av vårt samhälle måste brytas och kraftfulla
insatser göras mot krångel och onödig centralstyrning (se riksdagens prot.
1976/77 nr 7 s. 41). Däremot måste beaktas hur den föreslagna omläggningen
inverkar ur privaträttslig synpunkt på de enskildas rättsställning.

Möjligheten
att tillgodonjuta den i bevishänseende exklusiva effekt som stämningsmans intyg
nu ger är en förmån som samhället tillhandahåller de enskilda genom reglema i
DL. Det har betydelse i ett stort antal rättsliga sammanhang för den enskilde,
såväl då fråga är om partsdelgivning som när det gäller privat delgivning, att
kunna snabbt få ombesörjt delgivning genom att hänvända sig till stämningsman.
Under remissbehandlingen har framkommit att den nuvarande ordningen då enskild
kan, utan att i varje särskilt fall inhämta myndighets tillstånd, fritt anlita
stämningsman för att få bevis om att viss handling delgivits annan spelar stor roU
inom vissa delar av rättslivet, icke minst i hyresförhållanden. Ett förlångsammande
av delgivningen kan enligt remissinstansema i många rättsliga situationer leda tiU
rättsförluster av olika slag som exemplifieras i deras yttranden. Såväl Malmö
tingsrätt som Sveriges Domarförbund har betonat smidigheten och effektiviteten
i nuvarande ordning som de därför önskar bibehålla.

Vinsten
för det allmänna av att, som nu föreslås, tvinga in alla delgivningsärenden i
ett byråkratiskt ansökningssystem synes ej motsvara den icke oväsentiiga
försvagning av enskilds rättsställning som förslaget medför. Om, som
framhållits vid 23 §, polismyndigheten fuUgör sin skyldighet att förordna
stämningsmän i behövligt antal, bortfaller argumentet att enskilda skulle i
kön hos stämningsmännen komma före myndigheter som har mera angelägna delgivningsärenden
än de enskilda. Någon sådan kö skall överhuvud icke uppkomma, om
polismyndigheten tillser att det finns så många stämningsmän att såväl
myndigheters som enskildas behov täcks.

Det
andra argumentet gäller kostnadsfrågan. Det anses vara att befara att på den
svagare parten i ett avtalsförhållande övervältras sådana oskäligt stora delgivningskostnader
som kan uppkomma vid t. ex. privat delgivning. Om sådana förhållanden
föreligger, synes de kunna bemästras på samma sätt som skett för annat liknande
fall i 18 kap. 8 § andra stycket RB. Där föreskrives det att ersättning för inkassoåtgärd
utgår enligt regeringens bestämmelser. I dessa föreskrifter - se KK 1974:811 -
anges visseriigen nu att ersättning skaU utgå för hela delgivningskostnaden
men hinder möter ej för regeringen att ändra denna föreskrift och maximera det
belopp som får utdömas som ersättning. Likartade regler kan vid behov införas
på andra områden, t. ex. inom hyresrätten.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 188

Intet
tyder på att den föreslagna stämningsmannaorganisationen med poUsmyndigheten
som huvudman skulle märkbart försvagas därför att det lämnades en fri sektor
för stämningsmän att utanför tjänsten syssla med delgivning. Däremot är det
tydligt citt genom den tidsförlust, som uppstår genom delgivningsärendenas
obligatoriska kanalisering över polismyndigheten, enskilda i vissa fall kan
lida kännbara rättsförluster i förhållande till vad som skuUe bli fallet om
möjligheten för enskild att direkt anlita stämningsman bevaras.

Tilläggas
kan att det kan vara ovisst om departementschefen uppnår det av honom önskade
resultatet genom den föreslagna lagändringen. Departementschefen vill
visserligen å ena sidan att de enskilda skall nyansera sitt val av delgivningssätt
efter de regler som gäller för myndighetema men finner å andra sidan att den
enskilde icke är bunden vid de delgivningsformer som omtalas i 3 § DL. Det är därföi
ej så lätt att dirigera dem som är i behov av snabb delgivning till vissa delgivningsformer.
Försvårar lagstiftaren avsiktligen enskilds begagnande av stämningsmannadelgivning,
kan denne tänkas övergå till andra metoder fcir delgivning. Han kan exempelvis
begagna stämningsmannen som bud. Dennes intyg får då visserligen ej det
bevisvärde som denna paragraf ger vissa intyg om delgivning, men bristen kan
kompenseras. Den enskilde kan välja att bruka två stämningsmän att utföra ett
och samma delgivningsuppdrag, dvs. metoden att överlämna handlingen i närvaro
av vittne, vilket sätt departementschefen omnämner. Stämningsmannadelgivningens
exklusivitet framträder först då den sökte vägrar att överhuvud motta
handlingen. Det bör också hållas i minnet att fri bevisprövning råder på delgivningens
område. Myndighetema kan antas komma att som bevis godta ett intyg av en
välrenommerad stämningsman, även om intyget ej utfärdats i tjänsten.

Under
hänvisning till det anförda föreslår jag att 24 § inleds med följande ord:

"Som
fuHt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget gäl

ler intyg av stämningsman samt intyg som i tjänsten utfärdas av tjänsteman

vid svensk utiandsmyndighet, åklagare " etc.

Övergångsbestämmelsema
Brunnberg, Sven Nyman och Knutsson:

Syftet
med övergångsbestämmelsen vid 2 är enligt motiven att göra det möjligt för
stämningsmän som har förordnats av länsstyrelse att efter ikraftträdandet
slutföra delgivningsuppdrag som de har mottagit dessförinnan. Det torde
däremot inte vara meningen att de skall åta sig nya uppdrag. Avsikten torde
vidare vara att intyg som efter ikraftträdandet utfärdas av sådan stämningsman
vid delgivning med stöd av övergångsbestämmelsen skall ha den bevisverkan som
anges i 24 §, även om delgivningen inte utförs i tjänsten. På grand härav
föreslås att övergångsbestämmelsen ges följande avfattning:

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 189

"Av
länsstyrelse förordnad stämningsman får till utgången av år 1979 slutföra delgivningsuppdrag
som han har mottagit före ikraftträdandet. I fi-åga om intyg som stämningsmannen
härvid utfärdar gäller 24 § i sin äldre lydelse."

Petrén:

Därest
vad jag förordat om att stämningsman skall fortsatt äga utföra stämningsuppdrag
även utom tjänsten ej vinner beaktande, ansluter jag mig till vad lagrådets
övriga ledamöter anfört beträffande övergångsbestämmelsema.

Övriga
lagförslag

Brunnberg,
Sven Nyman och Knutsson:

1
utsökningslagen, lagen om
utmätningsed, växellagen, checklagen och lagsökningslagen finns
specialbestämmelser om delgivning, som innebär att enskild part har en ovillkorlig
rätt att själv ombesörja sådan. Anledningen till att dessa bestämmelser
införts i lagstiftningen är uppenbarligen att man velat tillgodose det
särskilda behov av snabb delgivning som kan uppkomma i fall som avses i nämnda
lagar. Nu föreslås att denna frihet att välja delgivningssätt skaU avskaffas. Konsekvensema
härav är föga belysta i remissprotokollet. En föratsättning för att förslagen
skall kunna godtagas är att även i fortsättningen snabb delgivning kan
åstadkommas, då behov därav föreligger. Vi anser oss kunna utgå ifrån att denna
föratsättning kommer att bli uppfylld genom att den enskilda parten får
tillstånd enligt

2
§ DL att ombesörja delgivning
och genom att polismyndigheten vid stämningsmannadelgivning beaktar behovet av
skyndsam handläggning. På grand härav vill vi inte avstyrka de nu ifrågavarande
lagförslagen.

Petrén:

I
de nu föreliggande fem lagama - utsökningslagen, lagen om utmätningsed, växeUagen,
checklagen och lagsökningslagen - har enskild part i ett antal förfaranden, som
präglas av särskild skyndsamhet, tillerkänts en oviUkorlig rätt att själv
ombesörja delgivning. Denna föreslås nu borttagen.

Om
dessa bestämmelsers allmänna bakgrand kan följande antecknas. Enligt gamla
rättegångsbalken gällde att käranden hade att själv delge svaranden stämning i
tvistemål. Enligt 33 kap. 4 § nya rättegångsbalken i dess ursprungliga lydelse
infördes fr. o. m. 1948 motsatt ordning; delgivning i rättegång - inklusive av
stämning - skulle i princip ske genom rättens försorg. Lagrammet föreskrev
att, om parten begärde att själv få ombesörja delgivning, rätten skuUe pröva om
så kunde ske. Bestämmelsen har sedermera överförts oförändrad till 2 § DL. Vid
nya rättegångsbalkens införan-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 190

de
ansågs det nya stadgandet i 33 kap. 4 § RB ej kunna tillämpas i växel-och
checkmål och ej heller i lagsökningsärenden och i ärenden om utmätningsed. De
nuvarande särreglema tillkom därför för att garantera den enskilde tillfälle
att själv åstadkomma en snabb delgivning.

1
lagrådsremissen berörs överhuvudtaget ej de skäl som föranlett den nuvarande
särregleringen, som så sent som 1970 omprövades av lagstiftaren och då befanns
böra bibehållas (prop. 1970:13 s. 122). Någon prövning om denna rätt för
enskild att delge nu kan borttas utan att de intressen skadas för vilkas tiUgodoseende
reglema tillkommit synes ej ha skett.

I
remissmyndigheteraas yttranden har denna fråga inte fått en allsidig belysning.
Sannolikt på grand av promemorians uppläggning har dessa inte funnit anledning
att närmare ingå på saken.

Under
angivna omständigheter anser jag mig sakna nödigt underlag för en prövning av
lagförslagen. Några av de berörda processartema är så speciella, att det för
ett ställningstagande fordras en sakkunnig belysning av skyndsamhetskravets
betydelse. Jag anser mig därför ej kunna tillstyrka lagförslagen.

Därest
man anser sig kunna bortse från kravet på elementär utredning, får jag för min
del framföra följande synpunkter på de olika lagförslagen.

94 §
växellagen. Processlberedningen (SOU 1944:10 s. 262) fann skyndsamhet vara
nödvändig i växelmål. Denna uppfattning godtogs vid rättegångsreformens
genomförande. Enär delgivning av stämning är villkor för avbrytande av
växelpreskription, ansågs kärande, som själv vill ombesörja delgivning, alltid
böra vara berättigad därtill; se härom prop. 1946: 39 s. 24. Samma ståndpunkt
intog departementschefen vid tillkomsten av 2 § DL. Förevarande bestämmelse i
växellagen som ger parten obetingad rätt att delge själv om han begär det fann
han böra gälla även i fortsättningen (se prop. 1970:13 s. 122).

Bakgranden
till dessa lagstiftarens ställningstaganden är att söka i konventionen om
gemensam växellag. Enligt art. 17 i annex II tiU
denna konvention tillkommer det Sverige att i sin lagstiftning fastställa de
omständigheter, som medför att preskription av växelfordran som svensk domstol
har att pröva avbrytes eUer under viss tid icke löper. Sverige har sålunda fått
frihet att lagstifta i detta ämne. Emellertid har i samma artikel övriga kontraherande
konventionsstater givits rätt att bestämma under vilka förutsättningar de viU
tillerkänna sådana, i detta fall enligt svensk rätt, preskriptionsavbrytande
omständigheter betydelse. Denna rätt tiUkommer de kontraherande statema också
då det gäller att bedöma den preskriptionsavbrytande verkan av anhängiggörande
av anspråk beträffande återgångsfordran som tillkommer överlåtaren av
växelrätt mot bl. a. utställaren. Sådan fordran preskriberas efter sex
månader, vilken tid räknas från den dag då talan mot överlåtaren anhängiggjordes.

Det
remitterade förslaget innebär att i växelmål part icke i förväg med säkerhet
kan veta om han får lov att själv delge den stämning som skaU ha

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 191

preskriptionsavbrytande
verkan. Även om han beviljas denna rätt, blir han därpå beroende av hur hans
ansökan om stämningsmannadelgivning prioriteras av polismyndigheten som skall
bestämma turordningen mellan aUa dem som ansöker om stämningsmännens tjänster.
Vilken betydelse som växelkonventionens kontraherande staters instäUning och
deras beredvillighet att godta de försinkande moment, som det remitterade
förslaget innefattar i fall då det gäller att snabbt få till sfånd ett
preskriptionsavbrott, kan ha undandrar sig mitt bedömande.

Det
förtjänar även erinras om att regeln i denna paragraf av växellagen om att
första inställelse skaH kunna erhållas i växelmål redan samma dag som
stämningsansökningen inges bygger på att stämningen kunnat delges tidigare
samma dag.

Det
är mot bakgrand av bl. a. regelns sammanhang med växelkonventionen förståeligt
att lagstiftaren såväl 1946 som 1970 icke viUe rabba parts ovillkorliga rätt
att själv få ordna delgivning. Någon grand för att nu överge denna ståndpunkt
har icke förebragts.

72
§ checklagen. Vad nyss anförts om 94 § växellagen äger motsvarande tillämpning
beträffande denna paragraf i checklagen. Enligt art. 52 annex I till
konventionen om gemensam checklag gäller att preskriptionstiden om sex månader
beträffande återgångsfordran som tillkommer en checkgäldenär mot en annan
börjar löpa från det talan anhängiggjordes mot honom. De kontraherande statema
har enligt art. 26 annex II
till konventionen likartade
rättigheter som enligt den ovan åberopade artikeln i växelkonventionen.

Icke
heller ifråga om 72 § checklagen har redovisats överväganden som kan motivera
ett övergivande av den ståndpunkt lagstiftaren hittills intagit.

5
§ lagen om utmätningsed. De skäl som processlagberedningen ur-sprangligen
anförde för en särordning beträffande delgivning av ansökan om utmätningsed -
se SOU 1944:10 s. 281 - torde numera ha försvagad bärkraft. Förslaget att på
denna punkt övergå till vad som gäller beträffande stämning i tvistemål tillstyrkes
visserligen av SABO, som blott torde ha erfarenhet från hyresområdet, men det
är icke klarlagt vilken betydelse parts rätt att själv ombesörja delgivning har
på alla övriga områden där in-sdtutet utmätningsed brakas.

5
§ lagsökningslagen. Vid lagsökningslagens tillkomst ansågs borgenären ha
intresse av att genom att själv delge gäldenären lagsökningshand-lingama kunna
påskynda förfarandet. En valrätt beträffande delgivningens ombesörjande skrevs
därför in i denna paragraf; se härom prop. 1946: 28 s. 88-89.

Av
det i lagstiftningsärendet förebragta materialet framgår ej om grund finns för
att nu överge den intresseavvägning som en gång skedde med resultat att
borgenär fick en ovillkorlig rätt att själv handha delgivningen i
lagsökningsärende. Delade meningar råder på denna punkt mellan två remissinstanser
med erfarenhet från hyresområdet. Lagsökningsförfarandet

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 192

tiUämpas
emellertid i många andra delar av det ekonomiska livet. I brist på närmare
utredning kvarstår ovissheten om det befogade i att nu beskära borgenärens rätt
att genom en egen insats snabbt få en lagsökningsansökan delgiven gäldenären.

195
a § utsökningslagen. Ifrågavarande regel i utsökningslagen tillkom i samband
med delgivningslagen 1970 (prop. 1970:13 s. 29 och 171). Delgiv-ningsfrågan var
tidigare oreglerad i utsökningsmål. När delgivningslagen gjordes tillämplig
även i dessa, ansågs delgivningsförfarandet för dessa måls del böra regleras
efter mönster av förhållandena i lagsökningsmål. Därför överfördes de regler om
delgivning som då gällde i lagsökningsmål att gälla även för handräckningsmålen
inför överexekutor. Dessa synes i än högre grad än lagsökningsmålen vara
präglade av att sökanden är i behov av ett snabbt avgörande. Någon utredning
om betydelsen för sökanden i handräckningsmål av att själv kunna snabbt delge
handräckningsansökningen med motparten föreUgger ej i detta
lagstiftningsärende.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 193

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-09-14

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Dahlgren, Äsling, Mundebo, Krönmark, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Romanus

Proposition
med förslag tiU ändring i delgivningslagen (1970:428), m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.
lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428),

2.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877:31 s. 1),

3.
lag om ändring i lagen
(1921:244) om utmätningsed,

4.
lag om ändring i växellagen
(1932:130),

5.
lag om ändring i checklagen
(1932:131),

6.
lag om ändring i
lagsökningslagen (1946:808).

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagen
om ändring i delgivningslagen

3§

Lagrådet
anser att det inte har lämnats någon övertygande motivering till den i
lagrådsremissen föreslagna begränsningen av rätten att använda särskild postdelgivning
och att det inte finns någon anledning att i lag detaljreglera rätten att
använda denna delgivningsform. Lagrådet föreslår att det i lagen liksom nu sägs
att särskild postdelgivning får användas av myndighet som regeringen
bestämmer.

Bakgrunden
till lagrådsremissens förslag i fråga om den särskilda postdelgivningen var de
erfarenheter som på senare år vunnits av denna delgivningsform och som
redovisats bl.a. av delgivningsutredningen. Den sär-

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 juni 1978.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 194

skilda
postdelgivningen hade enligt utredningen blivit allt mindre effektiv och allt
mer sällan utnyttjad. Utredningen ansåg därför att denna delgivningsform med
fördel kunde ersättas med olika ordinära delgivningsformer, vilket också borde
vara fördelaktigt för postverket. Utredningens förslag mötte egentlig gensaga
endast från sådana aUmänna domstolar, i vilkas domkretsar delgivningsformen
alltjämt fungerade bra. Mot denna bakgrund fann jag det naturligt att i lagriidsremissen
föreslå att rätten att använda särskild postdelgivning begränsades till de
allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama, dvs. de myndigheter
som har den största frekvensen av delgivningsärenden med denna delgivningsform.

Jag
har alltjämt den uppfattningen att den särskilda postdelgivningen bör användas
restriktivt. Med en ökad satsning på de ordinära delgivningsformema kommer
också behovet av den särskilda postdelgivningen att minska. De ärenden som
inte kan klaras med något av de ordinära delgivningssätten torde i växande
utsträckning bli så kvalificerade att utrymmet för den mellanform som den
särskilda postdelgivningen utgör blir mindre.

Jag
vill emellertid inte utesluta att det också utanför den krets som enligt det
remitterade förslaget skulle få beg;agna särskild postdelgivning kan finnas myndigheter
som kan dra nytta av denna delgivningsform. Som lagrådet har påpekat kan det
också vara onödigt att ange användningsområdet i lag. Rätten att använda
särskild postdelgivning bör i stäUet liksom hittills regleras i författning som
utfördas av regeringen.

Det
sagda innebär attjag ansluter mig till lagrådets förslag tUl lydelse av 3 §
andra stycket delgivningslagen. Vilka myndigheter som bör komma i fråga när det
gäller särskild postdelgivning får prövas närmare i samband med att delgivningsförordningen
utformas.

För
att undvika missförstånd beträffande posttjänstemans möjlighet att utföra stämningsmannadelgivning
föreslår lagrådet att regeln i 24 § om bevisvärdet av posttjänstemans intyg
bryts ut tiU ett särskUt, andra stycke av 24 § och att hänvisningen i 3 §
tredje stycket tUl 24 § får avse denna paragrafs första stycke. Jag ansluter
mig till lagrådets förslag.

19
§

Lagrådet
har i sak inte haft något att invända mot vad jag har anfört i remissprotokollet
om hur man bör se på rättsläget när en försändelse har kvitterats av annan än
den sökte med stöd av s.k. postfullmakt. För att man skall få den önskade
enhetligheten i rättstillämpningen anser lagrådet emellertid att man inte kan
undvika en justering av 19 § första stycket. Detta kan ske genom att man i
första stycket efter "den som sökes för delgivning" skjuter in ordet
"själv". Det föreslagna fjärde stycket kan därefter föras in i första
stycket som en andra mening och knyta an till första meningens slutord om att
handlingen har kommit den sökte till banda. Genom denna placering markeras
enligt lagrådet att fråga är om en bevispresum-tion, som inte avser delgivningen
i teknisk mening utan innehåller en le-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:11 195

galpresumtion
för att budet lämnar försändelsen vidare till mottagaren samma dag som han har
avhämtat den på posten.

Jag
ansluter mig till vad lagrådet sålunda har anfört och godtar förslaget tUl omformulering
av 19 §.

23 §

Med
anledning av vad en av lagrådets ledamöter har anfört vill jag understryka att
avsikten självfaUet är att stämningsmän skall förordnas till det antal som
behövs för att delgivningsverksamheten i distriktet skall uppfylla rimliga krav
på snabbhet och effektivitet. Detta hindrar dock inte att det ibland kan behöva
ske en prioritering så att angelägna ärenden går före ärenden som utan
olägenhet kan anstå något.

24 §

Som
nämndes vid 3 § tredje stycket har lagrådet föreslagit att regeln i denna
paragrafs första stycke om bevisvärdet av posttjänstemans intyg bryts ut till
ett andra stycke. Detta föranleder enligt lagrådet att andra meningen i första
stycket får en jämkad lydelse och att andra stycket i det remitterade
förslaget blir paragrafens tredje stycke. Jag har ingen erinran mot dessa
förslag.

En
av lagrådets ledamöter har föreslagit att den särskilda bevisverkan av
stämningsmans intyg inte inskränks till intyg som utfärdas i tjänsten. Denna
fråga har utförligt behandlats i remissprotokollet. Jag finner inte anledning
att frångå den ståndpunkt som jag där har gett uttryck för.

Övergångsbestämmelserna

Som
lagrådet har framhållit bör av övergångsbestämmelsen vid 2 framgå att
stämningsman som har förordnats av länsstyrelse får under viss tid efter
ikraftträdandet slutföra delgivningsuppdrag som han har mottagit dessförinnan
och att intyg som stämningsmannen härvid utfärdar skall ha särskild
bevisverkan även om delgivningen inte utförs i tjänsten. Övergångsbestämmelsen
bör ändras i enlighet med det nu sagda.

Övriga
lagförslag

1
utsökningslagen, lagen om utmätningsed, växellagen, checklagen och
lagsökningslagen finns specialbestämmelser som ger enskild part en ovillkorlig
rätt att själv ombesörja delgivning. Dessa bestämmelser föreslås i remissen
upphävda. Lagrådet framhåller att bestämmelserna uppenbarligen syftar till att
tillgodose det särskilda behov av snabb delgivning som kan uppkomma i fall som
avses i nämnda lagar. Lagrådets majoritet anser att konsekvenserna av att man
avskaffar denna frihet att välja delgivningssätt är föga belysta i
remissprotokollet. Enligt dessa ledamöter kan förslå-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 196

gen
godtas endast under den föratsättningen att snabb delgivning även i
fortsättningen kan åstadkommas, då behov därav föreligger. De anser sig kunna
utgå ifrån att denna förutsättning blir uppfyUd genom att den enskilda parten
får tillstånd enligt 2 § DL att ombesörja delgivning och genom att
polismyndigheten vid stämningsmannadelgivning beaktar behovet av skyndsam
handläggning.

Som
jag har framhåUit i remissen kommer partsdelgivningama, som f n. oftast torde
utföras av stämningsmän såsom privata uppdragstagare, i ett delvis nytt läge
genom omorganisationen av stämningsmannaverksamheten. 1 fortsättningen blir stämningsrnännen
knutna tiU poUsmyndigheter-na och det blir endast intyg utfärdade i tjänsten
som tiUerkänns särskild bevisverkan. Avsikten är att såväl myndigheters som enskUdas
delgivningsärenden skall utföras inom ramen för den nya organisationen. Det är
självfallet omöjligt att bedriva en sådan verksamhet praktiskt utan att i
någon mån prioritera de olika ärendena. Derna prioritering måste i stor
utsträckning grandas på ärendets art och på de uppgifter som uppdragsgivaren
lämnar polismyndigheten. Jag förutsätter emeUertid att den som hos polismyndighet
påkallar skyndsam handläggning också kommer att få detta om han kan förebringa
skäl för sin begäran.

1
likhet med lagrådets majoritet anserjag mig kunna utgå från att en part som
begär att själv få sörja för delgivningen också kommer att få göra detta i alla
de fall då det kan anses ändamålsenligt. Jag viU emellertid påpeka att, om
ärendet i vilket fall som helst föranleder stämningsmannadelgivning, det ofta
torde vara en tidsmässig fördel om den handläggande myndigheten och inte parten
får hand om delgivningen. Den handläggande myndigheten kan då sända ärendet
direkt till vederbörande polismyndighet med de anvisningar i fråga om
skyndsamhet som myndigheten finner erforderliga. Det skyndsamhetskrav som gör
sig gäUande i vissa av de mål och ärenden som omfattas av den ifrågavarande
lagstiftningen bör således väl kunna tillgodoses också om delgivningen sker
genom myndighetens försorg.

Jag viU
avslutningsvis framhåUa att de flesta av de delgivningsärenden, som det här är
fråga om, inte torde omfattas av något utpräglat skyndsamhetskrav. Detta
gäller exempelvis huvudparten av målen om lagsökning och
betalningsföreläggande, där domstolama regelmässigt ombesörjer delgivningen
genom ordinär delgivning eller särskild postdelgivning.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:11 197

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Innehåll

Propositionen........................................................ ... 1

Propositionens
huvudsakUga innehåll ........................ .... I

Lagförslag............................................................ 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 1 juni 1978 9

1
Inledning........................................................... 9

2
Allmän motivering .............................................. .. 10

2.1 Nuvarande
ordning i huvuddrag....................... 10

2.1.1
Inledning.............................................. 10

2.1.2
Delgivningslagen..................................... 11

2.1.3
Stämningsmannaverksamheten ................. .. 13

2.2 Reformarbetet
............................................. 14

2.2.1
Delgivningsutredningen............................ 14

2.2.2
Departementspromemorian (Ds Ju
1978:2) Delgivning . 15

2.2.3
Statskonsults rapport............................. 16

2.3
Allmänna utgångspunkter .............................. 16

2.4
Ordinär delgivning (3 § första
stycket DL).......... 17

2.4.1
Brevdelgivning ..................................... 17

2.4.2
Buddelgivning........................................ .. 23

2.4.3
Rekommenderad försändelse med
mottagningsbevis ... 24

2.5
Särskild postdelgivning (3 §
andra stycket DL).... .. 25

2.6
Stämningsmannadelgivning (3 §
tredje stycket, 4 och 23 §§ samt 24 § första stycket DL) 28

2.6.1
Föratsättningarna för stämningsmannadelgivning
28

2.6.2
Stämningsmannaverksamhetens
organisation 30

2.6.3
Avgränsningen av stämningsmannabehörigheten 32

2.6.4
Andra frågor ......................................... 35

2.7
Kungörelsedelgivning (3 §
fjärde stycket, 15 § andra stycket samt 17 och 22 § DL) 36

2.8
Partsdelgivning............................................. 41

2.9
Postfullmaktsfrågan....................................... .. 43

2.10
Övergångsfrågor .......................................... 49

3
Upprättade lagförslag.......................................... 49

4
Specialmotivering................................................ 50

5
Hemställan........................................................ .. 52

6
Beslut ............................................................. 52

Bilagor

1
Departementspromemorian (Ds Ju
1978:2) Delgivning . 53

2
Sammanställning av
remissyttranden...................... 127

3
De remitterade lagförslagen ................................. 173

Utdrag
av lagrådets protokoll den 28 juni 1978............ 180

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 14 september

1978.................................................................. 193

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin (1)

  1. Knut Rodhe, Förmögenhetsrätt, SvJT 1979 s. 577, på s. 597 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

53 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (39)

39 kopplingar i 22 dokument.

  1. Prop. 2016/17:151 Fler steg för en effektivare plan- och bygglag s. 66 i texten
  2. SOU 2013:49 Nämndemannauppdraget, - breddad rekrytering och kvalificerad medverkan s. 199 om s. 33 · s. 437 i texten
  3. Prop. 2009/10:237 Ny delgivningslag s. 93 om s. 181 · s. 164 om s. 33 · s. 172 om s. 38 · s. 182 om s. 180 · och 2 till i texten
  4. Ds 2009:28 Ny delgivningslag m.m. s. 134 om s. 181 · s. 219 om s. 33 · s. 244 om s. 38 · s. 255 om s. 180 · och 1 till i texten
  5. SOU 2002:70 Polisverksamhet i förändring - del 1 s. 153 · s. 159 · s. 160 i texten

Visa alla 22

Rättsfall (6)

6 kopplingar.

  1. RÅ 1993 ref. 22 ur registret
  2. NJA 2013 s. 364 om s. 22 i texten
  3. NJA 2008 s. 890 om s. 18 i texten
  4. NJA 1999 s. 300 om s. 48 i texten
  5. AD 1993 nr 42 om s. 184 i texten

Visa alla 6

Myndighetsavgöranden (3)

3 kopplingar.

  1. JK 2006-10-23 dnr 4919-05-22 i texten
  2. JO 2000-12-19 dnr 4614-1999 i texten
  3. JO 2000-11-14 dnr 1190-1999 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. JT 2011/12 s. 730 s. 731 om s. 28 · s. 731 om s. 102 i texten
  2. JT 2021/22 s. 891 s. 906 om s. 184 i texten
  3. JT 2010/11 s. 3 s. 13 om s. 184 i texten
  4. SvJT 1979 s. 577 Knut Rodhe, Förmögenhetsrätt s. 597 i texten